Statsutskottets utlåtande Nr 30 (Utlåtande 1923:Su30 su)

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1923 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss
ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp
i fall av arbetskonfikt jämte i ämnet väckta
motioner.

(3:e och 4:e avd.)

I en till riksdagen den 13 februari 1923 avlåten proposition, nr
52, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att medgiva sådan ändring i de för meddelande av arbetslöshetsbjälp
med tillhjälp av statsmedel gällande direktiven, att vid konflikt inom ett
fack den, som vid konfliktens utbrott var och under de sex närmast föregående
månaderna oavbrutet varit arbetslös, icke behöver avstängas från
arbetslöshetsbjälp, ändå att han haft sin sista mera stadigvarande anställning
inom detta fack.

I anledning av förevarande proposition bar inom riksdagens andra
kammare väckts följande motioner, nämligen

nr 211, av herr E. Olovson i Västerås m. fl., som hemställt, att
riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 52 med sådan ändring
av den föreslagna bestämmelsen, att vid konflikt inom ett fack den,
som vid konfliktens utbrott var och under de tre närmast föregående
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 23 käft. (Nr 30.) 1

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

månaderna varit arbetslös, icke behöver avstängas från arbetslöshetshjälp,
ändå att han haft sin sista mera stadigvarande anställning inom
detta fack;

nr 212, av herr H. Molander m. fl., som hemställt, att riksdagen
måtte upphäva nu gällande direktiv angående understöds- och nödhjälpsverksamheten
bland de arbetslösa samt att riksdagen måtte besluta, att
envar, som varit arbetslös i åtta dagar, är berättigad till arbetslöshetsunderstöd
eller anställning vid nödhjälpsarbeten;

nr 216, av herr M. C. Jensen m. fl., som hemställt, att de ändrade
grunder för meddelande av arbetslöshetshjälp, som riksdagen må komma
att besluta i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 52, må med
retroaktiv verkan tillämpas från och med den 1 februari innevarande år.

I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina
framställningar, får utskottet hänvisa till motionerna.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»I 1922 års riksdags skrivelse nr 291, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående anslag för bekämpande av arbetslösheten jämte i
ämnet väckta motioner, meddelades vissa direktiv för den ifrågavarande
hjälpverksamhetens bedrivande i fall av arbetskonflikt, bland annat den
regeln, att vid allmän konflikt inom ett fack dithörande arbetare på orten,
respektive i landet, skola avstängas från såväl understöd som nödhjälpsarbeten;
och utgick riksdagen härvid ifrån, att såsom berörd av
konflikten skall anses varje arbetare, som haft sin sista mera stadigvarande
sysselsättning inom facket ifråga. Den senaste tidens händelser
på arbetsmarknaden, där nu omfattande arbetsinställelser råda inom järnbruks-,
sågverks- och pappersmasseindustrierna samt skogshanteringen,
hava medfört sådana förhållanden, att denna regel enligt min mening bör
omedelbart upptagas till förnyad prövning.

Med anledning av de utbrutna konflikterna inom nyssnämnda industrier
har statens arbetslöshetskommission, i anslutning till riksdagens
direktiv, enligt ett till arbetslöshetskommittéerna utfärdat cirkulär den 1
februari 1923 beslutat, att samtliga till dessa industrier hörande arbetare
skulle omedelbart avstängas från åtnjutande av arbetslöshetsunderstöd
ävensom från anställning vid såväl de statliga nödhjälpsarbetena som de
kommunala arbetsföretag, till vilka bidrag av statsmedel utgår enligt
kap. 2 i kungörelsen den 7 juli 1922 (s. k. stats-kommunala arbeten).
I cirkuläret angavs vidare, bland annat, att såsom tillhöriga nämnda industrier
skulle anses alla de arbetare, vilka haft sin senaste mera stadigvarande
anställning inom någon av nämnda industrigrupper, samt att

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

arbetsledningen vid Södra Sveriges, respektive Norrlands statsarbeten
komme att verkställa avstängningen från de statliga nödlijälpsarbetena.

I samtidigt avlåtna skrivelser till Södra Sveriges statsarbeten och
Norrlands statsarbeten har arbetslöshetskommissionen meddelat närmare
föreskrifter om dessas medverkan vid avstängningen från de statliga
nödlijälpsarbetena, varvid dock i skrivelsen till Norrlands statsarbeten
förklarats, att, ehuru avstängningsbeslutet omfattade jämväl de ifrån
Södra Sveriges statsarbeten till Norrlands statsarbetens arbetsplatser detacherade
nödhjälpsarbetarna, denna kategori av arbetare likväl finge tills
vidare och intill dess kommissionen annorlunda bestämde kvarbliva vid
Norrlands statsarbetens arbeten, med undantag likväl för de inom Gävleborgs
län anställda, vilka omedelbart skulle entledigas och hemskickas.

Ännu föreligga icke tillförlitliga uppgifter om antalet av dem, som
genom arbetslöshetskommissionens ifrågavarande beslut avstängts från
arbetslöshetshjälp, men enligt preliminärt meddelande från arbetslöshetskommissionen
torde de, som avskedats från statliga och stats-kommunala
nödhjälpsarbeten, uppgå till omkring 1,750 och de från kontant arbetslöshetsunderstöd
avstängda till omkring 2,300. Att döma av de klagomål,
som redan inlupit, har avstängningsbeslutet drabbat mycket hårt, och
begripligt är, att särskilt de anse sig strängt behandlade, som visserligen
haft sin sista mera stadigvarande anställning inom någon av de ifrågavarande
industrierna men vid konfliktens utbrott sedan lång tid tillbaka
voro arbetslösa.

Ovannämnda av riksdagen uppställda samt av Kungl. Maj:t godtagna
regel, enligt vilken vid allmän konflikt inom ett fack alla de, som haft
sin sista mera stadigvarande anställning inom detta fack, skola avstängas
från arbetslöshetshjälp, torde i allmänhet giva ett riktigt uttryck åt den
neutralitet, som statsmakterna böra iakttaga vid arbetskonflikter. Under
mera vanliga förhållanden, då de, som äro arbetslösa vid utbrottet av
eu strejk eller lockout inom deras yrke, endast hava en kortare arbetslöshetsperiod
bakom sig, äga de ett gemensamt intresse med sina yrkeskamrater
samt en mer eller midre stark förhoppning att inom en nära
framtid åter få anställning i yrket samt bliva delaktiga av det, som kan
vinnas genom arbetsstriden. Men under den nuvarande, enastående långvariga
och alltjämt omfattande arbetslösheten råda i väsentlig mån andra
förhållanden, vilka göra sig alltmera gällande ju längre depressionen
varat. Särskilt inom järnbruk sindustrien finnas många, som varit arbetslösa
i eu följd ända sedan hösten 1920 samt härunder förlorat sambandet
med sitt förra yrke. Och för framtiden torde man kunna förutse en sådan
utveckling på det ekonomiska området, att ett avsevärt antal av de nu

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

arbetslösa industriarbetarna åtminstone under de närmaste åren icke skola
kunna vinna anställning inom sitt gamla yrke; enligt inkomna uppgifter
har driften vid vissa järnbruk blivit definitivt nedlagd. I alla de fall, då
de arbetslösa av nämnda eller liknande anledningar måtte anses vara,
piaktiskt taget, oberoende av konflikten, kan meddelandet av arbetslöshetshjälp
icke rimligen betraktas såsom något ingrepp i konflikten till arbetarpartens
förmån, och humanitära skäl samt den naturliga rättskänslan tala
starkt för, att dessa arbetslösa icke skola på grund av konflikten berövas
den arbetslöshetshjälp, varav de förut varit delaktiga, samt i följd härav
i stor utsträckning falla fattigvården till last, något som under nuvarande
ekonomiska förhållanden är ägnat att väcka bekymmer även med hänsyn
till vederbörande kommuner.

Det är givetvis icke möjligt att uppställa en allmän regel, som i
varje individuellt fall gör full rättvisa åt såväl principen om statens
neutralitet i arbetstvister som kravet på naturlig billighet och humanitet
gent emot de arbetslösa. Man har hittills ansett sig böra giva omförmälda
direktiv angående avstängning från sådan hjälp i fall av allmän arbetskonflikt
en undantagslös formulering, som uteslutande syftur till att arbetslöshetshjälpen
icke i något fall skall kunna komma någon ens till skenet
i konflikten intresserad till godo. Såsom regeln sålunda blivit utformad
är den strängare än motsvarande bestämmelser i utländska författningar
angående arbetslöshetsförsäkring, enligt vilka arbetslöshetshjälp i allmänhet
innehålles endast såvitt arbetslösheten är en följd av strejk eller
lockout. De nu rådande förhållandena synas mig utgöra en stark maning
att tillse, huruvida icke nu rådande praxis kan så modifieras, att utan
verkligt intrång å principen om statens neutralitet vid arbetstvister den
humanitära synpunkten kommer bättre till sin rätt.

Den modifikation, som sålunda enligt min mening är önskvärd, torde
lämpligen kunna ske i den formen, att från generell avstängning skola
undantagas de arbetare, som vid arbetskonfliktens utbrott och under viss
tid därförut oavbrutet varit arbetslösa. Om den tid före konfliktens utbrott,
under vilken arbetslösheten sålunda skall hava varat, sättes tillräckligt
lång, exempelvis till sex manader, torde icke med något fog kunna göras
gällande, att arbetslöshetshjälpens fortsatta meddelande med tillhjälp av
statmedel innebär ett statens ingripande i konflikten.

Riksdagens medgivande till den av mig sålunda föreslagna modifikationen
bör inhämtas omedelbart, utan avvaktande av den slutliga proposition
i arbetslöshetsfrågan, om vars avlåtande jag, på sätt framgår av årets
statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 20, ämnar senare göra
hemställan. Angeläget är givetvis, att riksdagen giver den nu föreslagna
propositionen snabbaste möjliga behandling.»

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

För egen del vill utskottet till eu början erinra om att riksdagen
vid upprepade tillfällen uttalat att den pågående hjälpverksamheten
för de arbetslösa icke grundar sig på någon rätt som dessa gentemot
staten äga åberopa, utan allenast är en provisorisk, av kristiden och
därav följande nödläge framkallad åtgärd att efter fri behovsprövning och
i mån av tillgängliga medel i särskilda fall söka lindra de för de arbetslösa
uppkomna svårigheterna. Härav följer, att när nu en situation uppstått,
i vilken med tillämpning av hittillsvarande metoder för hjälpverksamheten
vissa grupper av arbetslösa blivit undandragna denna verksamhet, dessa
grupper ej heller kunna göra gällande någon skyldighet för staten att under
alla omständigheter och oaktat det förändrade läcret inom vederbörande
arbetsområden tillgodose dem på sätt förut ägt rum. Huruvida och i
vilken omfattning så bör ske, är, såsom ovan antytts, icke en rätts- utan
en lämplighetsfråga, beroende i första hand på en sådan åtgärds överensstämmelse
med den av Kungl. Maj:t och riksdagen hittills hävdade, för
hjälpverksamheten grundläggande principen om statens neutralitet vid
öppna arbetskonflikter. Denna princip har senast av 1922 års riksdag i
de direktiv, som då lämnades för hjälpverksamhetens bedrivande, uttryckts
sålunda att vid allmän konflikt inom ett fack dithörande arbetare
på orten, respektive i landet avstängas från såväl understöd som
nödhjälpsarbete samt att enahanda åtgärder vidtagas för vederbörande
ort vid partiell konflikt, i senare fallet dock med visst närmare angivet
undantag.

Vad då den föreliggande propositionen beträffar, är denna föranledd
därav att berörda direktiv, tillämpade vid de under senaste tiden inträffade
omfattande arbetsinställelserna inom vissa industrier, ansetts medföra
synnerligen hårda följder genom att jämväl stora grupper arbetare inom
vederbörande fack, vilka redan vid konfliktens början varit en längre tid arbetslösa,
blivit avstängda från understöd och nödhjälpsarbete och man
har ansett detta missförhållande kunna avhjälpas genom stadgande att
viss tids — 6 månaders — oavbruten arbetslöshet vid konfliktens utbrott
skulle medföra att vederbörande ej avstängdes från arbetslöshetshjälp.
Utgångspunkten för detta förslag är, att en dylik anordning icke rimligen
kan betraktas såsom ett ingrepp i konflikten till arbetarepartens
förmån, d. v. s. att den icke innebär något verkligt intrång å principen
om statens neutralitet vid arbetskonflikter. Denna uppfattning kan utskottet
icke dela. Att en bestämmelse sådan som den föreslagna
innebär en formell ändring i ovanberörda av 1922 års riksdag givna
direktiv, vilka i sin ordning voro avsedda att giva uttryck åt just neutralitetsprincipen,
är tydligt. Men även ur saklig synpunkt måste enligt

Utskottets

yttrande.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

utskottets förmenande bestämmelsen anses innebära ett avsteg från denna
princip. De skäl, som tala för eu sådan uppfattning, äro av arbetslöshetskommissionen
i dess ovanberörda utlåtande utförligt utvecklade och utskottet
kan i huvudsak ansluta sig till vad kommissionen härutinnan anfört.
Särskilt vill utskottet framhålla två betydelsefulla omständigheter,
nämligen dels att även de långvarigt arbetslösa kunna antagas i vissa
fall fortfarande äga möjlighet att utöva inflytande på vederbörande fackorganisations
åtgöranden i avseende å arbetskonflikter, dels ock det förhållandet,
att medvetandet om att fackorganisationen under en konflikt
icke behöver sörja för understöd åt vissa medlemsgrupper givetvis medför
en lättnad för denna part och således ökad möjlighet för densamma
att fullfölja striden.

Även om man emellertid skulle vilja frånse dessa principiella invändningar
mot förslaget, synes detsamma dock, med hänsyn till svårigheten
att erhålla en tillfredsställande tillämpning av den ifrågasatta bestämmelsen,
icke kunna antagas. Kommissionen har påpekat, hurusom
redan frågan om från vilken tidpunkt arbetslösheten skall räknas vållar
svårighet samt att i varje fall tillämpningen av den s. k. »regeln bakåt»
kommer att för olika yrken, vid olika tider och konjunkturer samt för
olika individuella arbetare medföra skiljaktiga samt ofta orättvist verkande
resultat. Dessa olägenheter har kommissionen ansett så stora, att
kommissionen ifrågasatt, om det icke rent av vore lämpligare att, därest
man överhuvud vill vidtaga åtgärder i detta avseende, helt upphäva
avstängningsdirektiven beträffande de nu ifrågavarande arbetaregrupperna,
en åtgärd för övrigt som enligt kommissionens mening icke skulle i
realiteten erhålla väsentligt större betydelse än tillämpning av »regeln
bakåt» eller avsevärt öka anspråken på det allmännas medel. Vad av
kommissionen sålunda framhållits anser utskottet ådagalägga, att även
ur den synpunkt, varom nu är fråga, förslaget måste anses såsom otillfredsställande.
På grund av vad utskottet här ovan anfört angående
dels de principiella betänkligheterna mot förslaget dels ock de praktiska
tillämpningssvårigheterna vid den ifrågasatta bestämmelsen, kan utskottet
icke tillstyrka propositionen i dess föreliggande form.

Emellertid torde det icke kunna förnekas att eu tillämpning på
de nuvarande arbetskonflikterna av gällande direktiv utan kompletterande
bestämmelser i visst fall giva ett resultat, som ur humanitär synpunkt
måste betraktas såsom hårt. Med anledning härav har utskottet sökt utfinna
erforderliga ytterligare direktivbestämmelser, vilka utan intrång å
neutralitetsprincipen verka till mildring eller undanrödjande av de särskilda
svårigheter som avstängningsregelns tillämpning visat sig i detta

Statsutskottets utlåtande Nr ,''10.

fall vålla under nuvarande strider å arbetsmarknaden och jämväl öppna
möjligheter till ett i detta fall mindre hårt verkande avstängningslorfarande
vid hädanefter under kristidens avveckling möjligen uppkommande
konflikter. I sådant avseende vill utskottet anföra följande.

Då den nuvarande hjälpverksamheten för arbetslösa allenast avser
kristidsförhållandena har arbetslöshetskommissionen i konsekvens härmed
under det sista året i stort sett begränsat den statliga hjälpen till
arbetslösa från sådana industrier och yrken, inom vilka med avseende å
arbetstillgången den svåra depressionens verkningar ännu icke äro övervunna.
I den mån en näringsgren återhämtat sig har arbetslösheten
inom densamma hastigt nedgått, och återstoden av arbetslösa har icke
längre ansetts i första hand kvalificerad för statlig hjälp.

För närvarande kan sågverksindustrien liksom pappersmasseindustrien
blicka tillbaka på ett år med i genomsnitt god arbetstillgång. Järnbruksindustrien
har däremot under det gångna året endast i ringa grad
kunnat öka sin produktion utöver 1921 och 1922 års bottennivå och har
därför av arbetslöshetskommissionen ansetts såsom fortfarande drabbad av
kristidsarbetslöshet. Enär förhållandet är enahanda beträffande de mellansvenska
gruvorna och de mekaniska verkstäderna, hava de arbetslösa från
dessa industrier, jämte arbetslösa f. d. affärsanställda, alltsedan sommaren
1922 i främsta rummet kvalificerats för statlig hjälp. Kontant understöd har
som regel endast utgått till arbetslösa familjeförsörjare tillhörande nämnda
yrkesgrupper. Kommissionen har också vidhållit denna restriktiva ståndpunkt
vad beträffar den kontanta understödsverksamheten, och, enligt uppgift,
endast modifierat densamma under vintern • genom att, efter ansökan
från vederbörande kommun och efter undersökning på platsen av kommissionens
sociala ombud, intill den 1 nästkommande april bevilja ett fixerat
antal s. k. friplatser för arbetslösa från andra yrken, säsongarbetare såsom
byggnadsarbetare och skogsarbetare dock undantagna. Till de statliga
nödhjälpsarbetena åter har kommissionen, i mån av tillgång på platser,
hela tiden anvisat enligt gällande författning kvalificerade arbetslösa,
med företrädesrätt för sådana arbetslösa gruv-, järnbruks-, verkstadsarbetare
och affärsanställda, som icke kunnat erhålla kontant understöd,
d. v. s. i allmänhet ungkarlarne. Även från denna hjälp hava säsongarbetare
som regel undantagits.

Genom denna anvisning till statliga nödhjälpsarbeten harman kunnat
förebygga, att oförvitliga och dugliga arbetare behövt lida nöd och bliva
hänvisade till fattigvården, och de kommunala hjälporganen hava å sin
sida vid anvisning till dessa ransonerade arbetsplatser kunnat anlägga
försörjnings- och andra billighetsprinciper. Visserligen synes, av nu till -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

gängliga siffror angående antalet arbetslösa att döma, en betydande del
av överskottet av arbetskraft inom järnbruks- och verkstadsindustrierna
redan hava absorberats av den allmänna arbetsmarknaden. På många
orter torde dock, på grund av vissa företags nedläggande tills vidare
eller för alltid, finnas ett lokalt överskott med ringa eller inga utsikter
att under den närmaste framtiden återfå sina förutvarande platser.
För dessa arbetare gäller det sålunda att vinna tid för successiv antagning
vid andra företag inom yrket eller övergång till nytt verksamhetsområde.
Genom nyss skildrade anvisningsförfarande till statliga nödhjälpsarbeten
hava just dessa lokala överskott av arbetskraft beretts försörjning
och samtidig träning i utearbete, vilket för dem kan öppna nya
levnadsbanor, för den händelse de icke skulle kunna återkomma till sitt
gamla yrke.

Utskottet finner för sin del, att dessa kommissionens åtgöranden
grunda sig på principer, som skulle vara ägnade att mildra verkningarna
av gällande direktiv beträffande hjälpverksamheten vid konflikter, utan
att därmed dessa direktiv och den princip, på vilka de vila, nämligen
statens neutralitet vid arbetskonflikter, behövde förändras eller överträdas.
I likhet med Kungl. Maj:t håller nämligen utskottet före, att för de
arbetslösa från de industrier, inom vilka depressionen verkat särskilt förlamande
och arbetslösheten på den grund varit mycket långvarig, den
generella avstängningen vid allmän konflikt i individuella fall kan verka
obilligt. Utskottet anser sig också böra, inom ramen av gällande bestämmelser,
medverka till av rättvisa och humanitet förestavade modifikationer
av det generella avstängningsförfarandet vid allmän konflikt
inom ett fack, där ännu kristidsarbetslöshet i avsevärd omfattning av
arbetslöshetskommissionen konstaterats vara för handen.

Vissa regler för det nu vid allmän konflikt tillämpade schematiska
avstängningsförfarandet med ledning av vederbörande senaste, mera
varaktiga anställning synas sålunda utskottet tillrådliga. För ernåendet
härav skulle otvivelaktigt den utvägen vara enklast, att arbetslöshetskommissionen
bemyndigades att i förekommande fall medgiva sådana
undantag från avstängning, som kunde anses skäliga. Med hänsyn till
det sätt, varpå kommissionen hittills fyllt sin uppgift, och den erfarenhet,
som kommissionens nuvarande medlemmar därvid förvärvat, tvekar utskottet
ej heller tillstyrka att åt kommissionen anförtros en sådan uppgift.
Vid utövandet av denna befogenhet beträffande ifrågasatta undantag från
avstängning vid konflikt torde dock kommissionen behöva stödet av vissa
objektiva normer, vilka det i förevarande fall bör ankomma på riksdagen
att, till fullständigande av de under fjolåret meddelade direktiven, anvisa.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Enligt utskottets uppfattning borde sålunda för varje arbetslös,
som omhändertagits av arbetslöshetsorgan, viss tid efter det han anmält
sig för erhållande av arbetslöshetshjälp, anställas en undersökning för
fastställande av, huruvida den av honom vid anmälningen lämnade yrkesuppgiften
fortfarande kan anses riktig. Skulle därvid konstateras, att
hans sista mera stadigvarande anställning varit vid arbetsställe, där
driften definitivt eller åtminstone för längre tid nedlagts av annan anledning
än arbetskonflikt, bör det lokala arbetslöshetsorganet betrakta
honom såsom icke längre tillhörande yrket och beteckna honom såsom,
exempelvis, f. d. järnbruksarbetare. Med arbetsställe likställes i förevarande
avseende avdelning av fabriksanläggning eller annat industriellt
företag.

I brist på sådan mera fast utgångspunkt bör arbetslöshetsorganet i
regel godtaga den arbetslöses egen förklaring rörande, huruvida han anser
sig tillhöra yrket eller icke. Dock bör förklaring om avgång från
yrket icke godtagas i fall, där arbetaren vid de tillfällen, då företaget
tidvis uppehållit driften (intermittent eller i skift), plägat få sysselsättning
eller där på annat sätt konstaterats att arbetaren ifråga kan mera
säkert räkna på att vid driftens igångsättande eller utvidgande återfå
arbete. När nu angivna förutsättningar föreligga, har arbetslöshetsorganet
att fortfarande upptaga honom såsom tillhörande sitt förutvarande
yrke.

Den yrkesbeteckning, som på detta sätt fastställts för den arbetslöse,
blir därefter avgörande för hans förhållande till arbetslöshetshjälpen.
De inom yrket kvarstående få, om yrket ^ prövas lida av
kristidsarbetslöshet, fortfarande förmånsställning till erhållande av arbetslöshetshjälp,
så länge arbetsfred varar. Inträder åter inom yrket arbetskonflikt,
som påkallar avstängning, drabbas de av denna.

För de från yrket avskilj da upphör givetvis den av yrkets krisläge
motiverade, ovan skildrade förmånsställningen, men då de representera ett
lokalt överskott på arbetskraft, kunna de få tillträde till friplatser, i regel vid
statliga nödhjälpsarbeten. De bliva naturligen oberoende av de avstängningsåtgärder
som komma att vidtagas i anledning av arbetskonflikt inom
deras dittills var an de yrke.

Något hinder synes ej möta för att tillämpa det nu angivna tillvägagångssättet
beträffande olika yrken, som av arbetslöshetskommissionen
prövas lida av kristidsarbetslöshet och för vilka sålunda hjälpverksamhet
kan ifrågakomma. Det torde i allmänhet vara lämpligt att i denna tid
av stark omkastning i de ekonomiska förhallandena utgå ifrån, att yrkes Bihang

till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 käft. (Nr 30.) 2

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

rörligheten måste vara större än vanligt och att sålunda de av långvarig
arbetslöshet drabbade ställas inför spörsmålet om kvarhållande vid förut”
varande eller övergång till nytt verksamhetsområde. Då sådan omprövning
lika för alla automatiskt genomföres efter viss tids förlopp, utan
samband med eventuella arbetskonflikter, lärer resultatet av omprövningen
bliva i huvudsak rättvisande.

I detta sammanhang finner sig utskottet böra ännu en gång understryka,
att den nu utövade arbetslöshetshjälpverksamheten måste betraktas
såsom en kristidsföreteelse, vilken får förutsättas snarast möjligt bliva helt
avvecklad.

Beträffande den arbetarkår, vars ställning till hjälpverksamheten
är aktuell, nämligen järnbruksarbetarna, synes emellertid ett särskilt tillvägagångssätt
böra, dels för undvikande av dröjsmål dels med hänsyn
till under kristiden hårdt betryckta kommuner, nu komma till användning.
Det bör sålunda stå arbetslöshetskommissionen fritt att med ledning
av till buds stående uppgifter omedelbart ställa friplatser i erforderligt
antal till de lokala arbetslöshetskommittéernas förfogande för att
provisoriskt användas för de arbetslösa, vilka i enlighet med nyss angivna
grunder prövas tillhöra det lokala arbetskraftsöverskottet. Det
definitiva bestämmandet får sedermera verkställas på grundval av de utredningar,
som kommittéerna efter närmare undersökning och samråd
med vederbörande företagsledare och fackorganisationer samt efter inhämtande
av de berörda arbetslösas förklaring om viss yrkestillhörighet
ingiva till kommissionen samt med hänsyn till de övriga upplysningar,
som kommissionen genom sina konsulenter eller på annat sätt
inhämtar.

Av den ståndpunkt till det i Kungl. Majrts proposition behandlade
spörsmålet, som utskottet sålunda intager, följer, att herrar Olovsons i
Västerås in. fl. och Molanders m. fl. ovanberörda motioner icke kunna
föranleda någon åtgärd.

I enlighet med samma ståndpunkt anser sig utskottet jämväl böra
avstyrka den av herr Jensen in. fl. i ärendet väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med avslag å herrar Olovsons
i Västerås m. fl. och Molanders m. fl. ovanberörda
motioner, må besluta, att vid utövandet av den statliga
arbetslöshetshjälpverksamheten skola, utöver nu gäl -

Statsutskottets utlutande Nr 30.

lande direktiv, tillämpas de regler för yrkesbestämningen,
som ovan angivits;

b) att herr Jensens m. fl. ovanberörda motion
icke må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 18 mars 1923.

På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. J• G. Swartz,
N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Nilsson i Skottlandshus, II. F. Lamm, C. P. V. Nilsson i
Gränebo, O. U. B. Olsson, J. L. Widell, C. G. Ekman, O. Bergqvist och C. I. Asplund,
samt , *77

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund,
J. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, O. Olsson i Kullenbergstorp,
S. Bengtsson i Norup, J. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnkvist i Karlskrona
och O. Nilsson i Örebro.

Reservationer:

av herrar A. C. Lindblad, N. A. Nilsson i Kabbarp, O. TJ. B. Olsson,
C. 1. Asplund, A. Anderson ioRåstock, K. V. Rydén, O. H:son Waldén,
L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnqvist i Karlskrona och O. Nilsson
i Örebro, vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort hava
följande lydelse:

»Det vidlyftiga material till den föreliggande frågans belysning,
som statens arbetslöshetskommission sammanbragt, har på alla väsentliga
punkter bestyrkt de förutsättningar, på vilka propositionen vilar.
Inom de fack, där allmän konflikt nu råder, har arbetslösheten varat
mycket länge, i fråga om cirka 90 procent av de arbetslösa över 6 månader
och beträffande mera än 80 procent av dem över 1 år. Det säger

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

sig självt, att dessa arbetslösa i många fall förlorat sambandet med sitt
förra yrke och intressegemenskapen med sina yrkeskamrater på samma gång
de blivit i allt högre grad ekonomiskt utblottade och urståndsätta att själva
förskaffa sig och de sina ens det nödvändigaste. Inom fackförbunden
råder en allmän regel — som med avseende å de fack, inom vilka allmän
konflikt nu härskar, är undantagslös — att konfliktsunderstöd icke
utgår till arbetslösa medlemmar, och arbetslöshetsunderstöd från förbunden
utgår endast under en kortare tid årligen, och torde detta understöd
för här ifrågakommande grupper redan vara förbrukat. I allmänhet äro ock
de arbetslösa medlemmarna utestängda från alla avgöranden av förbundets
angelägenheter; detta gäller utan undantag beträffande den i nu förevarande
fall ojämförligt viktigaste gruppen, nämligen metallindustriarbetarna.

Även om arbetslöshetskommissionen som sådan icke uttalat någon
uppfattning i frågan, huruvida nu föreliggande förhållanden tala för
något avsteg från de enligt direktiven gällande piinciperna, synas av de
skilda medlemmarnas särskilda yttranden otvetydigt framgå, att dessa
med undantag för de två arbetsgivarerepresentanterna anse skäl för en
sådan modifikation av större eller mindre omfattning nu föreligga. Direktiven
såsom uttryck för statens neutralitet i arbetstvister torde icke rimligen
kunna från ensidigt teoretiserande utgångspunkter en gång för alla
fixeras till undantagslösa, linjeraka satser; såsom praktiska regler måste
de kunna modifieras efter förekommande lämplighetsskäl och humanitära
krav. Detta har även av arbetslöshetskommissionen indirekt erkänts på
fyrfaldiga sätt. Här må endast erinras därom, att kommissionen i sitt
till utskottet avgivna utlåtande talar om en vid föregående års riksdag
gjord ändring i direktiven såsom »en skärpning av statens neutralitet»
samt att kommissionen vid den nu ifrågavarande avstängningen från arbetslöshetshjälp,
i trots av direktiven, gjort undantag för de från Södra
Sveriges statsarbeten till Norrlands statsarbetens arbetsplatser, bortsett
från Gävleborgs län, översända arbetslösa. Ett starkt stöd för uppfattningen,
att en modifikation av direktiven icke behöver av principiella
skäl anses utesluten, synes ock ligga däri, att motsvarande regler i andra
europeiska länder äro, såvitt den för utskottet på denna punkt tillgänglig
utredningen givit vid handen, gent emot de arbetslösa mildare än
de svenska direktiven, även med den genom propositionen föreslagna
ändringen av desamma.

Utskottet, som således i likhet med departementschefen anser ett
omedelbart ingripande från statsmakternas sida till vinnande av rättelse
på nu ifrågavarande punkt vara av nöden, vill också uttala sin anslutning

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

till det förslag, som i detta hänseende i propositionen framlagts. I kommissionens
utlåtande har anmärkts, att den i propositionen föreslagna ändringen
i direktiven skulle medföra svårigheter vid tillämpningen. Det
ligger dock för utskottet i öppen dag, vilket företräde i dylikt avseende
det i propositionen framlagda förslaget äger framför den i herrar Huss’,
Järtes och von Kochs särskilda yttrande senast antydda utvägen. Den
i propositionen föreslagna linjen torde enligt utskottets mening kunna
förväntas komma att i allmänhet väl fylla sin uppgift att, utan uppgivande
av principen om statens neutralitet vid arbetstvister, bereda
skälig plats för den naturliga billigheten och oavvisliga humanitära krav.
Vad beträffar lättbeten att tillämpa denna regel, synes den — särskilt
om de sex månaderna, såsom utskottet förutsätter, räknas från den arbetslöses
första anmälan hos vederbörande arbetslöshetskommitté — i
enkelhet vara närmast jämförlig med den i herr Pegelows särskilda yttrande
antydda utvägen att beträffande vissa fack för tiden intill den
1 maj 1924 helt suspendera principen om avstängning från arbetslöshetshjälp
vid fall av allmän konflikt.

Den av herrar Huss, Järte och von Kock antydda utvägen är för
det första mycket svårtillämplig och omständlig. Den lämnar vidare ej
erforderliga garantier för att ens de mest trängande humanitära kraven
bliva tillgodosedda. Den är till sin verkan alltför mycket beroende av
den personliga uppfattningen hos dem, som för tillfället handhava tilllämpningen,
och leder sålunda till godtycke. Det torde slutligen kunna
ifrågasättas, om icke införandet av en anordning för meddelande av arbetslöshetshjälp
helt vid sidan av de nu gällande direktiven innebär ett
principiellt frångående av dessa.

Vid tillämpning av den i propositionen föreslagna regeln bör, enligt
utskottets mening, uttrycket »oavbrutet varit arbetslös» icke medföra, att
den, som under de sex månaderna haft något mera tillfälligt arbete,
vilket icke kunnat anses innebära en verklig återgång till anställning
inom facket, av sådan anledning måste avstängas från arbetslöshetshjälp.

Vad till sist beträffar de ekonomiska verkningarna av det i propositionen
framlagda förslaget behöver endast framhållas, att dessa ur statsfinansi
ell synpunkt icke äro av större betydelse; å andra sidan skulle
den nu föreslagna kompletterande regeln medföra en välbehövlig lättnad
för vissa genom den långvariga arbetslösheten, särskilt inom järnbruksindustrien,
nu mycket hårt betungade kommuner.

Gent emot det av herr Olovson m. fl. i den inom andra kammaren
väckta motionen nr 211 framställda förslaget, att den i propositionen
föreslagna tidsbegränsningen av sex månader skulle utbytas mot tre måna -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

der, kan erinras, att sistnämnda tid i allt fall synes för kort i fråga om
fack, där säsongarbetslöshet plägar råda. Då vidare enligt arbetslöshetskommissionens
utredning propositionens regel med avseende å de nu
aktuella konflikterna skulle leda till i det närmaste samma resultat som
motionens regel samt den i motionen jämväl föreslagna uteslutningen av
ordet »oavbrutet» med hänsyn till vad utskottet ovan anfört icke torde
vara påkallad, finner sig utskottet sakna tillräcklig anledning att tillstyrka
bifall till de av motionärerna föreslagna ändringarna.

Vad beträffar den av herr Molander in. fl. i andra kammaren väckta
motionen nr 212 vill utskottet framhålla, hurusom detta motionsvis gjorda
örslag till sitt syfte och sina verkningar torde sträcka sig vida utöver
den föreliggande propositionens ram. Redan på grund härav kan utskottet
ej tillstyrka motionen.

Vad slutligen angår det i den av herr Jensen in. fl. i andra kammaren
väckta motionen nr 216 gjorda yrkandet, att de ändrade grunderna
skola tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 februari 1923,
vill utskottet tillstyrka bifall till samma yrkande. I betraktande av det
inträdda dröjsmålet med ärendets avgörande och den skärpning av de i
och för sig hårda verkningarna för de avstängda arbetslösa, som detta
medfört, torde det nämligen få anses med billighet överensstämmande att
gottgörelse i möjligaste mån nu i stället lämnas. Vid den retroaktiva
tillämpningen torde den, som avstängts från arbetslöshetshjälp — vare
sig det gäller kontant understöd eller nödhjälpsarbete — böra beredas
möjlighet att för den tid, under vilken avstängningen räckt, erhålla kontant
understöd, såsom om den i propositionen föreslagna regeln varit i tilllämpning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må, i enlighet med förevarande
proposition och med avslag å de av herr Olovson m. fl.
och herr Molander m. fl. i ämnet väckta motionerna,
medgiva sådan ändring i de för meddelande av arbetslöshetshjälp
med tillhjälp av statsmedel gällande direktiven,
att vid konflikt inom ett fack den, som vid
konfliktens utbrott var och under de sex närmast föregående
månaderna oavbrutet varit arbetslös, icke behöver
avstängas från arbetslöshetshjälp, ändå att han haft
sin sista mera stadigvarande anställning inom detta fack;

b) i anledning av herr Jensens m. fl. ovanberörda
motion medgiva, att de sålunda beslutade ändrade

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

grunderna för meddelande av arbetslöshetshjälp må
tillämpas retroaktivt, räknat från och med den 1
februari 1923.»

av herrar C. J. G. Swartz, J. Nilsson i Skottlandshus, J. L. Widell,
0. Berejqvist, A. Wiklund, P. Nilsson i Bonarp och J. D. Norman, vilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»För egen del —--— — — till sitt gamla yrke.

Utskottet finner för sin del — —--— — eller överträdas.

Vissa regler — — — — — — bliva helt avvecklad.

Något ingripande i nu pågående konflikter bör dock icke förekomma.
Ovannämnda omgruppering skall verkställas först efter arbetsfredens
återställande inom vederbörande industri och ej heller äga rum, då genom
skedd avtalsuppsägning eller eljes konflikt synes förestående. Endast
under dessa förutsättningar kan ifrågavarande procedur medföra åsyftat
resultat samt hållas inom ramen av gällande direktiv. Vad särskilt de
nu avstängdas bispringande beträffar, torde, såsom arbetslöshetskommissionen
påvisat, arbetarorganisationerna härvidlag hava möjlighet att
träda emellan.

Av den ståndpunkt etc. — — — — — -— väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och herrar Olovsons i Västerås
m. fl. och Molanders in. fl. ovanberörda motioner, må
besluta, att vid utövandet av den statliga arbetslöshetshjälpverksamheten
skola, vid tillämpningen av nu
gällande direktiv, iakttagas de regler för yrkesbestämningen,
som ovan angivits;

b) att herr Jensens in. fl. ovanberörda motion
icke må vinna riksdagens bifall.»

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k S5ner.

230923

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bilaga.

Stockholm den 9 mars 1923.

Till Riksdagens Statsutskott.

Efter framställning av utskottet har Kungl. Maj:t genom beslut den 16
nästlidne februari anbefallt arbetslöshetskommissionen att skyndsamt avgiva yttrande
i anledning av Kungl. Maj:ts till innevarande riksdag avgivna proposition
nr 52 angående viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i
fall av arbetskonflikt. Vidare har kommissionen från statsutskottets vederbörande
avdelningar inhämtat, att ifrågavarande yttrande skulle i första hand avse
belysande av frågan, huruvida ett bifall till den föreliggande propositionen kunde
anse3 stå i överensstämmelse med statsmakternas principiella ståndpunkt angående
statens neutralitet vid arbetskonflikter, samt vidare en utredning angående
de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna anordningen, varjämte ^ från
kommissionen förväntades alla de upplysningar i övrigt, som för ett ingående
och allsidigt bedömande av frågan kunde anses erforderliga.

Med anledning härav har kommissionen omedelbart dels föranstaltat om vissa
statistiska och andra utredningar och dels inhämtat uttalanden i ämnet från
arbetsgivarnes och arbetarnes centralorganisationer, och får kommissionen, med
•överlämnande av promemorior rörande resultaten av vissa undersökningar (bil. 1—3)
samt av sv. arbetsgivareföreningens (bil. 4) och landsorganisationens (bil. 5)
avgivna yttranden, för egen del anföra följande.

Under våren föregående år hade arbetslöshetskommissionen anledning att
offentligen framlägga sin principiella uppfattning av frågan om arbetslöshetsunderstöd
vid konflikter. Detta skedde i kommissionens utlåtande den 9 mars
1922 över remisser från Kungl. Maj:t beträffande kommissionens beslut med anledning
av vissa arbetskonflikter i Stockholm, Malmö och Malmslätt, och tillåter
■sig kommissionen hänvisa till nyssnämnda utlåtande.1 Med hänsyn till fragans
vikt och den uppkomna allmänna diskussionen om densamma anser dock kommissionen
påkallat att inledningsvis lämna en redogörelse för det föreliggande
•spörsmålets innebörd och utgångspunkterna för detsammas bedömande.

Kommissionen vill då till en början framhålla, att den nuvarande understödsverksamheten
till sin art och innebörd blivit i statsutskottets memorial nr
118 vid 1922 års riksdag karakteriserad på följande sätt:

1 Tryckt i häfte 4 av Soc. Modd. 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 hatt. (År 30 Bilaga.)

Sterlett
ens
grundprinciper.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Hjälpverksamhetens

förhållande
till arbetskonflikter.

Tidigare bestämmelser.

»Utskottet anser sig till sist i detta sammanhang böra erinra, att den nu
pågående hjälpverksamheten icke är någon på lagstiftning grundad’ samhälleligomvårdnad
om ds arbetslösa utan allenast en provisorisk, av fri behovsprövningi
varje särskilt fall beroende anordning, som det allmänna vidtagit med hänsyn
till rådande nödläge och i mån av för ändamålet tillgängliga medel. Det allmännas
vederbörande organ hava följaktligen skyldighet att noga tillse, att denna
verksamhet i görligaste män begränsas, att dess bedrivande sker med all häntill
nuvarande tids svara finansiella förhållande samt att densamma in°en~
städes upprätthålles längre än nödvändigt. Särskilt må ock framhållas angelägenheten
av att mindre arbetsdugliga eller arbetsovilliga personer — för vilkas
omhändertagande andra former finnas — icke komma att belasta denna verksamhet.»

Härav folier, att någon subjektiv rätt till arbetslöshetshjälp icke förefinnes,
utan att sådan hjälp. tilldelas efter prövning i varje särskilt fall på av stat och
kommun fastställda villkor. De av7 staten bestämda villkoren infördes redan i den
Kungl. kungörelsen den 28 september 1914 och hava oförändrade influtit i den
senast utfärdade kungörelsen den 7 juli 1922 samt innehålla bestämmelser om

att statsunderstöd finge utgå allenast till oförvållat arbetslösa, som hos
organ för offentlig arbetsförmedling sökt, men ej erhållit arbete.

att vederbörande hjälporgan är förpliktat att i första hand söka bereda
understödssökande utkomst genom eget arbete,

att understödstagare har att regelbundet anmäla sig hos organ för den
offentliga arbetsförmedlingen i orten samt är pliktig mottaga arbete, som av
denna anvisas honom,

„ samt att understödstagare. som icke iakttager sistnämnda bestämmelser,
ma bliva förlustig understöd, helt eller delvis, för viss tid eller för alltid.

. „ -frågan om dessa bestämmelsers tillämpning vid arbetskonflikt blev under
krisåren fram till år 1920 icke aktuell på grund av vissa faktiska omständigheter,
nämligen dels att lönerna befunno sig i oavbruten stegring, varför konflikter
i allmänhet icke förekommo, dels att arbetslöshetskassornas ekonomi befann sig i
sadant skick, att några svårigheter för dem icke yppades att lämna understöd till
det ringa antal arbetslösa, som då förefanns inom resp. fack före konflikters utbrott
Med konjunkturförändringen hösten 1920 och under år 1921 inträdde det ändrade
läge, som aktualiserade frågan om arbetslöshetsunderstödens utgående vid fall av
arbetskonflikt. Lönerna gingo nedåt, många konflikter uppstodo, och arbetarorganisationernas
understödsförmåga begynte minskas. Redan våren 1921 ställdes kommissionen
inför frågan, hur eu då utbruten allmän sjömans- och eldarestrejk skulle återverka
på den offentliga hjälpverksamheten för sjöfolk. Härvid beslöt ''kommissionen,
att alla de sjömän och eldare, som, hade understöd eller statligt nödhjälpsarbete,
skulle avstängas. Svårare ställde sig frågan, då det gällde partiella konflikter!

I dessa fall bestämde sig kommissionen för att omedelbart avstänga endast de
arbetare, som direkt berördes av konflikten. Om emellertid arbetskraft rekvirerades
från ortens offentliga arbetsförmedling till det blockerade arbetet, skulle det icke
föreligga hinder för att anvisa till arbetet arbetslösa, i den mån de ur yrkessynpunkt
ansågos lämpliga för arbetet. Frågan om påföljden av vägran att
hörsamma anvisningen eller att antaga arbetet, där det erbjöds, skulle bedömas
med hänsyn till, huruvida, den bjudna lönen vore enligt eljest tillämpade grunder
att anse såsom oskäligt låg eller icke.

Statsutskottets utlåtande AV SO.

Denna kommissionens behandling av de partiella konflikterna kunde emellertid
icke biträdas av dess arbetarrepresentanter, vilka reserverade sig mot de
beslut, som kommissionen våren 1921 fattade i anledning av vissa uppkomna partiella
konflikter. Dessa beslut blevo också överklagade av landsorganisationen hos
Kungl. Maj:t. I infordrat utlåtande häröver framhöll kommissionen det vanskliga
uti att träffa dylika avgöranden, då kommissionen, i brist på uttömmande principiella
riktlinjer från statsmakternas sida, nödgades väsentligen grunda dessa på den
oskrivna rättsordning, som efter hand utbildat sig, och där ännu icke begreppen
så klarlagts och fixerats, att icke de egna intressesynpunkterna i de särskilda
fallen blivit väsentligen vägledande för de olika parternas uppfattning. Inom
kommissionen hade därför upprepade gånger diskuterats frågan om eu lämplig
form för utredning och bedömande av tvistiga konfliktfall och dessas förhållande
till statens hjälpverksamhet för de arbetslösa, och hade kommissionen därvid beaktat,
att man på sina håll i utlandet träffat anordningar för opartiskt avgörande
till ledning för det centrala arbetslöshetsorganet. Kommissionen tillät sig därför
framföra den tanken, att Kungl. Maj:t till kommissionens förfogande ställde en
person med särskild uppgift att på kommissionens uppdrag utreda och till kommissionen
avgiva utlåtande rörande frågan, huruvida och i vad mån viss arbetskonflikt
kunde anses hava karaktär att inverka på hjälpverksamheten för arbetslösa,
som voro direkt eller indirekt berörda av densamma. Denna kommissionens
framställning bifölls av Kungl. Maj:t, som den 4 oktober 1921 förordnade
f. d. rådmannen Allan Cederborg att fungera såsom sådan särskild sakkunnig hos
kommissionen. Kungl. Maj:t lämnade samtidigt landsorganisationens besvär utan
avseende och godkände sålunda kommissionens dittills tillämpade grundsatser
ifråga om arbetslöshetsunderstöd vid konflikter.

I överensstämmelse härmed fullföljde också arbetslöshetskommissionen seder- Principer och
mera sin politik. I kommissionens »Råd och Anvisningar» rörande hjälpverksam- Pr^8 J-^I 11
heten för arbetslösa, utfärdade under hösten 1921, anfördes under kapitel 7 bl. a. marg 1922,
följande:

»Vid allmän arbetskonflikt inom visst yrke eller näringsgren sker icke anvisning
av nödhjälpsarbete eller utbetalning av understöd till arbetare, tillhörande
ifrågavarande yrke eller näringsgren. År arbetsinställelsen begränsad till viss
eller vissa orter, sker avstängning av ifrågavarande kategori arbetare endast å
den eller de orter konflikten omfattar, ev. närliggande orter, om arbetare från
konfliktorten äro där bosatta. Vid konflikt hos enskilda företag avstängas de i
konflikten indragna. Härvid kunna dock understundom invecklade situationer
uppstå, som måste bedömas från fäll till fäll, för vilken händelse arbetslöshetskommissionens
uppfattning torde böra inhämtas.»

Vid årsskiftet 1921—1922 gällde sålunda i ifrågavarande hänseende följande
praxis. Vid allmän konflikt inom ett fack för hela landet eller viss ort avstängdes
samtliga arbetslösa inom facket, varvid kommissionen tog initiativet, då det gällde
en större allmän konflikt, medan däremot vid lokal allmän konflikt de kommunala
arbetslöshetskommittéerna hade att i första hand vidtaga åtgärder. Vid partiell
konflikt skulle lokal kommitté ingen åtgärd företaga utan att först hava rådgjort
sig med arbetslöshetskommissionen. Berörda spörsmål blevo icke omnämnda i
Kungl. Maj:ts den 7 januari 1922 dagtecknade proposition nr 11 till samma års
riksdag rörande nya anslag för arbetslöshetens bekämpande.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Kommissionens
utlåtande
den 9
mars 1922.

Kommissionens beslut rörande vissa smärre partiella konflikter föranledde
emellertid överklaganden hos Kungl. Maj:t, som härutinnan inhämtade kommission
1 nens ovanberörda yttrande av den 9 mars 1922.

I detta utlåtande fann kommissionen angeläget att närmare klargöra
den pågående hjälpverksamhetens socialekonomiska innebörd, särskilt ur arbetsmarknadens
synpunkt och mot bakgrunden av den svårartade depressionen, samt
försökte därvid angiva de från denna analys härledda socialpolitiska principer,
vilka varit vägledande för statsmakternas direktiv beträffande i synnerhet förhållandet
mellan arbetslöshetsunderstöd och konflikter, ävensom de organiserade
arbetsgivarnas och arbetarnas ståndpunkter till samma spörsmål.

Båda dessa parter angiva sig principiellt hylla satsen om att staten skall
förhålla sig neutral gent emot strider på arbetsmarknaden, d. v. s. icke vidtaga
åtgärder av beskaffenhet att stödja eller motverka den ena eller andra parten.
Men då det gäller att i praktiken tillämpa denna grundsats, gå arbetsgivarnas
och arbetarnas åsikter långt i sär.

_ Ben vanliga uppfattningen å arbetarsidan — såsom den framgått i fackorganisationernas
framställningar och i arbetarpressen, — synes utgå ifrån att de
arbetslösa i regel hava rätt till understöd och att sådant må förvägras allenast
dem, vilkas arbetslöshet kan anses direkt självförvållad. Arbetskonflikter få till
följd härav icke medföra avstängning från arbetslöshetsbjälp för andra än dem,
som vid konfliktens utbrott voro i arbete vid ifrågakommande arbetsställen. Såväl
vid allmän konflikt (för viss ort eller hela landet) som vid partiell konflikt
(vid ett av flera arbetsställen på samma plats) bör sålunda understöd utgå till
dem, som före ^konflikten voro arbetslösa, även om de senast varit anställda vid
(permitterade från) arbetsställe, där konflikt råder. Man medger sålunda, att de
arbetare, som direkt invecklas i konflikt få anses hava ställt sig utanför hjälpverksamhetens
räckvidd, men inga andra.

Arbetsgivarna åter betrakta varje understöds lämnande till personer, för
vilka något lönande arbete står till buds, såsom en åtgärd, ägnad att motverka
deras intressen. Det allmänna har icke rätt att därvid använda någon skälighetsprövning
av den erbjudna lönen. Denna måste rätta sig efter vederbörande industris
eller företags förmåga att bära lönekostnaden. Hålles denna sistnämnda för
högt, kunna näringarna icke drivas och arbetslösheten förvärras till men för de
arbetslösa själva. Ju förr lönerna komma ned till den efter konjunkturläget inom
olika yrken avpassade nivån, desto fortare återvinner industrien sin förlorade konkurrenskraft,
desto snabbare upphör arbetslösheten och desto förr uppkommer åter
den ökade efterfrågan på arbetskraft, som kan möjliggöra en begynnande stegring
av lönerna. Om också omsorgen om de arbetslösas och deras familjers existens
och bevarande såsom produktionsdngliga medborgare anses berättiga till en särskild
hjälpverksamhet, så får denna icke medverka att försvåra och förlänga det
nuvarande kristillståndet och därigenom skada folkhushållets och de arbetslösas
egna rättförstådda intressen. Prån samma sida framhölls också, att de penningemedel,
som användas för hjälpverksamheten, måste uttagas på skattevägen och
genom ökning av näringslivets skattebörda ytterligare försvåra dess återhämtning,
samt att denna penninganvändning — som till stor del är improduktiv — på
ett för näringslivet skadligt sätt försvårar dettas finansiering.

I Överensstämmelse med dessa åskådningar har från arbetsgivarhåll i fram -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ställningar till kommissionen den upptattningen hävdats, att den offentliga understödsverksamheten
för arbetslösa icke på något sätt Unge givas en sådan gestaltning,
att därigenom arbetarnas fackliga aktion bleve starkare uppmuntrad än
vad som oundgängligen redan sker i och med samhällets ingripande till de arbetslösas
bispringande. Om sålunda ett fackförbund blockerar en arbetsplats, bolde
samtliga till detta fackförbund hörande medlemmar på alla orter i landet avstängas
från understöd. Denna ståndpunkt motiveras därmed, att, eftersom solidariteten
mellan de organiserade arbetarna inom ett fack sträcker sig över hela landet,
konsekvensen fordrar, att samtliga medlemmar av den blockerande organisationen
också få påtaga sig följderna. Arbetsgivarrepresentanterna inom kommissionen
hade också företrätt den uppfattningen, att under nu rådande förhallanden
inga arbetskonflikter skulle respekteras, för sa vitt icke avtalsbrott förelåge. liån
arbetsgivarhåll, utan skulle, oberoende av strejk, lockout och blockad, vaije arbetsgivare,
som rekvirerar arbetskraft från offentlig arbetsförmedling, erhålla sådan
i mån av dess lämplighet samt vägran att antaga sådan arbetsanställning medföra

understödets indragande. • „

Statsmakternas ståndpunkt både, såvitt kommissionen kunde bedöma, förestavats
huvudsakligen av följande motiver.

Understödsverksamheten är framkallad av ett nödläge, som krält utomordentliga
åtgärder för individens nödtorftiga försörjning, i ör detta ändamål ansågs
icke- fattigvården lämplig (nya fattigvårdslagen tillkom efter denna hjälpverksamhet)
med hänsyn dels till dess rättsverkningar, dels till den sociala deklassering
den ansågs medföra, dels slutligen dess karaktär av fast kommunal
anordning, till vilken statsbidrag ej borde ifrågakomma. I ett nödläge finge
eljest beaktansvärda hänsyn till parternas åskådningar och särintressen lämnas

° Då svårigheterna ansågos i främsta rummet drabba arbetstagare, begränsades
hjälpverksamheten till sådana. Denna förmånsställning för arbetarna borde dock
ej utsträckas till att motverka deras ansvar för självhjälp, d. v. s. deras skyldighet
att inom eller utom eget yrke själva söka förskaffa sig arbete och utkomst.
Understödsverksamheten finge sålunda ej minska plats- och yrkesrörligheten eller
bliva ett arbetarnas stöd i lönetvister, så att de av missnöje med erbjudna löner
kunde avhålla sig från att taga arbete genom att falla tillbaka på det allmännas
understöd. I understödsbestämmelserna gjordes endast det undantaget, att erbjudet
arbete skulle vara lämpligt, varmed uppenbarligen förståtds sådant arbete, som
lämpat sig för vederbörande arbetares personliga förutsättningar.

Statsmakternas hållning synes vidare ha bestämts av stats- och kommunalfinansiella
hänsyn. Man har hela tiden haft klart lör sig att såsom bland annat
anföres i socialministerns yttrande i ämnet till statsråaprotokollet den 7 januaii
1922 (prop. nr 11) — »det nuvarande statsfinansiella läget tyvärr icke medgiver arbetslöshetshjälpens
utsträckning till att omfatta samtliga oförvallat arbetslösa och utblottade
medborgare i landet». Under sadana förhallanden har det ansetts orättvist att
tilldela hjälp i de fall, då delade meningar kunna föreligga, huruvida de hjälpsökandes
arbetslöshet är fullt oförvållad eller tilläventyrs framkallad av åtgärder, för vilka
de själva (eller deras organisationer) äro medansvariga, så mycket mer som
hjälpen ej räcker till för många andra, vilkas arbetslöshet obestritt är oförvållad.
Särskilt inom riksdagen torde slutligen stor vikt ha lästs vid att arbetslöshetshjälpen
ej kommer att meddelas på sådant sätt, att man därigenom motverkar

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

den fria prisbildningen å arbetsmarknaden, d. v. s. den rörelse mot lägre priser
(högre penningvärde), som ansetts på alla områden vara önskvärd för åstadkommande
av sundare ekonomiska förhållanden.

Frågan om hjälpverksamhetens direkta inverkan på arbetsmarknaden sökte
kommissionen belysa ur objektiva synpunkter samt framhöll, att det torde vara
obestridligt, att ju mer individen är hänvisad till eget initiativ och egen duglighet
för att förskaffa sig utkomst, desto mera sporras han till ansträngningar i detta
syfte, varje åtgärd att förminska risken för arbetslöshet, minskar givetvis tvånget
för den enskilde att skydda sig själv, minskar konkurrensen samt orts-och yrkesrörligheten.
Med full insikt härom har man i olika länder icke desto mindre efter
mi v °^''a system för arbetares skyddande mot arbetslösheten Här till

har man föranletts av kännedomen om att arbetslöshet, särskilt när den är
stor, kan komma att ga kårt ut Över individerna och deras familjer och rent av
skada folkstocken samt därigenom även skada allmänna intressen (förutom arbetsgivarnes).
Arbetarorganisationerna ha allmänt först tagit upp arbetslöshetsskyddet
till förverkligande och därtill närmast drivits av omtanke om sina enskilda medlemmar.
Emellertid hava de snart funnit, att de därmed även gagna de kollektiva
intressena, särskilt i lönekampen på arbetsmarknaden. Arbetslösa utan understöd
tvingas lätt av nöden att konkurrera med och underbjuda sina i arbete stående
yikeskamrater eller andra arbetare; genom att tillförsäkra dem visst understöd
underlättar man för dem att avhålla sig från sådan oläglig konkurrens. På detta
sätt utgör arbetarnas arbetslöshetsförsäkring genom fackorganisationernas arbetslöshetskassor
ett viktigt led i deras strävan att till sin fördel reglera förhållandena
a arbetsmarknaden. När det allmänna stödjande träder in för arbetslöshetsförsäkringen
har det därför överallt varit ett huvudspörsmål att göra detta på ett sätt,
som icke blir ett alltför starkt partitagande för arbetarsidan. Man har sålunda
genom lagbestämmelser sökt begränsa försäkringens mot arbetsgivarna riktade
verkningar, men man har därvid icke kunnat gå långt, så länge arbetarna själva
fatt bära den huvudsakliga bördan för denna försäkring.

I vård land existera sålunda vid sidan av varandra tvenne system för skydd
mot arbetslöshetsrisken, nämligen dels en fackorganisationernas permanenta arbetslöshetsförsäkring,
dels det allmännas tillfälliga hjälpverksamhet. Den förra bedrives
ur medlemmarnas och organisationernas intressesynpunkt och utövar, när
den är i full verksamhet, ett starkt reglerande inflytande på arbetsmarknaden,
fcedan nu arbetslöshetskassorna blivit synnerligen hårt anlitade, har deras inflytande
häriitiunan minskat. I stället har det allmännas hjälpverksamhet kommit
att framstå som en replipunkt av stor betydelse.

Såsom bevis härför anförde kommissionen följande exempel. Vid tidpunkten
för avgivande av kommissionens förutvarande utlåtande, d. v. s. mars månad 1922
beräknades hela antalet arbetslösa i landet uppgå till 150 000 arbetstagare vilka
ansagos vara i större eller mindre behov av hjälp. Minst 100,000 av dessa åtnjöto
offentlig arbetslöshetshjälp (vid kommunala eller statliga nödlijälpsarbeten eller
genom offentligt understöd). Skulle denna hjälp icke hava funnits, hade dessa
arbetslösa vant hänvisade till att taga det arbete, som stode att få, till löner som
kunnat bjudas dem. Inför den oerhörda konkurrens om arbetstillfällena, som då
skulle uppkommit, hads organisationssolidariteten icke kunnat hålla stånd. Arbetslön
ärna skulle fått arbetskraft till även de lägsta löner, och arbetskonflikter skulle
från arbetarsidan icke gärna kunnat uppehållas, då de arbetslösa ej kunde få hjälp

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

från organisationernas arbetslöshetskassor. Särskilt gällde detta de egentliga industriarbetarna,
som nästan helt äro hänvisade till hushållning med kontanta medel.
Det är också dessa arbetargrupper, som i den största utsträckningen få det allmännas
hjälp, enär de äro koncentrerade till städer och stadsliknande samhällen,
som mer än de rena landsbygdskommunerna hava organiserad hjälpverksamhet.
Denna förmånsställning för industriarbetarna hade också tagit sig uttryck däri, att
lönesänkningarna för dessa i allmänhet vore mindre än för lånt- och skogsarbetare.

Något tvivel ansåg kommissionen sålunda icke föreligga om att hjälpverksamheten
för de arbetslösa faktiskt verkat skyddande för arbetarnas lönestandard
och sålunda varit ett stöd för arbetarna gent emot arbetsgivarna. Statsmakterna
hade således i detta hänseende lämnat sin vanliga ståndpunkt av neutralitet gent
emot parternas intressen till förmån för arbetarsidan. Och de hade gjort detta
av sociala skäl, av hänsyn till individernas lidanden, till folkstammens skyddande
för landet och produktionen. Men statsmakterna hade också uppsatt vissa förut
angivna villkor, som avsågo att inskränka verkningarna för detta deras positionstagande
för den ena parten på arbetsmarknaden.

Formuleringen av dessa villkor synes närmast giva stöd för arbetsgivarnas
ovan refererade ståndpunkt, som icke begränsar arbetsvillighetens ådagaläggande
till viss ort eller med hänsyn till konflikt eller avtalslöner. Arbetslöshetskommissionens
majoritet hade emellertid under hela sin verksamhetstid ansett sig i
praktiken kunna intaga en väsentligt mindre sträng ståndpunkt än den, vartill
de anförda bestämmelserna och direktiven formellt kunnat giva anledning.

Även med erkännande av att hjälpverksamheten i och för sig innebär ett
stödjande av arbetarsidan samt att de i understödsförfattningen meddelade
bestämmelserna peka på ett utnyttjande av alla lämpliga arbetstillfällen, hade
kommissionen ansett sig kunna avvisa de från arbetsgivarhåll framförda kraven.
Det hade sålunda icke ansetts lämpligt att låta eu konflikt på en ort automatiskt
återverka på understödsverksamheten å annan ort. Ej heller hade det ansetts
skäligt att uppehålla arbetstvånget utan varje hänsyn till erbjuden lön eller
andra arbetsvillkor. Det kunde nämligen tänkas ifrågakomma fäll av sådan lön,
som måste anses oskälig, och såsom sådan hade man ej tvekat beteckna lön, som
understeg vad som stadgas i kollektivavtal, gällande för ifrågakommande arbetsställe,
detta även i fall, då det allmänna löneläget kunde göra undantag befogat.

Slutligen hade kommissionen velat undvika konsekvensen av arbetsgivarnas
ståndpunkt, nämligen att hela hjälpverksamheten skulle kunna sättas ur funktion
och sålunda dess hela syfte förfelas. Om en organisations samtliga medlemmar
skulle diskvalificeras, därest allenast några av dem invecklades i arbetskonflikt,
så vore en väg anvisad, som visserligen skulle försvåra strejker, men däremot
kunde uppmuntra till lockouter.

Å andra sidan hade kommissionen ansett arbetarorganisationernas krav på
respekterande av deras stridsåtgärder mot arbetsplatser innebära ett direkt åsidosättande
av bestämmelserna och direktiven om de förefintliga arbetstillfällenas utnyttjande.
Kravet på understöd för alla, som icke direkt beröras av konflikt,
skulle nämligen innebära, att organisationerna helt befriades från omtanken om
sina arbetslösa medlemmar och finge koncentrera sin egen understödsverksamhet
på de i konflikten invecklade. Det måste anses påvila organisationerna skyldighet
att vid övervägande av fråga om arbetskonflikt taga i betraktande det spörsmål,
som — för det fall denna understödsverksamhet icke förefunnits — alltid

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

måst beaktas, nämligen om organisationen själv bar ekonomiska resurser att omhändertaga
icke blott de i arbetsstriden deltagande utan även de arbetslösa, som,
därest de lämnades utan understöd, kunde bliva nödsakade intaga de av kamraterna
lämnade anställningarna. Dessutom både kommissionen käft att taga hänsyn
till hjälpverksamhetens karaktär av nödfallsutväg, artskild från arbetslöshetsförsäkringen,
till nödtvånget att begränsa dess omfattning och att, då icke
alla få hjälp, från denna avstänga grupper av arbetare, som anse sig kunna under
nuvarande förhållanden deltaga i eller bliva medansvariga för arbetsinställelser.

Så långt kommissionens utlåtande den 9 mars 1922. Däri hade kommissionen
försökt angiva de principiella utgångspunkterna för de dittills gällande
direktiven för behandlingen av arbetskonflikter. Då emellertid enligt kommissionens
uppfattning denna argumentering och de socialekonomiska fakta — framför
allt det ofrånkomliga sambandet mellan arbetslöshet och lönenivå —• på vilka den
vilar, äger betydelse för samtliga den offentliga hjälpverksamheten berörande problem
samt har en större räckvidd än som kan vara behövligt för ett riktigt bedömande
av frågan om understöd och arbetskonflikt, har kommissionen ansett
en utförlig rekapitulering av denna tankegång av vikt och får tillfälle att i det
följande återkomma till densamma.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars 1922 inträdde emellertid en ny
situation beträffande direktivens utformning, vars innebörd framgår av nedan
återgivna citat från nämnda dag offentliggjorda aktstycken.

Socialministern anförde till statsrådsprotokollet samma dag:

»I de fall, då hithörande frågor hittills kommit under arbetslöshetskommissionens
prövning, hava kommissionens samtliga ledamöter enat sig om den allmänna
principen, att understöd icke må utgå till de i konflikt direkt deltagande
eller i händelse av allmän konflikt till arbetare inom de fack, som befinna sig i
konflikt. Till denna princip kan jag obetingat ansluta mig. Men härutöver är
det, efter vad erfarenheten enligt min mening oförtydbart giver vid handen, icke
möjligt att uppställa några allmänna regler, vilkas tillämpning i varje fall giver
en tillfredsställande lösning.

Vad särskilt angår frågan, om ett i anledning av arbetskonflikt blockerat
arbete skall hänföras till lämpligt arbetstillfälle, anser jag, att sådana fall förvisso
kunna förekomma, då samhällsintresset kräver, att hänsyn icke tages till en
arbetargrupps blockadpåbud. Men samhällsintresset kräver ock ofrånkomligt, att
understödspolitiken icke genom sin allmänna riktning blir ett medel att nedbryta
den solidaritetsgrund och faktiska rättsordning, på vilken det kollektiva avtalssystemet
byggts upp. På grund av de växlande förhållandena kräves det ofta en
ingående prövning av de i det särskilda fallet föreliggande omständigheterna för
att kunna bedöma lämpligheten av en ifrågasatt arbetsanvisning. Det har emellertid
vid sådant förhållande synts mig erforderligt, för undvikande av onödiga
slitningar och vinnande av den i varje fåll bästa lösningen, att närmare anvisningar
meddelas om den ordning, vari frågor av nu omförmälda art böra behandlas.

T detta hänseende torde följande regler böra tjäna till ledning:

Uppkommande fråga om arbetslösas avstängande från understöd, emedan de
underlåtit att efterkomma med anledning av stadgandet i § 2 punkt 4 av gällande
kungörelse given hänvisning till arbete på den grund, att detta av vederbörande
fackorganisation förklarats i blockad, bör icke prövas av det lokala understödsorganet,
utan av detta hänskjntas till arbetslöshetskommissionens arbetsutskott.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Intill dess arbetsutskottet eller, i visst fall, Kung!. Maj:t fattat beslut i frågan,
bör avstängning från understöd icke äga rum.

Anvisning av denna innebörd torde böra av arbetslöshetskommissionen lika
som tidigare anvisningar meddelas samtliga understödsorgan och organ för offentlig
arbetsförmedling. Med den av mig sålunda ifrågasatta anordningen synes mig
höra följa, att intill dess ovanberörda beslut meddelats, vederbörande arbetsförmedlingsorgan
icke behöver anse sig vara genom stadgandena angående understödsverksamheten
förpliktat att hänvisa arbetslösa till blockerat arbete.

Därest via behandling inom arbetslöshetskommissionens arbetsutskott av
fråga, som förut nämnts, enighet icke uppnås, skall frågan av utskottet underställas
Kungl. Maj:ts prövning.

För att dylika frågor, då de av Kungl. Maj:t upptagas till behandling,
skola vara i största möjliga mån allsidigt utredda och belysta, torde höra tillsättas
en nämnd, bestående av tre å hithörande områden förfarna personer, vilken
nämnd skall hava att på anmodan av chefen för socialdepartementet avgiva utlåtande
i berörda frågor. Innan Kungl. Maj:t fattar sitt beslut, lärer ock tillfälle
böra beredas landsorganisationen och svenska arbetsgivarföreningen att yttra sig.»

Till ledamöter i ovannämnda tremannanämnd utsågos f. d. rådmannen Allan
Cederborg, vilken tillika skulle vara nämndens ordförande, professorn Östen Undén
och ordföranden i arbetsrådet, byråchefen Sigurd Ribbing.

I en kommuniké, som samma dag offentliggjordes för att belysa regeringens
uppfattning rörande arbetslöshetspolitiken, framhölls bl. a. att icke »någon schematisk
och de olika möjligheterna verkligen uttömmande regel att behandla spörsmålet
om arbetslöshetsunderstöd vid konflikter syntes kunna utformas utöver den
av arbetslöshetskommissionen samfällt hävdade allmänna principen, att understöd
icke må utgå till de i konflikt direkt deltagande, eller i händelse av allmän konflikt
till arbetare i det fack, som befinner sig i konflikt».

Efter den 10 mars 1922 skulle sålunda följande direktiv tillämpas vid Gällande
kollisioner mellan arbetslöshetsunderstöd och arbefskonflikt. Vid allmän konflikt direktiv tor
skulle generell avstängniug ske av samtliga arbetslösa inom facket på orten resp.tl “9 .
inom landet. Vid partiell konflikt skulle ett av arbetslöshetskommissions arbets- 1922.
utskott fattat enhälligt beslut bliva gällande. Förelåg icke enighet .inom utskottet,
skulle ärendet automatiskt hänskjutas till Kungl. Maj:t och varje åtgärd uppskjutas
i avvaktan på Kungl. Maj:ts i viss ordning fattade beslut..

Redan under april månad 1922 ställdes kommissionen inför uppgiften att
på den utbrutna lockouten inom sågverksindustrien tillämpa de nya anvisningarna.
Arbetsutskottet beslöt enhälligt den 10 april 1922 att från nödhjälpsarbete och
understöd avstänga envar arbetslös, som haft sin senaste, mera varaktiga anställning
inom sågverksindustrien. Detta kommissionens beslut överklagades den 13
april s. å. av det kommunistiska arbetarpartiets styrelse. I utlåtande häröver
hemställde kommissionen den 24 april, att besvären skulle lämnas utan avseende,
men hade härvid ledamoten av arbetsutskottet, hr Hagman, ett särskilt
yttrande med hemställan om tillämpning av »en regel bakåt» på tre månader vid
sågverksarbetares avstängande, enligt vilken alla de sågverksarbetare, som före
nämnda tid varit arbetslösa, icke skulle drabbas av avstängning. Kungl. Maj:t
lämnade emellertid genom beslut den 5 maj 1922 besvären utan avseende och
fastställde sålunda kommissionens beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 höft. (Nr 30 Bilaga.)

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

tet^nttaUn". Under tiden hade propositionen n:r 11 angående anslag till arbetslöshetens

den Vid 1922 bekämpande yarit under behandling inom riksdagens statsutskott. Utskottet

års riksdag, både därvid icke kunnat undgå att ingå på den aktuella frågan om arbetslös hetsunderstöd

och konflikter. I sitt memorial n:r 118 av den 29 mai anförde
också statsutskottet:

»I fråga om dessa spörsmål vill utskottet för sin del uttala, att den allmänt
erkända principen om statens neutralitet gentemot stridande parter å arbetsmarknaden
lärer höra vidhållas jämväl i fråga om arbetslöshetspolitiken. Så
skulle dock icke vara fallet, därest vid arbetskonflikt understöd utginge till arbetare,
vilka till följd av sin intressegemenskap med de i konflikten deltagande
kunna anses solidariska med dem. När arbetslöshetskommissionen också enat sig
om — och Kung! Maj:t härutinnan icke gjort ändring — att vid konflikt av
allmän karaktär låta avstängningsåtgärder drabba icke blott arbetare vid de direkt
berörda arbetsställena utan även andra arbetare inom samma industrigren,

innebär detta just en tillämpning av ifrågavarande princip; och skälet härför är

uppenbarligen, att konfliktens utgång berör icke blott de förras utan även de
senares intressen.

Så . vitt utskottet kan finna, föreligger i detta hänseende icke någon principiell
skillnad mellan allmänna och partiella konflikter. Många gånger torde
strider å arbetsmarknaden, som uppträda under den partiella konfliktens form, i
själva verket vara ett led i en genomgående plan, avsedd att förändra löne- och
arbetsvillkoren inom hela yrket, respektive industrier. Där detta är förhållandet,
synas i nu ifrågavarande hänseende böra tillämpas samma principer som vid
allmänna konflikter, nämligen att all hjälpverksamhet från det allmännas sida
upphör, Utskottet förbiser dock icke, att undantagsfall kunna inträffa, då en
partiell konflikt har annan anledning och innebörd än den nu angivna. Såsom
sådana kunna betraktas de partiella konflikter, vilka icke kunna skäligen anses i
avsevärd män inverka på de allmänna löne- och arbetsvillkoren inom facket på
orten, respektive landet. Vid dessa bör avstängning endast gälla de i konflikten
direkt deltagande.

Med avseende å prövningen av frågan om partiell konflikts inverkan på
hjälpverksamheten, lärer nu gälla, att, om enighet icke vinnes inom arbetslöshetskommissionens.
arbetsutskott, frågan skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande.
Under tiden _ utgår understöd till alla arbetslösa inom facket, vilka ej
direkt beröras av konflikten. Understöd kan sålunda komma att utgå under flera
veckor, även om det sedermera vid den slutliga prövningen befunnits, att så rätteligen
icke bort ske. Utskottet finner icke en sådan ordning tillfredsställande.
Till en början må erinras, att det torde vara kommun obetaget att, oberoende av
de statliga myndigheternas uppfattning, anse arbetskonflikt vara av beskaffenhet
att böra föranleda avstängning. Enligt utskottets uppfattning bör dock prövningen
av konflikters karaktär förläggas till arbetslöshetskommissionen, vilken
för detta ändamål har att hos de lokala arbetslöshetskommittéerna inskärpa nödvändigheten
att till kommissionen omedelbart anmäla inträffade arbetskonflikter
inom fack, för vars arbetslösa hjälpverksamhet pågår i orten. Kommissionens
arbetsutskott prövar ofördröjligen konfliktens karaktär samt meddelar beslut,
vilket genast skall gå i verkställighet. Har inom utskottet rått olika meningar,
hänskjutes ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande. Därest utskottet beslutat hjälpverksamhetens
upphörande, skall detta gälla till dess Kungl. Maj:t till äventyrs

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ändrat utskottets beslut, i vilket fall understöd utbetalas även för tid, avstängning
ägt rum.

Med sammanfattande av vad nu anförts, vill utskottet, pa samma gång
utskottet fasthåller vid de av riksdagen förut bestämda allmänna grunderna för
hjälpverksamhetens bedrivande, såsom riktlinjer för dessa grunders tillämpning i
fortsättningen vid fall av arbetskonflikt angiva, „

att vid allmän konflikt inom ett tack dithörande arbetare pa orten, respektive
i landet, avstängas från såväl understöd som nödhjälpsarbeten;

att enahanda åtgärder vidtagas för vederbörande ort vid partiell konflikt,
dock icke i de fall, då densamma icke skäligen kan anses i avsevärd man inverka
på de allmänna Inne- och arbetsvillkoren inom tacket för orten, respektive
landet *

’att vid såväl allmänna som partiella konflikter vederbörande kommunala
arbetslöshetskommitté omedelbart skall underställa arbetslöshetskommissionen tranan
om konfliktens karaktär, därvid kommissionens arbetsutskott har att, därest
konflikten prövas hava karaktären av allmän eller därmed likställd partiell konflikt,
ofördröjligen meddela beslut, vilket genast, skall verkställas;

samt att, därest enighet inom utskottet ej uppnås i fråga om partiell konflikts
karaktär av allmän, ärendet skall hänskjutas till Kungl. Maj:t, varvid dock
ovannämnda beslut beträffande hjälpverksamheten skall bestå i avvaktan pa Kungl.

Maj:ts beslut.» ,.n , ,

Beträffande den nuvarande hjälpverksamhetens förhållande, till andra slag
av arbetskonflikter, såsom strejker och blockader vid statligt nödhjälpsarbete, s. k.
blockad för ny arbetskraft, konflikt som indirekt arbetslöshetsorsak m. fl., förklarade
sig utskottet ingenting hava att erinra gentemot den praxis, som arbetslöshetskommissionen
utbildat och. som meddelats vederbörande hjälporgan genom

cirkulär. , . „ , „

Gentemot statsutskottets utlåtande pa dessa punkter förelag ingen reservation.
Det biträddes också av riksdagens bägge kamrar. Riksdagsskrivelsen i
ärendet av den 7 juni 1922 översändes av Kungl. Maj:t den 9 juni 192_ till
arbetslöshetskommissionen för efterrättelse.

De nya, av riksdagen och Kungl. Maj:t fastställda direktiven inneburo så AT« gällande
till vida en ändring av besluten av den 10 mars, att ovan anförda norm angivits
för bedömandet av partiella konflikter, och att ett beslut av arbetsutskottets majoritet
genast skulle gå i verkställighet utan hänsyn till ärendets eventuella hänskjutande
till Kungl. Maj:t. Därjämte hade statsutskottet funnit sig höra betona,
att det vore kommun obetaget att, oberoende av statlig myndighets uppfattning,
anse arbetskonflikt vara av beskaffenhet att böra föranleda avstängning, i
vilket fäll statsbidraget till understödsverksamheten automatiskt upphörde. Utskottet
hade likaledes framhållit, att, jämlikt den offentliga arbetsförmedlingens
principer, arbetsanvisningen skulle fortgå oberoende av arbetskonflikt. Beträffande
anvisningen av understödda arbetslösa till blockerat arbetsställe skulle sådan visserligen
kunna ske, men riksdagen gjorde ingen ändring i beslutet av7 den 10
mars, att ingen skyldighet skulle föreligga för den arbetslöse att antaga sålunda
erbjudet arbete. I stället för denna anvisningsprocedur vid partiell konflikt uppställde
statsutskottet nyssnämnda regler för sådan konflikts bedömande, brågon
ändring gjordes icke heller med avseende å det s. k. liberum veto inom kommis -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

sionens arbetsutskott, enligt vilket ett avgörande om arten av en partiell konflikt
automatiskt skall hänskjuta till Kungl. Maj:t, därest enighet ej uppnåtts inom
arbetsutskottet. De nya direktiven stadfäste vidare ånyo den''från början tilllämpade
praxis, att vid allmän konflikt inom ett fack dithörande arbetare på
arbetenreSPektlVe 1 laiulet’ skola avstäDoas från såväl understöd som nödhjälps «r^S:k,

ararpGaf,0“. foessa n-va direk,tiv voro otvivelaktigt från statsmakternas sida
klarare riktlinjer angivna for dessa svårbedömda spörsmåls behandling. Arbetslos
hetskommissionen får också vitsorda, att dess arbetsutskott, bestående av undertecknad
iregelow, generaldirektören Huss, byråchefen Järte samt riksdagsmännen
extra byraa3sistenten Hagman och ledamoten av arbetsrådet Holmström, haft
motsvarande fördel härav i sin verksamhet, vilken på detta område onekligen
har karaktären av arbetsdomstol med Konungen i statsrådet som överinstans
Omfattningen av denna verksamhet för tiden 1 mars 1921—1 mars 1923 framhår
av vidstaende tablå. 6

■n- ,Fö1ratom d® i tablån angivna anmäldes ett 50-tal andra konflikter, rörande
vilka beslut av olika skäl ej erfordrades. Kör varje vecka under de tvenne sista
aren bär sålunda i medeltal förekommit minst en arbetskonflikt av beskaffenhet
att beröra hjälpverksamheten. Varje beslut föregås städse av en på upplysningar
från vederbörande lokala arbetslöshetskommittéer samt från berörda arbetsgivaroch
fackorganisationer grundad utredning. Av de mera märkliga konflikter som
efter den 10 mars 1922 kommit under behandling, torde en syndikalistblockad av
telegrafverkets kabelbygge Stockholm—Göteborg böra omnämnas, varvid arbetsutskottet,
nied stöd av uttalandet till statsrådsprotokollet den 10 mars 1922, »att
sadana fall förvisso kunna förekomma, då samhällsintresset kräver, att hänsyn
icke tages till arbetargrupps blockadpåbud», enhälligt beslöt, att efter rekvisition
av telegrafverket hos den offentliga arbetsförmedlingen i första rummet för lossmng
av blockerade järnvägsvagnar i Västerås anvisning jämväl av understödda
arbetslösa skulle ske och vägran medföra avstängning. Alla de för ifrågavarande
arbete lampliga arbetslösa, som vid sin dagliga kontrollanmälan på arbetsförmedlingen
anvisades till arbetet, förklarade sig förhindrade att åtaga siff arbetet
med ovannämnd påföljd. Blockaden blev emellertid snart hävd, och därefter utgick
understöd på nytt.

Ifråga om kommissionens politik vid konflikter vid statliga nödhjälpsarbeten
bär ingen förändring skett i kommissionens ursprungliga och av statsmakterna
godkanda förfarande, utan entledigas efter medgiven kortare frist de strej•ii
6 sadana arbetsplatser och anvisas i deras ställe understödda arbetslösa
understöd VägIan att antaSa det sålunda erbjudna nödbjälpsarbetet förlora sitt

, , Något arbetsutskottets beslut i konfliktärende har hittills icke blivit hänskjuta
till Kung! Maj:t pa den grund att enighet städse blivit uppnådd. Först vid
arbetsutskottets beslut den 23 sistlidne februari att förklara några av de för närvarande
pågående partiella konflikterna inom den mekaniska verkstadsindustrien
vala av allmän natur, anmälde herrar Hagman och Holmström reservation Ärendet
har emellertid ännu icke blivit överlämnat till Kungl. Maj:t, enär kommissionen
med hänsyn till den inom ifrågavarande fack igångsatta medlingsaktionen ansett
sig hora droja med beslutets verkställande. Vad angår om konflikten vid Nydqvist

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Arbetslöslietskommissionens beslut rörande konflikter på öppna arbetsmarknaden
under tiden 1 mars 1021—28 februari 1023.

(Enligt kommissionens protokoll.)

1	2	3	4	5
		Kommissionen
		beslöt	i nedan
Yrkesgren	Antal konflikter	angivna	antal fall	Anmärkningar
		avstäng-	ingen av-
		ning	stångning
Betodling................	1	1	—
Brnksindustri..............	12 9	12	—	En konflikt allmän inom hela landet.
Byggnadsindustri............	7
Byggnadsämnesindustri..........	2	2	—
Elektrisk o. elektrokemisk industri ....	4	4	—
Glasbruk................	2	1	1
Gruvindustri..............	i	1	—
Hamn- ock stuveriarbete.........	3	3	—
Handel.................	1	1	—
Konstgödningsindustri..........	2	2	—
Målareyrket...............	7	7	—
Rörledningsfacket............	1	1	—
Sjömansyrket..............	1	1	—	Allmän inom hela landet.
Skogsarbete och flottning........	3	3	—
Stenindustri...............	1	1	—
Sågverksindustri.............	2	2 2	—	Allmänna inom hela landet.
Textilindustri..............	2
Träindustri...............	3	3	—
Trämasse- och pappersindustri......	2	2	—	En konflikt allmän inom
3	3	—	hela landet.
Varvsindustri..............
Verkstadsindustri............	19	19	—
Övriga . •..............	4	4	—
Summa	So	82	8

och Holms mekaniska verkstad i Trollhättan, som utbrutit tidigare än de övriga
(se Bilaga 2), hade arbetsutskottet vid sammanträde den 25 januari 1923 bedömt
denna som allmän inom industrien för orten och genast beslutat om motsvarande
avstängning.

Innan ovannämnda beslut beträffande de övriga uppkomna lokala kon- Avstängninflikterna
inom mekaniska verkstadsindustrien blivit fattat, hade arbetsutskottet<tjärna^vid nu
den 1 februari 1923 tagit ställning till de då inom järnbruks-, pappersmasse -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

och sågverksindustrierna utbrutna lockouterna. (För dessas orsaker och hittillsvarande
förlopp redogöres likaledes i .Bilaga 2.) Arbetsutskottet beslöt därvid
enhälligt att verkställa avstängning av samtliga till nämnda industrier
hörande arbetslösa från åtnjutande av arbetslöshetsunderstöd ävensom från anställning
vid sa,väl de statliga nödhjälpsarbetena som de kommunala arbetsföretag,
till vilka bidrag av statsmedel utgår enligt kap. 2 i kungörelsen den 7 juli
1922 (s. k. statskommunala arbeten). Kommissionen tillät sig dock att beträffande
de från södra Sveriges statsarbeten till Norrlands statsarbetens arbetsplatser översända
arbetslösa av ifrågavarande kategori göra den modifikationen, att de fingo
tills vidare och intill dess annorlunda bestämdes kvarbliva vid Norrlands statsarbetens
förläggningar, med undantag likväl för de inom Gävleborgs län sysselsatta,
som omedelbart skulle entledigas och hemskickas.

Avstängningarnas omfattning framgår av följande tablå:

Antal avstängda arbetslösa d. 10/a 1923

	från understöd	från statliga nödhj älps-arbeten	Summa
Från järnbruksindustrien.....	.....2,171	851	3,022
> pappersmasseindustrien . . .	..... 12	212	224
> sågverksindustrien......	..... 122	682	S04
	2,305	1,745	4,050

Arbetsutskottets beslut var, som sagt, i detta fall enhälligt. Arbetarrepresentanterna
inom kommissionen hemställde emellertid, att kommissionen i framställning^
till Kungl. Maj:t, med hänsyn till arbetslöshetens långvarighet och det
därav vållade nödläget för de sålunda avstängda, skulle föreslå utverkande av
lindringar i gällande direktiv. I betraktande av att ett likartat fall i fjol våras
varit underställt Kungl. Maj:ts prövning, nämligen den förut omnämnda sågverkslockouten
under april månad 1922, samt att de av statsmakterna på nytt i juni
1922 fastställda direktiven på denna punkt voro klara och otvetydiga, fann sig
kommissionens majoritet böra avslå arbetarrepresentanternas förslag.

Propositio- Kungl. Maj:t upptog emellertid deras tanke i sin den 13 februari 1923

nensmotiver. dagtecknade proposition nr 52. Med avseende å de av statsmakterna fastställda
bestämmelserna rörande hjälpverksamhetens handhavande i fall av arbetskonflikt
föreslås däri sådan modifikation, att den, som vid konflikts utbrott inom ett fack
var och under de sex närmast föregående månaderna oavbrutet varit arbetslös,
icke behöver avstängas från arbetslöshetshjälp, ändå att han haft sin sista mera
stadigvarande anställning inom detta fack. Till stöd för detta förslag framhålles
huvudsakligen, att under vanliga förhållanden de vid utbrottet av en konflikt
arbetslösa epdast hava en kortare arbetslöshetstid bakom sig, varför de äga ett
gemensamt intresse med sina yrkeskamrater samt en mer eller mindre stark förhoppning
att inom en nära framtid åter få anställning i yrket samt bliva delaktiga
av det, som kan vinnas genom arbetsstriden, men att under den nuvarande
enastående långvariga arbetslösheten i väsentlig mån andra förhållanden råda, så
att många, särskilt inom järnbruksindustrien, förlorat sambandet med sitt förra
yrke samt att man kan förutse en sådan utveckling på det ekonomiska området,

Statsutskottets utlåtande År 30.

att ett avsevärt antal av de nu arbetslösa industriarbetarna åtminstone under de
närmaste åren icke kunna vinna anställning inom sitt gamla yrke. I nu nämnda
och likartade fall, då de arbetslösa måste anses vara praktiskt taget oberoende
av konflikten, borde meddelandet av arbetslöshetshjälp icke rimligen betraktas
såsom något ingrepp i konflikten till arbetarpartens förmån. Humanitära skäl
och den naturliga rättskänslan talade däremot starkt för att sådana arbetslösa
finge behålla arbetslöshetshjälpen; i annat fall torde de i stor utsträckning falla
fattigvården till last, något som under nuvarande ekonomiska förhållanden vore
ägnat att väcka bekymmer även med hänsyn till vederbörande kommuner.

Med hänsyn till de önskemål, som från statsutskottets sida uttalats. Tillgänglig
har kommissionen ansett sig bära i den mån förhållandena medgivit, åvägabringa hjälp för
närmare belysning av de berörda spörsmålen. ai c s os''[''

Till en början torde vara lämpligt att i korthet redogöra för de olika slag Den offentliga
av hjälpverksamhet, som finnas att tillgå för arbetslösas bispringande. ar hjälpen6 B"

Beträffande den av stat och kommun anordnade provisoriska hjälpverksamheten
för arbetslösa torde här endast böra hänvisas till vad härom redan anförts

och i övrigt är allmänt känt.

Erinras bör emellertid, att på några håll kommunala medel anvisats och
använts till understödjande av arbetslösa, utan att arbetslöshetskommissionen
jämlikt gällande bestämmelser för den offentliga arbetslöshetshjälpen lämnat medgivande
därtill. Frågan om sådan anordnings lagenlighet lärer på besvärsvägen
vara underställt Kungl. Maj:ts prövning.

Oberoende av sistberörda spörsmål har kommun givetvis rätt att i den ut- Kommunala
sträckning och på de villkor den finner lämpligt anordna kommunala nödhälps- nödhjälpsarbeten.
Det lär även hava hänt, att sådana igångsatts i direkt syfte att bereda ar e en''
utkomst åt strejkande arbetare.

Beträffande fattigvårdens ställning till de arbetslösas försörjande har kom-Fattigvården,
missionen inhämtat följande:

Förutsättningen för skyldigheten att lämna fattigvård enligt 1 § i gällande
fattigvårdslag är, att den behövande är minderårig eller på grund av ålderdom,
sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter är oförmögen att försörja
sig. Med oförmågan till arbete avses ej en absolut sådan utan oförmåga
att genom arbete skaffa sig vad som erfordras till livets uppehälle. Den, som på
grund av arbetslöshet ej kan försörja sig, är sålunda utesluten från hjälp enligt
1 §. I Kungl. Majt:s proposition till riksdagen år 1918 uttalades, att det var
mindre angeläget att inbegripa arbetslöshet, dä med den föreslagna utvidgningen
av området för den obligatoriska fattigvården sådan skulle utgå till den arbetslöses
hustru eller minderåriga barn, vilka befinna sig i den belägenhet, som omförmäles
i 1 §.

Det särskilda utskott, som vid 1918 års riksdag behandlade förslaget till
den nya fattigvårdslagen, ansåg ej heller att arbetslösheten skulle inbegripas i
1 §, men utskottet tilläde: »Emellertid kunna understundom inträffa fall, då
samhället ej kan undgå att avhjälpa ett föreliggande behov. Ett inordnande av
sådana fall’ under 1 § skulle dock innebära ett borttagande av den begränsning,
som man velat giva åt den obligatoriska fattigvården, och bör således ej äga rum.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Då det likväl måste anses vara av vikt, att fattigvårdssambatlet erinras om att
det bör inskrida även i dylika fall, bär utskottet ansett sig böra föreslå ett tilllägg
härom i 2 §».

Denna paragraf ger fattigvårdsstyrelsen rättighet att lämna hjälp även i
andra fall, för den händelse kommunen ej bestämt annorlunda. Paragrafen har
följande lydelse:

»För beviljande av fattigvård i andra fall än dem, vilka i 1 § omförmälas,
äger fattigvårdssamhälle bestämma de grunder, som böra av samhällets fångvårdsstyrelse
iakttagas. Har sådant bestämmande ej skett, ankommer på styrelsen
att meddela fattigvård, i den mån styrelsen prövar nödigt. Fattigvårdssamhälle
och fattigvårdsstyrelse hava härvid att, på sätt i 23 § sägs, ombesörja, att
den, som finnes vara i behov av fattigvård, erhåller sådan».

Den sista punkten tillädes under riksdagsbehandlingen.

Beträffande den fattigvård, som meddelas enligt 2 § skiljer den sig från
den obligatoriska (enl. 1 §) däri, att fattigvård ej ersättes av försörjningspliktigt
hemortssamhälle, landsting eller staten, men däremot föreligger i båda fallen skyldighet
för understödstagare att återgälda densamma.

Bestämmelserna härom återfinnas i 62 §: »Fattigvårdsstyrelse äger att av
flen, som åbnjutit fattigvård, uttaga ersättning därför, i den mån styrelsen icke
finner skäl till eftergift. För fattigvård, som någon erhållit, innan han fyllt sexton år,
må ersättning dock icke uttagas ur hans arbetsförtjänst».

Beträffande rätten att uttaga ersättning hos försörjningspliktig föreligger
sådan enligt 63 §, när fattigvård utgått enligt 1 8 men ei enligt 2 8. Paragrafen
har följande lydelse: J 0 b

»Har fattigvårdssamhälle tillskyndats kostnad för fattigvård, som enligt 1 §
Jämnats någon, för vilkens försörjning skyldeman eller annan enligt 3 eller 4 §
bort ansvara, äger fattigvårdsstyrelsen att av den, vilken ansvarigheten åligger,
uttaga ersättning för denna kostnad, i den mån styrelsen icke finner skäl till
eftergift.»

Enligt 37 § torde fattigvårdsstyrelse ha skyldighet att taga initiativ till
åtgärder, bland annat, när på grund av förhållandena utom riket vållad allmän
kristid, nöd i större utsträckning kan befaras uppkomma inom samhället. Fattigvårdsstyrelsen
har då att göra framställning till kommunen för vidtagande av
erforderliga åtgärder — t. ex. att särskilda medel ställas till fattigvårässtyrelsens
förfogande för understöd åt arbetslösa. Därvid kan i enlighet med 64 §
fattigvårdssamhället bestämma »huruvida ersättningsskyldighet, varom i 62 och
63 §§ stadgas, skall äga rum för understöd, som utlämnas av dessa medel».

Vid meddelande av fattigvård, såväl enligt 1 § som 2 §, skola vissa principer
följas, vilka meddelas i 25—28 och 30 §§. Enligt dessa skall, innan fattigvård
beviljas, en undersökning ske av den nödställdes levnadsförhållanden och
fattigvårdsbehov samt huru behovet på lämpligaste sätt skall kunna avhjälpas.
Vidare skall understödet lämnas på så sätt, att den behövande, såvitt möjligt,
blir i stånd att för framtiden försörja sig. Fördenskull bör fattigvårdsstyrelsen
göra sig noga underrättad om de arbetstillfällen, som givas, för att kunna anvisa
arbete åt hjälpsökande, vilken är arbetsför, och, om arbetsförmedlingsanstalt finnes
i orten, i sådant syfte samarbeta med denna. Understödet i hemmet bör ej lämnas
åt den, vilkens behov är förorsakat av dryckenskap eller arbetsovillighet, och ej
heller, när anledning eljest finnes till antagande, att understödet icke kommer till

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

behörig användning. Slutligen skall fattigvårdsstyrelsen vaka över att beviljat
understöd behörigen användes. I de reglementen, som fastställts för varje fattigvårdssambälle
och vari arbetssättet närmare angives, är i regel tillsynen anförtrodd
den ledamot, till vars distrikt understödstagaren hör.

Fattigvårdsstyrelsernas befattning med arbetslösheten har efter den nya
fattigvårdslagens tillkomst ej varit särdeles omfattande, enär den av stat och
kommun anordnade hjälpverksamheten för arbetslösa gjort fattigvårdens inskridande
i stort sett obehövligt. Emellertid har fattigvården ändock på sina håll
haft en stor påkänning av arbetslösheten. Sålunda bär fattigvård i många fall
måst lämnas åldriga föräldrar, vilka tidigare erhållit hjälp av en son, som på
grund av arbetslöshet ej längre kunnat understödja föräldrarna. Vidare bar
hyreshjälp och sjukhjälp måst lämnas i stor utsträckning och i allmänhet, när
extra svårigheter stött till. På sina håll — även å landsbygden — har bespisning
anordnats i skolorna för arbetslösa personers barn. Antalet av fattigvården
tmderstödda, utom äktenskapet födda barn, har också ökats på grund av barnafädernas
oförmåga att betala uppfostringsbidrag. På några håll har framställning
om hjälp gjorts från personer, som ej äro arbetslösa, men i följd av minskad
arbetsinkomst ej kunnat försörja sig (korttidsarbetare). Även har förekommit, att
i nödhjälpsarbeten sysselsatta personer måst anlita fattigvården, enär lönen varit
otillräcklig för underhåll av deras stora familjer.

I en del fall har understöd till arbetslösa lämnats enligt bestämmelserna
i 64 §, varav följt, att ersättningsskyldighet i dessa fåll ej förelegat.

Vad särskilt angår understöd till personer, indragna i konflikt, torde i
något mindre antal fall understöd ha utgått till sådana. När på grund av långvariga
konflikter familjerna blivit utarmade, har sådant understöd måst lämnas.
På en plats har på grund av en blockad, upprätthållen blott av en minoritet bland
arbetarna, fattigvården måst omhändertaga ett jämförelsevis stort antal familjer.
Aven har förekommit vid strejker å nödhjälpsföretag, att fattigvården måst inskrida.

I regel torde vid dessa tillfällen understödet varit avsett för familjen, men
givetvis har detsamma även kommit den arbetslöse till del. Huruvida det utgått
enligt 1 eller 2 §, ha nog fattigvårdsstyrelserna själva varit i ovisshet om. Något
formellt eftergivande av ersättningsskyldigheten torde ej ha förekommit, men å
andra sidan har största hänsynsfullhet visats från kommunens sida och endast i
undantagsfall ha vederbörande blivit krävda å det lämnade beloppet, t. ex. när
ett arv bekommits eller dylikt.

I Stockholm lära i konflikt indragna personer i viss utsträckning anlitat
fattigvården. Därvid har, på något undantag när, ordnats så att vederbörande
anmodats återbetala understödet med vissa belopp i månaden, och söker man i
görligaste mån utfå ersättning genom överenskommelse. I regel synes ej ersättningsbeloppet
ha blivit omedelbart avskrivet vid understödets beviljande.

Organiserad understödsverksamhet vid ofrivillig arbetslöshet utövas inom ett
20-tal fackförbund. Verksamheten är vanligen ordnad genom särskilda arbetslöshetskassor,
vilka dock äro intimt knutna till förbunden såväl organisatoriskt som
ekonomiskt. Inbetalningen av avgifterna till arbetslöshetskassorna sker nämligen
i regel icke fristående, utan upptagas avgifterna i samband med inbetalningen av
kontingenterna till fackförbunden och sker fördelningen av respektive belopp ensligt
i stadgarna fastställda grunder. Medlemskap i arbetslöshetskassa blir på så

Bihang till liksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 käft. {Nr 30 Bilaga.) ?»

Fackförbundens
understödsverksamhet.

n) Arbetslöshetskassor.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

b) Understöd
vid arbetskonflikt.

sätt obligatorisk för alla fackförbundsmedlemmar. Det nära sambandet mellan
förbunds-(konflikt-)kassan och arbetslöshetskassan framträder särskilt starkt inom
metallindustriarbetarförbundet. I stadgarna för dess arbetslöshetskassa heter det:
»Skulle de (i förestående mom.) angivna avsättningsbeloppen på grund av större
arbetslöshet visa sig otillräckliga, äger verkställande utskottet att från förbundskassan,
såvida den överstiger stadgat minimibelopp, överföra erforderliga belopp».
Dylik bestämmelse synes icke förekomma inom något annat förbund, utan vanligen
stadgas, att förbundsstyrelsen äger rätt att höja avgifterna eller eventuellt
nedsätta understödsbeloppen för viss tid, om avgifterna till arbetslöshetskassan
visa sig otillräckliga.

Ifråga om de allmänna villkoren för medlems rätt till arbetslöshetsunderstöd,
om understödstidens längd, understödets storlek, kontingenter m. m. ha
meddelats vissa jämförande uppgifter i bilaga III till socialförsäkringskommitténs
betänkande III.

Självfallet synes vara, att understöd ur arbetslöshetskassa icke skall utgå
till i konflikt indragna medlemmar. Enligt metallindustriarbetarförbundets stadgar
kan »medlem, som deltager i strejk eller lockout icke under den tid sådan
pågår, uppbära understöd ur arbetslöshetskassan». Förhållandet är emellertid ej
alltid lika klart. Inom gjutareförbundet utbetalas ej understöd till medlemmar,
som »deltaga i strejk eller lockout under den tid sådant understöd uppbäres».
Härav framgår icke, huruvida under en av förbundet icke understödd konflikt
den genom konflikten arbetslöse kan uppbära understöd ur arbetslöshetskassan.
Hos måleriarbetarförbundet heter det återigen, att understöd icke utbetalas »vid
strejk eller lockout», varav man är berättigad sluta till att all understödsverksamhet
i denna form upphör vid konflikttillfällen. Om så vore förhållandet, borde
arbetslösa medlemmar överföras till »i konflikten indragna» och erhålla understöd
i denna egenskap. Måleriarbetarförbundets stadgar lämna ingen upplysning härom.
Av metallindustriarbetar- och gjutareförbundens stadgar framgår "däremot indirekt,
att sådan överflyttning icke äger rum: »I händelse större konflikter nödvändiggöra
sänkt konfliktunderstöd, skall för arbetslöshetskassans understödsbelopp
proportionerlig sänkning av verkställande utskottet vidtagas.»

Enligt uppgift från fackförbunden tillämpas med avseende å arbetslöshetsunderstöd
den praxis, att arbetslösa medlemmar fortsätta att uppbära arbetslöshetsunderstöd
(som vanligen är lägre än konfliktunderstöd), även om de i arbete
stående medlemmarna bliva indragna i strejk eller lockout, I

I detta sammanhang torde även böra redogöras för fackorganisationernas
under stödsverksamhet vid fall av arh etskonflikt.

Enligt stadgarna för landsorganisationen har denna bl. a. till uppgift att
understödja anslutna organisationer »vid de tillfällen, då arbetsgivarna genom
lockout söka hindra organisationsarbetet eller arbetarnas försök att förbättra sina
avlöningsförhållanden; ävensom vid alla tillfällen, då föreningsrätten hotas och
arbetarna utestängas vid försök att bilda organisationer samt vid lönenedsättningar».
Landsorganisationen har sålunda i första hand karaktären av en försvarsorganisation,
som vid lockouter skall ekonomiskt stödja till densamma anslutna
fackförbund. Om ett förbunds medlemmar utestängas från arbete genom lockout,
äger sålunda förbundet rätt att erhålla understöd av landsorganisationen. Förutsättningen
är dock, att antalet deltagare i lockout överstiger 3 % av förbundets

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

hela medlemsantal.
av förbundet självt,
lydelse:

»Planerar förbund,
antagas, att den länder

Till och med <1 % av dess medlemsantal understödes alltid
De bestämmelser, som hava avseende härå, äro av följande

som tillhör landsorganisationen, strejk, om vilken kan
till lockout av så stor omfattning, att till densamma
fordras landsorganisationens understöd, skall förbundsstyrelsen inrapportera förhållandet
till landssekretariatet, därvid bifogande alla upplysningar, som med
saken äga sammanhang.

Ingen strejk får tillgripas, som kan väntas föranleda lockout, med mindre
sekretariatet därtill lämnat sitt bifall. Över inrapporterat beslut om strejk skall
sekretariatet inom loppet av 8 dagar avgiva utlåtande om sådan strejk med landsorganisationens
stöd får tillgripas eller ej.»

Understöd från landsorganisationen utgår tidigast 14 dagar efter konflikts
utbrott (med vissa undantag i speciella fall). Medlemmar, som tillhört sina resp.
fackförbund i minst 2 månader och i övrigt fylla de villkor förbunds- och avdelningsstadgarna
bestämma härför, kunna erhålla understöd.

Landsorganisationen har även — sedan år 1909 — åtagit sig att lämna
understöd vid av densamma påkallad sympatistrejk. Understödsbeloppet utgör
högst 6 kr. till helt och 4 kr. till halvt betalande medlem per vecka.

Fackförbundens understödsverksamhet vid konflikter är inriktad lika mycket
på s. k. anfallsrörelser som försvarsåtgärder. Understöd lämnas i båda fallen,
men ha förbunden beträffande de förstnämnda (strejker) i regel erhållit större
möjlighet att begränsa understödsskyldighetens inträdande.

Såsom exempel på vanligen förekommande villkor för understöd vid konmå
anföras följande, hämtade ur sågverksindustriarbetarförbundets stadgar:
då en av förbundsstyrelsen godkänd strejk kommit till stånd;
då lockout blir följden på grund av gjord och av förbundsstyrelsen godframställning,
utan att avdelningen kan anses, genom att hava handlat i
mot stadgarna eller mot förbundsstyrelsens givna förhållningsregler, bidragit
därtill;

då medlemmarna blivit indragna i konflikt till följd av strejk eller lockout,
som föres av annat fackförbund;

då lockout eller arbetsavstängning kommer till stånd i avsikt att hindra
medlemmarna att tillhöra förbundet.

Enligt metallindustriarbetarförbundets stadgar äga i konflikt indragna
medlemmar rätt till understöd: vid av verkställande utskottet godkänd strejk,
vid strejk av andra till landsorganisationen anslutna fackförbund, vari förbundsmedlemmar
indragas, vid av arbetsgivaren eller dennes organisation iverksatt
lockout samt vid strider om arbetarnas föreningsrätt.

Förutsättning för understöds lämnande vid lockout är, att framställning
till arbetsgivare (som föranlett lockout) blivit behandlad av vederbörande avdelning
i viss ordning och att förbundsstyrelsens utlåtande inhämtats, om fordringarna
kunnat anses berättigade samt om inga hindrande skäl förelegat att vid
åsyftad tidpunkt göra framställning. Inom några förbund föreskrives uttryckligen,
att uppsägning av avtal eller framställning till arbetsgivare skall godkännas
av förbundsstyrelsen (gjutare-, träarbetar-, grov- och fabriksarbetar-,
skrädderiarbetarförbunden).

När fråga är om arbetsnedläggelse från avdelnings sida, tillkommer därut -

flikt

känd

strid

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

över särskilda förhållningsregler. Avdelning skall först göra allt för att genom
underhandling och utan konflikt söka i godo ordna förhållandena. Vidare skall,
om uppgörelse ej vinnes, frågan om arbetsnedläggelse underställas avdelnings eller
vissa dess medlemmars prövning enligt särskilda bestämmelser. Slutligen skall
förbundsstyrelsens medgivande till arbetsnedläggelse inhämtas. Förbundsstadgarna
innehålla i sistnämnda hänseende vanligen klara och bindande föreskrifter,
t. ex.: »Ingen avdelning eller grupp därav äger rätt att utan förbundsstyrelsens
godkännande utfärda tillkännagivanden i någon form om strejk eller blockad.»
(Sågverksindustriarbetarförbundet). »Avdelning, som utan förbundsstyrelsens godkännande
vidtager arbetsnedläggelse, har ej rätt till förbundets ekonomiska stöd.»
(Måleriarbetarförbundet.) »För vidtagande av arbetsnedläggelse fordras verkställande
utskottets medgivande och beslut». (Metallindustriarbetarförbundet). »Arbetsnedläggelse
får under inga förhållanden ske, förrän förbundsstyrelsen härtill
lämnat sitt bifall, för så vitt understöd från förbundet önskas». (Gjutareförbundet.)

-Enligt murareförbundets stadgar, som i detta hänseende äro synnerligen
oklara, synes understöd kunna utgå vid konflikt, som ej direkt godkänts av förbundsstyrelsen.
I stadgarnas § 20 föreskrives beträffande igångsättande av avtalsoch
lönerörelse, att förbundsstyrelsen skall avgiva utlåtande över avtalsförslag och
andra framställningar, innan de lämnas till arbetsgivarna. »Först sedan avdelningen
vidtagit de eventuella ändringar, som förbundsstyrelsen, jämlikt förbundets
stadgar och kongressbeslut föreslagit, äger den rätt att inlämna förslaget för
underhandling till arbetsgivarna. Kan överenskommelse ej uppnås genom underhandling,
må avdelningen besluta om vilka åtgärder den anser lämpligt att vidtaga
för sakens framgång, varefter detta beslut, med angivande av rösterna för och
emot, jämte uppgift om resultat av förda underhandlingar m. m., insändes till förbundsstyrelsen.
Denna avgör därefter med hänsyn till förhållandena, huruvida
och när av avdelningen beslutade åtgärder få vidtagas eller icke». Vidare stadgas
i momenten 1 och 2 av § 21, att arbetet icke får nedläggas med mindre s/t majoritet
därför uppnåtts å avdelningsmöte samt att underhandling (där så är möjligt
med förbundsstyrelsens biträde) skall äga rum för att söka ordna förhållandet
utan konflikt. Mom. 3 lyder: »Endast för konflikter, som tillkommit på sätt i
dessa moment stadgas, äger avdelning rätt att fordra förbundets understöd». Enligt
sistnämnda paragraf synes sålunda en konflikt, med rätt till förbundets understöd,
kunna igångsättas av avdelningen utan förbundets medgivande, medan föregående
paragraf giver förbundsstyrelsen vidsträckt befogenhet vid prövning av
framställda fordringar och åtgärder för »sakens framgång».

För att erhålla understöd vid godkänd konflikt fordras, att medlem skall
ha tillhört vederbörande fackförbund under viss tid, växlande mellan 6 månader
och 3 år. (I några fall kan lägre understödsbelopp utgå vid kortare tids medlemskap.
)

Understöd utbetalas icke, därest konflikt varat kortare tid än 6 dagar (ett
par fall 3 eller 4 dagar), och utgår inom vissa förbund fr. o. m. lista dagen
(metallindustriarbetar-, målare-, gruvindustriarbetarförbunden m. fl.), inom andra
först efter denna karenstid.

Till medlem, som under konflikt erhåller tillfälligt arbete, utgår icke understöd
för den tid arbetet varar (pappersindustriarbetar-, sågverksindustriarbetarförbunden).
Enligt stadgarna för träarbetarförbundet är medlem skyldig att
söka annat arbete på samma eller annan plats, i den mån detta är möjligt. Den

Statsutskottets utlåtande Av 30.

som vägrar att antaga bevisligen erbjudet arbete, mister understödet för så lång

tid det erbjudna arbetet kunde ha varat.

Inom murareförbundet utbetalas icke understöd för dag, da arbetet genom
naturhinder vanligen avstannar, eller till medlem, om vilken det med säkerhet
kan antagas, att han icke velat eller varit i stånd att arbeta, om arbetsförhållandena
varit normala. .

Organisationernas stadgar innehålla ingå direkta bestämmelser, huruvida
konfliktunderstöd endast kan utgå till dem, som voro i arbete vid arbetsnedläggelsens
utbrott, eller om dåvarande arbetslösa eller permitterade sedermera kunna
anses indragna i konflikten och erhålla understöd. Denna fråga är givetvis av
betydelse vid långvariga konflikter och särskilt inom förbund, där understodsverksamhet
vid oförvållad arbetslöshet saknas. Det enda fackförbund, som veterligen
intagit bestämmelser i detta hänseende, är sågverksmdustriarbetarforbundet har
ei arbetslöshetskassa). I dess stadgar återfinnes följande bestämmelse: »Medlemmar,
som ej varit med i striden vid dess utbrott eller som komma från andra
avdelningar, kunna ej få indragas i striden och erhålla understöd»

Rörande denna fråga har från fackförbunden uppgivits, att möjlighet för
arbetslösa medlemmar att vid utbruten konflikt inom den industri (yrke), de tillhöra
uppbära konfliktunderstöd förefinnes inom 5 fackförbund (22,784 medl.) under
det att i 24 fackförbund (262,316 medl.) endast de medlemmar, som direkt avbryta
sin anställning, erhålla understöd. De förstnämnda förbunden äro blott mindre
sådana (jfr tablå i bilaga 3).

Yad angår frågan om arbetslösa fackföreningsmedlemmars ställning till sina Den arbetsfackorganisationer,
må till en början erinras, att enligt fackförbundens stadgar ‘m*™-arbetslöshet icke medför någon inskränkning i medlems rättigheter inom foibun- yrfat.
den. Rätt att deltaga i beslut över fackorganisations allmänna angelägenheter gamh hct
tillkommer en var, som fyller betingelserna för medlemskap och som erlagt medlems- med
avgift i föreskriven ordning eller blivit befriad från erläggande av kontingent organisation,
(s. k. fristämpling). Det sistnämnda förekommer bl. a. vid oförvållad arbetslöshet,
strejk eller lockout. Något principiellt hinder för arbetslösa medlemmar att deltaga
i beslut, som exempelvis avse påbörjande eller avslutande av arbetskonflikter
föreligger icke inom flera förbund, såvitt man av stadgarna kan bedöma.

Då'' det emellertid synes böra ligga i fackförbundens intresse, att avgörandet i
konfliktfrågor tages av de medlemmar, som omedelbart komma att beröras därav,
borde man kunna förvänta särskilda regler för besluts fattande i dylika frågor,
åsyftande begränsning av rätten att deltaga i besluten.

Vad som i detta hänseende i främsta rummet kommer i atanke, är givetvis
beslut om arbetets nedläggande. Men även andra åtgärder, som, ehuru ej
direkt avseende arbetsinställelse, dock omedelbart kunna föranleda och rent av
framtvinga sådan, torde böra uppmärksammas. Det gäller särskilt sadana åtgärder
som uppsägning av kollektivavtal, framställningar av olika slag till arbetsgivare
ti]1 en sådan »avtals- eller lönerörelse» tagits på en arbets plats,

skall enligt fackförbundens stadgar förslaget, för att komma ifråga till
vidare handläggning, i regel prövas och godkännas av vederbörande avdelning pa
möte i vanlig ordning. Någon som helst inskränkning i medlems rätt att härvid
deltaga i beslutet finnes tydligtvis icke. Inom ett par fackförbund föresknves

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

t. o. m., att väckt förslag om uppsägning av avtal, genomförande av nytt avtal
eller andra krav skall hava godkänts med minst hälften av avdelnings hela medlemsantal,
innan det kan till vidare åtgärd inom förbunden föranleda. Då det i
ett förbunds stadgar heter, att beslut i sådan fråga skall fattas med en majoritet,
motsvarande ^ minst 2/3 av »avdelnings i yrket arbetande medlemmar», torde
därmed avses frånskiljande av arbetare inom andra fack, vilka, på grund av att
förbundsavdelning för det ena facket ej finnes eller kan bildas å orten, få tillhöra
avdelningen; uttrycket torde däremot icke innebära den inskränkningen, att
endast vid tillfället i arbete varande medlemmar äga deltaga i avdelningens beslut.

Det vill sålunda synas, som om vid avgörandet i en avdelning av den betydelsefulla
frågan, huruvida en löne- eller avtalsrörelse skall igångsättas, en var
medlem, även den som är fristämplad på grund av arbetslöshet, äger rätt att avgiva
sin röst. Det låter även i vissa fall tänka sig (åtminstone teoretiskt), att
arbetslösa medlemmars röster måste tagas i anspråk för att över huvud möjliggöra
stadgeenligt beslut, även om full enighet råder bland avdelningens medlemmar.

För beslut om arbetsnedläggelse innehålla fackförbundens stadgar i regel
särskilda villkor om kvalificerad majoritet eller andra garantier för ett noggrant
övervägande. Stadgarna uttrycka emellertid ej alltid fullt klart och tydligt, i
vilken mån fackföreningsmedlemmar äga rätt deltaga i sådana beslut och särskilt
huruvida arbetslösa medlemmar äro förhindrade därtill eller ej.

Fn sträng tolkning efter ordalydelsen i de ifrågavarande bestämmelserna
synes giva vid handen, att förbud för arbetslösa medlemmar att deltaga i beslut om
arbetsnedläggelse icke i något fall föreligger. Vanligen heter det i stadgarna, att
»de medlemmar frågan rör» eller »de arbetare saken gäller» äga deltaga i omröstning.
Dessa uttryck synas i första hand avse själva arbetsnedläggelsen och alltså
böra innefatta endast de arbetare, som vid tillfället stå i arbete och kunna nedlägga
detsamma. Men en omröstning, som omfattar fråga om arbetsinställelse,
torde i de flesta fall ha till föremål ett underhandlingsresultat, avtalsförslag eller
dylikt. »Saken» gäller i sådana fall icke allenast de i arbete varande medlemmarna
utan kan i hög grad beröra också medlemmar av fackförening, som tidigare
haft sysselsättning på platsen och ånyo kunna väntas få arbete därstädes
(permitterade eller avskedade på grund av arbetsbrist).

Inom ett par förbund taga stadgebestämmelserna mera sikte uteslutande
på den eventuellt förestående striden. Den kvalificerade majoriteten skall uppnås
bland dem, som »direkt beröi''as av arbetsnedläggelsen» eller »de medlemmar striden
beräknas komma att omfatta». Dessa uttryckssätt synas direkt peka på dem,
för vilka fackförbundets understödsplikt vid "arbetsnedläggelse tages i anspråk!
och torde därför knappast kunna inrymma även arbetslösa medlemmar. Ifråga
om uttrycket »direkt beröras» ha vederbörande fackförbund också förklarat, att
det alltid tillämpats så, att vid strejkomröstning endast de medlemmar fått deltaga,
som vid tidpunkten för omröstningen varit sysselsatta å vederbörande verkstad.
Inom vissa andra förbund, där omröstning skall ske vid på vederbörligt
sätt sammankallat avdelningsmöte, synas åter alla medlemmar i avdelningen,
oavsett om de ha sysselsättning vid arbetsplatsen eller ej, äga principiell rätt
att deltaga i besluten.

Beträffande beslut om konflikts hävande eller fortsättande förekomma mera
sällan särskilda omröstaingsbestämmelser, varför man får förutsätta, att beslut

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

härom i regel skall fattas i vanlig ordning på avdelningsmöte. Där särskilda
föreskrifter meddelats, förekomma olika uttrycksätt för omröstningens omfattning:

»de i konflikten deltagande medlemmarna» eller »de i konflikten indragna medlemmarna»
eller »de medlemmar frågan rör». Förhållandet är sålunda enahanda vid
fråga om avslutande av konflikt som vid dess igångsättande, att fackförbundens
stadgar i de flesta fall ej giva tillräckligt klart besked, i vilken mån fackföreningarnas
arbetslösa medlemmar äro förhindrade att deltaga i beslut eller äga
möilighet att påverka omröstningsresultatet. I ett aktuellt fall av denna art har
vederbörande fackförbund meddelat, att endast de kunna i omröstningen deltaga,
som arbeta på de av konflikten berörda verkstäderna eller äro »på kortare tid
permitterade. De, som äro avskedade, hava ingen som helst rätt att deltaga i

omröstningen». ,

Förestående uttalanden bygga på förefintliga bestämmelser i detta hänseende
i organisationernas stadgar. I fråga om den särskilda praxis vid tillämpningen
av bestämmelserna, som genom kongress- och styrelsebeslut eller på annat sätt
kan ha uppkommit, hava i några fåll lämnats upplysningar i bilaga 111 till
landsorganisationens yttrande till kommissionen den 25 februari, ur vilken ovannämnda
meddelande angående omröstning i ett aktuellt fall är hämtat. Landsorganisationen
anför själv, att »fackorganisationernas arbetslösa medlemmar i regel
icke äga rätt att deltaga i fackföreningarnas beslut rörande arbetskonflikter.»

Till ytterligare belysande av frågan har sedermera genom kommissionen gjorts
underhandsförfrågningar hos fackförbunden. Resultatet av denna undersökning
föreligger i bilagda P. M. angående arbetslösa fackföreningsmedlemmars rätt
att deltaga i behandling av frågor, som röra organisationernas förhållande till
arbetsgivare (Bilaga 3), och sammanfattas detta i följande tre huvudpunkter.

Inom 17 fackförbund (136,644 medl.) tillåtas även arbetslösa medlemmar
att deltaga i behandling av frågor om kollektivavtals uppsägning, under det 13
fackförbund (148,456 medl.) icke tillåta detta.

17 fackförbund (136,644 medl.) tillåta, att arbetslösa medlemmar deltaga
i behandlingen av uppgörelse eller förlikningsförslag, medan 13 fackförbund
(148,456 medl.) förbehålla denna prövning åt dem, som stå i arbete.

Inom 7 fackförbund (25,866 medl.) äga arbetslösa_ medlemmar att deltaga
i beslut om arbetsnedläggelse, inom 23 fackförbund (259,234 medl.) förbehalles
dem, som stå i arbete, att härom fatta beslut. I

I anslutning till de från statsutskottet uttalade önskemålen har korn- Arbetslo*-missionen verkställt vissa statistiska undersökningar på grundval av uppgifter, 16yariqhet
som införskaffats från arbetslöshetskommittéer och statsarbetena. Dessa undersökningar,
som på grund av ärendets brådskande beskaffenhet ej kunnat utsträckas
till hela arbetslöshetsklientelet och ej heller kunnat omfatta mer än några
grundläggande spörsmål, avse närmast att belysa Irågan om arbetslöshetens långvarighet
för ej blott de grupper av arbetslösa, som nu drabbats av avstängning
i anledning av arbetskonflikt, utan i viss mån även andra arbetargrupper. Med
ledning härav låter det sig göra att närmare bedöma, huru en tillämpning av
»regeln bakåt» skulle komma att verka dels i den aktuella situationen, dels ock
i allmänhet, ävensom vilka konsekvenser densamma kunde komma att medföra i
avseende å det allmännas kostnader för arbetslöshetshjälpen. Då i särskild prome -

Statsutskottets utlåtande ATr 30.

moria (bil. 1) lämnas närmare redogörelse för dessa undersökningar, torde här
behöva angivas endast huvuddragen av deras anordnande och resultat.

Utredningen avsåg i första hand dem, som i anledning av pågående konflikter
inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrierna drabbats av arbetslöshetskommissionens
beslut om avstängning från statlig arbetslöshetshjälp och
nödhjälpsarbete. Det ansågs emellertid nödigt att, för möjliggörande av mera
generella slutsatser, utsträcka undersökningen jämväl till vissa andra arbetargrupper.
Därvid hänvände man sig närmast till de arbetslösa inom den mekaniska
verkstadsindustrien å 13 representativa verkstadsorter i landet. Vidare
verkställdes en specialundersökning för Stockholm beträffande dåvarande arbetslöshetskommittés
Dela klientel, i den mån detta ej redan innefattats i förenämnda
båda undersökningar. Liknande undersökningar hava även genom arbetslöshetskommissionens
sociala ombud anordnats i Sundbyberg, Katrineholm och Falun.

Undersökningen rörande järnbruk, sågverk och pappersmassefabriker omfattade
181 orter, men ingingo från 88 av dessa ingå uppgifter, i regel av den
anledning, att inga arbetare inom ifrågavarande näringsgrenar där blivit avstängda,
vanligen av det skälet att de erhållit arbete inom annat arbetsområde.
Från övriga 93 orter inkommo tillhopa 2 249 besvarade frågeformulär, av vilka
2 225 kunnat användas för statistisk bearbetning. Undersökningen inom verkstadsindustrien
resulterade i 4 707 användbara uppgifter, medan vid arbetslöshetsräkningarna
i Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm och Falun upplysningar inhämtades
rörande tillhopa 1 709 arbetslösa. Sammanlagt inkommo bearbetningsbara
uppgifter rörande 8 641 arbetslösa, motsvarande närmare en sjättedel av hela
antalet enligt arbetslöshetskommittéernas rapporter den 31 januari 1923 förefintliga
sådana (c:a 55 500).

Rörande det inkomna materialets beskaffenhet torde kunna fällas det omdöme,
att formulären merendels varit noggrant och fullständigt ifyllda, låt vara
att den för uppgifternas avgivande tillmätta ytterst knappa tiden nog här och
var föranlett Bristfälligheter i materialet, vilka vid granskningen blott delvis
kunnat avhjälpas. I fråga om tillförlitligheten av de meddelade uppgifterna och
särskilt av anteckningarna rörande tillfällig arbetsanställning är det svårt att
uttala någon bestämd mening. Arbetslöshetskommittéerna hade anmodats att inhämta
kompletterande upplysningar från vederbörande verks- och brukskontor,
och synes härigenom, av ingångna skrivelser att döma, en ganska god kontroll,
åtminstone vad arbete inom vederbörandes eget fack beträffar, kunnat erhållas på
sådana mindre _ orter, där praktiskt sett egentligen blott ett eller ett par arbetsställen
finnas inom resp. branscher. Där så ej är förhållandet och sålunda särskilt
inom större samhällen, har kontrollen givetvis ställt sig svårare, men hava
kommissionens sociala ombud beträffande av dem besökta orter ansett sig kunna
vitsorda, att materialet blivit så gott och tillförlitligt, som under för handen varande.
förhållanden varit möjligt. För Stockholms vidkommande hava så gott som
samtliga uppgifter jämförts med därvarande understödsbyrås registerkort, diarier
och ansökningshandlingar, varvid överensstämmelsen mellan dessa anteckningar
och de arbetslösas egna uppgifter i regeln varit god. Under alla förhållanden
måste dock de framräknade siffrorna betecknas som utpräglade minimisiffror.

Det må emellertid framhållas, att även om primärmaterialet ur mera formell
synpunkt kan anses som tillfredsställande, erbjuder det på grund av sin art
och de Behandlade spörsmålens natur alldeles särskilda svårigheter för eu mera

Statsutskottet* utlåtande Nr SO.

ingående statistisk behandling jiirate därmed förknippad gruppering och klassificering.
Redan själva arbetslöshetsbegreppet lider ju av en viss oklarhet och
mångtydighet, vilken ytterligare ökas genom det för vårt näringsliv så karakteristiska
säsongarbetet jämte därmed sammanhängande övergång och växling såväl
mellan industri och jordbruk som mellan särskilda industrigrenar. Härigenom
möter det stora vanskligheter att draga så klara gränser mellan olika arbetsområden,
som ur statistisk synpunkt skulle vara önskvärt, och svårigheterna ha
ökats på grund av vissa arbetslöshetspolitiska åtgärder, varigenom det för en
arbetslös kan förefalla fördelaktigare att tillhöra en näringsgren än en annan.

Bearbetningen av det vidlyftiga primärmaterialet inriktades i första hand
på en fördelning av de redovisade arbetslösa efter arbetslöshetens varaktighet, varmed
skulle förstås längden av den tidrymd intill 1 februari 1923, under vilken
de till undersökningen redovisade oavbrutet saknat anställning. Härvid visade
det sig nödigt att verkställa åtminstone fyra olika beräkningar, enär den tid,
under vilken vederbörande oavbrutet varit arbetslös, kunde beräknas antingen
från den tidpunkt under den efter världskrigets avslutande inträdda krisen, då
han första gången blivit arbetslös från sin senaste mera stadigvarande anställning,
eller från tiden för första anmälan såsom arbetslös hos vederbörande arbetslöshetskommitté
eller arbetsförmedling eller ock från tiden för avslutandet av senaste,
fasta eller tillfälliga, arbetsanställning (annan än nödhjälpsarbete) antingen över
huvud eller ock inom det arbetsområde vederbörande tillhör. Det må emellertid
framhållas, att nu nämnda beräkningsgrunder i verkligheten icke äro alltför
strängt åtskilda, utan gradvis övergå i varandra. Särskilt gäller det, att ett
arbetes rubricering såsom fast eller som tillfällig arbetsanställning inom egen industri
kan vara en smaksak med hänsyn därtill, att under den sedan mer än två
ar rådande depressionstiden det vid många arbetsställen tillämpats den anordningen,
att driften varit inställd under kortare eller längre tidsperioder och åter
satts i gång, i den mån ordertillgången det medgivit.

Arbetslöshetens varaktighet befinnes te sig rätt olika, allt efter den beräkningsgrund
man anlägger.

Utgår man från senaste mera stadigvarande anställning, befinnas av de den
1 februari 1923 inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrierna redovisade
arbetslösa, vilka utgöra resp. 1,672, 434 och 119 personer eller c:a 7-s, 0-9
och 0'' 7 % av resp. industriers arbetarantal 1920, 92—97 % varit det oavbrutet i
minst 3 män., 90—91 % i 6 män., 87—89 # i 9 mån. och 83—87 % i 12 mån. och
däröver. Den mekaniska verkstadsindustrien (4,707 redovisade eller c:a 9''3 %)
företer delvis ännu högre tal, nämligen resp. 98, 95, 94 och 88 % Specialundersökningen
för Stockholm (1,495 redovisade), Sundbyberg (54), Katrineholm (68)
och Falun (92) ger resp. 95, 89, 84 och 78 /, sålunda lägre tal för de särskilt
för dessa orter redovisade, visserligen nog så heterogena och skäligen olikformigt
företrädda näringsgrupperna.

Övergår man till den »anmälda» arbetslösheten, bliva talen lägre, framför
allt inom sågverks- och pappersmasseindustrien. Sålunda utgöra procenttalen för
oavbrutet arbetslösa sedan minst 6 månader för järnbruksindustrien 82 %, för
sågverks- och pappersmasseindustrierna 69—79 %, för verkstadsindustrien 92 % och
för övriga yrken 83 %. Ökas arbetslöshetstiden till ett år, sjunka siffrorna till
resp. 69, 58—72, 81 och 71 %.

Tages hänsyn till senaste anställning över huvud, vare sig fast eller tillBihang
till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 höft. {Nr 30 Bilaga.) 4

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

fätlig (dock räckande minst 14 dagar, om inom annat arbetsområde än det vederbörande
tillhör), reduceras den faktiska arbetslöshetstiden rätt väsentligt. Över
6-månadersgränsen komma nu av de arbetslösa inom järnbruksindustrien 49 %
inom sågverksindustrien 28%, inom pappersmasseindustrien 58% samt inom verkstadsindustrien
66 %. Beträffande övriga yrken kan en sådan beräkning icke
verkställas, utan endast konstateras, att av de vid nu antydda tidpunkter arbetslösa
resp. 47 och 41 % sedermera haft tillfällig anställning.

Göres åtskillnad mellan tillfällig anställning inom det arbetsområde vederbörande
tillhör och inom annat arbetsområde, och tages vid beräkningen endast
hänsyn till anställning inom det förstnämnda (fast eller tillfällig), sjunker jämförelsetalet^
för arbetslöshetsperioden 6 månader beträffande bruksarbetarna till
44 % för sågverksarbetarna till 32 %, för pappersmassearbetarna till 49 % och för
verkstadsarbetarna till 63 %.

Nu meddelade siffror gälla samtliga arbetare. Betraktas grovarbetargruppen
för sig, synas tabellerna, tvärt emot vad man kunde förmoda, häntyda
på, att arbetslöshetens varaktighet här i genomsnitt skulle vara något längre än
för yrkesarbetarna.

I det föregående har uppmärksamheten huvudsakligen riktats på arbetslöshetstidens
förläggning, varemot dess längd endast delvis och ofullständigt kommit
till synes. Särskilt gäller detta i sådana fall, då arbetslöshetsperioden avbrutits
genom tillfälliga arbetsanställningar, ty då har tiden för oavbruten
arbetslöshet (i strängare bemärkelse) räknats från avslutandet av den senaste
av dessa. Vill man beräkna den faktiska arbetslöshetstidens nettolängd, måste
däremot samtliga dylika tillfälliga anställningsperioder hopläggas och summan
dragas från bruttoarbetslöshetstiden, vilken lämpligen kan anses innefatta tidsrummet
mellan räkningsdagen (1 febr. 1923) och avskedet från senaste mera stadigvarande
anställning.

Biktar inan först uppmärksamheten på arbetslöshetstidens nettolängd och
därvid utgår från senaste mera stadigvarande anställning, befinnas av de den 1 februari
1923 inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrierna arbetslösa 9—10 %
varit det oavbrutet i mindre än ett halvt år, 3—8 % i ett halvt till ett år, 39—53^
i ett till två år, samt 30—49 % så länge som två år och däröver, d. v. s. ända sedan
begynnelsen av den efter världskrigets avslutande inträdda krisen i näringslivet.
Den mekaniska verkstadsindustrien företer delvis ännu högre tal för den långvariga
arbetslösheten, i det grupprocenterna här bliva resp. 5, 7, 58 och 30.
Specialundersökningen för övriga näringsgrenar å fyra utvalda orter (Stockholm,
Sundbyberg, Katrineholm och Falun) ger inom de fyra här ifrågavarande grupperna
resp. n, 12, 50 och 27 %. Dessa siffror antyda, att relativa antalet personer,
vilka gått arbetslösa så länge som ett till två år, är något lägre inom de
här upptagna, merendels på hemmamarknaden arbetande näringsgrenarna än inom
förenämnda exportindustrier. En närmare granskning av detaljsiffrorna synes
också utvisa, att man här övervägande har att göra med en, visserligen av kristidsförhållandena
tydligen skärpt säsongarbetslöshet. Dock finnes det även andra
än säsongindustrier, där arbetslösheten synes vara väl så svårartad som inom
förenämnda branscher, exempelvis den grafiska industrien samt de under beteckning
saffärsanställda» sammanfattade merkantila yrkena. Att storstädernas särskilda
förhållanden i och för sig snarare bidragit att skärpa än att mildra den

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ekonomiska krisens verkningar framgår bl. a. av den omständigheten, att av
verkstadsarbetarna i Stockholm 41 % men av dem i landsorten 24 % gått arbetslösa
så länge som två år och däröver. ,

övergår man till den »anmälda» arbetslösheten, bliva talen visserligen i
stort sett lägre, men de äro i huvudsak av samma typ och storleksordning, varför
det nyss anförda även kan tillämpas på den på nu ifrågavarande sätt beräknade
»bruttoarbetslöshetstiden». . .

33 resp 20 % vid sågverken, 14 resp. 3 % vid pappersmassefabrikerna och 8, resp.

6 l vid verkstäderna. Detta gäller tillfälligt arbete i allmänhet, medan talen för
sådant inom eget fack givetvis ställa sig lägre.

Beträffande Stockholm och de tre andra orter, där en speciell arbetslöshetsräkning
ägt rum för »övriga yrken», möjliggör det använda formuläret icke nåcron
beräkning av den faktiska nettoarbetslöshetstiden, enär å detsamma endast
angivits sammanlagda längden av tillfällig arbetsanställning under de senaste sex
månaderna. Av samtliga redovisade arbetare hade här 49 % icke haft något tillfälligt
arbete och 4 % haft sådant i 1—2 veckor, 9 % i 3—4 veckor, 15 % i 5—8
veckor, samt 23 % i 9 veckor och däröver. Detta gäller tillfälligt arbete över
huvud, men visa specialtalen för tillfällig anställning inom eget arbetsområde, a
angivna arbete övervägande varit av sådan art.

Vad nu sagts, gäller arbetstagare i gemen, yrkes- och grovarbetare tågna
under ett. Beträffande sistnämnda grupp framträder icke, vad den föregående
mera summariska beräkningen synts antyda, nämligen att de redovisade grovarbetarna
skulle uppvisa långvarigare arbetslöshet än arbetarna i allmänhet.

Medan de mekaniska verkstadsarbetarna i gemen till 58 % hade en bruttoarbetslöshetstid
av 1—2 år och till 30 % av 2 år och däröver, äro för grovarbetarna
inom denna industri motsvarande procenttal nästan alldeles desamma, nämligen
resp. 57 och 31 %.

Även om de bär meddelade undersökningsresultaten må anses väsentligen Anställninhetingade
av de senaste årens abnorma arbetsmarknadsförhållanden, så göra si g gens fasthet.
likartade ojämnheter beträffande olika yrkes- och åldersgrupper gällande även vid
normalt arbetsmarknadsläge. Det är sålunda eu för alla länder och tider gemensam
och helt naturlig företeelse, att yrkes- och platsrörligheten är mycket större
bland yngre och ogifta än bland äldre och gifta arbetare samt bland yrkesiitbildade
i motsats mot icke yrkesutbildade (grov- och diversearbetare). Detta beror främst
på arbetarna själva, vilka i yngre år och obundna av familjeband hava en förklarlig
lust att försöka sig på olika förhållanden och för vilka det oprövade
vanligen innebär en stark lockelse. Denna obeständighet hos de yngre arbetarna
o-ör dem givetvis mindre värdefulla för arbetsgivaren, som helst önskar erhålla
en fast samarbetad stam, som han vid försämrade konjunkturer i första hand
söker bevara. Vid högkonjunktur — under säsong eller av längre varaktighet —
utfylles dennä stam med mera tillfälligt anställda, som sedan entledigas sa snart
de ej längre behövas. Det finnes sålunda inom alla yrken dels en mera, stabil
stamtrupp, på vilken företagen grunda sin verksamhet, dels en lösare och nuk -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

tuerande massa, som söker sig in än här än där till utfyllnad av stamtruppen
Förutom av de övervägande yngre elementen består denna‘ lösare massa av sådana
arbetare, som på grund av mindre yrkesduglighet, bristande pålitlighet, obeständig
naturell eller andra mindre önskvärda egenskaper icke äro eftersökta eller lämpa
sig för eller ens själva önska att införlivas med en fast arbetarstam. I stort sett
torde kunna sägas att dessa företeelser framträda starkare, i samma mån arbetet
kräver mindre yrkesduglighet. För grovarbetare kan man sålunda knappast tala
om viss yrkestillhörighet; många sådana flytta från arbetsplats till arbetsplats
inom än det ena än det andra arbetsområdet på olika orter och hava knappast
någonsin ägt en fastare anställning.

Vad som i vårt land särskilt framkallar starka fluktuationer av arbetskraften,
är den starkt framträdande säsongföreteelsen. Under inflytande av i
främsta rummet våra klimatiska förhållanden förekommer denna företeelse i viss
mån inom nästan alla arbetsområden; med sin största styrka framträder den inom
olika slag av utearbeten, särskilt inom jordbruk, skogsbruk, byggnadsverksamhet,
byggnadsämnesindustri, transportverksamhet o. s. v. men även inom vissa fabriksindustrier.
Såsom exempel på extrema säsongindustrier kunna sålunda anföras
råsockertillverkningen med c:a 2 månaders långvarighet, torvindustrien med c:a 3—4
månaders samt tegelbruksindustrien med c:a 6—9 månaders arbetssäsong. Inom de
störa byggnads- samt väg- och vattenbyggnadsindustrierna måste arbetena i
väsentlig män avstanna under den egentliga vinterperioden varierande mellan c:a
2 manader i Sydsverige och c:a 6 manader i Nordsverige. Lågsäsongen inom jordbruket
under vintern kompenseras i huvudsak genom att skogsbruket samtidio-t
har sin högsäsong. Man kan sålunda beräkna, att medan under sommaren knappast
mer än ett 10,000-tal arbetare bedriva skogsarbeten, dessa under månaderna
januari—mars sysselsätta c:a 100,000 ä 150,000 man, av vilka ett stort antal utgörer
av småbrukare.

Undersöker man nu särskilt anställningsförhållandena inom de närmast
aktuella järnbruks- och mekaniska verkstadsindustrierna, så återfinner man här i
allmänhet en fast arbetarstam. Flertalet företag, synnerligast bland järnbruken
äro gamla och driften kräver i regel en högt utvecklad yrkesskicklighet, som gör
att arbetsgivarna vant intresserade av att genom ordnandet av bostadsförhållandena
och på annat sätt fästa arbetarna vid arbetsstället. Och även om en ganska
stark cirkulation förekommer mellan olika arbetsställen, så hava åtminstone de
aldre > yrkesskickliga arbetarna varit i huvudsak hänvisade till att hålla sin omflyttning
inom den av de båda industrier de tillhöra.

Denna yrkesbundenhet har givetvis medfört särskilda svårigheter för hithörande
arbetare under den depression, som sedan omkring två år tillbaka drabbat
de bada industrierna. För de yngre arbetare, som under högkonjunkturen under
och närmast etter världskriget, drogos till arbetsställena för att utfylla stamtruppen,
erbjöd det mindre svårigheter att vid driftens successiva minskande eller
nedläggande anyo se sig om efter andra anställningar. Många av dem hava också
att döma av tillgängliga upplysningar lvckats härutinnan; sålunda torde åtskilliga
av de direkt^ från jordbruket tagna hava begagnat sina förbindelser med detsamma
för att återvända dit. Arbetslöshetskommissionen har också sökt att, i
den man förhållandena medgivit, medverka till avflyttning av arbetare, som ansetts
icke längre behövliga inom yrket på resp. platser. I samråd med vederbörande
arbetslöshetskommittéer har man sålunda vid fasta förläggningar, d. v. s.

Statsutskottets utlåtande AV 30.

till arbetsplatser på landsbygden, intagit företrädesvis yngre, ogifta arbetare från
förevarande industrier, varemot hjälpätgärderna på platsen och särskilt den direkta
understödsverksamheten begränsats till de äldre.

Av de från arbetsgivarföreningen meddelade uppgifterna framgår nu, att
sedan den 1 januari 1921 antalet arbetare vid järnbruken minskats med c:a 9,000
samt vid mekaniska verkstäderna med c:a 32,000. Enligt arbetslöshetskommittéernas
rapporter skulle åter hela antalet hos dem anmälda arbetslösa uppgå till
högst 4,000 vid järnbruken, resp. 13,000 vid mekaniska verkstäder o. dyl. Aven
om dessa sistnämnda uppgifter få anses icke fullt uttömmande och således antalet
kvarstående arbetslösa i verkligheten är större, så måste dock uppenbarligen en
betydande del av det tidigare arbetarantalet inom de båda industrierna ha uppsugits
inom andra yrken.

Från arbetsgivarföreningen har givits uttryck för den uppfattningen, att
denna avgång varit så stark, att hela det kvarstående antalet behöves för industrierna
vid den tidpunkt, sådana arbetsförhållanden inträda, som ge industrierna
ökade möjligheter att upptaga tillverkningen i konkurrens med utlandet.

Det torde icke låta sig göra att med säkerhet bedöma, när denna tidpunkt
inträffar. Den är ju beroende bland annat av arbetskonflikternas resultat samt av
utländska politiska och ekonomiska förhållanden. Särskilt våra järnbruks förutsättningar
för att återvinna sin tidigare position på världsmarknaden lär därjämte
vara beroende av tekniska faktorer, som undandraga sig åtminstone kommissionens
bedömande. Emellertid torde med större sannolikhet kunna antagas,
att båda industrierna skola kunna successivt återtaga flertalet av de nu såsom
arbetslösa redovisade arbetarna. Därför talar bland annat den omständigheten,
att allt från den tidpunkt, då risken för arbetskonflikter blev mera påtaglig, åtskilliga
beställningar vilat och sålunda order samlats för effektuerande snarast
möjligt efter det arbetsfred vunnits.

Den i det föregående meddelade redogörelsen för de verkställda statistiska
undersökningarna utvisar, att beträffande arbetslöshetens varaktighet kunde urskiljas
tvenne markerat åtskilda typer, representerande av å ena sidan arbetare
vid järnbruk och mekaniska verkstäder, å andra sidan övriga arbetargrupper (dock
delvis med bortseende från de sparsamt företrädda sågverks- och pappersmasseindustrierna,
där vissa höga tal kunna bero på tillfälligheter). Den förstnämnda
typen fick sin prägel av det kända förhållandet, att de förstnämnda båda industrierna
sedan tvenne år tillbaka lidit av en svår depression. För nästan
hela antalet hithörande arbetare konstaterades därför en mycket lång arbetslöshetsperiod,
endast i undantagsfall avbruten av arbete inom det egna eller annat yrke.
En tillämpning av »regeln bakåt» skulle här, om man bortsåga från tillfälliga arbetsanstälfningar,
vare sig karenstiden sattes till, 3, 6, 9 eller 12 månader, ge
praktiskt taget samma resultat, nämligen att det övervägande flertalet av de arbetslösa
kunde komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp,. oberoende av nu gällande
bestämmelser rörande avstängning i fall av arbetskonflikt.

Yad redan anförts rörande de båda industriernas sannolika behov av
arbetskraft, ger vidare vid handen, att det stora flertalet av dessa arbetslösa
troligen kommer att för framtiden behövas inom de förutvarande yrkena, i allmänhet
också på förut innehavda platser. I varje fall torde fa anses säkert,
att den oavbrutna arbetslöshetens större eller mindre varaktighet icke ger någon

Verkningar
av »regeln
bakåt»

Tillämp ngssvårig lider -

30 Statsutskottets utlåtande Nr 30.

pålitlig ledning för bedömandet av de särskilda individernas utsiktar härutinnan.

Beträffande de andra arbetargrupperna ställa sig förhållandena annorlunda.
Här förekommer en mängd skiftningar i fråga om arbetslöshetens varaktighet
liksom också beträffande frekvensen av tillfälliga anställningar. Frågan
är då, om dessa skiftningar ge uttryck för några faktiska förhållanden,
som skäligen kunna läggas till grund för avgörandet av deras mer eller mindre
berättigade anspråk på arbetslöshetshjälp. Märkas bör härvid, att de olika här
ifrågakommande yrkesgrenarna i stort sett numera torde bedrivas i normal omfattning.
Givetvis förekomma här även fall av begränsad eller nedlagd drift,
men i allt väsentligt gäller om dem alla, att de nu hava den arbetsstyrka, för vilken
de planerats. Det överskott, som nu kommit till synes, torde icke vara avsevärt
större än det som vid samma årstid plägar normalt förekomma. Det utgör sålunda
den förliga arbetarreserv, som alltid finnes att tillgå på arbetsmarknaden,
efter säsongerna växlande under olika tider på året. Bland denna finnas, särskilt
inom mera markerade säsongyrken, en stor del fullgod arbetskraft, men åtskilliga
torde utgöras av element, som av egen förskyllan i främsta rummet löpa grbetslöshetsrisk
eller sådana, som själva undvika fastare arbete. Om dessa torde gälla
som allmänt omdöme, att arbetslöshetstalens längd är större i samma mån de äro
mindre värdefulla för företagen. Inom industrier med normal arbetstillgång
skulle eu tillämpning av »regeln bakåt» sålunda verka därhän, att företrädesvis
de mindre önskvärda elementen finge tillgodonjuta förmånen av dess skydd. Vad
nu anförts, gäller uppenbarligen ej blott det aktuella läget utan förhållandena i
allmänhet, då ju mindre användbara arbetarelement alltid först entledigas och därför
äro mest utsatta för arbetslöshet.

Principiella olägenheter av »regeln bakåt» framträda på ett särskilt sätt
inom de utpräglade säsongyrkena. Den »mera stadigvarande» anställningen fortvara!
här för en stor del av arbetarstyrkan, understundom hela arbetarstammen,
endast viss kortare tid av året och avbrytes av en regelbundet återkommande 3
å 4 månaders eller stundom längre mellantid, under vilken många icke ens kunna
förskaffa sig kortare tillfälliga arbeten. Allt efter dessa säsongers varaktighet
skulle »regeln bakåt» verka olika för olika säsongyrken. Men även inom ett sådant
framträda verkningarna på olika sätt vid olika tider av året, d. v. s. allt
efter som konflikt utbryter vid början eller slutet av den arbetslösa säsongen. I
varje fall är det även här de förut entledigade och sålunda i regel minst förtjänta
arbetarna, som ha största utsikten att fä gagn av undantagsregeln.

Det torde förtjäna här omnämnas, att till kommissionens kännedom kommit,
hurusom förslaget om »regeln bakåt» hos arbetslösa framkallat motsträvighet
att antaga tillfälligt arbete. Arbetarna i fråga, som tillhört yrke, där arbetsinställelse
hotar, hava hyst en förklarlig farhåga för att genom antagande av
erbjudna anställningar, få sin arbetslöshetsperiod avbruten, varmed kunde följa
risk för ätt, om arbetsinställelse skedde, gå miste om undantagsmöjligheten.

Prövningen av de individuella framställningarna om arbetslöshetshjälp om-
fattar huvudsakligen följande moment: konstaterandet av arbetslöshet och dess
karaktär av oförvållad, tillgången till annat arbete för sökanden samt dennes behov
av hjälp. Med införandet, av en »regel bakåt» skulle nu tillkomma fastställandet
av. dels arbetslöshetsperiodens början och dels den eventuella förekomsten
av tillfälliga arbeten under densamma.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Uppgifter rörande tidpunkten för upphörandet av den senaste mera stadigvarande
anställningen avfordras i allmänhet den hjälpsökande vid anmälningen
till erhållande av hjälp. Då emellertid gällande understödsbestämmelser icke
giva större betydelse åt denna tidpunkt utan åt tiden för anmälan till vederbörande
arbetslöshetskommitté, lärer den arbetslöses egen uppgift om hans arbetslöshetstals
början i allmänhet icke kontrolleras. Sådan kontroll kan visserligen
tämligen lätt verkställas å mindre orter, men möta stora svårigheter å större
platser. Beträffande arbetare, som flyttat till annan ort och undantagsvis där
erhålla arbetslöshetshjälp (resp. uttagits till nödhjälpsarbete), torde denna kontroll
i allmänhet vara praktiskt taget omöjlig. Den förutsätter nämligen kommunikation
med arbetsgivaren, som icke alltid — exempelvis i fråga om skogsbruk, flottning,
jordbruk samt i fråga om diverse smärre arbetsställen — torde själv äga
tillgång till nödiga anteckningar. En viss osäkerhet maste sålunda uppkomma,
därest arbetslöshetsperioden skall räknas tran slutet av den senaste mera stadigvarande
anställningen.

Säkrare ledning för bedömandet erbjuda tidpunkterna för den arbetslöses
anmälan till den offentliga arbetsförmedlingen resp. till vederbörande arbetslöshetskommitté.
Utgår man från den förra blir arbetslöshetsperioden i regel långvarigare,
enär många arbetslösa av olika skäl dröja med ansökan om arbetslöshetshjälp,
särskilt när såsom nu är fallet, denna är begränsad till andra yrken
eller kategorier än den arbetslöse tillhör.

Större svårigheter och ojämnheter kunna befaras vid prövningen äv huruvida
arbetslösheten varit »oavbruten». Det torde sålunda vara omöjligt att grunda
sig på vederbörande arbetslöses egna uppgifter, då härigenom den samvetsgrant
deklarerande skulle komma i oförmånligare ställning än den mera obesvärade.
Det kan till och med knappast begäras, att en av långvarig arbetslöshet lidande,
kanske helt utblottad person skall själv lämna uppgifter, som utestänga honom
från hjälp. I varje fall kan effektiv kontroll å uppgifternas uttömmande karaktär
icke åvägabringas å större orter och för tid före vederbörandes anmälan till
arbetsförmedlingskontor eller arbetslöshetskommitté.

I betraktande kunna därför icke gärna komma andra fall av tillfällig
anställning under arbetslöshetsperioden än sådana, som förmedlats av den offentliga
arbetsförmedlingen (resp. arbetslöshetskommitté) eller som eljest av denna
kunnat Konstateras. Sådant konstaterande underlättas, i fråga om arbetslösa,
som åtnjuta understöd, därav att dessa äro skyldiga regelbundet anmäla
sig hos arbetsförmedlingsorganet på platsen. Utebliven anmälan bör sålunda föranleda
undersökning, huruvida orsaken varit arbetsanställning. Härvid, bör dock
uppmärksammas, att daglig anmälan icke allestädes påkräves — särskilt för arbetslösa
med längre väg till anmälningsstället — samt att arbetsanställning i
dettas närhet icke utesluter, att anmälan göres under rast i arbetet. I dylika
fall blir på större platser kontrollen synnerligen vansklig.

Dessa tillämpnings- och kontrollsvårigheter ökas givetvis, därest tillfällig
anställning av även kort varaktighet skall tagas i betraktande. Såsom redan angivits,
har vid de statistiska undersökningarna så skett, i fråga om anställning
utanför det egna yrket, endast när denna varat minst 14 dagar. Synnerligen
olägligt synes vara att låta en eller annan dags tillfälligt arbete, som åtminstone
på vissa orter mycket ofta förekommer, bliva avgörande för arbetslöshetsperiodens
beräknande; konstaterandet härav blir svårt särskilt beträffande arbetslösa, som

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

Statsfinansiella
verkningar.

icke hela tiden erhållit arbetslöshetshjälp och följaktligen icke stått under anmälningstvång.
De arbetslösa skulle ock av sådan bestämmelse föranledas att söka
undvika tillbuds stående arbetstillfällen. En sådan tendens skulle verka skadligt
för de arbetslösa själva, då känt är, att tillfälliga anställningar ej sällan utvecklas
till alt bli permanenta, för det fall arbetsgivaren linner den anställde vara så
värdefull, att han för framtiden önskar behålla honom.

De verkställda statistiska undersökningarna för vilkas huvudsakliga resultat
redogjorts i det föregående (jfr härom närmare bil. 1), lämna utgångspunkter
för ett bedömande av, i vad mån tillämpningen av »regeln bakåt» skulle inverka
på statens kostnader för hjälpverksamheten. Vid beräkningarna härom har man
utgått ifrån en statens medelkostnad per arbetare och arbetsdag av 1 kr. 50 öre
för understödda arbetslösa och 7 kr. 50 öre för de vid statsarbetena anställda.1)

I anledning av de allmänna arbetskonflikterna inom järnbruks-, pappersmasse-
och sågverksindustrierna hava avstängts

från understöd....... 2,305 man.

» nödhjälpsarbeten .... 1,745 »

Summa 4,050 man

Den genom dessa avstängningar inträdda minskningen i utgifter, som bestridas
genom kommissionens försorg, utgör per söckendag c:a 16,500 kr. Då avstängningen
torde hava blivit effektiv f. o. m. den 5 febr., har sålunda t. o. m.
den 10 mars inbesparats för 30 söckendagar 30 x 16,500 = 495,000 kr. Enär emellertid
kostnaden för nödhjälpsarbetena till omkring en tredjedel ersättas av vägstyrelser
m. fl. och denna ersättning här skulle uppgå till c:a 4,300 kr. pr söckendag,
måste från ovan angivna summa avdragas 30 x 4,300 = 129,000 kr., vadan nettobesparingen
för staten skulle bliva 495,000 — 129,000 = 366,000 kr.

Härmed böra sammanställas de kostnader, som ett partiellt frikallande från
avstängning av här ifrågakommande arbetslösa skulle medföra. Beräkningarna
härom hava utförts under förutsättning att karenstiden »regeln bakåt» sättes till
3, 6 (regeringens förslag), 9 och 12 månader, samt vidare att

A arbetslösheten räknas från tiden för slutet av senaste mera stadigvarande
anställning,

B arbetslösheten räknas från tiden för första anmälan hos arbetslöshetskommitté
eller arbetsförmedling,

C arbetslösheten räknas från tiden för senaste tillfälliga ev. fasta anställning.

*) Dessa beräkningsgrunder äro av kommissionen använda i dess framställning den 14 december
1922 till Kungl. Majrt rörande medelstillgängen för den fortsatta hjälpverksamheten. Mot samma beräkningsgrunds
tillämpning i förevarande fall bör i fråga om kostnaden per arbetare vid nödhjälpsarbeten
erinras, att i denna ingå jämväl utgifter för verktyg, vissa arbetsmaterialier samt arbetsledning. Den
besparing, som i texten beräknats vid avstängning från nödhjälpsarbetena, har till följd härav blivit
något för stor. Förhållandena hava emellertid icke medgivit en exakt kalkyl.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Resultaten av dessa beräkningar äro sammanförda i nedanstående tabell.

Järnbruks-, pappersmasse- och sågverksindustrierna.

Karenstid	A	B	C
Antal frikallade	Dagskostnad Kr.	Antal frikallade	Dagskostnad Kr.	Antal frikallade	Dagskostnad Kr.
3 män.......	3,706	15,235	3,466	13,945	2,562	10,518
6 > ......	3,624	14,795	3,302	13,033	1,885	7,446
9 » ......	3,496	14,292	3,189	12,626	1,590	6,225
12 » ......	3,413	13,945	2,955	11,590	1,403	5,433

Liknande beräkningar hava blivit utförda för det fall, att en allmän konflikt,
berörande hela landet, skulle uppstå inom den mekaniska verkstadsindustrien.

Av till denna industri hörande arbetare

uppbära f. n. understöd............. 4,336 man

äro sysselsatta i nödhjälpsarbete . . ...... 2,333 >____

Summa 6,669 man.

Vid en total avstängning av dessa arbetare skulle för staten uppstå en
minskad utgift av c:a 24,000 kr. pr söckendag. Det bidrag från vägstyrelser m. fl.,
som skulle bortfalla, beräknas till c:a 4,500 kr. pr söckendag.

Verkningarna av partiella avstängningar under nyss angivna olika förutsättningar
framgå av följande tabell.

Mekaniska verkstadsindustrien.

Karenstid	A	B	C
Antal frikallade	Dagskostnad Kr.	Antal frikallade	Dagskostnad Kr.	Antal frikallade	Dagskostnad Kr.
3 mån...... .	6,515	23,446	6,341	22,809	5,300	19,074
6 > ......	6,349	22,849	6,145	22,145	4,277	15,692
9 > ......	6,221	22,387	6,002	21,603	4,111	14,758
12 > ......	5,669	19,530	5,374	19,341	3,740	13,458

Uti dessa tabeller är icke någon hänsyn tagen till bidrag från vägstyrelser m. fl.

Vid diskussionen om förevarande spörsmål har framhållits, att den svenska Utländsk
arbetslöshetspolitiken i dessa stycken skulle vara strängare än motsvarande be- la8.st''n''
stämmelser i utlandet. Med avseende härå tillåter sig kommissionen hänvisa till
det betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag
till arbetslöshetskassor, som den 30 december 1922 avgavs av socialtorsakrmgskommittén.
I specialmotiveringen till sitt förslag har kommittén upptagit fragan

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 5

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sammanfat
tande synpunkter.

Arbetarnas
yrkes- och
organisationssamhörighet.

on?’ ^ yilken omfattning under konflikt mellan arbetsgivare och arbetare underarbetslöshetskassa
må utgivas till dem, som kunna anses beröras av
konflikt, samt därvid underkastat de utländska stadgandena i ämnet en granskning.
Kommittén har därvid funnit, att dessa visserligen äro tämligen skiftande,
men att på förevarande område dock såsom grundsats gäller, att de i strejk eller
lockout direkt deltagande, som på grund av konflikt blivit utan arbete, skola
vara uteslutna från rätten till understöd. Huruvida eller i vilken omfattning
rätten till understöd skall frånkännas även arbetare, som icke omfattas av konmkt,
men blivit utan arbete till följd av förhållanden, som uppkommit genom
konflikten, är däremot i de utländska lagarna icke tydligt utsagt, utan överlämnas
avgörandet i dylika frågor åt lagtillämpningen. I allmänhet synes man dock
ej hava gått längre i förevarande avseende än att förvägra understöd i sådana
tall, där utanför konflikten stående arbetare måste anses hava ett sådant intresse
av konfliktens utgång, att även dessa arbetare antagligen skulle hava deltagit i
konflikten, därest, de ej blivit arbetslösa i följd av densamma och strejk från deras
sida sålunda blivit obehövlig. Då det för kommittén gällde att för den föreslagna
statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen i Sverige utforma direktiv
vid fall av arbetskonflikt, fann kommittén efter prövning av de grunder härutinnan,
som 1922. års riksdag fastställt för hjälpverksamheten för arbetslösa, att
dessa grunder visserligen voro något strängare än motsvarande bestämmelser i
vissa utländska lagar angående obligatorisk eller frivillig arbetslöshetsförsäkrino-.
Kommittén ansåg dock, att dessa svenska direktiv kunde anses fullt motiverade
Härmed, att de ifrågavarande understöden i vårt land utgivas utan bidrag från
arbetarna själva, samt att de rådande kristidsförhållandena kräva effektiva åtgärder
för uppehållande av arbetet inom näringarna. Enär det av kommittén ”avgivna
förslaget innebar, att ungefär hälften av utgifterna för arbetslöshetskassornas
understöd skulle bestridas av de försäkrade själva, syntes det kommittén,
som om man vid första påseendet kunde ifrågasätta, huruvida icke någon jämkning
i de av 1922 års statsutskott fastställda riktlinjerna borde förekomma. Kommitténs
majoritet kunde dock icke vara med om någon avvikelse från dessa direktiv
och ville därvid särskilt åberopa, , vad statsutskottet anfört såsom huvudgrund
för sin av riksdagen godkända ställning, nämligen att enligt den allmänt erkända
principen om statens neutralitet gentemot stridande parter på arbetsmarknaden
vid arbetskonflikt understöd icke böra utgå till arbetare, vilka till följd av sin
intressegemenskap med i konflikten deltagande kunna anses solidariska med dem.
Enligt kommittémajoritetens uppfattning inneburo också de av statsutskottet angivna
riktlinjerna i stort sett en följdriktig utveckling av nämnda grundsats,
och även några utländska lagar hava formulerat föreskrifterna i förevarande fråga
sa allmänt, att åtminstone en väsentlig del av vad statsutskottet avsett, täckes
av denna formulering. På grund härav lade också kommittén dessa riktlinjer
till grund för sitt förslag i förevarande avseende.

Med ledning av ovanstående, framställning vill kommissionen till sist söka
sammanfatta de faktorer, som öva inflytande på förevarande spörsmål.

Med avseende på yrkessamhörigheten framträder en markerad skillnad mellan
yrkesskickliga och icke yrkesskickliga arbetare. Den senare kategorien ut förnämligast

av de grov- och diversearbetare, som utföra det vid alla slag
av företag förekommande hantlangningsarbetet, för vilket i allmänhet endast er -

Statsutskottets utlåtande Nr dO.

fordras visst mätt av kroppsstyrka och skötsamhet. Hit kunna också räknas de
visserligen yrkesutbildade men eljest mindre användbara arbetare, som vid eu
mera tillfällig ansvällning av verksamheten anställas, men vilkas värde för företaget
ej uppskattas så högt, att arbetsgivaren bar anledning att längre än nödvändigt''
kvarhålla dem. Annorlunda är förhållandet med de ur olika synpunkter
verkligt kvalificerade arbetarna. En stamtrupp av sådana är för flertalet yrken
lika nödvändig som tillgången till lämpliga lokaler, god maskinell utrustning
samt skicklig teknisk och affärsmässig ledning. Dessas anställning betraktas därför
av såväl arbetsgivare som arbetstagare såsom av mera fast karaktär och såsom
principiellt ägande bestånd icke blott vid arbetskonflikt utan även vid en driftsinskränkning
av mera tillfällig art, även om tidpunkten för dess upphörande icke
kan med bestämdhet förutses. Sådan latent anställning betecknas vanligen med
uttrycket »permittering». Verkligt avskedande tillgripes ifråga om dugliga arbetare
endast, då arbetsgivare icke ser några utsikter till driftens återupptagande.
Denna samhörighet med arbetsstället gäller i än högre grad beträffande yrket.
Den yrkeslärde arbetare, som av en eller annan anledning lämnar visst arbetsställe,
måste i regel för att få full valuta för sina speciella kvalifikationer vända
sig till annat arbetsställe inom samma yrke.

Detta är förklaringen till att solidariteten arbetarne emellan först framträtt
inom yrkets ram; de genom sin utbildning skarpast avgränsade yrkesgrupperna
ha tidigast och starkast utbildat sina organisationer, vilka ock fingo de
betecknande namnen fackföreningar och fackförbund.

Dessa hava, såsom inledningsvis omnämnts, bland sina uppgifter även upptagit
omsorgen om att skydda medlemmarna mot arletslöshet. Bestämmelser i
sådan riktning har man sökt och delvis lyckats införa i kollektivavtal. Vid avvecklande
av arbetskonflikter är det ett vanligt krav från arbetarsidan, att de
förut anställda skola samtliga återtagas i arbetet eller åtminstone ha företrädesrätt
till de disponibla platserna. Bevarandet av arbetarstammens kontinuitet är
för organisationen såsom sådan ett självintresse, då härigenom dess egen styrka
och dess medlemsantal hålles uppe. Den solidaritetskänsla, som är fackorganisationernas
styrkekälla, gör det också helt naturligt, att yrkes- och organisationssambörighetén
bevaras så länge som möjligt, ofta nog även efter det medlem övergått
till annat arbetsområde, för såvitt denna övergång kan betraktas såsom tillfällig.

Eackorganisationernas understödsverksamhet för sina medlemmar, vid kontliktsarbetslöshet
liksom vid annan arbetslöshet, är icke betingad^ allenast av humanitär
omsorg om medlemmarnas nödtorftiga försörjning. I båda fallen gäller
det ur organisationens synpunkt att genom understöden möjliggöra för de arbetslösa
medlemmarna att undanhålla arbetsgivaren sin arbetskraft. Lämnade utan
understöd, kunde de bliva tvingade att bryta blockad, resp. sänka priset på arbetskraften.

En huvudförutsättning för biläggande av en arbetskonflikt är, att parternas
ekonomiska självintresse fördrar uppgörelse. _ Detta självintresse konstateras
genom ett övervägande av, huruvida de oundvikliga förlusterna under striden
övervägas av de vinster, som stridens fortsättande kan beräknas lämna. Ju mindre
understödet till medlemmarna ä ömse sidor är, desto hårdare drabbar striden och
desto snarare drives man till uppgörelse. Maximitiden för en större konflikts
fortsättande sammanfaller i stort sett med tidpunkten för understödsnföjligheternas
uttömmande för den ena eller båda parterna.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Hjä)pverksamHetens
socialpolitiska

konsekvenser.

Arbetarnas samhörighet gent emot arbetsgivaren begränsar sig för övrigt
icke till de organiserade. Vid förhandlingar och konflikter ställa sig de oorgaserade
vanligen solidariska med fackföreningsmedlemmarna; understundom torde
vid konflikt vederbörande organisation ha lämnat understöd även åt utanför stående
arbetare vid arbetsstället för att stärka deras uthållighet gent emot den gemensamma
motståndaren. Sadant samförstånd betingas av det samstämmande
intresset att erhålla så goda arbetsvillkor som möjligt.

I sin praxis har också kommissionen beaktat denna de oorganiserades ställning
samt avstängt oorganiserade, även där de varit anställda hos oorganiserade
arbetsgivare. Detta skedde första gången med anledning av sågverkslockouten under
april månad 1922, enär konfliktens utgång även komme att påverka de oorganiserades
löne- och arbetsvillkor.

I kommissionens förut refererade utlåtande den 9 mars 1922 har påvisats,
hurusom denna arbetarnas och deras organisationers strävan att få goda arbetsvillkor
under de senare åren fått visst stöd genom den offentliga hjälpverksamheten
för de arbetslösa. Denna dess inverkan framträdde mindre under världskriget,
då de hastiga och oberäkneliga omkastningarna inom näringslivet föranledde
arbetslöshet,. som i regel icke sammanhängde med arbetslönens höjd eller
förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetare, utan fastmer hade sin
väsentliga orsak i den rådande avspärrningen från världsmarknaden. De rent
humanitära motiven för arbetslöshetshjälpen sammanföllo under dessa förhållanden
oftast med arbetsgivarnas och samhällets intresse av eu samlad och sund
arbetarstam. Icke desto mindre fann man sig redan då nödsakad att intaga den
standpunkten, att samhället icke kunde stödja viss part, som var invecklad i
arbetskonflikt.

I viss mån annorlunda hava förhållandena varit efter världskriget och särskilt
under den mycket svära fredskrisen.

Landets näringsliv ställdes då inför valet mellan sänkta priser eller minskad
avsättning, vilket för arbetstagarnas del innebar antingen sänkta löner eller
ökad arbetslöshet. Lönearbetarna voro icke ensamma om att först sent och endast
a7 nödtvång foga sig i det oundvikliga. Följden blev den stora arbetslöshet, som
rådde i landet under åren 1921—1922 och vars verkningar ännu äro kännbara.
Hade då det allmännas hjälpverksamhet icke funnits, hade uppenbarligen arbetskraftens
ohejdade konkurrens om arbetstillfällena påskyndat lönernas och därmed
även produktionskostnadernas fall ned mot ett nytt jämviktsläge. Så har skett
i Förenta Staterna och andra transoceaniska länder, vilka också tidigast övervunnit
depressionen. Ehuru hjälpverksamheten sålunda otvivelaktigt förlängde lågkonjunkturen
och därmed arbetslösheten, så medverkade densamma å andra sidan
till att mildra dess för individerna fördärvliga verkningar. Det allmännas av
sociala skål förestavade ingripande till arbetarnas stöd innebar dock, som sagt,
en oförmånlig åtgärd, mot arbetsgivarna, i vilkas intresse det måste ligga att
så skyndsamt som möjligt få ned lönerna. Då principiellt den ståndpunkten fastslagits,
att staten måste ställa sig opartisk vid arbetskonflikt, som icke hotar
vitala samhällsintressen, följde härav, att arbetslöshetshjälpen måste begränsas
till sadana arbetslösa, som icke hade direkt intresse av konfliktens utgång. Denna
inskränkning av den offentliga arbetslöshetshjälpen för arbetarna har tilläm -

Statsutskottets utlåtande År 30.

]>ats allt från dennas införande och konfirmerades av statsmakterna vid nästlidna
riksdag.

Då samtidigt den förut av kommissionen vid fall av partiell konflikt tilllämpade
individuella arbetsanvisningen avskaffades och ersattes av generell avstängning,
för den händelse konflikten ifråga skulle befinnas äga en för löne- och
arbetsvillkor inom facket prejudicerande karaktär, innebar detta otvivelaktigt eu
skärpning av statens neutralitet inför partmotsättningen på arbetsmarknaden.

Härmed befriades också statens organ frän att före tillgripandet av arbetsanvisning
verkställa prövning av arbetsvillkoren vid ifrågakommande arbetsställen
med hänsyn till deras skälighet. Staten förklarade sig på denna punkt såsom
ovidkommande part, men inställde till gengäld all hjälpverksamhet inom berörda
fack för orten eller vid allmän rikskonflikt inom hela landet. En hjälpverksamhet
av den omfattning, som förekommit i Sverige under de tvenne sista åren med
en medelsförbrukning av inemot 140 miljoner kronor, maste som ovan framhållits,
i motsvarande grad anses hava medfört en styrkeökning för arbetarna i lönekampen.
Dessas organisationer hava icke minst därigenom kunnat bevara sin slagkraft
att vid behov användas för ett monopolistiskt hävdande av en viss lönenivå,
som, även om den ur social synpunkt vore aldrig så önskvärd och försvarlig, likväl
vore oförenlig med produktionens villkor vid stigande penningvärde.

Hjälpverksamheten kan därför sägas följdriktigt leda till ett samhällets
förbud mot arbetsinställelser och dess inträdande som skiljedomare i alla arbetstvister.
Sannolikt skulle inför ett sådant perspektiv den organiserade arbetarklassen,
med sin principiella motvilja för varje lagstiftning pa detta område,
hellre giva avkall på hela hjälpverksamheten, och arbetsgivarna skulle säkerligen,
av ovilja mot den tvungna skiljedomen i intressetvister, finna sig i fortsatta
neutralitetsbrott i statens arbetslöshetspolitik. Då de svenska statsmakterna
emellertid icke torde vara benägna att införa obligatorisk skiljedom i arbetstvister,
hava de i stället valt att noga avhålla sig från att taga parti vid arbetskonflikter.
För detta syfte äro de nu gällande direktiven utformade.

Om å ena sidan den vid järnbruk och mekaniska verkstäder rådande långvariga
arbetslösheten medfört verkningar, som kunde tala för ett avsteg från dessa
direktiver, måste å andra sidan depressionens karaktär av långvarig deflationskris
mana staten att undvika varje åtgärd, som kan fördröja arbetsmarknadslägets
omjustering efter det nya penningvärdet. Det torde i själva verket vara
detta led, som för industriarbetarnas vidkommande ännu återstår i stabiliseringsprocessen,
för att det svenska folkhushållets hämmade produktiva krafter skola
kunna komma till full utveckling. De hinder, som därvid ännu resas mot lönens
uppgift att åvägabringa jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft,
drabba i första rummet arbetskraften själv, ty de förlänga och försvåra arbetslösheten.

Den i det föregående verkställda undersökningen rörande innebörden av Frågan om

sregeln bakåt» har givit till resultat, att densamma för olika yrken vid olika

tider och konjunkturer samt för olika individuella arbetare skulle medföra skilj- bestämmelaktiga
samt ofta orättvist verkande resultat. Den skulle i tillämpningen för- serna.
anleda svårigheter, som komne att ytterligare betunga de ofta med små resurser
och otillräckligt skolade arbetskrafter arbetande lokala arbetslöshetsorganen.

Denna regel måste vidare anses principiellt stridande mot statsmakternas bestämt
hävdade mening, att statens av humanitära skäl förestavade stöd åt arbetarna i

[Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ett ekonomiskt nödläge icke får utsträckas därhän, att det innebär ett partitagande
för dem även i fall av arbetskontiikt. Vidhållandet av denna principståndpunkt
kan därjämte åtminstone vid större konflikter äga avsevärd praktisk
betydelse, i det vetskapen om den risk konflikten ådrager arbetslösa medlemmar
inom den fackorganisation, som bereder sig till sådan, ålägger denna organisation
en förpliktelse att beakta även dessa medlemmars behov av understöd.

Ovedersägligen kunna emellertid nu gällande avstängningsbestämmelser medföra
verkningar, som ur humanitära synpunkter te sig alltför hårda. Så synes
vara förhållandet beträffande såväl järnbrukens som de mekaniska verkstädernas
arbetslösa. Medan andra industrigrenar i stort sett återvunnit ekonomisk hälsa
och kunnat återtaga sina arbetare, har depressionen här ännu icke kunnat övervinnas
med den påföljd att några 10,000-tal arbetare sedan 1 å 2 år tillbaka
ännu stå utan anställning och utkomst från sådan. Det obestridliga nödläge,
vari. en stor del av dessa torde befinna sig, har föranlett kommissionen att huvudsakligen
för dessas del vidhålla den hjälpverksamhet, som i fråga om andra arbetargrupper
i stort sett kunnat helt upphöra. I detta läge hava nu mellan vederbörande
organisationer uppkommit arbetstvister, som för järnbrukens del redan
lett till allmän konflikt samt för de mekaniska verkstädernas del till sporadiska
strider och överhängande risk för allmän arbetsinställelse. Konsekvenserna av
denna utveckling med avseende å de arbetslösa ligga i öppen dag. Kommissionen
måste sin plikt likmätigt föranstalta om de avstängningsåtgärder, som påkallas
av statsmakternas för sådana fäll träffade bestämmelser. Till följd därav hava
c:a 3,000 järnbruksarbetare, som hittills åtnjutit arbetslöshetshjälp, på grund av
sin uppenbara intressegemenskap med de i striden direkt invecklade arbetarna,
blivit avstängda från denna hjälp.

Dessas organisationer hava nu angivit att av dem fastställda bestämmelser
icke medgiva att deras från det allmännas hjälp avstängda medlemmar erhålla
vare sig konfliktunderstöd eller arbetslöshetsunderstöd — i senare fallet på den
grund att de redan tagit sin stadgeenliga understödsrätt i anspråk. Det i frågasättes
icke, att organisationernas ifrågavarande stadgebestämmelser skola med
hänsyn till det exceptionella läget ändras eller att, såsom veterligen vid särskilda
tillfällen ägt rum, andra undantagsåtgärder skola vidtagas för att bereda understöd
åt de avstängda medlemmarna. Och likväl finnes anledning antaga, att organisationerna
— som i förevarande fall torde hava anspråk på starkt ekonomiskt
stöd från landsorganisationen, sannolikt även från sina utländska parallellorganisationer
— äga ekonomiska resurser till att förutom till de direkt i konflikten
invecklade 65,000 arbetarna lämna understöd åtminstone tillsvidare även till det
jämförelsevis mindre antal, som hittills hjälpts av det allmänna. Av förklarlig
omtanke om att kunna för den direkta stridens uppehållande under längre tid,
därest eljest icke lämplig uppgörelse kan vinnas, helt reservera sina tillgångar
för de genom konflikt direkt arbetslösa, göra organisationerna anspråk på det
allmännas fortsatta stöd för deras tidigare arbetslösa medlemmar och anse naturligt,
att staten vidtager de ändringar i sina bestämmelser, som skulle möiliffgöra
detta.

Vidhålles denna ståndpunkt och anledning finnes antaga att så skall ske,
blir följden ökat betryck, ja uppenbarligen ren nöd bland en stor del av de från
statshjälpen avstängda. Fattigvården, som redan i viss utsträckning tagits i anspråk
för familjerna, kommer att få taga hand om ytterligare en mängd fall, där

Stata utskottets utlåtande Nr 30.

ej kommunala anslag utanför fattigvården ställas till förfogande. Åtskilliga av
de kommuner, som här skulle träda hjälpande till, befinna sig emellertid på grund
av företagens och arbetarnas långvariga bristande skattekraft i ekonomiskt nödläge
och kunna måhända ej åvägabringa erforderliga medel. I varje fall inträda
— därest konflikterna bliva långvariga — sådana förhållanden, att humanitära
skäl lära starkt tala för att särskilda utvägar för nödens avhjälpande undersökas.

Det nu föreliggande förslaget i sådant syfte, som icke tager sikte allenast
på järnbruks- och verkstadsindustrierna utan har allmännare läggning —• och
gäller sålunda även arbetslösa från pappersmasse- och sågverksindustrierna, inom
vilka arbetstillgången under det senaste året varit i det närmaste normal — lärer
till innebörd och verkningar icke låta sig förena med statsmakternas principståndpunkt.
Dess genomförande skulle därjämte bliva förenat med sådana praktiska
tillämpningssvårigheter, att det vore mera ändamålsenligt att borttaga varje restriktion
och utan vidare dispensera från avstängningsbestämmelsernas tillämpning
på förevarande arbetargrupper. Ett sådant förfarande torde, såsom utred
ningarna visat, icke i realiteten erhålla väsentligt större betydelse än tillämpningen
av »regeln bakåt» eller avsevärt öka anspråken på det allmännas medel.

Men givetvis kvarstå gent emot ett sådant förfarande de principiella betänklig pf

Då det icke lärer ankomma på arbetslöshetskommissionen att bedöma, huru- Kommissiovida
för visst fall konstaterade humanitära skål av särskild styrka kunna föran- nen**ft
leda avsteg från eljest av statsmakterna vidhållen principståndpunkt, har kommissionen
härutinnan icke ansett sig böra framställa något förslag.

I arbetslöshetskommissionens behandling av detta ärende hava deltagit samtliga
ledamöter, nämligen förutom ordföranden, undertecknad Pegelow, hrr Huss,

Järte, von Koch, Hagman, Holmström, Paues, Thorberg och Dahl, av vilka hrr
Pegelow, Huss, Järte och von Koch förenat sig om såväl kommissionens förestående
utlåtande som dess beslut.

På arbetslöshetskommissionens vägnar:

F. W. H. PEGELOW.

Häremot hava följande reservationer avgivits, nämligen:

1) av hrr Paues och Dahl, vilka visserligen anslutit sig till utlåtandet,
men beträffande beslutet ansett, att kommissionen bort avstyrka bifall till förevarande
proposition;

2) av hrr Hagman, Holmström och Thorberg, vilka icke kunnat biträda
vare sig kommissionens utlåtande i vissa delar eller dess beslut, och av vilka hrr
Hagman och Holmström föreslagit, att kommissionen måtte hemställa om bifall
till propositionen i dess föreliggande skick, och hr Thorberg likaledes hemställt
om bifall till densamma men med vissa modifikationer beträffande däri föreslagen
karenstid.

Därjämte hava dels ordföranden och dels ledamöterna Huss, Järte och von
Koch givit uttryck åt vissa synpunkter i frågan, vilka jämte nyssnämnda reservationer
återfinnas här nedan var för sig.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Särskilda yttranden.

1. Herr Pegelow anförde:

»Jag ansluter mig till förestående betänkande, men bar ansett mig böra
därjämte framhålla följande synpunkter.

Ett bifall till Kungl. Maj:ts proposition skulle utgöra ett avsteg från den
av statsmakterna senast år 1922 fastslagna principen om det allmännas neutralitet
vid strider på arbetsmarknaden.

Ett genomförande av »regeln bakåt» skulle oberoende av den karenstid, som
bleve bestämd, bliva svår för att icke säga omöjlig att genomföra med sådan konsekvens,
att befogade klagomål kunde förebyggas.

Av utredningen framgår, att arbetslösheten inom järnbruks- och mekaniska
verkstadsindustrien haft en sådan varaktighet, att avstängning från arbetslöshetshjälp
för dithörande arbetare i ett övervägande antal fall måste medföra ett nödtillstånd,
ovillkorligen krävande hjälp av något slag. Det sagda gäller även
gruvindustrien. Kan sådan hjälp i tillräcklig omfattning av ena eller andra
skälet icke vinnas från fattigvård eller arbetarorganisation, torde ej kunna undvikas,
att staten finge träda emellan.

Såsom ett sätt för statens ingripande kan tänkas, att det som en provisorisk
åtgärd, betingad av föreliggande exceptionella förhållanden, stadgades, att
till järnbruks-, gruv- eller verkstadsindustrierna hörande arbetslösa, som uppbära
understöd eller äro sysselsatta i nödhjälpsarbete, under tiden intill den 1 maj
1924 icke i följd av allmän konflikt skulle drabbas av avstängning från arbetslöshetshjälp.
»

2. Herrar Huss, Jätte och von Kock anförde:

»Då i nuvarande läge utbrutit arbetskonflikter, som jämlikt gällande bestämmelser
nödvändiggjort avstängningar — för järnbrukens del omfattande c:a 3,000
arbetare — synes i första hand uppställa sig frågan, huruvida icke arbetarnas
organisationer kunde här träda hjälpande till. Från dessa organisationers sida
har emellertid framhållits, att deras från det allmännas arbetslöshetshjälp avstängda
medlemmar icke erhålla vare sig konflikt- eller arbetslöshetsunderstöd — i senare
fallet på den grund att de redan tagit sin stadgeenliga understödsrätt i anspråk.
Organisationerna synas icke heller anse sig böra eller kunna genom stadgeändringar
eller, såsom veterligen vid särskilda tillfällen skett, andra undantagsåtgärder
bereda utväg för omhändertagande av sina avstängda medlemmar.

Skulle denna ståndpunkt vidhållas, och anledning linnés antaga att så skall
ske, inträder uppenbarligen för de flesta ett nödtillstånd, inför vilket samhället
icke kan ställa sig likgiltigt. Ehuru det icke torde ankomma på kommissionen
att framställa några förslag, hava vi likväl icke ansett oss böra underlåta att
beröra några tänkbara utvägar till avhjälpande av sådan nöd.

Närmast kunde härvid ifrågasättas, att kommunerna trädde in för sina
medlemmars del. Det har redan konstaterats, att fattigvården i viss utsträckning
tagits i anspråk av arbetslösas familjer, och lagligt hinder lärer icke föreligga
för att den utsträcker sin verksamhet till även de arbetslösa själva. En sådan
utveckling vore emellertid icke förenlig med den tankegång, som varit vägledande
för det allmännas hittillsvarande hjälpverksamhet. Åtskilliga av de kommuner,

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

som bär närmast skulle komma i fråga, befinna sig för övrigt på grund av töretagens
och arbetarnas utsinade skattekraft i sådant ekonomiskt läge, att de sannolikt
ej skulle kunna åvägabringa erforderliga medel. Enahanda hinder resa sig
mot anvisande utanför fattigvården av kommunala anslag för arbetslösas bispringande,
varförutom lagligheten av dylik anordning lärer vara omtvistad.

''Under sådana förhållanden måste tanken åter inriktas på stat ens mellankomst
Därvid kunde naturligen ifrågakomma statsunderstöd under särskild form
till kommunala åtgärder av det ena eller andra nyss avhandlade slaget. Vissa
praktiska svårigheter skulle emellertid helt visst uppkomma vid prövningen av kommunernas
anspråk härutinnan samt vid kontrollen över deras medelsanvändning.

Naturligare synes i varje fall att inordna den speciella hjälpaktion tran
statens sida, som här kunde ifrågakomma, inom ramen av den pågående hjälpverksamheten,
och härvid inställa sig olika möjligheter. . .,

En sådan möjlighet erbjuder det nu föreliggande förslaget, som emellertid
icke tager sikte allenast på den aktuella situationen utan har allmännare lägg"
ning. Särskilt härigenom lärer detsamma till innebörd och verkningar icke lata
sig förena med statsmakternas principståndpunkt i frågan. Ett genomförande av
»regeln bakåt» skulle därjämte, oberoende av den karenstid, som bleve bestämd,
bliva svår, för att icke säga omöjlig att genomföra med sådan konsekvens, att

befogade klagomål kunna förebyggas. .....

Av sistberörda skäl kunde snarare ifragasättas att tillfälligtvis helt dispensera
från de eljest gällande avstängningsbestämmelsernas tillämpning i vissa aktuella
fall. Ett sådant förfarande torde, såsom utredningarna visat, icke i realiteten
erhålla väsentligt större betydelse än tillämpningen av »regeln bakåt» etter
i mera avsevärd mån öka anspråken på det allmännas medel. Men givetvis
kvarstå här, som sagt, de principiella betänkligheterna.

Tänkas kunde slutligen fortsatt hjälpverksamhet enligt det på behovsprovning
grundade ransoneringssystem, som för närvarande tillämpas betränande arbetarkategorier,
vilka på grund av arbetsmarknadsläget nu icke äga tillgång till
arbetslöshetsbjälpen. Där särskilda omständigheter, såsom större lokalt overskott
av arbetskraft, företags definitiva nedläggande o. dyl. ansetts påkalla undantagsåtgärder,
har sålunda i en mängd fall tillgripits utvägen att medgiva s. k. iriplatser,
d. v. s. att de lokala arbetslöshetsorganen bemyndigats åt ett visst begränsat
antal arbetslösa lämna understöd, resp. anvisa arbete vid nödhjalpsioretag

_ den sistnämnda formen företrädesvis avsedd för arbetare, vilkas avförande tran

orten. resp. yrket ansetts vara för dem liksom för individerna lämpligast. Vid sadana
friplatsers fördelning bland de arbetslösa anlägga hjälporganen i främsta rummet
försörjnings- och andra billighetssynpunkter. i fråga om ett dylikt systems utsträckande
till viss grupp av arbetslösa, som avstängts till följd ^v
konflikt lära de principiella betänkligheterna bliva mindre framträdande, Eme ■
lertid böra icke förbises de svårigheter, som måste uppkomma vid bedömandet
för de särskilda orterna av frågan, huruvida och i vilken omfattning iriplatser

skola medgivas. , ,

Gentemot alla de olika alternativ, som synts kunna ifrågakomma, resa sig
sålunda invändningar av principiell eller praktisk innebörd. Vi hava emellertid
ansett de humanitära skälen med sådan styrka framträda särskilt i avseende a de
avstängda järnbruksarbetarna, att vi velat framföra dessa synpunkter.»

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 23 höft. (År 30 Bilaga.) (>

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Reservationer

1) av herrar Paues och Dahl.

Då Kungl. Maj:ta förevarande förslag synes oss såväl principiellt oriktigt,
med hänsyn till statens neutralitet gentemot stridande parter å arbetsmarknaden,
som ej heller motiverat av sådana särskilda omständigheter, som i propositionen
eller eljest åberopats,

då förslaget vidare synes oss vara i praktiken ogenomförbart och — såsom
redan betänkandet i vissa uttalanden (å sid. 38 o. 39), i vilka undertecknade icke
kunna instämma, utvisar — till sina konsekvenser kunna leda till allmän hjälpverksamhet,
anse vi,

att arbetslöshetskommissionen bort avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.

2) av herrar Hagman, Holmström och Thorberg.

Mot att arbetslöshetskommissionens utredning och yttrande över Kungl.
Maj:ts proposition nr 52 till årets riksdag blivit så omfattande, som fallet är,
anse vi oss ej böra göra särskilda erinringar, enär riksdagens statsutskott föranlett
detta genom att till kommissionens ledning för utarbetande av begärt yttrande
överlämnat följande

l:o

2:o

3:o

4:o.

»P. M.

Utlåtandet synes böra avse följande punkter.

Frågan huruvida ett bifall till propositionen kan anses stå i överensstämmelse
med statsmakternas principiella ståndpunkt angående statens neutralitet
vid arbetskonflikter.

De ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna anordningen, därvid bör
tagas i betraktande icke allenast den nuvarande situationen på arbetsmarknaden
utan särskilt förhållandena, därest öppen konflikt inom verkstadsindustrien
under den närmaste framtiden nppstår.

Kan något annat och lämpligare sätt än det i propositionen föreslagna
tänkas för vinnande av det med densamma avsedda syftet.

Om man vill biträda propositionens förslag, kunna då de däri formulerade
bestämmelserna anses äga tillräcklig tydlighet för att ej vålla osäkerhet
och svårighet vid tillämpningen. Om så ej är fallet vilka ändringar äro
påkallade.

k ör övrigt förväntar utskottet givetvis alla de upplysningar, som för ett
ingående och allsidigt bedömande av frågan kunna anses erforderliga.»

På grund av den korta tid, kommissionen haft till sitt förfogande, har
endast en del mindre korrigeringar kunnat åstadkommas i kommissionens yttrande.
Detta är därför sådant, att vi ej anse oss kunna ansluta oss till vissa delar av
detsamma och ej heller till yttrandets allmänna tendens. Särskilt vilja vi fästa
uppmärksamhet vid att kommissionen ansett sig kunna uttala förmodan om
att den övertaliga arbetskraften skall kunna pressas in i arbete, men ej verkställt
utredning eller eljest kunnat göra någon anvisning om var eller inom vilka verksamhetsområden
utsikt finnes för de arbetslösa att vinna anställning. Kommissionen
har vidare i sin utredning intagit ett teoretiskt resonemang över innehållet
i fackförbundens stadgar. I den mån de teoretiskt dragna slutsatserna

Statsutskottetn utlåtande Nr SO.

strida mot uppgifterna i den bilaga, vari lämnas eu utarbetning om de arbetslösa
medlemmarnas rättigheter inom fackorganisationerna, äro de teoretiska slutledningarna
att betrakta såsom vilseledande.

Av den föreliggande utredningen framgår, att de arbetslösa med något
undantag icke kunna inverka på frågan om konflikters tillkomst eller avveckling,
vadan det ur synpunkten av samhällets neutralitet vid arbetskonflikter ej föreligger
anledning att avstänga de vid dessa konflikters utbrott arbetslösa från samhällets
hjälpverksamhet. Utredningen har även givit vid handen, vad man redan
förut på göda grunder hade vetskap om, att arbetslösheten varat så länge, att det
praktiskt taget spelar föga roll vilken tidsbegränsning, som sättes för »regeln bakat».
Vi anse därför, att kommissionen bort tillstyrka antagande av en lösning av
frågan på basis av den föreliggande propositionen. Därutöver synes arbetslöshetskommissionen
böra givas fri prövningsrätt ifråga om tillämpningen av »regeln
bakåt» i ömmande fall och då den arbetslösa haft tillfälliga sysselsättningar, förslag
borde även ställas att de nu på grund av konflikterna från hjälp avstängda
arbetslösa måtte utfå arbetslöshetsunderstöd för den tid de varit avstängda från
samhällets hjälp.

I anslutning till ovanstående yrka:

herrar Hagman och Holmström: ...

att arbetslöshetskommissionen måtte tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition
nr 52; samt

herr Thorherg: „

att kommissionen bort uttala sig för att »regeln bakåt» matte sättas till
fyra månader för säsongarbetare och till en månad för övriga arbetare.

'' - -V0 ■ 4 Vf

<•£-.

tv. ''ih

!.• Ifirf* i-:1 •: v.-.'';

. itp.

i 1 i •. ■ * ■'' T*>i j ^

gjIUiRmiJn- •• .■ ii J .ihL ■. ..<t \ -

*4 “\‘i tt$é . • i. .. , ...i

■ fliOm.X f; o''. ,1 , fr;

"''v.v;.; ::i i i'':'': :• ''

Sfi" r -:r ft. Vin . .. • >■ a >•> ? , •. - .

■ rr - .f - . in

o T-r t :j ,r: ;,;•»£* ''t<.4Lc. :■ .-•! nv../i.''i x-,;.

-vv, ... /•••:.

f\ t ..1 •? ; '' '' i* ■ ■* . ; *T‘ •'' ,.

y . -‘-t

l>*‘‘ '' 4- .».u . ''i\rrA&: v •

■■■■ V i'':" . u ti ....

V *1 ‘ •-..i-1 •.i.-.-m /•

'' •! vi .

''>■ ■ .1''.. Wx..

• • 1 .

vi> fr. i: . .. ,

\i.J ■ i-/!

•v ^ /ji •

\ •• - -

,/t €, i *>•''

. -•/ . ii *fi i* H

* iT ‘ t -I

4 ;

- ! i :;''V V

- i

n.v ‘i...

\ • \••/''t • Ml ••''.>

... -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bilagor.

Bilaga 1.

Redogörelse

för en på uppdrag av Statens arbetslöshetskommission verkställd statistisk
undersökning angående vissa arbetslöshetsförhållanden.

1. Undersökningens anordnande och verkställande.

Sedan arbetslöshetskommissionen anbefallts att till riksdagens statsutskott
inkomma med utlåtande i anledning av Kungi. Maj :ts proposition n:r 52 angående
viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonfiikt,
fann kommissionen det för utförande av detta uppdrag nödigt att genom
de lokala arbetslösbetskommittéerna inhämta vissa personliga upplysningar från de
arbetslösa själva. I första hand avsåg denna utredning dem, som i anledning av
pågående konflikter inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrierna drabbats
av arbetslöshetskommissionens beslut om avstängning från statlig arbetslöshetshjälp
och nödhjälpsarbete, och utarbetades för ändamålet ett särskilt kortfattat
frågeformulär. Det ansågs emellertid nödigt att, för möjliggörande av
mera generella slutsatser, utsträcka undersökningen jämväl till vissa andra arbetargrupper.
Därvid hänvände man sig närmast medelst ett särskilt frågeformulär
till de arbetslösa inom den mekaniska verkstadsindustrien å 13 representativa
verkstadsorter i landet. Vidare verkställdes, med användande av ett tredje
formulär, en specialundersökning för Stockholm beträffande härvarande arbetslöshetskommittés
hela klientel, i den mån detta ej redan innefattats i förenämnda
båda undersökningar. Liknande undersökningar hava även genom arbetslöshetskommissionens
sociala ombud anordnats i Sundbyberg, Katrineholm och h alun.

De trenne formulären avsågo i första hand att möjliggöra en noggrann
beräkning av resp. arbetares anmälda och faktiska arbetslöshetstid, den senare
uträknad så väl brutto som netto, d. v. s. med avdrag för tillfällig arbetsanställning
(annan än nödhjälpsarbete) inom eller utom det arbetsområde vederbörande
tillhört. Vid sidan härav upptogos jämväl vissa sociala karakteristika, nämligen
födelseåret och tidpunkten för inträdet i nuvarande industri (yrke). Förstnämnda
frågepunkt förefanns dock icke å det för bruks- och sågverksarbetare avsedda
formuläret, men har likväl på särskild framställning anteckning därom skett a
vissa undersökningsorter (Norra Kåda, Karlskoga och Stora duna). Samtliga
uppgifter skulle vara avgivna före den 24 februari 1923 och beviljades blott i
undantagsfall anstånd utöver nämnda dag.

Undersökningen rörande järnbruk, sågverk och pappersmassefabnker omfattade
181 orter, men ingingo från 88 av dessa inga uppgifter, i regel av den
anledning att inga arbetare inom ifrågavarande näringsgrenar där blivit avstängda,
vanligen av det skälet att de erhållit arbete inom annat arbetsområde. Uran
övriga 93 orter inkommo tillhopa 2,249 besvarade frågeformulär, av vilka 2,225
kunnat användas för statistisk bearbetning. Undersökningen inom verkstadsindustrien
resulterade i 4,707 användbara uppgifter, medan vid arbetslöshetsräk -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ningarna i Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm och Falun upplysningar inhämtades
rörande tillhopa 1,709 arbetslösa. Sammanlagt inkommo bearbetningsbara
uppgifter rörande 8,641 arbetslösa, motsvarande närmare en sjättedel av hela antalet
enligt arbetslöshetskommittéernas rapporter den 31 januari 1923 förefintliga
sådana (c:a 55,500).

Körande det inkomna materialets beskaffenhet torde kunna fällas det omdöme,
att formulären merendels varit noggrant och fullständigt ifyllda, Jåt vara
att den för uppgifternas avgivande tillmätta ytterst knappa tiden nog bär och
var föranlett bristfälligbeter i materialet, vilka vid granskningen blott delvis
kunnat avhjälpas. I fråga om tillförlitligheten av de meddelade uppgifterna och
särskilt av anteckningarna rörande tillfällig arbetsanställning är det svårt att uttala
någon bestämd mening. Arbetslöshetskommittéerna hade anmodats att inhämta
kompletterande upplysningar från vederbörande verks- och brukskontor
och synes härigenom, av ingångna skrivelser att döma, en ganska god kontroll,
åtminstone vad arbete inom vederbörandes eget fack beträffar, kunnat erhållas på
sådana mindre orter, där praktiskt sett egentligen blott ett eller ett par arbetsställen
finnas inom resp. branscher. Där så ej är förhållandet och sålunda särskilt
inom större samhällen, har kontrollen givetvis ställt sig svårare, men hava
kommissionens sociala ombud beträffande av dem besökta orter ansett sig kunna
vitsorda, att materialet blivit sa gott och tillförlitligt, som under för handen varande
förhållanden varit möjligt. För Stockholms vidkommande hava samtliga
llPP§jfter jämförts med därvarande understödsbyrås registerkort, diarier och ansökningshandlingar,
varvid överensstämmelsen mellan dessa anteckningar och de
arbetslösas egna uppgifter i regeln varit god. Under alla förhållanden måste
dock de framräknade siffrorna betecknas som utpräglade minimisiffror.

Det må emellertid framhållas, att även om primärmaterialet ur mera formell
synpunkt kan anses som tillfredställande, erbjuder det på grund av sin art
och de behandlade spörsmålens natur alldeles särskilda svårigheter för en mera
ingående statistisk behandling jämte därmed förknippade grupperingar och klassificeringar.
Kedan själva arbetslöshetsbegreppet lider ju av en viss oklarhet och
mångtydighet, vilken ytterligare ökas genom det för vårt näringsliv så karakteristiska
säsongarbetet jämte därmed sammanhängande övergång och växling så
väl mellan industri och jordbruk som mellan särskilda industrigrenar. Kedan
härigenom^ möter det stora vanskligheter att draga så klara gränser mellan olika
arbetsområden, som ur statistisk synpunkt skulle vara önskvärt, och svårigheterna
växa på grund av vissa arbetslöshetspolitiska åtgärder, varigenom det för en
arbetslös kan förefalla fördelaktigare att tillhöra en näringsgren än en annan.
Sålunda meddelar en arbetslöshetskommitté i Blekinge, att, sedan lantarbetarna
våren 1922 avstängts från understöd, en person där anmält sig som sågverksarbetare
och erhållit nödhjälpsarbete. När nu i februari 1923 sågverksarbetarna
skulle avstängas, uppgav han sig vara jordbruksarbetare. Vid närmare undersökning
befanns, att han hos sin förre arbetsgivare haft anställning som kördräng
huvudsakligen för jordbruket, men att han även någon gång sysselsatts i arbetsgivarens
sågrörelse. — Vid sin undersökning i Sundbyberg fann ett av arbetslöshetskommissionens
sociala ombud det påtagligt, att de arbetslösa allmänt strävade
efter att icke föras till gruppen verkstadsarbetare. Det ombud, som samtidigt
kontrollerade arbetslöshetsräkningen i Falun, kom däremot till en rakt motsatt
uppfattning, nämligen att de arbetslösa, som någon gång haft med verkstads -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

industrien att gorå syntes synnerligen angelägna att bibehålla denna sin yrkesbeteckning.
Måhända ligger förklaringsgrunden härtill i det förhållandet, att
man i Falun, i motsats till i Sundbyberg, hade avstängda järnbruksarbetare alldeles
under ögonen.

Nästan omöjlig blir en genomförd yrkesklassificering å orter med mera
odifferentierat näringsliv, där det egentligen blott finnes en enda kategori av
arbetare, nämligen sådana, som åtaga sig i trakten förekommande arbeten av olika
slag. Så skriver arbetslöshetskommittén i en socken i Roslagen, att ortens såsom
»sågverksarbetare» rubricerade nödhjälpsarbetare i verkligheten kunna sägas tillhöra
många olika yrken, i det att de tagit anställning och arbetat, där de kunnat
erhålla arbete, och det ej blott vid traktens småsågar under de en ä två månader
årligen, då tillgång på timmer funnits, utan även såsom gruvarbetare, stenhuggare,
varvsarbetare, linjearbetare o. s. v. Ännu mera flytande och obestämda äro yrkesförhållandena
i övre Norrland, ty där synes jämväl gränsen mellan arbetare och
småbönder flerstädes vara nästan utplånad, i det att de senare på sina otillräckliga
jordbruk i föga mindre grad än de förra för sitt uppehälle äro beroende av
skogs- och flottningsarbeten och andra sig yppande arbetstillfällen. I sådana
trakter kan det sägas, att där ständigt råder om ej arbetslöshet så dock brist på
arbetsförtjänst.

2. De arbetslösas fördelning efter tidpunkten för arbetslöshetens början.

Enligt kommissionens önskan borde bearbetningen av det vidlyftiga primärmaterialet
i första hand inriktas på att ernå en fördelning av de redovisade arbetslösa
efter arbetslöshetens varaktighet, varmed skulle förstås längden av den tidrymd
intill 1 februari 1923, under vilken de till undersökningen redovisade oavbrutet
saknat anställning. Det enklaste svaret på detta spörsmål kunde erhållas
genom att direkt och omedelbart tabellera de å formulären gjorda anteckningarna
rörande tidpunkten för arbetslöshetens inträde. I enlighet härmed grupperades
de redovisade arbetslösa efter antalet tillbragta arbetslöshetskvartal, räknade bukåt
med utgångspunkt från 1 februari 1923. Härvid visade det sig nödigt att verkställa
åtminstone fyra olika beräkningar, enär den tid, under vilken vederbörande
oavbrutit varit arbetslös, kunde beräknas antingen från den tidpunkt under den
efter världskrigets avslutande inträdda krisen då han första gången blivit arbetslös
från sin senaste mera stadigvarande anställning eller från tiden för första
anmälan såsom arbetslös hos vederbörande arbetslöshetskommitté eller arbetsförmedling
eller ock från tiden för avslutandet av senaste, fasta eller tilltalliga,
arbetsanställning (annan än nödhjälpsarbete) antingen över huvud eller ock inom
det arbetsområde vederbörande tillhör. Det må emellertid framhållas, att nu
nämnda beräkningsgrunder i verkligheten icke äro alltför strängt åtskilda utan
gradvis övergå i varandra. Särskilt gäller det, att ett arbetes rubricering såsom
fast eller som tillfällig arbetsanställning inom egen industri kan vara en smaksak
med hänsyn därtill, att under den sedan mer än två år rådande depressionstiden
det vid många arbetsställen tillämpats den anordningen, att driften varit inställd
under kortare eller längre tidsperioder och åter satts i gång, i den mån ordertillgången
det medgivit.

Efter nu angivna grunder ha uppgjorts detaljerade tabeller, utvisande arbetslöshetens
varaktighet för redovisade arbetare inom järnbruks-, sågverks- och

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 1. Redovisade arbetslösa inom vissa industrier,

					Därav sådana, som nppgivits varit arbets-
			Antal
	Näringsgrenar	redo-visade arbetslösa den */»	Å. Arbetslösheten räknad från tiden	B. Arbetslösheten
	(s = samtliga arbetare,	för avskedet från senaste mera stadig-	för första anmälan
	g = därav grovarbetare o. d.)	varande anställning		mitté eller
	1923	Va 1922	Va 1922	V» 1922	Vs 1922 el. tid. (12 mån.)	Vn 1922	Vs 1922
				(3 män.)	(6 mån.)	(9 mån.)	(3 mån.)	(6 mån.)
1		\|s	1.672	1.541	1,521	1,457	1,384	1,474	1,396
2	Järnbruks-	antal < Ig	254	242	238	234	220	234	222
						82-8	88-2	83-5
3	(44 orter)	I s procent {	1000	92-2	91-0	87-1
4		\s	100-0	95-3	93-7	92-1	86-6	921	87-4
5		1 8	434	421	396	387	379	369	343
6	Sågverks-	antal < Ig	95	93	78	78	77	71	63
						87-3	85o	79-0
7	(43 orter)	\|s procent < Ig	100-0	97-0	91-2	89-2
8		1000	97-9	82-1	82-1	81-1	74’7	66-3
9		Is	119	109	107	104	103	99	82
10	Pappersmasse-	antal < Ig	23	23	22	22	22	22	21
	industri					87-4	86-6	83-2	68-9
11	(27 orter)	procent <	lOOo	91-6	89-9
12		Ig	loo-o	100-0	957	95-7	95-7	95-7	91-3
13		Is	4,707	4,601	4.481	4.399	4,136	4,480	4,343
14	Mek. verkstads-	antal { Ig	527	520	495	490	464	505	485
						87-9	95-2	92-3
15	(13 orter)	Is procent <	100-0	97-7	95-2	93-5
16		\|g	100-0	98-7	939	93-0	88-0	95-8	920

Tab. 2. Redovisade arbetslösa i Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm och Falun

arbetslöshetens

	Stockholm (1,495 per-soner), Sundbyberg (54), Katrineholm (68) och Falnn (92) (s = samtliga arbetare, g = därav grovarb. o. d., a = affärsanstallda)	Antal arbets-lösa den Vs 1923	A.	Arbetslösheten räknad från tiden för avskedet från stadigvarande anställning
a. Personer, som varit arbetslösa vid nedanstående tidpunkter och sedan icke haft tillfällig anställning	b. Personer, som va-nedanstående tid-haft tillfällig
Va 1922	Ve 1922	Ve 1922	Vs 1922	Va 1922	Vs 1922
1		[s	1,569	715	668	626	578	768	729
2	Antal ■		744	371	352	330	305	343	323
3		la	140	81	73	67	62	52	48
4		s	100-0	45-6	42-6	39-9	36-8	48-9	46-5
5	Procent	g	100-0	499	47*3	44-4	410	46-1	43-4
6		a	100-0	57-9	52-1	47-9	44-3	37-1	34-3

Statsutskottets utlåtande År 30.

fördelade efter tidpunkten för arbetslöshetens början.

lösa vid nedanstående tidpunkter (och sedan dess oavbrutet varit arbetslösa)

räknad från tiden hos arb.lösh.-kom-arb.förmedling	C. Arbetslösheten räknad från tiden för senaste (tillfälliga el. fasta) anställning	D. Därav anställning inom egen j industri
Vs 1922 (9 mån.)	Va 1922 cl. tid. (12 män.)	Vn 1922 (3 mån.)	Vs 1922 (6 måu.)	Vs 1922 (9 mån.l	Vs 1922 (12 män.)	Vn 1922 (3 mån.)	Vs 1922 (3 män.)	Vs 1922 (9 mån.)	V* 1922 cl. tid. (12 mån.)
1,313	1,159	1,022	817	692	592	837	732	632	543	1
213	190	184	147	135	119	154	135	125	114	2
78-5	69-3	61-1	48-9	414	35*4	50*1	43*8	37*8	32*5	3
83''9	74-8	72-4	57''9	53*1	46*9	60*6	53*1	49*2	44*9	4
334	313	193	99	76	66	176	95	67	58	5
62	59	62	31	29	28	57	29	27	26	6
77-0	72-1	44-5	22-8	17*5	15*2	40*6	219	15*4	13*4	7
65''3	62-1	653	326	30*5	29*5	60*0	30 5	28*4	27*4	8
80	69	88	69	62	48	70	58	55	54	9
21	21	21	19	18	17	20	18	18	17	10
672	58-0	73-9	58-0	52*1	40*3	58*8	487	46*2	45*4	11
913	91-3	913	82 c	78*3	73*9	87*0	78*3	78*3	73*9	12
4,243	3,807	3,727	3,104	2,889	2,623	3,348	2,958	2,810	2,571	13
474	434	436	370	350	325	370	331	318	297	14
901	80-9	79-2	659	61*4	55*7	711	62*8	59-7	54 6	15
89-9	82-4	82-7	70''2	66*4	61*7	70*2	1 62*8	60*3	56*4	16

inom andra näringsgrenar än de i tab. 1 angivna, fördelade efter tidpunkten för
början. _ _ .

senaste mora	B. Arbetslösheten räknad från tiden för första anmälan hos arb.lösh.-kommitté el. arb.förmedling
	a. Personer, som varit arbetslösa vid	b. Personer, som varit arbetslösa vid
	nedanstående tidpunkter och sedan	nedanstående tidpunkter och sedan
anställning		icke haft tillfällig anställning	käft tillfällig anställning
Vs 1922	Vs 1922	Vn 1922	Va 1922	Vs 1922	Vs 1922	Vn 1922	Vs 1922	Vs 1922	Vs 1922
694	638	675	621	578	533	731	676	639	579	1
314	295	355	829	305	282	, 330	307	296	269	2
44	40	73	61	56	47	47	43	37	33	3
44*2	40-7	430	39*6	36*8	34*0	46-6	431	40-7	36-9	4
42*2	39*7	47*7	44-2	41*0	37*9	44-4	41*8	39’8	36*2	6
31-4	28*6	52*1	43*6	40*0	33*6	33*6	307	26*4	23-6 1 6

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 käft. (År 30 Bilaga.) 7

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

pappersmasseindustrierna, inom den mekaniska verkstadsindustrien samt inom olika
arbetsområden i Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm och Falun, av vilka tabeller
sammandrag lämnas i förestående tab. 1 och 2. Härvid har åtskillnad gjorts mellan
olika arbetargrupper så till vida, att gruppen grovarbetare, innefattande hantlangare,
diversearbetare o. d., särhållits, liksom även affärsanställda (i betydelsen
av butiks-, kontors- och förvaltningspersonal) redovisats för sig. De fåtaliga
kvinnorna bland de anmälda arbetslösa hava däremet ej ansetts behöva un utandas
på tabellerna.

Granskas närmare dessa tabeller, befinnes arbetslöshetens varaktighet te
sig rätt olika, allt efter den beräkningsgrund man anlägger.

Utgår man från senaste mera stadigvarande anställning, befinnas av de den
1 februari 1923 inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrien arbetslösa,
vilka uppgingo till resp. 1,072, 434 och 119 eller resp. 7*5, 0-9 och 0-7 % av nämnda
näringsgrenars hela arbetarantal år 1920, 92—97 % varit det oavbrutet i minst 3
man., 90 91 % i 6 män., 87—89 % i 9 mån. och 83—87 % i 12 mån. och däröver.
Den mekaniska verkstadsindustrien, som representeras av 4,707 arbetslösa eller
9-3 % av dess arbetarantal år 1920, företer delvis ännu högre tal, nämligen resp.
98, 95, 94 och 88 %. Specialundersökningen för Stockholm, Sundbyberg, Katrineholm
och Falun, vars siffror helt få sin prägel av förhållandena i huvudstaden,
ger — om kol. »icke haft» och »haft» tillfälligt arbete hopläggas — resp. 95, 89,
84 och 78 %, sålunda lägre tal för de här redovisade, visserligen nog så heterogena
och skäligen olikformigt företrädda näringsgrupperna.1

Övergår man till den »anmälda» arbetslösheten, bliva talen lägre, framför
allt inom sågverks- och pappersmasseindustrien. Sålunda utgöra procenttalen för
oavbrutet arbetslösa sedan minst 6 månader för järnbruksindustrien 84 %, för sågverksr-
och pappersmasseindustrierna 69—79 %, för verkstadsindustrien 92 % och
för övriga yrken 83 %. Ökas arbetslöshetstiden till ett år, sjunka siffrorna till
resp. 69, 58 — 72, 81 och 71 %.

Tages hänsyn till senaste anställning över huvud, vare sig fast eller till
fällig (dock räckande minst 14 dagar, om inom annat arbetsområde än det vederbörande
tillhör), reduceras den fahtiska arbetslöshetstiden rätt väsentligt. Över
6-månadersgränsen komma nu av de arbetslösa inom järnbruksindustrien 49 %,
inom sågverksindustrien 23 %, inom pappersmasseindustrien 58 % samt inom verkstadsindustrien
66 %. Beträffande övriga yrken kan en sådan beräkning icke
verkställas, utan endast konstateras, att av de vid nu antydda tidpunkter arbetslösa
resp. 47 och 41 % sedermera haft tillfällig anställning.

Göres åtskillnad mellan tillfällig anställning inom det arbetsområde vederbörande
tillhör och inom annat arbetsområde, och tages vid beräkningen endast
hänsyn till anställning inom det förstnämnda (fast eller tillfällig), sjunker jämförelsetalet^
för arbetslöshetsperioden 6 månader beträffande bruksarbetarna till
44 %, för sågverksarbetarna till 22 %, för pappersmassearbetarna till 49 % och för
verkstadsarbetarna till 63 %.

Nu meddelade siffror gälla samtliga arbetare. Betraktas grovarbetargvw^-gen
för sig, synas tabellerna, tvärt emot vad man kunde förmoda, häntyda på, att arbetslöshetens
varaktighet här i genomsnitt skulle vara något längre än för yrkesarbetarna.

De affärsanställda, vilka uteslutande äro frän huvudstaden, åtskilja sig från
arbetarna särskilt därigenom, att de i mindre grad än dessa kunnat erhålla tillfälligt
arbete under arbetslöshetstiden. 1

1 Vilka dessa äro framgår av tab. 6 i det följande.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

3. De arbetslösas fördelning efter arbetslöshetens varaktighet (brutto- och

nettoarbetslöshetstid).

I det föregående har uppmärksamheten huvudsakligen riktats pa arbetslöshetstidens
förläggning, varemot dess längd endast delvis och ofullständigt kommit
till synes Särskilt gäller detta i sådana fall, då arbetslöshetsperioden avbrutits
genom tillfälliga arbetsanställningar, ty då har tiden för oavbruten arbetslöshet
(i strängare bemärkelse) räknats från avslutandet av den senaste av dessa. Vill
man nu beräkna den faktiska arbetslöshetstidens nettolängd, måste däremot samtliga
dylika tillfälliga anställningsperioder hopläggas och summan dragas från bruttoarbetslöshetstiden,
vilken lämpligen kan anses innefatta tidsrummet mellan rälcningsdagen
(1 febr. 1923) och avskedet från senaste mera stadigvarande anställning.

Uppgifter i nu berörda avseenden lämnas i efterföljande tab. 3—6, varuti
sammanfattas huvudresultaten av förevarande undersökning.

Riktar man först uppmärksamheten på arbetslöshetstidens bruttolangd och
därvid utgår från senaste mera stadigvarande anställning, befinnas av de 1 februari
1923 inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasseindustrien arbetslösa 9—10 %
varit det oavbrutet i mindre än ett hälft är, 3—8 % i ett hälft till ett ar, 39—53 «/.
i ett till två år samt 30—49 % så länge som två år och däröver,, d. v. s. ända
sedan begynnelsen av den efter världskrigets avslutande inträdda krisen i näringslivet
Den mekaniska verkstadsindustrien företer delvis ännu högre tal för den
långvariga arbetslösheten, i det att grupptalen här bliva rest). 5, 7, 58 och 30 %.
Specialundersökningen för övriga näringsgrenar å fyra utvalda orter (Stockholm,
Sundbyberg, Katrineholm och Falun) ger inom de fyra här ifrågavarande grupperna
resp il 12, 50 och 27 %. Dessa siffror antyda, att relativa antalet personer, vilka
gått arbetslösa så länge som ett till två år, är något lägre inom de här upptagna
merendels på hemmamarknaden arbetande näringsgrenarna än inom torenämnda
exportindustrier. En närmare granskning av detaljsiffrorna i tab. 6 synes
också utvisa, att man här övervägande synes ha göra med en, visserligen av kristidsförhållandena
tydligen skärpt, säsongarbetslöshet. Dock finnes det även andra
än säsongindustrier, där arbetslösheten synes vara val så svårartad som inom
förenämnda branscher, exempelvis den grafiska industrien samt de under beteckningen
»affärsanställda» sammanfattade merkantila yrkena. Att storstädernas särskilda
förhållanden i och för sig snarare bidragit att skärpa än att mildra den
ekonomiska krisens verkningar framgår bl. a. av tab. 5, enligt vilken av verkstadsarbetarna
i Stockholm 41 % men av dem i landsorten 24 % gatt arbetslösa

så länge som två år och däröver, .

Övergår man till den tcmtnäldci» arbetslösheten, bliva talen visser ligen i
stort sett lägre, men de äro i huvudsak av samma typ och storleksordning, varför
det nyss anförda även kan tillämpas på den på nu ifrågavarande sätt beräknade
»bruttoarbetslöshetstidem. ,, . ,

Däremot bliva siffrorna rätt förändrade, om man söker beräkna nettoarbetslöshetstiden
genom att från bruttoarbetslöshetstiden (i betydelsen av tiden från
senaste stadigvarande anställnings slut) subtrahera tidslängden för tillfälliga
arbetsanställningar, antingen så väl inom som utom det arbetsområde vederbörande
tillhör eller ock blott arbete inom facket. Uppgifter härom återfinnas under avd.
C av tab. 3 och 5. Inom 1-2-, resp. 2-årsgruppen komma nu av de arbetslösa

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 3. Redovisade arbetare inom järnbruks-, sågverks- och pappersmasse -

Därav med en arbetslöshetsperiod i månader (brutto)

			Antal redo-	A	Räkn. fr.	tiden	för
	Industri- och yrkesäldersgrupper	visade	avskedet fr. senaste mera	anmälan hos arb.lösh.knm-
			arbets lösa	stadigvarande anställning	mitte	el. arb.förmedliug
			un-	3-	6-	-\|9—	12-	24 0 där- över	un-	3-	-6-	9—	12-	24 0.
				der	5S	8-S	111-s	23-£	jdcr 2	5<	8-t	11 £	23-t	där- över
	Jiirnbrnksindustri, samtl. arb. . .	1,672	131	26	64	73	882	502	198	78	84	153	1,102	57
2	Samtliga arbetare	find.arb. före 1915 ....	841	95	5	35	31	488	187	126	38	50	6b	535	26
3	\| > 1915 el. sen. . .	719	34	14	27	39	353	252	66	35	31	78	481	28
4		[år i yrket ej uppg. . . .	112	2	1	2	3	41	63	6	5	3	9	86	3
5		[samt! grovarb......	254	12	4	4	14	146	74	20	12	9	23	180	10 4
6	Därav grov-	1 ind.arb. före 1915 . . . .	107	5	2	1	5	68	26	10	8	3	11	71
7	arbetare	> 1915 el. sen. . . .	138	6	2	3	9	73	45	9	4	6	12	101	6
8		år i yrket ej uppg.....	9	1		—	—	5	3	1	—	—	—	8	—
9	Sågverksindustri, samtl. arb. . .	434	13	25	9	8	167	212	65	26	9	21	201	112
10	Samtliga arbetare	ind.arb. före 1915 ....	202	2	2	2	2	80	114	27	5	1	7	104	58
11	> 1915 el. sen. . .	215	10	23	7	5	84	86	37	21	8	13	93	43
12		år i yrket ej uppg. . . .	17	1	—	—	1	3	12	1	—	—	1	4	11
13	Därav	fsamtl. grovarb......	95	2	15	—	1	34	431	24	8	1	3	54	5
14 15	grov- < arbetare	ind.arb. före 1915 . . . . » 1915 el. sen. . . .	38	—	1	—	-	13	24	9	2	—	1	23	3
57	2	14	—	1	21	It	16	6	1	2	31	2
16	Pappcrsmasseindustri, samtl. arb.	no]	10	2	3	1	63	40	20	17	2	11I	64	5
17 18	Samtliga 1 arbetare ]	ind.arb. före 1915 .... > 1915 el. sen. . .	28 81	4 6	i i	3	1	13 44	10 26	7 13	4 11	2	5 6	11 45	1 4
19	1	år i yrket ej uppg. . . .	10	—	—	—	—	6	4!	—	2	_	_	8	_
20	\|	samtl. erovarb......	23	—	i	—	—	13	9	1	1	_		19	2
21	Därav I grov- ''	ind.arb. före 1915 . . . .	4	—	l	—	—	1	2!	—	1	—	—	2	1
22	arbetare	> 1915 el. 8eu. . . .	12	—	—	—	—	7	5	1	—	—	_	10	1
23	1	år i yrket ej uppg.....	7	—	—	—	-1	5	2	—	—	—	I	7	-1

Statautalcottcta utlåtande Nr 30.

industrierna, fördelade efter arbetslöshetens varaktighet. Samtliga orter.

C. Faktisk arbetslöshetslängd (netto, d. v. s. med
frånräknande av tillfällig arbetsanställning)

D. Antal personer, som under arbetslöshetsperioden
haft följande antal anställningar

a) inalles	b) enbart inom egen industri	a) inalles	b)	enbart inom egen industri
1111- der3	3- 5''9	6— 8-9	9- 119	12- 239	24 o. där-över	un-der 3	3- 5-9	3— 8-9	9- 11-9	12— 23''9	24 o. där över	0	1	2	3	4	5 0. fl.	0	1	2	3	4	5 0.11.
145	92	190	175	849	215	140	64	185	144	784	355	676	532	211	81	35	137	967	387	136	12	25	125
103	47	121	73	430	67	100	32	117	64	411	117	306	276	108	41	17	93	436	202	83	17	15	88
40	42	70	93	365	109	38	29	63	72	330	187	303	231	91	36	16	42	451	165	48	12	8	35
2	3	5	9	54	39	2	3	5	8	43	51	67	25	12	4	2	2	80	20	5	3	2	2
14	10	20	25	150	35	13	8	22	25	123	63	134	75	29	8	1	7	181	51	12	2	1	7
6	5	12	9	64	11	5	4	15	12	47	24	48	37	15	3	—	4	73	26	4	—	—	4
7	5	8	16	81	21	7	4	7	13	71	36	78	37	14	5	1	3	100	24	8	2	1	3
1	—	—	—	5	3	1	—	—	—	5	3	8	1	—	—	—	—	8	1	—	—	—	—
23	47	SO	55	200	23	18	45	79	56	198	38	79	127	141	62	18	7	120	120	144	38	12	—
4	17	53	28	91	9	4	13	48	27	94	16	19	54	77	38	9	5	35	60	79	22	6	—
18	29	29	26	99	14	13	31	27	28	94	22	57	72	53	23	8	2	81	59	55	15	5	—
1	1	4	1	10	—	1	1	4	1	10	—	3	1	11	1	1	—	4	1	10	1	i	—
6	15	3	6	51	14	4	17	1	6	47	20	29	32	14	17	3	—	45	23	23	3	i	—
1	3	2	3	26	3	1	3	—	3	24	7	6	9	9	14	1	-	13	6	17	2	—	—
5	12	1	3	25	11	3	14	1	3	23	13	24	23	5	3	2	—	32	17	6	1	i	—
11	2	9	12	G5	20	10	o	8	10	59	30	58	40	17	4	—	—	83	31	4	1	—	—
4	1	4	3	13	3	4	i	3	4	10	6	11	10	5	2	—	—	17	8	2	1	—	—
7	1	5	9	43	16	6	i	5	6	40	23	40	27	12	2	—	—	59	20	2	—	—	—
—	—	—	—	9	1	—	—	—	—	9	1	7	3	—	—	—	—	7	3	—	—	—	—
—	1	1	2	12	7	—	i	—	2	12	8	16	6	1	—	—	-	19	4	—	—	—	—
—	1	1	—	—	2	—	l	—	1	—	2	3	1	—	—	—	-	4	—	—	—	—	—
—	—	—	2	6	4	—	—	—	1	6	5	7	4	1	—	—	—	9	3	—	—	—	—
—	—	—	—	6	1	—	—	—	-	fi	1	6	1	—	—	—	—	6	1	—	—	—	—

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 4. Redovisade arbetare inom jämbruksindustrien å vissa orter (Norra

Därav med en arbetslöshetsperiod i månader (brutto)

		Antal
		redo-	A.	Räkn.	fr. tiden för	B. Räkn. fr. tiden för för-
	Industri-, ålders- och yrkesgrupper	visade	avskedet fr.	senaste mera	sta anmälan hos arb.-lösh.-
		arbets-	stadigvarande anställning	kommitté el. arb.-förmedling
		lösa
		un-	3—	6-	9-	12—	24 o. där-över	un-	3—	6-	9-	12-	24 o.
			der 3j 5''9	8-9	11-9	23-9	der 3	5-9	8-9	11-9	23''9	där- över
1	Samtliga arbetare . . .	768	124	15	35	53	367	174	176	63	59	116	330	24
2	lind.arb. före 1915 . . .	81	21	1	4	3	42	10	25	8	7	18	20	3
3	Födda 18721 1Q1K , el, tidigare! * ’ 1915 eL senare	31	3	—	—	—	14	14	8	2	2	5	14
4	[år i yrket ej nppg. . .	3	—	—	—	—	2	1	j —	1	—	—	2	—
5	lind.arb. före 1915 . .	268	69	2	12	15	135	35	89	22	25	31	95	6
6	Födda 1873] 1Q1F. , _2897 \ y * lyio el. senare	199	21	8	15	26	78	51	36	24	17	45	72	5
7	\| år i yrket ej nppg. . .	13	1	—	1	2	7	2	2	2	2	3	4	—
8	find.arb. före 1915 . .	12	2	_	_	1	6	3	3	_	__	1	7	1
9	Födda 18981 .a,, . el. senare \| * » 1915 el. senare	149	6	3	3	5	79	53 11	3	4	12	112	7
10	(år i yrket ej nppg. . .	5	1	—	—	—	1	3	2	—	—	—	2	1
11	Åldersuppg. saknas ....	7	—	1	—	1	3	2 —	1	2	1	2	1 ! !
12	. Därav grovarbetare . . .	163	9	4	2	9	99	40	15	11	8	17	104	8
13	lind.arb. före 1915 . . .	14	__	_	_	_	12	2		8	1	1	8	1
14	Födda 18721 1Qle. ,	8										I
el. tidigare ’ * 1915 el- senare	—	—	—	—	4	4	—	—	—		8
15	(år i yrket ej uppg. . . .	1	—	—	-	—	1						1	_ j
16	lind.arb. före 1915 . . .	45	2	1	_	1	31	10	6	3	1		26	2
	Födda 1873 .
17	_]g97 \ » > 1915 el. senare	39	3	1	2	6	14	13	5	3	4	8	15	4
13	[år i yrket ej uppg. . . .	3	1	—	—	—	1	1	1	—	—	—	2	— !
19	lind.arb. före 1915 . . .	6	2				4	_					4
20	Födda 1898 lo1, ,
el. senare) ’ 1 1915 el- senaIe	42	1	1	—	1	31	8	1	1	1	1	38	—
21	(år i yrket ej uppg. . . .	1		—	—	—	—	1	—	—	—	-i	1	~
22	Aldersnppg. saknas.....	4		1		1	1	1	—	1	1	—!	1	11

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Råda, Karlskoga, Stora Tima), fördelade efter arbetslöshetens varaktighet.

C.	Faktisk arbetslöshetslängd (netto d. v. s. med frånräknandc av tillfällig arbetsanställning)	D. Antal personer, som uiider arbetslöshets-perioden haft följande antal anställningar
a) inalles	b) enbart inom egen industri	a) inalles	b) enbart inom egen industri
un- der3	3- 5*9	6- 8-9	9- 11-9	12— 23''9	24 o. där-över	un-der 3	3— 5-9	6- 8-9	9- 11-9	12- 23-9	24 o. där-över	0	1	2	3	4	5 o. fl.	0	1	2	3	4	5 o. fl.
130	05	134	98	275	00	131	47	132	79	252	127	317	299	112	21	S	ii	441	237	70	11	4	5	1
23	5	23	10	18	2	23	4	23	11	15	5	30	38	11	2	-	—	41	29	10	1	—	—	2
3	5	4	6	11	2	3	2	3	4	11	8	7	11	8	2	—	3	17 o	7	4	2	—	1	3
74	1 27	54	21	2 83	9	71	19	55	14	84	25	94	120	44	6	3	1	133	104	24	4	2	1	5I
26	20	41	44	54	14	24	15	36	38	50	36	74	81	33	3	3	5	in	69	15	1	2	1	6
1	—	4	3	4	1	1	—	4	3	3	2	7	5	1	—	—	—	8	4	1	—	—	—	7
2	1	2	—	6	1	2	1	2	—	5	2	5	7	—	—	—	—	6	2	4	—	—	—	8
6	5	4	11	94	29	0	4	5	8	80	46	91	34	12	8	2	2	115	20	9	3	—	2	9
1	—	—	1	2	1	1	—		1	2	1	4	—	1	—	—	—	4	—	1	—	—	—	10
—	1	2	2	1	1	—	1	4	—	—	2	3	3	1	—	—	—	4	2	1	—	—	—	11
11	5	17	20	97	13	10	5	17	20	78	33	83	60	18	2	—	—	113	44	5	1	—	—	12
—	—	4	1	7	2	—	—	4	8	—	2	6	7	1	—	—	—	8	6	—	—	—	—	13
—	—	—	1	6	1	—	—	—	1	4	3	4	3	1		—	—	6	2	—	—	—	—	14
																								151
3	1	7	2	30	2	2	1	7	—	26	9	18	21	5	1	—	—	28	16	1	—	—	—	1G1
4	2	6	12	13	2	4	2	4	10	9	10	13	17	9	—	—	—	23	14	2	—	—	—	17
1	—	—	—	1	1	1	—	—	—	1	1	2	1	—	—	—	—	2	1	—	—	—	—	18:
2	—	—	--	4	—	2	—	—	—	4	—	6	1	—	—	—	—	6	—	—	—	—	—	19
1	1	—	2	34	4	1	1	—	1	33	6	31	8	2	1	—	—	35	4	2	1	—	—	20
																								21
—	1	—	2	1	—	—	1	2	-	—	1	2	2	—	—	—		3	i	—	—	—	—	22

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 5. Redovisade arbetare inom mek. verkstads -

				Antal redo-		Därav	med	en arbetslöshetsperiod i	månader (brutto)
				A.	läka. fr. tiden för avskedet	B.	Räkn. fr. tiden för första
	Industri-, ålders-	och yrkesåldcrsgrupper	visade	fr.	senaste mera stadigvarande	anmälan hos orb.lösh.kommitté
			arbets-			anställning			eller arb.-förmedliug
				loss	un-	3-	6-	9-	12-	24 o.	un-	3-	6-	9-	12-	24 o.
.					der 3	5''9	8-9	Ilo	23-9	däröver	der 3	5-9	8''9	119	23-9	däröver
I		A. Samtliga orter.
1		Samtliga arbetare.....	4 707	106	120	82	263	2 748	1388	227	137	100	436	3161	646
2	födda		[ind.arb. före 1915 . .	800	22	21	24	57	463	213	41	20	32	71	549	87
!3	tidigare	> 1915 el. senare	207	1	7	4	14	139	42	5	6	8	22	146	20
i4		år i yrket ej uppgivet	2	—	—	—	—	1	1	—	—	—	—	1	1
1 5			[ind.arb. före 1915 . .	2143	63	61	39	123	1224	633	117	73	42	230	1389	292
! 6	»	1873-1897	> 1915 el. senare	850	6	17	9	46	569	203	30	18	11	77	613	101
7			[år i yrket ej uppgivet	19	1	—	—	1	10	7	3	—	—	2	13	1
S8			ind.arb. före 1915 . .	140	3	4	1	5	53	74	9	3	1	6	80	41
i 9		senare	> 1915 el. senare	527	9	9	5	IT	280	207	21	16	6	27	357	100
\|10		år i yrket ej uppgivet	6	—	—	—	—	1	5	—	—	—	_	4	2
11			åldersnppgift saknas .	13	1	1	—	—	8	3	1	1		1	9	1
12		Därav grovarbetare ....	527	7	25	5	26	298	166	22	20	11	40	347	87
13	födda	1872 eller	ind.arb. före 1915 . .	68	3	3	2	7	36	17	5	1	4	7	43	8
] 14 115	tidigare	» 1915 el. senare år i yrket ej uppgivet .	97 1	z	4	2	6	68 1	17	3	3	4	10	G8 1	9
no			ind.arb. före 1915	79	—	6	—	5	40	28	1	6	_		46	19
17	>	1873-1897	> 1915 el. senare	157	1	11	1	6	93	45	8	8	3	9	108	21
18			ur i yrket ej uppgivet .	3	—	—	—	—	1	2	—	—	—	—	2	1
19 20 21	>	1898 eller senare	ind.arb. före 1915 . . > 1915 el. senare år i yrket ej uppgivet .	15 105 2	3	1	—	1 1	4 65	10 45 2	5	2	—	1 6	9 69 1	5 23 1
		B. l)ärav Stockholm.
22		Samtliga arbetare.....	1493	26	23	55	77	694	618	67	44	58	96	1 C09	219
23	födda	1872 eller l	ind.arb. före 1915 . .	389	7	7	19	29	209	118	16	9	23	30	275	36
24	tidigare	> 1915 el. senare	46	—	2	1	3	25	15	1	1	3	5	32	4
25		år i yrket ej uppg. .	2	—	—	—	—	1	1	—	—	—	—	1	1
26		1873-1897	ind.arb. före 1915 . .	751	13	11	28	33	325	341	35	24	26	44	502	120
27	>	» 1915 el. senare	148	—	1	6	8	66	67	5	3	4	11	91	34
28			år i yrket ej uppg. .	9	1	—	—	—	4	4	2	—	—		6	1
29	>	1898 eller /ind.arb. före 1915 . .	30	1	_	—	1	8	20	1	1	1	1	19	7
30		senare j > 1915 el. senare	118	4	2	1	3	56	52	7	6	1	5	83	16
31		Därav grovarbetare ....	154	3	4	3	5	77	63	7	3	7	7	103	27
32	födda	1872 eller	ind.arb. före 1915 . .	25	1	—	1	2	16	5	1	—	3	1	19	1
33 34	tidigare	> 1915 el. senare år i yrket ej uppg. . .	21 1	_	2	1		15 1	3	1	1	3	1	15 1	—
35			ind.arb. före 1915 . .	33	_	__	_	3	12	18				4	19	10
36	>	1873-1897 i	> 1915 el. senare	37	—	1	1	—	18	17	2	—	1	1	24	9
37			år i yrket ej uppg. . .	1	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	i
38	»	1898 eller	ind.arb. före 1915 . .	5	—	_	_	_	1	4	_	_	_		4	1
39		senare	> 1915 el. senare	31	2	1	—	—	14	14	3	2	—	—	21	5

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

,r>7

industrien, fördelade efter arbetslöshetens varaktighet.

C.	Faktisk nrbetslöshctslungd (netto d. v. s. med franräk-nande av tillfällig arbetsanställning)	D. Antal personer, som under arbetslöshetsperioden haft följande antal anställningar
a) inalles	b) enbart	inom egen industri	a) inalles	b) enbart inom egen industri
un-	3-	6-	9-	12	24 o.	un-	3-	6-	9-	12-	24 o.	o	1	2	3	4 c	0.	0	1	2	3	4 £	0.
der 3	5*9	8''9	11-9	23''9	äröver (	er 3	5-9	8-9	119	23-9	läröver						fl.						fl.
144	201	232	399	2 989	742	128	109176	333	2 741	1100	2 8131	206	108]	L64	04	525	1543	775 :	132	8S	37	32 l
31	35	54	67	487	126	28	33	46	69	482	142	503	184	63	24	12	14	575	138	44	20	11	12 2
2	10	11	13	142	29	2	8	6	15	140	36	158	30	12	—	2	5	184	14	9	—	—	— 3
__	_	__	_	1	1	—	—	—	—	1	1	2	—	—	—	—	—	2	—	—	—	—	— 4
83	109	119	193	1335!	304	72	90	94	165	1128	594	1151	618	219	95	36	24	1493	428	133	54	18	17 5
i 13	30	30	85	587	105	12	22	16	54	590	156	544	195	65	30	9	7	713	99	22	9	4	3 6
1	1	3	1	9	4	1	—	3	1	10	4	10	5	3	1	—	—	13	5	—	1	—	— 7
4	4	2	6	89	35	3	4	2	5	75	51	80	44	10	4	2	—	105	27	6	1	i	— 8
9	11	13	33	329	132	9	11	9	23	305	170	352	128	33	9	3	2	444	62	16	2	3	— 9
				2	4	_	_	_	—	2	4	5	—	—	1	—	—	5	—	—	1	—	— 10
1	1	—	1	8	2	1	1	—	1	8	2	8	2	3	—	—	—	9	2	2	—	—	—11
10	29	22	35	328	103	9	27	12	29	312	138	359	no	35	11	9	3	448	50	18	6	4	1 12
4	4	5	5	38	12	3	4	4	8	36	13	50	14	2	—	1	1	58	7	1	—	2	— 13
1	6	5	6	65	14	1	5	2	7	65	17	7h	13	6	—	2	—	87	5	5	—	—	— 14
_	—	—	—	1	—	—	—	—	—	1	—	i	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	— 15
_	6	4	4	44	21	_	6	3	5	42	23	54	15	6	2	1	1	66	7	3	1	1	1 16
2	12	4	14	99	26	2	10	2	7	99	37	103	35	11	5	3	—	135	16	4	2	—	— 17
_	_	—	—	1	2	—	—	—	—	1	2	3	—	—	—	—	—	3	—	—	—	—	— 18
		__	1	12	2	_	_	_	i	8	6	6	7	1	—	1	—	10	4	1	—	—	— 19
3	1	4	5	67	25	3	2	1	i	59	39	65	26	9	3	1	1	87	11	4	2	1	— 20
—	—	—	—	i	1				-	1	1	1			1			1	—		1		— 21
48	70	112	136	878	249	39	53	95	no	638	558	604	410	252	126	60	51	911	293	156	68	33	32 22
15	19	34	34	236	51	13	17	31	34	231	63	193	94	55	21	12	14	235	74	39	18	11	12 23
1	3	1	3	31	7	1	3	1	3	26	12	25	9	6	—	1	b	38	4	4			— 24i
j _	_	_	—	1	1	—			—	1	1	2			—	—	—	2			—		— *25
25	39	57	68	431	131	19	28	46	58	215	385	256	231	140	70	30	24	419	176	84	40	15	17 26
1	6	13	2(J	80	28	_	3	11	9	78	47	61	29	27	23	2	6	, 10b	15	1E	6	3	3 27
1	1	1		5	1	1		1		5	2	3	3	2	1			6	2	_	1		— 28
1			1	25	3	1			1	17	11	1C	£	F	4	2	_	2C	E		1	1	— 29
4	2	b	1C	69	27	4	2	P	5	6c	37	54	3i	17	7	1	S		17	11	2		— 30
4	i	U		%	30	4.	t		6	8i	47	8i	3'',	It	i	l	t	lli	11	1	5	C	1 31
	5			17	2			\	2	it	3	1E			_			11			—	i	— 32
				15	1	1			—	it	8	11			—		—	r			—		— 33
											—								-				— 34
				15	12					11	14	2				-		2			3	-	1 35
				21	8					2<	13	V					-	2			4	_	- —36
					1						1		-						-				- — 37
						_					3			2	1 -		-		-		1 -		- — 38
				1''	6	<			—	1	10	\‘	1	0	3	2		2	0		2		— 39

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 8

58 Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Tab. 6. Redovisade arbetare inom övriga näringsgrenar i Stockholm, Sundby -

Industri- och åldersgrupper
(s = samtliga, g = därav grovarbetare)

Antal

redo visade arbets lösa -

Arbetslöshets -

A. Räkn. från tiden för avskedet från
senaste mera stadigvarande anställning

under

3-5-9

6-8-9

9—

11-9

12-

23-9

24 o.
däröver -

I. Industrigrupper.

A. Arbetare.

Jord- och skogsbruk.....

Gruv-, jord- och stenindustri......j8

3. Metall- och maskinindustri

Trävaruindustri............j8

Byggnadsverksamhet..........j8

Läder-, textil- och beklädn.-industri . . . j

Näringsmedels- och kem.-tekn. industri . . -J

Pappers- och grafisk industri......|8

Handel och samfärdsel m. m.......i8

Annan yrkesrörelse...........j8

B. A ffärsanställda.......

|arbetare ......

Samtliga < därav grovarbetare
(affärsanställda . . .

II.

födda

Levnads- och yrkesåldersgrupper.

Samtliga arbetare:

1872 el. tidigare . j!ndarb- > 19,!5 • • .

° l > 1915 el. senare

1873—1897

före 1915 . . .
1915 el. senare

ålder

före 1915 . . .
1915 el. senare

ind.arb. före 1915 . . .
1915 el. senare .

före_ 1915 . . .
1915 el. senare .

1898 el. senare

ej uppgiven........

Därav grovarbetare:
födda 1872 el. tidigare . j''

» 1873-1897 ... |

> 1898 el. senare . j

A ffärsanställda:

1872 el. tidigare . J1 rrket lbl5 ■ • •

6 » 1915 el. senare

1873-1897 . . J’ ’ 1®15 '' ■ •

I » » 1915 el. senare

1898 el. senare . '' ’

|» » 1910 el. senare

före 1915 . . .
1915 el. senare .

födda

102

181

201

150

177

174

418

237

132

140

1569

744

140

215

218

354

557

204

165

320

103

14
6
4

7
3

4
8
2

4
4

14 [

104

112

200

125

78S

391

115

121

185

273

161

23
28
16
54
39
15

116

24
14

428

209

155

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

berg, Katrineholm och Falun, fördelade efter arbetslöshetens varaktighet.

period i månader B. Räknat från tiden för första anmälan hos arb.lösh.kommitté cl. arb.förmedling	C. Antal arbetare, som sedan tillfällig anställning —	den 1 aug. 1922 -- veckor	1 haft
under 3	3—5*9 J	6—8''9	9— 11-9	12— 239	24 o. där-över	0	1—2	1 ce	CO 1 iO	9-12	13—23	24 o. däröver
3	5	1	1 2	16	10	14	1	1 1 7	5	1 5	4	1	1
3	4	1	2	14	9	12	1	6	4	5	4	1	2
8	6	1	5	65	17	51	9	8	12	8	14	—	3
4	3	_	3	20	6	18	3	4	4	2	5	—	4
12	9	15	9	114	22	92	9	16	15	19	23	7	5
4	4	3	4	45	10	45	3	4	7	6	4	1	6
7	i	2	5	58	9	32	1	6	12	11	14	6	7
2			_	23	3	17	1	3	2	1	4	—	8
22	10	6	6	123	34	89	5	19	39	22	26	1	9
13	8	6	G	93	24	66	3	17	29	13	21	1	10
8	i	6	4	37	9	35	1	2	8	5	11	3	11
	1	1	1	5	—	7	—	—	1	—	—	—	12
13	17	10	11	95	3L	86	8	21	29	12	18	3	13
5	8	4	2	32	16	42	3	4	10	5	3	—	14
30	17	8	21	90	8	97	4	17	25	10	18	3	15
4	2	2	3	14	4	19	—	3	3	2	2	—	16
39	35	24	37	229	54	198	23	43	57	49	43	5	17
17	13	11	25	135	36	108	12	28	34	28	23	4	18
21	8	7	5	70	21	71	7	9	24	11	10	—	19
7	6	7	4	45	17	50	4	6	14	7	6	—	20
20	16	11	13	76	4	86	3	16	19	9	5	2	21
163	109	80	105	897	215	765	68	148	226	152	181	29	22
59	49	35	50	426	125	384	30	74	108	69	72	7	23
20	16	11	13	76	4	86	8	16	19	9	0	2	24
15	7	10	17	132	34	in	6	20	26	25	25	,	25
8	7	17	16	134	36	1:6	9	15	30	12	22	4	26
41	24	19	23	206	41	150	14	39	58	30	53	10	27
69	41	26	32	311	78	249	24	53	88	67	64	12	28
1	7	3	_	3	5	14	1	1	2	1	—	—	29
28	23	5	17	no	21	! 114	14	19	22	17	17	1	30
1		—	-	1	—	1		1	—				31
4	2	2	9	43	13	41	4	10	6	6	7	_	32
5	4	14	12	104	26	101	6	11	20	10	15	2	33
9	3	2	5	43	17	35	6	9	12	6	11	1	34
24	29	14	15	179	59	139	10	34	59	42	32	4	35
1	1	_		2	—	4	—	—	—	—	—	—	86
IG	10	3	9	55	JO	64	5	10	11	6	7		87
4		1	1	9		11		1	3	_	_	_	38
	1	1	2	6	1	9	—	—	1	—	—	1	39
5	11	7	5	26	1	31	—	11	6	4	3	—	40
3	_	1	2	14	1	10	—	3	3	3	2	—	41
7	4	1	3	20	1	24	3	1	6	1	—	1	42
1	—	—	—	1	—	1		—	—	1 1	—	—	43

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

inom järnbruksindustrien 51 resp. 13 %, inom sågverksindustrien 46 resp. 5 %,
inom pappersmasseindustrien 55 resp. 17 % samt inom verkstadsindustrien 64
resp. 16 %, om man räknar med tillfälligt arbete under ett. Tager man blott
hänsyn till anställning inom eget fack, ändras procenttalen till 47 resp. 21 46
resp. 9, 50 resp. 25 samt 58 resp. 25 %

Av betydelse för en riktig uppfattning rörande det tillfälliga arbetets art
är emellertid icke blott dess sammanlagda längd utan även, på huru många särskilda
anställningar denna fördelar sig. Upplysningar härom lämnar avd. D av
tab. 3 och 5, varav framgår, att 2, resp. 3 o. fi. tillfälliga anställningar innehafts
av 13 resp. 15 % av de redovisade vid järnbruken, 33 resp. 20 % vid sågverken,
14 resp. 3 % vid pappersmassefabrikerna och 9 resp. 6 % vid verkstäderna. Detta
gäller tillfälligt arbete i allmänhet, medan talen för sådant inom eget fack givetvis
ställa sig lägre.

Beträffande Stockholrn och de tre andra orter, där en speciell arbetslöshetsräkning
ägt rum för »Övriga yrken», möjliggör det använda formuläret icke
någon beräkning av den faktiska nettoarbetslöshetstiden, enär å detsamma endast angivits
sammanlagda längden av tillfällig arbetsanställning under de senaste sex
månaderna. Såsom framgår av avd. C i tab. 6, hade av samtliga där redovisade
arbetare 49 % då icke haft något tillfälligt arbete och 4 % haft sådant i 1—2
veckor, 10 % i S—4 veckor, 14 % i 5—8 veckor samt 23 % i 9 veckor och däröver.
Detta gäller tillfälligt arbete över huvud, men visa specialtalen för tillfällig anställning
inom eget arbetsområde, att angivna arbete övervägande varit av sådan
art.

Vad nu sagts, gäller arbetstagare i gemen, yrkes- och grovarbetare tagna
under ett. Beträffande sistnämnda grupp bekräfta tabellerna knappast, vad den
i föregående avdelning lämnade mera summariska beräkningen synts antyda,
nämligen att de redovisade grovarbetarna skulle uppvisa långvarigare arbetslöshet
än arbetarna i allmänhet. Talen i tab. 5 ge vid handen, att medan
de mekaniska^ verkstadsarbetarna i gemen till 58 % hade en bruttoarbetslöshetstid
■] av.l ^ ar oc^ 30 % av 2 år och däröver, äro för grovarbetarna inom denna
industri motsvarande procenttal nästan alldeles desamma, nämligen resp. 57 och 31 %. 4

4. De arbetslösas fördelning efter levnadsålder och ålder i yrket.

Här ifrågavarande undersökning har visserligen tillkommit i direkt syfte
att statistiskt belysa vissa, för tillfället aktuella problem i arbetslösbetspolitiken,
men den utgör även i viss mån en efter representativa grunder verkställd arbetslöshetsräkning,
vilken åtminstone i några avseenden kan bidraga att belysa den
sociala sammansättningen av arbetslöshetskommittéernas nuvarande klientel.

Detta får sin karaktär därav, att det så att säga utgör restbeståndet utav
en här av arbetslösa, vartill vårt land aldrig förut sett motstycke, men varav
drygt två tredjedelar numera efter hand åter uppsugits av näringslivet och insatts
i produktivt arbete. Gången av nu berörda utvecklingsprocess belyses genom
följande siffror för totalantalet uppgivna arbetslösa vid olika tidpunkter enligt
arbetslöshetskommissionens rapporter:

Statsutelcottels utlåtande Nr 30.

(il

1921 1922

Tidpunkt:	so/,1	31/i»	s7*	as/,	373	30 /t	31/6	3°/e
Arbetslösa . . .	. 117,000	132,000 1922	163,000	156,000 1923	149,300	124,700	81,500	49,300
Tidpunkt:	31/,	31/s	30/o	31/io	3 °/n	31/ia	31/i
Arbetslösa . . .	. 38,300	36,000	35,100	37,300	43,500	45,900	55,500

Enär den successiva nedgången, av kristidsarbetslösheten alltifrån febr.
1922 — vilken endast skenbart avbrytes genom den hösten 1922 såsom vanligt återkommande
säsongarbetslösbeten — kunde tänkas ha föranletts av en selektionsprocess
från industriens sida, skulle man kunna förvänta, att inom det nuvarande beståndet
av arbetslösa borde, åtminstone inom andra branscher än de egentliga säsongyrkena,
förefinnas ett förhållandevis stort antal sadana arbetare, vilka även under
mera normala förhållanden i första hand rekrytera den »industriella reservarmén»,
sålunda å ena sidan de gamla arbetarna, vilkas avtagande kroppskrafter gorå
dem mindre eftersökta och användbara, å den andra de helt unga arbetarna, beträffande
vilka de humanitära skälen för bibehållande och återtagande äro jämförelsevis
svaga, och vilka arbetsgivaren på grund av deras obetydliga yrkesvana
merendels relativt lätt kan avvara.

Fördelningen på ungn, yngre och. medelålders Scimt gamla arbetare bland
de i februari 1923 arbetslösa belyses, i den mån den bland dem undersökta gruppen
kan anses vara representativ för hela beståndet, genom nedanstående uppställnings
första avdelning, vars siffror äro hämtade ur förestående tab. 4—6,
medan den senare anger den normala åldersuppbyggnaden inom ifrågavarande
yrkesgrupper före kriget på grundvalen av 1910 års folkräkning:

Järnbruksarbetare . .	Arbets-lösa med ålders-uppgifter 1923 . . 761	Därav (i %) i intill 25—50 25 år år 218 63T
Mek. verkst.arbetare .	. . 4,694	14-3	64-2
Typografer o. d.	. . 105	17-1	68-6
Byggnadsarbetare . .	. . 201	135	57-0

Antal ar -

äldern	betare enl.	Därav (i %) i	åldern
över	1910 års	intill	25-50	över
50 år	folkräk- ning	25 år	år	50 år
15''1	11,602	19-7	56''5	23-8
21-5	28,061	250	598	152
14-3	5,989	42-7	49-G	7-7
29-5	36,845	24-5	53''ö	220

Såväl den säsongindustrien representerande gruppen av arbetslösa byggnadsarbetare
som de arbetslösa inom de för den egentliga tillverkningsindustrien
representativa arbetarfacken förete vissa avvikelser från folkräkningstalen. Beträffande
järnbruksarbetarna framträder någon övertalighet i fråga om de mycket
unga arbetarna, medan för verkstads- och övriga arbetare detsamma gäller beträffande
de gamla arbetarna. Detta är dock knappast det mest utmärkande
draget för de arbetslösa av februari 1923, utan detta synes fastmer vara en starkare
representation än normalt för just de arbetskraftigaste åldrarna mellan 25
och 50 år. Detta anmärkningsvärda förhållande — som står i strid mot vad man
närmast vore böjd att antaga — är tydligen en verkan av vissa särskilda faktorer.
En sådan torde kunna sökas däruti, att 1920 års oerhört våldsamma kris

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

bragt ett sa stort antal företag och fabriksavdelningar att helt inställa sin rörelse
och avskeda sin personal, att dessa grupper tryckt sin prägel på beståndet
i dess helhet mera än de från bestående företag successivt entledigade enskilda
arbetarna. Huvudfaktorn torde emellertid vara arten av den från det allmännas
sida, särskilt under den senaste tiden, förda arbetslöshetspolitiken, till följd av
vilken särskilt ungkarlar i mycket stor utsträckning avskiljts från de understödda
och såsom en konsekvens därav antagligen även från de anmälda arbetslösa.
Dessa ha därför till större delen kommit att utgöras av familjeförsörjare,
vilka varit med starkare band knutna till hemorten och ansett sig äga grundade
förhoppningar om att inom icke alltför lång tid bliva återtagna på sitt gamla
arbetsställe. ö

Av intresse i detta sammanhang är en jämförelse med åldersuppgifterna
från de enda arbetslöshetsräkningar, som tidigare företagits i vårt land, nämligen
de, som avhöllos i januari månad åren 1909 och 1910. Några huvudsiffror därifrån
anföras här nedan:

Antal arbets-lösa 12/i 1909	Därav (i %) i intill 95—50	åldern över	ej upp-	Antal arbets-lösa sl/i 1910	Därav (i %) intill 25—50	i åldern över ei
ZO är	är	50 år	giv.	25 år	år	50 år	nppgiv.
Järnbruksarb. o. d. . . 657	46-7	43-1	9-6	0-fi	1,022	328	54-5	12-3	0-4
Mek. verkst.arb. o. d. . 1,794	504	40-0	9-2	0-4	1,269	34-7	49-9	15-1	0-3
Typografer o. d. . . . 69	435	53-7	2-8	—	264	40-9	47-3	11-8
Byggnadsarbetare ... 7 693	23-0	54-6	22-1	0''3	4,598	155	574	26-3	0-8

Såväl 1909 som 1910 års siffror, vilka senare i någon mån präglats utav
efterverkningarna från 1909 års storstrejk, synas häntyda på en arbetslöshet av
Togen. avvikande typ från den, som efter undersökningsmaterialet att döma
förelag i februari 1923. Tydligen hade man 1909—10 i huvudsak att göra med
en genom vissa, i jämförelse med de nuvarande rätt lindriga och tillfälliga, krisförhållanden
skärpt säsongarbetslöshet.

I det föregående ha vid redogörelsen för 1923 års arbetslöshetsförhållanden
de särskilda industriernas arbetare tagits under ett, utan hänsyn till de växlande
yrkesspecialiteter, som ingå bland desamma. Tab. 3—6 möjliggöra emellertid
en viss differentiering härutinnan, i det att grovarbetare o. d. redovisats för
sig. Det framgår härav, att bland grovarbetarna den arbetsdugligaste gruppen
25 50 ar är ungefär lika talrikt företrädd som bland yrkesarbetarna.

Att antalet unga arbetare bland de redovisade arbetslösa icke är större
än det ovan uppvisats vara, är ägnat att väcka en viss förvåning även med hänsyn
till de betydande förändringar, som under senaste årtionde inträtt i vårt
folks åldersuppbyggnad genom^ den av den avstannade emigrationen föranledda
kraftiga ökningen av ungdomsåldrarnas numerär. Under krigskonjunkturen löstes
problemet att bereda nya lönande sysselsättningar för de c:a 100,000 manliga
individer, som kunna beräknas inga i denna merbetolkning, utan synbar svårighet
genom industriens enorma expansion — vilken enbart inom den mekaniska

verkstadsindustrien lär ha medfört arbetarstockens utökning med c:a 30 000 man_

samt de ökade arbetstillfällen, som bl. a. genom statens ingripande bereddes vid
bränsleavverkning och nyodling. Till belysning av denna den industriella arbets -

Statsutskottets utlåtande Nr DO.

kraftens kristidsexpansion lämna även föreliggande arbetslöshetsuppgilter ett bidrag,
i det att å desamma upptagits en fråga om, när den arbetslöse inträtt
i sin nuvarande industri (yrke). Svaren på denna trågepunkt hava sammanfattats
här nedan:

Antal arbetslösa med uppg. i detta avseende
Därav sådana, som inträtt i ind. arb

år 1915 el. senare

antal

Järn- bruks- indu- stri	Såg- vcrks- indu- stri	Pappers- masse- industri	Mek. verk-stadsin-dustri	Övrig ind. i Stockholm o. vissa andra orter
1,560	417	109	4,667	1,567
719	215	81	1,584	979
46-1	51-6	74-3	33-9	62-5
i tab.	4—6	meddelas rörande yrkesåldern i

kombination med levnadsåldern, befinnes det, att de i tablån angivna, f. n. övertaliga
arbetare, som under krigskonjunkturen inträtt i industrien, ej blott innefatta
de ovan angivna »unga» arbetslösa, utan även ett stort antal yngre och medelålders
sådana.

Stockholm den 6 mars 1923.

Bertil Nyström.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bilaga 2.

P. M.

angående aktuella arbetskonflikter av större omfattning.

(Utarbetad inom K. Socialstyrelsen).

Lockout vid järnbruken.

Den 5 mars 1920 träffades mellan järnbruksförbundet och svenska metallindustriarbetarförbundet
en överenskommelse om bl. a. arbetstidens förläggning
och fördelning vid järnverken efter arbetstidslagens ikraftträdande. Ifråga om
2-skiftsarbete bestämdes i uppgörelsen, att sådant finge förläggas till vilken tid
som helst av veckan, under villkor av 39 timmars stillestånd för sön- och helgdagsvila.
Vid arbete i 3-skift skulle ordinarie arbetstiden likaledes kunna förläggas
till vilken tid som helst av veckan, under förutsättning att för sön- och
helgdagsvila bereddes stillestånd om 24 timmar eller, där särskild måltidsrast anordnades
under skiftet, 18 timmar. Därest arbetsrådet, jämlikt arbetstidslagens
§ 5 mom. 2, medgåve längre arbetstid än i genomsnitt 48 timmar i veckan, skulle
som ordinarie arbetstid räknas hela veckan (med visst procenttillägg å timpenning
för arbete under sön- och helgdagar). Detta gällde även för andra fall, där
kontinuerlig drift anordnades, men arbetsrådets medgivande ej erfordrades på
grund av att arbetstiden för varje arbetare icke överstege i genomsnitt 48 timmar
i veckan.

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser uppstodo svårigheter på en del
platser, framför allt vid verk, där kontinuerlig drift veckan runt (ständig eld)
ifrågasattes. Från arbetarsidan restes nämligen ett bestämt motstånd mot införande
av söndagsarbete. Vid förekommande medgivande av arbetsrådet att uttaga
56 timmars arbetsvecka (helkontinuerlig drift med sju 8-timmars skift per
man) godkände arbetarna sådan skiftsindelning å driftsavdelningar, där arbetet
tidigare hade fortgått veckan runt (bl. a. hyttor), men motsatte sig borttagande
av söndagsstillestånd i fall, där sådant förut tillämpats. Detta avsåg särskilt en
del martinverk.

Sedan uppgörelsen av den. 5 mars 1920 utgått vid årsskiftet 1920/21, har
nytt_ avtal ej blivit upprättat vid järnbruken. Ifråga om arbetstidsindelningen
har i stort sett följts bestämmelserna i 5-mars uppgörelsen, med den inskränkning
i tillämpningen av helkontinuerlig drift, som ovan antytts. Förhandlingar hava
upprepade gånger förts mellan parterna, utan att överenskommelse kunnat vinnas.
Järnbruksförbundet har vid dessa förhandlingar, med stöd av arbetsrådets
beslut, sökt genomdriva kontinuerlig drift vid martinverken, medan metallindustriarbetarförbundet
fasthållit vid förutvarande anordning med söndagsstillestånd.
Vidare har järnbruksförbundet påyrkat omläggning av skiftindelningen vid valsverken.
Arbetet vid dessa har gått i dels 2-skift, dels 3-skift med söndagsstille -

/Statsutskottets utlutande Nr 30.

stånd (48 timmars arbetsvecka). I syfte att åstadkomma besparingar i bränsle -kostnader och för att avlägsna vissa tekniska olägenheter vid framställning av
kvalitetsstål föreslogo nu arbetsgivarna en koncentration av drifttiden vid valsverk
till omkring 4’/a dygn i början av veckan. Arbetstiden .skulle bliva 11 ä
12 timmar per dygn, men utan att överstiga 48 timmar i veckan. Arbetarna
voro icke villiga att godtaga en sådan skiftindelning, vilken enligt deras mening
innebure ett alltför stort avsteg från lagens rätta mening och syfte. Även befarade
man på arbetarsidan, att arbetsgivarna komme att söka utnyttja ledigheten
i slutet av veckan (2Va dygn) till övertidsarbete, varigenom den .sammanhängande
vilotiden, som med hänsyn till det ovanligt tunga och krävande arbetet vore
nödvändig, bleve illusorisk.

Efter det att förhandlingar mellan parterna i december månad 1922 strandat,
huvudsakligen på grund av ovannämnda meningsskiljaktigheter ifråga om
arbetstiden, beslöt järnbruksförbundet att fr. o. m. den 15 januari 1923 tillämpa
den föreslagna skiftindelningen.

Lönefrågan har vid järnbruken för närvarande varit mindre framträdande
än tvisten om arbetstiden. I varje fall synes den icke hava varit i sådant läge,
att den ensam skulle ha framkallat en allmän konflikt. Från 1920 års topplöner
torde lönerna vid senaste årsskifte i medeltal ha reducerats med c:a 46 %. Någon
ytterligare generell nedsättning har sedan dess icke vidtagits, meD har järnbruksförbundet
fr. o. m. den 15 januari borttagit de s. k. barnbidragen samt verkställt
en reglering nedåt för vissa arbetargrupper vid en del verk, vilkas löner i förhållande
till andra arbetares legat jämförelsevis högt.

Vid fullföljandet av beslutet om ändrad skiftindelning den 15 januari 1923
utbröto omedelbart öppna konflikter å en del platser. Arbetarna infunno sig icke
till arbetet på av arbetsgivarna bestämda tidpunkter för skiftens början utan inställde
sig i förutvarande ordning. Från arbetsgivarsidan betraktades arbetarnas
uteblivande från föreskrivna arbetstider såsom strejk. Arbetarna åter ansågo sig,
då de icke fingo börja arbetet i enlighet med den gamla skiftindelningen, utestängda
eller m. a. o. lockoutade. Denna situation inträffade den 15 januari vid
valsverken i Forsbacka, Hagfors, Munkfors, Stjärnsund och Söderfors. '' Sedermera
utvidgades konflikten den 21 januari av samma anledning till valsverk vid Avesta,
Bofors, Degerfors, Domnarvet, Fagersta, Kolsva, Långshyttan, Nyby, Nykroppa,
Smedjebacken, Surahammar och Österby järnbruk samt den 24 januari till Laxå
valsverk. Den 15 januari hade arbetsinställelse dessutom utbrutit vid smältvalsverket
i Boxholm på grund av att mottagareplatserna vid lancashiresmedian indragits,
vilket arbete arbetsgivaren påfordrade utfört av smederna själva. Samma
dag inställdes arbetet även vid en del glödgningsugnar i Sandviken.

Med anledning av konflikterna beslöt svenska arbetsgivareföreningen den
17 januari medgiva järnbruksförbundet att, därest icke före den 29 januari samtliga
konflikter blivit bilagda på villkor, som vunnit godkännande av järnbruksförbundet
och svenska arbetsgivareföreningen, nämnda dag verkställa lockout vid
samtliga till förbundet anslutna järnverk.

Sedan ett sista försök den 23 januari att genom förhandlingar lösa konflikterna
misslyckats, trädde lockouten i kraft på utsatt dag. Antalet av densamma
berörda arbetare uppgår till omkring 20,000.

Den 6 februari förordnade Kungl. Maj:t direktör Allan Cederborg att såsom
särskild förlikningsman medla i konflikten vid järnbruken. Förlikningsman Bihang

till riksdagens protokoll 1923. 6 samt 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 9

66 Statsutskottets utlåtande Nr 30.

nen kallade parterna till förhandlingar till den 26 februari, vilka emellertid bievo
utan resultat.

Lokala arbetsinställelser inom mekaniska verkstadsindustrien.

Med 1921 års utgång utlöpte det mellan Sveriges verkstadsförening och
vederbörande fackförbund slutna riksavtalet inom mekaniska verkstadsindustrien
ävensom därmed sammanhängande lokala överenskommelser. Förhandlingar mellan
organisationerna i december månad 1921 och inför en av Kungl. Maj:t särskilt
förordnad förlikningskommission i februari och mars månader 1922 ledde icke till
uppgörelse, Arbetet fortgick under år 1922 (med tidvis lokala arbetsnedläggelser)
utan avtal. Utgående löner hade under år 1921 reducerats med omkring 20 %,
och i början av år 1922 vidtogs ytterligare nedsättning med i genomsnitt 24 %.
Vid årsskiftet 1922—23 var lönenivån sålunda omkring 44 % under 1920 års topplöner
(enligt uppgifter från arbetarsidan c:a 46 %). Därjämte hade genomförts
vissa ändringar i övriga arbetsvillkor, såsom nedsättning av övertidsprocenten,
borttagande av timlönsgaranti vid allt ackordsarbete m. m.

Den 11 januari 1923 tillställde verkstadsföreningen sina medlemmar en
cirkulärskrivelse av följande lydelse:

»Efter det samtliga Sveriges verkstadsförenings medlemmar å kretsmöten beretts
tillfälle att yttra sig i fråga om löne- och arbetsförhållandena för arbetarna samt därvid
från medlemmarnas sida med mycken skärpa framhållits, att en reduktion av lönerna måste
äga rum, för att söka vinna förutsättningar för industrien att erhålla arbete, bar nu föreningens
överstyrelse, som funnit de av medlemmarna sålunda framförda önskemålen fullt
befogade — det är bl. a. konstaterat, att levnadskostnadsindex sedan de nuvarande lönerna
fastställdes nedgått från 216 till 183 — beslutat sänkning av löneförmånerna för arbetare,
anställda hos medlemmarna, att utföras i enlighet med närmare angivna grunder. Vidare
skall, intill dess av överstyrelsen annorlunda bestämts, iakttagas:

Arbetsgivaren är icke berättigad att under alla förhållanden garantera timpenningen.
Om ett arbete misslyckas, bör arbetsgivaren, där han finner det uppenbart, att misslyckandet
icke berott på försumlighet eller vårdslöshet från arbetarens sida, betala efter arbetarens
timpenning.

Extra förmåner, såsom dyrtidstillägg, familjebidrag, kortare ordinarie arbetstid än
48 timmar per vecka, fri medicin, betalning för gångtid, »extra timmar», kafferaster, »tvättminuter»,
»stämplingsminuter», respittider, naturaförmåner, såsom fria eller underbetalda förnödenheter
m. m. skola nu definitivt bortfalla. Hyror böra efter hand regleras efter i orten
gällande priser.

För arbete, utfört å övertid, betalas, utöver eljest utgående avlöning, ett tillägg utgörande
nedan angivna procent å arbetarens timlön:

å vardagar:

2 timmar närmast före eller närmast efter ordinarie arbetstid 25 %;

övrig arbetstid 50 %;

å sön- och helgdagar:

50 % för verkstadens eget arbete;

100 % för annat arbete.

Sön- och helgdagstider räknas fr. o. m. kl. 6 em. dagen före sön- och helgdag till

Statsutskottets utlåtande Nr 30. 07

kl. 10 em. nästa dag, eller när två eller flera sön- och helgdagar följa på varandra till kl.
10 em. den sista av dem.

Obs! Här erinras om bestämmelsen ang. arbetstiden i verkstadsreglerna av 1920:

Den vid vederbörande verkstad fastställda allmänna arbetstiden avser de vanliga
verkstadsarbetarna och det normala arbetet, medan för särskilda fall och arbetare annan
arbetstid må fastställas; och åligger det envar arbetare att noggrant iakttaga den för honom
gällande arbetstiden. Vid arbetstidens början skall han befinna sig, arbetsklädd, på sin
plats och omedelbart börja arbetet.

Med avseende å denna bestämmelse påpekas, att därunder exempelvis bör komma
det fall, då enligt lagen om arbetstidens begränsning (resp. särskilt tillstånd av arbetsrådet)
för förberedelse- och avslutningsarbeten medgives en längre arbetstid än för arbetarna vid
verket i allmänhet. I sådant arbete kan resp. arbetare icke göra anspråk på övertidsersättning.

Arbetet utom verkstaden. Vid arbete å annan ort än där verkstaden är belägen —
varest arbetaren måste övernatta — erhåller arbetaren utöver sin vanliga lön, antingen fritt
logi och vivre, båda av tillfredsställande beskaffenhet, eller ock ersättning därför, som må
avvägas efter levnadskostnaderna på platsen, men som vid normala förhållanden bör hålla
sig vid 4: — å 5: — kr. pr dag.

Tidpunkt för genomförande. Ovanstående lönereglering skall vara genomförd, senast
fr. o. m. den avlöningsperiod, som infaller näst efter den 1 februari 1923.

Den beslutade sänkningen av löneförmånerna har beräknats till i medeltal
10 %. Då reduktion tidigare verkställts med 44 ä 46 %, skulle alltså nedsättningen
fr. o. m. den 1 februari utgöra 49 ä 51 % på 1920 års topplöner.

En särställning inom verkstadsindustrien intog under år 1922 Nydqvist &
Holms A. B. i Trollhättan på grund av vissa leveranser till Ryssland. Separatavtal
hade upprättats vid verkstaden, innebärande i stort sett bibehållande av de
gamla löneförmånerna. Detta avtal uppsades från arbetsgivarsidan den 4 oktober
1922, enär enligt arbetsgivarens mening förändrade leveransvillkor nödvändiggjorde
en sänkning av lönerna till paritet med lönenivån inom verkstadsindustrien i
övrigt. Beslutet om lönesänkning sattes i verket från nyåret 1923. Även vidtogs
ändring av arbetsvillkoren i övrigt, bl. a. därutinnan, att timpenningen icke längre
finge vara utan vidare garanterad vid ackordsarbete. Denna princip både verkstadsföreningen
sökt genomföra vid övriga verkstäder redan från och med år 1922.
Arbetarna hos Nydqvist & Holms A.B. gjorde framställning till verkstadsledningen
om viss begränsning av reduceringar utav timlöner och ackordspriser samt om
garanterad timlön vid ackordsarbete.

Förhandlingar med anledning av denna hänvändelse medförde ingen uppgörelse,
och den 18 januari nedlades arbetet av gjuteriarbetarna, följande dag den
19 av övriga arbetare. Ett medlingsförsök av statens förlikningsman, i slutet av
januari månad ledde ej heller till konfliktens biläggande. Antalet i arbetsnedläggelsen
deltagande arbetare uppgår till inemot 2,000.

Den allmänna lönereduktionen inom verkstadsindustrien (i enlighet med
anförda cirkulärskrivelse från verkstadsföreningen) föranledde öppna konflikter på
åtskilliga platser. Den 30 januari nedlades arbetet vid A.B. International Harvester
C:o i Norrköping (bindgarnsfabrik), den 1 fe ruari hos A.B. Bröderna Ljungdell,
Malmö, den 4 februari vid Motala verkstad, den 5 februari vid A.B. Sundsvalls
Förenade verkstäder, A.B. Mohögs mekaniska verkstad och Kockums mekaniska
verkstads A.B. (gjuteriet), den 7 februari vid A.B. Hässleholms verkstäder,

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

dei! 8 k$ruari Vld A B‘ Grötaverken, A.B. Växlar och Signaler i Örebro (giuteriet)
A^B. Alingsås verkstäder, A. J. Anderssons & C:o gjuteri, Malmö, samt den 16
februari vid Ljunggrens verkstads A.B. i Kristianstad. Dessa arbetsnedläggelser
omfatta c:a 3,000 man. Tillsammans med arbetarna vid Nydqvist & Holm uppgå
de av konflikterna inom verkstadsindustrien berörda arbetarna sålunda till omkring
5,000.

Den av Kungl. Makt i januari månad 1922 förordnade förlikningskommissmnen
ingrep nu och kallade ombud för verkstadsföreningen och berörda fackförbund
till underhandlingar i Stockholm den 15 februari. Dessa förhandlingar
avslutades den 20 februari, varvid kommissionen framlade förslag till avveckling
av pågående öppna konflikter jämte förslag till kollektivt avtal för verkstadslndustrien
att gälla till årets slut. Om förslaget godkännes, skola alla stridsåtgärder
vara hävda senast den 5 mars. Svar avgives den 2 mars, men har
fristen på arbetsgivarnas begäran förlängts till den 9 mars.

Lockout inom sågverksindustrien.

Den 1 februari 1923 utlöpte mellan sågverksförbundet och svenska sågyerksmdustriarbetarförbundet
gällande allmänna bestämmelser för kollektivavtal
ävensom de lokala löneavtalen inom sågverksindustrien. Uppsägning hade verkställts
från arbetsgivarsidan, som påyrkade reduktion av löneförmåner med 12 %
och ändringar av de allmänna bestämmelserna, särskilt i fråga om övertids- och
semesterersättning. Arbetarpartens motförslag innebar löneförhöjning med 15 %
och vissa krav utöver tidigare allmänna bestämmelser ifråga om olycksfalls- och
sjukersättning, semester m. m.

Genom förhandlingar inför landshövding Kvarnzelius, som den 9 november
1922 förordnats att medla i tvisten, utjämnades så småningom skiljaktigheterna
mellan parterna, så att vid sammanträden den 19 och 20 januari det syntes vara
möjligt att vinna enighet i lönefrågan genom prolongation av 1922 års avtal. På
grund av vissa starka motsättningar ifråga om allmänna bestämmelser kunde
emellertid uppgörelse icke komma till stånd.

Två (lagar före sistnämnda förhandlingstillfälle hade sågverksförbundet hos
svenska arbetsgivarföreningen begärt och erhållit tillstånd att från den 1 februari,
därest icke före nämnda dag överenskommelse träffats, verkställa lockout
vid samtliga arbetsplatser inom förbundet med undantag av de till förbundet anslutna
flottningsföreningarna.

Ett; sista medlingsförsök den 30 januari, två dagar före lockoutens verkställig!)
etstid, blev utan resultat. Någon realbehandling av kvarstående tvistepunkter
i de allmänna bestämmelserna förekom icke vid detta tillfälle, enär landsorganisationens
ombud omedelbart vid förhandlingarnas början avgav den förklaringen,
att man pa arbetarsidan som villkor för uppgörelse inom sågverks- och
pappersmasseindustrierna krävde en lösning samtidigt av skogskonflikterna, i vad
dessa berörde enskilda arbetsgivare, som jämväl vore intresserade i de båda förstnämnda
industrierna.1 Svenska arbetsgivarföreningens representanter förklarade,

Medlings sam man träde i skogskonflikterna hade dagen förut, den 29 januari, avbrutits, sedan
därvid närvarande representanter för ett antal skogsintressenter bestämt vägrat att ingå i någon som
helst diskussion med arbetarnas ombud.

Statsutskottets utlåtande AV 30.

(1!)

att vare sig arbetsgivareföreningen eller sågverksförbundet ägde befogenhet att
föra förhandlingar rörande skogsavverkningskonflikterna. Då givetvis ingen förhandling
beträffande sistnämnda konflikter kunde ifrågakomma mellan de tillstädesvarande
förbundsrepresentanterna, blevo förhandlingarna för sågverksindustrien
avbrutna.

Lockouten trädde sålunda i kraft den 1 februari. Det berörda arbetarantalet
beräknas utgöra 24,000.

Den 7 februari sammanförde förlikningsmannen parterna ånyo, sedan utsikter
visat sig till lösning av skogskonflikterna eller i varje fall till avlägsnande
av arbetarsidans villkor för uppgörelse inom sågverksindustrien. Underhandlingarna
blevo den 10 februari ajournerade för beredande av tillfälle till vissa
specialförhandlingar beträffande avtal vid en del platser, där svenska träarbetareförbundet
representerade arbetarparten, och återupptogos den 17 februari.
Även denna gång måste emellertid förhandlingarna avbrytas utan uppgörelse,
ehuru tvisterna i stort sett voro begränsade till övertidsprocentens och. semesterersättningens
storlek. För träarbetareförbundets del kvarstodo dock tvister även
i lönefrågorna.

Sedermera framlade förlikningsmannen den 23 februari medlingsförslag,
varå parterna avgåvo svar den 3 mars. Detta blev nekande.

Lockout inom pappersmasseindustrien.

Det i mars månad 1922 ingångna huvudavtalet mellan pappersmasseförbundet
samt svenska pappersindustriarbetarförbundet och svenska grov- och
fabriksarbetarförbundet, innehållande lönebestämmelser, utlöpte den sista december
1922 utan uppsägning. (Giltighetstiden för de allmänna arbetsvillkoren,
som träffades 1921, utgår först den 31 december 1923.) Pappersmasseförbundets
förslag till nytt avtal innebar nedsättning med omkring 11 # av i november och
december månader 1922 utgående löner och med c:a 16 % av genomsnittslönen
för 1922 års avtalsperiod. För huvudmassan av fabriksarbetare i högsta ortsklassen
(flertalet Norrlandsfabriker) var timförtjänsten enligt 1922 års avtal beräknad
till 96 öre under månaderna mars—juni, 88 öre juli—oktober och 86 öre november-december
(medeltal 908 öre). Den föreslogs nu av arbetsgivarna nedsatt till
76 öre. På arbetarsidan yrkade man förhöjning av motsvarande siffra till Ilo
öre ävensom sammanträngning av ortsklasserna, d. v. s. ytterligare ökning av
lönerna i de lägsta klasserna, samt höjning av utearbetarnas lönenivå till 85 %
av standardgruppens, från förutvarande 78 %.

Förhandlingar mellan parterna i november månad och . sedermera inför
landshövding Kvarnzelius, som den 30 november av Kungl. Maj:t förordnats att
såsom särskild förlikningsman medla inom pappersmasseindustrien, medförde vissa
jämkningar i parternas ståndpunkter. Uppgörelse kunde dock ej ernås före avtalets
utgång den 31 december.

Efter den 1 januari 1923 tillämpade arbetsgivarna, i enlighet med tidigare
meddelat beslut, de föreslagna lönerna. Som en följd härav utbröto omedelbart
strejker vid en del fabriker och efter hand utvidgades dessa, så att vid mitten
av januari månad arbetet var nedlagt vid ett 30-tal fabriker av omkring 6,000
arbetare.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

På grund av konflikterna erhöll pappersmasseförbundet det 17 januari
svenska arbetsgivarföreningens tillstånd att, därest icke före den 29 januari samtliga
konflikter inom förbundet vore bilagda på villkor, som godkändes av förbundet
och arbetsgivarföreningen, nämnda dag verkställa lockout vid samtliga
arbetsplatser inom förbundet med undantag av pappersbruken i Jössefors och
Brättne, där lockouten skulle träda i kraft den 1 februari. (Avtalen vid dessa
båda bruk utlöpte först den 1 februari).

Ett nytt medlingsingripande av förlikningsmannen den 18—20 januari medförde
ej konflikternas biläggande. Parterna närmade sig varandra vid detta tillfälle,
så att skiljaktigbeterna i stort sett begränsats till knappa 5 öre på timförtjänsten
för den ovannämnda standardgruppen av arbetare. Arbetsgivarna voro
sålunda villiga att medgiva en prolongation av november-decemberlönerna (86 öre),
medan arbetarna syntes benägna att reflektera på medeltalet av 1922 års avtal’
(90-8 öre).

Den beslutade lockouten trädde i kraft på bestämda dagar. Dessförinnan
både strejkerna utvidgats till att omfatta ett 90-tal fabriker och inemot 13,000
arbetare. Lockouten berör 90 fabriker, sysselsättande 17,000 arbetare.

Sedermera kombinerades denna konflikt, liksom avtalstvisten inom sågverksindustrien,
av landsorganisationen med skogskonflikterna. Efter avkopplingen
av detta^ binder för uppgörelse (jfr sågverken) och efter förnyade underhandlingar
den 7 och 8 februari framlade förlikningsmannen ett förslag till uppgörelse,
som emellertid vid företagen omröstning bland arbetarna blev med stor
majoritet förkastat. Arbetsgivarna godkände detsamma.

Enligt förlikningsmannens förslag skulle den beräknade timförtjänsten för
standardgruppen av arbetare i högsta ortsklassen bliva densamma som under
november—december månader 1922 eller 86 öre. Men därjämte föreskrevs, att
normalproduktionen, som ligger till grund för löneberäkningen, skulle vid varje
fabrik, sedan den blivit fastställd i enlighet med vissa överenskomna regler, sänkas
med 5 %. Ju lägre normalproduktionen är beräknad, desto större möjligheter
föreligga för arbetarna att uppnå en förtjänst som ligger över den beräknade
timinkomsten. Arbetsförtjänsten ökas nämligen för driftsarbetarna i samma
proportion, som det producerade tontalet massa stiger över den beräknade, i avtalet
fastställda produktionssiffran.

Vidare skulle enligt förslaget lönenivån i de lägsta ortsklasserna (III, IV
och V), som huvudsakligen omfatta värmlandsfabrikerna, böjas från resp. 89, 84
och 78 % av högsta klassens till resp. 90, 85 och 80 %. Slutligen skulle vid samtliga
fabriker utearbetarnas timlön fastställas till 80 % av standardgruppens i
i stället för förutvarande 78 % (69 öre i ortsklass I mot tidigare 67 öre).

Sedan parterna den 14 februari avlämnade svar å förlikningsmannens förslag,
hava ytterligare förhandlingar icke förekommit.

Stockholm den 6 mars 1923.

Statsutskottets utlåtande Nr dt).

Bilaga 3.

P. M.

angående arbetslösa fackföreningsmedlemmars rätt att deltaga i behandling
av frågor, som röra organisationernas förhållande till arbetsgivare
samt rätten att erhålla konfliktunderstöd.

(Enligt uppgifter, meddelade av vederbörande fackförbund).

Som allmän regel gäller, att arbetslös medlem, som erlagt förfallna medlemsavgifter,
eller under den tid, som arbetslösheten varat, erhållit befrielse från
dylika genom s. k. fristämpling. äger deltaga i sin fackförbundsaydelnings sammanträden
beträffande alla ärenden, som ej röra sig om gällande kollektivavtals
uppsägning, förslag till nytt avtal, fråga angående arbetsnedläggelse eller om förslag
till uppgörelse med arbetsgivarna under eller utan pågående arbetskonffikt.

Rörande sistnämnda frågor tillämpas inom fackförbunden något växlande
tillvägagångssätt, men i de flesta och i vane fall de största fackförbunden föreligga
bestämda föreskrifter, antingen i gällande stadgar eller genom särskilda
kongressbeslut, att arbetslös medlem icke får deltaga i behandlingen av ovan
angivna frågor, samt ej heller är berättigad att uppbära konfliktunderstöd vid

arbetsnedläggelse^^.^ eUer generellt svar kan därför icke utan vidare lämnas,
utan har det blivit nödvändigt att undersöka detta problem antingen genom underhandsförfrågningar
hos olika fackförbund eller genom granskning av fackförbunden^
st-^e|ujtatet ^ärav framgår av närslutna tablå, och särskilt uppgives från
de fackförbund, där förbud ännu icke genomförts för arbetslös medlem att deltaga
i vissa ärendens behandling, att en bestämd tendens förefinnes att förbehålla de i
arbete kvarstående medlemmarna rätten att ensamma avgöra frågor om avtalsuppsägning,
uppgörelse om nytt avtal samt beslut om arbetsnedläggelse.

Av närslutna förteckning framgår, att inom 17 fackförbund tillatas även
arbetslösa medlemmar att deltaga i behandlingen av kollektivavtals uppsägning,
under det att 13 fackförbund icke tillåta detta.

17 fackförbund tillåta, att arbetslösa medlemmar deltaga i behandlingen av
uppgörelse eller förlikningsförslag, under det att 13 fackförbund förbehålla denna

prövning åt dem, som stå i arbete. . , . , , ,

7 fackförbund tillåta, att arbetslösa medlemmar deltaga i beslut om arbetsnedläggelse,
och 22 fackförbund förbehålla dem, som stå i arbete, att härom fatta

beslut

I ett fackförbund tillämpas beträffande i kol. 1 och 2 av tablån upptagna
frågor olika tillvägagångssätt för olika yrkesgrupper inom förbundet.

Statsutskottets utlåtande Ni'' 30.

Tablå

utvisande arbetslösa medlemmars ställning till vissa frågor inom till landsorganisationen
hörande fackförbund. (Enligt gällande stadgar, kongressbeslut eller
praxis — uppgifter, meddelade av vederbörande fackförbund.)

i I Namn		1	1	2	1	3		4	\| \|
Får åt i beslut om ! uppsägning av kollektiv-avtal.	betslös medlen i behandling av uppgörels eller förlik-ningsförslag	a deltaga , i beslut om arbetsned-läggelse	Erhåller ar-betslös med-lem konflikt-understöd vit strejk eller lockout	Anmärkningar
Träarbetarförb......	Ja	1 - Nej	Ja	Nej	! _	I Nej		'' Nej	[Beträffande 1 o. 2 1 •j olika för olika
Bleck- o. plåtslag. förb. .	J a	_		1 ___				1 Nfii	I grupper.
Sågverksindustriarb. förb.	1 Ja	—	Ja	—		! Nej	_	i Nej	(Ingå bestämm. fin- \| 1 nas beträff. 1 o. !
Måleriarb.-förbundet . .	Ja	_	Ja	_			Ja		I 2.
1 Skrädderiarb.-förb. . . .	Ja		j Ja	—	Ja	\| _	Ja	_	[Någon kontroll < betr. 4 utövas i j
[ Sko- o. läderind.-arb.-förb.	—	Nej	—	I Nej	—	Nej	—	Nej	1 regel icke.
j Tobaksindustriarb.-förb. .	—	Nej		Nej	i	Nej	—	Nej
Livsmedelsarb.-förb. . . .	Ja	—	Ja	—	Ja	_	Ja
[ Bryggeriind.-arb.-förb. . .	—	Nej		Nej	—	Nej	—	Nej
Grov- o. fabriksarb.-förb. Tnnnbinderiarb.-förb. . .	Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej	-	Nej Nej	[Detta uppgives < dock i regel ei
Gjutareförbundet ....	—	Nej	—	Nej	—	Nej	—	Nej	} ske.
1 De förenade förb.....	—	Nej	—	Nej	—	Nej	—	Nej
! Murareförbundet ....	J a	—	Ja	—	—	Nej	—	Nej
Stenind.-arb.-förb. . . .	—	Nej	—	Nej	—	Nej	—	Nej
Gruvind.-arb.-förb. ...	Ja	—	Ja	—	_	Nej	_	Nej
Bokbindareförbundet . .	Ja	—	Ja	—	Ja		_	Nej
Väg- o. vattbyggn.-arb.- 1
förb.........	Ja	—	Ja	—	—	Nej		Nej \|
\| Transportarb.-förb. . . .	Ja	—	Ja	—	—	Nej	_	Nej ;
\| Kommunalarb.-förb. . . . \|		Nej	—	Nej	_	Nej	_	Nej
j Handelsarb.-förb..... Litografiska förb.....!	_	Nej Nej		Nej Nej	—	Nej Nej	_	Nej Nej	[I regel betalas ej kont. underst.
j Frisörbiträdesförb. . . . !	Ja	_		_	Ja				1 men de arbetsl.
I Metallindnstriarb.-förb. . j	—	Nej		Nej		Nej		Nej \|	erhålla arb. på de provisoriska
j Eldarennionen.....	Ja	—	Ja	—	J a	_	Ja	_	[ rakstugorna.
Typografförbundet ... 1	—	Nej	—	Nej	—	Nej	_ 1	Nej j
Skogs- o. flottn.-arb.-förb.	Ja	_	Ja			Npi		■NToi
Pappersindustriarb.-förb. .	Ja i	—	Ja	—	—	Nej	_ !	Nej	Någon direkt kon-troll utövas ej
Järnvägsmannaförb. . . .	Ja 1	—	Ja \|	—	— i	Nej	—	Nej	betr. 1 o. 2.

Statsutskottets utlåtande Nr HO.

1 de fall då understöd utbetalas från landsorganisationen sker detta till
förbunden och för enskilda medlemmar kommer härigenom förbundens olika bestämmelser
i tillämpning.

I landsorganisationens skrivelse till kommissionen av den 25 februari 1923
finnas i en ansluten bilaga 3 intagna vissa utdrag ur olika fackförbunds stadgar
berörande hithörande angelägenheter.

Sålunda bestämmes i stadgarna för bleck- och plåtslagareförbundet, att
arbetet ej kan nedläggas å en arbetsplats »såvida ej minst 3A av de medlemmar
frågan rör med sina namnunderskrifter försäkra sig vilja nedlägga arbetet». _

Bryggeriindustriarbetarförbundets stadgar bestämma, att strejk ej får
igångsättas »utan att minst 2/3 av avdelningens på platsen arbetande medlemmar
godkänt densamma».

Grov- och fabriksarbetarförbundets stadgar använda uttrycket »de medlemmar
saken berör», gruvindustriarbetarförbundets »de medlemmar frågan rör», järnvägsmannaförbundets
»den personal saken gäller», kommunalarbetarförbundets
»*/s majoritet av de medlemmar, vilka eventuellt komma att indragas däri», metallindustriarbetarförbundets
»som direkt beröras», sågverksindustriarbetarförbundets
»de arbetare saken gäller», tobaksindustriarbetarförbundets »beslut om strejk gällande
för viss yrkesgren avgöres av respektive specialarbetare», transportarbetarförbundets
»de arbetare saken gäller» och träarbetarförbundets »av de i yrket arbetande
medlemmarna» etc.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 23 käft. {Nr 30 Bilaga.'') 10

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Yttrande av Svenska Arbetsgivarföreningen.

Bilaga 4.

Till Statens Arbetslöshetskommission.

Sedan Statens Arbetslöshetskommission berett Svenska Arbetsgivareföreningen
tillfälle att yttra sig över Kungl. Maj:ts proposition n:r 52 till innevarande
års riksdag angående viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp
i fall av arbetskonflikt, får föreningen vördsamt anföra följande.

Den statliga verksamheten till avhjälpande av arbetslöshetens följder är
från början reglerad genom den vid krigets utbrott utfärdade, i sina huvudsakliga
delar ännu gällande K. K. angående understöd åt arbetslösa samt bidrag av statsmedel
därtill. Såsom ett av villkoren för statsbidrags utgående gäller, att den
understödssökande skall hava varit oförvållat arbetslös under viss angiven tid.
Denna oförvållade arbetslöshet skall vara dokumenterad därigenom, att han hos
organ för offentlig arbetsförmedling sökt men ej erhållit arbete. Dessa bestämmelser
hava emellertid ej varit tillfyllest, utan måst under tillämpningen kompletteras
genom föreskrifter av de kontrollerande understödsorganen, däribland främst
Statens Arbetslöshetskommission. Särskilt i fall av arbetskonflikt har det varit
synnerligen omtvistat, huru ovan angivna bestämmelser skulle tillämpas. Statens
Arbetslöshetskommission synes emellertid ända till i början av 1922 upprätthållit
kravet på att arbetskonflikt i och för sig ej befriade vederbörande frän skyldigheten
att antaga av offentlig arbetsförmedling anvisat arbete, även om detta var
av fackföreningen blockerat. Vägrades detta, skulle understödstagaren avstängas
från arbetslöshetshjälp. Kommissionens praxis i detta avseende blev emellertid ändrad
genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars, enligt vilket avstängning från arbetslöshetshjälp
ej finge ske annat än efter en prövning av Statens Arbetslöshetskommissionsarbetsutskott,
eller om detta ej var enigt, av Kungl. Maj:t. Sedermera blevo
samtliga regler angående arbetslöshetshjälpens utgående i fall av konflikt underkastade
den då sammanträdande riksdagens prövning och beslut, vilket finnes
angivet i statsutskottets memorial n:r 118. Efter att hava inledningsvis uttalat,
att den allmänt erkända principen om statens neutralitet gent emot stridande parter
å arbetsmarknaden syntes höra vidhållas jämväl ifråga om arbetslöshetspolitiken,
sammanfattade riksdagen sina bekanta direktiv för hjälpverksamhetens bedrivande
och bestämde bl. a.

att vid allmän konflikt inom ett fack, dithörande arbetare på orten resp. i
landet avstängas från såväl understöd som nödhjälpsarbeten;

att enahanda åtgärder vidtagas för vederbörande ort vid partiell konflikt,
dock icke i de fall, då densamma icke skäligen kan anses i avsevärd mån inverka
på de allmänna löne- och arbetsvillkoren inom facket för orten resp. landet.

I enlighet med dessa av riksdagen angivna grunder har sålunda i fäll av
arbetskonflikt hänvisningen till blockerat arbete genom arbetsförmedlingen blivit
i ovan angivna fall upphävd och ett mera summariskt förfarande med allmän avstängning
infört. Riksdagen har utgått ifrån, ej blott att denna hänvisning vore

Statsutskottets utlåtande Nr ■''!<). 7i>

onödig, utan att eu statlig hjälpverksamhet i dylika fall vore oförenlig med statens
neutralitet gent emot stridande parter å arbetsmarknaden.

Omedelbart efter det dessa direktiv, vilka regeringen år 1922 förklarade
sig godkänna, givit anledning till avstängning under innevarande år från arbetslöshetshjälp
av alla till sågverks-, pappersmasse- och järnbruksindustrierna hörande
arbetslösa, finner regeringen sig böra underställa samma direktiv riksdagens förnyade
prövning under framhållande av bl. a., att ett avsevärt antal av de nu
arbetslösa industriarbetarna åtminstone under de närmaste åren icke skulle kunna
vinna anställning inom sitt gamla yrke, och att det därför av humanitära skäl
skulle vara oriktigt att för dessa arbetslösa, som mist gemenskapen med sina
forna yrkeskamrater, indraga arbetslöshetshjälpen. Regeringen har fördenskull

föreslagit riksdagen ,

satt medgiva sådan ändring i de för meddelande av arbetslöshetshjälp med
tillhjälp av statsmedel gällande direktiven, att vid konflikt inom ett fack den, som
vid konfliktens utbrott var och under de sex närmast föregående månaderna oavbrutet
varit arbetslös, icke behöver avstängas från arbetslöshetshjälp, ändå att
han haft sin sista mera stadigvarande anställning inom detta fack.»

Innan föreningen går att yttra sig angående verkningarna av det föreliggande
förslaget i vad det berör de intressen, som föreningen har^ att bevaka, vill
föreningen något dröja vid ordalydelsen av själva förslaget, da det synes föreningen
ej fullt klart, hur detsamma bör tolkas. _

Det synes föreningen böra till en början utredas, vad som menas med
uttrycket »oavbrutet arbetslös». Om nu en arbetare, som under de sex manadema
närmast före konfliktens utbrott icke haft något som helst arbete vare sig inom
sitt eget eller annat arbetsområde, utan vidare är att hänföra till dem, som enligt
den föreslagna regeln icke skulle behöva avstängas, skall da även arbetslös, som
under nämnda sex-månadersperiod haft tillfälligt arbete vare sig inom sitt eget
eller annat arbetsområde under en kortare tid, anses kvalificerad för den statliga
arbetslöshetshjälpen? Möjligt är ju, att om det tillfälliga arbetet varat^endast en
vecka, vederbörande arbetslöshetskommitté anser sig böra lata nåd ga för rätt,
men om den arbetslöse från t. ex. verkstadsindustrien under en tid av t. ex. tre
månader berett sig tillfälligt arbete inom byggnadsindustrien, skall han då fortfarande
betraktas såsom kvalificerad för understöd? Om det senare är fallet, val
skall i så fall gränsen gå mellan arbete, som skall inräknas och icke inräknas i
sexmånadersperioden, och om dylikt tillfälligt arbete skall diskvalificera för understöd,
huru skall under sådana förhållanden den arbetslöse förmås att antaga
dylikt tillfälligt arbete, som, särskilt inför en hotande arbetskonflikt, kan beröva
honom möjligheten att därunder erhålla arbetslöshetshjälp?

Vidare, vad menas med arbetslös i detta sammanhang? Vilken tidpunkt
bakåt är det, som skall läggas till grund vid beräkningen av. sexmånadersperioden?
Är det den tidpunkt, då vederbörande arbetare slutade sin anställning inom
sitt fack, eller den, då han som arbetslös anmälde sig hos organ för offentlig arbetsförmedling
för erhållande av arbete, eller den, då han anmälde sig hos vederhörande
arbetslöshetskommitté för erhållande av det allmännas hjälp, eller slutligen
den, då han erhållit statlig hjälp i ena eller andra formen? Skall perioden
beräknas från den förstnämnda tidpunkten, löper man fara att under de kvalificerade
inrycka person, som av ena eller andra anledningen konsekvent undandragit
sig att söka nytt arbete; räknar man från dagen för anmälan å arbetsför -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

medlingsanstalt, kan person, som nämnda dag visserligen sökt arbete, men i
övrigt ej varit i behov av understöd, bliva befriad från avstängning. Utgår man
från dagen för anmälan om understöd, torde person, som val sökt, men förklarats
för det dåvarande oberättigad till understöd, inryckas under uuderstödsverksamketen.
Tager man slutligen dagen för erhållande av det allmännas hjälp till utgångspunkt,
hur skall man da förfara, därest en person under sexmånadersperiod^a
oj haft oavbruten hjälp, utan t. ex. på grund av vägran att antaga erbjudet
nödhj årsarbete för en tid av två månader avstängts från statlig hjälp?

Om en tillämpning av det förevarande förslaget alltså synes bereda obestridliga
svårigheter redan ifråga om det nuvarande klientelet av arbetslösa, torde
det bliva så mycket svårare att bedöma dess verkningar i allmänna, endast teoretiskt
givna fall. Om föreningen ändock vill göra ett försök därtill, så är det
för att söka belysa, huru oberäkneliga dessa verkningar kunna bliva beroende på
tidpunkten för konfliktens utbrott i förhållande till arbetslöshetens början. Föreningen
vill därvid till en början endast fästa sig vid förslagets rent kvantitativa
verkningar m. a. o. söka angiva antalet af de kvalificerade för vissa industrier
för vilka en undersökning hunnit verkställas på den korta tid, som stått till buds,’

Den första svenska industri, som drabbades av den ännu pågående krisen’
var textilindustrien. Krisen började här redan i maj månad 1920, nådde kvantitativt
sin kulmen mer än ett år därefter eller i juli 1921 för att efter ytterligare
14 månader eller i september 1922 vara praktiskt taget slut. Vid denna tidpunkt
hade textilindustrien ej blott återintagit så godt som samtliga sina förutvarande
arbetare i arbete, utan anmälde även brist på arbetskraft, särskilt kvinnlig sådan.
Krisens förlopp belyses av följande utredningar om arbetarantalet. Den första
berör 141 företag, vilka vid alla undersökningar varit desamma, och angiver arbetarantalet
dels under 1913, dels vid olika tidpunkter under åren 1920—1922
Denna utredning visar följande resultat:

Den */«	1913 . .
» V 0	1920 . .
» I5/l	1921 . .
» l6/s	> . .
> V4	* . .
> ,S/5	> . .
» \ 8	> . .
> Yio	> . .
> S1/l2	» . .
» \u	1922 . .
i Va	>
i synes	hade

Tidpunkt Antal arb.

1913.................. 26,531

27,032

Minskning sedan
den 1920

1921 .................. 20,825 23-0 %

.............. 20,287 25-0 »

.............. 20,079 25-7 >

.............. 18,506 31-5 »

.............. 17,873 33-9 »

.............. 21,639 20-0 >

.............. 24,775 8’3 >

1922 .................. 25,250 6''6 >

....... 26,137 3-3 »

bom synes hade dessa företag i stort sett samma arbetarantal åren 1913,
1920 och 1922. Något överskott av arbetskraft av det slag, varom den kungb
propositionen talar, torde ej kunna påvisas inom denna industri.

Verkningarna av den av regeringen föreslagna förändrade regeln för avstängning
torde emellertid bliva bättre belysta genom en sammanställning av de
uppgifter angående medeltalet av de hos Sveriges Textilindustriförbunds medlemmar
anställda arbetare, som årligen avlämnas till Svenska Arbetsgivareföreningen.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Här nedan angives det genomsnittliga arbetarantalet inom förbundet för varje
månad under åren 1920, 1921 och 1922 med början vid maj månad 1920, då arbetarantalet
stod högst, och i särskilda kolumner där bredvid dels antalet arbetslösa
vid samma tidpunkter, dels ock antalet arbetslösa, som i fall av konflikt inom textilindustrin
skulle vid olika tidpunkter blivit befriade från avstängning, därest
den av Kungl. Makt föreslagna regeln hade tillämpats.

Bni. Kung], Maj:ts

Tidpunkt	Antal arb. inom Sv. Textilind.-förbnnd	Antal arbets-lösa	förslag ersätt-nings berättigade vid eventuell kon
		flikt
1920 maj..........	.......... 27,943	—	—
juni........	......... . 27,919	24	—
juli..........	.......... 27,691	252	—
augusti........	.......... 27,428	515	—
september.......	..........27,017	926	—
oktober ........	.......... 26,493	1,450	—
november.......	..........25,121	2,822	—
december.......	.......... 23,448	4,495	24
1921 januari ........	..........19,812	8,131	252
februari........	..........21,829	6,114	515
mars.........	..........21,073	6,870	926
april.........	.......... 20,058	7,885	1,450
maj.........	..........19,780	8,163	2,822
juni........	..........18,984	8,959	4,495
juli..........	..........18,562	9,381	6,114
augusti........	..........19,704	8,239	6,114
september.......	..........21,169	6,774	6,774
oktober ........	.......... 22,730	5,213	5,213
november.......	.......... 23,983	3,960	3,960
december.......	..........24,816	3,127	3,127
1922 januari........	.......... 24,021	3,922	3,127
februari........	.......... 24,546	3,397	3,127
mars.........	......■ ... 25,456	2,487	2,487
april.........	.......... 25,873	2,070	2,070
maj..........	.......... 25,758	2,185	2,070
juni..........	........• . 25,652	2,291	2,070
juli..........	.......... 25,426	2,517	2,070
augusti........	.......... 26,353	1,590	1,590
september.......	.......... 26,740	1,203	1,203
oktober ........	.......... 26,881	1,062	1,062
november.......	. . •....... 27,490	453	453
december.......	.......... 27,853	90	90

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Betrakta vi förhållandena exempelvis vid tiden 14 månader efter krisens
början — alltså vid tiden omkring den 1 juli 1921 — framgår av tabellen, att
antalet arbetslösa kunde beräknas till 9,381. Vid tiden 6 månader tidigare eller
uti januari 1921 utgjorde enligt tabellen antalet arbetslösa 8,131, men nedgick
under februari samma år till 6,114 för att därefter åter ökas under de återstående
månaderna av den. i detta fall avgörande sexmånadersperioden. I fall av
konflikt under nämnda juli manad skulle — därest de nuvarande direktiven för
arbetslöshets hjälp hade tillämpats — hela antalet arbetslösa vid denna tid
— 9,381 —- hava avstängts från eventuell rätt till statshjälp; om åter den av
Kungl. Maj:t nu föreslagna regeln följts, skulle däremot av nyssnämnda antal
6,114 ha kvarstått i nödhjälpsarbete respektive understöd, medan 3,267 skulle avstängts
därifrån. Föreningen har därvid räknat med, att av det sex månader
före konfliktens utbrott förefintliga antalet arbetslösa arbetare eller 8,131 endast
6J14 — eller det lägsta antalet arbetslösa under sexmånadersperioden — kunnat
betraktas såsom oavbrutet arbetslösa under perioden. Därest man åter skulle
anse, att det arbete, som tydligen beretts ett avsevärt antal arbetslösa inom
deras eget arbetsområde under februari och följande månader, såsom tillfälligt
arbete ej skulle tagas^ i betraktande vid beräkningen av den tid oavbruten arbetslöshet
förelegat — något varom enligt ovanstående olika meningar synas kunna
göras gällande — skulle 8,131 arbetslösa hava fortsatt såsom understödsberättigade
och endast 1.250 arbetslösa avstängts.

Rörande järnbruksindustrien, där konflikt för närvarande råder och som
sålunda skulle direkt beröras av den av Kungl. Maj:t föreslagna regeln bakåt,
har föreningen låtit verkställa en liknande utredning över antalet hos Järnbruksförbundets
medlemmar anställda arbetare avseende tiden från den 1 juni 1920 då
antalet var störst, till och med år 1922.

Tidpunkt 1920 1 juni ......	Antal arb. inom Järnbruks-förbundet	Antal arbets-lösa	Enl. Kungl. Maj :ts förslag ersätt-ningsberättigade vid event. kon-flikt
i juli......		275	—
1 ang.......		354	_
1 sept.....• .		760	—
1 okt.......		652	—
1 nov.......		918	_
1 dec.......		1,740	—
1921 1 jan.......		5,626	275
1 febr.......		5,159	354
1 mars .....		5,641	760
1 april......		6,107	652
1 maj......		5,215	918
1 juni.......		6,426	1,740
1 juli.......	........ 26,042	7,526	5,159
1 aug........		8,777	5,159

Statsutskottets utlåtande Nr 30. 79

Enl. Kungl. Maj:ts

Tidpunkt	Antal arb. inom Järnbruks-förbundet	Antal arbets-löB.a	förslag ersätt-ningsberättigade vid event. kon-flikt
1921 1 sept.......	........ 22,977	10,591	5,215
1 okt........	........ 23,121	10,447	5,215
1 nov........	........ 24,140	9,428	5,215
1 dec.......	........ 24,128	9,440	6,426
1922 1 jan.......	........ 21,542	12,026	7,526
1 febr. . •.....	........ 22,603	10,965	8,777
1 mars......	........ 22,801	10,767	9,428
1 april......	........ 23,171	10,397	9,428
1 maj......	........ 23,130	10,438	9,440
1 juni......	........ 23,696	9,872	9,440
1 juli......	........ 24,212	9,356	9,356
1 aug......	........ 24,262	9,306	9,306
1 sept.......	........ 24,496	9,072	9,072
1 okt.......	........ 24,331	9,237	9,072
1 nov.......	........ 24,748	8,820	8,820
1 dec.......	........ 24,651	8,917	8,820

Utredningen ger vid handen, att antalet arbetslösa arbetare inom Järnbruksförbundet
den 1 december 1922 ntgjorde 8,917 och att av detta antal 8,820 skulle
enligt den föreslagna avstängningsregeln hava blivit undantagna från avstängning,
därest konflikt utbrutit under nämnda december månad. Då förhållandena
inom Järnbruksförbundet icke torde hava undergått någon nämnvärd förändring
sedan dess, torde alltså den föreslagna avstängningsregelns inverkan på nu pågående
konflikt blivit enahanda.

Då det i den kungl. propositionen anförts, att det särskilt inom järnbruksindustrien
funnes många arbetslösa, som icke vidare skulle kunna vinna anställning
inom sitt gamla yrke, har det synts föreningen angeläget att undersöka, om
och i vad mån detta påstående kan vara riktigt. Föreningen kan därvid givetvis
icke ingå i en ren individuell undersökning av de arbetslösa, utan måste nöja
sig med att söka utreda vilket antal arbetare Järnbruksförbundet skulle kunna
återintaga, därest arbetet vid järnbruken återupptoges i full utsträckning, och huru
detta antal förhåller sig till det konstaterade antalet arbetslösa inom järnbruksindustrien.
Nu har sedan ett par år tillbaka inom Järnkontoret förts anteckningar
rörande arbetarantalet vid ett visst antal järnbruk, vilka anteckningar undan för
undan överlämnats till vederbörande minister för belysande av läget inom järnbruksindustrien.
Dessa anteckningar, vilka icke upptaga några gruvor, äro sammanställda
här nedan:

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

			A n	tal ar	beta	r e
1921.	Antal verk.	vi normal drift.	den	sysselsatta (inkl. strej-kande).	utgörande i %.	permitterade el. entledi-gade.	utgö-rande i %.
jan. . .	... Öl	22,950	‘/I	15,341	67 %	7,609	33 %
mars	... 52	23,791	Va	14,983	63 >	8,808	37 .
april .	... 50	21,565	‘,4	12,702	59 >	8,863	41 .
maj . .	... 53	23,181	Va	13,210	57 >	9,971	43 >
juni .	... 55	23,295	Va	12,420	53 .	10,875	47 >
juli . .		23,265	Vv	9,890	42''5 .	13,375	57-6 .
sept.	... 55	23,269	V»	9,709	42 .	13,560	58 »
okt. . .	... 55	22,928	Vio	10,779	47 >	12,149	53 »
nov. . .	... 55	23,196	Va	10,740	46 .	12,456	54 .
dec. . .	... 55	23,198	V13	11,452	49 >	11,746	51 >
1922.
jan. . .	... 55	23,119	Vi	10,960	47 >	12,159	53 .
febr.	... 55	23,284	Va	10,904	47 »	12,380	53 .
mars	... 55	23,219	Vs	11,844	51 >	11,375	49 .
april .	... 55	23,226	V*	12,404	53 >	10,822	47 >
maj . .	... 55	23,266	Vs	12,537	54 .	10,729	46 .
juni . .	... 55	23,221	Vs	13,800	59 >	9,421	41 >
juli . .	... 55	23,124	V»	14,524	63 >	8,600	37 .
aug. . .	... 55	23,124	Ve	14,892	64*5 >	8,232	35*5 »
sept. . .	... 55	23,124	v»	14,818	64 .	8,306	36 >
okt. . .	... 55	23,124	Vio	14,774	64 »	8,350	36 >
nov. . .	... 55	23,124	■/.i	14,998	65 »	8,126	35 >
dec. . . .	... 55	23,165	V12	14,985	64''5 >	8,180	35*6 >
1923.
jan. . . .	... 55	22,960	Vi	14,034	61 >	8,926	39 >

Härav framgår, att antalet permitterade eller entledigade i januari 1923
utgjorde 8,926 eller i det närmaste samma antal, vartill enligt här ovan återgivna
uppgifter det totala antalet arbetslösa inom hela Järnbruksförbundet, omfattande
såväl gruvor som järnbruk, uppgick. Jämföras vidare dessa siffror med den specifikation
över antalet arbetslösa inom olika yrken den 31 januari 1923 (Bil.), som
upprättats inom Statens Arbetslöshetskommission på grundvalen av arbetslös hetskommittéernas
rapporter, finner man, att det officiella antalet arbetslösa inom
gruppen gruvdrift och malmförädling nämnda dag utgjorde endast 4,250 eller ej
fullt hälften av det antal, som endast 55 järnbruk förklarat sig ytterligare behöva
vid normal drift.^ Tillgängliga uppgifter lämna alltså intet stöd för det i propositionen
gjorda påståendet om ett större överskott av arbetskraft inom järnbruksindustrien.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Mera förklarligt skulle det hava varit, därest Kungl. Maj:t hänfört detta
påstående till den mekaniska verkstadsindustrien. Det är ju allmänt bekant, att
nämnda industri under krigsårens högkonjunktur vann en exempellös utveckling,
men även, att den efter kriget måste krympa ihop till ungefär sin förutvarande
omfattning. På grund av den samtidigt inträffade depressionen minskades arbetareantalet
ytterligare vid verkstäderna. Inom Sveriges Verkstadsförening har
under de senaste åren infordrats vissa uppgifter angående bl. a. arbetareantalet,
av vilka här nedan lämnas en uppställning:

		Tidpunkt.	Antal arbetare.	Antal permitterade eller entledigade.
1920	1	september.....	.... 60,000	—
1921	15	februari......	.... 47,400	12,600
,	15	mars........	.... 43,200	16,800
»	7	maj........	.... 37,200	22,800
>	1	juli........	.... 32,400	27,600
>	1	oktober ......	.... 28,800	31,200
1922	1	januari......	.... 27,000	33,000
>	1	april........	.... 25,200	34,800
)	1	juli........	.... 26,400	33,600
»	1	oktober......	.... 26,400	33,600
1923	1	januari.......	.... 28,200	31,800

Då Sveriges Verkstadsförening beräknar, att dess nuvarande medlemmar
vid normal drift skulle kunna giva sysselsättning åt omkring 50,000 arbetare,
skulle man uppenbarligen inom denna industri hava att räkna med tillvaron a\
ett dylikt överskott, varom den kungl. propositionen talar för järnbruksindustrien.
Det finnes emellertid anledning att antaga, att den allmänna arbetsmarknaden
redan uppsugit ett betydande antal av verkstadsindustriens förutvarande arbetare.
Om man nämligen jämför det ovan atergivna antalet avskedade och permitterade
med Arbetslöshetskommissionens ovan omförmälda specifikation den 31
januari 1923, finner man, att de arbetslösa inom metall- och maskinindustrien
uppgingo till det visserligen i och för sig betydande, men i förhållande till de
permitterade inom verkstadsindustrien dock ej särskilt höga antalet av 13,073.
Vid beräkningen av huruvida detta antal kan återvinna anställning inom sitt
förra fack, har man emellertid att taga hänsyn även därtill, att den i specifikationen
angivna gruppen metall- och maskinindustri omfattar arbetslösa ej blott
från den mekaniska verkstadsindustrien utan även från metallvaruindustrien, till
vilken bl. a. även den av depressionen i hög grad träffade Eskilstunaindustrien hör.
Det antal arbetare, som vid normal drift angivits inom verkstadsindustrien, maste
följaktligen här ökas med antalet arbetare inom metallvaruindustrien, som beräknas
utgöra omkring 1,500. Det är därför sannolikt, att ej heller inom metailoch
maskinindustrien något överskott av det slag, den kungl. propositionen omtalar,
kommer att förefinnas. . .

Huru en regel bakåt skulle komma att verka inom nämnda industrier kan
på grund av anförda omständigheter ej bedömas med samma säkerhet> som i fråga
om förut berörda industrier, men åtminstone för verkstadsindustriens vidkommande

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 11

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

torde det nog vara sannolikt, att så gott som alla arbetslösa komme att bliva
undantagna från avstängning, i händelse konflikt nu uppkomme inom nämnda
industri.

Inom sågverksindustrien, där konflikt f. n. likaledes råder, arbetades i full
utsträckning vid konfliktens utbrott. Enligt en här nedan återgiven utredning

rörande arbetslösheten hos Sågverksförbundets medlemmar under tiden 1li 1921_

V7 1922, utgjorde antalet arbetslösa den ''It 1922 endast c:a 3 *. Huru en regel bakåt
på 6 månader skulle hava verkat, därest den ägt giltighet vid föregående års
konflikt inom sågverksindustrien, framgår av utredningen:

Enl. Kungl. Maj:ts

Tidpunkt	Arbetande	Arbetslösa	förslag ersättnings-berättigade vid event. konflikt.
1921 1 juli...........		51 %	_
> 1 augusti .... •.....		53 >	_
> 1 september.........		48 >	_
> 1 oktober ..........		40 »	_
» 1 november.........		38 .	_
> 1 december .........		40 >	_
1922 2 januari..........		56 >	38 %
> 1 februari..........		Öl >	38 .
> 1 mars .... ....		39 »	38 »
> 1 april.......... > 1 maj............		41 >	38 »
> 1 juni .........		3 >	_
» 1 juli............		3 >	_

Avstängningsregeln torde emellertid för sågverksindustrien få verkningar,
som ej framgå av ovanstående tablå. Arbetarantalet inom sågverksindustrien
växlar nämligen normalt med sommar och vinter, i det att sågverken för sommaren
intaga ett stort antal arbetare, som sedermera vid vinterns inbrott entledigas
för att då finna arbetstillfällen vid arbetet inom skogarna. Denna växling
av arbetarantalet har beräknats på det sätt, att om medeltalet anställda inom
sågverksindustrien sättes till 100, kan antalet anställda under 7 sommarmånader
(maj—november) betecknas med 118 och under 5 vintermånader (december—april)
med 85.

Det_ blir en ny fråga att taga ståndpunkt till, huru regeln bakåt skall
tillämpas inom denna och närsläktade industrier. Om konflikt utbryter inom
skogsarbetet i slutet av januari månad, hava normalt de däri sysselsatta arbetarne
ej kunnat hava arbete inom sitt fack under de närmaste sex månaderna
före konfliktens utbrott. Samtliga dessa skogsarbetare, sålunda även de, som
under sommaren haft anställning vid sågverken, måste sålunda bliva ersättningsberättigade
omedelbart vid konfliktens utbrott. Elottningsarbetarne skulle sannolikt
bliva lika ställda, då flottningsarbetet i Norrland i regel ligger nere mer än
sex månader på året. De redan förut omtvistade orden >oavbrutet arbetslös» i

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

sitt fack giva bär, där en arbetare normalt kan anses tillhöra flere fack, anledning
till förnyad ovisshet rörande avstängningsregelns tolkning och tillämpning.

För pappersmasseindustrien redovisas i föreningens statistik följande ar -

betare :

Tidpunkt

Antal

arbetare

Antal

arbetslösa

Enligt Kungl.
Maj:ta förslag
ersättningsberättigade
vid
event. konflikt

1920 januari
febrnari .
mars . .
april . .
maj . . .
juni . .
juli . . .
augusti .
september
oktober .
november
december

14,885

15,618

16,105

16,500

17,298

17,689

18,118

18,616

18,594

18.473

18,691

18,110

581

1921 januari..................... 16,544 2,147

februari.................... 16,392 2,299

mars...................... 15,900 2,791

april...................... 15,430 3,261

mtti 13,932 4,759 -

iuni 14,061 4,630 581

1nli '' 13,127 5,564 2,147

augusti..................... 12,871 5,820 2,299

september.................... 12,377 6,314 2,791

oktober..................... 12,576 6,115 3,261

november.................... 12,998 5,693 4,630

december.................... 13,036 5,655 4,630

1922 januari..................... 12,876 5,815 5,564

februari..................... 13,857 4,834 4,834

mars...................... 14,014 4,677 4,677

april 14,592 4,099 4,099

ma; 15,158 3,533 3,533

1uni .............. 16,005 2,686 2,686

jali 16.550 2,141 2,141

augusti..................... 16,645 2,046 2,046

september.................... 16,905 1,786 1,786

oktober..................... 16,565 2,126 1,786

november .................... 16,632 2,059 1,786

december.................... 16,054 2,637 1,786

Bland arbetsgivarne inom pappersmasseindustrien anses emellertid, att industrien
vid årets slut arbetade i normal utsträckning och då det officiella an -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

talet arbetslösa inom denna industri och den närstående pappersindustrien den 31
januari 1923 var mycket ringa eller 494, understigande 2 % av det normala arbetarantalet,
synes antagligt, att de entledigade arbetarna inom denna industri
uppsugits av någon^ annan näringsgren. Härav skulle man kunna draga den slutsatsen,
att en sexmånadersregel inom denna industri skulle hava ringa betydelse,
men det är da att taga hänsyn till, att denna industri liksom sågverksindustrien
i viss mån är säsongindustri, vilket komplicerar förhållandena.

Särskilda tvivel om den av Kung! Maj:t föreslagna regelns lämplighet, får
man,_ om man undersöker dess verkningar på säsongindustrierna. Förslaget innebär
ju, att oavbruten arbetslöshet, oavsett av vad slag den i övrigt är, kvalificerar
arbetaren till erhållande av understöd, blott arbetslösheten varat 6 månader.
Härav följer, att för säsongarbetaren kan i denna sexmånadersperiod inrymmas
även deri normala säsongarbetslösheten, för vilken han redan åtnjuter ersättning
i sin högre avlöning. Längden av denna säsongarbetslöshet varierar ju högst väsentligt
för olika arbetare och industrier, men är för den viktigaste av dem, byggnadsfackens,
i regel beräknad till 3 månader, vilka, som bekant, vanligen ''infalla
under månaderna november—mars. Denna döda säsong har en stark benägenhet
att utökas till följd av de numera så gott som årligen återkommande avtalsrörelserna,
vilka på grund av den därmed följande faran för konflikt städse medföra
en stark begränsning av byggnadsverksamheten under tiden före avtalets utlöpande.

För belysande av i vilken omfattning bj^ggnadsarbetare enligt förslaget
skulle kunna bliva berättigade till understöd vid den tidpunkt, då en konflikt
inom facket vanligen utbryter, d. v. s. på våren eller försommaren, vill föreningen
framhålla, att vid hithörande arbeten det högsta arbetareantalet förefinnes i slutet
av augusti och det lägsta i slutet av januari månad, varvid i medeltal skillnaden
mellan lägsta och högsta arbetarantalet torde uppgå till c:a 20 %. Arbetarantalet
inom byggnadsindustrien är av lättförklarliga skäl starkt varierande, men
torde beträffande de arbetaregrupper, som tillhöra dess verksamhetsområden, kunna
beräknas till normalt mellan 30,000 å 40,000. Härav inses att, om det förhållandet
inträffar^ som ovan omnämnts, att byggnadsverksamhetens omfattning ej ökas
i början av aret pa grund av hotande konflikt, ett mycket stort antal byggnadsarbetare
vid den vanliga tiden för konflikt inom facket skulle kunna göra anspråk
på och bliva delaktiga av understöd av denna art.

För byggnadsindustriens arbetslösa är som bekant för närvarande ingen
understödsverksamhet anordnad, då arbetsmarknaden inom detta fack anses hava
återgått till normala förhållanden. Det är emellertid mycket sannolikt, att, därest
en generell avstängningsregel av det slag, Kungl. Maj:t föreslagit, blir antagen,
en var arbetare, som varit arbetslös i sex månader, kommer att framställa anspråk
på att komma i åtnjutande av det allmännas hjälp, vilket fack han än
tillhör. Och det måste ju sägas, att det föreligger ett visst berättigande för ett
dylikt anspråk. Ty om en arbetare inom ett fack, där konflikt råder, tiller kännes
statligt understöd, om han varit arbetslös i sex månader, bör icke då den
arbetare, som varit arbetslös lika lång tid, men icke tillhör fack, där konflikt råder,
sa mycket mera bliva delaktig av det allmännas hjälpverksamhet? Detta
resonemang blottar en av avstängningsregelns farligaste konsekvenser, nämligen
faran för införandet av en allmän hjälpverksamhet, oavsett fack och konjunkturläge,
för alla arbetare, som varit mer än sex månader arbetslösa.

Statsutskottets utlutande Nr 30.

8f>

För att närmare belysa detta torde det vara nödvändigt att i korthet
erinra om de bestämmelser, som f. n. reglera den offentliga hjälpverksamheten.
De äro som förut nämnts sammanfattade i K. K. angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp
den 7 juli 1922. Denna författning uppställer ingen facklig begränsning
för arbetslöshetshjälpen, utan envar arbetslös, som fyller de rent yttre
betingelserna för erhållande av understöd, kan sålunda bliva tillerkänd understöd,
såvitt han befinnes vara i behov därav. Under den depression, som uppkom 1920
och som under vintern 1921—1922 förlamade verksamheten inom större delen av
vårt näringsliv, bedrevs sålunda en allmän statlig hjälpverksamhet. I samma
mån som tecken till näringslivets tillfrisknande förmärktes, utmönstrades från
hjälpverksamheten vissa fack, och f. n. äro blott arbetslösa inom de av depressionen
ännu tryckta näringsgrenarna föremål för hjälpverksamheten. I denna fackbegränsning
ligger det nuvarande hjälpsystemets största styrka. Därigenom
möjliggöres ett avklippande av hjälpverksamheten ej blott för dem, för vilka
normåla arbetsförhållanden inträtt, utan även för de personer inom facket, som
antingen utgöra den normala arbetarreserven inom facket — av fackföreningarna
uppskattad till minst 2 % — eller tillhöra den ej obetydliga kategori, som icke
vilja eller kunna arbeta, arbetslöshetens bottensats, som samhället aldrig kan
gorå sig kvitt. Regeln bakåt såsom princip för hjälpverksamheten innebär ett
avbrytande av yrkeslinjen, vilket inom kort skulle underminera hela grunden för
den nuvarande hjälpverksamheten och föra densamma på glid in mot allmän
hjälpverksamhet. Vilka sociala och ekonomiska följder detta skulle hava nu,
då den offentliga hjälpverksamheten står inför sin avveckling, är ju uppenbart,
för att nu icke nämna, i vad mån det skulle prejudicera lösningen av den störa
frågan om försäkring mot arbetslöshet, som f. n. står på dagordningen. I förbigående
må ju ock framhållas, att de av riksdagen uppställda och av Statens Arbetslöshetskommission
nu tillämpade avstängningsdirektiven i fall av konflikt
blivit ej blott av Soeialförsäkringskommitterade antagna och uppförda i dess förslag
till lag om arbetslöshetsförsäkring utan även betecknade såsom ett krav, från
vilket man icke kan avstå.

Föreningen har i det föregående sökt visa, att en av de förutsättningar
den övertaliga arbetarreserven — på vilka regeringen byggt sitt förslag, icke
blott icke har något stöd i de faktiska förhållandena, utan snarare motsäges av
dessa. Arbetsmarknadens naturliga tillfrisknande har redan ombesörjt överflyttningen
av den övertaliga arbetarreserven till andra arbetsområden. Det återstår
nu för föreningen att undersöka, i vad mån den andra av förslagets förutsättningar
— upphörandet av de inom facket kvarstående arbetslösas samhörighet
med sina förra yrkeskamrater — kan sägas vara förhanden, och om den av riket
dagen uppställda och i övrigt även av regeringen godtagna principen om statsmakternas
neutralitet i striderna på arbetsmarknaden kan sägas stå i överensstämmelse
med den av regeringen föreslagna avstängningsregeln.

Föreningen vill därvid till en början dröja vid de arbetslösas ställning till
sina fackföreningar, arbetsgivarnes motpart i arbetsstriderna. Såvitt föreningen
har sig bekant, har en medlem av fackförening, som blir arbetslös, rätt att erhålla
befrielse från avgiften till föreningen. Bevis härom — den s. k. fristämplingen
— införes i hans medlemsbok. Medlemmens rättsliga ställning till sm

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

förening blir emellertid ej härigenom påverkad, utan äger han liksom förut bevista
fackföreningens möten samt deltaga i dess överläggningar och beslut. Detta
synes ingalunda tyda pa, att hans samhörighet med sina forna yrkeskamrater
upphört, utan synes tvärtemot vad regeringen antagit ge honom tillfälle att i
konfliktfrågor gorå sin mening gällande. Det kan t. o. m. tänkas, att de arbetslösa
kunna vara i majoritet inom fackföreningen och sålunda överrösta dem, som
ännu äro i arbete. Så lär, enligt vad för föreningen uppgivits, hava varit förhållandet
vid ett järnbruk, där för övrigt fackföreningens ordförande, som alltid
plägat representera föreningen vid kongresser och möten, sedan en tid av två år
varit så gott som oavbrutet arbetslös. Visserligen är det sant, att exempelvis en
omröstning om ett förlikningsförslag kan av en förbundsstyrelse begränsas till de
av konflikten direkt berörda, men detta torde vara av mindre betydelse inför det
faktum, att de arbetslösa inom fackföreningen, där omröstningen försiggår, kunna
giva sin mening tillkänna,

Vidare^ torde det böra påpekas, att arbetslösa fackföreningsmedlemmar äga
rätt att erhålla understöd av föreningens arbetslöshetskassa. Medel till denna
kassa erhålles _ genom att en viss del av medlemsavgiften avsättes för kassan.
Skulle de därvid erhållna medlen i följd av stor arbetslöshet ej visa sig tillräckliga,
äger förbundsstyrelsen att från förbundskassan, såvitt den övergår stadgad
minimisumma, överföra erforderligt belopp till arbetslöshetskassan. I svårare
fall kan förbundsstyrelsen dessutom höja avgiften per medlem och vecka. Skulle
medlen likväl ej räcka till, så äger förbundsstyrelsen nedsätta understödet. Inträffar
större lockout, får arbetslöshetsunderstödet ej utgå med högre belopp än
det, som de av lockouten direkt berörda uppbära i lockoutunderstöd. För närvarande
torde det vara sä, att understöd frän arbetslöshetskassan icke utgår till
dem, som åtnjuta understöd eller arbete från den statliga hjälpverksamheten. Då
antalet arbetslösa inom t. ex. Sv. Metallindustriarbetareförbundet, ur vars stadgar
förestående uppgifter äro hämtade, enligt den officiella statistiken utgör c:a
17,000, om gruppen gruvdrift och malmförädling inräknas, ligger det i öppen
dag, att en avstängning av de arbetslösa från den statliga arbetslöshetshjälpen
skulle öka arbetarförbundets egen understödsskyldighet gent emot de arbetslösa,
och att den föreslagna regeln bakåt, som enligt vad som i det föregående visats
skulle befria samtliga nu arbetslösa från avstängning, skulle för arbetarförbundet
medföra en motsvarande lättnad.

Föreningen torde icke taga mycket miste, om den i nyss angivna förhålllanden
och Landsorganisationens på grund härav riktade hemställan till regeringen
ser en mycket vägande orsak till regeringens proposition. Den organiserade
arbetarrörelsen, som finner sin ställning i ar betsstriderna starkt hotad, söker, under
förebärande av att avstängningen av de arbetslösa inom de av konflikterna
berörda facken skulle te sig som en samhällets hämndeakt mot de arbetslösa,
rubba de för arbetarorganisationen ytterst besvärliga direktiven från 1922 års
riksdag. Och regeringen går den villigt till möfes. Det torde vara svårt att
förneka att ett flagrant brott mot den av statsmakterna godtagna neutraliteten i
arbetsstriderna skulle begås, därest den av regeringen framlagda propositionen
blir av riksdagen bifallen.

Vad vidare de arbetslösas samband med sin industri angår har föreningen
från just järnbruksindustrien, vars förhållanden regeringen särskilt framdragit,
inhämtat, att de arbetslösa, som haft sin sista sysselsättning inom nämnda indu -

Statsutskottet» utlåtande Nr 30. 87

stri, i stor utsträckning kvarbo i arbetsgivarnas bostäder, oftast utan att härför
erlägga hyra.

Vid ett bruk voro sålunda i januari 1923 178 arbetare sysselsatta i nödhjälpsarbete
eller åtnjöto arbetslöshetsunderstöd. Av dessa voro 143 bosatta i
brukets hus. Hyra har av arbetarna ej erlagts.

Vid ett annat bruk åtnjöto vid konfliktens utbrott 170 arbetare arbetslöshetsbjälp
i en eller annan form. Av dessa bo omkring hälften i bolagets bostäder.
Hyra har ej av dem erlagts.

Vid ett tredje (mindre) bruk åtnjöto vid konfliktens utbrott 22—25 arbetare
arbetslöshetshjälp. Dessa voro så gott som samtliga bosatta i bolagets hus.
Hyra betalades av'' »dem som kunde».

Vid ett fjärde bruk åtnjöto cirka 100 man arbetslöshetshjälp. Omkring 85
kvarbodde i bolagets hus; »ingen kunde sägas erlägga hyra».

Vid ett femte bruk voro 35 man delaktiga av arbetslöshetshjälpen. De av
dessa, som voro familjeförsörjare, bodde endast till ett antal av några stycken i
bolagets hus. Däremot funnos bland de ogifta ett flertal, vilka i egenskap av
söner till järnbruksarbetare kommo i åtnjutande av bostad i brukets hus.

Ett sjätte bruk hade vid lockoutens början en total arbetsstyrka av 265
man, varav 186 åtnjöto arbetslöshetshjälp. Av dessa voro 45 stycken bosatta i
brukets bostäder, utan att på senare tid hava erlagt hyra.

Vid ett sjunde bruk voro 12 man sysselsatta i nödhjälpsarbete. Samtliga
voro bosatta i bolagets hus, likaledes utan att under senare tid erlägga hyra.

Vad här uppgivits för järnbruksindustrien torde äga sin motsvarighet inom
flera andra industrier och särskilt för de företag, som äro belägna på landet.
Den knappa tiden har emellertid icke medgivit inhämtandet av särskilda uppgifter
därom.

Dessa förhållanden bestyrka i hög grad den förut meddelade uppgiften,
att åtminstone inom järnindustrien en mängd arbetare, som längre tid varit arbetslösa,
fortfarande äga samband med industrien.

En regel bakåt synes emellertid under vissa förutsättningar kunna få ofördelaktiga
verkningar även på förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetare och
därigenom rent av motverka arbetsfreden. Om nämligen förhandlingar upptagas
för viss näringsgren t. ex. en månad före den tidpunkt, då enligt tillgänglig
arbetslöshetsstatistik ett större antal arbetare inom näringsgrenen skulle hava
passerat sexmånader sgränsen, är det ingalunda osannolikt, att arbetarparten söker
draga ut på förhandlingarna för att i fall av öppen konflikt få ett fördelaktigare
stridsläge. Skulle detta bliva uppenbart, är det väl ej osannolikt, att arbetsgivarne
försöka att förtaga verkan av förhandlingarnes förhalande genom att
förklara lockout, öppna konflikter synas sålunda rent av kunna framkallas genom
avstängningsregeln, en omständighet, som borde mana tiH eftertanke, vilken
uppfattning man nu än har om regelns lämplighet i övrigt.

På grund av vad föreningen sålunda anfört, får föreningen avstyrka bifall
till Kungl. Maj:ts förevarande förslag om ändring av gällande direktiv om avstängning
från arbetslöshetshjälp.

Stockholm den 27 febr. 1923.

SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN.

Hjalmar von Sydow.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bil.

Specifikation över yrkesfördelningen av hela antalet arbetslösa den

31 januari 1923.

Yrkesgrupp Summa

I. Jordbruks- och skogshushållning.

Jordbruk..................................... 2,432

Skogshushållning.................................. 1,432

II. Industri och hantverk m. in.

Gruvdrift och malmförädling............................ 4,258

Jord-, sten- och glasindustri............................. 4,698

Metall- och maskinindustri.............................13,073

Trävaruindustri.................................. 2,719

Byggnadsverksamhet................... 4,196

Läder, hår, gummi o. d. industri.......................... 245

Textilindustri................................... 178

Beklädnadsindustri................................. 239

Närings- och njutningsmedelsindustri......................... 525

Kemisk, teknisk och belysningsindustri....................... 312

Trämasse- och pappersindustri............................ 494

Grafisk industri.................................. 321

Industri och hantverk, ej särskilt specif........................ 4,484

III. Sjöfart och fiske................................. 1,360

IV. Handel och samfärdsel m. in.

Kontors-, bank- och försäkringspersonal....................... 405

Butiks- och magasinspersonal............................ 781

Hotell-, kafé- och restaurangrörelse......................... 110

Landtransport................................... 1,124

Allmän och litterär verksamhet........................... 29

Handel och samfärdsel, ej särskilt specif....................... 342

V. Husligt arbete.................................. 348

VI. Arbete, ej hänförligt till annan grupp ...................... 9,218

Samma 53,323

Statsutskottets utlutande Nr 30.

«9

Yttrande av Landsorganisationen.

Bilaga 5.

Till Statens Arbetslöshetskommission.

Grenom skrivelse av den 16 dennes har kommissionen, i anledning av erhållet
uppdrag att avgiva utlåtande över Kungl. Maj:ts proposition nr 52 till riksdagen
angående viss ändring av reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall
av arbetskonflikt, hemställt om att före den 24 i denna månad få bekomma det
yttrande rörande det i propositionen omhandlade spörsmålet, som landsorganisationen
ur synpunkten av de intressen, densamma har att bevaka, kunde finna vara
av omständigheterna påkallat. I anledning därav får landssekretariatet anföra
följande.

På grund av den stora, alltjämt fortgående folkökningen i Sverige, som
medfört en ökning av cirka 300,000 innevånare sedan år 1914, måste för varje år
nya arbetstillfällen skaffas den arbetsföra delen av befolkningen om ej ett överskott
av arbetskraft skall uppstå. Detta problem var rätt lätt löst under de år,
då industrien sög till sig och hade användning ej blott för de nya årsringar
arbetsföra, som uppstodo inom industribefolkningen, utan även kunde absorbera
jordbruksbefolkningens årstillskott av arbetskraft. I och med depressionen inträdde
en förändring i dessa förhållanden. Massor av inom industrien anställda
arbetare avskedades och gjordes arbetslösa och de senaste årsringarna av ny arbetskraft
få börja söka sin utkomst i skarp konkurrens med äldre, arbetslösa kamrater.
Då handeln och de flesta industrier skurit ned sin arbetarstock, och lantbruket har
svårt att nyanställa arbetskraft på grund av att depressionen sträckt sina verkningar
även dit, måste man förstå att ett arbetaröverskott finnes, som ej genom
en än så hård och restriktiv arbetslöshetspolitik kan pressas in i arbete på något
område. Över huvud taget är det ett gott bevis på arbetsvilligheten hos Sveriges
arbetareklass, att de arbetslösas antal för närvarande ej är större än vad fallet
är. Det skulle vara ett brott, som komme att medföra allvarliga faror för framtiden,
om detta goda arbetarmaterial brötes ned genom att samhället undandroge
sitt ekonomiska stöd under depressionstiden, verkningar som icke blott komme
att göra sig gällande ifråga om den nuvarande arbetarstammen, utan även ifråga
om det uppväxande släktets fysiska och psykiska sundhet.

På grund av den korta tid, som stått oss till buds, har det ej varit möjligt
att åstadkomma något tillförlitligt siffermaterial, som allmänt kan belysa
förhållandena på arbetsmarknaden. Fackförbundens funktionärer ha av underhandlingar,
resor och sammanträden i vissa fall varit förhindrade att åstadkomma
några som helst uppgifter, och i andra fall kunnat lämna endast rätt så summariska
sådana. Det synes oss dock att de uppgifter, som ingå i här vidlagda
bilaga A, »P. M. angående uppgifter om arbetslöshetens omfattning och långvarighet
för vissa fackförbunds medlemmar», giver stöd åt vår tidigare till uttryck
komna uppfattning, att säsongarbetslösheten i vanliga fall icke överstiger tre ä

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 23 höft. {Nr 30 Bilaga.'') 12

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

fyra månader. 1 de fall de döda säsongerna nu äro längre måste detta betraktas
vara en kristidsföreteelse. Man synes därför med fog kunna göra gällande att
den av Kungl. Maj:t föreslagna karenstiden av 6 månader är onödigt lång ur
synpunkten av att densamma skall vara en säkerhetsåtgärd mot att statsunderstöd
ej skall lämnas vid »ordinarie» arbetslöshet. Även med hänsyn till att de arbetare,
som vid tidpunkten för konflikts utbrott äro arbetslösa, icke före sin iråkade
arbetslöshet skulle ha kunnat deltaga i beslut, som kunnat giva anledning till
arbetskonflikt, synes oss karenstiden kunna göras kortare. I intet fall torde beslut,
som kan föranleda öppen konflikt, på arbetaresidan bliva fattat längre tid
före konfliktens utbrott än inom loppet av en månad. Det synes oss ur dessa
synpunkter vara riktigt att »rigeln bakåt» sättes till fyra månader för säsono--arbetare och till en månad för icke säsongarbetare.

Beträffande frågan huruvida de arbetare, som före en konflikts utbrott varit
anställda vid den plats, konflikten omfattar, men vid tidpunkten för konfliktens
utbrott äro arbetslösa, överhuvud skall uppbära arbetslöshetshjälp eller avstängas
därifrån under tid, konflikten pågår, vill sekretariatet anföra följande.

Som vi tidigare här ovan anfört äro törhållandena å arbetsmarknaden sådana,
att de arbetslösa icke kunna erhålla arbete. Någon obstruktion från deras
sida mot att förskaffa sig annan anställning han sålunda icke föreligga. För bedömande
av denna fråga torde det vara nog att hänvisa till det allmänt kända
förhållandet att det inom flertalet verksamhetsområden sysselsättes mindre antal
arbetare nu än år 1920. Av särskilt intresse vid bedömande av nu aktuella fall
av avstängning av arbetslösa från arbetslöshetshjälp torde i detta hänseende vara
de uppgifter, metallindustriarbetareförbundet lämnar i bilaga I om reduceringen
av arbetsstyrkan vid järnbruk och mekaniska verkstäder. Av dessa uppgifter
synes att arbetarstyrkan vid järnbruken minskats med 20.3 7 % och vid verkstäderna
med
givet att denna stora mängd arbetare icke kunnat erhålla arbete inom andra
verksamhetsområden, och att det sålunda ur denna synpunkt ei föreligger skäl
till avstängning. s

Man har velat göra gällande, att fackorganisationerna skulle ha ett stort
intresse utav att deras arbetslösa medlemmar finge åtnjuta arbetslöshetshjälp,
enär detta skulle tillförsäkra fackorganisationerna möjlighet till ekonomiska bidrag
från de av statsmedel understödda medlemmarna. Denna uppfattning är
fullständigt oriktig. Som av här vidlagda bilaga B, »P.M. angående i fackförbundens
_ stadgar ingående bestämmelser beträffande medlemmarnas rätt till avgiftsbefrielse
vid arbetslöshet», tydligt och bestämt torde framgå, äro arbetslösa
medkmmar befriade från erläggande av avgifter till fackorganisationerna under
den tid, de äro arbetslösa. Inom ett par av de förbund, vars medlemmar äro
säsongarbetare, ingå bestämmelser om att avgift erlägges för t. ex. endast 40 av
arets 52 veckor. Inom något av dessa förbund få de arbetslösa svara för avgiften
till arbetslöshetskassan och förbundets administration för det antal veckor, som
arbetslösheten kan överstiga det antal fri veckor, stadgarna bestämma, men äro
däremot befriade från erläggande av avgifter för konfliktändamål under alla
arbetslösa veckor. Genom särskilda beslut har avgiftsbefrielse, i de fall stadgarna
icke givit detta direkt vid handen, tillerkänts även de arbetslösa, som äro
sysselsatta vid nödhjälpsarbete. Fackorganisationerna erhålla sålunda ingen in -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Öl

kemist från de arbetslösa, varför (let ur den synpunkten icke föreligger anledning,
att vid arbetskonflikt avstänga de arbetslösa från statens arbetslöshetshjälp.

Man har även velat göra gällande, att de arbetslösa kunna genom deltacrande
i omröstningar vid fackföreningarnas möten öva inflytande på iaekorganisationernas
beslut om igångsättandet eller avvecklandet av konflikter. Aven denna
uppfattning är oriktig. "Av vidlagda bilaga C, »P. M. angående i förbundens
stadgar ingående bestämmelser om arbetslösa medlemmars rätt att deltaga i beslut
om påbörjandet eller avslutandet av arbetskonflikter», torde tydligt framgå,
att de arbetslösa ej äga deltaga i beslut om konflikter. I några av de mindre
förbundens ej så utförligt utarbetade stadgar är detta ej så tydligt utskrivet,
men regleras i praktiken av den rätt, som alla förbundsstyrelser har att vägra
o-odkänna tillgripandet av konflikt om omständigheterna därtill föranleda. Det
ligger nämligen i förbundens intresse att beslut om arbetsinställelse eller avslutning
av sådan förbehåll de i arbete varande medlemmarna, som saken berör.
Ty förbunden kunna icke göra sin understödsplikt beroende av de arbetslösa medlemmarnas
vilja, enär dessa icke vare sig bidraga till kostnaderna för konflikten
eller uppbära understöd. De i arbete varande medlemmarna vilja ej heller överlämna
till de arbetslösa något inflytande på konflikts påbörjande resp. avslutande.
För bedömande av förhållandena för nu aktuella fall hänvisa vi särskilt till uppgifterna
rörande Metallindustriarbetareförbundet i nyssnämnda bilaga C. Ur
denna synpunkt föreligger sålunda ingen anledning att från statens arbetslöshetshjälp
avstänga de arbetslösa.

De arbetslösa föranleda ej heller förbunden nagra utgifter för konfliktunderstöd,
enär de arbetslösa ej äga att bekomma sadant. I de förbund, som ha
arbetslöshetskassor, äga de arbetslösa utfå arbetslöshetsunderstöd, men detta utgår
oberoende av arbetskonflikt, i enlighet med arbetslöshetskassornas stadgar,
av de medel, som för detta ändamål fonderats. Sålunda föreligger ej heller av
denna anledning skäl till att undandraga de arbetslösa statens stöd.

Vad här anförts ifråga om fackorganisationernas medlemmar gäller naturligtvis
även ifråga om de oorganiserade arbetarna, vilka ej ha något som helst
inflytande på fackorganisationernas åtgöranden.

Återstår således att staten genom indragning av arbetslöshetshjälpen skall
bringa de arbetslösa i ett nödtillstånd, som skall tvinga dem att bliva strejkbrytare.
I allmänhet äro de arbetare, som äro intelligenta nog att utbilda sig
till göda arbetare och yrkesutövare, för hederliga för att ens genom svält låta
tubba sig till en sådan handling. Man måste likväl ifrågasätta huruvida åtgärder
i syfte att förmå arbetarna att bliva strejkbrytare äro förenliga med statens
neutralitet vid arbetskonflikter. Det torde även i detta sammanhang vara befogat
att erinra om statsmakternas självklara skyldighet att ej kränka medborgarnas
allmänna rättsuppfattning. Och bland det ojämförligt största antalet
av Sveriges befolkning råder den uppfattningen, att utförande av strejkbryteriarbete
är en mindrevärdig och ärelös handling, en uppfattning sålunda, som det
bort givas uttryck för i lagstiftningen, om denna i detta avseende skulle bringas
i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. I varje fall bör väl staten
åtminstone icke vidtaga åtgärder i syfte att förmå arbetare, som drabbats av
oförvållad arbetslöshet, till utförande av strejkbryteriarbete. Sålunda borde även
ur denna synpunkt skäl ej föreligga till indragning av statens arbetslöshetshjälp.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ställa 1 anslutmnS vad ovan anförts vågar Landssekretariatet härmed hem då

de arbetslösa äro oförskyllt utan arbete,

„ da de arbetslösa fackföreningsmedlemmarna icke lämna ekonomiskt bidrag
till lackorganisationernas strejkkassor, °

, ,, dd fackorganisationernas arbetslösa medlemmar i regel icke äga rätt att
deltaga i fackföreningarnas beslut rörande arbetskonflikter,

Sikter ddcharbetslösa medlemmar i regel ej åtnjuta understöd vid arbetskon ,

da0 d®*j väl må anses riktigt att den allmänna hjälpverksamheten icke inriktas
pa att vid arbetskonflikter söka förmå de arbetslösa att bliva strejkbryX8.
r6, samt " *

då det på av oss här ovan anförda skäl må anses att den av Kund. Mai-t
loreslagna karenstiden är onödigt lång

att Arbetslöshetskommissionen ville tillstyrka antagande
av Kungl. Maj:ts proposition med den förändring, att
»rigeln bakåt» sättes till lyra månader för säsongarbetare och
till en månad för övriga arbetare.

Stockholm den 25 februari 1923.

Kör Landssekretariatet:

Arvid Thorberg.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bilaga A.

P. M.

angående uppgifter om arbetslöshetens omfattning och långvarighet för

vissa fackförbunds medlemmar.

Här nedan återgivas några var för sig fristående uppgifter om arbetslösheten
inom vissa förbunds verksamhetsområden.

Sv. bleck- och plåtslagareförbundet.

Förbundsstyrelsen framhåller att arbetslösheten under de senaste två åren
haft en mycket stor omfattning i jämförelse med tidigare år. Under det att
arbetslöshetsperioderna förr utgjorde en, två å tre månader är det nu många
medlemmar, som varit arbetslösa 6 ä 8 manader etter en ganska kort tids tillgång
till arbete. Förbundets arbetslöshetskassa har i understöd utbetalt:

År 1920 .......... kronor 8,989: —

, 1921................ > 66,330:35

> 1922 ................ » 81,218:75

Förbundets medlemmar utgöra ungefär 95 % av yrkets utövare. MedlemssifFran
har ända sedan 1908 hållit sig nästan oförändrat omkring 1,500.

Sv. bryggeriindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen meddelar, att arbetslösheten inom bryggeriindustrien
varit av ganska liten omfattning före år 1921. På grund av minskad tillverkning
och nya maskinella anordningar har arbetsstyrkan minskats. Under år 1921
voro 250 och under år 1922 330 arbetare arbetslösa.

Sv. grov- och fabriksarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen har lämnat vissa uppgifter om arbetslösheten inom olika
industrier där förbundet har medlemmar. Tyvärr äro uppgifterna ej uppgjorda
enhetligt för någon längre period, varför det är svart att tå jämförbara siffror
över förhållandena före och under krisen. Nedanstående tabell visar arbetslösheten
inom vissa industrier under åren 1914—1918, för vilken period förbundet
på sin tid gjorde noggranna undersökningar för erhållande av materiel till grund
för upprättandet av eu arbetslöshetskassa.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Medeltalet arbetslösa dagar per medlem.

Industri

Byggnadsindustrien..................

Kalk- och cementindustrien..............

Västergötlands kalkbrott . •.............

Tegelindustrien....................

Glasindustrien...................

Porslinsindustrien.................

Mek. verkstadsindustrien...............

Skånes gruvindustri.................

Pappersindustrien..................

Pappersmasseindustrien................

Sockerindustrien*)..................

> s)..........•.......

Tändsticksindustrien............

Konstgödningsindustricn ...............

Torvindustrien...................

Diverse andra industrier...............

Avdelningar med liera industrier ej uppdelade i sektioner

Halvbetalande................

Medeltal för hela förbundet...........

1914

49-1

15- 4

57-5

26-9

8-0

34-5

1-8

21-4

13-1

16- 7
162-5

28-2
390
131-5
20-3
75’5
64-2
39 l

1915

42-8

22-8

90-5

250

8-8

30-0

10-3

6-7

17- 1
180-0

8-3

430

122-7

18- 1
94-0
47-2
35-5

1916

28-0

19- 4

52-5

26-6

2-2

18-9

4-3

4- 2
24-2
91-0

5- 9

20- 1
106-2
103
47-5
42-5
22-1

1917

29- 8
16-3

48-5

26-8

7- 3

18- 4
1-3

10-0

30- 2
129-0

8- 5

19- 7

100-0

10-7

61-5

79-8

25-0

1918

28-6

19-0

3-3

54-8

26-0

13-6

23-1

1-9

7-3

3-5

16-4

135-0

85-3

23-5

94-2

20l

51-7

50-7

26-0

Som synes översteg arbetslösheten icke inom någon industri i medeltal för
något år tre månader, med undantag för kampanjarbetarna inom sockerindustrien
och för arbetarna inom torvindustrien. Inom dessa industrier sysselsatta arbetare
arnbulera dock i vanliga fall mellan sockerbrukens kampanjarbete och tegelbruken
och mellan torvmossarna och arbete i skogarna.

Någon fortsättning av ovanstående tabell finnes ej. Nedanstående sammanställning
visar dock arbetslöshetens procentuella omfattning inom vissa industrier
vid fem olika tidpunkter under år 1921.

Arbetslösa i % av alla medlemmar år 1921.

In dustri

Byggnadsindustrien........

Byggnadsämnesindustrien.....

Hmåglasindustrien........

Buteljglasiudustrien .......

Fönsterglasindustrien.......

u/l	15/s	Ve	t 9	Via
27-6	29-0	29-5	30-4	46-8
41-3	42-1	27-6	37-7	51-9
300	s)	a)	47-5	42-2
—	21-1	1-fi	32-3	50-5
74-4	91-7	82-8	85-3	41-3

'') Årsarbetare.

2) Kampanjarbetare.

3) Den 15 mars och 1 juni voro medlemmarna inom småglasindustrien indragna i konflikt.

Statsutskottets utlåtande Nr 30. 9-r>

Industri	16/,	16/a	Va	V»	V12
Gummiindnstrien...........	......23-6	203	25-7	22-9	16-0
Kol- och lerindustrien..........	...... It	11''4	12	60	6-2
Konstgödningsindustrien.........	...... 7-4	43-3	590	38-3	43-8
Jiirnbruksindustrien...........	...... 3-3	2-2	5''C	6 6	5-0
Mek. verkstadsindustrien.........	......23-0	28-8	350	39-6	39-6
Porslinsindustrien............	....... 2-6	Ilo	11-9	1-8	7-1
Pappersindustrien............	......18-7	31''2	27-61	22-4
Pappersmasseindustrien..........	....... 4-0	41-5	2G-i\|
Sockerindustrien.............	.......33-4	11-0	15-4	24-7	9-7
Torvindnstrien.............	.......42-2	507	18-2	27-6	57-4
Tändsticksindustrien...........	....... 1-6	3-9	4-1	16-2	19-8
Olika slag av fabriker..........	......21-3	43-6	37-7	49-1	45-3
Olika slag av arbete....... . .	.......30-4	24-6	30-7	27-3	24-9
	Summa 21''4	27-7	23-0	27-3	32-5

Arbetslösheten inom förbundet under år 1922 synes av nedanstående siffror.

Arbetslösheten bland Svenska grov- och fabriksarbetareförbundets medlemmar

under år 1922.

Arbetslöshetsveckor

M ä n a d	Medlems- antal	Arbetsveckor	Arbetslösa medlemmar	Antal	i % av alla arbetsveckor
januari......	..... 32,113	128,452	17,010	54,868	42-7
februari.....	..... 31,228	124,912	14.010	48,603	38-9
mars.......	..... 31.013	155,065	12,550	46.501	30-0
april .......	..... 30,949	123,796	13,525	42,211	34-0
maj.......	..... 30,700	122,800	11,591	35,773	29-1
juni.......	..... 30,651	153,255	12,365	38,168	24-9
juli.......	..... 30,713	122,852	10,328	28,934	236
augusti .....	..... 30,788	123.152	8,222	25,410	20-6
september ....	..... 30,753	153,765	8,466	27,210	17-7
oktober .....	..... 30,887	123,548	8,269	26,136	22-0
november.....	..... 31,016	124,064	8,275	25,865	209
december.....	..... 30.627	153,135	11,384	39,429	25‘8
	Summa 371,488	1,G08,79G	135,995	437,108	—
	Medeltal 30,936	134,066	11,333	36,425	27-2

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sv. gruvindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att arbetsstyrkan vid de gruvfält, där arbete
pågår, för närvarande är cirka 25 % mindre än år 1920. Arbetslösheten inom
gruvindustrien har under de senaste tvenne åren varierat mellan 23 och 35 % mot
1 ä 2 % under normala år.

Sv. Han delsarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att arbetslösheten inom handeln är lika stor
detta ar som under de två töregående åren. På grund av den under föregående
år förda handelsarbetarekonflikten i städerna Malmö, Lund, Trelleborg, Ystad
och Eslöv blevo 29 medlemmar avstängda från statens arbetslöshetsunderstöd, och
på grund av den helt nyligen avslutade handelsarbetarekonflikten i Skåne blevo
sammanlagt 38 medlemmar avstängda från det allmännas understöd. Bland dessa
var det ett 20-tal, som ej arbetat inom handeln på över ett års tid.

Sv. Järnvägsmannaförbundet.

Förbundsstyrelsen meddelar, att vid statens järnvägar de anställdas antal
reducerats med 14,322 från i februari 1919, då 39,893 voro anställda, till i december
1922, då endast 25,571 hade anställning. Även vid de enskilda järnvägarna
har personalen minskats med några tusen man, varförutom en del ha inskränkt
arbetstid med därav följande minskade inkomster. Anledningen till den starka
reduceringen av personalens antal är dels depressionen, dels ändrad arbetsfördelning
särskilt ifråga om banans bevakning samt dels införandet av Kuntze-Knorrbroms.

Sv. Kommunalarbetareförbundet.

Styrelsen uppgiver, att de ordinarie anställda arbetarnas antal starkt reducerats
från år 1920. Kommunerna ha dock anordnat nödhjälpsarbeten i sådan
utsträckning att de ordinarie arbetarna tillsammans med nödhjälpsarbetarna torde
uppgå till ungefär samma antal som de ordinarie utgjorde år 1920. Av förbundets
16,000 medlemmar voro nedanstående antal arbetslösa

År 1918 iso

» 1919 150

» 1920 200

» 1921 500

* 1922 vid bästa tidpunkt 500 och vid sämsta tidpunkt
1,03b. Ett stort antal arbetar inskränkt arbetstid.

Sv. Metallindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver att arbetsstyrkan vid järnbruken reducerats
med 20-3 7 % och vid de mekaniska verkstäderna med 36 i i %, eller för hela järnindustrien
med ungefär 29 %. På grund av bristande tid har inga uppgifter
kunnat lämnas om arbetslöshetens längd för respektive arbetslösa medlemmar av
förbundet.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sv. Måleriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen har meddelat, att måleriarbetarna i stort antal lämnade
yrket och sökte sig till andra arbetsområden under den tid högkonjunktur rådde
inom industrien. Dessa arbetare söka sig nu tillbaka till yrket och öka därigenom
rådande arbetslöshet. För närvarande äro cirka 2,000 eller ungefär 50 % av
förbundets medlemmar arbetslösa. Under vanliga förhållanden ha mäleriarbetarna,
såsom förbundet gjorde gällande i skrivelse till Arbetslöshets kom missionen i januari
1922, en arbetslöshetsperiod av 3 månader, men under de senaste åren ha
medlemmarna gått arbetslösa längre tid.

Sv. Sko- o. Läderindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att det under år 1920 inom skoindustrien sysselsattes
9,000 arbetare, men att antalet nu anställda utgör endast 7,200. De 1,800
arbetare, som entledigats, torde ej ha några utsikter att ånyo få arbete inom skoindustrin.
enär industrins produktionskapacitet mer än väl täcker landets behov,
och det med stor sannolikhet ej kan påräknas någon möjlighet för export inom
närliggande tid. Under tidigare år var genomsnittssiffran arbetslösa pr år i medeltal
2 %, under åren 1921 och 1922 däremot 18 % av förbundets medlemsantal.
En stor del av de arbetslösa ha varit i saknad av arbete sedan början av år
1920.

Sv. Stenindustriarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen påpekar att normala förhållanden icke varit rådande
inom stenindustrien sedan år 1914. Då sysselsattes cirka 15,000 arbetare. För
närvarande äro endast cirka 5,000 arbetare kvar inom denna industri, men även
bland dessa arbetare råder arbetslöshet. Före kriget hade man att räkna med en
viss arbetslöshet under de tre kallaste månaderna för byggnadsstenhuggarna, men
nu kan arbetslöshet inträffa allt emellanåt.

Sv. Träarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver att det vid mek. verkstäder och varv voro
anställda 2,400 träarbetare den 1 jan. 1920, 2,700 den 1 jan. 1921 och 1,425 den
1 jan. 1923. Om förhållandena inom andra industrier kan styrelsen ej lämna
uppgifter. Antalet arbetslösa veckor i procent har under nedanstående år ut -

gjort

År 1912.................4-7 %

» 1913..........•......4-5 ,

» 1914.................7-5 »

> 1921 ................. 29 5 »

» 1922 ................. 29-5 >

År 1912 utgjorde verkstadsträarbetarnas andel av arbetslöshetsveckorna
12 %, 1921 däremot 60 % och år 1922 55 %.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 0 samt. 23 käft. (Nr 30 Bilaga.) 13

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sv. Tunnbinderiarbetareförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver att man förr knappt hade att räkna med någon
arbetslöshet inom yrket, men att under de senaste två åren cirka 38 å 40 * av
förbundets medlemmar varit arbetslösa.

Sv. Typografförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att man inom typografförbundet ej har att
räkna med någon särskild säsongarbetslöshet, enär den minskade tillgången till
arbete under sommaren uppväges av då utgående semestrar. Under år 1920 voro
omkring 4,500 av förbundets 7,311 medlemmar anställda å 200 civiltryckerier. Nu
sysselsätta samma tryckerier högst 3,000 arbetare, och ändock kan denna reducerade
arbetsstyrka ej beredas full sysselsättning. De 1,500 typografer, som avskedats,
torde ej ha möjlighet till återanställning inom yrket, enär civiltryckerierna
ej sysselsatte mera än 3,000 arbetare före den våldsamma högkonjunkturen.
A.v de avskedade ha 700 kunnat vinna anställning inom andra arbetsområden
medan 775 ännu äro arbetslösa. I medeltal ha dessa varit arbetslösa ett år under
det att arbetslösheten förr i medeltal utgjorde endast några få veckor.

Sv. Väg- o. Vattenbyggnadsarbetareförbundet.

Styrelsen framhåller, att nästan hela industrin ockuperats för nödhjäipsarbeten.
^ Det hela är därför så onormalt, det gärna kan vara, och att det därför
ej låter sig gorå att säga vad som är normalt eller onormalt. Emellertid
voro i trots av alla igångsatta nödhjälpsarbeten inom industrien 225 av förbundets
medlemmar arbetslösa år 1921 och i december 1922 saknade 443 anställning.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bilaga B.

P. M.

angående i fackförbundens stadgar ingående bestämmelser beträffande
medlemmarnas rätt till avgiftsbefrielse vid arbetslöshet.

Här nedan anföres utdrag ur fackförbundens stadgar, som visa i vilken
mån fackorganisationernas medlemmar äro befriade från erläggande av avgifter
under tid, de äro arbetslösa.

Sv. Bleck- o. Plåtslagareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 2 lyder:

»Mom. 2. Medlem, som är arbetslös, är befriad från extra kontingent. Nyingången
medlem, som blir arbetslös innan lian är understödsberättigad, är befriad
från all kontingent från och med veckan efter då anmälan därom skett, och varar
befrielsen så länge arbetslösheten pågår eller understödsrätten inträder. Fnstämpling
härför skall ske varje vecka. Vid längre sjukdom eller värnpliktstjänstgöring
skall boken vederbörligen avstämplas minst eu (1) gång i månaden.
Medlem, som deltagit i strejk eller lockout minst 4 veckor i följd, är befriad från
extra kontingent de två första veckorna efter konfliktens avslutande.»

Befrielse från avgifter till arbetslöshetskassan medgives ej, varför ordinarie
kontingent till denna och till förbundets administration avdrages vid utbetalningen
av förbundets arbetslöshetshjälp.

Sv. Bryggeriindustriarbetareförbundet.

Förbundsstadgarna § 2 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. Avdelning är befriad från avgift för de medlemmar, som under
minst 14 dagar i en månad genom sjukdom eller arbetslöshet varit urståndsätta
att sig försörja, ävensom för värnpliktiga medlemmar under den tid de äro inkallade
till vapenövning.» .

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 1 har följande innehåll:

»Mom. 1. Medlem, som under 14 dagar varit av sjukdom eller arbetslöshet
urståndsatt att sig med sitt arbete försörja, är från all kontingent befriad
under den tid sjukdomen eller arbetslösheten varar, om detta av uppbördsman nen
styrkes. Som arbetslös i detta fall räknas icke den, vilken som deltagare i konflikt
åtnjuter understöd; dock är sådan medlem befriad från erläggande av kont
in gentförhöjning. Värnpliktig medlem, som inkallas till vapentjänst, är för den
tid denna pågår likaledes befriad från all kontingent och hans rättigheter inom
förbundet anses under denna tid vilande.»

Alltså befrias detta förbunds medlemmar från erläggande av något slags
avgifter vid arbetslöshet, som har längre varaktighet än 14 dagar.

100

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sv. Grov- o. Fabriksarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 4 lyder:

»Mom. 4. Befriad från att betala veckokontingent är den, som under samma
arbetsvecka vant sjuk eller arbetslös minst 3 arbetsdagar. Detsamma gäller även
medlem som fullgör värnplikt. Anmälan om sjukdom, arbetslöshet, värnplikt
eller deltagande i konflikt skall dock, för att kontingentbefrielse må erhållas
omedelbart anmälas till vederbörande styrelse.»

_‘^ejslösa medlemmar äro befriade även för erläggande av uttaxeringar.
Avgiftsbefrielse är även beviljad de medlemmar, som under de senaste åren varit
hänvisade till arbete varannan vecka.

Sv. Gruvindustriarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 2 lyder:

»Monn 2. Medlem, som blivit arbetslös, är, om arbetslösheten varar i 14
. <= ■ *ri irån kontingent för hela månaden, såvida han hänvänder sig till avdelningens
kassör, som dä fristämplar boken. Som arbetslös i detta fall räknas även
den, vilken som deltagare i strejk och lockout åtnjuter understöd.»

Denna bestämmelse har verkat sa att förbandets alla medlemmar vid t ex
avgiftsbefriade sedan 1 jan. 1921, vid Stripa sedan 1 april
„ wullblanka sedan 1 maj 1921, vid Kärrgruvan, Norberg, Finnmossen,

Pershytte, Spexeryd och Saxberget sedan 1 juli 1921.

Sv. Handelsarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 2 lyder:

*2) Medlem som varit sjuk eller arbetslös eller den som för sin yrkesutbildning
bevistar läroanstalt är befriad från att betala kontingent och uttaxering
under den tid sjukdomen, arbetslösheten eller utbildningen varar. Medlem
som fullgör vapenövning är likaledes befriad under den tid densamma pågår och
da densamma anmäles till vederbörande styrelse, men räknas ej befrielsen förrän
tiden överstiger 6 arbetsdagar.»

Sv. Järnvägsmannaförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 1 lyder:

»Mom. 1. Medlem, som över lö dagar i en månad varit av sjukdom eller
arbetslöshet urstandsatt att sig med sitt arbete försörja och icke åtnjuter full
lön, är från samtliga under denna månad fastställda avgifter befriad, om detta
styrkes av uppbördsman. Efter samma grunder är även medlem, som fullgör sin
värnplikt, befriad från erläggande av kontingent. Vid kontingentbefrielse i här
uppräknade fall skall medlemsboken avstämplas med fristämpel för de månader
kontingenten eljest skulle erläggas.»

Grenom särskilt beslut ha även de vid nödhjälpsarbete sysselsatta medlemmarna
befriats från erläggande av avgifter.

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

101

Sv. Kommunalarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 4 lyder:

»Mom. 4. Medlem, som varit sjuk eller arbetslös minst 3 arbetsdagar i
följd, är befriad från att betala kontingent och uttaxering för den vecka eller den
längre tid sjukdomen eller arbetslösbeten varar. Medlem, som fullgör vapenövning
är likaledes befriad under deu tid densamma pågår (med vapenövning
avses icke frivillig militärtjänstgöring). All dylik befrielse skall dock anmälas
till vederbörande styrelse.»

Sv. Metallindustriarbetareförbundet.

Förbundsstadgarna § 8 mom. 1, 4 och 5 lyder:

»Mom. 1. Då medlem av en eller annan anledning blivit arbetslös skall
han omedelbart anmäla detta till sin avdelningskassör och äger då, förutsatt att
han på grund av fortsatt arbetslöshet i minst 7 dagar ej haft arbetsinkomst,
att befrias från erläggande av veckoavgift.

Mom. 4. Har en medlems ordinarie arbetstid nedsatts till 30 timmar per
vecka eller därunder, kan, om extra veckoavgift då utgår, efter avd.-styrelsens
beslut medgivas befrielse från erläggande av den extra avgiften. Beslut härom
fattas i varje särskilt fall.

Mom. 5. Inskränkes arbetstiden till 25 timmar pr vecka av den annars
ordinarie, kan medlem, under för övrigt lika förfaringssätt som ovan enligt mom. 4
angives, även medgivas befrielse från den ordinarie avgiften.»

I anslutning till dessa bestämmelser har förbundsstyrelsen genom särskilt
beslut befriat alla vid nödhjälpsarbeten sysselsatta medlemmar från erläggande
av avgifter till förbundet.

Sv. Måleriarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 4 lyder:

»4) Medlem, som är arbetslös, är befriad från avgifter då arbetslösheten
uppgår till 4 dagar i veckan och då anmälan sker samma vecka arbetslösheten
pågår, eller i avdelning, där uppbörd ej äger rum varje vecka, vid närmaste
uppbördssammanträde. Fristämpling för arbetslöshet härutöver förbj udes.. Arbetslös
medlem, som vistas å plats, där avdelning ej finnes, och som genom intyg av
två vederhäftiga personer styrker sin arbetslöshet, befrias irån avgifter, då nämnda
intyg inlämnats till avdelningens styrelse under löpande året. Medlem, som arbetar
för lägre lön i annat yrke, är befriad från avgifter till förbundskassan,
då hans veckoinkomst ej uppgår till hälften av den inom yrket på platsen enligt
avtal gällande.»

Sv. Sko- o. Läderindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 6 mom. 1 innehåller följande bestämmelse:

»Medlem, som längre tid än en vecka varit arbetslös på grund av arbetsbrist,
är befriad från erläggande av alla avgifter så länge arbetslösheten varar,
så vitt han ställer sig till efterrättelse av avdelningens styrelse anordnad kontroll.»

102

Statsutskottets utlåtande AV 30.

Sv. Skrädderiarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 2 mom. 6 lyder:

»Mom. 6. För den tid medlem till följd av sjukdom, vapentjänst eller
arbetsnedläggelse förhindrats arbeta erlägges ej avgift till förbundet, såvida sådant
hinder pågått minst en vecka. Samma gäller ifråga om medlem som bevisligen
utan eget förvållande varit helt arbetslös under minst två veckor i följd.»

Sv. Stenindustriarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 2 mom. 3 innehåller följande bestämmelser:

»Mom. 3. Benna avgift inbetalas på av avdelningen bestämd tid och plats.
Befriade från avgifter äro de medlemmar som genom sjukdom minst 8 dagar varit
urståndsätta att försörja sig, ävenså arbetslösa medlemmar och de som äro inkallade
till vapenövning. Dock åligger det dessa medlemmar att genast därom
underrätta uppbördsmannen eller avdelningens kassör om dessa förmåner skola
erhållas.»

Sv. Sågverksindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 2 mom. 5 andra stycket lyder:

»2:o) Undantag göres dock för medlemmar, som genom oförvållad arbetslöshet,
strejk eller lockout, sjukdom eller invaliditet under minst 4 dagar varit urståndsätta
att intjäna arbetslön; dessa äro befriade från avgifter för hela denna vecka
eller de veckor de sålunda icke kunnat utföra sitt arbete. Likaledes äro medlemmarna
befriade från avgifter den tid de äro inkallade till militärtjänst. Kortare
arbetslöshet, högst 3 dagar, berättigar ej till kontingentbefrielse.»

Sv. Tobaksarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 2 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. Vid sjukdom, militärtjänst och arbetslöshet är medlem, efter
anmälan hos avdelningsordföranden, fri från veckoavgift. Alla sjuk-, militärtjänst-
och arbetslöshetsstämplar (för arbetslöshet utan eget förvållande) räknas
som betald veckoavgift. Arbetslöshet och sjukdom för 3 dagar och därunder
räknas icke.»

Sv. Transportarbetareförbundet.

Förbundet stadgar § 2 mom, g lyder:

>>g). Befriade från erläggande av avgifter (undantag kongresskontingent)
äro sjuka och i värnpliktstjänst varande medlemmar, medlem som deltager i av förbundsstyrelsen
godkänd konflikt, medlem som är arbetslös (ej har någon arbetsförtjänst
vare sig i eget fack eller utom detsamma) under 14 dagar i följd samt sådana
medlemmar, som uppnått 65 års ålder och i 20 år i oavbruten följd ha tillhört
förbundet. Anmälan om sjukdom, värnplikt, deltagande i konflikt eller arbetslöshet
skall dock, för att kontingentbefrielse må erhållas, omedelbart anmälas till
vederbörande avdelningsstyrelse.»

Statsutskottets utlutande AV 30.

LOo

Sv. Träarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 9 mom. b och c lyder:

»b). Medlem som minst en vecka varit arbetslös på grund av arbetsbrist
eller arbetskonflikt, är befriad från erläggande av alla avgifter så länge arbetslösheten
varar, såvitt han ställer sig till efterrättelse av avdelningens styrelse
anordnad kontroll.

c). Medlem vars arbetstid under en vecka är mindre än 25 V* timmar, är
befriad från avgifter.»

Sv. Tunnbinderiarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 1 mom. 6 lyder:

»Mom. 6. Medlem som är sjuk eller arbetslös eller fullgör sin värnplikt
är befriad från alla avgifter till förbundet från och med första veckan.»

Sv. Typografförbundet.

Förbundets stadgar § 4 moln. h. lyder:

»h. Medlem är befriad från avgifter, då han är arbetslös, då han fullgör
militärtjänst samt under sjukdom, såvida han minst en gång under varje månad
hos avdelningsstyrelse därom gör anhållan.»

Genom särskilt beslut äro de vid nödhjälpsarbete sysselsatta medlemmarna
avgiftsbefriade.

Sv. Väg- o. Vattenbyggnadsarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 3 mom. 4, första stycket lyder:

»Mom. 4. Medlem som varit sjuk eller arbetslös minst tre arbetsdagar
under samma arbetsvecka är befriad från att betala kontingent för den veckan
och i övrigt för den tid, sjukdomen eller arbetslösheten varar. Medlem, som fullo-ör
vapenövning, är likaledes befriad under den tid, densamma pågår. Befrielse
från kontingentbetalning i här sagda fall förutsätter, att vederbörande medlem
därom fortast möjligt gör anmälan till vederbörande avdelnings- eller sektionsstyrelse.
»

104

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Bilaga C.

P. M.

angående i fackförbundens stadgar ingående bestämmelser om arbetslösa
medlemmars rätt att deltaga i beslut om påbörjandet eller avslutandet

av arbetskonflikter.

Här nedan an föres utdrag ur fackförbundens stadgar, som visa i vilken
män arbetslösa medlemmar äga deltaga i beslut, som avser påbörjandet eller avslutandet
av arbetskonflikter. Därjämte är i vissa fall tillfogad upplysning om
gällande praxis eller särskilda beslut.

Sv. Bleck- o. Plåtslagareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 4 mom. 2 och 4 lyder:

»Mom. 2. Arbetet kan ej nedläggas å en arbetsplats eller verkstad, såvida
fjärdedelar av de medlemmar frågan rör, med sina namnunderskrifter
försäkra sig vilja nedlägga arbetet.

Mom. 4. Det är de strejkandes skyldighet att infinna sig till möte så ofta
kommittén det påbjuder samt var för sig iakttaga ett värdigt uppförande. Den,
som utebliver från av kommittén påbjudet möte utan anmälan av laga förfall,
riskerar för den dagen sitt understöd. Vid arbetskonflikt, som gäller avdelnings
samtliga eller flesta medl. får ej arbetsnedläggelse (strejk) tillgripas, med mindre
tre fjärdedelar av de på sammanträdet närvarande genom sluten omröstning därför
avgivit sitt votum samt förbundsstyrelsen i enlighet med förbundsstadgarna därtill
givit sitt bifall. Medlem, som på beslut av avdelning deltager i partiell strejk
(blockad) för upprätthållande av gällande avtal eller för att uppnå rättelse i
eventuella missförhållanden, erhåller utom det understöd, som utgår ur förbundskassan,
ett tillägg av högst 5 kr. pr vecka, som utgår ur avdelningskassan.
Dessa medel kunna uttaxeras.»

Förbundsstadgarnas § 8 mom. 5 och 6 innehålla följande bestämmelser:

»Mom. 5. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få
fragan löst på fredlig väg visa sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,
äger avdelning vädja till förbundsstyrelsen om stöd för vidtagande av kraftåtgärder,
såsom eventuellt en arbetsnedläggelse för fordringarnas genomförande.
Förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan kan få vidtagas, varvid hänsyn
bör tagas dels till ställningen inom förbundet och dels till förhållandena på den
plats rörelsen pagär. Dock kan ej förbundsstyrelsen neka sådan arbetsnedläggelse,
såvida beslut därom med 3,U majoritet är fattat av vederbörande avdelning. Sådan
röstning företages sluten. Avdelning äger rätt att, då enhälligt beslut därom är
rattat, deltaga i av andra fack etablerade strejker och blockader.

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

105

Mom. 0. Förbundsstyrelsen äger rätt, ifall tidpunkten anses olämplig eller
andra skäll därför föreligga, att bestämma det fordringarnas framställande uppskjutes,
liksom den oek kan besluta att arbetsnedläggelse för framställd fordran
ej må äga rum. Dock bör nödig hänsyn tagas till de lokala förhållandena vid
en lönerörelses genomförande.»

Sv. Bryggeriindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 7 mom. 6 och 7 lyder:

»Mom. 6. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök, att få
frågan på fredlig väg löst, visat sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,
äger avdelningen vädja till förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande
av kraftåtgärder, såsom eventuellt en arbetsnedläggelse för fordringarnas genomförande,
varefter förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan åtgärd kan få
vidtagas, varvid hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet och dels
till förhållandena på den plats där rörelsen pågår. Dock får ej strejk igångsättas,
utan att minst två tredjedelar av avdelningens på platsen arbetande medlemmar
godkänt densamma.

Mom. 7. Förbundsstyrelsen äger rätt, ifall tidpunkten anses olämplig eller
andra skäl därför föreligga, att bestämma att såväl fordringars framställande
uppskjutes som ock att en av avdelning begärd arbetsnedläggelse för framställd
fordrans genomförande ej må äga rum.»

Sv. Grov- o. Fabriksarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 5 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. I frågor, som gäller mellanhavanden med arbetsgivaren, såsom
avtalsförslag. förkastande av underhandlingsresultat, beslut om strejk, blockad etc.,
fordras för giltigt beslut att minst 2/s av de medlemmar saken berör genom sluten
omröstning biträtt detsamma.»

Förbundsstadgarnas § 7 mom. 4 innehåller följande bestämmelser:

»Mom. 4. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få
frågan på fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat resultat, äger avdelninggöra
framställning till förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande av
arbetsnedläggelse. För beslut härom gäller vad i »Grundstadgar för avdelningar»
§ 5 mom. 3 är stadgat. Ifall tidpunkten för en arbetsnedläggelse anses olämplig
eller andra skäl föreligga, må förbundsstyrelsen i samråd med vederbörande avdelning
(avdelningar) bestämma, om uppskov med ifrågasatt arbetsnedläggelse
bör äga rum. Samma gäller även om tiden för inlämnande av avtalsförslag eller
annan framställning anses olämplig.»

Härtill fogar förbundsstyrelsen följande upplysningar:

Dessa stadgebestämmelser ha alltid tolkats och tillämpats så att inga
andra än av lönerörelser, strejker eller blockader direkt berörda medlemmar,
d. v. s. de vid ifrågavarande arbetstöretag anställda, deltaga i dylika beslut. I
de fall en avdelning består av flera arbetsgrupper, anställda inom olika industrier,
är det således endast den arbetsgrupp, som skall företaga lönerörelse, strejk eller
blockad, som äger rätt fatta beslut ifråga om de åtgärder, som i dylika fall skola
vidtagas.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 höft. (Nr 30 Bilaga.) 14

106

Statsutskottets utlåtande AV 30.

Sv. Gruvindustriarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 4 mom. 2 lyder:

»Mom. 2. Arbetet kan ej nedläggas å en arbetsplats, såvida ej minst tre
fjärdedelar av de medlemmar frågan rör med sluten omröstning försäkrat sig vilja
nedlägga arbetet. Vid omröstning angående arbetsnedläggelses fortsättande fordras
därför även ®/4 majoritet.»

Förbundsstadgarnas § 8 mom. 4 har följande avfattning:

»Mom. 4. Skulle det icke lyckas att medelst underhandling om de framställda
fordringarna komma till önskat resultat, skola de medlemmar saken i
första band berör, uttala sig om vad vidare skall åtgöras. Medlemmarnas beslut,
jämte avdelningens eller dess styrelses utlåtande däröver, insändas ofördröjligen
till förbundsstyrelsen, och får arbetsnedläggelse icke äga rum utan förbundsstyrelsen
sådan godkänt och det blivit avdelningen och medlemmarna delgivet.»

Förbundsstyrelsen anför att arbetslösa medlemmar enligt tillämpningen av
stadgarna icke äga rätt att deltaga i omröstning om konflikter, enär de ej kunna
försäkra sig vilja inställa ett arbete de ej ha eller försäkra sig vilja upptaga ett
arbete, som de ej ha tillgång till.

Sv. Handelsarbetareförbundet.

. I förbundets stadgar ingå ej särskilda bestämmelser om vilka av avdelningarnas
medlemmar, som äga deltaga i omröstning rörande konflikter, men förbundsstyrelsen
förklarar kategoriskt att enligt givna direktiv arbetslösa medlemmar
icke äga deltaga i beslut om arbetsnedläggelse eller i beslut om avslutning
av konflikt. 6

Sv. Järnvägsmannaförbundet.

Förbundsstadgarna § 8 mom. 7 bar följande lydelse:

»Mom. 7. Arbetet kan ej nedläggas på plat-en förrän två tredjedelar av
den personal saken gäller med sina namnunderskrifter försäkrat sig velat nedlägga
arbetet.»

Sv. Kommunalarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 5 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. I frågor angående strejk eller höjande av timpenning eller lönen
fordras 2/s majoritet av de medlemmar, vilka eventuellt komma att indragas däri,
samt sluten omröstning.»

De arbetslösa äro sålunda även inom detta förbund förhindrade att deltaga
i beslut rörande konflikter, vilket även belyses av nedanstående protokollsutdrag
rörande omröstningen före tillgripandet av nu pågående strejk i Sundsvall.

Till förbundet rapporterat medlemsantal.

Avdelning Nr 29, Sundsvall. 80 medlemmar, därav 17 arbetslösa. Avdelning
Nr 44, Sundsvall. 36 medlemmar, därav 4 arbetslösa.

Stockholm den 22/s 1923.

För Sv. Kommunalarbetareförbundet.

L. Nordgren.

Statsutskottets utlåtande Nr ''SO.

107

Utdrag ur protokoll fört vid extra sammanträde med avd. nr 29 av Svenska
Kommunalarbetareförbundet i Sundsvall måndagen den M/i 1923.

§ 5.

För att utröna medlemmarnas ställning till en eventuell arbetsnedläggelse
företogs omröstning med slutna sedlar, och bar avdelningen med 60 röster mot 3
beslutat att nedlägga arbetet, om ej en för densamma antaglig uppgörelse kan
komma till stånd.

Sundsvall den 22/1 1923.

Rätt utdraget intygar:

F. Enqvist. A. 11. Lundahl. Erland Lilo. Carl Löf.

Ordf. Sekreterare Utsedda justeringsmän.

Utdrag ur protokollet fört vid avd. 44 sammanträde den 21 jan. 1923.

§ 2.

Vid företagen omröstning om arbetsinställelse utföll röstning på följande sätt

nämligen 23 Ja, 3 Nej. ... . . ... , . , .. „

Avd. medlemsantal är 36, därav är 1 sjuk, 4 arbetslösa arb. som ej beröras

av arbetsinställelsen.

B. Åhlin. H. Svensson. Werner Tegman. J. J. Bylund.

Sekr. Ordf. Justeringsmän.

Till Förbundsstyrelsen. , , , , .,

Avd. beslöt på sitt senaste möte att tillfråga förbundsstyrelsen huruvida
icke våra arbetslösa medlemmar skulle komma i åtnjutande av konfliktunderstöd
enär dessa genom konflikten berövas alla möjligbeter till arbete, under normala
förhållanden ha dessa medlemmar företrädesrätt som extra vid renhållningsverket
samt av staden igångsatta arbeten.

Sundsvall den 14/* 1923.

För avd. 29.

A. Westling.

Till avdelning Nr 29, Sundsvall.

Eder begäran av den 14 d:s att avdelningens arbetslösa medlemmar skulle
komma i åtnjutande av konfliktunderstöd under nu pågående konflikt kan icke av
förbundsstyrelsen bifallas. De arbetslösa, som därtill enligt stadgarna äro berättigade,
erhålla i vanlig ordning arbetslöshetsunderstöd.

Stockholm den 22 febr. 1923.

Med kamratlig hälsning för Sv. Kommunalarbetareförbundets styrelse.

L. Nordgren.

De arbetslösa medlemmarna stå sålunda i alla avseenden utanför arbet.skonflikterna,
konstaterar förbundsstyrelsen i sin p. m. till Landssekretanatet.

108

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sv. Metallindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 14 mom. 6 lyder:

»Mom. 6. För vidtagande av arbetsnedläggelse fordras verkställande utskottets
medgivande och beslut. Verkställande utskottet äger därvid att fordra
bevis för att minst 3/i av de medlemmar över 18 år, som direkt beröras av arbetsnedlaggelsen,
vid foretagen sluten omröstning röstat för arbetsnedläggelse I rec-el
bor ej heller verkställande utskottet medgiva arbetsnedläggelse med mindre minst
/» av vederbörande arbetare äro organiserade.»

Förbundsstyrelsen har i skrivelse till Landssekretariatet meddelat, att uttrycket
»direkt berörda» alltid tillämpats så att vid strejkomröstningen endast de
medlemmar fatt deltaga, som vid tidpunkten för omröstningen voro sysselsatta å
vederbörande verkstad. I fråga om det nu föreliggande förslaget till nytt avtal
inom verkstadsindustrien har beträffande omröstningen verkställande utskottet besluta
att endast de kunna i omröstningen deltaga, som arbeta på verkstäder,
anslutna till Sveriges Verkstadsförening, eller äro från sådana verkstäder på kortare
tid permitterade. De, som äro avskedade, hava ingen som helst rätt att deltaga
i denna omröstning.

Sv. Måleriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 6 mom. 1 och 4 ha följande lydelse .

. T'',1'' , fa? Tm avdelning, där förut ingånget avtal med arbetsgivare

ar gällande beslut fattats om avtalets uppsägning och nya fordringars framstäl„nde.
’ skall därest yrkande härom omedelbart framställes, beslutet sanktioneras
pa nästföljande sammanträde, i överensstämmelse med avdelningsstadgarnas 8 12
innan det sättes i verkställighet. Sedan beslut om uppsägning fattats, skall meddelande
härom omedelbart insändas till förbundsexpeditionen.

Mom. 4. Först då alla försök att på underhandlingens väg uppnå överenskommelse
visat sig resultatlösa må arbetsnedläggelse tillgripas sedan beslut
härom fattats pa samma sätt, som i mom. 1 föreskrives, och förbundsstyrelsen
givit sitt bifall härtill. Anser förbundsstyrelsen nödvändigt att till avdelning
dar konflikt hotar, sända förbundets ombudsman eller annat ombud för att undersöka
ställningen och, om möjligt få överenskommelse till stånd utan konflikt
skall densamma meddela avdelningen detta. Är ombudsmannen eller annat förhundsstyrelsens
ombud närvarande på i konflikt invecklad plats, är han skyldig
att tillsammans med avdelningens styrelse leda den utbrutna striden. Avdelning

/ i T ,dsstyr? sens godkännande vidtager arbetsnedläggelse, har ei rätt
till förbundets ekonomiska stöd.» 06 ’ J

■ i i V11 för^unds stadgar finnes intet förbud för de arbetslösa att deltaga

i beslut om strejk, men genom bestämmelsen om samstämmiga beslut på två på
varandra följande möten kunna de arbetslösa ej utöva något avgörande inflytande
pa avdelningarnas beslut. J

Sv. Sko- och Läderindustriarbetareförbundet.

fråga

Förbundets stadgar § 13 mom. 5 lyder:

»Mom o. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få
n pa fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

100

äger avdelningen anhålla hos förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande
av arbetsnedläggelse för fordringarnas genomförande, varefter förbundsstyrelsen
beslutar om och när en sådan åtgärd kan få vidtagas, varvid hänsyn bör tagas
dels till ställningen inom förbundet och dels till förhållandena på den plats, där
rörelsen pågar.»

Enligt gällande praxis äga endast de medlemmar, som direkt äro eller
bliva berörda av konflikt, rätt att deltaga i omröstning angående densammas
utbrott eller biläggande.

Sv. Skräddoriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 7 mom. 5 lyder:

»Mom. 5. Ingen arbetsinställelse må genom avdelningens åtgörande komma
till stånd utan att minst 2/3 av samtliga röster avgivas därför på möte, som
är sammankallat för att därom fatta beslut.»

På grund av inom yrket rådande säregna förhållanden har ingen särskild
bestämmelse rörande de arbetslösas rätt till deltagande i omröstningen blivit införd
i stadgarna, men detta har hittills ej haft något praktiskt inflytande på
beslutens fattande.

Sv. Stenindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 7 mom. 6 och 7 ha följande lydelse:

»Mom. 6. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få
frågan löst på fredlig väg visat sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,
äger avdelningen vädja till förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande
av kraftåtgärder, såsom eventuellt en arbetsnedläggelse, för fordringarnas genomförande,
varefter förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan åtgärd kan få
vidtagas, varvid största hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet
och dels till förhållandena på den plats där rörelsen pågår.

Mom. 7. Förbundsstyrelsen äger rätt, ifall tiden anses olämplig eller andra
skäl därför föreligga, att bestämma, att såväl sådana fordringars framställande
uppskjutes, som ock att en av avdelningen begärd arbetsnedläggelse för framställd
fordrans genomförande ej må äga rum.»

Förbundsstyrelsen uppgiver, att, ehuru stadgarna ej innehålla särskilda
bestämmelser därom, de arbetslösa medlemmarna icke äga deltaga i beslut om
arbetsnedläggelse resp. återupptagandet av arbetet, enär förbundet ej kan göra
sin understödsplikt beroende av den mening, som kan vara rådande bland de arbetslösa
medlemmarna, vilka icke vare sig bidraga till konfliktens kostnader
eller uppbära understöd.

Sv. Sågverksindustriarbetareförbundet.

Förbundsstadgarna § 8 mom. 6 och 7 ha följande lydelse:

»Mom. 6. Först sedan alla av förbundsstyrelsen och avdelningen gjorda
försök att få frågan på fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat eller godkänt
resultat, äger avdelningen vädja till förbundsstyrelsen om förbundets stöd
för vidtagande av kraftåtgärder, såsom eventuellt en arbetsnedläggelse för ford -

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

ringarnas genomförande, varefter förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan
åtgärd kan få vidtagas, varvid hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet
och dels till förhållandena på den plats där rörelsen pågår.

Mom. 7. Förbundsstyrelsen äger rätt, ifall tidpunkten anses olämplig
eller andra skal därför föreligga, att bestämma att såväl fordringarnas framställande
uppskjutes som ock att en av avdelningen begärd arbetsnedläggelse för
framställd fordrans genomförande ej må äga ruin.»

Förbundets avdelningsstadgar § 4 mom. 2 inskränker beslutanderätten till
de medlemmar å arbetsplatsen som saken gäller.

»Mom. 2. Arbetet kan ej nedläggas å arbetsplatsen förrän två tredjedelar
(2/s) av de arbetare saken gäller röstat därför. Och må röstningen därom ske
öppen eller sluten, beroende på av avdelningen före röstningen fattat beslut,
vilket hälst bör ske med namnupprop.»

Sv. Tobaksindustriarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 10 mom. 3 lyder:

»Mom. 3. Förekommande förslag till avtal skola underställas respektive
medlemmar för beslut genom allmän omröstning. Endast de medlemmar, för vilka
avtalsförslaget gäller, äga att deltaga i omröstningen. För omröstningen gäller
enkel majoritet.»

Samma stadgar § 11 mom. 1 är av följande lydelse:

»Mom. 1. Varje beslut om strejk skall underställas förbundsstyrelsens
prövning och under ingå omständigheter får strejk iscensättas om förbundsstyrelsen
vägrar godkänna densamma. Beslut om allmän strejk fattas av förbundet i
sin helhet genom allmän omröstning. Beslut om strejk gällande för viss yrkesgren
avgöres av respektive specialarbetare; dock skola alla beslut om strejk biträdas
av minst 4/B av de i omröstningen deltagande. Röstning sker medelst
hemlig röstavgivning i därtill förhyrda lokaler.»

Sv. Transportarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 10 mom. 6, 7 och 8 lyder:

»Mom. 0. Först sedan alla av förbundsstyrelsen påbjudna försök att få
frågan på fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat eller godkänt resultat,
äger avdelning vädja till förbundsstyrelsen om förbundets stöd för vidtagande av
kraftatgärder, såsom eventuellt om arbetsnedläggelse för fordringarnas genomförande,
varefter förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan åtgärd kan få
vidtagas,^ varvid hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet och dels
till förhållandena på den plats där tvisten pågår.

Mom. 7. Vid särskilt trängande fäll skall förbundsstyrelsen hava rättighet
att giva tillstånd till omedelbar strejk.

Mom. 8. Förbundsstyrelsen äger. rätt, när tidpunkten anses olämplig eller
andra skäl därför föreligga, att bestämma, att såväl sådana fordringars framställande
uppskjutes, som ock att en av avdelningen begärd arbetsnedläggelse för
framställd fordrans genomförande ej må äga rum.»

Samma förbunds avdelningsstadgar § 4 mom. 3 inskränker beslutanderätten
till de medlemmar saken gäller.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

»Mom. 3. Arbetet kan ej nedläggas å arbetsplats förrän tre fjärdedelar av
de arbetare, saken gäller, försäkrat sig vilja nedlägga arbetet.»

Sv. Träarbetareförbundet.

Förbundets stadgar § 14 mom. 8, 9, 10 och 11 ha följande lydelse:

»Mom. 8. Först sedan alla av förbtfcidsstyrelsen påbjudna försök att få den
föreliggande tvistefrågan på fredlig väg löst visat sig icke medföra önskat eller
godkänt resultat, äger avdelningen, efter att beslut därom fattats med Va majoritet
av de i yrket arbetande medlemmarna, anhålla hos förbundsstyrelsen om förbundets
stöd för vidtagande av lämpliga åtgärder för fordringarnas genomförande.
Förbundsstyrelsen beslutar om och när en sådan åtgärd kan få vidtagas, varvid
hänsyn bör tagas dels till ställningen inom förbundet och dels till förhållandena
på den plats, där rörelsen pågår. Innan förbundsstyrelsen beslutar därom får ej
arbetsinställelse företagas.

Mom. 9. Ifråga om röstning om arbetsinställelse äger förbundsstyrelsen
tillåta undantag för sådan specialgrupp, som omnämnes i mom. 2, såtillvida att
röstningen om arbetsinställelse företages inom gruppen med 2/ss majoritet, under
förutsättning att beslutet godkänts å avdelningsmöte med enkel majoritet av de
å mötet närvarande.

Mom. 10. För att arbetsnedläggelse skall av förbundsstyrelsen kunna medgivas
fordras att minst 2/s av arbetarna å den plats arbetsnedläggelsen avser äro
medlemmar av förbundet.

Mom. 11. För konflikt, vid vars tillkomst ej förfarits som i denna § är
stadgat, kunna medlemmarna icke erhålla förbundets understöd.»

Konfliktunderstöd utgår ej till arbetslös medlem.

Sv. Tunnbinderiarbetareförbundet.

I detta förbunds stadgar finnas ej införda särskilda bestämmelser rörande
omröstningen vid strejker. Förbundsstyrelsen uppgiver att de arbetslösa medlemmarna
i regel ej deltaga i sådana beslut, beroende på att de arbetslösa ej vilja
deltaga i beslut om strejk och att de i arbete varande medlemmarna själva vilja
fatta avgörande i frågor om tillgripande eller avveckling av arbetsnedläggelse.

Sv. Typografiförbundet.

Förbundsstyrelsen uppgiver, att de arbetslösas ställning till frågan rörande
avtal och arbetskonflikter icke är närmare reglerad i stadgarna, men under de
senaste åren har tillämpats, att endast de som arbeta under ett visst avtal ha
beslutanderätt angående detta. Under senare år har också alla omröstningar rörande
uppsägning och antagande av avtal förlagts till arbetsplatserna, varigenom
endast de i arbete varande medlemmarna bliva i tillfälle att deltaga.

Sv. Väg- o. Vattenbyggnadsarbetareförbundet.

Förbundets avdelningsstadgar § 4 mom. 6 lyder:

»Mom. 6. För att besluta om lönerörelses påbörjande, underhandlingsresultats
förkastande, strids och blockads tillgripande eller strids fortsättande och dylikt

112

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

kräves 2/s majoritet av de genom sluten omröstning avgivna rösterna. Berör lönerörelse
eller strid vid en arbetsplats flera avdelningar, sammanräknas antalet röster
av förbundsstyrelsen, och kräves i sådant fall 2/s av de av avdelningarnas medlemmar
avgivna röster, för att beslut om, vad som ovan sägs, kan anses fattat.»

Förbundsstyrelsen uppgiver, att arbetslös medlem äger rätt att deltaga i
möten och överläggningar, men att i beslut om strejk, blockad e. d. endast de av
striden eller saken direkt berörda medlemmarna äga deltaga.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

113

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

Sid.

Hjälpverksamhetens grundprinciper........ 1

Hjälpverksamhetens förhållande till arbetskonflikter:

Tidigare bestämmelser....... 2

Principer och praxis våren 1921—10 mars 1922 ............. 3

Kommissionens utlåtande den 9 mars 1922 ............... 4

Gällande direktiv för tiden 10 mars—9 juni 1922 9

Statsutskottets uttalanden vid 1922 års riksdag.............. 10

Nu gällande direktiv .......... 11

Kommissionens praxis......................... 12

Propositionens motiver........................... 14

Tillgänglig hjälp för arbetslösa:

Den offentliga arbetslöshetshjälpen................... 15

Kommunala nödhjälpsarbeten..................... 15

Fattigvården............................ 15

Fackförbundens understödsverksamhet:

a) Arbetslöshetskassor......................... 1"

b) Understöd vid arbetskonflikt.................... 18

Den arbetslöses samhörighet med yrket

Samhörigheten med organisationen................... 21

Arbetslöshetens långvarighet........................ 23

Anställningens fasthet.......................• • . . 27

Verkningar av »regeln bakåt»........................ 29

Tillämpningssvårigheter........................ 30

Statsfinansiella verkningar....................... 32

Utländsk lagstiftning........................... 33

Sammanfattande synpunkter:

Arbetarnas yrkes- och organisationssamhörighet.............. 34

Hjälpverksamhetens socialpolitiska konsekvenser.............. 36

Frågan om undantag från avstängningsbestämmelserna........... 37

Kommissionens ståndpunkt......................... 39

Särskilda yttranden............. 40

1) Av hr Pegelow.......................... 40

2) Av hrr Huss, Järte och von Koch.................. 40

Reservationer .............................. 42

1) Av hrr Paues och Dahl...................... 42

2) Av hrr Hagman, Holmström och Thorberg .............. 42

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 23 Käft. {Nr 30 Bilaga.) 15

114

Bil. 1.

Bil. 2.
Bil. 3.

Bil. 4.
Bil. 5.

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

Sid.

Redogörelse för en på uppdrag av statens arbetslöshetskommission verkställd

statistisk undersökning angående vissa arbetslöshetsförhållanden...... 45

P. M. angående aktuella arbetskonflikter av större omfattning...... 64

P. M. angående arbetslösa fackföreningsmedlemmars rätt att deltaga i behandling
av frågor, som röra organisationernas förhållande till arbetsgivare samt

rätten att erhålla konfliktunderstöd........ ......... 71

Yttrande av svenska arbetsgivareföreningen.............. 74

Yttrande av landsorganisationen ................... 89

Bilagor till landsorganisationens yttrande:

Bil. A. P. M. angående uppgifter om arbetslöshetens omfattning och långvarighet
för vissa fackförbunds medlemmar . .......... 93

Bil. B. P. M. angående i fackförbundens stadgar ingående bestämmelser beträffande
medlemmarnas rätt till avgiftsbefrielse vid arbetslöshet . . 99

Bil. C. P. M. angående i fackförbundens stadgar ingående bestämmelser om
arbetslösa medlemmars rätt att deltaga i beslut om påbörjandet eller
avslutandet av arbetskonflikter . ............... 104

Stockholm 1923. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & S8nef.

23078a