Statsutskottets utlåtande Nr 248.
1
Nr 248.
Ankom till riksdagens kansli den IG december 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
ä tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/
42 till särskilda taxeringsundersökningar m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 351 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28 november 1941,
föreslagit riksdagen att till Särskilda taxeringsundersökningar å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1941/42 under sjunde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 300,000 kronor.
De senaste årens utveckling på skatteväsendets område har medfört skärpta
krav på beskattningsmyndigheterna. Tillkomsten av nya skatter har lett
till en väsentlig ökning av arbetsbördan. 1 samma riktning ha vissa ändringar
i skattebestämmelserna verkat. Samtidigt har med stegringen av skattetrycket
följt, att ett behov av skärpt övervakning av deklarationspliktens riktiga
fullgörande blivit alltmer framträdande.
Även oavsett krisförhållandena föreligga omfattande spörsmål rörande beskattningsmyndigheternas
organisation, vilka kräva en lösning. En utredning
i syfte att på området nå fram till förbättrade förhållanden har jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 september 1941 uppdragits åt särskilda
sakkunniga (beskattningsorganisationssakkunniga). Som förhållandena
utvecklat sig har det emellertid blivit nödvändigt att taga under övervägande
provisoriska åtgärder i syfte att för den närmaste framtiden fylla vissa
omedelbara behov av organisationsförbättring. De åtgärder, som härutinnan
satts i fråga, avse i huvudsak dels en ändring i organisationen av taxeringsnämndernas
arbete jämte en effektivisering av landskontorens övervakning
av taxeringsarbetet i allmänhet, dels ock en skärpning i vissa särskilda hänseenden
av kontrollen å avgivna deklarationer.
Förslag till särskilda organisationsåtgärder avseende 1942 års taxering har
framlagts av beskattningsorganisationssakkunniga i en den 11 november 1941
dagtecknad skrivelse. Häröver ha yttranden införskaffats- från Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna i samtliga län, statskontoret, kammarrätten,
svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas
förbund och taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 saini. Nr 248—249.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 248.
Vidare har förslag rörande provisoriska åtgärder till förstärkande av deklarationskontrollen
framlagts i en på chefens för finansdepartementet uppdrag
av t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström utarbetad promemoria.
Från landskamrerarna i samtliga län lia infordrats yttranden med de synpunkter
och förslag i fråga örn åtgärder för skattekontrollens effektivisering,
som kunde föranledas av promemorians innehåll.
I sin förenämnda skrivelse ha beskattningsorganisationssakkunniga framlagt
förslag om provisorisk förstärkning under år 1942 av landskontorens arbetskrafter.
Vidare ha de sakkunniga föreslagit, att taxeringen av aktiebolag
och övriga juridiska personer med undantag för oskifta dödsbon under år
1942 anförtros särskilda taxeringsnämnder, tillsatta oberoende av den lokala
indelningen i taxeringsdistrikt.
Rörande innebörden av dessa förslag ävensom innehållet av däröver avgivna
yttranden, hänvisas till propositionen, sid. 2—7.
Enligt 14 § 2 mom. taxeringsförordningen må, där Kungl. Majit det medgiver,
i bokföring sakkunnig person anställas vid länsstyrelse med uteslutande
uppgift att under landskamrerarens ledning året om verkställa utredningsarbete
för taxeringarna. Villkoren för anställningen bestämmas enligt författningsrummet
för varje fall av Kungl. Majit. Beslut om anställning vid länsstyrelserna
av dylika sakkunniga, vanligen benämnda taxeringsrevisorer, pläga
meddelas för budgetår eller kortare tid. I allmänhet finnes numera en sakkunnig
för varje län. Inom en del län finnes även biträdande sakkunnig anställd,
och dessutom lia i viss utsträckning medel anvisats till skrivhjälp och
annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Taxeringsrevisorerna fungera mestadels
jämväl såsom konsulenter enligt bestämmelserna om krigskonjunkturskatt.
Kostnaderna för ifrågavarande ändamål bestridas från det under sjunde huvudtiteln
anvisade förslagsanslaget till kostnader för årlig taxering.
Önskemål om åvägabringande av en fastare organisation av den ifrågavarande
verksamheten lia i olika sammanhang framförts. Styrelsen för föreningen
Sveriges landskamrerare har i skrivelse den 17 november 1941 gjort
framställning i detta ämne, innefattande bl. a. förslag om lönereglering för
taxeringsrevisorerna.
I den av t. f. underståthållaren Sandström avgivna promemorian har föreslagits
en tillfällig personalförstärkning — utöver för närvarande anställda
taxeringsrevisorer — för möjliggörande av en intensifierad kontroll av rörelseidkares
räkenskaper och av de anteckningar, som föras av utövare av s. k.
fria yrken. Vidare har föreslagits en viss utvidgning av kontrollen över jordbrukares
deklarationer. En redogörelse för promemorians innehåll ävensom
landskamrerarnas däröver avgivna yttranden lämnas i propositionen å sid.
7—13.
I anslutning till denna redogörelse har i statsrådsprotokollet även erinrats
om att fullmäktige i Sveriges riksbank i skrivelse den 21 november 1941, i
vilken fullmäktige behandlat olika åtgärder åsyftande en i rådande penning
-
Statsutskottets utlåtande Nr 248.
3
politiska läge önskvärd sterilisering av köpkraft, gått in på frågan om en
effektivisering av taxeringsväsendet. Fullmäktige lia sålunda pekat på svårigheten
att med vanliga penningpolitiska medel komma åt den köpkraft,
som härrör från de fria inkomsterna och från rörelsevinster från vissa kategorier
av självständiga företag, samt i anslutning därtill uttalat, att det enligt
fullmäktiges mening skulle vara av stort värde ur penningpolitisk synpunkt,
om en effektivisering av taxerings- och uppbördsförfarandet skedde i syfte
att åstadkomma en riktig beskattning av ifrågavarande inkomster.
Av Iliand annat de skäl, fullmäktige sålunda framhållit, har Kungl. Majit
den 28 november 1941 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla
sakkunniga för utredning av frågan örn skärpt bestraffning av falskdeklaration.
Departementschefen har för egen del i huvudsak anfört följande.
De föreliggande förslagen avse att genom provisorisk förstärkning av taxeringsorganisationen
sätta denna i stånd att möta de påfrestningar, som föranledas
av de senaste årens utveckling av skatteväsendet, samt att åvägabringa
en temporär skärpning av kontrollen över vissa delar av deklarationsmaterialet.
Organisationsspörsmålen inom skatteväsendet lia till följd av krisförhållandena
kommit i ett allvarligt läge, och skyndsamma åtgärder måste vidtagas
för att till den instundande taxeringsperioden åstadkomma så verksamma
förbättringar i organisationen som omständigheterna medgiva. Detta är
av stor vikt även ur andra synpunkter än de rent finansiella; bland annat
kan erinras om den betydelse en effektiv taxering i nuvarande läge äger såsom
stöd för penningpolitiken. Att även betydande kostnader för förbättringar
av taxeringsväsendet komma att mångfaldigt uppvägas av de ökade
skatteintäkter, som därigenom tillförsäkras staten, torde vara ställt utom
tvivel.
Vad först angår förslaget örn förstärkning av landskontorens arbetskrafter,
innebär detta, att medel skola ställas till förfogande för anställning under
år 1942 vid varje landskontor av en eller, i några fall, två extra länsbokhållare.
Syftet därmed är att möjliggöra, att lämpliga befattningshavare å
landskontoren till motsvarande antal skola kunna avdelas för att ägna sig
helt åt taxeringsarbetet. Årskostnaden härför har beräknats till 150,000
kronor.
Beskattningsorganisationssakkunnigas uttalanden om behovet av en förstärkning
av taxeringsorganisationen i denna del lia till fullo bekräftats genom
remissyttrandena. För egen del förordar jag, att medel ställas till förfogande
för dylik förstärkning i den omfattning de sakkunniga föreslagit.
Det närmare sättet för genomförande av personalökningen bär bli beroende
på ytterligare prövning. Det bör sålunda undersökas, i vad mån förhållandena
vid de olika landskontoren kräva ökning av juristpersonalen eller
behovet i stället kan med en lämplig fördelning av göromålen effektivt
tillgodoses genom anställning av lägre avlönad arbetskraft. Det torde böra
överlämnas till länsstyrelserna att på sätt som finnes lämpligast avdela den
eller de befattningshavare, som erfordras för taxeringsgöromålen, samt förordna
örn därav betingade ändringar i arbetsfördelningen. Möjligheten att i
della hänseende handla eller de lokala förhållandena bör icke begränsas genom
uppställande av några fasta regler. Någon särskild ersättning till av
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 248.
delad befattningshavare eller till ersättare för honom torde i regel icke böra
beräknas. Huruvida biträdande landskamrerare enligt taxeringsförordningen
fortfarande skall lörordnas, bör bli beroende på prövning i vanlig ordning.
Kostnaderna för ifrågavarande provisoriska förstärkning av taxeringsorganisationen
torde böra bestridas från det under sjunde huvudtiteln anvisade
förslagsanslaget till kostnader för årlig taxering. Därest ej riksdagen
däremot framställer erinran, torde jag framdeles få underställa Kungl. Majit
förslag om anvisande av medel för personalförstärkning under första halvåret
1942 från nämnda anslag. Kostnaderna för tiden därefter böra beaktas
vid bestämmandet av taxeringsanslaget för nästa budgetår.
Som ett led i förstärkningen av taxeringsorganisationen ingår enligt de sakkunnigas
förslag inrättandet under år 1942 av särskilda taxeringsnämnder
för aktiebolag och andra juridiska personer med undantag av oskifta dödsbon.
Vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit anser jag böra läggas till
grund för proposition till riksdagen i ämnet. Jag torde senare i dag fä underställa
Kungl. Majit denna fråga och därvid närmare redogöra för detaljerna
i de sakkunnigas förevarande förslag och däröver avgivna yttranden. Statens
kostnader för de särskilda taxeringsnämnderna böra bestridas i samma ordning
som motsvarande kostnader för de lokala taxeringsnämnderna. Några
särskilda medel behöva således icke äskas för detta ändamål.
I den av t. f. underståthållaren Sandström utarbetade promemorian har
föreslagits en temporär utvidgning av bokföringsgranskningen i samband med
taxeringarna, innebärande att under åren 1942 och 1943 skulle, utöver redan
anställda taxeringsrevisorer, anlitas ett femtiotal bokföringsgranskare för kontroll
å deklarationer avgivna av rörelseidkare och utövare av fria yrken. Kostnaderna
härför ha i promemorian beräknats till minst 550,000 kronor för
vartdera året.
I yttrandena över promemorian har behovet av förstärkning av bokföringskontrollen
över deklarationsmaterialet vitsordats. Otvivelaktigt föreligger i
detta hänseende en i nuvarande läge kännbar brist i beskattningsorganisationen.
Jag anser för egen del ofrånkomligt, att genomgripande åtgärder vidtagas
i syfte att vinna en så effektiv förstärkning av denna, som förhållandena
medgiva, och förordar således, att medel ställas till förfogande även för
detta ändamål.
Vad beträffar den närmare utformningen av den ifrågavarande temporära
granskningsverksamheten är det icke möjligt att på förhand uppdraga några
bestämda riktlinjer, utan man torde till en början få pröva sig fram. Mycket
beror^ på möjligheterna att anskaffa lämplig personal för granskningsarbetet.
Farhågor för vissa svårigheter i detta avseende lia yppats såväl i promemorian
som i yttrandena. För att alla till buds stående möjligheter skola kunna
tillvaratagas, bör Kungl. Majit äga en vidsträckt befogenhet att förfara efter
omständigheterna vid användande av de medel, som anvisas för ändamålet.
I promemorian har det erforderliga antalet bokföringsgranskare beräknats
fördelat på de olika länen. Emellertid har samtidigt ifrågasatts en viss
rörlighet i organisationen, så att personalen, oberoende av fördelningen på
länen, skall kunna placeras där de största svårigheterna yppa sig. Även i
detta avseende bör möjlighet hållas öppen att organisera verksamheten på
olika sätt. Åtminstone en del av bokföringsgranskarna böra, även om de utplaceras
vid länsstyrelserna, stå till förfogande för den centrala ledningen —
tills vidare utövad av Kungl. Majit — för att kontrollverksamheten skall
kunna koncentreras på vissa områden, örn så finnes påkallat. Granskningen
bör vidare kunna anknytas icke blott till taxeringen för inkomst och förmo
-
Statsutskottets utlåtande Nr 248.
5
genhet utan även till annan beskattningsverksamhet, såsom taxeringen till
omsättningsskatt.
Det i promemorian beräknade koslnadsbeloppet av 550,000 kronor för
vartdera året motsvarar en årskostnad av 10,000 kronor för varje granskare.
Denna beräkning förutsätter, att genomgående högt kvalificerad personal anställes.
I den mån så ej blir fallet, bör avlöningsnivån sänkas. Därvid bör
emellertid möjlighet finnas att i stället öka antalet anställda. Under dessa
förutsättningar synes man kunna lägga promemorians beräkningar till grund
vid fastställande av kostnadsramen för verksamheten.
Såsom i det föregående omnämnts, föreligger jämväl förslag om en reglering
av anställningsförhållandena för de nuvarande taxeringsrevisorerna.
Frågan örn en dylik reglering får efter vederbörlig remissbehandling upptagas
till avgörande i annat sammanhang.
Utöver avlöningskostnaderna för granskningspersonalen torde få räknas
med vissa kostnader dels för instruktionskurser för anställd personal, dels
för skrivhjälp och annat arbetsbiträde, dels ock för reseersättningar och expenser.
Med tillägg härav bör den sammanlagda årskostnaden beräknas till
minst 600,000 kronor. Då det rör sig örn temporära anordningar av stor omfattning,
torde ifrågavarande kostnader icke böra bestridas från förslagsanslaget
till kostnader för årlig taxering utan från särskilt krisanslag. Detta
torde böra erhålla reservationsanslags natur. För innevarande budgetår torde
nu dylikt anslag, benämnt Särskilda taxeringsundersökningar, böra äskas å
tilläggsstat under sjunde huvudtiteln med ett belopp av 300,000 kronor, motsvarande
halva den beräknade årskostnaden.
I promemorian ha även föreslagits åtgärder för ett allmännare införskaffande
av uppgifter från vissa rörelseidkare till ledning vid granskning av
jordbrukares deklarationer. I yttrandena har tillstyrkts, att åtgärder i sådant
syfte vidtagas. Emellertid ha olika meningar yppats beträffande frågan, huruvida
uppgifterna böra, såsom hittills i viss utsträckning skett, införskaffas
genom att landskontorens personal får taga del av rörelseidkarnas bokföring
eller örn det bör åläggas rörelseidkarna att själva utarbeta och insända uppgifterna.
Det har framhållits, att den förstnämnda metoden innebär en icke
obetydlig arbetsbörda för landskontoren.
För egen del är jag icke beredd att nu förorda införande i taxeringsförordningen
av bestämmelser örn utvidgad uppgiftsskyldighet för rörelseidkarna.
Jag anser det emellertid vara angeläget, att den i promemorian förordade
utvidgningen av kontrollen å jordbrukares deklarationer inom ramen av de
gällande bestämmelserna genomföres så långt förhållandena medgiva, även
örn delta innebär en ökning av landskontorens arbete. Örn det skulle bli
nödvändigt att av sådan anledning utverka förstärkning av till länsstyrelserna
anvisade anslagsmedel, torde frågan därom senare få upptagas till särskild
prövning.
Med hänsyn till de senaste årens utveckling på skatteväsendets område anser
utskottet det vara synnerligen angeläget, att åtgärder vidtagas till provisorisk
förstärkning av taxeringsorganisationen. Enligt det nu föreliggande förslaget
till dylika åtgärder skulle under år 1942 vid varje landskontor anställas en
eller, i några fall, två extra länsbokhållare. Kostnaden härför, beräknad till
150,000 kronor för år, skulle bestridas från förslagsanslaget till kostnader för
årlig taxering. Vad sålunda föreslagits oell vad departementschefen i denna
fråga anfört, har icke givit utskottet anledning lill erinran.
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 248.
Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att ställa medel till förfogande
för en temporär skärpning av kontrollen över vissa delar av deklarationsmaterialet.
Utöver redan anställda taxeringsrevisorer skulle sålunda anlitas
ett antal bokföringsgranskare för kontroll å deklarationer avgivna av rörelseidkare
och utövare av fria yrken. Några bestämda riktlinjer för denna verksamhet
har dock icke uppdragits. Kungl. Majit har ansetts böra äga en vidsträckt
befogenhet att förfara efter omständigheterna vid användande av de
medel som anvisas för ändamålet.
En dylik skärpt övervakning av deklarationspliktens riktiga fullgörande
torde även enligt utskottets mening vara av behovet påkallad. Vad departementschefen
anfört rörande ifrågavarande verksamhet har icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet vill emellertid framhålla, att ett insiktsfullt
utövande av denna kontroll är angeläget även för undvikande av konflikter
mellan taxeringsmyndigheter och skattskyldiga, och att, i den mån yngre eller
eljest oerfaren personal kommer att anlitas, denna bör ställas under erfaren
ledning.
Medelsbehovet har beräknats till 600,000 kronor för helt år, varvid _
utöver avlöningskostnaderna för granskningspersonalen — medräknats vissa
kostnader dels för instruktionskurser för anställd personal, dels för skrivhjälp
och annat arbetsbiträde, dels ock för reseersättningar och expenser.
Utskottet tillstyrker, att den nu ifrågavarande medelsanvisningen för ett halvt
budgetår enligt förslaget bestämmes till 300,000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må till Särskilda taxeringsundersökningar å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 under sjunde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
Stockholm den 16 december 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Asplund,
Bergman, Heiding, Andrén, Sven Larsson, Karl Andersson, Björkman, Boman, Gustaf
Iwar Anderson och friherre De Geer; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson
i Prästbol, Danielsson, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Isacsson, Persson i Tidaholm,
Viklund, Lindholm, Lundberg i Hälsingborg och Hansson i Rubbestad.