20
Statsutskottets utlåtande nr 50.
Nr 50.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående provisoriskt
lönetillägg för tjänstgöring på s. k. obekväm
arbetstid.
(5:e avd.)
I propositionen nr 61 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 15 februari 1952, föreslagit
riksdagen att dels medgiva, att provisoriskt lönetillägg för tjänstgöring
på obekväm arbetstid må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med
de riktlinjer, som förordats i propositionen, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t
att för budgetåren 1951/52 och 1952/53 medgiva de överskridanden av maximerade
anslag och anslagsposter, som kunna bli erforderliga vid genomförandet
av angivna förslag.
Under de förhandlingar, som ägde rum mellan 1945 års lönekommitté
och statstjänstemännens huvudorganisationer, berördes även frågan om ersättning
för ordinarie arbete på s. k. obekväm arbetstid. Härmed avsågs
arbete på nätter, sön- och helgdagar samt på de större helgdagsaftnarna. I
sitt betänkande den 11 mars 1947 med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente
m. in. (SOU 1947:23) anförde kommittén, att en verkställd
undersökning utvisat, att arbete på obekväm arbetstid förekomme i
betydande omfattning inom statsförvaltningen och att i vissa särskilda fall
sådant arbete kompenserades på olika sätt. De problem, som vore förbundna
med frågan om arbete på obekväm tid, kunde enligt kommitténs åsikt
icke lösas utan att omfattande undersökningar först verkställdes. Att utföra
dessa tidskrävande undersökningar hade icke varit möjligt inom den tid,
som stått till kommitténs förfogande.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1948 tillkallade dåvarande
chefen för finansdepartementet särskilda utredningsmän med uppdrag
att verkställa utredning rörande arbete på obekväm arbetstid för befattningshavare
i statens tjänst och därmed sammanhängande frågor. Denna
utredning är ännu icke avslutad. Utredningen är för sina definitiva avgöranden
i vissa hänseenden beroende av principiella ståndpunklstaganden
av den enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 februari 1947 tillkallade
arbetstidsutredningen.
På den enskilda arbetsmarknaden förekommer numera i avsevärd omfattning
att arbetare erhålla särskilda lönetillägg för arbete på obekväm
arbetstid. Även på såväl det statliga som det kommunala kollektivavtalsområdet
utgår i viss utsträckning särskild ersättning för sådant arbete.
Statsutskottets utlåtande nr 50.
21
Med hänsyn härtill har under hösten 1951 inom civildepartementet upptagits
frågan, om icke såsom ett provisorium i avvaktan på slutförandet av
nyssnämnda utredningar kompensation i någon form skulle kunna tillerkännas
statstjänstemän med arbete på obekväm arbetstid.
De undersökningar i frågan, som företagits inom civildepartementet, ha
utvisat att det är möjligt att utan ett föregripande av pågående utredningar
medgiva i begränsad omfattning en provisorisk kompensation av förut antydd
art. Med anledning härav ha överläggningar i ämnet ägt rum med berörda
personalorganisationer. Efter förhandlingar inom civildepartementet
träffades den 13 februari 1952 — under förutsättning av Kungl. Maj :ts och
riksdagens godkännande — överenskommelse med Statstjänarkartellen om
sådan kompensation. Statstjänstemannens riksförbund och Tjänstemännens
centralorganisation ha ansett sig kunna godtaga att överenskommelsen genomföres.
Resultatet av förhandlingarna har karaktären av ett provisorium i avvaktan
på slutförandet av utredningen rörande arbete på obekväm arbetstid.
Det har under förhandlingarna å ömse sidor förutsatts, att den träffade
överenskommelsen icke skall vara prejudicerande för de ställningstaganden,
vartill utredningen kan leda.
Överenskommelsen är av följande innehåll.
Till tjänsteman med reglerad arbetstid, som jämlikt 32 § statens allmänna
avlöningsreglemente äger i förekommande fall erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring,
skall under de förutsättningar, som angivas i det följande,
utgå särskilt lönetillägg för sådan fullgjord verklig tjänstgöring på obekväm
arbetstid, som icke skall anses utgöra övertidsarbete.
1. Med obekväm arbetstid avses i denna överenskommelse arbetstid, som
infaller
a) mellan klockan 19 och 6,
b) å sön- eller helgdag, påskafton, midsommarafton eller julafton mellan
klockan 6 och 19 eller
c) å vardag, som omedelbart cfterföljes av sön- eller helgdag, mellan
klockan 18 och 19.
2. Lönetillägg utgår, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annat medgiver,
endast till tjänsteman, som uppnått eu ålder av minst 17 år och är placerad
i högst Ca, Ce eller Cg 16 eller Cf 14. Har vid löncgradsplaceringen
hänsyn tagits till att tjänstgöringen helt eller delvis är förlagd till obekväm
arbetstid, skall tillägg dock icke utgå.
3. Lönetillägget skall utgöra per timme 30 öre för tjänstemän i lönegraderna
1—4, 35 öre för tjänstemän i lönegraderna 5—8 och 40 öre för
tjänstemän i högre lönegrader.
4. Understiger arbetstiden enligt tjänstgöringslista eller därmed jämförlig
handling, utökad med det ytterligare antal limmar varunder tjänstemannen
fullgjort tjänstgöring, som ej skall anses utgöra övertidsarbete, 193
timmar för 30 dagar eller däremot svarande timantal för annan arbetstids
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 50.
period, skall lönetillägg för tjänstgöring mellan klockan 22 och 6 utgå endast
i den mån antalet till sådan tid förlagda arbetstimmar överstiger tre
gånger det antal timmar, varmed arbetstiden understiger 193 timmar för
30 dagar eller däremot svarande timantal för annan arbetstidsperiod.
5. Förekommer annan kontant gottgörclse med hänsyn till arbetets förläggning
under tid mellan klockan 22 och R, skall det i denna överenskommelse
avsedda lönetillägget för samma tid minskas med däremot svarande
belopp eller i förekommande fall helt bortfalla.
6. Skall beträffande viss tjänstgöring den verkliga tjänstgöringstiden enligt
meddelade arbetstidsbestämmelser beräknas motsvara viss kortare tjänstgöringstid,
skall den lid, för vilken lönetillägget må beräknas, minskas i motsvarande
mån.
7. Lönetillägget beräknas särskilt för tjänstgöring fullgjord i enlighet
med tjänstgöringslista eller annan därmed jämförlig handling och för annan
tjänstgöring, med iakttagande att av sistnämnda tjänstgöring arbetstid, som
ej uppgår till 30 minuter i en följd, icke må tagas i beräkning för bestämmande
av tillägg, med mindre under det kalenderdygn tjänstgöringen fullgjorts
förekommer någon period av dylik tjänstgöring, vilken uppgår till
minst 30 minuter i en följd.
Utbetalning av lönetillägget sker allenast för sammanlagt antal hela tjänstgöringstimmar.
8. Har anspråk på lönetillägg för tjänstgöring på obekväm arbetstid icke
anmälts till vederbörande myndighet inom sex månader efter utgången av
den månad, varunder tjänstgöringen fullgjorts, må lönetillägg ej utgå, med
mindre Kungl. Maj :t det medgiver.
9. Lönetillägget skall utgå från och med den 1 januari 1952.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
»Såsom förut nämnts har — med hänsyn till att det numera på såväl den
enskilda arbetsmarknaden som de statliga och kommunala kollektivavtalsområdena
i avsevärd omfattning förekommer att särskild gottgörelse utgår
för arbete på obekväm arbetstid — inom civildepartementet till övervägande
upptagits frågan, om icke såsom ett provisorium i avvaktan på slutförandet
av pågående arbetstidsutredningar särskild kompensation i någon form
skulle kunna beredas statstjänstemän med tjänstgöring på obekväm arbetstid.
Resultatet av dessa överväganden och i ämnet förda förhandlingar
föreligger i form av den överenskommelse, för vilken jag nyss redogjort.
Överenskommelsen bör enligt min mening godkännas och underställas riksdagens
prövning.
Rörande innehållet i överenskommelsen torde jag få framhålla följande.
Den överenskomna kompensationen för arbete på obekväm arbetstid avser,
såsom av det föregående framgår, kontant gottgörelse. Att i stället medgiva
tidskompensation har i nuvarande arbetsmarknadsläge ej ansetts lämpligt.
Statsutskottets utlåtande nr 50.
23
Ett provisorium av den art, som i överenskommelsen avses, måste givetvis
konstrueras efter så enkla linjer som möjligt. Det kan på grund härav
ieke undvikas, att den valda lösningen i vissa hänseenden blir schematisk.
Då det icke är möjligt att utan omfattande och tidskrävande utredningar
åstadkomma kompensation för tjänstgöring på obekväm arbetstid för tjänstemän
med oreglerad arbetstid, måste provisoriet, om man över huvud taget
vill försöka att nu införa någon gottgörelse för dylik tjänstgöring, begränsas
till tjänstemän som ha reglerad arbetstid. Även i andra hänseenden har
en anknytning till det nuvarande övertidsbegreppet ansetts önskvärd, t. ex.
i fråga om tjänstgöringens kontrollerbarhet och tjänsteutövningens art. Det
överenskomna lönetillägget skall sålunda utgå endast till tjänstemän som
enligt 32 § statens allmänna avlöningsreglemente och med stöd därav utfärdade
föreskrifter äga att för arbete under motsvarande förhållanden erhålla
gottgörelse för övertidstjänstgöring. Denna anknytning torde underlätta
tillämpningen av överenskommelsen, eftersom de myndigheter, vilka
skola ha att utbetala lönetillägget, redan nu äro förtrogna med de i gällande
avlöningsförfattningar intagna bestämmelserna om gottgörelse för övertidstjänstgöring.
Tillägget skall icke utgå samtidigt som övertidsgottgörelse.
En erinran härom har intagits i överenskommelsen.
Tillägget skall utgå endast för fullgjord verklig tjänstgöring. Det har nämligen
ansetts ej vara möjligt att utan ett föregripande av pågående utredningar
medgiva kontant gottgörelse för annan tid än sådan, varunder verklig
tjänstgöring fullgjorts, även om ifrågavarande tid vid arbetstidsberäkningen
i viss utsträckning tillgodoräknas vederbörande tjänsteman, såsom
t. ex. överliggningstid eller tid, varunder tjänstemannen fullgör beredskapsskyldighet.
Till obekväm arbetstid har i överenskommelsen hänförts sådan arbetstid,
som infaller å sön- eller helgdagar, påskafton, midsommarafton eller julafton,
vidare sådan arbetstid, som infaller å natt, d. v. s. mellan klockan 22
och 6, samt slutligen viss arbetstid under kvällen, nämligen å vardag, som
omedelbart efterföljes av sön- eller helgdag, efter klockan 18 och å annan
vardag efter klockan 19. De angivna tidsgränserna ha — i likhet med övriga
bestämmelser i överenskommelsen — förutsatts icke skola vara prejudicerande
för ett blivande ställningstagande till en definitiv reglering av
frågan om kompensation för arbete på obekväm arbetstid.
I anslutning till vad som gäller på den enskilda arbetsmarknaden har
kretsen av de tjänstemän, som skola vara berättigade att erhålla förevarande
lönetillägg, begränsats till att i princip avse tjänstemän i högst Ca, Ce
eller Cg 16 eller Cf 14. Det har dock förutsatts, att Kungl. Maj :t skall äga
befogenhet att i särskilda fall medgiva sådant tillägg till tjänstemän i högre
lönegrader. Härvid ha åsyftats till övertidsgottgörelse berättigade tjänstemän
i lönegraderna 17—22 med samma arbetsuppgifter som tjänstemän, vilka
enligt överenskommelsen äro berättigade till lönetillägget.
I ytterligare två hänseenden har den till lönetillägget berättigade personkretsen
ansetts böra begränsas. Sålunda skall tillägget ej utgå till anställ
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 50.
ningshavare, som icke uppnått eu ålder av 17 år, och ej heller till tjänstemän,
vid vilkas lönegradsplacering hänsyn tagits till att tjänstgöringen helt
eller delvis är förlagd till obekväm arbetstid. Det bör ankomma på vederbörande
myndigheter att i fall som sist nämnts underställa Kungl. Maj:ts
prövning frågan huruvida tillägg skall utgå eller ej.
Enligt överenskommelsen skall lönetillägget utgöra per timme 30 öre för
tjänstemän i lönegraderna 1—4, 35 öre för tjänstemän i lönegraderna 5—8
och 40 öre för tjänstemän i högre lönegrader. Tillägget har ansetts icke böra
dyrortsgraderas med hänsyn till att skillnaden i belopp mellan olika ortsgrupper
med tillägg av ifrågavarande storleksordning skulle bli tämligen
ringa. De olika timbeloppen motsvara i stort sett 10—15 procent av den för
200 timmar per månad beräknade timlönen efter förhöjning i enlighet med
den överenskommelse, som Kungl. Maj :t tidigare denna dag beslutat förelägga
riksdagen för godkännande.
Såsom 1945 års lönekommitté framhållit förekommer i vissa fall, alt
arbete på obekväm arbetstid redan nu inom statsförvaltningen kompenseras
på olika sätt. Detta har vid konstruktionen av ett provisoriskt lönetilllägg
för tjänstgöring på obekväm arbetstid vållat särskilda svårigheter. I allmänhet
torde den nuvarande kompensationen, där sådan förekommer, bestå
i nedsättning av den eljest föreskrivna arbetstiden. Ofta har emellertid
eu nedsättning av arbetstiden medgivits utan att det framgår, om nedsättningen
föranletts av att viss del av tjänstgöringen varit förlagd till obekväm
arbetstid eller om andra förhållanden inverkat på ställningstagandet, t. ex.
arbetets ansträngande art, hälsovådlighet e. d. Att utröna vilka omständigheter
som i det särskilda fallet varit avgörande har visat sig vara förbundet
med betydande svårigheter. I överenskommelsen ha därför intagits schematiska
regler för ifrågavarande fall. Såvitt verkställda undersökningar givit
vid handen torde kompensation för arbete på obekväm arbetstid i form av
nedsättning av den eljest fastställda arbetstiden eller kontant gottgörelse, i
de fall sådan kompensation förekommer, endast undantagsvis avse annan
obekväm arbetstid än tiden mellan klockan 22 och 6. Med hänsyn härtill
ha förevarande särskilda regler i överenskommelsen ansetts kunna begränsas
till att avse till sistnämnda tid förlagt arbete.
Vad först angår de fall, då kontant gottgörelse utgår med hänsyn till arbetets
förläggning till tid mellan klockan 22 och 6, har överenskommits, att
det här avsedda lönetillägget för samma tid skall minskas med motsvarande
belopp eller i förekommande fall helt bortfalla.
För de fall, då arbetstiden understiger den normala, har såsom utgångspunkt
skäligen ansetts böra tagas en arbetstid av 193 timmar för 30 dagar.
Det torde böra framhållas, att valet av detta arbetstidsmått icke får betraktas
såsom ett uttryck för uppfattningen om hur lång arbetstiden bör vara
utan utgör resultatet av vissa skälighetsöverväganden i avseende å här
ifrågavarande ersättning. Om arbetstiden, fastställd på sätt i överenskommelsen
angives, för 30 dagar uppgår till eller överstiger 193 timmar, skall
Statsutskottets utlåtande nr 60.
25
lönetillägget utgå för all verklig fullgjord tjänstgöring mellan klockan 22
och 6. Understiger däremot arbetstiden för 30 dagar nämnda timantal, skall
lönetillägg för tjänstgöring mellan klockan 22 och 6 utgå endast i den mån
antalet till sådan tid förlagda arbetstimmar — varmed avses endast verklig
fullgjord tjänstgöring — överstiger tre gånger det antal timmar, varmed arbetstiden
understiger 193 timmar för 30 dagar. Detta innebär att en tjänsteman,
som har en arbetstid av exempelvis 190 timmar för 30 dagar, erhåller
lönetillägg för tjänstgöring mellan klockan 22 och 6 endast om och i den
mån han under sådan tid fullgör tjänstgöring mer än 9 timmar. Såsom förut
nämnts skall däremot en dylik nedsättning av arbetstiden icke inverka
på tjänstemannens rätt att erhålla ersättning för verklig fullgjord tjänstgöring
under sön- och helgdagar eller kvällar. Vid tillämpningen av ifrågavarande
bestämmelse synes av praktiska skäl hinder icke böra föreligga
att likställa det för »normalmånad» beräknade genomsnittliga timantalet
med den under arbetstidsperioden fullgjorda arbetstiden.
I överenskommelsen har intagits en särskild bestämmelse för det fall, att
tiden för verklig fullgjord tjänstgöring enligt meddelade arbetstidsbestämmelser
beräknas motsvara viss kortare tjänstgöringstid. Härmed avses sådana
fall, då längre tjänstgöringstid än den eljest normala må uttagas på
grund av att den verkliga tjänstgöringstiden med hänsyn till arbetets art
anses motsvara viss kortare tjänstgöringstid. Detta förekommer bl. a. för
vissa tjänstemän vid statens järnvägar, för vilka 260 eller 234 arbetstimmar
per 30 dagar beräknas motsvara 208 timmar. I dylika fall skall den tid,
för vilken lönetillägget må beräknas, minskas i motsvarande mån.
Lönetillägget avses skola utgå fr. o. in. den 1 januari 1952 tills vidare.
Det har beräknats medföra en kostnad per år av i runt tal 20,5 miljoner
kronor, varav 16,5 miljoner kronor belöpa på de affärsdrivande verken.
Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas att medgiva de överskridanden
av maximerade anslag och anslagsposter, som kunna bli erforderliga på
grund av vad här förordats.»
Utskottet. I betraktande av förhållandena på den enskilda arbetsmarknaden
samt de statliga och kommunala kollektivavtalsområdena har utskottet
intet att erinra mot att såsom ett provisorium i avvaktan på slutförandet
av pågående arbetstidsutredningar särskilda lönetillägg beviljas statstjänstemän
med tjänstgöring på obekväm arbetstid på sätt i propositionen föreslagits.
Utskottet föreställer sig, att tillämpningen av provisoriska bestämmelser
på förevarande svåröverskådliga område skall kunna giva erfarenheter
av värde för ett slutligt ställningstagande till spörsmålet. Utskottet
finner det naturligt, att provisoriet anknytes till tjänster med reglerad arbetstid.
De angivna tidsgränserna för arbetstid, som skall anses såsom obekväm,
anser utskottet för närvarande böra godtagas liksom även gotlgörelsens
regelmässiga begränsning till tjänstemän i högst lönegrad Ca, Ce eller
(ig 16 eller Cf 14. Mot de föreslagna lönelilläggsbeloppcn har utskottet intet
8 llihany till riksdagens protokoll 195$. (i samt. Xr 49 — Ml.
26
Statsutskottets utlåtande nr 50.
att invända. Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran
mot propositionsförslaget. Med hänsyn till att här, såsom ovan framhållits,
är fråga om ersättningsbestämmelser på ett svåröverskådligt område, förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t skall kunna vidtaga de mindre jämkningar
i de förordade bestämmelserna, vartill förhållandena kunna föranleda.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) medgiva, att provisoriskt lönetillägg för tjänstgöring
på obekväm arbetstid må utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer departementschefen i propositionen
förordat;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåren 1951/52
och 1952/53 medgiva de överskridanden av maximerade anslag
och anslagsposter, som kunna bli erforderliga vid genomförandet
av angivna förslag.
Stockholm den 7 mars 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 49.
527288
Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.