Statsutskottets utlåtande nr 53.
1
Nr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående
inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd.
(l:a avd.)
I propositionen nr 70 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 19 februari 1943, föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1943/44 anvisa
dels till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Avlöningar ett anslag av
65.000 kronor;
dels ock till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Omkostnader ett förslagsanslag
av 25,000 kronor.
De senaste årens snabba utbyggnad av försvarsorganisationen har medfört,
att behovet av bostadslägenheter å vissa orter med militära förläggningar eller
verkstäder ökats i sådan grad, att det varit nödvändigt att i viss omfattning
uppföra bostäder genom statens försorg. Bostadsbehovet har därvid tillgodosetts
efter i huvudsak tre olika linjer, nämligen genom uppförande av tjänstebostäder
med bostadstvång, genom anordnande av bostäder av egnahemstyp
samt genom uppförande av bostadshus för upplåtelse i första hand med bostadsrätt.
1941 års försvarsutredning beräknade att för uppförande av bostäder av
olika slag inom försvarsväsendet under femårsperioden 1942/47 skulle erfordras
sammanlagt omkring 22,000,000 kronor. I propositionen 1942:210
beräknades kostnaderna för anordnande av tjänstebostäder till i runt tal
16.500.000 kronor, därvid förutsatts att vissa av försvarsutredningen beräknade
byggnadsföretag för bostadsändamål för en kostnad av inemot 7,000,000 kronor
skulle kunna uppskjutas till tid efter femårsperiodens slut. Vid anmälan
av propositionen 1942:270 framhöll departementschefen i samband med
anslagsäskanden för vissa byggnadsarbeten, att han förutsatte, att medel för
uppförande av tjänstebostäder icke skulle tagas i anspråk utan ytterligare utredning.
Riksdagen underströk vikten av att den ifrågasatta utredningen,
huruvida icke det av försvarsutredningen beräknade bostadsbehovet skulle
kunna i ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse,
snarast kom till stånd.
Kungl. Maj:t har åt dåvarande överdirektören, numera landshövdingen
Lindeberg uppdragit att verkställa utredning rörande möjligheterna att till
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 53—57.
U8‘J 43
2
Statsutskottets utlåtande nr 53.
godose det inom försvarsväsendet föreliggande behovet av tjänstebostäder
för de olika försvarsgrenarna genom egnahemsbebyggelse av i huvudsak den
karaktär, som tillämpats vid ordnandet av bostadsfrågan för Västgöta och
Skaraborgs flygflottiljer. Utredningens resultat föreligger i en den 30 oktober
1942 dagtecknad promemoria.
I promemorian har uttalats, att ett annat organ än egnahemsstyrelsen i
framtiden borde handlägga försvarets bostadsfrågor.
Vidkommande omfattningen av den ifrågavarande statliga bostadsbyggnadsverksamheten
har utredningsmannen framhållit, att det givetvis vore
ur statens synpunkter önskvärt, örn all sådan personal, vilken icke av
speciella skäl måste bo inom förläggningsområden och dylikt, kunde
erhålla lämpliga bostäder i den öppna marknaden. Så syntes också kunna ske
i betydande utsträckning, särskilt i de större samhällena, även örn i åtskilliga
sådana fall vissa åtgärder finge anses erforderliga för att stimulera den kommunala
eller enskilda företagsamheten.
Trots detta finge det anses ofrånkomligt, att staten själv svarade för bostadsanskaffningen
i vissa fall. Detta gällde framför allt förläggningar m. m. på
landsbygden eller i småsamhällen, där den rent civila efterfrågan på bostäder
vore obetydlig. I sådana fall syntes statens medverkan för övrigt ej kunna begränsas
till bostädernas anskaffande, ty även örn viss försäljning av egnahem
kunde väntas ske, borde man räkna med att konjunkturriskerna för sådan
bostadsbebyggelse som vore beroende av en militär anläggning skulle i många
fall avskräcka från enskild kapitalinvestering. Den statliga bostadsanskaffningen
syntes alltså komma att i viss utsträckning bli förknippad med statlig
bostadsförvaltning på sätt som skett vid de egnahemsstyrelsen anförtrodda
företagen.
Yad därefter angår frågan vilket organ som bör handhava ifrågavarande
verksamhet har utredningsmannen med hänsyn till de svårigheter, som uppenbarligen
förelåge att för närvarande anknyta verksamheten till något befintligt
statens organ, trots vissa anförda principiella betänkligheter funnit förslaget
örn ett nytt specialorgan för verksamheten för närvarande erbjuda den
närmast till hands liggande lösningen. Blott det bleve fastslaget, att detta
organ skulle ha provisorisk karaktär, syntes dess tillkomst icke i och för sig
inverka ofördelaktigt på en förestående rationalisering och centralisering av
statens byggnadsverksamhet m. m.
Utredningsmannen har framhållit, att för det ifrågasatta nyinrättade organet
för bostadsanskaffning endast två olika organisationsformer kunna diskuteras,
nämligen en nämnd eller ett statligt bolag. Efter en närmare undersökning
rörande de skäl, som kunna anses tala för och emot de olika organisationsformerna,
har utredningsmannen funnit sig böra förorda, att för ifrågavarande
ändamål inrättas en statlig nämnd, försvarsväsendets bostadsnämnd.
Den föreslagna nämndens uppgifter skulle, enligt vad utredningsmannen
vidare anfört, vara att i första hand verka för, att erforderlig bostadsanskaffning
såvitt möjligt komme till stånd genom kommunal och enskild företagsamhet,
samt, där detta icke visade sig möjligt, själv projektera, bygga och
Statsutskottets utlåtande nr 53.
3
förvalta bostäder. Förvaltningsuppdraget borde avses omfatta även av egnahemsstyrelsen
uppförda bostäder vid Såtenäs, Karlsborg och Kinne-Kleva
samt övriga försvarsväsendet tillhöriga bostadshus, som icke vore belägna
inom kasernområde, flygplats eiler motsvarande. Den försäljning av dylika
fastigheter för egnahemsändamål, som beräknades komma till stånd, skulle
självfallet också handhas av nämnden.
Den föreslagna nämndens organisation och de årliga kostnaderna för nämndens
verksamhet framgår av följande uppställning.
Arvoden: Ordförande ....................................... förslagsvis kronor 2,000
Tre särskilda ledamöter ..................... » » 3,000
Verkställande direktör ........................ » » 16,000
Chef för byggnadstekniska avdelningen » » 12,000
Assistent å byggnadstekniska avdelningen » » 8,000
Chef för allmänna avdelningen ............ » » 10,000
Assistent å allmänna avdelningen ......... » » 6,000
Biträdespersonal m. m...................... » » 9,000
Kronor 66,000
Omkostnader: Reseersättningar (i den mån dessa
icke böra påföras byggnadsanslagen) » » 12,000
Expenser .................................... » » 12,000
Kronor 24,000
Det till biträdespersonal m. m. beräknade beloppet inbegrepe även ersättningar
för anlitande av juridisk sakkunskap.
Sådana avlöningskostnader för personal hos nämnden, som beräknades böra
bestridas från de olika byggnadsanslagen, avsåge dels mera tillfälliga teknici
och biträdespersonal, dels den organisation, som krävdes för byggande och
övervakning.
För nyanskaffning av inventarier har ett belopp av 7,500 kronor ansetts
erforderligt, varvid emellertid förutsatts, att egnahemsstyrelsen skulle kunna
till nämnden överlåta ett mindre antal inventarier, som i samband med den
bostadsbyggande verksamheten för försvaret inköpts med utnyttjande av anvisade
byggnadsanslag.
I yttranden, som efter remiss avgivits över promemorian, har förslaget örn
inrättande av en särskild nämnd för bostadsanskaffning inom försvaret
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flygförvaltningen, försvarsväsendets
verkstadsnämnd, statens byggnadslånebyrå, allmänna lönenämnden och
egnahemsstyrelsen. Övriga hörda remissmyndigheter, arméförvaltningens
civila departement och fortifikationsstyrelse, marinförvaltningen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret och riksräkenskapsverket, hava däremot avstyrkt förslaget.
. .,v
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.
Såsom inledningsvis anförts har den snabba utbyggnaden av försvarsorganisationen
under de senaste åren medfört vissa svårigheter, då det gällt att
skaffa bostäder för försvarsväsendets personal, och staten har därför nödgats
4
Statsutskottets utlåtande nr 53.
i viss utsträckning själv låta uppföra bostadslägenheter, på vissa orter
i tämligen stor omfattning. Den vid 1942 års riksdag beslutade ytterligare
utbyggnaden av försvarskrafterua under femårsperioden 1942/47 har beräknats
komma att jämväl i fortsättningen föranleda vissa svårigheter av angiven
art. Jag vill sålunda erinra örn att statens kostnader för uppförande
av bostäder för personal vid försvarsväsendet enligt 1942 års försvarsbeslut
— i avbidan på den numera genom egenahemsstyrelsen påbörjade och av
landshövdingen Lindeberg fortsatta utredningen rörande möjligheterna att
tillgodose bostadsbehovet genom egnahemsbebyggelse eller på annan väg -—•
beräknats till i runt tal 16.5 miljoner kronor, i vilket belopp icke inbegripits
kostnaderna för uppförande av bostäder vid försvarsväsendets verkstadsnärnnd
underställda fabriker.
Yid bedömandet av frågan örn de lämpligaste formerna för anskaffande
av bostäder i erforderlig omfattning på platser med militära förläggningar
eller andra militära anläggningar får icke bortses från det nära samband,
som förefinnes melian detta spörsmål och frågan om statens bostadspolitik
i övrigt. Statens byggnadslånebyrå har också i sitt yttrande påpekat, att det
bostadsbehov, som tillgodosetts med hjälp av de senaste årens statliga stödåtgärder,
i betydande utsträckning ägt samband med militära förläggningar
och krigsindustriell expansion samt att kommuner och enskilda
på senare tid i ett stort antal fall tagit initiativ till bostadsbyggande,
som sammanhänger med väntad tillväxt av bostadsbehovet till följd av
försvarsåtgärder. Det är av stor vikt, att den känsla av ansvar för
bostadsförsörjningen, som kommunerna sålunda givit uttryck för, icke avtrubbas
genom olämpligt avvägda statliga åtgärder. En utveckling i sådan
riktning skulle kunna rubba grunderna för den av statsmakterna bedrivna
sociala bostadspolitiken.
Jag utgår sålunda från att bostadsbehovet på de olika förläggningsorterna
i första hand skall tillgodoses genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet,
givetvis i erforderliga fall med statligt stöd enligt de grunder, som
gälla för bostadsbyggnadsverksamheten i övrigt. Vid uppkommande svårigheter
på en viss ort beträffande bostadsförsörjningen böra därför åtgärder i första
hand vidtagas i syfte att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet
på orten. Endast för det fall att sådana åtgärder visa sig resultatlösa, bör
staten mera direkt engagera sig i bostadsbyggandet.
Då det gäller att välja den lämpligaste formen för den bostadsanskaffning
i statlig regi, som sålunda i vissa fäll kan visa sig erforderlig, må till en
början framhållas, att jag vid åtskilliga tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen,
att tjänstebostäder i egentlig mening, med bostadstvång för
vederbörande befattningshavare, med hänsyn till därmed förenade olägenheter
av olika slag böra uppföras allenast då detta av särskilda skäl visar
sig ofrånkomligt. Tjänstebostäder synas således böra komma i fråga allenast
för personal, som med hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas
beskaffenhet måste bo inom vederbörligt förläggningsområde eller dess
omedelbara närhet. För övrig personal bör icke gälla något bostadstvång,
och bostadsbyggandet för denna personal bör alltså i princip taga sikte på
uppförande av bostäder av de typer som förekomma på den allmänna bostadsmarknaden.
Därvid kunna i huvudsak två olika former av bostadsbyggande
komma i fråga, å ena sidan uthyrningsfastigheter samt å den andra egnahem
eller bostäder för upplåtelse med bostadsrätt. Inom försvarsväsendet ha
båda formerna kommit till användning. De därvid vunna erfarenheterna äro
icke så uttömmande, att ett slutligt omdöme kan givas rörande vilken av
dessa upplåtelseformer som är den lämpligaste. Sociala skäl synas mig dock
tala för att bostäder av egnahemstyp böra givas företräde där så är möjligt.
Statsutskottets utlåtande nr 53.
5
För befattningshavare, som kunna beräknas komma att bliva stadigvarande
bosatta på en och samma ort eller som eljest kunna förväntas ha intresse
för saken, bör staten alltså inrikta sig på att uppföra bostäder av egnahemstyp
eller eventuellt, örn så befinnes lämpligt, fastigheter för upplåtelse med
bostadsrätt. Bostadslägenheterna böra därvid snarast möjligt överlåtas till
befattningshavarna, vilka sålunda därefter själva skulle svara för sina bostadsfrågor.
Endast för personer, som icke äro stadigvarande anställda eller
som icke äro benägna eller ha möjlighet att för längre tid bosätta sig på
samma plats, böra uppföras bostadsbyggnader, som varaktigt skola kvarbliva
i statens ägo. Eventuellt kunna därvid byggnaderna anordnas såsom
hyreshus.
Jag har ansett mig böra på detta tämligen utförliga sätt angiva de riktlinjer,
efter vilka den statliga bostadsanskaffningen för försvarets personal
enligt min mening bör ordnas. Denna fråga är nämligen av särskild betydelse,
då det gäller att lösa de organisatoriska spörsmål som sammanhänga med försvarets
bostadsfrågor.
I den av utredningsmannen upprättade promemorian har i sådant hänseende
föreslagits, att de med bostadsanskaffningen sammanhängande frågorna
ävensom förvaltningen av de bostadsfastigheter, som uppföras genom statens
försorg, skola handhavas av ett särskilt för ändamålet inrättat organ, en
försvarsväsendets bostadsnämnd, vilken skulle ha till uppgift dels att verka
för att erforderlig bostadsanskaffning såvitt möjligt kommer till stånd genom
kommunal eller enskild företagsamhet, dels, där detta icke visar sig möjligt, att
själv projektera och låta bygga bostäder, dels slutligen att förvalta av staten
uppförda bostäder, som icke äro belägna inom kasernområde, flygplats eller
motsvarande. Det sålunda framlagda förslaget har mött gensagor i flera av
de över promemorian avgivna yttrandena. De avstyrkande myndigheterna
ha samtliga varit av den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet lämpligen
bör kunna handhavas av de redan befintliga militära byggnadsorganen,
eventuellt med någon förstärkning av dessas organisation. Däremot har —
något som vid bedömandet av förevarande spörsmål bör särskilt uppmärksammas
— det föreliggande förslaget tillstyrkts av de myndigheter, som äga
speciell erfarenhet rörande statlig bostadsproduktion av större omfattning
för försvarets räkning genom särskilt organ (egnahemsstyrelsen), nämligen
flygförvaltningen och försvarsväsendets verkstadsnämnd. Även marinförvaltningen,
vilken jämväl äger viss erfarenhet på detta område, har vitsordat, att
ett sådant organ äger vissa fördelar framför de militära förvaltningsmyndigheterna,
ehuru ämbetsverket av andra skäl funnit sig böra avstyrka förslaget
örn inrättande av ett särskilt organ.
Vid min granskning av de yttranden, i vilka utredningsmannens förslag
sålunda avstyrkts, har jag icke kunnat undgå att finna, att dessa myndigheter
fäst avseende framför allt vid den rent bostadsbyggande verksamheten.
Såsom av det förut anförda framgår är emellertid detta blott en av de uppgifter,
som måste lösas i samband med ordnandet av bostadsfrågorna inom
försvaret. Den statliga verksamheten på detta område bör ju i första hand
gil ut på att söka åvägabringa, att erforderligt antal bostäder kommer till
stånd genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet, eventuellt med
finansiellt stöd genom statens byggnadslånebyrå. Det organ, som skall handhava
dessa uppgifter, bör ha en verklig ambition att ernå ett gott resultat
på detta område och vara förtroget med den sociala bostadspolitiken i allmänhet.
En väsentlig del av verksamheten kommer tydligen att bestå i förhandlingar
med kommunala organ, enskilda sammanslutningar och andra
intresserade parter i syfte att befrämja bostadsproduktion i annan form än
genom direkt statlig verksamhet. Det kan ifrågasättas, huruvida de militära
6
Statsutskottets utlåtande nr 53.
förvaltningsorganen, även om de på ett eller annat sätt förstärkas, lämpa sig
för verksamhet av denna speciella art, som i väsentliga stycken avviker från
elen för dessa förvaltningsorgan normala. Åtminstone under nuvarande förhållanden,
med en forcerad byggnadsverksamhet för rent militära ändamål,
torde de icke ha möjlighet att tillfredsställande inrätta sig för dessa uppgifter.
Den verksamhet, som måste åvila det bostadsproducerande organet
efter det respektive byggnader uppförts, bör enligt vad i det föregående framhållits
i första hand gå ut på ett överförande av de nya bostadslägenheterna
i befattningshavarnas ägo. Denna socialpolitiska uppgift torde icke heller
kunna med fördel fullgöras av de militära förvaltningsorganen.
Enär de militära förvaltningsorganen sålunda enligt min mening icke kunna
anses lämpliga för fullgörande av vissa mycket väsentliga uppgifter, som
sammanhänga med verksamheten för anskaffande av bostäder inom försvaret,
och det ej synes möjligt att anlita egnahemsstyrelsen för dessa uppgifter
samt de av utredningsmannen anförda skälen mot anlitande av något icke
statligt organ synas övertygande, anser jag mig böra ansluta mig till
det av utredningsmannen framlagda förslaget örn inrättande av ett särskilt
organ för ifrågavarande verksamhet. Erfarenheten från den av
egnahemsstyrelsen bedrivna byggnadsverksamheten på ett par militära
förläggningsorter torde giva viel handen, att ett från de militära myndigheterna
fristående organ med ekonomisk fördel kan handhava sådan
verksamhet även på orter med samtidig byggnadsverksamhet genom de
militära byggnadsorganen. De fördelar ur ekonomisk synpunkt, som stå
att vinna i fråga örn byggnadskontroll och dylikt vid byggnadsproduktion
genom ett och samma organ, torde alltså icke böra överskattas.
Då jag på sätt här anförts förordar inrättande av ett särskilt organ för
handhavande av vissa bostadsanskaffningsfrågor inom försvaret, vill jag
emellertid framhålla, att detta organ bör få provisorisk karaktär. Sedan elen
med försvarsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen samt verksamheten
för överförande av vissa fastigheter i befattningshavarnas ägo i det
väsentliga avslutats, torde återstående uppgifter, i första hand den framtida
förvaltningen av de fastigheter, som fortfarande skola tillhöra staten, böra
överlämnas till annat lämpligt statsorgan.
Det särskilda organ för anskaffning av bostäder, som enligt vad nyss anförts
bör inrättas, synes i enlighet med utredningsmannens förslag böra
organiseras såsom en nämnd, vilken för undvikande av förväxling med statens
bostadsnämnd lämpligen bör kunna benämnas försvarets bostadsanskaffningsnämnd.
Nämndens huvudsakliga uppgifter böra, i anslutning till vad i det föregående
och i utredningsmannens promemoria anförts, vara dels att verka för
att erforderlig anskaffning av bostäder för försvarets personal såvitt möjligt
kommer till stånd genom kommunal eller enskild företagsamhet, dels att fullfölja
vissa av utredningsmannen påbörjade studier rörande lämpliga och ekonomiska
byggnadstyper och konstruktioner m. m. för ifrågakommande bostadsbebyggelse,
dels att, därest bostadsbehovet icke kan tillgodoses genom
kommunal eller enskild företagsamhet, själv projektera och låta uppföra erforderliga
bostadslägenheter, såvida icke särskild utredning giver vid handen,
att tjänstebostäder med bostadstvång bör ifrågakomma, dels slutligen att tills
vidare förvalta de av nämnden uppförda bostadslägenheter, som icke överföras
i enskild ägo. Nämnden torde även böra övertaga förvaltningen av de
av egnahemsstyrelsen uppförda bostadshusen i Såtenäs och Karlsborg. De
för personal vid marinens skifferoljeverk å Kinnekulle uppförda lägenheterna
torde däremot vid bifall till i särskild proposition framlagt förslag om
Svenska skifferoljeaktiebolagets övertagande av verket icke böra förvaltas av
Statsutskottets utlåtande nr 53.
7
nämnden. I sin verksamhet bör nämnden låta sig angeläget vara att samråda
med de militära myndigheterna och att, i den mån så befinnes lämpligt, anlita
den organisation och de resurser som stå till dessas förfogande.
Beträffande nämndens organisation kan jag i huvudsak ansluta mig till
utredningsmannens förslag. Nämnden torde böra bestå av lämpligt antal
av Kungl. Majit utsedda ledamöter, därav en ordförande. Jag utgår från att
statens byggnadslånebyrå skall på lämpligt sätt representeras i nämnden.
Nämndens arbete bör ledas av en chef, tillika ledamot av nämnden, med erfarenhet
såvitt möjligt beträffande såväl bostadsproduktion som fastighetsförvaltning.
Såsom i promemorian föreslagits torde av den för nämndens
verksamhet i övrigt erforderliga personalen allenast den mera fast anställda
böra avlönas från de för nämnden speciellt anvisade anslagsmedlen, medan
kostnaderna för den mera tillfälligt anställda personal, som erfordras för de
särskilda byggnadsföretagens projektering och genomförande, ävensom vissa
andra administrationskostnader skola få —- på sätt hittills vid genomförandet
av likartad bostadsbebyggelse skett -— bestridas från de olika byggnadsanslagen.
Den av utredningsmannen föreslagna inre organisationen av nämnden,
med en byggnadsteknisk och en allmän avdelning, vardera med en avdelningschef
jämte assistent och biträdespersonal, synes mig i huvudsak väl avvägd.
Emellertid torde det icke vara erforderligt eller lämpligt att i detta sammanhang
i detalj fastlåsa nämndens inre organisation, enär denna bör kunna i
viss mån jämkas med hänsyn till de personliga kvalifikationerna hos de personer,
som komma i fråga för anställning i nämnden. Vid organisationens
definitiva utformning böra givetvis alla möjligheter till besparing iakttagas.
Det torde böra övervägas, huruvida icke ersättning till nämndens ordförande
och ledamöter bör utgå med dagarvode enligt kommittékungörelsen
i stället för, såsom av utredningsmannen föreslagits, med visst belopp per
år. Ersättning till nämndens tjänstemän bör utgå i form av arvoden, å vilka
rörliga förmåner icke böra utgå. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att
fastställa dessa arvoden. Jag förutsätter, att nämndens fasta organisation
skall kunna upprätthållas inom ramen för den av utredningsmannen angivna
kostnadssumman, 90,000 kronor per år. Av detta belopp beräknar jag i anslutning
till utredningsmannens förslag, att 65,000 kronor erfordras till avlöningar
och 25,000 kronor till omkostnader.
I likhet med utredningsmannen utgår jag från att några särskilda kostnader
för den lokala förvaltningen av de under nämndens förvaltning stående
fastigheterna icke skola behöva uppkomma. För hyresuppbörd och dylikt
torde nämnden kunna anlita de militära lokalförvaltningsorganen, vilka jämväl
böra biträda nämnden i fråga örn erforderliga reparationer m. m.
Såsom av utredningen i ärendet framgår är det av vikt att bostadsanskaffningsnämnden
snarast möjligt kan träda i funktion. Det är därför erforderligt,
att anslagsmedel för nämndens verksamhet ställas till förfogande redan
under innevarande budgetår. Jag ämnar i annat sammanhang återkomma till
denna fråga, i samband varmed jämväl bör upptagas frågan örn anvisande av
erforderligt engångsbelopp till anskaffning av inventarier m. m.
I förevarande sammanhang bör av riksdagen äskas medel för nämndens
verksamhet för budgetåret 1943/44. För ändamålet torde böra i riksstat''!»
uppföras dels ett obetecknat anslag å 65,000 kronor till avlöningar och dels
ett förslagsanslag å 25,000 kronor till omkostnader. Det bör få ankomma
på Kungl. Majit att fastställa stater för dessa anslag.
Den av riksräkenskapsverket berörda frågan örn inrättande av en särskild
kapitalfond för de bostäder, vilka komma att ligga under nämndens förvaltning,
fordrar ytterligare övervägande och torde icke behöva i detta samman
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 53.
Utskottet.
hang upptagas till behandling. Jag hemställer därför att framdeles få återkomma
till denna fråga.
Utskottet finner sig kunna i princip ansluta sig till vad departementschefen
anfört med avseende å de allmänna riktlinjer, efter vilka den statliga
bostadsanskaffningen för försvarets personal lämpligen bör ordnas.
Yad beträffar frågan örn vilket organ som bör handhava denna bostadsbyggnadsverksamhet
hava bland de i ärendet hörda myndigheterna delade
meningar varit rådande. Sålunda hava vissa myndigheter i anslutning till
den särskilde utredningsmannens i ärendet förslag förordat, att för ändamålet
inrättas ett särskilt organ, under det att andra ansett, att verksamheten bör
kunna handhavas av de redan befintliga militära byggnadsorganen. Vid övervägande
av detta spörsmål har utskottet funnit bärande skäl tala till förmån
för förstnämnda alternativ och delar alltså departementschefens mening härutinnan.
Utskottet tillstyrker följaktligen, att de med bostadsanskaffningen
sammanhängande frågorna ävensom förvaltningen av de bostadsfastigheter,
som uppföras genom statens försorg, skola handhavas av ett särskilt organ,
en försvarets bostadsnämnd. Därvid förutsätter emellertid utskottet i likhet
med departementschefen, att detta organ kommer att få allenast provisorisk
karaktär och att sedan den med försvarsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen
m. m. i det väsentliga avslutats, återstående uppgifter överlämnas
till annat redan befintligt statsorgan. Utskottet finnér sig vidare
liksom departementschefen böra understryka angelägenheten av att nämndens
främsta uppgift bör vara att verka för och stimulera det kommunala och
enskilda byggnadsinitiativet. Endast i sådana fall då tillräckligt antal bostäder
icke kan erhållas på denna väg, bör nämnden direkt engagera sig i
bostadsbyggande.
Vidkommande frågan örn nämndens organisation kan utskottet ansluta
sig till vad departementschefen härvidlag föreslagit. Den verkställda beräkningen
av kostnaderna för nämndens verksamhet synes utskottet kunna godtagas,
men utskottet förutsätter därvid, att kostnaderna så långt möjligt är
hållas nere. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa arvoden åt
nämndens tjänstemän. Kostnaderna för avlöningar hava uppskattats till
65,000 kronor och för omkostnader till 25,000 kronor. Utskottet tillstyrker
riksdagen att anvisa nämnda belopp.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under
fjärde huvudtiteln anvisa
a) till Försvarets bostadsanslcaffningsnämnd: Avlöningar ett
anslag av 65,000 kronor;
b) till Försvarets bostadsanslcaffningsnämnd: Omkostnader ett
förslagsanslag av 25,000 kronor.
Stockholm den 26 mars 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 55.