Statsutskottets utlåtande Nr 228 (Utlåtande 1942:Su228 su)

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Nr 228.

Ankom till riksdagens kansli den 20 juni 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till prisrabattering å vissa livsmedel jämte i ämnet
väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln (punkten 34 av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folhushållningsärenden för den 3
januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till Prisrabattering å matfett och mjölk för budgetåret 1942/43 beräkna
ett reservationsanslag av 100 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 338, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den
22 maj 1942, föreslagit riksdagen att till Prisrabattering å vissa livsmedel för
budgetåret 1942/43 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
100 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr J. B. Johansson m. fl. (I: 280) och den andra inom andra kammaren av
herr M. Skoglund i Doverstorp m. fl. (11:417), vari hemställts, l:o) att riksdagen
måtte uttala lämpligheten av att Kungl Majit snarast måtte besluta
nedsättning av förmalningsersättningarna med 2 kronor per deciton, 2:o) att
anslaget under elfte huvudtiteln i den i propositionen nr 336 äskade försko
ttsstaten måtte nedsättas med 10 miljoner kronor till 40 miljoner kronor;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr S. Linderot (I: 286) och den andra inom andra kammaren av herr
S. Persson i Stockholm m. fl. (II: 423), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta l:o) att till prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret 1942/43
under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 158 000 000 kronor,
2:o) att prisrabatteringen jämväl skall omfatta kött- och fläskvaror och fastställas
till 2 kronor per 1 000 poäng, samt 3:o) att i skrivelse hos Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t skyndsamt måtte till riksdagen inkomma med förslag
till prisrabattering å lisk och fiskvaror;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr L. Franzén m. fl. (I: 287) och den andra inom andra kammaren av fru
Olivia Nordgren m. fl. (11:422), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
Bihang till riksdagens protokoll IDA2. 0 sami. Nr 228. 1

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

följande ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, nämligen l:o) att den övre beskattningsbara
inkomsten för erhållande av rabattkort sänkes från föreslagna
900 kronor till 750 kronor, 2:o) att den föreslagna gränsen för rabattberättigade
vuxna, som ej äro att hänföra till åldringar, pensionärer eller
invalider, sänkes från föreslagna 600 kronor till 500 kronor, 3:o) att förslaget
örn mjölkrabattkort till havande kvinnor utgår, 4:o) att rabattsystemet
utvidgas till att även omfatta köttvaror enligt livsmedelskommissionens
förslag men att rabattens storlek beräknas utgöra en krona pr tusen poäng
köttvaror eller varje sådant korts årsvärde tretton kronor, 5:o) att bestämmelser
utfärdas att rabattkorten å köttvaror alternativt även kunna gälla vid
inköp av fisk och fiskkonserver, 6 :o) att rabatten vid inköp av matfett sänkes
från föreslagna två kronor pr kg till en krona och femtio öre, samt 7 :o) att
till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret 1942/43 under elfte
huvudtiteln anvisas ett reservationsanslag av 105 000 000 kronor;

dels en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga väckt
motion (11:424), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att grunderna
för tilldelning av prisrabatter å livsmedel skola vara desamma för jordbrukare
som för andra näringsgrupper i samhället;

dels en inom andra kammaren av herr E. Eriksson i Sandby m. fl. väckt
motion (11:429), vari hemställts, l:o) att riksdagen måtte besluta att inkomstgränsen
för erhållandet av rabattkort å matfett, mjölk och köttvaror
skall utgöra 750 kronors beskattningsbar inkomst vid taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, respektive 10 000 kronors skattepliktig förmögenhet,
2:o) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag örn differentiering
eller gränsdragning vid tilldelning av rabattkort för ovanstående
varor, 3:o) att riksdagen måtte besluta att prisrabatt skall utgå med kr. 1: 50
vid inköp av 1 000 poäng köttvaror;

dels en inom andra kammaren av herrar E. Håstad och S. Jansson i Frändesta
väckt motion (II: 430), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 338 ville uttala sig för följande ändringar i de av Kungl.
Majit föreslagna nya grunderna för prisrabatteringarna å livsmedel:

a) att inkomstgränsen ifråga om matfettsrabatterna sänkes till 500 kronor,

b) att inkomstgränsen ifråga om mjölkrabatterna nedsättes till 750 kronor,
samt

c) att av de härigenom besparade medlen åtminstone viss del användes
till särskilda rabattkort för flerbarnsfamiljer på så sätt, att ett dylikt kort
enligt särskilda föreskrifter beviljas för vart barn utöver det tredje;

dels ock en inom andra kammaren av herr T. V. Lundell väckt motion
(II: 437), vari hemställts, att till Prisrabattering å vissa livsmedel för budgetåret
1942/43 måtte anvisas ett reservationsanslag av 60 000 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas till motionerna 1: 280, 286 och 287 samt II: 424, 429,430 och 437.

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Gällande bestämmelser.

För prisrabatteringar å mjöl och bröd samt mjölk och matfett gälla i huvudsak
följande bestämmelser:

Flertalet rabattkort utlämnas efter rekvisition, d. v. s. utan individuell
behovsprövning. För att rabattkort skall kunna erhållas efter rekvisition
fordras, att det beskattningsbara beloppet vid senaste taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt icke översteg 900 kronor samt att den
skattepliktiga förmögenheten icke översteg 15 000 kronor. Om dessa förutsättningar
äro uppfyllda, erhålles ett rabattkort för matfett och ett rabattkort
för mjölk för varje barn fött år 1926 eller senare, för varje åldring
född år 1874 eller tidigare, för varje person med tilläggspension samt för
varje person med invalidunderstöd. Under samma förutsättningar erhålla
vuxna personer, som icke tillhöra någon av de nyssnämnda kategorierna,
ett rabattkort för matfett. För ensamstående personer fordras därvid att
vederbörande har eget hushåll, varför exempelvis vuxna hemmavarande barn
icke kunna erhålla rabattkort. Vidare märkes, att barn under ett år, för
tiden intill dess barnet fyllt ett år, erhålla två mjölkrabattkort.

För tilldelning av rabattkort åt medlemmar av producenthushåll gälla i
stort sett samma regler som för övriga personer, dock med den i praktiken
oväsentliga skillnaden, att rabattkorten, som ha ett särskilt utseende, ej få
utlämnas efter rekvisition utan endast efter särskild ansökan.

Varje rabattkort för matfett berättigar under en fyraveckorsperiod till en
rabatt av en krona 50 öre på ett kilogram matfett, d. v. s. på hela den ordinarie
ransonen. Korten gälla alternativt även vid inköp av grädde. På varje
mjölkrabattkort får dagligen inköpas en halv liter mjölk till ett pris, som
med 5 öre understiger det vanliga priset, varför rabatten alltså utgör 10 öre
per liter. För producenter gälla båda korten alternativt vid inköp av fodermedel,
utsädesspannmål och konstgödselmedel.

Enligt av statens livsmedelskommission lämnade uppgifter kan matfettrabattkortens
antal uppskattas till i runt tal 2 600 000, motsvarande 41 % av
folkmängden, medan mjölkrabattkortens antal utgör cirka 1 400 000, motsvarande
22 % av befolkningen.

Varje ma tf ettsrabattkort har ett års värde av 19 kronor 50 öre, varför årskostnaden
för denna rabattering kan beräknas utgöra 51 miljoner kronor.
Mjölkrabattkortets årsvärde är 18 kronor 25 öre, och kostnaden för denna
rabattering utgör följaktligen i runt tal 26 miljoner kronor. Årskostnaden
för båda rabatteringarna tillsammans kan alltså uppskattas till 77 miljoner
kronor.

För finansiering av ifrågavarande utgifter har 1941 års riksdag (skr. nr
412), med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 279, för budgetåret 1941/42
anvisat ett reservationsanslag av 98 000 000 kronor.

Vid sidan av prisrabatteringen å matfett och mjölk har sedan hösten 1940
tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar, vilket system har till
syfte att förhindra att de höjda producentpriserna å brödsäd skola medföra
ökning av priserna på mjöl och bröd. Förmalningsersättningarna, som utbetalas
till kvarnarna för av dem förmålen spannmål, utgöra för närvaran -

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

de 8 kronor 15 öre per deciton för handelsförmalning samt 2 kronor vid förmälning
mot lön och utgå från det under elfte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget
till Förmalningsersättningar å 33 000 000 kronor.

Livsmedelskommissionens förslag.

Beträffande de generella subventionerna har livsmedelskommissionen
anfört:

Mjöl och bröd utgöra väsentliga beståndsdelar i vår kost och det har
alltid varit ett önskemål, att dessa så att säga grundläggande födoämnen
skulle kunna tillhandahållas allmänheten till ett rimligt pris. Den i år utgående
totala subventionen för sistnämnda livsmedel motsvarar cirka 20
öre per kilogram mjöl. Ett fullständigt borttagande av subventionen skulle
ha medfört en höjning av priset på vetemjöl med cirka 22 öre per kilogram
och av priset på rågmjöl med omkring 18 öre per kilogram. De generella
subventionerna på mjölk och matfett motsvara mer än 2 öre per kilogram
mjölk eller 50 öre per kilogram smör. Med tanke på det pris, som smöret
redan nu betingar, måste det väcka betänkligheter att helt avskaffa nämnda
subvention.

Varje form av rabatter för den mindre bemedlade befolkningen måste alltid
medföra vissa orättvisor på grund av svårigheten att avgränsa det klientel,
som skall erhålla del av rabatterna. För närvarande tillämpas i nämnda
hänseende vissa schematiska inkomst- och förmögenhetsgränser. Därest
samma begränsning skulle gälla för de nya eller ökade rabatterna, skulle de
befolkningsgrupper, som ligga närmast över inkomststrecket, bli starkt missgynnade.
Om man å andra sidan för att undvika denna konsekvens höjde
inkomststrecket, skulle man ej vinna så mycket genom den ifrågasatta omläggningen.
I detta sammanhang torde böra erinras om att den del av befolkningen,
som har ett beskattningsbart belopp, exempelvis överstigande
2 000 kronor, endast utgör 20 å 25 procent av hela befolkningen. Det är därför
ur många synpunkter bättre med en generell subvention än med en rabatt
som utgår till den större delen av folkmängden. En dylik utvidgning av
rabattklientelet skulle bland annat medföra ett väsentligt ökat arbete för
kristidsnämnderna och handeln.

Det förtjänar vidare uppmärksammas, att en avveckling av de generella
subventionerna skulle komma att inverka i stegrande riktning på prisnivån.
Enligt gjorda beräkningar motsvara enbart de generella subventionerna för
mjöl och bröd samt matfett och mjölk en sänkning av levnadskostnadsindex
(med år 1935 som bas) med cirka 3.5 enheter. Med den lönepolitik,
som nu tillämpas, är det av vikt att en stegring av sagda index örn möjligt
undvikes. Det bör dock framhållas, att en indexstegring kan undvikas genom
införande av specialrabatter för vissa, större befolkningsgrupper. Om man
således, på anförda skäl, icke synes böra tillstyrka ett borttagande av de
generella subventionerna, kan det likväl —- med hänsyn till den statsfinansiella
situationen — övervägas alt minska dessa.

I sådant hänseende har kommissionen angivit viss sänkning av förmalningsersättningen
för brödsäd samt ifrågasatt, att under den tid, som margarintillverkningen
i sommar kan komma att ligga nere, kompensation för den

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

härigenom uppkommande merkostnaden för matfettsransonen skall utgå
endast till de befolkningsgrupper, som erhålla rabatt å matfett.

Kommissionen har även upptagit frågan om en ändring och utvidgning
av ra hattsystem et. I denna fråga har kommissionen inhämtat
yttranden från kristidsstyrelser och länsstyrelser samt under dessa
sorterande organ, från kommissionens näringssakkunniga ävensom från
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och Kooperativa förbundet.

Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa förbundet ha framhållit, att
det skulle medföra allvarliga olägenheter för detaljhandlarna om prisrabatteringen
utsträcktes till nya varuslag. Den därmed avsedda effekten borde
i stället kunna vinnas genom en ökning av nu utgående rabatter på matfett
och mjölk.

Av livsmedelskommissionen tillkallade näringssakkunniga lia i yttrande
rörande önskvärdheten av vissa förändringar i det nuvarande rabattsystemet
anfört: Ehuru socialstyrelsens konsumtionsundersökningar icke ge belägg
för, att någon brist på äggvita i kosten hos de undersökta hushållen
skulle förekomma, ha de sakkunniga, särskilt med hänsyn till köttvarornas
relativt höga pris, ansett sig böra tillstyrka att rabattsystemet för stadsbefolkningen
utsträckes till att gälla även kött och fläsk. Härvid kan övervägas
att tillämpa en lägre inkomstgräns än för matfett. Eftersom köttvaror
få inköpas även på ransoneringskortet för ägg, torde rabatt böra lämnas
även vid inköp mot detta kort (av kött eller ägg). De sakkunniga skulle finna
det förmånligt om rabatterna på dessa varuslag samt på matfett kunde sammanföras
till ett rabattkort; dock bör detta ske endast under förutsättning,
att rabattsystemets nuvarande konsumtionsdirigerande verkan bibehålies.

Livsmedelskommissionen har för egen del anfört:

De nu gällande inkomst- och förmögenhetsgränserna anses av det övervägande
antalet hörda myndigheter under alla förhållanden böra bli föremål
för justering nedåt. Flertalet remissinstanser uttala sålunda, att befolkningen
enligt nu gällande regler kan erhålla rabattkort i större utsträckning
än som anses behövligt. Kristidsstyrelserna föreslå i allmänhet,
att det beskattningsbara beloppet sänkes från nuvarande 900 kronor till 500
kronor och att förmögenhetsgränsen sättes vid 10 000 kronor mot för närvarande
15 000 kronor skattepliktig förmögenhet.

Vad angår frågan om en utökning av rabatterna i form av en höjning
av rabattbeloppen eller en utvidgning till nya varuslag anses en sådan utökning
särskilt i städerna vara behövlig för de minst bemedlade bland de
nuvarande rabattkortsinnehavarna. Åtskilliga kristidsstyrelser anse, att det
skulle vara bättre att höja de nuvarande rabattbeloppen än att införa rabatt
på nya varuslag. Därest rabattsystemet utvidgas till nya varuslag, anses i
första hand kött och fläsk (särskilt konserver) böra komma i fråga. Åtskilliga
myndigheter anse, att i så fall ett för olika rabatterade varuslag gemensamt
rabattkort bör införas.

Vad först beträffar frågan om den princip, enligt vilken rabattkortsinnehavarna
böra utväljas, utgår kommissionen från att en övergång till individuell
behovsprövning icke bör äga runi.

Statsutskottets utlåtande Sr 228.

Om det nuvarande systemet för utdelning av rabattkorten i princip bibehålies,
så kan det däremot givetvis övervägas att förändra gränsbeloppen.
Såsom redan omnämnts har en sänkning av såväl det beskattningsbara beloppet
som den skattepliktiga förmögenheten i allmänhet förordats av remissinstanserna.
För kommissionen framstår en begränsning av antalet rabattkortsinnehavare
såsom särskilt motiverad därför att den möjliggör en utvidgning
av rabatternas värde för de minst bemedlade utan att den av 1941
års riksdag fastställda totala kostnadsramen för ifrågavarande rabatteringar
behöver utvidgas.

De nu utdelade rabattkorten för matfett och mjölk äro avsedda att gälla
till och med november 1942, till vilken månad en ny utdelning av rabattkort
är planerad. Om en förändring av reglerna för tilldelningen av dessa
kort skall genomföras före nämnda tidpunkt, måste följaktligen de nu gällande
rabattkorten indragas och nya rabattkort utdelas. Detta måste ur flera
synpunkter anses såsom mycket olägligt. Med hänsyn till önskvärdheten av
att den i november 1942 föreliggande nya taxeringen snarast möjligt skall
äga tillämpning för bestämmandet av vilka som äro berättigade till rabatt,
torde en ny utdelning under alla förhållanden då böra äga rum. Därest
rabattkorten nu skulle omedelbart indragas, skulle följaktligen rabatteringsklientelet
få underkastas omprövning med relativt kort mellanrum, varigenom
arbetet för kristidsnämnderna skulle betydligt ökas. Härtill kommer,
att man icke utan mycket starka skäl synes böra fråntaga personer en förmån,
som de redan erhållit. På grund av vad sålunda anförts, förutsätter
kommissionen, att eventuella ändringar i tilldelningsgrunderna icke träda i
kraft förrän omkring den 1 december 1942.

Det är givetvis svårt att nu bedöma hur försörjningsläget för de mindre
bemedlade kommer att gestalta sig under år 1943. Sannolikt torde det emellertid
icke vara något att erinra mot att en viss sänkning av det beskattningsbara
beloppet företages. Kommissionen anser det därför kunna övervägas
att sänka inkomstgränsen till 750 kronor beskattningsbart belopp. Då
det är svårt att på förhand bedöma utvecklingen torde det emellertid böra
tillkomma Kungl. Majit att fastställa den inkomstgräns, som i fortsättningen
skall gälla. Härvid torde viss hänsyn även böra tagas till rabattsystemets
verkningar i penningpolitiskt hänseende.

En viss begränsning av antalet rabattkortinnehavare kan också ske därigenom
att förmögenhetsgränsen sänkes från nuvarande 15 000 kronor skattepliktig
förmögenhet. Kommissionen anser, att någon erinran i princip icke
kan göras mot en sänkning av nämnda gräns till 10 000 kronor. Med hänsyn
särskilt till att de befolkningsgrupper, företrädesvis änkor och åldringar,
som för sin utkomst huvudsakligen äro beroende av hopsparat kapital, i
många fall hårt träffats av den rådande dyrtiden, torde emellertid viss möjlighet
böra beredas dessa att erhålla rabattkort. I sådant syfte föreslår kommissionen,
att rätten att erhålla rabattkort bör bibehållas för hushåll, som
ha en förmögenhet överstigande 10 000 men ej 20 000 kronor, under förutsättning
att det beskattningsbara beloppet ej överstiger en viss lägre gräns,
förslagsvis 250 kronor. Det må påpekas, att en dylik kombinerad inkomstoch
förmögenhetsgräns förekommer i fråga om vissa andra samhällsåtgärder
av socialpolitisk karaktär.

De föreslagna sänkningarna av det beskattningsbara beloppet och den
skattepliktiga förmögenheten skulle förmodligen medföra den största effekten
i städerna. Det förefaller emellertid önskvärt, att antalet rabattkort ned -

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

bringas mera på landsbygden än i städerna, eftersom det relativa antalet
sådana kort nu är betydligt större på landsbygden och detta förhållande
blivit föremål för stark kritik, särskilt från landskommunernas kristidsnämnder.
Näringssakkunniga lia också i sitt yttrande anfört, att den stegring
av livsmedelskostnaderna, som ägt rum under kriget, otvivelaktigt har
varit mera kännbar för de befolkningsgrupper, som äro bosatta i städer och
andra samhällen, än för befolkningen på landsbygden, som i större omfattning
anlitar naturahushållning. Med hänsyn härtill uttala näringssakkunniga,
att det vore önskvärt, om grunderna för utdelningen av rabattkorten
ändrades på ett sådant sätt, att rabattkorten i vart fall ej bleve vanligare
på landsbygden än i städerna.

Det har synts kommissionen lämpligast att åstadkomma den önskvärda
begränsningen av antalet rabattkort på landsbygden på så sätt att i fråga
om jordbrukarhushåll förmögenhetsgränsen kompletteras med den bestämmelsen,
att rabattkort ej heller må erhållas, då den av vederbörande brukade
jordbruksfastigheten är taxerad för ett belopp överstigande 10 000 kronor.
I överensstämmelse med förut omförmälda regler beträffande förmögenhetsgränsen,
torde emellertid personer, som bruka en fastighet med ett taxeringsvärde,
liggande mellan 10 000 och 20 000 kronor, böra tilldelas rabattkort,
under förutsättning att deras beskattningsbara belopp ej överstiger 250
kronor. Enligt här förordade regler skulle således följande grupper vara
uteslutna från erhållande av rabattkort, nämligen dels, oberoende av det
beskattningsbara beloppets storlek, de, som ha större skattepliktig förmögenhet
än 20 000 kronor eller bruka jordbruksfastighet med högre taxeringsvärde
än 20 000 kronor, dels, där det beskattningsbara beloppet är högre än 250
kronor, de, vilkas förmögenhet ligger mellan 10 000 och 20 000 kronor eller
vilka bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde liggande mellan nämnda
belopp.

Kompletterandet av förmögenhetsgränsen med en taxeringsvärdesgräns
torde komma att reducera antalet rabattkortsinnehavare på den egentliga
landsbygden med i runt tal 20 procent, vilket torde få till följd, att antalet
rabattkortsinnehavare i förhållande till folkmängden blir ungefär detsamma
på landsbygden som i städerna.

Kommissionen har härefter kommit in på frågan om vilka varor som i
fortsättningen böra rabatteras och om rabattbeloppens storlek. För mjölk
åtnjutes för närvarande rabatt endast av barn och åldringar samt med dem
likställda. Med hänsyn bland annat till den begränsade mjölktillgången har
kommissionen funnit rabatteringen icke böra utsträckas till samtliga de
kategorier, som erhålla rabatt å matfett. Därest gemensamt rabattkort införes
för andra rabatterade varor bör därför det särskilda rabattkortet
för mjölk ändock bibehållas. Rabatt erliålles nu vid inköp av en halv
liter mjölk om dagen och anledning finnes icke att ändra denna kvantitet.
I fråga örn rabattbeloppets storlek, som nu är 10 öre per liter mjölk, har
kommissionen, efter att lia återgivit de näringssakkunnigas yttrande i hithörande
delar, funnit, att näringssakkunnigas önskemål örn att förbättra
de barnrika familjernas ställning genom en höjning av mjölkrabatten är väl
motiverat och att, därest en höjning av rabattbeloppet för barn företages,
motsvarande höjning bör komma åldringarna till godo. I anslutning härtill

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

har kommissionen föreslagit, att rabattbeloppet på mjölk för såväl barn som
åldringar höjes från nuvarande 10 till 15 öre per liter. En ytterligare höjning
av rabatten synes enbgt kommissionens mening däremot icke böra förordas
i nuvarande läge. Kommissionen har härvid utgått från att någon mera betydande
höjning av mjölkpriset icke äger rum. Enligt kommissionens åsikt
skulle en höjning av rabatten till 20 öre utan samband med en höjning av
mjölkpriset kunna leda till en sådan ökning i efterfrågan på konsumtionsmjölk,
att i vissa fall svårigheter kunde uppstå att tillgodose denna. Därtill
kommer den tekniska svårigheten, att vissa arbetargrupper nu tillhandahållas
mjölk till ett pris, som är lägre än 20 öre per liter. Örn rabatten fastställdes
till 20 öre per liter, skulle dessa grupper icke kunna utnyttja rabattens
hela värde.

Kommissionen har därefter gått in på frågan om kostnaderna för mjölkrabatteringen
samt därvid anfört bland annat:

Kostnaderna för den nuvarande mjölkrabatteringen utgöra i runt tal 26
miljoner kronor. Med oförändrat antal rabattkort skulle en höjning av rabattbeloppet
till 15 öre medföra, att kostnaderna stege till 39 miljoner kronor.
Om de i det föregående diskuterade förändringarna i inkomst- och förmögenhetsgränserna
genomföras, kommer emellertid antalet rabattkortsinnehavare
att inskränkas något, enligt beräkning från nuvarande 1 400 000 till 1 200 000.
Med ett rabattbelopp av 15 öre per liter skulle kostnaderna följaktligen
komma att utgöra 33 miljoner kronor per år.

Vidare har kommissionen till behandling upptagit ett pär detaljspörsmål
samt framhållit:

Enligt nu gällande bestämmelser kunna mjölkrabattkort ej erhållas av
lantarbetare för den mjölkkvantitet, som ingår i deras stat. Kommissionen
har från Svenska lantarbetareförbundet mottagit en skrivelse, vari bland
annat framhålles, att de statavlönade lantarbetarna odisputabelt tillhöra
de lägst stående inkomstgrupperna i landet. Det vore därför i hög grad motiverat
att lämna lantarbetarna en kompensation motsvarande rabatten på
mjölk. Liknande synpunkter lia också framkommit i kristidsstyrelsernas och
kristidsnämndernas yttranden.

Jämväl kommissionen anser det skäligt, att lantarbetarna erhålla den begärda
kompensationen. Detta kan lämpligen ske på det sätt, att lantarbetare,
som erhålla en del av sin lön i form av statmjölk, få utnyttja sina rabattkort
för mjölk vid inköp av andra mejeriprodukter. Såsom villkor härför torde
emellertid, för kontrollens skull, böra uppställas, att inköpen företagas vid
det mejeri, till vilket arbetsgivaren levererar mjölk.

Antalet barn inom rabattberättigade lantarbetarhushåll torde kunna uppskattas
till i runt tal 50 000, varför en utsträckning av rabatteringen till
denna kategori kan beräknas komma att medföra en årskostnad av 1,5 miljoner
kronor, under förutsättning att mjölkrabatten utgör 15 öre per liter.

Rabattkort för mjölk lia hittills icke utdelats till havande kvinnor. Däremot
ha ammande mödrar kommit i åtnjutande av mjölkrabatt (rabattkort
ha nämligen utdelats till barn i första levnadsåret). Anledningen till att havande
kvinnor icke erhållit del av samma förmån har närmast varit, att dessa

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

kvinnors behov av skyddsfödoämnen i viss utsträckning kan tillgodoses genom
mödrahjälpen. Under framhållande av den stora betydelsen av att havande
kvinnor redan på tidigt stadium av havandeskapet erhålla en ur näringssynpunkt
tillfredsställande kost, lia näringssakkunniga hos kommissio
nen tillstyrkt, att även dessa kvinnor beviljas mjölkrabattkort. Kommissionen
anser sig för sin del kunna biträda detta förslag. Rabatten synes böra utgå
under samma villkor beträffande inkomst och förmögenhet, som gälla för
utdelningen av mjölkrabattkort till barn. Antalet rabattberättigade havande
kvinnor torde då kunna uppskattas till årligen 60 000, vilka i genomsnitt
kunna beräknas komma att åtnjuta rabatten i sex månader. Kostnaderna för
denna utsträckning av mjölkrabatteringen kunna följaktligen uppskattas till
i runt tal 800 000 kronor under förutsättning att rabatten utgör 15 öre per
liter mjölk.

I fråga örn matfett bär kommissionen funnit det nuvarande rabattbeloppet
1 krona 50 öre per kilogram, böra bibehållas oförändrat, men bar
föreslagit följande ändrade tilldelningsgrunder:

Under förutsättning att förslaget att utvidga rabattsystemet till att omfatta
även kött bifalles, föreslår kommissionen, att grunderna för tilldelning av
rabattkort för matfett förändras såtillvida, att andra personer än barn och
åldringar kunna erhålla sådant kort endast om det beskattningsbara beloppet
uppgår till högst 500 kronor. Barn och åldringar böra däremot erhålla
rabattkort upp till den för samtliga rabatteringar fastställda högsta inkomstgränsen.
De nuvarande reglerna om eget hushåll föreslås skola bibehållas
oförändrade, ehuru med den uppmjukningen, att hemmavarande vuxna barn
efter behovsprövning kunna berättigas att erhålla rabattkort, då de ha försörjningsplikt
gentemot föräldrarna.

Med de föreslagna begränsningarna i rätten att erhålla matfettsrabattkort
skulle antalet rabattkortinnehavare minska från nuvarande 2 600 000 till
i runt tal 2 100 000. Eftersom varje matfettsrabattkort har ett årsvärde av
19 kronor 50 öre, skulle årskostnaderna följaktligen minska från 51 miljoner
kronor till 41 miljoner kronor.

Kommissionen har härefter berört förslaget om införande av prisrabattering
å köttvaror:

Näringssakkunniga ha i sitt yttrande anfört, att socialstyrelsens konsumtionsundersökningar
icke syntes ge belägg för att någon brist på äggvita i
kosten hos de undersökta hushållen skulle förekomma. Särskilt med hänsyn
till köttvarornas relativt höga pris ansågo sig näringssakkunniga likväl böra
tillstyrka, att rabattsystemet för stadsbefolkningen utsträcktes till att gälla
även kött och fläsk.

Kommissionen delar denna uppfattning och vill särskilt påpeka, att det
förhållandet, att en del av köttransonen måste uttagas i form av de i förhållande
till andra köttvaror dyrbara köttkonserverna, gör en rabatt på köttvaror
av behovet påkallad.

Kommissionen har ingående diskuterat möjligheterna att anordna rabatterna
på matfett och kött med ett gemensamt rabattkort, varvid det vid behov
skulle finnas möjlighet att inom oförändrad kostnadsram utsträcka rabattsystemet
till alt gälla även andra varor, såsom exempelvis fisk. Det Ilar emel -

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

lertid befunnits omöjligt att anordna ett ur administrativ synpunkt tillräckligt
enkelt dylikt system, varigenom rabattkortens konsumtionsdirigerande verkan
kan bibehållas. Eftersom kommissionen betraktar det såsom ett primärt
önskemål, att rabattkorten icke komma att av allmänheten betraktas och
nyttjas såsom kontanta medel, har kommissionen därför sett sig nödsakad
att trots önskemålen örn ett gemensamt rabattkort föreslå, att rabatten på
kött och fläsk lämnas på ett särskilt rabattkort, anslutet till inköpskortet för
kött på samma sätt som matfettsrabattkortet är anslutet till inköpskortet
för matfett. I detta sammanhang önskar kommissionen framhålla, att arbetsbördan
med rabatteringen för handelns vidkommande synes bliva endast
obetydligt större, örn man väljer ett gemensamt rabattkort för matfett och
kött eller går in för särskilda rabattkort för dessa varuslag. Det är nämligen
den samlade kupongvolymens storlek, som i huvudsak är avgörande för
arbetsbördan. Denna volym blir lika stor, vilket av nyssnämnda system man
än väljer.

Med anledning av det i vissa yttranden framförda förslaget, att man i
stället för att utvidga rabatteringen till köttvaror skulle kunna höja rabatten
på exempelvis matfett, vill kommissionen understryka, att den av kommissionen
förordade utvidgningen av rabatteringen till köttvaror avser att möjliggöra
för de mindre bemedlade att inköpa just dessa varor till ett billigare
pris.

Rabattbeloppet på köttvaror föreslås skola utgöra 1 krona 50 öre per
1 000 poäng. Ransonen utgör för närvarande 320 poäng per vecka, varför
rabattens värde med nuvarande ranson skulle komma att utgöra 48 öre per
vecka eller med oförändrad ranson 24 kronor 90 öre per år. Det är emellertid
riktigare att vid uppskattning av kostnaderna räkna med att köttransonen
kommer att bliva lägre än för närvarande, i vilket fall också rabattens
värde kommer att bliva lägre. Örn man räknar med att ransonen i genomsnitt
kommer att uppgå till 250 poäng per vecka, kommer köttrabattkortets årsvärde
att bliva 19 kronor 50 öre.

Köttrabattkortet föreslås skola utdelas enligt samma grunder som matfettsrabattkortet,
vilket bl. a. innebär att producenter av kött skola äga alternativt
utnyttja kupongerna vid inköp av fodermedel, utsäde eller konstgödselmedel.

Antalet till köttrabatt enligt dessa grunder berättigade personer skulle
bliva 2 100 000, varibland i runt tal 200 000 barn, födda år 1937 eller senare,
vilka erhålla halv köttranson och följaktligen endast skulle erhålla halvt köttrabattkort.
Med ett kortvärde av 19 kronor 50 öre skulle årskostnaderna
således kunna uppskattas till i runt tal 39 miljoner kronor.

Kommissionen har funnit det önskvärt, att utvidgningen av rabattsystemet
till att omfatta även köttvaror genomföres snarast möjligt. I fråga om övriga
rabatter har kommissionen, såsom redan tidigare berörts, ansett de föreslagna
ändringarna böra genomföras först i samband med en ny utdelning
av rabattkort i november 1942.

De regler, enligt vilka rabattkort med tillämpning av livsmedelskommissionens
förslag skulle komma att utdelas, framgå av följande tablå:

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Beskattnings-bart belopp	Rabattkort på nedanstående varuslag utlämnas till barn och åld- ^ ™ ringar hushåll	Den skattepliktiga iörmögenheten eller taxeringsvärdet för brukad jordbruks-fastighet uppgår till högst
0—250 kronor .	. .. mjölk, matfett	matfett
	och kött	och kött	20 000 kronor
250—500 » ..	D:o	D:o	10 000 »
500—750 » ..	D:o	—	10 000 »

De i tablån upptagna beskattningsbara beloppen motsvara emellertid betydligt
större taxerade belopp. I följande sammanställningar har upptagits
det taxerade belopp, som inom olika familjetyper motsvarar ett beskattningsbart
belopp av 250, 500 och 750 kronor:

Beskattningsbart belopp au 250 kronor.

			Ort	s g r	upp
		I	II	III	IV	v
Ensamstående...........	....... 1 ilo	1 190	1 280	1 360	1 440
Makar	utan barn.........	....... 1 700	1 780	1 860	1 940	2 020
Makar	med 1 barn........	....... 2 160	2 280	2 400	2 520	2 640
))	» 2 » .......	....... 2 620	2 780	2 940	3 100	3 260
»	» 3 » .......	....... 3 320	3 540	3 760	3 980	4 200
»	» 4 » ........	....... 4 020	4 300	4 580	4 860	5 140

Beskattningsbart belopp au 500 kronor.

				Ort	s g r	upp
			I	II	III	IV	V
Ensamstående ...........	....... 1 440	1 530	1 630	1 700	1 790
Makar	utan barn.........	....... 2 200	2 280	2 360	2 440	2 520
»	med	1 barn.......	....... 2 660	2 780	2 900	3 020	3 140
))	»	2 » ........	....... 3 120	3 280	3 440	3 600	3 760
	»	3 » ........	....... 3 820	4 040	4 260	4 480	4 700
»	))	4 » ........	....... 4 520	4 800	5 080	5 360	5 640
		Beskattningsbart belopp	au 750	kronor.
				Ort	s g r	upp
			I	II	III	IV	v
Ensamstående............	....... 1 670	1 780	1 880	1 980	2 070
Makar	utan barn.........	....... 2 550	2 670	2 790	2 910	3 020
))	))	1 barn.......	....... 3 160	3 280	3 400	3 520	3 640
	))	2 » .......	....... 3 620	3 780	3 940	4 100	4 260
	»	3 » .......	....... 4 320	4 540	4 760	4 980	5 200
»	»	4 » .......	....... 5 020	5 300	5 580	5 860	6 140

Det beräknade antalet utlämnade kort samt de med ledning därav beräknade
årskostnaderna framgå av följande tablå:

Statsutskottets utlåtande Nr 22S.

Rabattkort

För närvarande

Antal

rabattkort

Årskostnad

Enligt

Antal

rabattkort

förslaget

Årskostnad

mjölk .... 1 400 000 26 miljoner kronor 1 200 0001 33 miljoner kronor

matfett---- 2 600 000 51 » » 2 100 000 41 » »

köttvaror.. — — 2 100 0002 39 » »

Summa 4 000 000 77 miljoner kronor 5 400 000 113 miljoner kronor

Livsmedelskommissionen bär gjort följande sammanfattande beräkningar
av medelsbehovet för prisrabatteringar för nästkommande
budgetår:

Under beaktande av vad förut anförts angående ikraftträdandet av de nu
föreslagna åtgärderna, torde medelsbehovet för prisrabattering under budgetåret
1942/43 kunna uppskattas till i runt tal 115 (113+1,5+0,8) miljoner
kronor. Härvid har antagits, att matfettsrabatten under hela budgetåret
skall utgöra 1 krona 50 öre per kilogram. För den händelse det skulle befinnas
lämpligt att utfärda förbud mot tillverkning av margarin även under
instundande sommar — en fråga som ännu icke kan med säkerhet bedömas
— synes, såsom förut framhållits, viss kompensation böra utgå till de
mindre bemedlade befolkningsgrupperna för den härigenom uppkommande
fördyringen av matfettet. Av skäl, som anförts i skrivelsen angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, bör sagda kompensation erhålla
formen av en med 50 öre per kilogram förhöjd rabatt på matfett. Kostnaden
härför har i nämnda skrivelse uppskattats till 6 miljoner kronor,
varav hälften eller 3 miljoner kronor kan beräknas belöpa på nästa budgetår.
Medelsbehovet för prisrabattering under samma år ökas härigenom till
118 miljoner kronor. Då emellertid å innevarande års anslag torde uppstå
en reservation av cirka 18 miljoner kronor, synes för nu ifrågavarande prisrabatteringar
100 miljoner kronor behöva anvisas på budgeten för 1942/43,
d. v. s. samma belopp, som i riksstaten för nämnda år beräknats för prisrabattering
(å matfett och mjölk).

Livsmedelskommissionen har vidare gått in på frågan om förmalningsersättningar
samt därom anfört:

Jämlikt beslut av Kungl. Maj:t utbetalas för närvarande s. k. förmalningsersättning
till kvarnarna med 8 kronor 15 öre per deciton förmald
spannmål. Med denna anordning har man velat förhindra att de höjda
producentpriserna å brödsäd medföra en stegring av mjölpriserna. Förmalningsersättningen
utgår såväl för handelsförmalning som vid förmälning
mot lön. I sistnämnda fall utgår ersättningen dock icke med högre belopp
än två kronor per deciton.

För nedbringande av mjölpriserna utgå dessutom bidrag i annan ordning.
Sålunda betalar spannmålsaktiebolaget vissa handels- och fraktkostnader
för den inhemska brödspannmålen, varjämte importspannmålen tillhandahålles
av bolaget till samma pris som den inhemska. Under innevarande

1 Lantarbetare och havande kvinnor ej inräknade.

2 Därav 200 000 halva rabattkort.

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

konsumtionsår har bolaget vidare åsamkats förluster å de potatisflingor och
det potatismjöl, som inblandas i mjölet.

Av kommissionens omförmälda skrivelse angående prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område framgår, att de sammanlagda subventionerna
för brödsäd motsvara cirka 22 öre per kilogram siktat mjöl och omkring
18 öre per kilogram sammalet mjöl.

Kommissionen har i nämnda skrivelse givit uttryck åt den meningen, att
det icke bör ifrågakomma att helt slopa de nu utgående subventionerna.
Med hänsyn till att dessa numera nått upp till ett avsevärt belopp och då
kommissionen ovan föreslagit en utvidgning av prisrabatteringen för de
mindre bemedlade befolkningsgrupperna, anser kommissionen det böra
övervägas att något sänka sagda subventioner. Denna sänkning bör av
praktiska skäl läggas på förmalningsersättningen. Med vilket belopp denna
ersättning bör minskas, synes åter böra bliva beroende av den förhöjning,
som därav föranledes å mjöl- och brödpriserna. Enligt kommissionens mening
synes intet böra vara att erinra mot att, i syfte att minska statens subventionskostnader,
dessa priser stiga med några öre per kilogram. Därest
mjölpriserna tillatas stiga exempelvis med 2 å 3 öre per kilogram (2 öre för
sammalet mjöl och cirka 3 öre för siktat mjöl), kan förmalningsersättningen
nedbringas med 2 kronor per deciton. Härigenom skulle för statsverket uppkomma
en besparing av i runt tal 10 å 11 miljoner kronor.

Om kommissionens nu relaterade uppfattning biträdes av Kungl. Maj:t,
torde anslaget till förmalningsersättningar för nästa budgetår böra upptagas
med 34 miljoner kronor. Vid beräkningen av detta belopp har hänsyn
tagits till att kommissionen i sin skrivelse angående prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område föreslagit viss höjning av priset på råg- och
vetekli, varigenom behovet av förmalningsersättning något minskas.

• Livsmedelskommissionen har slutligen uttalat sig örn de föreslagna åtgärdernas
inverkan på levnadskostnaderna m. m. samt därvid beräknat att
de föreslagna ändringarna i fråga om prisrabatteringen skola medföra en sänkning
av levnadskostnadsindex med 0,39 enheter. Förslaget rörande förmalningsersättningen
föranleder en höjning av samma index med 0,25 enheter.
Sammanlagda resultatet i indexhänseende av samtliga åtgärder blir alltså,
att index endast obetydligt påverkas.

Vid behandlingen inom livsmedelskommissionen av förevarande ärende
ha deltagit kommissionens ordförande och samtliga ledamöter. Av dessa
lia herr Cederlund och fru Nordgren på vissa punkter reserverat sig
mot de framlagda förslagen.

Herr Cederlund har framhållit, att han icke kunnat biträda kommissionsmajoritetens
förslag att införa ett särskilt rabattkort för kött och fläsk.
Däremot har herr Cederlund förordat,

att mjölkrabatten för åldringarna bibehålies vid nuvarande nivå (10 öre
per liter) men för de rabattberättigade barnen höjes till det belopp (20 öre
per liter), näringssakkunniga föreslagit;

samt att matfettsrabatten för rabattberättigade med 0 kronors beskattningsbart
belopp höjes till 2 kronor 50 öre jior kilogram samt för övriga
rabattberättigade bibehålies vid nuvarande storlek, 1 krona 50 öre för kilogram.

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Fru Nordgren har i sin reservation icke kunnat ansluta sig till den av
kommissionens majoritet intagna ståndpunkten att, med hänsyn till den
statsfinansiella situationen, en viss mindre sänkning av förmalningsersättningen
bör kunna företagas. Härom har fru Nordgren anfört:

Utan att vilja bestrida att det ur statsfinansiell synpunkt är angeläget att
statssubventionerna på här ifrågavarande område icke tillåtas stiga huru
mycket som helst, anser jag dock att mjöl och bröd utgöra så väsentliga beståndsdelar
i vårt folks kosthåll att det är ett allmänt intresse att priserna
på dessa grundläggande födoämnen hållas så låga som möjligt. Detta inte
minst under en kristid, som den nu rådande, då stora delar av folket till
väsentlig del måste basera sin kost på dessa födoämnen.

Mot den allmänna rabattering av mjöl och bröd, som nu utgående subventioner
å nämnda varor innebär, kan givetvis den invändningen resas, att
de grupper av vårt folk som ha råd att betala ett högre pris för brödet, böra
göra detta, och att mindre bemedlade folkgrupper kunna hållas skadeslösa
för en dylik prisförhöjning genom förhöjda rabatter på annan vara, exempelvis
matfett. Eller genom att rabatterna utsträckas att omfatta jämväl
kött och fläsk.

Enligt min mening komme emellertid knappast någondera av här nämnda
anordningar att — av de ekonomiskt sämst ställda — betraktas som en
kompensation för det höjda brödpriset utan närmast som ett ytterligare förbilligande
av matfettet eller som ett välbehövligt förbilligande av de dyrare
födoämnena kött och fläsk. Medan man komme att anse det som ett faktum
att de fattigas viktigaste födoämne, brödet, fördyrats. Detta även örn prisförhöjningen
icke bleve av någon betydande storleksordning. Den psykologiska
verkan, en prisförhöjning å brödet skulle komma att få på stora delar
av vårt folk, bör icke underskattas.

På anförda skäl anser jag, att nu utgående förmalningsersättning för bröd
bör bibehållas oförändrad.

Ledamöterna av livsmedelskommissionens råd lia beretts
tillfälle att inkomma med särskilda yttranden i anledning av förslagen.
Ledamöterna av rådet, herrar Carl Norenberg, Gustaf Borgström, Gösta Olin,
Hj. Degerstedt och Ernst Abramson samt fru Hildur Alvén ha ansett sig
icke kunna oförändrat godkänna kommissionens förslag.

Herrar Norenberg, Borgström och Olin ha yttrat bland annat:

Vi kunna för vår del icke biträda den av kommissionens majoritet förordade
ståndpunkten, att särskilda rabattkort på kött och fläsk snarast
skulle införas.

Vi kunna ej heller biträda förslaget från kommissionens majoritet om en
viss mindre sänkning av förmalningsersättningen. En dylik indirekt subvention
innebär vissa fördelar, bl. a. därigenom att ingen administrativ apparat
av betydelse kräves. I detta sammanhang bör det observeras, att kommissionens
majoritet vid beräkningen av kostnaderna för en rabattering på
kött och fläsk icke synes uppmärksammat de kostnader av olika slag, som
uppstå vid en sådan rabatterings genomförande.

Herr Degerstedt har förordat,

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

att de i herr Cederlunds reservation yrkade förändringarna i fråga om
prisrabatteringen för mjölk och matfett genomföras;

att den övre inkomstgränsen för tillgodonjutande av såväl mjölk- som
matfettsrabatt fastställes till 750 kronor beskattningsbart belopp och att
»förmögenhetsstrecket» lägges vid en skattepliktig förmögenhet av högst
10 000 kronor resp. samma belopp i taxeringsvärde för brukad jordbruksfastighet;
samt

att kristidsnämnderna, om så anses erforderligt, givas ett något vidgat bemyndigande
att efter ansökan och behovsprövning lämna mjölk- och/eller
matfettsrabattkort till sådana personer, som ekonomiskt sett befinna sig
strax ovanför de nämnda inkomst- och förmögenhetsstrecken.

Herr Abramson har framhållit att han icke kan biträda kommissionens
förslag att höja mjölkrabatten för åldringar från nuvarande 10 till 15 öre per
liter. Härom har herr Abramson uttalat:

Kommissionen har icke ansett sig kunna förorda en höjning av rabatten
till 20 öre per liter bl. a. därför att man därefter kunde befara en sådan ökning
av efterfrågan av konsumtionsmjölk, att i vissa fall svårigheter kunde
uppstå att tillgodose densamma. På grund av mjölkens särskilda betydelse
i barnkosten skulle jag helst se, att rabatterna för barnen kunde höjas till
20 öre per liter. Därest detta icke är möjligt förordar jag en rabatt av 15 öre
per liter för barnen.

Då mjölk ur näringssynpunkt icke är av särskild betydelse för åldringar,
och då det i nuvarande försörjningsläge är av stor vikt, att konsumtionen
av mjölk icke ökas på ett sätt, som kan medföra svårigheter att tillgodose
behovet för de befolkningsgrupper, där en riklig mjölktillförsel är särskilt
betydelsefull, förordar jag, att mjölkrabatten för åldringar borttages, och att
denna befolkningsgrupp i lämplig form kompenseras för borttagna rabattens
ekonomiska värde.

Fru Alvén har uttalat, att hon icke kan ansluta sig till den av livsmedelskommissionens
majoritet intagna ståndpunkten att, med hänsyn till den
statsfinansiella situationen, en viss mindre sänkning av förmalningsersättningen
bör kunna företagas. Fru Alvén har funnit en nedsättning av förmalningsersättningen,
som innebär en fördyring av brödet, föga lämplig just
nu. Ur flera synpunkter är det fördelaktigt örn brödet allt fortfarande får utgöra
en vara, som har lika rabatt för alla. Rabattkort för matfett och mjölk
bör enligt fru Alvéns åsikt allt fortfarande bestå, och rabattens storlek bör
vara lika för barn och åldringar. I fråga om rabatt på kött och fläsk framhåller
fru Alvén, att hon anser det mindre lämpligt att ge rabatt på en vara,
vars tilldelning blir allt mindre. Det ger föga hjälp åt dem, som ha det
verkligt svårt i ekonomiskt avseende. Däremot kan en ökad rabatt på redan
rabatterade varor med en mera konstant tilldelning verka utjämnande på
levnadskostnaderna. Såsom slutsats framhåller fru Alvén,

att förmalningsersättningen bör bibehållas oförändrad,

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

att för matfett och mjölk bör rabatten vara lika stor för barn och åldringar,
och

att i stället för rabatt å kött och fläsk bör en ökad rabatt givas pa matfett
och mjölk.

Befolkningsutredningens förslag.

över livsmedelskommissionens förslag har 194-1 års befolkningsutredning
den 4 maj 1942 avgivit utlåtande. Utredningen har i sitt utlåtande inledningsvis
lämnat en sammanfattande redogörelse för de barnrika familjernas läge.

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen har befolknmgsutredningen
understrukit betydelsen av att särskilt det uppväxande släktets behov
av skilda näringsämnen i första hand tillgodoses samt framhållit, att
med hänsyn till de osäkerhetsmoment, som vidlåda uppgörandet av tillförlitliga
normer för önskvärd tillförsel, det är av betydelse att barnen tillförsäkras
en sådan konsumtion, att man för deras vidkommande kan räkna
med en betryggande säkerhetsmarginal. En tillfällig minskning av vitamintillförseln
torde i allmänhet kunna bårås, men sannolikheten för att bristsymptom
mera allmänt skola uppträda växer i samma mån som tillförseln
fortsätter att vara otillräcklig.

Befolkningsutredningen har härefter gått in på livsmedelskommissionens
förslag om ändringar i rabattbestämmelserna och örn utvidgning av rabattsystemet
samt därvid funnit, att rabattsystemet av tekniska skäl icke bör
utsträckas till andra varuslag än de av kommissionen föreslagna, för vilka
utredningen alltså förordar rabatter. Däremot torde enligt utredningens
åsikt rabattbeloppen utan olägenheter för handeln kunna höjas, varvid höjningen
bör avpassas så, att densamma icke blott kompenserar de prishöjningar,
som sedan krigsutbrottet inträffat a mjölk, matfett och köttvaror,
utan även motväger den prisstegring, som andra livsmedel eller till och med
andra poster i livsmedelskostnaderna varit utsatta för. Utredningen har föiordat,
att mjölkrabatten för barn höjes från föreslagna 15 öre till 20 öre per
liter och att matf ettsrabatter na för barn höjas till 3 kronor per kilogram
från förordade en krona 50 öre. I fråga örn köttvaror har utredningen pa
grund av de höga priserna och de begränsade tilldelningskvantiteterna föreslagit,
att rabattbeloppet fastställes till 2 kronor per 1 000 poäng i stället
för av livsmedelskommissionen förordade en krona 50 öre.

Utredningen har förklarat sig knappast ha anledning att i och för sig
taga ställning till storleken av rabatterna åt andra grupper i samhället än
barnen, men då rabatteringssystemet måste betraktas i ett sammanhang
har utredningen även vidrört frågan örn rabatterna för andra än barnen
samt därvid funnit, att även för åldringar mjölkrabatten bör utgå med samma
belopp som för barn, enär det av praktiska anledningar måste anses
olämpligt med rabattkort av olika värde för barn och åldringar. Beträffan -

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

de matfett är situationen enligt utredningens uppfattning i viss mån en
annan, varför utredningen anslutit sig till livsmedelskommissionens förslag
örn en oförändrad rabatt av en krona 50 öre per kilogram för andra än
barn. Vad slutligen köttet angår har utredningen framhållit, att rabatterna
härå böra begränsas till barnen, då det ur näringshygienisk synpunkt är av
stor vikt, att just det uppväxande släktet tillföres äggviterik föda. Åldringar
torde, enligt vad utredningen framhållit, vanligen konsumera relativt litet
kött och kunna enligt näringsfysiologernas uppfattning bättre undvara sådan
föda. Någon anledning att uppmuntra åldringarnas köttkonsumtion
under en tid av stark köttbrist föreligger alltså icke.

Rörande de nuvarande rabattbeloppen och de föreslagna ändringarna har
utredningen gjort följande sammanställning:

1. Rabattens storlek för olika varuslag.
		Nuvarande	Livsmedelskom-	Befolkningsutred-
		system	missionens förslag	ningens förslag
Mjölk, öre pr liter		10	15	20
Matfett, öre pr kilogram . .	150	150	(Barn) 300
			(Övriga) 150
Köttvaror, öre pr	1 000
poäng ........		—	150	(Barn) 200
2. Rabattkortens	årsvärde	för olika varuslag.
		Nuvarande	Livsmedelskom-	Befolkningsutred-
		system	missionens förslag	ningens förslag
Mjölk, kronor ....		18: 25	27: 37	36: 50
Matfett, kronor . .		19: 50	19: 50	39: —
Köttvaror, kronor		—	19: 501	26:—1
3. Summa rabatter pr år	för olika grupper.
a) barn
Mjölk ..........		18: 25	27: 37	36: 50
Matfett..........		19: 50	19: 50	39: —
Köttvaror........		—	19: 501	26: —i
	Summa	37:75	6G: 37	101:50
b) åldringar
Mjölk ..........		18:25	27: 37	36: 50
Matfett ........ !		19: 50	19: 50	19: 50
Köttvaror........		—	19: 50	—
	Summa	37:75	GG: 37	5G: —
c) övriga vuxna
Mjölk ..........		—	—	—
Matfett..........		19: 50	19: 50	19: 50
Köttvaror........		—	19: 50	—
	Summa	19:50	39: —	19:50

1 Barn födda 1937 och senare halva beloppet.

Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 6 sami. Nr 228. 2

Statsutskottets utlåtande Nr 22S.

Utredningen har vidare tillstyrkt förslagen om utdelning av mjölkrabattkort
till statavlönade lantarbetare för inköp av andra mejeriprodukter än
mjölk och om utsträckning av mjölkrabatteringen även till havande kvinnor,
samt föreslagit att rabatten jämväl för de senare skall utgå med 20 öre per
liter mjölk.

Beträffande frågan örn gränsdragningen mellan rabattberättigade och icke
rabattberättigade har befolkningsutredningen lämnat livsmedelskommissionens
förslag i fråga örn reglerna för utdelningen av rabattkort till andra
än barn utan erinran. Utredningen, som framhållit att gränsdragningen för
barnfamiljernas del bör ske på ett sådant sätt, att en mjukare övergång vinnes
mellan rabattberättigade och icke rabattberättigade, har vidare erinrat örn
det i annat sammanhang framlagda förslaget örn höjning av gällande barnavdrag
vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Då emellertid,
enligt vad utredningen inhämtat, detta förslag icke torde komma till genomförande,
har utredningen sökt skissera ett system, som tager större hänsyn
till de verkliga barnkostnaderna. I detta syfte har utredningen förordat, att
ett system med flera inkomstgränser införes. Enligt detta system skola familjer
med ett beskattningsbart belopp understigande 750 kronor erhålla
rabattkort för samtliga barn, familjer med ett beskattningsbart belopp mellan
750 och 1 000 kronor för alla barn utom ett, familjer med ett beskattningsbart
belopp mellan 1 000 och 1 250 kronor för alla barn utom två
och så vidare, så att rabatträtten på detta sätt successivt bortfaller för ett
barn vid envar av gränserna 1 500, 1 750 och 2 000 kronors beskattningsbart
belopp. Utredningen har vidare uttalat sin anslutning till livsmedelskommissionens
förslag om att rabatteringsrätten skall anknytas även till familjernas
taxerade förmögenhet eller taxeringsvärdet av jordbruksfastighet, som de
bruka, varvid emellertid utredningens förslag med differentierade inkomstgränser
bör anknytas till kommissionens förslag. Härom har utredningen
anfört:

Rabatteringsrätten för barnens vidkommande torde böra gälla familjer,
vilkas förmögenhet icke överstiger 10 000 kronor eller där den av vederbörande
brukade jordbruksfastigheten icke är taxerad för ett belopp överstigande
10 000 kronor. Där förmögenheten resp. jordbruksfastighetens taxeringsvärde
överstiger 10 000 kronor men ej 20 000 kronor, synas rabattkort
för barnen likväl böra utgå såvida det beskattningsbara beloppet icke överstiger
ovan angivna gränser, minskade med 500 kronor. För dessa familjers
vidkommande skulle sålunda rabattkort utgå för alla barn inom familjer
med ett beskattningsbart belopp av intill 250 kronor, för alla barn utom ett
inom familjer med ett beskattningsbart belopp mellan 250 och 500 kronor
etc.

Till ytterligare belysning av förslagets innebörd ha i följande tablå angivits
antal rabattberättigade inom familjer med olika barnantal.

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Antal rabaltberättigade barn inom olika familjestorlekar och inkomstgrupper.

Beskattningsbart belopp vid förmögenhet
resp. jordbruksfastighet
taxerad till

högst 10 000 kr.

— 750
750—1 000
1 000—1 250
1 250—1 500
1 500—1 750
1 750—2 000

10 000—20 000 kr.

— 250 . .
250— 500 . .
500— 750 . .
750—1 000 . .
1 000—1 250 . .
1 250—1 500 . .

Familjer med
1 2 3 4 5 6 barn

1 2 3 4 5 6

— 1 2 3 4 5

— —1234

— — —123

— — — — 1 2

Rabatten bortfaller sålunda helt för hushåll med olika barnantal vid olika
gränser. För enbarnsfamiljer upphör den vid ett beskattningsbart belopp
av 750 kronor, för tvåbarnsfamiljer vid ett beskattningsbart belopp av 1 000
kronor, för trebarnsfamiljer vid ett beskattningsbart belopp av 1 250 kronor
o. s. v.

Utredningen har såsom fördelar av detta system framhållit, att förändringen
i rabattförmånerna vid passerandet av någon inkomstgräns aldrig
blir större än den för ett barn utgående rabattens storlek, att differensen i
förmåner för familjer på ömse sidor av en sådan gräns nedbringas väsentligt
samt att familjer med större barnantal erhålla viss rabattering även vid högre
inkomster än vad livsmedelskommissionens förslag innebär.

Utredningen har vidare kommit in på frågan örn de praktiska svårigheter,
som kunna vara förenade med genomförande av det föreslagna systemet.
1 detta hänseende har utredningen anfört:

Såvitt utredningen kan bedöma böra större praktiska svårigheter icke behöva
uppstå för genomförandet av här framställt förslag. För handelns vidkommande
spelar uppenbarligen gränsdragningen mellan rabattberättigade
och icke rabattberättigade i och för sig ingen roll. Det totala antalet rabattkort
kommer enligt utredningens förslag att bli mindre än enligt livsmedelskommissionens,
därigenom att rabattkort för köttvaror endast skulle utgå
för barnen. För kristidsnämnderna kunna de av utredningen föreslagna reglerna
vid första påseendet förefalla komplicerade. Ett genomförande av utredningens
förslag medför emellertid ett hänsynstagande till endast obetydligt
flera omständigheter än kommissionens förslag. För varje sökande skulle
kristidsnämnden sålunda behöva fastställa dels vederbörandes taxerade belopp,
dels den taxerade förmögenheten resp. brukad jordbruksfastighets
taxeringsvärde, dels den sökandes barnantal. Kännedom örn det taxerade
beloppet förutsätta redan nu gällande regler. Beträffande den taxerade förmögenheten
och brukad jordbruksfastighets taxeringvärde förutsätter utredningens
förslag icke annan kännedom än kommissionens förslag. Antalet
rabattberättigade barn torde icke behöva förorsaka kristidsnämnderna större
svårigheter alt fastställa. Med ledning av dessa uppgifter böra kristidsnämnderna
lätt kunna utlämna rabattkorten i enlighet med utredningens förslag.

I fråga örn kostnaderna för utredningens förslag har utredningen framhållit,
alt desamma endast kunna summariskt beräknas, men likväl fram -

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

lagt vissa kalkyler om storleken av de medel som kunna bli erforderliga för
genomförande av förslaget. Dessa beräkningar innehålla huvudsakligen följande: Livsmedelskommissionen

hai beräknat kostnaderna för av densamma
föreslagen mjölkrabattering med 15 öre per liter till 35 miljoner kronor per
år räknat. Om rabattbeloppet höjes till 20 öre per liter enligt utredningens
förslag, skulle detta vid oförändrade inkomstgränser i förhållande till kommissionens
förslag medföra en kostnadsstegring till 44 miljoner kronor. —
Kommissionens förslag beträffande rabatteringen av matfett har beräknats
draga en kostnad av 41 miljoner kronor. Utredningen har för sin del förordat
en förhöjning av rabatternas storlek från 1 krona 50 öre per kilogram till
3 kronor för barnens del. Räknar man med att omkring 900 000 barn
komma i åtnjutande av matfettrabattkort, skulle denna höjning av rabattens
storlek medföra en kostnadsökning av omkring 18 miljoner kronor per år,
och totalkostnaden för matfettrabatteringen stiga till omkring 59 miljoner
kronor. -— Kommissionens förslag beträffande köttrabatter har beräknats
draga en kostnad av 39 miljoner kronor. För utredningens förslag, enligt
vilket köttrabatterna skulle begränsas till barnen, kan man räkna med
omkring 900 000 rabattkort till ett årsvärde av 26 kronor eller totalt
omkring 24 miljoner kronor. — Härtill komma slutligen kostnaderna för
mjölkrabatterna för lantarbetare och havande kvinnor, som av livsmedelskommissionen
beräknats uppgå till 1,5 resp. 0,8 miljoner kronor och som
enligt utredningens förslag skulle komma att öka med en tredjedel till 2,0
resp. 1,1 miljoner kronor. Totalkostnaderna skulle sålunda enligt utredningens
förslag komma att uppgå till omkring 130 miljoner kronor mot omkring
115 miljoner kronor för livsmedelskommissionens förslag.

Utredningen har vidare framhållit, att den kostnadsökning, som uppkommer
genom de föreslagna förskjutningarna av inkomstgränserna för barnfamiljerna,
är svårare att någorlunda exakt beräkna. Kostnadsökningen härför
beräknas emellertid av utredningen enligt verkställda överslagskalkyler
uppgå till högst 5 miljoner kronor.

Vad slutligen angår den av livsmedelskommissionen behandlade frågan
örn en sänkning av de generella subventionerna på olika livsmedel har utredningen
framhållit, att varje sådan sänkning, som i nuvarande situation
kan komma att innebära en höjning av de på marknaden gällande livsmedelspriserna,
framstår såsom ogynnsam och ägnad att motverka även de
speciella rabatternas syften.

Livsmedelskommissionen har därefter i skrivelse den 8 maj 1942 yttrat
sig i anledning av vad befolkningsutredningen anfört i sitt yttrande samt
därvid förklarat sig vidhålla sina tidigare avgivna förslag.

En höjning av rabatten per kilogram matfett för barn från 1 krona 50 öre
upp till ett så högt belopp som 3 kronor måste kommissionen avstyrka redan
av rabatteringstekniska skäl. Matfettsrabatteringen är nämligen så anordnad,
att rabatt utgår på den myckenhet, som kan inköpas mot ransoneringskort
och oberoende av huruvida ransonen uttages i form av smör, marga -

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

rin, flott eller matnyttig talg. Örn matfettsrabatten skulle höjas till 3 kronor
per kilogram, skulle följden vid nuvarande rabatteringssystem bli, att
de som inköpte talg icke kunde utnyttja hela rabatten, eftersom lägsta priset
på denna vara utgör endast 2 kronor 70 öre per kilogram. För att undvika
denna konsekvens skulle man visserligen kunna tänka sig, att allt matfett
belädes med en viss avgift, varigenom priset komme att ökas i motsvarande
mån. Med hänsyn till att priset på matfett å den icke-rabatterade
marknaden redan nu måste anses högt anser sig kommissionen dock icke
kunna tillstyrka en sådan linje. På grund härav och då det icke synes böra
komma i fråga att ransonera det billigaste matfettet för sig, bör rabatten i
varje fall icke överstiga 2 kronor 70 öre per kilogram.

Vad sålunda anförts i fråga om matfettsrabatten har kommissionen funnit
i stort sett kunna gälla även för de föreslagna höjningarna av rabattbeloppen
för mjölk och köttvaror.

Livsmedelskommissionen har icke kunnat biträda utredningens förslag,
att rabatten på köttvaror skulle begränsas till barnen.

Statens priskontrollnämnd har i ett den 6 maj 1942 avgivet yttrande över
livsmedelskommissionens förslag till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område även behandlat frågan om avvägningen av de generella subventionerna
på mjöl och bröd samt på mjölk och matfett. Nämnden har därvid
upplyst, att nämnden tidigare ifrågasatt en avveckling av en större eller
mindre del av de generella subventionerna. I det nuvarande statsfinansiella
läget hade det icke synts nämnden försvarligt att med statsmedel förbilliga
viktiga livsmedel även för sådana befolkningsgrupper, som måste anses ha
råd att betala vad som svarar mot vad producenterna måst tillerkännas.
Under förutsättning att de mindre bemedlade familjerna erhölle en förhöjd
rabatt på mjölk syntes man enligt nämndens uppfattning icke böra draga
sig för en viss förhöjning av mjölkpriserna i allmänna handeln och en däremot
svarande avveckling av de generella subventionerna på detta område.
Även en sänkning av förmalningsersättningen i enlighet med kommissionens
förslag eller med än mera funne sig nämnden kunna tillstyrka. Nämnden
hoppades att inom kort kunna framlägga förslag till sådana prisreglerande
åtgärder för bagerinäringens vidkommande, att priset på mjukt matbröd
icke skulle behöva höjas i den utsträckning, som i och för sig skulle
svara mot den ifrågakommande prishöjningen på mjöl.

Departementschefens yttrande.

Departementschefen har för egen del anfört:

Huvudsyftet med prisrabatterna har hittills varit att mildra dyrtidens
verkningar för de mindre bemedlade och särskilt att underlätta för dessa
befolkningsgrupper att inköpa just de varuslag för vilka rabatt införts. Härigenom
har man velat vinna att de mindre bemedlades kost erhåller en såvitt
möjligt tillfredsställande sammansättning.

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Mot de nuvarande rabatteringsbestämmelserna lia emellertid åtskilliga
erinringar framställts. Sålunda anses i vissa fall rabatter utgå till grupper
med sä god ekonomisk ställning att rabatterna ej äro motiverade, medan
rabattbeloppen för de mindre bemedlade anses allt för knappa. Livsmedelskommissionen
har i anledning härav föreslagit dels att den nu gällande övre
gränsen för de rabattberättigades inkomst, uttryckt i beskattningsbart belopp,
skall sänkas, och att en uppdelning sker av de rabattberättigade i
familjer med barn samt åldringar, å ena sidan, och övriga vuxna personer,
å andra sidan, med olika beskattningsbara belopp såsom gräns för tilldelning
av rabattkort för matfett åt de båda grupperna, dels att mjölkrabatten
skall höjas, dels ock att rabatt skall åtnjutas icke endast å hittills rabatterade
varuslag utan även å köttvaror.

Livsmedelskommissionens förslag innebär i princip, att de nuvarande
gränserna för rätten att erhålla rabattkort, nämligen beskattningsbart belopp
och skattepliktig förmögenhet örn 900 kronor respektive 15 000 kronor,
sänkas till 750 kronor beskattningsbart belopp respektive 10 000 kronor
skattepliktig förmögenhet. För de hittills rabattberättigade vuxna, som
ej äro att hänföra till åldringar, pensionärer eller invalider, föreslår kommissionen
en ytterligare sänkning av rabattgränsen till 500 kronor beskattningsbart
belopp. Dessutom innebär kommissionens förslag jämkningar för
tillgodoseende av vissa särskilda önskemål. Sålunda förordar kommissionen,
att rabattkort skola tilldelas personer, som för sin utkomst äro beroende av
kapital, samt föreslår i detta avseende, att rätten till rabattkort skall bibehållas
för hushåll, som ha en förmögenhet överstigande 10 000 kronor men
ej 20 000 kronor, under förutsättning att det beskattningsbara beloppet ej
överstiger 250 kronor. Vidare föreslår kommissionen att i fråga örn jordbrukarhushåll
komplettera förmögenhetsgränsen med föreskrift om viss begränsning
av rätten att erhålla rabattkort, då av vederbörande brukad jordbruksfastighet
är taxerad till högre belopp än 10 000 kronor. I anslutning
till nyss angivna regler beträffande förmögenhetsgränsen föreslår kommissionen
dock, att personer, som bruka jordbruksfastighet med taxeringsvärde
mellan 10 000 och 20 000 kronor, böra kunna få rabattkort, om deras beskattningsbara
belopp ej överstiger 250 kronor.

Befolkningsutredningen ansluter sig beträffande gränsdragningen mellan
rabattberättigade och icke rabattberättigade till de av livsmedelskommissionen
angivna grunderna, såvitt angår andra än barn. Beträffande de senare
skisserar utredningen, i syfte att få en mjukare övergång mellan de rabattberättigade
och de icke rabattberättigade barnfamiljerna, en anordning med
flera inkomstgränser, överstigande 750 kronor beskattningsbart belopp.
Detta system innebär, att rabatten bortfaller för hushåll med olika barnantal
vid olika gränser, nämligen så, att rabatten för enbarnsfamiljer bortfaller
vid 750 kronors beskattningsbart belopp, för tvåbarnsfamiljer vid

1 000 kronors beskattningsbart belopp, för trebarnsfamiljer vid 1 250 kronors
beskattningsbart belopp o. s. v. intill ett beskattningsbart belopp av

2 000 kronor.

För att ett rabattsystem, som icke grundar sig på individuell behovsprövning,
skall kunna handhavas utan alltför stora svårigheter vid tillämpningen
måste det vara uppbyggt efter tämligen enkla linjer. Det nuvarande systemet
har präglats av en sådan enkelhet. Ehuru befolkningsutredningens förslag
innehåller beaktansvärda synpunkter, torde det därför icke nu eller

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

utan närmare prövning kunna godtagas. Det torde icke kunna bestridas att
även de av kommissionen föreslagna bestämmelserna komma att öka arbetet
med utdelningen av rabattkorten, men med hänsyn till de skäl som anförts
för den föreslagna differentieringen anser jag mig med vissa jämkningar
kunna godtaga den.

Såsom av utredningen i ärendet framgår har den föreslagna sänkningen
av inkomstgränserna, uttryckt i beskattningsbara belopp, motiverats av att
man genom en minskning av antalet rabattberättigade skulle kunna inom
huvudsakligen den nuvarande kostnadsramen öka rabatternas värde för de
minst bemedlade. Ökningen av rabatternas sammanlagda värde vill kommissionen
åstadkomma dels genom en höjning av rabatten å mjölk från
nuvarande 10 öre för liter till 15 öre för liter och dels genom införande av
köttrahatt. Med hänsyn till den stora betydelse mjölken för närvarande har
särskilt för de mindre bemedlade befolkningsgrupperna synes en förhöjning
av mjölkrabatten vara att förorda. En höjning till 20 öre för liter
skulle i och för sig vara önskvärd, men med hänsyn till de betänkligheter
som häremot framförts vill jag för närvarande begränsa mig till att föreslå
en höjning av mjölkrabatten till 15 öre för liter. Tillräcklig anledning att
göra skillnad på barn och åldringar torde icke föreligga. Rabatten är avsedd
att liksom hittills utgå för en halv liter mjölk om dagen.

Vad den föreslagna köttrabatten angår förefaller det, som om denna vore
mindre påkallad under en period, då ransonerna äro så beskurna som för
närvarande. Därtill kommer att de ökade besvär, som genomförandet av en
ytterligare livsmedelsrabatt medför för handeln, icke kunna frånkännas betydelse
vid bedömandet av detta spörsmål. Den med förslaget örn införande
av köttrabatter åsyftade sänkningen av levnadskostnaderna kan enklare
vinnas genom en höjning av nu utgående rabatter på exempelvis matfett.
Den möjligheten bör dock övervägas att företaga viss justering av priset
på de enligt livsmedelskommissionens anvisningar lagrade köttkonserverna.

I fråga örn matfettrabatten föreligga skilda förslag: livsmedelskommissionens
majoritet förordar oförändrad rabatt av 1 krona 50 öre per kilogram
under det att en reservant föreslår 2 kronor 50 öre per kilogram för de
rabattberättigade personer, vilka icke hava något beskattningsbart belopp,
och 1 krona 50 öre per kilogram för övriga rabattberättigade. Befolkningsutredningen
föreslår ur sina synpunkter en rabatt av 3 kronor för barn men
oförändrad rabatt för vuxna. Ett bifall till befolkningsutredningens förslag
skulle medföra, att margarin skulle erhållas gratis och att rabatten på vissa
slags talg icke skulle kunna till fullo utnyttjas. För egen del föreslår jag en
förhöjning av matfettrabattens belopp till 2 kronor per kilogram.

Vad därefter angår antalet rabattberättigade belöper sig för närvarande
antalet rabattkort för mjölk och matfett till omkring 1 400 000 respektive
2 600 000, under det att enligt livsmedelskommissionens förslag antalet sådana
kort skulle nedgå till 1 200 000 respektive 2 100 000. En så långt gående
inskränkning i antalet rabattberättigade kan jag ej förorda. En preliminär
kalkyl över antalet rabattberättigade enligt ett system med den nuvarande
gränsen, 900 kronor beskattningsbart belopp, för familjer med
barn samt åldringar, pensionärer eller invalider, och en inkomstgräns av
600 kronor beskattningsbart belopp för vuxna, som ej äro att hänföra till
åldringar, pensionärer eller invalider, jämte en förmögenhetsgräns av
10 000 kronor skattepliktig förmögenhet, kombinerat med den av livsme -

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

delskommissionen vid förmögenheter mellan 10 000 och 20 000 kronor angivna
inkomstgränsen av 250 kronor beskattningsbart belopp, giver till resultat,
att antalet rabattkort för mjölk och matfett skulle utgöra i runt tal
1 300 000 respektive 2 250 000. Jag finner mig böra tillstyrka genomförandet
av denna gränsdragning. Dessutom torde i enlighet med livsmedelskommissionens
förslag rabattkort för mjölk böra kunna tilldelas såväl lantarbetare
som havande kvinnor; rabattkorten för lantarbetare böra på sätt kommissionen
föreslagit få utnyttjas vid inköp av andra mejeriprodukter än mjölk.

Vid sidan av här behandlade särskilda livsmedel srabatter, vilka utgå endast
till de mindre bemedlade, förekomma, såsom av den förut lämnade
redogörelsen framgår, anordningar, vilka åsyfta att hindra producentpriserna
för vissa jordbruksprodukter att i sin helhet belasta konsumenterna i
allmänhet. Hit böra de tidigare berörda förmalningsersättningarna, vilka
utbetalas till kvarnarna med visst belopp, för närvarande vid handelsförmalning
8 kronor 15 öre per deciton förmald spannmål. Med hänsyn till de
betydande kostnader som denna anordning åsamkar statsverket och de förslag
om höjda livsmedelsrabatter som livsmedelskommissionen framlagt har
kommissionen förordat en sådan sänkning av förmalningsersättningarna,
att mjölpriset skulle tillåtas stiga med 2 å 3 öre för kilogram. Detta skulle
betyda, att förmalningsersättningarna borde minskas med omkring 2 kronor
per deciton.

Mjöl och bröd ha i dessa tider för stora delar av vårt folk större betydelse
än vanligt. Det är därför angeläget att priserna därå hållas så låga
som möjligt. Då det stöter på stora praktiska svårigheter att genomföra
något slags rabattsystem för mjöl och bröd, lärer man knappast kunna
undgå att alltjämt bibehålla den nuvarande anordningen för att hålla nere
priserna å dessa varor. En av priskontrollnämnden verkställd undersökning
giver vid handen, att priset å mjukt bröd inom flertalet orter i landet kan
nedsättas. Priskontrollnämnden upplyser vidare, att möjligheter synas föreligga
att genom frivillig överenskommelse med bageriidkarna åstadkomma
viss prisnedsättning å sådant bröd. Det är därför möjligt att priserna på
mjukt matbröd skulle kunna hållas tämligen oförändrade även vid en
mindre prisstegring på mjöl, men för hårt bröd bleve en prisstegring i allmänhet
ofrånkomlig. Här anförda omständigheter föranleda mig att i likhet
med en reservant inom livsmedelskommissionen förorda, att förmalningsersättningarna
bibehållas oförändrade. Jag utgår från att vid oförändrat
pris å mjöl priset å mjukt matbröd inom stora delar av landet kommer att
nedsättas.

Kommissionen har föreslagit, att de ändrade grunderna för prisrabatteringarna
för mjölk och matfett skola genomföras efter utgången av giltighetstiden
för nu gällande rabattkort eller under december månad 1942. Vad
ikraftträdandet av de nya reglerna för rabatt å mjölk och matfett angår
synes det mig kunna ifrågasättas, om den föreslagna tidpunkten, med hänsyn
till att en ökad konsumtion av mjölk möjligen kan väntas bli följden
av den förhöjda mjölkrabatten, är särskilt lämpligt vald, då det i regel torde
vara vid denna tid mjölproduktionen är lägst. Jag vill förorda, att de nya
bestämmelserna skola börja tillämpas vid en tidpunkt, som med hänsyn till
mjölkproduktionen må befinnas lämplig.

Kostnaderna för statsverket för de nu gällande rabatterna å mjölk och
matfett, 10 öre för liter respektive 1 krona 50 öre per kilogram, beräknas
för mjölken uppgå till 26 miljoner kronor och för matfettet till 51 miljoner

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

kronor eller tillhopa 77 miljoner kronor. Härvid har man kalkylerat med
ett antal av 1 400 000 mjölkrabattkort och 2 G00 000 matfettrabattkort till
ett värde per år av 18 kronor 25 öre för varje mjölkrabattkort och av 19
kronor 50 öre för varje matfettrabattkort. Enligt de av mig i det föregående
förordade ändrade bestämmelserna kunna antalet personer, berättigade till
mjölkrabatt och matfettrabatt, beräknas utgöra i runt tal 1 300 000 respektive
2 250 000. Med en storlek å rabatterna av 15 öre för liter mjölk och
2 kronor per kilogram matfett kommer med nuvarande tilldelningsgrunder
det årliga värdet av mjölkrabatten och matfettrabatten att utgöra 27 kronor
30 öre respektive 26 kronor. Årskostnaden för mjölkrabatten kan således
uppskattas till omkring (27:30X1 300 000—) 35,5 miljoner kronor.

Därtill komma kostnaderna för rabatterna för lantarbetare och havande
kvinnor, som enligt livsmedelskommissionen kunna beräknas till 1,5 miljoner
kronor respektive 0,8 miljoner kronor. Totalt kan man alltså räkna med
en årskostnad för mjölkrabatten av (35,5+1,5+0,8 =) 37,8 miljoner kronor.
Årskostnaden för matfettrabatten kan beräknas uppgå till i runt tal
(26X2 250 000=) 58,5 miljoner kronor. Någon anledning att räkna med
särskild utgift för att hålla smörpriset nere under sommaren föreligger ej.
Sammanlagda årskostnaden för rabatterna å mjölk och matfett kunna alltså
uppskattas till (37,8+58,5 =) 96,3 miljoner kronor.

De nya reglerna torde, såsom av det anförda framgår, icke komma att
tillämpas förrän någon tid förflutit av budgetåret 1942/43. Kostnaderna för
rabattsystemet komma att utgå enligt hittillsvarande grunder, till dess de
nya bestämmelserna sättas i kraft. Då årskostnaderna enligt nu gällande
grunder äro lägre än dem som komma att utgå enligt de föreslagna nya
föreskrifterna, torde totalkostnaderna för budgetåret 1942/43 komma att
något understiga de årskostnader, som beräknats med tillämpning av de av
mig förordade grunderna. Då de gjorda beräkningarna emellertid lida av
betydande osäkerhet samt den framtida utvecklingen inom detta område
måste anses oviss, anser jag mig — även med hänsyn till den förut nämnda
möjligheten att förbilliga priset på vissa köttvaror — böra räkna med en
årskostnad av ungefär den storlek, som förutsättes i statsverkspropositionen.

Jag förordar därför, att ett till 100 miljoner kronor avrundat belopp anvisas
för ändamålet för nästa budgetår såsom reservationsanslag under benämningen
Prisrabattering å vissa livsmedel.

I enlighet med vad jag anfört vid anmälan av frågan om anslagen under
elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition synas kostnaderna för förmalningsersättningarna
böra utgå från förskottsstat. Något anslag å riksstaten
för budgetåret 1942/43 blir alltså icke erforderligt för detta ändamål.

Såsom jag förut antytt kunna på grund av växlande förhållanden ändringar
i här angivna riktlinjer för rabattsystemet visa sig påkallade. Kungl.

Maj:t bör därför äga att vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar
i rabattsystemet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innebär livsmedelskom- utskottet.
missionens förslag, att de nuvarande gränserna för rätten att erhålla rabattkort,
nämligen beskattningsbart belopp och skattepliktig förmögenhet
örn 900 kronor, respektive 15 000 kronor skulle sänkas till 750 kronor
beskattningsbart belopp, respektive 10 000 kronor skattepliktig förmögenhet.
För de hittills rabattberättigade vuxna, som ej äro att hänföra lill

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

åldringar, pensionärer och invalider, har kommissionen föreslagit en ytterligare
sänkning av rabattgränsen till 500 kronor beskattningsbart belopp.
Vidare har kommissionen förordat, att rätten till rabattkort skulle bibehållas
för hushåll, som hade en förmögenhet, överstigande 10 000 kronor
men ej 20 000 kronor, under förutsättning att det beskattningsbara beloppet
ej överstege 250 kronor. I fråga örn jordbrukarhushåll skulle förmögenhetsgränsen
kompletteras med föreskrift örn viss begränsning av rätten att
erhålla rabattkort, då av vederbörande brukad jordbruksfastighet vore
taxerad till högre belopp än 10 000 kronor; personer, som brukade jordbruksfastighet
med taxeringsvärde mellan 10 000 och 20 000 kronor, borde
dock kunna få rabattkort om deras beskattningsbara belopp ej överstege
250 kronor.

Befolkningsutredningen har beträffande gränsdragningen mellan rabattberättigade
och icke rabattberättigade anslutit sig till de av livsmedelskommissionen
angivna grunderna, såvitt anginge andra ^än barn. Beträffande
de senare har utredningen ifrågasatt en anordning i syfte att få en
mjukare övergång mellan de rabattberättigade och de icke rabattberättigade
barnfamiljerna, med flera inkomstgränser, överstigande 750 kronor
beskattningsbart belopp.

Departementschefen har för egen del tillstyrkt, att den nuvarande gränsen,
900 kronor beskattningsbart belopp för familjer med barn samt åldringar,
pensionärer och invalider skulle bibehållas, medan inkomstgränsen
för vuxna, som icke äro att hänföra till nyssnämnda kategorier, skulle bestämmas
till 600 kronor beskattningsbart belopp. I övrigt har departementschefen
anslutit sig till vad livsmedelskommissionen i ovannämnda avseenden
föreslagit.

Utskottet anser sig icke kunna biträda departementschefens ifrågavarande
förslag. Utskottet har nämligen i anslutning till vad i motionerna I: 287
och II: 422, II: 429 och II: 430 anförts funnit en sänkning av inkomstgränsen
kunna vidtagas utan att detta medför olägenheter för de mest behövande
medborgargrupperna. I sådant avseende vill utskottet förorda en
gränsdragning i enlighet med livsmedelskommissionens förslag, vilket innebär
att gränserna för erhållande av rabattkort komma att gå vid beskattningsbara
belopp å respektive 750 kronor och 500 kronor. Utskottet
får i detta sammanhang erinra örn att livsmedelskommissionen framhållit,
att då det vore svårt att på förhand bedöma utvecklingen torde det emellertid
böra tillkomma Kungl. Maj:t att fastställa den inkomstgräns, som i
fortsättningen skulle gälla. Härvid syntes viss hänsyn även böra tagas
till rabattsystemets verkningar i penningpolitiskt hänseende. Emot detta
uttalande har utskottet icke funnit något att invända. Vad befolkningsutredningen
anfört beträffande gränsdragningen i fråga örn familjer med
barn har emellertid föranlett utskottet förorda, att ovannämnda huvudregel
kompletteras med bestämmelser i syfte att medgiva familjer med

Statsutskottets utlåtande Nr 22S.

större barnantal rabattering även vid högre belopp än de ovan angivna
Utskottet har härvid ansett sig böra tillstyrka, att familjer med två barn
och däröver med ett beskattningsbart belopp, överstigande 750 kronor,
men ej 1 000 kronor jämväl skulle komma i åtnjutande av rabattförmåner.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter livsmedelskommissionens
hörande utfärda de närmare bestämmelser i ämnet, som befinnas erforderliga.

Utskottet biträder departementschefens förslag om att rabattkort för
mjölk kunna tilldelas såväl lantarbetare som havande kvinnor; rabattkorten
för lantarbetare böra på sätt livsmedelskommissionen föreslagit få
utnyttjas vid inköp av andra mejeriprodukter än mjölk.

Med anledning av vad i motionen II: 424 anförts och hemställts, får utskottet
framhålla, att ett biträdande av motionärens förslag förutsätter
en individuell behovsprövning, innefattande en undersökning av vederbörandes
ekonomiska ställning. Det nuvarande rabatteringssystemet är emellertid
icke uppbyggt efter ett dylikt system utan efter tämligen enkla och
i stort sett schematiskt verkande regler. Ehuru de i nämnda motion anförda
synpunkterna enligt utskottets mening i och för sig äro beaktansvärda
kan utskottet likväl ej förorda införande av en anordning, som
skulle medföra mycket betydande svårigheter vid tillämpningen. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen II: 424.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag om höjning av mjölkrabatten
till 15 öre för liter och matfettrabatten till 2 kronor per kilogram.

Utskottet är ense med departementschefen därom, att införande av köttrabatt
måste framstå såsom mindre påkallad under en period, då ransonerna
äro så beskurna som för närvarande. Härtill kommer att ett
genomförande av en ytterligare livsmedelsrabatt skulle för handeln medföra
ett ökat besvär. Sistnämnda synpunkt har departementschefen ansett
icke kunna frånkännas betydelse vid denna frågas bedömande. Utskottet
får i detta sammanhang erinra, att enligt livsmedelskommissionens cirkulär
nr 786 viss ej oväsentlig minskning från och med den 21 juni 1942 kommer
att vidtagas med avseende å detaljhandelspriserna på de köttkonserver,
som tillhandahållas genom statens försorg. Med hänsyn till sistnämnda förhållande
och på grund av vad departementschefen anfört i fråga örn köttrabatten
har utskottet funnit sig böra ansluta sig till den mening i förevarande
fråga, som omfattats av departementschefen. Av den ståndpunkt utskottet
sålunda intagit följer, att utskottet icke kunnat tillstyrka bifall till
de motionsvis gjorda yrkandena örn införande av prisrabatt på köttvaror.

Då en prisrabattering å fisk och fiskkonserver skulle i ännu högre grad
än beträffande köttvaror medföra betydande tekniska och administrativa
svårigheter, kan utskottet icke biträda de motionsvis framställda förslagen
om införande av en dylik anordning.

Vad angår förmalningsersättningarna, vilka nu utgå till kvarnarna vid

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

handelsförmalning med 8 kronor 15 öre per deci Lon förmald spannmål och
med 2 kronor per deciton vid förmälning mot lön, har livsmedelskommissionen
förordat en sådan sänkning av desamma, att mjölpriset skulle
tillåtas stiga med 2 å 3 öre för kilogram, vilket skulle innebära en minskning
av förmalningsersättningarna med 2 kronor per deciton. Departementschefen
har på anförda skäl förordat att ifrågavarande ersättningar
bibehållas oförändrade. I motionerna 1:280 och 11:417 har framställts
yrkande av samma innebörd, som innefattas i livsmedelskommissionens
förslag. Med hänsyn till att såsom departementschefen upplyst en nedsättning
av förmalningsersättningarna skulle få till följd en prisstegring för
mjöl och hårt bröd och i betraktande av angelägenheten av att brödpriserna
hållas så låga som möjligt biträder utskottet departementschefens förslag
och avstyrker alltså bifall till det i nyssnämnda motioner gjorda
yrkandet. Utskottet anser, att marginalen mellan spannmålspriset och mjölpriset
är alltför stor, varför utskottet förutsätter, att priskontrollnämnden
har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. I anslutning till vad departementschefen
anfört i fråga om priset på mjukt matbröd vill utskottet
understryka betydelsen av att detta pris nedsättes så långt möjligt är.

Departementschefen har räknat med att de nya reglerna beträffande
prisrabatteringen icke skulle träda i kraft förrän en del av budgetåret
1942/43 förflutit och utgått ifrån att ett dylikt ikraftträdande skulle ske
vid en tidpunkt, som med hänsyn till mjölkproduktionen befinnes lämplig.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran häremot.

Vad beträffar kostnaderna för rabattsystemet har departementschefen
räknat med att antalet personer, berättigade till mjölkrabatt och matfettrabatt,
kunde uppskattas till i runt tal 1 300 000, respektive 2 250 000 och
beräknat årskostnaderna till sammanlagt 96,3 miljoner kronor. På grund
av de gjorda beräkningarnas osäkerhet har departementschefen likväl ansett
sig böra räkna med en årskostnad av 100 miljoner kronor. Vid ett
bifall till utskottets förslag med avseende å inkomstgränserna vid prisrabattering
torde de årliga kostnaderna kunna uppskattas till sammanlagt
omkring 90 miljoner kronor. Med hänsyn emellertid till svårigheten att
verkställa tillförlitliga beräkningar av anslagsbehovet och då utskottet under
hand inhämtat att de nya reglerna för prisrabatteringen möjligen kunna
tillämpas tidigare än ursprungligen tänkts vill utskottet icke motsätta sig,
att ifrågavarande anslag i enlighet med departementschefens förslag för
nästa budgetår uppföres med 100 miljoner kronor.

Utskottet har icke något att erinra mot att kostnaderna för förmalningsersättningarna
i enlighet med departementschefens förslag bestridas från
förskottsstat.

Utskottet vill slutligen framhålla, att utskottet icke heller funnit anledning
till invändning mot att åt Kungl. Maj:t inrymmes befogenhet att, om

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

så befinnes påkallat, vidtaga av omständigheterna föranledda ändringar i
här ifrågavarande rabattsystem.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 280 och II: 417, I: 286
och II: 423 samt II: 424, till Prisrabattering å vissa livsmedel
för budgetåret 1942/43 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 100 000 000 kronor;

2) att motionerna 1:287 och 11:422, 11:429, 11:430 och
II: 437, i den mån de icke kunna anses besvarade med vad utskottet
här ovan anfört och hemställt, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson,
Sven Larsson, Karl Magnusson, Bäcklund, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Boman,
Gustaf Iwar Anderson, Ekströmer, Persson i Skabersjö och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Isacsson, Mårtensson, Viklund, Lindholm,
Pettersson i Dahl, Bergvall, Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

Reservationer:

l:o) av herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Ekströmer,
Persson i Falla och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,

dels att utskottet bort i fråga om inkomstgränsen för rätten att erhålla
rabattkort föreslå generellt för matfett 500 kronor beskattningsbart belopp;

dels att utskottets yttrande beträffande förmalningsersättningarna bort
hava följande lydelse:

»Vad angår -—- —- — livsmedelskommissionens förslag. Såsom i motionerna
erinrats beräknas statens utgifter för förmalningsersättningar enligt
nuvarande grunder draga en kostnad av 44 å 45 miljoner kronor. En sänkning
av ifrågavarande subvention i enlighet med livsmedelskommissionens
förslag skulle medföra en besparing för statsverket av i runt tal 10 å 11
miljoner kronor, utan att livsmedelsindex annat än i mycket begränsad omfattning
härigenom skulle påverkas i stigande riktning. Staten påtager sig
nu genom utgivande av förmalningsersättningarna en avsevärd del av det
pris konsumenterna annars skulle betala för brödsäden. Ett sådant åtagande
från statens sida för alla landets inbyggare torde enligt utskottets mening
allenast kunna motiveras med att brödsäden kommit i ett orimligt högt
prisläge i jämförelse med andra varor och nyttigheter. Så synes emellertid
icke vara förhållandet, utan brödsäden står fastmer långt efter i prisutvecklingen.
Index på vetepriset, på de totala levnadskostnaderna och på arbetslönerna
inom industri, hantverk, handel, samfärdsel och allmän tjänst utvisar
vid jämförelse mellan tiden före förra världskriget, år 1925, som kan
betecknas som ett år med någorlunda gott jämviktsläge, och år 1940, det
senaste år från vilket säkra statistiska uppgifter föreligga, följande: priset
på vete steg från bassiffran 100 för åren 1907—1913 till 147 år 1925 och
till 159 vid 1940 års slut; levnadskostnadsindex steg från 100 till 176 under
åren 1913—1925 och till 192 under åren 1925—1940; löneindex steg för
ovannämnda kategorier från år 1913 till år 1925 från 100 till 216 och från
år 1925 till år 1940 från 100 till 280. Vetepriset har alltså stigit under tiden
1913—1940 med 59 enheter, de totala levnadskostnaderna med 92 enheter
och lönerna med 180 enheter. En jämförelse enbart mellan åren 1925 och
1940 visar samma utveckling eller för vetepriset en stegring med 12 enheter,
för de totala levnadskostnaderna med 16 enheter och för lönerna med 64
enheter. Av dessa siffror framgår, att brödsäden kommit långt efter i prisutvecklingen,
och alltså under en lång tidsföljd i förhållande till andra nyttigheter
alltmer förbilligats. Den subvention från statens sida, som på ifrågavarande
område för närvarande äger rum, måste alltså enligt utskottets mening
giva anledning till betänksamhet. Det torde likväl i nuvarande läge
vara utsiktslöst att helt slopa förmalningsersättningarna. Med hänsyn till
att dessa emellertid stigit till avsevärda belopp och då utskottet föreslagit
en utvidgning av prisrabatteringen för de mindre bemedlade befolknings -

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

grupperna anser utskottet, liksom livsmedelskommissionen och i enlighet
med vad i motionerna I: 280 och II: 417 gjorts gällande, att en sänkning av
sagda subvention bör kunna genomföras. I sådant avseende ansluter utskottet
sig till det i motionerna framställda förslaget örn en nedsättning av
fÖrmalningsersättningarna med 2 kronor per deciton. Vid bifall härtill skulle
i anslutning till vad priskontrollnämnden anfört genom en viss standardisering
av brödsorterna brödpriserna kunna förbliva vid samma prisläge som
för närvarande.

Vad beträffar det i berörda motioner gjorda yrkandet om sänkning av det
av Kungl. Maj:t i propositionen 356 å beredskapsstat under elfte huvudtiteln
upptagna beloppet av 50 miljoner kronor till 40 miljoner kronor får
utskottet framhålla, att en dylik åtgärd icke synes erforderlig med hänsyn
till att de grunder, som fastställas för beloppets disponerande, bliva bestämmande
för storleken av de anslag, som framdeles måste anvisas för täckande
av de från förskottsstat utgående medlen. På grund härav kommer en nedsättning,
på sätt utskottet förordat, av fÖrmalningsersättningarna att i sinom
tid vid den slutliga regleringen av förskottsstaten för nästa budgetår göra
sig gällande i form av minskade anslagskrav för detta ändamål.»;

dels att utskottets yttrande beträffande kostnaderna för rabattsystemet
bort hava följande lydelse:

»Vad beträffar---90 miljoner kronor. Med hänsyn till att de ändra de

grunderna för prisrabatteringen för mjölk och matfett icke skola genomföras
förrän en del av nästa budgetår förflutit och att årskostnaderna för
ifrågavarande rabattering enligt hittillsvarande grunder av livsmedelskommissionen
beräknats till 77 miljoner kronor torde anslaget för nästa budgetår
—- med beaktande jämväl av att å innevarande års anslag till ifrågavarande
ändamål synes uppstå en reservation av cirka 18 miljoner kronor ■—- kunna
nedsättas från det av departementschefen beräknade beloppet, 100 miljoner
kronor, till 75 miljoner kronor.»;

dels ock att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna 1:280 och 11:417 ävensom med avslag å
motionerna 1:286 och 11:423 samt 424 till — — —
75 000 000 kronor.

2) att motionerna 1:287 ---— åtgärd föranleda;

2:o) av herr Boman;

3:o) av herrar friherre De Geer, Persson i Skabersjö, Pettersson i Dahl och
Olsson i Kullenbergstorp;

4:o) av herrar Mårtensson och Lindholm;

5:o) av herr Bergvall.