4
Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1956
Nr 48
Utlåtande i anledning av väckt motion om befogenhet för myndigheterna
att själva besluta rörande tjänsteresa till
nordiskt land.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Severin i Stockholm m. fl. väckt motion
(II: 75) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i gällande bestämmelser, att myndigheterna få
befogenhet att själva besluta rörande tjänsteresa till annat nordiskt land.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.
Möjligheten för statlig personal att företaga tjänsteresor regleras vanligen
i den för vederbörande myndighet gällande instruktionen. Härom stadgas
exempelvis i 7 § allmänna verksstadgan, att chefen för myndigheten har att
företaga inspektions- och andra tjänsteresor inom riket, vilka han finner påkallade
av myndighetens ämbetsförvaltning, i den män medel finnas tillgängliga,
samt att efter myndighetens bestämmande sådana resor ock må
företagas av ledamot eller annan tjänsteman. Likartade regler finnas i andra
gällande verksinstruktioner. Innebörden av dylika bestämmelser är den att
Kungl. Maj :ts tillstånd kräves för resor utom riket.
Stadgandena ha sin naturliga förklaring däri, alt Kungl. Maj:t som rimligt
är velat förbehålla sig kontrollen över i vilken utsträckning statliga befattningshavare
företaga tjänsteresor till utlandet. Någon skillnad härvidlag
göres icke mellan de nordiska länderna och det övriga utlandet. Under senare
år har det nordiska samarbetet utvecklats i mycket hastig takt. Allteftersom
nya frågor satts upp på samarbetsprogrammet ha också nya förvaltningsområden
dragits in i detta pågående nordiska samarbete. En naturlig
konsekvens härav har blivit att för de aktuella frågornas lösande överläggningar
måste upptagas mellan myndigheter i de olika länderna. I viss
utsträckning ha för sådant ändamål personliga sammanträffanden mellan
företrädare för de olika länderna blivit erforderliga. Det har visat sig vara
en synnerligen tungrodd ordning att vid varje särskilt tillfälle behöva underställa
frågan om tjänsteresans företagande Kungl. Maj :t i statsrådet. I
kostnadshänseende torde en tjänsteresa från Stockholm till t. ex. Oslo eller
Köpenhamn icke ställa sig dyrare än en resa till någon från huvudstaden
mera avlägsen del inom riket.
Av rent praktiska skäl torde sålunda en decentralisering av dylika ärenden
kunna ske från Kungl. Maj :t till vederbörande verk utan att olägenheter
uppstå. Ämbetsverken kunna säkerligen utan vidare betros med uppgiften
att avgöra ärenden av detta slag. Missbruk är knappast att befara.
Viktigare än den arbetsbesparing en reform i angiven riktning skulle medföra
är dock att den skulle underlätta bedrivandet av ett effektivt nordiskt
samarbete.
Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1956
5
Utskottet. Såsom i motionen framhållits äger myndigheterna själva inom
ramen för anvisade anslag besluta om tjänstemäns tjänsteresor inom riket,
medan för dylik resa utom riket Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras; det sistnämnda
gäller även vid tjänsteresor till våra nordiska grannländer. Syftet
med förevarande motion är att decentralisera beslutanderätten från Kungl.
Maj:t till vederbörande verk, i den mån det gäller tjänsteresa till annat nordiskt
land.
Yrkandet i motionen avser att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t anhålla
om sådan ändring i gällande bestämmelser, att myndigheterna får befogenhet
att själva besluta angående tjänsteresa till annat nordiskt land. Utskottet
är inte berett att tillstyrka en åtgärd av så allmän räckvidd. Enligt utskottets
mening bör frågan om myndigheternas befogenhet i ifrågavarande
avseende i första hand prövas av Kungl. Maj:t. I detta sammanhang får utskottet
meddela, att enligt vad utskottet har sig bekant arbetsmarknadsstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 oktober 1955 hemställt, att Kungl.
Maj :t måtte lämna styrelsen generellt medgivande att besluta om befattningshavares
tjänsteresor utom riket för fullgörande av de uppgifter som
kan föranledas av en den 22 maj 1954 mellan Sverige, Danmark, Finland
och Norge träffad överenskommelse om gemensam arbetsmarknad. Utskottet
förutsätter att bedömningen av berörda framställning sker under hänsynstagande
till andra ifrågakommande arbetsområden, där spörsmålet om
myndighets befogenhet att besluta om tjänsteresor till övriga nordiska länder
kan vara aktuellt.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 75 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Xärvarande: se under utlåtandet nr 47.
Reservation
av herr Widén och fröken Vinge, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
motionen II: 75 och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5, som börjar med »Yrkandet i»
och slutar med »vara aktuellt», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Yrkandet i motionen avser att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla
om sådan ändring i gällande bestämmelser, att myndigheterna får befogen
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1956
het att själva besluta angående tjänsteresa till annat nordiskt land. Utskottet
anser det givetvis rimligt, att Kungl. Maj :t vill förbehålla sig kontrollen
över i vilken utsträckning statliga befattningshavare företager tjänsteresor
till utlandet. Någon skillnad härutinnan göres emellertid icke för närvarande
mellan de nordiska länderna och det övriga utlandet. Det alltmer vidgade
nordiska samarbetet medför emellertid ett ökat behov av tjänsteresor
till övriga nordiska länder. En sådan resa blir givetvis sällan så kostnadskrävande
för statsverket som en resa till utomnordiskt land.
Det synes utskottet önskvärt att genom bifall till yrkandet i motionen II:
75 åstadkomma en sådan ordning att Kungl. Maj:ts kansli inte i onödan betungas
av ärenden, som utan olägenhet kan handhas av annan myndighet.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, med bifall till motionen II: 75, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring i gällande
bestämmelser, att myndigheterna få befogenhet att själva
besluta rörande tjänsteresa till annat nordiskt land».