Statsutskottets utlåtande Nr 212 (Utlåtande 1919:Su212 su)

Statsutskottets utlåtande Nr 212.

Nr 212.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1919 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående avsättning för år 1920
till statsverkets fond av rusdrycksmedel.

(4:e avd.)

I den till riksdagen den 9 januari 1919 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under år 1920 har Kungl. Maj:t,
under titel »utgifter för kapitalökning» föreslagit riksdagen

dels att, under förutsättning att inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt,
brännvinsförsäljningsmedel, maltskatt och punschskatt för
åren 1918 och 1919 understiga 41,900,000 kronor, för avsättning till
statsverkets fond av rusdrycksmedel av det belopp, varmed samma inkomster
för år 1920 må komma att överstiga medeltalet av motsvarande
inkomster under närmast föregående tre år, anvisa ett förslagsanslag å
§,800,000 kronor,

dels ock att till statsverkets fond av rusdrycksmedel såsom förslagsanslag
anvisa ett belopp av 360,000 kronor.

Vad angår förstnämnda anslag å 5,800,000 kronor har departementschefen
till statsrådsprotokollet rörande inkomstberäkningen anfört följande:

»I förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
stadgas i förordningens 1 §, sådan den lyder efter ändring den 10 november
1916, följande:

''Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,
punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel skall, efter restitution
för denaturerat brännvin och för malt, som vid skattepliktigt bryggeri
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 98 höft. (Nr 209—213.) 2

Statsutskottets utlåtande Nr 212.

omedelbart använts för tillverkning av svagdricka, till en särskild fond
avsättas vad som för varje år överskjuter ett belopp av 41,900,000
kronor.

Skulle för tre på varandra följande år medeltalet av ovannämnda
inkomster understiga 41,900,000 kronor, skall därefter vad som överskjuter
detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt
förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre år
ytterligare nedgått.

Till fonden skall jämväl läggas statsverkets inkomst av spirituosa accis.

’

Det i förordningen förutsatta fallet, att den hittills gällande maximisilfran
41,900,000 kronor för det belopp av rusdrycksmedel, som må för
statsregleringsändamål tagas i anspråk, skall ersättas av en ny sådan
maximisiffra, synes komma att inträffa, då 1919 års riksbokslut föreligger,
alltså under det statsregleringsår, om vilket nu är fråga.

Medan under år 1916 inkomsten av de fyra först i fondförordningen
nämnda rusdrycksmedlen uppgått till ungefär 43.2 miljoner,
har den för år 1917 enligt riksbokslutet utgjort 21.2 miljoner kronor.
För åren 1918 och 1919 torde motsvarande belopp komma att uppgå
i runda tal till: för år 1918 14.9 miljoner och för år 1919 14.8
miljoner. Sedan alltså för vart och ett av dessa tre år 1917, 1918 och
1919 inkomsten understigit beloppet 41.9 miljoner, har man att, beträffande
år 1920, lägga till grund ett nytt maximibelopp, utgörande
medeltalet för de tre närmast föregående åren. Det exakta bestämmandet
av detta medeltal kan givetvis ej ske, förrän riksbokslutet är känt för
år 1919, således ett gott stycke in på år 1920. Att till dess undanskjuta
varje hänsynstagande till nu påpekade omständighet skulle uppenbarligen
innebära, att man för år 1920 och sannolikt även för år 1921
kom me att räkna vid statsregleringen med en tillgång, som icke får
för ändamålet disponeras. Ty av det beräknade beloppet 22.8 miljoner
för rusdrycksmedlen år 1920 lärer — såvitt nu kan bedömas — icke mer
än ungefär 17 miljoner, vilket är medeltalet för åren 1917—1919, kunna
få tagas i bruk, medan överskottet, eller 5.8 miljoner, bör vid 1920
års bokslut tillföras rusdrycksmedelsfonden.

Under sådana omständigheter synes det vara lämpligast, att man
icke nu för ordinära statsutgifter disponerar mer av 1920 års rusdrycksmedel
än förutnämnda medeltalsbeloppet 17 miljoner. Budgetmässigt
synes detta böra utföras så, att å inkomstsidan visserligen uppföras de
av statskontoret beräknade beloppen, tillhopa 22.8 miljoner, men att

Statsutskottets utlåtande Nr 212.

samtidigt under utgifter för kapitalökning uppföres som förslagsanslag
en avsättning till statsverkets fond av rnsdrycksmedel å 5.8 miljoner
kronor vid sidan av den regelbundet återkommande avsättningen av
fondens räntemedel. Skulle det exakta medeltalsbeloppet komma att
avvika från det härförut antagna, skulle därav, liksom därest de faktiska
inkomsterna komma att avvika från de i riksstaten upptagna summorna,
intet annat föranledas än att, då anslaget erhåller förslagsanslags karaktär,
det verkliga överskottet över det rätta medeltalet skulle i överensstämmelse
med förordningen tillföras fonden. Eventuellt kunde en del av
anslaget komma att gå till kassafonden.»

Vidkommande det senare av Kungl. Maj :t äskade anslaget å 360,000
kronor avser detta ränteavkastningen av fonden, vilken enligt gällande
bestämmelser skall läggas till kapitalet.

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, hemställer,

att riksdagen må

a) under förutsättning dels att inkomsttitlarna
brännvinstillverkningsskatt, brännvinsförsäljningsmedel,
maltskatt och punschskatt i riksstaten för år 1920 upptagas
med ett sammanlagt belopp av 22,800,000 kronor,
dels ock att inkomsterna av förenämnda inkomsttitlar
för åren 1918 och 1919 understiga 41,900,000 kronor,
för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel
av det belopp, varmed samma inkomster för år 1920
må komma att överstiga medeltalet av motsvarande
inkomster under närmast föregående tre år, anvisa ett
förslagsanslag å 5,800,000 kronor,

b) för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel,
att av fondens avkastning direkt utgå,
anvisa ett förslagsanslag å 360,000 kronor.

Stockholm den 10 juni 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 209.