Statsutskottets utlåtande nr löö (Utlåtande 1950:Su155 su)

Statsutskottets utlåtande nr löö.

Nr 155.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till avlöningsbestdmmelser för övningslärare och
kyrkomusiker m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

(5 :e avd.)

I propositionen nr 234 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 mars 1950, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att dels utfärda avlöningsreglemente
för övningslärare och avlöningsreglemente för kyrkomusiker i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i propositionen förordats; dels under de
förutsättningar och i den omfattning, som i propositionen förordats, vidtaga
ändringar i sålunda utfärdade reglementen; dels med iakttagande av de
huvudgrunder, som i propositionen förordats, utfärda erforderliga bestämmelser
om övergång till sagda reglementen; dels ock med avsende å ämneslärare
vid fortsättnings- och ersättningsskolor meddela bestämmelser av
i huvudsak den innebörd, som i propositionen angivits.

I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Linden och Norman (I: 469) och den andra inom andra kammaren av
herrar Allard och Sundström (II: 559), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
i enlighet med 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag fattar beslut om
att ordinarie och extra ordinarie gymnastiklärare måtte för tjänstgöring såsom
instruktör i gymnastik för lärare vid folkskolan få inräkna det antal
veckotimmar, som skolöverstyrelsen bestämmer;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sjödahl in. fl. (I: 470) och den andra inom andra kammaren av herrar
K glin g och Malmborg i Skövde (II: 558), i vilka motioner hemställts, att
riksdagen måtte uttala sig för att 12 § mom. 1 i den föreslagna stadgan för
övningslärare erhåller följande lydelse.

Ordinarie och extra ordinarie lärare, som å sin tjänst meddelar undervisning
under minst 14 veckotimmar, må därutöver tillgodoräkna sig högst
tre veckotimmar,

då undervisningen avser utbildning av lärare i något av ämnena teckning,
musik, gymnastik med lek och idrott samt manlig eller kvinnlig slöjd vid
folk- eller småskoleseminarierna eller i ämnet hushållsgöromål vid statens
skolköksseminarium och hushållsskola,

då fyllnadstjänstgöring föranleder tidsödande resor eller

då eljest särskilda skäl föreligga;

dels ock en inom andra kammaren av herr Mosesson in. fl. väckt motion
(II: 560), vari hemställts, att riksdagen vid eventuellt bifall till Kungl. Maj:ts
proposition ville göra det bestämda uttalandet, att lönegradsplaceringen för

Statsutskottets utlåtande nr 155.

musik-, tecknings- och gymnastiklärare vid de högre läroanstalterna snarast
måtte föreläggas riksdagen för förnyat övervägande.

Den allmänna lönereglering, som den 1 juli 1947 genomfördes för statstjänstemän
och befattningshavare inom viss icke-statlig verksamhet, omfattade
icke övningslärarna vid de statliga och de statsunderstödda kommunala
skolorna samt kyrkomusikerna.

Genom principbeslut vid 1948 och 1949 års riksdagar har emellertid frågan
om den framtida övningslärar- och kyrkomusikerorganisationen lösts,
och i samband därmed har även ställning tagits till grunderna för den lönereglering
för dessa personalgrupper, vilken är avsedd att genomföras i anslutning
till omorganisationen.

1948 års riksdagsbeslut i övningslärar frågan innebär i stort sett att undervisning
vid olika skolor och i olika ämnen i största möjliga utsträckning
skall sammanföras till enhetliga tjänster. Ställning har därvid även tagits
till frågorna om lärarnas maximala tjänstgöringsskyldighet och om förutsättningarna
för tillämpning av olika anställningsformer. Inrättandet av
ordinarie tjänster har, vad angår tjänstgöringens omfattning, anknutits till
ett särskilt begrepp, full tjänstgöring, som understiger lärarnas maximitjänstgöringsskyldighet
och som i allmänhet — utom i vissa preciserade fall
— omfattar 30 veckotimmar eller, vid fortsättningsskolan, 1 080 timmar för
år. Denna åtskillnad mellan maximitjänstgöringsskyldighet och full tjänstgöring
har gjorts i syfte att antalet ordinarie tjänster ej skall bliva alltför
begränsat. Löneavvägningen innebär att vid tjänstgöring utöver full tjänstgöring
skall utgå dels löneplanslön och dels timlärararvode, att vid full
tjänstgöring skall utgå löneplanslönen utan reduktion och att vid mindre
än full tjänstgöring skall — förutsatt att läraren ej är ordinarie lärare eller
timlärare — utgå löneplanslönen reducerad med ’/»■ för varje veckotimme,
varmed undervisningsskyldigheten understiger 30 veckotimmar. 1949 ars
beslut i kyrkomusikerfrågan innebär ett bibehållande för kantorernas del
av den hittillsvarande kombinationen till enhetliga tjänster av kyrkomusikalisk
tjänstgöring och tjänstgöring såsom folk- eller småskollärare; vid
dessa tjänster har emellertid avlöningen ansetts lämpligen böra konstrueras
såsom summan av löneplanslön för iärartjänstgöringen och ett kantorstilllägg
för den kyrkomusikaliska tjänstgöringen. För organisternas del skall
enligt principbeslutet såvitt möjligt anordnas heltidstjänstgöring genom att
den kyrkomusikaliska tjänstgöringen och tjänstgöring som musiklärare i
skola kombineras till enhetlig tjänst. Anställnings- och avlöningsförhållandena
för organisterna komma därför att förete stora likheter med övningslärarnas;
vid den evalvering av den kyrkomusikaliska tjänstgöringen i visst
antal veckotimmar, som erfordras för tillämpningen av bestämmelser om
tjänstgöringsskyldighet och avlöning, är även att beakta skyldigheten all i
viss utsträckning meddela fri musikundervisning.

Grundvalen har genom de sålunda fattade principbesluten blivit lagd dels
för innehållet i de närmare bestämmelser i organisatoriskt avseende, som
det ankommer på Kungl. Maj it att utfärda och som i huvudsak äro avsedda

Statsutskottets utlåtande nr 155.

att inrymmas i en övningslärarstadga och eu kyrkomusikerstadga, dels ock
för innehållet i blivande avlöningsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker.
Från personalens organisationer ha efter principbeslutens fattande
framställts invändningar i olika avseenden mot dessa. Exempelvis
har gjorts gällande, att maximitjänstgöringen borde nedsättas till 30 veckotimmar
och att, om maximitjänstgöringen alltjämt skulle överstiga vad som
fastställts som tull tjänstgöring, skillnaden borde uppfattas som övertidstjänstgöring
och ersättas efter särskilda grunder. Vidare har påyrkats, att
tull tjänstgöring skulle nedsättas under 30 veckotimmar i vissa andra fall
än där detta skulle ske enligt principbeslutet. Förslag ha också framställts
om att extra ordinarie anställning skulle kunna erhållas vid mindre undervisningsskyldighet
än 15 veckotimmar i fall, då omständigheterna icke medgivit
en undervisningsskyldighet av nämnda omfattning. Beträffande dessa
ändringsförslag anföres i propositionen, att de förelågo redan vid tidpunkterna
för principbesluten och att till stöd för dem icke numera åberopats
några nya skäl av beskaffenhet att böra föranleda ändring. Det har dessutom
beaktats, att de beslutade lönegradsplaceringarna på sådant sätt sammanhänga
med innehållet i övrigt i de fattade besluten, att en ändring på väsentliga
punkter knappast kan anses böra vidtagas utan att organisationsoch
löneregleringsfrågan tages under omprövning. Härför har emellertid tillräcklig
anledning icke synts föreligga.

Avlöningsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker.

I propositionen lämnas å s. 3—10 en närmare redogörelse för den tidigare
behandlingen av frågan om lönereglering för övningslärare och kyrkomusiker
ävensom för räckvidden och innebörden av 1948 och 1949 års riksdagars
principbeslut beträffande dessa personalgrupper. Till denna redogörelse
tillåter sig utskottet hänvisa.

Den vid 1948 års riksdag beslutade lönegradsplac er ingen av
ordinarie och extra ordinarie övningslärare framgår
av följande tabell.

Tjänst	Ordinarie lönegrad	Extra ordinarie lönegrad
\| I teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott..,	Ca 21
dock vid högre allmänt läroverk och högre tekniskt läroverk	Ca 23	j* Ce 20
samt vid folkskoleseminarium och småskoleseminarium	Ca 23	Ce 23
I hushållsgöromål ____	Ca 18	1
dock vid kvinnligt folkskoleseminarium, småskoleseminarium, kom-		f Ce 17
munal flickskola och statens normalskola	Ca 20	1
samt vid statens skolköksseminarium och hushållsskola ..	Ca 25	Ce 23
I kvinnlig slöjd..........	Ca 11)	l
dock vid kommunal flickskola och statens normalskola ..	Ca 18	/ Ce 15
samt vid kvinnligt folkskoleseminarium, småskoleseminarium och
statens skolköksseminarium och hushållsskola ...	Ca 23	Ce 21
I manlig slöjd högre kompetens..........	Ca 18	Ce 17
lägre kompetens..........	Ca 16	Ce 15
dock vid manligt folkskoleseminarium.......	Ca 23	Ce 21

Statsutskottets utlåtande nr 165.

Härvid är att beakta, att lönen för extra ordinarie lärare skall minskas
med Va» för varje veckotimme, varmed tjänstgöringsskyldigheten understiger
30 veckotimmar.

Frågan om löneförmånerna för timlärarna har icke närmare behandlats
i samband med principbeslutet i övningslärarfrågan.

Vad angår löneställningen för kyrkomusiker enligt 1949
års riksdagsbeslut, framgår lönegradsplaceringen för organister och biträdande
kyrkomusiker av följande sammanställning.

Befattning Lönegrad

Domkyrkoorganist............................................ Ca 26

Annan ordinarie organist:

a) som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor i fråga om avlagda
examina .......................................... Ca 24

b) som icke uppfyller nämnda behörighetsvillkor.............. Ca 23

Extra ordinarie organist:

a) som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor i fråga om avlagda
examina .......................................... Ce 24

b) som icke uppfyller nämnda behörighetsvillkor .............. Ce 23

Extra organist:

a) som avlagt högre organistexamen, högre kantorsexamen och

musiklärarexamen.........................^............. Cg 21

b) som avlagt minst en av nämnda examina.................. Cg 19

c) som avlagt organist- och kantorsexamen .................. Cg 16

Extra ordinarie biträdande kyrkomusiker,

därest för innehav av tjänsten kräves högre organistexamen, högre

kantorsexamen och musiklärarexamen................... Ce 24

därest för innehav av tjänsten kräves minst en av nämnda examina Ce 21

därest för innehav av tjänsten kräves organist- och kantorsexamen Ce 18

Extra biträdande kyrkomusiker: vid vikariat å tjänst med kompetenskraven
a) högre organistexamen, högre kantorsexamen samt musiklärar -

examen ................................................ Cg 21

b) minst en av nämnda examina ............................ Cg 19

c) organist- och kantorsexamen.............................. Cg 16

dock att extra biträdande kyrkomusiker, som icke uppfyller de för
tjänsten uppställda kompetenskraven, icke skall placeras i högre lönegrad
än hans egen utbildning skulle berättiga honom till vid anställning såsom
extra organist.

Även för dessa befattningshavare är den s. k. trettiondelsregeln tillämplig
i den mån de ej inneha ordinarie tjänst med heltidstjänstgöring; erinras
må att vissa domkyrkoorganisttjänster och alla andra ordinarie organisttjänster
äro heltidstjänster.

Därest Kungl. Maj :t bestämmer, att biträdande kyrlcomusikertjänst endast
skall vara förenad med arvode, förutsättes att Kungl. Maj:t även fast -

ställer arvodets storlek.

Kantorerna skola utöver lön å folk- eller småskollärartjänsten erhålla
kantorstillägg, beräknat med utgångspunkt från lönen i 20 löneklassen, om
vederbörande avlagt minst organist- och kantorsexamen, och eljest från
lönen i 18 löneklassen. Kantorstillägget utgör ett belopp motsvarande V»
av årslönen i löneklassen för varje veckotimme, dock minst “/M av årslönen.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Vad slutligen angår orgelspelare erhålla dessa arvode beräknat med utgångspunkt
från lönen i 18 löneklassen, om vederbörande avlagt minst organist-
och kantorsexamen, och eljest från lönen i 10 löneklassen.

7.911 års lärarlönesakkunniga ha med skrivelse, dagtecknad den 31 december
1949, avlämnat betänkande med förslag till avlöningsreglemente för övningslärare
in. in. (stencilerat). Över betänkandet ha infordrade utlåtanden
avgivits av statskontoret, statens lönenämnd och skolöverstyrelsen. Svenska
facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska gynmastiksällskapet
ha i en promemoria utvecklat sina synpunkter på de i betänkandet
framlagda förslagen. Därjämte ha facklärarförbundet och Läroverkslärarnas
riksförbund inkommit med vissa framställningar i ämnet.

Lärarlönesakkunniga ha vidare den 9 februari 1950 avgivit betänkande
med förslag till avlöningsreglemente för kyrkomusiker (stencilerat). Jämväl
över detta betänkande ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,
statens lönenämnd och skolöverstyrelsen. Centralstyrelsen för
Sveriges allmänna organist- och kantorsförening har inkommit med en
skrift, vari utvecklas vissa synpunkter på frågan om avlöningsbestämmelser
för kyrkomusiker.

De av de sakkunniga utarbetade förslagen till avlöningsreglementen för
övningslärare och kyrkomusiker 1m fogats såsom bilagor vid statsrådsprotokollet
i detta ärende (bilagor 1 och 2).

Det föreslagna övningslärarreglementet är till en början avsett att tilllämpas
å de övningslärare, som omfattas av det av 1948 års riksdag fattade
principbeslutet, nämligen övningslärarna vid folk- och småskoleseminarier,
allmänna läroverk, högre tekniska läroverk, läroanstalter för blinda,
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalter för dövstumma,
högre kommunala skolor, folkskolor samt fortsättningsskolor.

Enligt lärarlönesakkunnigas förslag böra emellertid såväl den förutsatta
övningslärarstadgan som avlöningsreglementet för övningslärare givas eu
sådan utformning, att författningarna täcka även vissa lärarkategorier vilka
icke inbegripits i 1948 års principbeslut. De sakkunniga ha erinrat om att
föredragande departementschefen i propositionen 1948: 136 uttalade, att det
vore önskvärt att löneregleringen, allt eftersom erfarenheter vunnes, utsträcktes
att omfatta ytterligare skolformer och att det exempelvis syntes böra övervägas,
om övningslärarna vid de statsunderstödda privatläroverken kunde
innefattas i löneregleringen, därest en allmän lönereglering komme till stånd
vid dessa skolor. Lärarlönesakkunniga ha utformat sitt förslag till avlöningsreglemente
från utgångspunkten, att reglementet jämväl skall gälla för övningslärare
vid privatläroverken och folkhögskolorna; enligt av särskilda sakkunniga
framlagt förslag skulle nämligen övningslärarna vid privatläroverken
inordnas i samma lönesystem som övriga övningslärare, och vidare
hade lärarlönesakkunniga själva i annat sammanhang föreslagit, att övningslärarna
vid folkhögskolorna skulle inordnas i samma lönesystem.

I formellt hänseende har tillämpningsområdet för övningslärarreglementet

Statsutskottets utlåtande nr 155.

ansetts kunna angivas sålunda, att det äger tillämpning å lärare, soin avses
i stadgan för övningslärare.

Det föreslagna kyrkomusikerreglementet har angivits skola äga tillämpning
å organister, biträdande kyrkomusiker, kantorer och orgelspelare, som avses
i kyrkomusikerstadgan.

De båda föreslagna avlöningsreglementena innefatta icke i alla delar de
materiella bestämmelser, som skola tillämpas, utan innehålla i vissa avseenden
endast hänvisningar till andra avlöningsreglementen, såsom statens allmänna
avlöningsreglemente (Saar) eller avlöningsreglementet för folkskolan
(Arf).

Gränsdragningen mellan bestämmelser, som anses böra inflyta i avlöningsreglementet,
och bestämmelser, som anses böra meddelas i annan ordning,
bär i vissa avseenden skett på annat sätt i de föreslagna reglementena än i
de nu gällande. Till en början ha bestämmelser, vilka motsvara vissa, särskilt
i Saar men även i Arf meddelade stadganden, här tänkts i stället skola
meddelas i respektive stadga; å andra sidan ha i reglementsförslagen intagits
vissa bestämmelser i ämnen, som ansetts icke böra regleras i Saar
eller Arf. Främst gäller detta beträffande det föreslagna övningslärarreglementet,
i vilket intagits åtskilliga bestämmelser, som återfinnas i tilläggsbestämmelserna
till Saar.

Vad härefter angår innehållet i de särskilda rcglcmentsbestämmelserna,
skiljer sig detta, såvitt angår det föreslagna övningslärarreglementet, på en
mångfald punkter från det, som finnes i motsvarande bestämmelser i Saar
och Arf. Till stor del är fråga om skiljaktigheter i formuleringen, vilka äro
av ringa eller ingen betydelse. I vissa fall föreligga emellertid mera betydande
avvikelser från Saar och Arf, vilka ansetts betingade av speciella förhållanden
inom reglementets tillämpningsområde.

Det föreslagna kyrkomusikerreglementet överensstämmer däremot i fråga
om detaljregleringen av olika spörsmål i regel mycket nära med Saar och
Arf.

Beträffande remissyttrandena hänvisar utskottet till s. 16—19 i propositionen.

Föredragande statsrådet har anfört bl. a. följande.

»I fråga om tidpunkten för genomförandet av omorganisationen och den
därmed förenade löneregleringen har i propositioner till såväl föregående
års som detta års riksdag uttalats, att densamma borde förläggas till den
1 juli 1950, och dessa uttalanden ha av riksdagen lämnats utan erinran; såsom
framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för frågornas tidigare
handläggning, intaga dessa frågor i olika avseenden cn tydlig särställning
bland aktuella lönefrågor. Vad den nya kyrkomusikerorganisationen
beträffar, torde man emellertid få räkna med att lagakraftägande beslut om
distriktsindelning och tjänstetyper in. in. kan föreligga först något senare
än den 1 juli innevarande år. Med hänsyn härtill vill jag föreslå, att övningslärarreformen
genomföres den 1 juli 1950 och att kyrkomusikerreformen
genomföres vid samma tidpunkt eller, såvitt gäller enskilda kyrkomusiker -

Statsutskottets utlåtande nr 155.

distrikt, vid månadsskiftet näst efter den tidpunkt därefter, då lagakraftägande
beslut i organisatoriskt avseende föreligger; kyrkomusikerreformen
skulle alltså komma att genomföras successivt, efter hand som organisationen
blir vederbörligen fastställd. Hemställan i fråga om tidpunkten för
kyrkomusikerorganisationens genomförande göres i särskild proposition
denna dag.1

Förslag till avlöningsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker
ha, såsom av det föregående framgår, utarbetats av 1941 års lärarlönesakkunniga
och föreligga i form av två nya avlöningsreglementcn, avlöningsreglementet
för övningslärare och avlöningsreglementet för kyrkomusiker.
Anordningen med två särskilda avlöningsregleinenten har godtagits vid remissbehandlingen.

För egen del har jag icke kunnat undgå att hysa en viss tvekan om lämpligheten
av att för detta ändamål tillskapa nya avlöningsregleinenten. Vad
först angår avlöningsbestämmelserna för övningslärare synes mig det önskemålet
ligga nära till hands, att dessa bestämmelser intagas i samma avlöningsförfattning
som gäller för övriga lärare vid respektive skolor, så
att skolmyndigheterna icke nödgas tillämpa skilda avlöningsregleinenten för
ämneslärare och övningslärare. Avlöningsförhållandena för övningslärarna
kräva visserligen i några avseenden en särskild reglering, beroende på möjligheten
till reducerad tjänstgöring samt fyllnadstjänstgöring, men en
verkställd undersökning rörande de härför erforderliga särbestämmelserna
har synts mig giva vid handen, att dessa särbestämmelser bliva av så begränsad
omfattning, att de knappast i och för sig kunna tillräckligt motivera
utfärdandet av ett fristående avlöningsreglemente; en annan sak är
att lärarlönesakkunniga i sitt förslag inarbetat en del tilläggsbestämmelser
samt utformat åtskilliga avlöningsregler på annat sätt än motsvarande bestämmelser
i de av statsmakterna prövade avlöningsreglementena, ett förhållande
vartill jag i det följande återkommer. Jag har ej heller blivit helt
övertygad om lämpligheten av att i en författning sammanföra avlöningsbestämmelser
för kyrkomusiker av två helt skilda typer, av vilka den ena
kommer att finnas i vissa kyrkomusikerdistrikt och den andra i andra sådana
distrikt; mera naturligt kunde ha varit att reglera kantorernas avlöningsförhållanden
i folkskolans avlöningsreglemente och organisternas —
vilka närmast överensstämma med statstjänstemännens — i statens allmänna
avlöningsreglemente. Jag vill också erinra om att motsvarande
spörsmål ingående dryftats i propositionen 1948: 225 och att i denna anförts
åtskilliga enligt min mening tungt vägande skäl för att koncentrera
avlöningsbestämmelserna till så få författningar som möjligt.

I den nu förhandenvarande situationen har jag emellertid, oavsett den
tveksamhet åt vilken jag sålunda ansett mig böra giva uttryck, slutligen
stannat vid att förorda ett genomförande av de sakkunnigas förslag om
utfärdande av nya avlöningsreglementen. Jag har härvid fäst visst avseende
vid det förhållandet, att man knappast utan att närmare erfarenhet

1 Proposition nr 231.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

vunnits kan våga mera bestämt avgöra, huruvida den detaljreglering, som
nu föreslås, i alla avseenden är den mest lämpliga för den egenartade organisationsform
med kombinerade tjänster, som här är avsedd att genomföras.
Frågan kan dessutom komma att påkalla förnyat ståndpunktstagande
i anledning av blivande förslag om utfärdande av statliga avlöningsbestämmelser
för ytterligare personalgrupper.

Avlöningsreglementenas tillämpningsområden böra enligt min mening
bringas att sammanfalla med vad som följer av de fattade principbesluten.
Jag anser mig sålunda icke kunna förorda, att avlöningsreglementet för övningslärare
redan från och med den 1 juli 1950 erhåller tillämpning pa övningslärare
vid de statsunderstödda privatläroverken och folkhögskolorna,
till vilkas framtida avlöningsförhållanden riksdagen ännu icke tagit ställning;
vid bifall till de förslag rörande grunderna för eu lönereglering för
lärarpersonalen vid dessa skolor, som i annat sammanhang föreläggas innevarande
års riksdag,1 räknar jag emellertid med att dessa skolors övnings1
är are skola erhålla sina anställnings- och avlöningsförhållanden reglerade
på i huvudsak samma sätt som övriga övningslärare och att en sådan reglering
skall kunna genomföras samtidigt med lönereglering för samma skolors
ämneslärare. I detta sammanhang må vidare nämnas, att de sakkunniga
föreslagit, att ordinarie och extra ordinarie lärare i gymnastik och idrott
må för tjänstgöring såsom instruktör i gymnastik för lärare vid folkskolan
inräkna det antal veckotimmar, som skolöverstyrelsen bestämmer. Statskontoret
har avstyrkt förslaget och uttalat, att dess genomförande skulle kunna
medföra avsevärda kostnader för staten, under det att skolöverstyrelsen däremot
tillstyrkt förslaget och ansett, att motsvarande anordning borde genomföras
för övningslärare i andra ämnen. För egen del är jag icke beredd att nu
framlägga förslag i ämnet. Här må vidare erinras om att 1948 års riksdag
vid sin behandling av frågan om lönereglering för övningslärare gjorde ett
uttalande av innebörd, att löneställningen för trädgårdslärare vid folkskoleseminarierna
borde avvägas med beaktande av löneställningen för övningslärarna.
1941 års lärarlönesakkunniga ha avgivit ett särskilt förslag
i ämnet, avseende ändrad lönegradsplacering, men förslaget har vid äskandet
av anslag till seminariernas verksamhet för nästa budgetår icke ansetts
böra föranleda förslag till innevarande års riksdag.

Vad härefter angår innehållet i de föreslagna avlöningsreglementena redogör
jag i det följande för min inställning till hithörande frågor i anslutning
till de sakkunnigas förslag och de avgivna remissyttrandena. Bortsett
från att jämkningar synts mig böra vidtagas i en del närmare angivna avseenden,
har jag ansett de sakkunnigas förslag i sakfrågorna vara väl ägnade
att läggas till grund för förslag till riksdagen. Emellertid anser jag
i likhet med statens lönenämnd en överarbetning av avlöningsreglementena,
särskilt av avlöningsreglementet för övningslärare, böra föregå utfärdandet.

Såsom av det föregående framgår har vid remissbehandlingen — särskilt
av förslaget till avlöningsreglemente för övningslärare — uppmärksammats,

1 Propositionerna nr 232 och 235.

Statsutskottets utlåtande nr 155-

L 6

att de särskilda bestämmelserna föreslagits fördelade på stadga, avlöningsreglemente
och tilläggsbestämmelser på annat sätt än som eljest är brukligt.
Även härvidlag bör enligt min uppfattning en närmare anpassning efter
vedertagna normer ske; dessa ha givetvis icke tillkommit utan att ha
föregåtts av noggranna överväganden, och i allmänhet synas tillräckliga
skäl till avsteg från dem saknas. Mot att förvaltningsbestämmelserna i stor
utsträckning överflyttats från avlöningsreglementet till stadgan synes mig
emellertid icke böra riktas erinran; vid genomförandet av den senaste allmänna
löneregleringen medtogos dylika bestämmelser i statens allmänna
avlöningsreglemente närmast av den anledningen, att en allmän verksstadga
eller liknande författning saknas. De tilläggsbestämmelser av olika slag,
som införts i reglementena, böra däremot utgå; såsom statens lönenämnd
anfört äro de i allt fall icke fullständiga, och den av de sakkunniga föreslagna
anordningen, att Kungl. Maj:t skulle äga ändra reglementet, i vad
det kan anses innehålla tilläggsbestämmelser, i större utsträckning än andra
reglementsbestämmelser, synes mig knappast möjlig att genomföra, då
tilläggsbestämmelserna icke på något sätt redovisats för sig. Vidare böra,
såsom lönenämnden påyrkat, i reglementena icke intagas materiella bestämmelser
av besparingsreglementstyp rörande ersättning vid resor utan
allenast hänvisas till allmänna resereglementet och av Kungl. Maj :t meddelade
bestämmelser; det torde få förutsättas, att dylika ersättningar i förekommande
fall skola bestridas från samma anslag, varifrån statsbidrag
till lärarnas löner utgår. Även bestämmelserna om den slutliga fördelningen
mellan olika skolor samt mellan de kyrkliga kommunerna och skolväsendet
av löneförmånerna vid fyllnadstjänstgöring böra meddelas i annan
ordning än genom införande i avlöningsreglementet. Vad slutligen angår det
förhållandet, att reglementena i vissa avseenden endast innehålla hänvisning
till statens allmänna avlöningsreglemente med därtill hörande tilläggsbestämmelser,
finner jag i likhet med lönenämnden detta innebära en viss
olägenhet — denna skulle icke ha uppkommit, om övningslärarna och kyrkomusikerna
inordnats under de nu befintliga avlöningsreglementena — men
jag anser den likväl icke vara så stor, att den bör föranleda omtryck av avsedda,
tämligen omfattande bestämmelser, särskilt som de statliga och högre
kommunala skolmyndigheterna i allt fall ha att tillämpa statens allmänna
avlöningsreglemente på annan lärarpersonal än övningslärarna.

Vid utfärdandet av statens allmänna avlöningsreglemente och folkskolans
avlöningsreglemente har tillämpats den ordningen, att riksdagen bemyndigat
Kungi. Maj :t att utfärda reglementena i huvudsaklig överensstämmelse
med framlagda författningsförslag; Kungl. Maj :t har härigenom
blivit oförhindrad att vidtaga förtydliganden eller eljest redaktionella
jämkningar i författningarna, såväl vid utfärdandet som därefter.
Kungl. Maj :t har vidare bemyndigats att utan riksdagens medverkan ändra
avlöningsbestännnelserna, dels då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen
av enligt reglementena för vissa grupper av tjänstemän gällande

Statsutskottets utlåtande nr 155.

bestämmelser till andra, i stort sett likartade grupper, dels då riksdagens
beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranleda tillägg till eller ändring
i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar
icke avvika från de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser
äro byggda, dels ock då skäl föreligga att i samband med ändringar
och tillägg, som nyss sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.
Därjämte har Kungl. Maj :t bemyndigats att utfärda övergångsbestämmelser
i samband med löneregleringen.

Beträffande utfärdandet av de nu föreslagna avlöningsreglementena torde
böra förfaras på i huvudsak samma sätt, och motsvarande bemyndiganden
böra i anslutning därtill utverkas av riksdagen. Med hänsyn till den
sena tidpunkt, vid vilken de sakkunniga avgivit sina förslag, har emellertid
möjlighet icke funnits att nu framlägga överarbetade författningsförslag.
I stället framläggas de av de sakkunniga utarbetade förslagen, varjämte
jag i det följande redovisar de ändringar i dem, som enligt min
mening böra vidtagas. Den överarbetning därutöver, som jag i det föregående
förordat, åsyftar endast att bringa reglementena i bättre överensstämmelse
sinsemellan samt med statens allmänna avlöningsreglemente och
folkskolans avlöningsreglemente, och den synes därför, såvitt jag kunnat
finna, icke behöva medföra, att Kungl. Maj :t nu av riksdagen allenast bemyndigas
utfärda provisoriska avlöningsreglementen med tidsbegränsad
giltighet. Jag förordar sålunda, att Kungl. Maj :t för sig utverkar bemyndigande
att utfärda reglementena i huvudsaklig överensstämmelse med de
av mig framlagda förslagen; samma förfaringssätt tillämpades vid utfärdandet
år 1949 av SPA-reglementet. Vad slutligen angår övergångsbestämmelserna,
har jag ansett mig böra i det följande redovisa min ståndpunkt
i huvudfrågorna närmast med hänsyn till att dessa — särskilt enligt de
sakkunnigas förslag beträffande övningslärare — äro av betydande räckvidd
och till att sakkunnigförslagen härvid delvis bygga på olika principer,
alltefter det fråga är om övningslärare eller kyrkomusiker. Ett sådant
generellt bemyndigande att utfärda övergångsbestämmelser, som Kungl.
Maj :t erhållit i anslutning till den allmänna löneregleringen, lärer emellertid
icke kunna undvaras.»

I fråga om detaljbestämmelserna i de av lärarlönesakkunniga utarbetade,
vid propositionen såsom bilagor 1 och 2 fogade förslagen till avlöningsreglementen
lämnas i propositionen närmare redogörelser (s. 25—60 beträffande
avlöningsregleinentet för övningslärare samt s. 60—75 beträffande avlöningsreglementet
för kyrkomusiker). Till dessa redogörelser tillåter sig utskottet
hänvisa.

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 152—155.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Löneförhållandena för ämneslärare vid fortsättnings- och

ersättningsskolor.

Bland de spörsmål, som enligt direktiven för 1941 års lärarlönesakkunnigas
arbete skulle upptagas till bedömande av dessa sakkunniga, ingick även
Irågan om anställnings- och avlöningsvillkoren för ämneslärare och övningsiärare
vid fortsättnings- och ersättningsskolor.

Rörande anställnings- och avlöningsförhållandena för fortsättningsskolans
övningslärare ha lärarlönesakkunniga framlagt förslag, vilka föranlett
ett principiellt ställningstagande vid 1948 års riksdag.

Beträffande löneförmånerna för ämneslärare vid fortsättnings- och ersättningsskolor
ha lärarlönesakkunniga i ett den 25 november 1948 dagtecknat
betänkande (stencilerat) framlagt utredning och förslag, över detta
betänkande ha, efter remiss, statskontoret, statens lönenämnd och skolöverstyrelsen
ävensom Tjänstemännens centralorganisation yttrat sig.

Efter att ha lämnat en redogörelse för dels de ifrågavarande skolornas
organisation och lärarnas hittillsvarande löneförhållanden (prop. s. 76—
81), dels innebörden av lärarlönesakkunnigas förslag jämte däröver avgivna
yttranden (prop. s. 81—84) — till vilken redogörelse utskottet får hänvisa •—
anför föredragande statsrådet för egen del följande.

»Minimiarvodena för fortsättningsskolans ämneslärare ha, såsom av den
lämnade redogörelsen närmare framgår, ursprungligen avvägts från utgångspunkten,
att de borde medföra en något högre ersättning per undervisningstimme
än som utginge vid undervisning i folkskolan. För folkskolans
lärarpersonal ha lönerna sedermera höjts i olika sammanhang, bl. a.
i anslutning till att det för statstjänstemännen gällande lönesystemet erhållit
tillämpning å berörda personal. Vad angår fortsättningsskolans ämneslärare,
ha deras minimiarvoden icke varit konstruerade på sådant sätt, att
ändringar i folkskollärarlönerna medfört några automatiska konsekvenser
för dem. Arvodesbeloppen ha ändrats vid olika tillfällen, men de ha icke
höjts i tillnärmelsevis samma grad som folkskollärarlönerna. Resultatet har
blivit, att minimiarvodena för undervisning i fortsättningsskolan för närvarande
utgöra endast omkring hälften av det timarvode, som utgår för undervisning
i folkskolan. Då härtill kommer, att de fastställda minimiarvodena
i stort sett kommit att även tillämpas som maximiarvoden, har frågan
om en arvodesreglering kommit att påkalla allt större uppmärksamhet. Till
stöd för att sådan reglering skall ske kunna även åberopas rekryteringsskäl.
Fortsättningsskolan kommer visserligen att avvecklas i samband med folkskolans
fortsatta utbyggnad, men av allt att döma kommer det att dröja
någon tid, innan folkskolan kan helt övertaga fortsättningsskolans uppgifter,
och under denna tid är det angeläget, att skoldistrikten erhålla för undervisning
i fortsättningsskola väl kvalificerade lärare. Under dessa förhållanden
synes det naturligt att, då en lönereglering för fortsättningsskolans

Statsutskottets utlåtande nr 155.

övningslärare avses skola genomföras i samband med en allmän lönereglering
för övningslärare, samtidigt upptaga frågan om löneförmånerna för
fortsättningsskolans ämneslärare till förnyat bedömande.

1941 års lärarlönesakkunniga, vilka verkställt utredning i ämnet, ha föreslagit
att ett enhetligt timarvode, överensstämmande med det som tillämpas
för folkskolans timlärare, fastställes att gälla för all i detta sammanhang
avsedd undervisning. Ett och samma arvode skulle sålunda tillämpas för
samtliga lärare i allmänna ämnen samt i arbetskunskap (utom verkstadsarbete,
slöjd och hushållsgöromål), såväl i ersättningsskolan som i fortsättningsskolan
i trängre bemärkelse, och detta enhetliga arvode skulle sammanfalla
med timarvodet vid undervisning i folkskolan. Skoldistrikt skulle
emellertid vara oförhindrat att utgiva ersättning utöver timarvoden till lärare,
för vilken ersättning bestämts i form av årsarvode med högre belopp
än som motsvarar utgående timarvoden, och detsamma skulle gälla beträffande
ordinarie eller extra ordinarie lärare i folkskolan, som med tjänstledighet
från folkskoletjänsten förordnades att meddela undervisning i fortsättningsskola.

För egen del anser jag de sakkunnigas förslag, vilket godtagits i samtliga
remissyttranden, väl avvägt och förordar därför, att förslaget genomföres.
Efter arvodesregleringen böra kommunala lönetillägg icke få beviljas i andra
fall än de sakkunniga angivit. Kungl. Maj :t torde böra för sig utverka riksdagens
bemyndigande att meddela bestämmelser av i huvudsak här angiven
innebörd, att träda i kraft den 1 juli 1950.

Såsom skolöverstyrelsen påpekat förekommer fortsättningsskolundervisning
även för nomadbarn. Även vid denna undervisning torde nyssnämnda
ersättningsgrunder böra erhålla tillämpning.

I det föregående har jag icke ingått på frågan om grunderna för statsbidrag
till avlönande av lärare i fortsättningsskola och ersättningsskola.
Denna fråga har behandlats i den på ecklesiastikdepartementets föredragning
den 3 mars 1950 beslutade propositionen nr 155 angående anslag för
budgetåret 1950/51 till avlöningar vid blind- och dövstumskolorna m. m.,
i vilken även äskats anslag för nästkommande budgetår till bidrag till avlöning
åt lärare i fortsättningsskolor; av propositionen framgår, att merkostnaden
på grund av förevarande arvodesreglering beräknats komma att under
nästa budgetår uppgå till 1 miljon kronor och sedermera bliva lägre
med hänsyn till den pågående minskningen av fortsättningsskolorganisationen.
Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att det i innevarande års
statsverksproposition äskade anslaget till fortsättningsskolundervisning för
noinadbarn, på sätt av statsverkspropositionen framgår, beräknats med hänsynstagande
jämväl till kostnader, som kunde föranledas av arvodesregleringen.
»

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Utskottet.

Kungl. Maj :ts förevarande förslag innebär, att de principbeslut angående
lönereglering för övningslärare och kyrkomusiker, som fattats av 1948 och
1949 års riksdagar, nu skola kompletteras med beslut om avlöningsbestämmelser
för berörda betattningshavargrupper samt med erforderliga stadgebestämmelser,
varefter den nya löneregleringen skulle träda i kraft den 1
juli 1950 eller, såvitt angår vissa kyrkomusiker, så snart lagakraftägande
beslut i organisatoriskt avseende föreligger. Utskottet tillstyrker vad i nämnda
hänseenden föreslagits i propositionen. Härvid förutsätter utskottet, att
erlorderlig samordning beträffande tidpunkten för löneregleringens ikraftträdande
sker för befattningshavare, som samtidigt skola vara musiklärare
och organister.

1948 års principbeslut beträffande övningslärare avsåg bl. a. lönegradsplaceringen
för olika kategorier. I motionen 11:560 föreslås, att riksdagen
skulle uttala sig för en omprövning av lönegradsplaceringen för vissa grupper
av ifrågavarande lärare. Utskottet finner sig icke kunna tillstyrka en
dylik åtgärd. Erinras må i detta sammanhang, att övningslärarnas lönegradsplacering
liksom andra befattningshavargruppers kan väntas komma
under allmän omprövning i ett sammanhang genom 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

Enligt principbeslutet beträffande övningslärare skulle full tjänstgöring
omfatta 30 veckotimmar, varvid i vissa särskilda fall nedsättning av timtalet
för dylik tjänstgöring skulle kunna ske. Detta skulle vara fallet bl. a. beträffande
lärare i teckning, musik och gymnastik vid folk- och småskoleseminarier,
vilkas undervisningsskyldighet skulle begränsas till lägst 27
veckotimmar. I de likalydande motionerna 1:470 och 11:558 påyrkas, att
även för lärare i manlig och kvinnlig slöjd vid folk- och småskoleseminarier
måtte gälla enahanda nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten.

Utskottet vill i anledning härav understryka, att den ifrågavarande differentieringen
mellan seminariernas tecknings-, musik- och gymnastiklärare
å ena och slöjdlärare å andra sidan ingår såsom ett led i 1948 års principbeslut.
Den sakliga motiveringen för differentieringen är, enligt vad utskottet
inhämtat, att slöjdlärarnas vid seminarierna arbetsuppgifter med avseende
å utbildningen av folk- och småskollärare icke kunna anses lika krävande
som motsvarande uppgifter för seminariernas tecknings-, musik- och
gymnastiklärare. Det bör även beaktas, att de ordinarie slöjdlärarna vid
seminarierna placerats 5—7 lönegrader över normalgraden för slöjdlärare,
medan motsvarande avstånd för tecknings-, musik- och gymnastiklärare är
4 lönegrader. Slöjdlärarna vid seminarierna få sålunda redan genom sin
lönegradsplacering anses relativt förmånligt ställda i lönehänseende. Då enligt
utskottets mening tillräckliga skäl icke föreligga att nu frångå 1948 års
beslut på denna punkt, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka yrkandet
i de nyssnämnda motionerna. Frågan synes emellertid förtjänt av att följas

Statsutskottets utlåtande nr 155.

med uppmärksamhet, och erfarenheten får utvisa huruvida framdeles anledning
kan föreligga att upptaga densamma till förnyat övervägande.

Utskottet delar föredragande statsrådets tveksamhet beträffande lämpligheten
av att tillskapa två nya avlöningsreglementen, ett för övningslärare
och ett för kyrkomusiker. Det bör enligt utskottets mening avgjort eftersträvas
att undvika en återgång till de före 1947 års lönereglering för statstjänstemän
in. fl. rådande förhållandena med avlöningsbestämmelser splittrade
på ett flertal avlöningsreglementen. Om utskottet likväl i sakens nuvarande
läge ej vill motsätta sig den föreslagna anordningen med två nya
avlöningsreglementen sker detta under framhållande av att frågan om utformningen
av avlöningsbestämmelserna för övningslärare och kyrkomusiker
bör kunna framdeles i lämpligt sammanhang upptagas till ny prövning.

Utskottet har i anslutning till vad föredragande statsrådet anfört utgått
ifrån att därest framdeles lönereglering genomföres för de statsunderstödda
privatläroverken och folkhögskolorna — varom principförslag förelagts riksdagen
— även dessas övningslärare skola kunna inordnas under den nya övningslär
arregleringen.

Föredragande statsrådet har förklarat sig icke beredd att framlägga förslag
av innebörd, att gymnastiklärare, vilka tjänstgöra såsom instruktörer i
gymnastik för lärare Aid folkskolan, skulle få i sin tjänstgöring inräkna visst
antal veckotimmar efter skolöverstyrelsens bestämmande. I motionerna
1: 469 och II: 559 framföres yrkande av denna innebörd. Då enligt vad av
propositionen framgår ifrågavarande spörsmål kan ha avseende å övningslärare
jämväl i andra ämnen än gymnastik och sålunda svårigheter föreliggat
att överblicka konsekvenserna av den föreslagna anordningen, anser utskottet
att frågan i första hand bör prövas genom Kungl. Maj:ts försorg. I
sakens nuvarande läge finner sig utskottet icke böra tillstyrka det i de nämnda
motionerna gjorda yrkandet.

I anledning av vad i propositionen anföres angående frågan om ändrad
lönegradsplacering för trädgårdslärare vid folkskoleseminarierna såsom en
följd av övningslärarregleringen förutsätter utskottet, att nämnda spörsmål
i lämpligt sammanhang upptages till prövning i anslutning till 1948 års
riksdags uttalande i ämnet.

Utskottet ansluter sig till vad föredragande statsrådet anfört angående
överarbetning av de föreliggande reglementsförslagen före reglementenas utfärdande
och tillstyrker föreslaget bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda
reglementena, att under angivna förutsättningar vidtaga ändringar i
desamma samt att meddela erforderliga övergångsbestämmelser.

Vad därefter angår detaljbestämmelserna i avlöningsreglementena har vad
i propositionen anförts givit utskottet anledning till särskilt uttalande allenast
i följande hänseenden.

Under punkt 4 av övergångsbestämmelserna till övningslärarreglementet
behandlas frågan, i vilka fall ordinarieskap i det nya reglementets mening
automatiskt bör vinnas av övningslärare vid folk- eller fortsättnings -

Statsutskottets utlåtande nr 1-55

skola. Enligt föreskrift i kungörelsen 1949:728 angående tillämpning av
SPA-reglementet skall det ankomma på skolöverstyrelsen att beträffande övningslärare
av nämnt slag bestämma huruvida vid tillämpning av SPAreglementet
och kungörelsen lärare skall anses såsom ordinarie eller extra
ordinarie lärare. I anslutning härtill har föredragande statsrådet föreslagit,
att ordinarieskap inom den nya organisationen automatiskt skall vinnas av
lärare, som enligt dylikt beslut av skolöverstyrelsen skall anses såsom ordinarie.
Utskottet har icke något att erinra häremot och förutsätter, att vissa i
propositionen omnämnda lärare, som pensionsreglerats genom kommuns
försorg, skola kunna i ifrågavarande avseende jämställas med i statens
pensionsanstalt reglerade lärare.

Enligt 36 § i förslaget till kyrkomusikerreglemente skulle kantor, som
utan något sitt förvållande förflyttas till enbart folk- eller småskollärartjänst,
äga bibehålla det före förflyttningen utgående kantorstillägget under
högst 5 år. Utskottet har ansett sig böra ansluta sig till nämnda förslag.
Med hänsyn till kantorstilläggets natur — bl. a. skulle det enligt förslag i
propositionen 1950:236 vara pensionsgrundande — kan emellertid en tilllämpning
av nämnda regel i vissa fall medföra mindre tilltalande konsekvenser
beträffande befattningshavare som närma sig pensionsåldern och
under en längre tid före förflyttningen innehaft kantorstjänst. Under erinran
om att lärare vid mindre folkskola, vilken efter minst tio års oavbruten
tjänstetid tvångsförflyttas till småskollärartjänst, äger utan tidsbegränsning
bibehålla sin ställning i löne- och pensionshänseende, förordar utskottet en
sådan komplettering till Kungl. Maj :ts förslag, att den som efter minst tio
års oavbruten anställning som kantor utan något sitt förvållande förflyttas
till enbart folk- eller småskollärartjänst må bibehållas vid de med kantorstjänsten
förenade förmånerna.

Enligt punkt 3 i lärarlönesakkunnigas förslag till övergångsbestämmelser
skulle fast anställd kyrkomusiker, som vid övergång till ordinarie eller
extra ordinarie organisttjänst koinme att lida löneminskning, kompenseras
genom personligt lönetillägg. För sådana kyrkomusiker, som icke ha pensionsrätt
i sin anställning omedelbart före övergången, skulle emellertid
lönetillägget på visst sätt reduceras; härigenom skulle befattningshavarna
lå betala för den pensionsförmån de erhålla efter övergången. Nämnda reduktion
föreslås i propositionen, i anslutning till förslag av statens lönenämnd
och statskontoret, skola taga sig uttryck på det sättet, att vid den
jämförelse mellan löneförmånerna före och efter löneregleringen, som skall
ligga till grund för bestämmandet av personligt lönetillägg, de tidigare löneförmånerna
tagas i beaktande endast till 85 procent. Detta innebär, att de
nu avsedda befattningshavarna skulle få betala för sin nytillkomna pensionsrätt
med 15 procent av sin tidigare lön. Utskottet ansluter sig till grundtanken
i förslaget men anser, att den i propositionen förordade reduktionsprocenten
medför väl hårda verkningar och kan befaras motverka önskemålet
att den nya kyrkomusikerorganisationen skall kunna så snabbt som möjligt
genomföras i största möjliga antal distrikt. Utskottet finner sig förden -

Statsutskottets utlåtande nr 155.

skull böra förorda, att vid lönej amf öreisen de tidigare löneförmånerna må
tagas i beaktande med 90 procent.

Vad i propositionen förordats med avseende på löneförhållandena för åmneslärare
vid fortsättnings- och ersättningsskolor har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna 1:470 och 11:558 samt
1:469 och 11:559 bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda avlöningsreglemente
för övningslärare och avlöningsreglemente
för kyrkomusiker i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i propositionen förordats, med beaktande dock av vad
utskottet anfört;

II. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t

a) att under de förutsättningar och i den omfattning,
som i propositionen förordats, vidtaga ändringar i sålunda
utfärdade reglementen;

b) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i propositionen
förordats, utfärda erforderliga bestämmelser om
övergång till sagda reglementen;

c) att med avseende å ämneslärare vid fortsättnings- och
ersättningsskolor meddela bestämmelser av i huvudsak den
innebörd, som i propositionen angivits;

III. att motionen II: 560 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 12 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Närvarande: se under utlåtandet nr 153.

Reservation

av herrar Rickard Lindström, Heiding, fröken Andersson, herrar Lundgvist,
Malmborg i Skövde, Boman i Kieryd, Birke och Nildfors, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 470 och II: 558 och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 och 21, som börjar med orden
»Utskottet vill» och slutar med orden »förnyat övervägande», bort hava följande
lydelse:

»Utskottet har icke kunnat undgå att fästa avseende vid vad i de nyssnämnda
motionerna anförts. Arbetsuppgifterna för lärarna i slöjd vid folk -

Statsutskottets utlåtande nr 155.

och småskoleseminarierna med avseende å lärarutbildningen torde i stort
sett vara likvärdiga med övriga övningslärares, vartill kommer slöjdlärarnas
i motionerna berörda arbete med skötsel av maskiner och verktygsuppsättningar,
inköp och förvaltning av material m. m. Då sålunda i det hela
tillräckliga skäl icke synas föreligga att med avseende å undervisningsskyldighetens
omfattning göra skillnad mellan seminariernas tecknings-, musikoch
gymnastiklärare å ena sidan och deras slöjdlärare å den andra, finner
sig utskottet böra tillstyrka det i de nu ifrågavarande motionerna framförda
förslaget.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort hava följande lydelse:

»I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionerna 1:470 och 11:558 samt
med avslag å motionerna I: 469 och II: 559 bemyndiga Kungl.
Maj:t att utfärda avlöningsreglemente för övningslärare och
avlöningsreglemente för kyrkomusiker i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats, med beaktande
dock av vad utskottet anfört».

507612. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.