Statsutskottets utlåtande nr 207 (Utlåtande 1944:Su207 su)

Statsutskottets utlåtande nr 207.

Nr 207.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1944 kl 3 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder för
främjande av matematisk-naturvetenskaplig forskning.

(2 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
H. Nordenson (I: 238) och den andra inom andra kammaren av herr Å. Wiberg
m. fl. (II: 357), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.
Maj :t hemställa dels örn en utredning angående åtgärder i syfte att förbättra
förutsättningarna för den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i Sverige,
varvid de i motionerna anförda synpunkterna torde böra beaktas,
dels ock örn framläggande för riksdagen av på utredningen grundat förslag.

I motionerna anföres i huvudsak följande.

Från såväl statens som enskilda institutioners sida har de senaste åren stigande
intresse visats den vetenskapliga forskningen. Särskilt har den tekniska
forskningen på olika sätt verksamt främjats och understötts. För det första ha
varjehanda organisatoriska åtgärder vidtagits för att samordna forskningsarbetet
och snabbare göra de vunna resultaten tillgängliga för praktisk tillämpning.
Är 1940 tillkom statens uppfinnamämnd, ungefär vid samma tid bildades
den till ingenjörsvetenskapsakademien anknutna forskningens beredskapsorganisation,
1942 instiftades statens tekniska forskningsråd och tillkom
statens kommitté för byggnadsforskning. På andra än den tekniska forskningens
område äro liknande åtgärder under övervägande. Sålunda har förslag
väckts örn upprättande av ett statligt lantbrukstekniskt forskningsråd.
Särskilda sakkunnigkommittéer utreda frågorna örn den flygmedicinska forskningens
och försöksverksamhetens ordnande och örn den samhällsvetenskapliga
samt den medicinska forskningens främjande genom organisatoriska åtgärder.

Därjämte utgå numera utöver tidigare anslag till verksamheten vid de tekniska
högskolorna särskilda statsanslag till teknisk forskning. För dylika ändamål
ha även i årets statsverksproposition avsevärda belopp äskats. Till teknisk-vetenskaplig
forskning i allmänhet föreslås sålunda ett anslag av 700 000
kr., för forskningsverksamhet inom kraft- och bränsleområdet äskas 170 000
kr.| för byggnadsforskning 200 000 kr., såsom bidrag till svenska träforskningsinstitutets
verksamhet 220 000 kr., till vissa forskningsarbeten vid Aktiebolaget
Ceaverken 40 000 kr. och till statens uppfinnamämnd för undersöknings- och
försök skostnader 200 000 kr. Vidare äskas ett anslag på 150 000 kr. till främjande
av teknisk forskning vid de tekniska högskolorna samt 45 000 kr. till stipendier
för högre studier vid samma högskolor. Sammanlagt uppgå nu nämnda
anslagsäskanden till ett belopp av ej mindre än 1 725 000 kr. För den tekniska
forskningen ha genom dessa åtgärder, vilka kompletteras av icke mindre

Statsutskottets utlåtande nr 207.

betydelsefulla åtaganden från näringslivets och dess organisationers sida.
arbetsvillkoren och förutsättningarna i övrigt kraftigt förbättrats.

Den tekniska forskningen bygger emellertid, liksom för övrigt även är fallet
med den medicinska, i stor utsträckning på de rön och resultat, som vinnas
genom den allmänna matematisk-naturvetenskapliga forskningen. Även dylik
forskning bedrives givetvis vid de tekniska högskolorna, men den mest omfattande
verksamheten pa hithörande områden förekommer vid universiteten
och de icke fackbetonade högskolorna, särskilt Stockholms högskola. Av dessa
utbildningsanstalter åtnjuta endast universiteten statsanslag. De för forskningsverksamheten
speciellt avsedda medlen anvisas under vederbörande universitets
materielanslag. Huvuddelen av dessa anslag avses för de medicinska
och i synnerhet de naturvetenskapliga institutionerna. Under kriget ha rnaterielanslagen
av statsfinansiella hänsyn icke oväsentligt reducerats, samtidigt
som kostnaderna för apparater och andra hjälpmedel vid forskningen och
undervisningen kraftigt stigit. Om universitetens institutioner trots minskade
statsanslag och betydande prisstegringar kunnat något så när uppehålla
sin verksamhet, beror detta — såsom universitetskanslern framhåller i
sina anslagsäskanden — pa att avsevärda tillskott till institutionernas materielanslag
kunnat utgå från universitetens s. k. reservfonder. Såsom av åttonde
huvudtiteln framgår, har Uppsala universitets reservfond efter tillskotten till
institutionerna under föregående budgetår stigit med icke mindre än 174 000
kr. och uppgår nu — riskfonden inräknad — lill 470 000 kr. Vederbörande
institutioner vid nämnda universitet böra följaktligen även för nästkommande
budgetår kunna påräkna avsevärda tillskott från reservfonden. Lunds universitets
reservfond har däremot nedgått och beräknas under innevarande budgetar
komma att sjunka ytterligare till omkring 51 500 kr. Departementschefen
har med hänsyn härtill i allt väsentligt tillstyrkt den av större akademiska
konsistoriet i Lund begärda förstärkningen av materielanslaget.

Vid bedömningen av medelsbehovet för den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen synes det mig emellertid — icke blott ur näringspolitiska utan
även ur allmänkulturella synpunkter — angeläget, att denna forskning likaväl
som den medicinska oell den tekniska får tillfälle att kraftigt utvecklas. Den
rent vetenskapliga »grundforskningen» är, såsom Uppsala universitets rektor
nyligen framhållit i ett offentligt uttalande, en nödvändig förutsättning för den
forskning, som är inriktad på bestämda praktiska mål. Denna synpunkt har
heller icke varit främmande för den sakkunnigkommitté, som på sin tid framlade
förslag om den teknisk-vetenskapliga forskningens ordnande. Kommittén
framhöll nämligen i sitt betänkande, att den grundläggande forskningen är
lika nödvändig för utvecklingen som tillämpningsforskningen. Man torde,
fortsatte kommittén, vara berättigad till påståendet, att den höjning av levnadsstandarden,
som med undantag för vissa krigsår kontinuerligt pågått, till
väsentlig del är en produkt av forskningen och att det kräves ständigt liva
forskningsinsatser för att hävda vårt lands ställning i nationernas krets.

Före det xiii pågående kriget kunde nied visst fog göras gällande, att ett litet
land kunde begränsa omfattningen av grundforskningen. Länderna emellan
skedde nämligen ett jämförelsevis fritt utbyte av forskningsresultat, särskilt
i fråga örn de rent naturvetenskapliga forskningsområdena. Med den utveckling
till autarki, som i många länder ägt rum såväl åren före det nu pågående
krigets utbrott som ännu mera under kriget, har emellertid det internationella
vetenskapliga utbytet i hög grad minskat, varför det blivit nödvändigt
att även på forskningens område bygga på en nationell grundval. De
sakkunniga för den teknisk-vetenskapliga forskningens ordnande ansågo därför
med rätta, att icke blott den tillämpade utan även den grundläggande
forskningen borde i större utsträckning få statsmakternas stöd. De sakkun -

Statsutskottets utlåtande nr 207■

niga pekade i samband därmed på, att det även utanför de tekniska högskolorna
finnes tillgång på forskare och forskningsresurser, som kunna bättre
utnyttjas och ge möjlighet att snabbt, effektivt och på billigaste sätt öka omfattningen
av den teknisk-vetenskapliga forskningen. Hit höra framför allt
universitetens och de allmänna högskolornas kemiska, fysiska och andra naturvetenskapliga
institutioner, ingenjörsvetenskapsakademiens och vetenskapsakademiens
forskningsresurser samt en del andra forskningsinstitut och
enskilda institutioner. Denna synpunkt vann beaktande hos föredragande
departementschefen, som i propositionen 1942:282 underströk, att möjlighet
borde beredas de vid statsuniversiteten och Stockholms högskola arbetande
forskarna att göra sina synpunkter hörda i det föreslagna anslagsprövande
organet, statens tekniska forskningsråd.

Sambandet mellan grundläggande och tillämpad forskning understrykes
även i de av ecklesiastikministern meddelade direktiven för utredningen rörande
den medicinska forskningens främjande genom organisatoriska åtgärder.
Däri uttalas nämligen, att medicinsk forskning verksamt befordras
genom resultat inom den allmänt naturvetenskapliga forskningen (fysik, kemi,
fysikalisk kemi m. m.). Många av de för läkarvetenskapen betydelsefullaste
upptäckterna göras i själva verket nutilldags på gränsområdena mellan
de matematiska disciplinerna och nyssnämnda vetenskaper. De sakkunniga
skola därför lia sin uppmärksamhet fäst på att ett blivande centralorgan
för den medicinska forskningen kan komma att få till uppgift att
främja även den allmänt naturvetenskapliga forskningen.

Emellertid skiljer sig denna forskning från den forskande verksamheten
på andra områden bl. a. och kanske framför allt därigenom, att den vanligen
icke är målbunden. Denna forskning är tvärtom — eller bör vara — som
regel förutsättningslös. Forskaren frågar icke efter den omedelbara nyttan
av sin möda. Uppenbarligen löper en sådan forskning risk av att icke kunna
hävda sig i den konkurrens om anslagsmedlen, som möter från annan forskning,
främst den tekniska och den medicinska, som kan peka på omedelbara
och påtagliga materiella fördelar för landet av sin verksamhet. Icke
desto mindre vore del utomordentligt kortsynt alf på denna grund ställa den
allmänt naturvetenskapliga, icke målinriktade forskningen i en mindre gynnad
särklass. Dess resultat kunna få genomgripande betydelse för både den
andliga och den materiella kulturen.

Örn icke vikten av denna allmänna forskning i god tid uppmärksammas,
är det fara värt, att stödåtgärderna till förmån för forskningen snedvridas
och att den tillämpade forskningen kommer att förtvina av brist på tillskott
av uppslag och impulser från grunden. Just med hänsyn till vad statsmakterna
redan gjort för den tekniska forskningen och vad som torde planeras
för den medicinska synes det nödvändigt, att frågorna örn organisationen
av, arbetsvillkoren för och anslagen till den naturvetenskapliga forskningen
nu upptagas till särskild prövning. Framför allt hör en dylik utredning själv
ur enhetliga synpunkter söka bedöma den naturvetenskapliga forskningens
behov av arbetskrafter, lokaler och hjälpmedel. Därvid synes även höra
övervägas i vad mån och i vilka lonner statligt stöd hör beredas åt dylik
forskning utanför statsuniversiteten.

Icke minst viktigt synes vara, alt de yngre forskarnas ekonomiska villkor
vid denna översyn upptagas till prövning. Förutom en förbättring av assistenters
och andra hjälpkrafters avlöningsförmåner synes i detta hänseende närmast
böra ifrågakomma en ökning av stipendicmöjlighelerna. För att främja
licentiatstudier inom den juridiska fakulteten och vid de tekniska högskolorna
har riksdagen under eli antal år anslagit medel lill särskilda .stipendier,
uppgående till 2 500 kr. per år och .stipendiat. Denna utväg torde böra öpp -

Statsutskottets utlåtande nr 207.

nas även för licentiander inom de medicinsk-naturvetenskapliga ämnena.
För de mera avancerade forskarna på dessa områden torde docentstipendier
böra inrättas i ökad utsträckning, detta icke minst för att lätta professorernas
för närvarande pressande undervisnings- och examinationsbörda.
Ett annat verksamt stöd för de längre komna forskarna skulle vara en ökning
av bidragsmedlen för tryckning av vetenskapliga avhandlingar. För
närvarande kan statligt stöd för detta ändamål ifrågakomma från ett flertal
olika anslag. Sålunda äskas i årets åttonde huvudtitel till bidrag till
tryckning av doktorsavhandlingar ett anslag av 18 000 kr. Från materielanslagen
och reservfonderna vid universiteten i Uppsala och Lund utgå såsom
tryckningsbidrag årligen sammanlagt cirka 15 000 kr. vid vartdera universitetet.
Anslaget till understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och
läroböcker har i år uppförts nied 150 000 kr., vilket innebär en reell höjning
med 15 000 kr. Huvudparten av detta anslag avses emellertid såsom
bidrag till vetenskapliga tidskrifter, och endast ett mindre belopp torde kunna
anslås till publicering av mera omfattande avhandlingar. Slutligen står
till vetenskapsakademiens förfogande ett belopp av cirka 85 000 kr. årligen,
utgörande inkomster av det s. k. almanackprivilegiet, vilket belopp anslås
huvudsakligen till tryckning av avhandlingar inom det naturvetenskapliga
området. Beträffande samtliga ifrågavarande anslag gäller, att efterfrågan
på bidrag är väsentligt större än medelstillgången. Då härtill kommer att
splittringen av anslagsmedlen torde försvåra överblicken och sovringen av
ansökningarna, synes det ur skilda synpunkter motiverat, att den föreslagna
utredningen utsträckes att omfatta även frågan om stödet för publikationsverksamheten
på hithörande område.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över nämnda
motioner av vetenskapsakademien och kanslern för rikets universitet, efter
hörande av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna och de större konsistorierna
vid universiteten i Uppsala och Lund samt av den matematisknaturvetenskapliga
avdelningen och lärarrådet vid Stockholms högskola. Härjämte
har yttrande avgivits av jämväl humanistiska sektionen i Uppsala.

I de avgivna yttrandena anföres i huvudsak följande.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala.

Som i motionens ingress påpekas har genom statliga och enskilda åtgärder
under de senaste åren den tekniska forskningen blivit på olika sätt främjad
och understödd. Den medicinska och den samhällsvetenskapliga forskningen
är vidare för närvarande under utredning genom sakkunnigkommittéer. Då
emellertid den grundläggande matematisk-naturvetenskapliga forskningen
(»grundforskningen») är en oundgänglig förutsättning för den praktiskt tilllämpade
forskningen (»målforskningen»), är det även för den senare ett vitalt
intresse, att ej vårt lands teoretiska forskning stagnerar eller förkväves.
De tillämpade vetenskapernas intima beroende av den förutsättningslösa
forskningen ligger i många fall i öppen dag. Det torde sålunda vara allmänt
känt, huruledes lant- och skogsbrukets framåtskridande i allt väsentligt
grundar sig på ett utnyttjande av den biologiska forskningens resultat.
Det må blott erinras örn fysiologiens, växtbiologiens och ärftlighetslärans
betydelse härutinnan samt om att ett effektivt bekämpande av
skadedjur och växter blir möjligt först sedan de skadebringande organismerna
och deras levnadsbetingelser genom zoologiska och botaniska undersökningar
blivit i detalj kända. Många viktiga medicinska framsteg äro följder
av zoologiska upptäckter. Elektrotekniken, vars revolutionerande betydelse

Statsutskottets utlåtande nr 207.

för den materiella odlingen ej behöver närmare framhållas, är helt uppbyggd
på av den experimentella och matematiska fysiken skapade grundvalar.
Forskningsarbeten i de fysiska universitetslaboratorierna lia lett till upptäckter,
från vilka den nutida radiotekniken ytterst leder sitt ursprung. Från
dylika laboratorier härleder sig även upptäckten och utforskandet av röntgenstrålningen
och den radioaktiva strålningen, vilka fått en utomordentlig
betydelse bl. a. för medicinen och i senare tid även för genetiken. Utan den
moderna kemiska industrien med dess storproduktion av bl. a. läkemedel
och färgämnen i stort antal, konstgödsel, syntetiskt gummi, konsthartser och
cellulosaprodukter av skiftande användning, vore nutidens höga materiella
kultur knappast möjlig. Och denna kemiska industri bygger ytterst på akademiska
forskares arbeten. Alla tecken tyda på att svåråtkomliga natura -produkter i allt snabbare takt genom den kemiska forskningen komma att
ersättas med syntetiska produkter. Meteorologien med dess hastigt stegrade
betydelse för såväl lanthushållning som samfärdsel är i allt väsentligt grundad
på rent teoretiska forskningar. Rent teoretiska forskningar inom geologien
lia likaledes varit i hög grad fruktbringande å olika praktiska områden,
såsom bergshantering, lanthushållning och byggnadskonst. Sektionen vill
emellertid erinra om att den matematisk-naturvetenskapliga forskningen
även i fall, där sambandet icke ter sig lika direkt och påtagligt som i de nyssnämnda,
är grundläggande för den tillämpade forskningen. Det är också ett
för alla naturvetenskapsmän välkänt förhållande, att en till synes obetydlig
upptäckt inom en vetenskapsgren ofta kommit att verka stimulerande eller
rent av revolutionerande på forskningen inom en helt annan vetenskaps område.
Sektionen hävdar därför med bestämdhet, att den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen måste bedrivas helt fri och obunden, varför alla
grenar därav äro i lika mån förtjänta att understödjas. Varje organisationsform,
som kunde leda till att undersökningar, av vilka närliggande eller praktiskt
betydelsefulla resultat förväntades, premierades på bekostnad av undersökningar,
vilka för tillfället syntes ha ett rent teoretiskt intresse, är därför
på lång sikt fördärvbringande. Då genom de nyligen vidtagna åtgärderna,
bl. a. genom upprättandet av ett tekniskt forskningsråd, endast sådana
naturvetenskapliga forskningsuppgifter torde kunna bli tillgodosedda, vilkas
resultat omedelbart och direkt komma praktiken till godo, hälsar sektionen
initiativet till en utredning även av den matematisk-naturvetenskapliga
»grundforskningens» behov med största tillfredsställelse. Med understrykande
av det trängande behovet av denna utredning instämmer sektionen sålunda
livligt i motionens hemställan.

Sektionen, som förutsätter, alt den, därest en utredning kommer till stånd,
beredes tillfälle att till de sakkunniga inkomma med sina önskemål och synpunkter,
vill redan nu i anslutning till motionens motivering framhålla vissa
synpunkter.

Vårt lands möjligheter att kulturellt och materiellt hävda sin ställning bero
ytterst på våra möjligheter att hålla jämna steg med framåtskridandet
i övriga länder. Utan en fri och obunden forskning arbetande under gynnsammast
möjliga yttre förhållanden är i längden intet framåtskridande möjligt.
Vad som i delta avseende synes sektionen viktigast, är att bereda såväl
forskningen gynnsammast möjliga arbetsbetingelser som forskarna själva så
gynnsamma villkor, att de för forskning mest lämpade personerna i konkurrens
med andra levnadsbanor, icke minst industri och andra praktiska yrken,
kunna förvärvas för och bindas vid forskningen.

Det svenska akademiska 1 te ford r ingssysl ernet syltar som bekant till att
sorn professorer erhålla de i vetenskapligt hänseende mest meriterade forskarna.
Det synes därför sektionen i hög grad anmärkningsvärt, att icke stals -

Statsutskottets utlåtande nr 207.

makterna långt tidigare vidtagit sådana anstalter, att professorernas arbetskraft
också så odelat som möjligt kan komma forskningen till godo. Redan
för snart femtio år sedan uttalades (Uppsala Universitet 1872—1897,
Festskrift del 2. s. 164): »Att i synnerhet Tysklands universitetsprofssorer
kunnat lämna så betydande bidrag till kemiens utveckling, beror nämligen
till mycket stor del därpå, att de hafva till biträde en eller flera privatassistenter,
som utföra en stor del af ai''betet eller därvid biträda. Till arfvoden åt
dylika biträden finnas vid våra universitet inga tillgångar, och professorerna
måste därför själfva verkställa alla de tidsödande, ofta rent mekaniska
arbeten, som erfordras för en vetenskaplig undersökning.» Detta uttalande
äger alltjämt sin fulla giltighet, och detta ej blott för kemien utan för sektionens
samtliga ämnen. Med forskningens framåtskridande och det allt
längre drivna behovet av grundlighet och exakthet har behovet av forskningsassistenter
stegrats enormt under det gångna halvseklet utan att detsamma
i någon mån tillgodosetts vid universiteten. Med tillfredsställelse må
dock noteras, att statsmakterna visat en viss förståelse för behovet av assistenthjälp
vid de speciella forskningsinstitutioner och -laboratorier, som i enstaka
fall tillkommit. En professor, som skall bedriva både undervisning och
forskning, har dock större behov av assistenthjälp än innehavaren av en
ren forskningsprofessur.

Undervisning och examination ha med studentantalets starka stegring blivit
för universitetslärarna alltmer betungande. I vissa fall har sedan länge en
ökning av lärarkrafternas antal genom uppdelning av professurer eller inrättandet
av biträdande lärartjänster synts ofrånkomlig. Flertalet framställningar
i sådan riktning lia emellertid av statsmakterna lämnats obeaktade.
Som ett slående exempel må anföras, att det vid upprepade tillfällen sedan
flera decennier av olika myndigheter och sakkunnigutredningar framförda
kravet på en ökning av lärarkrafterna i fysik hl. a. genom en uppdelning
av professuren i detta ämne, ännu ej blivit uppfyllt och detta i trots av att
fysiken utgör ett av sektionens största och mest omfattande läroämnen med
en fundamental betydelse för ett flertal andra såväl rena som tillämpade
vetenskaper. Genom en ökning av antalet lärare kunna också de studerandes
berättigade krav på en rationaliserad och effektiviserad undervisning
tillgodoses. För att fullt nå det dubbla syftet att minska professorernas undervisningsbörda
och effektivisera undervisningen torde också i många fall
särskilda undervisningsassistenter vara behövliga.

Inom sektionens ämnesområde tages också många professorers arbetskraft
i alltför stor utsträckning i anspråk som institutionsprefekter för rent administrativa
och kontorsmässiga uppgifter. Även här ligger det vikt uppå att
undersöka möjligheterna att överflytta en väsentlig del av dessa arbetsuppgifter
på för dylika göromål bättre lämpade personer för att bereda professorerna
ökad tid för forskningsuppgifter. Sektionen vill också peka på
behovet av skrivbiträden för renskrivning av manuskript o. d. I samband
härmed blir en utredning från grunden av amanuensväsendet, vars otillfredsställande
förhållande sedan flera decennier föranlett upprepade i allt väsentligt
resultatlösa framställningar, och universitetsinstitutionernas personalfråga
överhuvud nödvändig under beaktande av de sätt, varpå dessa frågor
lösts vid utländska lärosäten.

Då kvaliteten av all forskning är beroende av kvaliteten på forskarna, torde
det — såsom i motionen frainhålles — bli nödvändigt öka stipendiemöjligheterna
för unga forskarbegåvningax-. Endast härigenom få universiteten
möjligheter att behålla och utbilda de för forskning bäst lämpade studenterna.
Den väg, som statsmakterna beträtt genom inrättandet av stipendier
för licentiatstudier vid de juridiska fakulteterna och de tekniska högskolor -

Statsutskottets utlåtande nr 207.

na, synes böra prövas även för licentiatstudier och doktorsarbeten inom de
matematisk-naturvetenskapliga sektionerna. Sektionen understryker likaledes
behovet av ökat antal docent- och forskarstipendier för att till universiteten
och forskningen knyta de bästa av de utbildade forskarna. De
mycket anspråkslösa förslag till böjning av dessa stipendiers antal och belopp,
som framställts av 1938 års docentutredning, lia ännu icke i någon
nian vunnit statsmakternas beaktande. Av stor vikt är det ock för universiteten
att erhålla ökade möjligheter att bereda fast anställning åt särskilt
framstående forskare, vilka icke inom rimlig tid kunna beräknas erhålla
någon ordinarie professur.

Vid utredningen av den matematisk-naturvetenskapliga forskningens framtid
måste stor uppmärksamhet ägnas institutionernas behov av tillräckliga
materielanslag. Den framåtskridande och allt exaktare forskningen förutsätter
en mera omfattande och förfinad instrumentell utrustning. Flertalet
institutioner levde redan före inträdet av nu rådande krigstid i detta hänseende
vid eller under svältgränsen. Upprepade framställningar örn höjning
av niaterielanslagen lia förblivit obeaktade. I stället lia materielanslagen de
senaste åren beskurits, trots att alla priser starkt stigit i höjden.

Ett livsvillkor för den matematisk-naturvetenskapliga forskningen är också,
att den till sitt förfogande har tillräckliga och för ändamålet lämpade
lokaler. Det ur forskningens utveckling mot allt större grundlighet och
exakthet framvuxna kravet på ökade och ändamålsenligare laboratorieutrymmen
samt —• inom de biologiska och geologiska vetenskaperna — även
på ökade utrymmen för allt mångsidigare och iner omfattande samlingar
bär endast i obetydlig utsträckning tillgodosetts. För flertalet ämnen äro
lokalerna alldeles otillräckliga, och i många fall lia viktiga aktuella forskningsgrenar
ej kunnat upptagas lill studium helt enkelt därför, att lokalerna
ej medgivit detta. Sektionen inskränker sig till att här erinra om lokalförhållandena
vid de fysiska, kemiska, meteorologiska och växtbiologiska institutionerna.
Det har ofta synts sektionen, som om statsmakterna velat betrakta
äskanden örn ökade lokaler — liksom om ökade materielanslag -—
för vetenskaplig forskning som något ur det allmännas synpunkt mindre viktigt,
varför dylika äskanden ansetts utan våda kunna vila år efter år i avvaktan
på exceptionellt gynnsamma konjunkturer. Under hänvisning till
vad ovan anförts, hävdar sektionen, att betydande och svårbotlig skada härigenom
åsamkats ej mindre forskningen än även vårt lands hela andliga
och materiella kultur. Sektionen önskar i detta sammanhang ytterligare framhålla,
att de redan existerande lokalernas rationella utnyttjande försvårats
eller i vissa fall rent av omöjliggjorts genom de alldeles otillräckliga reparationsanslag
som ställts till universitetets förfogande. Trots den välkomna förbättring
en väsentlig höjning av detta anslag för några år sedan medfört, är
det alltjämt otillräckligt, då det fortfarande utgår efter en lägre procentsats
än vad som anses behövligt för byggnader i allmänhet och forsknings- och
undervisningsinstitutioner givetvis ställa sig dyrbarare i underhåll än flerlalet
andra byggnader.

Slutligen är att beakta, att forskningens resultat icke kunna till fullo utnyttjas,
om de icke kunna göras i behövlig utsträckning för övriga forskare
tillgängliga. Det är i allmänhet nödvändigt — eller i varje fall högeligen
önskvärt — att svenska vetenskapliga publikationer översättas till ett främmande
språk, men de med överflyttning till annat språk förenade, ofta högst
betydande kostnaderna lia i regel mast täckas av vederbörande författare.
Redan före 1939 vörö anslagen för tryckning av vetenskapliga verk och tidskrifter
alldeles otillräckliga, och efter de senaste årens prisstegringar och
anslagsbeskärningar har läget blivil fullkomligt ohållbart. Sektionen delar

Statsutskottets utlåtande nr 207.

sålunda den i motionen framförda uppfattningen, alt även frågan örn ökade
publiceringsanslag måste beaktas vid en kommande utredning. Sektionen
kan i detta sammanhang ej underlåta att fästa uppmärksamheten på de för
vederbörande doktorander synnerligen betungande utgifter doktorsavhandlingarna
i regel medföra. Publiceringskostnaderna för dessa ur vetenskaplig
synpunkt så viktiga arbeten måste i regel väsentligen bestridas av författarna
själva. Genom den senaste beskärningen av statsanslagen till dylika avhandlingar
har det fullkomligt avvita förhållande inträtt, att statsbidraget
ofta ej ens täcker merkostnaden för de 330 exemplar, som doktoranden är
skyldig avlämna till universitetsbiblioteket och vilka för bibliotekets förkovran
utgöra ett oskattbart bytesmaterial.

Med vetenskapens fördjupning och fortskridande specialisering ökar behovet
av tillgång till litteratur samtidigt med att denna senare ökar i omfattning.
Nya tidskrifter startas ständigt för publicering av forskningens resultat,
och de bestående tidskrifterna (ika i omfång och pris. Handböcker
och monografiserier bli allt nödvändigare för ernående av en överblick över
de olika forskningsområdena och sådana utkomma också i allt större antal.
Våra offentliga biblioteks anslag ha icke ökat i motsvarande mån, varför
många viktiga publikationer av brist på medel icke kunnat skaffas till vårt
land. För det naturvetenskapliga ämnesområdet gäller dessutom, att forskningen
ofta blir fördröjd och försvårad av att litteratur, som behövs i det
dagliga arbetet å en eller flera institutioner, likväl finnes i blott ett exemplar
i något offentligt bibliotek. Institutionernas otillräckliga materielanslag medge
nämligen icke inköp av litteratur i den utsträckning, som är erforderlig
för ett ostört bedrivande av forskningsverksamheten. Sektionen önskar sålunda
framhålla behovet av väsentligt ökade anslag för anskaffning av litteratur
såväl till de offentliga biblioteken som till de särskilda institutionerna.

Sammanfattningsvis vill sektionen sålunda, under framhävande av det
trängande behovet av en sådan utredning som i motionen avses, livligt instämma
i dess förslag, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit "hemställa,
dels örn en utredning angående åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna
för den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i Sverige,
dels ock om framläggande för riksdagen av på utredningen grundat förslag.
Sektionen hemställer vidare, att vid utredningen utom de i motionen anförda
synpunkterna även måtte beaktas såväl vad sektionen ovan anfört som ock
de ytterligare önskemål och förslag, med vilka sektionen må beredas tillfälle
inkomma till de sakkunniga.

Humanistiska sektionen i Uppsala.

Sektionen vill icke underlåta att framhålla nödvändigheten av att jämväl
den humanistiska grundforskningens betydelse för Sveriges kulturella och
sociala liv vinner tillbörligt beaktande. Den på senare år i Sverige framträdande
tendensen att anse sådan forskning mindre nödvändig, som ej äger
omedelbar tillämpning för praktiska syften, har särskilt gjort de humanistiska
vetenskapernas villkor bekymmersamma. Medan man i den offentliga
debatten kraftigt understryker nödvändigheten av socialt framåtskridande,
internationell förståelse och hävdande av svensk livsform, synes man äga
förvånande ringa förståelse för i vilken utsträckning förverkligandet av dessa
önskemål är direkt beroende av svensk humanistisk forskning. För att man
skall kunna planera socialt reformarbete fordras en samhällsvetenskaplig
insikt, som ej kan uppnås utan national-ekonomiskt, statsvetenskapligt, sociologiskt,
statistiskt och psykologiskt forskningsarbete, vilket i sin tur måste
bygga på filosofisk och historisk grund. För internationell förståelse äro insikter
i andra folks språk och kultur en primär förutsättning, och härför är

Statsutskottets utlåtande nr 207.

efil livskraftig filologisk forskning oundgänglig. Den svenska livsformen är
från grunden betingad av tänkesätt, som ha formats och ständigt måste tagas
under omprövning av vårt lands historiska, socialvetenskapliga, folkloristiska,
estetiska och filosofiska forskning. Förlorar den humanistiska forskningen
i Sverige sina möjligheter att göra sig gällande, riskerar man att svenskt samhällsliv
domineras av lösligt propagandatänkande, som kan anställa skadegörelse
av oanade mått. I ett tidsläge, då man alltmera framhäver Sveriges
plikter i ett kommande internationellt uppbyggnadsarbete, måste man besinna,
att i våra främsta skyldigheter mot de krigshärjade nationerna ingår
att bevara och vidare utveckla humanistiska värden, som kunna komma
andra folk till godo. Detta kan icke åstadkommas blott genom en propagandaverksamhet,
som utnyttjar gårdagens svenska forskningsresultat, utan först
och sist genom fortsatt, djupgående forskningsarbete.

Humanistisk forskning kan lika litet som annan forskning bestå utan att
pödiga materiella resurser ställas till dess förfogande. Den kan icke svältfödas
med materialanslag, som ej göra det möjligt att anskaffa den litteratur
och materiel, som är nödvändig för att följa den internationella vetenskapens
utveckling. De ledande forskarna, ofta tyngda av en akademisk undervisningsbörda,
som gör sig ständigt mera gällande med det växande studentantalet,
måste i någon mån frigöras för forskningsarbete genom att assisterande lärarkrafter
ställas till deras förfogande. Härigenom effektiviseras även i enlighet
med de studerandes önskemål den akademiska undervisning, som ligger till
grund för all vetenskaplig verksamhet. Lokaler för undervisning och forskning,
där utrymmet gör det möjligt för forskare att vistas och som fylla tidsenliga
krav, måste tillhandahållas. Man måste börja planera att organisera
den humanistiska forskningen i institutionsarbete, såsom redan skett och sker
i andra länder och vilket är nödvändigt för att bemästra de forskningsuppgifter,
som nu erbjuda sig. Naturligtvis måste också för den humanistiska
forskningens del nödiga anslag tillhandahållas för tryckning av vetenskapliga
arbeten.

I anledning av dessa oavvisliga behov och av det allvarliga läge, i vilket
svensk humanistisk forskning alltmera försättes genom bristande ekonomiskt
stöd, vill humanistiska sektionen kraftigt framhålla nödvändigheten av en
skyndsam utredning angående åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna
även för den humanistiska forskningen i Sverige.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala.

Konsistoriet åberopar matematisk-naturvetenskapliga sektionens yttrande
såsom sitt eget samt instämmer även i vad humanistiska sektionen anfört.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund.

Sektionen gläder sig för sin del mycket åt att motionärerna tagit fasta på
ett länge känt önskemål, nämligen att hur viktigt det än må vara att befrämja
den tekniska och den militära vetenskapliga forskningen man därför icke
får förbise värdet av vad som kan benämnas den matematisk-naturvetenskapliga
grundforskningen och glömma bort dess fundamentala betydelse.

Den utomordentliga betydelsen för samhällslivets utveckling av sådana vetenskaper
som kemi och experimentalfysik torde vara väl känd. Det torde
böra understrykas att detta gäller även för de mest teoretiska ämnena inom
naturvetenskapen. Så slår matematiken i våra dagar i själva frontlinjen jämsides
med de empiriska vetenskaper som de senaste åren erövrat så oanade
områden åt vetandet. Sektionen vill blott nämna som eli exempel att en ny
form av algebra, konstruerad nästan sorn ett självändamål av några specia -

Statsutskottets utlåtande nr 207.

lister, fått en av ingen drömd aktualitet i atomteoriens utveckling efter 1925.
Med tanke på relativitetsteorien kan det anföras, att de Broglie i sin doktorsavhandling
1924 av relativistiska skäl förde fram tanken att elektronen kunde
lia vågnatur. Efter experimentell bekräftelse byggdes efter denna princip
elektronmikroskopet som kan förstora 100 000 ggr mot det vanliga mikroskopets
1 500 ggr. Sålunda kan man till exempel numera iakttaga barnförlamningens
virus och efter nya linjer angripa denna sjukdoms problem.

Inom atomteorien uppställdes 1925 en ny teori, kvantmekaniken, som vid
sitt framträdande sannolikt var den mest abstrakia teori som någonsin blivit
framförd i naturvetenskapens historia. År 1928 förklarades därur radiums
sönderfall. På grundval av dessa föreställningar byggdes högspänningsanordningar
för framställning av konstgjorda radioaktiva ämnen. Dessa ha en ytterst
stor betydelse bland annat för de medicinska behandlingsmetodernas
utveckling.

Angående nödvändigheten av att den matematisk-naturvetenskapliga
grundforskningen bör vara förutsättningslös torde väl icke mera än en mening
vara rådande. Men även om man bortser från denna självklara teoretiska
utgångspunkt och betraktar denna fråga ur rent praktiska utgångspunkter
så bör det ändå vara ganska klart att man även då måste hålla på
förutsättningslösheten på grund av följande skäl. Det skulle vara lätt att med
en mängd exempel ur den matematisk-naturvetenskapliga forskningens historia
visa att en rad av abstrakta forskningsresultat som man från början icke alls
kunnat ana skulle kunna få någon betydelse vare sig för tekniska tillämpningar
eller det praktiska livet överhuvud icke desto mindre lia kommit att
spela en ofantlig praktisk roll i civilisationens och kulturens utveckling. Det
kan här räcka med att hänvisa till hur elektromagnetismen ifrån några experiment
grenat ut sig till att bliva en dominerande faktor ej blott inom den
nutida tekniken utan jämväl inom vårt nutida dagliga liv och hur den
grundläggande Maxwellska teorien bygger på de mest abstrakta matematiska
teorier.

Motionärerna påpeka hur materielanslagen under kriget av statsfinansiella
hänsyn blivit ej oväsentligen reducerade samtidigt som kostnaderna för
forskningens hjälpmedel oavbrutet stigit. Det framgår vidare av motionen
hur blygsam ställning Lundauniversitetets reservfond har i förhållande till
Uppsala universitets och att statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
i allt väsentligt tillstyrkt den av större akademiska konsistoriet i Lund
begärda förstärkningen av materielanslaget.

Det är också med glädje som sektionen finner att motionärerna vilja anföra
icke blott näringspolitiska utan jämväl allmänkulturella synpunkter.
Sektionen vill också understryka att i flera ämnen redan före det nu pågående
världskrigets utbrott det internationella vetenskapliga utbytet i hög
grad minskat. Det kunde även anföras fall där en avsevärd tillbakagång i
fråga örn forskningens omfattning och en sänkning av dess nivå har ägt rum.
Allt detta understryker således nödvändigheten av att även grundforskningen
bygger på nationell grundval. Detta så mycket mera som vårt land inom
matematiken och naturvetenskaperna torde kunna sägas intaga en ställning
vida utöver den man kunde vänta sig enbart med hänsyn tagen till landets
folkmängd.

Det är också med glädje som sektionen konstaterar att motionärerna önska
upptaga de yngre forskarnas ekonomiska villkor. Sektionen har ofta
fört på tal dessa frågor och såväl pläderat för utökning av assistenter och
andra hjälpkrafter som även en förbättring av dessa kategoriers avlöningsförmåner.
Icke heller bör man glömma bort att regleringen av de ordinarie
lärarnas löner skedde för så lång tid sedan (1926) att en omreglering av

Statsutskottets utlåtande nr 207-

dessa med hänsyn lill tidsläget måste anses starkt påkallad. Sektionen har
även med beklagande konstaterat att universitetet har för få docent9tipendier
såväl ämnesbundna som fria och likaledes för få forskarstipendier. Detta
senare förhållande är en naturlig följd av att när forskarstipendierna inrättades
statsutskottets majoritet utan närmare angiven motivering ansåg sig
kunna försäkra att behovet av lorskarstipendiater vöre väl tillgodosett genom
sju stipendier i stället för de föreslagna tolv.

Beträffande fysiken, ett av naturvetenskapens mest fundamentala ämnen,
vill sektionen särskilt påpeka, att det i Sverige finnes ett ytterst ringa antal
fasta forskningsbefattningar i detta ämne. Så företrädes fysiken blott av en
professur vid vartdera statsuniversitetet. En förbättring av fysikens forskningsmöjligheter
är en fråga av största vikt.

Sektionen vill också med största beklagande konstatera att fastän riksdagen
i princip beslutat inrätta en professur i limnologi denna ännu icke fått
tillsättas.

Överhuvud föreligga i ett flertal fall synnerligen starka behov för nya
anslag och ökning av redan givna anslag och de nämnda specificerade fallen
få endast anses som några strödda exempel. Med hänsyn härtill vill sektionen
för sin del på det allra livligaste instämma i motionärernas yrkande.

Större akademiska konsistoriet i Lund.

Konsistoriet åberopar matematisk-naturvetenskapliga sektionens yttrande
som sitt eget. Konsistoriet tillstyrker livligt utredning i motionernas syfte
ävensom framläggande för riksdagen av därpå grundat förslag.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola.

Under sista tiden har från skilda håll starkt hävdats, att den vetenskapliga
forskningen i vårt land vore i behov av ökat stöd från statsmakternas sida.
Med hänsyn till tidsförhållandena är det naturligt, att de första åtgärder,
som i sådant syfte vidtagits, ha gällt den tekniska forskningen. Även örn den
rent vetenskapliga forskningen inom de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna
i vissa fall kan tänkas få något stöd av dessa åtgärder, så bliva
dock de resurser, som med nuvarande anslag stå till förfogande alldeles
otillräckliga att i fortsättningen hålla denna forskning på dess tidigare nivå,
ännu mindre att möjliggöra en nödvändig utveckling. Intensiteten i det vetenskapliga
arbetet har stegrats betydligt. Nya områden och vägar öppnas,
som även svensk vetenskap måste beträda. Ökade krav på hjälpmedel av
olika slag äro ofrånkomliga.

Särskilda svårigheter möta dc naturvetenskapliga laboratorierna i fråga
örn den instrumentala utrustningen. För samtliga institutionerna är tillgång
på arbetskraft, tidskrifter och annan vetenskaplig litteratur en nödvändig
förutsättning för arbetet. Prisstegringen och det ökade behovet göra tillgängliga
anslag alldeles otillräckliga.

I detta sammanhang vill fakulteten framhålla det ekonomiska betryck, under
vilket våra vetenskapliga tidskrifter arbeta och de svårigheter, som härigenom
uppstå, då det gäller alt inom landet publicera vetenskapliga arbeten.
En följd av detta har blivit, att en stor mängd avhandlingar av svenska författare
årligen publiceras i utländska tidskrifter och sålunda inför den internationella
publiken framträda från icke svenskt forum. Varje sådan bortsänd
avhandling betyder, att svensk forskning örn icke helt, så åtminstone
delvis förlorat en representant och att de svenska tidskrifternas svårigheter
att göra sig gällande i konkurrensen med de utländska i dubbelt måtto ökats.
Man bör i detta sammanhang icke bortse ifrån, ali våra tidskrifter, som
spridas till alla vetenskapliga bibliotek och läsesalar världen runt, också ut II

i hang lill riksdagens protokoll 1944. 0 sami. Arr 206—207. 2

Statsutskottets utlåtande nr 207.

göra en viktig reklam för svensk kultur och svenska intressen. Om därför
tidskrifterna, som för närvarande är förhållandet, förlora en stor del av sina
bidrag och därtill i riegel de hästa, så kan det icke förhindras, att de i jämförelse
med utländska publikationer sjunka ned till en andrarangsställning,
som måste skapa en skev och ofördelaktig uppfattning om den svenska vetenskapens
standard.

En särskild uppmärksamhet bör, enligt fakultetens mening, ägnas frågan
örn de yngre forskarnas och amanuensernas ekonomiska villkor. Docenterna
representera den vetenskapliga åt erväxten; ur deras krets skola ledarna
för det vetenskapliga arbetet rekryteras. Det måste därför betraktas som ett
slöseri, att framstående forskare bland docenterna nödgas lämna det vetenskapliga
arbetet av ekonomiska skäl. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
vid Stockholms högskola, som praktiskt taget saknar docentstipendier,
har erfarenhet av hur allvarlig denna brist är.

Kostnaderna för akademiska studier äro numera betydande i jämförelse
med tidigare. För många studerande äro de ett allvarligt hinder för fortsatt
utbildning, och begåvningen blir inte så ofta som önskvärt vore avgörande vid
urvalet. Fakulteten vill därför förorda inrättandet av stipendier för längre
komna, särskilt begåvade studerande.

Amanuensinstitutionen har utvecklats till ett viktigt hjälpmedel vid den
akademiska undervisningen och utan den skulle det för många professorer
bliva ringa tid över till vetenskapligt arbete. Den ekonomiska ersättning, som
hittills kunnat lämnas amanuenserna, bär i de flesta fall inte stått i rimlig
proportion till deras omfattande och värdefulla arbete. Det har också blivit
svårare att få behålla duktiga amanuenser, som på annat håll kunna påräkna
avsevärt bättre ersättning. En snar förbättring av deras villkor är därför
nödvändig.

I de synpunkter, som motionärerna i nu berörda avseenden och i övrigt
framfört, vill fakulteten på det livligaste instämma. Fakulteten vill alldeles
särskilt understryka önskvärdheten av att det ökade stöd åt den matematisknaturvetenskapliga
forskningen, som kan komma att beviljas, icke begränsas
att gälla endast statens egna institutioner, utan också komma det forskningsarbete
till godo, som bedrives vid Stockholms högskola och de till högskolan
knutna instituten. Det vetenskapliga arbetet kommer vårt land till
godo, såväl då det gäller resultat, som praktiskt kunna utnyttjas, som då det
gäller att hävda Sveriges internationella ställning. Det torde därför kunna
påräkna stöd oberoende av vid vilken institution det utföres.

Slutligen dristar sig fakulteten, som livligt hoppas, att den ifrågasatta utredningen
kommer till stånd, att framhålla önskvärdheten av att en representant
för fakulteten får deltaga i utredningen och att fakulteten får tillfälle
att yttra sig örn dess eventuella förslag.

Stockholms höffskolas lärarråd.

Färarrådet åberopar matematisk-naturvetenskapliga fakultetens yttrande
som sitt eget.

Kanslern för rikets universitet.

Såsom i motionerna närmare framhållits, lia statsmakterna under de senaste
åren vidtagit åtskilliga åtgärder till främjande av den tekniska forskningen
i vårt land. Den tekniska forskningens utveckling betingas dock ytterst
av den allmänt naturvetenskapliga forskningens rön. Sålunda kunna landvinningar
inom teoretisk forskning, gjorda utan några som helst bitankar på
lösningen av praktiska uppgifter, visa sig möjliggöra revolutionerande tekniska
framsteg. I remissyttrandena från universiteten givas exempel härpå och

Statsutskottets utlåtande nr 207.

understrykes starkt betydelsen även från en exklusiv nyttosynpunkt av den
allmänna naturvetenskapliga forskningens främjande. För egen del har jag
i min framställning till Kungl. Majit örn förstärkning av universitetens materielanslag
för nästa budgetår (8:e huvudtiteln s. 156) framhållit bl. a.
följande:

»Överhuvud gäller att i en tid, då statsmakterna börjat uppmärksamma
den utomordentliga betydelsen för landets näringsliv av en intensifierad teknisk
forskning, det måste anses vara dålig ekonomi att nödga universitetens
naturvetenskapliga institutioner till inknappningar, som föxsvåra den där
bedrivna utbildningen och forskningen. Ett oundgängligt villkor för att arbetet
på den tekniska forskningens främjande i vårt land skall bära frukt är
otvivelaktigt, att en hög standard vidmakthålles inom den grundläggande
naturvetenskapliga foi’skningen vid universitet och högskolor. Härför erfordras
emellertid tillräckliga anslag.

örn universitetens institutioner trots minskade anslag och betydande prisstegringar
kunnat något så när uppehålla sin verksamhet, beror det på att
betydande tillskott till institutionernas materielanslag kunnat utgå från universitetets
reservfond. Denna möjlighet står visserligen alltjämt till buds. Men
reservfonden kan omöjligen räcka såväl till beredande av ersättning för stegrade
omkostnader som till ständigt påkallade ökade bidrag för särskilda
forskningsändamål.

Jag förutser, att dessa frågor måste under en snar framtid upptagas till
särskild prövning. Vad angår den medicinska forskningen, har 1943 års riksdag
genom sin skrivelse angående ett medicinskt forskningsråds inrättande
tagit ett initiativ i sådan riktning, avseende ett främjande av bland annat de
ekonomiska betingelserna för sådan forskning. I fråga om åtskilliga av de naturvetenskapliga
institutionernas verksamhet, kunna såsom nyss anmärkts,
de nationalekonomiska skälen för ökade anslag vara lika påtagliga.»

Jag vill även anföra ett uttalande i den PM angående besparingsåtgärder
vid de svenska statsuniversiteten, som år 1941 utarbetades av professorn
Bernhard Karlgren enligt uppdrag av den s. k. besparingsberedningen. I
denna PM beter det bl. a. (s. 17):

»Dessa exempel må vara tillräckliga för att belysa hurusom de naturvetenskapliga
institutionerna vid våra lärosäten ha en betydelse för det tekniska
och ekonomiska livet, som går långt utöver den rena teoretiska
forskningen och lärarutbildningen. Man får vara ytterligt varsam vid varje
experiment med att beskära eller genom sammanslagning och ''rationalisering’
begränsa och ensidiggöra deras verksamhet. Det är detta faktum som
förklarar varför man i utlandet kostar på motsvarande universitetsinstitutioner
anslag av helt annan storleksordning än i Sverige. Närmast jämförliga
med Sverige borde ju vara t. ex. Holland och Schweiz, men båda dessa länder
gå härvidlag mycket längre än vi. Holland har fler universitet och tekniska
högskolor med full utrustning än Sverige (Amsterdam, Leyden, Helft, Greningen,
Utrecht), och framför allt äro dessas materiella resurser vida större
än de svenska institutionernas.

I detta sammanhang kan jag ej underlåta alt beröra ett annat förhållande,
som pekar i rakt motsatt riktning mot den strävan till en omedelbar beskärning
av expenser som annars måste vara besparingsberedningens ledmotiv.
Det föreligger verkligen i fråga örn våra naturvetenskapliga institutioner vid
universitet och högskolor ett alldeles oefterrättligt slöseri med statsmedel,
meli på ett belt annat sätt lin man i allmänhet tänker sig. Slöseriet består ej
i miljonbyggnaderna och de många professurerna, utan i ali de forskningsmöjligheter
dessa byggnader med utrustning och dessa lärarkadrer skänka
icke kunna i rimlig utsträckning tillgodogöras, emedan det brister i träffa arn

Statsutskottets utlåtande nr 207.

biträdande arbetskrafter. I rationellt ordnade utländska universitetsinstitutioner
har professorn och chefen till sin hjälp en stab av permanent anställda
och specialtränade assistenter, som möjliggöra forskningens fullföljande så
att säga i industriell skala; i Sverige står man kvar på ett primitivt stadium:
de biträdande arbetskrafterna äro så få, så lågt avlönade och därför så litet
kvalificerade (mest unga amanuenser valda bland de studenter som f. t.
läsa ’ämnet’), att professorn-chefen i praktiken ofta får göra det mesta
själv; han får vara sin egen laborator, vaktmästare, maskinskrivare, bokförare,
och ett fåtal procent av den tid han skulle ägna sig åt forskning —
dymedelst nyttiggörande statsutgifterna för fastighet och utrustning — förspillas
på administrativt och expeditionellt arbete, som likaväl, och bättre,
kunde utföras av mindre kvalificerat folk med en tredjedel av professorns
avlöning. På detta område är en rationalisering ett skriande behov för ett
verkligt effektivt tillgodogörande av de utgifter staten gör för byggnader, utrustning
och professurer.»

De önskemål som i främsta rummet anmäla sig äro: ökat antal biträdande
lärare, forskningsassistenter, amanuenser och tekniska biträden; ökat antal
docentstipendier (inklusive forskarstipendier) och andra forskningsstipendier
samt ökade materielanslag.

Såsom jag i min ovan citerade framställning till Kungl. Majit uttalat, anser
jag det synnerligen angeläget att hithörande frågor såvitt angår statsuniversiteten
upptagas till särskild prövning i ett sammanhang, och jag instämmer
sålunda i motionernas syfte.

Det av humanistiska sektionen avgivna yttrandet faller utom ramen för
de remitterade motionerna och jag skall fördenskull ej i detta sammanhang
ingå på de frågor som däri behandlas.

Vad angår de naturvetenskapliga institutionerna vid Stockholms högskola,
erinrar jag om att frågan om statsbidrag till högskolan före krigets utbrott
1939 hade upptagits av högskolan i en framställning till Kungl. Majit varöver
jag på sin tid har avgivit yttrande. Ett övervägande av finansiellt stöd från
statens sida åt de naturvetenskapliga institutionerna vid högskolan -— vilka
otvivelaktigt i allmänhet arbeta under svåra ekonomiska förhållanden — torde
aktualisera det ovannämnda allmänna spörsmålet örn statsbidrag till högskolans
verksamhet.

Vetenskapsakademien.

Vetenskapsakademien har inhämtat yttrande av en kommitté sammansatt
av representanter för var och en av akademiens sju första klasser — de
matematisk-naturvetenskapliga — nämligen professorerna Torsten Carleman,
Bertil Lindblad, Manne Siegbahn, The Svedberg, Lennart von Post, Henrik
Lundegårdh och John Runnström. Akademien har antagit detta yttrande
som sitt eget.

Nämnda kommitté har anfört följande.

Den matematisk-naturvetenskapliga forskningen är, som motionärerna
framhålla, av grundläggande betydelse för tekniska och andra tillämpade
vetenskaper. Våra dagars storproduktion av färgämnen, läkemedel, sprängämnen,
kvävegödselmedel, konsthartser och mångå andra för vårt moderna
samhälle oumbärliga varor har sin yttersta grund i arbeten som utförts på
universitetslaboratorier. Radiotekniken har sitt ursprung i fysikernas undersökningar
över elektriska vågor och glödande metallers elektronemission —-arbeten som från början åsyftat endast att klarlägga dessa fenomen utan
tanke på att praktiskt nyttiggöra dem. Elektroteknikens storartade landvinningar
i våra dagar ha åstadkommits till stor del tack vare matematikernas

Statsutskottets utlåtande nr 207.

arbeten, som skapat möjligheter att på teoretisk väg komma till rätta med
de invecklade problem som mött på det elektriska området. Husdjurs- och
nyttoväxtförädlingen, som på ett revolutionerande sätt höjts och höjer lantbrukets
avkastning, har i stor utsträckning byggt och bygger alltjämt på den
ärftlighetsforskning som bedrives inom zoologiska och botaniska institut
vid våra högskolor och universitet. Rent teoretiska undersökningar inom
geologien och mineralogien lia också i väsentlig mån varit grundläggande
eller vägledande för framstegen på gruvdriftens, brukshanteringens, stenindustriens
och geoteknikens områden.

Det är framför allt från den grundläggande matematisk-naturvetenskapliga
forskningen som de banbrytande uppslagen komma. Mångfaldiga exempel
visa, att arbeten av forskare, som i sin gärning drivas enbart av hågen
att tränga in i och avslöja naturföreteelsernas lagbundna väsen, kunna leda
till upptäckter som tekniskt utnyttjade höja folkens levnadsstandard och omskapa
deras levnadsvillkor. Ett samhälle som strävar att förborra sin materiella
odling måste därför tillse, alt icke endast de tillämpade vetenskaperna
få sitt utan även den grundläggande forskningens berättigade krav på
gynnsamma arbetsvillkor tillgodoses.

Detta inses också f. n. i de stora kulturländerna. I den engelska tidskriften
»Nature» för den 4 december 1943 har redogjorts för ett av en parlamentskommitté
nyligen framlagt betänkande angående den naturvetenskapliga
forskningens ställning vid universiteten i England efter kriget. Det
understrykes där, att ett viktigt led i fredsberedskapen är en upprustning
av den naturvetenskapliga forskningens arbetsmöjligheter vid universiteten.
Nya laboratorier behövas och nuvarande institut måste utvidgas och förses
med bättre utrustning. Lärarbefattningarnas och assistenternas antal måste
kraftigt ökas och lönerna höjas. För byggnads- och utrustningsändamål beräknas
en summa av 10 miljoner pund behövas för den närmaste femårsperioden
efter kriget. Det årliga statsanslaget till universiteten, som nu utgår
med ca 2Vi miljoner pund, måste dessutom höjas till 6 ä 7 miljoner
pund.

Hos oss arbetar den matematisk-naturvetenskapliga forskningen under mycket
knappa villkor. Även här behöva resurserna väsentligt förbättras, och
en allmän översyn över medelsbehovet är därför oavvisligen nödvändig.
Universiteten och Stockholms högskola komma i sina remissyttranden
självfallet att framhålla på vilka punkter det för deras del framför allt
brister, men vissa allmänna synpunkter böra dock framhållas av akademien,
som har möjlighet att överblicka situationen i stort.

Laboratoriernas materielanslag behöva högst väsentligt höjas, och medel
till avlönande av tillfällig arbetshjälp (laboratoriebiträdcn, tekniska biträden)
måste anslås. Ett av de största missförhållandena för närvarande ligger
däri att tillgänglig arbetskraft ej rationellt utnyttjas.

Det är av grundläggande vikt, att den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen i vårt land byggs upp på en bredare bas. Forskarnas antal måsle
ökas. Nya befattningar böra sålunda inrättas. För att anföra ett starkt
framträdande önskemål bland många: fysiken med dess stora betydelse för
teknik och industri saint dess ständigt vidgade omfattning kräver en förstärkt
representation vid våra universitet genom att professurerna i detta
ämne, liksom redan är fallet med matematik och kemi, bliva dubblerade.
Denna fråga är just nu aktuell, då ett nytt fysiklaboratorium skall byggas vid
Lunds universitet och man vid dess planläggning kan inrätta institut 1 ör två
professurer. För Uppsala universitets vidkommande torde en ny- eller tillbyggnad
bliva erforderlig. Viktigt är även, sorn motionärerna med all rätt
framhålla, alt de yngre forskarnas villkor väsentligt förbättras. Lämpligast

Statsutskottets utlåtande nr 207.

torde detta ske genom inrättande av biträdande lärarbefattningar, sorn f. ö.
äro starkt av nöden ur undervisningssynpunkt, vidare av docentstipendier
och av assistentarvoden. Universitets- och högskoleprofessorernas krav på
vetenskapliga assistenter skulle därigenom äntligen komma att tillgodoses.
Dessa yngre forskare måste få sådana löner, att de verkligen kunna existera
på dem. Stigande arvoden efter viss tjänstgöring borde därvid tågås under
övervägande.

\ngre
en skall, så som man önskar skjuta fart i vårt land. Även denna forskning
har behov av akademiskt skolad arbetskraft, och många institutionsföreståndare
kunna intyga, att tillgången på dylik arbetskraft nu är mindre än efterfrågan.
En säker behärskning av forskningsmetodik och vana vid litteraturstudier
är en förutsättning för framgångsrik forskningsverksamhet även
på det tekniska området. Våra universitet och fria högskolor bibringa sina
elever just denna nödvändiga skolning. Där finnas traditioner, som bygga
pa under långa tider samlade erfarenheter, samtidigt som initiativ och nya
impulser ständigt tillföras bl. a. genom den intima kontakt nied utländska
forskningsanstalter som också är traditionell. Universitetsstudierna torde
medföra en vidare syn å problemen än den som fackhögskolornas i regel
snabbare och mera specialiserade utbildning förmår skänka, och det är av
stor betydelse, att även arbetskraft med förmåga till överblick och med förutsättningar
för rikare kombinationsmöjligheter anställas vid våra nya institut
för tillämpningsforskning.

Man kan ej undgå, att i detta sammanhang ingå på de svårigheter med
vilka den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola
f. n. har att kämpa. Akademien måste kraftigt understryka, att denna
t akultet har gjort en mycket betydande insats i vårt kulturliv genom sin
högtstående och rika vetenskapliga produktion. Arrhenius, Fredholm och De
Geer, banbrytare med världsrykte var och en på sitt område, ha vid Stockholms
högskolas matematisk-naturvetenskapliga fakultet utfört huvuddelen
av sin forskargärning. Härifrån har också ett ymnigt tillskott av akademiskt
skolad arbetskraft skänkts vårt land. Örn denna fakultets verksamhet ej
kan på annat sätt ekonomiskt konsolideras — och utsikterna därtill synas
för närvarande ringa — är det oavvisligen nödvändigt, att staten här träder
stödjande till. Det vore en svåröverkomlig förlust för vårt vetenskapliga liv,
örn denna fakultet av brist på medel fick förtvina.

.Slutligen måste det önskemålet framföras — något som egendomligt nog
ej skett i motionerna — att ett årligt statsanslag beviljas för stödjande alden
matematisk-naturvetenskapliga forskningen i analogi med det anslag
sorn för närvarande utdelas genom det tekniska forskningsrådet. Lovande
vetenskapligt arbete kan understundom för att leda till gott resultat behöva
snabbt understödjas. Det är i sådana fall önskligt, att erforderliga medel
utan tidsutdräkt ställas till förfogande och för att detta skall vara möjligt,
bör ett icke alltför knappt tillmätt statsanslag vara disponibelt för ändamålet.
De medel som för närvarande kunna användas härför, t. ex. vetenskapsakademiens
understöd eller räntorna från nobelkommittéernas särskilda
fonder, äro alldeles otillräckliga.

Utredningen bör även omfatta frågan om något matematiskt-naturvetenskapligt
forskningsråd för prövning av inkomna ansökningar om understöd
skall inrättas. Vetenskapsakademien har ju sedan gammalt ingående erfarenhet
av dylik understödsverksamhet, även örn den varit av blygsam omfattning,
och inom akademien finns samlad för behovet erforderlig sakkunskap.
Skulle utredningen komma till det resultatet, att prövningen av de inkomna
anslagsäskandena skulle kunna ske i akademiens regi, möjligen ge -

Statsutskottets utlåtande nr 207.

nom något av densamma för ändamålet skapat särskilt organ, bör detta ske
och akademien sålunda förklara sig beredd att påtaga sig en sådan uppgift.

Vi anse det starkt påkallat, att den av motionärerna föreslagna utredningen
kommer till stånd och att ett på densamma grundat förslag framlägges
för riksdagen. Vi hemställa därför, att akademien under åberopande av den
motivering som ovan anförts livligt tillstyrker motionerna.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har såväl i motionerna I: 238
och 11:357 som i de över desamma avgivna yttrandena framhållits, att den
allmänna matematisk-naturvetenskapliga forskningen är av grundläggande
betydelse för tekniska och andra tillämpade vetenskaper och är en nödvändig
förutsättning för den forskning, som är inriktad på bestämda praktiska mål.
Matematisk-naturvetenskaplig forskning bedrives givetvis vid de tekniska
högskolorna, men den mest omfattande verksamheten på hithörande områden
förekommer vid universiteten och de icke fackbetonade högskolorna, särskilt
Stockholms högskola. I motionerna och omförmälda yttranden har starkt
framhållits, att Sveriges möjligheter att kulturellt och materiellt hävda sin
ställning ytterst beror på att vårt land kan hålla jämna steg nied framåtskridandet
i övriga länder. Härför kräves icke minst en under gynnsammast möjliga
arbetsbetingelser bedriven fri och obunden forskning på det matematisknaturvetenskapliga
området. Viktigt synes därför vara att forskarna beredas
sådana villkor, att de för forskning mest lämpade personerna kunna förvärvas
för och bindas vid forskningen. Universitetskanslern har anfört, att de
önskemål, som i främsta rummet anmäla sig på hithörande område äro: ökat
antal biträdande lärare, forskningsassistenter, amanuenser och tekniska biträden,
ökat antal docentstipendier (inklusive forskarstipendier) och andra
forskningsstipendier samt ökade materielanslag.

Vad i motionerna och de i ärendet avgivna yttrandena anförts har övertygat
utskottet om att starka skäl tala för att en utredning kommer till stånd
rörande vilka åtgärder som kunna befinnas påkallade för främjande av den
matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land, i främsta rummet vid
universiteten och Stockholms högskola. Vid denna utredning torde en allmän
översyn böra verkställas angående de resurser, som för närvarande stå till
buds på ifrågavarande område, för bedömande i vilken mån en rationalisering
och samordning befinnes möjlig av det finansiella stöd, som anses böra
för ändamålet lämnas från statens sida. Vid åtskilliga av våra stora industriföretag
bedrives för närvarande en på olika forskningsuppgifter inriktad verksamhet.
Det synes utskottet böra undersökas huruvida icke ett samarbete mellan
den vid högskolorna förekommande matematisk-naturvetenskapliga forskningen
och nyssnämnda i enskilda företags regi bedrivna forskning kan befinnas
lämplig och genomförbar, varvid även synes böra utredas örn förutsättningar
föreligga för ett eventuellt stöd från industriens sida till den vid
högskolorna bedrivna grundforskningen. Med anledning av vad vetenskapsakademien
anfört anser utskottet vidare, att utredningen jämväl bör till övervägande
upptaga frågan angående inrättande av ett fristående matematisknalurvetenskapligt
forskningsråd för prövning av ansökningar om understöd

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 207.

till forskningsverksamhet av här ifrågavarande slag eller örn en dylik uppgift
anses böra anförtros åt vetenskapsakademien, eventuellt genom något av akademien
för ändamålet tillsatt särskilt organ.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:238 och
II: 357, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning i av utskottet ovan angivna
avseeenden samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen må giva anledning.

Stockholm den 15 juni 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 206.

448131. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.