Statsutskottets utlåtande Nr lil (Utlåtande 1939:Su111 su)

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Nr lil.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt
93, sid. 188 och 189 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1939) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen
förelagd, till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier åt
studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutet beräkna för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag
av 220,700 kronor.

Vidare har Kungl. Majit i samma proposition under kapitalbudgeten
såsom kapitalinvestering under rubriken Statens utlåningsfonder (bilaga
6 punkterna 14 och 15 av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen
förelagd, för budgetåret 1939/40 beräkna dels till statens lånefond
för universitetsstudier ett reservationsanslag av 150,000 kronor, dels ock
till studielånefonden ett reservationsanslag av 120,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 20 januari 1939 dagtecknad proposition
(nr 61), under åberopande av vid sistnämnda proposition fogat
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier åt studerande
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 220,700
kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för främjande
av högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala och Lund under
åttonde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 anvisa ett anslag av 10,000
kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 6 sami. Nr lil.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

dels besluta att en särskild fond, benämnd Statens lånefond för universitetsstudier,
skall inrättas, vilken fond skall förvaltas av statskontoret;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen tillstyrkta grunder utfärda ej mindre erforderliga
bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande av lån ur omförmälda
fond, än även ändrade bestämmelser beträffande den nuvarande studielånefonden
;

dels till Statens lånefond för universitetsstudier för budgetåret 193.9/40
anvisa ett reservationsanslag av 140,000 kronor;

dels ock till Studielånefonden för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av 120,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr G. Andrén m. fl. (1:232) och den andra inom andra kammaren
av herr V. Hedlund i Östersund m. fl. (II: 360), vari hemställts, att riksdagen
till stipendier åt de studerande vid universiteten i Uppsala och
Lund, karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan, Chalmers
tekniska högskola, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet,
veterinärhögskolan, skogshögskolan och lantbrukshögskolan ävensom
Stockholms och Göteborgs högskolor samt handelshögskolorna i Stockholm
och Göteborg måtte för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av 209,500 kronor med föreskrift tillika att utdelningen av ifrågavarande
stipendier skall omhänderhavas av ett centralt organ och stipendierna
skola i mån av tillgång utdelas till förtjänta sökande oavsett vid vilken
akademisk bildningsanstalt, de ämna bedriva studier;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr S. Linderot (1:233) och den andra inom andra kammaren äv
herr K. E. Senander (II: 361), vari hemställts, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 61 måtte besluta, l:o) att tillämpningsområdet
för de i propositionen föreslagna åtgärderna utsträckes till att
omfatta alla statliga och statsunderstödda högskolor; 2:o) att stipendierna
skola tillkomma även obemedlade studerande med hem å ort där studierna
bedrivas; samt 3:o) att stipendier motsvarande kostnaderna för
kurs- och laborationsavgifter måtte kunna tilldelas obemedlade studerande;

dels en inom andra kammaren av herr C. Lindskog väckt motion
(11:359), vari hemställts, att riksdagen vid bifall till den kungl, propositionen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
efter vederbörlig utredning till 1940 års riksdag framlägger förslag, att
studenterna även vid Stockholms och Göteborgs högskolor må, efter
enahanda grunder och i rättvis proportion, komma i åtnjutande av
samma slags studiehjälp, som nu föreslagits beträffande Uppsala och
Lunds universitet samt karolinska institutet;

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

dels ock en inom första kammaren av herrar C. P. Wahlmark och
G. Branting väckt motion (1:231), vari hemställts, l:o) att riksdagen
måtte besluta om inrättandet av en statens lånefond för studentbyggnader,
2:o) att riksdagen ville fastställa lånefondens belopp tills vidare
till 500,000 kronor och slutligen 3:o) att reglemente för lånefonden fastställes
i överensstämmelse med i motionen framlagt förslag.

Beträffande de till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena anförda
skälen hänvisas, i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade
redogörelsen, till motionerna 11:359—361 och 1:231.

I riksstaten äro nu uppförda ett anslag å 6,200 kronor till Uppsala universitet:
Stipendier åt studerande och ett anslag å 4,900 kronor till Lunds
universitet: Stipendier åt studerande. Dessa anslag, som alltså äro avsedda
enbart för studerande vid de båda nu nämnda akademiska läroanstalterna,
disponeras till smärre kontantstipendier. Något motsvarande anslag är
icke uppfört för karolinska institutet.

Från och med år 1918 har riksdagen årligen anvisat medel till lån för
underlättande av studiemöjligheterna för begåvade, fattiga lärjungar vid
offentliga läroanstalter, såväl vid universiteten och karolinska institutet
som andra anstalter. Vid utgången av budgetåret 1937/38 uppgick
studielånefonden, vilken benämning fonden haft från och med budgetåret
1932/33, till omkring 3,750,000 kronor. De medel, som av riksdagen
åren 1918—38 anvisats för studielån, uppgå till sammanlagt 3,851,000
kronor, därav för budgetåret 1938/39 120,000 kronor.

Enligt gällande reglemente för ifrågavarande studielån beviljas dylika
till belopp av högst 1,500 kronor för varje gång men må, när särskilda
omständigheter därtill föranleda, kunna i undantagsfall överstiga
detta belopp.

Kostnaderna för den nämnd, som handlägger ärenden rörande ifrågavarande
lån, hava under senare år bestritts med ett av riksdagen
under åttonde huvudtiteln härför anvisat anslag, som för budgetåret
1938/39 är i riksstaten uppfört med 7,200 kronor. Till ersättning åt
postverket för dess bestyr med studielånen är därjämte under samma huvudtitel
uppfört ett särskilt förslagsanslag örn för närvarande 3,200 kronor.

Kungl. Maj:t bemyndigade den 5 februari 1937 chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom departementet
verkställa utredning och avgiva förslag angående understöd i form av
fria bostäder och fri kost åt studerande vid universiteten i Uppsala och
Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet. De sakkunniga, som
bemyndigats att i utredningen också upptaga vissa spörsmål angående förbättrade
kreditförhållanden för de studerande vid vederbörande läroanstalter,
hava den 10 december 1937 avgivit betänkande med utredning och

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

förslag angående understöd i form av fria bostäder och fri kost åt studerande
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet (statens offentliga utredningar 1937:44).

Över betänkandet hava yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, nämnden
för statens studielån, statskontoret samt kanslern för rikets universitet,
som jämväl hört vederbörande universitetsmyndigheter.

Härjämte hava Stockholms studentkårer inkommit till Kungl. Maj:t
med en den 8 oktober 1938 dagtecknad framställning i ämnet.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga hava föreslagit, att statsstipendier i form av fri bostad
och fri kost inrättas vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
institutet i överensstämmelse med av de sakkunniga framlagda riktlinjer
samt att för ändamålet anvisas ett årligt anslag å 300,000 kronor, att ett
årligt anslag anvisas å tills vidare 4,000 kronor till vardera av utav de sakkunniga
föreslagna statsstipendienämnder vid universiteten i Uppsala och
Lund samt å 1,500 kronor till en motsvarande stipendienämnd vid karolinska
institutet till bestridande av nämndernas arvoden och övriga utgifter,
att ett belopp av 500,000 kronor anvisas såsom grundanslag till en
statens lånefond för studentbyggnader, att ett belopp av 200,000 kronor
anvisas såsom grundanslag till en statens lånefond för universitetsstudier,
samt att de förutnämnda i riksstaten uppförda anslagen till stipendier åt
studerande vid universiteten i Uppsala och Lund å respektive 6,200 kronor
och 4,900 kronor efter inrättandet av statsstipendier i form av fri bostad
och fri kost användas till bokstipendier.

Beträffande de sakkunnigas förslag inhämtas av propositionen nr 61/
1939 i huvudsak följande:

Statsstipendier i form av fria bostäder och fri kost.
Den lämpligaste formen för statens understöd till akademiska studier
åt begåvade, obemedlade studerande ansåge de sakkunniga vara inrättandet
av nya stipendier. För att dessa skulle betyda en verkligt
effektiv hjälp fordrades emellertid, att de bleve både många och stora samt
utginge under en avsevärd del av studietiden. Vidare uppstode frågan, huruvida
stipendiebeloppen borde utbetalas kontant eller utgå i naturaförmåner,
d. v. s. i första hand husrum och kost samt eventuellt kurslitteratur. Den
senare stipendieformen syntes äga betydande fördelar framför kontantförfarandet.
Örn understödet utginge i form av fri bostad och fri kost, förelåge
fullgod garanti för att det användes till täckande av de nödvändigaste
och samtidigt mest betungande utgifterna. Kostnaderna för mat och rum
för de studerande beräknades till i genomsnitt 1,000 kronor per läsår. Dessa
ofrånkomliga utgifter för vistelsen vid universitetet eller högskolan vore
givetvis särskilt höga och kännbara för det övervägande flertal av de studerande,
som ej åtnjöte förmånen att kunna bo i hemmet under studietiden,
och dylika naturastipendier skulle därför i viss mån utjämna de rent geo -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

grafiska förutsättningarna för akademiska studier. Därjämte skulle den
fördelen vinnas, att de studerande, som ansåges förtjänta av speciell hjälp
från statens sida, garanterades en fullt tillfredsställande levnadsstandard
under de i alla avseenden betydelsefulla studieåren. För närvarande vore
många fattiga studenter av ekonomiska skäl hänvisade till en kosthållning
och en bostad, som endast motsvarade mycket anspråkslösa krav i fråga
örn hygien och standard i övrigt. Därjämte skulle fri bostad och kost under
terminerna utan tvivel även bidraga till att stipendiaterna utsträckte sin
årliga vistelse vid läroanstalten, vilket i sin tur skulle medföra en förkortning
av den totala studietiden.

Behörighetskrav. Behöriga att erhålla dylika statsstipendier i form av
fri bostad och fri kost borde endast vara sådana studerande, som dels vore
utmärkt begåvade och väl skickade för de levnadsbanor, som krävde akademiska
studier, och dels saknade möjlighet att bekosta sin utbildning med
egna medel eller genom hjälp från föräldrar.

Eftersom stipendierna ej kunde tänkas utgå under hela studietiden och
ej heller förslå till samtliga utgifter under tiden för innehavet, måste det
förutses, att de ifrågakommande studerandena i regel även måste ådraga
sig viss skuldsättning. För att amorteringen av lånen ej skulle inträda under
eller ens omedelbart efter studietiden, borde skuldsättningen i största
möjliga mån begränsas till den senare delen av vistelsen vid universitetet
eller högskolan. I stället borde naturastipendierna utgå under de första studieåren,
och rätten till innehav av stipendium borde därför förbehållas de
studerande, vilkas närvaro vid läroanstalten i fråga ännu ej överskridit en
fastställd maximitid, förslagsvis fyra terminer. Dock borde studerande,
vilkas ekonomiska förhållanden genom faderns död eller andra mellankommande
omständigheter kommit i ett avsevärt sämre läge än tidigare, kunna
ifrågakomma till erhållande av stipendium även något senare under studietiden.
Genom denna anordning skulle bostads- och koststipendierna på ett
lyckligt sätt komplettera magnatstipendierna, som i stor utsträckning utdelades
efter ådagalagda studiemeriter och alltså i regel senare under studietiden.
Även lånemöjligheterna vore under nuvarande förhållanden relativt
begränsade under de tidigaste studieåren, innan den lånesökande kunde
prestera den säkerhet, som läge i avlagda tentamina och examina.

De sakkunniga ansåge det rent av synnerligen önskvärt, att stipendierna
i regel utginge redan från början av de akademiska studierna och alltså
finge sökas av studerande, som ännu ej vunnit inträde vid någon av de
berörda läroanstalterna. Först genom denna möjlighet till ansökan och tilldelning
av stipendium redan vid slutet av gymnasievistelsen skulle vägen
till den högre undervisningen öppnas för en del begåvningar, som nu av
ekonomiska skäl tvingades att avbryta sin utbildning med studentexamen.
Samtidigt eliminerades, såsom ovan framhållits, risken för att stipendierna
skulle medföra en icke önskad ökning av antalet universitetsstuderande.

De lokala stipendienämnderna. Vad bedömningen av ansökningarna och
utdelningen av stipendierna beträffade, hade de sakkunniga diskuterat olika
alternativ. En för de båda universiteten och karolinska institutet gemensam
nämnd, vars arbetsuppgifter i stort sett skulle bliva likartade med den
existerande studielånenämndens, skulle erbjuda den fördelen, att en avvägning
kunde ske mellan samtliga kompetenta sökande. Men ur andra synpunkter
vore tvivelsutan inrättandet av en nämnd för vardera av de tre

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

läroanstalterna avgjort att föredraga. Dessa nämnder kunde jämte prövningen
av de inkomna ansökningarna och tillsättandet av stipendiaterna
även handhava en mängd frågor av praktisk art, som bleve en nödvändig
följd av själva stipendieformen. Dit hörde främst bestämmandet av det
sätt, på vilket förmedlingen av naturaförmånerna borde ske, vilket i praktiken
närmast torde komma att innebära en fördelning av stipendiaterna
på lämpliga av nämnden godkända matställen och bostäder, vidare utövandet
av en viss kontroll över stipendiaternas studieprestationer och uppförande
samt samarbete med övriga stipendieutdelande organ vid läroanstalten
i fråga. Detta samarbete borde omfatta samtliga de organ, som förvaltade
och utdelade stipendier, och åsyfta en samlad överblick över hela
det lokala stipendieväsendet. I mån av behov borde samarbetet även utsträckas
till kreditkassor och övriga institutioner, som beviljade studiekredit.

Da det vore av största vikt, att de lokala stipendienämnderna representerade
en så allsidig erfarenhet som möjligt, borde de sammansättas av
representanter för såväl universitetet eller institutet som de studerande.
Stipendienämnderna borde ej vara större än att de kunde arbeta smidigt
och effektivt, och de sakkunniga föresloge därför, att varje nämnd skulle
bestå av fem ordinarie ledamöter. Av dessa utsåges en, som tillika skulle
fungera såsom, nämndens ordförande, av universitetskanslern, två av det
större akademiska konsistoriet, respektive karolinska institutets lärarkollegium,
samt två av studentkåren, respektive medicinska föreningen. På
enahanda sätt utsåges lika många ersättare, vilka deltoge i nämndens arbete
vid ordinarie ledamots förfall.

Ansökningsförfarandet. De sakkunniga hade ansett sig böra förorda
följande ansökningsförfarande. Ansökan ställdes till statsstipendienämn(len
vid den läroanstalt, där sökanden vore inskriven eller ämnade söka
inträde. Sökande, som ännu ej avlagt studentexamen, inlämnade sin
ansökan till rektorsämbetet vid den skola, där han åtnjöte undervisning,
varefter inkomna ansökningar granskades av kollegiet eller av detta utsedda
delegerade. Efter denna granskning översändes ansökningarna,
försedda med kollegiets eller dess delegerades yttrande, genom rektors
försorg till respektive stipendienämnder. Övriga sökande ingåve sina
ansökningar direkt till de lokala statsstipendienämnderna.

Önskvärt vore, att stipendiaterna kunde utses i god tid före vårterminens
slut och ansökningstiden utgå någon gång under förra hälften av samma
termin. De sakkunniga föresloge därför, att stipendierna av ecklesiastikdepartementet
kungjordes till ansökning under december månad närmast
före det läsår ansökan avsåge. Samtliga ansökningar skulle vara statsstipendienämnderna
tillhanda före utgången av februari, men sökande, som
ännu ej avlagt studentexamen, skulle till rektor ingiva sin ansökan redan
före den 1 februari. Ansökan från studerande, som redan vore inskriven vid
vederbörande läroanstalt, remitterades i och för yttrande till seniorskollegiet
eller stipendienämnden inom den nation sökanden tillhörde, respektive
medicinska föreningens styrelse, och i förekommande fall kunde dylikt yttrande
även inhämtas från akademisk lärare, vars undervisning sökanden
åtnjutit eller alltjämt åtnjöte.

Stipendienämnderna skulle företaga den ordinarie utdelningen före april
månads utgång.

Örn alltså nämnda data fastställdes för ingivandet av ansökningar och

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

fördelningen av stipendierna, medförde detta visserligen, att hänsyn ej
kunde tagas till studentexamensbetvget för de sökande, som ännu ej avslutat
gymnasiestudierna. Detta torde dock näppeligen innebära några avsevärda
nackdelar, enär senaste terminsbetyg torde vara tillfyllest vid
bedömandet av kunskapsgraden hos den kategori av studerande, för vilken
dessa stipendier vore avsedda.

En något allvarligare olägenhet bestode däri, att de studerande, som avlade
studentexamen som privatister vid vårterminens slut, ej kunde ifrågakomma
vid den ordinarie utdelningen, enär den muntliga prövningen inför
examensnämnden i regel ägde rum först i juni. Det gällde dock härvid en
relativt liten grupp: antalet godkända examina hade för vart och ett av
läsåren 1927/28—1936/37 varit 78, 92, 55, 59, 66, 80, 90, 101, 105 och 107
respektive. Huru stor del av dessa privatister, som sedermera fortsatt sina
studier vid universiteten och karolinska institutet, framginge ej av inskrivningsmatriklarna,
men antalet torde ej vara särdeles stort. Det syntes likväl
rimligt att bereda dessa studerande möjlighet att redan under första
läsåret kunna ifrågakomma till erhållande av stipendium, och detta borde
utan större olägenheter kunna ordnas med hjälp av disponibla överskottsmedel
från föregående läsår.

Förmedlingen av naturaförmånerna. De sakkunniga ansåge sig icke böra
generellt tillstyrka den möjlighet, som ur vissa synpunkter kunde tyckas
ligga närmast till hands, nämligen att staten uppförde nybyggnader, avsedda
till bostäder och matsalar åt de studerande. Ändamålsenligare
syntes vara, att staten på lämpligt sätt understödde de företag, som
startats eller komme att igångsättas av universiteten och högskolorna,
studentorganisationerna eller andra för de studerande intresserade organ.
I den utsträckning detta vore möjligt borde ett dylikt stöd givas formen
av en direkt subvention, som bidroge till att avlasta en del av
anläggnings- och eventuellt även driftkostnaderna för ifrågavarande
företag.

I princip borde riktlinjerna för stipendienämndernas arbete överensstämma,
och likaså borde de erbjudna naturaförmånerna så vitt möjligt
vara likvärdiga på de olika orterna. Huvudsynpunkten borde vara att tillhandahålla
stipendiaterna tillräcklig och närande kost i ändamålsenliga
lokaler samt bostadsrum, som vore väl lämpade till studiearbete och i övrigt
fullt tillfredsställande. För att erhålla garanti beträffande rummens och
kostens beskaffenhet borde bostäder och matställen, dit stipendiater hänvisades,
vara godkända av statsstipendienämnden och sedermera på lämpligt
sätt underkastas en fortlöpande kontroll. Kosten borde, då möjlighet
därtill funnes, efter stipendiatens fria val utgå med två eller tre mål örn
dagen.

Tiden för innehav av stipendium. Ehuru det för närvarande krävdes en
mycket lång studietid för de akademiska examina, ansåge de sakkunniga
det vara tillrådligt att tills vidare ej sätta maximitiden för innehav av stipendium
högre än tre år, för vilken tid understödet dock ej borde utbetalas
omedelbart, utan endast för ett år i sänder. De sakkunniga funné det
emellertid önskvärt, att detta maximum höjdes, så snart en förskjutning
agde rum, genom att antalet stipendier ökades eller antalet sökande eventuellt
minskades.

Stipendieförmånerna borde givetvis i första hand utgå under de officiella

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

lästerminerna, vilka för universiteten och karolinska institutet omfattade
tiden den 1 september—den 15 december och den 15 januari—den 31 maj.
I fråga örn bostad måste åtnjutandet av stipendieförmånen i regel vara
bundet till denna tid. Då ersättningen för kost däremot mycket väl torde
kunna och även böra utgå endast för det faktiska antalet av stipendiaten
intagna måltider, syntes det vara rimligt, att frånvaro under termin med
därav föranledda avdrag i kostförmånerna kunde kompenseras i det fall,
att studierna fortsattes även under mellantermin. Beträffande såväl bostad''
som kost torde det alltså vara enklast och riktigast att stadga, att förmånerna
finge utgå under en tid av högst åtta månader per år, varvid den fria
kosten i förekommande fall kunde åtnjutas även under del av mellantermin.

Tilläggs- och övergångsbestämmelser. Eftersom närvarotiden under läsåret
varierade för olika studerande, måste också de kontantbelopp, som
motsvarade de åtnjutna förmånerna, bliva ganska växlande. Även om vid
den ordinarie utdelningen i april utsåges så många stipendiater, som beräknades
kunna åtnjuta kost och logi under atta mannder för det för året
beviljade^ stipendiebeloppet, kunde det därför förutses, att överskottsmedel
till ett på förhand obestämbart belopp bomme att stå till stipendienämndens
disposition. För den händelse någon av de utsedda stipendiaterna
bleve förhindrad att under ifrågavarande läsår fortsätta sina studier, ökades
detta belopp ytterligare. För att dessa medel ej skulle förbliva outnyttjade
borde nämnden hava befogenhet att under läsåret företaga kompletterande
utdelningar, dels till de privatister, som avlade sin studentexamen
vid vårterminens slut och därför ej kunde ifrågakomma vid den ordinarie
utdelningen, dels till andra studerande, som vöre förtjänta och i behov av
tillfälligt eller varaktigt understöd. I den män nämnden så funne lämpligt,
borde den även äga rätt att utdela ett begränsat antal delstipendier, som
utginge antingen såsom fri bostad eller såsom fri kost. Genom en dylik
uppmjukning av stipendieformen skulle klyftan mellan stipendiaterna och
de kompetenta sökande, som ej kunnat tilldelas stipendium, i någon mån
utjämnas.

Om stipendierna i regel bomme att utgå under en tid av sex terminer,
medförde detta, att ungefär en tredjedel av hela antalet stipendier varje
ar kunde tilldelas nya innehavare. Såsom en övergångsform för de två
första åren föresloge de sakkunniga, att det beviljade anslaget disponerades
så att maximitiden för innehav för omkring en tredjedel av de första stipendiaterna
begränsades till ett år och för ytterligare ungefär en tredjedel
till två år. De stipendiater, vilkas rätt till prolongation på detta sätt inskränktes,
borde utses bland redan inskrivna studerande, vilka tillbragt
förslagsvis högst sex terminer vid universitetet eller institutet. Genom denna
anordning vunnes också den ej oväsentliga fördelen, att gränsen ej bleve
så starkt kännbar mellan de studerande, som påbörjade sina akademiska
studier omedelbart före och efter inrättandet av de statliga naturastipendierna.

_ Stijtendiernedlens fördelnina mellan studieorterna borde enligt de sakkunniga
bestämmas av studentantalet, de studerandes sociala och ekonomiska
förhållanden, levnadskostnaderna på de olika studieorterna samt förefintligheten
av andra former av stipendier. Efter en ingående undersökning
av olika på frågan inverkande faktorer, beträffande vilken hänvisas till
propositionen, hava de sakkunniga föreslagit, att av det totala stipendiebeloppet
50 procent skulle tillfalla Uppsala universitet, 40 procent Lunds
universitet och 10 procent karolinska institutet.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Storleken av statens årliga bidrag. Efter hänsynstagande till relationen
mellan den önskade effektiviteten av stipendieverksamheten och anslagsbeloppets
storlek samt i viss mån efter jämförelse med omfattningen av
statsstipendieverksamheten i andra länder, främst Danmark, föresloge de
sakkunniga, att till bostads- och koststipendier åt obemedlade, begåvade
studerande måtte årligen utgå ett anslag av statsmedel å 300,000 kronor,
att tills vidare fördelas med 150,000 kronor till Uppsala universitet, 120,000
kronor till Lunds universitet och 30,000 kronor till karolinska institutet.
Med hänsyn tagen till de i det föregående för respektive studieorter beräknade
levnadskostnaderna skulle dessa belopp för närvarande motsvara fri
bostad och fri kost under åtta månader för omkring 150 studerande i Uppsala,
136 i Lund och 27 i Stockholm.

Därjämte borde statsstipendienämndema åtnjuta årliga anslag till arvoden
och expenser, att tills vidare utgå med 4,000 kronor till vardera
av statsstipendienämndema vid universiteten i Uppsala och Lund samt
med 1,500 kronor till statsstipendienämnden vid karolinska institutet.

Lånefond för studentbyggnader. Enligt de sakkunniga
borde staten vida effektivare än hittills lämna sitt stöd åt den verksamhet,
som åsyftade uppförande eller restaurering av byggnader, avsedda för studenter.

Såsom grundanslag för fonden föresloge de sakkunniga ett belopp av
500,000 kronor.

Lånefond för universitetsstudier. De sakkunniga erinra,
att de årliga utgifterna per manlig studerande år 1930 uppgått till i
genomsnitt 1,930 kronor vid Uppsala universitet, 1,745 kronor vid Lunds
universitet och 2,710 kronor vid karolinska institutet. Örn statsstipendier
i form av fri bostad och fri kost inrättades i enlighet med de sakkunnigas
förslag, kunde varje dylikt stipendium — under förutsättning
att åtta månaders närvaro vid universitetet eller institutet — beräknas
motsvara ett kontantbelopp av i runt tal 1,000 kronor i Uppsala,
880 kronor i Lund och 1,120 kronor i Stockholm. Trots att innehavarna
av statsstipenaier torde komma att helt eller åtminstone till övervägande
del tillhöra den kategori av studerande, vars årsutgifter läge under medeltalet,
återstode alltså även för dem att för studiernas finansiering anskaffa
ytterligare medel till rätt betydande belopp. För flertalet måste detta ske
genom upptagande av lån. Härav följde, att frågan örn lånemöjligheterna
bleve av betydelse redan för bedömandet av i vad mån statsstipendierna
skulle fylla ändamålet att öppna studiebanan för helt medellösa studenter
med utmärkt studiebegåvning. Dessutom vore det uppenbarligen av stor
vikt att undersöka, huruvida något ytterligare kunde göras från det allmännas
sida för begåvade och obemedlade studenter, som ej erhölle statsstipendier.
De sakkunniga hade därför i detta sammanhang upptagit
frågan om studiekrediten till prövning.

För den begåvade, fattige studenten funnes en, ehuru ringa, möjlighet
att bliva delaktig av statens räntefria studielån, som utlämnades utan borgen
och med räntefrihet under studieåren samt låg ränta under amorteringstiden.
Däremot vore möjligheterna att hos vissa bankföretag och

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

studentkreditkassor erhålla borgenslån med viss amorteringsfrihet numera
jämförelsevis stora.

Vad statens studielån beträffade, vore den per ar disponibla lånesumman
alltför liten i förhållande till antalet sökande, vilket givetvis måste
bereda studielånenämnden stora svårigheter vid upprättandet av förslag.
Följden bleve, dels att endast en ringa del av de kompetenta sökande
kunde komma i åtnjutande av lån, och dels att de beviljade lånebeloppen
i regel icke försloge att täcka studiekostnaderna under ett år.

Den invändningen hade även riktats mot de nuvarande lånen, att ansökningsproceduren
ur universitetsstudenternas synpunkt vöre väl omständlig
och utdelningen långsam. Lånen söktes redan i november månad året före det
läsår, ansökan avsåge, och först ungefär ett halvår senare företoges den slutliga
fördelningen. De studerande förklarade sig hava svårt att basera sin
studieekonomi på en så osäker och relativt avlägsen lånemöjlighet, och
många lånebehövande torde av denna orsak avstå från att insända ansökan
för att i stället söka mindre förmånliga men säkrare lånekällor.

Som ett led i strävandena att göra statens stödverksamhet för studerande
så effektiv som möjligt hade de sakkunniga ansett sig böra framlägga ett
förslag till omläggning av statens räntefria studielån i den mån de berörde
de studerande vid universiteten och karolinska institutet.

För de studerande vid dessa tre läroanstalter borde enligt de sakkunnigas
mening inrättas en särskild »lånefond för universitetsstudier», samtidigt
som dessa studerande undantoges från behörighet att erhålla lån ur den
nuvarande studielånefonden. Dock syntes det ur praktisk synpunkt ändamålsenligt,
att de, som redan tilldelats lån ur den senare fonden och vilkas
förhållanden och behov sålunda redan prövats av den nuvarande studielånenämnden,
bevarades vid möjligheten att erhålla eventuellt önskade fortsatta
lån från sistnämnda fond. Då de sakkunniga förutsatte, att den nuvarande
fondens kapital ej minskades, komme tydligen dess kapacitet att
ökas, i den mån de grupper av studerande avsåges, som icke studerade vid
universiteten eller karolinska institutet — ett i och för sig angeläget
önskemål.

Utdelningen av lån ur den nya fonden borde handhavas av statsstipendienämnderna,
varigenom en rationell samverkan kunde ernås mellan de olika
grenarna av den statliga stödverksamheten. I övrigt borde reglerna angående
denna studiekredit i huvudsak överensstämma med de bestämmelser,
som gällde angående statens räntefria studielån.

Studielån ur den ifrågasatta fonden borde enligt de sakkunnigas mening
kunna tilldelas icke blott begåvade studenter, som vore att hänföra till
kategorien obemedlade, utan även — i mån av de av riksdagen beviljade
medlens tillräcklighet — mindre bemedlade studerande med utpräglad studiebegåvning.
Genom tillämpningen av dessa mildrade krav på medellöshet
komme fonden att bliva till värdefull hjälp även för sådana studerande,
som icke i första rummet kunde ifrågakomma till stipendier men som likväl
icke kunde finansiera sina studier med egna medel.

Lån borde i regel beviljas till belopp av högst 1,500 kronor per år för
studier vid universiteten i Uppsala och Lund samt — med hänsyn till de
väsentligt högre studiekostnaderna i Stockholm — högst 2,000 kronor för
studier vid karolinska institutet. Den, som tidigare innehaft statsstipendium
och som sålunda prövats förtjänt av en studiehjälp, för vilken
strängare förutsättningar uppställdes än för lån, borde icke, därest han

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

alltjämt med omsorg och framgång bedreve sina studier, vara utesluten från
möjlighet att söka och erhålla lån. Även under tiden för innehav av statsstipendium
borde studielån kunna utgå, dock endast till högst det belopp,
som kunde beräknas erforderligt till täckande av andra årsutgifter än kostnaderna
för bostad och kost.

Amorteringstiden syntes — med hänsyn till erfarenheterna från den nuvarande
låneverksamheten, där ansökningarna örn uppskov med återbetalningen
varit synnerligen talrika — böra utsträckas till förslagsvis femton
år. Förvaltningen av fonden borde handhavas av statskontoret och alla
ekonomiska mellanhavanden med låntagarna ombesörjas av postverket,
som för detta sitt bestyr borde åtnjuta ersättning efter samma grunder
som gällde för de nuvarande studielånen.

Med beaktande av den hittillsvarande låneverksamhetens omfattning i
den mån den berörde universiteten och karolinska institutet samt önskvärdheten
av dennas utvidgning föresloge de sakkunniga, att första årets
anslag till lånefonden för universitetsstudier måtte uppgå till 200,000 kronor.
Då det övervägande flertalet låntagare torde önska och även visa sig
förtjänta av fortsatta lån, syntes statens bidrag under andra året böra höjas
till 400,000 kronor och under tredje året till 600,000 kronor. I den mån
amorteringarna inflöte, kunde man räkna med successivt sjunkande årsanslag
till fonden.

Fördelningen mellan de tre läroanstalterna av de för ändamålet av riksdagen
anvisade medlen syntes böra företagas av Kungl. Maj:t. Grunderna
för denna fördelning borde med lämpliga mellanrum omprövas med ledning
av antalet studerande och vunna erfarenheter beträffande lånebehovet. Vad
anginge det första årets fördelning, föresloge de sakkunniga, att denna
skedde i proportionen 95,000 kronor till Uppsala universitet, 85,000 kronor
till Lunds universitet och 20,000 kronor till karolinska institutet.

Bokstipendier. Kostnaden för den för studiernas bedrivande nödvändiga
litteraturen utgjorde en väsentlig post i universitets- och högskolestudentens
årsbudget.

I en del länder — exempelvis i Danmark vid Köpenhamns universitet —
spelade bokstipendier en ej obetydlig roll för tillgodoseendet av obemedlade
studerandes behov av kurslitteratur. Enligt de sakkunnigas mening skulle
det vara synnerligen värdefullt att få denna stipendieform allmännare företrädd
även i Sverige, där den hittills varit i det närmaste okänd. Såsom en
ringa början föresloge de sakkunniga, att de s. k. kungliga och riksstatsstipendierna,
vilka för närvarande utginge med sammanlagt 6,200 kronor per
år vid Uppsala universitet och 4,900 kronor vid Lunds universitet, i och
med inrättandet av statsstipendier i form av fri bostad och fri kost förändrades
till ett antal bokstipendier å förslagsvis 100 kronor. Även dessa stipendier
borde utdelas av statsstipendienämnderna och i huvudsak efter
samma grunder som övriga naturaunderstöd.

Myndigheterna m. fl.

IJniversitetsmyndigheterna och vederbörande studentsammanslutningar
hava tillstyrkt, att de sakkunnigas föreliggande förslag genomföres. Särskilt
har grundtanken i förslaget, att stipendierna skola erhålla karaktären
av naturastipendier och att till komplettering av dessa stipendier skall in -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

rättas en särskild lånefond för universitetsstudier, i flertalet yttranden
väckt anklang. Mot detaljerna i förslaget hava vissa erinringar anförts.
Sålunda hava Lunds studentkårs delegerade avstyrkt den föreslagna lånefonden
för studentbyggnader, och invändningar hava från ett par håll anförts
mot att de nu för universiteten i Uppsala och Lund från riksstaten utgående
stipendierna förvandlas till bokstipendier. I fråga om sättet för utdelningen
av de nya statsstipendierna hava i några yttranden framställts
ändringsförslag. Likaså har på ett par håll ifrågasatts en i vissa hänseenden
ändrad fördelning mellan de särskilda läroanstalterna av anslagsmedlen
till de nya stipendierna. Från lärarkollegiets vid karolinska institutet
sida har med styrka gjorts gällande, att institutet bör erhålla en större
andel av dessa stipendier. Vidare har lärarkollegiet framhållit, att, så
länge naturaförmåner måste tillhandahållas genom enskilda mat- och
inackorderingsställen, det syntes, åtminstone i Stockholm, vara både
enklast och mest ändamålsenligt att utdela stipendierna i form av penningar
och låta studenterna med hjälp av stipendierna själva ombesörja
sitt uppehälle. Önskemål hava vidare framställts, att anslag till stipendier
bör ställas till förfogande också för studerande vid andra högskolor
än universiteten och karolinska institutet.

Skolöverstyrelsen har funnit sig i det hela böra livligt tillstyrka åtgärder
i enlighet med de av de sakkunniga angivna principerna. Emellertid holle
överstyrelsen före, att understödsåtgärder till förmån för de studerande vid
universiteten i Uppsala och Lund och karolinska institutet snarast möjligt
borde kompletteras med motsvarande åtgärder till förmån för de studerande
vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg, lantbrukshögskolan,
tekniska högskolan i Stockholm m. fl. institutioner. Vidare har
överstyrelsen uttalat sig för en ökning av grundanslaget till den föreslagna
lånefonden för universitetsstudier.

Nämnden för statens studielån, som yttrat sig över det föreliggande
förslaget huvudsakligen i vad avser inrättandet av en lånefond för universitetsstudier,
har tillstyrkt förslaget om en utökning av studielånen
i enlighet med de sakkunnigas förslag och därvid uttalat bland annat:

De sakkunniga föresloge, att de nya studielånen borde tilldelas icke blott
begåvade studenter, som vore att hänföra till kategorien obemedlade utan
även mindre bemedlade studerande. Studielånereglementet hade medgivit
lån endast till den första kategorien. Nämnden hade intet att erinra mot
de föreslagna mildrade kraven på medellöshet i vad det gällde lånen för
universitetsstudier men måste då samtidigt med styrka hävda, att även de
under den nuvarande studielånefonden kvarstående studiegrupperna bereddes
samma mildrade villkor. Det borde nämligen enligt nämndens mening
icke finnas någon skillnad mellan olika studiegrupper beträffande villkoren
för att erhålla och åtnjuta studielån. Av detta skäl borde även lånebeloppens
maximering i det nuvarande studielånereglementet ändras i överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag, som nämnden för sin del tillstyrkte.
Samma gällde den utsträckta amorteringstiden, vilken nämnden

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

också ansåge motiverad och därför tillstyrkte. I samband härmed borde
anslagen till studielånen emellertid ökas.

Statskontoret har bland annat anfört:

Statskontoret ville framhålla, att några bärande skäl att inskränka
den statliga understödsverksamhet, som enligt det föreliggande förslaget
vore avsedd att igångsättas, till studerande vid universiteten i
Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet i Stockholm knappast
kunde förebringas. Krav på motsvarande åtgärder kunde med fog framställas
och hade för övrigt redan framställts även från andra högskolors sida.
Icke minst med hänsyn härtill syntes det statskontoret vara angeläget
att framgå med viss* försiktighet samt att överväga, huruvida icke de
åtgärder, som komme att vidtagas, borde allenast successivt genomföras.

I sådant avseende finge statskontoret i första hand förorda, att anstalter
från statens sida träffades för ett bättre tillgodoseende av studenternas bostadsförhållanden.
Det syntes statskontoret önskvärt, att statens stöd
— vilket lämpligen torde böra erhålla formen av tillhandahållande av
kredit på gynnsamma villkor — i möjligaste mån anknötes till studentorganisationernas
egen verksamhet på området. Det förefölle emellertid
ämbetsverket knappast behövligt, att en särskild lånefond inrättades
för ändamålet, helst som lånebehovet relativt snart torde vara fyllt.
I stället torde medel böra ställas till förfogande för beviljande av lån
från fonden för låneunderstöd. Mot det av de sakkunniga föreslagna
lånebeloppet av 500,000 kronor hade statskontoret intet att invända.

Statskontoret — som förmenade, att det statliga stödet åt studerande
vid våra högskolor i görligaste mån borde erhålla formen av hjälp till självhjälp
— finge vidare förorda, att vidgade möjligheter till erhållande av
studielån bereddes. Det syntes emellertid icke erforderligt, att någon
ny statlig utlåningsfond — lånefonden för universitetsstudier — inrättades
för ändamålet, utan torde syftet lika väl kunna vinnas genom en
utökning av den nuvarande studielånefondens kapital, varvid studielånen
torde kunna utdelas av den nuvarande studielånenämnden.

Statskontoret ställde sig tveksamt beträffande förslaget om inrättandet av
statsstipendier i form av fria bostäder och fri kost. Därest emellertid dylika
ansåges böra inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med sakkunnigförslaget,
hnge statskontoret uttala, att ämbetsverket icke vöre övertygat om
lämpligheten av att de ifrågasatta stipendierna skulle utgå in natura. Med
den ansvarskänsla och ambition, som i stort sett torde vara utmärkande för
nutidens akademiska ungdom, syntes den föreslagna understödsformen innebära
ett av behovet knappast påkallat förmynderskap över stipendiaterna.
Under förutsättning av ett noggrant urval vid stipendiernas utdelande
förefölle det näppeligen vara förenat med alltför stora risker att
låta stipendierna erhålla formen av kontanta belopp. Genom en dylik anordning—
som förutsatte, att varje stipendiat själv ordnade sin inackorderingsfråga
— skulle givetvis understödsförfarandet och verksamhetens administration
i hög grad förenklas.

Stockholms studentkårer lia anhållit, att statsstipendier i form av
fria bostäder och fri kost måtte bliva tillgängliga för de studerande vid
samtliga rikets universitet och övriga akademiska bildningsanstalter,

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

utan att uppdelning mellan dessa anstalter av de medel, som för ändamålet
anvisades, ägde rum, samt att fördelningen av dessa medel måtte
anförtros åt ett centralt organ.

Stipendier för befrämjande av högre juridiska studier.

Kanslern för rikets universitet har erinrat, att större akademiska konsistoriet
i Lund hemställt, att två stipendier, vartdera å 2,500 kronor,
måtte inrättas till befrämjande av högre juridiska studier samt att
större akademiska konsistoriet i Uppsala likaledes anhållit om beviljande
av anslag till två dylika stipendier å vart och ett 3,000 kronor. För
egen del har kanslern ansett särskilda åtgärder böra vidtagas i syfte
att uppmuntra yngre, kvalificerade jurister till fortsatta teoretiska studier
och hemställt, att för här ifrågavarande ändamål måtte upptagas
ett anslag å 5,000 kronor för universitetet i Uppsala och ett anslag å 5,000
kronor för universitetet i Lund.

Departementschefen.

Inledningsvis har departementschefen erinrat, att han vid utverkande
av bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för utredning
av frågan örn beredande av understöd till studerande vid universiteten
och karolinska institutet framhöll, att det ur samhällelig synpunkt
innebure ett missförhållande, att andra faktorer än begåvning
och duglighet skulle äga ett avgörande inflytande på rekryteringen till de
utbildningsbanor, som förutsatte akademiska studier. I vårt land förhölle
det sig tvivelsutan fortfarande så, att de på inträde på dessa banor aspirerandes
privatekonomi fortfarande i stor utsträckning tjänstgjorde som urvalsfaktor.
Bland annat på grund av de under årens lopp inträffade förändringarna
i penningvärdet kunde de stipendier, som vid de akademiska läroanstalterna
utginge ur enskilda donationer, icke lämna de studerande den
effektiva hjälp, som tidigare på denna väg stått till buds. Staten tillhandahölle
en i princip kostnadsfri undervisning, men hade i övrigt icke engagerat
sig för särskilda bidrag till de studerande i annan mån än genom utdelande
av räntefria studielån, vilket emellertid enligt den föreliggande utredningen
skedde i en omfattning, som icke motsvarade det föreliggande
behovet, och genom mindre kontantstipendier från de båda förutnämnda
å riksstaten upptagna anslagen å 6,200 kronor och 4,900 kronor till stipendier
vid universiteten i Uppsala och Lund. Härförutom hade staten
lämnat sammanslutningar av högskolestuderande understöd i form av
anslag av lotterimedel till uppförande av kårhusbyggnader med konviktorier.

Härefter har departementschefen yttrat bland annat:

Nästan större betydelse än den statligt bedrivna understödsverksamheten
syntes i vårt land de åtgärder hava, som särskilt på senare tid

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

vidtagits på de studerandes eget eller på annat enskilt initiativ. Studentbostadshus
hade sålunda uppförts vid Uppsala universitet, medan vid universitetet
i Lund åtgärderna i främsta rummet inriktats på ett rationellt
ordnande av studenternas kostförhållanden. Vid karolinska institutet
hade billig måltidsinackordering beretts de studerande genom restaurangrörelse
i medicinska föreningens lokaler. Även vid övriga högskolor
hade strävandena gått ut på att underlätta de studerandes materiella
villkor. Härförutom hade studentkårerna genom att inrätta egna kreditkassor
sökt i görligaste mån tillgodose sina medlemmars behov av
lättare tillgängliga och billiga lån.

Vad soln hittills uträttats på detta område av studenternas egna sammanslutningar
vore värt det största erkännande och vittnade gott örn
den svenska akademiska ungdomens allmänanda och ansvarskänsla. Det
torde knappast kunna råda mer än en mening därom, att det läge i
statens intresse att verksamt stödja dessa strävanden och för de ekonomiskt
sämre lottade studenterna underlätta möjligheterna att bedriva
akademiska studier. Örn det befogade härutinnan rådde i princip inga
meningsskiljaktigheter mellan de sakkunniga och de myndigheter och
sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet.

Departementschefen ville beröra en omständighet, som gjorde det angeläget
att utan dröjsmål skrida till åtgärder av antydd art. De under de
senare åren genomförda skolorganisatoriska reformerna torde hava tillfört
de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter elever
från sociala grupper med tämligen begränsade ekonomiska resurser. Inom
ecklesiastikdepartementet påginge för närvarande undersökningar rörande
den nuvarande fördelningen på olika yrkeskategorier av läroverkselevernas
föräldrar (målsmän), och dessa undersökningar, som dock ännu icke
vore avslutade, syntes bekräfta, att ifrågavarande läroanstalter i mycket
stor utsträckning anlitades av elever, tillhörande berörda sociala grupper.
Det vore ett önskemål av stor vikt, att dessa elevers fortsatta studier
icke försvårades eller förhindrades av ekonomiska skäl, och den föreliggande
frågan kunde, bedömd från denna synpunkt, betraktas som en
konsekvens av åtgärder, som av statsmakterna redan vidtagits.

I enlighet med de direktiv, som lämnats de sakkunniga, yttrar departementschefen
vidare, hade deras förslag i vad avsåge statliga stipendier
begränsats att avse universiteten och karolinska institutet. Från
vissa håll hade med styrka framhållits, att åtgärder från statens sida
av denna art borde omfatta samtliga universitet och högskolor och med
dem jämförliga högre utbildningsanstalter. Departementschefen vore
den förste att erkänna, att staten borde i vidare mån än nu vore fallet
understödja studerande också vid andra statliga läroanstalter av högskolekaraktär
och att skäl jämväl kunde anföras för att staten borde lämna
bidrag till motsvarande verksamhet vid enskilda högskolor. Det kunde
för (ivrigt nämnas, att ett statsanslag å 8,000 kronor redan funnes anvisat
till stipendier åt elever vid lantbrukshögskolan. Antalet studenter
utgjorde därstädes omkring 100, vadan de stipendiemedel, som redan
stöde till denna högskolas förfogande, vore förhållandevis rikligare än de,
som vid bifall till departementschefens efterföljande förslag skulle till -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

komma universiteten. Även för de tekniska högskolorna vore nu i riksstaten
uppförda anslag till stipendier, låt vara av jämförelsevis ringa
storlek. Den verksamhet, varom nu vore fråga, borde få karaktär av
en försöksanordning, som successivt och i den mån vunnen erfarenhet
inbjöde därtill borde erhålla vidgad omfattning. Departementschefen
ansåge det på grund härav berättigat, att verksamheten till en början
begränsades till att avse de akademiska läroanstalterna, där behovet av
åtgärder av denna art vöre särskilt framträdande, och att verksamheten
bland dessa läroanstalter begränsades till de statliga, alltså till universiteten
och karolinska institutet. Det borde även framhållas, att vid
bifall till vad i det följande föresloges studerande vid de andra ifrågakommande
läroanstalterna erhölle ökade möjligheter att erhålla gynnsamma
lån ur den nuvarande studielånefonden. I frågans nuvarande
läge hade departementschefen icke heller ansett sig kunna förorda de
sakkunnigas förslag i dess helhet. Mest angeläget syntes vara, att naturastipendier
komme till stånd och att de studerande erhölle förbättrade
lånemöjligheter. Däremot hade departementschefen icke nu funnit
sig böra tillstyrka inrättandet av en statens lånefond för studentbyggnader,
detta bland annat på grund av den tveksamhet mot detta förslag,
som försports från studenthåll. Med ett slutligt bedömande av
detta förslag syntes kunna för närvarande anstå.

Beträffande de föreslagna naturastipendierna har departementschefen
anfört bland annat:

I samband med sakkunnigutredningens tillkomst hade departementschefen
framhållit, att en annan understödsform än kontantstipendieformen
borde tågås under övervägande. Enligt departementschefens mening framstode
nämligen frågan om husrum och kost som det svåraste ekonomiska
problemet för en ung, obemedlad student, som övervägde att slå in på
den akademiska studievägen. Inrättandet av vissa stats stipendier i jorm
av fri bostad och fri kost syntes därför böra övervägas. De sakkunniga
hade också kommit till det resultatet, att obemedlade studerande just
på denna väg skulle kunna erhålla effektiv hjälp. En grundförutsättning
för ett fullgott utnyttjande av vistelsen vid universitetet eller högskolan
vore enligt de sakkunnigas mening en av ekonomiska bekymmer
någorlunda ostörd studietid. Erhölles ifrågavarande naturaförmåner,
förelåge också — framhölle de sakkunniga — fullgod garanti för att
understödet användes till täckande av de nödvändigaste och mest betungande
utgifterna. Då dessa understöd enligt sakkunnigförslaget skulle
utgå under den tidigare studietiden, skulle härigenom även ernås den
fördelen för de obemedlade studenterna, att den skuldsättning, som de
nödgades ådraga sig, skulle i huvudsak begränsas till den senare delen
av vistelsen vid universitet eller högskola. De sakkunnigas förslag örn
införande av naturastipendier hade vunnit anslutning från flertalet hörda
myndigheter och korporationer. Lärarkollegiet vid karolinska institutet
och särskilt statskontoret hade däremot ställt sig tveksamma till förslaget.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Departementschefen kunde för sin del icke tillmäta de uttalade invändningarna
mot den av de sakkunniga ifrågasatta formen för stipendierna
någon avgörande betydelse. Såsom i sakkunnigutredningen blivit
ådagalagt, vore med stipendier av denna art förenade betydande fördelar.
Särskilt kunde framhållas, att ett sådant stipendiesystem vore av
stort värde för stipendiater, som icke hade sina föräldrahem i universitetsstaden.
Visshet erhölles härigenom om att sådana stipendiater under
studierna uppehälle en tillfredsställande levnadsstandard, och frestelsen
för dem att till förfång för studierna av ekonomiska skäl förkorta vistelsen
i universitetsstaden förminskades i hög grad, om de erhölle fri
bostad och fri kost. Grundtanken i förslaget anslöte sig för övrigt till
de synpunkter, åt vilka riksdagen vid ett par tillfällen givit uttryck vid
behandlingen av frågan örn underlättande av möjligheterna för landsbygdens
ungdom att bedriva studier vid vissa undervisningsanstalter
(jfr exempelvis riksdagens skrivelse nr 444/1937).

Departementschefen tillstyrkte för sin del, att medel äskades av riksdagen
för inrättande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
institutet av statsstipendier i form av fri bostad och fri kost för
studerande vid dessa läroanstalter.

Med hänsyn till den försökskaraktär, ifrågavarande stipendiefond till
en början måste erhålla, hade departementschefen icke ansett sig kunna
tillstyrka, att för nästa budgetår hela det av de sakkunniga begärda
beloppet, 300,000 kronor, anvisades, utan föresloge, att för ändamålet
äskades 200,000 kronor. Den av de sakkunniga föreslagna procentuella
fördelningsnormen syntes departementschefen kunna godtagas med den
ändringen, att karolinska institutet erhölle en något större kvotdel av
stipendiebeloppet, förslagsvis 12 procent. Av anslaget borde utgå förslagsvis
98,000 kronor till Uppsala universitet, 78,000 kronor till Lunds
universitet och 24,000 kronor till karolinska institutet.

De sakkunnigas förslag med avseende å behörighetskrav, ansökningsförfarande,
förmedling av naturaförmånerna, tiden för stipendiernas innehav
samt tilläggs- och övergångsbestämmelser syntes i huvudsak kunna
biträdas. I fråga örn utdelningen av stipendieförmånerna erfordrades för
det första verksamhetsåret särskilda övergångsbestämmelser, vilkas utformning
borde framdeles av Kungl. Majit närmare övervägas. I likhet
med vissa av de i ärendet hörda myndigheterna ansåge departementschefen
det kunna diskuteras, huruvida beslut rörande tilldelande av stipendium
borde baseras på höstterminens skolbetyg i högsta ringen och
alltså icke på studentbetyget. Departementschefen vore emellertid närmast
böjd för att på denna punkt följa sakkunnigförslaget. Vissa tekniska
svårigheter vore förenade med ett framflyttande av ansökningsoch
prövningsförfarandet till tiden efter vårterminens studentexamina.
Från de blivande stipendiaternas synpunkt måste det vara av stort intresse
att erhålla besked örn stipendieutdelningen redan vid vårterminens
slut, eftersom utgången kunde vara bestämmande för deras val av levnadsbana
eller verksamhet. Vad anginge (leii större tillförlitligheten av
studentbetyget såsom grundval för prövningen, kunde framhållas, att

Bihang till riksdagens ''protokoll 1939. G sami. Nr lil. 2

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

dessa stipendier endast skulle ifrågakomma för utmärkt begåvade lärjungar.
I fråga örn denna kategori torde höstterminens betyg jämte
lärarnas personliga omdöme vara tillräckligt vägledande. Det torde få
ankomma på Kungl. Majit att framdeles, i samband med utfärdande av
erforderliga föreskrifter i ämnet, fatta definitiv ståndpunkt till de nu berörda
och andra i samband med sakkunnigförslaget stående detaljspörsmål.

I likhet med de sakkunniga ansåge departementschefen det lämpligt,
att bestyret med utdelningen av stipendierna omhänderhades av särskilda
organ — statsstipendienämnder — vid universiteten och karolinska
institutet. Emot den föreslagna sammansättningen av statsstipendienämnderna
hade departementschefen icke något att i huvudsak erinra,
ej heller mot de uppgifter, som enligt förslaget skulle ankomma å dessa
organ. Kungl. Majit torde hava att i sinom tid fastställa bestämmelser,
som skulle reglera nämndernas verksamhet. Emot de av de sakkunniga
uppskattade årliga kostnaderna för nämnderna, respektive 4,000 kronor,
4,000 kronor och 1,500 kronor, eller tillhopa 9,500 kronor, hade departementschefen
intet att invända.

De sakkunnigas förslag innebure vidare, att de nuvarande i riksstaten
uppförda stipendierna åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund
å respektive 6,200 kronor och 4,900 kronor skola omvandlas till bokstipendier
å förslagsvis 100 kronor, att utgå i huvudsak efter samma,
grunder som naturaunderstöden.

Enligt departementschefens uppfattning vore förslaget om inrättande av
bokstipendier välbetänkt med hänsyn till den förhållandevis dryga andel i
studieutgifterna, som representerades av kostnaderna för erforderlig kurslitteratur.
Departementschefen ville därför tillstyrka de sakkunnigas ifrågavarande
förslag. Dessa bokstipendier borde dock icke uteslutande komma
obemedlade studenter till godo utan i viss utsträckning utgå även till
andra studerande såsom premier för ådagalagda förtjänstfulla studier. Det
torde få ankomma på stipendienämnderna att jämväl omhänderhava utdelningen
av bokstipendierna. För nämnda ändamål torde böra utgå vid
Uppsala universitet samma belopp, som å löpande riksstat upptagits till
stipendier därstädes, eller 6,200 kronor, samt vid Lunds universitet ett
belopp av 5,000 kronor i stället för det å riksstaten till stipendier vid universitetet
upptagna beloppet å 4,900 kronor. Frågan örn utdelande av
motsvarande stipendier vid karolinska institutet borde i sinom tid upptagas
till behandling på grundval av särskild framställning från institutets
sida.

De av departementschefen i det föregående angivna kostnaderna uppginge
till sammanlagt (200,000 + 4,000 + 4,000 + 1,500 + 6,200 + 5,000=)
220,700 kronor. Kostnaderna för de avsedda anslagsändamålen torde
böra bestridas från ett och samma anslag, vilket med hänsyn till ändamålens
art och de ifrågasatta stipendiebestämmelsernas innebörd borde
erhålla karaktär av reservationsanslag.

Beträffande studielån har departementschefen anfört huvudsakligen
följande:

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Såsom ett komplement till förslaget örn naturastipendier åt universitetsstuderande
hade de sakkunniga ansett sig böra ifrågasätta en omläggning
av statens räntefria studielån, i den män de berörde studerande vid
universiteten och karolinska institutet. Då naturastipendierna allenast
skulle åtnjutas under vissa år i början av studietiden, komme även
möjligheten att anskaffa billig kredit att spela en avgörande roll för
studiernas fortsatta bedrivande och avslutande. I sådant syfte hade de
sakkunniga föreslagit, att särskilda lån skulle beviljas från en lånefond
för universitetsstudier. Samtidigt med inrättandet av denna fond skulle
emellertid de studerande vid universiteten och karolinska institutet i
regel undantagas från behörighet att erhålla län ur den nuvarande
studielånefonden. Lånen skulle tillkomma icke blott obemedlade begåvade
studenter utan även mindre bemedlade med utpräglad studiebegåvning,
amorteringstiden utsträckas till förslagsvis femton år samt lånebeloppen
fastställas till i regel högst 1,500 kronor per år för studier vid
universiteten i Uppsala och Lund samt högst 2,000 kronor per år för studier
vid karolinska institutet. Studielån till mindre belopp skulle även kunna
tilldelas studerande, som innehade statens naturastipendium. I övrigt
skulle i stort sett gälla samma bestämmelser, som fastställts beträffande
statens nuvarande räntefria studielån.

Det vore uppenbart och hade också av samtliga i ärendet hörda myndigheter
och sammanslutningar vitsordats, att ett genomförande av de sakkunnigas
ifrågavarande förslag måste bliva till icke oväsentlig hjälp för
den studerande ungdomen vid universiteten och karolinska institutet.
En dylik åtgärd vore emellertid icke blott till båtnad för dessa studerande
utan indirekt även för dem, som bedreve sina studier vid landets
övriga högskolor och andra högre utbildningsanstalter, enär möjligheterna
för sistnämnda studerande att erhålla lån ur den nuvarande studielånefonden
därigenom komme att i viss män ökas. Departementschefen
tillstyrkte, att en statlig lånefond för universitetsstudier komme
till stånd. Det borde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare
bestämmelser beträffande dessa lån, varvid de sakkunnigas föreliggande
förslag syntes kunna i huvudsak följas. I likhet med de sakkunniga
och studielånenämnden ansåge departementschefen det lämpligt,
att utdelningen av dessa lån omhänderhades av de lokala stipendienämnderna,
alltså ej av studielånenämnden. Ehuru departementschefen gärna
skulle hava sett, att rikligare anslagsmedel redan från början skulle
kunna ställas till förfogande för detta ändamål, ansåge departementschefen
sig dock nödsakad att förorda, att anslaget för nästa budgetår
begränsades till 140,000 kronor. Anslaget borde erhålla reservationsanslags
natur. Kungl. Majit borde i sinom tid#fördela anslagsbeloppet
mellan universiteten och karolinska institutet.

I likhet med vad fallet för närvarande vore beträffande de nuvarande
studielånen borde i enlighet med de sakkunnigas förslag de ekonomiska
mellanhavandena med låntagarna skötas av postverket, som härför
borde erhålla ersättning av statsmedel enligt de för de nuvarande studielånen
gällande grunderna. Denna ersättning borde bestridas från det
under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ersättning till
postverket för dess bestyr med statens studielån. Departementschefen
ansåge sig dock icke böra av denna anledning för nästa budgetår ifrågasätta
någon höjning av detta anslag. Enligt lämnad uppgift utginge

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

nämligen berörda ersättning i efterskott, varför ifrågavarande anslag
först för budgetåret 1940/41 bomme att belastas genom tillkomsten av
det nya anslagsändamålet.

Vad härefter beträffade anslag för nästa budgetår till den nuvarande
studielånefonden erinrade departementschefen, att, då riksdagen för budgetåret
1937/38 höjde anslaget till förevarande ändamål från 50,000 kronor
till 120,000 kronor, det förutsattes, att omkring 420,000 kronor skulle
bliva tillgängliga för utlåning under år 1937. Så hade emellertid blivit
förhållandet först under år 1938. Inrättandet dels av statliga stipendier
i form av fri bostad och fri kost vid universiteten och karolinska
institutet, dels ock av en statens lånefond för universitetsstudier kunde
framdeles komma att påverka anslagsbehovet till studielånefonden. Intill
dess säkrare utgångspunkter förelåge för ett bedömande av nämnda åtgärders
inverkan på omfattningen av denna understödsverksamhet, torde
anslaget böra utgå med oförändrat belopp, 120,000 kronor. Beloppet borde
liksom under senare budgetår skett, i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag.

De av studielånenämnden ifrågasatta ändringarna beträffande villkoren
för erhållande och åtnjutande av studielån, vilka ändringar vore föranledda
av de sakkunnigas förslag med avseende å lån från lånefonden för universitetsstudier,
syntes böra vidtagas för erhållande av likställighet mellan olika
studiegrupper. Kungl. Majit borde äga att efter förslag av vederbörande
myndigheter utfärda ändrade bestämmelser i ämnet.

Beträffande kanslerns förslag om anvisande av särskilda anslagsmedel,
uppgående till 5,000 kronor vid vart och ett av universiteten i
Uppsala och Lund, till stipendier för befrämjande av
högre juridiska studier, har departementschefen anfört, att
de av kanslern anförda skälen för inrättandet av ifrågavarande stipendier
hade synts honom bärande, varför han tillstyrkte, att sammanlagt
10,000 kronor för nästa budgetår äskades för ändamålet, att med halva
beloppet tillgodokomma vart och ett av de båda universiteten. På förslag
av kanslern borde Kungl. Majit framdeles fastställa närmare bestämmelser
i fråga örn ansökningsförfarande, stipendiebelopp, stipendietid m. m.
Anslaget syntes kunna anvisas såsom obetecknat anslag.

Vad departementschefen sålunda föreslagit innebär för nästa budgetår
en medelsanvisning med samma belopp, inalles 490,700 kronor, som det i
statsverkspropositionen för ifrågavarande ändamål beräknade. Den ändringen
har vidtagits, att till stipendier för främjande av högre juridiska
studier, till skillnad från vad vid statsverkspropositionens avlåtande förutsattes,
föreslås skola utgå ett särskilt, obetecknat anslag.

Motionerna.

Till stöd för det i motionerna I: 282 och II: 360 framställda yrkandet
har i den sistnämnda motionen anförts bland annat följande:

I likhet med departementschefen ansåge motionärerna, att stipendieverksamheten
att börja med borde vara en försöksanoraning. När de -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

partementschefen framhölle, att verksamheten på grund härav borde begränsas
till universiteten och karolinska institutet, kunde motionärerna
emellertid ingalunda ansluta sig till denna uppfattning. Avsikten med en
försöksanordning måste ju i detta fall vara att söka erhålla kännedom
om det föreliggande latenta behovet av understöd. En tillförlitlig kännedom
örn ifrågavarande behov kunde dock vinnas endast därest stipendierna
bleve tillgängliga för de studerande vid rikets samtliga akademiska bildningsanstalter
utan att uppdelning mellan dessa anstalter av de medel,
som för ändamålet anvisades, ägde rum. Vid bifall till propositionen skulle
uppstå en allvarlig risk för att de rön, som gjordes, bleve direkt missvisande.
Enligt motionärernas förmenande torde den avsedda verksamhetens
tillfälliga karaktär av försöksanordning bäst befordras, därest stipendierna
utan någon inskränkning fritt finge sökas av alla obemedlade,
som önskade bedriva akademiska studier. Motionärerna kunde ej biträda
den av departementschefen uttalade uppfattningen att behovet av åtgärder
av föreslagen art skulle vara särskilt framträdande vid universiteten
och karolinska institutet.

Att de månatliga kostnaderna för de studerande vid vissa högskolor
såsom varande bosatta å högre dyrort överstege motsvarande kostnader
vid universiteten torde icke närmare behöva utvecklas. Härtill komme
emellertid att studierna vid de flesta högskolor fordrade den studerandes
närvaro vid högskolan en betydligt större del av året än vad fallet vore
vid universiteten, ävensom att studierna vid de flesta högskolor utsträcktes
över väl så många år som vad genomsnittligt vore fallet vid universiteten.
Slutligen utginge jämväl vid åtskilliga högskolor högst betydande
terminsavgifter. En examen erfordrade därför i dessa fall ofta väl så stora
ekonomiska uppoffringar, som vad fallet vore med en vanlig universitetsexamen.

Självfallet kunde det i vissa fall för statsmakterna framstå såsom ett
önskemål att inrikta ungdomens intresse och arbete på vissa verksamhetsfält.
Ett sådant statens reglerande ingripande även på den andliga produktionens
område kunde rent av under vissa omständigheter komma
att framstå såsom nödvändigt. Ett försök att inrikta ungdomens intresse
på den utbildning för framtida praktisk verksamhet, som erhölles
vid fackhögskolorna, i stället för på teoretiska studier skulle väl också
närmast överensstämma med en allmänt utbredd uppfattning samt med
rådande förhållanden å arbetsmarknaden.

Det syntes icke rimligt, att de studerande, vilka avlagt studentexamen
vid samma läroanstalter, och vilka bedreve studier som avsåge samma
eller likvärdig examen, och vilka i en framtid alla skulle fylla viktiga
samhällsfunktioner, skulle delas i två olika klasser under den tid de bedreve
akademiska studier, varvid den ena klassen privilegierades med statliga
stipendier under det den andra bleve helt utan. Tillräckligt starka
intressen ur statens synpunkt för att motivera att vissa grupper av studerande
crhölle en privilegierad ställning i förhållande till andra lika obemedlade
och i begåvning jämställda kamrater syntes icke föreligga. Ett
beslut i sådan riktning måste anses innebära ett allvarligt avsteg från
de principer, som hittills tillämpats inom det sociala reformarbetet. För
den. som ämnade begynna akademiska studier, vore det av största vikt,
att han ägde möjlighet att oberoende av ovidkommande yttre omständigheter
själv välja den institution, som bäst passade honom, och ett till -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

bakasättande av detta intresse vore oförenligt med den fria forskningens
hos oss vedertagna princip. Denna princip borde nämligen komma till uttryck
icke endast på så sätt, att akademiska studier finge bedrivas jämförelsevis
obundna av yttre tvång utan ock så, att var och en hade möjlighet
att följa sina egna anlag och önskemål vid valet mellan de institutioner,
som stöde till buds för erhållande av utbildning.

Av det betraktelsesätt motionärerna anlagt på spörsmålet följde, att de
ej kunde finna det riktigt, att, såsom i propositionen föresloges, på förhand
fixera den andel av anslagna medel, som borde tillfalla varje universitet
oller högskola.

Vid ett bifall till motionen syntes fördelningen av tillgängliga stipendiemedel
lämpligen böra omhänderhavas av en central nämnd, varvid de erfarenheter,
som redan vunnits av studielånenämnden, syntes böra tagas
i anspråk. För vinnande av erforderlig planmässighet i statens stödjande
verksamhet gentemot akademisk ungdom syntes jämväl utdelningen av
lånen ur den föreslagna studielånefonden tills vidare böra omhänderhavas
av samma nämnd.

Såsom motivering för det i motionerna I: 233 och II: 361 gjorda yrkandet
har i motionen II: 361 anförts bland annat:

Även om, såsom framhölles i propositionen, förslaget hade försökskaraktär,
funnes det ingen saklig grund för att begränsa de föreslagna förmånerna
till universiteten och karolinska institutet. Svårigheterna för obemedlade
studerande att fullfölja sina studier vore givetvis lika stora, oberoende
av vid vilken högskola de bedreves. Den föreslagna begränsningen
innebure därför en orättvisa mot många obemedlade studerande. Tilllämpningsområdet
för vad som föresloges i propositionen borde följaktligen
utsträckas till att omfatta alla statliga och statsunderstödda högskolor.

Enligt propositionen skulle förmånen av fri kost och logi endast tillkomma
obemedlade studerande, som ej åtnjöte förmånen att kunna bo i
hemmet under studietiden. För så vitt härmed åsyftades, att de obemedlade
studerande, som hade sina hem på samma ort där studierna bedreves,
icke skulle kunna erhålla ifrågavarande stipendier, syntes en sådan föreskrift
innebära en orättvisa. Även örn obemedlade studerande hade sina
hem på studieorten, kunde de ofta inte utnyttja denna förmån. I många,
för att inte säga de flesta, fall omöjliggjorde trångboddhet och andra olägenheter
att studier kunde bedrivas i hemmet, varför särskild bostad måste
förhyras. I allmänhet följde också därmed att måltiderna icke kunde intagas
i hemmet. Stipendierna borde därför tilldelas obemedlade studerande,
oberoende av örn de hade hem å studieorten eller ej.

Förutom utgifterna för kost och logi åsamkades de studerande andra
dryga utgifter. Till sådana kunde hänföras kurs- och laborationsavgifter.
Därest studiemöjligheterna skulle kunna i någon större utsträckning utnyttjas
av begåvningar inom de bredare befolkningslagren, måste även detta
ekonomiska hinder undanröjas.

I motionen II: 359 har anförts bland annat:

Det vore beklagligt, att de föreslagna hjälpåtgärderna begränsats att gälla
endast stats universiteten och karolinska institutet. Den studerandes behov
av understöd behövde ej vara större, ej heller hans begåvning för samhället
värdefullare, örn han studerade vid ett statsuniversitet än vid en
enskild högskola. Säkerligen vore det ofta nog just av ekonomiskt nöd -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

tvång, som han ej sökte sig hän till de traditionsrika statsuniversiteten med
deras mera rikt utvecklade studentliv. Den nu föreslagna begränsningen
komme antagligen att stimulera fattiga begåvade studenter att begiva sig
till universiteten i stället för de enskilda högskolorna — men detta kunde
icke betecknas såsom något samhällsintresse.

Vad sålunda anförts kunde i viss mån tillämpas även på de fackhögskolor,
som inriktas på praktisk utbildning, såsom tekniska högskolan, lantbrukshögskolan
m. fl. I första hand syntes emellertid full jämställdhet
böra skapas för sådana högskolor, som i sin verksamhet vore jämförbara
med statsuniversiteten.

Till stöd för det i motionen 1: 231 framställda förslaget har yttrats:

Departementschefens frångående av de sakkunnigas förslag i fråga om
upprättande av en statlig byggnadslånefond syntes medföra betydande svårigheter
vid realiserandet av de understödsåtgärder, som i övrigt föreslagits.
Åtminstone torde detta gälla för Uppsala universitets vidkommande.

Det vore motionärerna bekant, att flera av de i Uppsala befintliga
studentnationerna hade planer i mer eller mindre utrett och framskridet
skick att bygga studentbostäder. Såsom de sakkunniga framhållit vore
bristen på studentbostäder i Uppsala ganska svår, och bristen bleve med
varje år mera kännbar, i den mån de gamla studentrummen reves och ersattes
med moderna lägenheter, som gåve husägaren större inkomst. Denna
utveckling fortginge i ett ökat tempo, under det att studentantalet snarare
visade tecken till ökning än minskning. Det vore fara växt, att det i hög
grad behjärtansvärda förslaget örn statsstipendier, bestående bland annat
av fri bostad, som propositionen innehölle, bleve svårt att realisera på grund
av den alltjämt ökande bristen på studentrum.

Motionärerna erinrade, att de sakkunnigas förslag utmynnat i nu ifrågavarande
punkt i ett yrkande att riksdagen måtte besluta inrättande av en
statens lånefond för studentbyggnader med ett av de sakkunniga upprättat
förslag till reglemente (intaget i motionen).

I likhet med departementschefen anser utskottet önskvärt, att åtgärder
vidtagas från det allmännas sida i syfte att göra urvalet till de levnadsbanor,
som förutsätta akademiska studier, mindre beroende av de enskilda
studenternas privatekonomiska förutsättningar. Kungl. Maj:ts på
de sakkunnigas utredning baserade förslag har dikterats av en strävan
att utjämna de svårigheter av ekonomisk art, varmed den vid universitet
och högskolor studerande ungdomen för närvarande i många fall har
att kämpa. I sådant avseende föreslår Kungl. Majit inrättandet dels av
statsstipendier i form av fri bostad och fri kost, dels av en statens lånefond
för universitetsstudier, dels ock av statliga bokstipendier. Däremot
har förslag icke från Kungl. Maj:ts sida nu framställts örn inrättande i
anslutning till de sakkunnigas förslag av en statens lånefond för studentbyggnader.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, hava
tle sakkunniga i enlighet med dem givna direktiv begränsat sitt ifrågavarande
förslag till att avse universiteten och karolinska institutet. Vissa

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

av de i ärendet hörda myndigheterna hava ansett, att de ifrågasatta åtgärderna
från statens sida borde omfatta samtliga högskolor och med
dem jämförliga högre utbildningsanstalter. Samma uppfattning har
kommit till uttryck i motionerna I: 232 och II: 360 samt I: 233 och
II: 361. Motionen II: 359 har däremot begränsats att avse likställighet
i förevarande avseende mellan studenterna vid Stockholms och
Göteborgs högskolor och de studerande vid universiteten och karolinska
institutet. För egen del Ilar departementschefen visserligen erkänt det
berättigade i att staten skulle i vidare mån än vad för närvarande vore
fallet understödja studerande även vid andra läroanstalter av högskolekaraktär
men, då den nu föreslagna verksamheten borde betraktas som
en försöksanordning, ansett densamma till en början böra avse allenast
universiteten och karolinska institutet för att sedermera successivt och
i den mån vunnen erfarenhet inbjöde därtill erhålla vidgad omfattning.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts föreliggande förslag om införande
av natur astipendier (fri bostad och fri kost) vid Uppsala och Lunds
universitet samt vid karolinska institutet och icke har något att erinra
mot det härför äskade beloppet, 200,000 kronor, samt dettas fördelning
mellan ifrågavarande läroanstalter, anser emellertid, i likhet med vad
i nyssnämnda motioner gjorts gällande, goda skäl tala för att en statlig
understödsverksamhet av angivna slag vidgas att omfatta jämväl andra
läroanstalter av högskolekaraktär, såväl statliga som enskilda. Huruvida
samtliga de i motionerna I: 232 och II: 360 samt I: 233 och II: 361 upptagna
läroanstalterna böra förses med statsstipendier av det slag, varom
nu är fråga, torde på grund av de vid dessa anstalter förekommande särskilda
förhållandena i olika avseenden icke kunna bedömas utan att en
närmare utredning av frågan blivit verkställd. Innan en dylik utredning
kommit till stånd, torde det även vara ogörligt att avgöra, huruvida naturastipendiesystemet
är det vid alla ifrågavarande utbildningsanstalter lämpligaste
eller örn icke i stället kontantstipendieformen i vissa fall kan vara
att föredraga. Det är icke heller utan närmare undersökning givet, att
ökade statliga stipendier äro av nöden vid samtliga de läroanstalter, varom
här är fråga. Såsom departementschefen framhållit, har staten till exempel
beträffande lantbrukshögskolan i relativt riklig mån redan sörjt för att
stipendiemedel stå till de studerandes förfogande. Av det anförda framgår,
att utskottet icke anser sig kunna biträda det i motionerna I: 232 och
II: 360 framställda yrkandet och ej heller den i motionerna I: 233 och
II: 361 gjorda hemställan örn att tillämpningsområdet för de av Kungl.
Maj:t föreslagna åtgärderna nu skulle utsträckas till att omfatta alla statliga
och statsunderstödda högskolor. Utskottet finner det nödvändigt att
genom en närmare utredning få förevarande fråga prövad i hela dess vidd.
Förhållandena vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg och vid
våra tekniska högskolor äro dock enligt utskottets mening så likartade dem

Statsutskottet# utlåtande Nr lil.

vid universiteten och karolinska institutet, att utskottet icke kan finna skäl
föreligga att i avvaktan på närmare erfarenhet av den nu föreslagna stipendieanordningen
skjuta stipendiefrågan för i vart fall nämnda högskolor
på framtiden.

De i motionerna I: 233 och II: 361 anförda skälen för att stipendier skola
kunna tillkomma även obemedlade studerande, som hava sina hem på studieorten,
finner utskottet värda beaktande och förutsätter, att jämväl
denna fråga tages under omprövning vid den blivande utredningen.

Utskottet anser sig böra understryka angelägenheten av att den av utskottet
förordade utredningen snarast kommer till stånd och att på resultatet
av densamma grundat förslag därefter förelägges riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts och då departementschefen — såsom
av den förevarande propositionen framgår — uttalat sina sympatier för en
utsträckning av de här ifrågavarande statliga stödåtgärderna till att
avse även andra högre utbildningsanstalter än de i kungl. Maj:ts förslag
angivna, anser utskottet det icke erforderligt, att riksdagen i särskild
skrivelse till Kungl. Majit anhåller om en utredning i ovan berörda
syfte.

Vad angår frågan rörande de organ, som böra omhänderhava utdelningen
av stipendierna, delar utskottet departementschefens uppfattning
örn att verksamheten lämpligen bör anförtros åt särskilda stipendienämnder.
Emot de av Kungl. Majit beräknade kostnaderna för nämnderna —

4,000 kronor vid vart och ett av universiteten och 1,500 kronor vid karolinska
institutet — har utskottet icke funnit något att erinra.

Enligt Kungl. Majits förslag skulle de nu på riksstaten upptagna anslagen
till stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund
omvandlas till särskilda bokstipendier å förslagsvis 100 kronor, att utgå
efter i huvudsak samma grunder som naturastipendierna. För ifrågavarande
ändamål skulle avses respektive 6,200 kronor och 5,000 kronor. Utskottet
tillstyrker jämväl detta förslag.

I motionerna I: 233 och lii 361 har yrkats, att stipendier, motsvarande
kostnaderna för kurs- och laborationsavgifter, skulle tilldelas obemedlade
studerande. Utskottet anser sig icke utan på närmare utredning grundat
förslag från Kungl. Majits sida böra biträda detta yrkande och ställer sig
alltså avvisande till motionerna, i den del varom nu är fråga.

T enlighet med Kungl. Majits förslag bör alltså för nästa budgetar på
riksstaten uppföras ett reservationsanslag till stipendier åt studerande vid
universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet
av (200,000 -j- 4,000 4,000 -j- 1,500 -j- 6,200 -j- 5,000 =) 220,700

kronor.

Såsom ett komplement till naturastipendierna föreslår Kungl. Majit
upprättandet av en särskild lånefond för universitetsstudier, för vilket ändamål
för budgetåret 1030/40 skulle anvisas ett reservationsanslag av

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

140,000 kronor. Naturastipendierna äro avsedda att i regel utgå under
vissa år i början av studietiden, varför det måste vara av stort värde för
de studerande att för studiernas fortsättande och avslutande erhålla möjlighet
till lån på billiga villkor. De studerande vid universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska institutet skulle samtidigt med inrättandet av
denna lånefond i regel undantagas från behörighet att åtnjuta lån ur den
nuvarande studielånefonden. Utdelningen av lån ur den nya fonden skulle
omhänderhavas av stipendienämnderna. Uskottet är ense med departementschefen
örn att ett genomförande av ifrågavarande förslag måste bliva
till god hjälp för de studerande vid universiteten och karolinska institutet,
samtidigt som förslaget även kommer att vara till båtnad för den studerande
ungdomen vid andra högre utbildningsanstalter, för vilken härigenom
ökad möjlighet kommer att uppstå att erhålla lån ur den nuvarande
studielånefonden. Utskottet, som i likhet med departementschefen anser
de sakkunnigas förslag till bestämmelser angående lån ur lånefonden för
universitetsstudier i huvudsak kunna följas, ansluter sig alltså till Kungl.
Maj:ts förevarande förslag.

Beträffande såväl naturastipendierna som lån ur den nya lånefonden för
universitetsstudier synas vissa övergångsbestämanelser bliva erforderliga,
villia det torde böra ankomma på Kungl. Majit att närmare utforma. Utskottet
vill allenast framhålla, att det synes utskottet befogat, att vad angår
naturastipendierna — i anslutning till vad de sakkunniga ifrågasatt —
övergångsvis en viss del av det till förfogande ställda anslaget avses för
sådana studerande, som redan inskrivits vid universiteten eller karolinska
institutet och därstädes under någon tid bedrivit studier, detta i syfte att
åstadkomma en mjukare övergång mellan nuvarande förhållanden och de
förbättrade möjligheter, som för studenterna framdeles komma att stå till
buds. I fråga örn lån ur universitetsstudielånefonden utgår utskottet ifrån,
att dessa, efter vederbörligt kungörelse- och ansökningsförfarande, komma
att av stipendienämnderna utdelas under våren 1940. Med hänsyn härtill
torde de studerande vid Uppsala och Lunds universitet och karolinska institutet
icke böra redan nu undantagas från möjligheten att vid utdelning
våren 1939 erhålla lån ur den nuvarande studielånefonden, utan dylika
ansökningar böra prövas och avgöras i hittills tillämpad ordning.

Kungl. Maj:ts förslag innebär vidare, att till den nuvarande studielånefonden
skulle för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 120,000
kronor. Utskottet tillstyrker detta förslag. Utskottet har icke heller något
att erinra mot att villkoren för erhållande och åtnjutande av lån ur fonden
ändras på sätt departementschefen ifrågasatt, i syfte att ernå likställighet
mellan lån ur denna fond och ur lånefonden för universitetsstudier.

Utskottet har jämväl funnit de av departementschefen anförda skälen
för inrättandet vid universiteten i Uppsala och Lund av stipendier för
främjande av högre juridiska studier bärande och biträder förslaget örn att

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

särskilda anslagsmedel, 5,000 kronor vid vartdera universitetet eller tillhopa
10,000 kronor, anvisas för ändamålet.

Slutligen får utskottet till behandling upptaga den i motionen I: 231
väckta frågan örn inrättandet av en statens lånefond för studentbyggnader,
för vilket ändamål enligt motionen skulle anvisas ett belopp
av 500,000 kronor. Utskottet får erinra, att departementschefen beträffande
denna fråga understrukit, att tveksamhet mot ett förslag i angivna
riktning uttalats från studenthåll och att med ett slutligt bedömande av
frågan syntes tills Andare kunna anstå. Utskottet anser för sin del förevarande
fråga icke för närvarande hava fått den allsidiga belysning, som
synes oundgängligen erforderlig för ett positivt besluts fattande. Så vitt
utskottet har sig bekant, har från kommunalt håll hittills icke någon mera
betydande medverkan givits eller erbjudits för lösandet av studenternas
bostadsfråga. Innan staten engagerar sig för de i motionen ifrågasatta
åtgärderna, synes det utskottet befogat, att närmare utredning förebringas
angående vederbörande kommunala myndigheters beredvillighet att deltaga
i stödåtgärder av berörda slag. Med hänsyn till att kommunerna numera
måste biträda vid anordningar för åstadkommande av en bättre
bostadsförsörjning åt därtill behövande, förefaller det nämligen utskottet
naturligt, att universitetsstäderna även medverka vid tillhandahållandet
av goda bostäder åt den ungdom, som bedriver studier vid städernas högskolor.
Utskottet ställer sig därför för närvarande avvisande till det motionsvis
framställda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt i anledning av motionerna I: 232 och II: 360 samt
I: 233 och II: 361, må

a) till Gemensamma universitetsäncLamål: Stipendier åt
studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret
1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 220,700 kronor;

b) till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för
främjande av högre juridiska studier vid universiteten i
Uppsala och Lund under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1939/40 anvisa ett anslag av 10,000 kronor;

c) besluta att en särskild fond, benämnd Statens lånefond
för universitetsstudier, skall inrättas, vilken fond skall förvaltas
av statskontoret;

d) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 20 januari 1939 tillstyrkta
grunder utfärda ej mindre erforderliga bestämmel -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

ser för erhållande och tillgodonjutande av lån ur omförmälda
fond, än även ändrade bestämmelser beträffande
den nuvarande studielånefonden;

e) såsom kapitalinvestering i statens utlåningsfonder
under rubrik till Statens lånefond för universitetsstudier
för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av

140,000 kronor;

f) såsom kapitalinvestering i statens utlåningsfonder
under rubrik till Studielånefonden för budgetåret 1939/40
anvisa ett reservationsanslag av 120,000 kronor;

II. att motionen II: 359 rörande skrivelse till Kungl.
Majit örn viss studiehjälp ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

III. att motionen I: 231 angående inrättande av en
statens lånefond för studentbyggnader samt anvisande
av medel till fonden m. m. ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående arendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson,
Asplund, Nilsson i Landeryd, Pauli, Andrén, Larsson i Varberg, von Heland, Nisser och Bergman;
samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson i Grönvik,
Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward, Holmdahl
och Mårtensson.

Reservationer:

1) av herrar Olof Olsson, Asplund, Nisser och Bergman, vilka ansett,
att utskottets motivering och förslag med avseende å de i punkterna I
och II av utskottets hemställan berörda frågorna bort hava följande
lydelse:

»Den sociala grundtanke, från vilken Kungl. Maj:ts förevarande proposition
angående visst understöd åt behövande och högt begåvade studenter
utgår, synes utskottet synnerligen behjärtansvärd i sitt syfte att
göra urvalet till de levnadsbanor, som förutsätta akademiska studier, mindre

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

beroende av de studerandes privatekonomiska förutsättningar. Den kritik,
som från olika myndigheter och av saken berörda korporationer samt från
flera motionärer framkommit, gäller ingalunda principen utan sättet för dess
genomförande och frågan örn huru understödet rättvisast bör fördelas.
Såsom av propositionen framgår, hava såväl statskontoret som skolöverstyrelsen
framhållit, att åtgärder från statens sida av föreslagen art borde
omfatta de studerande vid samtliga akademiska bildningsanstalter. Samma
synpunkter hava även kommit till uttryck i remissvaren från kanslern för
rikets universitet, lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
och medicinska föreningen i Stockholm samt i särskilda framställningar
från Sveriges förenade studentkårer och Stockholms studentkårer.
Dessa synpunkter hava likaledes starkt framhållits i flera motioner
och motsvara säkerligen en mycket allmän tankegång. Utskottet
delar denna tankegång och instämmer helt med statskontoret däri att
några bärande skäl att inskränka understödet till studenter i Uppsala och
Lund samt vid karolinska institutet knappast kunna förebringas. Stockholms
och Göteborgs högskolor bedriva sin vetenskapliga undervisning
under samma statskontroll och meddela examenskompetens efter samma
fordringar och med samma rättigheter som universiteten, därigenom bärande
en del av de bördor, som annars skulle vila på de sistnämnda. Och
med tanke på de särskilda statliga fackhögskolornas betydelse i nuvarande
tid, synes det icke vara lämpligt att under ensidigt understöd åt teoretiska
studier försumma att även inrikta ungdomens intresse på den utbildning
för framtida praktisk verksamhet som erhålles vid fackhögskolorna.

Med den ståndpunkt utskottet sålunda intager kunde det måhända
synas vara mest överensstämmande att nu avstyrka Kungl. Maj:ts proposition
och inskränka sig till att föreslå hemställan om en på bredare basis
byggd sådan till nästkommande års riksdag. För att emellertid ej fördröja
den hjälp, som redan nu kan bringas en del av dem, som därav äro i behov
och äro därav förtjänta, har utskottet ansett sig böra tillstyrka att för nästkommande
budgetår ett belopp av 150,000 kronor ställes till förfogande
för försöksanordning med vissa naturastipendier (innebärande fri bostad
och fri kost) vid de bägge statsuniversiteten samt karolinska institutet
samtidigt med att utredning begäres örn behovet och de lämpligaste formerna
för stipendieanslag i fortsättningen och då även för studenter vid
Stockholms och Göteborgs högskolor samt vid de särskilda fackhögskolorna.

Vad angår frågan rörande de organ som böra ombesörja utdelningen av
stipendierna kan utskottet ansluta sig till departementschefens förslag
örn särskilda stipendienämnder och har intet att erinra mot de beräknade
kostnaderna för dessa — 4,000 kronor vid vartdera av universiteten och
1,500 kronor vid karolinska institutet. Emellertid herr i samband med den
nyssnämnda utredningen rörande vidgat område för delaktighet i tinder -

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

stöden frågan om en eventuell centralnämnd, såsom föreslås i motionerna
I: 232 och II: 360, komma under omprövning.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande naturastipendiernas utdelning synes
bland annat innebära, att dessa stipendier, vilkas värde skulle bliva vida
större än medelvärdet av hittills utgående studentstipendier, skulle tillfalla
recentiorer eller åtminstone studenter, vilkas studier vid den akademiska
anstalten ej överskridit viss maximitid, förslagsvis 4 terminer, och
det uttalas till och med, att sådana studerande, som vid ansökningen ännu
ej ens avslutat sina gymnasiestudier, borde utgöra huvudparten av stipendiaterna.
En sådan stipendiefördelnings rättvisa kan otvivelaktigt starkt
ifrågasättas. Förvisso är det önskvärt, att stipendier äro tillgängliga för
framstående skolbegåvningar redan omedelbart efter studentexamen för
att bereda dem möjlighet att börja vid universitetet, men det synes vara
lika önskvärt att fattiga och begåvade studenter, som redan hunnit ett
mer eller mindre avsevärt stycke på den akademiska banan men av ekonomiska
skäl se sig ställda inför tvånget att avbryta sina studier, sättas
i tillfälle att få avsluta dem. I dessa sistnämnda fall kan man också med
större säkerhet bedöma förutsättningarna för fortsatt vetenskaplig utbildning,
än örn detta bedömande skall ske redan på gymnasiestadiet. Detta
är en synpunkt som understrukits bland annat i det yttrande som avgivits
av medicinska fakulteten i Uppsala och den har även något berörts
av Uppsala studentkårs direktion och av studentkårens delegerade i Lund.

Enligt utskottets mening kan det ej vara tillrådligt att ett universitets
eller en högskolas praktiskt taget största stipendieförmåner i huvudsak
förbehållas dem som ännu ej ens hunnit börja de akademiska studier, vilkas
förtjänstfulla bedrivande stipendier i allmänhet äro avsedda att belöna.
Vissa stipendier — ej alltför få, men ej heller huvudparten —
torde böra avses för nybörjare, under det att de övriga på vanligt sätt
böra få stå öppna till konkurrens för lovande och obemedlade studenter
utan privilegium för nykomlingarna.

Såsom i propositionen angivits, torde det böra ankomma på Kungl.
Majit att utfärda erforderliga föreskrifter beträffande formerna för ansöknings-
och utdelningsförfarandet ävensom beträffande behörighetskrav
och formerna för förmedling av naturaförmånerna.

Utskottet finner det vara av vikt, att även de här ovan gjorda erinringarna
därvid uppmärksammas.

Beträffande fördelningen av stipendierna mellan de olika därmed begåvade
lärosätena blir för nästkommande budgetår en viss modifikation
nödvändig med hänsyn till det föreslagna beloppets reduktion. Anordningarna
i detta avseende för framtiden med vidgat stipendieområde böra
givetvis ingå i uppgifterna för den blivande utredningen, varvid icke enbart
den matematiska proportionen bör vara avgörande utan de olika behoven
''och förutsättningarna böra allsidigt undersökas.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag att de nu på riksstaten upptagna
anslagen till stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala
och Lund omvandlas till bokstipendier å förslagsvis 100 kronor. För ifrågavarande
ändamål avses respektive 6,200 och 5,000 kronor.

Utskottet anser sig icke utan närmare utredning kunna biträda det i
motionerna 1:233 och II: 361 gjorda yrkandet örn särskilda stipendier
motsvarande kostnaden för kurs- och laborationsavgifter.

I anslutning till Kungl. Maj:ts förslag bör alltså för nästa budgetår på
riksstaten uppföras ett reservationsanslag till stipendier åt studerande
vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet av (150,000 + 4,000 -f- 4,000 -j- 1,500 -f- 6,200 + 5,000 =)
170,700 kronor.

Såsom ett komplement till naturastipendierna föreslår Kungl. Majit
upprättande av en särskild lånefond för universitetsstudier, för vilket ändamål
för budgetåret 1939/40 skulle anvisas ett reservationsanslag av

140,000 kronor. Denna fonds tillvaro skulle medföra uteslutning av studenter
vid Uppsala och Lunds universitet samt vid karolinska institutet
från behörighet att åtnjuta lån ur den nuvarande statliga studielånefonden,
varigenom studerande vid andra högskolor indirekt skulle erhålla
större utsikter till lån ur sistnämnda fond. Utskottet, som finner tanken
på en dylik studielånefond, men tillgänglig för behövande och begåvade
studenter vid samtliga universitet och högskolor, behjärtansvärd, anser
att storleken av och sättet för organiserandet av en sådan fond bör bliva
föremål för närmare utredning i samband med den förut nämnda utredningen
örn vidgat område för stipendieunderstöden, men vill ej motsätta
sig att för nästkommande budgetår det begärda anslaget beviljas och fonden
tills vidare får den organisation som föreslagits. Vid den blivande utredningen
bör emellertid undersökas, huruvida ej den nuvarande fonden
för räntefria studielån kan utvidgas, så att den kan övertaga även en sådan
fonds funktion.

Då lån ur den blivande universitetsstudielånefonden ej torde kunna utdelas
förrän under våren 1940, böra studerande vid Uppsala och T-linds
universitet samt vid karolinska institutet vara oförhindrade att vid utdelning
1939 erhålla lån ur den nuvarande studielånefonden i hittills tillämpad
ordning.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag att till den nuvarande studielånefonden
anvisas för nästa budgetår ett reservationsanslag av 120,000
kronor.

Utskottet biträder vidare Kungl. Maj:ts förslag örn inrättande vid universiteten
i Uppsala och Lund av stipendier för främjande av högre juridiska
studier med anvisning av 5,000 kronor för vartdera universitetet
eller tillhopa 10,000 kronor. Vid utredningen angående de tidigare
nämnda studentstipendiernas behövlighet även vid andra läroanstalter

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

torde beträffande här föreliggande fråga en undersökning böra ske,
huruvida stipendier för högre juridiska studier böra göras tillgängliga
även för studier vid den tredje juridiska fakulteten i riket, nämligen den
vid Stockholms högskola.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna I: 232 och II: 360 samt I: 233 och II:
361 må

a) till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier
åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret
1939/40 anvisa ett reservationsanslag av 170,700 kronor;

b) till---(= utskottet)---

c) besluta---(= utskottet)---

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 20 januari 1939
tillstyrkta grunder samt med hänsyn tagen till vad här
ovan anförts utfärda ej mindre erforderliga bestämmelser
för erhållande och tillgodonj utande av lån ur omförmälda
fond, än även ändrade bestämmelser beträffande den nuvarande
studielånefonden;

e) såsom---(= utskottet)---

f) såsom---(= utskottet)---

II. att riksdagen må i anledning av motionen II: 359
ävensom motionerna I: 232 och II: 360 samt I: 233 och
II: 361 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa utredning angående frågan
på vilket sätt stipendier åt behövande studenter med framstående
studiebegåvning jämväl vid Stockholms och Göteborgs
högskolor samt vid de tekniska högskolorna och
övriga fackhögskolor må kunna beredas ävensom angående
de här ovan berörda frågorna örn stipendiernas fördelning,
stipendienämnden, universitetslånefondens definitiva
organisation och övriga i samband med det vidgade
området för delaktighet i studieunderstöden stående frågor,
samt för nästkommande års riksdag framlägga på
sådan utredning grundat förslag.»

2) av herr Bergman, som ansett att utskottets yttrande och förslag med
avseende å utskottets hemställan i punkt III bort hava följande lydelse:

»Det av de sakkunniga framlagda men av Kungl. Majit i propositionen
ej upptagna förslaget om en lånefond för studentbyggnader har tillstyrkts

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

eller lämnats utan erinran i de flesta yttrandena om sakkunnigförslagen.
Vissa erinringar hava gjorts av studentkårens delegerade i Lund, men medicinska
fakulteten i Lund anser det vara oriktigt att låta dessa erinringar
föranleda ett avvisande av förslaget om en sådan fond, vars gagn syntes
uppenbart även om behovet måhända ej vore lika stort i Lund som i Uppsala
och Stockholm. Filosofiska fakulteten i Lund tillstyrker likaledes.
Uppsala studentkårs direktion tillstyrker livligt förslaget, som den anser
komma, örn det genomföres, få särdeles gagnelig verkan för studenterna i
Uppsala. Lika livligt tillstyrkes det av karolinska institutet. I motionen
I: 231 har detta de sakkunnigas förslag upptagits. Den föreslagna fonden
är icke avsedd blott för de tre för stipendierna i Kungl. Maj:ts proposition
särskilt utvalda läroanstalternas studenter utan är avsedd såsom en
allmän lånefond för »ny- eller tillbyggnad av sådana byggnader, som äro
avsedda för studerande vid rikets universitet och högskolor». Syftet är att
lån till billig ränta må kunna beviljas studentkårer, nationsföreningar, studenthem,
stiftelser m. m., som äro i behov av att nybygga eller restaurera
sådana byggnader, som ovan nämndes. De sakkunniga yttrade härom,
enligt propositionens referat sid. 18, bland annat: »Eftersom ifrågavarande
företag erbjöde en i jämförelse med många andra statliga byggnadslån fördelaktig
och säker placering, borde lånevillkoren kunna göras så förmånliga
att lånen bleve av stor betydelse för denna byggnadsverksamhet». I
avseende på villkoren hänvisas till den närmare redogörelsen för förslaget
i Kungl. Maj:ts proposition nr 61 (sid. 18), ävensom till motionen I: 231.

Statskontoret fäster stor vikt vid att anstalter från statens sida träffas
för ett bättre tillgodoseende av studenternas bostadsförhållanden och erinrar
örn initiativen från studenternas egna organisationer och andra intresserade.
Mycket torde dock alltjämt återstå härutinnan, heter det, och statens
medverkan anser statskontoret påkallad. Statskontoret ifrågasätter
en något annan form än inrättande av en enbart för detta ändamål avsedd
fond, men har i huvudsak intet att invända mot vare sig det föreslagna beloppet
eller de av de sakkunniga ifrågasatta villkoren. Dock säger statskontoret,
att det kunde ifrågasättas, örn icke statens stöd borde göras beroende
av att viss finansiell medverkan lämnades jämväl från vederbörande
kommuns sida.

Departementschefen yttrar angående de sakkunnigas förslag i förevarande
punkt att han icke nu funnit sig böra tillstyrka inrättandet av en
statens lånefond för studentbyggnader. Med ett slutligt bedömande av
detta förslag synes kunna för närvarande anstå, heter det.

Det synes utskottet önskvärt att frågan örn den kommunala medverkan
för studentbyggnader, som redan förekommit och som torde kunna
ytterligare påräknas, snarast möjligt utredes ävensom övriga praktiska sidor
av saken, men då det säkerligen ilr riktigt, som statskontoret starkt understryker,
att just bostadsfrågan bör stå i främsta planet, när det gäller den

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 6 sami. Ar lil.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

studentsociala hjälpverksamheten, synes det vara av stor vikt att denna
frågas lösning icke fördröjes längre än nödvändigt är.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen med anledning av motionen I: 231 må besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Majit måtte låta de frågor, som beröras i de den 5 februari
1937 tillkallade sakkunnigas förslag av den 10 december
samma år (statens off. utr. 1937: 44) i den punkt, som gäller
en föreslagen lånefond för studentbyggnader, närmare
utredas med beaktande av vad i detta avseende anförts i
remissvaren och särskilt i statskontorets yttrande samt
till 1940 års riksdag framlägga det förslag i ämnet, som
Kungl. Majit efter denna utredning kan finna påkallat.»

3) av herr Andrén; samt

4) av herr Persson i Falla.

Stockholm 1939, Ivar Hagströms Boktryckeri A- B.

891405