Statsutskottets utlåtande nr 188 (Utlåtande 1944:Su138 su)

Statsutskottets utlåtande nr 188.

Nr 138.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1944 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt
163 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
4 januari 1944) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1944/45 dels
till* Fortbildningskurser i skolhygien för lärare ett reservationsanslag av 10 000
kronor; dels ock till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans hälsovårdsarbete
ett reservationsanslag av 15 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 193, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25
februari 1944, föreslagit riksdagen att

1. medgiva, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård vid folkskoleväsendet
må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för ecklesiastikdepartementet
i sistnämnda statsrådsprotokoll förordat;

2. till Fortbildningskurser i skolhygien för lärare för budgetåret 1944/45
anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor;

3. till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans hälsovårdsarbete
för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 kronor;

4. till Utrustning för skolhälsovård vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 95 000
kronor;

5. medgiva att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård vid högre kommunala
skolor må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
i nyssnämnda statsrådsprotokoll förordat.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr G. Fahlander m. fl. (I: 302) och den andra inom andra kammaren av
fröken Hildur Nygren m. fl. (11:477), vari hemställts, att riksdagen ville

Bihang till riksdagens protokoll 19hb. 6 sami. Nr 138. 1

Statsutskottets utlåtande nr 138.

besluta, att sådana ändringar i rationaliserande syfte vidtagas, som äro
möjliga inom ramen av Kungl. Maj:ts förslag, samt att statsbidrag till skolskötersketjänsterna
vid folkskolorna måtte utgå efter samma grunder, som
föreslagits för motsvarande tjänster vid kommunala mellanskolor, kommunala
flickskolor och praktiska mellanskolor;

dels en inom andra kammaren av herr G. Hedlund i Rådom m. fl. väckt
motion (II: 476), vari hemställts, att riksdagen måtte uttala, att kostnaden
för minimiarvodet till skolläkare å 2 kronor 50 öre om året per skolbarn helt
skall utgå av statsmedel och icke såsom i propositionen förordats bestridas
till hälften av staten och till hälften av vederbörande kommun;

dels ock en inom första kammaren av herr B. A. Nilsson väckt motion
(I: 293), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag till
kostnad för skolläkares resor måtte utgå med det belopp, som överstiger
3 kronor per besök, samt efter enahanda grunder till rikets alla landskommuner.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena
hänvisas — i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen
— till motionerna I: 302, II: 476 och I: 293.

I. Hälsovården inom folkskoleväsendet.

I skrivelsen den 9 oktober 1943 har skolöverstyrelsen, på föredragning av
skolöverläkaren C. W. Herlitz, framlagt utredning och förslag rörande skolhygienisk
verksamhet i folkskolorna.

I fråga örn de nuvarande förhållandena beträffande hälsoövervakningen
inom folkskolorna har skolöverstyrelsen företagit en utredning,
baserad på förhållandena vårterminen 1942, vars resultat av överstyrelsen
sammanfattats sålunda.

Skolläkarövervakning av folkskolungdomen i riket vårterminen 1942
Tillfredsställande	Icke tillfredsställande	Ingen
40 %	47 %	13 %

Vad sköterskeövervakningen beträffar framgår av utredningen, att av
de elever, som icke tillhöra, rikets 6 större städer, sammanlagt 49 977
eller 10,9 procent av det insamlade materialet äro övervakade av 43 särskilt
anställda skolsköterskor, med skoldvervakning såsom huvudsyssla. Lägger
man härtill de 70 606 barn, som finnas i de 6 större städerna, som också
ha tillgång till dylika sköterskor (till ett sammanlagt antal av 42) finner
man, att dylik sköterskeövervakning förekom för omkring 23 procent av folkskolornas
lärjungar i riket. De nämnda sköterskorna äro i allmänhet placerade
i städerna. På varje sköterska kommer i medeltal 1164 övervakade barn (de
6 större städerna ej medräknade).

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Emellertid måste det här framhållas, att där läkare regelbundet övervaka
folkskolornas lärjungar vanligen också tillgång till sköterskehjälp finnes. Särskilt
är det därvid distriktssköterskorna på landsbygden, som biträda i skolhälsovården,
dock oftast endast vid själva läkarundersökningarna. Ehuru alltså
en fullgod sköterskeövervakning med kontinuerlig kontroll av barnens
hälsoförhållanden endast omfattar cirka 23 procent av samtliga folkskolebarn,
kan man räkna med att de återstående lärjungarna i någon form ha tillgång till
sköterska, ehuru icke i tillfredsställande omfattning och av nöjaktig art. Man
torde alltså böra utgå ifrån att cirka 3/4 av folkskolornas elever äro i behov
av intensifierad sköterskeövervakning.

De nu anförda siffrorna giva dock i realiteten en mycket ofullständig inblick
uti de undersökta förhållandena. Det skolhygieniska arbetets intensitet,
läkarundersökningarnas frekvens och omfattning m. m. är högst varierande
på olika håll. Särskilt finnes anledning framhålla, att enbart regelbundna
läkarundersökningar, t. ex. en gång varje eller vart annat år eller med
ännu större tidsintervall, utan kontinuerlig skolhygienisk övervakning av lärjungarna
dessemellan givetvis icke innebär en verksamhet av modern och
tillfredsställande art.

Beträffande behovet av en allmän hygienisk övervakning
i folkskolorna anför departementschefen i huvudsak följande.

Hälsovårdsarbetet inom folkskolan, sådant det för närvarande bedrives, har
vuxit fram utan statligt stöd eller initiativ. Utvecklingen inom detta område
har försiggått i relativt långsam takt, och resultatet, i den mån det på grundval
av föreliggande utredning låter sig överblicka, kännetecknas av betydande
ojämnheter. Sålunda har utvecklingen nått längst i städer och stadsliknande
samhällen men mindre långt på landsbygden. I stort sett kan skolhälsovårdens
nuvarande läge karakteriseras så, att ju större samhället är, desto mer systematiskt
genomförd är hälsokontrollen av skolbarnen och vice versa. Den
av skolöverstyrelsen verkställda utredningen visar, att endast omkring 40
procent av folkskolebarnen kan sägas stå under tillfredsställande hälsokontroll;
denna grupp av barnen finnes väsentligen koncentrerad i städerna. Ytterligare
47 procent — cirka 250 000 — av folkskolebarnen äro visserligen
föremål för regelbundet återkommande läkarundersökningar, men utan att
hälsokontrollen kan anses vara av tillfredsställande beskaffenhet; för att denna
skall kunna anses fullgod, fordras nämligen enligt skolöverläkarens uppfattning
en kontinuerlig skolhygienisk övervakning mellan klassundersökningarna
av i första hand alla de barn, som vid dylika undersökningar befinnas
lida av klenhet eller sjuklighet (s. k. »kontrollbarn»). Utan sådan kontinuerlig
övervakning bli de med långa mellanrum utförda läkarundersökningarna, såsom
skolöverläkaren framhåller, i allmänhet av obetydligt värde. Ett icke
ringa antal av folkskolebarnen, omkring 70 000 eller 13 procent av samtliga,
är överhuvudtaget icke föremål för någon skolhygienisk övervakning av betydelse.

Trots att den övervägande delen av folkskolebarnen, 87 procent, sålunda
står under viss hälsokontroll av läkare och detta tack vare kommunala och enskilda
initiativ — i sistnämnda hänseende vill jag särskilt framhålla svenska
skolläkarföreningens insatser — så återstår likväl mycket att göra på ifrågavarande
område, innan förhållandena kunna anses tillfredsställande. Ett oavvisligt
slutmål måste enligt skolöverstyrelsens åsikt, vilken jag delar, vara, att

Statsutskottets utlåtande nr 138.

en organisation av skolläkare och skolsköterskor uppbygges, som kan fortlöpande
vaka över hälsotillståndet hos samtliga svenska barn under skolåldern.
Den förebyggande mödravården och även barnavården under spädbarns- och
förskolåldern befinna sig under hastig utveckling, kraftigt understödd av
statsmakterna. En konsekvens härav bör, såsom i utredningen understrykes,
vara, att även skolhälsovården under statlig ledning organiseras och utbygges
på ett tillfredsställande sätt. Frågan härom har varit aktuell under flera decennier,
men tiden har hittills av olika anledningar icke ansetts mogen för
genomförandet av statliga stödåtgärder. Ett ytterligare uppskov kan jag för
egen del icke finna tillrådligt. Det nuvarande tidsläget utgör ännu ett starkt
skäl för att nu utan ytterligare tidsutdräkt förverkliga planerna på en systematiskt
genomförd, rationell skolhälsovård. Man kan icke heller på den hittills
inslagna vägen nå fram till en önskvärd likformighet och enhetlighet i
den skolhygieniska verksamheten, som möjliggör en nödvändig överblick över
verksamheten och gör den tillgänglig för rationell ledning och övervakning.
För att kunna åstadkomma en enhetlig ledning och kontroll av skolhälsovården
måste, framhåller skolöverstyrelsen, två huvudförutsättningar vara fyllda: dels
måste ett statligt organ för utövandet av ledningen och kontrollen finnas,
dels måste läkare och sköterskor finnas anställda för alla folkskolors behov.
Den första av dessa två förutsättningar föreligger numera, sedan skolöverstyrelsen
utrustats med en befattning som skolöverläkare. Den andra förutsättningen
avses bli uppfylld genom förverkligandet av nu föreliggande förslag.

Departementschefen tillstyrker på sålunda anförda skäl, att statliga åtgärder
från och med nästa budgetår vidtagas för att rationalisera och effektivisera
skolhälsovården.

Beträffande den skolhygieniska verksamhetens organisation
har departementschefen anslutit sig till ett av skolöverstyrelsen,
på skolöverläkarens föredragning, framlagt förslag. Beträffande innebörden
av den skolhygieniska verksamhet, som sålunda förordas, anför departementschefen
sammanfattningsvis i huvudsak följande:

Huvudmomenten i skolhälsovården, sådan den i utredningen skisserats,
komma att bli dels en årlig läkarundersökning av samtliga skolbarn i
vissa klasser, dels dessemellan skeende särskilda undersökningar av klena
eller sjukliga s. k. »kontrollbarn», och av de barn, som — utan att ha antecknats
som »kontrollbarn» — av målsmän, lärare eller skolsköterska hänvisats
till skolläkaren för särskild undersökning. Klassundersökningar torde i enlighet
med skolöverstyrelsens förslag böra äga rum av folkskolans första och
sista årsklasser samt därjämte av en mellanliggande årsklass. För varje undersökt
barn avses komma att upprättas ett riksgiltigt s. k. »hälsokort», försett
med nödiga anteckningar angående lärjungarnas hälsotillstånd m. m. och avsett
att framdeles åtfölja lärjungen vid flyttning till annan skola. Vid undersökningarna
skall det ankomma på läkaren att vidtaga lämpliga åtgärder i
form av råd, instruktioner, vårdhänvisningar etc. för vidmakthållande eller
förbättrande av barnens hälsotillstånd. Barn, som behöva särskild övervakning
och tillsyn, komma sedermera att av läkaren med sköterskans bistånd
kontinuerligt övervakas ur hälsosynpunkt. Givet är emellertid, att även såväl
lärare som målsmän måste aktivt engageras för samarbete med läkare och
sköterskor i skolhälsovårdens tjänst. En intensiv upplysningsverksamhet blir

Statsutskottets utlåtande nr 138.

därför ett viktigt led i arbetet för en förbättrad hälsovård bland skolbarnen.
Jag återkommer därtill i det följande.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, kan en utbyggd skolläkar- och skolsköterskeorganisation
bli ett viktigt hjälpmedel för att komma till rätta med
åtskilliga skolproblem av mera speciell natur, såsom övervakning av mindre
begåvade eller psykopatiska barn, hjälpklassbarn, barn med tal-, hörsel- eller
synfel, sockersjuka barn etc. Skolläkar- och skolsköterskeinstitutionen kan
vidare få stor betydelse för organiserandet av en ändamålsenlig skolbarnsbespisning,
för yrkesvägledning, för kontrollen av skollokalernas ändamålsenliga
beskaffenhet, för gymnastik- och friluftsundervisningen, för tuberkulosens bekämpande,
för sexualundervisningen m. m. Jag hänvisar i dessa hänseenden
till den av skolöverstyrelsen lämnade redogörelsen (propositionen sid. 11 ff.).

Beträffande skolläkarens uppgifter och skolläk arkårens
rekrytering inhämtas av propositionen bland annat följande.

Skolläkarens uppgifter sammanfattas av skolöverstyrelsen på följande sätt.

Det skall åligga skolläkaren

1. att följa lärjungarnas själsliga och kroppsliga utveckling samt hälsotillstånd
och att i samarbete med målsmän, lärare och skolsköterskor vidtaga åtgärder
för bevarande av ungdomens hälsa och för dess fostrande till sunda levnadsvanor
med beaktande av miljön både i hem och skola,

2. att följa sjuka, klena och av sjukdom särskilt hotade lärjungars tillstånd
och vidtaga lämpliga åtgärder i detta sammanhang,

3. att vidtaga förebyggande åtgärder emot smittsamma sjukdomar bland
lärjungar, lärare och övriga tjänsteinnehavare i skolorna,

4. att i iakttagna fall av sjukdom giva de första vårdhänvisningarna och
lämna de råd och anvisningar till botande av sådan, som utan nämnvärd tidsutdräkt
kan ske vid de vanliga skolundersökningarna, då behov av kontinuerlig
vård sedermera icke kan antagas komma att föreligga, ävensom att vid i
skolan inträffande olycksfall och fall av plötslig sjukdom, där så ske kan, lämna
tillfällig vård,

5. att biträda vid ungdomens yrkesvägledning i de fall, där medicinska skäl
det påfordra,

6. att utöva rådgivande verksamhet i hygieniskt avseende rörande skollokaler
m. m. till skolmyndigheternas tjänst,

7. att vara förman för skolsköterskan och organisera, leda och övervaka
hennes verksamhet samt

8. att årligen avgiva berättelse över verksamheten.

Såsom kommentar till denna uppräkning av skolläkarens huvudsakliga
uppgifter hänvisar skolöverstyrelsen — med instämmande — i följande av
medicinalstyrelsen år 1937 gjorda uttalande i ämnet:

Det bör betonas, att den skolhygieniska verksamheten till sin natur är förebyggande,
d. v. s. att den syftar till att bevara hälsan hos barnen genom
profylaktiska åtgärder och att genom hänvisning i vissa fall av sjuka barn
till kikare medverka till att dessa barn få tidig och erforderlig läkarvård.
Emellertid visar det sig i praktiken, vilket också bekräftas av bland annat
undersökningarna av skolbarn i de nordliga gränstrakterna, att en strikt uppdelning
av läkarvården i förebyggande och terapeutisk icke kan uppehållas.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Det är helt naturligt att vid den allmänna undersökningen av skolbarnen i de
större städernas skolor läkaren där icke kan giva alla de ordinationer, som
de sjuka barnen skulle behöva få. På landsbygden och i mindre samhällen,
där skolläkaren samtidigt är tjänsteläkare och därför ofta den enda läkaren i
orten, kan däremot en sådan differentiering av läkarverksamheten icke på
samma sätt upprätthållas. Ingen skulle förstå meningen med att läkaren vid
sin undersökning av barnen i skolan meddelade dem, läraren eller föräldrarna,
att ett barn vore sjukt och att de därför borde söka honom på hans mottagning,
men ej samtidigt lämnade någon anvisning om behövliga åtgärder för
sjukdomens behandling. Det har därför på landsbygden som regel blivit
praxis, att i samband med skolundersökningen lämnas de råd och anvisningar
till botande av sjukdom, som utan alltför stor tidsutdräkt kunna givas i samband
med undersökningen. Denna praxis torde man ej böra frångå, varmed
naturligtvis icke är sagt, att läkaren bör åtaga sig alla sjukdomsfall, som konstateras
vid undersökningen. En stor del behöver ytterligare undersökning
och kontroll, och dessa måste han hänvisa till sin mottagning eller till annan
läkare respektive till sjukvårdsinrättning. Behandlingen av sådana fall kan icke
anses tillhöra läkarens direkta åligganden i egenskap av skolläkare.

Beträffande skolläkarkårens rekrytering förutsätter medicinalstyrelsen,
att för landsbygdens och de smärre städernas vidkommande skolläkargöromålen
i första rummet skola ankomma på vederbörande tjänsteläkare. I
städer med 10 000 invånare eller däröver liksom på landsbygden, när särskilda
förhållanden göra det lämpligt, borde kunna anställas skolläkare, som
icke vore tjänsteläkare. Skolöverstyrelsen hänvisar, med eget instämmande,
till följande av medicinalstyrelsen år 1937 gjorda uttalande i denna fråga.

Vad beträffar frågan örn vilka som böra vara skolläkare anser medicinalstyrelsen,
att för landsbygdens del och i smärre städer i första rummet tjänsteläkarna
äro lämpade att tagas i anspråk för denna uppgift, något som också i
stor utsträckning redan skett inom de kommuner, där skolhygienisk verksamhet
bedrives. Tjänsteläkarnas allmänna utbildning och hela deras verksamhet
göra dem väl skickade att omhänderhava ifrågavarande uppgift, och det torde
ej stöta på större svårigheter att anordna specialutbildning i skolhygien och
därmed sammanhängande frågor för de tjänsteläkare, som behöva sådant tillskott
i sin allmänna läkarutbildning. Redan nu meddelas vid de två årliga
kurserna i socialhygien och socialmedicin för tjänsteläkare undervisning i bland
annat skolhygien, hälsovård för barn och ungdom, tuberkulosbekämpandet och
psykisk hälsovård. I dessa kurser deltaga 30 läkare årligen. I städer med
10 000 invånare eller därutöver liksom på landsbygden, när särskilda förhållanden
göra det lämpligt, kunna anställas skolläkare, som icke äro tjänsteläkare.

Skolöverstyrelsen föreslår, att skolläkarens minimiarvode skall fastställas
till ett belopp av 2 kronor 75 öre per år och skolbarn inom vederbörande
skoldistrikt. Statsbidrag skulle utgå med 50 procent av kostnaderna för skolläkararvodena.
Såsom villkor för statsbidraget skulle gälla bland annat
följande.

Verksamheten skall bedrivas enligt allmän plan, som av skolöverstyrelsen
i samråd med medicinalstyrelsen godkänts.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Statsbidrag utgår endast under förutsättning, att huvudmannen dels till
skolläkaren utgiver årlig ersättning med minst 2 kronor 75 öre för varje barn
i skoldistriktet, för vilket statsbidrag erhålles, dels ersätter kostnaderna för
läkarens och i förekommande fall sköterskans resor.

Statsbidrag må utgå till skoldistrikt endast örn verksamheten är genomförd
vid distriktets samtliga skolor.

Skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag har i princip tillstyrkts av styrelsen
för svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska landskommunernas
förbund, styrelsen för svenska skolläkarföreningen, medicinalstyrelsen och
riksräkenskapsverket. Medicinalstyrelsen har därvid — under erinran om att
tjänsteläkarorganisationen ännu icke nått den utbyggnad, som vore oundgängligen
nödvändig för planens realiserande över hela landet — ifrågasatt
lämpligheten av att uppställa såsom statsbidragsvillkor, att verksamheten
skulle vara genomförd vid skoldistriktets samtliga skolor. Statskontoret har
ansett det böra övervägas, om icke skolhälsovården skulle kunna inrymmas
i provinsialläkarnas tjänstgöringsskyldighet utan särskild ersättning. Alternativt
borde övervägas, om icke hela den skolhygieniska verksamheten skulle
kunna anförtros åt särskilda för ändamålet heltidsanställda skolläkare, förslagsvis
26 för hela landet. Statskontorets uppslag ha avstyrkts av skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen i gemensamt yttrande, beträffande vilket
hänvisas till den i propositionen (s. 37 ff.) lämnade redogörelsen.

Departementschefen har i fråga om skolläkarna för egen del anfört följande.

Skolläkargöromålen böra i enlighet med skolöverstyrelsens förslag för
landsbygdens och de mindre städernas vidkommande i allmänhet ankomma
på vederbörande tjänsteläkare. Skoldistrikt, som ha möjlighet att anställa
särskilda skolläkare, böra dock vara oförhindrade därtill. Inom större,
tättbebyggda orter med omkring 10 000 invånare eller mera böra särskilda
skolläkare anställas. I detta sammanhang erinrar jag, att statskontoret
ansett det böra upptagas till övervägande, huruvida icke provinsialläkarna
skulle kunna åläggas att fullgöra skolläkargöromålen utan gottgörelse. För
egen del får jag med anledning härav i likhet med medicinalstyrelsen framhålla,
att en sådan skyldighet icke torde kunna åläggas ifrågavarande tjänstemän
annat än i samband med en lönereglering. Statskontorets uppslag, att för
skolhälsovården på landsbygden skulle anställas ett antal skolläkare med heltidstjänstgöring,
synes icke heller för närvarande vara genomförbart; jag hänvisar
till vad skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen därom anfört.

Beträffande storleken av det arvode, som bör tillkomma provinsialläkare,
som tillika är skolläkare, föreslog medicinalstyrelsen i sin år 1937 framlagda
utredning, att årsarvodet borde bestämmas till 2 kronor för varje i vederbörande
skoldistrikts folkskolor inskriven lärjunge, medan skolöverstyrelsen nu förordnar
ett årsarvode av 2 kronor 75 öre för varje sådan lärjunge. Den nu ifrågasatta
höjningen betingas av den ökning av arbetsuppgifterna, som föreslås i
förhållande till 1937 års förslag. Statskontoret synes ha ansett arvodet vara
för högt beräknat; jag erinrar i detta sammanhang, att statskontoret i sitt
yttrande över 1937 års förslag icke gjorde någon invändning mot att arvodet
bestämdes till 2 kronor per barn och år. Styrelsen för landskommunernas
förbund har förklarat sig anse mindre lämpligt att föreskriva ett visst minimi -

Statsutskottets utlåtande nr 138.

arvode, enär exempel funnes på att skoldistrikt kunnat ordna en förebildlig
skolläkarverksamhet för lägre kostnad än det nu föreslagna minimiarvodet.
Gentemot sistnämnda erinran må framhållas, att man icke gärna kan begära,
att tjänsteläkarna skola påtaga sig de betungande skolläkargöromålen, därest
icke samtidigt ett skäligt arvode garanteras dem. Det synes därför erforderligt,
att staten fastställer en viss, icke alltför snävt tillmätt minimiersättning.
Arvodet bör givetvis utmätas i rimligt förhållande till arbetsuppgifternas art
och omfattning.

En av svenska skolläkarföreningen år 1937 företagen undersökning gav vid
handen, att skolläkararvodet i allmänhet — i 954 fall av 1 032 — utgick
med visst arvode per undersökt barn. Arvodena grupperade sig på följande
sätt:

i	10 fall kronor 3	—	per	barn
»	260	»	»	2	—	»	»
	475	»	»	1	50	»	»
	54	»	»	1	25	»	»
»	150	»	»	1	—	»	»
»	5	»	»	0	50	»	».

Beträffande dessa arvoden är att märka, att arvodet i regel hänförde sig
till en engångsprestation, en läkarundersökning utförd vid ett enstaka tillfälle.
Det arvode, som nu är i fråga, avser dels en årlig läkarundersökning av vissa
årsklasser barn, dels ock en kontinuerlig övervakning av alla de skolbarn,
som av särskild anledning uttagas som »kontrollbarn». Dessutom avses att
på skolläkaren lägga en hel del andra krävande uppgifter av såväl sjukvårdande
som rådgivande och organisatorisk natur. I betraktande av dessa väsentligt
vidgade uppgifter synes det skäligt, att minimiarvodet icke sättes lägre
än till kronor 2: 50 för år och folkskolelära inom vederbörande distrikt.

Mot skolöverstyrelsens förslag beträffande skolläkarnas huvudsakliga
arbetsuppgifter har jag icke funnit anledning till erinran, liksom ej heller
mot vad skolöverstyrelsen anfört beträffande skolhälsovårdens allmänna
inriktning. Jag vill särskilt understryka, att den skolhygieniska verksamheten
i första hand bör vara av förebyggande, hälsovårdande natur och
icke sjukvård i egentlig mening. Givet är emellertid, att denna gränslinje i
praktiken icke kan eller bör strängt upprätthållas, särskilt icke på landsbygden,
där skolläkaren och tjänsteläkaren förutsättas i allmänhet vara samma
person. Detta har även kommit till uttryck i punkt 4 av den av skolöverstyrelsen
gjorda sammanställningen av skolläkarens huvuduppgifter, där det
angives, att skolläkaren har att i iakttagna fall av sjukdom giva de första
vårdhänvisningarna och lämna de råd och anvisningar till botande av sådan,
som utan nämnvärd tidsutdräkt kan ske vid de vanliga skolundersökningarna,
då behov av kontinuerlig vård kan antagas icke komma att sedermera föreligga,
ävensom att vid i skolan inträffande olycksfall och fall av plötslig sjukdom,
där så ske kan, lämna tillfällig vård. Närmare än så synes man icke
kunna precisera gränsdragningen mellan vederbörande läkares uppgifter som
skolläkare och som sjukvårdande tjänsteläkare. Hur denna huvudregel kan
komma att tillämpas i praktiken torde få överlämnas åt vederbörande läkares
omdöme. Jag finner sålunda icke erforderligt att, på sätt medicinalstyrelsen
synes ha ansett önskvärt, närmare ingå på ersättningsfrågan i vissa gränsfall.
Det må dock framhållas, att särskild ersättning icke är avsedd att utgå för
den sjukvårdande verksamhet, läkaren i egenskap av skolläkare utövar, i den

Statsutskottets utlåtande nr 138.

mån det är uppenbart, att ifrågavarande sjukvård instruktionsenligt åvilar
honom i sådan egenskap.

En förutsättning för att det av mig förordade programmet för skolhälsovårdens
rationalisering och utbyggnad skall kumla genomföras torde vara,
att skoldistrikten erhålla ett skäligt bidrag till kostnaderna för dess realiserande.
Det torde icke för närvarande böra ifrågasättas, att staten skulle påtaga
sig hela kostnaden. I stället ger jag min anslutning till förslaget om beviljande
av statsbidrag till skoldistrikt, som anordna skolhälsovården i enlighet
med av skolöverstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen godkänd plan.
Statsbidrag synes på föreslaget sätt böra utgå med 50 procent av kostnaderna
för gäldande av det av mig förordade minimiarvodet åt skolläkaren, d. v. s.
med för helt budgetår 1 krona 25 öre för varje skolbarn vid vederbörande skoldistrikts
folk- och småskolor. Vid fullt utbyggd skolläkarorganisation kunna
de årliga kostnaderna för detta statsbidrag sålunda beräknas till 625 000
kronor vid ett barnantal av 500 000 och 750 000 kronor vid ett barnantal av
600 000. Barnantalet utgjorde vårterminen 1942 cirka 530 000 och torde för
närvarande vara i stort sett detsamma, vilket motsvarar en årskostnad för
statsbidrag av omkring 660 000 kronor.

Såsom statsbidragsvillkor torde böra krävas, att skolhälsovården genomförts
vid distriktets samtliga skolor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att avgöra, huruvida avsteg undantagsvis må göras från denna princip.

Beträffande frågan örn kostnaderna för skolläkarnas resor
inhämtas av propositionen bland annat.

Skolöverstyrelsen föreslår, att statsbidrag skall utgå till bestridande av
skolläkarnas resekostnader efter samma grunder som gälla för statsbidrag
till resekostnaderna för läkares hembesök hos spädbarn, d. v. s. med 70 procent
i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 60 procent i Västernorrlands,
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent
inom riket i övrigt. Överstyrelsen anför i detta hänseende.

År 1937 framhöll medicinalstyrelsen svårigheten i att giva en något så när
exakt beräkning av de kostnader, som kunna uppkomma genom läkarnas
resor till skolorna. Därvid framhölls, att en del av dessa resor kunde utföras
i samband med provinsialläkarnas andra resor i tjänsten såsom resor för vaccination
eller för tillsyn av sinnessjuka m. m., varigenom inga särskilda resekostnader
skulle förorsakas för skolbarnsundersökningarnas del. Enligt medicinalstyrelsens
mening måste det anses vara nödvändigt, att enhetlighet och
stadga skapas även i fråga om bestridandet av dessa för den skolhygieniska
verksamheten ofrånkomliga kostnader. Härvidlag borde man som en allmän
princip kräva, att resorna läggas efter en allmän plan, som uppgjorts av
tjänsteläkaren i samråd med skolstyrelsen. Vidare kunde man utgå ifrån,
att resor till mindre skolor endast torde behöva förekomma en gång årligen.
Resor för undersökning av de s. k. kontrollbarnen borde i regel för mindre
skolor helt och för större skolor ej sällan kunna undvikas, i det att dessa barn
för de fall, där kontrollen ej kunde ske genom skolsköterska under skolläkarens
ledning, ofta lämpligen torde kunna transporteras till läkarens närmaste
mottagningslokal, den ordinarie eller en av mera tillfällig karaktär.

För medicinalstyrelsens beräkning av kostnaderna förelåg följande hållpunkter.
På landsbygden funnes omkring 14 000 skolhus. Det beräknades,

Statsutskottets utlåtande nr 138.

att dessa årligen skulle komma att besökas av 350 läkare (provinsialläkare
och en del extra provinsialläkare), varför varje läkare i medeltal antogs behöva
besöka 40 skolor årligen. Medicinalstyrelsen antog, att varje läkare årligen
för angivet ändamål skulle komma att resa cirka 80 mil.

Medicinalstyrelsen anförde vidare, att vad angår statsbidrag till resekostnaderna
detta kunde tänkas utgå antingen per år och antal skolbarn i skoldistriktet
eller ock i viss relation till de verkliga kostnaderna. Utginge bidrag
enligt den första principen, kunde man måhända räkna med större sparsamhet
vid planeringen av resorna. Genom riksdagens beslut år 1937 angående
statsbidrag till kostnaderna för resor för hembesök hos spädbarn utgår emellertid
bidrag enligt den senare principen med viss procent av de verkliga kostnaderna.
Denna procent hade satts olika i olika delar av landet och utgjorde
70 i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, 60 i Västernorrlands, Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län samt 50 inom riket i övrigt. Med
hänsyn till att båda vårdformerna — spädbarnsvården och skolläkarvården
— äro förebyggande borde konsekvensen fordra, att statsbidrag utginge även
för läkarnas resor för skolbarnsundersökningar. Som bidragsgrund ville medicinalstyrelsen
förorda, att statsbidraget finge utgå enligt enahanda, nyss antydda
grunder, som bestämts skola gälla för statsbidrag till resekostnaderna
för hembesök hos spädbarn (SFS 1937: 745 § 6, punkt 4). Emot denna princip
har överstyrelsen intet att erinra.

Medicinalstyrelsen, som utgick från de folkmängdssiffror, som förelåge den
1 januari 1937, fann sig böra utgå ifrån, att det genomsnittliga statsbidragsprocenttalet
i varje fall icke skulle komma att överstiga 60. Statsbidraget för
varje läkares årliga resor skulle alltså i genomsnitt uppgå till högst 60 procent
av de verkliga resekostnaderna.

Som folkmängden den 1 januari 1941 på länens landsbygd fördelade sig
med 9,0 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 70 procent, med
16,7 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 60 procent och med
74,3 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 50 procent, kan man
utgå ifrån, att det genomsnittliga statsbidragsprocenttalet i varje fall icke
skulle komma att överstiga 60. Sålunda skulle statsbidraget för varje läkares
årliga resor om 80 mil i genomsnitt uppgå till en kostnad motsvarande den
totala kostnaden för 48 mils resa. Medelkostnaden per mil torde ungefärligen
kunna beräknas till 4 kronor 50 öre (taxebil 5 kronor och egen bil 4 kronor).
Statsbidraget skulle då utgå med (350 X 48 X 4,5 =) 75 600 kronor per år.

Riksräkenskapsverket ifrågasatte i sitt yttrande över ifrågavarande förslag,
huruvida icke utgifterna för skolläkarnas resor borde förskotteras av landstingen.
Ämbetsverket anförde följande.

Vidkommande det administrativa förfarandet i samband med rekvisition
och redovisning av statsbidragen bör detsamma enligt riksräkenskapsverkets
mening ordnas så, att onödig omgång undvikes. Av skolöverstyrelsens
förslag synes framgå, att vederbörande huvudman skulle förskjuta
kostnaderna och därefter hos statskontoret respektive länsstyrelserna göra
ansökan örn statsbidrag till kostnaderna. Vad särskilt angår skolläkarnas
resekostnader må därvid beaktas, att svårigheter kunna uppstå att fördela
kostnaderna på olika skoldistrikt, enär skolläkaren vid en och samma
tjänsteresa i regel torde komma att besöka skolor inom skilda skoldistrikt.
Ifrågasättas kan, huruvida icke resekostnaderna för såväl skolläkare
som skolsköterskor borde förskjutas av landstingen, vilka enligt vad

Statsutskottets utlåtande nr 138.

synes framgå av skolöverstyrelsens förslag förutsättas skola bidraga till
kostnaderna för verksamheten. Riksräkenskapsverket finner ändamålsenligt
att förskottsförfarande icke tillämpas vid statsbidragens utbetalande.

Beträffande frågan örn kostnaderna för skolläkamas resor har departementschefen
för egen del anfört följande.

Statsbidrag torde även böra utgå till kostnaderna för reseersättning åt skolläkare.
I enlighet med överstyrelsens förslag torde bidraget böra utgå med viss
procent av de verkliga kostnaderna. Överstyrelsen har för egen del upptagit
ett av medicinalstyrelsen år 1937 framlagt förslag, att bidrag skulle utgå med
samma procenttal, som gälla för statsbidrag till resekostnaderna för hembesök
hos spädbarn enligt kungörelsen 1937: 745 angående statsbidrag till förebyggande
mödra- och barnavård, d. v. s. med 70 procent inom Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län, med 60 procent inom Västernorrlands, Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent inom riket i
övrigt. Motivet för en differentiering av statsbidraget på detta sätt är givetvis
en önskan att utjämna kostnaderna för reseersättning mellan å ena sidan de
glesare befolkade och i allmänhet mera skattetyngda kommunerna i norra
Sverige och å andra sidan de mera tätt bebyggda södra delarna av riket.
Detta syfte synes beaktansvärt men bör enligt min mening leda till en något
större differentiering än den föreslagna. Det bör nämligen beaktas, att resekostnaderna
enligt nyssnämnda kungörelse bäras av de ekonomiskt mera bärkraftiga
landstingen, medan kostnaderna för skolläkarnas resor komma att
bestridas av skoldistrikten. Riksräkenskapsverket har visserligen ifrågasatt,
huruvida icke resekostnaderna även i sistnämnda fall borde förskotteras av
landstingen med hänsyn till svårigheterna att fördela dessa kostnader rättvist
mellan skoldistrikten i de fall, då två eller flera sådana beröras av skolläkarens
resor, men då skoldistrikten även framdeles avses skola vara huvudmän för
skolhälsovården, anser jag mig av principiella skäl icke kunna förorda riksräkenskapsverkets
förslag. Beträffande statsbidragets storlek förordar jag med
beaktande av det anförda, att detsamma må utgå med 90 procent inom Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län, med 70 procent inom Västernorrlands,
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent
inom övriga län. Jag förutsätter, att statsbidrag ej skall utgå för resor, företagna
enbart inom stad, köping eller municipalsamhälle. Jag vill understryka
vikten av att resorna läggas efter en plan, som uppgjorts av skolläkaren i
samråd med skolstyrelsen, varvid i besparingssyfte reseprogrammet bör läggas
upp så, att resorna för skolhälsovården i största möjliga utsträckning kombineras
med andra resor i tjänsten.

Kostnaderna för statsbidrag till reseersättning åt skolläkare vid fullt utbyggd
organisation torde i anslutning till skolöverstyrelsens beräkning kunna
uppskattas till i runt tal 90 000 kronor för år.

I fråga om resekostnaderna anio res i motionen I: 203 i huvudsak följande.

Under förutsättning av en resekostnad av 5 kronor per mil skulle resekostnaderna
vid bifall till departementschefens förslag fördela sig sålunda:

Statsutskottets utlåtande nr 138.

	Övre Norrland 90 %	Nedre Norrland, Värmland och Dalarna 70 %	Övriga Sverige 50 %
Statens bidrag kr.	Kommu- nens bidrag kr.	Statens bidrag kr.	Kommu- nens bidrag kr.	Statens bidrag kr.	Kommu- nens bidrag kr.
1 mil ä 5,00 = 5,00 ....	4,B0	—,50	3,50	1,50	2,50	2,50
2 > » 5,00 = 10,00 ....	9,00	1,00	7,00	3,00	5,00	5,00
3 » » 5,00 = 15,00 ....	13,65	1,35	10,50	4,50	7,50	7,50
4 » » 5,00 = 20,oo ....	18,20	1,80	14,00	6,00	10,00	10,00
5 » > 5,oo = 25,oo ....	22,50	2,50	17,50	7,50	12,50	12,50
6 > > 5,00 = 30,00 ....	27,00	3,00	21,00	9,00	15.00	15,00

Avsikten med statsbidraget till dessa resekostnader synes främst böra vara
den att bringa lättnad till de landskommuner, som på grund av sitt läge bliva
betungade med dryga utgifter härför. Sådana landskommuner finnas här
och var i riket och icke enbart i de nordliga bygderna. Man kan särskilt peka
på Älvsborgs län och smålandslänen. Därjämte komma troligen icke alla
provinsialläkare att ägna sig åt skolläkarverksamhet, varför tjänsteresorna
kunna bli längre än inom provinsialläkardistriktet. Å andra sidan måste man
säga, att det norrländska kustlandet och älvdalarna därstädes äro lika tättbebyggda
som orterna söderut i riket. Genom den föreslagna resekostnadsfördelningen
vinna dessa en betydande lättnad gent emot södra delarna av landet,
mot vilket förhållande jag dock icke riktar mig med någon anmärkning.
Vad jag syftar till, det är, att avlägset belägna kommuner i alla delar av landet
böra få samma förmåner i nu berörda avseende.

För att enklast nå detta syftemål kunde man sätta in statsbidraget först
sedan varje kommun själv fullgjort en viss prestation, d. v. s. betalt en viss
del av resekostnaden. Därutöver skulle statsbidraget taga vid och gälda resten
av hela resekostnaden. På så sätt finge de avlägset belägna kommunerna inom
hela landet en god, effektiv och rättvis hjälp. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar
finnes det på landsbygden 14 000 skolhus, som skulle besökas av
350 läkare i regel endast en gång årligen. Samtliga resekostnader beräknas
till 126 000 kronor, vilket dock torde vara lågt räknat. Härav äskas 90 000
kronor i statsbidrag. Genom att låta skolläkaren upptaga en avgift, förslagsvis
av 3 kronor vid varje besök, skulle 14 000 X 3 = 42 000 kronor inflyta,
varefter resten finge utgå av statsmedel. Någon höjning av det begärda
anslaget behöver därför icke vidtagas, örn den av mig föreslagna metoden för
resebidragets fördelning vinner riksdagens godkännande.

Beträffande skolsköterskorna och deras uppgifter inhämtas
av propositionen i huvudsak följande.

Skolöverstyrelsen framhåller, med hänvisning till sin uttalade uppfattning
om den skolhygieniska verksamhetens uppgift och läkarens roll däri, såsom
uppenbart, att några få allmänna läkarundersökningar av skolornas elever
under skoltiden ingalunda motsvara de krav, som böra uppställas på verksamheten
i dess helhet, utan jämte nämnda undersökningar måste dessutom

Statsutskottets utlåtande nr 138.

en fortlöpande, förebyggande hälsoövervakning av lärjungarna och deras miljö
i hem och skola äga rum. För att sådan övervakning på ett effektivt sätt skall
kunna ske, måste sköterskor anställas.

Skolsköterskan bör enligt överstyrelsens mening ha till uppgift att under
skolläkarens förmansskap och i enlighet med hans instruktioner

1. följa lärjungarnas själsliga och kroppsliga utveckling samt hälsotillstånd
och i samarbete med målsmän, skolläkare och lärare vidtaga åtgärder för bevarande
av ungdomens hälsa och för dess fostran till sunda levnadsvanor med
beaktande av miljön både i hem och skola,

2. följa sjuka, klena och av sjukdom särskilt hotade lärjungars hälsotillstånd,

3. vidtaga förebyggande åtgärder emot smittsamma sjukdomar bland lärjungar
och lärare samt

4. vid i skolan inträffade olycksfall och fall av plötslig sjukdom, där så kan
ske, lämna tillfällig vård.

Beträffande rekryteringen av skolsköterskekåren framhåller överstyrelsen,
att i stad med 10 000 invånare eller därutöver särskild skolsköterska i regel
borde anställas. Överstyrelsen utgår ifrån, att i allmänhet en skolsköterska
i heltidsanställning blir fullt sysselsatt vid ett elevantal av cirka 1 500. Man
borde utgå ifrån, att i städer med över 20 000 invånare heltidsanställd sköterska
eller flera dylika borde finnas. I Stockholm med dess 28 434 lärjungar
skulle alltså erfordras cirka 19 sköterskor (f. n. 19) och i Göteborg med dess
19 726 elever cirka 13 sköterskor (f. n. 11).

Genom riksdagens beslut rörande omorganisationen av distriktsvården och
därav föranledd författning rörande statsbidrag till sagda vård (SFS
1935: 428) hade möjligheter skapats, framhåller överstyrelsen vidare, att genom
anställande av distriktssköterskor även få skolsköterskor i alla delar av
landet. Man syntes böra tänka sig utvecklingen av den skolhygieniska organisationen
ske parallellt med och beroende av genomförandet av den nya
distriktssköterskeorganisationen. Möjligheter förelåge redan nu att provisoriskt
utnyttja vissa andra redan befintliga sköterskor som skolsköterskor.

I fråga om kostnaderna för skolsköterskorna anför överstyrelsen, att då
skolsköterskeuppgifterna syntes kunna åläggas distriktssköterskorna inom
ramen för deras instruktion, syntes anordningen icke behöva medföra några
ökade kostnader för statsverket. I de fall, då skolsköterskor med heltidssysselsättning
skulle anställas, borde deras avlönande liksom hittills ske genom
anslag från vederbörande kommun utan anlitande av statsbidrag.

Däremot syntes man enligt skolöverstyrelsen böra tänka sig statsbidrag
till skoldistrikten för deras utgifter för skolsköterskornas resor. Härom anför
överstyrelsen följande.

Vad angår kostnaderna för distriktssköterskas resor i egenskap av skolsköterska
synas dessa icke behöva bli särskilt stora. Vid de regelbundna
undersökningarna åtföljer hon ofta läkaren i dennes tjänstebil. Vid kontrollundersökningarna
i skola eller besök i hemmen kan och bör hon kombinera
dessa resor, så att hon vid besök på en plats söker förena flera olika uppdrag;

Statsutskottets utlåtande nr 138.

sådana resor bekostas då av distriktsvårdsstyrelsen. För de undantagsfall, att
distriktssköterskan för ändamål, varom här är fråga, är nödsakad att företaga
resa som föranleder särskild kostnad, torde statsbidrag böra utgå efter
samma grunder som de ovan för statsbidrag till läkarnas resor för skolbarnsundersökningar
föreslagna.

Medicinalstyrelsen fann oöverstigliga svårigheter möta att närmare beräkna
det härför erforderliga anslagsbeloppet och föreslog efter hypotetisk
beräkning, att statsbidrag av förslagsanslags natur skulle beviljas för budgetåret
1938/39 till skoldistrikt såväl för skolläkarnas resor som för dem av
distriktssköterskornas resor i egenskap av skolsköterska, vilka måst föranleda
särskild kostnad med tillhopa 35 000 kronor, i vilket belopp skulle ingå ett
belopp av 27 000 kronor för skolläkarnas resor.

Där särskild skolsköterska vore anställd utan att tillhöra distriktsvårdsorganisationen,
syntes kostnaderna för hennes resor i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag av år 1937 böra åvila huvudmannen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Den av skolöverstyrelsen framlagda planen för skolhälsovården förutsätter
även anlitande av skolsköterskor. Den kontinuerliga hälsokontroll under skolåren,
som uppställts som den skolhygieniska verksamhetens mål, kan ej bemästras
av läkaren ensam i samarbete med lärare och målsmän. Härför fordras
även insatser av skolsköterskor. I städer med över 20 000 invånare böra,
framhåller överstyrelsen, anställas särskilda skolsköterskor. Det anses, att en
skolsköterska blir fullt sysselsatt vid ett elevantal av cirka 1 500. I skoldistrikt
av mindre storleksordning beräknas vederbörande distriktssköterskor
kunna anlitas för bestridande av skolsköterskegöromålen. Intill dess distriktsvårdsorganisationen
blivit fullt utbyggd, anser skolöverstyrelsen möjligheter
föreligga att provisoriskt utnyttja vissa andra redan befintliga sköterskor som
skolsköterskor. — Mot nu angivna, av medicinalstyrelsen och skolöverläkaren
uppgjorda plan för skolsköterskeorganisationens genomförande har jag
icke funnit anledning till erinran.

I den män distriktssköterskorna sålunda tagas i anspråk såsom hjälpkrafter
åt skolläkarna, förutsättas deras arbetsuppgifter komma att uttagas inom
ramen för deras tjänstgöringsskyldighet såsom distriktssköterskor, varför särskild
ersättning för skolsköterskeuppgifterna beräknats icke vara erforderlig.
I vad mån distriktssköterskeorganisationen härigenom kan komma att i vissa
fall behöva vidgas, torde framdeles böra bli föremål för vederbörande myndigheters
uppmärksamhet. I samband därmed vill jag erinra om svenska skolläkarföreningens
uppslag att på detta område anställa distriktssköterskor efter
kategoriindelning i stället för geografisk indelning. Medicinalstyrelsen torde
även böra taga under övervägande, huruvida kungörelsen 1935: 428 angående
statsbidrag till distriktsvård bör kompletteras med hänsyn till de nya arbetsuppgifter,
som utbyggandet av skolhälsovården i enlighet med den av mig
förordade planen kommer att medföra för distriktssköterskorna.

Skolöverstyrelsen har — liksom medicinalstyrelsen i sitt förslag av år 1937
— förutsatt, att de kommuner, som avses skola anställa särskilda skolsköterskor
med skolhälsovården som huvudsaklig uppgift, själva skola bestrida kostnaderna
härför utan bidrag av statsmedel. Häremot har jag icke funnit anledning
till erinran. Det må påpekas, att det i dessa fall rör sig örn större,
ekonomiskt relativt bärkraftiga kommuner, vilka i regel redan torde ha anställt
ifrågavarande sköterskor. De skoldistrikt åter, vilka avses skola utnyttja

Statsutskottets utlåtande nr 138.

vederbörande distriktssköterskor inom skolhälsovården, förutsättas enligt skolöverstyrelsens
förslag icke komma att vidkännas några särskilda kostnader för
avlöning åt sköterskorna. Däremot innebär förslaget, att skoldistrikten skola
bestrida kostnaderna för distriktssköterskornas resor för skolhälsovårdens räkning,
varvid statsbidrag skulle utgå i enlighet med samma grunder som förordats
i fråga örn statsbidrag till ersättning åt skolläkare för deras resekostnader.
Då emellertid skolsköterskegöromålen enligt vad jag förordat komma
att åligga distriktssköterskorna såsom en tjänsteuppgift inom distriktsvården,
anser jag för egen del principiella liksom även praktiska skäl tala för att
ifrågavarande resekostnader böra bestridas av vederbörande distriktsvårdsområden.

I motionerna 1:302 och 11:2+77 anföres i huvudsak följande.

Skolsköterskornas uppgifter beräknas kunna åläggas distriktssköterskorna
inom ramen för deras instruktion, varigenom såväl stat som kommun skulle
besparas ytterligare kostnader. I städer med över 20 000 invånare utgår man
dock ifrån att en eller flera heltidsanställda skolsköterskor skola anställas.
En skolsköterska i heltidsanställning beräknas bliva fullt sysselsatt vid ett
elevantal av cirka 1 500. Kostnaderna för dessa sköterskor skola enligt förslaget
helt bäras av respektive kommuner. Beträffande de allmänna läroverken
beräknas skolläkare bliva anställda såsom hittills ehuru med något
ändrade uppgifter och med arvoden efter ändrade grunder. Läkararvoden
såväl som sköterskornas avlöningar beräknas givetvis utgå helt av statsmedel.
Enligt förslaget skola vid läroverken läkarrum med inredning, instrument
m. m. av viss standardtyp införas. Engångskostnaderna för nämnda utrustning,
som beräknas uppgå till 550 kronor per läroverk, beräknas jämväl utgå
av statsmedel. Skolhälsovården vid de högre kommunala skolorna — med
undantag för högre folkskolor, vilka jämställas med folkskolorna — föreslås
ordnad efter samma grunder som vid de allmänna läroverken och med bidrag
av statsmedel med 50 procent av läkararvoden och sköterskeavlöningar.

Mot det föreliggande förslaget vilja vi rikta vassa erinringar. Då man för
genomförande av den föreslagna välbehövliga förbättringen av skolhälsovården
ofrånkomligt måste räkna med anställande av skolsköterskor i hela den
vidd förslaget räknar med, anse vi det orimligt, att folkskolorna i städer och
större samhällen skulle helt undanhållas statsbidrag för denna verksamhet.
Alla skäl synas oss tala för att skolsköterskeverksamheten vid folkskolorna
såväl som vid övriga kommunala skolor kommer att bestridas med hjälp av
statsunderstöd upp till 50 procent. Örn så ej blir fallet, måste man helt säkert
räkna med att utbyggandet av sköterskeorganisationen vid folkskolorna, där
dock de starkaste skälen tala för dylik verksamhet, kommer att väsentligen
fördröjas och på många håll ej alls få den omfattning, som är önskvärd. Den
motivering, som skolöverstyrelsen använder för anställande av sköterskor
vid läroverken, gäller i än högre grad örn folkskolorna. Skolöverstyrelsen
säger i sitt yttrande: Erfarenheterna fran folkskolorna visa, att en sköterska
blir fullt sysselsatt med elt barnantal av 1 200—1 500. Läroverkens elever,
som på grund av delvis andra sociala förhållanden icke kunna beräknas vara
i fullt samma behov av omvårdnad från hygienisk synpunkt som folkskolornas
lärjungar, kunna vara flera per sköterska. Ett sammanlagt elevantal av
1 500—2 500 synes motivera tillsättande av en heltidsanställd läroverkssköterska.
Sådana skulle erfordras till ett sammanlagt antal av 9. I övrigt skulle
sköterskor nied deltidstjänstgöring anställas lill ett antal av 100. Härvid

Statsutskottets utlåtande nr 138.

förutsattes, att i vissa fall samma sköterska skall tjänstgöra i exempelvis
flera ej alltför långt från varandra belägna läroverksstäder. Den senare anordningen
måste ur flera synpunkter anses långt ifrån tillfredsställande. Dels
beräknas dessa resande sköterskor medhinna ett avsevärt mindre antal elever,
och dels kan dessa sköterskors kännedom örn de främmande städernas sociala
förhållanden ej bli så grundlig, som önskvärt vore. Dessutom tillkommer en
hel del extra kostnader. Ett traditionellt tänkesätt beträffande de olika skolformernas
avskildhet från varandra måtte ha förestavat ett dylikt förslag.
Mera ändamålsenligt vore väl, om man beträffande skolsköterskeinstitutionen
— och naturligtvis också beträffande skolläkarna. — sammanförde alla
på en ort befintliga elever, som enligt förslaget böra komma i åtnjutande av
skolhälsovård, och med ledning av deras sammanlagda antal anställde behövligt
antal skolsköterskor. De flesta elever skulle därigenom under hela sin
skoltid erhålla tillsyn av samma hälsovårdande krafter, något som ur effektsynpunkt
— särskilt beträffande de s. k. kontrollbamen — måste tillmätas
stort värde. Därjämte skulle stora besparingar kunna göras framför allt genom
ett minskat antal rum med utrustning för läkare och sköterskor. Man skulle
i princip kunna följa samma organisation, som ligger till grund för folktandvården
med undantag möjligen för de större städer, där elevantalet motiverar
en för varje skolform självständig anordning.

Beträffande vissa övriga frågor i samband med skolhälsovården
inom folkskoleväsendet har departementschefen anfört följande.

Vid fullt utbyggd organisation torde vid bifall till vad jag förordat i fråga
örn statsbidrag till skolhälsovård de årliga statsbidragskostnaderna kunna beräknas
till i runt tal 750 000 å 800 000 kronor.

Såsom skolöverstyrelsen påpekat, torde vissa merkostnader uppkomma för
den händelse vederbörande tjänsteläkare önskar vissa tider av året helt ägna
sig åt skolhälsovården. I sådana fall beräknas s. k. civila läkarstipendiater
komma till ökad användning. I den mån ökade kostnader för sådana läkarstipendiater
uppkomma för nästa budgetår, kan den för ändamålet i avlöningsstaten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. fl. uppförda utgiftsposten
komma att överskridas. Posten är emellertid betecknad förslagsvis.

Skolöverstyrelsen har erinrat örn behovet av särskild mottagningslokal för
läkaren vid större skolor. Svenska skolläkarföreningen har understrukit detta
uttalande och samtidigt framhållit önskemålet, att statsbidrag kunde erhållas
för anordnande av sådan lokal. Jag instämmer för egen del i vad skolläkarföreningen
i detta hänseende yttrat. Kungl. Maj:t torde framdeles böra äga medgiva,
att statsbidrag enligt kungörelsen om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
må utgå för anordnande av dylika lokaler, även om vissa merkostnader
därigenom komma att uppstå. Den för läkarundersökningen erforderliga
utrustningen torde däremot böra bekostas av vederbörande skoldistrikt
utan bidrag av statsmedel.

Den av mig förordade rationaliseringen av hälsovården inom folkskoleväsendet
torde böra successivt genomföras med början nästa budgetår. Då jag emellertid
i likhet med skolöverstyrelsen förutsätter, att statsbidraget till skoldistrikten
skall erläggas budgetårsvis i efterskott, erfordras icke något anslag
för statsbidrag under nästa budgetår.

Då jag finner det angeläget, att den till nästa budgetår planerade kursen i
skolhygien för lärare kommer till stånd, tillstyrker jag förslaget om anvisande
av ett reservationsanslag om 10 000 kronor för detta ändamål.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

I det föregående har jag framhållit vikten av att ett intimt samarbete etableras
mellan skolläkaren och skolsköterskan å ena sidan och lärare och målsmän
å andra sidan för åstadkommande av en rationell hälsovård för skolungdomen.
För att ernå ett effektivt sådant samarbete erfordras en intensiv upplysningsverksamhet.
I syfte att främja detta samarbete har skolöverstyrelsen äskat
medel för nästa budgetår till utgivande av en tryckt handledning för föräldrar
och lärare. Jag tillstyrker detta förslag och förordar i likhet med överstyrelsen,
att för detta ändamål anvisas ett reservationsanslag av 15 000 kronor. Handledningen
torde böra utarbetas under skolöverläkarens överinseende.

De förslag, jag i det föregående förordat, avse hälsovårdsarbetet inom folkskoleväsendet.
För nomadskoleväsendets vidkommande torde skolhälsovården
böra organiseras på liknande sätt med den skillnaden, att de eljest på skoldistrikten
belöpande kostnaderna helt böra bestridas av statsverket med anlitande
av anslagen till avlöningar och omkostnader för nomadskolorna. Fortsättningsskolan
torde på av skolöverstyrelsen anförda skäl tills vidare böra
lämnas å sido. I det följande ämnar jag upptaga till behandling överstyrelsens
förslag rörande skolhälsovården vid de allmänna läroverken, de högre kommunala
skolorna — inklusive de högre folkskolorna — samt folk- och småskoleseminarierna.

Av den redogörelse för de nuvarande förhållandena i fråga örn skolhälsovården,
som lämnats av departementschefen, framgår, att för närvarande
endast omkring 40 procent av folkskolebarnen stå under läkarövervakning
av tillfredsställande beskaffenhet samt att övervakning av skolsköterska förekommer
endast beträffande omkring 23 procent av folkskolornas lärjungar.
För att en hälsokontroll skall kunna anses vara av fullgod beskaffenhet fordras
emellertid enligt skolöverläkarens uppfattning, vilken utskottet för sin del
delar, en kontinuerlig övervakning under hela skoltiden, utförd av skolläkare
med bistånd av skolsköterska. Härutinnan brister det sålunda för närvarande
i icke ringa utsträckning. Utskottet vill därför uttala sin tillfredsställelse över
att genom framläggandet av nu ifrågavarande förslag ett stort steg tagits i
riktning mot en önskvärd rationalisering och utbyggnad av hälsovårdsarbetet
inom vårt skolväsen. Utskottet vill i detta sammanhang understryka den
av departementschefen uttalade åsikten, att slutmålet härvid bör vara, att
en organisation av skolläkare och skolsköterskor uppbygges, som kan fortlöpande
vaka över hälsotillståndet hos samtliga svenska barn under skolåldern.

Den skolhygieniska verksamheten inom folkskolorna skulle enligt det framlagda
förslaget i första hand bli av förebyggande, hälsovardande natur och
icke sjukvård i egentlig mening. Huvudmomenten däri skulle bli dels årliga
läkarundersökningar av samtliga skolbarn i första, sista och en mellanliggande
klass och dels dessemellan skeende särskilda undersökningar av klena
eller sjukliga s. k. »kontrollbarn» och av de barn som — utan att ha antecknats
som »kontrollbarn» — av målsman, lärare eller skolsköterska hän Bihang

till riksdagens ''protokoll 19bb. 6 sami. Nr 188. 2

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

visats till skolläkaren för särskild undersökning. För varje barn skulle komma
att upprättas ett riksgiltigt s. k. »hälsokort». Vid undersökningarna skulle det
ankomma på läkaren att vidtaga lämpliga åtgärder i form av råd, instruktioner,
vårdhänvisningar m. m. Barn, som behöva särskild övervakning och
tillsyn, skulle sedermera komma att av läkaren med sköterskans bistånd
kontinuerligt övervakas. Ett intimt samarbete mellan läkaren och sköterskan
å ena sidan samt lärare och målsmän å andra sidan förutsättes vidare komma
att äga rum.

Skolläkargöromålen skulle enligt det föreliggande förslaget för landsbygdens
och de mindre städernas vidkommande i allmänhet ankomma på vederbörande
tjänsteläkare, d. v. s. i första hand provinsialläkarna. Skoldistrikten
skulle dock vara oförhindrade att anlita även andra läkare såsom skolläkare.
Större, tättbebyggda orter med omkring 10 000 invånare eller mera förutsättas
böra anställa andra än tjänsteläkare såsom skolläkare. Skolläkaren
föreslås skola garanteras ett minimiarvode per år av 2 kronor 50 öre för varje
i vederbörande skoldistrikts folkskolor inskriven lärjunge, för vilket arvode
vederbörande skoldistrikt skulle få svara mot åtnjutande av ett statsbidrag
av 50 procent av minimikostnaden, d. v. s. 1 krona 25 öre per år och folkskolebarn.

Vid sidan av skolläkaren skulle enligt departementschefens förslag för varje
skoldistrikt finnas en skolsköterska. I skoldistrikt av mindre storleksordning
förutsättes vederbörande distriktssköterska komma att åläggas att utan
särskild ersättning tjänstgöra såsom skolsköterska, medan större skoldistrikt
(samhällen med över 20 000 invånare) förutsättas komma att anlita andra,
för ändamålet särskilt avlönade sköterskor. Statsbidrag föreslås icke för kostnader
av sistnämnda slag.

Utskottet håller i likhet med departementschefen före, att det är nödvändigt
att i största möjliga utsträckning bygga på provinsialläkar- och distriktssköterskeorganisationen
för att kunna realisera de föreliggande planerna på
skolhälsovårdens rationalisering och utbyggnad inom folkskoleväsendet, särskilt
på landsbygden. Utskottet vill emellertid framhålla, att de nuvarande
provinsialläkar- och distriktsvårdsorganisationerna — särskilt den sistnämnda
— icke ännu torde ha nått det stadium i sin utbyggnad, att de kunna
antagas komma att överallt förmå bemästra de omfattande och viktiga arbetsuppgifter,
som vid det föreliggande förslagets realiserande komma att
påläggas dem. Utskottet har sig bekant, att provinsialläkarna och distriktssköterskorna
mångenstädes redan nu ha så maktpåliggande tjänstegöromål,
att svårigheter torde möta att ytterligare öka dem. Flerstädes saknas dessutom
ännu distriktssköterskor helt och hållet, varjämte beträffande tjänster
av sistnämnda slag för närvarande vissa rekryteringssvårigheter göra sig märkbara.
Utskottet befarar, att nämnda omständigheter i viss utsträckning
komma att visa sig bli till hinders för ett realiserande i full utsträckning av

Statsutskottets utlåtande nr 138.

de uppgjorda planerna på skolhälsovårdens effektivisering. Det måste därför
enligt utskottets mening framhållas såsom angeläget, att, därest erfarenheten
skulle besanna de farhågor, varåt utskottet givit uttryck, åtgärder vidtagas
i syfte att påskynda utbyggandet av provinsialläkar- och distriktsvårdsorganisationerna.

Skolsköterskorna skulle enligt förslaget komma att i viss mån utgöra själva
ryggraden inom skolhälsovårdsorganisationen. Utan skolsköterskor kan den
skolhygieniska övervakningen nämligen icke få den avsedda effekten. Med
hänsyn härtill har utskottet icke kunnat undgå att — med beaktande av vad
härutinnan anförts i de likalydande motionerna I: 302 och II: 477 — ställa
sig tveksamt inför förslaget att kommuner, som anställt eller komma att anställa
särskilt avlönade skolsköterskor, icke skulle erhålla statsbidrag till
avlöningskostnaderna. Enligt utskottets mening tala goda skäl för att statsbidrag
med förslagsvis 50 procent må kunna utgå även för kostnader av förevarande
art, varvid icke blott samhällen med över 20 000 invånare utan
även, då särskilda skäl föreligga, jämväl mindre kommuner, vilka ha möjligheter
att anställa särskilda skolsköterskor, borde kunna komma i åtnjutande
av dylikt statsbidrag. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Majit föranstaltar
om utredning i angivna hänseenden och för riksdagen framlägger
det förslag, vartill utredningen må giva anledning.

I motionerna I: 302 och II: 477 erinras om att departementschefen för de
högre statliga och statsunderstödda skolornas vidkommande — utom beträffande
de allra minsta kommunala läroanstalterna — föreslagit anställande
av särskilt avlönade, i vissa fall heltidsanställda men i övrigt deltidsanställda
skolsköterskor. Motionärerna säga sig finna det mera ändamålsenligt om man
sammanförde alla på en ort befintliga elever och med ledning av deras sammanlagda
antal anställde behövligt antal skolsköterskor. Utskottet erkänner
det principiellt riktiga i motionärernas synpunkter. Utskottet har trots detta
icke ansett sig böra motsätta sig departementschefens nämnda förslag men
vill framhålla önskvärdheten av att så långt av organisatoriska och andra
skäl är möjligt och lämpligt, ett samarbete etableras mellan olika skolor på
en och samma ort i syfte att rationalisera och förbilliga skolhälsovården.

Med vad sålunda anförts torde motionerna I: 302 och II: 477 få anses besvarade.

Mot det föreslagna statsbidraget av 50 procent av kostnaderna för skolläkarnas
minimiarvode har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet
bortser härvid icke ifrån att många kommuner, särskilt på landsbygden,
vid genomförandet av det föreliggande förslaget komma att få sina utgifter
för folkskoleväsendet ökade. Trots detta har utskottet dock ansett sig
böra avstyrka bifall till det i motionen II: 476 framställda yrkandet, att
staten helt skulle svara för ifrågavarande kostnader.

Utskottet instämmer i departementschefens uttalande örn, att kostnaderna

Statsutskottets utlåtande nr 138.

för distriktssköterskornas resor i egenskap av skolsköterskor böra bestridas
av vederbörande distriktsvårdsområden. Kommuner, som anställa särskilt
avlönade skolsköterskor torde, på sätt departementschefen förutsatt, böra
själva svara för kostnaderna för dessas resor i tjänsten.

I fråga om kostnaderna för skolläkarnas resor föreslår departementschefen,
att statsbidrag ej skall utgå för resor, företagna enbart inom stad, köping
eller municipalsamhälle. Häremot har utskottet icke funnit anledning till
erinran. Beträffande övriga resekostnader förordar departementschefen, att
statsbidrag må utgå till bestridande av dessa kostnader med 90 procent inom
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 70 procent inom Västernorrlands,
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent
inom övriga län. Såsom motivering för den föreslagna differentieringen anför
departementschefen önskemålet att utjämna resekostnaderna mellan å ena
sidan de glesare befolkade och i allmänhet mera skattetyngda kommunerna
i norra Sverige och å andra sidan de mera tättbebyggda södra delarna av
riket. Utskottet erkänner riktigheten av den princip, som legat till grund för
nämnda förslag, nämligen att vissa lättnader böra beredas avsides liggande,
glest befolkade kommuner. I motionen I: 293 riktas dock vissa vägande erinringar
mot det sätt, varpå denna i och för sig riktiga princip kommit till
uttryck. Utskottet delar de i motionen anförda betänkligheterna och skulle
funnit det önskvärt, om ett mera rättvist och mindre schablonmässigt statsbidragssystem
hade utformats. De av departementschefen förordade statsbidragsreglerna
torde även komma att i praktiken visa sig svårbemästrade,
en anmärkning, som även torde kunna riktas mot de i motionen förordade
bidragsgrunderna. Sålunda torde det komma att stöta på betydande svårigheter
att vid bifall till departementschefens förslag rättvist fördela resekostnaderna
i de särskilda fallen mellan skilda skoldistrikt då, såsom regelmässigt
torde inträffa på landsbygden med dess ofta mycket små kommuner, skolläkaren
på en och samma resa besökt flera skoldistrikt. Dessa svårigheter
hade måhända kunnat bemästras, därest landstingen ålagts att förskottera
reseersättningarna. Utskottet delar emellertid departementschefens principiella
betänkligheter mot att lägga denna börda på landstingen, som icke
komma att bli huvudmän för skolhälsovården. Med hänsyn till de invändningar
av olika slag, som sålunda kunna riktas mot det av departementschefen
förordade statsbidragssystemet, har utskottet ansett vissa skäl tala för
att staten påtager sig hela kostnaden för skolläkarnas resor. Några tyngre
vägande skäl av statsfinansiell natur torde icke kunna anföras häremot, enär
de sammanlagda årliga resekostnaderna beräknats till 126 000 kronor och
departementschefen uppskattat statsbidragskostnaderna till 90 000 kronor
per år. Merkostnaderna kunna alltså beräknas komma att stanna vid 36 000
kronor för år. Utskottet, som trots det anförda icke är berett avstyrka departementschefens
förslag, får dock med hänsyn till de olägenheter, som ut -

Statsutskottets utlåtande nr 138.

skottet funnit vara förknippade med det av departementschefen förordade
statsbidragssystemet, föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, efter
den ytterligare utredning, som må anses erforderlig, utfärda bestämmelser
rörande bestridandet av skolläkarnas resekostnader av innebörd, att staten
kommer att helt svara för dessa kostnader.

Med vad sålunda anförts torde motionen I: 293 få anses besvarad.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i fråga om skolhälsovården
inom folkskoleväsendet har icke givit utskottet anledning till erinran
eller uttalande.

II. Hälsovården vid de allmänna läroverken.

Skolöverstyrelsen har, på föredragning av skolöverläkaren, förklarat sig
anse en omläggning av den skolhygieniska verksamheten vid de allmänna läroverken
erforderlig och framlagt ett förslag i sådant hänseende, varöver yttranden
avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden.

Skolöverstyrelsen har sammanfattat önskemålen i fråga av skolhälsovårdens
rationalisering på följande sätt.

1. Huvudvikten lägges på hälsovården, som kraftigt intensifieras och
utbygges med nya och viktiga detalj uppgifter. Skyldighet för läkarna att
avlägga sjukbesök i hemmen bör icke föreligga.

2. Terminsundersökningen på våren avskaffas. Läkarundersökning bör
anordnas för begynnelseklass och i övrigt minst vart annat år vid början
av höstterminen.

3. Standardiserat läkarkort införes, avsett att följa eleverna från folkskolorna
till läroverken och därifrån vid förflyttning till andra skolor och
beträffande gossarna även till vederbörande militärmyndighet.

4. Rationalisering och betydande förenkling bör ske av arbetet med årsberättelserna.

5. Skolsköterskor anställas. Detta är en huvudförutsättning för att organisationen
i övrigt skall kunna genomföras.

6. Läkarnas befattning med korttidssjukdomar begränsas och tillförlitligare
observation och registrering av den verkliga sjukligheten genomföres.

7. Den hygieniska verksamheten underlättas genom inrättande av tillfredsställande
mottagningslokaler med specialutrustning i så stor omfattning
som behövligt är.

8. Viss tuberkuloskontroll bland elever och lärare införes.

9. Medicinsk rådgivning för yrkesvägledning (inklusive färgsinneskontroll)
införes.

10. Mentalhygienisk övervakning av vissa elever i samarbete mellan
lärare, läkare och sköterska genomföres så långt möjligt är.

11. Reglerat samarbete organiseras med hemmen.

12. Fortbildningskurser i skolhygien för läkare och sköterskor anordnas.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

På detta sätt skulle med säkerhet, framhåller överstyrelsen, läkarnas
arbete bli för dem mera intresseväckande och för barnen betydligt mera
värdefullt. Den nuvarande verksamheten av huvudsakligen poliklinikliknande
karaktär skulle alltså omvandlas i likhet med vad som redan skett
för de folkskolor, där skolläkare och sköterskor äro verksamma. Det vore
rimligt, att läroverkens elever komme i åtnjutande av samma moderna
form av läkarövervakning som folkskolornas. De kunde nämligen anses vara
i behov av lika effektiv förebyggande vård som folkskolornas lärjungar.

Beträffande skolläkarnas arvoden föreslår skolöverstyrelsen en viss
omreglering av arvodesgrunderna; i fråga om innebörden härav hänvisas till
det följande. Vidare föreslås anställande av särskilda skolsköterskor,
därav 9 heltidsanställda, avsedda för de högre allmänna läroverken i Stockholm
med Lidingö (5), Göteborg (2), Malmö (1) och Hälsingborg med Höganäs
(1), och i övrigt deltidsanställda. De senare skulle tjänstgöra dels på heltid
1—5 veckor under höstterminen och dels därutöver 2—8 timmar i veckan
under läsåret i övrigt.

I fråga om skolsköterskornas löneförmåner har skolöverstyrelsen anfört följande.

Skolsköterskorna i Stockholms folkskolor börja som extra i 7:e lönegraden
med begynnelselön 2 856 kronor. Som regel bli de efter 4 år extra ordinarie.
Tiden som extra — minus 1 % år — får räknas för erhållande av ålderstilllägg
som extra ordinarie, varför den, som gått som extra under 4 % år börjar
med 2:a ålderstillägget. De ordinarie skolsköterskorna i Stockholms folkskolor
få en begynnelselön på 3 360 kronor jämte för närvarande 45 procent
tillägg.

Vid beräkning av lämpliga avlöningsförmåner åt de 9 heltidsanställda läroverkssköterskoma
föreligger en viss svårighet att finna lämpliga jämförelsepunkter
rörande avlöningsförhållandena för andra grupper av statsanställda
eller delvis statsavlönade sköterskor. Läroverkssköterskorna förutsättas nämligen
icke få några förmåner i form av fritt vivre eller fri bostad. Emellertid
må här anföras följande, som gäller för distriktssköterskorna. Enligt gällande
författning skall distriktssköterska åtnjuta kontant begynnelselön av minst

1 800 kronor jämte ålderstillägg samt möblerad bostad jämte värme och
lyse. Emellertid utgår i flertalet län för närvarande en begynnelselön av

2 280 kronor. I ett pär län är summan obetydligt mindre och i vissa andra
län något större. Det må härvid anmärkas att läroverkssköterskorna äro
avsedda att tjänstgöra i de största städerna med därav föranledd stegring
av levnadskostnaderna. Det är angeläget, att läroverkens skolsköterskor med
deras kvalificerade tjänstgöring få ett ekonomiskt vederlag i likhet med småskollärarinnor
och kanslibiträden i statens tjänst. Deras utbildning och ansvar
synes till fullo motivera detta. Samråd under hand med Svensk sjuksköterskeförening
har också på denna punkt ägt rum.

Överstyrelsen får alltså föreslå, att de heltidsanställda 9 läroverkssköterskorna
till att börja med anställas såsom extra tjänstemän i lönegraden 7:4.

Om nu för första gången skolsköterskor skola tillsättas vid allmänna läroverken
synas de böra kunna beräkna att tjänstgöringen efter 2 års väl vitsordad
tjänstgöring övergår i extra ordinarie anställning.

Statsutskottets utlåtande nr 138. 23

För 9 heltidsanställda sköterskor skulle kostnaden under nästa budgetår
uppgå till i runt tal 26 900 kronor.

För de deltidsanställda sköterskorna kunna kostnaderna beräknas på följande
sätt. Principiellt böra läroverkssköterskorna ha samma löneförmåner
som småskollärarinnorna. Extra smäskollärarinna åtnjuter vid tjänstgöring
per dag (beräknat efter 28 veckotimmar) för närvarande från 8 kronor 50 öre
—11 kronor 40 öre i lägsta löneklass. För arbetsvecka åtnjuta de alltså en
pekuniär ersättning av i genomsnitt cirka 60 kronor, beräknat efter 10 kronor
per arbetsdag (tillägg ej inräknade). Denna summa synes böra utgå pei
vecka till sköterska med s. k. hösttjänstgöring.

Vid tjänstgöring regelbundet under läsarets veckor bör ersättning utgå
per inställelse med 6 kronor, förutsatt att inställelsen avser två timmars
tjänstgöring. Också på denna punkt har under hand samråd med Svensk
sjuksköterskeförening ägt rum.

Kostnaderna enligt denna beräkning för de deltidsanställda läroverkssköterskorna
ställa sig sålunda (läsårets veckor, örn lovdagar och tid för heltidstjänstgöring
frånräknas, i genomsnitt 32):

för 24 sköterskor med 1 veckas hösttjänstgöring .....kronor 1 440

»26 » »2 veckors » * 8120

»36 » » 3 » » * 6480

»14 » »5» » * 4 2°0

»69 » »2 tim. i veckan ............. » 48 248

>17 » » 4 » » . » * 6 528

» 14 » » 8 » » * *_10 752

Summa kronor 45 768.

Totalkostnaden per år för heltids- och deltidsanställda sköterskor skulle
alltså uppgå till (26 900 + 45 768 =) 72 668 kronor. Behövligt anslag till
avlöning av läroverkssköterskor är i runt tal 73 000 kronor per år.

Yttranden över skolöverstyrelsens förslag ha avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen
och allmänna lönenämnden. Sistnämnda myndighet har anfört
bland annat följande.

Det kan enligt lönenämndens mening starkt sättas i fråga, huruvida
sköterskor med modern utbildning kunna förväntas stå till förfogande i
tillräcklig utsträckning vid den deltidstjänstgöring av några timmar för
vecka, som föreslagits skola anordnas under största delen av läsåret. Det
synes fastmera kunna befaras, att en dylik tjänstgöring måste på sina håll
anförtros personer med skiftande utbildning och kvalifikationer i övrigt.
Lönenämnden anser för sin del, att man bör överväga en organisation med
fasta skö terske tjänster och hel tidst jänstgöring, eventuellt i anknytning till
distriktssköterskeinstitutionen. Vid en dylik -lösning borde givetvis alla
förekommande skolor och skolformer — folkskolor, läroverk, seminarier
m. fl. — samtidigt tagas i betraktande. Lönenämnden finner sig därför
böra förorda, att frågan om organisationen av skolsköterskeverksamheten
underkastas ytterligare utredning. Beträffande löneställningen för särskilt
anställda skolsköterskor får lönenämnden för närvarande inskränka

Statsutskottets utlåtande nr 138.

sig till att anföra, att någon anledning till erinran mot en inplacering i
lönegrad Ex 7 icke i och för sig synes föreligga.

Med anledning av vad allmänna lönenämnden yttrat ha medicinalstyrelsen
och skolöverstyrelsen i gemensamt utlåtande anfört bland annat följande.

Enligt lönenämndens åsikt kunna vissa betänkligheter hysas i vad angår
den föreslagna sköterskeorganisationen. Det kan enligt lönenämndens
uppfattning starkt sättas i fråga, huruvida sköterskor kunna förväntas
stå till förfogande i full utsträckning vid den deltidsanställning av några
timmar för vecka, som föreslagits skola anordnas under största delen av
läsåret. Härtill kan sägas, att överstyrelsen, vilket också i dess framställning
anförts, undersökt denna fråga särskilt. Det må anmärkas, att bland
sköterskor, som ifrågasatts för här avsedda anställning, överstyrelsen och medicinalstyrelsen
särskilt tänkt på utbildade sköterskor, som på grund av giftermål
och andra anledningar icke för närvarande äro sysselsatta inom yrket.
I själva verket synas lönenämndens farhågor i berört avseende knappast vara
befogade.

Lönenämnden anser till slut, att man bör överväga skapandet av en
organisation med fasta skolskötersketjänster eventuellt i anknytning till
distriktssköterskeinstitutionen. Därvid borde enligt nämndens åsikt alla
skolor och skolformer samtidigt tagas i betraktande. Vad som sålunda anförts
är otvivelaktigt i och för sig värt allt beaktande. Överstyrelsen och
medicinalstyrelsen vilja emellertid härtill anföra följande.

En på tillfredsställande sätt genomförd distriktssköterskeorganisation
förutsätter anställande av ytterligare 500 distriktssköterskor på landsbygden,
om man som lämpligt är beräknar en sköterska per 3 000 invånare.
Åtskilliga skäl tala för att en sköterska bör finnas på 2 000 invånare. I
sådant fall skulle ytterligare 500 sköterskor erfordras. Skulle nu dessa
sköterskor också tjänstgöra i städer, skulle dessutom 4—500 sköterskor
behövas. Först sedan en fullgod distriktssköterskeinstitution skapats vore
det försvarligt att låta en ny kår med t. ex. specialuppgifter för skolornas
behov uppstå med anknytning till distriktssköterskekåren. För närvarande
utbildar staten endast ett 100-tal distriktssköterskor örn året och därför
torde lönenämndens i princip beaktansvärda förslag icke kunna genomföras
inom de närmaste 10 åren.

Departementschefen har för egen del anfört följande,

Skolläkarverksamheten vid de allmänna läroverken har i sin nuvarande form
varit i stort sett oförändrad sedan år 1892, således i över 50 år. Det är därför
icke ägnat att förvåna, att den numera av den medicinska sakkunskapen icke
anses fylla moderna krav. En genomgripande rationalisering synes sålunda vara
av nöden. Det program för en sådan rationalisering, som nu framlagts av skolöverstyrelsen,
synes i stort sett väl ägnat att leda till åsyftat resultat.

Den föreslagna omläggningen av skolläkarverksamheten går, även i vad den
avser de allmänna läroverken, i huvudsak ut på att ge denna verksamhet en
hälsovårdande och således förebyggande inriktning. Stadgandet om skyldighet
för skolläkaren att kostnadsfritt vårda alla sjuka elever, som helt eller delvis
åtnjuta befrielse från terminsavgifter, bör sålunda enligt förslaget upphävas.
Då upphörandet av denna skyldighet, vilken synes ha utnyttjats synnerligen

Statsutskottets utlåtande nr 138.

ojämnt vid olika läroverk, torde vara en förutsättning för att den åsyftade rationaliseringen
skall kunna genomföras inom en rimlig kostnadsram, har jag
ansett mig böra tillstyrka detta förslag. Det framhålles av skolöverstyrelsen,
att möjligheterna för eleverna att erhålla billig sjukvård tack vare sjukkasseverksamheten
numera äro så stora, att några större betänkligheter icke kunna
resas mot borttagandet av den kostnadsfria sjukvården vid läroverken. Jag
anser mig kunna instämma i detta uttalande. Jag erinrar i detta sammanhang
om, att det även framdeles avses skola åligga skolläkaren att vid sina veckomottagningar
ge lärjungarna de första vårdhänvisningarna i därför lämpade
fall. Medicinalstyrelsen har ifrågasatt anvisande under en övergångstid av ett
särskilt anslag för bestridande av kostnaderna för läkarvård åt mindre bemedlade
elever; en dylik åtgärd anser jag med hänsyn till det anförda icke påkallad.
s

Mot detaljutformningen av den förordade skolhygieniska verksamheten har
jag icke funnit anledning till erinran. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av
tuberkuloskontrollens effektivisering och dess utsträckande till att avse även
lärarpersonalen. Frågan, huruvida tuberkulosundersökningen av lärarpersonalen
bör göras obligatorisk, torde framdeles böra upptagas till prövning, varvid
bland annat bör beaktas frågan, vilka påföljder en underlåtenhet att ställa sig
meddelade föreskrifter till efterrättelse bör medföra.

Skolöverstyrelsens förslag till ändring av grunderna för skolläkarnas arvoden
har icke givit mig anledning till någon principiell erinran. Det nuvarande arvodessystemet
— ett fast grundarvode om 500 kronor vid högre allmänna läroverk
och 300 kronor vid realskolor samt därtill ett rörligt arvode av 1 krona 50
öre per elev — för med sig betydande ojämnheter. Sålunda kommer det årliga
arvodet per elev att vid högre allmänna läroverk variera mellan 3 kronor
16 öre och 1 krona 90 öre och vid realskolor mellan 4 kronor 50 öre och 1 krona
93 öre. Dessa förhållanden synas kräva en utjämning. Skolöverstyrelsen utgår
ifrån, att ersättningen per elev och år bör utgå med 2 kronor 75 öre, dock
att vid de mindre läroverken en viss minimiinkomst bör garanteras läkaren.
Mot denna princip för arvodessättningen har jag icke funnit anledning till
erinran; jag tillstyrker sålunda, att skolläkararvodet vid större läroverk fastställes
till 2 kronor 75 öre per elev och år. Med hänsyn till att skolläkaren vid
de allmänna läroverken förutsättes vara skyldig att varje vecka i läroverket
hålla minst en mottagning för lärjungarna, synes det nämligen skäligt, att
arvodet må utgå med högre belopp än vad jag i det föregående förordat såsom
minimiarvode vid folkskoleväsendet, d. v. s. 2 kronor 50 öre. I övrigt förordar
jag en viss jämkning av skolöverstyrelsens förslag. Det av skolöverstyrelsen
förordade fasta arvodet för skolläkarna vid mindre läroverk torde sålunda
enligt min mening böra utgå endast vid högre allmänna läroverk med högst 500
(enligt skolöverstyrelsen 600) elever och vid realskolor med högst 400 (enligt
skolöverstyrelsen 500) elever. Mot storleken av de förordade fasta arvodena
för de mindre läroverken — 500 kronor vid högre allmänna läroverk och 400
kronor vid realskolor — har jag icke funnit anledning till erinran. Däremot
synes det rörliga tilläggsarvodet, som är avsett att vid de mindre läroverken
utgå vid sidan av det fasta arvodet, böra fastställas till 1 krona 75 öre och ej,
på sätt överstyrelsen tillstyrkt, utgå med 2 kronor.

Läkararvodenas storlek enligt gällande grunder, enligt skolöverstyrelsens
samt enligt mitt förslag framgår av följande sammanställningar.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

	Gällande grunder	Skolöverstyrelsens förslag	Departementschefens förslag
Elevantal	Totalt	Arvode	Totalt	Arvode	Totalt	Arvode
	arvode	per elev	arvode	per elev	arvode	per elev
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
		Högre allmänna läroverk.
300	950	3:16	1100	3: 67	1075	3:41
400	1 100	2: 75	1300	3: 25	1200	3: —
500	1250	2: 50	1500	3: —	1375	2: 75
600	1400	2: 33	1 700	2: 83	1650	2: 75
700	1 550	2: 21	1 925	2: 75	1925	2: 75
800	1 700	2: 13	2 200	2: 75	2 200	2: 75
900	1 850	2: 06	2 475	2: 75	2 475	2: 75
1000	2 000	2: —	2 750	2: 75	2 750	2: 75
1100	2150	1:95	3 025	2: 75	3 025	2: 75
1200	2 300	1:92	3 300	2: 75	3 300	2:75
1300	2 450	1:90	3 575	2: 75	3 575	2:75
			Realskolor.
100	450	4: 50	600	6: —	575	5: 75
200	600	3: —	800	4: —	750	3: 75
300	750	2: 50	1000	3: 33	925	3: 08
400	900	2: 25	1200	3: —	1 100	2: 75
500	1050	2: 10	1375	2: 80	1375	2: 75
600	1200	2: —	1 650	2: 75	1650	2: 75
700	1350	1:93	1925	2: 75	1925	2: 75

Vid oförändrade arvodesgrunder och oförändrad läroverksorganisation hade
anslagsposten till arvoden åt skolläkare, nu 137 250 kronor, med hänsyn till
ökat elevantal bort höjas med 1 850 kronor till 139 100 kronor. Vid bifall till
skolöverstyrelsens förslag erfordras en ytterligare anslagshöjning med i runt tal
38 000 kronor till 177 100 kronor. De av mig förordade arvodesgrunderna innebära
i jämförelse med skolöverstyrelsens förslag en besparing med i runt tal
7 000 kronor, varför anslagsbehovet till arvoden åt skolläkare för nästa budgetår
vid oförändrad läroverksorganisation kan uppskattas till i runt tal
170 000 kronor.

En förutsättning för att skolhälsovårdens rationalisering skall kunna genomföras
på föreslaget sätt synes vara, att en organisation av skolsköterskor skapas
för läroverk med ett elevantal av minst 100. Skolöverstyrelsens förslag i
detta hänseende innebär, att för närvarande skulle inrättas sammanlagt 9
tjänster i lönegraden Ex 7 som läroverkssköterskor med heltidstjänstgöring, avsedda
för läroverksorterna Stockholm med Lidingö, Göteborg, Malmö samt
Hälsingborg med Höganäs, samt att på övriga orter med läroverk örn minst
100 elever skulle anställas sköterskor med deltidstjänstgöring. De senare skulle
tjänstgöra på heltid visst antal veckor under början av höstterminen och dessutom
vissa timmar i veckan under den övriga delen av läsåret, varvid de skulle

Statsutskottets utlåtande nr 138.

åtnjuta arvoden om 60 kronor för vecka respektive 3 kronor för timme. Skolöverstyrelsens
ifrågavarande förslag har utförligt motiverats; jag hänvisar härutinnan
till den i det föregående lämnade redogörelsen. De erinringar mot förslaget,
som framställts av statskontoret och allmänna lönenämnden, ha av skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen i gemensamt yttrande bemötts på ett sätt,
som synes mig övertygande. Jag anser mig därför böra för egen del tillstyrka
det föreliggande förslaget. Kostnaderna för genomförande av förslaget i denna
del lia beräknats till 73 000 kronor för år, således ett i och för sig icke obetydligt
belopp. I likhet med allmänna lönenämnden vill jag dock framhålla, att
beloppet måste anses relativt blygsamt i förhållande till de stora värden ur
folkhälsosynpunkt, varom här är fråga.

Kostnaderna för grundlöner åt de heltidsanställda skolsköterskorna, i runt tal
27 000 kronor, torde böra bestridas från den i avlöningsstaten för de allmänna
läroverken uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal. Arvodena för övriga sköterskor, kostnadsberäknade till i runt tal
46 000 kronor, torde böra bestridas från den i avlöningsstaten under rubriken
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, uppförda
delposten till arvoden åt skolläkare, vilken därvid torde böra benämnas »Arvoden
åt skolläkare m. m.» De skolsköterskor, vilka avses skola tjänstgöra
vid läroverk på olika orter, torde böra erhålla ersättning för resekostnaderna;
härför erforderliga medel torde böra utgå ur förslagsanslaget till omkostnader
vid de allmänna läroverken.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, böra i läroverksbyggnader inredas ändamålsenliga
lokaler för skolläkaren och skolsköterskan. Detta bör framdeles
iakttagas vid uppförande av nybyggnader för de allmänna läroverken. Kostnaderna
härför böra givetvis bestridas av vederbörande kommuner på sedvanligt
sätt. Mottagningslokalerna böra därjämte förses med lämplig standardutrustning
av instrument m. m. för läkarens och sköterskans behov. Engångskostnaderna
härför, vilka beräknats till omkring 550 kronor per läroverk, torde böra
bestridas av statsmedel. För ändamålet beräknar jag för nästa budgetår ett
belopp av 85 000 kronor erforderligt, varvid jag tagit hänsyn även till mitt i
annat sammanhang denna dag framlagda förslag rörande förstatligande från
och med budgetåret 1944/45 av ett antal kommunala mellanskolor. Det erforderliga
anslaget torde böra sammanslås med de för motsvarande ändamål vid
folk- och småskoleseminarierna erforderliga anslagsmedlen, 9 000 kronor (se
nedan) till ett gemensamt reservationsanslag, benämnt »Utrustning för skolhälsovård
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter»; detta anslag torde
således böra uppföras med (85 000 -j- 9 000 =) 94 000 kronor, vilket belopp
synes böra avrundas till 95 000 kronor.

Vissa engångskostnader uppkomma även för iordningställande genom skolöverstyrelsens
försorg av diverse skolhygieniskt tryck, såsom hälsokort m. m.,
att distribueras till vederbörande läroanstalter. För detta ändamål erforderliga
medel torde böra efter medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Majit bestridas
från skolöverstyrelsens omkostnadsanslag.

Skolöverstyrelsen har slutligen föreslagit, att de årliga kostnaderna för förbrukningsartiklar
för skolhälsovården vid läroverken skola bestridas av statsmedel.
För egen del anser jag mig böra förorda, att dessa kostnader, vilka för
varje enskilt läroverk torde komma att uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp,
skola bestridas av läroverkens vederbörande kassor.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Utskottet.

Den verkställda utredningen visar, att även vid de allmänna läroverken
den skolhygieniska verksamheten är i behov av en rationalisering. Skolöverstyrelsens,
av departementschefen förordade förslag har utskottet ansett sig
böra godtaga. Detta förslag innebär i huvudsak, att den hygieniska verksamheten
omlägges i hälsovårdande och således i förebyggande riktning från att
för närvarande lia i huvudsak sjukvårdande, poliklinikliknande karaktär. I
samband härmed anses det vara nödvändigt att borttaga den nuvarande skyldigheten
för skolläkaren att kostnadsfritt vårda alla sjuka elever, som helt eller
delvis åtnjuta befrielse från terminsavgifter, en förmån för eleverna som för
närvarande utnyttjas endast sporadiskt och synnerligen ojämnt vid olika läroverk.
Då ifrågavarande rätt till kostnadsfri sjukvård numera i stort sett icke
torde spela samma roll som förr har utskottet icke velat göra någon invändning
mot densammas upphörande, särskilt som detta torde vara en förutsättning
för att den åsyftade rationaliseringen skall kunna genomföras inom en
rimlig kostnadsram.

Departementschefen har särskilt framhållit betydelsen av tuberkuloskontrollens
effektivisering och dess utsträckande till att avse även lärarpersonalen.
Frågan, huruvida tuberkulosundersökningen av lärarpersonalen borde göras
obligatorisk, torde, yttrar departementschefen, framdeles böra upptagas till
prövning, varvid bland annat borde beaktas frågan, vilka påföljder en underlåtenhet
att ställa sig meddelade föreskrifter till efterrättelse borde medföra.
Utskottet vill för sin del understryka vad departementschefen sålunda anfört.
Utskottet får i detta sammanhang erinra, att vid bifall till det nu föreliggande
förslaget samtliga folk- och småskollärare ävensom ämneslärare vid högre
skolor synas komma att i samband med inträdet på lärarbanan underkastas
tuberkulosundersökning. Detta innebär i och för sig ett avsevärt framsteg.
Såsom slutmål synes emellertid böra uppställas en obligatorisk, periodiskt
återkommande tuberkulosundersökning av samtliga lärare vid barn- och ungdomsskolor.
Utskottet, som under hand inhämtat, att frågan om införande av
en obligatorisk tuberkuloskontroll för lärare vid folkskolor och högre läroananstalter
för närvarande är under övervägande, vill framhålla vikten av att
denna fråga inom en snar framtid vinner sin lösning.

Vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om grunder för arvoden
åt skolläkare vid de allmänna läroverken har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet finner även uppenbart, att skolläkarna erfordra bistånd i
sitt arbete av skolsköterskor och biträder — under erinran om vad utskottet
i det föregående anfört beträffande önskvärdheten av ett samarbete mellan
folkskolor och högre läroanstalter på en och samma ort — det framlagda förslaget
till skolsköterskeorganisation vid de allmänna läroverken. Utskottet
har icke något att erinra mot den föreslagna löneställningen, Ex 7, för de 9
sköterskor, som avses skola anställas på heltid. Härvid förutsätter utskottet
emellertid, i anslutning till vad skolöverstyrelsen därutinnan anfört, att
tjänsterna efter viss kortare tid, exempelvis 2 år, förenas med pensionsrätt.

Statsutskottets utlåtande nr 13S.

Utskottet utgår härvid ifrån, att Kungl. Majit skall finna skäl att på därom
gjord framställning medgiva att nämnda två år må i den ut,sträckning, som
plägar ske, tillgodoräknas såsom tjänstår för erhållande av pension.

Beträffande de deltidsanställda sköterskornas avlöning förordar departementschefen
ett arvode av 60 kronor per vecka för hösttjänstgöringen respektive
3 kronor per timme för tjänstgöringen i övrigt. Enligt vad utskottet
under hand erfarit, ha svensk sjuksköterskeförening och skolöverläkaren vid
sina förhandlingar beträffande ifrågavarande arvodesgrunder, vilka resulterat i
ett godtagande av nyssnämnda arvodesbelopp, därvid utgått ifrån att dyrtids-
och kristillägg skulle utgå å de överenskomna arvodena. Då så emellertid
icke kommer att bliva fallet har utskottet ansett skäligt att nämnda
belopp uppräknas med 25 procent till 75 kronor respektive 3 kronor 75 öre.
Vid bifall härtill erfordras en anslagshöjning utöver det av departementschefen
för ändamålet beräknade beloppet med i runt tal 11 500 kronor. Utskottet
återkommer härtill i annat sammanhang.

I övrigt har vad departementschefen i detta sammanhang yttrat icke givit
anledning till erinran från utskottets sida.

lil. Hälsovården vid de högre kommunala skolorna.

Med skrivelse den 14 oktober 1943 har skolöverstyrelsen överlämnat utredning
och förslag angående rationalisering och utbyggnad av hälsovården vid de
högre kommunala skolorna.

Överstyrelsens förslag innebär, att skolhälsovården vid kommunala mellanskolor,
kommunala flickskolor och praktiska mellanskolor skall organiseras på
samma sätt som förordats i fråga om de allmänna läroverken. Sålunda föreslås,
att skolläkare och skolsköterskor skola anställas och avlönas efter samma grunder
som vid statliga realskolor. Vid de minsta kommunala mellanskolorna med
under 150 elever anses dock särskilt avlönade sköterskor icke för närvarande
behöva anställas. Statsbidrag föreslås utgå med 50 procent av kostnaderna för
arvoden åt skolläkare och skolsköterskor. Övriga kostnader för skolhälsovården
förutsättas skola bestridas av kommunerna.

Beträffande de högre folkskolorna förordas en skolhälsovård av samma typ
som föreslagits för folk- och småskolor.

Statsbidragskostnaderna ha beräknats till 80 000 kronor för år.

Departementschefen anför för egen del följande.

Den av skolöverstyrelsen framlagda utredningen visar, att behovet av en
modernisering och utbyggnad av den skolhygieniska verksamheten icke är
mindre vid det högre kommunala skolväsendet än vid de allmänna läroverken.
Skolöverstyrelsen föreslår, att skolhälsovården skall organiseras vid de
kommunala flick- och mellanskolorna samt de praktiska mellanskolorna på i
huvudsak samma sätt som vid de statliga läroverken. Detta förslag synes
vara välgrundat, och jag anser mig kunna ge det min anslutning. Likaledes
tillstyrker jag, att hälsovårdsverksamheten vid de högre folkskolorna organiseras
på liknande sätt som vid folkskoleväsendet.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Utskottet.

_ Såsom skolöverstyrelsen med styrka framhållit, synes det befogat, att statsbidrag
lämnas till bestridande av huvudmännens kostnader för arvoden åt
skolläkare och skolsköterskor. Bidraget synes i enlighet med överstyrelsens
förslag böra bestämmas till 50 procent av dessa kostnader. Såsom villkor för
statsbidrag torde böra gälla, att läkare och sköterskor vid de högre kommunala
skolorna — dock ej de högre folkskolorna — avlönas i enlighet med de
grunder, jag förordat för de statliga realskolornas vidkommande. Såsom framgår
av det föregående innebära dessa grunder en mindre jämkning nedåt av
de av överstyrelsen föreslagna ersättningsgrunderna. Beträffande de högre
folkskolorna bör statsbidrag utgå till liikararvoden med 1 krona 25 öre för elev
och år och minimiarvodet utgöra 2 kronor 50 öre. Övriga kostnader för skolhälsovården
än de nu nämnda, exempelvis reseersättningar åt läkare och kostnader
för instrument och förbrukningsmateriel, torde böra helt bestridas av
skolornas huvudmän.

De på nästa budgetår belöpande statsbidragskostnaderna vid bifall till vad
jag förordat torde kunna beräknas till i runt tal 82 000 kronor (enligt skolöverstyrelsens
förslag cirka 85 000 kronor). Då jag emellertid förutsätter, att
statsbidraget skall utanordnas budgetårsvis i efterskott, erfordras icke något
anslag för nästa budgetår.

Utskottet biträder departementschefens förslag till organisation av skolhälsovården
vid ifrågavarande läroanstalter med allenast den ändringen, att arvodena
åt deltidsanställda skolsköterskor torde böra fastställas till samma belopp
som utskottet förordat beträffande motsvarande sköterskor vid de allmänna
läroverken.

IV. Hälsovården vid folk- och småskoleseminarierna.

Med skrivelse den 29 oktober 1943 har skolöverstyrelsen framlagt utredning
och förslag rörande skölhygienisk verksamhet vid folk- och småskoleseminarierna.

Jämlikt gällande bestämmelser äro vid seminarierna läkare anställda med
huvuduppgift att bestrida hälso- och sjukvård för seminarieeleverna och
hälsovården för övningsskolornas lärjungar. Skolöverstyrelsen har förklarat
sig anse, att den skolhygieniska verksamheten vid seminarierna endast i vissa,
ehuru viktiga avseenden syntes vara i behov av rationalisering och effektivisering,
däribland i främsta rummet i fråga om tuberkuloskontrollen.

Överstyrelsen förordar vidare, av samma skäl som anförts i fråga om de
allmänna läroverken, anställande av sköterskor vid seminarierna.

Över skolöverstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
statskontoret och allmänna lönenämnden.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Även vid folk- och småskoleseminarierna föreligger, såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, behov av att rationalisera den skolhygieniska verksamheten.
Skolöverstyrelsens förslag innebär, att denna verksamhet vid ifråga -

Statsutskottets utlåtande nr 13S.

varande läroanstalter ska''11 anordnas på i huvudsak samma sätt som vid de
högre allmänna läroverken, dock med den skillnaden, att seminarieelevernas
rätt till fri sjukvård genom seminarieläkaren förutsättes skola bibehållas. Jag
anser mig böra i princip tillstyrka skolöverstyrelsens förslag. Medicinalstyrelsen
har visserligen ifrågasatt lämpligheten av att bibehålla skolläkarens sjukvårdande
uppgifter, men då det får anses vara av vikt, att seminarieläkaren
med hänsyn till seminarieelevernas kommande ställning som lärare får möjlighet
att särskilt noggrant följa deras hälsotillstånd, ifrågasätter jag icke för
egen del någon ändring i överstyrelsens förslag på denna punkt.

Jag tillstyrker även skolöverstyrelsens förslag om anvisande av medel för
anställande vid seminarierna av deltidstjänstgörande sköterskor och har icke
funnit anledning till erinran mot de för ändamålet beräknade kostnaderna,
d. v. s. för folkskoleseminarierna 5 160 kronor och för småskoleseminarierna
2 226 kronor. Jag erinrar i detta sammanhang om, att jag under punkterna
153 och 157 i årets åttonde huvudtitel förordat, att de i folk- och småskoleseminariernas
avlöningsstater upptagna utgiftsposterna till arvoden åt seminarieläkare
— i syfte att möjliggöra bestridandet från dessa av nämnda arvodeskostnader
— för nästa budgetår skola benämnas »arvoden åt seminarieläkare
m. m.» och betecknas förslagsvis. Därest detta förslag av riksdagen
bifalles, torde någon anslagshöjning för ifrågavarande ändamål icke erfordras
redan för nästa budgetår.

Beträffande anslagsbehovet för arvoden åt skolläkare vill jag framhålla, att
de i årets åttonde huvudtitel föreslagna arvodesposterna, 15 500 kronor vid
folkskole- och 7 750 kronor vid småskoleseminarierna, tillhopa 23 250 kronor,
beräknats med beaktande av nu gällande arvodesgrunder, vilka innebära, att
till ersättning åt seminarieläkare beräknats 225 kronor för seminarieavdelning
och 50 kronor för övningsskola vdelning. Skolöverstyrelsen har emellertid, såsom
av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, föreslagit en
ändring av arvodesgrunderna därhän, att för varje seminarieläkare skulle utgå
ett fast årligt grundarvode av 500 kronor och dessutom 5 kronor för år och
seminarieelev och 4 kronor för år och lärjunge i övningsskolan. Vid bifall till
skolöverstyrelsens förslag skulle anslagsbehovet öka med sammanlagt 1 500
kronor vid folkskole- och 1 650 kronor vid småskoleseminarierna. Mot skolöverstyrelsens
förslag har jag icke funnit anledning till annan erinran än att
jag anser tilläggsarvodet för år och lärjunge i övningsskolan böra bestämmas
till 2 kronor 50 öre. Härigenom minskas anslagsbehovet till läkararvoden med
i runt tal 3 400 kronor till omkring det i årets huvudtitel beräknade.

Mot skolöverstyrelsens förslag om anvisande av 9 000 kronor till instrumentell
utrustning vid seminarierna har jag icke funnit anledning till erinran. Beträffande
medelsanvisningen för nästa budgetår till detta ändamål och till
tryckande av läkarkort m. m. hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört
under kap. II. Kostnaderna för förbrukningsmateriel torde få bestridas
från vederbörande omkostnadsanslag.

Vad departementschefen i förevarande hänseende anfört och föreslagit har
icke givit utskottet anledning till annan erinran, än att arvodena till deltidsanställda
sköterskor givetvis böra fastställas efter samma grunder som av
utskottet förordats teir de allmänna läroverkens vidkommande. Den härav
föranledda merkostnaden, i runda tal 1 300 kronor vid folkskoleseminarierna
och 550 kronor vid småskoleseminarierna, synes icke behöva föranleda någon
anslagshöjning för nästa budgetår.

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 138.

V. Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må

1. medgiva, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård
vid folkskoleväsendet må utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med vad chefen för ecklesiastikdepartementet i
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25
februari 1944 förordat;

2. bemyndiga Kungl. Majit att, såvitt angår kostnaderna
för skolläkarnas resor inom folkskoleväsendet, efter den ytterligare
utredning, som må anses erforderlig, utfärda bestämmelser
av innebörd, att staten kommer att helt svara för
dessa kostnader;

3. till Fortbildningskurser i skolhygien för lärare för budgetåret
1944/45 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 10 000 kronor;

4. till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans
hälsovårdsarbete för budgetåret 1944/45 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 15 000 kronor;

5. till Utrustning för skolhälsovård vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter för budgetåret 1944/45 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 95 000
kronor;

6. medgiva, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård
vid högre kommunala skolor må utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med vad utskottet i det föregående förordat; B.

att motionerna I: 302 och II: 477 samt I: 293 må anses
besvarade med vad utskottet i det föregående anfört;

C. att motionen II: 476 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 16 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,
Bernhard Nilsson, Bäcklund, Holmström, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gustav Emil Andersson,
Emil Petersson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Svensson i Grönvik, Bergström, Danielsson, Holmdahl,
Mårtensson, Olsson i Kullenbergstorp, Wallentheim, Viklund, Staxäng, Åkerström och Hoppe.

Stockholm 1944 Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

4419<.l