2
Statsutskottets utlåtande nr 75.
Nr 75.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för clearingnämndens
förutvarande personal att i pensionshänseende
tillgodoräkna sig hela sin anställningstid hos
nämnden.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sunne (I: 270) och den andra inom andra kammaren av fröken Höjer
(II: 360), har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att clearingnämndensförutvarande
personal i pensionshänseende måtte få tillgodoräkna sig hela
sin tidigare anställningstid hos nämnden samt att den merkostnad, som
därigenom uppkommer för statsverket, täckes av clearingnämndens överskottsmedel.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa
till motionen II: 360.
I propositionen nr 166, punkten 6, till 1949 års riksdag framlade Kungl.
Maj :t förslag angående pensionsbestänmielser för befattningshavare hos
clearingnämnden. I propositionen erinrades, att frågan om pensioneringens
ordnande för dessa befattningshavare från nämndens sida förts på tal vid
upprepade tillfällen, varvid nämnden till en början företrätt den uppfattningen,
att pensioneringen borde medelst ian,språktagande av vissa under
nämndens verksamhetstid uppkomna överskottsmedel kunna ordnas genom
personalens anslutning till enskild pensionsinrättning. Sedan en av
nämnden i sådant syfte hos Kungl. Maj:t gjord framställning lämnats utan
bifall, hade inom nämnden inletts undersökningar rörande möjligheterna
att ernå en efter de speciella förhållandena vid detta organ avpassad pensionering.
Härvid hade bl. a. den frågan uppställt sig, huruvida clearingnämnden
vore att anse som sidoställd med de egentliga krisorganen, för vilka
tjänste- och familjepensionering ordnats genom beslut av 1948 års riksdag.
— Enligt ett av särskilt tillkallad utredningsman i februari 1949 framlagt
förslag skulle för clearingnämndens personal införas dels tjänstepensionsrätt,
dels alternativt avskedsersättning för den del av personalen, som icke
fyllde visst minimikrav med avseende å anställningstidens längd. Någon
familj epensionsrätt skulle icke förekomma. Detta förslag hade rönt kritik
från nämnden, som påyrkat, att personalen måtte tillerkännas pensionsrätt
enligt 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. I
utlåtande över utredningsmannens förslag hade statskontoret på anförda
skäl förordat, att för clearingnämnden måtte tillämpas ett pensionssystem,
Statsutskottets utlåtande liv 75.
3
motsvarande det som fastställts för de egentliga krisorganen. Detta system,
som byggde på eu personlig pensionsrätt, hade utformats efter vissa summariska
regler och innebure i fråga om tillgodoräkning av föregående
tjänstetid såsom tjänstår för pension, att sådan tillgodoräkning finge medgivas
med högst två tredjedelar.
I propositionen framlades förslag i enlighet med den linje, som företrätts
av statskontoret. Föredragande departementschefen hade således icke funnit
tillräckliga skäl föreligga för beredande åt clearingnämndens befattningshavare
av annan — vare sig förmånligare eller ogynnsammare —
ställning i pensionshänseende än den som tillkomme befattningshavare vid
krisorganen.
I utlåtande nr 41, punkten ö, i anledning av propositionsförslaget anförde
bankoutskottet vid 1949 års riksdag i huvudsak följande.
För egen del hyser utskottet den uppfattningen, att en pensionsreglering
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag får anses innebära en godtagbar lösning.
Det förhållandet att ett överskott å uttagna clearingavgifter föreligger,
synes icke kunna tagas till intäkt för ett krav på en gynnsammare pensionering
än som eljest varit möjlig. Icke heller torde den omständigheten att
clearingnämnden nu varit verksam under en tidrymd av femton år i och
för sig kunna motivera, att personalen skulle i pensionshänseende erhålla
en särställning i förhållande till de egentliga krisorganen. Även om nämnden
icke plägat hänföras till dessa organ, har den i realiteten intagit en
med dem jämförbar ställning. Redan från början synes ovisshet ha varit
rådande rörande nämndens framtida bestånd, och nämndens verksamhet
har också under de senare åren varit föremål för en successiv avveckling.
I samband härmed ha en del av de till nämnden tidigare knutna befattningshavarna
övergått till valutakontoret och där blivit underkastade pensioneringsbestämmelserna
för krisförvaltningen. Över huvud taget synas
anställnings- och tjänstgöringsförhållandena för clearingnämndens personal
nära svara mot vad som gäller för krisorganens befattningshavare. Ur
dessa synpunkter framstår det som naturligt, att pensioneringen utformas
efter samma grunder som de för krisförvaltningen tillämpade. Att härvid
tillgodoräkning av föregående tjänstetid begränsas till två tredjedelar synes
utskottet icke innebära någon orättvisa mot personalen, enär enligt
vedertagen praxis denna tillgodoräkningsregel allmänt tillämpas, då det
gäller att inordna icke pensionsberättigade kategorier under de statliga
pensionsreglementena.
På grund härav har utskottet ansett sig icke kunna tillmötesgå en av
nämnden hos utskottet gjord framställning om att hela den föregående anställningstiden
skulle få tillgodoräknas. Anmärkas må, att tillgodoräkning
i full utsträckning äger rum fr. o. in. den tidpunkt, då pensionsbestämmelserna
tillämpas på vederbörande, vilken tidpunkt i propositionen föreslagits
till den 1 juli 1948.
På hemställan av bankoutskottet beslöt 1949 urs riksdag bifalla det under
punkten 6 av förenämnda proposition nr !(>(> framlagda förslaget.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha statsmakterna
år 1949 vid beviljande av pensionsrätt åt clearingnämndens befattningshavare
tagit ställning såväl til! frågan om den omfattning, i vilken
tillgodoräkning av föregående tjänstetid må äga rum, som till spörsmålet,
4
Statsutskottets utlåtande nr 75.
huruvida en pensionering efter gynnsammare grunder skulle kunna ske
genom ianspråktagande av vissa under nämndens verksamhetstid uppkomna
överskottsmedel å uttagna clearingavgifter. Statsmakternas ställningstagande
är i dessa hänseenden fullt otvetydigt. Det förhållandet, att ett
överskott å avgifterna uppkommit, har sålunda icke ansetts kunna tagas
till intäkt för ett krav på en gynnsammare pensionering än som eljest ansetts
böra medgivas. Icke heller har den omständigheten att clearingnämnden
varit verksam allt sedan år 1934 i och för sig ansetts motivera, att personalen
skulle i pensionshänseende erhålla en särställning i förhållande till
de egentliga krisorganen. Tvärtom har det, i betraktande av att anställningsoch
tjänstgöringsförhållandena för clearingnämndens personal synts nära
svara mot vad som gällt för krisorganens befattningshavare, framstått som
naturligt, att pensioneringen utformades efter samma grunder som inom
krisförvaltningen. Att härvid tillgodoräkning av föregående tjänstetid begränsats
till två tredjedelar har ansetts icke innebära någon orättvisa mot
personalen, enär enligt vedertagen praxis denna norm allmänt tillämpats
vid inordnande av icke pensionsberättigade personalkategorier under det
statliga pensioneringssystemet.
Mot bakgrunden av statsmakternas ifrågavarande beslut och då efter år
1949 några nya omständigheter icke tillkommit, som skulle kunna motivera
en åtgärd av i motionerna angiven innebörd, kan utskottet icke tillstyrka
bifall till motionerna.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 270 och II: 360 icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 10 april 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gränebo, Mannerskantz, Ohlon, Leander,
Gillström, Eric Ericson, Sundelin, Näsström, Rosenberg, Hesselbom,
Edin, Ivar Persson, fru Lindström, herrar Bergh och Birger Andersson;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Bergström,
Svensson i Grönvik, Wallentheim, Lindholm, Ståhl, Bergstrand, Åkerström,
Hoppe, fröken Elmén, herrar Onsjö, Andersson i Munkaljungby, Widén,
Birke och Karlsson i Olofström.
517423. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.