Statsutskottets Utlåtande Pf:o 10 (Utlåtande 1895:Su10 su)

Statsutskottets Utlåtande Pf:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 1 april 1895, kl. 1 e. va.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde Inufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och
indraqningsstaterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, i afseende å kost- Angående
naderna för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och
verksamhet under år 1896, måtte medgifva, att Kongl. Maj:t måtte för ningen af
sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens för-läZresnffl
valtningsbestyr blefve erforderliga; samt att de för berörda förvaltnings- ålderdoms-''
kostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderligaa“"^s^®''r
medel måtte af Kong], Maj:t, i den mån influtna afgifter icke vore att år 1896.
tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen t1*]
ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året inginge, eller, derest
sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande
af Riksdagen.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning, hvilken öfverensstämmer
med hvad 1892, 1893 och 1894 årens Riksdagar i ämnet besluta, har
utskottet icke haft något att erinra, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Bih. till Riksd. Prot. 1S95. 4 Samt. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 10.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förändrin 2:o. Uti särskild den 18 januari innevarande år till Riksdagen aflåten

af™ 10™} proposition (n:o 21) har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen
/örsSwe-kilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma
/0 ilrarnes6 dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att § 10 af reglementet för småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892 måtte erhålla
understöds- följande förändrade lydelse:

anstalt. Tjenstår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt, derest

läraren derunder tjenstgjort 8 kalendermånader eller 34V* veckor. Med de
år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare tid, verkställes eu
sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år;
dock må för lärare, till hvars aflönande tillskott af allmänna medel på grund
af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande åtnjutits såsom för full tjenstgöring,
oaktadt den årliga undervisningstiden understiger 8 månader, tjenstårets längd
beräknas i enlighet med den för nämnda lönetillskotts åtnjutande faststälda
årliga undervisningstiden.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta
minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares tjenstetid inräknas all hel tjenstgöring i sådan beställning
vid de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, för hvars innehafvares
aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutits.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har föredragande departementschefen
till en början erinrat, att berörda § i nämnda reglemente nu
hade följande lydelse:

»Tjenstår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt,
derest läraren derunder tjenstgjort minst 8 kalendermånader eller 34 ys
veckor. Med de år, under hvilka läraren möjligen undervisar kortare tid,
verkställes en sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader
på hvarje år.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta
minst 20 undervisningstimmar i veckan.»

Inom Riksdagen hade år 1894 föreslagits dels i en i Första Kammaren
af herr Carl Pettersson m. fl. väckt motion, att Riksdagen för sin del måtte
besluta, att till mom. 1 § 10 af reglementet för småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt måtte fogas ett tillägg af följande lydelse: »Denna
sammanläggning och reduktion anställes dock icke med afseende på lärarne
i de församlingar, i hvilkas undervisningstid Kongl. Maj:t medgifvit inskränkning,
så vida dessa lärare årligen undervisat hela den tid, Kongl. Maj:t
dem föreskrifvit», dels i en inom Andra Kammaren af herr Ollas A. Ericsson i
Ofvanmyra m. fl. väckt motion, att ifrågavarande paragraf måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Tjenstår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt,
derest läraren derunder tjenstgjort 8 kalendermånader eller 341//2 veckor.
Med de år, under livilka läraren möjligen undervisat kortare tid, verkställes
en sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje
år; dock må för lärare vid skolor, hvilka till följd af särskilda ortförhållanden
åtnjuta lönetillskott af allmänna medel åt sina lärare såsom för full tjenstgöring,
oaktadt den årliga undervisningstiden understiger 8 månader, tjenstårets
längd beräknas i enlighet med den för nämnda lönetillskotts åtnjutande
faststälda årliga undervisningstiden.

Med afseende å rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta
minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares tjenstetid inräknas all hel tjenstgöring i sådan beställning
vid de till den allmänna undervisningen hörande skolor, för hvars innehafvares
aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutits.»

De skäl, som anförts för de båda motionerna, kunde, enligt hvad af
departementschefen till statsrådsprotokollet erinrats, i korthet sammanfattas
sålunda, att den af Kongl. Maj:t åt vissa församlingar i öfre Dalarne och
Jemtland medgifna rättigheten att med åtnjutande för sina skolor af oförminskadt
statsbidrag inskränka lästiden måste för de vid dessa skolor anstälde
lärare med afseende på rätten till ålderdomsunderstöd framstå såsom en
tyngande obillighet, då, såsom nu vore händelsen, vid beräkning af lärarnes
tjenstgöring, den i 10 § af reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
föreskrifna sammanläggning och reduktion af undervisningstid,
som understege den eljest lagbestämda af 8 kalendermånader eller 3472 veckor
årligen, för dessa lärare tillämpades, och dessa sålunda ofrivilligt genom den för
dem bestämda kortare årliga tjenstgöringen först efter en ansenligt längre
tjenstgöring hade utsigt till erhållande af ålderdomsunderstöd, oaktadt dessa
lärare vore förpligtade att till ålderdomsunderstödsanstaltens underhåll bidraga
med samma årsafgift, som för småskolelärare m. fl. i allmänhet vore stadgad.

Statsutskottet förklarade för sin del, att utskottet ansåge, att ej allenast
det, som motionärerna anfört, utan äfven tillbörlig hänsyn till antalet undervisningstimmar
i hvarje vecka möjligen borde föranleda ändring i reglementet
för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt åt den 22 juni 1892 i
det af motionärerna antydda syfte; men då före vidtagande af förändring i
en författning, hvilken så nyligen vore utfärdad som den nyssnämnda, erfordrades
en fullständigare utredning i ärendet än den som förelåge, fann
utskottet sig icke böra tillstyrka Riksdagen att vidtaga någon åtgärd för en
sådan ändrings åvägabringande och hemstälde fördenskull, att berörda motioner
icke måtte för det dåvarande föranleda till någon Riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll hvad statsutskottet sålunda hemstält.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För vinnande af erforderlig utredning uti ifrågavarande ärende hade
departementschefen anmodat direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
att inkomma med det yttrande och förslag till ändring af § 10 i
reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hvartill
omständigheterna kunde anses föranleda.

I det utlåtande, hvarmed direktionen den 8 sistlidne december i anledning
häraf inkommit, hade direktionen hufvudsakligen anfört, att direktionen
med stöd af vunnen erfarenhet angående tillämpningen af § 10 i
berörda reglemente ville som sin mening uttala, att en förändring i det syfte,
som motionen afsåge, syntes vara af omständigheterna synnerligen påkallad.
Ty fastän ålderdomsunderstödsanstalten varit i verksamhet endast en jemförelsevis
kort tid, hade direktionen dock haft att afgöra särdeles ömmande
fall, der i följd af 10 paragrafens ifrågavarande bestämmelser understöd
antingen helt och hållet måst vägras eller också kunnat tilldelas endast med
minskadt belopp.

Frågan blefve då, hvilken form lämpligast borde väljas för en sådan
förändring.

En förändring i det syfte, som ofvannämnda motioner angåfve, ansåge
direktionen såsom den enklaste och mest tillförlitliga utvägen.

En med anledning af 1893 års uppgifter uppgjord tabell öfver småskoleläraretjenster,
tjenster vid mindre folkskolor samt biträdande läraretjenster
vid folkskolor inom 27 skoldistrikt i Stora Kopparbergs län och
inom 17 skoldistrikt inom Jemtlands län, i hvilka den årliga undervisningstiden
belöpt sig till mindre än 8 kalendermånader eller 34 1/2 veckor, utvisade,
att antalet undervisningstimmar i veckan för alla dessa tjenster väsentligen
öfverstigit det i reglementet bestämda minimiantalet 20, äfvensom att beträffande
flertalet af tjenster det sammanlagda timantalet för året öfverskridit 690.

Af de i tabellen upptagna 278 småskoleläraretjensterna hade timantalet
för året sålunda allenast beträffande 82 tjenster understigit 690, och hade
vid dessa detsamma uppgått för 4 tjenster till 600, för 3 tjenster till 616,
för 2 tjenster till 650, för 72 tjenster till 672 och för en tjenst till 675.

Af de i tabellerna upptagna 35 läraretjensterna vid mindre folkskolor
egde enahanda förhållande rum allenast beträffande 2 tjenster, för hvilka det
årliga timantalet uppgått till 672.

Af de i tabellerna upptagna 27 biträdande läraretjensterna vid folkskola
vore det endast för 2, som årliga timantalet understigit 690, och hade
det för dem utgjort 672.

Denna redogörelse visade således, att vid flertalet af de tjenster, för
hvilka med Kongl. Maj:ts bifall undervisningstiden nedsatts under den eljest
minimala, antalet undervisningstimmar i allt fall väsentligen öfverskridit

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

det minimiantal af 690 timmar, som kunde ur reglementets bestämmelser
härledas. Vid de flesta tjenster, der timantalet varit lägre än det nyssnämnda,
hade detsamma dock gått upp så högt som till 672 och derutöfver.

Under sådana förhållanden och då de jemförelsevis få bland de ifrågavarande
läraretjensterna, för hvilka läsetimmarnes antal icke hunno upp till
690, kunde betraktas som föga afsevärda undantag, ansåge direktionen för
sin del, att frågan lämpligen kunde lösas genom ett tillägg till § 10 af
reglementet i nära öfverensstämmelse med herr Ollas A. Ericssons vid 1894
års riksdag väckta motion med något ändrad ordställning, så att paragrafen
erhölle följande lydelse: »Tjenstår räknas med afseende på rätt till understöd
såsom fullt, derest läraren derunder tjenstgjort 8 kalendermånader eller
34 Vs veckor. Med de år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare
tid, verkställes en sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader
på hvarje år; dock må för lärare, till hvars aflönande tillskott af allmänna
medel på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande åtnjutits
såsom för full tjenstgöring, oaktadt den årliga undervisningstiden understiger
8 månader, tjenstårets längd beräknas i enlighet med den för nämnda lönetillskotts
åtnjutande faststälda årliga undervisningstiden.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta
minst 20 undervisningstimmar i veckan.

Uti hvad direktionen anfört har departementschefen instämt, under
erinran derom, att föreskriften i § 10 af ofvan berörda reglemente, att med
afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta minst 20
undervisningstimmar i veckan, icke afsåge att föreskrifva ett visst antal
timmar i veckan, hvarunder vederbörande skolor under normala förhållanden
borde vara i verksamhet, utan att angifva det minsta antal undervisningstimmar
i veckan, som läraren skulle meddela undervisning för att blifva berättigad
att erhålla ålderdomsunderstöd.

Utskottet, som icke har något att erinra emot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, får, under uttalande af önskvärdheten deraf, att, derest
Kongl. Maj:t i oundvikliga fall måste medgifva församlingar rättighet att
med åtnjutande för deras skolor af oförminskadt statsbidrag inskränka undervisningstiden
till mindre än 8 kalendermånader om året, Kongl. Maj:t dervid
må tillse, att undervisningstiden för året, sä vidt möjligt är, icke väsentligen
understiger 690 timmar, hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Avgående
pensioneringen
af arméns
och
flottans
gemenskap.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

3:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 20) har herr
M. Andersson i Löfhult på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade vidtaga åtgärder,
att korporaler, vice korporaler, soldater och deras vederlikar vid
landtarmén och flottan måtte efter afsked från krigstjensten tilldelas högre
årligt gratial, än som hittills varit bestämdt.

I afseende å de till arméns gemenskap utgående gratial, vill utskottet upplysa,
att, enligt arméförvaltningens kungörelse angående förändring i bestämmelserna
om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa den 14 juni 1881, äro
gratialisterna i nämnda kassa uppförda i fyra klasser med årligt gratial af:
i första klassen 72 kronor, som dock, när särdeles bevekande omständigheter
förekomma, kan höjas till 100 kronor, i andra klassen 48 kronor, i tredje
klassen 24 kronor och i fjerde klassen 15 kronor, hvarförutom korporaler
och vice korporaler, som i berörda egenskap tjenstgjort minst två år före
afskedet, erhålla en förhöjning, de förra af 24 kronor och de senare af 12
kronor utöfver det för afskedade soldater bestämda understödsbeloppet. Från
invalidhusfonden utgå derjemte s. k. svärdspensioner å 15 kronor till manskap,
som undfått svärdsmedalj och afskedats med rätt till understöd från
Vadstena krigsmanshuskassa.

Flottans gemenskap, tillhörande sjömanscorpsen, erhåller, enligt kongl.
reglementet den 31 oktober 1879, pension af statsverket genom flottans pensionskassa.
Pensionärerna upptagas i fyra klasser; pensionen utgår med följande
belopp:

l:a klass. 2:a klass. 3:e klass. 4:e klass.

underofficerskorporal vid sjömanscorpsen m. fl. 360 240 180 120

korporal m. fl....................................................... 240 160 120 80

annan medlem af sjömanscorpsen m. fl.......... 150 100 75 50

Båtsmännen, hvilka med den fortgående vakanssättningen af båtsmanshållen
försvinna, pensioneras enligt äldre bestämmelser och kunna berättigas
erhålla pension till belopp af 100 kronor, 80 kronor, 54 kronor, 48 kronor
och 30 kronor.

Då pensionerna för flottans korporaler och gemenskap således äro
väsentligt högre än de till arméns korporaler och gemenskap utgående gratial,
torde någon höjning af dessa pensioner icke kunna ifrågasättas.

Vadstena krigsmanshuskassas behållning, som vid 1889 års slut var
4,845,803 kronor 44 öre, har allt sedan dess nedgått och utgjorde vid 1893

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

års slut 4,778,186 kronor 68 öre. Vid sådant förhållande och då kassan
ännu är i behof af det årliga bidrag af 30,000 kronor, som den sedan år
1882 erhållit från invalidhusfonden, samt då den ökade medellifslängden och
den sjunkande räntefoten måste menligt inverka på denna likasom på alla
andra pensionsinrättningars finansiella ställning och mana till stor försigtighet
i afseende å förbättrande af pensionsvilkoren, har utskottet ansett med
sannolikhet kunna antagas, att någon förhöjning i de från Vadstena krigsmanshuskassa
utgående gratial nu icke kan vidtagas. Utskottet hyser
emellertid den förvissning, att, enär till följd af den nya härorganisationen
flera indelta trupper öfvergå till värfvade samt ändrade värfningsbestämmelser
tillämpas, en afsevärd nedgång i framtida tilloppet af pensionärer bör inträffa,
samt att på^ grund deraf kassans ställning framdeles må kunna så förbättras,
att den må kunna medgifva fördelaktigare pensionsvilkor för arméns gemenskap.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att herr M. Anderssons omförmälda motion icke må föranleda
någon Riksdagens åtgärd.

4:o. I afseende å de i nu gällande riksstat med tillsammans 1,314,898 Angående
kronor uppförda anslagen under pensionsstaten hemställer utskottet, anslagen

under
pensionera
dessa anslag må i riksstaten för år 1895 uppföras sfatenmed
oförändrade belopp.

Allmänna indragningsstaten.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att — i händelse af bifall till Kongl. Angående
Maj:ts under andra hufvudtiteln gjorda framställning, att den nämndemännen^^® -inom vissa delar af Kopparbergs län tillkommande ersättning för extra gjorda3''
grufvedrängshjelpens upphörande och för indragna räntor samt den nämnde- ^nlTqar''
männen i Bohuslän jemlikt kongl. brefvet den 1 april 1789 tillkommande [2 och 3.]
lön af kronan skulle upphöra, dock att nuvarande innehafvare af dessa
ersättnings- och lönebelopp blefve under nu löpande tjenstetid vid sin rätt
bibehållna — nämnda ersättnings- och lönebelopp måtte anvisas att till
nuvarande innehafvarne af nämndemansbefattningarne utgå från allmänna
indragningsstaten och för sådant ändamål å denna stat uppföras ett årligt
anslag af 375 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kong!. Maj:t har jemväl föreslagit, att åt kamreraren vid indragna
kronoarbetsstationen å Tjurkö Theodor Grahl måtte å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 1,200 kronor, att under hans återstående
lifstid utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked ur fångvårdens
tjenst blefve honom heviljadt.

I enlighet med utskottets i dess utlåtande n:o 3, angående regleringen
af utgifterna i riksstatens andra hufvudtitel, under punkterna l:o mom. h)
och 3:o mom. a) gjorda hemställanden, har Riksdagen, vid föredragning af
utskottets nämnda utlåtande, bifallit Kongl. Maj:ts förevarande framställningar,
hvarom utskottet här endast velat

erinra.

Angående 6:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t före verkmästarenslagit,

att åt verkmästaren vid kronobageriet i Stockholm Frans Julius Bergli
F. J. B^/i.mätte beviljas en årlig pension från allmänna indragningsstaten af 2,000
W kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han blefve från
sin befattning entledigad.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 31 december 1894 (nionde hufvudtiteln bil. 2 sid. 14)
inhemtas:

att Bergh, som är född den 19 januari 1819 och således snart 76 år
gammal, blifvit den 1 september 1847 antagen till förste gesäll vid nämnda
kronobageri;

att Bergh, som i likhet med öfriga vid bageriet anstälde gesäller
enligt kongl. brefvet den 2 november 1855 i kontant lön åtnjutit 600 riksdaler
årligen, genom kongl. brefvet den 22 juni 1864 tillagts förhöjning i
lönen med 200 riksdaler för år räknadt, så länge han vid kronobageriet
fortfarande vore anstäld och sina åligganden med nit, ordning och pålitlighet
fullgjorde;

att denna löneförhöjning, som till en början anordnats under titel
magasinskostnadsförsträckning, blifvit af 1867 års Riksdag, enligt kongl.
brefvet den 17 maj samma är, uppförd å allmänna indragningsstaten, att
utgå på de af Kongl. Maj:t förut bestämda vilkor;

att Bergh under åren 1852—1865 varit under en sammanlagd tid af
omkring 11/s år förordnad att bestrida kronobageriföreståndarebefattningen,
hvilken befattning han sedermera dels under 1866 och dels under de senare
25 åren vid flerfaldiga tillfällen uppehållit;

att genom kongl. brefvet den 2 september 1887 angående förändrad
organisation af kronobageriet i Stockholm dels förordnats, bland annat, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vid bageriet skulle anställas en verkmästare, hvilken, förutom det att honom
ålåge ansvaret för bakningens ordentliga verkställande, tillika skulle vara
redogörare vid bageriet med aflöning af 3,000 kronor årligen i ett för allt,
i afseende å tillgodonjutande af hvilken aflöning, deraf 2,375 kronor skulle
anses utgöra lön och 625 kronor tjenstgöringspenningar, borde lända till
efterrättelse de i kongl. kungörelsen den 28 maj 1880 angående arméförvaltningens
nya aflöningsförmåner stadgade grunder, dels ock förklarats,
att, derest Bergh blefve antagen till verkmästare, han skulle vara skyldig
vidkännas afdrag å de till verkmästaren anslagna löneförmåner med 200
kronor, motsvarande det Bergh å allmänna indragningsstaten tillagda personliga
arfvode;

att Bergh, som den 14 oktober 1887 förordnats att från den 1
november samma år tills vidare vara verkmästare vid meranämnda kronobageri,
men numera enligt läkares intyg vore på grund af sjukdom oförmögen
till arbete, städse med nit och skicklighet fullgjort sitt med ej ringa
ansvar förenade kall; samt

att arméförvaltningen, enär Bergh vore berättigad att under sjukdom
uppbära hela lönen, eller, efter frånräknande af ofvannämnda från allmänna
indragningsstaten utgående 200 kronor, ett belopp af 2,175 kronor,
och anledning ej funnes för det antagande, att Bergh skulle kunna återvinna
sin helsa och sina krafter i sådan grad, att han kunde återinträda i tjenst,
hemstält, att Kongl. Maj:t, med fästadt afseende å Berghs långa och väl
vitsordade tjenstgöring, täcktes till Riksdagen aflåta proposition om uppförande
å allmänna indragningsstaten för Bergh af ett årligt pensionsbelopp
af 2,175 kronor, att af honom åtnjutas under hans återstående lifstid från
och med månaden näst efter den, hvari han afginge från sin verkmästarebefattning.

Denna hemställan hade statskontoret i afgifvet utlåtande biträdt.

Föredragande departementschefen ansåge det föreslagna pensionsbeloppet
kunna afjemnas till 2,000 kronor.

Enär Bergh icke åtnjutit aflöning på stat, som af Riksdagen blifvit.
faststäld, och endast varit antagen på förordnande tills vidare samt, innan
han den 14 oktober 1887 af arméförvaltningen antagits såsom verkmästare
vid kronobageriet, åtnjutit en aflöning af allenast 800 kronor, har utskottet
ansett beloppet af den för honom föreslagna pensionen böra begränsas till
1,200 kronor, eller till samma belopp, som den af 1893 års Riksdag för
verkmästaren vid Mariebergs ammunitionsfabrik A. G. Wallin beviljade
pension.

Utskottet hemställer fördenskull,

Bill. till Riksd. Prof. 1805. 4 Sami. 1 A/d. 10 Häjl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att åt verkmästaren vid kronobageriet i
Stockholm Frans Julius Bergh må å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 1,200 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, då han
varder från sin befattning entledigad.

Angående 7:o. På derom af stuteriöfverstyrelsen gjord framställning har Kongl.

Pberidarenr Maj;t föreslagit, att, beridaren vid Flyinge hingstdepot Bengt Knutsson Rudolf
B. K.-son måtte från och med månaden näst efter den, under hvilken han efter uppRudolf.
utdela 65 lefnadsår från befattningen entledigades, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,200 kronor.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 20 december

1894 (nionde hufvudtiteln bil. 3, sid. 17) inhemtas, att stuteriöfverstyrelsen
i skrifvelse den 15 nästförutgångne oktober, med förmälan, att beridaren
vid Flyinge hingstdepot Bengt Knutsson Budolf uti en till styrelsen stäld,
af chefen för nämnda depot insänd skrift anhållit att, enär Budolf, som år

1895 inginge i sitt 66:te lefnadsår och i 46 år varit anstäld i statens tjenst,
enligt bifogadt läkarebetyg, sedan 8 år tillbaka varit och fortfarande vore
till följd af sjukdom oförmögen att sköta beridarebefattningen, styrelsen
måtte hos Kongl. Maj:t föreslå Budolf till erhållande af pension under hans
återstående lifstid, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Biksdagen, att
Budolf finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigades
från innehafvande beställning såsom beridare vid Flyinge hingstdepot,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension, motsvarande åttio procent af den enligt gällande stat till Budolf
utgående kontanta lön, med 1,200 kronor.

Af handlingarne i ärendet inhemtades:

att Budolf, som vore född den 29 augusti 1830, blifvit år 1848
antagen till husar vid kronprinsens husarregemente, hvarest han år 1856
befordrats till underofficer och år 1858 förordnats till sergeant;

att, sedan Budolf den 18 december 1862 konstituerats och förordnats
att tills vidare vara beridare vid Flyinge stuteri, Budolf blifvit den 2 april
1863 ur krigstjenst^! enledigad;

att, enligt den 21 sistlidne augusti utfärdadt läkarebetyg, Budolf, hvilken
under omkring åtta års tid varit af sjukdom (kronisk rheumatism) hindrad
att sköta sin tjenst, allt fortfarande lede af samma åkomma och säkerligen
aldrig kunde återvinna helsa och krafter i sådan grad, att han skulle kunna
återtaga sin tjenst eller någon del deraf;

att chefen för Flyinge hingstdepot, vid insändande af Budolfs ansök -

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

ning, anfört, att Rudolf under sin anställning såsom sergeant vid kronprinsens
husarregemente inbetalt föreskrift^ afgifter för erhållande af pension från
arméns pensionskassa, men att han, genom att antaga annan statens tjenst
vid Flyinge stuteri, gått förlustig af ej mindre dessa inbetalningar än äfven
hvarje möjlighet att ur annan af staten auktoriserad och understödd pensionsinrättning
kunna förvärfva sig rätt att på ålderdomen erhålla någon pension;
att Rudolf, efter att hafva under 32 år innehaft beridarebefattningen, numera
vid snart uppnådda 65 lefnadsår befunne sig i fullkomligt utblottadt tillstånd
och vore oförmögen så väl att längre förrätta sin tjenst som ock att genom
något annat kroppsarbete kunna förvärfva sitt uppehälle, hvadan Rudolf
skulle, tillika med en jemning orkeslös hustru samt en nästan blind oförsörjd
dotter, blifva alldeles nödstäld, derest icke någon pension kunde honom
beredas; att beridarebefattningen vid depoten, i och för sig magtpåliggande,
numera, sedan depoten utvidgats, toge i anspråk män med duglighet och i
sin fulla kraft; att beridarebefattningen visserligen under de senare åren,
då Rudolf på grund af sjukdom varit tjenstledig, uppehållits af permitterade
kavalleriunderofficerare, men att detta provisoriska och prekära sätt, beroende
på regementschefens tillmötesgående, svårligen kunde fortfara, enär
underofficerarne numera, sedan i Skåne inrättats många sockerbruk och hrännerier,
hellre sökte de väl aflönade och mindre ansträngande kontrollörsbefattningårne
vid dessa inrättningar än det tillfälliga förordnandet såsom beridare
vid depoten med rätt att uppbära allenast hälften af beridarens lön enligt
staten för depotens tjensteman; samt att på grund häraf depotchefen på det
varmaste tillstyrkt bifall till ansökningen.

Stuteriöfverstyrelsen hade för egen del anfört: att Rudolf alltsedan den
1 januari 1887 för svag helsas vårdande åtnjutit tjenstledighet med skyldighet
för honom att till vikarien under tiden afstå hälften af den med befattningen
förenade kontanta lönen äfvensom samtliga densamma tillhörande naturaförmåner;
att de skäl, som af styrelsen år 1881, dä pension jemväl begärts
för Rudolf, framhållits för att visa nödvändigheten af att beridarebefattningen
innehades af fullt kompetent person, hade, i samma mån depoten utvidgats
under de senare åren allt mera gjort sig gällande; samt att, då nu beridarebefattningen
icke kunde uppehållas på samma provisoriska sätt, som under de
senare åren egt rum, styrelsen ansäge det äfven vara med statens fördel
öfverensstämmande att genom Rudolfs uppförande å allmänna indragningsstaten
bereda honom möjlighet att lemna beridarebefattningen, på det att det med
depotens utvidgning afsedda resultat icke måtte i afsevärd mån motverkas
genom det otillfredsställande sätt, hvarpå denna vigtiga befattning skulle
komma att handhafva», derest icke hela den i staten för beridare^ anvisade

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lön kunde af styrelsen få tilldelas den person, som skulle fullgöra beridarens
åligganden.

Uti infordradt utlåtande i ärendet af den 19 november nästlidet år
hade statskontoret erinrat, att enligt den af Kongl. Maj:t faststälda aflöningsstat
af den 14 december 1888 beridaren vid Flyinge hingstdepot, med skyldighet
att undervisa i ridning vid stallskolan, åtnjöte kontant lön af 1,500 kronor,
tre kofoder och beten samt 14,13 kubikmeter ved, hvarjemte den, som förut
varit i åtnjutande af bostad med planteringsland, egde att dervid bibehållas;
och hade statskontoret, enär Rudolf, som den 29 augusti 1895 uppnådde 65
års ålder och redan nu i 46 är tjenat staten, deraf omkring 33 år med anställning
såsom beridare vid Flyinge stuteri eller, såsom det numera benämndes,
hingstdepot, under 8 år varit af sjukdom hindrad att sin befattning fullgöra
och, enligt läkares intyg, sannolikt aldrig vidare blefve tjenstbar, ansett sig
böra tillstyrka bifall till stnteriöfverstyrelsens framställning.

På grund af sålunda åberopade omständigheter finner utskottet skäligt,
att åt beridaren Rudolf må vid hans entledigande från befattningen beredas
någon pension, men med afseende derpå, att Riksdagen år 1893 beviljade
beridaren vid Ottenby stuteri M. R. Ericsson pension till belopp af allenast
800 kronor, samt enär Rudolf, som allt sedan den 1 januari 1887 för svag
helsas vårdande åtnjutit tjenstledighet, derunder af sina löneförmåner sjelf
uppburit endast 750 kronor, har utskottet ansett, att pensionens belopp skäligen
bör begränsas till 800 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att beridaren vid Flyinge hingstdepot Bengt
Knutsson Rudolf må från och med månaden näst efter den,
under hvilken han efter uppnådda 65 lefnadsår från befattningen
entledigas, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 800
kronor.

Angående 8:0. På derom gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att

^kartograf- förmannen för Norrbottens läns ekonomiska kartverk, kartografen Gustaf
förmannen Wilhelm Buchts enka, JRosina Maria Budd, född Högström, måtte, så länge
G Véiå,^Mctoh°n förblefve enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension,
[6.]’ till belopp af 500 kronor, att utgå från och med juni månad år 1894.

Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 20 december
1894 inhemtas, att afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning uti skrifvelse till Kongl. Maj:t — med förmälan att förmannen

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

för Norrbottens läns ekonomiska kartverk, kartografen Gustaf Wilhelm Bucht
den 30 maj 1894 aflidit och efterlemna! enka, Rosina Maria Högström, född
den 25 mars 1853, och fem omyndiga barn, hvilka enligt företedt prestbetyg
vore födda under åren 1876—1888, samt att behållningen i boet efter
Bucht utgjort endast 2,275 kronor 33 öre, i följd hvaraf enkan Bucht vore
för sin och barnens utkomst nästan helt och hållet hänvisad till hvad hon
och hennes äldste son, hvilken vore aderton år gammal, kunde genom arbete
förvärfva — anfört, att Bucht, som varit född den 22 maj 1848 och den 1
mars 1872 anstälts såsom extra kartograf vid Norrbottens läns ekonomiska
kartverk, hvarest han den 7 juni 1873 förordnats till kartograf, den 15 oktober
1884 förordnats till förman vid detta kartverk, hvilket magtpåliggande
uppdrag han under nära tio års tid med utmärkt nit, skicklighet och omtanke
skött intill sin död; att Bucht under sin tjenstetid vid kartverket under sexton
somrar tillsammans med den nuvarande förmannen derstädes utfört mätningar
inom Norrbottens och Yesterbottens lappmarkers tjelland, hvarunder de
samfäld! kartlagt ett område af inemot 400 qvadratmil, omfattande landets
svårtillgängligaste trakter, öfver hvilka ej några landmätarekartor förut blifva
upprättade; samt att, då Bucht med så framstående nit och skicklighet
under 22 års tid egnat sina krafter åt kartverkets tjenst, att han befunnits
lämplig att leda dessa arbeten, och under ett decennium på ett utmärkt sätt
utfört detta uppdrag, till dess han i ännu kraftfull ålder af döden bortryckts
från sitt hårda och sträfsamma arbete, det syntes rätt och billigt, att genom
statsverkets försorg något understöd bereddes hans efterlemnade enka, som
med sina oförsörjda barn befunne sig i stort behof deraf; och hade på grund
af hvad sålunda anförts afdelningschefen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte
af Riksdagen äska en årlig pension åt enkan Bucht till det belopp, Kongl.
Maj: t kunde finna för godt bestämma.

Uti infordradt utlåtande af den 19 nästlidne november hade statskontoret
anfört, att, ehuru Bucht hunnit eu tjensteälder af endast något mer
än 22 år, det dock syntes statskontoret, som om denna tjenst utöfvats under
sådana förhållanden, att afseende mindre borde fästas vid tjenstetidens längd
än vid arbetets ansträngande och för helsan menliga beskaffenhet, samt att,
dä upplyst blifvit, att Bucht utfört detta arbete med framstående nit och
skicklighet, statskontoret ansåge fullgoda skäl förefinnas för att statsverket
borde med något understöd bispringa hans efterlefvande enka, hvilken med
sina fem omyndiga barn befunne sig i behof af hjelp, hvadan statskontoret
hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt aflidne kartografförmannen
Buchts enka bevilja å allmänna indragningsstaten en årlig pension
till belopp af 500 kronor, att utgå från och med den 1 juni 1894 och
så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblefve.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Under erinran, att vid 1891 års Riksdag till länsveterinären J. A. Brolins
enka beviljades pension till belopp af 300 kronor, samt år 1894 till
f. d. gravören vid generalstabens topografiska afdelning G. M. Wirsings
enka pension till enahanda belopp, får utskottet, då den för enkan Bucht,
hvilken är 42 år gammal och således bör sjelf fortfarande kunna bidraga till
sin och sina barns försörjning, föreslagna pensionen synes böra bestämmas
till samma belopp, som för nyssbemälda två enkor, hemställa,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att förmannen för Norrbottens läns ekonomiska
kartverk, kartografen Gustaf Wilhelm Buchts
enka, Rosina Maria Bucht, född Högström, må, så länge
hon förblifver enka, ä allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension till belopp af 300 kronor, att utgå från
och med juni månad år 1894.

Angående 9:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t före musikiärarer»slagit,

att at musikläraren vid allmänna läroverket i Jönköping, musiker
w. direktören Gustaf Wilhelm Heintze måtte från och med månaden näst efter
Heintze. den, i hvilken han, efter fylda 70 år, undfinge afsked från tjensten, beviljas
pension å allmänna indragningsstaten för hans återstående lifstid till ett hans
innehafvande lön motsvarande belopp af 1,250 kronor årligen.

Af det bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14
januari 1895 (nionde hufvudtiteln bil. 1. sid. 6) inhemtas, att Heintze vore
född den 1 juli 1825, och således 69 år gammal, samt att han sedan början
af höstterminen 1851 eller under mer än 43 år varit anstäld såsom lärare
i sång och musik vid allmänna läroverket i Jönköping, å hvilken befattning
han den 13 juni 1860 erhållit konstitutorial; varande af vederbörande
rektorer vitsordadt, att Heintze med nit och skicklighet städse fullgjort sina
åligganden.

Sedan domkapitlet i Vexiö i afgifvet infordradt utlåtande tillstyrkt
bifall till ansökningen, hade statskontoret, hvars utlåtande jemväl infordrats,
erinrat, hurusom genom kong], brefvet den 16 mars 1858 stadgades, att
lärarne vid rikets elementarläroverk skulle komma i åtnjutande af enahanda
pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som enligt då gällande författningar
tillkomme civile embets- och tjensteman, men att detta stadgande likväl icke
ansetts tillämpligt å lärare i musik och sång samt teckning vid dessa läroverk,
utan hade i de fall, då dylik lärare beviljats pension å nämnda stat
vid afskedstagandet, sådant skett efter framställning i ämnet till Riksdagen.
Vidare hade statskontoret -— med tillkännagifvande att Heintze i egenskap

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af lärare i musik och sång vid ofvanberörda allmänna läroverk uppbure lön
å stat till belopp af 750 kronor samt ålderstillägg ä lönen enligt kongl.
brefvet den 14 februari 1871 med 500 kronor eller tillhopa 1,250 kronor
— då Heintze, derest han qvarstode i sin befattning till den 1 juli 1895,
vid denna tid uppfylt de vilkor, som enligt äldre ännu gällande pensionsförfattningar
vore stadgade för civile embets- och tjenstemäns pensionsrätt,
liemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om en
pension åt Heintze å 1,250 kronor årligen.

Enär musiklärare vid rikets allmänna läroverk, oaktadt de i öfrigt
böra anses likstälda med gymnastiklärarne vid dessa läroverk, hvilka senare
lärare fått sig tillerkänd rätt till pension från allmänna indragningsstaten,
anses vara i saknad af sådan pensionsrätt, har utskottet funnit Riksdagen
böra lemna särskilt medgifvande till, att pension må utgå till musikläraren
vid allmänna läroverket i Jönköping Heintze. Men då skötande af ifrågavarande
musiklärarebefattning icke kan anses hafva utgjort en hufvudsaklig
del af Heintzes verksamhet, utan snarare får betraktas såsom en bisyssla,
har utskottet funnit pensionsbeloppet skäligen böra begränsas till 750 kronor,
motsvarande den af Heintze för tjensten åtnjutna lön, utan ålderstillägg.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att åt musikläraren vid allmänna läroverket
i Jönköping, musikdirektören Hustaf Wilhelm Heintze må
från och med månaden näst efter den, i hvilken han, efter
fylda 70 år, undfår afsked från tjensten, beviljas pension
å allmänna indragningsstaten för hans återstående lifstid
till belopp af 750 kronor årligen.

10:o. Uppå derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Angående
åt musikläraren vid Östermalms allmänna läroverk Hans Petersson matt^Zillärarm
beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 450 H. Peterskronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter
uppnådda 65 lefnadsår erhölle afsked från tjensten.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden (bil. 1
sid. 7) inhemtas, att Petersson vore född den 19 maj 1830 och att han,
som den 1 maj 1857 förordnades till musiklärare vid dåvarande Hedvig
Eleonora lägre apologistskola — numera Östermalms allmänna läroverk —
allt sedan denna tid, med undantag af vårterminen 1879, då sökanden på
grund af sjukdom åtnjöt tjenstledighet, eller 37 år tjenstgjort i nämnda
befattning, hvarunder han, enligt af rektor lemnadt, vitsord, städse med

Statsutskottets Utlåtände N:o 10.

utmärkt nit, skicklighet och ordning skött sina åligganden; varande derjemte
genom läkarebetyg styrkt, att Petersson på grund af sjukdom borde befrias
från den med ifrågavarande befattning förenade tjenstgöring.

Öfver denna ansökning hade direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
afgifvit infordradt utlåtande och dervid tillstyrkt bifall till
densamma; och hade statskontoret, hvars utlåtande jemväl infordrats, med
tillkännagifvande att Petersson i egenskap af musiklärare vid nämnda allmänna
läroverk uppbure lön till belopp af 450 kronor, tillstyrkt pension för
honom till enahanda belopp.

På grund af hvad utskottet i nästföregående punkt anfört i afseende
å pension för musikläraren G. W. Heintze, och då musikläraren Peterssons
befattning i ännu högre grad måste betraktas såsom endast en bisyssla, har
utskottet ansett den för den senare föreslagna pensionen böra begränsas till
300 kronor, motsvarande två tredjedelar af hans med tjensten förenade
löneförmåner.

Utskottet hemställer derför,

att Kong! Maj.ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att åt musikläraren vid Östermalms allmänna
läroverk Hans Petersson må beviljas en årlig pension å
allmänna indragningsstaten till belopp af 300 kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han
efter uppnådda 65 lefnadsår erhåller afsked från tjensten.

Angående ll:o. Med anledning af en derom af musikaliska akademien gjord

t;SS«w/ramst^n''nS har Kongl. Maj:t föreslagit, att vaktmästaren vid nämnda
G. Anders- akademi Gustaf Andersson måtte från och med månaden näst efter den, i
son, hvilken afsked blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor.

Af förenämnda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden (bil. 1 sid.
8 och 9) inhemtas, att musikaliska akademien anhållit om beredande af pension
å allmänna indragningsstaten åt vaktmästaren vid akademien Gustaf Andersson
till ett belopp motsvarande hans kontanta lön, 750 kronor; att Andersson
vore född den 1 februari 1826; att han den 16 oktober 1855 antagits till
extra vaktmästare vid civildepartementets expedition och i sin tjenstgöring
såsom sådan ådagalagt mycken villighet, ordning och påpasslighet; samt
att, sedan Andersson den 19 mars 1861 antagits till extra vaktmästare vid
musikaliska akademien, han den 18 juli 1862 förordnats att tills vidare
bestrida vaktmästare^ensten vid akademien, mot åtnjutande af det i akademiens
stat bestämda arfvode jemte hyresersättning; och hade musikaliska akademien

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

i den gjorda framställningen vitsordat, att Andersson under den tid af nära
34 år, som han hos akademien tjenstgjort, utfört sina åligganden med synnerligt
nit och omsorg samt till akademiens fulla belåtenhet.

I afgifvet utlåtande hade statskontoret, med erinran att Andersson vid
nu uppnådd lefnadsålder af 68 år räknade 39 tjenstår, vidare anfört: att i
den vid 1877 års riksdag faststälda aflöningsstat för musikaliska akademien
upptoges aflöning för en vaktmästare tillbelopp af 750 kronor, utan fördelning
i lön och tjenstgöringspenningar och utan angifvande, om beloppet vore att
anse såsom lön eller såsom arfvode; att, förutom denna kontanta aflöning,
Andersson, efter hvad upplyst blifvit, vore i åtnjutande af fri bostad i det
å akademien upplåtna hus äfvensom nödigt bränsle och lyse; samt att, ehuru
Andersson uppnått den lefnads- och tjensteålder, som genom kongl. brefvet
den 1 juni 1877 vore stadgad för vissa civile tjenstemäns och betjentes rätt
till pension å allmänna indragningsstaten, kunde, vid det förhållande att hans
aflöning ej vore fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, bestämmelserna i
nyssberörda bref ej ega tillämpning i fråga om honom, utan syntes för beredande
af pension åt Andersson framställning till Riksdagen böra aflåtas. I sådant
afseende hade statskontoret hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att bevilja Andersson en årlig pension å allmänna indragningsstaten af 600
kronor, eller samma pensionsbelopp, som numera tillkomme vid de centrala
embetsverken anstälde vaktmästare, som intj enat ålderstillägg.

Enär handlingarna icke utvisa, att vaktmästaren Andersson är af sjukdom
oförmögen till vidare tjenstgöring, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må af
Riksdagen bifallas.

12:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t Angående
föreslagit, att en årlig pension af 400 kronor måtte beviljas verkmästaren vid^Ztlren
tekniska elementarskolan i Örebro Karl Erik Gabriel Sundstedts enka, Ida K. E. o.
Bernhardina Charlotta Sundstedt, född Lagergren, att utgå från allmänna Sune^\[^dts
indragningsstaten från och med år 1895 och så länge hon i sitt nuvarande [io.]
enkestånd förblefve.

Såsom af ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
inhemtas, hade styrelsen för nämnda skola, som till Kongl. Maj:t jemte eget
utlåtande insändt ifrågavarande ansökning, deri enkan Sundstedt för sig och
tre minderåriga barn anhållit om årlig pension till belopp af 550 kronor,
och dervid på det lifligaste förordat ansökningen, såsom stöd för densamma
hufvudsakligen anfört, att Sundstedt, hvilken under 24 år varit
anstäld såsom verkmästare vid skolan, städse med berömligt nit, pligttrohet
Bih. Ull Iliksd. Prot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 3

Angående
pensioner fö
aflidne bibliotekarien

It. Bergströms
barn
[ll.j

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 1Ö.

och skicklighet fullgjort sina åligganden samt iakttagit ett hedrande uppförande,
äfvensom att behållningen efter Sundstedt vore ringa och att hans
enka saknade förmåga att anskaffa hvad som erfordrades till de nödvändigaste
lefnadsbehofvens fyllande för sig och sina minderåriga barn.

Statskontoret hade i afgifvit infordradt utlåtande väl ansett, att pension
borde sökanden förunnas, men då beloppet af denna pension dock icke synts
statskontoret böra sättas högre, än hvad som vid 1877 års riksdag beviljades
aflidne föreståndaren för tekniska elementarskolan i Borås S. Th. Göranssons
enka, eller 400 kronor, tillstyrkt pension allenast till sistnämnda belopp.

På de härofvan under punkt 8:o i afseende å pension för kartografen
Buchts enka anförda skäl och då verkmästaren Sundstedts enka är 48 år
och således bör sjelf fortfarande kunna bidraga till sin och sina barns försörjning,
synes jemväl den för henne äskade pensionen böra bestämmas till
300 kronor, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att å allmänna indragningsstaten må åt
verkmästaren vid tekniska elementarskolan i Örebro Karl
Erik Gabriel Sundstedts enka Ida Bernhardina Charlotta
Sundstedt, född Lagergren, uppföras en årlig pension af
300 kronor, att utgå från och med år 1895 och så länge
hon i sitt nuvarande enkestånd förblifver.

13:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit,
att å allmänna indragningsstaten måtte uppföras årliga pensioner åt
framlidne bibliotekarien vid kongl. biblioteket Richard Bergströms fyra omyndiga
barn, Sven Ilubert Elias, Rudolf Kurt Ansgar, Per Krister Albrekt
''Sigfrid och Ninni Fredrika Cecilia, att utgå från och med år 1895 med
200 kronor till hvart och ett af barnen, till dess det uppnått 18 år eller,
hvad dottern beträffade, om hon dessförinnan trädde i gifte, till dess detta skett.

Till den utredning i detta ärende, som innehålles i förenämnda statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden (bil. 1 sid. 10—12), tillåter sig utskottet
hänvisa.

På grund af bibliotekarien Bergströms stora förtjenster om den fosterländska
odlingen, derom jemväl det i berörda statsrådsprotokoll intagna, af,
bland andra, sju utaf Svenska akademiens ledamöter afgifna yttrande bär
vittne, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att till Bergströms ifrågavarande
barn beviljas pensioner, dem utskottet dock med hänsyn dertill, att
bibliotekarien Bergströms enka endast är 38 år gammal samt att hon och

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

barnen från civilstatens pensionsinrättning åtnjuta årlig pension af 900 kronor,
funnit skäligen böra begränsas till 150 kronor till hvartdera af barnen.

Utskottet hemställer derför,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att å allmänna indragningsstaten må uppföras
årliga pensioner åt framlidne bibliotekarien vid kongl. biblioteket
Richard Bergströms fyra omyndiga barn, Sven Hubert
Elias, Rudolf Kurt Ansgar, Per Krister Albrekt Sigfrid
och Ninni Fredrika Cecilia, att utgå från och med år 1895
med 150 kronor till hvart och ett af barnen, till dess det
uppnått 18 år eller, hvad dottern beträffar, om hon dessförinnan
träder i gifte, till dess detta skett.

14:o. Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- Angående,
ställning får utskottet jemte upplysning, att under år 1894 åt 43 äldre b^urfbehöfhöfvande
folkskolelärare beviljats understöd med 9,675 kronor, hemställa, vande folk skollärare.

o [121

att Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående
är egt rum, må å allmänna indragningsstaten för år 1896
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas
till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

15:o. Uti två inom Riksdagen väckta motioner, den ena i Första Angående
Kammaren af herr friherre F. ven Essen och herr H. Forssell (motion/e^lg^[raln:o
35) och den andra i Andra Kammaren af herr friherre G. S. Åkerliielm post(motion
n:o 85), i hvilken motion herr 0. It. Themptander instämt, harAdl\yto£e0n0s’
under åberopande deraf, att nyligen aflidne f. d. generalpostdirektören A. W. enka Sofia,
Roos efterlemnat enka och en oförsörjd dotter i till deras lefnadsförhällanden^^0^e0*:
särdeles små omständigheter samt att den redbare, nitiske och synnerligen falk.
förtjente statstjenaren, det svenska postverkets ordnare, torde ega rätt till
sina landsmäns erkännande och tacksamhet, sammanstämmande föreslagits,
att Riksdagen ville besluta att å 9:de hufvudtiteln uppföra ett årligt anslag
till framlidne f. d. generalpostdirektör Roos’ enka Sofia Maria Boos, född
Nordenfalk, af 1,600 kronor.

Enligt hvad utskottet inhemtat, åtnjuter enkefru Roos från civilstatens
pensionsinrättning en ärlig pension af 800 kronor, och utvisade dödsboet

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

efter hennes man en behållning af 52,453 kronor 78 öre, hvaraf hälften
tillkommer makarnes fem barn.

• Oafsedt dessa förhållanden har utskottet ansett lämpligt, att Riksdagen,
såsom förut i liknande fall egt rum, må genom beviljande af någon
pension åt enkefru Roos visa sitt erkännande af hennes aflidne mans stora
förtjenster om det svenska postverket. Ett sådant erkännande vinner emellertid
enligt utskottets förmenande i betydelse, ju enigare Riksdagens beslut i
frågan fattas. För vinnande åt sådan enighet har utskottet derför velat
föreslå, att pensionens belopp bestämmes till 1,200 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att, med anledning af herr friherre von Essens och
herr Forssells samt herr friherre Åkerhielms omförmälda
motioner, Riksdagen må besluta att åt aflidne f. d. generalpostdirektören
A. W. Roos’ enka Sofia Maria Roos, född
Nordenfalk, må å allmänna indragningsstaten uppföras en
årlig pension af 1,200 kronor, att utgå från och med
år 1895.

Angående 16:o. Uti två inom Riksdagen väckta motioner, den ena inom Första Kam mpension

förmaren af herr J. A. Sandberg (motion n:o 28) och den andra inom Andra
juris doktorn Kammaren af herr E. J. Ekman (motion n:o 65), har sammanstämmande
AgreruWrföreslagits, att juris doktorn Johan Adolf Thurgren måtte beviljas en årlig
pension af 3,000 kronor; och har i sistnämnda motion tillika föreslagits, att
berörda pension måtte utgå från och med år 1895.

Till stöd för dessa motioner, till hvilka utskottet i öfrigt får hänvisa,
har hufvudsakligen åberopats doktor Thurgrens omfattande forskningar och
juridiska författareskap, särskilt hans utredning af grundskatternas natur
och uppkomst.

Utan att vilja förneka, att doktor Thurgren i berörda hänseende må
hafva inlagt någon förtjenst om det allmänna, har utskottet dock, med
hänsyn dertill, att ett bifall till ifrågavarande motioner lätt skulle kunna
föranleda framställningar af liknande art och då för utgifvande af läroböcker
och lärda verk finnes å riksstatens åttonde hufvudtitel uppfördt ett ordinarie
reservationsanslag, hvarifrån det stått doktor Thurgren fritt att söka bidrag
för utgifvande af vetenskapliga arbeten, icke ansett sig böra tillstyrka Riksdagen
att bifalla ifrågavarande motioner, helst icke visats, att doktor Thurgren
är i verkligt behof af understöd.

Utskottet hemställer derför,

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att herrar Sandbergs och Ekmans omförmälda motioner
ej må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

17:o. Uti en inom Andra Kammaren af herr C. Gethe väckt motion Angående
(n:o 24), i hvilken herr A. P. Danielson instämt, har hemstälts, ^örutrid*

a) att förre bokhållaren vid Ottenby stuteri Carl Theodor Lingmark Ottenby
måtte från och med den 1 nästa juli och under sin återstående lifstid å amtälda
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor, dock personer.
att, derest han framdeles erhölle anställning mot aflöning af statsmedel, hans
pensionsbelopp skulle, för den tid hans anställning varade minskas med det
belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge till samma

eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå; samt

b) att en hvar af nedannämnde vid Ottenby stuteri förr anstälde
tjenare måtte från och med den 1 nästa juli under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 150 kronor, nemligen:
stovaktaren Joll. Pettersson, stalldrängen Göran Larsson, brandvakten Olof
Petersson, arbetsdrängarne Petter Eriksson, Olof Petter Pettersson och Joh:s
Johansson samt torparne Carl Bogren, Magn. Svensson, Carl Ström och
Älfving Svensson.

I motionen har till en början erinrats, huru som 1892 års Riksdag på
grund af Kongl. Maj:ts proposition i skrifvelse af 9 maj samma år anmält,
att Riksdagen beslutat bifalla sagda proposition och att således Ottenby
stuteri med hingstdepöt skulle nedläggas och Ottenby kungsladugård jemte
den öfriga fasta egendomen, som för stuteriet disponerades, utarrenderas och
arrendet användas till det ändamål, för hvilket det å riksstaten uppförda
anslaget till hästafvelns förbättrande vore afsedt.

Detta Riksdagens beslut hade Kongl. Maj:t sedermera låtit verkställa,
och Ottenby stuteri med hingstdepöt hade blifvit nedlagdt, kungsladugården
med tillhörande utarrenderad från och med den 14 mars 1894, och i följd
deraf hade alla då vid stuteriet qvarvarande tjensteman och betjening från
och med sagde dag blifvit från sina befattningar entledigade.

Genom denna åtgärd både såväl stuteriets bokhållare som ock en del äldre,
under en läng följd af år, vid stuteriet tjenstgörande betjening kommit i nöd
och elände utan att i någon ringaste mån af staten erhålla minsta understöd
för sin framtid och hade nu ej andra tillgångar till sin försörjning än de
fattigvården kunde förmås gifva.

Då genom den skedda omförmälda åtgärden det vore hårdt och för
staten ovärdigt att så behandla en sin tjensteman och gamla trotjenare, då
dessa senare, som ända från öfver 50 år varit i dess tjenst anstälda och,
nu till helsa och krafter brutna samt tillika medellöse, utan sin förskyllan

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

blifvit lemnade på bar backe, kunde motionären icke underlåta att påkalla
Riksdagens uppmärksamhet för afhjelpande i någon mån af den nöd, härefter
nämnde, förr vid stuteriet anstälde personer kommit uti, nemligen:

	Lefnads-	Tjenst-
	år.	år.
Af tjenstemännen:
Bokhållaren Carl Theodor Lingmark..........................................	38	io
Af personalen:		i
Sto vaktaren Johan Pettersson......................................................	61	35
Stalldrängen Göran Larsson.........................................................	56	17
Brandvakten Olof Petersson.........................................................	82	54 j
Arbetsdrängen Petter Eriksson ...................................................	71	30
> Olof Petter Pettersson.......................................	66	23 V,
» Joh:s Johansson...................................................	68	20 %
Torparen Carl Bogren ..................................................................	70	29 72
» Magn. Svensson ............................................................	70	3172
» Carl Ström.....................................................................	73	20%
» Älfving Svensson...........................................................	73	18 72

Hvad först särskild! beträffade stuteriets bokhållare, som tjenstgjort
derstädes uti 10 år och varit den ende af stuteriets tjensteman, som lemnats
utan skydd för framtiden, ansåge motionären för honom ömmande omständigheter
tala, då han nu med stor familj befunne sig utan anställning, ehuru
han i allo skött sin befattning på ett pligttroget sätt och oaktadt han gjort
allt för att erhålla ny anställning, vare sig vid enskild eller allmän verksamhet.

Hvad förutnämnda öfriga tjenare vidkomme, framginge af de vid
motionen för hvar och en af dem bifogade intyg, att de oförvitligen skött
sina åligganden, vore sjuklige, medellöse och således oförmögne att i nämnvärd
mån bidraga till sin bergning.

Ehuru ifrågavarande tjenare haft någon skilnad i aflöningsförmåner,
ville motionären dock, då denna framställning afsåge att få afhjelpt personlig
nöd och den ene såväl som den andre af dem i sådant afseende med skäl
kunde anses hafva samma behof för sitt lifsuppehälle, för dessa icke påyrka
några olika pensionsbelopp.

Statsutskottets tftlåtande N:o 10.

Motionären hade, yttrar han slutligen, så mycket mera vågat framkomma
till Riksdagen med denna motion, som Riksdagen förlidet år, på
grund af Kong! Maj:ts proposition, tilldelade en del af de vid statens jern vägsbyggnader
förr anstälde tjensteman och arbetare, som genom jern vägsbyggnadsstyrelsens
indragning och deraf förorsakadt upphörande med byggande af
jernvägar för statens räkning blefvo från sina befattningar entledigade,
pensioner för deras återstående lifstid; och då de i denna motion omförmälda
personer kunde och rättvisligen borde med sagda jernvägspersonal fullt jemföras
såväl till lefnadsår som år af arbetstid, trodde motionären, att Riksdagen
äfven nu skulle behjerta och afhjelpa den nöd, som genom statens
egen åtgärd kommit öfver såväl bokhållaren som äfven öfver dessa orkeslösa,
sjukliga gamla trotjenare.

I afseende å förevarande framställning har utskottet vunnit upplysning,
att Lingmark, jemlikt kongl. brefvet af den 9 mars 1894, såsom
gratifikation erhållit kontanta lönen till årets slut mot skyldighet att afsluta
stuteriets räkenskaper för året, samt att han nyligen erhållit plats som
bokhållare vid Carl Gustaf stads gevärsfaktori; att stuteriöfverstyrelsen i
januari månad 1893 hos Kongl. Maj:t gjort framställning att en byggnad
vid Ottenby stuteri, som ansågs obehöflig för arrendator^ skulle upplåtas
åt samtliga de i motionen omförmälda arbetare äfvensom dervid uttalat
önskvärdheten af att dessa gamla tjenare måtte fä åtnjuta någon vedbrand;
att stuteriöfverstyrelsen i augusti månad samma år hos Kongl. Majt gjort
framställning om beviljande af pension å 100 kronor om året till hvardera
af stovaktaren Pettersson, stalldrängen Larsson och brandvakten Pettersson;
att stuteriöfverstyrelsens berörda framställningar icke bifallits; samt att
Kongl. Maj:t den 9 mars 1894 tilldelat sistnämnda tre personer en gratifikation
af 100 kronor till dem hvardera.

Med afseende å Lingmarks ringa ålder och den jemförelsevis korta
tid han varit vid stuteriet anstäld, har utskottet icke funnit skäl för honom
tillstyrka beviljande af pension, helst Lingmark numera erhållit annan
anställning.

Hvad beträffar öfriga nu föreslagna pensioner, har utskottet, ehuruväl
inom Riksdagen i allmänhet gjort sig gällande den åsigt, att understöd af
ifrågavarande art icke böra beviljas på grund af enskilde motionärers förslag,
utan endast efter framställning från Kong], Maj:t, dock trott att i detta
fall fullgiltiga skäl förefinnas för ett afvikande från det sedvanliga förfarandet.
Utskottet har nemligen funnit billigheten fordra, att staten icke lemnar
de gamle tjenare utan understöd på deras ålderdom, hvilka genom upphörande
af stuteriet vid Ottenby utan egen förskyllan entledigats från de

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

fenster, som de länge och oförvitligen skött. De fleste af dem hafva uppnått
så hög ålder, att de icke kunna erhålla annan anställning och icke
heller kunna i nämnvärd mån bidraga till sin försörjning. Då härtill kommer,
att 1894 års Riksdag i liknande fall beviljade arbetare, som varit under lång
tid vid statens jernvägsbyggnader anstälde, pensioner till belopp af lägst 160
kronor, har utskottet ansett sig böra tillstyrka beviljande af pensioner till
jemväl här ifrågavarande arbetare. Beloppet af dessa pensioner har utskottet
dock ansett skäligen böra begränsas till 120 kronor.

Utskottet hemställer derför:

a) att herr Gethes omförmälda motion, i hvad den afser
beviljande af pension åt förre bokhållaren vid Ottenby
stuteri, C. T. Lingmark, ej må af Riksdagen bifallas;
samt

b) att, med anledning af förenämnda motion, Riksdagen
må besluta, att en hvar af nedannämnde vid
Ottenby stuteri förr anstälde tjenare må från och med
den 1 juli 1895 under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 120 kronor,
nemligen:

sto vaktaren Johan Pettersson, stalldrängen Göran Larsson,
brandvakten Olof Petersson, arbetsdrängarne Petter
Eriksson, Olof Petter Pettersson och Johannes Johansson
samt torparne Carl Bogren, Magnus Svensson, Carl Ström
och Älfving Svensson.

Angående 18:o. Med tillstyrkande af bifall till Kong! Maj:ts derom gjorda

Allmänna1 framställning får utskottet, enär utgifterna å allmänna indragningsstaten

indragnings- betydligt öfverstiga det för ändamålet uppförda förslagsanslaget, hemställa,
staten.

[18.]

att det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten,
nu 1,785,792 kronor, må höjas med 14,800
kronor till 1,800,592 kronor, då, med inberäkning af
under anslaget utgående ersättning för indragen indelning
m. in., 600 kronor, anslagets slutsumma skulle utgöra
1,801,192 kronor; dock att utskottet vid uppgörande af
riksstaten för år 1896 må ega att i nämnda kontanta
anslagsbelopp vidtaga den jemkning, som för jemnande
af riksstatens slutsumma kan blifva erforderlig.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Extra anslag.

19:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- Angående
ställer utskottet, Spratt-1

att Riksdagen må å extra stat för år 1896 anvisa ett hållande af
förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels tillpe^^ng
upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensione- [i4.]
ring med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande
förhöjda vederlag för de till statsverket indragna
rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående.

Stockholm den 1 april 1895.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

Reservation

vid punkten 13:o (angående pensioner för aflidne bibliotekarien R.
Bergströms barn)

af herrar A. Persson, H. Andersson, P. Pehrson, C. Persson, P. Hohn,
L. Jönsson, N. Petersson, A. P. Danielson, K. A. Kihlberg, P. Norberg,
E. Olsson och N. Nilson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hafva följande lydelse:

»Enär bibliotekarien Bergströms enka endast är 38 år gammal och således
bör kunna bidraga till sin och barnens försörjning, samt hon och barnen
från civilstatens pensionsinrättning åtnjuta en årlig pension af 900 kronor,
får utskottet hemställa,

Bih. till Riksd. Prat. 1895. 4 Samt. 1 Afd. 10 Raft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må af
Riksdagen bifallas.»

Det skulle här antecknas, att herrar G. D. It. Tornerhjelm, H. P. P.
Tamm och K. Bohnstedt icke inom utskottet deltagit i förestående hufvudtitels
behandling.

Likaledes har herr J. E. Wikstén begärt få antecknadt, att han inom
utskottet icke öfvervarit handläggningen af punkterna l—17 af förevarande
utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Kronor.

Ny anvisning.

Ersättning till nuvarande innehafvare åt nämndemansbefattningarne
inom vissa delar af Kopparbergs län och i Bohus län för nu

indragna, till dem förut utgående anslag...........................................

Kamreraren vid indragna kronoarbetsstationen å Tjurkö Theodor

Grahl, pension.......................................................................................

Verkmästaren vid kronobageriet i Stockholm Frans Julius Bergh, pension
Beridaren vid Flyinge hingstdepöt Bengt Knutsson Kudolf, pension ...
Förmannen för Norrbottens läns ekonomiska kartverk, kartografen
G. W. Buchts enka Eosina Maria Bucht, född Högström, pension
Musikläraren vid allmänna läroverket i Jönköping, musikdirektören

Gustaf Wilhelm Heintze, pension ......................................................

Musikläraren vid Östermalms allmänna läroverk Hans Petersson, pension
Verkmästaren vid tekniska skolan i Örebro K. E. G. Sundstedts enka
Ida Bernhardina Charlotta Sundstedt, född Lagergren, pension ...
Framlidne bibliotekarien vid kongl. biblioteket R. Bergströms fyra
omyndiga barn, Sven Hubert Elias, Rudolf Knut Ansgar, Per Krister
Albrekt Sigfrid och Ninni Fredrika Cecilia, pension å 150 kronor

till hvart och ett af dem......................................................................

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867.........

F. d. generalpostdirektören A. W. Roos’ enka Sofia Maria Roos, född

Nordenfalk, pension..............................................................................

Vid Ottenby stuteri förr anstäldc tjenare: stovaktaren Joh. Pettersson,
stalldrängen Göran Larsson, brandvakten Olof Petersson, arbetsdrängarne
Petter Eriksson, Olof Petter Pettersson och Joh:s Johansson
samt torparne Carl Bogren, Magn. Svensson, Carl Ström och
Älfving Svensson, pension å 120 kronor till hvardera.....................

375

1,200''
1,200
800

300

750

300

600 —
10,0001—

1,2(X) ]—

1,200J —

S ti m m a | 18,225 |—

Statsutskottets Utlåtande N;o 10

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1895 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Ersättning för indragen in-delning m. m på förslag.	Summa	Pensions- och
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	A. Pensions-

112,286

T:pt

100,428

—

100,428

—

243,640

219,470

— 243,640

219,470

675,824

—

--|-| 675,824

—

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ...............

Dito, för deras enkor och omyndiga barn ...........................

Ersättning'' för mistade löneinnehållningar ...........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ............

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska
För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg på

ordinarie stat, äfvensom af deras enkor och barn......

Arméns pensionskassa:

Ersättningar för mistade löneinnehållningar ........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ............

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och

Vadstena krigsmanshuskassa......................................................

Flottans pensionskassa :

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden...............................................................

» gratialfonden..................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med
» dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf
timmermans- och handtverksstaterna inrättade

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

Litt. B.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

indragniiigsstaterna.

staten.

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.	Ersättning för indragen in-delning m. m. på förslag.	Summa.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.

37,500: -45,000: —

............................................................. 2,246: —

................................................................................. 6,540: -

enkor och barn ...................................................... 7,200: —

skogsskolorna......................................................... 9,000: —

högskolan ............................................................... 3,500: —

och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön
...................;............................................................. 1,300: —

underbefäl med vederlikar

4,640: —
28,080: -67,708: —

............................................................ 36,320: —

............................................................ 16,650: — 52,970: —

vederlikar, förslagsanslag .................................... 100,000: -

högst 9,030 kronor till den för daglönare å f. d.
invalidstat), förslagsanslag.................................... 66,500: —

Transport

112,286,-

100,428 —
243,640-

— 112,286

100,428 —
243,640-;

219,470)—I

219,470

675,824|—|

—| 675,824

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1895 års riksstat anslår:

Anvisning		Ersättning för
	indragen in-	Summa.
i kontant.		delning m.	m.
		på förslag
Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
675,824				675,824
60,350	—		—	60,350	—
4,000	—		—	4,000	-i
78,000\|—	—	—	78,000	-1
69,851	—		—	69,851	—
357,373 —	—	—	357,373	—
63,500	_	—	—	63,500	—
6,000	—		—	6,000	—
1,314,898	—		—	1,314,898	I
1,785,792	_	600		1,786,392	j \|
3,100,690	—	600		3,101,290—1

Invalidhusfonden..........................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare,

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedl
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare

Bidrag till folkskolelärares pensionering .............................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa..............

Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor.............................

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning
Okas för jemnande af samtliga hufvudtitlarnes slutsum

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

direkt utgå, förslagsanslag.................................

allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in.

indragningsstaten.

kontant ....................

med..........................

Transport

S:gr

1,785,792:

14,800:

Summa

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.		Ersättning för indragen in-delning m. m. på förslag.	Samma.
Kronor. ;	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
675,824				675,824
60,350	—		—	60,350	—
4,000	—		—	4,000	—
78,000	—		—	78,000	—
69,851	—	—	—	69,851	—
357,373	—	—	—	357,373	—
63,500	—		—	63,500	—
6,000	—	—	—	6,000	—
1,314,898	—		—	1,314,898	—
1,800,592		600		1,801,192
3,115,490	—	600	—	\| 3,116,090	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens
Nionde hufyudtitel.

	Kronor	Ö''i
Pensionsstaten.		i
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
samt till fyllnadspensioner, förslagsanslag ................................	1,540,000	—

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1895.