Nr 91—93
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1956
1
Nr 91
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och
Kronprinsessan Victorias kustsanatorier.
(3:e avd.)
I propositionen nr 87 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 2 mars 1956,
föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att tills vidare under
budgetåren 1955/56 och 1956/57 vid behov medgiva förskottering av Apelvikens
och Kronprinsessan Victorias kustsanatorier tillkommande statsbidrag
för vård av kirurgisk tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter.
I skrivelse den 8 november 1955 har medicinalstyrelsen med överlämnande
av en av svenska kustsanatoriernas samorganisation gjord framställning
hemställt, att föreningen kustsanatoriet Apelviken och föreningen Kronprinsessan
Victorias kustsanatorium måtte erhålla anstånd med avbetalning av
vissa föreningarna beviljade lån intill utgången av år 1959 samt att styrelsen
måtte bemyndigas att fr. o. in. den 1 januari 1956 till nämnda sanatorier ur
förslagsanslagen till bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos
och till bidrag till vanföreanstalter efter rekvisition utanordna förskott å
sanatorierna jämlikt gällande bestämmelser tillkommande driftbidrag. Styrelsen
har därvid anfört i huvudsak följande.
Genom beslut den 18 februari 1955 beviljade Kungl. Maj :t efter riksdagens
hörande föreningen kustsanatoriet Apelviken ett lån på 600 000 kronor och
föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium ett lån på 400 000 kronor.
Samtidigt föreskrevs, att lånen skulle vara amorteringsfria under två
år efter det att desamma lyfts samt därefter avbetalas med en tredjedel under
vart och ett av de därpå följande tre åren. Kustsanatoriet Apelviken har
under juli månad 1955 lyft sitt lån medan Kronprinsessan Victorias kustsanatorium,
som av beviljat belopp lyft 250 000 kronor, kommer att före
utgången av år 1955 utkvittera resterande 150 000 kronor.
Vid sin behandling av ärendet om föreningarnas hemställan om lånemedel
framhöll medicinalstyrelsen bl. a., att lånen borde lämnas räntefria
och att med återbetalning av desamma borde få anstå tills vidare t. o. m. 1
januari 1957, då erfarenhet torde ha vunnits av det nya finansieringssystemet.
Styrelsen utgick därvid från att kustsanatoriernas inkomster och driftkostnader
skulle förbli oförändrade under år 1955. Under detta år har emellertid
sådana händelser inträffat, som man icke räknade med i november
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 saml. Nr 91—93
2
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1956
månad 1954, då avtal om vården vid kustsanatorierna under år 1955 slöts
mellan landstingen och de landstingsfria städerna, å ena sidan, samt kustsanatoriernas
samorganisation, å den andra sidan. Genom den i början av
år 1955 träffade löneöverenskommelsen för bl. a. kustsanatoriernas personal
kommer sålunda lönekostnaderna att stiga med cirka 10 procent i förhållande
till år 1954. En ökning av utgifterna under omkostnadskontona
torde jämväl ske genom fördyring av livsmedel samt prishöjning på vissa
bränslen och andra förbrukningsartiklar. En tendens till sjunkande beläggning
å kustsanatorierna har vidare gjort sig märkbar under året. Sålunda
har t. ex. antalet för polioeftervård intagna vid Apelviken hitintills under
år 1955 nedgått till i medeltal 45 patienter per dag mot 90 föregående år.
Dessa faktorer sammantagna medverkar till, att vårddagskostnaden för år
1955 beräknas stiga till cirka 30 kronor för kustsanatoriet Apelviken och
26 kronor för Kronprinsessan Victorias kustsanatorium. Då underskotten å
kustsanatoriernas verksamhet enligt förenämnda avtal överföres till nästkommande
år, under vilket utgifterna ökas med motsvarande belopp och
därmed även dagavgiften, kommer kustsanatoriernas aktuella behov av
driftmedel icke att bli tillfredsställande tillgodosett. Härtill kommer, att kustsanatoriernas
inkomster i form av statsbidrag, ersättningar från landsting
och landstingsfria städer samt vårdavgifter även för löpande år inflyter
först i efterhand. Nu berörda förhållanden medför, att behovet av en rörlig
reserv av driftmedel framstår som en ofrånkomlig nödvändighet under ytterligare
några år.
Landstingen och städerna utanför landsting har ansett sig sakna anledning
att lämna särskilda bidrag till amortering av de den 18 februari 1955
beviljade lånen, som allenast avsett att täcka behovet av likvida medel under
en övergångsperiod. Amorteringarna kan därför icke — i motsats till
ränteutgifterna —- belasta kustsanatoriernas driftutgifter. Vid sådant förhållande
och i betraktande av kustsanatoriernas under år 1955 förvärrade
ekonomiska ställning är det nödvändigt, att sanatorierna erhåller en viss
tids uppskov med lånens amortering förslagsvis till utgången av år 1959.
Departementschefen anför beträffande den gjorda hemställan om anstånd
med avbetalning av de den 18 februari 1955 beviljade lånen, att föreningen
kustsanatoriet Apelviken lyft hela det föreningen beviljade lånet
den 5 juli 1955 medan föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium
av beviljat lån lyft 250 000 kronor den 30 april 1955 och återstoden den 6
december samma år. Lånen avsåg att i samband med övergång till nytt
finansieringssystem förse sanatorierna med de rörelsemedel, som erfordrades
på grund av att sanatoriernas inkomster inflöt med viss eftersläpning.
Enligt meddelade bestämmelser skall lånen vara amorteringsfria under två
år efter det desamma lyfts och därefter avbetalas med en tredjedel under
vart och ett av de därpå följande tre åren. Den första amorteringen skall
alltså ske i slutet av april 1957. Med hänsyn härtill är det icke nödvändigt
att nu taga ställning till frågan om anstånd med lånens återbetalning.
Behovet av anstånd hänger nära samman med resultatet av den revidering
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1956
3
av gällande avtal rörande landstingens och de landstingsfria städernas
ersättningar, som departementschefen i det följande förordar.
Vad angår sanatoriernas behov av ytterligare rörelsemedel synes en väsentlig
orsak till föreliggande svårigheter att tillgodose det aktuella behovet
av driftmedel vara, att sanatorierna enligt gällande avtal mellan landstingen
och de landstingsfria städerna samt kustsanatoriernas samorganisation först
i efterhand erhåller täckning för inträffande kostnadsstegringar. Härtill
kommer — såsom framgick redan förra året i samband med det då yppade
behovet av rörelsemedel — att sanatoriernas inkomster i form av statsbidrag,
ersättningar från landsting och landstingsfria städer samt vårdavgifter
även för löpande år inflyter först i efterskott. Nu angivna förhållanden
har medfört, att sanatorierna trots de redan beviljade lånen kommit
att lida brist på likvida medel. Med hänsyn härtill har medicinalstyrelsen
hemställt, att ytterligare rörelsekapital måtte ställas till förfogande av
statsmedel.
För egen del anser departementschefen uppenbart, att den nuvarande
ordningen för finansieringen av verksamheten vid ifrågavarande sanatorier
icke är tillfredsställande. Det anses därför angeläget, att de åtgärder snarast
vidtages, som kan vara ägnade att för framtiden trygga sanatoriernas behov
av rörelsemedel. Härvid synes i första hand ifrågakomma att söka få till
stånd en ändring av nuvarande ersättningsbestämmelser. Enligt departementschefens
mening bör därför det förenämnda avtalet uppsägas att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1957 samt vid de förhandlingar, som med anledning
härav påkallas, nuvarande ersättningsbestämmelser omprövas i syfte att
för framtiden undanröja de olägenheter, som visat sig förenade med nuvarande
anordning, f detta sammanhang understryker departementschefen
även vikten av att tillgängliga vårdplatser utnyttjas så effektivt som möjligt.
Det förutsättes, att medicinalstyrelsen ägnar detta problem fortlöpande
uppmärksamhet samt framlägger de förslag, vartill utvecklingen kan föranleda.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen är det emellertid
nödvändigt att redan nu vidtaga åtgärder för att säkerställa verksamheten
vid ifrågavarande sanatorier under den närmaste framtiden. Det behov av
förskottsmedel för driftens upprätthållande, som framdeles kan uppkomma,
låter sig icke beräknas med ledning av i ärendet företagen utredning.
Departementschefen anser sig med hänsyn härtill icke böra föreslå, att
behovet av rörelsekapital tillgodoses lånevägen. I stället förordas, att Kungl.
Maj:t bemyndigas att tills vidare under budgetåren 1955/57 vid behov medgiva
förskottering kvartalsvis av till sanatorierna utgående statsbidrag, varvid
bör gälla att förskott må utanordnas för varje kvartal med högst det
belopp, som kan beräknas belöpa på detta kvartal. Härigenom anses garantier
vinnas för att sanatorierna icke kommer att lida brist på rörelsemedel
i avbidan på ett genomförande av den av departementschefen i det föregående
förutsatta ändrade ordningen.
4
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1956
Utskottet, som ansluter sig till vad departementschefen anfört om vikten
av att tillgängliga vårdplatser vid de båda kustsanatorierna utnyttjas så
effektivt som möjligt, understryker att medicinalstyrelsen bör ägna detta
problem fortlöpande uppmärksamhet. Om en tillförlitlig prognos rörande
det framtida behovet av platser för vård av kirurgisk tuberkulos skulle
visa, att platsbehovet för denna vårdform kan tillgodoses vid ett av kustsanatorierna,
förutsätter utskottet att medicinalstyrelsen framlägger förslag
om ändrad användning av det återstående sanatoriet.
Under åberopande av det anförda och då utskottet inte heller funnit
anledning till erinran mot vad departementschefen i förevarande sammanhang
i övrigt anfört och föreslagit hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att tills vidare
under budgetåren 1955/56 och 1956/57 vid behov medgiva
förskottering av Apelvikens och Kronprinsessan Victorias
kustsanatorier tillkommande statsbidrag för vård av kirurgisk
tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter.
Stockholm den 24 april 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Gillström, Näsström, Pålsson, Gustaf Andersson, Einar Persson,
Ragnar Persson, Lodenius, Erik Svedberg, Ragnar Bergh, Rikard Svensson.
Aastrup och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Åkerström, Rubbestad, fröken
Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Thapper, Nihlfors, Jansson i Kalix,
Cassel, Karlsson i Olofström och fröken Ager.