Statsutskottets utlåtande Nr 73
Utlåtande 1925:Su73
6
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
Er 73.
s
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst
G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet.
(l:a avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1925 dagtecknad proposition
(nr 171), vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn må
befrias från honom jämlikt högsta domstolens utslag den 18 december
1923 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning för uppkommen
brist i av honom omhänderhaft förråd av hö med 11,700 kronor
34 öte, samt att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Gällande bestämmelser angående rätt för uppbördsmän vid kronans
magasin att åtnjuta avskrivning för avgång i omhänderhavd uppbörd återfinnas
i ett av Kungl. Maj:t den 11 augusti 1812 utfärdat reglemente.
Enligt dessa bestämmelser må avskrivning ske för oriad havre med 3 procent,
för hö med 6 procent och för halm med 4 procent å den från vederbörligt
magasin utlevererade kvantiteten. Avskrivningsprocenten är beräknad för
»all den minskning, som uppbörden tillskyndas genom mätning, vägning,
minutering, intorkning, laccage, råttfrat, grusning, damning, spillning och
hantering m. m.». Utöver sålunda medgiven avskrivning äger vid uppbördsmannaombyte
den avgående uppbördsmannen att jämväl åtnjuta halv
avskrivning enligt nyss angiven procentberäkning å den honom fråninventerade
behållningen i magasinet.
Sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn tjänstgjorde under
tiden den 1 augusti 1920—den 1 november 1922 såsom uppbördsman
för regementets furageförråd. Vid en i anledning av Andéhns frånträdande
av uppbördsmannabefattningen den 3 och den 4 november 1922 verkställd
inventering av regementets furagemagasin och foderkammare befanns
brist föreligga i därstädes förvarade förråd av havre, hö och halm.
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
7
Bristen antecknades i protokollet över inventeringen utgöra, utöver vad
som enligt gällande föreskrifter finge avskrivas, 1,137 kg. havre till ett
värde av 141 kronor 44 öre, 193,531.5 kg. hö till ett värde av 14,418
kronor 10 öre och 4,239.5 kg. halm till ett värde av 167 kronor 46 öre.
Hos Livgardets till häst krigsrätt yrkade vederbörande krigsfiskal åläggande
för Andéhn att i egenskap av uppbördsman ersätta kronan bristen
med förut angivna belopp, tillhopa 14,727 kronor.
I utslag den 13 februari 1923 ogillade krigsrätten den mot Andéhn
förda ersättningstalan under motivering, att det på grund av vad i målet
förekommit icke blivit styrkt, att hela den föreliggande bristen i höförrådet
uppkommit under den tid, Andéhn varit furageuppbördsman, samt att
det icke heller mot den av Andéhn förebragta utredningen kunde anses
utrett, att vare sig den brist i höförrådet, som kunde hava uppkommit
under berörda tid, eller bristen i förråden av havre och halm tillkommit
under sådana förhållanden, att Andéhn vore ansvarig därför.
Krigshovrätten, varest såväl krigsfiskalen som arméförvaltningens ombudsman
anfört besvär över krigsrättens utslag, har genom utslag den
6 juni 1923 på anförda skäl dels fastställt krigsrättens utslag, i vad anginge
yrkad ersättningsskyldighet för Andéhn för uppkommen brist i förråden
av halm och hö, dels ock förpliktat Andéhn att för den till 1,137
kg. uppgående bristen å havre till kronan utgiva ersättning med 141
kronor 44 öre.
Arméförvaltningens ombudsman fullföljde talan över krigshovrättens utslag.
Då emellertid, såsom inledningsvis angivits, den avgående uppbördsmannen
vore berättigad att jämväl tillgodoräkna sig halv avskrivning
på den honom fråninventerade behållningen, yrkades nu från kronans sida
den ändring i krigshovrättens utslag, att Andéhn måtte åläggas ersätta
kronan 714 kg. havre med 88 kronor 82 öre, 193,051 kg. hö med
14,382 kronor 30 öre samt 4,009 kg. halm med 158 kronor 36 öre,
eller tillhopa 14,629 kronor 48 öre.
Andéhn själv anförde däremot icke besvär över krigshovrättens utslag.
Genom utslag den 18 december 1923 har högsta domstolen fastställt
krigshovrättens utslag beträffande yrkandet om ersättning för bristen i
halmförrådet. Med avseende å bristen i höförrådet fann högsta domstolen,
jämlikt gällande bestämmelser, Andéhn pliktig utgiva ersättning för denna
brist med enligt av högsta domstolen tillämpad beräkningsgrund 11,700
kronor 34 öre. Vidkommande bristen i havreförrådet ålades Andéhn att
bill kronan utgiva ersättning härför med det från kronans sida senast
fordrade beloppet eller 88 kronor 82 öre.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu Andéhn anhållit att bliva
hefriad från att utgiva de utdömda ersättningsbeloppen, tillhopa 11,789
kronor 16 öre. Till stöd för ansökningen har Andéhn anfört, dels att
bestämmelserna i 1812 års reglemente med hänsyn till nuvarande och
8
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
särskilt under kristiden rådande lagringsförhållanden vore otidsenliga och
föråldrade, dels ock att han, som hade hustru och två minderåriga barn
att försörja, saknade medel till erläggande av ifrågavarande ersättningsbelopp.
I utlåtande den 26 februari 1925 har statskontoret framhållit, att ämbetsverket
med hänsyn därtill, att Audéhn icke överklagat krigsliovrättens
utslag, varigenom han förpliktats att ersätta kronan bristen i havreförrådet,
och då tillräckliga skäl i övrigt icke syntes föreligga för eftergivande
av detta fordringsanspråk — vilket med kronans medgivande och enligt
högsta domstolens utslag nedsatts till 88 kronor 82 öre — funne sig
böra avstyrka ansökningen i denna del. Vad åter anginge bristen i liöförrådet,
vilken det jämlikt högsta domstolens utslag ålåge Andéhn att
ersätta kronan med icke mindre än 11,700 kronor 34 öre, syntes det
statskontoret, att flera omständigheter talade till förmån för ansökningen.
Vid den inventering, som ägt rum vid Andéhns tillträde av
uppbördsmannabefattningen, hade icke skett någon uppvägning av höförrådet,
och torde någon sådan bland annat till följd av inneliggande lagers
storlek icke utan stora olägenheter för regementet hava kunnat verkställas.
Visserligen hade, på grund av att förrådet då allenast uppskattats, detsamma
i högsta domstolens utslag beräknats vara 10 procent lägre än enligt
inventeringsprotokollet, men det syntes icke vara uteslutet, att förrådet i
verkligheten varit ännu mindre. I intyg från sakkunniga, som i målet
företetts, hade hävdats, att lagringsförlusten å hö borde beräknas väsentligt
högre än den enligt förutnämnda reglemente den 11 augusti 1812
medgivna. Av vad vid förhören upplysts syntes även framgå, att icke
obetydliga kvantiteter i och för förbättrande av hästarnas utfodring tillgripits
av fodermarskarna vid regementet. Över huvud taget syntes förhållandena
under ifrågavarande, under krisåren infallande period skäligen
böra betinga ett visst hänsynstagande vid bedömande av uppbördsmannens
ställning. Varken krigsrätten eller krigshovrätten hade heller ansett sig
kunna ålägga Andéhn någon ersättningsskyldighet för bristen i höförrådet,
och skiljaktigheten i det slut, vartill krigshovrätten och högsta domstolen
kommit, berodde i huvudsak på att den förra velat medgiva en såsom
skälig ansedd avskrivning av 15 procent å förbrukade kvantiteter, under det
att den senare vid sitt avgörande utgått från den i reglementet den 11
augusti 1812 bestämda avskrivningen, eller allenast 6 procent. På grund av
det anförda ansåge sig statskontoret böra tillstyrka, att kronan av billighetsskäl
efterskänkte sitt fordringsanspråk mot Andéhn på grund av bristen
i höförrådet samt att alltså framställning måtte göras till riksdagen om
medgivande härtill ävensom till ersättningsbeloppets avskrivning i räkenskapen.
I likhet med statskontoret har departementschefen ansett tillräcklig anledning
icke föreligga för vidtagande av åtgärd i syfte att befria Andéhn
från att utgiva ådömd ersättningsskyldighet för bristen i havreförrådet.
Statsutskottets utlåtande Nr 73.
9
varemot billigheten syntes kräva, att kronans fordran hos Andorn för
bristen i höförrådet efterskänktes.
Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må medgiva, att sergeanten vid Livgardet
till häst G. P. E. Andéhn må befrias från honom jämlikt
högsta domstolens utslag den 18 december 1923 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva ersättning för uppkommen
brist i av honom omhänderhaft förråd av hö med 11,700
kronor 34 öre, samt att omförmälda belopp må ur vederbörliga
räkenskaper avskrivas.
Stockholm den 5 maj 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 71.