Statsutskottets utlåtande nr 92 (Utlåtande 1950:Su92 su)

Statsutskottets utlåtande nr 92.

Nr 92.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl. jämte motionsvis gjorda framställningar om
pension eller understöd m. m.

jl. ~ (5:e avd.)

I propositionen nr 120 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 10 mars 1950,
framlagt förslag angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
in. fl.

Vidare ha motionsvis framställningar gjorts om pension eller understöd
åt vissa anställningshavare in. in.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i detta utlåtande,
får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till
propositionen nr 120 samt vederbörande motioner.

l:o) F. d. auditören Gunnar Wiberg. I motionen II: 60 hemställer herr
Kgling m. fl., att f. d. auditören G. Wiberg måtte tillerkännas en lämplig
pension för sin återstående livstid och att hans hustru tillerkännes rätt till
änkepension.

Av handlingarna inhämtas,

att Wiberg är född den 17 juli 1879 och således 70 år gammal;

att han under tiden den 1 november 1911—den 31 december 1948 innehaft
förordnanden såsom vice krigsdomare, auditör eller vice auditör vid
skilda krigsrätter;

samt att han såsom huvudsaklig förvärvsverksamhet under en följd av
år utövat advokatrörelse i Skövde.

Hos Kungl. Maj :t anhöll Wiberg år 1948, att lämplig pension av statsmedel
måtte tillerkännas honom för hans återstående livstid. Sedermera
anhöll Wiberg år 1949 hos Kungl. Maj:t, att åtgärder måtte vidtagas för beredande
av pension jämväl åt hans hustru. Såsom stöd för ansökningarna
åberopade. Wiberg, att de med hans auditörsbefattningar förenade göromålen
under beredskapstiden varit synnerligen betungande samt att han på
grund av sjukdom endast i ringa mån kunnat återuppta sitt arbete som
advokat.

I häröver avgivet utlåtande anförde försvarets civilförvaltning bl. a., att
det icke, såvitt ämbetsverket hade sig bekant, någonsin ifrågasatts, att auditörsbefattningarna
skulle vara förenade med rätt till pension. Att Wiberg

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 92—97.

Statsutskottets utlåtande nr 92

endast på grund av de av honom åberopade förhållandena skulle beredas
pension ansåge ämbetsverket icke kunna tillstyrkas.

Statskontoret ansåg i likhet med civilförvaltningen, att framställningarna
borde lämnas utan bifall samt erinrade, att en vid 1937 års riksdag väckt
motion om pension åt auditören P. G. R. Pihlstrands änka icke föranlett
någon riksdagens åtgärd; bankoutskottet (uti. nr 36, p. 2) hade funnit sig
icke kunna tillstyrka bifall till motionen, enär av Pihlstrand innehavda uppdrag
såsom vice auditör och auditör haft karaktären av bisysslor.

Genom beslut den 30 september 1949 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter tillerkänt
Wiberg en gratifikation av 3 000 kronor.

Utskottet. Såsom av utredningen i ärendet framgår ha auditörsbefattningarna
städse betraktats såsom bisysslor, vilka icke böra medföra rätt
till pension. Ett tillmötesgående av det i motionen framställda förslaget
skulle självfallet kunna medföra icke önskvärda konsekvenser. Vid sådant
förhållande och då Wiberg av Kungl. Maj :t tillerkänts en gratifikation av
3 000 kronor, kan utskottet icke tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.
Utskottet hemställer,

att motionen II: 60 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

2:o) Städerskan vid svenska beskickningen i Helsingfors Emilia Mathilda
Wikstedt. I propositionen nr 120 har Kungl. Maj:t under punkten 1 föreslagit
riksdagen medgiva, att städerskan vid svenska beskickningen i Helsingfors
Emilia Mathilda Wikstedt må från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1 776 kronor, varå tilläggsförmåner icke skola utgå.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande
framställning.

3:o) F. d. kaptenen i kustartilleriets reserv Rolf Erik Georg Lindberg. I
motionen 1: 26 hemställer herr Lundqvist, att riksdagen måtte medgiva, att
f. d. kaptenen i kustartilleriets reserv Rolf Erik Georg Lindberg må från och
med den 1 januari 1950 under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 800 kronor
eller med det belopp, som med hänsyn till föreliggande omständigheter kan
anses skäligt. , ■jglFj*

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindberg är född den 12 september 1875 och således 74 år gammal;

att han år 1895 anställts såsom officersvolontär vid Karlskrona artillerikår
och den 15 mars 1907 utnämnts till kapten vid kustartilleriet;

Statsutskottets utlåtande nr 92.

att han den 15 september 1917 efter ansökan erhållit avsked under två
är från sistnämnda beställning med tillstånd att i två år såsom lönlös kvarstå
vid kustartilleriet, varefter han år 1919 vid 44 års ålder inträtt i kustartilleriets
reserv utan tjänstgöringsskyldighet i fredstid och utan rätt till
pension men med skyldighet att intill utgången av det år, då han uppnådde
55 års ålder, vid krig eller större rustning efter kallelse inställa sig till
tjänstgöring vid kustartilleriet;

att han erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd att kvarstå i reserven intill utgången
av år 1945;

att han under tiden 13 april 1940—30 september 1945 varit inkallad till
tjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap med placering såsom
försvarsassistent hos statens informationsstyrelse;

att han under tiden 1 juli 1900—20 september 1919 varit delägare i flottans
pensionskassa;

att han inbetalt tjänstepensionsavgifter med tillhopa 1 201 kronor 7 öre
samt erlagt gratialavgifter med tillhopa 2 077 kronor 92 öre;

att han enligt det för flottans pensionskassa gällande reglementet icke
haft rätt till pension, enär han avgått ur tjänst innan han uppnått föreskrivna
levnads- och tjänstår;

att han återbekommit matematiska värdet av erlagda gratialavgifter med
1 700 kronor 88 öre men enligt stadgande i flottans pensionskassas reglemente
icke äger återfå erlagda tjänstepensionsavgifter.

Genom beslut den 27 mars 1931 har Kungl. Maj:t funnit en av Lindberg
gjord ansökan att få komma i åtnjutande av pension icke föranleda någon
åtgärd.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 3 januari 1945 gjorde Lindberg förnyad
framställning om erhållande av pension. Genom beslut den 5 oktober samma
år fann Kungl. Maj :t ansökningen icke föranleda någon åtgärd. I

I en vid 1946 års riksdag väckt motion (II: 347) hemställdes, att riksdagen
måtte medgiva Lindberg rätt till ersättning för de av honom till flottans
pensionskassa erlagda tjänstepensionsavgifterna. På hemställan av bankoutskottet
(uti. nr 45) beslöt riksdagen, att motionen icke skulle till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

I den nu väckta motionen anföres bl. a. följande.

Lindberg har folkpension i vanlig ordning samt dessutom tills vidare
fr. o. in. 1 januari 1942 en årlig pension å 3 000 kronor från Tidningarnas
telegrambyrå AB.

Då Lindberg avgick som kapten å stat redan år 1917 vid 42 års ålder och
då han inträdde i reserven först vid 44 års ålder, är han enligt gällande
bestämmelser icke berättigad till pension eller till uppskjuten tjänstelivränta.
Såväl med hänsyn till att Lindberg dock varit i tjänst som officer å
aktiv stat med lön under mer än 17 år och därefter under mer än 27 år
varit officer i reserven med skyldighet att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga
eljest inkallas för rikets försvar in. in. som särskilt med tanke på
hans ovannämnda kvalificerade och synnerligen väl vitsordade tjänstgöring

Statsutskottets utlåtande nr 92.

under nära 51/, år såsom försvarsassistent hos statens informationsstyrelse,
synes det billigt och rättvist, att han genom statens försorg beredes
någon pension.

Om Lindberg kvarstått i tjänst å aktiv stat till 50 års ålder, skulle han
nu varit berättigad till årlig statlig pension med 7 572 kronor jämte 12
procent rörligt tillägg därå. Med hänsyn till hans tjänstgöring hos statens
informationsstyrelse synes den här ifrågasatta pensionen lämpligen böra
utgå med något mer än en femtedel av full kaptenspension eller avrundad
till 1 800 kronor.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår är Lindberg, som
år 1919 lämnat den aktiva militärtjänsten vid en levnadsålder av 44 år och
därefter inträtt i reserven, författningsenligt icke berättigad till vare sig pension
eller tjänstelivränta. Att, såsom motionären ifrågasatt, Lindberg skulle
genom särskilt riksdagsbeslut tillerkännas en pension på grund av hans under
åren 1940—1945 fullgjorda tjänstgöring som försvarsassistent hos statens
informationsstyrelse lärer bl. a. med hänyn till konsekvenserna icke
böra ifrågakomma. Med hänsyn härtill och då Lindbergs pensionsfråga senast
år 1945 varit föremål för Kungl. Maj :ts prövning utan att föranleda någon
åtgärd, hemställer utskottet,

att motionen 1:26 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

4:o) F. d. ingenjören hos marinförvaltningen Gustaf Emanuel Lundin
(tilläggspension). I motionen I: 27 hemställer herr Lundqvist, att riksdagen
måtte bevilja f. d. ingenjören hos marinförvaltningen Gustaf Emanuel Lundin
— utöver honom författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension
med det belopp, som må anses skäligt.

Av handlingarna inhämtas,

att Lundin är född den 23 september 1884 och således 65 år gammal;
att han år 1906 avlagt examen vid tekniska skolan i Stockholm och åren
1911—1913 bedrivit studier vid Ingenieur-Akademie und Technikum Strelitz;

att han före den 1 februari 1918, då han tillträdde statlig tjänst, innehaft
vissa anställningar i kommunal och enskild tjänst;

att han under tiden 1 februari 1918—30 september 1927 varit anställd
som ritare vid Stockholms örlogsvarv, från vilken anställning han sistnämnda
dag entledigats på grund av 1925 års försvarsbeslut och i samband
därmed erhållit en avskedsersättning av 3 925 kronor 25 öre jämlikt föreskrifterna
i kungörelsen den 15 januari 1926, nr 10;

att han under tiden den 23 oktober 1933—den 30 september 1948, då han
avgick ur tjänst med ålderspension, varit anställd vid marinförvaltningens
skeppsbyggnadsavdelning, varvid han sedan den 1 juni 1941 innehaft pensionsberättigande
tjänst, senast i lönegraden Ce 22;

att Kungl. Maj:t genom beslut den 11 juni 1948 med stöd av 15 § 3 mom.
1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente medgivit, att Lundin finge
av tidsperioderna 1 februari 1918—30 september 1927 och 23 oktober 1933

Statsutskottets utlåtande nr 92.

—31 maj 1941, varunder han före erhållande av pensionsberättigande anställning
tjänstgjort såsom ritare och ingenjör vid Stockholms örlogsvarv
och marinförvaltningen, såsom tjänstår för pension enligt reglementet tillgodoräkna
11 år 6 månader (= Va av tjänstetiden);

samt att Lundin jämlikt statskontorets beslut den 31 augusti 1948 tillförsäkrats
avkortad ålderspension med 4 056 kronor för år intill 67 års ålder
och 3 576 kronor för år för tiden därefter jämte 12 procent rörligt tillägg
(hel pension = 7 553 kronor).

Hos Kungl. Maj :t anhöll därefter Lundin om tillgodoräkning såsom tjänstår
i pensionshänseende av vissa tider, varunder han före den 1 februari
1918 varit anställd i enskild eller kommunal tjänst. Därvid gjorde Lundin
gällande dels att hans kommunala och enskilda anställningar haft betydelse
för hans senare anställning i statens tjänst, dels ock att han vid en
del av dessa utfört arbetsuppgifter för statliga företag och inrättningar.
Efter att ha inhämtat vissa upplysningar från statliga myndigheter anförde
marinförvaltningen i skrivelse den 27 november 1948 en del omständigheter,
som i viss mån bestyrkte Lundins uppgifter. I en del fall hade uppgifterna
ej kunnat styrkas, enär vederbörliga ritningar och handlingar
blivit utgallrade och de chefer och ingenjörer, som Lundin biträtt, ej längre
voro i livet. Marinförvaltningen tillstyrkte för sin del bifall till framställningen.
Försvarets civilförvaltning fann däremot vad som anförts icke vara
av beskaffenhet att utgöra tillräckliga skäl för medgivande av att ytterligare
tid tillgodoräknades Lundin för pension, och även statskontoret avstyrkte
framställningen.

Genom beslut den 14 oktober 1949 lämnade Kungl. Maj:t framställningen
utan bifall.

I föreliggande motion anföres till stöd för det däri framförda förslaget
bl. a., att man i fråga om Lundins pensionsförmåner borde taga hänsyn till
att han utan eget förvållande efter 9% års väl vitsordad tjänstgöring i
statens tjänst blev entledigad och att han först efter omkring 6 år åter
kunde beredas sådan anställning. Genom detta uppehåll i statstjänsten
fick Lundin sin befordran försenad, och därigenom kunde han före pensionsåldern
ej uppnå den lönegradsplacering, som han med hänsyn till utbildning
och tjänstgöring borde kunnat räkna med.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår uppbär Lundin
författningsenligt avkortad tjänstepension med 4 056 kronor för år jämte
rörligt tillägg. Vid bestämmandet av nämnda pension har, jämlikt Kungl.
Maj :ts särskilda medgivande, såsom tjänstår tillgodoräknats honom två
tredjedelar av den tid, varunder han före erhållande av pensionsberättigande
befattning innehaft vissa anställningar vid försvarsväsendet. En av
Lundin hos Kungl. Maj:t gjord ansökan om att i pensionshänseende därjämte
få tillgodoräkna vissa anställningstider i enskild och kommunal
tjänst har däremot av Kungl. Maj :t lämnats utan bifall. Vid angivna förhållande
kan utskottet icke tillstyrka, att — såsom i motionen hemställts

Statsutskottets utlåtande nr 92.

— särskild tilläggspension skulle beredas Lundin utöver den honom tillkommande
tjänstepensionen. Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen I: 27 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

5ro) Förra rullföringsbiträdet, fanjunkaren i skånska kavalleriregementets
reserv Per Silfverberg (tilläggspension). I de likalydande motionerna I: 2.32
och II: 279, väckta den förra av herr Rosenberg och den senare av herr Johnsson
i Skoglösa, har hemställts, att riksdagen måtte besluta tilldela fanjunkaren
i Skånska kavalleriregementets reserv Per Silfverberg pension av samma
storlek, som tillkommer fanjunkare på aktiv stat, eller med det belopp, som
med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.

Till stöd för det sålunda väckta förslaget anföres i motionen II: 279 följande.

I proposition nr 142 vid föregående års riksdag föreslog Ivungl. Maj :t, att
Silfverberg tillldelades en årlig pension av 2 232 kr. Riksdagen biföll denna
framställning.

Silfverberg, som är född den 29 mars 1886, antogs till volontär vid Skånska
dragonregementet den 1 nov. 1905 samt övergick den y„ 1915 i regementets
reserv i sergeants grad. Vid inträdet i reserven förordnades Silfverberg som
rullföringsbiträde vid Tomelilla rullföringsområde nr 4. Denna befattning
har Silfverberg innehaft i över 26 år tiden 7„ 1915—::,/u 1941. Vid inskrivningsväsendets
omorganisation 1/1 1942 för ordnades Silfverberg i arvodesbefattning
vid Skånska kavalleriregementets mobiliseringsavdelning och den 1
oktober samma år vid kavalleriregementets indragning i arvodesbefattning
vid Skånska pansarregementets personalavdelning. Denna befattning innehar
Silfverberg alltjämt. Silfverberg förordnades till fanjunkare i Skånska kavalleriregementets
reserv den m/s 1936.

Silfverberg kommer den y,„ 1950, då han inträder i pensionsåldern, att ha
varit anställd i statens tjänst i nära 45 år, varav 9 år i manskapsställning
och 35 år i arvodesbefattning, avsedd för pensionsavgången underofficer.

Silfverbergs pensionsförmåner komma att vid avgången uppgå till sammanlagt
3 420 kr., då han utom ovannämnda pension å 2 232 kr. även erhåller
reservpension med 1 188 kr. Med hänsyn till den långa tid Silfverberg varit
anställd i försvaret måste hans pensionsförmåner anses som blygsamma.
Det kan nämnas att en överfurir, som avgår med pension vid 55 års" ålder, erhåller
en årlig pension av 4 650 kr. En fanjunkare på aktiv stat får vid sin
avgång 5 616 kr. i årlig pension. Skillnaden är i det förra fallet 1 230 kr. och i
det senare 2 196 kr. En skälig förhöjning av Silfverbergs pensionsförmåner
framstår därför som välmotiverad. Det vore berättigat att tillerkänna Silfverberg
en pension av samma storlek, som tillkommer en avgående fanjunkare
på aktiv stat.

Utskottet. Såsom av redogörelsen framgår har 1949 års riksdag på förslag
av Ivungl. Maj :t tillerkänt Silfverberg en årlig pension av 2 232 kronor i hans
egenskap av f. d. rullföringsbiträde. Då enligt utskottets mening i de nu
väckta motionerna några sådana skäl icke förebragts, som skulle kunna motivera
ett frångående av nämnda beslut, hemställer utskottet,

att motionerna I: 232 och II: 279 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Statsutskottets utlåtande nr 92. <

6:o) Förra städerskan hos socialstyrelsen Adéle Sofia Andersson, född
Bäck. Under punkten 2 av propositionen nr 120 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att förra städerskan hos socialstyrelsen Adéle Sofia Andersson,
född Bäck, må, räknat från och med den 1 september 1949, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. in.
uppbära en årlig pension av 528 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

7:o) Anställningshavarna hos arbetsmarknadsstyrelsen Karl Otto Fast och
David Emanuel Forslund. Under punkten 3 av propositionen nr 120 föreslår
Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att anställningshavarna hos arbetsmarknadsstyrelsen
Karl Otto Fast och David Emanuel Forslund må från och med
månaden näst efter den, varunder de lämna sina anställningar, under återstående
livstiden från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära årliga pensioner, Fast med 2 268 kronor och Forslund med 2 940
kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

8:o) F. d. e. o. byråinspektören Karl August Robert Paulson. I de likalydande
motionerna I: 56 och II: 57, väckta den förra av herrar Sandler och
Branting samt den senare av herrar Mosesson och Hedlund i Rådom, har
hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna f. d. e. o. byråinspektören i socialstyrelsen
Robert Paulson vid uppnådda 65 år pension med det belopp, som
vederbörande utskott med hänsyn till förhållandena finner skäligt att föreslå
riksdagen.

Av handlingarna inhämtas,

att Paulson är född den 16 januari 1886 och således 64 år gammal;
att han åren 1906—1910 var fast anställd vid försvarsväsendet;
alt han under åren 1910—1914 anlitades av generalstaben i samförstånd
med polisledningen för särskilda spaningsuppdrag beträffande personer, som
misstänktes uppehålla sig i landet i illegalt syfte;

att han innehaft anställning vid statens polisbyrå för övervakande av utlänningar
under tidsperioderna 1 augusti 1914—31 januari 1918, 1 januari 1921
—31 december 1924 samt 1 januari 1933—31 december 1937, sistnämnda tidsperiod
såsom t. f. föreståndare för polisbyrån;

att han under tiden 1 januari 1938—30 juni 1944 innehaft anställning såsom
e. o. byråinspektör hos socialstyrelsen och tiden 1 juli 1944—15 mars
1947 motsvarande anställning hos statens utlänningskommission;

Statsutskottets utlåtande nr 92.

att han, efter att jämlikt Kungl. Maj :ts beslut ha avstängts från tjänstgöring
hos utlänningskommissionen fr. o. in. den 4 januari 1945, genom högsta
domstolens utslag den 15 mars 1947 dömts, förutom till frihetsstraff, till" avsättning.

samt att han alltsedan den 5 juli 1948 är anställd hos arbetsnänmden i
Stockholms stad såsom extra tjänsteman i lönegraden Cg 13.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statskontoret avgivit utlåtande, därvid ämbetsverket infordrat yttrande
från socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har framhållit, att Paulson torde äga rätt till tjänstelivränta
vid 65 års ålder och vidare anfört följande.

Socialstyrelsen har i bifogad tjänstematrikel1 sammanställt vissa uppgifter
rörande Paulsons tjänsteförliållanden med syfte att belysa den rätt till
pensionsförmån, som skulle kunna tillkomma Paulson på grundval av dessa
tjänsteförhållanden. Därjämte bifogas en skrivelse från statens utlänningskommission1
angående Paulsons tjänstgöring hos kommissionen.

Det framgår härav bland annat, att Paulson under tiden mellan 1/s 1914
och 3,/12 1937 periodvis har tjänstgjort å den särskilda polisbyrå för övervakande
av utlänningar, vilken byrå stod under överståthållarämbetets överinseende,
samt därefter har varit i socialstyrelsens tjänst under tiden från
7,1938 till “/..1944 och i statens utlänningskommissions tjänst under tiden
från /- 1944 till /3 1947, då Paulson dömdes till avsättning genom högsta
domstolens utslag. Paulson hade då redan tills vidare avstängts från tjänstgöring
hos utlänningskommissionen genom Kungl. Maj :ts beslut den 4
januari 1945.

Det må erinras om att polisbyrån överflyttades från överståthållarämbetet
till socialstyrelsen 1/1 1938. Viss del av den personal, som hos polisbvrån
haft stadigvarande anställning, övergick härmed i socialstyrelsens och sedermera
i utlänningskommissionens tjänst. Det kan vidare förtjäna att nämnas,
att utlänningskommissionen i skrivelse till Konungen den 21 juni 1949
har hemställt, att befattningshavare, tillhörande denna kategori, måtte få
tillgodoräkna sina icke pensionsberättigande anställningstider hos polisbyrån
som tjänstår för erhållande av pension.

Paulsons tjänstgöring å polisbyrån torde delvis ha haft en mera speciell,
statlig karaktär och på denna grund i ännu något högre grad än den övriga
personalens kunna komma i betraktande i förevarande "hänseende.

I motionerna har uppgivits, att Paulson under 39 år varit i allmän tjänst.
Socialstyrelsen har icke kännedom om på vilket beräkningssätt detta uttalande
grundats. I varje fall synes det icke vara möjligt att komma upp till
denna siffra utan att medräkna den tid, då Paulson ägnade sig åt att driva
en enskild detektivbyrå och därunder innehade vissa uppdrag för generalstabens
räkning. Denna tid lär väl dock svårligen kunna komma i betraktande
såsom berättigande till pension. I den mån Paulson har bestridit någon
rent kommunal tjänst, lär väl denna näppeligen kunna medräknas.

Enligt riktlinjerna för den förestående omregleringen av pensionsförhållandena
beträffade avsatt tjänsteman, å vilken tidigare utfärdat tjänstepensionsreglemente
äger tillämpning, skall avsättningen i och för sig icke
längre få den verkan, att sådan tjänsteman kommer att intaga en ogynnsammare
ställning i pensionshänseende, såsom i motionerna uppenbarligen har

1 Här utesluten.

Statsutskottets utlåtande nr 92.

förutsatts. Under sådana omständigheter synes något särskilt beslut från
riksdagens sida om pension åt Paulson icke vara erforderligt.

Statskontoret har anfört följande.

Såsom socialstyrelsen framhållit, torde Paulson vara berättigad att etter
därom gjord ansökan från och med månaden näst efter den, varunder han
uppnår 65 års ålder, komma i åtnjutande av tjänstelivränta jämlikt bestämmelserna
i 26—28 §§ 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente. Därest
Paulson den 3 januari 1945 frivilligt avgått ur tjänst, hade honom tillkommande
tjänstelivränta, grundad å hans anställningstid i extra ordinarie
befattning eller tiden 1 januari 1938—3 januari 1945 uppgått till 1 126
kronor 80 öre för år. På grund av bestämmelsen i 28 § 3 mom. samma reglemente
skulle livräntan dock i förevarande fall komma att utgå med allenast
en tredjedel. En bestämmelse av samma innebörd, som varit intagen i
1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente i dess ursprungliga lydelse, har
emellertid genom beslut av 1949 års riksdag upphört att gälla. För att erhålla
en motsvarande jämkning av gällande äldre pensionsbestämmelser har
Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens bemyndigande uppdragit åt statskontoret
att inkomma med förslag härutinnan. Statskontoret är berett att inom
närmaste tiden för Kungl. Maj:t framlägga sådant förslag. Det torde således
kunna förutsättas, att Paulson tillkommande livränta kommer att utgöra
ovannämnda 1 126 kronor 80 öre för år.

Såsom ovan framhållits, kan till grund för livräntas bestämmande endast
läggas anställningstiden från och med den 1 januari 1938, då Paulson erhållit
pensionsberättigande befattning i statens tjänst. Av föreliggande tjänstematrikelutdrag
beträffande Paulson framgår, att denne under vissa perioder,
tillhopa något mer än 12 år, varit anställd vid polisbyrån för övervakande
av utlänningar i riket. Därest för Paulson varit fråga om tjänstepension,
torde Kungl. Maj :t med stöd av bestämmelsen i 17 § 3 mom. 1941
års allmänna tjänstepensionsreglemente i särskild ordning ha medgivit tillgodoräkning
med två tredjedelar av sistnämnda tid. Dylika medgivanden om
tjänstärsberäkning i pensionshänseende ha emellertid regelmässigt begränsats
att gälla tjänste- och familjepension men däremot icke tjänste- och
familjelivränta.

På grund av vad sålunda anförts finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka,
att Paulson i pensionshänseende beredes en förmånligare ställning
än den som tillkommer honom med tillämpning av gällande pensionsbestämmelser.
Statskontoret anser förty, att motionerna icke böra föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottet. Såsom socialstyrelsen och statskontoret framhållit, är Paulson
berättigad att efter uppnåendet av 65 års ålder utbekomma tjänstelivränta
med tillämpning av bestämmelserna i 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente.
Beloppet av livräntan skulle, därest Paulson frivilligt avgått
ur tjänst vid den tidpunkt då han avstängdes från tjänstgöring, ha uppgått
till 1 126 kronor 80 öre för år. Enär Paulson dömts till avsättning, skall dock
livräntan jämlikt stadgande i 28 § 3 mom. nämnda reglemente utgå med
allenast en tredjedel av sagda belopp. Emellertid har — sedan jämlikt beslut
av fjolårets riksdag ett i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente intaget
stadgande om reduktion av livräntan i här avsedda fall numera upphört
att gälla — åt statskontoret uppdragits alt avge förslag till motsvarande
jämkning av gällande äldre pensionsbestämmelser. Enligt vad statskontoiet

Statsutskottets utlåtande nr 92.

ret upplyst, kommer ämbetsverket att inom den närmaste tiden för Kungl.
Maj :t framlägga sådant förslag. En omreglering i enlighet härmed av pensionsförhållandena
beträffande avsatt tjänsteman, å vilken tidigare utfärdat
tjänstepensionsreglemente äger tillämpning, torde medföra, att reduktion av
tjänstelivränta vid avsättning icke vidare kommer att äga rum. Det kan sålunda
förutsättas, att den Paulson tillkommande livräntan icke kommer att
utgå med lägre belopp än om han frivilligt avgått ur tjänst. Vid sådant förhållande
anser utskottet i likhet med de hörda myndigheterna, att de nu
väckta motionerna icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 56 och II: 57 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

9:o) Förre biträdande platsledaren vid vägförvaltningen i Västernorrlands
län Erik Algot Granberg. Under punkten 4 av propositionen nr 120 föreslår
Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förre biträdande platsledaren vid vägförvaltningen
i Västernorrlands län Erik Algot Granberg må, räknat från
och med den 1 maj 1949, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd in. m. uppbära en årlig pension av 2 004
kronor. ,, |

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

10 :o) Förre vägarbetaren, landstingsmannen Carl August Ferm. Under
punkten 5 av propositionen nr 120 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva,
att förre vägarbetaren, landstingsmannen Carl August Ferm, må, räknat
från och med den 1 januari 1950, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och undersiöd in. in. uppbära en årlig pension
av 996 kronor, varå tilläggsförmåner icke skola utgå.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

11 :o) Förra köksföreståndarinnan vid statens vattenfallsverks impregneringsanstalt
i Åsbro Linda Linnéa Vidlund. Under punkten 6 av propositionen
nr 120 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra köksföreståndarinnan
vid statens vattenfallsverks impregneringsanstalt i Åsbro Linda Linnéa
Vidlund må, räknat från och med den 1 juni 1949, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd in. in. uppbära
en årlig pension av 804 kronor, varvid skall iakttagas den Vidlund

Statsutskottets utlåtande nr 92.

genom Ivungl. Maj:ts beslut den 18 november 1949 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

12:o) Vägarbetaren Fritz Johan Talsjö. I motionen II: 25 hemställer herr
Åkerström, att riksdagen måtte besluta, att hinder icke möter för vägarbetaren
F. J. Talsjö att i och för underkastande under 1942 års arbetarpensionsreglemente
jämlikt dess 1 § 1 mom. d) få tillgodoräkna anställningstid
hos civilförvarsstyrelsen och att pension sålunda enligt detta reglemente och
det i dess ställe senare utfärdade 1947 års motsvarande reglemente måtte
kunna beredas honom.

Av handlingarna inhämtas,

att Talsjö är född den 27 oktober 1886 och således 64 år gammal;

att han under åren 1919—1949 innehaft anställningar hos Skellefteå väghållningsdistrikt
och Skelleftcåbygdens vägdistrikt ävensom, från och med
år 1944, bos vägförvaltningen i Västerbottens län med en sammanlagd tjänstetid
av 10 år 8 månader 13 dagar;

samt att han under tiden oktober 1944—-juli 1945 tjänstgjort såsom blockledare
i Ljusvattnet vid omhändertagande av finska evakuerade in. in., vilket
arbete bedrivits i civilförvarsstyrelsens regi.

I motionen anföres till stöd för det däri väckta förslaget bl. a. följande.

Genom sin anställning år 1944 lios civilförsvarsstyrelsen, som ju är en
statlig institution, har Talsjö utan tvivel innehaft statlig anställning. Vad
som i detta sammanhang särskilt bör beaktas, är för det första, att Talsjö
icke frivilligt sökt denna anställning utan i stället, såsom tydligt framgår
av vederbörande civilförsvarsschefs intyg, uttagits för detta arbete. Därest
denna uttagning icke skett, hade han utan tvekan uppnatt minst 7 manaders
anställning hos vägförvaltningen även år 1944. Detta är icke endast ett antagande
utan stödes av dels intyg av vågmästare, dels den omständigheten,
att Talsjö åren 1945 och 1946 varit i arbete hos vägförvaltningen mer än
7 månader per år, ett förhållande som talar för sannolikheten av att samma
skulle blivit fallet år 1944, därest han ej uttagits till befattningen som blockledare.
Av sistnämnda intyg framgår, att Talsjö i så fall skulle ha i vanlig
ordning fortsatt sin anställning under månaderna oktober—december 1944
med de vid denna tid varje år regelbundet återkommande förberedelsearbetena
för vintervägunderhållet. Härigenom skulle han med all visshet ha
kommit upp i mer än 7 månaders anställning år 1944 och sålunda för 3 år
i följd ha uppnått anställningstid av dylik längd. Härigenom hade Talsjö
kunnat bli underkastad pensionsreglementet, innan han den */m 1946 uppnådde
60 års ålder.

över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statens pcnsionsanstalt avgivit utlåtande, därvid anstalten infordrat
yttrande från väg- och valtcnbyggnadsstyrelsen.

Statsutskottets utlåtande nr 92.

Väg- och nättenbgggnadsstijrelsen har anfört följande.

Frågan huruvida Talsjö vid tillämpning av 1 § 1 mom. d) 1942 ars
tjänstepensionsreglemente för arbetare skulle få tillgodoräkna tid för
tjänstgöring såsom blockledare för omhändertagande av finska evakuerade
i civilförsvarsstyrelsens regi har såsom framgår av till föreliggande motion
bilagda handlingar tidigare varit föremål för utredning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som i ärendet hört civilförsvarsstyrelsen och statskontoret.
Utredningen gav vid handen, att denna tjänstgöring icke var att
betrakta såsom sådan arbetaranställning, som fick inräknas i den s. k.
kvalifikationstiden enligt nämnda författningsrum.

I ärendet har numera förebragts ett den 22 november 1949 dagtecknat
mtyg av civilförsvarschefen G. Sverdrup i Bureå, vilket fogats till motionen.
Enhgt nämnda intyg skulle Talsjö uttagits till och icke frivilligt sökt
tjänstgöring såsom blockledare. Såvitt styrelsen har kunnat utröna, förelåg
vid ifrågavarande tid icke någon formell tjänsteplikt enligt civilförsvarslagen,
varför uttagningen av Talsjö till blockledarebefattningen icke
torde ha skett tvångsvis. Tjänstgöringen torde vidare knappast kunnat karakteriseras
såsom sådan »arbetaranställning», vilken förutsättes i tjänstepensionsreglementet.
Det måste i princip anses vara oriktigt, att Talsjö sättes
i bättre läge än t. ex. sådana arbetare, som under viss tid tjänstgöra såsom
arbetsledare och icke äga räkna denna tid tillgodo såsom kvalifikationstid
enligt 1 § 1 mom. d) tjänstepensionsreglementet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, anser sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke kunna tillstyrka bifall till föreliggande motion.

Statens pensionsanstalt har anslutit sig till väg- och vattenbyggnadsstvrelsens
uppfattning.

Utskottet. Det i motionen framförda förslaget innebär, att Talsjö skulle
såsom kvalifikationstid i pensionshänseende jämlikt 1 § 1 mom. d) 1942
års arbetarpensionsreglemente få tillgodoräkna viss tid, varunder han år
1944 tjänstgjort såsom blockledare vid omhändertagande i civilförsvarsstyrelsens
regi av finska evakuerade in. in. Av den lämnade redogörelsen framgår,
att frågan härom tidigare varit föremål för prövning inom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, som efter att ha inhämtat yttrande från civilförsvarsstyrelsen
och statskontoret funnit omförmälda anställning icke vara
att anse som sådan arbetaranställning, vilken avses i nämnda reglemente.

I motionen göres nu med stöd av intyg gällande, att därest Talsjö icke
»uttagits» till tjänstgöring som blockledare, han kunnat påräkna så lång
anställningstid under år 1944 vid vägväsendet, att han skulle blivit underkastad
reglementet. I anledning av denna uppgift må framhållas, att vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen i sitt över motionen avgivna yttrande anfört
bl. a., att såvitt styrelsen kunnat finna, vid ifrågavarande tid icke förelegat
någon formell tjänsteplikt enligt civilförsvarslagen, varför Talsjös placeiing
s°iii blockledare icke torde ha skett tvångsvis. Ifrågavarande tjänstgöring
torde således icke i och för sig ha verkat hindrande på Talsjös möjligheter
att vinna förlängd anställning vid vägväsendet under år 1944. Härtill
kommer, som nämnts, att tjänstgöringen som blockledare knappast lärer
kunna betecknas som arbetaranställning i pensionsreglementets mening. Vid

Statsutskottets utlåtande nr 92.

angivna förhållanden finner sig utskottet i likhet med de hörda myndigheterna
icke kunna tillstyrka det i motionen framställda yrkandet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen 11:25 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

13 :o) Förre vägarbetaren August Wilhelm Oskarsson. I motionen II: 195
hemställer herr Jacobson i Vilhelmina, att riksdagen måtte medgiva, att förre
vägarbetaren A. W. Oskarsson från och med den 1 januari 1950 under sin
återstående livstid får från anslaget till diverse pensioner och understöd
in. in. uppbära en årlig pension av 1272 kronor, varå tilläggsförmåner ej
må utgå.

Av handlingarna inhämtas,

att Oskarsson är född den 13 juli 1887 och således 62 år gammal;

att han åren 1912—1922 varit anställd vid statliga järnvägsbyggnader
med en sammanlagd tjänstetid av 9 år 10 månader 11 dagar;

att han åren 1923—1940 varit anställd vid Lycksele in. fl. vägdistrikt
med en sammanlagd tjänstetid av 10 år 10 månader 21 dagar;

samt att han således — efter en sammanlagd tjänstetid av omkring 21
år — lämnat sin arbetsanställning år 1940 vid en levnadsålder av 53 år.

Över motionen har statens pensionsanstalt, efter därom i vederbörlig ordning
gjord framställning, avgivit utlåtande och därvid infordrat yttrande
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbijggnadsstyrelsen har anfört följande.

På anmodan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vägförvaltningen i
Västerbottens län företagit utredning i ärendet, vilken ger vid handen, att
Oskarsson kan räkna en sammanlagd anställningstid i statens tjänst och
i väghållnings- och vägdistrikt av cirka 21 år, att han år 1940 slutade sin
anställning vid vägväsendet samt att han icke vid något tillfälle anmält
sig vilja ifrågakomma till anställning vid den statliga vägorganisationen.
Med hänsyn till att Oskarsson icke kan åberopa särskilt lång anställningstid
samt till det förhållandet att han icke anmält sig till erhållande av arbete
finner sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke kunna tillstyrka bifall
till föreliggande motion II: 195.

Statens pensionsanstalt bär med hänsyn dels till att Oskarsson avgått
från arbetaranställningen redan vid ungefär 53 års ålder ock före vägväsendets
förstatligande, dels ock till konsekvenserna bestämt avstyrkt bifall
till motionen.

Utskottet. Av utredningen i ärendet framgår att Oskarsson, som är född
år 1887, slutat sin anställning vid vägväsendet år 1940 och att han icke
därefter anmält sig vilja ifrågakomma till anställning vid den statliga vägorganisationen.
Oskarsson fyller således icke de för erhållande av pension
jämlikt gällande bestämmelser om pensionering av vissa f. d. arbetare

Statsutskottets utlåtande nr 92.

vid vägväsendet uppställda villkoren, nämligen att vara född före år 1884
samt att ha kvarstått i anställning till 1943 års utgång. Med hänsyn härtill
och då riksdagen tidigare ansett sig böra vid sidan av nämnda bestämmelser
bevilja pension av statsmedel endast åt vägarbetare, som kunnat
åberopa särskilt lång anställningstid (omkring 30 år eller därutöver), finner
sig utskottet i likhet med de hörda myndigheterna icke kunna tillstyrka
någon åtgärd i motionens syfte.

Utskottet hemställer förty,

att motionen II: 195 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

14ro) Förre vägarbetaren Viktor Seth Mårdberg. I motionen II: 196 hemställer
herr Jacobson i Vilhelmina, att riksdagen måtte medgiva, att förre
vägarbetaren V. S. Mårdberg från och med den 1 januari 1950 under sin återstående
livstid får från anslaget till diverse pensioner och understöd in. in.
uppbära en årlig pension av 1 272 kronor, varå tilläggsförmåner ej må utgå.

Av handlingarna inhämtas,

att Mårdberg är född den 1 januari 1889 och således 61 år gammal;

att han åren 1912 1927 varit anställd vid statliga järnvägsbyggnader

med en sammanlagd tjänstetid av 9 år 9 månader 18 dagar;

att han åren 1928—1941 varit anställd vid Dorotea vägdistrikt med en
sammanlagd tjänstetid av 9 år 1 månad;

samt att han således — efter en sammanlagd tjänstetid av omkring 19 år
— lämnat sin arbetsanställning år 1941 vid en levnadsålder av 52 år.

Över motionen har statens pensionsanstalt, efter därom i vederbörlig ordning
gjord framställning, avgivit utlåtande och därvid infordrat yttrande från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört följande.

På anmodan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vägförvaltningen i
Västerbottens län företagit utredning i ärendet, vilken ger vid handen, att
Mårdberg kan räkna en sammanlagd anställningstid i statens tjänst och i
väghållnings- och vägdistrikt av 18 år 10 månader 18 dagar, att han slutade
sin anställning vid vägväsendet med utgången av år 1941 samt att han icke
vid något tillfälle anmält sig vilja ifrågakomma till anställning vid den statliga
vägorganisationen. Med hänsyn till att Mårdberg icke kan åberopa särskilt
lång anställningstid samt till det förhållandet att han icke anmält sig
till erhållande av arbete, finner sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke
kunna tillstyrka bifall till föreliggande motion II: 196.

Statens pensionsanstalt har med hänsyn dels till att Mårdberg avgått från
arbetaranställningen redan vid ungefär 53 års ålder och före vägväsendets
förstatligande, dels ock till konsekvenserna bestämt avstyrkt bifall till motionen.

Statsutskottets utlåtande nr 92.

Utskottet. Då omständigheterna i föreliggande pensionsärende äro likartade
med de under nästföregående punkt omförmälda, får utskottet med
åberopande av vad utskottet där anfört hemställa,

att motionen II: 196 icke må till någon riksdagen åtgärd
föranleda.

15 :o) Förra städerskan vid nationalmuseum Frida Johansson, född Johansson.
Under punkten 7 av propositionen nr 120 föreslår Kungl. Maj:t
riksdagen medgiva, att förra städerskan vid nationalmuseum Frida Johansson,
född Johansson, må, räknat från och med den 1 oktober 1949, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
in. m. uppbära en årlig pension av 468 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

16:o) Förra städerskan vid karolinska högre allmänna läroverket i Örebro
Agnes Elisabet Pettersson, född Smedberg. Under punkten 8 av propositionen
nr 120 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra städerskan vid karolinska
högre allmänna läroverket i Örebro Agnes Elisabet Pettersson, född
Smedberg, må, räknat från och med den 1 januari 1949, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd in. in.
uppbära en årlig pension av 528 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

17 ro) Förra e. o. småskolläraren Svea Johanna Grahn, född Stenberg. Under
punkten 9 av propositionen nr 120 föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva,
att förra extra ordinarie småskolläraren Svea Johanna Grahn, född Stenberg,
må åtnjuta tjänste- och familjepensionsrätt, såsom om hon vid pensionsålderns
inträde innehaft extra ordinarie småskollärartjänst, dock att
vid tjänstårsberäkningen hänsyn icke må tagas till tid efter Grahns avgång
ur tjänst samt att såsom villkor för pensionsrätter åtnjutande skall gälla,
att Grahn avstår från författningsenligt föreliggande rätt till livränta.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

Statsutskottets utlåtande nr 92.

lS:o) Förra lärarinnan Hulda Elisabet Wiklund. (tilläggspension). I likalydande
motionerna I: 57 och II: 105, väckta den förra av herr Nils Larsson
m. fl. och den senare av herr Gunnarsson m. fl., har hemställts, att riksdagen
ville besluta, att lärarinnan Hulda Elisabet Wiklund, Offerdal, fr. o. m. den
1 juli 1950 måtte erhålla tilläggspension med skäligt belopp.

Av handlingarna inhämtas,

att Wiklund är tödd den 14 november 1888 och således 61 år gammal;

att hon åren 1907—-1919 och 1946—1949 innehaft anställningar som lärarinna
resp. e. o. lärarinna i olika skoldistrikt inom Jämtlands län med en
sammanlagd tjänstetid av 12 år 6 månader;

att hon åren 1919—1944 varit verksam såsom missionär och lärarinna vid
missionsstationen Naiman-ul i Mongoliet;

att statens pensionsanstalt genom beslut den 17 juni 1949 tillerkänt Wiklund
avkortad tjänstepension med IV*’5 4 104 _ \ j 710 kronor för år, var \

30 J

vid anstalten, enär Wiklund innehaft den befattning, från vilken avgången
ägt rum, under kortare tid än tre år före pensionsålderns inträde, vidtagit
sådan nedsättning av tjänstepensionsunderlaget för berörda tjänst, som
cmförmäles i 11 § 1 mom. andra stycket 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan;

samt att, sedan Wiklund hos Kungl. Maj:t anhållit att såsom tjänstår för
pension enligt nyssnämnda reglemente få tillgodoräkna tid, varunder hon
varit verksam såsom missionär och lärarinna i Mongoliet, Kungl. Maj :t genom
beslut den 28 oktober 1949 funnit ansökningen icke föranleda annan åtgärd
än att Kungl. Maj :t medgivit, att vid bestämmande av ålderspension åt
Wiklund finge tagas till utgångspunkt det för hennes senast innehavda befattning
gällande pensionsunderlaget utan nedsättning, i följd varav hennes

pension numera utgår med /1^,5 4 452 =\ l 740 kronor för år.

\30 /

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan om tillgodoräkning
i pensionshänseende av tid, varunder Wiklund varit verksam
som missionär och lärarinna vid missionsstationen Naiman-ul i Mongoliet,
nyligen varit föremål för prövning av Kungl. Maj :t. Att därvid tillgodoräkning
funnits ej böra ske, torde sammanhänga med att ifrågavarande verksamhet
icke varit statsunderstödd eller ställd under svensk statlig myndighets
inseende. Mot bakgrunden av vad sålunda förekommit finner sig utskottet,
även med beaktande av det oegennyttiga och gagnande arbete som
Wiklund utfört, icke kunna tillstyrka att Wiklund genom särskilt beslut
av riksdagen skulle tillerkännas tilläggspension av statsmedel utöver den
henne författningsenligt tillkommande avkortade tjänstepensionen. Ett dylikt
beslut skulle sannolikt kunna medföra svåröverskådliga konsekvenser.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:57 och II: 105 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Statsutskottets utlåtande nr 92.

19 :o) F. d. bokhållaren, kaptenen i reserven Henrik Johan Saxo Kleberg
(tilläggspension). I motionen I: 233 hemställa herrar Karl August Johanson
och Elmgren, att riksdagen måtte medgiva, att till kaptenen Johan Kleberg
skall retroaktivt från den 1 oktober 1949 utgå pension enligt Ca 33 i stället
för enligt Ca 24.

Ifrågavarande förslag har föranletts av Klebergs anställning såsom sekreterare
hos riksheraldikerämbetet.

Av handlingarna inhämtas,

att Kleberg är född år 1883 och således under innevarande år uppnår 67
års ålder;

att han åren 1921—1948 innehaft tjänst såsom bokhållare hos arméförvaltningen,
vilken tjänst fr. o. m. den 1 juli 1937 överförts till övergångsstat; att

han åren 1931—1937 vid sidan av nämnda tjänst bestritt befattningen
såsom sekreterare hos riksheraldikerämbetet;

att han fr. o. in. den 1 juli 1937 icke bestritt sin bokhållartjänst utan t. o. m.
den 30 september 1948, då han avgick med pension, haft sin tjänstgöring
förlagd till riksheraldikerämbetet, vilken tjänstgöring därefter fortsatt intill
den 1 oktober 1949;

att den honom sedan den 1 oktober 1948 tillkommande ålderspensionen såsom
f. d. bokhållare hos arméförvaltningen utgår enligt lönegrad Ca 24;

samt att sekreterarbefattningen hos riksheraldikerämbetet icke är förenad
med pensionsrätt.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statskontoret avgivit yttrande och därvid, efter att ha erinrat om Klebergs
tjänstgöringsförhållanden, anfört följande.

För bedömande av arten och beskaffenheten av ifrågavarande sekreterarbefattning
hos riksheraldikerämbetet torde vidare böra framhållas, att
den nuvarande innehavaren medgivits rätt att förena sekreterarskapet med
ordinarie befattning i riksarkivet. Vid här angivna förhållanden måste befattningen,
även om densamma under vissa år synes ha utgjort Klebergs
huvudsakliga sysselsättning, anses ha karaktären av bisyssla. Det må vidare
beaktas, att befattningen icke blivit i avlöningshänseende reglerad. De
inkomster, som inflyta genom riksheraldikerämbetets verksamhet, ha fördelats
mellan befattningshavarna. Statskontoret kan på grund av vad sålunda
anförts icke finna det förenligt med de principer, som hittills varit
bestämmande för beviljande av pension åt statliga befattningshavare, att
tillerkänna Kleberg särskild tilläggspension på grund av hans anställning
hos riksheraldikerämbetet. Ämbetsverket anser förty, att motionen icke bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Med hänsyn till arten och omfattningen av den befattning Klcberg
innehaft hos riksheraldikerämbetet anser utskottet — med beaktande
jämväl av vad statskontoret anfört — tillräckliga skäl icke föreligga för
att Kleberg skulle, på sätt i motionen föreslagits, tillerkännas högre pen 2

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 92—97.

Statsutskottets utlåtande nr 92.

sion än den för honom i hans egenskap av f. d. bokhållare hos arméförvaltningen
gällande. Utskottet hemställer förty,

att motionen 1: 233 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

20 :o) Kontorsbiträdet vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
Ester Johansson, född Karlsson. Under punkten 10 av propositionen nr 120
föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att kontorsbiträdet vid Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut Ester Johansson, född Karlsson,
må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd in. m. uppbära en årlig pension av 2 004 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

21 :o) Förra städerskan vid rikets allmänna kartverk Sofia Eugenia (Jenny)
Meyer, född Andersson. Under punkten 11 av propositionen nr 120 föreslår
Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra städerskan vid rikets allmänna
kartverk Sofia Eugenia (Jenny) Meyer, född Andersson, må, räknat från
och med den 1 januari 1950, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 468
kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

22 :o) Vikarierande sköterskan vid Restads sjukhus vid Vänersborg Signe
Cecilia Ekros, född Johansson. Under punkten 12 av propositionen nr 120
föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att vikarierande sköterskan vid
Restads sjukhus vid Vänersborg Signe Cecilia Ekros, född Johansson, må
Irån och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1 992 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

Statsutskottets utlåtande nr 92.

23 :o) Kriminalöverkonstapeln vid statspolisavdelningen i Karlstad Paul
Henning Jansson. Under punkten 13 av propositionen nr 120 föreslår Kungl.
Maj :t riksdagen medgiva, att kriminalöverkonstapeln vid statspolisavdelningen
i Karlstad Paul Henning Jansson må, utöver honom från Karlstads
stad tillkommande pension, från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. in. uppbära en årlig pension av 3 840
kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

24:o) Förra postbiträdena Edit Carlander, Elsa Charlotta Eliasson och Edit
Adolfina Lindqvist, postbiträdet Axelina Vilhelmina Fredrika Elisabet Liitz,
förra postbiträdet Anna Nordlander, född Dahlberg, förra extra kontorsbiträdet
Maria Magdalena Sahlin, född Hedfors, och förre posttransportören
Ludvig Ewald Esaias Larsson. Under punkten 14 av propositionen nr 120
föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att förra postbiträdena Edit Carlander,
Elsa Charlotta Eliasson och Edit Adolfina Lindqvist, postbiträdet
Axelina Vilhelmina Fredrika Elisabet Liitz, förra postbiträdet Anna Nordlander,
född Dahlberg, förra extra kontorsbiträdet Maria Magdalena Sahlin,
född Hedfors, och förre posttransportören Ludvig Ewald Esaias Larsson
må från och med månaden näst efter den, varunder de lämnat sina anställningar,
under återstående livstiden uppbära årliga pensioner, Carlander med
2 220 kronor, Eliasson med 1 464 kronor, Lindqvist med 1 380 kronor, Liitz
med 1 500 kronor, Nordlander med 1 308 kronor, Sahlin med 1 068 kronor
och Larsson med 1 116 kronor, skolande pensionerna utgå av postmedel.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :tj förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande framställning.

25:o) F. d. verksläkaren vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn Nils
Gustaf Rothman. I motionen II: 59 hemställer herr Hedquist m. fl., att riksdagen
måtte bevilja förre läkaren vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn,
med. lic. Nils Gustaf Rothman pension enligt i motionen angivna grunder.

Av handlingarna inhämtas,

att Rothman är född den 26 mars 1878 och således 72 år gammal;

att han under tiden 27 oktober 1913—30 april 1946 varit anställd som
läkare för personalen vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, därvid
jämlikt avtal mellan honom och telegrafverket ersättning beräknats efter tio
kronor per år till varje honom hänvisad person;

Statsutskottets utlåtande nr 92.

att antalet vid verkstaden anställda med rätt till läkarvård på telegrafverkets
bekostnad utgjort 526 år 1913 och 1450 per den 31 december 1945;

samt att Rothman jämsides med sagda verksläkartjänst i nära 23 års tid
varit köpingsläkare i Nynäshamn, för vilken befattning han åtnjuter pension
med för närvarande 3 454 kronor 8 öre för år.

I skrivelse den 22 januari 1946 hemställde telegrafstyrelsen hos Kungl.
Maj :t om utverkande av pension åt Rothman på grund av hans omförmälda
anställning som verksläkare.

I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret, att Rothman med hänsyn
till arten av sin förevarande anställning icke kunde anses ha innehaft
sådan befattning i statens tjänst, som borde medföra pension av statsmedel,
samt att ett bifall till framställningen syntes komma att medföra omfattande
konsekvenser, varför ämbetsverket avstyrkte bifall till framställningen.

Genom beslut den 8 mars 1946 fann Kungl. Maj.t framställningen icke
föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Rothman under
en tid av drygt 32 år varit anställd som verksläkare vid telegrafverkets
verkstad i Nynäshamn; därjämte har han under 23 år bestritt tjänsten som
köpingsläkare därstädes. Av utredningen i ärendet synes framgå, att de
med verksläkarsysslan förenade göromålen varit av osedvanligt stor omfattning
liksom även att Rothman nedlagt ett värdefullt arbete till nytta
för såväl telegrafverket som den till honom hänvisade personalen. Ur dessa
synpunkter kunna onekligen skäl tala för att Rothman beredes någon pension
av statsmedel, oaktat han i sin nämnda anställning icke innehaft sådan
befattning i statens tjänst, som enligt vanliga pensionsprinciper bör medföra
dylik pension. Den omständigheten att Rothman i sin förutvarande egenskap
av köpingsläkare uppbär pension med f. n. 3 454 kronor 8 öre för år,
synes i och för sig icke behöva utgöra hinder för beviljandet av en pension
av statsmedel. Emellertid är utskottet icke berett att på grundval av föreliggande
material nu tillstyrka en åtgärd i sådan riktning. Före ett ställningstagande
till den väckta frågan torde böra klarläggas, i vad mån ett beslut
om statspension åt Rothman skulle kunna medföra icke önskvärda konsekvenser
beträffande verksläkarkåren i övrigt. En sådan undersökning bör
lämpligen verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg. Utskottet vill uttala sig
för att Kungl. Maj :t efter undersökning tager pensionsfrågan under förnyad
prövning och därefter vidtager de åtgärder, vartill förhållandena må giva
anledning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 59 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Statsutskottets utlåtande nr 92.

26 :o) Förre grovarbetaren Sven Edvard Svensson. I motionen 11: 108 hemställer
herr Hedquist, att riksdagen måtte besluta tillerkänna grovarbetaren
Sven Edvard Svensson, Nynäshamn, ett årligt understöd med belopp, som
efter prövning kan befinnas skäligt.

Av handlingarna inhämtas, att Svensson är född den 6 september 1879
och således 70 år gammal.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
telegrafstyrelsen avgivit yttrande och därvid anfört följande.

Sådana vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn förekommande arbeten
—- byggnads- och vägarbeten, sprängning och schaktning in. m. — som icke
tillhöra den egentliga verkstadsdriften, anses icke lämpligen böra utföras i
verkstadens egen regi och med anlitande av dess personal utan utlämnas på
entreprenad och utföras av arbetare, som äro anställda hos och avlönade
av vederbörande entreprenör. Å verkstaden föres icke några som helst anteckningar
beträffande arbetare som sysselsättas vid dylika arbeten. Verkstaden
har därför ej några egna uppgifter angående de tider, den i motionen
omförmälde grovarbetaren Sven Edvard Svensson deltagit i entreprenadarbetaren
inom verkstadens område. Av upplysningar, som från annat
håll införskaffats genom verkstadens försorg, framgår emellertid att Svensson
varit anställd hos flera entreprenörer och att han under skilda perioder
deltagit i arbeten varom här är fråga. Enligt de införskaffade upplysningarna
skulle Svensson hava varit sysselsatt vid dessa arbeten under nedanstående
ungefärliga tider:

2 år under tiden 1918—1920 vid byggnadsarbeten utlämnade till entreprenören
Fält,

5 V, år under tiden 1923—juli 1928 vid bergsprängnings- och diverse grovarbeten,
vilka utförts på löpande räkning av entreprenören Östberg,

3 år under tiden 1930—1933 vid diverse grovarbeten, vilka utförts på
löpande räkning av entreprenören Östberg, samt

12 år under tiden 1937—1949 vid diverse grovarbeten, vilka på löpande
räkning utförts av entreprenören Östberg till år 1947 och därefter av entreprenören
Johansson.

Av det anförda framgår, att Svensson icke någon gång innehaft anställning
såsom arbetare i statens tjänst och att följaktligen någon rätt för honom
att komma i åtnjutande av pension eller årligt understöd från telegrafverket
ej föreligger. Telegrafstyrelsen vill framhålla att ett stort antal personer
utfört och utföra arbeten av skilda slag för telegrafverkets räkning
utan att vara anställda vid verket, och att samma skäl som i motionen
anförts för beviljande av årligt understöd åt Svensson skulle kunna åberopas
i många andra fall. Ett beviljande av årligt understöd i enlighet med
motionärens hemställan synes därför kunna medföra icke önskvärda konsekvenser
för statsverket.

Telegrafstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

Utskottet. Då såsom telegrafstyrelsen framhållit Svensson icke innehaft
direkt anställning såsom arbetare i statens tjänst utan endast utfört arbete
åt olika av telegrafverket anlitade entreprenörer, anser sig utskottet icke
kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte. Utskottet hemställer förty,

Statsutskottets utlåtande nr 92.

att motionen II: 108 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 25 april 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 93.

Reservationer.

1) vid punkten 12:o) (Vägarbetaren Fritz Johan Talsjö) av herrar Rickard
Lindström, Gustaf Karlsson, Hesselbom, Bergström, Ståhl, Åkerström,
Kollberg och Persson i Vinberg, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka motionen
II: 25 och därför hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionen 11:25 besluta,
att vägarbetaren Fritz Johan Talsjö må i pensionshänseende
tillgodoräkna den tid, under vilken han tjänstgjort som
blockledare i Ljusvattnet.

2) vid punkten 19:o) (F. d. bokhållaren, kaptenen i reserven Henrik Johan
Saxo Kleberg) av herrar Rickard Lindström, Gränebo och Kollberg, vilka
ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Kleberg har under mer än 17 år tjänstgjort som föredragande och sekreterare
hos riksheraldikerämbetet. Att börja med förenades denna tjänst med
hans tjänst i arméförvaltningen, men 1937 års riksdag beslöt medgiva, att
Kleberg, vilkens ordinarie tjänst i arméförvaltningen var avsedd att indragas,
skulle få utnyttjas i annan befattning, närmast då såsom sekreterare i riksheraldikerämbetet.
Riksdagen har alltså själv'' satt Kleberg på denna personliga
befattning av ytterst säregen beskaffenhet. Det kan därför icke göras
gällande att denna sekreterare änst skall betraktas som bisyssla.

Det bör påpekas att Klebergs tjänståligganden hos riksheraldikerämbetet
numera fördelats på en förste sekreterare och en sekreterare. Vidare är till
ämbetets förfogande ställd en amanuens med daglig kortare tjänstgöringstid.
Uppenbart är sålunda, att Klebergs mångåriga tjänstgöring inom riksheraldikerämbetet
väl motsvarat skäliga krav på en heltidstjänst i ansvarig
ställning.

Ett bifall till motionen om höjd pension åt Kleberg torde icke komma att
skapa något prejudikat med hänsyn till de omständigheter, under vilka hans

Statsutskottets utlåtande nr 92.

befattning i riksheraldikerämbetet tillkommit. I motionen I: 233 yrkas att
Kleberg skulle tillerkännas pension enligt lönegrad Ca 33. På grund av den
säregna beskaffenheten av Klebergs anställning hos riksheraldikerämbetet
och svårigheten att jämföra den med andra befattningar inom statsförvaltningen
torde det emellertid vara lämpligt att bestämma Klebergs pension
enligt lönegrad Ca 29.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i anledning av motionen 1: 233 besluta,
att f. d. bokhållaren Henrik Johan Saxo Klebergs pensionsförmåner
skola utgå enligt lönegrad Ca 29 i stället för enligt
lönegrad Ca 24.»