Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1959 (Utlåtande 1959:Su180 - höst su)

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1959

Nr 180

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner
angående dels vissa markförvärv för försvaret, i
vad propositionen avser övnings- och skjutfält
för infanteriskjutskolan, dels ock vissa organisationsförändringar
inom försvaret, i vad propositionen
avser flyttning av nämnda skola, jämte i
ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

Övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan. Sedan Kungl. Maj :t
i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten (bil. 25, punkt 10) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa markförvärv
för armén beräkna ett investeringsanslag av 5 200 000 kronor, har
Kungl. Maj :t i propositionen nr 115 (punkt 1, s. 2—24 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 13 mars 1959) framlagt
förslag i ämnet, avseende bland annat anskaffning av ett övnings- och
skjutfält för infanteriskjutskolan m. m.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Elmgren m. fl. (I: 453) och den andra inom andra kammaren av herr
Rimås m. fl., (II: 561), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förutsättningslös och skyndsam
utredning rörande lokaliseringen av infanteriskjutskolan och det för
densamma erforderliga övnings- och skjutfältet i enlighet med i motionerna
anförda principer,

dels en inom första kammaren av herr Eskilsson väckt motion (I: 454),
vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition
nr 115 måtte uttala dels att det föreslagna övnings- och skjutfältet å och
intill Gullbergs kronopark för framtiden begränsas till det nu föreslagna
området om cirka 6 000 hektar, dels ock att ersättning även skall utgå till
kringliggande fastigheter för den värdeminskning och de skador som kommer
att åsamkas genom övnings- och skjutfältet,

dels ock en inom andra kammaren av herr Lundberg väckt motion
(II: 536), vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta
att avslå Kungl. Maj:ts proposition med förslag om utvidgning av Prästtomta
skjutfält och de därmed föreslagna markförvärven.

1—1498 59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 saml. Nr 180

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna I: 453, I: 454 och II: 536.

Frågan om förflyttning av infanteriskjutskolan (InfSS) från Rosersberg
har sedan flera år varit aktuell främst med hänsyn till den planerade förläggningen
av en storflygplats till Halmsjön (Arlanda).

InfSS disponerar för närvarande ett övnings- och skjutfält vid Rosersberg
med en areal av cirka 1 300 hektar. Vid stridsskjutningar måste utanför
fältet belägna delar av Mälaren regelmässigt utnyttjas och vid större
övningar måste dessutom ytterligare avspärrningar vidtagas. Sammanlagt
utnyttjas därför en yta för stridsskjutningar av inemot 3 000 hektar. Trots
detta har skolans utbildning i stridsskjutning icke kunnat bedrivas på önskvärt
sätt. Skolans ordinarie övningsfält har icke heller räckt till för att
tillgodose terrängbehoven vid truppföringsövningar. Detta har medfört att
tillämpade övningar i kompani och bataljon regelmässigt måst bedrivas
inom området Rosersberg—Halmsjön på ett djup av omkring 12 kilometer
eller på Järvafältet.

Efter förslag i propositionen 1957: 185 fattade riksdagen beslut om fortsatt
utbyggnad av flygfältet vid Halmsjön till storflygplats. I propositionen
förutsattes, att frågan huruvida InfSS genom flygverksamheten vid
Halmsjön måste flytta skulle närmare undersökas genom luftfartsstyrelsen
i samråd med berörda militära myndigheter.

I skrivelse den 28 februari 1958 har chefen för armén föreslagit dels
att InfSS flyttas till Linköping och anslutes till Livgrenadjärregementet
(14), dels att ett övnings- och skjutfält anskaffas i Linköpingstrakten.

I anslutning till vad som förutsatts i propositionen 1957: 185 har luftfartsstyrelsen
och chefen för armén i samråd med chefen för flygvapnet,
efter verkställd utredning rörande möjligheterna att bedriva övnings- och
stridsskjutningar vid InfSS sedan flygverksamheten vid Halmsjön igångsatts,
den 1 mars 1958 avgivit utlåtande och därvid uttalat att en stor del
av flygtrafiken till och från Halmsjön icke kan undgå att överflyga Rosersbergsfältet
på höjder ned till 150—200 meter samt att störningarna av verksamheten
vid Rosersberg i samband med överflygningarna blir så allvarliga
att flyttning av all skjutverksamhet bör komma till stånd under 1960,
om möjligt under förra delen av året.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1958: 110 uttalade departementschefen
bland annat att det stode klart, att InfSS på grund av den
beslutade utbyggnaden av storflygplatsen vid Halmsjön måste flyttas under
år 1960 eller senast 1961. Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att
ett nytt övnings- och skjutfält icke kan börja användas förrän 2—3 år
efter det riksdagen fattat beslut om dess anskaffande, vore det nödvändigt
att frågorna om InfSS förläggning och om anskaffande av övningsoch
skjutfält åt skolan så snart som möjligt bringades till en lösning.

Statsutskottets utlåtande nr 180 är 1959

Den 14 mars 1958 uppdrog Kungl. Maj :t åt försvarets fastighetsnämnd
att efter erforderlig utredning inkomma med förslag rörande nytt övningsoch
skjutfält för InfSS.

I ett den 26 juni 1958 avgivet betänkande har fastighetsnämnden föreslagit,
att ett nytt övnings- och skjutfält för IV. militärområdet, tillika övnings-
och skjutfält för InfSS, skall anordnas inom ett område om cirka
17 000 hektar å och i anslutning till Gullbergs kronopark i Östergötlands
län för en beräknad kostnad av i runt tal 40 miljoner kronor.

Fortifikationsförvaltningen har i skrivelse den 28 augusti 1958 hemställt,
att under investeringsanslaget till Vissa markförvärv för armén för
nästa budgetår måtte beräknas ett belopp av 10 miljoner kronor till förvärv
av övnings- och skjutfält för IV. militärområdet samt för InfSS.

Sedermera anmodade chefen för försvarsdepartementet den 21 november
1958 fastighetsnämnden att — under den förutsättningen att ett övningsoch
skjutfält på Gullbergsområdet i anslutning till Prästtomta skjutfält
skulle tillgodose endast de för närvarande till Linköping och Norrköping
förlagda förbandens samt InfSS behov — i samråd med chefen för armén
närmare utreda erforderlig storlek och lämplig avgränsning av ett dylikt
övnings- och skjutfält.

Vidare anmodade chefen för försvarsdepartementet den 19 december
1958 fastighetsnämnden att vid fullgörandet av det sålunda givna uppdraget
— för det fall utredningen skulle giva vid handen att ett för de
avsedda ändamålen erforderligt fält skulle komma att till avsevärd del omfatta
mark öster om väg nr 1120 (Tjällmo—Ljung) — tillika, i samråd
med chefen för armén, utreda lämplig avgränsning av ett för ifrågavarande
förband och skola avsett, i huvudsak mellan nämnda väg och väg nr 211
(Tjällmo—Borensberg) beläget övnings- och skjutfält samt att därvid redogöra
för i vilken omfattning erforderlig övningsverksamhet skulle kunna
bedrivas på ett dylikt fält.

I skrivelse den 21 januari 1959 har fastighetsnämnden i samråd med chefen
för armén framlagt förslag till anordnande av ett för nämnda förband
och skola avsett övnings- och skjutfält inom ett område om cirka 10 500
hektar å och i anslutning till Gullbergs kronopark för en beräknad kostnad
av i runt tal 26 miljoner kronor. I samma skrivelse har fastighetsnämnden,
likaledes i samråd med chefen för armén, redovisat i vilken omfattning
erforderlig övningsverksamhet för ifrågavarande förband och skola
skulle kunna bedrivas på ett i enlighet med uppdraget den 19 december 1958
begränsat område. Kostnaderna för förvärv av detta område, som omfattar
cirka 7 500 hektar, beräknas av nämnden till cirka 23,7 miljoner
kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

Departementschefen har för egen del anfört bl. a. följande.

»Inf SS disponerar för närvarande vid Roser sberg ett övnings- och skjutfält
med en areal av cirka 1 300 hektar. Vid stridsskjutningar måste avsevärda
områden utanför fältet avspärras, varigenom sammanlagt en yta
av cirka 3 000 hektar utnyttjas för skjutändamål. Trots detta har skolans
utbildning i stridsskjutning under senare tid icke kunnat bedrivas på tillfredsställande
sätt. Icke heller har skolans behov av terräng för truppövningar
kunnat tillgodoses inom det ordinarie övningsfältet, vilket medfört
att tillämpade övningar i kompani och bataljon måste bedrivas inom
området Halmsjön—Rosersberg och på Järvafältet.

Av det anförda framgår att Inf SS nuvarande övnings- och skjutfält icke
motsvarar de fordringar, som ur militär synpunkt måste uppställas på ett
dylikt fält. Härtill kommer att den av 1957 års riksdag beslutade utbyggnaden
av en storflygplats vid Arlanda (tidigare Halmsjön) enligt en av
luftfartsstyrelsen och chefen för armén i samråd med chefen för flygvapnet
gjord undersökning medför, att störningarna av verksamheten vid Rosersberg
i samband med överflygningarna från Arlandafältet blir så stora, att
flyttning av all skjutverksamhet bör komma till stånd under år 1960, om
möjligt under förra delen av året.

I detta sammanhang vill jag erinra om att chefen för armén i februari
1958 framlade förslag till flyttning av InfSS till Linköping samt till anskaffning
av ett övnings- och skjutfält i Linköpingstrakten. Beträffande
denna fråga uttalade jag vid anmälan i propositionen 1958: 110, bland
annat, att möjligheterna att förflytta InfSS var beroende av om lämpligt
övnings- och skjutfält kunde anskaffas samt att frågan om anskaffning
av ett dylikt fält vore föremål för utredning av fastighetsnämnden. Denna
utredning hade emellertid icke fortskridit så långt att ställning då kunde
tagas till berörda markfråga.

Sedermera föreslog fastighetsnämnden i sitt i juni 1958 avgivna betänkande
att ett för InfSS och IV. militärområdet gemensamt övnings- och
skjutfält, som bland annat avsågs för A 1, skulle anordnas å och i anslutning
till Gullbergs kronopark i Östergötlands län. Inom det föreslagna fältet,
som omfattade cirka 17 000 hektar, finnes en bofast befolkning av
cirka 625 personer, fördelade på cirka 185 hushåll. De sammanlagda kostnaderna
för förvärv och iordningställande av fältet beräknades av nämnden
till cirka 40 miljoner kronor, värdet av Gullbergs kronopark icke inräknat.

I yttranden över förslaget tillstyrkte de militära myndigheterna nämndens
förslag medan flertalet av de civila myndigheterna samt de berörda
kommunerna avstyrkte förslaget och påyrkade en förnyad utredning rörande
förläggningen av ifrågavarande övnings- och skjutfält.

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1959

Önskemålen om förnyad utredning har jag sökt tillgodose på två sätt.
Med hänsyn till angelägenheten av att frågan om ett nytt övnings- och
skjutfält för InfSS bringades till eu snar lösning uppdrog jag åt fastighetsnämnden
att — under den förutsättningen att ett övnings- och skjutfält
på Gullbergsområdet i anslutning till Prästtomta skjutfält skulle tillgodose
endast de för närvarande till Linköping och Norrköping förlagda förbandens
samt InfSS behov — i samråd med chefen för armén utreda frågan
om storlek och avgränsning av ett dylikt fält. Frågan om anskaffning av
skjut- och övningsfält för A 1 samt behovet av och förutsättningarna för
anskaffning av samövningsfält för mellersta och södra Sverige ansåg jag
mig däremot böra hänskjuta till utredning genom särskilda sakkunniga,
bland vilka samtliga fyra demokratiska partier är representerade.

Fastighetsnämnden framlade härefter i januari 1959 förslag till anordnande
av ett fält, avsett för InfSS och de till Linköping och Norrköping
förlagda förbanden, om cirka 10 500 hektar, varav cirka 800 hektar redan
ingår i Prästtomta skjutfält. Nämnden redovisade jämväl på min anmodan
ett till 7 500 hektar begränsat fält, i vilket Prästtomta skjutfält likaledes
ingår med cirka 800 hektar. Inom det större fältet finnes en bofast
befolkning av cirka 440 personer, fördelade på cirka 135 hushåll, och inom
det mindre fältet cirka 415 personer, fördelade på cirka 125 hushåll. Kostnaderna
för anordnande av det större fältet beräknades av nämnden till
cirka 26,i miljoner kronor och för det mindre till cirka 23,7 miljoner kronor.
I intetdera fallet har inräknats värdet för i respektive fält ingående
delar av Gullbergs kronopark.

Vad först angår valet av plats för det föreslagna övnings- och skjutfältet
för InfSS anser jag i likhet med fastighetsnämnden och de militära
myndigheterna att fältet bör förläggas till mellersta eller södra Sverige.
En förläggning av fältet till Norrland skulle med hänsyn främst till terrängoch
klimatförhållandena starkt beskära utbildningsmöjligheterna vid InfSS.
Härtill kommer att ett nytt etablissement för skolan sannolikt skulle erfordras.
Kostnaderna härför kan, enligt uppgift från chefen för armén, uppskattas
till omkring 30 miljoner kronor. EU nytt etablissement skulle för
övrigt inte kunna färdigställas tillräckligt snabbt. Vidare skulle tillkomma
kostnaderna för markförvärv, iordningställande av skjutfält in. in.

De av fastighetsnämnden gjorda undersökningarna har visat svårigheterna
att i mellersta och södra Sverige anskaffa ett för InfSS lämpligt
fält. Jag anser emellertid att det område i norra Östergötland, som nämnden
föreslagit, ur olika synpunkter är lämpligt för ändamålet. Området,
som till övervägande del utgöres av skogsmark, är beläget i en relativt
glesbebyggd trakt utan samhällsbildningar och industrier. De vägar, som
berör området, har förhållandevis ringa trafik och goda möjligheter finnes
att anordna ersättningsvägar. Huvuddelen av den mark, som behöver tagas
i anspråk, är redan i kronans ägo. Området är välbeläget i förhållande till

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1959

Linköpings garnison och erbjuder goda möjligheter till stridsskjutning med
infanteriförband. I norra delen av området kan övningar med bataljonsförband
med deltagande av stridsvagnsförband äga rum. Med hänsyn till
det anförda föreslår jag, att ifrågavarande övnings- och skjutfält åstadkommes
genom en utvidgning av Prästtomta skjutfält.

Ur samhällsekonomiska och sociala synpunkter är emellertid olägenheterna
av att förlägga ett skjutfält till ifrågavarande område betydande.
Detta gäller även det av fastiglietsnämnden redovisade mindre alternativet
om cirka 7 500 hektar, i vilket Prästtomta skjutfält ingår med cirka 800
hektar. Redan en dylik lösning skulle innebära en kompromiss, då avkall
måst göras både på militära och civila önskemål. Inom detta område bor
emellertid, som jag tidigare anfört, cirka 415 personer, fördelade på cirka
125 hushåll. Jag har därför, för att i än högre grad tillmötesgå den lokala
opinionen, ytterligare prövat möjligheterna att begränsa det område som
måste tas i anspråk. Härvid har jag funnit, att de av arméchefen uppställda
önskemålen beträffande terräng för utbildning i stridsskjutning i huvudsak
kan tillgodoses även om viss mark i ytterområdena uteslutes ur det av
fastiglietsnämnden redovisade området om 7 500 hektar. Jag räknar med
att härigenom kunna minska området för fältet med cirka 1 500 hektar.
Den mark utöver Prästtomta skjutfält som måste ingå i fältet blir således
begränsad till cirka 5 200 hektar, varav cirka 2 600 hektar ingår i Gullbergs
kronopark och cirka 2 600 hektar utgöres av mark i enskild ägo. De områden,
som sålunda uteslutes, utgöres dels av mark, som är belägen söder
respektive öster om två genom berörda del av kronoparken dragna kraftledningar,
varvid dock gränsen i söder dragés så att några skogsjordbruk
norr om kraftledningen undantages, dels av bland annat de i enskild ägo
varande fastigheterna Älgmyra och Bohyttan, belägna i fältets nordvästra
respektive nordöstra del. Genom denna begränsning av fältets storlek har
åstadkommits, att antalet personer, som är bosatta inom fältet, minskas
från cirka 415 till cirka 290 personer — varav cirka 80 är under 16 år —
fördelade på cirka 85 hushåll. Av dessa 290 personer kan 30—40 kvarbo
å fastigheten Kvarn, varvid ett 10-tal familjeförsörjare torde kunna beredas
varaktig sysselsättning med arbeten å fältet. Antalet personer som måste
flytta begränsas härigenom till omkring 250. Jag anser, att jag härigenom
i så stor utsträckning det över huvud taget varit möjligt tillmötesgått av
länsstyrelsen och berörda kommuner framställda önskemål om minskning
av fältets storlek, utan att de uppställda utbildningskraven — i fråga om
stridsskjutningen — åsidosatts.

Beträffande slutligen de sociala olägenheter, som berörts av olika remissmyndigheter,
vill jag framhålla, att dessa ytterligare bör kunna begränsas
genom de möjligheter till sysselsättning, som skötseln av fältet
och verksamheten i övrigt framdeles kommer att medföra. Sålunda torde
ett antal personer kunna beredas arbete vid det läger och de förråd, som

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

avses anordnas inom fältet, främst i anslutning till Kvarn i fältets nordvästra
del, samt för skötsel av vägar och målanordningar m. m. Vidare
erfordras ett icke obetydligt antal personer för huggningar och skötsel av
den skog, som alltjämt kommer att finnas inom området. Det kan i detta
sammanhang nämnas, att, enligt vad jag under hand erfarit, det övervägande
flertalet av de berörda enskilda fastighetsägarna förklarat, att de
icke har något att erinra mot försäljning av sina gårdar till kronan. Med
hänsyn till den tidsperiod på 2—3 år som kommer att förflyta innan fältet
kan tagas i bruk i full omfattning, torde även omplaceringen av övriga
berörda personer kunna ske utan alltför stora svårigheter.

Kostnaderna för anordnande av ett fält med den av mig föreslagna omfattningen
kan beräknas till cirka 20 miljoner kronor eller cirka 3,7 miljoner
kronor mindre än vad fastighetsnämnden angivit för det minsta redovisade
alternativet. Anskaffningskostnaderna för ifrågavarande fält bör
fördelas på fyra budgetår.

För genomförande av ifrågavarande markförvärv bör i enlighet med
fastighetsnämndens förslag en särskild kommitté tillsättas. På denna kommitté
bör även ankomma att, i samråd med länsstyrelsen, lantbruksnämnden,
domänstyrelsen, arbetsmarknadsorgan m. fl., vidtaga åtgärder för
underlättande av omplaceringen av de personer, som måste flytta från
fältet. Kommittén bör även vara ett sammanhållande och samordnande
organ för frågor rörande skjutfältets iordningställande för avsett ändamål.
Jag förutsätter, att kostnaderna för ifrågavarande kommitté får bestridas
av de medel, som anvisas för förvärv av fältet.

I annat sammanhang denna dag föreslår jag, att beslut fattas att InfSS
flyttas till Linköping och anslutes till Livgrenadjärregementet (14).

Jag räknar med att ett belopp av 5 200 000 kronor skall förslå för att
genomföra en första etapp av anskaffningen av övnings- och skjutfält för
InfSS in. m. ävensom för förvärv av mark för försvarets forskningsanstalt
samt för oförutsedda utgifter för markförvärv för armén.»

Flyttning av infanteriskjutskolan. I propositionen nr 117 har Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 13 mars 1959, föreslagit riksdagen godkänna vad
departementschefen föreslagit beträffande organisationsförändringar m. m.
inom armén och flygvapnet, innebärande bland annat flyttning av infanteriskjutskolan
från Rosersberg till Linköping för att anslutas till Livgrenadjärregementet.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Elmgren m. fl. (I: 455) och den andra inom andra kammaren
av herr Rimås m. fl. (II: 562), hemställts, att riksdagen vid behandlingen

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

av propositionen nr 117 måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag, i den del det
avser godkännande av förläggning av infanteriskjutskolan till Linköping
och anslutning av densamma till Livgrenadjärregementet.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionen 1: 453.

Departementschefen har anfört följande.

»I propositionen 1958: 110 (s. 69 f.) redovisades ett av arméchefen den 28
februari 1958 framlagt förslag om flyttning av infanteriskjutskolan (InfSS)
från Rosersberg m. m. Enligt förslaget skulle skolan flyttas till Linköping
och anslutas till Livgrenadjärregementet (I 4) samt ett övnings- och skjutfält
för skolan anskaffas i Linköpingstrakten. Förslaget var främst föranlett
av riksdagens beslut att förlägga Stockholms storflygplats till Arlanda
(Halmsjön). Verkställda undersökningar hade visat, att trafikintensiteten
på Arlanda (Halmsjön) skulle bli så stor, att flyttning av all skjutverksamhet
borde äga rum under år 1960, om möjligt under förra delen av året.
Med hänsyn till att frågan om anskaffning av övnings- och skjutfält för
infanteriskjutskolan var föremål för utredning inom försvarets fastighetsnämnd
kunde förslag om skolans flyttning inte framläggas i nämnda proposition.
Frågan om förvärv av övnings- och skjutfält har sedermera ytterligare
utretts. På grundval av sålunda verkställda utredningar föreslår jag
i annat sammanhang denna dag, att ett övnings- och skjutfält, som kan
användas av InfSS, anskaffas i Linköpingstrakten. Starka ekonomiska skäl
talar enligt min mening för att InfSS förlägges till Linköping. Besparingar
uppstår sålunda på driftbudgeten genom att en administration kan dras in
om InfSS administration samordnas med I 4:s. Omfattande investeringar i
byggnader — kostnaderna för ett nytt etablissement för InfSS uppskattas till
mellan 20 och 30 miljoner kronor — kan undvikas. InfSS flyttning medför
därjämte, att andra förläggningsbehov kan tillgodoses utan nvbyggnad.
Sålunda ämnar enligt vad jag inhämtat chefen för inrikesdepartementet i
annat sammanhang denna dag framlägga förslag, att InfSS lokaler i Rosersberg
under förutsättning att skolan flyttas —- skall tas i anspråk för
civilförsvarets räkning. Vid min behandling av frågan om förvärv av mark
för övnings- och skjutfält har jag även fastslagit, att InfSS av utbildningsskäl
bör lokaliseras till mellersta Sverige. På nu anförda skäl föreslår jag,
att skolan flyttas från Rosersberg till Linköping och där administrativt
anslutes till 14. Den föreslagna organisationen medför besparingar på
driftbudgeten, som av arméchefen preliminärt uppskattas till 500 000 kron°i
för år. Skolans förläggning till Linköping nödvändiggör, å andra sidan,
vissa byggnadsåtgärder, av arméchefen kostnadsberäknade till cirka
4 500 000 kronor. Av dessa avser cirka 2 000 000 kronor en nödvändig upprustning
och rationalisering av I 4, som oavsett infanteriskjutskolans flyttning
erfordras under de närmaste 10 åren. Därest beslut om skolans flytt -

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

ning fattas av årets vårriksdag, torde flyttningen kunna genomföras med
början den 1 april 1961.»

1959 års skjutfältsutredning bär till statsutskottet överlämnat en den
5 oktober 1959 dagtecknad skrivelse, vilken fogats till detta utlåtande såsom
bilaga.

Utskottet. Infanteriets skjutskola disponerar för närvarande ett övningsoch
skjutfält vid Rosersberg med en areal av cirka 1 300 hektar. Fältet är
emellertid icke tillräckligt för sitt ändamål, varför vissa övningar regelmässigt
måst bedrivas utanför detsamma.

1957 års riksdag har beslutat en fortsatt utbyggnad av flygfältet vid
Halmsjön till storflygplats. På grund härav blir det, enligt vad föreliggande
utredningar utvisa, nödvändigt att flytta verksamheten vid Rosersberg.

Departementschefen har uppdragit åt försvarets fastighetsnämnd att
undersöka möjligheterna att anskaffa nytt övnings- och skjutfält för infanteriskj
utskolan. Vid sin utredning har nämnden granskat av militära
myndigheter sedan 1930-talet verkställda undersökningar rörande möjligheterna
att förlägga större övnings- och skjutfält till bland annat mellersta
och södra Sverige. Sedan dessa undersökningar, som omfattat ett 40-tal
skilda områden, slutförts, har nämnden ansett sig kunna konstatera, att
endast på Gullbergsområdet i Östergötlands län finnas förutsättningar för
anordnande av ett övnings- och skjutfält, som tillgodoser behovet av såväl
skjutfält för Svea artilleriregemente som övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan
och i viss utsträckning fält för övningar i större förband.
I anledning härav framlade nämnden i betänkande den 26 juni 1958
förslag om anordnande av ett dylikt fält inom ett område av cirka 17 000
hektar å och i anslutning till Gullbergs kronopark. I skrivelse den 21
januari innevarande år har nämnden i enlighet med förnyat uppdrag och
efter ytterligare undersökningar föreslagit, att fältet i fråga reduceras till
cirka 10 500 alternativt cirka 7 500 hektar. I båda dessa fall har fältet
begränsats till att omfatta endast de för närvarande till Linköping och
Norrköping förlagda förbandens samt infanteriskjutskolans behov.

I skrivelse den 5 oktober 1959, vilken fogats som bilaga till detta utlåtande,
har 1959 års skjutfältsutredning, som har att verkställa utredning
rörande skjutfält för Svea artilleriregemente samt samövningsfält för mellersta
och södra Sverige, framhållit, att utredningen i detta syfte undersökt
ett stort antal områden. Utredningen, som emellertid icke ännu slutfört
sitt uppdrag, synes icke ha funnit något godtagbart alternativ till Gullbergsområdet.
Enligt en inom arméstaben verkställd granskning, av vilken
utskottet tagit del, har ur militära synpunkter icke något av de av skjutfältsutredningen
anvisade områdena ansetts vara lämpligt för anordnande
av övnings- och skjutfält jämväl för infanteriskjutskolan.

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

Framhållas må, att skjutfältsutredningen uttalat, att för den händelse
infanteriskjutskolan skulle förläggas till sådant område, som förutsätter
nybyggnad av permanent etablissement för skolan, detta lärer komma att
medföra en tidsutdräkt av 3—4 år.

Omfattande undersökningar ha alltså gjorts i syfte att finna lämpligt
område för anordnande av ett övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan.
De i skjutfältsutredningen angivna områdena tillgodose emellertid
icke, såsom av det föregående framgår, de önskemål på ett dylikt fält
för ifrågavarande skola, som uppställts ur militära synpunkter. Detta gäller
även det motionsvis framförda förslaget att förlägga skjutfältet till Norrland.
Ett genomförande av detta senare förslag skulle, såsom departementschefen
framhållit, medföra, att ett till cirka 30 miljoner kronor kostnadsberäknat
etablissement sannolikt måste uppföras. Ett dylikt etablissement
skulle för övrigt icke kunna färdigställas tillräckligt snabbt. Förutom
etablissementet skulle tillkomma kostnader för markförvärv, iordningställande
av skjutfält in. m.

Av de till förläggning för övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan
ifrågasatta områdena synes sålunda endast återstå Gullbergsområdet.

Med hänsyn till resultatet av de sålunda verkställda undersökningarna
att finna nytt övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan och då det
icke torde vara att förvänta, att ytterligare utredning i ämnet kan ge nytt
material utöver det redan framkomna, finner utskottet enda utvägen vara,
att skolans behov av dylikt fält tillgodoses genom utvidgning av Prästtomta
skjutfält.

Som skäl mot ett i motionerna 1:453 och II: 561 framfört förslag om
ytterligare uppskov med denna fråga må framhållas, att, enligt vad utskottet
från luftfartsstyrelsen inhämtat, den reguljära flygtrafiken på Arlanda
visserligen blir av begränsad omfattning under år 1960 men att i det närmaste
all skolflygverksamhet kommer att överflyttas från andra flygplatser
till Arlanda. Denna verksamhet får redan från början av 1960 kraftig
intensitet. Man räknar sålunda med att flygningarna skola pågå dagligen
under 10—12 timmar och att därvid sammanlagt cirka 200 utflygningar
från och inflygningar mot flygplatsen skola ske, av vilka omkring hälften
kommer att beröra skjutfältet. Beträffande skjutverksamheten för kurser
och övningsgrupper vid infanteriskjutskolan har från arméledningen uppgivits,
att skjutningarna pågå i det närmaste dagligen mellan kl. 8 och 16
och därutöver vissa kvällar. Detta innebär, att vissa kurser vid infanteriskjutskolan
icke kunna genomföras från och med år 1960. Det har vidare
bedömts, att praktiskt taget all skjutning blir helt omöjlig att genomföra
redan under år 1961 -—■ även om omfattande säkerhets- och samordningsåtgärder
vidtagas. Det är mot bakgrunden härav angeläget, att infanteriskjutskolans
flyttning från Rosersberg snarast bringas till ett avgörande.

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

Betydande kostnader nedläggas på anskaffning av kvalificerad vapenmateriel
och annan modern utrustning. Det är därför enligt utskottets
mening angeläget, att försvaret också ges förutsättningar och möjligheter
att utbildnings- och övningsmässigt kunna rätt förvalta dessa investeringar.
Ej minst äro härvid de övningsmöjligheter, som föreligga vid infanteriskjutskolan,
av vikt. Då denna skola är arméns mest betydelsefulla utbildningsanstalt
för stridsutbildning, med omfattande försöksverksamhet, kan
ett avbrytande av verksamheten där få ytterst allvarliga konsekvenser för
arméns taktiska och krigsorganisatoriska utveckling.

Enligt av utskottet inhämtade uppgifter beräknas kostnaderna för ett
nytt etablissement för infanteriskjutskolan till mellan 20 och 30 miljoner
kronor, om skolan förlägges till södra eller mellersta delen av landet. Det
må framhållas, att endast det vid Livgrenadjärregementet i Linköping befintliga
etablissementet blir frigjort i den omfattning, att infanteriskjutskolan
kan förläggas dit. Därest skolan förlägges till Livgrenadjärregementet,
kunna kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder begränsas
till cirka 4,5 miljoner kronor. Härvid är emellertid att märka, att av detta
belopp avse cirka 2 miljoner kronor en eljest nödvändig upprustning och
rationalisering av nämnda regemente, som oavsett infanteriskjutskolans
förflyttning erfordras under de närmaste 10 åren. Omfattande investeringar
skulle alltså vid ett bifall till det föreliggande förslaget kunna undvikas.

Infanteriskjutskolan utgör för närvarande en självständig administrativ
enhet. Därest skolan förlägges till Livgrenadjärregementet, kan den administrativt
anslutas till detta regemente. En administrativ enhet kan sålunda
indragas. Härigenom uppkommande besparingar på driftbudgeten ha uppskattats
till cirka 500 000 kronor per år.

Om alltså förvärv av Gullbergsområdet ur ekonomiska synpunkter framstår
som fördelaktigt, vill utskottet icke bestrida, att förslaget i fråga ur
samhällsekonomiska och sociala synpunkter är förenat med vissa nackdelar.
Det är emellertid uppenbart, att olägenheter över huvud taget icke
kunna undvikas, då det gäller att anordna ett övningsfält av den storlek,
varom här är fråga. Emellertid måste vid bedömandet av hithörande spörsmål
en avvägning ske mellan, å ena sidan, de militära skäl, som tala för
ett områdes ianspråktagande och, å andra sidan, de olägenheter av här
angivet slag, som kunna uppstå. Dessa olägenheter torde emellertid —
utan att därigenom, enligt var utskottet inhämtat, de uppställda stridsskjutningsmässiga
utbildningskraven åsidosättas — icke oväsentligt reduceras
genom den av departementschefen föreslagna ytterligare begränsningen
av området till cirka 6 000 hektar. Av denna mark ingå cirka 2 600
hektar i Gullbergs kronopark och 800 hektar i Prästtomta skjutfält, under
det att cirka 2 600 hektar utgöras av mark i enskild ägo.

En följd av det föreliggande förslaget blir, att ett relativt stort antal

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

av de inom det föreslagna utrymmesområdet belägna skogsjordbruken
måste nedläggas och att arrendatorer och skogsarbetare måste flytta utanför
området. Utskottet finner angeläget, att dessa olägenheter i största
möjliga utsträckning mildras. Utskottet vill därför understryka vikten av
att dessa personer beredas möjligheter till den sysselsättning, som skötseln
av fältet och verksamheten i övrigt kommer att medföra. Det bör vidare
få ankomma på den kommitté, som skall handha genomförandet av ifrågavarande
markförvärv, att i samråd med vederbörande myndigheter vidtaga
åtgärder för att underlätta omplaceringen av och de framtida utkomstmöjligheterna
för de personer, som måste flytta från fältet.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att enligt vad utskottet
inhämtat från försvarsdepartementet, det övervägande flertalet av de berörda
enskilda fastighetsägarna förklarat sig beredda att förhandla om
försäljning av sina gårdar till kronan.

I motionen I: 454 har hemställts, bland annat, att riksdagen måtte besluta,
att ersättning även skall utgå till kringliggande fastigheter för den
värdeminskning och de skador, som komma att åsamkas genom övningsoch
skjutfältet. Utskottet förutsätter, att det skall ingå i förenämnda kommittés
uppdrag att i varje särskilt fall pröva dylika ersättningsanspråk.
Motionen i denna del torde alltså icke böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I anledning av uttalade farhågor för att ifrågavarande område inom en
nära tid behöver utvidgas för att kunna fylla de militära behoven, vill utskottet
med hänsyn till de uppgifter i denna fråga, som lämnats av arméledningen,
understryka angelägenheten av att någon ökning av det av departementschefen
föreslagna fältets storlek icke sker. Utskottet, som alltså
ansluter sig till den uppfattning, som kommit till uttryck i motionen 1: 454,
föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet
sålunda anfört.

Av det anförda följer, att utskottet biträder propositionen nr 115, i vad
densamma avser utvidgning av Prästtomta skjutfält för anordnande där
av övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan och de till Norrköping
och Linköping förlagda förbanden, ävensom det i propositionen nr 117
framlagda förslaget, att infanteriskjutskolan flyttas till Linköping och anslutes
till Livgrenadjärregementet. Utskottet vill erinra om att utskottet
i sitt av innevarande års riksdag godkända utlåtande nr 113 tillstyrkt av
Kungl. Maj :t i förenämnda proposition nr 115 äskade medel för förvärv
av ifrågavarande övnings- och skjutfält. Utskottet förutsatte emellertid
därvid, att Kungl. Maj:t icke toge dessa medel i anspråk, förrän riksdagen
fattat beslut i fråga om infanteriskjutskolans förflyttning och det för densamma
erforderliga övnings- och skjutfältets förläggning.

Under punkt 2 i sitt den 8 maj 1959 avgivna, av riksdagen godkända
utlåtande nr 98 har utskottet tillstyrkt av departementschefen angivna

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959 13

grunder beträffande ekonomisk gottgörelse åt övertalig personal. Utskottet
har icke något att erinra mot att samma grunder skola gälla jämväl i fråga
om personal, som blir övertalig i samband med de organisationsändringar,
som för infanteriskjutskolans vidkommande bli en följd av det nu föreliggande
förslaget.

Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de jämkningar
i personalstaterna för ordinarie personal -— inom ramen för det fastställda
totala antalet beställningar och tjänster för dylik personal — som erfordras
för genomförande av ifrågavarande omorganisation.

Med hänsyn till sitt ställningstagande i här omhandlade frågor avstyrker
utskottet motionen II: 536, såvitt nu är i fråga, samt motionerna 1: 455
och II: 562.

I de förberörda motionerna 1:453 och 11:561 har yrkats, att ny utredning
verkställes rörande lokaliseringen av infanteriskjutskolan och det
för densamma erforderliga övnings- och skjutfältet. Av skäl, som i det
föregående anförts, torde dessa motioner, såvitt nu är i fråga, icke böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionen II: 536, såvitt nu är i fråga, besluta, att ett övningsoch
skjutfält anskaffas för infanteriskjutskolan genom utvidgning
av Prästtomta skjutfält;

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:455 och 11:562 besluta, att infanteriskjutskolan
förlägges till Linköping och anslutes till Livgrenadjärregementet; c)

avslå motionerna 1:453 och 11:561, i vad de avse utredning; d)

med bifall till motionen I: 454, i vad den avser att det
föreslagna övnings- och skjutfältet för framtiden begränsas
till det av Kungl. Maj :t angivna området om cirka 6 000
hektar, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
härutinnan anfört;

e) besluta att motionen I: 454, i vad den icke berörts under
d), icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 november 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Ivar Johansson, Birger Andersson, Bergman, Holmqvist, Pålsson, Axel
Johannes Andersson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg,
Sunne, Ragnar Bergh och Nestrup; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Svensson i Stenkyrka,
Nilsson i Göingegården, Wedén, Lundqvist i Trollhättan, Heckscher,
Johansson i Norrköping, fröken Vinge, herrar Gustafsson i Uddevalla och
Gustafsson i Kårby.

Reservation

av herr Ivar Johansson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Sunne, Åkerström,
Thapper, Lundqvist i Trollhättan, Johansson i Norrköping, fröken
Vinge och herr Gustafsson i Kårby, vilka ansett att utskottet bort avstyrka
Kungl. Maj :ts förslag beträffande såväl anordnandet av övnings- och skjutfält
för infanteriskjutskolan å Gullbergsområdet som skolans förflyttning
till Linköping och att därför

dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 9, som börjar
med »I skrivelse», till och med det stycke på s. 13, som slutar med »riksdagens
åtgärd», bort ha följande lydelse:

»Ett bifall till anordnande av ett övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan
å Gullbergsområdet skulle, såsom även departementschefen
framhållit, medföra betydande olägenheter ur samhällsekonomiska och
sociala synpunkter.

Det övervägande flertalet av de civila myndigheterna samt de berörda
kommunerna ha avstyrkt förläggandet av ett övnings- och skjutfält till
Gullbergsområdet enligt de förslag, som fastighetsnämnden framlagt. Länsstyrelsen
i Östergötlands län har framhållit de negativa verkningar, som
ett ianspråktagande av Gullbergsområdet skulle få för jord- och skogsbruket,
för massaindustrien samt för sågverks- och trävaruindustrien. Frågan
har, såsom länsstyrelsen vidare framhållit, icke varit föremål för den
allsidiga utredning som erfordras. Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett, att
ytterligare utredning bör göras i syfte att finna ett område för militärt
övnings- och skjutfält, som medför mindre civila nackdelar än som kunna
befaras i fråga om Gullbergsområdet. Domänstyrelsen har uttalat, att fältet
i fråga bör förläggas till mindre ömtåliga områden norrut. Lokaliseringsutredningen
rörande statlig verksamhet har hävdat, att den föreslagna förläggningen
till Gullbergsområdet kan bli ett hinder för en rationell utveckling
inom ett sådant expansivt industriområde, som det här gäller,
och understrukit angelägenheten av att fältet förlägges till annan plats,

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1959

där produktionen och den ekonomiska utvecklingen icke försvåras därav.
Härtill kan läggas, att, enligt vad fastighetsnämnden framhållit, jordbruket
inom det föreslagna fältet måste nedläggas och att rationellt skogsbruk
kommer att kunna bedrivas i endast mycket begränsad omfattning.

Det bör enligt utskottets mening icke förbises, att en förflyttning av
infanteriskjutskolan till Linköping kan komma att bli av kort varaktighet.
Såsom länsstyrelsen i Östergötlands län nämligen framhållit torde det
bli nödvändigt för staden att åtkomma delar av regementsområdena därstädes
redan på 1960-talet, om en ekonomisk och planmässig utveckling avtätbebyggelsen
skall kunna ske inom stadens gränser. På längre sikt torde en
utflyttning av samtliga militära förband bli nödvändig. Ju större investeringar,
som då gjorts, desto större bli förlusterna för det allmänna. För
att undvika dessa olägenheter bör det enligt länsstyrelsen vara ett gemensamt
intresse för staten och staden, att ett beslut fattas, att i framtiden
icke några investeringar, ägnade att hindra stadens åtkomst av mark, göras
i militära anläggningar i Linköping. Om man från statsmakternas sida
ville taga hänsyn till Linköpings utbyggnadsfrågor, borde det, såsom länsstyrelsen
framhållit, vara angeläget att icke i nämnda stad tillskapa ett
nytt »Järvafältsproblem», vilket synes bli en oundviklig följd, därest de
aktuella militära frågorna lösas ulan tillbörligt beaktande av stadens krav
på frigörelse av markområden för bostadsbebyggelse.

I anslutning till vad lokaliseringsutredningen anfört vill utskottet erinra
om den allmänna strävan, som på senare år gjort sig gällande, att i allt
vidare mån söka åstadkomma en utflyttning av verksamheter från starkt
expanderande städer. Ett bifall till det nu föreliggande förslaget är ägnat
att motverka en sådan strävan. Det är uppenbarligen så, att detta förslag
uteslutande är grundat på militära överväganden utan något som helst
hänsynstagande till de viktiga lokaliseringspolitiska aspekterna.

Genom den av departementschefen föreslagna begränsningen av fältet
skulle visserligen antalet personer, som äro bosatta inom fältet, minskas
från cirka 415 till cirka 290 personer. Även om viss del av dem kan beredas
varaktig sysselsättning med arbeten å fältet, räknar departementschefen
dock med att icke mindre än cirka 250 personer måste flytta.

Betydande samhällsekonomiska och sociala olägenheter bli sålunda en
följd av en förläggning av ett övnings- och skjutfält till Gullbergsområdet.
Detta gäller, såsom av det föregående framgår, särskilt näringslivet och
befolkningen. En stor del av området utgöres av högproduktiv skogsmark,
som ger goda försörjningsmöjligheter för ortsbefolkningen. Ett icke ringa
antal jordbruksenheter beröras av förslaget. Härvid komma att uppstå
många prekära problem, särskilt för arrendatorerna, av vilka ett flertal
varit bosatta på sina jordbruk under mycket lång tid och vidtagit betydande
förbättringsarbeten på desamma.

Redan av nu anförda skäl synes anläggandet av ett övnings- och skjut -

Statsutskottets utlåtande nr ISO dr 1959

fält för infanteriskjutskolan till Gullbergsområdet medföra större olägenheter
än vad som kan anses nödvändigt och bör därför icke komma till
stånd.

Även ur militär synpunkt kunna invändningar resas mot det föreliggande
förslaget. Med hänsyn till den snabba militärtekniska utvecklingen
torde det vara att räkna med att det nu föreslagna fältet måste inom en
nära framtid utvidgas. Det förtjänar i detta sammanhang erinras om att
chefen för armén uttalat, att ett till 7 500 hektar begränsat fält visserligen
skulle tillgodose de väsentligaste behoven av terräng för stridsskjutning
med 6,5 mm ammunition men att stridsskjutningar med deltagande stridsvagnsförband
endast kunde förekomma i begränsad utsträckning och med
små möjligheter till variation av övningarna. Behovet av truppföringsterräng
bleve endast till en mindre del tillgodosett. Därest övningsfältet avgränsades
på här angivet sätt, skulle det enligt arméchefens mening bli
nödvändigt att för huvuddelen av truppföringsövningarna utnyttja mark
utanför den ifrågasatta fältgränsen.

Det är sålunda uppenbart, att, genom den av departementschefen föreslagna
reduceringen av fältet till att omfatta allenast cirka 6 000 hektar,
detsammas användbarhet för avsett ändamål skulle komma att ytterligare
begränsas. Ett fält, som redan i nuläget visar sådana uppenbara militära
svagheter, kan enligt utskottets mening icke accepteras.

I sitt den 26 juni 1958 avgivna betänkande rörande övnings- och skjutfält
för IV. militärområdet samt för infanteriskjutskolan uttalade försvarets
fastighetsnämnd den principiella uppfattningen, att den militära övningsverksamheten
—- bortsett från den grundläggande utbildningen — i
görligaste mån borde koncentreras till större sammanhängande områden.
Härigenom skulle enligt nämnden avsevärda fördelar vinnas ur utbildningssynpunkt,
varjämte övningsmarken kunde utnyttjas i högre grad än
vid uppdelning av densamma på ett flertal mindre övningsfält. Vidare
skulle olägenheterna ur civil synpunkt, totalt sett, bli avsevärt mindre liksom
kostnaderna för kronan. Nämnden ansåg sig därför böra arbeta efter
den linjen, att det sökta artilleriskjutfältet borde ges sådan omfattning, att
även infanteriskjutskolans behov av övningsmark skulle kunna tillgodoses
inom detsamma.

Utskottet anser den av fastighetsnämnden sålunda uttalade principiella
uppfattningen vara värd allt beaktande.

I skrivelse till statsutskottet den 5 oktober 1959, vilken fogats som
bilaga till detta utlåtande, har 1959 års skjutfältsutredning, vars uppdrag
är att verkställa utredning rörande skjutfält för Svea artilleriregemente samt
samövningsfält för mellersta och södra Sverige framhållit, att av de områden,
som undersökts av utredningen, ett flertal synts i och för sig vara
användbara som artilleriskjutfält samt att utredningen är förvissad om
att goda möjligheter föreligga att anordna såväl artilleriskjutfält som samövningsfält
på annat område än Gullbergsområdet.

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1959

Utskottet anser i anslutning till den uppfattning, åt vilken fastighetsnämnden
i det föregående givit uttryck, att möjligheter alltså finnas att
nå fram till en sådan lösning, att infanteriskjutskolans behov av övningsfält
kan inrymmas inom ett tilltänkt artilleriskjutfält. I denna sin uppfattning
styrkes utskottet ytterligare av fastighetsnämndens uttalande i förberörda
betänkande av den 26 juni 1958, att fordringarna på ett nytt övnings-
och skjutfält för infanteriskjutskolan i väsentliga avseenden överensstämma
med kraven på såväl ett artilleriskjutfält som ett fält för övningar
i större förband.

Då alltså förutsättningar torde finnas att för här angivna ändamål åstadkomma
ett gemensamt övnings- och skjutfält, synes en lösning av frågan
enligt denna linje vara avgjort att föredraga framför alternativet att anskaffa
två dylika fält.

I detta sammanhang må erinras om att kostnaderna för förvärv och
iordningställande av Gullbergsfältet i propositionen nr 115 uppskattats till
20 miljoner kronor. Utskottet vill emellertid här framhålla, att i detta belopp
icke inräknats det till cirka 6 miljoner kronor uppskattade saluvärdet
å den del av Gullbergs kronopark, som ingår i fältet.

Med hänsyn till det anförda och då skjutfältsutredningens arbete ännu
icke är slutfört synes med ställningstagande till Kungl. Maj :ts föreliggande
förslag för närvarande böra anstå. Enligt utskottets mening bör, såsom
även framhållits i flertalet remissyttranden, frågan om anordnandet av
ett övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan göras till föremål för
ny och allsidig utredning, varvid såväl de militära som de civila synpunkterna
böra beaktas. Utskottet anser, att denna uppgift lämpligen bör anförtros
1959 års skjutfältsutredning. Vid denna utredning bör hänsyn tagas
till att infanteriskjutskolan och det för densamma erforderliga övningsoch
skjutfältet förläggas till sådan del av landet, där nackdelarna ur näringslivets
och bebyggelsens synpunkter icke bli så framträdande som på
Gullbergsområdet och där utbildning kan ske under såväl sommar- som
vinterhalvåret.

Utskottet är väl medvetet om att med hänsyn till det snara färdigställandet
av storflygfältet Stockholm—Arlanda frågan om infanteriskjutskolans
förflyttning är av brådskande art. Utskottet förutsätter därför, att det
skall bli möjligt för skjutfältsutredningen att slutföra sitt uppdrag i så
god tid, att proposition i ämnet kan föreläggas nästa års riksdag. Under
den korta tid, varom här kan bli fråga, torde enligt utskottets mening
hinder icke föreligga att för skolans verksamhet i någon begränsad omfattning
utnyttja Järvafältet, som redan nu i viss mån tages i anspråk för
denna verksamhet.

Då utskottets sålunda framförda förslag överensstämmer med yrkandet
i motionerna I: 453 och II: 561, tillstyrkas desamma i här berörd del.

2—1498 59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 0 sand. Nr 180

18 Statsutskottets utlåtande liv 180 år 1959

Av det anförda följer, att utskottet avstyrker dels propositionen nr 115,
i vad den avser anordnande av övnings- och skjutfält å Gullbergsområdet,
dels propositionen nr 117, såvitt den gäller förflyttning av infanteriskjutskolan
till Linköping. Motionen II: 536, såvitt nu är i fråga, biträdes liksom
motionerna I: 455 och II: 562. Motionen I: 454 torde icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt av innevarande års riksdag
godkända utlåtande nr 113 tillstyrkt av Ivungl. Maj:t i förenämnda proposition
nr 115 äskade medel för förvärv av ifrågavarande övnings- och skjutfält.
Utskottet förutsatte emellertid därvid, att Kungl. Maj :t icke toge
dessa medel i anspråk, förrän riksdagen fattat beslut i fråga om infanteriskjutskolans
förflyttning och den för densamma erforderliga övnings- och
skjutfältets förläggning. Vid bifall till utskottets förevarande förslag bli
några medel för ändamålet icke behövliga.»

dels ock utskottets hemställan i nedan angivna delar bort ha följande
lydelse:

»att riksdagen må

a) med bifall till motionen II: 536, såvitt nu är i fråga,
avslå Kungl. Maj :ts förslag rörande anskaffning av ett övnings-
och skjutfält för infanteriskjutskolan genom utvidgning
av Prästtomta skjutfält;

b) med bifall till motionerna I: 455 och II: 562 avslå Kungl.
Maj :ts förslag om förläggning av infanteriskjutskolan till Linköping
och anslutning av densamma till Livgrenadjärregementet; c)

med bifall till motionerna 1:453 och 11:561, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förutsättningslös
och skyndsam utredning rörande lokaliseringen av
infanteriskjutskolan och det för densamma erforderliga övnings-
och skjutfältet i enlighet med vad utskottet anfört;

d) avslå motionen 1:454, i vad den avser att det föreslagna
övnings- och skjutfältet för framtiden begränsas till
det av Kungl. Maj:t angivna området om cirka 6 000 hektar;»

Statsutskottets utlåtande nr ISO är 1959

Bilaga

Till Riksdagens statsutskott.

Sedan chefen för försvarsdepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts den
9 januari 1959 givna bemyndigande tillkallat sakkunniga — 1959 års skjutfältsutredning
— för att verkställa utredning rörande skjutfält för Svea
artilleriregemente samt samövningsfält för mellersta och södra Sverige
ävensom avgiva de förslag, vilka av utredningen föranledes, har Statsutskottet
i utlåtande nr 113 år 1959 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående vissa markförvärv för försvaret jämte i ämnet väckta motioner
beträffande Kungl. Maj :ts förslag rörande anskaffning av övnings- och
skjutfält för infanteriskjutskolan genom utvidgning av Prästtomta skjutfält,
det s. k. Gullbergsfältet, bland annat uttalat:

»Utskottet vill vidare icke framställa någon erinran mot att medel i
enlighet med Kungl. Maj :ts förslag anvisas för förvärv av övnings- och
skjutfält för infanteriskjutskolan. Till frågan var detta fält skall ligga
kommer utskottet emellertid framdeles under riksdagen att taga ställning.
Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Maj:t icke tager dessa medel i
anspråk, förrän riksdagen fattat beslut i fråga om skjutfältets förläggning.
Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att utredning för närvarande
pågår rörande anskaffning av ett skjutfält för Svea artilleriregemente samt
om behovet av ett samövningsfält. Det är önskvärt, att denna utredning
så bedrives, att utskottet vid sitt ställningstagande i höst till frågan om
övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan kan få vägledning av utredningens
synpunkter i ämnet.»

Utredningen, som i enlighet med givna direktiv undersökt ett flertal
områden för att finna ett för artilleriskjutning och samövning lämpligt
fält, har därvid även haft uppmärksamheten riktad på de undersökta områdenas
lämplighet såsom övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan.
Utredningen har i utskottets ovan citerade utlåtande inlagt den tolkning,
att utskottet ej förväntar sig ett preciserat förslag angående lämpligaste
område för övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan. Med
hänsyn härtill har utredningen i denna skrivelse begränsat sig till att redovisa
gjorda iakttagelser.

Vad angår infanteriskjutskolans behov av övnings- och skjutfält har
det inför skjutfältsutredningen framhållits som synnerligen angeläget att
snarast möjligt finna ett för dessa ändamål lämpligt fält. Brådskan att
finna ett sådant fält är avliängig av färdigställandet av Stockholm-Arlanda
flygfält, enär sedan regelbunden flygverksamhet med start och landning
å detta fält tagit sin början, skjutning med vissa vapen omöjliggöres vid
infanteriskjutskolan vid Rosersberg. Flygfältet har enligt vad utredningen
inhämtat hos Kungl. luftfartsstyrelsen nu färdigställts i sådan omfattning,
att viss flygning med fältet som bas kan beräknas ske redan från och med
januari månad nästa år. Nytt övnings- och skjutfält för infanteriskjutskolan
anses därför böra anordnas med kortast möjliga tidsutdräkt.

Den terräng, som eftersträvas såsom övnings- och skjutfäll för infanteriskjutskolan
har inför utredningen av representanter för armcledningen
angivits böra vara något kuperad med omväxlande öppna och skogbevuxna
områden, varvid de öppna bör vara av ganska betydande omfattning för

Statsutskottets utlåtande nr 180 dr 1959

att medgiva översikt och skjutning även på längre avstånd. För att möjliggöra
samövning med pansartrupp och artilleri bör markbeskaffenheten
vara till övervägande del fast och fri från stenblock. Terrängtypen har
betecknats såsom småbruten terräng, som främst förekommer i mellansverige.
De klimatologiska förhållandena har angivits böra vara sådana,
att utbildningen utan alltför menlig inverkan av snö och kyla kan bedrivas
under hela året. Beträffande infanteriskjutskolans behov av stridsskjutningsterräng
har arméledningen uppgivit, att för skol- och försöksverksamhet
samt utbildning av övningstrupp erfordras fyra av varandra oberoende
kompaniområden, varav sommartid två med understöd av stridsvagnar
och vintertid ett med understöd av stridsvagnar.

Av de av utredningen nedan nämnda i första hand som artilleriskjutfält
undersökta områdena synes flera i och för sig vara användbara som
artilleriskjutfält. Utredningen är förvissad, att goda möjligheter föreligger
att anordna såväl artilleriskjutfält som samövningsfält å annat område
än Gullbergsfältet. De av utredningen undersökta områdena är följande
:

Tönnersjö i Halland, Kloten i Västmanland, Tämnaren, Harg och Marma
i Uppland, Mackmyra i Gästrikland, Los i Hälsingland, Älvdalsåsen i
Dalarna, Lillhärdal och Hede i Härjedalen, Grytan i Jämtland samt Vilhelmina
i södra Lappland. Av dessa områden anser utredningen följande
helt sakna intresse, enär markförhållandena där är sådana, att grundläggande
förutsättningar för anordnande av skjutfält vare sig för artilleriförband
eller för infanteriskjutskolan icke förefinnes, nämligen Marma,
Los och Hede samt Mackmyra, såvitt gäller den kronopark som utgör en
väsentlig del av området.

Beträffande övriga områden samt Mackmyra i sin helhet hänvisas till
bilagda promemorior (jfr bilageförtcckning.) Fn sammanfattning av dessa
promemorior utvisar följande beträffande de olika områdena.

Tönnersjöområdet, beläget huvudsakligen i Eldsberga och Veinge kommuner
i Hallands län, men därutöver berörande såväl Simlångsdalens
som Laholms och Knäreds kommuner i samma län ävensom Lidhults och
Annerstads kommuner samt Traryds köping i Kronobergs län: Det område,
som rekognoscerats, är totalt mycket omfattande. Utredningen har
dock främst undersökt den nordliga delen. Detta mera begränsade område
ligger i anslutning till ett markområde, som äges av kronan och som för
närvarande disponeras främst av flygvapnet såsom bomb- och skjutfält.
Detta fält jämte kringliggande områden är till övervägande del uppfyllt
av myrmark, genom vilken löper stråk av fastare mark. Tillgången på
skog är i dessa områden ringa och skogens kvalitet låg. Vägnätet är obetydligt.
Å denna nordliga de] av Tönnersjöområdet, cirka 7 000 ha, kan
utläggas endast tre kompaniområden, varav sommartid ett men vintertid
intet med understöd av stridsvagnar. Därvid måste dock en genomgående
landsväg omläggas å en sträcka om cirka två km. Inom området bor
cirka 200 personer. Samövning med pansar- och artilleriförband är på
grund av markens ringa bärighet icke möjlig annat än i direkt anslutning
till vägarna. Förlägges skjutfältet söderut, där markens bärighet är större,
beröres två genomgående vägar och ett större antal människor än som är
fallet vid det nordliga alternativet. Tillägges vissa områden längre åt
väster, varigenom fältet erhåller en storlek av cirka 16 000 ha och å
detsamma kan utläggas erforderliga fyra kompaniområden, varav sommartid
två och vintertid ett med understöd av stridsvagnar, beröres utom

Statsutskottets utlåtande nr ISO dr 1959

samma vägar som ovan nämnts en befolkning av cirka 600 personer samt
en kraftledning. Ingen del av området beröres av järnväg och det ligger
helt utanför luftled. Skogsmarken har utom å myrområdena i norr en
bonitet, varerande mellan 3 och 5.

Klotenområdet, beläget i Ramsbergs kommun i Örebro län och Söderbärke
kommun i Kopparbergs län: Två alternativ finnes här för utformning
av artilleriskjutfält och båda ligger helt inom Klotens kronopark.
Inom det nordliga alternativet kan endast ett kompaniområde utan understöd
av stridsvagnar utläggas och inom det sydliga finnes intet lämpligt
område för infanteriskjutskolan. Det nordliga alternativet omfattar cirka
12 000 ha och det sydliga cirka 19 000 ha. De! nordliga berör ett mindre
antal människor än det sydliga, cirka 250 personer. Terrängen är mycket
kuperad och marken, som är starkt stenbunden, är i allmänhet fast. Skogsmarkens
bonitet varierar mellan cirka 3 och 4,5 å de delar av området,
som ligger inom Örebro län, och är i genomsnitt 4,9 inom berörda delar
av Kopparbergs län. Ett rikt, huvudsakligen lokalt vägnät finnes inom
det norra området, under det att det sydliga berör en mera betydande
landsväg, vilken om skjutfält anordnas måste omläggas å en sträcka om
cirka 13 km. Järnväg finnes ej inom området, som också ligger utom
luftled. Kraftledning berör såväl det norra som det södra alternativet.

T ämnar enområdet, beläget huvudsakligen i Bälinge och Björklinge kommuner
i Uppsala län samt med en mindre del Östervåla kommun i Västmanlands
län: Å den för infanteriskjutskolan mest lämpliga delen av
Tämnarenområdet kan utläggas fyra kompaniområden, varav sommartid
två och vintertid ett med understöd av stridsvagnar. Området omfattar då
cirka 14 000 ha och inom detsamma bor cirka 760 personer. Om området
minskas till cirka 6 000 ha kan endast tre kompaniområden erhållas, därav
intet med understöd av stridsvagnar. Området är övervägande flackt
och markens bärighet till stor del mindre god, i synnerhet i de norra
delarna, där betydande myrmarker finnes. Skogen å området svnes i allmänhet
utom å mvrmarkerna vara medelgod. Vägnätet är relativt rikt
utvecklat. Ingen järnväg finnes å området, som ej heller beröres av luftled.
Marken är huvudsakligen i enskild ägo.

Harqområdet, beläget inom Östhammars stad, Häverö och Knutby kommuner
i Stockholms län samt Olands kommun i Uppsala län: Inom Hargområdet
kan utläggas två kompaniområden, varav såväl sommar som
vinter ett med understöd av stridsvagnar. Området är i denna utformning
cirka 11 500 ha och inom detsamma beräknas cirka 180 personer Aara bosatta.
Området kan icke utökas så att erforderliga fyra kompaniområden
inrymmes, enär det är på alla sidor inramat av genomgående landsvägar
och en järnväg. Området är flackt och terrängen utgöres till stor del av
blockrika skogsmarker. Skogen är i allmänhet av god beskaffenhet. Markbeskaffenheten
är i allmänhet fast, men även mossmarker förekommer.
Få större öppna områden finnes. Vägnätet är relativt väl utvecklat. Järnväg
förekommer ej inom området och kraftledning berör ej området i
denna utformning. Området kommer att ligga inom Stockholms terminalområde.
Området innehaves icke till någon del av kronan.

Mackmi/raområdet, beläget huvudsakligen inom Valbo och Hedesunda
kommuner, men också berörande sydligaste delen av Gävle stad, allt i
Gävleborgs län: Inom Mackmyra kronopark, belägen i sydvästra delen av
Mackmyraområdet, kan utläggas endast ett kompaniområde, varvid understöd
av stridsvagnar ej är möjligt. Kronoparken omfattar cirka 5 400 ha

Statsutskottets utlåtande nr ISO ar 1959

och befolkningen utgöres av cirka 110 personer. Om stridsskjutning i samverkan
med stridsvagnar skulle ske från detta kompaniområde medför
detta en utökning av området så att cirka 470 personer beröres. Om hela
Mackmyraområdet tages i anspråk kan möjligen ett tillräckligt antal stridsskjutningsområden
erhållas. Hela området är cirka 30 000 ha och antalet
bosatta inom området är cirka 670 personer. Marken är övervägande
fast men synnerligen blockrik. Området är till största delen skogklätt och
markens medelbonitet uppgår till cirka 4,5. Järnväg finnes ej inom området,
som ligger utanför luftled. Två kraftledningar genomkorsar området.

Älvdalsområdet, beläget inom Älvdalens kommun i Kopparbergs län:
Inom Älvdalsområdet kan utläggas erforderliga fyra kompaniområden, varav
sommartid två och vintertid ett med understöd av stridsvagnar. Skjutfältet
kan ges en storlek av cirka 50 000 ha, till största delen kronopark.
Ingen fast bosättning kommer att beröras. För att området, som i sin
nordliga det till stor del utgöres av ett plant högplatåområde utan skog,
skall omlatla även sådan terrängtyp, som i möjligaste män tillgodoser infanteriskjutskolans
behov, erfordras dock cn förskjutning av området
söderut. Därvid kommer främst sockenallmänningar och enskild mark
att bliva berörda. Vid en sådan förskjutning av fältet kan utrymme vinnas
för erforderliga kompaniområden. Klimatet, som tillhör de hårdaste i
landet, är strängt med en temperatur av — 10° eller lägre under 80—90
dygn. Snötäckets varaktighet är cirka 170—190 dygn med ett maximalt
snödjup å i medeltal 70—80 cm. Klimatet anses därför i hög grad försvåra
den utbildning, som bedrives vid skolan. Terrängen utmärkes av
stora höjdskillnader och marken har i allmänhet god bärighet. Betydande
områden är impediment. Mcdelboniteten å skogsmarken uppgår till 2.
Ett rikt förgrenat nät av skogsbilvägar finnes. Järnväg eller kraftledning
finnes icke inom området, som ligger utanför luftled.

Lillhärdalsområdet, beläget inom Lillhärdals kommun i Jämtlands län:
Inom Lillhärdalsområdet kan utläggas endast ett kompaniområde såväl
sommar- som vintertid med understöd av stridsvagnar. Området omfattar
cirka 20 000 ha, varav ingen del är kronomark. Bebyggelsen är mycket
obetydlig. Klimatet är strängt och kan liksom snötäckets djup och varaktighet
närmast jämföras med Älvdalsområdets. Terrängen är kuperad och
till stor del skogklädd. Skogsmarkens medelbonitet uppgår till 2,5. Å
området finnes även betydande myrområden. Vägar finnes endast i ringa
utsträckning och är av dålig beskaffenhet. Järnväg eller kraftledning
finnes icke inom området, som ligger utanför luftled.

Grijtanområdet (Grytans skjutfält jämte beslutad utvidgning därav samt
ytterligare områden norr därom), beläget i Brunflo och Lits kommuner i
Jämtlands län: Inom Grytanområdet kan utläggas erforderliga fyra kompaniområden,
varav sommartid två och vintertid ett med understöd av
stridsvagnar. Skjutfältet får då en storlek av cirka 23 000 ha, varav
Grytans skjutfält med beslutade utvidgningar utgör cirka 3 800 ha. Inom
området bor cirka 200 personer. Temperaturen är -- 10° eller lägre under
cirka 70 dygn. Snötäckets varaktighet är cirka 170—180 dygn med ett
maximalt snödjup å i medeltal 50 cm. Området består till stor del av
myrmark med buskvegetation. I de nordligare delarna av området ingår
vissa huvudsakligen skogbevuxna grusåsar. Skogen är i stor utsträckning
mindre god. Länshuvudvägen mellan Östersund och Sollefteå löper
genom området på en sträcka av omkring 13 km. Vägnätet inom om -

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1959

rådet är i övrigt relativt svagt utvecklat. Järnväg finnes ej inom området.
Kraftledning blir berörd i samma utsträckning som länshuvudvägen. Luftled
går över området med för närvarande två flygrörelser per dag.

Vilhelmina kommun i Västerbottens län: Enär något avgränsat område
ej undersökts, kan icke möjligheterna att utlägga kompaniområden och
skjutområden för stridsvagnar angivas. Såväl kronomark som enskild
mark torde beröras. Bebyggelsen är i allmänhet obetydlig. Klimatet är
strängt och kan liksom snötäckets djup och varaktighet närmast jämföras
med Älvdalsområdets. Terrängen är kuperad och i allmänhet skogklädd.
Skogen är till större delen mindre god. Betydande myrmarker finnes,
inen i övrigt är de öppna områdena fåtaliga. Vägar finnes endast i ringa
utsträckning och är av dålig beskaffenhet. Järnväg eller kraftledning
torde icke beröras liksom ej heller luftled.

Utredningen har härjämte inhämtat upplysning om Häradsområdet i
trakten av Strängnäs, där terrängförhållanden och markbeskaffenhet i
och för sig synts lämpliga. För infanteriskjutskolan erforderlig utvidgning
skulle emellertid omfatta ett tättbebyggt och folkrikt område. En utvidgning
av Häradsområdet torde därför icke böra komma ifråga.

Slutligen vill skjutfältsutredningen erinra om att för den händelse infanteriskjutskolan
skulle förläggas till sådant område, som förutsätter nybyggnad
av permanent etablissement för skjutskolan, medför detta enligt
vad som uppgivits en tidsutdräkt av tre—fyra år.

Stockholm den 5 oktober 1959.

För 1959 års skjutfältsutredning:
John Lingman

Ake Norrman