Statsutskottets utlåtande Nr 9 (Utlåtande 1928:Su9 su)

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1928 kl. 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna
för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken
samt statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

l:o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1) Inköp av
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har in™ntarler.
Kungl. Maj:t i avseende å postverket (punkt 1 av det vid propositionen under 1-1-] )
rubrik »Utgifter för kapitalökning: bil. 2» fogade statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att för inköp
av inventarier för postverkets behov för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 900,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 9—14 i åberopade
statsrådsprotokollet.

För inköp av inventarier hava för budgetåren 1925—1928 anvisats respektive

700,000, 750,000 och 700,000 kronor. För budgetåret 1928—1929 har generalpoststyrelsen
hemställt om beviljande för ändamålet av ett anslag av 950,000
kronor.

Av nämnda belopp 950,000 kronor äro 485,000 kronor avsedda att användas
för centralupphandling för postverkets behov av inventarier och materiel samt
för inventarietillverkningar å postverkets verkstad m. m. För anskaffning av
postdiligenser samt släpvagnar och snöplogar är beräknat ett belopp av

130,000 kronor samt för utökning av automobilparken ävensom anskaffning
av motorcyklar och elektriska plattformsvagnar 155,000 kronor.

Utöver nu berörda anslagsbehov har generalpoststyrelsen ifrågasatt ett belopp
av 180,000 kronor för vissa särskilda ändamål. Sålunda avses att i det

*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 9 häft. (Nr 9.)

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Posthus i
Umeå.

[2.]

under ombyggnad varande centralposthuset i Stockholm införa vissa moderna
transportanordningar, vilka beräknas draga en kostnad av 75,000 kronor. För
de under utökning varande lokalerna i nämnda posthus erfordras anskaffning
av möbler, bord, skåp, sorteringsfack m. m., varjämte avses att förnya en del
av möbeluppsättningen vid centralpostkontoret. Medel härför har icke ansetts
helt kunna bestridas ur förnyelsefonden, utan för ändamålet beräknas ett särskilt
belopp av 50,000. Slutligen har styrelsen ansett ett belopp av 55,000
kronor böra reserveras för maskinell utrustning å postverkets blankettryckeri
och bokbinderi.

I fråga om de sålunda av styrelsen framställda anslagsäskandena har departementschefen
anfört följande:

»Styrelsens anslagsäskande avser dels såsom vanligt tillgodoseende av det inventariebehov,
som sammanhänger med poströrelsens normala utveckling, och
anskaffande av maskiner och andra tekniska hjälpmedel, som möjliggöra ett
ändamålsenligare bedrivande av poströrelsen och driftkostnadernas nedbringande,
dels ock vissa nyanskaffningar av maskinella anordningar för centralpostkontoret
i Stockholm ävensom postverkets blankettryckeri och bokbinderi,
vilka äro inrymda i centralposthuset härstädes och genom den år 1927 beslutade
ombyggnaden av sagda byggnad skulle erhålla ökade utrymmen. Då ifrågavarande
nyanskaffningar torde vara erforderliga, för att det med lokalutvidgningen
i centralposthuset avsedda syftet skall ernås, vill jag tillstyrka, att de
för sådant ändamål erforderliga beloppen, tillhopa 180,000 kronor, ställas till
generalpoststyrelsens förfogande under nästkommande budgetår.

Vad angår den av styrelsen anordnade postdiligenstrafiken, synes densamma
hava bedrivits på ett sätt och med ett ekonomiskt resultat, som torde kunna betraktas
såsom tillfredsställande, då postverkets kostnader för posttransporterna
därigenom kunnat nedbringas. Beträffande styrelsens ovanberörda framställning
om inrättande av postdiligenstrafik å ytterligare tre linjer har Kungl.
Maj :t den 22 december 1927 meddelat beslut, varigenom styrelsen bemyndigats
att anordna dylik diligenstrafik å ifrågavarande linjer Anttis—Vittangi, Åsele—Tågsjöberg
och Nordmaling—Norrfors i Norrland.

I likhet med vad fallet var nästföregående budgetår förefanns vid ingången
av budgetåret 1927—1928 icke någon odisponerad del kvar å inventarieanslaget.
På grund härav lärer någon större besparing å anslaget icke kunna
påräknas vid ingången av nästkommande budgetår. Då det emellertid ar
nödvändigt att framgå med försiktighet vid utökning av postverkets inventariestock,
anser jag mig böra föreslå en nedsättning i det av styrelsen begärda beloppet
till 900,000 kronor.»

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj ds förevarande förslag
och hemställer alltså,

att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets
behov för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 900,000 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen att för uppförande
av ett posthus i Umeå för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 60,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 14—15 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 224, har 1927 års riksdag för
påbörjande av arbetet med uppförande för en beräknad kostnad av 260,000
kronor av ett posthus i Umeå för budgetåret 1927—-1928 anvisat ett reservationsanslag
av 200.000 kronor. Generalpoststyrelsen har nu i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställt om anvisande för budgetåret 1928—1929 av det återstående
för ändamålet erforderliga beloppet 60,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer ut- Utskottets
skottet, yttrande.

att riksdagen må för uppförande av ett posthus i TJmeå för
budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 60,000
kronor.

3.o) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen att för gäldande av Gäldande av
köpeskillingen för fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm köpeskilför
budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 650,000 kronor. fastigheten

nr 12 och 13

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 247, medgav nästlidet års Blåmannen
riksdag, att fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm finge 1 stock''
förvärvas för postverkets räkning på de villkor, som angåves i ett den 9 april hr°1?*
1927 upprättat köpekontrakt. L3.J

I berörda köpekontrakt stadgades, bland annat, dels att kontraktet vore bindande
endast ^under förutsättning att vederbörligt tillstånd erhölles till försäljning
av såväl den del av fastigheten, vilken vore av fideikommissnatur,
som till de delar av densamma, vilka ägdes av omyndigförklarade personer,
dels ock att köpeskillingen, 650,000 kronor, skulle erläggas kontant den 2
juli 1928.

Generalpoststyrelsen har nu meddelat, att, sedan vederbörligt tillstånd till
försäljning av ovanberörda delar av fastigheten numera utverkats, köpekontraktet
alltså vore för parterna bindande. Därjämte har styrelsen hemställt, att
för köpeskillingens gäldande måtte för budgetåret 1928—1929 anvisas 650,000
kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag, Utskottets
hemställer, yttrande.

att riksdagen må för gäldande av köpeskillingen för fastigheten
nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm för
budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 650,000
kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Markinköp i
Borås m. m.

[4.]

Telefonstationsbygrgnad
å
Södermalm
i Stockholm.

[5.]

Utskottets

yttrande.

Telefonstationsbyggnad
i
Nedre Vasastaden
i
Stockholm.

[6.]

4:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om beräknande av anslag för inköp
av mark och uppförande därå för postverkets räkning av tillbyggnad till telegrafhuset
i Borås (punkt 4) kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Telegrafverket.

5:o) Under punkt 5 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för fullbordande
av telefonstationsbyggnad å tomterna nr 13 och 25 i kvarteret Pelarbacken
större i Stockholm för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 591,000 kronor.

Beträffande utredningen hänvisas till sid. 17—18 i åberopade statsrådsprotokollet.

Kör inköp för telegrafverkets räkning av ett i nästlidet års statsverksproposition
omförmält område i kvarteret Pelarbacken större i Stockholm, numera
benämnt tomten nr 25, samt uppförande därstädes och å den telegrafverket
redan tillhöriga, bredvidliggande tomten nr 13 i samma kvarter av en telefonstationsbyggnad
anvisade 1927 års riksdag för budgetåret 1927—1928

300,000 kronor. Av detta belopp voro 121,000 kronor avsedda för tomtköpet
och återstoden, 179,000 kronor, för påbörjande av stationsbyggnaden, vilken
beräknades draga en kostnad av 770,000 kronor.

Jämlikt bemyndigande har telegrafstyrelsen för en köpeskilling av 121,000
kronor inköpt ovanberörda tomt nr 25 i kvarteret Pelarbacken större. Avsikten
är, att byggnaden skall färdigställas under budgetåret 1928—1929.

Under erinran att det nu äskade anslagsbeloppet utgör återstoden av det
belopp, som beräknats erforderligt för uppförande av ifrågavarande telefonstationsbyggnad,
hemställer utskottet,

att riksdagen må för fullbordande av en telefonstationsbyggnad
å tomterna nr 13 och, 25 i kvarteret Pelarbacken större
i Stockholm för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 591,000 kronor.

6 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 6) föreslagit riksdagen att för uppförande å
tomten nr 18 i kvarteret Adlern mindre i Stockholm av en telefonstationsbyggnad
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 340,000 kronor.

I fråga om utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet,
sid 18—21.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

I skrivelse den 2 september 1919 framlade telegrafstyrelsen en plan rörande
utvecklingen av telefonnätet i Stockholm under de närmast följande tjugu åren.
Enligt denna plan, som byggde på en successiv övergång till automatiskt system,
skulle nämnda nät innefatta åtta större, sinsemellan förbundna stationer.
Genom att sålunda fördela telefonnätet på olika i de skilda stadsdelarna
lämpligt belägna stationer skulle en avsevärd besparing i kostnader vinnas,
då en stor mängd abonnentledningar skulle kunna indragas till en station, som
i många fall låge abonnenten betydligt närmare än den dåvarande stationen.
Anordnandet av de nya telefonstationerna krävde emellertid stora lokalutrymmen,
som icke kunde erhållas inom befintliga stationsfastigheter. Då med
rådande abnormt höga tomtpriser och byggnadskostnader det icke vore möjligt
att på en gång anskaffa fastigheter och uppföra stationsbyggnader, kunde
endast en successiv utbyggnad i enlighet med den uppgjorda planen äga rum,
därvid åtgärder ansåges böra i främsta rummet vidtagas på de ställen, där behovet
av utvidgningar och förbättringar vore mest trängande och samtidigt de
därigenom uppkomna anordningarna i huvudsakligen befintligt skick kunde
ingå som delar av det slutgiltiga stora nätsystemet. Bland dylika åtgärder i
första hand upptogs ordnandet av telefonstationsfrågan å Kungsholmen, Södermalm
och Östermalm.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i anledning av telegrafstyrelsens ovanberörda
förslag gjorda framställning beviljade 1920 års riksdag begynnelseanslag för
anordnande av telefonstationsbyggnader å Kungsholmen och Södermalm.

Sedermera förändrades planen för telefonnätets omdaning i Stockholm sålunda,
att abonnenterna skulle uppdelas på sex skilda stationer, nämligen en i
övre och en i nedre Vasastaden, benämnda Norra Vasa respektive Södra Vasa,
en i telefonhuset vid Jakobsbergsgatan, benämnd Centralen, samt en station i
var och en av stadsdelarna Kungsholmen, Södermalm och Östermalm.

Av dessa stationer blev Norra Vasa station färdigställd och togs i bruk år
1924.

Beträffande stationsbyggnad å Kungsholmen godkände riksdagen år 1925
ett i ärendet framlagt nytt förslag och beviljade åren 1925 och 1926 för ändamålet
erforderliga medel. Jämväl i fråga om stationsbyggnad å Södermalm
biföll 1927 års riksdag ett i ämnet framlagt nytt förslag och beviljade begynnelseanslag
för ändamålet. För denna stationsbyggnads fullbordande har utskottet
under nästföregående punkt tillstyrkt beviljande av ytterligare medel.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har nu telegrafstyrelsen hemställt, att för
budgetåret 1928—1929 måtte anvisas 370,000 kronor för uppförande av telefonstationen
i nedre Vasastaden. För beredande av tomtutrymme för den nya
stationsbyggnaden har telegrafstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande inköpt
en intill den nuvarande stationen Vasa belägen fastighet med adress Vegagatan
12.

Beträffande kostnaderna för den nya stationsbyggnadens uppförande hava
dessa av byggnadsstyrelsen beräknats något lägre än det av telegrafstyrelsen
angivna beloppet eller till 340,000 kronor. Jämväl 1927 års besparingsnämnd

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets ''
yttrande, f?

har ansett, att byggnadskostnaderna böra kunna begränsas till sistnämnda
belopp.

Departementschefen bar i ärendet anfört följande:

»Sedan av de i planen för automatiseringen av Stockholms telefonnät ingående
sex telefonstationerna tre äro helt eller i det närmaste färdigställda samt
den fjärde, stationen å Södermalm, påbörjats, återstå endast stationerna i nedre
Vasastaden och å Östermalm. Av vad telegrafstyrelsen anfört synes framgå,
att telefonförhållandena i nedre Vasastaden äro sådana, att med ordnande av
telefonstationsfrågan i denna del av Stockholm ej längre kan anstå. Jag anser
mig därför böra tillstyrka, att den femte automatiska telefonstationen uppföres
i nedre Vasastaden å tomten nr 18 i kvarteret Adlern mindre med adressnummer
Vegagatan 12 samt att denna fråga underställes innevarande års
riksdag.

Mot det av telegrafstyrelsen framlagda förslaget till stationsbyggnad synes
intet vara att erinra; dock torde kostnaden för förslagets genomförande i enlighet
med vad byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden beräknat böra upptagas
till 340,000 kronor. Då det synes angeläget, att ifrågavarande telefonstationsbyggnad
snarast färdigställes, lärer hela an slagsbeloppet böra anvisas
för nästkommande budgetår.»

Vid sin prövning av förevarande ärende liksom vissa andra i statsverkspropositionen
omförmälda frågor, avseende nybyggnader vid post- och telegrafverken,
har utskottets uppmärksamhet fästs vid att utlåtanden infordrats från
den nya besparingsnämnd, som enligt Kungl. Maj:t,s den 23 september 1927
fattade beslut numera är i verksamhet. Även i ett flertal andra fall har, såsom
inhämtas av den i statsverkspropositionen lämnade redogörelsen för nämndens
arbete (Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 8), till
nämndens besvarande överlämnats remisser i liknande byggnadsärenden.

De utredningar, som föranletts av dessa till nämnden avlämnade byggnadsfiågor,
hava, enligt vad i statsverkspropositionen upplyses, visat sig mycket
tidskrävande, vadan nämndens övriga arbete härigenom tillsvidare i huvudsak
måst undanskjutas.

Med uppskattning även av denna del av den nya besparingsnämndens granskningsverksamhet
anser sig dock utskottet böra framhålla såsom angeläget, att
av nämnden icke må vid sidan av övriga vederbörande myndigheter bildas en
ny mera bestående statsinstitution, med vilkens yttranden över hithörande frågor
man kommer att räkna som ett normalt led i dessa ärendens behandling.
Det torde nämligen kunna befaras, att härigenom komme att hos övriga myndigheter
i viss mån försvagas känslan av ansvar för att kraven på sparsamhet
och praktisk ändamålsenlighet i tillbörlig grad tillgodoses vid deras behandling
av hithörande ärenden.

Under uttalande härav får utskottet, som i likhet med departementschefen
anser skäl föreligga, att åtgärder vidtagas för uppförande av den tilltänkta nya
telefonstationsbyggnaden i nedre Vasastaden, och som icke funnit anledning
till erinran mot det för ändamålet äskade anslagsbeloppets storlek, hemställa,

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

att riksdagen må för uppförande å tomten nr 18 i kvarteret
Adlcrn mindre i Stockholm av en telefonstationshy(jgnad för
budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 340,000
kronor.

7 ro) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) angående anslag för
uppförande av stationsbyggnad i Malmö, kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

8:o) Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att för fortsatt utveckling
av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1928—1929 anvisa
ett reservationsanslag av 7,000,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 34—36 i åberopade statsrådsprotokollet.
»

För fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende har riksdagen
för budgetåret 1927—1928 anvisat 8,000,000 kronor. Telegrafstyrelsen har i
fråga om anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål under budgetåret 1928—
1929 hemställt om anvisande av ett belopp av 10,600,000 kronor.

I fråga om sistnämnda anslagsäskande yttrar departementschefen följande:

»Enligt vad jag inhämtat äro av det äskade beloppet, 10,600,000 kronor, avsedda
att disponeras 6,000,000 kronor för lokalnäten, 1,500,000 kronor för
blanka ledningar inom riksnätet, 1,600,000 kronor för rikskablar, varav 600,000
kronor för utökning av pupiniseringen av rikskabeln mellan Stockholm och
Göteborg, 500,000 kronor för radioanläggningar samt 1,000,000 kronor för
oförutsedda utgifter.

Sedan telegrafstyrelsen avlämnade sin ovannämnda skrivelse den 24 augusti
1927. hava, efter vad jag inhämtat, förhandlingar om anordnande av en telefonkabelförbindelse
med Finland upptagits och erforderliga medel beviljats för
den finska delen av anläggningen. För bestridande av på Sverige belöpande
andel av kostnaden för kabeln, nämligen för halva sträckan mellan svenska
kusten och Åland, erford-ras omkring 500,000 kronor. Därest riksdagen icke har
något att häremot erinra, lärer kabeln böra komma till utförande och Sveriges
andel i kostnaden bestridas från förevarande anslag.

Med anledning av det av telegrafstyrelsen begärda beloppets avsevärda storlek
får jag erinra, att jag vid behandlingen i nästlidet års statsverksproposition av
styrelsens då föreliggande anslagsäskande för ifrågavarande ändamål om icke
mindre än 12,900,000 kronor anförde, att enligt en med anledning härav från
styrelsen infordrad plan rörande behovet av kapitalökningsanslag för utvidgning
av telegrafverkets anläggningar under femårsperioden 1927—1931 i medeltal
för vart och ett av dessa år erfordrades omkring 12,000,000 kronor. Även
om av dessa utgifter kostnaderna för anläggande av rikskablar på grund av
dessa arbetens natur torde kunna helt eller delvis bestridas med medel från telegrafverkets
förnyelsefond, syntes emellertid en sådan ökning av det i telegrafverket
redan nedlagda avsevärda lånekapitalet, som denna plan förutsatte, under
rådande förhållanden betänkligt stor. En i anledning härav från styrelsen
infordrad utredning angående möjligheten att under ovannämnda femårsperiod
Funna förränta ett dylikt starkt tillväxande kapital gåve vid handen, att under

Stationsbyggnad
i
Malm!).

[7.]

Fortsatt utveckling
av
statens telefon-
och
telegrafväsende.

[8J

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

förutsättning av under femårsperioden i huvudsak oförändrade grunder för
taxor och avlöningar den årliga avkastningen å det i medeltal disponerade kapitalet
skulle utgöra något mer än sex procent. Vid bedömande av denna utrednings
resultat måste emellertid, oavsett den osäkerhet, som alltid vore förenad
med en dylik räntabilitetsberäkning, hänsyn tagas därtill, att med den snabba
utvecklingen å teknikens område den möjligheten icke vore utesluten, att telegrafverkets
nuvarande anläggningar, i vilka betydande kapital — icke minst
under kristiden —- nedlagts, hastigt kunde bliva föråldrade. De stora krav
på kapitaltillskott, som en i sådant fall erforderlig omläggning och modernisering
av telefon- och telegrafväsendet kunde komma att medföra, skulle förnyelsefonden,
till vilken avsättning skedde med utgångspunkt från normal användningstid
för vederbörande anläggningar, icke vara rustad att tillgodose.
Det av telegrafverket disponerade kapitalet beräknades av telegrafstyrelsen
uppgå vid 1926 års slut till omkring 295 miljoner kronor och år 1931 till 348
miljoner kronor. Förnyelsefonden uppginge för det dåvarande till omkring 10
miljoner kronor. Under sådana förhållanden måste uppenbarligen en alldeles
särskild försiktighet iakttagas, då det gällde att medelst nya anslag öka telegrafverkets
redan då stora kapital. Med hänsyn till vad sålunda anförts fann
jag mig nödsakad föreslå en avsevärd nedsättning i styrelsen! anslagsäskande,
och med bifall härtill äskade Kungl. Maj:t och beviljade jämväl riksdagen,
såsom förut nämnts, ett belopp av 8,000,000 kronor.

Vad jag sålunda nästlidet år anförde torde alltjämt äga oförminskad giltighet.
Jag nödgas därför jämväl denna gång förorda en avsevärd nedsättning
i det av styrelsen begärda anslaget och vill i sådant hänseende föreslå att för
fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1928
—1929 anvisas ett belopp av 7,000,000 kronor.»

Utskottets

yttrande.

Såsom framgår av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet i
förevarande ärende, hava underhandlingar förts rörande åstadkommande av en
telefonkabelförbindelse mellan Sverige och Finland på basis av skyldighet för
vartdera landet att bekosta kabelanläggningen över halva sträckan mellan Sverige
och Åland från svenska respektive åländska kusten. Då det synes utskottet
önskvärt, att denna nya kabelförbindelse med utlandet kommer till
stånd och medel för ändamålet redan beviljats från finsk sida, vill utskottet tillstyrka,
att av ifrågavarande anslag ett belopp av 500,000 kronor må tagas i
anspråk för täckande av de på Sverige ankommande kostnaderna för kabelanläggningen.

Vad angår själva anslagsbeloppet, får utskottet — med framhållande av vad
departementschefen anfört rörande nödvändigheten av att försiktighet iakttagen
i fråga om ytterligare ökningar av telegrafverkets redan förut stora kapital
— tillstyrka, att ifrågavarande anslag för 1928—1929 bestämmes till
det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, 7,000,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens telefonoch
telegrafväsende för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 7,000,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Statens järnvägar.

9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen att för omläggning
av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar
vid Stockholms centralstation in. m. för budgetåret 1928—1929 anvisa
ett reservationsanslag av 1,400,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 39—41 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts i proposition, nr 171, gjorda framställning
i ämnet har 1923 års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att under viss angiven
förutsättning å svenska statens vägnar godkänna det mellan delegerade
för staten och Stockholms stad den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet
rörande Stockholms bangårdsfråga. Kostnaderna för de i berörda avtal avsedda
arbetena för omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden
samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation m. m.
ävensom för en av 1925 års riksdag medgiven utvidgning av planen för nämnda
anordningar vid centralstationen hava beräknats till 16,550,000 kronor, varav

5,000,000 kronor förutsatts skola utgå av förnyelsefondsmedel och 11,550,000
kronor av riksdagen beviljas såsom särskilt anslag. Hela det avsedda beloppet
av förnyelsefondsmedel har ställts till järnvägsstyrelsens förfogande, varjämte
riksdagen för budgetåren 1923—1928 såsom kapitalökningsanslag anvisat tillhopa
10,850,000 kronor. Av ovan angivna beräknade kostnadsbelopp 11,550,000
kronor återstå sålunda 700,000 kronor oanvisade.

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 september 1927 rörande behovet av
anslag att äskas av 1928 års riksdag har järnvägsstyrelsen erinrat om vad styrelsen
anfört i sin framställning rörande anslagsäskandena till 1927 års riksdag,
nämligen att den tidigare arbetsplanen, enligt vilken förevarande arbeten
beräknades kunna färdigställas under år 1927, icke kunde följas, enär på grund
av arbetskonflikter och försvårade arbetsförhållanden arbetena med djupgrundläggningen
för den i arbetsprogrammet som största post ingående bron över
Hammarbyleden — vilka arbeten utfördes på entreprenad — blivit så försenade,
att broarbetet i sin helhet då beräknades icke kunna färdigställas förrän
tidigast under år 1929.

Järnvägsstyrelsen har nu anfört bland annat följande:

Omläggning
av västra
stambanans
ingångslinje
över
Hammarbyleden
samt
förbättrade
anordningar
vid
Stockholms
centralstation

in. in.

[9.]

Även efter den tidpunkt, då styrelsen avlät sin sistnämnda skrivelse, fortforo
svårigheterna i fråga om djupgrundläggningen och det syntes ovisst, om
och när entreprenören skulle kunna fullborda de kontrakterade arbetena. Då
styrelsen, särskilt med hänsyn till statens skyldigheter i detta avseende gentemot
Stockholms stad, icke kunde taga på sitt ansvar, att arbetenas färdigställande
sålunda framsköts till en oviss tidpunkt, hade styrelsen sett sig nödsakad
att genom skrivelse till entreprenören den 29 oktober 1926 i enlighet med
kontraktets bestämmelser skilja entreprenören från kontraktet. Endast omkring
en tredjedel av de kontrakterade arbetena voro då färdigställda, oaktat entreprenören
åtagit sig att hava arbetet i sin helhet färdigt den 1 oktober 1926.
Återstående arbeten fullföljdes nu dels av styrelsen i egen regi, sedan erfor -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

derlig materiel för pneumatisk grundläggning i fråga om de djupaste grunderna
blivit av styrelsen förhyrd, dels hade de överlämnats på entreprenad till
de båda entreprenörfirmor, som redan förut åtagit sig entreprenadarbete på
andra delar av bron.

Genom denna tidsutdräkt och svårigheterna att få arbetena utförda vore en
väsentlig kostnadsökning att förutse. Härtill komme också, att arbetslöner och
jämväl rnaterialier stegrats avsevärt, sedan kostnadsberäkningarna verkställdes
i februari 1923. Styrelsen har emellertid förklarat sig ännu icke vara i tillfälle
att uppgiva den slutliga kostnaden för omläggningen av västra stambanans
ingångslinje med däri ingående brobyggnad över Årsta holmar.

På grund av arbetenas försening torde desamma icke kunna fullbordas under
budgetåret 1928—1929. Emellertid finner styrelsen det vara för arbetenas
fortsatta jämna bedrivande under budgetåret 1928—1929 nödvändigt, att styrelsen
redan under nämnda budgetår kan disponera en del av det belopp, varmed
kostnaderna komma att överskridas. Utöver de 700,000 kronor, ’ som,
enligt vad ovan sagts, återstå att anvisa av det tidigare beräknade anslagsbeloppet,
11,550,000 kronor, har därför styrelsen sett sig nödsakad att för
budgetåret i fråga begära ytterligare 700,000 kronor eller sammanlagt 1,400,000
kronor. Av de kalkyler, som redan nu kunna göras, har framgått, att det belopp,
varmed de tidigare beräknade kostnaderna komma att överskridas, i alla
händelser kommer att bliva större än det tilläggsbelopp av 700,000 kronor,
som styrelsen nu ansett sig behöva begära för budgetåret 1928—1929.

Även i fråga om de nu fullbordade arbetena vid Stockholms norra station
äro vissa överskridelser av de ursprungligen beräknade kostnaderna att emotse.

Beträffande dessa arbeten kan beloppet av överskridelsen redan nu uppgivas,
nämligen 175,000 kronor. Anledningen till överskridelsen är till övervägande
del att finna däruti, att det under arbetets gång befunnits fördelaktigt
eller nödvändigt att utföra en del arbeten, som icke förutsågos vid de ursprungliga
kostnadsberäkningarnas verkställande. Sålunda har rörpostanläggning
ansetts böra anordnas i och mellan godsmagasinen. Förutom den fördel
för såväl allmänheten som för expeditionspersonalen, som ligger i godshandlingarnas
snabba expediering, ernås en sådan personalbesparing, att det därför
nedlagda kapitalet, 65,000 kronor, mer än väl förräntar sig. Vidare har
måst inrättas utrymme för en köttbesiktningsbyrå, för vilken emellertid hyresbelopp
erhållas, som lämna mycket god ränta på det därför nedlagda kapitalet.
Dessutom hava grundläggningsförhållandena inbjudit till att ordna
källare i grunden till magasinet för ankommande gods, vilket utrymme apterats
till garage, som uthyrt lämnar mycket god avkastning på det för källarelokalen
använda kapitalet 53,000 kronor. Till skydd för arbetet med lossning
av vagnarna vid magasinet för ankommande gods har det blivit nödvändigt an •
ordna plattformstak för en kostnad av 10.000 kronor. Återstående överskridelse
förklaras av de högre arbetsprisen. Av den för norra stationen ursprungligen
beräknade anläggningskostnaden, 2,000,000 kronor, hava 1,700,000 kronor
utgått av anslagsmedel och 300,000 kronor av förnyelsefondsmedel. Järnvägsstyrelsen
har ansett, att även de 175,000 kronor, varmed de beräknade
kostnaderna sålunda överskridits, böra kunna bestridas med medel ur förnyelsefonden.

Beträffande det sålunda av järnvägsstyrelsen anmälda anslagsbehovet har
departementschefen yttrat följande:

»Det av järnvägsstyrelsen anmälda överskridandet av de för ifrågavarande
arbeten uppgjorda kostnadsberäkningarna finner jag anmärkningsvärt. Emellertid
synes av vad styrelsen anfört framgå, att på grund av vissa vid de ursprungliga
kostnadsberäkningarna oförutsedda omständigheter en fördyring

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

av arbetena med omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden
näppeligen kunnat undvikas. Med hänsyn härtill och då i betraktande
av redan inträffad försening ifrågavarande arbeten torde böra bedrivas i jämförelsevis
hastig takt, anser jag mig böra tillstyrka att för budgetåret 1928—

1929 anvisas, utöver enligt planen återstående 700,000 kronor, ytterligare det
belopp, 700,000 kronor, som av järnvägsstyrelsen anses erforderligt för ändamålet
för nämnda budgetår, eller sålunda tillhopa 1,400,000 kronor.

Vad beträffar överskridandet av de för arbetena vid Stockholms norra station
beräknade kostnaderna, synas orsakerna härtill till större delen icke varit
av tvingande natur. Med hänsyn till de fördelar i trafikhänseende eller
den tillfredsställande förräntning av däri nedlagt kapital, som genom de senare
tillkomna anordningarna ernås, torde järnvägsstyrelsens förslag till täckande
av den uppkomna bristen likväl böra vinna bifall. Därest riksdagen icke däremot
uttalar någon erinran, lärer alltså Kungl. Maj:t framdeles medgiva, att
för nu angivna ändamål må av statens järnvägars förnyelsefond tagas i anspråk
ett belopp av 175,000 kronor.»

Beträffande det av järnvägsstyrelsen anmälda överskridandet av kostnaderna Utskottets
för ifrågavarande arbetsföretag och orsakerna härtill, får utskottet hänvisa yttranåetill
den i statsverkspropositionen framlagda utredningen och vad departementschefen
i anslutning härtill anfört.

Ofrånkomligt torde vara, att för arbetenas fortsättande medel ställas till
förfogande i den utsträckning, som av järnvägsstyrelsen begärts. Utskottet
hemställer därför,

att riksdagen må för omläggning av västra stambanans ingångslinje
över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar
vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1928—1929
anvisa ett reservationsanslag av 1,400,000 kronor.

10 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 10) föreslagit riksdagen att för ordnande av
bangårdsförhållandena i Göteborg för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 1,100,000 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet,
sid. 41—43.

Ordnande
av ban fårdsförllandena

i
Göteborg.

[10.]

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 163, har 1927 års riksdag fattat
beslut angående ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg. Därvid medgav
riksdagen, att för utförande av härav föranledda arbeten finge av statens
järnvägars förnyelsefond tagas i anspråk ett belopp av högst 3,100,000 kronor.
Samtidigt anvisade riksdagen för samma ändamål för budgetåret 1927—1928
ett anslag av 600,000 kronor.

Av de för samtliga arbetens genomförande beräknade kostnaderna, 7,495,000
kronor, skola av statens järnvägar bestridas ett belopp av 5,374,800 kronor,
varav 2,275,000 kronor äro avsedda att av riksdagen anvisas såsom särskilt
anslag och återstoden, avrundad till 3,100,000 kronor, skall utgå av förnyelsefondsmedel.

Enligt en inom järnvägsstyrelsen upprättad plan skulle för arbetenas be -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

drivande, såvitt statens järnvägar angår, krävas av anslagsmedel nnder budgetåret
1927—1928 600,000 kronor, under budgetåret 1928—1929 1,100,000
kronor och under budgetåret 1929—1930 575,000 kronor samt av förnyelsefondsmedel
under år 1927 200,000 kronor, under år 1928 1,400,000 kronor och
under år 1929 1,500,000 kronor.

I enlighet härmed hemställer järnvägsstyrelsen, att för budgetåret 1928—
1929 måtte anvisas ett belopp av 1,100,000 kronor. Beträffande erforderligt
belopp av förnyelsefondsmedel anmäler styrelsen sin avsikt att därom göra
framställning i samband med avgivande av förslag till disposition under år 1928
av medel ur nämnda fond.

Utskottets Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
yttrande.

att riksdagen må för ordnande av bangårdsförhållandena i
Göteborg för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 1,100,000 kronor.

Gångbroar 11 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 11) hemställer utskottet,
och gång tunnlar.

att riksdagen må för gångbroar och gångtunnlar för budget [11.

] året 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kro nor.

Ny malm- 12:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att för fullbordanverkstad
vid av ny malmvagnsverkstad vid Notviken för budgetåret 1928—1929 anvisa

Notviken, ett reservationsanslag av 425,000 kronor.

[12-1

För påbörjande av ny malmvagnsverkstad vid Notviken, för vilket företag
kostnaderna beräknats till 825,000 kronor, har riksdagen för budgetåret 1927
—1928 anvisat 400,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att enligt uppgjord arbetsplan anläggningen
vore avsedd att fullbordas år 1928, vilket ock med hänsyn till den motsedda ökningen
av malmtrafiken vore synnerligen behövligt. Styrelsen har därför hemställt,
att hela det återstående beloppet, 425,000 kronor, måtte anvisas för nästkommande
budgetår.

Utskottets Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot att det för fullbordande av
yttrande. ^en nya malmverkstaden i Notviken erforderliga återstående beloppet nu
beviljas, får hemställa,

att riksdagen må för fullbordande av ny malmvagnsverkstad
vid Notviken för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 425,000 kronor.

Inköp av
fastighet i
Stockholm.

13 :o) Under punkt 13 har Kungl. Ma,j:t föreslagit riksdagen att för inköp
för statens järnvägars räkning av fastigheten nr 1 i kvarteret Pensionären i

[13.]

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Stockholm för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

1,550,000 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet hänvisas till sid. 44—47 i förberörda statsrådsprotokoll.

På därom av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 28 juli 1916 gjord framställning
bemyndigade Kungl. Maj:t genom brev den 25 augusti 1916 järnvägsstyrelsen
att med direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa träffa
överenskommelse om förhyrande för en tid av högst 25 år, räknat från och med
den 1 oktober 1916, av fasta egendomarna nr 10, 21 och 22 i kvarteret Svanen
— numera nr 1 i kvarteret Pensionären -— i Stockholm med adressnummer 1
och 3 Vasagatan, 66 och 68 Klarabergsgatan samt 75 och 77 Mästersamuelsgatan
att användas till tjänstelokaler för statens järnvägars behov och till bostäder
för sådana vid nämnda järnvägar anställda tjänstemän, som kunde erhålla
bostad in natura, med rätt för järnvägsstyrelsen att mot ersättning uthyra
för nyss angivna ändamål icke behövliga utrymmen. Med stöd av detta
bemyndigande förhyrde järnvägsstyrelsen ifrågavarande fastighet för en tid av
25 år, eller från och med den 1 oktober 1916 till och med den 30 september 1941.

I sin ovannämnda skrivelse meddelade styrelsen jämväl, att änke- och pupillkassans
direktion förklarat sig villig att till fullmäktige för kassans delägare
framlägga förslag, att fullmäktige ville medgiva, att direktionen finge
träffa avtal om försäljning av fastigheten till styrelsen under förutsättning,
att Kungl. Maj:t inom 15 år från den 1 oktober 1916 bemyndigade styrelsen
att inköpa densamma och under villkor, att köpeskillingen bestämdes till fastighetens
bokförda värde, ökat med så stort belopp, att kassans ränteinkomst
under vart och ett av de år, kassan varit ägare till fastigheten, uppginge till
5.5 procent av bokförda värdet därå. Fullmäktige lämnade också vid sammanträde
den 7 juni 1917 bifall till försäljning under angivna förutsättning
och villkor.

Järnvägsstyrelsen har nu framlagt förslag om förvärvande ^ör statens järnvägars
del av ifrågavarande fastigheter, vilka alltmera kommit att tagas i anspråk
för statens järnvägars tjänstelokaler — endast en mindre del disponeras
för närvarande för bostäder åt tjänstemän vid statens järnvägar eller uthyras
till enskilda.

Den ekonomiska innebörden av ifrågavarande fastighetsförvärv belyses av
följande:

Köpeskillingen utgör 1,550,000 kronor.

Den sammanlagda tomtarealen uppgår till 1,799 kvadratmeter. Då tomtvärdet
här icke gärna understiger 600 kronor per kvadratmeter, kan enbart
tomtens värde uppskattas till något över 1,000,000 kronor eller omkring 2U av
köpesumman. Brandförsäkringsvärdet å byggnaderna är 960,000 kronor. Fastighetens
taxeringsvärde, som utgör 2,080,000 kronor, överstiger ovannämnda
köpeskilling med 530,000 kronor.

De årliga utgifterna för de i fastigheten inrymda kontorslokalerna torde efter
förvärvet och sedan vissa redan nu planerade omdispositioner blivit vidtagna
härvidlag kunna beräknas sålunda:

Utskottets

yttrande.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ränta, 5 / å 1,550,000 kronor.......... 77,500 kr.

amortering, 2 % å 960,000 » .......... 19,200 »

underhåll, uppvärmning m. m........... 25,000 »

Summa 121,700 kr.

Avgår inkomster för uthyrda lokaler:

butiks-, lager- och dylika lokaler........ 60,000 kr.

personalbostäder..............._._14,000 »

Summa 74,000 kr.

Återstår kostnad, avseende statens järnvägars kontorslokaler,
omfattande 107 normalrum....... 47,700 kr.

eller cirka 440 kronor per rum och år.

Vid ett förhyrande i allmänna marknaden av ett motsvarande antal likvärdiga
rum torde vid nuvarande prisnivå årshyran icke kunna beräknas lägre än
900 kronor per rum eller för 107 rum sammanlagt 96,300 kronor att sålunda
jämföras med ovannämnda 47,700 kronor.

Beträffande likvideringen av köpeskillingen har järnvägsstyrelsen hos
Kungl. Maj:t hemställt, att styrelsen måtte erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd
att placera 1,550,000 kronor pensionsfondsmedel i den nu ifrågavarande fastigheten
samt att gottgöra fonden ränta enligt samma procent —- för närvarande
4 — som jämlikt Kungl. Maj :ts kungörelse den 10 oktober 1924 lämnas
för fondmedel, liggande som rörelsekapital.

Riksräkenskapsverket, som yttrat sig i ärendet, har påyrkat, att, för den
händelse statens järnvägar ansåges höra förvärva ifrågavarande fastighet, anslag
därför i vanlig ordning måtte anvisas under utgifter för kapitalökning.

Departementschefen anför:

»Då statens järnvägar redan disponerar större delen av omförmälda fastighet
nr 1 i kvarteret Pensionären och då stadigvarande behov därav synes förefinnas,
torde man icke böra underlåta att begagna det tillfälle, som erbjuder
sig att förvärva fastigheten för statens järnvägars räkning. Med hänsyn härtill
och då den betingade köpeskillingen, 1,550,000 kronor, torde få anses förmånlig,
anser jag mig böra tillstyrka berörda fastighetsförvärv.

Vidkommande sättet för täckande av köpeskillingen kan jag däremot icke
biträda järnvägsstyrelsens förslag. Av skäl riksräkenskapsverket anfört lärer
ifrågavarande utgift, som avser ökande av statsverkets fasta egendom, böra
komma till synes i budgeten och alltså täckas genom anvisande av anslag å
riksstaten. Jag anser mig därför böra föreslå, att ifrågavarande belopp*

1,550,000 kronor, för nästkommande budgetår anvisas såsom kapitalökningsanslag.
På sätt riksräkenskapsverket antytt lärer med anledning härav ny
upplåning icke erfordras, då mot anslaget svarande medel torde komma att i
riksgäldskontoret deponeras av statens järnvägars pensionsfond.»

Under åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört hemställer
utskottet,

att riksdagen må för inköp för statens järnvägars räkning
av fastigheten nr 1 i kvarteret Pensionären i Stockholm för
budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

1,550,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

14 :o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts under punkt 14 gjorda framställning
hemställer utskottet,

att riksdagen må för anläggande av telegraf- och sektionstelefonledningar
samt för utförande av kabelarbeten för budgetåret
1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 100,000

Telegraforh
soktionstclefonlednintuir

samt kabelarbeten.

[14.]

kronor.

15 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för växel- och signalsäker- Växel- och
hetsanläggningar för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

400,000 kronor. anlägg-''

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till sid. 49—50 i förut omför- nin^ar.
mälda statsrådsprotokoll. [15-]

För växel- och signalsäkerhetsanläggningar har riksdagen senast för budgetåret
1927—1928 anvisat ett belopp av 150,000 kronor. För budgetåret 1928
—1929 har järnvägsstyrelsen hemställt om beviljande för nämnda ändamål av
ett belopp av 600,000 kronor.

I fråga om detta anslagsäskande yttrar departementschefen:

»Med anledning av järnvägsstyrelsens betydande anslagskrav och med hänsyn
till de avsevärda belopp, som under de senaste tio åren använts för växeloch
signalsäkerhetsanläggningar, har jag från styrelsen infordrat vissa uppgifter
rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. Av dessa uppgifter
inhämtas, att för utveckling av trafiksäkerhetsanordningarna i anslutning till
1912 års trafiksäkerhetskommissions direktiv skulle erfordras ytterligare arbeten
för sammanlagt 4,300,000 kronor, varav 2,000,000 kronor för kalenderåren
1928—1933. För övriga hithörande arbeten, som, såvitt nu kan förutses,
äro avsedda att komma till utförande under närmaste femårsperiod i syfte att
åstadkomma ökad säkerhet för trafikrörelsen eller att ernå lättnader och besparingar
vid trafikarbetets utförande, beräknar järnvägsstyrelsen ett sammanlagt
belopp av 2,700,000 kronor. Sagda belopp, 2,0t)0,000 kronor och 2,700,000
kronor, anser styrelsen böra med 1,400,000 respektive 600,000 kronor utgå
av kapitalökningsmedel samt med 600,000 respektive 2,100,000 kronor av förnyelsefondsmedel.
Av de sålunda erforderliga beloppen av kapitalökningsmedel,
sammanlagt 2,000,000 kronor, skulle 600,000 kronor, såsom styrelsen
jämväl hemställt, anvisas för budgetåret 1928—1929, 400,000 kronor för vart
och ett av budgetåren 1929—1931 samt 300,000 kronor för vart och ett av
budgetåren 1931—1933. De behövliga beloppen av förnyelsefondsmedel, tillhopa
2,700,000 kronor, vore avsedda att fördelas med 600,000 kronor för vart
och ett av kalenderåren 1928 och 1929 samt med 500,000 kronor för vart och ett
av kalenderåren 1930—1932.

Såväl ur trafiksäkerhets- som driftsbesparingssynpunkt synes det önskvärt,
att nya eller förbättrade växel- och signalsäkerhetsanläggningar i lämplig omfattning
komma till utförande vid statens järnvägar. Emellertid är det nödvändigt
att iakttaga en viss återhållsamhet vid investerande av nytt kapital
i anläggningar av nu ifrågavarande slag. Under den närmaste tiden torde sålunda
allenast sadana arbeten böra utföras, som äro av alldeles särskilt angelägen
natur. Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka anvisande av större
anslag för ifrågavarande ändamål för nästkommande budgetår än 400,000
kronor.»

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Dispositionsanslag:
för
oförutsedda
och mindre
arbeten.

[16.]

Av departementschefens yttrande i ärendet framgår, att betydande belopp
under de närmaste åren ifrågasättas för förbättring eller vidare utbyggande
av signal- och säkerhetsanordningssystemet vid statens järnvägar.

Såväl ur trafiksäkerhets- som driftsbesparingssynpunkt vore det önskvärt,
framhåller departementschefen, att nya eller förbättrade växel- och signalsäkerhetsanläggningar
i lämplig omfattning komma till utförande vid statens
järnvägar. Emellertid vore det nödvändigt att iakttaga en viss återhållsamhet
vid investerande av nytt kapital i anläggningar av nu ifrågavarande slag. Under
den närmaste tiden torde sålunda allenast, enligt departementschefens mening,
sådana arbeten böra utföras, som äro av alldeles särskilt angelägen natur.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för växel- och signalsäkerhetsanläggningar
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

400,000 kronor.

16 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att såsom dispositionsanslag
för oförutsedda och mindre arbeten för budgetåret 1928—1929
anvisa ett reservationsanslag av 900,000 kronor.

Under en följd av år hava anslag under förevarande rubrik anvisats till
bestridande av utgifter för dels sådana arbeten, vilkas utförande påkallas av
angelägna oförutsedda krav, dels ock sådana mindre arbeten, vilka beräknas
draga en kostnad understigande 25,000 kronor. Senast har för ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1927—1928 beviljats ett belopp av 800,000 kronor.

För budgetåret 1928—1929 har järnvägsstyrelsen hemställt om anvisande av
ett belopp av 1,000,000 kronor och såsom motiv härför anfört följande:

»I sin år 1926 ingivna anslagsframställning framhöll styrelsen, att det anslag
— 800,000 kronor — som anvisats för budgetåret 1926—1927, visat sig
vara alltför knappt tilltaget, i det att medlen till största delen måst disponeras
redan vid tiden för anslagsframställningens ingivande, d. v. s. endast cirka tre
månader in på det löpande budgetåret. Styrelsen hemställde därför, att för
budgetåret 1927—1928 måtte såsom dispositionsanslag anvisas ett något högre
belopp eller 1,000,000 kronor. Emellertid fann sig föredragande departementschefen
icke kunna tillstyrka mer än 800,000 kronor, vilket ock blev Kungl.
Maj:ts och riksdagens beslut.

Av det för nu löpande budgetår sålunda beviljade anslaget hava redan disponerats
närmare 600,000 kronor och återstå alltså att disponera för tiden intill
den 1 juli 1928, d. v. s. omkring nio månader, blott cirka 200,000 kronor.

Då det är av stor vikt, att erforderliga medel finnas tillgängliga för utförande
av den mängd av mindre arbeten och anordningar av skilda slag, som
för trafikens rationella avveckling alltid påfordras eller som med teknikens
utveckling ur driftsekonomisk synpunkt eljest äro motiverade och önskvärda,
finner styrelsen sig nödsakad att nu återupprepa sin begäran om höjning av
dispositionsanslaget till 1,000,000 kronor.»

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av järnvägsstyrelsens ifrågavarande anslagsäskande
har departementschefen funnit sig icke kunna tillstyrka högre
belopp än 900,000 kronor.

‘Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottet har ej funnit skäl till erinran mot vad Kungl. Maj:t under förevarande
punkt föreslagit oeh hemställer alltså,

Utskottets

yttrande.

att riksdagen må såsom dispositionsanslag för oförutsedda
och mindre arheten för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 900,000 kronor.

17.o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen dels besluta, att Inlmidsinlandsbanan
mellan Volgsjön och Gällivare skall å bandelen mellan Sorsele banan mel*
och J okkmokk framdragas över Ava viken, Arvidsjaur, Muskussel och Kåbdalis la-" A °1?''
i enlighet med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits;
dels ock för fortsättning av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000
kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 52—69 av åberopade statsrådsprotokollet.

sjön och
Gällivare.

[17.]

Med anledning av Kungl. Maj :ts proposition och i riksdagen väckt motion
har 1916 års riksdag, under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av
mark m. m., beslutat fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön förbi Vilhelmina
kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram till Gällivare
ävensom anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön
Stensele till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre hamnplats.
För arbeten å ifrågavarande banbyggnad, som med dess av 1917 års riksdag
beslutade sträckning över Kasker och med tillämpande av före kristidens inträdande
gällande priser beräknats i sin helhet draga en kostnad av 30,150,000
kronor, hava för tiden från och med år 1917 till och med budgetåret 1927—
1928 beviljats sammanlagt 34,850,000 kronor, varjämte Kungl. Maj:t till bedrivande
av nödhjälpsarbeten å inlandsbanan anvisat 300,000 kronor. Sammanlagt
hava alltså för ifrågavarande banbyggnad varit tillgängliga 35,150,000
kronor.

I skrivelse den 22 september 1926 med anslagsäskanden till 1927 års riksdag
anförde järnvägsstyrelsen beträffande inlandsbanans norra del eller sträckan
Porjus- Jokkmokk, att ytterligare anslag för nämnda bandels färdigställande
icke erfordrades. I enlighet med vad styrelsen ifrågasatte föreslog
Kungl. Maj :t i nästlidet ars statsverksproposition, att arbetena å inlandsbanans
norra del skulle tillsvidare nedläggas, när järnvägen färdigställts till
Jokkmokk. I fråga om södra delen eller sträckan från Storuman norrut föreslog
Kungl. Maj .t utan att taga standpunkt till den av styrelsen berörda
frågan om nedläggande av arbetena å denna del vid Sorsele — att arbetena
skulle fortsättas från Blattnic.ksele till Sorsele. Piksdagen förklarade sig
icke hava anledning till erinran mot den sålunda framlagda planen samt anvisade
av Kungl. Maj:t äskat belopp, 1,600,000 kronor, för fortsättande av arbetena
å inlandsbanans södra del.

För fortsättande av arbetena å sträckan Blattnicksele—Sorsele av inlandsllihang
till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 9 häft. (Nr 9.)

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

banan begär järnvägsstyrelsen i skrivelse den 9 september 1927 för budgetåret
1928—1929 1,200,000 kronor. Med nämnda skrivelse har styrelsen överlämnat
en enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 april 1927 verkställd utredning rörande
lämplig sammanbindning av inlandsbanans södra del och tvärbanan från Jörn.
Beträffande lämpligheten av att fortsätta inlandsbanan har styrelsen anfört
bland annat följande:

»Vad som vid den anbefallda och nu av styrelsen verkställda utredningen
framkommit och uttalats ger emellertid icke järnvägsstyrelsen — med de synpunkter
styrelsen har att anlägga och de intressen den har att bevaka — någon
anledning att ändra sin förut kungjorda mening uti spörsmålet om inlandsbanans
fortsatta framdragande. Som ovan anförts står icke värdet av den
diskuterade förbindelsen —• närmast mellan Sorsele och Arvidsjaur — mätt i
beräknebar trafikrörelse och taxeenliga inkomster därav, i någon rimlig proportion
till ränte- och driftkostnader för jämvägsledens anordnande och upprätthållande.
Det framskymtar också i länsstyrelsens yttrande, att annan
järnvägsbyggnad i Norrbottens län skulle vara angelägnare och av större nytta
för befolkningen. Därtill kommer, att om staten under nuvarande förhållanden
likväl vill anse sig förpliktad att ingripa på särskilt sätt för kommunikationernas
ordnande uti här ifrågavarande trakter, detta vid motortrafikens nuvarande
utveckling kan ske på ett vida billigare sätt för staten än genom anläggande
och drift av en järnvägslinje. Järnvägsstyrelsen måste därför bestämt
vidhålla, vad som styrelsen i sin ovan citerade skrivelse av den 22 september
1926 uttalat, nämligen att inlandsbanebygget bör tillsvidare avbrytas,
sedan banan färdigställts söderifrån till Sorsele och norrifrån till Jokkmokk.»

Som sammanfattning av vad som i skrivelsen anförts uttalar järnvägsstyrelsen,
dels att styrelsen icke funnit anledning frångå sin år 1926 uttalade åsikt,
att inlandsbanebygget tills vidare bör avbrytas, sedan banan färdigställts söderifrån
till Sorsele och norrifrån till Jokkmokk, och dels att, om och när inlandsbanans
södra del anses böra sammanknytas med den norra delen, detta bör ske
längs en sträckning Sorsele—Avaviken—Arvidsjaur—Muskussel—Kåbdalis—
Jokkmokk. Ifrågavarande 261 km. långa linje, som skulle ansluta tvärbanan
Jörn—Arvidsjaur vid Arvidsjaurs kyrkplats har beräknats draga en kostnad
av cirka 28 miljoner kronor, varav å den 89 km långa linjen Sorsele—Arvidsjaur
skulle belöpa omkring 9 miljoner kronor. Å sistnämnda sträcka Sorsele—
Arvidsjaur beräknas trafikinkomsterna till 42,000 kronor och driftutgifterna
till 230,000 kronor för år.

Mot detta järnvägsstyrelsens uttalande har avvikande mening anförts av
chefen å styrelsens militärbyrå, vilken med hänsyn till nödvändigheten ur militär
transportsynpunkt att sammanknyta inlandsbanans södra och norra delar
ansett, att något avbrott i inlandsbanebygget icke borde ske utan att banbyggnaden
borde fullföljas i ett sammanhang längs den av järnvägsstyrelsen
för sådant fall förordade sträckningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat sig för att inlandsbanan måtte
fortsättas från Sorsele norrut utefter Muskussellinjen samt därvid anfört:

Inlandsbanans fortsättande i en följd om ock i ett mindre hastigt tempo syntes
länsstyrelsen vara en för icke blott de trakter, som banan genomlöpte,
utan ock för hela landet så viktig angelägenhet, att det icke borde uppskju -

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

1!)

tas till en oviss framtid. Detta företags hela natur vore av den art, att strängt
ekonomiska synpunkter icke rättvisligen borde läggas på detsamma. Förbises
finge ej heller, att i den tid av arbetslöshet, som rådde och med vilken man
påtagligen ännu länge måste räkna, inlandsbanebygget hade en uppgift att
fylla genom de arbetstillfällen, som det skapade. Skulle en landsväg anläggas
för statlig automobiltrafik mellan Sorsele och Arvidsjaur, ville länsstyrelsen
bestämt hävda, att kostnaderna härför, vilka för den å Västerbottens län fallande
delen mellan Sorsele och Slagnäs belöpte sig till icke mindre än 1,230,000
kronor, borde helt drabba statsverket och i ingen mån påläggas Sorsele väghållningsdistrikt,
som icke hade behov av en så dyrbar väg. Även underhållet
av en väg av långt högre klass än som svarade mot väghållningsdistriktets
behov borde ej åläggas detta utan stanna å statsverket.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört huvudsakligen följande:

Det för Norrbottens läns utveckling i materiellt och kulturellt avseende
viktigaste vore tillskapandet av järnvägslinjer i de trakter, där bebyggelsen
vore tätast, vilket i allmänhet betydde detsamma som byggande av tvärbanor
i älvdalarnas riktning och i deras tätast befolkade bygder. Ur synpunkten
av att tillgodose befolkningens kommunikationsbehov borde därför i södra delen
av länet främst tvärbanan Jörn—Arvidsjaur utsträckas till Avaviken
samt utefter Storavans södra strand fram mot Kasker och så småningom upp
till Arjepluogs kyrkby. Därnäst skulle komma en tvärbana utefter Pite älv
från Älsvbyn till lämplig ändpunkt. Därmed skulle järnvägslinjerna också
komma att ansluta sig till de gamla handelsvägarna, vilket vore en betydelsefull
synpunkt. Då emellertid inlandsbanan vore ofrånkomlig ur försvarssynpunkt,
gällde det att förlägga densamma så, att den gjorde största möjliga
gagn för den materiella och kulturella utvecklingen. Länsstyrelsen ville
därför förorda inlandsbanans framdragande efter den av järnvägsstyrelsen
ifrågasatta Muskussellinjen, dock om möjligt med sträckan Sorsele—Avaviken
förlagd norr om Naustasjön, varjämte i järnvägsbyggnadsplanen borde upptagas
en framtida bibana från lämplig punkt å nyssnämnda sträcka till Arjepluogs
kyrkby.

Järnvägsstyrelsens förslag att anordna statlig automobiltrafik mellan Sorsele
och Arvidsjaur samt för ändamålet för en avsevärd kostnad anlägga en
väg av hög klass ansåge sig länsstyrelsen böra avstyrka. Om icke järnväg
byggdes, syntes näppeligen trafiken från Arjepluogs kyrkby komma att till
någon del föras i riktning mot Sorsele utan fortfarande gå direkt på Arvidsjaur
på nuvarande väg. Den återstående trafiken torde då sannolikt bliva av
så små mått, att den kunde framföras på vanliga vägar och med de fordon,
som den enskilda företagsamheten ställde till förfogande.

Slutligen ville länsstyrelsen i detta sammanhang även understryka sin i
skrivelse den 30 augusti 1926 gjorda framställning om den utomordentligt
stora betydelsen av att påbörja en bana i Tomedalen från övertorneå till Pajala,
i vilka trakter förefunnes ett stort trafikbehov för en talrik och i stark
tillväxt varande befolkning.

Norrbottens läns landsting har i skrivelse den 10 oktober 1927 uttalat bland
annat, att inlandsbanans fortsättning söderut från Jokkmokk vore för Norrbottens
invånare, särskilt i de ännu icke tillgodosedda trakterna, ett önskemål,
buret av de största förhoppningar, och ett livsvillkor.

Chefen för generalstaben har i skrivelse den 25 oktober 1927 framhållit, att
inlandsbanans snara fullbordande vore ur försvarets synpunkt av utomordentlig
betydelse. Inlandsbanan vore ojämförligt viktigare än tvärbanorna, vilka

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ur sådan synpunkt endast hade sekundär om ock stor betydelse. Därest en
sammanbindning av inlandsbanans norra och södra delar icke åstadkommes,
bleve kostnaderna för banföretaget ur försvarets synpunkt oproportionerligt
stora i förhållande till den ofullbordade banans värde. Beträffande inlandsbanans
sträckning bär chefen för generalstaben framhållit, att ehuru den s. k.
Kaskerlinjen på grund av sitt stora avstånd från Östersjökusten icke minst
med hänsyn till flygvapnets senaste utveckling måste anses äga avgjorda företräden,
han ansåge sig kunna biträda järnvägsstyrelsens förslag om banans
framdragande enligt Muskussellinjen.

Av departementschefen har anförts, hurusom den nu återstående delen av
inlandsbanan mellan Sorsele och Jokkmokk med dess av riksdagen beslutade
sträckning över Kasker skulle särskilt norr om Skellefteälvens sjösystem komma
att gå genom glest befolkade samt för jordbruk och skogshushållning
ogynnsamma ödebygder. Enahanda bleve till väsentlig del förhållandet med
den av denna sträckning av inlandsbanan betingade bandelen Arvidsjaur—
Gubblijaure av tvärbanan till Jörn. I tidigare avgivna yttranden vitsordades
enhälligt överlägsenheten ur nationalekonomisk synpunkt av den östligaste
sträckningen, Kåbdalislinjen, varemot denna ur försvarssynpunkt icke kunde
godtagas av chefen för generalstaben såsom liggande alltför långt åt öster.
Den nya Muskussellinjen skulle, framhåller departementschefen vidare, frånsett
den 3 kilometer kortare Kåbdalislinjen, erhålla mindre banlängd än de
övriga alternativen samt med nu rådande prisläge kunna utföras för en kostnad,
som icke överstege kostnaden för något av de övriga alternativen. Från
nationalekonomisk synpunkt torde Muskussellinjen få anses vara lika god som
Kåbdalislinjen och sålunda avsevärt bättre än övriga västligare sträckningar,
och därtill komme, att denna linje jämväl ur försvarssynpunkt kunnat godtagas
av chefen för generalstaben. Inlandsbanan i denna sträckning skulle
erhålla en lämplig och naturlig anslutning till tvärbanan till Jörn vid den
för dess hittillsvarande utbyggnadsskede bestämda ändpunkten, den stora
kyrkobyn Arvidsjaur, i följd varav någon förlängning av denna tvärbana icke
skulle erfordras.

Beträffande fortsättningen av inlandsbaneföretaget har departementschefen
i övrigt anfört bland annat följande:

»Enligt min mening äro grundförutsättningarna för banans byggande alltjämt
för handen, men fullföljandet av byggnadsplanen är givetvis i hög grad
beroende av de ekonomiska möjligheterna för planens förverkligande. Det
torde vara uppenbart, att försvaret av övre Norrland skulle hava föga gagn av
banan, om densamma norrut skulle avbrytas vid Sorsele. Ej heller skulle
nyttan i detta hänseende av banan i någon högre grad ökas, om en järnväg å
denna sträcka ersattes med en väg, låt vara denna byggdes för tyngre motorfordonstrafik.
Inlandsbanans ändamål ur försvarssynpunkt, nämligen att densamma
skall komma att utgöra en andra uppmarschlinje med tryggat läge till
de norrbottniska gruvfälten och Bodens fästning, kräver en fortsättning av
banan norrut från Sorsele. Nödvändigheten ur denna synpunkt av banans
fullbordande torde icke heller hava förringats genom de erfarenheter, som
vunnits, sedan beslut om banans byggande fattades. Det lärer vidare vara
klart, att inlandsbanan skulle bliva av ej ringa betydelse för den ekonomiska

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

och kulturella utvecklingen inom do delar av övre Norrland, varom här är fråga.
Särskilt torde så bliva förhållandet, därest hanan framdrages genom sådana
trakter, där grundförutsättningarna för en dylik utveckling verkligen äro för
handen, nämligen förefintligheten i större utsträckning av redan odlad och
odlingsbar jord samt goda skogsmarker. Med hänsyn till vad sålunda anförts
och då den av järnvägsstyrelsen nu undersökta sträckningen av bandelen Sorsele—Jokkmokk,
vilken tidigare icke kommit under omprövning, såvitt nu kan
bedömas, torde vara den ur olika synpunkter lämpligaste, anser jag mig icke
kunna tillstyrka ett upphävande av beslutet om inlandsbanans byggande i
dess helhet, utan vill föreslå, att den återstående bandelen Sorsele—Jokkmokk
fullbordas samt framdrages i den av järnvägsstyrelsen för sådant fall förordade
sträckningen från Sorsele förbi A va viken, Arvidsjaur, Muskussel och Kåbdalis
till Jokkmokk.

Beträffande därefter frågan om den takt, i vilken arbetena å inlandsbanan
skola fortsättas, så har vid 1927 års riksdag fattats beslut om nedläggande av
arbetena å inlandsbanans norra del, när järnvägen färdigställts till Jokkmokk.
Någon anledning att nu påyrka ändring härutinnan föreligger ej. I fråga om
arbetena å södra delen av banan yttrades i nästlidet års statsverksproposition
— jämte det förslag framställdes om arbetenas fortsättande till Sorsele — att
frågan, huruvida ett avbrott i banbyggnaden borde ske vid Sorsele, syntes icke
böra avgöras, förrän arbetenas framskridande gjorde ett ställningstagande nödvändigt.
Med hänsyn till arbetenas planläggning är det nu nödvändigt att avgöra,
huruvida arbetet skall upptagas å bandelen Sorsele—Arvidsjaur. Visserligen
utvisa de av järnvägsstyrelsen verkställda utredningarna, att anläggandet
och trafikerandet av en järväg å denna sträcka, för närvarande skulle bliva
förlustbringande. Man lärer emellertid över huvud taget svårligen kunna räkna
med ett gynnsamt ekonomiskt resultat av inlandsbanan, vilken ju får anses hava
tillkommit huvudsakligen av andra skäl än de rent ekonomiska. För ett omedelbart
byggande av järnväg mellan Sorsele och Arvidsjaur tala förutom de allmänna
kulturella skälen framför allt försvarssynpunkten. På min förfrågan
har chefen för generalstaben i skrivelse den 25 oktober 1927 förklarat, att
sträckningen från Sorsele över Avaviken till Arvidsjaur, samtidigt som den
sammanbunde inlandsbanans södra del med tvärbanan Jörn—Arvidsjaur, tilllika
kunde anses utgöra en del av inlandsbanan enligt den förordade Muskussellinjen
samt att med anledning härav det ur försvarets synpunkt vore icke
endast önskvärt utan även av den största betydelse, att ifrågavarande handel
komme till utförande utan uppskov. Ur trafiksynpunkt lärer det vara av en
viss betydelse att med järnvägen nå sjösystemet vid Avaviken, varjämte ett
sammanknytande av inlandsbanan med tvärbanan Jörn—Arvidsjaur även torde
bliva av värde för förflyttingen av statens järnvägars rullande materiel. Hur
än utvecklingen gestaltar sig, lärer det, såvitt nu kan förutses, icke komma
ifråga att för all framtid lämna ifrågavarande bandelar ofullbordade med
slutpunkter vid Sorsele och Arvidsjaur. Även om det kan synas lockande att
uppskjuta arbetena med dessa bandelars sammanknjdande till bättre tider, är
det dock måhända mera framsynt att utföra arbetena under en lågkonjunktur
med få arbetstillfällen än under bättre tider med stor efterfrågan på arbetskraft.
Förbises må ej heller slutligen, att arbetenas fortsättande å inlandsbanan
omedelbart efter banans färdigställande till Sorsele skulle bereda möjlighet
såväl till fortsatt sysselsättning för den stam av förmän och arbetare,
som vid statens sedan många år tillbaka bedrivna järnvägsbyggnader i övre
Norrland vunnit god erfarenhet i yrket, som ock till ytterligare användning
av vid nuvarande arbetsplatser befintlig arbetsredskap, vilken eljest måste
avyttras för jämförelsevis obetydliga belopp. I sistnämnda hänseende bör
nämligen uppmärksammas, att nu pågående banbyggnadsarbeten i övre Norr -

Statsutskottets utlåtande Nr 9:

Utskottets

yttrande.

land inom de närmaste åren komma att fullbordas. Så beräknas tvärbanan
från Jörn, som vid bifall till vad jag nu föreslår skulle sluta vid Arvidsjaur,
bliva färdigställd under budgetåret 1928—1929, delen Storuman—Sorsele av
inlandsbanan under budgetåret 1929—1930 och statsbanan Hällnäs—Stensele,
i enlighet med vad jag senare denna dag kommer att föreslå, senast under budgetåret
1931—1932. På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra
föreslå, att i samband med inlandsbanans framdragande till Sorsele bansträckan
Sorsele—A vaviken—Arvidsjaur kommer till utförande. Vid bifall härtill torde
under nästa budgetår endast vissa förberedande arbeten behöva äga rum å sträckan
Sorsele—Arvidsjaur, och lära kostnaderna härför kunna bestridas från
det av järnvägsstyrelsen begärda anslaget till inlandsbanan utan förhöjning av
detta anslag.

Beträffande frågan om beviljande av anslag för statens järnvägsbyggnader
i Norrland synes det önskvärt, att ett anslagsbelopp, i huvudsak motsvarande
vad som under de senaste åren i genomsnitt plägat anvisas för ändamålet,
jämväl under de närmaste åren framåt kan beviljas. Härigenom skulle möjlighet
vinnas att med bibehållande i lämplig utsträckning av den erfarna arbetspersonalen
och i en för ett ekonomiskt järnvägsbyggande lämpad takt fortsätta
redan beslutade banbyggnader ävensom att, i den mån dessa avslutas,
kunna, där så befinnes lämpligt, påbörja byggandet av någon enstaka ny
statsbana, exempelvis den bana i Tornedalen, som livligt förordats av länsstyrelsen
i Norrbottens län och vars anläggande synes kunna leda till gagn för
denna utvecklingskraftiga gränsbygd.»

Av 1923 års riksdag har redan tidigare i anledning av ett av dåvarande
departementschefen väckt förslag om inställande tillsvidare av arbetena på inlandsbanan
framhållits angelägenheten av att ett dylikt nedläggande av företaget
un dvekes; i överensstämmelse härmed anvisades ytterligare anslag till
banbyggets fortsättning söderifrån liksom ock — i enlighet med länsstyrelsens
i Norrbottens län livliga tillstyrkan — norrifrån ned till Jokkmokk.

Då nu ånyo anledning föreligger att taga ställning till frågan om ett avbrott
av inlandsbanebygget, får utskottet erinra om nämnda av 1923 års riksdag
uttalade uppfattning. Visserligen skall det icke förnekas, att genom motortrafikens
snabba tillväxt och det neddragande inflytande denna liksom konjunkturförhållandena
i övrigt visat sig utöva på statens järnvägars finanser
de allmänna förutsättningarna för inlandsbanebyggets fullföljande försämrats
på ett sådant sätt, att viss tvekan ur rent ekonomisk och statsfinansiell synpunkt
kan hysas mot arbetenas fortsättande. Att, sedan nu så stor del av
denna enhetligt tänkta inre samfärdselled mellan de lappländska malmfälten
och Mellan-Sverige färdigställts, uppgiva eller åtminstone till en synnerligen
oviss framtid uppskjuta planen på dess fullbordan torde dock enligt utskottets
mening icke böra förekomma. Ur strategisk synpunkt anses ett genomförande
av det tidigare i detta avseende fattade beslutet alltjämt vara av synnerlig vikt.
Även i övrigt kvarstå de allmänna skälen för att banföretaget genomföres.
Bland befolkningen i de trakter som beröras av banan torde företagets genomförande
alltjämt anses utgöra en huvudförutsättning för Norrlands fortsatta
kulturella och ekonomiska utveckling.

Att för statens järnvägars del det ekonomiska resultatet av ifrågavarande
banbygge genom Västerbottens och Norrbottens lappmarker kan komma att

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ställa sig mindre tillfredsställande, togs i betraktande redan då beslutet om
banans anläggning fattades. Ytterligare bär emellertid nu av järnvägsstyrelsen
åberopats, hurusom genom inverkan, bland annat, av en tilltagande motortrafik
statens järnvägars finanser på sista tiden avsevärt försämrats. Vad
inlandsbanan beträffar må dock framhållas, att viss hänsyn tagits till det sålunda
inträdda förändrade förhållandet genom att kapitalökningsanslagen till
banbygget numera anvisas att utgå av andra statsinkomster än lånemedel med
därav följande eftergift av kraven på direkt förräntning av nedlagt kapital.
Det samband, som frågan om finansieringen av inlandsbaneföretaget äger med
spörsmålet om användningen av de årligen inflytande statsintäkterna från de
norrbottniska malmfälten, bör ej heller förbises; i detta avseende må erinras
om ett av 1927 års riksdag gjort uttalande om lämpligheten av att låta någon
del av dessa inkomster i någon form komma statens järnvägar till godo.

Utskottet har ansett det vara av intresse meddela följande:

Avståndsuppgifter rörande Inlandsbanan:

Kristinehamn—Brunfio.................528 km.

Brunflo—Östersund................... 15 * 543 km.

Östersund—Storuman..................312 »

Storuman—Sorsele................... 72 »

Gällivare—Porjus—Jokkmokk........•..... 100 * 484 »

Sorsele—Arvidsjaur (89 km.) —Muskussel—Jokkmokk ._._261 >

Kristinehamn—Gällivare (Muskussellinjen) ....... 1,288 km.

Sorsele—Kasker—Gubblijaure—Jokkmokk.....■ . . 216 km.

Tillkommer tvärbana

Arvidsjaur—Gubblijaure.......•...... 71 > 287 >

Vad angår den 9 mil långa sträckan Sorsele—Arvidsjaur, om vars byggnad
nu närmast är fråga, är denna bandels färdigställande redan trafiktekniskt
sett motiverat med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla en sammanknytning
mellan södra inlandsbanans nuvarande slutpunkt vid Sorsele och tvärbanan
Jörn—Arvidsjaur. Även ur allmän samfärdselsynpunkt synes emellertid
goda skäl kunna anföras för dess fullbordan. Banan passerar i sin sålunda
föreslagna sträckning betydande flottbarlagda vattendrag och löper nära utmed
ett vidsträckt trafikerat vattensystem. Banan skulle också komma att gå
fram i omedelbar närhet till stora skogs- samt myrmarksområden och mäktiga
outnyttjade vattenfall. Inom trafikområdet finnas — enligt vad som vidare
inhämtas av utförda trafikekonomiska utredningar — stora arealer odlingsbar
jord, som, sedan den nuvarande isoleringen hävts, borde hava goda utvecklingsmöjligheter
med skogs- och flottningsarbete som binäring. Att trafikinkomsterna
från ifrågavarande bansträcka uppskattats så lågt beror bland annat
på, att man vid beräkningarna utgått ifrån konkurrens med motortrafiken, särskilt
från den redan befintliga postdiligenslinjen Arjeploug—Arvidsjaur. Det
framhålles dock, att de gjorda kalkylerna avse förhållandena de närmaste åren
efter banans öppnande för trafik och att det föreligger anledning hysa för -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Statsbauau

Hällnäs—

Stensele.

[18-]

hoppning om en ej oväsentlig stegring i trafikinkomsterna under förutsättning
att befolkningstillväxten fortsätter i samma tempo som under senaste decennium
samt att den rikliga tillgången på odlingsjord tillvaratages.

Utskottet haller alltsa föro, att det en gang fattade beslutet om inlandsbanans
byggnad bör fullföljas, om ock på grund av tidsförhållandena planens genomförande
måste utsträckas över en betydligt längre tidsrymd än som ursprungligen
avsågs. Med hänsyn särskilt till önskvärdheten av att kunna inom en
så nära framtid som möjligt erhålla en sammanknytning mellan inlandsbanan
och tvärbanan Jörn Arvidsjaur, varvid också denna tvärbanas ytterligare
förlängning västerut skulle kunna undvikas, anser utskottet den av departementschefen
tillstyrkta sträckningen i mera ostlig riktning mot Arvidsjaur
vara av beskaffenhet att böra godtagas. I detta avseende må erinras, hurusom
genom motortrafikens och vägväsendets utveckling förbindelserna mellan
en järnväg med denna östliga sträckning och de västliga delarna av lappmarken,
enkannerligen Arjeploug, betydligt underlättats, varigenom — såsom
departementschefen ävenledes framhållit — i viss mån försvagats de skäl, som
ur allmän samfärdselsynpunkt tidigare talade för den dessa västliga trakter
genomlöpande Kaskerlinjen.

Mot det äskade anslagsbeloppet, 1,200,000 kronor, finner utskottet icke anledning
till erinran.

Under åberopande härav och med framhållande därjämte av det mindre välbetänkta
i att under nuvarande tid med en svårartad arbetslöshet, som alltjämt
kräver omfattande anstalter från statens sida med särskilt anordnade nödhjälpsarbeten
m. in., nedlägga ett sådant företag som inlandsbanebygget, får
utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

I likhet med departementschefen utgår utskottet från att täckning för ifrågavarande
anslag —• liksom det under nästföljande punkt tillstyrkta anslaget
till statsbanan Hällnäs—Stensele — helt beredes av andra inkomster än lånemedel.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) för fortsättning av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön
och Gällivare för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 1,200,000 kronor;

b) besluta, att inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare
skall å bandelen mellan Sorsele och Jokkmokk framdragas
över Avaviken, Arvidsjaur, Muskussel och Kåbdalis i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 4 januari 1928 angivits.

18 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 18) att till fortsättning
av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 69—72 av åberopade statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr !).

Under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark in. in. liar 11)17 års
riksdag beslutat anläggande av en 97 km. lång tvärbana från Hällnäs å norra
stambanan till Stensele vid inlandsbanan för en med tillämpning av de före
kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriserna beräknad anläggningskostnad
av 11,150,000 kronor. För bananläggningen hava sedermera
för tiden från och med år 1919 till och med budgetåret 1927—1928 anvisats
tillhopa 13,375,000 kronor, varjämte Kungl. Maj:t genom beslut den 26 augusti
1921 för nödhjälpsarbeten å banan anvisat 1,000,000 kronor. För bananläggningen
hava sålunda disponerats tillhopa 14,375,000 kronor. Enligt uppgjord
plan skall banan vara färdigställd under budgetåret 1930—1931.

Järnvägsstyrelsen har för 1928—1929 begärt ett fortsatt anslag av 2,500,000
kronor. Enligt vad styrelsen meddelat, kostar bandelen Hällnäs—Lycksele

9,375,000 kronor och bandelen Lycksele—Storuman beräknas till 10,500,000
kronor. Sammanlagt skulle således banan från Hällnäs till Storuman komma
att kosta 19,875,000 kronor. För statsbanan Hällnäs—Stensele äro för budgetåren
till och med 1927-—-1928 anvisade 14,375,000 kronor. Således skulle
återstå att ytterligare anvisa 5,500,000 kronor att fördelas på budgetåren 1928—

1929 till och med 1930—1931.

Departementschefen har anfört följande:

»Medan bandelen Hällnäs—Lycksele av ifrågavarande statsbana utförts för
den beräknade kostnaden, synas kostnaderna för fullbordande av den återstående
sträckan Lycksele Storuman komma att överskrida det beräknade beloppet
med omkring 1,000,000 kronor. Anledningen härtill är huvudsakligen, att
vid den definitiva och detaljerade kostnadsberäkning för sistnämnda handel, som
först nyligen kunnat verkställas, man nödgats räkna med ej oväsentligt högre
arbetslöner än som vid tidigare gjord approximativ uppskattning kunnat förutses.
Återstående anslag för banan måste därför tillmätas så, att därmed
jämväl berörda kostnadsökning täckes. För budgetåret 1928—1929 torde
emellertid icke kunna avses högre belopp än 2,000,000 kronor. Även med en
sålunda reducerad medelsanvisning lärer det icke vara omöjligt att fullborda
järnvägen till avsedd tidpunkt. På sätt chefen för finansdepartementet kommer
att senare denna dag angiva torde det för budgetåret 1928—1929 erforderliga
beloppet,^ 2,000,000 kronor, i likhet med vad som skett budgetåren 1926—1928
böra utgå av andra statsinkomster än lånemedel.»

Med tillstyrkande av förevarande förslag, hemställer utskottet, Utskottett

yttrande.

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan Hällnäs—

Stensele för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.

19 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 19) föreslagit riksdagen att till fullbordande Statsbanan
av statsbanan Jörn—Arvidsjaur för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reser- Jörn—
vationsanslag av 1,650,000 kronor. Arvidsjaur.

För fortsättande av arbetena å den 75 km. långa bandelen Jörn—Arvidsjaur
av statsbanan Jörn—Gubblijaure begär järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

9 september 1927 för budgetåret 1928—1929 1,650,000 kronor samt anför till
stöd för sistnämnda anslagsäskande följande:

»Enligt i styrelsens skrivelse den 4 september 1925 framlagd arbetsplan skulle
de fortsatta arbetena å bandelen Jörn—Arvidsjaur bedrivas i sådan omfattning,
att rälsläggningen år 1928 skulle framkomma till Arvidsjaur. I samband
med denna plan verkställda beräkningar utvisade, att kostnaderna för
sträckan Jörn—Arvidsjaur skulle, så vitt då kunde förutses, uppgå till 6,700,000
kronor. Denna kostnadsberäkning var verkställd med ledning endast av då utförd
uppstakning av linjen, innan man hunnit bilda sig närmare omdöme om
jordmånens beskaffenhet och andra arbetsförhållanden, som inverka på anläggningskostnaderna.
Den kunde därför endast bliva approximativ. Sedan bandelen
i fråga numera hunnit i sin helhet bliva definitivt uppstakad, detaljerade
markundersökningar utförts och bangårdsplaner med mera upprättats, hava nya
mera specificerade kostnadsberäkningar verkställts, varvid givetvis hänsyn även
tagits till de såsom bekant stegrade arbetskostnaderna. Det har därvid visat
sig, att kostnaderna komma att något överstiga de tidigare uppgivna och beräknas
nu uppgå till 7,150.000 kronor.

Anledningen till kostnadsökningen ligger huvudsakligen däruti, att jordmånen
befunnits vara sådan, att dyrbarare åtgärder nu måst förutsättas för banvallens
dränering och isolering till förebyggande av tjälskjutning, varjämte
en stor del av de myrmarker, banan går över, visat sig kräva större fyllnadsmassor
än tidigare ansetts behövliga.

Då enligt arbetsplanen bandelen i fråga beräknats vara färdigställd under
år 1929, bör för budgetåret 1928—1929 anvisas det för bandelens fullbordande
behövliga beloppet av 1,650,000 kronor.»

Vad beträffar tvärbanan Jörn—Arvidsjaur skulle, vid bifall till förslaget
rörande inlandsbanans sträckning över Arvidsjaur, utöver det av järnvägsstystyrelsen
begärda beloppet, 1,650,000 kronor, ytterligare medel icke erfordras
för denna tvärbana.

Utskottets Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,
yttrande.

att riksdagen må till fullbordade av statsbanan Jörn—Arvidsjaur
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 1,650,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

Kostnader
i samband
med domstolsbehandling

av frågan
om Vänerns
reglering.

[20.]

20 :o) I anledning av Kungl. Maj:ts under punkt 20 gjorda framställning
hemställer utskottet,

att riksdagen må för bestridande av kostnader i samband
med domstolsbehandling av frågan om Vänerns reglering för
budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 300,000
kronor.

Kostnader 21 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 21) föreslagit riksdagen,

Reglering!8 deis mcdS’va> att Kungl. Maj :t må bemyndiga vattenfallsstyrelsen att för

P91 i kronan träffa avtal med vattenfallsägare i Dalälven och Dalälvens reglerings -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

förening att för utförande av Öjesjöns reglering bilda ett Öjesjöns vattenregleringsföretag
i huvudsaklig överensstämmelse med ett i statsrådsprotokollet över
kommuni ka tionsärenden den 4 januari 1928 omförmält förslag till avtal;

dels medgiva, att till bestridande av på staten belöpande andel av kostnaden
för nämnda reglering samt för de regleringsföretag inom Dalälvens flodområde,
beträffande vilka riksdagen framdeles kan komma att besluta, att
kronan skall deltaga, må användas besparingar, som uppkommit å av riksdagen
tidigare för dylikt ändamål anvisade anslag att utgå av fasta lånemedel;

dels ock för fullgörande av de på staten belöpande förskottsinbetalningar för
Öjesjöns reglering, som betingas av att ägarna av obebyggda vattenfall icke
äro skyldiga att omedelbart betala på dessa fall belöpande andelar i regleringskostnaden,
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag, att utgå
av tillfälliga lånemedel, av 20,850 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet,
sid 74—80.

I samband med beviljande av anslag till anläggande av ett statens kraftverk
vid Älvkarleby medgav 1911 års riksdag för möjliggörande av berörda
anläggning (skrivelse nr 220), att mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena,
samt Söderfors bruks aktiebolag och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag,
å andra sidan, finge avslutas avtal i huvudsaklig överensstämmelse med
ett av bolagen den 15 december 1910 undertecknat avtal. Jämlikt § 12 i det
med stöd härav sedermera avslutade avtalet, beträffande vilket de Söderfors
bruks aktiebolag åliggande förpliktelserna numera övertagits av Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag, skall Söderfors bruks aktiebolag till kronan erlägga
15 procent av den på Älvkarleby vattenfall belöpande andelen i kostnanaderna
för sjöregleringar inom Dalälvens flodsystem, vilka öka den vid lågvatten
disponibla vattenkraften vid Älvkarleby, såvitt kostnaderna avse en
fallhöjd av 18.1 meter. Anledningen till stadgandet är, att Söderfors bruks
aktiebolag, som ansågs äga 15 procent av fallen vid Älvkarleby, överlät denna
sin andel på statens vattenfallsverk, mot det att detta förband sig att för all
framtid tillhandahålla bolaget på denna del av fallen, beräknad till 15 procent
av hela vattenkraften, belöpande andel av den elektriska energi, som komme
att vinnas.

Under år 1916 bildades den s. k. Dalälvens regleringsförening u. p. a., vilken
har till uppgift att till gemensam nytta för föreningens medlemmar reglera
vattenframrinningen i Dalälven och dess tillflöden. Kungl. Maj:t har bemyndigat
vattenfallsstyrelsen dels den 30 juni 1916 att för Älvkarleby vattenfall
jämte Stall- och Nygårdsforsarna, dels ock den 25 januari 1918 att jämväl
för Tyttboforsen ingå som medlem av ifrågavarande förening.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom’ gjorda framställningar har riksdagen
beviljat anslag dels för gäldande av statens kostnader i anledning av vattenfallsstyrelsens
inträde i Dalälvens regleringsförening, dels ock såväl för bestridande
av på staten belöpande andel av kostnaderna för provisoriska regleringsåtgärder
inom Dalälvens flodområde, för partiell reglering av Siljan samt

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

för reglering av sjöarna Amungen, Ljugaren, Balungen, Skattungen, Oresjön,
Flaten, Snesen och Vänjansjön som ock för fullgörande av de på staten
belöpande förskottsinbetalningar till Dalälvens regleringsförening, som betingas
av, att ägarna av obebyggda fall i Dalälven icke äro skyldiga att omedelbart
inbetala på dessa fall belöpande andelar av berörda regleringskostnader.

Beträffande regleringen av Siljan och Vänjansjön har Kungl. Maj:t sedermera
på framställningar av vattenfallsstyrelsen genom beslut den 26 juli 1923
respektive den 20 augusti 1926 bemyndigat styrelsen att med vattenfallsägare
i Dalälven och Dalälvens regleringsförening träffa avtal att för nämnda regleringsarbeten
bilda sammanslutningar enligt vattenlagen, benämnda Siljans
respektive Vänjansjöns regleringsföretag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 november 1927 har vattenfallsstyrelsen
gjort framställning om kronans deltagande i kostnaden för ytterligare ett regleringsf
öretag, nämligen regleringen av Öjesjön.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Då den ifrågasatta regleringen av Öjesjön möjliggör ett jämnare utnyttjande
av vattenkraften i Dalälven samt synes bliva för staten ekonomiskt förmånlig
och då statens deltagande i regleringsföretaget torde utgöra en huvudförutsättning,
för att densamma skall komma till stånd, anser jag mig böra
tillstyrka, att staten må deltaga i företaget på de i det framlagda kontraktsförslaget
angivna villkor samt att för ändamålet erforderliga belopp ställas till
vattenfallsstyrelsens förfogande.

Beträffande medelsanskaffningen för gäldande av kronans andel i kostnaden
för regleringsåtgärder inom Dalälvens flodsystem är att märka, att för
sådant ändamål kunna tänkas ifrågakomma -— förutom anslag å riksstaten
— jämväl de medel, som erhållas genom Stora Kopparbergs bergslags aktiebolags
kontraktsenliga inbetalningar till statens vattenfallsverk. Därest inga
särskilda bestämmelser meddelas beträffande dispositionen av de medel, som
av nämnda bolag inbetalas till statens vattenfallsverk, lära de böra inlevereras
till riksgäldskontoret såsom tillgång å vederbörande reservationsanslag, som
riksdagen tidigare av lånemedel anvisat till olika regleringsåtgärder inom Dalälvens
flodområde. Därest något av anslagen för de olika regleringsföretagen,
inberäknat vad sålunda tillgodoförts anslaget, icke försloge till gäldande av
belopp, som vattenfallsstyrelsen kunde bliva pliktig att betala för vederbörande
regleringsföretag, utöver av riksdagen för samma företag beviljat anslag,
skulle möjlighet icke stå öppen att i vidare mån för ändamålet anlita
de av nämnda bolag gjorda inbetalningarna, utan måste särskilt anslag begäras
av riksdagen. På sätt framgår av propositionen nr 120 till 1921 års
riksdag angående anslag för vissa inbetalningar till Dalälvens regleringsförening
har emellertid, efter anmälan till riksdagen, av Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag till vattenfallsstyrelsen inbetald andel av på Älvkarlebyfallet
belöpande kostnader för sjöregleringar inom Dalälvens flodsystem använts till
bestridande av ökade kostnader även för andra dylika regleringsarbeten. Enär
med hänsyn till det nära sammanhanget mellan samtliga ifrågavarande regleringsåtgärder
hinder icke synes möta mot att ett dylikt förfaringssätt till -

Statsutskottets utlåtande AV V.

lämpas jämväl i fråga om andra liknande fall, lärer, därest riksdagen icke
däremot uttalar någon erinran, Kungl. Maj:t bemyndiga vattenfallsstyrelsen
att för täckande av uttaxeringar och andra merutgifter, som kronan på grund
av regleringsföreningens stadgar eller med Kungl. Maj:ts tillstånd ingångna
avtal kan bliva skyldig vidkännas, använda sådana medel, som bolaget antingen
redan inbetalt eller kommer att inbetala. I den mån dylika från bolaget
framdeles inflytande inbetalningar icke erfordras för andra utgifter för
samma ändamål torde dessa medel, såsom riksräkenskapsverket ifrågasatt,
böra tillföras riksstaten och motsvarande nedskrivning av anläggningskostnaden
äga rum.

Vad beträffar av riksdagen beviljade medel för regleringsåtgärder inom
Dalälvens flodsystem, så även om särskilda anslag anvisats till täckande av
kronans andel i regleringen av vissa angivna sjöar, har med samtliga dessa
anslag i verkligheten avsetts att vinna ett och samma huvudsyfte, nämligen
att öka lagvattenmängden vid Älvkarleby. Såsom riksräkenskapsverket anfört
beträffande Vänjansjöns regleringsföretag, torde varje reglering av Dalälvens
källsjöar i syfte att ordna vattenframrinningen i nämnda älv få anses
ingå såsom ett led i den stora regleringen av Dalälvens flodsystem och
därmed tillgodose nyss angivna ändamål. Med hänsyn härtill torde därför
besparingar, som uppkomma å av riksdagen anvisade anslag till täckande av
kronans andel i kostnaden för regleringsföretag inom nämnda flodsystem,
lämpligen kunna användas för bestridande av på kronan belöpande kostnader
i nya regleringsföretag, beträffande vilka statsmakterna besluta, att kronan
skall deltaga i kostnaden för deras utförande. Däremot synas i fråga om de
anslag, som av tillfälliga lånemedel anvisats till fullgörande av på kronan
belöpande förskottsinbetalningar för obebyggda fall, återbetalda förskott böra
inlevereras till riksgäldskontoret för att i en följande riksstat upptagas under
rubriken »Tillfälliga lånemedel, Återbetalningar».

Då i enlighet härmed för gäldande av den på Älvkarlebyfallet belöpande
andelen, 40,190 kronor, av kostnaden för Öjesjöns reglering icke synes erfordras
något nytt anslag, skulle alltså anvisas endast ett belopp av 20,350 kronor
för bestridande av de på kronan belöpande förskottsinbetalningarna för
sagda regleringsföretag, och torde detta anslag liksom tidigare motsvarande anslag
böra utgå av tillfälliga lånemedel.»

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Vad angar sättet för täckande av de kostnader, som kronan beräknas få vidkännas
för deltagande i här ifrågavarande nya vattenregleringsföretag, finner
utskottet anledning till erinran icke föreligga mot att för ändamålet må tagas
i anspråk den del av de utav Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag gjorda
inbetalningar för sjöregleringar inom Dalälvens flodområde, som för närvarande
kvarstår odisponerad, liksom ock det belopp, med vilket bolaget, efter beslut
om genomförande av Öjesjöns reglering, blir pliktigt att bidraga till bestridande
av utgifterna för sistnämnda reglering. Utskottet hemställer alltså.

Utskottets

yttrande.

Statsutskottet.1 utlåtande Nr 9.

Kraftgtntionen

vid Norrforsen.

[22.]

att riksdagen må

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må bemyndiga vattenfallsstyrelsen
att för kronan träffa avtal med vattenfallsägare i Dalälven
och Dalälvens regleringsförening att för utförande av
Öjesjöns reglering bilda ett Öjesjöns vattenregleringsföretag i
huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden den 4 januari 1928 omförmält förslag
till avtal;

b) medgiva, att till bestridande av på staten belöpande andel
av kostnaden för nämnda reglering samt för de regleringsföretag
inom Dalälvens flodområde, beträffande vilka riksdagen
framdeles kan komma att besluta, att kronan skall deltaga, må
användas besparingar, som uppkommit å av riksdagen tidigare
för dylikt ändamål anvisade anslag att utgå av fasta lånemedel;
samt

c) för fullgörande av de på staten belöpande förskottsinbetalningar
för Öjesjöns reglering, som betingas av att ägarna
av obebyggda vattenfall icke äro skyldiga att omedelbart betala
på dessa fall belöpande andelar i regleringskostnaden, för
budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 20,350
kronor.

22:o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för första utbyggnaden
av kraftstationen vid Norrforsen för budgetåret 1928—1929 anvisa
ett reservationsanslag av 1,050,000 kronor.

T fråga om utredningen i ämnet hänvisas till sid. 81—83 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 210, beslöt 1924 års riksdag,
att ett statens kraftverk skulle anläggas vid Norrforsen i Ume älv, samt anvisade
för påbörjande av nämnda kraftverk för budgetåret 1924—1925

1.500.000 kronor.

I enlighet med vad riksdagen uttalat bemyndigade Kungl. Maj:t den 4 juli
1924 vattenfallsstyrelsen att anlägga ett statens kraftverk vid Norrforsen på
högra (södra) stranden av Ume älv med maskininstallation för en effekt av
omkring 12,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av 6,050,000 kronor.

1925 års riksdag beslöt därefter, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i
ämnet, att kraftstationen vid Norrforsen skulle anläggas med maskininstallation
för en effekt av normalt 15,000 kilowatt och för en beräknad kostnad av

6.690.000 kronor, varjämte riksdagen för fortsättande av arbetena med kraftstationen
för budgetåret 1925—1926 anvisade 4,000,000 kronor. Slutligen har
1926 års riksdag för första utbyggnaden av kraftstationen vid Norrforsen för
budgetåret 1926—1927 anvisat 1,190,000 kronor. För anläggningen har alltså
anvisats det för den beräknade totalkostnadens täckande erforderliga beloppet

6,690,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Vattenfallsstyrelsen har nu anmält, att arbetenas fortsättande och fullbordande
givit vid handen, att särskilt avloppstunneln medfört högst väsentligt
ökade kostnader på grund av förefintligheten av ett svårt jordslag på omkring
35 meter under markytan samt flera sporadiskt uppträdande grafitskikt.
På grund härav har tunneln på långa sträckor måst helt omläggas,
varjämte densamma på vissa ställen måst förses med murverk. Den totala
merkostnaden för själva avloppstunneln och dess utlopp i älven belöper sig till

750,000 kronor.

Vad kostnaderna för övriga arbeten beträffar, hava dessa i vissa avseenden
ökats och andra något minskats, men förete en total ökning av 300,000 kronor,
huvudsakligen beroende på oberäkneliga svårigheter på grund av tidig
vårflod, iskravning m. m., som försvårat fångdammsbyggnaderna.

Styrelsen har föreslagit, att för täckande av denna merkostnad måtte få
tagas i anspråk dels ett uppkommet överskott vid anläggningen av Lilla Edets
kraftstation, utgörande 200,000 kronor, dels en besparing av 115,000 kronor
å de till Harsprångets kraftstation anvisade medel, dels ock ett belopp
av 750,000 kronor, utgörande odisponerat rörelsekapital, som ställts till vattenfallsstyrelsens
förfogande av 1921 års riksdag.

Departementschefen yttrar:

»Den uppkomna ytterligare merkostnaden för ifrågavarande anläggning är
i huvudsak beroende på dels förekomsten i avloppstunneln av ett svårt jordslag
ävensom av grafitskikt i tunnelns tak, på grund varav arbetena på långa sträckor
måst helt omläggas, dels ock starkt vattenflöde och släppor i berget. Den
betydande kostnadsökningen synes alltså i stor utsträckning vara att tillskriva
omständigheter, som icke på förhand kunnat förutses. Medel torde nu
böra beredas för täckande av den uppkomna bristen. På sätt förut denna dag
omförmälts i statsrådsprotokollet över finansärenden har chefen för finansdepartementet
föreslagit Kungl. Maj:t att på budgetens inkomstsida uppföra,
bland andra, ovan omförmälda, av vattenfallsstyrelsen anmälda besparingar.

Eör ändamålet erforderliga medel torde därför anvisas såsom nytt anslag.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de omförmälda mer- utskottets
kostnaderna för kraftstationens i Norrforsen utbyggande uppkommit till följd yttrande.
av naturförhållanden, vilka icke kunnat förutses vid de tidigare verkställda
kostnadsberäkningarna. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställer
utskottet,

att riksdagen må för första utbyggnaden av kraftstationen
vid Norrforsen för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag
av 1,050,000 kronor.

23 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen att för utförande
av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens
kraftverk för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000
kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 83—85 i åberopade statsrådsprotokollet.

Distrlbutionsanläggn
in gar in. in.
rid statens
kraftverk.

[23.]

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk har 1927 års riksdag för budgetåret 1927—1928
anvisat 1,500,000 kronor. För budgetåret 1928—1929 har styrelsen hemställt
om ett anslag för nämnda ändamål av 1,000,000 kronor. Sistnämnda belopp
är avsett att tagas i anspråk för utvidgningar och förstärkningar inom statens
kraftverks samtliga distributionsområden ävensom för nya anläggningar, varav
behov tid efter annan uppkommer i samband med underhandlingar om
kraftavsättning.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande anslagsäskande har departementschefen
erinrat, hurusom 1927 års riksdag i anledning av två inom riksdagen
väckta motioner (I: 90 och II: 143) anhållit, att Kungl. Maj:t måtte
med beaktande av vissa av riksdagen angivna synpunkter föranstalta om utredning
samt framlägga därav föranlett förslag rörande framdragande av eu
kraftledning från Porjus till Luleå för tillgodoseende av energibehovet i Norrbottens
kustland. Beträffande resultatet av den i anledning härav sedermera
verkställda utredningen yttrar departementschefen bl. a. följande:

»I skrivelse den 12 december 1927 har vattenfallsstyrelsen avgivit den av
riksdagen begärda utredningen. Styrelsen har därvid hemställt, att styrelsen
oberoende av frågan om subvention måtte få omedelbart påbörja en kraftledning
från Porjus till Boden, avsedd för en effekt av till en början 4,000 kilowatt.
Kostnaderna, omkring 1,050,000 kronor, för ledningen, vars anläggning
skulle draga en tid av omkring tre år, har styrelsen ansett böra utgå
från förevarande anslag. Minskningen i anläggningskapitalet beror på följande
omständigheter. Vid den angivna, mindre överföringsförmågan kan linjen
Porjus—Boden drivas med och tillsvidare isoleras för endast 40,000 volt.
d. v. s. samma spännnig, för vilken vattenfallsstyrelsens ledningsnät i kustlandet
utförts, varvid ovanberörda transformeringsanläggning i Luleå bortfaller.
Linjen från Porjus till kustlandet kan avslutas i Boden, och för överföringen
från Boden till Luleå kan den befintliga 40,000 volts ledningen användas.
Anordningarna i Porjus bliva enklare och kunna utföras med för
andra utbyggnaden i Porjus tillgängliga medel. I den angivna summan av

1,050,000 kronor ingår slutligen icke något belopp för komplettering av kustlandsnätet.
Någon subvention skulle enligt vattenfallsstyrelsens mening sålunda
icke erfordras för åstadkommande av successivt ökad krafttillförsel till
kustlandet, om man där tillämpar normala kraftpris, utan endast om man vill
påskjmda en större kraftleverans till kustlandet eller vill sänka kraftprisen
under de med hänsyn till framställning och överföring erforderliga prisen ned
emot dem, som vattenfallsstyrelsen kunnat tillämpa inom Västerbotten.

Genom beslut den 30 december 1927 har Kungl. Maj:t bemyndigat vattenfallsstyrelsen
att påbörja ifrågavarande kraftledning samt föreskrivit, att kostnaden
för detta arbete skall utgå från anslagen till utförande av distributionsanläggningar
m. m.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag av

1.000.000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Beträffande sättet för beredande av täckning för de härovan tillstyrkta anslagen
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

Stockholm den 14 februari 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,
J. L. Widell, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, E. A.
Hallin, C. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund och C. Johansson i Hälsingborg; från

andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, G. R.
Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosierud,
P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, E. Kristensson i Göteborg,
B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro och S. Persson i Fritorp;

med undantag därav att

i behandlingen av punkterna 17—23 deltagit

herr Oscar Olsson i st. f. herr Olof Olsson och

herr C. O. V. Hammarskjöld i st. f. herr Hallin.

Härjämte hava såsom suppleanter för herr J. G. Walles deltagit, i behandlingen

av punkterna 1—16 herr Oscar Olsson och i behandlingen av punkterna 17_23

herr 7. Hj. E. Pauli.

Reservationer:

vid punkt 6 (telefonstationsbyggnad i nedre Vasastaden i Stockholm)

av herrar Kvarnzelius, Nilsson i Gränebo, Carlsson i Gävle, Johansson i
Hälsingborg, Nilsson i Bonarp, Bengtsson i Norup, Olsson i Kullenbergstorp
och Persson i Fritorp, vilka ansett, att utskottets motivering bort hava följande
lydelse:

»Utskottet, som i likhet med departementschefen anser skäl föreligga, att
åtgärder vidtagas för uppförande av den tilltänkta nya telefonstationsbyggnaden
i nedre Vasastaden, och som icke funnit anledning till erinran mot det
för ändamålet äskade anslagsbeloppets storlek, hemställei;»;

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 9 häft. (Nr 9.)

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

vid punkt 13 (inköp av fastighet i Stockholm)

av herr Anderson i Råstock, vilken ansett att utskottet bort hemställa om
avslag å Kungl. Maj:ts framställning;

av herr Kristensson i Göteborg;

vid punkt 17 (inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare)

av herrar Oscar Olsson, Kristensson i Göteborg och Persson i Fritorp, vilka
ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Vid det betydelsefulla avgörande det här gäller, nämligen huruvida ytterligare
28 miljoner kronor skola nedläggas på ett järnvägsföretag, som till största
delen går fram genom Norrlands, såvitt känt är, minst produktiva ödemarker
eller att i avvaktan på närmare erfarenheter om bland annat bilväsendets
fortsatta utveckling låta Sorsele och Jokkmokk tillsvidare bilda slutpunkterna
för inlandsbanebygget, torde stort avseende böra fästas vid den ståndpunkt
järnvägsstyrelsen intagit i frågan. Av nämnda styrelse har i en utförlig motivering
påvisats, huru de inre delarna av Lappmarken numera kunna på ett helt
annat sätt än tidigare betjänas av motorfordon även från en mera avlägsen
järnvägslinje som utgångspunkt. Kännetecknande för den omkastning i samfärdselväsendet,
som bilismen sålunda medfört, är att ledningen för statens järnvägsväsen
vid valet mellan en järnvägslinje Sorsele—Arvidsjaur eller en automobillinje
på samma sträcka ansett sistnämnda alternativ vara att föredraga.

Yad angår den bansträcka, om vars byggnad nu närmast är fråga, eller den
nära 9 mil långa i ostlig huvudriktning löpande järnvägslinjen Sorsele—Arvidsjaur
har på grund av den ytterst ringa trafik, som är att förvänta, man inom
järnvägsstyrelsen vid de trafikekonomiska kalkylernas uppgörande endast
ansett sig kunna räkna med ett tåg varannan dag i vardera riktningen. Det
uppgives också under sådana förhållanden vara att befara att en del av det fåtal
trafikanter, med vilka järnvägen överhuvud skulle hava att räkna, i stället
skola föredraga automobil som transportmedel. Den redan befintliga postdeligenslinjen
Arvidsjaur—Arjeploug, vilken närmast Arvidsjaur kommer att nästan
sammanlöpa med järnvägen, utgör ock en allvarlig och efter allt att döma
bestående konkurrent till en blivande bana. Mot en årlig trafikinkomst av

42,000 kronor skulle svara utgifter för själva driften till belopp av 230,000
kronor. Rena driftunderskottet uppgår alltså till 190,000 kronor, vilket belopp,
om ränta på anläggningskapitalet 9 miljoner kronor inräknas efter 5
procent, skulle stiga till icke mindre än 640,000 kronor.

Även om banan Sorsele—Arvidsjaur bygges, återstår dock innan inlandsbanan
är fullbordad den cirka 17 mil långa sträckan Arvidsjaur—Muskussel—
Jokkmokk. Denna är hittills endast »okulärt» undersökt. Det är dock känt,
att järnvägslinjen här skulle komma att gå fram genom ännu ödsligare trakter,
varför det ekonomiska resultatet av denna del av inlandsbaneföretaget torde
komma att ställa sig än mer avskräckande. I detta avseende kan också åberopas
ett uttalande från länsstyrelsen i Norrbottens län, som ansett att inlandsbanan
i Norrbotten i själva verket vore ur synpunkten att tillgodose befolk -

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

ningens kommunikationsbehov av underordnad betydelse, ''åtminstone på sträckan
Sorsele—Jokkmokk och alldeles särskilt på den del därav, som ligger norr
om tvärbanan från Jörn’. Länsstyrelsen, som säkerligen icke utan noggrant
övervägande gjort ett sådant uttalande i en fråga av denna för gestaltningen av
länets framtida kommunikationsväsen utomordentliga vikt, har i stället erinrat
om önskvärdheten av att tvärbanor i älvdalarnas riktning och i dessas tätast
befolkade bygder åstadkommas. Det torde alltså vara att befara, att oavsett
ett beslut om nedläggande av ytterligare cirka 30 miljoner kronor i inlandsbanebygget
starka krav från ortsintresset skola framkomma på ytterligare
betydande kapitalutlägg till andra järnvägsföretag i Norrland, för att icke
nämna de vittomfattande vägprojekt, som delvis redan föreligga.

Om alltså överhuvud de största betänkligheter måste göra sig gällande inför
en fortsättning av inlandsbanebygget, gäller detta i all synnerhet just nu under
det oklara läge, vari dessa trakters kommunikationsfrågor befinna sig. Det
torde alltså få anses synnerligen välbetänkt att riksdagen vid sitt avgörande av
frågan följer den ansvariga myndigheten järnvägsstyrelsens förslag, vilket innebär
att inlandsbanebygget tillsvidare skall avbrytas, sedan banan färdigställts
söderifrån till Sorsele och norrifrån till Jokkmokk. Tidpunkten för
avgörande av frågan huruvida bandelen Sorsele—Jokkmokk bör färdiggöras
eller ej bör sålunda enligt utskottets mening framflyttas, tills man får större
erfarenhet om motorfordonens förmåga att tillfredsställande uppehålla trafiken
i dessa trakter. Härför talar ytterligare den omständigheten, att den av
riksdagen tidigare beslutade Kaskerlinjens utbytande mot Muskussellinjen torde
behöva föregås av närmare utredning än som för närvarande föreligger.

Vad ater angar det nu av Kungl. Maj :t i enlighet med järnvägsstyrelsens
förslag äskade fortsättningsanslaget 1,200,000 kronor, torde detta böra beviljas
såsom erforderligt även vid ett avbrott i inlandsbanebygget.

I likhet----än lånemedel.

Under åberopande härav hemställes,

att riksdagen må

a) för fortsättning---- 1,200,000 kronor;

b) besluta, att arbetena a inlandsbanan skola tillsvidare avbrytas,
sedan banan färdigställts söderifrån till Sorsele och
norrifrån till Jokkmokk.»

av herr Rydén, som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen må

a) för fortsättning----av 1,200,000 kronor;

b) med vidhållande av 1917 års riksdag beslut om inlandsbanans
framdragande över Kasker avslå Kungl. Maj:ts förslag
om ändrad sträckning av banan.