Statsutskottets utlåtande Nr 96- (Utlåtande 1937:Su96 su)

Statsutskottets utlåtande Nr 96-

Nr 96.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till
arv.

(3:e avd.)

1 :o) Rätten till arv efter förre nämndemannen Ored Ohlsson från Stoby
socken. I en den 26 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 153, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter förre nämndemannen
Ored Ohlsson från Stoby socken måtte avstås 15,000 kronor till maskinarbetaren
Martin Persson och hans hustru Olga Maria Paulina Persson,
född Nilsson, 5,000 kronor till lantbrukseleven Olle Nilsson samt 30,000 kronor
till förmån för den av Ohlsson upprättade stiftelsen »Olahus, Ola och Ored
Ohlssons stiftelse».

Den 24 oktober 1934 avled förre nämndemannen Ored Ohlsson från Stoby
socken utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,
efterlämna arvsberättigad släkting. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen
129,509 kronor 29 öre. Sedan vissa legat utgått, har av behållningen
ett belopp av 98,612 kronor 21 öre tillfallit allmänna arvsfonden.

I särskild ansökning har änkefru Olga Nilsson i Lund anhållit, att en del
av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter Ored Ohlsson måtte avstås
till hennes son, lantbrukseleven Olle Nilsson. Vidare hava maskinarbetaren
Martin Persson i Kärråkra, Vankiva socken, och hans hustru Olga Maria Paulina
Persson, född Nilsson, anhållit, att av ifrågavarande arv till dem måtte
avstås ett belopp av omkring 15,000 kronor. Därjämte har styrelsen för Önnestads
folkhögskolas och lantmannaskolas garantiförening anhållit, att allmänna
arvsfondens rätt till arvet efter Ored Ohlsson måtte avstås till förmån för
stiftelsen »Olahus, Ola och Ored Ohlssons stiftelse».

Olga Nilsson är änka efter medicine doktor Nils Anton Nilsson i Göteborg,
vilken avled år 1933 och såsom dödsbodelägare efterlämnade, förutom henne,
två söner. Under förmälan att boet efter mannen avträtts till konkurs
har Olga Nilsson till stöd för sin ansökning till en början åberopat släktskap
mellan hennes man och Ored Ohlsson, i det att Nils Anton Nilssons farmor
och Ored Ohlssons moder varit syskon. Vidare har Olga Nilsson anfört, bland

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 96—98.

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

annat, att hennes yngste son, Olle Nilsson, som är född den 25 februari 1913,
genomgått Alnarps lantbruksskola och någon tid varit elev vid Önnestads
lantmannaskolas skoljordbruk på Olahus, att Ored Ohlsson under Olle Nilssons
vistelse på Olahus visat ett varmt intresse för Nilssons utbildning såsom
lantbrukare, samt att hon vore övertygad, att Ored Ohlsson, om han
fått leva, skulle hava testamenterat någon del av sin kvarlåtenskap till Olle
Nilsson, vid vilken han varit varmt fästad och som vore i stort behov av
understöd.

Martin Persson och Olga Maria Paulina Persson hava till stöd för sin ansökning
anfört, att Olga Maria Paulina Persson vore dotter utom äktenskapet till
Ored Ohlssons för omkring 20 år sedan avlidne broder Ola Ohlsson. Under
sina sista dagar hade Ola Ohlsson uttalat en önskan att Ored Ohlsson matte
göra något för hans dotter med användande av de medel, Ola Ohlsson komme
att efterlämna. Ored Ohlsson hade också behjärtat denna broderns önskan,
i det att han för omkring sju år sedan betalat en del skulder, som sökandena
måst åsamka sig. Martin Persson vore nämligen sedan flera år sjuk och hade
därför några gånger vårdats å Broby sanatorium.

Styrelsen för Önnestads folkhögskolas och lantmannaskolas garantiförening,
vars ändamål, bland annat, är att understödja folkhögskolan och lantmannaskolan
i Önnestad, och som är ägare till alla fastigheter, i vilka skolornas
verksamhet bedrives, är jämväl styrelse för stiftelsen »Olahus, Ola och Ored
Ohlssons stiftelse». Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ored Ohlsson
genom gåvobrev den 15 mars 1930 till garantiföreningen överlämnat sina i
Stoby socken belägna hemman, tillsammans 11/ie mantal Stoby, vilka sedan
gammalt benämnts Olahus, att förvaltas under namn av »Olahus, Ola och
Ored Ohlssons stiftelse». Beträffande gåvan föreskrev Ored Ohlsson i gåvobrevet
bland annat, att fastigheterna skulle odelade kvarbliva i lantmannaskolans
ägo för all framtid och »därvid tjäna vid skolan förekommande undervisning».
Jordbruket skulle så vitt görligt så skötas, att detsamma kunde
tjäna som förebild för orten.

Efter att hava hänvisat till nämnda gåvobrev har styrelsen för garantiföreningen
till stöd för sin ansökan anfört i huvudsak följande.

Ored Ohlsson, som vore född på Olahus och bott där under hela sitt liv
samt varit elev vid Önnestads folkhögskolas första kurs, hade varit hembygden
varmt tillgiven och hyst särskilt intresse för landsbygdsungdomens
fostran och utbildning. Beträffande stiftelsen hade hans önskemål varit att
giva den en sådan utrustning att den skulle kunna taga emot ungdom, som
kunde där få en grundlig praktisk utbildning i lanthushållningens olika grenar.
Ored Ohlsson hade vid upprepade tillfällen lämnat ekonomiska bidrag
till stiftelsen. År 1930 hade han sålunda överlämnat i två poster tillhopa
107,000 kronor, varav 100,000 kronor skulle utgöra en fond, vars avkastning
finge användas för stiftelsens ändamål. Är 1932 hade han bekostat vissa diknings-
och skogsplanteringsarbeten m. m. genom att till stiftelsen överlämna
aktier till ett värde av 63,000 kronor. Samma år hade han för inköp av
djur och inventarier överlämnat 25,000 kronor och påföljande år hade han
bidragit till en växthusanläggning med 5,000 kronor. För att säkra stiftelsen
för utgifterna för vissa diknings- och nyodlingsarbeten å en mosse å gården,

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

vilka Ored Ohlsson önskade utförda, hade han i förut nämnda gåvobrev den
14 april 1933 ställt ytterligare 15,000 kronor till stiftelsens förfogande att utbetalas
efter hans död.

För skogsskötsel!! hade Ored Ohlsson varit särskilt intresserad och då under
hösten 1934 ett till Otalius gränsande kronoboställe annonserades arrendeledigt
eller eventuellt till salu, hade Ored Ohlsson uttalat en önskan att
för stiftelsens räkning köpa till bostället hörande skog. Ored Ohlssons plötsliga
bortgång hade emellertid omöjliggjort denna hans tanke.

Då Ored Ohlsson dog, hade arbetet med stiftelsens iordningställande icke
varit färdigt utan åtskilliga arbeten, som styrelsen i samråd med Ored Ohlsson
önskat genomföra, hade återstått. Ored Ohlsson, som av naturen varit
försiktig och betänksam samt ofta gått ensam och planlagt nya uppslag för
stiftelsen, hade varit angelägen om att förbättringsarbetena på Olahus skulle
forceras. Det vöre styrelsens uppfattning, att, örn Ored Ohlsson fått leva,
han efter hand som styrelsen hunnit utföra de skisserade planerna skulle ha
överlämnat de för utförandet behövliga medlen.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av landsfiskalen i Stoby distrikt, Kristianstads
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, länsstyrelsen i Kristianstads
län och kammaradvokatfiskalsämbetet. För innehållet i dessa utlåtanden
redogöres å sid. 3—6 i statsrådsprotokollet.

Departementschefen har anfört följande.

Av förevarande tre ansökningar i fråga om kvarlåtenskapen efter Ored Ohlsson
finner jag i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet makarna Perssons
ansökning vara i främsta rummet förtjänt av beaktande. Hustrun Persson är,
enligt vad verkställd utredning utvisar, barn utom äktenskapet till Ored Ohlssons
tidigare avlidne broder Ola Ohlsson, som enligt uppgift huvudsakligen
samlat den av Ored Ohlsson efterlämnade förmögenheten. Att makarna Persson
stått Ored Ohlsson nära synes mig framgå bl. a. därav, att han i livstiden
ekonomiskt bistått makarna Persson. Då makarna Perssons ekonomiska ställning
är mycket svag och mannen Perssons arbetsförmåga på grund av sjukdom
är synnerligen nedsatt, torde det få anses billigt, att någon del av arvet
efter Ored Ohlsson avstås till förmån för makarna Persson. I likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet
finner jag det av makarna Persson själva begärda
beloppet, 15,000 kronor, icke vara oskäligt.

Beträffande den av änkefru Olga Nilsson för hennes son Olle Nilsson gjorda
ansökningen synas mig även i detta fall sådana omständigheter vara för handen.
att det får anses billigt, att någon del av Ored Ohlssons kvarlåtenskap
tillerkännes Olle Nilsson. Av gjorda uttalanden framgår, att Ored Ohlsson visat
ett varmt intresse för Olle Nilssons utbildning till jordbrukare och sannolikt
skulle lämnat denne ekonomiskt bistånd därtill. Utan dylikt bistånd synas
möjligheterna för Olle Nilsson att fullfölja sin utbildning vara mycket ovissa.
I fråga om storleken av det belopp, som bör tillerkännas Olle Nilsson, anser
jag det av kammaradvokatfiskalsämbetet föreslagna beloppet 5,000 kronor
vara skäligt.

Vad slutligen angår den av styrelsen för Önnestads folkhögskolas och lantmannaskolas
garantiförening gjorda ansökningen får jag emot kammaradvokatfiskalsämbetets
framhållande, att stadgandet i 5 kap. 3 § lagen örn arv icke
kan anses medgiva efterskänkande av allmänna arvsfonden tillfallet arv till
förmån för en juridisk person, erinra, alt statsmakterna redan tagit ställning
till denna fråga och därvid intagit en annan ståndpunkt än ämbetet (prop.
1935 nr 206 p. 9, riksd. skr. nr 229 samt prop. 1936 nr 192 p. 2, riksd. skr. nr
262). Alt Ored Ohlsson hyste det största intresse för den av honom skapade

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

stiftelsen synes mig vara otvivelaktigt. Även om han redan under sin livstid
samt genom testamentariska förordnanden i hög grad ekonomiskt gynnat stiftelsen,
bör detta förhållande enligt min mening icke föranleda till ett avslag
å föreningens ansökning. Då utredningen beträffande denna ansökning otvetydigt
utvisar att stiftelsen stått Ored Ohlsson nära, synes det mig väl motiverat,
att någon ytterligare del av hans kvarlåtenskap kommer stiftelsen till godo för
verkställande av de förbättringar å stiftelsens egendom, vilka under hans livstid
redan planerats och påbörjats av stiftelsens styrelse i samråd med honom.

o Det belopp, som tillfallit allmänna arvsfonden efter Ored Ohlsson, uppgår,
såsom nämnts, till 98,612 kronor 21 öre. Härav skulle, enligt vad jag föreslagit,
15,000 kronor tillerkännas makarna Persson och 5,000 kronor Olle Nilsson.
I fråga örn storleken av den andel av arvsfondens ifrågavarande arv, som
bör efterskänkas till förmån för stiftelsen, synes mig ett belopp av 30,000 kronor
vara skäligt. Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle återstå omkring
hälften av det allmänna arvsfonden ursprungligen tillfallna beloppet,
som således kommer fonden till godo.

Utelottet. De under förevarande punkt behandlade förslagen örn avstående av allmänna
arvsfondens rätt till arv hava icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att av den allmänna arvsfonden
tillfallna kvarlåtenskapen efter förre nämndemannen Ored
Ohlsson från Stoby socken må avstås 15,000 kronor till maskinarbetaren
Martin Persson och hans hustru Olga Maria
Paulina Persson, född Nilsson, 5,000 kronor till lantbrukseleven
Olle Nilsson samt 30,000 kronor till förmån för den av
Ohlsson upprättade stiftelsen »Olahus, Ola och Ored Ohlssons
stiftelse».

2:o) Rätten till arv efter uppasserskan Hulda Josefina Tengberg från
Borås. I en den 13 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 240, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
en femtondel av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter
uppasserskan Hulda Josefina Tengberg från Borås må avstås till änkan Alvida
Charlotta Gustavsson, född Svärd.

Den 29 januari 1934 avled uppasserskan Hulda Josefina Tengberg från Borås
utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna
någon arvsberättigad släkting. Den till allmänna arvsfonden redovisade
behållningen efter henne utgjorde 27,658 kronor 23 öre.

I proposition nr 192 till 1936 års riksdag, punkten 9, föreslog Kungl. Majit
riksdagen medgiva, att en femtondel av den allmänna arvsfonden tillfallna
kvarlåtenskapen efter Hulda Josefina Tengberg måtte avstås till en av hennes
kusiner, Johan Herman Gustavsson. Denna andel av kvarlåtenskapen
motsvarade vad som skulle tillkommit Gustavsson enligt den arvsordning, som

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

gällt före ikraftträdandet av lagen den 8 juni 1928 om arv. Enligt riksdagens
skrivelse den 25 maj 1936, nr 262, blev berörda förslag av riksdagen
bifallet.

Förslag föreligger nu om avstående av en del av arvet efter Tengberg till
ytterligare en kusin, nämligen änkan Alvida Charlotta Gustavsson, född
Svärd. Av utredningen i ärendet framgår i huvudsak följande.

Alvida Charlotta Gustavsson är född 1864. Hon har tre barn, nämligen
två döttrar, av vilka den ena, som är ogift, bidrager till hennes försörjning,
och en son. Den andra dottern och sonen äro gifta samt leva i knappa ekonomiska
omständigheter. Sökanden, som icke kunnat arbeta regelbundet sedan
1921, är ägare till ett till 2,000 kronor taxeringsvärderat hus, som ligger på
ofri, Borås stad tillhörig grund och innehåller två lägenheter, den ena om ett
rum och kök och den andra om två rum och kök. Själv bebor hon jämte den
ogifta dottern tvårumslägenheten, under det att sonen med sin familj bor i
enrumslägenheten. Hon har inga kontanta tillgångar och uppbär i inkomst
endast en folkpension å 10 kronor 80 öre om året. Enligt av en person avgivet
intyg skulle Hulda Josefina Tengberg haft för avsikt att genom testamente
ihågkomma sökanden.

Utlåtanden hava i ärendet avgivits av magistraten i Borås, länsstyrelsen i
Älvsborgs län och kammaradvokatfiskalsåmbetet. Redogörelse härför lämnas
å sid. 2 i statsrådsprotokollet.

Departementschefen har framhållit, att sökanden, som är kusin till den
avlidna, befunne sig i knappa ekonomiska omständigheter utan möjlighet till
eget förvärvsarbete. Stadgandet i 5 kap. 3 § lagen örn arv finge därför anses
tillämpligt i förevarande fall. Därest äldre arvsordning varit tillämplig, skulle
sökanden hava bekommit en femtondel av ifrågavarande kvarlåtenskap.

Då Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet anledning till erinran, får UMottet.
utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att en femtondel av den allmänna
arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter uppasserskan
Hulda Josefina Tengberg från Borås må avstås till änkan
Alvida Charlotta Gustavsson, född Svärd.

Stockholm den 16 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

PETRUS NILSSON.

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Bergström, Pauli, Nilsson i Fredriksfält,
Rahmn, Magnusson, Hörstadius och Bäckström; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Strindlund,
Persson i Falla, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Svensson, Andersson i Prästbol,
Isacsson, Danielsson, Weijne och Erlander.

Reservation

vid punkt l:o) av herrar Jansson i Falun, Strindlund, Svensson i Grönvik
och Weijne.