Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967 (Utlåtande 1967:Su49 su)

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

Nr 49

Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av Villingsbergs
skjutfält i Kilsbergen.

(l:a avd.)

I två likalydande vid 1966 års riksdag väckta motioner, den ena inom
första kammaren av herr Wirmark m. fl. (I: 378) och den andra inom andra
kammaren av herr Allard m. fl. (II: 443), har hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kung], Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om att
Villingsbergs skjutfält i Kilsbergen ersättes av motsvarande anläggning på
annan plats.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 443.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från överbefälhavaren, länsstyrelsen i Örebro
län och försvarets fastighetsnämnd. Överbefälhavaren har inhämtat yttrande
av chefen för armén; länsstyrelsen av länsarkitektkontoret i Örebro
län och av drätselkammaren i Örebro stad, vilken senare inhämtat idrottsintendentens
yttrande. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Av chefens för armén yttrande i ärendet framgår bl. a. att, om
verksamheten vid Villingsbergsfältet skulle flyttas, frågan om skjutmöjligheterna
för artilleriet och I 3 måste prövas på nytt. För den militära utbildningen
vore en flyttning av verksamheten icke möjlig utan betydande olägenheter
och stora kostnader. Vidare framhåller arméchefen, att ett gemensamt
utnyttjande av mark för stridsskjutningar och för fritidsändamål icke
är lämpligt samt att mark för fritidsändamål torde vara möjlig att erhålla
inom andra delar av Kilsbergen. Det erinras om att skjutfältet endast omfattar
en femtedel av Kilsbergens sammanlagda yta.

Överbefälhavaren har i sitt yttrande uttalat, att han helt biträder de av
arméchefen framförda synpunkterna ävensom framhållit, att de aktualiserade
förhållandena ingå i överbefälhavarens utredningsuppdrag jämlikt försvarsdepartementets
ämbetsskrivelse den 27 maj 1966.

Enligt åberopade ämbetsskrivelse har försvarsministern uppdragit åt
överbefälhavaren att under medverkan av försvarsgrenscheferna och fortifikationsförvaltningen
utföra vissa undersökningar rörande den nuvarande

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

lokaliseringen av militära etablissement med hänsynstagande till bl. a. den
samhälleliga utvecklingen, framför allt tätorternas expansion.

Länsstyrelsen i Örebro län har föreslagit en utredning för prövning av
frågan om flyttning av skjutfältet till annan plats, alternativt undersökning
om ej en minskning av detsamma vore möjlig.

Försvarets fastighetsnämnd ifrågasätter om icke behovet av fritids- och
rekreationsområden inom Örebroregionen utan alltför stora olägenheter kan
tillgodoses utan att därvid behöver tillgripas en så omfattande och med
vittgående följder förenad åtgärd som att ersätta Villingsbergs skjutfält med
ett skjutfält på annan plats. Enligt nämnden torde det inom regionen finnas
tillgång till mycket stora markområden, som synas väl lämpade för friluftsliv
och som icke äro berörda av någon militär övningsverksamhet.

Nämnden har i anledning av interpellation vid 1966 års riksdag berört
frågan om förflyttning av Livregementets grenadjärers övningsläger vid
Falkasjön till annan plats i syfte att justera skjutfältets östra gräns till förmån
för det utanförliggande fritidsområdet. Huruvida möjligheter härtill
föreligga utan att väsentligt försämra övningsmöjligheterna vid såväl artilleri-
som infanteriskjutningar vore enligt nämnden en fråga, som icke
kunde avgöras utan en ingående utredning. Nämnden vore för sin del beredd
att — därest en sådan utredning befunnes påkallad — verkställa densamma.

Med hänsyn till vad de militära myndigheterna och försvarets fastighetsnämnd
anfört anser utskottet sig böra avstyrka motionärernas förslag om
flyttning av Villingsbergs skjutfält. Däremot kan det i anslutning till vad
fastighetsnämnden uttalat finnas anledning att närmare pröva frågan om
möjligheterna till ändrad gränsdragning av skjutfältets östra del till förmån
för det utanförliggande fritidsområdet. Utskottet vill därför föreslå, att
riksdagen hemställer att Kungl. Maj :t uppdrager åt fastighetsnämnden att
verkställa sådan utredning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 378 och
11:443, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj :t måtte uppdraga åt försvarets fastighetsnämnd att
verkställa utredning rörande möjligheterna till ändrad
dragning av Villingsbergs skjutfälts östra gräns till förmån
för det utanförliggande fritidsområdet.

Stockholm den 4 april 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 48.

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 378 och II: 443

Överbefälhavaren (14.9.1966)

Överbefälhavaren biträder helt de av arméchefen framförda synpunkterna.
Överbefälhavaren vill dessutom framhålla att de förhållanden, som aktualiserats,
ingår i överbefälhavarens utredningsuppdrag jämlikt FöD äs
27/5 1966.

Chefen för armén (2.9.1966)

Då Villingsbergsfältet förvärvades 1943 (proposition 1943:250) i samband
med att A 9 sattes upp, diskuterades ytterligare två alternativ nämligen
Älvdalen samt Hede i Härjedalen. I de olika undersökningar, som utfördes
då, konstaterades att Villingsberg borde förvärvas av olika skäl, bl. a.
på grund av de större avstånden till Älvdalen och Hede. Dessa avstånd
skulle ge eu ogynnsam driftsekonomi och innebära stora tidsförluster.
Dessa motiv äger alltjämt giltighet och har genom den utveckling som ägt
rum sedan 1943 fått ökad vikt.

1959 års skjutfältsutredning behandlade bl. a. frågorna om skjutfälten
i Prästtomta, Villingsberg och Älvdalen. I prop. 1961: 123 anfördes bl. a.
att Älvdalsfältet skall utnyttjas för en del av A 9 skjutningar samt att A 1
behov av skjutfält därigenom kan tillgodoses genom utnyttjande av Villingsberg.
En förutsättning för dessa åtgärder var även att ArtSS förflyttades
till Älvdalen.

A. Nuvarande utnyttjande. Konsekvenser av en flyttning av fältet

Villingsbergsfältet utnyttjas f. n. dels som artilleriskjutfält av A 1 och
A 9, dels som övnings- och skjutfält av I 3. Det är belagt under huvuddelen
av året.

A 9 genomför en stor del av sin utbildning vid Villingsberg. Andra skjutningar
förläggs till Älvdalens skjutfält, främst sådana, som bedrivs i större
enheter och såsom samövningar med andra förband. Avståndet —■ ca 35
mil — gör det emellertid icke möjligt att förlägga ytterligare övningar dit.

A 1 är helt hänvisat till Villingsberg, utom beträffande vissa skjutningar
i samband med InfSS utbildning, vilka förläggs till Prästtomta. I prop.
1961: 123 angavs av föredragande departementschefen att Prästtomta icke
var avsett såsom artilleriskjutfält.

Även andra artilleriförband utnyttjar tidvis Villingsberg för sina mest
utrymmeskrävande skjutningar. Detta gäller bl. a. A 6, som annars huvudsakligen
bedriver sin skjututbildning vid Skillingaryd. Till detta fält är
emellertid även A 3 hänvisat för stora delar av sina skjutningar.

I 3 är för sina samtliga skjutningar och huvuddelen av sina förbandsövningar
helt hänvisat till Villingsberg.

Konsekvenserna av en flyttning av Villingsbergs skjutfält blir därför

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

1. A 9 lokalisering i Kristinehamn måste ev. omprövas eftersom ett tillräckligt
stort skjutfält i dess närhet torde bli svårt att förvärva.

2. A 1 måste tillföras ett nytt skjutfält. Ev. kan detta ske genom utvidgning
av Prästtomta.

3. För I 3 behov erfordras ett nytt övnings- och skjutfält.

4. Skjutfältet i Sltillingaryd kan behöva utvidgas.

B. Behovet av mark för fritidsändamål

Det är icke lämpligt att utnyttja skjutfält såsom fritidsområden. Det är
förenat med vissa risker att vistas inom dessa fält framför allt för personer
med bristande insikt om bl. a. sättet att handha blindgångare.

De diskussioner, som skett om civilt nyttjande av Villingsbergsfältet,
tyder på att huvudfrågan — fritidsområde för Örebroregionen — inte kan
lösas genom smärre justeringar av skjutfältsgränsen. Skolungdomsproblemet,
som varit föremål för diskussion i annat sammanhang, torde i och för
sig vara ringa jämfört härmed.

Hela Kilsbergen utgör ett lämpligt fritidsområde. Skjutfältet omfattar endast
en femtedel av Kilsbergens sammanlagda yta. De anläggningar för
friluftsliv, som fanns före förvärvet av skjutfältet, var belägna utanför
fältet, vilket då ansågs vara av sekundär betydelse för friluftsverksamheten.

Från fritidssynpunkt lämpliga områden finns bl. a. även söder om E 18
inom Kilsbergens södra del. Vägsystemet inom detta område är icke lika
väl utvecklat som inom skjutfältet.

Det syns angeläget att berörda myndigheter tar upp frågan om ett utvidgat
utnyttjande av detta södra område för fritidsändamål. Därigenom
torde huvuddelen av fritidsintressena kunna tillgodoses.

C. Sammanfattning

1959 års skjutfältsutredning byggde sina förslag på att Villingsbergstältet
stod till förfogande. Om detta fält utgår måste frågan om skjutmöjligheterna
för artilleriet och I 3 prövas på nytt.

För den militära utbildningen är en flyttning av verksamheten från Villingsbergsfältet
icke möjlig utan att betydande olägenheter och stora kostnader
uppstår.

Ett gemensamt utnyttjande av mark för stridsskjutningar och för fritidsändamål
är icke lämpligt.

Mark för fritidsändamål för Örebroregionen torde vara möjlig att erhålla
inom andra delar av Kilsbergen.

Länsstyrelsen i Örebro län (13.9.1966)

Länsstyrelsen vitsordar behovet av ytterligare mark för friluftsändamål
inom örebro-området. Länsstyrelsen tillstyrker därför en utredning för
prövning av frågan, om skjutfältet kan flyttas till annan plats. Om en flyttning
ej anses kunna äga rum, bör undersökas, om ej en minskning av
skjutfältet kan ske, förslagsvis så att delen öster om en linje genom sjöarna
L. Noren och St. Ymningen frigöres.

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

Länsarkitektkontoret i Örebro län (12.9.1966)

Enligt den statliga utredningen beträffande friluftslivet i Sverige kan i
fråga om behovet av områden för friluftslivet anges vissa riktlinjer enligt
följande.

Friluftslivets totala volym kommer antagligen att fördubblas inom något
decennium. Organiserandet av anläggningar för friluftslivets tillgodoseende
på lång sikt måste söka möta differentierade behov. Dels skall områden
och anläggningar i hemortens närhet iordningställas. Närområdena
blir av begränsad omfattning och syftar till att tillgodose olika slag av
dagligen återkommande fritidsaktiviteter. Dels bör dessa närområden kompletteras
med andra områden på sådant avstånd från hemorten, att de
kan vara lämpliga mål för dagsutflykter. Dessa utflyktsmål bör innehålla
strövområden i en kvalificerad och orörd natur med lämpliga bad- och
fiskevatten. Sådana naturtillgångar kompletteras med anordningar och
anläggningar för ett rikt differentierat friluftsliv. I stort sett har utredningen
utgått från att det rörliga friluftslivet under veckoslutledigheten
kan godta ett tidsavstånd på 1 timma mellan bostadsorten och utflyktsmålet.
Kilsbergssluttningen kan nås på en halvtimme från de flesta av
tätorterna inom centrala delarna av Örebro län, och terrängavsnittet ifråga
torde i mycket hög grad svara mot kraven på ett kvalificerat friluftsområde.
Dock inskränker Villingsbergs skjutfält avsevärt utnyttjandemöjligheterna,
genom att skjutfältsgränsen är dragen i övergången mellan högplatån
och den kraftigt markerade ostsluttningen.

Vid en bedömning av den betydelse för friluftslivet, som skall tillmätas
Kilsbergen, faller i ögonen i första hand den rika naturtillgången för olika
friluftsaktiviteter; stora strövområden tämligen fredade från bebyggelse,
möjligheter till bad och fiske i ett källsjösystem utan vattenföroreningar,
samt ovanligt lämplig skidterräng. Härtill kommer det ringa avståndet till
friluftskonsumenterna på den tättbefolkade närkesslätten och i städerna
Örebro, Karlskoga och Kumla.

Som ytterligare cn faktor i bedömningen tillkommer att de lägre sluttningarna
med rik, kalkbetingad vegetation, erbjuder mycket gynnsamma
bebyggelseförutsättningar. Denna lägre sluttning är delvis utnyttjad för
permanentbebyggelse och kan väntas dra till sig ytterligare bebyggelse i
framtiden. Kilsbergen kan sålunda ha betydelse även som närområde för
denna bebyggelse. Genom beskaffenhet och läge är det dock framförallt ett
område av primär betydelse för friluftslivet i Örebrotrakten. (Se karta över
friluftslivets intresseområden i centrala delarna av Örebro län, bil. I.)1

Över den östra Kilsbergssluttningen sträcker sig ett redan utbyggt rikt
förgrenat nät av skid- och vandringsleder, från Mogetorp i nordost till
Lekenområdet i sydväst. I anslutning härtill har olika organisationer uppfört
en råd replipunkter för friluftslivet i form av fritidsgårdar, raststugor,
semesterhem och föreningsgårdar, såsom t. ex. Mogetorp, Kilsbergsstugan,
Ånnaboda, Suttareboda, Kilsbergsgården in. fl. (Se karta över friluftslivets
utredning på Kilsbergens ostsluttning, bil. 2.)1

Det vägnät, som betjänar friluftsområdet är för närvarande så utformat,
att från en längsgående väg nedanför sluttningen ett flertal vägar följer
tvärdalarna upp mot högplatån. Att dessa vägar inte har tillgång till den
sammanbindningsväg, som löper inom skjutfältet på högplatån, måste be 1

Ej här medtagen.

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

tecknas som en stor olägenhet. Denna längsgående väg utmed sjöarna Ö.
Hällsjön—Falkasjön—Stora och Lilla Axsjöarna—Gilsåssjön—Kärmen—
Stora Noren borde rimligen höra till det för allmänheten oinskränkt tillgängliga
vägnätet.

Sjösystemet inom östra delen av Kilsbergens högplatå, strax väster om
Garphyttan, innehåller en råd sjöar och tjärnar av varierande storlek, från
små gölar till tämligen stora vattenytor. De ligger insprängda i ett kuperat
och intressant landskap, som har kvar sin vildmarkskaraktär. Vattensystemet
ligger inom ett källsjöområde, varför vattenföroreningar inte förekommer.
Vegetationen runt sjöarna består i huvudsak av barrskog uppblandad
med enstaka lövträd. Området rymmer vidare en rad mossar och myrar,
som med sin speciella, lågvuxna vegetation bidrar till omväxlingen och
spänningen i landskapet. (Se bildserie, fotograf er ingspunkterna utmärkta
på kartan över friluftslivets utredning, bil. 2.)1

Sommarstugebyggandet har attraherats av Kilsbergssluttningarna. Såsom
framgår av kartbilaga är denna ställvis ganska förtätad. Speciellt har
områdena kring sjön Leken tagits i anspråk för tät sommarbebyggelse. Då
denna sjö dessutom är en mycket livligt frekventerad badsjö, har sommartid
svåra trafikproblem uppstått. Dessa skulle lösas om vägen som når E
18 strax väster om Leken, även inom skjutfältet kunde få utnyttjas som
del i en rundfart kring sjön. Då sommarbebyggelsen även i övrigt sökt sig
upp mot skjutfältets gräns, framstår områdena kring sjösystemet inom
fältets östra del som ett naturligt närområde till bebyggelsen.

Sedan artilleriskjutskolan sommaren 1966 flyttats till annan ort torde
Villingsbergs skjutfält huvudsakligen vara av betydelse för A 9 och I 3.
Fältet har enligt kartan en längd av 16 kilometer och en bredd av 8 kilometer.
Till jämförelse har från tillgängliga kartors visning sammanställts
arealbiider av skjutfälten i Rinkaby, Skillingaryd, Tofta, Remmene, Marina,
Grytan och Avaheden, vilka förefaller ha analog användning. Dessa skjutfält
är mindre och genomgående smalare än Villingsbergsfältets. (Se bil.
3.)1 Detta synes kunna antyda att en minskning i bredd av Villingsbergsfältet
vore möjlig, åtminstone så att det ganska smala sjöområdet vid fältets
östra gräns göres tillgängligt för allmänheten.

Länsarkitektkontoret vill därför ifrågasätta om icke, med anledning av
artilleriskjutskolans flyttning, en modifiering av skjutfältets gränser vore
möjlig, för att tillmötesgå friluftslivets angelägna utrymmesbehov i Kilsbergens
östra delar. De delar av skjutfältet som då i första hand borde ställas
till allmänhetens förfogande synes vara sjösystemet från Leken till
Falkasjön inklusive den väster om sjöarna löpande vägen.

Drätselkammaren i Örebro stad (1.9.1966)

Drätselkammaren åberopar idrottsintendentens yttrande såsom sitt eget.

Idrottsintendenten (17.8.1966)

När militära skjutfält och övningsområden förlädes till Kilsbergen i början
av 1940-talet innebar detta ett svårt slag mot den fritidsaktivitet, som
sedan många år utövats inom Kilsbergsområdet. Kilsbergen har sedan gammalt
ett utomordentligt stort attraktionsvärde för befolkningen i Örebro
län.

Ej här medtagen.

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

Sjöarna, bärmarkerna, skid- och terrängspår är utflyktsmål som året
runt besökes av människorna från närliggande tätorter.

De flesta av dessa utflyktsmål ligga idag oåtkomliga och de områden,
som kan besökas, är otillräckliga till sin storlek och bjuder icke tillräcklig
variation ur natursynpunkt.

Den friluftsgård, som omnämnes i motionen, Ånnaboda, besökes ofta pr
dag under vintersäsong av flera tusental människor, som till sitt förfogande
för skidåkning endast har ett några kvadratkilometer stort område och
där man efter bara några minuters åkning riskerar att komma in på av
militäranordningar belagda områden.

Kilsbergen utgör kanske det allra bästa av mellersta Sveriges fritidsområden
med ett utomordentligt vackert sjösystem, lämpligt för bad och
fiske, med en skidterräng, som behåller skidföret ofta långt in i mars månad
och med vackra utflyktsmål sommartid i rika bär- och svampmarker.

Den omständigheten att ett naturområde med sådana kvaliteter nästan
helt skall vara outnyttjat för en friluftsälskande allmänhet måste bedömas
som mycket otillfredsställande.

Dessa synpunkter måste bedömas ännu mer beaktansvärda idag med
ökat intresse för friluftsliv, bättre kommunikationer, ökad befolkning i
närliggande tätorter, än under krigsåren i början av 40-talet, när ofredsåren
lade hämsko på intresset för friluftsliv.

Avsaknaden av eget kustområde och försämrade badmöjligheter i vissa
sjösystem accentuerar ytterligare behovet av ett mera intakt Kilsbergsområde
för befolkningen i Närke och Bergslagen.

Intresset för friluftsliv och motionsfrämjande sysselsättningar omfattas
f. n. av allt flera kategorier människor och behovet av rekreation i lämplig
och lättillgänglig natur är av uppenbar betydelse för den moderna människan,
och att Kilsbergen är det naturliga utflyktsmålet för Örebroregionen
med minst 200 000 människor inom bekvämt dagsreseavstånd är också lika
uppenbart. Härtill kommer att Kilsbergen vid veckosluten även besökes av
människor som bor utanför länet och har reseavstånd på bortåt 10 mil. Det
föreligger idag också stort intresse av att utvidga de organiserade fritidsaktiviteterna
i Kilsbergen med ytterligare fasta anläggningar. Sådana åtgärder
är dock svåra eller ibland helt omöjliga att genomföra antingen på
grund av närheten till riskområden eller på grund av begränsad marktillgång.

Den omständigheten att cirka 25 år förflutit sedan beslutet fattades om
en förläggning av skjutfältet till Kilsbergen bör kunna vara anledning till
en omprövning av de tekniska och militära krav, som utgjorde motiven för
riksdagens beslut i början av 1940-talet. Bl. a. torde bedömningen av transportfrågan
nu kunna ske från helt andra utgångspunkter och förutsättningar.

En prövning av de militära aktiviteterna i Kilsbergen bör ske i första
hand för att ersätta dessa med andra förläggningsorter och i andra hand
för att åstadkomma en begränsning av områdenas nuvarande storlek.

Försvarets fastighetsnämnd (28.2.1967)

Villingsbergs skjutfält är ett av arméns viktigaste och mest utnyttjade
artilleriskjutfält. Det utnyttjas i första hand av Svea artilleriregemente och
Bergslagens artilleriregemente, vilka förband för den övervägande delen av

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

sina artilleriskjutningar är hänvisade till detta skjutfält. Även andra artilleriförband
utnyttjar fältet tidvis för mera utrymmeskrävande skjutningar.
Slutligen är Livregementets grenadjärer hänvisat till detta fält för sina
stridsskjutningar och huvuddelen av sina förbandsövningar i övrigt.

Mycket betydande investeringar har gjorts i skjutfältet med tillhörande
anordningar. Det i fältets sydvästra del befintliga övningslägret för artilleriförbanden
har sålunda sedan år 1945 dragit investeringskostnader av
storleksordningen 12 milj. kr. Livregementets grenadjärers övningsläger vid
Falkasjön i fältets östra del har dragit kostnader av storleksordningen 4
milj. kr. Vägar har anlagts och förbättrats för en kostnad av i runt tal 3
milj. kr. Betydande belopp har även nedlagts i fasta utbildningsanordningar
o. d.

En flyttning av Villingsbergs skjutfält förutsätter att ett lämpligt och för
ändamålet tillräckligt stort markområde kan ställas till förfogande för anordnande
av ett nytt skjutfält. Området bör omfatta en areal av 10 000—
15 000 hektar och vara beläget inom rimligt avstånd från de förband, som
nu utnyttjar Villingsbergs skjutfält. Det bör därför vara beläget någonstans
i Mellan-Sverige. Tidigare gjorda utredningar, senast den utredning som
verkställdes av 1959 års skjutfältsutredning, har visat att det torde erbjuda
mycket stora svårigheter att inom denna del av landet finna ett tillräckligt
stort och lämpligt beläget område, inom vilket ett skjutfält skulle kunna
anordnas utan betydande sociala och samhällsekonomiska konsekvenser.
— Förutom sådana konsekvenser från civil synpunkt har man även att beakta
de mycket stora kostnader, som med nödvändighet måste uppkomma
i samband med att ett område med den omfattning och det läge, varom här
är fråga, utlägges till skjutfält. Enbart kostnaderna för markförvärv, intrångsersättningar
o. d. torde komma att uppgå till några tiotal milj. kr.
Därtill kommer kostnaderna för erforderliga förläggningar, vägar, utbildningsanordningar
m. m. Även dessa kostnader torde mot bakgrunden av vad
som nedlagts på Villingsbergs skjutfält och det numera väsentligt högre
kostnadsläget uppgå till några tiotal milj. kr.

De sociala, ekonomiska m. fl. konsekvenser, som kan förutsättas uppkomma
i samband med anordnandet av ett nytt artilleriskjutfält i MellanSverige,
föranleder den allmänna bedömningen från fastighetsnämndens
sida att anordnandet av ett sådant fält endast bör övervägas om det gäller
att härigenom tillgodose ett civilt samhälleligt intresse av mycket hög angelägenhetsgrad.
Tillgodoseendet av behovet av utrymme för avkoppling, rekreation
och fysisk träning för befolkningen inom Örebroregionen synes i
och för sig vara ett viktigt samhällsintresse. Nämnden kan dock inte undgå
att göra den reflexionen att det inom regionen torde finnas tillgång till mycket
stora markområden, vilka — såvitt nämnden på basis av kartstudier
och utan någon närmare utredning kan bedöma — synes väl lämpade för
friluftsliv och som inte är berörda av någon militär övningsverksamhet.
Nämnden ifrågasätter därför om inte behovet av fritids- och rekreationsområden
inom Örebroregionen utan alltför stora olägenheter kan tillgodoses
utan att man skall behöva tillgripa en så omfattande och med vittgående
följder förenad åtgärd som att ersätta Villingsbergs skjutfält med ett
nytt skjutfält på annan plats.

Slutligen vill fastighetsnämnden i detta sammanhang ta upp en av herr
Andersson i Örebro genom interpellation i riksdagen väckt fråga rörande
åtgärder för att göra kilsbergsområdet bättre tillgängligt för fritidsändamål.
Herr Andersson har i interpellationen, som besvarades av chefen för för -

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

svarsdepartementet den 8 december 1966, frågat om departementschefen var
beredd vidtaga sådana åtgärder — t. ex. genom en förflyttning av Livregementets
grenadjärers övningsläger vid Falkasjön till annan plats och i
samband därmed en arrondering av gränsen mellan lägret och fritidsområdet
— att kilsbergsområdet i högre grad än som nu är fallet blev tillgängligt
för fritidsändamål. Härutinnan vill fastighetsnämnden anföra att den
ifrågavarande östra delen av skjutfältet utgör det område, till vilket regementet
är hänvisat för sina stridsskjutningar och huvuddelen av sina förbandsövningar
i övrigt. Denna lokalisering är föranledd av att det härigenom
möjliggjorts för regementet att på sådana tider, då fältet icke i sin
helhet är ianspråktaget för artilleriskjutningar, utföra sina stridsskjutningar
samtidigt med till sin omfattning mera begränsade artilleriskjutningar,
varvid fördelen av gemensamt riskområde uppnås. Huruvida några möjligheter
föreligger att genom flyttning av regementets övningar och övningslägret
justera skjutfältets östra gräns till förmån för det utanförliggande
fritidsområdet utan att väsentligt försämra övningsmöjligheterna vid såväl
artilleri- som infanteriskjutningar eller åsamka det allmänna icke försvarbara
kostnader kan inte avgöras utan en ingående utredning. Nämnden
är för sin del beredd att — därest en sådan utredning befinnes påkallad
— verkställa densamma.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670027