Statsutskottets utlåtande nr 205 (Utlåtande 1950:Su205 - höst su)

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Nr 205.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
lönegradsplacering av viss eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal
m. in. jämte i ämnet väckt motion.

(5:e avd.)

I propositionen nr 196 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 mars 1950,
föreslagit riksdagen att godkänna i propositionen framlagda grunder för
en lönerevision för maskin-, eldar- och reparatörspersonal vid statsförvaltningens
fasta värmeanläggningar, avsedd att om möjligt träda i tillämpning
den 1 juli 1951.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Henriksson väckt motion (II: 568), vari hemställts att
riksdagen måtte besluta, att eldarna skola placeras i 10 lönegraden och att
riksdagen ville beakta vad i motionen anförts angående de krav, som skola
uppställas för att reparatör skall kunna placeras i 13 lönegraden.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framställda
yrkandena, får utskottet hänvisa till motionen.

Inledning.

I propositionen framläggas förslag till allmänna riktlinjer för lönegrads- .
placering av eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal vid statsförvaltningens
fasta maskinanläggningar. Enligt dessa riktlinjer skulle eldare placeras
i 9 och 10 lönegraderna, varvid 10 lönegraden skulle förbehållas eldare med
vissa speciella uppgifter. Reparatörer skulle hänföras till It eller -— under
vissa förutsättningar — 13 lönegraden. Ansvarsmaskinisterna skulle fördelas
å lönegraderna 11, 13, 15, 17, 19 och 21. För maskinist i 16 lönegraden
(vid karolinska sjukhuset) avses 17 lönegraden. Med fastställande av
lönegradsplaceringen för biträdande ansvarsmaskinist anses höra anstå, till
dess vissa organisationsundersökningar verkställts. De föreslagna riktlinjerna
ha i viss mån provisorisk karaktär, enär med slutligt ställningsta1
Itihang titt riksdagens protokoll 1950. (1 samt. Nr 205.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

gande i vissa delar ansetts böra anstå i avbidan på resultatet av 1949 års
tjänsteförteckningskommittés arbete.

Vid statens värme- och därmed jämförliga anläggningar finnes anställd
maskinist- och reparatörspersonal i ett flertal olika lönegrader och med
skilda tjänstebenämningar. Härtill komma eldare, som i allmänhet äro lönegradsplacerade
men i en del fall anställda enligt kollektivavtal. I viss utsträckning
förekommer jämväl, att personal med reparatörs- eller eldargöromål
är anställd såsom hantverkare eller hantverksföreståndare. Särskilda
kompetensföreskrifter ha meddelats endast för vissa av nu berörda anställningshavare.

Frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena för ifrågavarande
personalkategorier har under senare år varit föremål för utredningar i
skilda sammanhang. Dessa ha allenast berört vissa slag av ifrågavarande
befattningar och endast avsett begränsade förvaltningsområden. Någon tillfredsställande
samlad överblick rörande anställnings- och avlöningsförhållandena
har därför icke kunnat erhållas, vilket inneburit en olägenhet vid
lönesättningen av här avsedda tjänster.

Genom beslut den 11 april 1947 bemyndigade Kungi. Maj :t chefen för
finansdepartementet att tillkalla särskilda utredningsmän med uppdrag att
verkställa utredning om anställnings- och avlöningsförhållandena för maskinister
och övrig personal vid statens värmeanläggningar.

Utredningsmännen -—- vilka antagit benämningen 19i7 års löneutredning,
avseende maskinistpersonal m. fl. — ha den 23 september 1949 avgivit
betänkande (stencilerat) angående lönegradsplacering m. m. av eldar-,
reparatörs- och maskinistpersonal vid statsförvaltningens fasta maskinanläggningar.

Utredningen har framhållit, att dess förslag äro att betrakta såsom principförslag,
vilkas tillämpning i viss utsträckning är beroende av ytterligare
överväganden. För tids vinnande har utredningen sålunda icke ansett sig
böra framlägga detaljförslag rörande lönegradsplacering av de enskilda
tjänsterna.

Över löneutredningens betänkande ha, efter remiss, utlåtanden avgivits
av ett flertal myndigheter och organisationer.

Vissa organisationsfrågor m. m.

Allmänna organisationsfrågor. Vid maskinanläggningarna
inom allmänna civilförvaltningen har någon egentlig omprövning av personalorganisationen
icke ägt rum på lång tid. Vid flertalet försvarsanläggningar
åter ha genom statens organisationsnämnds försorg nyligen
genomförts ingående organisationsundersökningar, på grundval av vilka
detaljerade förslag i fråga om personaluppsättningen vid de enskilda anläggningarna
framlagts.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Löneutredningen har utgått från nu gällande personalorganisation inom
allmänna civilförvaltningen samt från organisationsnämndens förslag beträffande
försvaret. I fråga om personaluppsättningen inom allmänna civilförvaltningen
har utredningen emellertid uttalat, att avvägningen av densamma
både vid sinnessjukhusen och vissa andra anläggningar gåve anledning
till erinringar. Utredningen har därför förordat en allmän översyn
genom byggnadsstyrelsens försorg av personaluppsättningen inom allmänna
civilförvaltningen.

Statens organisaiionsnämnd har i sitt utlåtande anfört, att i samband
med denna översyn jämväl frågan om den kvalificerade maskinpersonalens
vakttjänstgöring och passiva tjänst borde utredas. Beträffande yttrandena
i övrigt i nu förevarande del får utskottet hänvisa till propositionen, s. 5—7.

Garnisonsmaskinistorganisationen. Vid sina undersökningar
beträffande försvaret utgick organisationsnämnden från den principen,
att all fast maskintjänst, underställd en och samme förbandschef, utgör
en anläggning. Avsteg från denna princip gjordes dock i de fall, då ett sammanförande
av den fasta maskintjänsten vid två eller flera närliggande
förband till en anläggning under en ansvarsmaskinist borde medföra påtagliga
fördelar beträffande driftsekonomi och personalbesparing. Detta utgjorde
grundtanken i den av nämnden föreslagna garnisonsmaskinistorganisationen.
Den fasta maskintjänsten vid de olika förbanden skulle enligt
förslaget sammanföras under en garnisonsövermaskinist eller garnisonsmaskinmästare.

Vid remissbehandlingen av organisationsnämndens förslag framhöll
byggnadsstyrelsen, att den föreslagna anordningen med garnisonsmaskinist
kunde vara fördelakig endast i de fall, där de sammanslagna förbanden vore
belägna omedelbart intill varandra och ganisonsmaskinisten helt kunde omhänderha
driften av de honom underställda anläggningarna.

Löneutredningen har uttalat, att frågan om ett eventuellt genomförande
av den av organisationsnämnden förordade garnisonsmaskinistorganisationen
eller den av byggnadsstyrelsen ifrågasatta anordningen med sammanslagning
av närliggande förband under gemensam ansvarsmaskinist borde
i samband med remissbehandlingen av löneutredningens betänkande underkastas
närmare prövning av fortifikationsförvaltningen, till vilket ämbetsverk
den militära fastighetsförvaltningen i stort sett koncentrerats. Med
hänsyn härtill har löneutredningen icke framlagt förslag i fråga om den
lönegradsplacering, som borde tillämpas, därest åt ansvarsman vid en anläggning
anförtroddes ansvaret för driften jämväl vid annan anläggning
eller andra anläggningar.

I fråga om remissyttrandena på förevarandc punkt får utskottet hänvisa
till propositionen, s. 8—9.

Anställningsformer. Den vid statens värme- och därmed jämförliga
anläggningar med maskinist-, reparatörs- och cldargöromål syssel -

Statsutskottets utlåtande nr 205.

satta personalen utgöres av —■ förutom vissa arvodes- eller kontraktsanställda
befattningshavare — civila, civilmilitära och, vid vissa marinen tillhöriga
anläggningar, militära tjänstinnehavare samt kollektivavtalsanställda
arbetstagare. Vid allmänna civilförvaltningen är huvuddelen av eldar- och
reparatörspersonalen tjänstemannaanställd. Vid kommunikationsverken
däremot är ifrågavarande personal i regel anställd enligt kollektivavtal ehuru
även tjänstemannaanställning förekommer. Vid försvaret äro flertalet reparatörer
tjänstemän, medan eldarna åtminstone vid förbanden i allmänhet
avlönas enligt kollektivavtal. Maskinistpersonal i ansvarsställning torde
inom samtliga förvaltningsområden vara tjänstemannaanställd, dock att
mindre värmeanläggningar även kunna handhavas av kollektivavtalsanställd
personal.

Löneutredningen har uttalat, att den i anledning av tillsättandet av 1948
års anställningsutredning och marinens underofficerssakkunniga icke ansett
sig böra framlägga förslag rörande anställnings- och avlöningsförhållandena
för vid statsförvaltningens fasta maskinanläggningar anställd militär
personal eller personal anställd enligt kollektivavtal.

Beträffande avgränsningen mellan tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning
har utredningen emellertid allmänt framhållit, att de
under utredningsarbetet vunna erfarenheterna givit vid handen, att betydande
olägenheter vore förenade med att vid en och samma anläggning förekomme
såväl tjänstemanna- som kollektivavtalsanställd personal, såsom
förhållandet f. n. vore vid flertalet försvarsanläggningar. Utredningen skulle
därför finna det önskvärt, om inom ett och samma förvaltningsområde för
all i maskintjänsten sysselsatt personal valdes en och samma anställningsform.
Rörandet valet av anställningsform har utredningen framhållit, att
erfarenheterna från försvaret tydde på att de kollektivavtalsanställda befattningshavarna
i regel kvarstode kortare tid i sina anställningar än tjänstemännen.
Med hänsyn till de olägenheter i form av bristande kontinuitet i
arbetet o. d., som alltid vore förenade med täta personalbyten, ansåge utredningen
att den i maskintjänsten sysselsatta personalen — därest icke särskilda
skäl befunnes motivera avtalsanställning — borde vara tjänstemannaanställd.

I fråga om den redan tjänstemannaanställda personalen har utredningen
förutsatt att, där ett stadigvarande behov av befattningarna kunde anses
konstaterat, ordinarie anställning bereddes personalen. Enligt utredningens
förmenande funnes utrymme för överföring från extra ordinarie till ordinarie
anställning av ett stort antal befattningar, vilka funnits inrättade under
en lång följd av år, liksom också för beredande av mera fast anställning för
åtskilliga befattningshavare, anställda mot individuellt bestämda arvoden
e. d. (exempelvis viss deltidsanställd personal). Utredningen har understrukit
betydelsen ur rekryteringssynpunkt av att personalen erhölle så fast
anställning som möjligt.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Remissyttrandena över förslaget i nu förevarande del finnas redovisade i
propositionen å s. 10—12.

Lönegradsplacering m. m.

Nuvarande förhållanden m. m.

För den tjänstemannaanställda maskinpersonalen vid statens värme- och
därmed jämförliga anläggningar tillämpas f. n. lönegraderna 9, 10, 11, 12,
13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 och 21. Lönegradsplaceringen kan icke sägas ha
skett med någon större konsekvens. I stort sett har dock löneställningen avvägts
för var och en av följande fyra grupper för sig, nämligen eldare, reparatörer,
ansvarsmaskinister och biträdande ansvarsmaskinister. Vid statens
sinnessjukhus ingå reparatörerna under grupperna hantverkare och hantverksföreståndare,
som omfatta jämväl annan personal. Inom grupperna
ansvarsmaskinister och biträdande ansvarsmaskinister har vid allmänna
civilförvaltningen en differentiering av löneställningen skett på grundval av
en klassificering av anläggningarna, vilken dock skett på olika sätt inom
olika förvaltningsområden. Vid kommunikationsverken och inom försvaret
har motsvarande gruppering av anläggningarna och differentiering av ansvarsmaskinisternas
löneställning icke genomförts.

Eldare och reparatörer.

Lönegradsplacering och tjänstebenämningar för ordinarie och extra ordinarie
eldar- och reparatörspersonal, med undantag av sådan personal i ansvarsställning,
framgår av följande sammanställning, i vilken likväl icke
medtagits ett mindre antal tjänster, som äro mera fristående och icke anknutna
till vissa bestämda anläggningar.

Lönegrad	Allmänna civilförvaltningen	Försvaret
9	Ekonomibiträde, eldare, eldare av 2 :a klass	Eldare av 2:a klass
10	Eldare, eldare av 1 :a klass, förste eldare, hantverkare, värmeledningsskötare	Eldare av 1 :a klass, eldare av 1 :a klass tillika reparatör
11	Eldare, reparatör	Eldare av 1 :a klass, förman, montör, re-paratör
12	Hantverksföreståndare, reparatör, reparatör tillika er-sättare för maskinmästare	—
14	—	Elcktriker

Några kompetenskrav för erhållande av ifrågavarande befattningar ha
i allmänhet icke fastställts; för innehav av tjänst såsom eldare av 1 :a klass
vid försvaret fordras emellertid väl vitsordad praktisk tjänstgöring vid mekanisk
verkstad eller liknande kompetens.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Utöver de i sammanställningen avsedda eldarna och reparatörerna, vilka
i sitt arbete äro underställda befattningshavare i ansvarsställning vid viss
anläggning, förekomma, såsom förut nämnts, ett mindre antal tjänster, som
äro mera fristående och icke anknutna till viss bestämd anläggning. Å personalförteckningen
för fångvårdsanstalterna finnes sålunda upptagen en
montörsbefattning i 13 lönegraden, vars innehavare tjänstgör såsom elektriker
vid fångvårdsanstalten å Långholmen men ej är underställd maskinmästaren
där. Till här avsedda tjänster höra även vissa vid försvaret inrättade
befattningar såsom förste montör, montör och biträdande montör.

I fråga om eldar- och reparatörspersonalens nuvarande lönegradsplacering
må i övrigt nämnas följande.

Tjänstemannaanställda befattningshavare, huvudsakligen sysselsatta med
egentligt eldningsarbete, äro f. n. i regel placerade i 9 lönegraden under benämningen
eldare. Flertalet befattningar finnas inrättade vid statens sinnessjukhus
samt vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Härutöver
förekomma endast enstaka sådana tjänster vid ämbetshus, vetenskapliga
institutioner, försvarsanläggningar o. d.

Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare, huvudsakligen sysselsatta
med reparationsgöromål, finnas f. n. anställda i 9, 10, 11, 12, 13 och
14 lönegraderna. Emellertid förekommer det endast undantagsvis, att vid
en och samma anläggning för reparatörstjänsterna utnyttjas mer än två
olika lönelägen. De befattningar, om vilka här är fråga, utgöras huvudsakligen
av eldare av 2. klass (försvaret) i 9 lönegraden, eldare (sinnessjukhusen)
och hantverkare (sinnessjukhusen, karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet)
i 10 lönegraden, eldare av 1. klassen (försvaret) i 11 lönegraden,
hantverksföreståndare (sinnessjukhusen) och reparatörer (karolinska sjukhuset,
serafimerlasarettet) i 12 lönegraden samt elektriker (flygförbanden)
i 14 lönegraden.

Ansvars maskinister och biträdande ansvars maskinister.

Nuvarande lönegradsplaceringar för ansvarsmaskinisterna framgå av
bilaga till detta utlåtande.

I fråga om kompetenskraven för erhållande av de här avsedda befattningarna
äro förhållandena oenhetliga.

Befattningar för biträdande ansvarsmaskinist finnas f. n. vid vissa större
anläggningar (flertalet sinnessjukhus, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet)
och äro i allmänhet placerade i 13 och 15 lönegraderna; vid karolinska
sjukhuset har dock en sådan befattning hänförts till 16 lönegraden.

Löneutredningen.

Löneutredningen har uttalat, att dess förslag i fråga om löneställningen
för ifrågavarande personalgrupper innebure lönegradsuppflyttning av ett

Statsutskottets utlåtande nr 205.

relativt stort antal tjänster samt att detta kunde vara ägnat att inge vissa
betänkligheter med hänsyn till 1949 års tjänsteförteckningskommittés arbete.
Utredningen har emellertid framhållit, att utredningen iakttagit försiktighet
och avstått från att framlägga vissa i och för sig motiverade förslag för att
icke föregripa tjänsteförteckningskommitténs arbete.

E l dare och reparatörer.

Löneutredningen har förordat, att eldare och reparatörer skola anses tillhöra
en och samma befordringsserie, att befattningarna inom denna skola
utgöras av eldare i 10 lönegraden, reparatör i 11 lönegraden och reparatör
i 13 lönegraden samt att reparatörstjänsterna vid en anläggning normalt
böra rekryteras bland eldarna vid anläggningen. Utredningen har vidare
förutsatt, att såsom rekryteringsgrad på aspirantstadiet skall för eldarna
tillämpas lönegrad Cf 8.

Utredningen har framhållit, att den tekniska utvecklingen lett till en
relativ minskning av behovet av personal för egentligt eldningsarbete, medan
behovet av personal för passning och översyn av olika regleringsanordningar
samt för egentligt reparationsarbete icke obetydligt ökats.

Det ökade behovet av reparatörspersonal har, enligt vad utredningen funnit,
endast i viss utsträckning täckts genom utbyte av eldartjänster mot reparatörstjänster,
genom inrättande av nya reparatörstjänster eller genom
ökat anlitande av entreprenörer. Behovet har, framhåller utredningen, även
täckts genom att eldarpersonalen i större utsträckning än tidigare varit fallet
anförtrotts uppgifter vid sidan av det egentliga eldningsarbetet samt genom
att reparatörspersonalen likaledes ålagts mera kvalificerade göromål.
Någon klar gräns kan därför enligt utredningens mening numera i allmänhet
icke dragas mellan å ena sidan eldare, dvs. befattningshavare uteslutande
eller huvudsakligen sysselsatta med egentligt eldningsarbete, och å
andra sidan reparatörer, dvs. befattningshavare, uteslutande eller huvudsakligen
sysselsatta med reparationsarbete o. d.

I detta sammanhang har utredningen påpekat, att nu tillämpade eldarbenämningar
i flera fall vore missvisande. En på grundval av vissa av byggnadsstyrelsen
införskaffade uppgifter gjord sammanställning av arbetstidens
fördelning på olika göromål för eldarna vid försvaret visade sålunda,
att eldarna av 1. klass i 11 lönegraden endast undantagsvis deltoge i eldningsarbete
och att av eldarna av 2. klass i 9 lönegraden endast inemot 20
procent under mer än halva arbetstiden vore sysselsatta med sådant arbete.
Vidare måste flertalet eldare i 10 lönegraden vid sinnessjukhusen betraktas
såsom huvudsakligen reparatörer.

Sammanfattningsvis har utredningen beträffande den tjänstemannaanställda
eldar- och reparatörspersonalen uttalat, att utvecklingen enligt vad
utredningen funnit gått i den riktningen, att arbetsuppgifterna blivit kvalitativt
högre samtidigt som avlöningsförhållandena, vid jämförelse med kol -

Statsutskottets utlåtande nr 205.

lektivavtalsanställd personal med närmast likartade arbetsuppgifter, relativt
försämrats och därmed svårigheterna att tillsätta tjänsterna med befattningshavare
med tillräckliga kvalifikationer för arbetsuppgifternas riktiga
utförande ökats.

Såsom nämnts har utredningen föreslagit, att eldarna skola hänföras till
10 lönegraden eller samma lönegrad, som redan tillämpas för eldare utan
ansvarsställnmg vid fångvårdsanstalterna. Förutsättningar för denna placering
— liksom också för den av utredningen förordade anordningen att
reparatorstjänsterna vid en anläggning normalt skola rekryteras bland
eldarna vid anläggningen — ha av utredningen angivits böra vara dels att
eldarna redan vid anställningen besitta visst reparationskunnande, vunnet
genom yrkesutbildning, praktik e. d„ dels ock att eldarna i den mån så
lämpligen kan ske beredes möjlighet att regelbundet delta ej blott i enklare
översyns- och underhållsarbeten utan även i egentligt reparationsarbete.

Beträffande lönegradsplaceringen för de ordinarie och extra ordinarie
reparatörerna varmed avses befattningshavare huvudsakligen sysselsatta
med reparationsgöromål — har utredningen uttalat, att den nuvarande
uppdelningen av ifrågavarande befattningshavare på ej mindre än sex olika
lönegrader enligt utredningens förmenande innebure en alltför långt driven
differentiering. Utredningen hade sålunda för sin del funnit, att behov icke
förelåge av mer än två olika lönegrader för placering av hithörande personal
eller, uttryckt på annat sätt, att arbetsuppgifternas art och kvalitativa beskaffenhet
icke gjorde en uppdelning på flera lönegrader erforderlig. Däremot
vore utredningen övertygad om att en differentiering på två lönegrader
vore motiverad med hänsyn till göromålens olika kvalitet.

Fördelningen av reparatörerna på 11 och 13 lönegraderna bör enligt utredningens
mening ske så, att till 11 lönegraden hänföras befattningshavare,
huvudsakligen sysselsatta med översyns-, underhålls- och reparationsarbeten
av icke alltför komplicerad beskaffenhet, och till 13 lönegraden befattningshavare,
huvudsakligen sysselsatta med kvalificerat arbete. Enligt
vad utredningen framhållit syntes emellertid några generellt tillämpliga
normer för inplacering av befattningshavare i den ena eller den andra lönegraden
svårligen kunna fastställas. Utredningen har därför i stället redovisat,
hur uppdelningen på de olika lönegraderna av nu förefintliga huvudtyper
av reparatörstjänster enligt utredningens mening lämpligen bör ske,
på sätt framgår av en i propositionen å s. 19—20 intagen redogörelse, till
vilken utskottet tillåter sig hänvisa.

Vidkommande kompetensfordringarna för erhållande av reparatörsbefattning
har utredningen funnit det varken erforderligt eller möjligt att generellt
gällande krav på viss teoretisk eller praktisk kompetens fastställas
för dessa befattningar. Att meddela kompetensföreskrifter för innehav av
tjänst i den lägre reparatörsgraden har utredningen icke ansett erforderligt
med hänsyn till att enligt vad utredningen förordat redan av eldarna bör

Statsutskottets utlåtande nr 205.

vid anställandet fordras ådagalagt reparationskunnande. I fråga om de
högre reparatörstjänsterna böra enligt utredningens förmenande kompetensvillkoren
avpassas med hänsyn till de med de olika tjänsterna förenade
göromålen.

Ansvarsmaskinister och biträdande
ansvarsmaskinister.

Löneutredningen har funnit, att utarbetandet av en för statsförvaltningen
i dess helhet tillämplig klassificering vore en nödvändig förutsättning
för åstadkommande av en likformig och rättvisande lönegradsplacering av
maskinistpersonalen inom statsförvaltningen. Sedan Kungl. Maj :t efter
framställning av löneutredningen uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i
samråd med övriga av frågan berörda myndigheter uppgöra och till löneutredningen
inkomma med förslag till klassificering av statsförvaltningens
fasta maskinanläggningar, har byggnadsstyrelsen efter samråd med dåvarande
arméns fortifikationsförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning
till löneutredningen inkommit med förslag angående klassificering
av nämnda anläggningar. Enligt förslaget indelas dessa i åtta grupper,
numrerade från 1 till 8, varvid gruppen med de minsta anläggningarna
betecknas med nr 1. Löneutredningen, som anslutit sig till klassificeringsförslaget,
bär föreslagit följande lönegradsplaceringar och tjänstebenämningar
för ansvarsmännen inom de olika grupperna.

T jänstebenämning

Värmeskötare (ansvarsställning vid grupp 1) ...............................

Värmeskötare (ansvarsställning vid grupp 2) ...............................

Maskinist (ansvarsställning vid grupp 3, biträdande maskinist) ...
Maskinist (ansvarsställning vid grupp 4, biträdande maskinist) ...
Maskinmästare (ansvarsställning vid grupp 5, förste maskinist1)

Maskinmästare (ansvarsställning vid grupp 6) ...............................

Maskinmästare (ansvarsställning vid grupp 7) ...............................

Förste maskinmästare (ansvarsställning vid grupp 8) ..................

Lönegrad
......... It

......... 13

......... 14

......... 15

........ 17

.......... 19

.......... 20

.......... 22

Utredningen har framhållit, att därest ansvarsman ålades arbetsuppgifter,
som ej tillhörde skötseln av vederbörande värme- och maskinanläggning,
hänsyn därtill borde tagas vid lönesättningen.

Med avseende å ansvarsmännen vid anläggningsgrupp 1 innebär utredningens
förslag, att It lönegraden skall tillämpas för befattningshavare,
som vid vederbörande anläggning äro hcltidssyssclsatta med eldnings-, reparations-
o. d. göromål.

i Vid karolinska sjukhuset.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Beträffande byggnadsstyrelsens klassificeringsförs
1 a g får utskottet hänvisa till den i propositionen å s. 21—22 intagna
redogörelsen.

Byggnadsstyrelsens förslag till fördelning av de skilda anläggningarna
på olika grupper innefattas i en förteckning upptagande samtliga av klassificeringsarbetet
berörda anläggningar. Omfattningen av grupperna 2—8
framgår av en vid löneutredningens betänkande fogad bilaga, vilken såsom
bilaga 2 fogats till statsrådsprotokollet. Gruppen 1 innesluter ett mycket
stort antal —- inemot 800 — relativt små anläggningar, för vilkas skötsel
i regel icke erfordras heltidsanställda befattningshavare.

Enligt vad löneutredningen förordat skulle för befattning såsom ansvarsman
vid anläggningar, tillhörande grupperna 3—8, uppställas följande
kompetenskrav:

Grupp 5—8: Övermaskinistexamen. Kompetens för erhållande av behörighet
av klass C såsom installatör (ev. endast för lågspänningsanläggningar).

Grupp 4; Maskinistexamen av 2 klass.

Grupp 3: Maskinistexamen av 3 klass.

Några generellt gällande krav på teoretisk eller praktisk kompetens för
ansvarsmän i grupperna 1 och 2 har utredningen icke ansett böra fastställas.
Utredningen har i övrigt hänvisat till vad utredningen anfört om
kompetenskrav för eldar- och reparatörspersonalen, vilket i tillämpliga
delar även gällde de nu avsedda tjänstinnehavarna.

Av de biträdande maskinisterna i 14 och 15 lönegraderna ävensom av
befattningshavaren i 17 lönegraden vid karolinska sjukhuset syntes enligt
utredningens uppfattning böra krävas övermaskinistexamen, dä dessa befattningar
utgjorde det naturliga rekryteringsunderlaget för ansvarsmaskinistbefattningarna
vid anläggningsgrupperna 5—8.

I fråga om ansvarsmaskinisternas lönegradsplacering ha särskilda yttranden
avgivits av två av utredningens ledamöter.

Rörande antalet av de befattningshavare, som skulle komma att beröras
av de av utredningen föreslagna lönegradsförändringarna, har utredningen
lämnat följande uppgifter, vilka angivits vara ungefärliga.

Vid allmänna civilförvaltningen skulle 150 eldare uppflyttas från 9 till
10 lönegraden, 40 hantverkare och eldare från 10 till 11 lönegraden, 75
hantverksföreståndare och reparatörer från 12 till 13 lönegraden, 20 ansvarsmän
vid anläggningsgrupp 2 (f. n. värmeledningsskötare, tillika reparatörer,
av 1. klass m. fl.) likaledes från 12 till 13 lönegraden och 40
maskinister och biträdande maskinister från 13 till 14 lönegraden. Vid
försvaret skulle uppflyttning ske av 90 eldare av 2. klass från 9 till 11 lönegraden,
av 75 eldare av 1. klassen från 11 till 13 lönegraden, av 40 maskinister
från 16 till 17 lönegraden samt av 30 maskinister från 16 till 19
lönegraden. Härtill kommer vid försvaret bl. a. uppflyttning av 30 maski -

Statsutskottets utlåtande nr 205.

nister, som f. n. äro anställda såsom extra tjänstemän, från 13 till 14 lönegraden.
Nedflyttas skulle bl. a. 15 maskinistbefattningar vid försvaret från
16 till 15 lönegraden samt 19 elektrikertjänster från 14 till 13 lönegraden.

Beträffande remissyttrandena i förevarande del hänvisar utskottet till
propositionen s. 29—43.

Förslagens genomförande.

Några särskilda övergångsanordningar ha icke synts utredningen erforderliga.
Utredningen har emellertid förutsatt, att det skulle ankomma på
vederbörande tjänstetillsättande myndigheter att i fråga om tjänster, vilka
uppflyttades i lönegrad, pröva huruvida vederbörande tjänstinnehavare
vore kompetent för den högre tjänsten. Utredningen har vidare förordat, att
innehavare av ordinarie eller extra ordinarie tjänst, vilken nedflyttades i
lönegrad bibehölles i innehavande löneställning så länge han kvarstode i
den omedelbart före den nya placeringens ikraftträdande innehavda
tjänsten.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört följande i fråga om löneklassplaceringen
av personal som uppflyttas i lönegrad.

Beträffande förslagens genomförande har utredningen bland annat uttalat,
att några särskilda övergångsbestämmelser icke synas erforderliga.
Utredningen bär sålunda förutsatt, att inplaceringen i förekommande fall i
högre lönegrad skall ske med tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelser.
TCO vill med anledning härav framhålla, att det i vart fall beträffande
de tjänster på försvarets område, som enligt utredningens förslag
skola jämställas med likvärdiga tjänster inom anläggningar vid allmänna
civilförvaltningen och till följd därav höjas, icke är i egentlig mening fråga
om att tjänsten omvärderas eller att befattningshavaren befordras. Det gäller
här i stället att rätta till felaktiga inplaceringar, som medfört att befattningshavarna
sedan länge varit klart underbetalda. Under sådana förhållanden
måste en »parallellförflyttning» mellan den förutvarande och den
nya lönegradens löneklasser vara det enda rimliga.

Beträffande yttrandena i övrigt på förevarande punkt får utskottet hänvisa
till propositionen s. 44.

Föredraganden.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.

»Lönesättningen för eldar-, reparatörs- och maskinistpersonalen vid statsförvaltningens
fasta maskinanläggningar har tidigare icke varit föremål för
bedömande i ett sammanhang, varför ojämnheter i lönegradsplaccringen
föreligga. Detta var en av anledningarna till att 1947 års löneutredning,
avseende maskinistpersonal in. fl., tillsattes med uppdrag att verkställa utredning
om anställnings- och avlöningsförhållandena för maskinister och
övrig personal vid statens värme- och därmed jämförliga anläggningar.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Löneutredningens nu framlagda betänkande innefattar dels förslag som
syfta till att få till stånd enhetlighet i lönesättningen för den berörda personalen,
dels förslag till lönegradsplaceringar, vilka innebära allmänna löneförbättringar
för vissa personalkategorier. I sistberörda delar synes ett genomförande
av utredningens förslag — såsom framhållits i ett flertal remissyttranden
— kunna innebära ett föregripande av resultatet av 1949 års
tjänsteförteckningskommittés arbete. Med hänsyn härtill ha vissa remissmyndigheter
ifrågasatt, om icke utredningens förslag borde överlämnas till
tjänsteförteckningskommittén för vidare utredning. I samband härmed ha
Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet i sina yttranden
erinrat, att ett beslut för statens del för ifrågavarande personalkategorier
kan få inverkan på lönesättningen för motsvarande kommunalanställd personal.
Med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter har
jag emellertid funnit övervägande skäl tala för att löneutredningens förslag
nu upptages till prövning. Beträffande skälen för mitt ställningstagande
må framhållas följande.

Det synes angeläget, alt de betydande ojämnheter i lönegradsplaceringen,
som konstaterats föreligga, snarast hävas. För att enhetlighet i lönesättningen
skall kunna uppnås, fordras emellertid, att personalorganisationen
vid de olika anläggningarna är uppbyggd efter enhetliga principer. Löneutredningen
har funnit behov föreligga av en sådan översyn av personalorganisationen
inom allmänna civilförvaltningens maskinanläggningar, som
tidigare inom försvaret verkställts av statens organisationsnämnd. Med hänsyn
till inträdda förändringar bör även resultatet av den inom försvaret
redan verkställda översynen överarbetas och i samband därmed frågan om
garnisonsmaskinistorganisationen upptagas till slutlig prövning, därest förutsättningar
härför befinnas föreligga i så måtto att klarhet kan vinnas om
den militära fastighetsförvaltningens framtida gestaltning. Jag har för avsikt
att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t, att angivna undersökningar
omedelbart skola igångsättas. De torde lämpligen böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen
respektive fortifikationsförvaltningen och arméförvaltningen,
i bägge fallen i samverkan med statens organisationsnämnd. Dessa undersökningar
komma att innefatta en genomgång i detalj av de olika anläggningarna.
Det synes därför lämpligt, att samma myndigheter — för försvarets
del i samråd med försvarets civilförvaltning — samtidigt utföra den
granskning av de särskilda tjänsternas lönegradsplacering, som löneutredningen
förutsatt skola ske. Vid sådant förhållande är det önskvärt, att
redan vid årets riksdag principbeslut fattas om de allmänna riktlinjerna
för lönesättningen för tjänsterna i fråga.

Här må även erinras, att i resultatet av de senaste förhandlingarna med
personalorganisationerna om stabiliseringspolitikens fortsättande ingick,
att förslag till lönerevision för maskinanläggningarnas personal skulle föreläggas
1950 ars riksdag, såvitt detta vore tekniskt möjligt.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Förutsättning för att löneutredningens förslag skall kunna genomföras
utan avbidan på resultatet av pågående tjänsteförteckningsrevision är dock
enligt min mening att vissa jämkningar vidtagas i detsamma. Jag har nämligen
funnit, att vissa delar av förslaget innefatta så betydelsefulla förändringar
i löneläget för den berörda personalen, att deras genomförande skulle
innebära ett föregripande av tjänsteförteckningsrevisionen. Detta gäller
främst den föreslagna höjningen av lägsta eldargraden från 9 till 10 lönegraden
och uppflyttning av vissa högre maskinmästartjänster från 19 till
20 respektive från 21 till 22 lönegraden. Även i andra delar har jag, såsom
närmare skall framgå av det följande, funnit betänkligheter möta mot löneutredningens
förslag. Då jag av antydda skäl i fortsättningen kommer att
förorda en annan lönegradsplacering för vissa tjänster än som löneutredningen
förordat, behöver detta icke betyda ett underkännande av de sakliga
skäl, som utredningen anfört för sina förslag, utan endast att jag ansett det
närmast böra ankomma på tjänsteförteckningskommittén att taga ställning
till förslagen i fråga. Då tjänsteförteckningskommittén kan finna sig
föranlåten att i samband därmed upptaga lönesättningen för maskinpersonalen
till allmän omprövning, får det beslut, som kan komma att fattas pa
grund av de förslag jag i fortsättningen framlägger, i viss mån provisorisk
karaktär.

Innan jag övergår till att enligt ovan angivna riktlinjer pröva detaljerna
i löneutredningens förslag till lönegradsplacering för maskinpersonalen vill
jag något beröra vissa frågor, som gälla anställningsförhållandena för denna
personal. Till en början må härvid anmärkas, att arbetstiden för maskinpersonalen
icke är generellt reglerad. Detta gäller även den av statens organisationsnämnd
berörda frågan om huru vakttjänst och passiv tjänst skola
bedömas vid avvägandet av tjänstgöringens omfattning. Dessa spörsmål
böra emellertid bli ytterligare belysta vid de i det föregående omförmälda
organisationsundersökningarna. Vidare må erinras, att inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga f. n. utreda frågor om arbete å obekväm
arbetstid och därtill hörande lönespörsmål. I detta sammanhang förutsätter
jag därför endast, att arbetstiden för maskinpersonalen i princip skall
motsvara 48 timmars effektiv arbetstid i veckan, men att frågan hur denna
arbetstid skall uttagas — i form av vakttjänst, passiv tjänst etc. — får upptagas
till prövning senare, då erforderlig utredning föreligger.

I likhet med löneutredningen finner jag vidare det böra ankomma på
1948 års anställningsutredning att klarlägga vilken anställningsform —
kollektivavtalsanställning eller tjänstemannaanställning — som bör komma
till användning för olika kategorier av personal vid statens fasta värmeanläggningar.
Därav följer, att jag icke nu är beredd att taga ställning till de
allmänna uttalanden i denna fråga, som gjorts av löneutredningen. Vid den
följande behandlingen av löneutredningens förslag utgår jag från att i av -

Statsutskottets utlåtande nr 205.

bidan på resultatet av anställningsutredningens arbete någon förändring
icke skall ske i den berörda personalens anställningsförhållanden och att
således ett kommande principbeslut i fråga om lönegradsplaceringen av
personalen t. v. endast erhåller tillämpning å den nu tjänstemannaanställda
personalen. I anslutning härtill vill jag framhålla önskvärdheten av att
om möjligt anställningsutredningens förslag beträffande här ifrågavarande
personalkategorier föreligger i sådan tid, att det kan beaktas, då ett
eventuellt principbeslut skall sättas i tillämpning. F. ö. synes ett samarbete
beträffande dessa spörsmål böra komma till stånd mellan byggnadsstyrelsen
samt fortifikationsförvaltningen och arméförvaltningen, å ena, samt
anställnmgsutredningen, å andra sidan, i syfte att nämnda myndigheter
skola i sina undersökningar angående personalorganisationen vid värmeanläggningarna
snarast kunna tillgodogöra sig inom anställnmgsutredningen
vunna resultat.

Vad angår frågan om beredande av fastare anställning åt olika kategorier
av tjänstemannaanställd personal vid värmeanläggningarna synes det uppenbart,
att därmed i allmänhet bör anstå till dess resultatet av nyssnämnda
organisationsutredningar föreligga. Även därefter torde det kunna bli nöd\ändigt
att lata ansta med ordinariesättning av tjänster i avbidan på resultatet
av den pågående tjänsteförteckningsrevisionen. Vid organisationsundersökningen
inom försvaret bör undersökas, om icke den vid vissa av marinens
anläggningar tjänstgörande militära maskinistpersonalen bör utbytas
mot civil sådan personal.

Vad löneställningen för eldar- och reparatörspersonalen beträffar har
löneutredningen, som för sin del utgått från att all heltidssysselsatt maskinpersonal
skall erhålla tjänstemannaanställning, funnit, att utvecklingen lett
till att någon klar gräns numera i regel icke kan dragas mellan eldarpersonal,
å ena, och reparatörspersonal, å andra sidan. Med beaktande av detta
förhållande har utredningen förordat, att ifrågavarande personalkategorier
skola betraktas såsom tillhörande en och samma befordringsserie. Denna
skall enligt utredningens förslag omfatta eldartjänster i 10 lönegraden samt
reparatörstjänster i 11 och 13 lönegraderna. Utredningen har härvid utgått
från vissa förutsättningar, vilka dock beräknats att först så småningom
komma att vara för handen. Dessa förutsättningar ha angivits vara, att
eldarna dels redan vid anställningen besitta visst reparationskunnande, vunnet
genom yrkesutbildning, praktik eller dylikt, dels ock i den mån så lämpligen
kan ske erhålla möjlighet att regelbundet deltaga ej blott i enklare
översyns- och underhållsarbeten utan även i egentligt reparationsarbete.
Reparatörernas fördelning på 11 och 13 lönegraderna bör enligt vad utredningen
framhållit ske så, att till 11 lönegraden hänföras befattningshavare,
huvudsakligen sysselsatta med översyns-, underhålls- och reparationsarbeten
av icke alltför komplicerad beskaffenhet, och till 13 lönegraden befatt -

Statsutskottets utlåtande nr 205.

ningshavare, huvudsakligen sysselsatta med kvalificerat arbete. Då utredningen
emellertid funnit några generellt tillämpliga normer för inplacering
av befattningshavare i den ena eller den andra lönegraden svårligen kunna
fastställas, har utredningen angivit huru uppdelningen på de olika lönegraderna
av nu förefintliga huvudtyper av reparatörstjänster enligt utredningens
mening lämpligen bör ske.

I flera remissyttranden har hävdats att en placering av samtliga eldartjänster
i 10 lönegraden icke nu borde komma till stånd, bl. a. med hänsyn
till att en sådan åtgärd skulle innebära ett föregripande av resultatet av
1949 års tjänsteförteckningskommittés arbete. I fråga om reparatörspersonalens
löneställning ha i remissyttrandena olika meningar kommit till
uttryck. Sålunda har försvarets civilförvaltning ifrågasatt, huruvida en
uppdelning av denna personal på två lönegrader vore motiverad. Statens
lönenämnd har förordat en provisorisk inplacering av reparatörerna i 10
och 12 lönegraderna, medan statens organisationsnämnd ansett reparatörerna
böra fördelas på 11 och 12 lönegraderna. Slutligen har statskontoret,
som i och för sig godtagit fördelningen på 11 och 13 lönegraderna, förklarat
sig icke kunna tillstyrka, att de hantverksföreståndare i 12 lönegraden vid
sinnessjukhusen, vilka ha reparatörsuppgifter, skulle i enlighet med utredningens
förslag uppflyttas i 13 lönegraden.

För egen del finner jag i likhet med utredningen angeläget, att eldarnas
möjligheter till vidarebefordran till reparatörstjänst underlättas. Detta behöver
emellertid enligt min mening icke innebära, att eldar- och reparatörstjänsterna
hänföras till samma befordringskarriär. .lag anser att för befordran
till reparatör alltjämt bör fordras särskild yrkeskunskap.

Vad eldartjänsterna angår kan jag icke finna tillrådligt att grunda den
ifrågasatta lönerevisionen på förhållanden, som icke nu föreligga men som
förutsättas komma att vara för handen i en framtid. Med utgångspunkt
från nu rådande förhållanden förordar jag, att 9 lönegraden bibehålies såsom
normallönegrad för cldare, vilka endast sysselsättas med göromal, som
sammanhänga med värmeanläggningars skötsel och drift, såsom eldning,
slaggning, pannrengöring o. d. Fn uppflyttning av sådana tjänstemän till 10
lönegraden skulle -— såsom redan nämnts — innebära ett föregripande av
tjänsteförteckningskommitténs arbete på en väsentlig punkt. Däremot anser
jag mig kunna förorda en placering i 10 lönegraden av eldartjänster, vilkas
innehavare ha att jämsides med eldningsgöromål fullgöra reparationsarbeten
eller eljest tagas i anspråk för göromål av mera kvalificerad beskaffenhet
än som normalt åligga cldare.

I fråga om reparatörerna — varmed jag avser befattningshavare, vilka ha
till huvuduppgift att utföra reparationer — synes med beaktande av gällande
lönegradsplaceringar för yrkesmän inom de mekaniska och elektriska
facken icke vara något att erinra mot att 11 lönegraden fastställes såsom
normallönegrad för reparatörer. Ivrinras ma, att i enlighet med förslag av

Statsutskottets utlåtande nr 205.

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga placering i nuvarande lönegraden
Ca 11 enligt beslut vid 1942 års riksdag avsågs för tjänstemän, vilkas huvuduppgift
skulle vara att verkställa reparationer vid vissa större värmeanläggningar
med kraftalstring eller kraftomformning. Utredningen har emellertid
föreslagit, att för reparatörer, huvudsakligen sysselsatta med kvalificerat
arbete, skulle avses 13 lönegraden. I likhet med flera av remissmyndigheterna
finner jag förslaget i denna del ägnat att ingiva betänkligheter, eftersom
det synes kunna i viss mån innebära ett föregripande av tjänsteförtecknmgskommitténs
arbete. Såsom framgår av utredningens redogörelse för
gallande anställnings- och avlöningsförhållanden är med undantag för elektrikerna
vid flygflottiljerna (Ce 14) reparatörspersonalen vid allmänna civilförvaltningen
och försvaret placerad i högst 12 lönegraden. Med hänsyn
till angivna omständigheter har jag ansett mig kunna biträda förslaget om
utnyttjande av 13 lönegraden för reparatörer endast under förutsättning att
för placering i nämnda lönegrad i allmänhet blott ifrågakomma vid större
maskinanläggningar placerade tjänster, vilka av sina innehavare kräva särskilt
kvalificerad yrkesskicklighet för reparationer av värme-, sanitets- eller
elektriska anläggningar och vilka äro förenade med förmanskap för annan
reparationspersonal.

I fråga om hantverksföreståndarna vid sinnessjukhusen får jag såsom
mm uppfattning framhålla, att för de av nämnda befattningshavare, vilka
tjänstgöra såsom reparatörer vid maskinanläggning, löneställningen hör avvägas
efter samma grunder som för övriga reparatörer samt att ifrågavarande
hantverksföreståndare med hänsyn till dem sålunda åvilande arbetsuppgifter
böra — under benämning reparatörer — hänföras till maskinoch
eldarpersonalen. En inplacering av vissa här avsedda hantverksföreståndare
i 13 lönegraden torde under sådana förhållanden icke behöva få
konsekvenser beträffande löneställningen för övriga hantverksföreståndare.

Jag övergår härefter till frågan om löneställningen för ansvarsmaskinisterna.
Löneutredningens förslag i denna del grundar sig på ett av byggnadsstyrelsen
upprättat förslag till klassificering av statsförvaltningens fasta
maskinanläggningar. Vid klassificeringen har dels en viss värdering av den
tekniska utrustningen vid de olika anläggningarna verkställts, dels hänsyn
tagits till vederbörande anläggnings storlek och art. Härvid har förutsatts
en teknisk utrustning av för den ifrågavarande byggnaden normal beskaffenhet.
Vidare har en grupp av likartade, i storlek närliggande och administrativt
sammanhängande anläggningar placerats lika även om vissa av
dessa anläggningar skulle vara något för stora eller något för små för denna
placering. Byggnadsstyrelsen har i anslutning till klassificeringsförslaget
framhållit, att det ej vore möjligt att angiva de olika faktorernas inverkan.
Ej heller kunde några kännetecken på de olika grupperna anföras, utan den
gjorda klassificeringen finge definiera gruppernas omfattning. Enligt klas -

Statsutskottets utlåtande nr 205.

sificeringsförslaget ha statsförvaltningens fasta maskinanläggningar indelats
i 8 grupper, betecknade med nr 1—8, varvid gruppen med de minsta
anläggningarna betecknats med nr 1. Vid klassificeringen har förutsatts,
att intervallen i lönehänseende mellan de olika grupperna skulle utgöra två
lönegrader utom mellan grupperna 1 och 2, där intervallen skulle utgöra en
lönegrad, samt mellan grupperna 2 och 3, där intervallen förutsatts skola
utgöra en eller två lönegrader. Den avsedda intervallen mellan grupperna 7
(de fyra största sinnessjukhusen) och 8 (karolinska sjukhuset) har icke
angivits.

Löneutredningen har i princip godtagit byggnadsstyrelsens klassificeringsförslag
och på grundval av detta förordat, att ansvarsmaskinisterna vid
de olika anläggningarna skola erhålla följande lönegradsplacering, räknat
från den lägsta anläggningsgruppen och uppåt: Ca It, Ca 13, Ca 14, Ca 15,
Ca 17, Ca 19, Ca 20 och Ca 22. I förhållande till de av byggnadsstyrelsen
förutsatta intervallerna i lönehänseende mellan de olika anläggningsgrupperna
företer angivna lönegradsserie de avvikelserna, att avståndet mellan
grupperna 1 och 2 utgör två lönegrader i stället för en, samt mellan grupperna
3 och 4 samt 6 och 7 en lönegrad i stället för två. I förhållande till
nu gällande gruppindelningar vid allmänna civilförvaltningen föreligger den
skillnaden, att de mindre anläggningarna, som tidigare fördelats på två
grupper, sammanförts till en grupp, varjämte mellan karolinska sjukhuset
och den tidigare högsta gruppen inskjutits en ny grupp (grupp 7). Vid
bedömande av förslagets innebörd i lönehänseende bör till en början uppmärksammas,
att endast sådana anläggningar, vika helt taga ansvarsmannens
tjänstgöringstid i anspråk, ingå i löneregleringen, vilket framförallt
torde ha betydelse beträffande anläggningar i lägsta gruppen. I övrigt innebär
förslaget i jämförelse med de inom allmänna civilförvaltningen tillämpade
normerna, att ansvarsmaskinisterna vid de nya grupperna 2 och 3 enligt
förslaget uppflyttas en lönegrad vardera samt att ansvarsmaskinisterna
vid de fyra största sinnessjukhusen och vid karolinska sjukhuset jämväl
uppflyttas en lönegrad vardera. Den nya gruppen 4 (lönegrad Ca 15) innehåller
anläggningar, som vid statens sinnessjukhus och fångvårdsanstalterna
hänförts till 15 lönegraden och inom allmänna civilförvaltningen i övrigt
normalt till 14 lönegraden. Löneutredningen har framhållit, att i avvaktan
på resultatet av 1949 års tjänsteförteckningskommittés arbete utredningen
vid utformandet av sitt förslag ansett sig böra iakttaga viss försiktighet
med att föreslå uppflyttning av hela serier tjänster. Utredningen hade därför
endast föreslagit sådana jämkningar i gällande lönegradsserie, som
betingades av dels tillkomsten av anläggningsgrupp 7, dels den lönegradsuppflyttning
av eldar- och reparatörspersonal, som utredningen förordat.

I de avgivna yttrandena ha försvarets civilförvaltning, statskontoret, statens
lönenämnd samt Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet
funnit otillfredsställande, att grunderna för det föreslagna klassifi2
Itihaag till riksdagens protokoll 1950. 0 samt. Nr 205.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

ceringssystemet icke redovisats. Såväl i dessa myndigheters yttranden som
i andra remissutlåtanden riktas även i. andra hänseenden erinringar mot
förslaget i denna del.

I likhet med nyssnämnda remissmyndigheter har jag funnit otillfredsställande,
att klassificeringen icke skett efter bestämda normer, vilka kunna
underkastas granskning av andra än dem som deltagit i klassificeringsarbetet.
Såsom byggnadsstyrelsen i ett tidigare sammanhang påpekat, är det
vid-utarbetandet av ett dylikt, för hela statsförvaltningen enhetligt system
för klassificering av värmeanläggningar önskvärt, att åtminstone de viktigaste
faktorernas inverkan fastställes, så att gränserna för den mer eller
mindre subjektiva bedömningen icke bli alltför vida. I likhet med vissa
remissmyndigheter anser jag vidare det vara en svaghet i byggnadsstyrelsens
ldassificeringsförslag, att antalet grupper är så stort. Detta har bl. a.
föranlett att enligt utredningens förslag intill varandra liggande lönegrader
skola utnyttjas för ansvarsmaskinister. Jag kan därför icke förorda, att
klassificeringsförslaget oförändrat lägges till grund för lönerevisionen. Härtill
återkommer jag i det följande.

Uppkommande frågor om klassificeringssystemets tillämpning å nya anläggningar
eller ändring av anläggnings inplacering i viss grupp synas böra
handläggas av byggnadsstyrelsen i samråd med fortifikationsförvaltningen
och arméförvaltningen. Vederbörande personalorganisation bör även beredas
tillfälle att yttra sig i ärendet. Att inrätta ett särskilt organ för handläggning
av frågor av här förevarande slag finner jag däremot icke påkallat. I
detta sammanhang vill jag tillägga, att byggnadsstyrelsen torde böra anmodas
att i samband med avgivande av förut omförmält detalj förslag till
lönegradsplacering för ansvarsmaskinister inkomma med redogörelse för
huvuddragen i klassificeringssystemet. Vid detalj förslagets upprättande
synes hänsyn endast böra tagas till varje anläggnings nuvarande beskaffenhet
och icke — såsom synes ha skett vid klassificeringen — till en för
vederbörande byggnad normal teknisk utrustning. Frågan om formerna för
den särskilda undersökning angående anställnings- och avlöningsförhållandena
för de icke heltidssysselsatta ansvarsmännen, vilken löneutredningen
ansett önskvärd, torde jag i annat sammanhang få anmäla för Kungl. Maj:t.
Undersökningen synes böra igångsättas snarast möjligt.

I fråga om löneutredningens förslag till inplacering i lönegrad av ansvarsmaskinisterna
inom de olika anläggningsgrupperna vill jag framhålla, att
med hänsyn till att arbetet med en allmän tjänsteförteckningsrevision pågår
varje åtgärd, som kan innefatta en rubbning av ansvarsmaskinisternas löneställning
i jämförelse med andra närstående tjänstemannakategorier, bör
undvikas. Med denna utgångspunkt har jag hyst tvekan om lämpligheten
av förslaget att nu sammanslå de två lägsta anläggningsgrupperna till en
grupp, för vilken avses värmeskötare i Ca It som ansvarsmaskinist. Såsom

Statsutskottets utlåtande nr 205.

förut påpekats innebär detta förslag en uppflyttning av vissa värmeledningsskötare
i Ca 10 till Ca 11. Med hänsyn till den placering av vissa eldare
i 10 lönegraden som jag i det föregående förordat synes det emellertid icke
kunna anstå med denna i och för sig fullt motiverade uppflyttning. Erinras
må, att placeringen ill lönegraden endast är avsedd för befattningshavare,
för vilka skötseln av värmeanläggningen kräver heltidstjänstgöring. Skötsel
av värmeanläggning av den ringa storleksordning, varom här är fråga,
torde i allmänhet icke taga vederbörande befattningshavares tid helt i
anspråk.

Vad angår grupperna 2 och 3, vilka enligt utredningens förslag skulle
hänföras till lönegraderna 13 respektive 14, är jag icke övertygad om nödvändigheten
av att särhålla dessa anläggningar i två grupper. Enligt utredningsmännens
förslag skulle visserligen krav på maskinistexamen av 3. klass
endast gälla för ansvarsmaskinist vid anläggning, tillhörande grupp 3, men
enligt vad jag inhämtat från byggnadsstyrelsen skulle ett uppställande
av samma krav för ansvarsmaskinist vid anläggning, tillhörande grupp 2,
i praktiken innebära en jämförelsevis obetydlig höjning av kompetenskraven,
eftersom värmeskötare redan i icke obetydlig utsträckning inneha
maskinistexamen av 3. klass. Utbildningen för denna examen är f. ö. föga
tidskrävande (13 veckor). Då å andra sidan utbildningen till maskinist av
2. klass (kompetenskrav för ansvarsmaskinist vid anläggning, tillhörande
grupp 4) omfattar 37 veckor och därjämte praktikfordringarna (30 månader)
äro dubbelt så höga som beträffande maskinist av 3. klass (15 månader),
synes det oegentligt att — såsom löneutredningen föreslagit — tillämpa
samma intervall mellan grupperna 2 och 3 som mellan grupperna 3 och 4.
Jag anser mig därför — med hänsyn jämväl till önskvärdheten av att reducera
antalet anläggningsgrupper och att undvika utnyttjande av närliggande
lönegrader —- böra förorda, att anläggningsgrupperna 2 och 3 sammanslås
till en grupp, avsedd för ansvarsmaskinist i 13 lönegraden med maskinistexamen
av 3. klass eller på annat sätt ådagalagd motsvarande kunnighet.

Prövningen av de föreslagna uppflyttningarna av ansvarsmaskinisterna
vid de fyra största sinnessjukhusen och vid karolinska sjukhuset synes mig
böra ankomma på 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

De biträdande maskinisterna i 13 lönegraden skulle enligt utredningens
förslag bibehållas en lönegrad över den högre reparatörsgraden och placeras
i 14 lönegraden. Vad angår de biträdande maskinisterna i 15 lönegraden
förordar utredningen, att de skola kvarstå i 15 lönegraden i avbidan på
resultatet av översynen av personalorganisationen vid anläggningarna
i fråga. Då ställning till de biträdande maskinisternas lönegradsplacering
synes böra tagas i ett sammanhang, anser jag mig icke nu böra framlägga
något förslag beträffande dessa tjänster. Prövningen av deras löneställning
torde få upptagas på grundval av de organisationsundersökningar, som
skola företagas.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Utredningens förslag, att maskinisten i lönegrad Ca 16 vid karolinska
sjukhuset skulle uppflyttas till 17 lönegraden, har icke föranlett någon
erinran i remissyttrandena och biträdes av mig. Erinras må, att 16 lönegraden
icke i övrigt skulle tagas i anspråk för maskinistpersonal.

Utredningens förslag till tjänstebenämningar anser jag mig kunna biträda.

Vad utredningen anfört och föreslagit beträffande kompetenskraven å
olika tjänster föranleder icke annan erinran från min sida än som framgår
av vad jag anfört beträffande sammanslagningen av grupperna 2 och 3.
Den i vissa yttranden berörda frågan om utbyte av gällande krav på viss
sjötjänstgöring för förvärvande av maskinistkompetens mot krav på praktik
vid landanläggning synes böra upptagas till närmare övervägande.

I fråga om genomförandet av utredningens förslag i den form de här tillstyrkts
har jag redan i det föregående förordat, att det skall ankomma på
byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen att i samverkan med vissa
andra myndigheter framlägga detaljförslag till lönegradsplacering för olika
tjänster. Det torde få förutsättas, att dessa utredningar skola kunna så bedrivas,
att resultatet av desamma kan ligga till grund för anslagsäskandena
till 1951 års riksdag. I den mån så icke blir fallet, och ett slutligt genomförande
av det principbeslut, som kan komma att meddelas av 1950 års
riksdag, därför icke kan komma till stånd den 1 juli 1951, torde såsom
i vissa remissmyndigheters yttranden ifrågasatts beträffande sådana anläggningar
som beröras av garnisonsmaskinistorganisationen, vissa provisoriska
anordningar böra vidtagas för att tillförsäkra den berörda personalen
i huvudsak den löneställning, som skulle tillkomma den enligt principbeslutet.

Vid upprättandet av detalj förslagen synes i huvudsak böra beaktas vad
löneutredningen anfört till ledning för detta arbete. Givetvis bör härvid
hänsyn tagas till de ändringar i utredningens principförslag, som kunna
beslutas i anledning av vad jag i det föregående anfört och föreslagit. Sålunda
skall uppflyttning av eldare från 9 till 10 lönegraden samt av eldare
av 1. klass vid försvaret från 11 till 13 lönegraden och av vissa hantverksföreståndare
från 12 till 13 lönegraden komma till stånd endast i den mån
arbetsuppgifterna å befattningarna utgöra skäl för en sådan uppflyttning
och vederbörande därjämte innehar i det föregående angiven kompetens.
Vid utarbetandet av detaljförslagen torde böra undersökas, huruvida icke
vissa av utredningen undantagna grupper, såsom fortmaskinisterna vid
Bodens fästning, kunna medtagas i löneregleringen.

Utredningen har framhållit, att innehavare av ordinarie eller extra ordinarie
tjänst, vilken nedflyttas i lönegrad, bör bibehållas vid oförändrad
löneställning så länge han kvarstår i innehavande tjänst. Med hänsyn till
att löneregleringen på grund av skäl, som angivits i det föregående, har en
i viss mån provisorisk karaktär, synes emellertid böra gälla, att nedflytt -

Statsutskottets utlåtande nr 205.

ning av tjänster (exempelvis av elektriker vid flygvapnet) t. v. icke genomföres.
Såsom lönenämnden förutsatt böra emellertid i avvaktan på ett
slutligt ställningstagande till frågan om maskinpersonalens lönegradsplacering_nu
avsedda tjänster vid uppkommande ledigheter icke återbesät tas

utan att frågan härom i varje särskilt fall underställes Kungl. Maj:ts
prövning.

Med anledning av vad tjänstemännens centralorganisation framhållit angående
inplacering i löneklass vid uppflyttning i högre lönegrad på grund
av löneregleringen må framhållas, att skäl icke föreligga för att i detta
hänseende tillämpa andra principer för maskinistpersonalen än som tidigare
tillämpats vid liknande lönerevisioner. Löneklassplaceringen bör därför
ske i enlighet med gällande bestämmelser.

Vad jag i det föregående anfört har närmast tagit sikte på förhållandena
inom allmänna civilförvaltningen och försvaret. Jag förutsätter dock, att i
den mån likartade förhållanden föreligga inom kommunikationsverkens
maskinanläggningar vad här föreslagits skall äga motsvarande tillämpning.
»

Vissa detaljförslag.

I anslutning till ovannämnda uttalande av föredragande statsrådet, enligt
vilket detaljförslag till lönegradsplacering för olika tjänster borde framläggas
genom vederbörande myndigheters försorg, har Kungl. Maj .t genom
beslut den 31 mars 1950, samtidigt med avlåtandet av nu ifrågavarande
proposition, uppdragit åt arméförvaltningen, fortifikationsförvaltningen och
byggnadsstyrelsen att i samverkan med statens organisationsnämnd verkställa
översyn av personalorganisationen vid de fasta maskinanläggningarna
inom försvaret respektive inom allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken
samt att framlägga förslag (beträffande de militära myndigheterna
i samråd med försvarets civilförvaltning) i fråga om löneställningen
för de befattningar med heltidstjänstgöring, som befunnes erforderliga vid
de olika anläggningarna.

I anledning härav har den 27 september 1950 avgivits en P. M. angående
översyn av personalorganisationen in. m. vid statsförvaltningens fasta maskinanläggningar.
Härigenom har en första etapp av uppdraget slutförts,
innefattande samtliga anläggningar inom försvaret och flertalet anläggningar
inom allmänna civilförvaltningen. Vid promemorian — vilken avhandlar
vissa principiella spörsmål av betydelse för bedömandet av personalbehovet
vid olika anläggningar samt för valet av lönegradsplacering och
anställningsform för maskinpersonalen — ha såsom bilagor fogats detaljförslag
rörande personaluppsättning m. in. vid de enskilda maskinanläggningarna.
Ifrågavarande promemoria har uppgjorts av en samarbetsdelegation
med representanter för de berörda myndigheterna och har underkastats
remissbehandling i vanlig ordning.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Utskottet.

I föreyarande proposition framläggas till en början skälen till att frågan
om en lönerevision för maskin-, eldar- och reparatörspersonal vid statsförvaltningens
fasta värmeanläggningar upptagits till behandling, oaktat en
aUman översyn av lönegradsplaceringarna inom statsförvaltningen f. n.
pågår genom 1949 års tjänsteförteckningskommitté. Vad föredragande statsrådet
härutinnan anfört föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

Såsom av propositionen framgår är i detta sammanhang fråga om ett
principbeslut. Förslag om dess ikraftträdande avses skola föreläggas riksdagen
i annat sammanhang; enligt propositionen bör emellertid förslaget
om möjligt träda i tillämpning den 1 juli 1951.

Med avseende å den i propositionen berörda frågan om den anställningsform
kollektivavtalsanställning eller tjänstemannaanställning — som bör
komma till användning för olika kategorier av personal vid ifrågavarande
anläggningar vill utskottet allenast anföra, att 1948 års anställningsutrednmg
enligt vad utskottet inhämtat numera tagit ståndpunkt till nämnda
spörsmål, vilket sålunda torde kunna bringas till slutligt avgörande inom
en nära framtid.

I fråga om löneställningen för eldare innebär Kungl. Maj :ts förslag, att 9
lönegraden skulle bibehållas såsom normallönegrad för eldare, vilka endast
sysselsättas med göromål som sammanhänga med värmeanläggningars skötsel
och drift. I 10 lönegraden skulle däremot placeras eldartjänster, vilkas
innehavare ha att jämsides med eldningsgöromål fullgöra reparationsarbeten
eller eljest tagas i anspråk för göromål av mera kvalificerad beskaffenhet
än som normalt åligga eldare. I motionen II: 568 yrkas placering i 10
lönegraden för samtliga eldare. Utskottet har på denna punkt icke kunnat
undgå att fästa avgörande vikt vid den av föredragande statsrådet anförda
omständigheten, att en uppflyttning redan nu av eldare med enbart eldningsgöromål
skulle på en väsentlig punkt föregripa 1949 års tjänsteförteckningskommittes
arbete. I nuvarande läge ansluter sig utskottet därför
till Kungl. Maj :ts förslag rörande eldarna och avstyrker motionen II: 568,
såvitt nu är i fråga.

Beträffande reparatörerna skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag 11 lönegraden
vara normallönegrad. 13 lönegraden skulle emellertid ifrågakomma för
vid större maskinanläggningar placerade tjänster, vilka av sina innehavare
krava särskilt kvalificerad yrkesskicklighet för reparationer av värme-, sanitets-
eller elektriska anläggningar och vilka äro förenade med förmanskap
för annan reparationspersonal. I motionen II: 568 anföres, att det förefaller
mindre lämpligt att avgränsa 13 lönegradens tillämpning till tre bestämda
arbetsområden och att kräva att tjänsterna skola vara förenade med förmanskap.
Utskottet vill med avseende på sistnämnda omständighet framhålla,
att den tidigare i detta utlåtande omnämnda samarbetsdelegationen
vilken har att på grundval av propositionen framlägga detalj förslag ro -

Statsutskottets utlåtande nr 205.

rande lönegradsplaceringen av här ifrågavarande befattningar — enligt sin
i ärendet avgivna promemoria den 27 september 1950 funnit, att det endast
i undantagsfall förekommer vid statsförvaltningens maskinanläggningar att
en reparatör är förman för annan reparationspersonal, som enligt propositionen
bör placeras i lägst 11 lönegraden. Oberoende av att den i propositionen
uppställda förutsättningen angående förmanskap sålunda knappast
kan anses uppfylld har delegationen likväl avgivit förslag angående hänförande
av vissa reparatörsbefattningar till den högre reparatörsgraden.
Utskottet finner för sin del, med beaktande av de detaljundersökningar som
gjorts under den tid som gått sedan propositionen framlagts, övervägande
skäl tala för att kravet på förmanskap icke uppställes såsom oeftergivligt
villkor för att en reparatörstjänst skall hänföras till 13 lönegraden. Utskottet
förutsätter likväl, att avsteg från nämnda villkor sker endast i den utsträckning
som följer av en tillämpning av de grunder, som fastställas eller
komma att fastställas såsom resultat av detaljundersökningarna. I övrigt
ansluter utskottet sig till vad i propositionen uttalats rörande reparatörernas
löneställning och förutsättningarna härför.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad i propositionen
anförts angående löneställningen för ansvarsmaskinister, biträdande maskinister
samt en maskinist vid karolinska sjukhuset. Då utskottet även i övrigt
kan ansluta sig till det ifrågavarande förslaget, hemställer utskottet,

att riksdagen må

1. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionen II: 568, såvitt den avser eldare, godkänna de i
propositionen nr 196 framlagda grunderna för en lönerevision
för maskin-, eldar- och reparatörspersonal vid statsförvaltningens
fasta värmeanläggningar, avsedd att om möjligt
träda i tillämpning den 1 juli 1951;

2. i anledning av motionen II: 568, såvitt den avser reparatörer,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 16 november 1950.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Heiding,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Leander, Gillström, Hesselbom, Erik
Gustaf Andersson, Edin, Alfred Nilsson och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Bergström, Svensson i Grönvik,
Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i Ljungskile, Lindholm,
Eriksson i Sandby, Ståhl, Pettersson i Dahl, Thapper, Birkc, Nihlfors, Gustafsson
i Stockholm och Hjalmarson.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1950
602010

Bilaga.

Utredningens förslag

Nuvarande förhållanden

Grupp	Lömegrad	Tjänstebenämning m. m.	Allmänna civilförvaltningen	Försvaret	Kommunikationsverken
Lönegrad	Tjänstebenämning	Lönegrad	T jänstebenämning	Lönegrad	T jänstebenämning
8	22	Förste maskinmästare (över-maskinistexamen jämte viss kompetens såsom installatör)	Ca 21	Maskinmästare
7	20	Maskinmästare (övermaskinist-examen jämte viss kompe-tens såsom installatör)	Ca 19	—»—
6	19		Ca 19 Ca 17	=»=	Ca 16	Maskinist
5	17	—»—	Ca 17 Ca 15 Ca 14 Ca 14 Ca 13 Ca 13	Maskinist Maskinmästare av 3 :e klass Maskinist Maskinist av 2:a klass	Ca 16, Ce 16	—»—
4	15	Maskinist (maskinistexamen av 2 :a klass)	Ca 17 Ca 15 Ca 14 Ce 14 Ca 13 Ca 13 Ca 12	Maskinmästare Maskinist Maskinist av 1 :a klass Maskinist Maskinist av 2:a ldass Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 1 :a klass	Ca 18 3a 16, Ce 16 Ce 14 Ce 13	Tyghantverkare av 1 :a klass Maskinist —»—	Ce 21	Maskinmästare
3	14	Maskinist (maskinistexamen av 3 :e klass)	Ca 14 3a 13, Ce 13 Ca 13 Ca 12 Ca 12	Maskinist av 1 :a klass Maskinist Maskinist av 2 :a klass Maskinist Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 1 :a klass	Ca 16 Ce 12 Ce 10	—»— Maskinist av 2 ra klass Bl da re av 1 :a klass	Ca 14	Maskinist av 1 :a klass
2	13	Värmeskötare	Ce 17 Ce 14 Ca 12 Ca 12 Ca 12 Ca 12 Ce 10, 11 och 12	Maskinmästare Montör Maskinist Maskinist av 3 :e klass Maskinist, tillika reparatör Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 1 :a klass V ärme’edn ingsskötare	Ce 10	Bldare av 1 :a klass	Ca 12 Ca 12 Ca 12 Ce 11	Maskinist Maskinist av 2 :a klass Reparatör —»—
1	ll1	V ärmeskötare1

Anm. Beträffande vissa
högre lönegradsplacering.

arannganavare, som via veaerborande amlaggnmg aro heltidssysselsatta med eldnings-, reparations- o. d. göromål

, av forestående befattningar har utredningen ansett att med hänsyn till omständigheter, som icke kunnat beaktai vid klassificeringen, skäl kunna föreligga för en