Statsutskottets utlåtande Nr 171.
1
Nr 171.
Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån
till Aktiebolaget svenska amerika linien.
(l:a avd.)
I propositionen nr 255 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 16
maj 1941, föreslagit riksdagen att
dels godkänna den av t. f. departementschefen i berörda statsrådsprotokoll
tillstyrkta ändrade amorteringsplanen för det Aktiebolaget svenska amerika
linien i enlighet med bestämmelserna för lån ur statens sekundärlånefond
för rederinäringen beviljade lånet å 4,800,000 kronor;
dels medgiva, att Aktiebolaget svenska amerika linien beviljas ytterligare
lån av statsmedel till belopp av 8,450,000 kronor i enlighet med de villkor
och bestämmelser, som av t. f. departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll
tillstyrkts;
dels besluta, att till fonden för låneunderstöd må för ovan angivna ändamål
från rederilånefonden överföras ett belopp av 5,000,000 kronor;
dels ock lill Lån till Aktiebolaget svenska amerika linien å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1940/41 under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd,
anvisa ett reservationsanslag av 3,450,000 kronor.
I en den 8 januari 1937 dagtecknad proposition, nr 30, föreslog Kungl.
Majit riksdagen alt dels såsom kapitalökning för Fonden för låneunderstöd
till lån åt Aktiebolaget svenska amerika linien för budgetåret 1937/38 anvisa
ett reservationsanslag av 4,800,000 kronor, dels föreskriva, att för lånets
erhållande och åtnjutande bestämmelserna i kungörelsen den 19 juni 1936
angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur statens sekundärlånefond
för rederinäringen skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Till grund för berörda proposition låg en av Aktiebolaget svenska amerika
linien gjord framställning örn erhållande från statens sekundärlånefond för
rederinäringen av ett lån å förenämnda belopp, 4,800,000 kronor, motsvarande
20 procent av anskaffningskostnaden för ett av bolaget genom ett
den 19 november 1936 dagtecknat kontrakt med det italienska skeppsvarvet
Landeri Riuniti Dell’ Adriatico i Trieste besiällt passagerarmotorfartyg
örn cirka 28,000 bruttolon, avsett för bolagets reguljära linjetrafik på nordatlanten
ävensom för dess kryssningstrafik. Fartyget avsågs komma att
erbjuda utrymme för omkring 1,350 passagerare i nordatlanttrafik och för
Bihang till riksdagens protokoll 19il. G sami. Nr 171.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 171.
cirka 640 passagerare under kryssningarna. Propellermaskineriet skulle utgöras
av tre enkelverkande dieselmotorer av Sulzers tvärstyckstyp, beräknade
att giva fartyget en fart av omkring 19 knop. I färdigt skick hade
fartyget beräknats komma att kosta bolaget omkring 24,000,000 kronor.
Likviden, som skulle erläggas under byggnadstiden genom amorteringar
efter en på förhand uppgjord plan, hade bolaget beräknat täcka med omkring
17,000,000 kronor genom upplåning och återstoden genom egna invänta
medel. Av lånebeloppet beräknade bolaget — utöver det i framställningen
angivna beloppet 4,800,000 kronor — kunna erhålla ett lån
å 12,000,000 kronor hos Svenska skeppsliypotekskassan.
Sedan riksdagen i skrivelse den 9 februari 1937, nr 19, anmält, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts förenämnda proposition, föreskrev Kungl. Majit
i brev den 26 februari 1937 till fullmäktige i riksgäldskontoret, att det anvisade
reservationsanslaget å 4,800,000 kronor finge av riksgäldskontoret
ställas till förfogande av den i 3 § kungörelsen den 19 juni 1936 (nr 312)
angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur statens sekundärlånefond
för rederinäringen omförmälda nämnden, att av denna, under
iakttagande av bestämmelserna i kungörelsen, såsom lån tillhandahållas
Aktiebolaget svenska amerika linien för anskaffande av det i propositionen
omhandlade, av bolaget beställda fartyget.
I en den 9 april 1941 dagtecknad skrift har nu Aktiebolaget svenska amerika
linien anhållit, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för beviljande
åt bolaget av ett statslån å 12,000,000 kronor, vilken summa skulle användas
för verkställande av slullikvider för det nya fartyget samt för amortering
av för fartygsbyggets finansiering upptagna lån hos Svenska skeppshypotekskassan
och statens sekundärlånefond för rederinäringen.
Till stöd för denna framställning har bolaget anfört följande:
Enligt det med det italienska skeppsvarvet träffade ursprungliga avtalet
hade leveransen av fartyget beräknats komma att äga rum i mars 1939. Genom
eldsolycka, som drabbade fartyget i december 1938, hade detsamma
emellertid blivit så gott som fullständigt ödelagt. Härefter hade i mars
1939 träffats en ny överenskommelse med varvsförman, avseende fartygets
återuppbyggande med i huvudsak ny materiel men med begagnande av användbara
delar från det brunna fartyget, varvid särskilt det nästan oskadade,
värdefulla maskineriet kunde komma till användning. Återuppbyggnadsarbetet
hade omedelbart påbörjats, och leveranstiden hade i det nya
avtalet bestämts till den 31 december 1940. Under arbetets gång hade emellertid
varvet på grund av försenade underleveranser anmält en försening av
omkring två månader, och sedermera hade underrättelse ingått, att det nu
rådande krigstillståndet medfört ytterligare försening, så att leveransen nu
icke kunde beräknas äga rum förr än under våren eller försommaren år
1941.
Då fartyget i november 1936 beställdes, hade den totala byggnadskostnaden
uppskattas till omkring 24,000,000 kronor. Med hänsyn till att branden
förorsakade högst avsevärt ökade kostnader för varvet samt att det ursprungliga
priset ostridigt var mycket lågt, hade bolagets styrelse funnit sakliga
skäl föreligga för en av varvet begärd tilläggsbetalning, i svensk mynt motsva
-
Statsutskottets utlåtande Nr lil.
3
rande 2,000,000 kronor. Härtill komme dels ersättning för vissa senare överenskomna
förbättringsarbeten, dels bolagets ränteförlust oell egna kostnader
för kontroll m. m. Hela byggnadskostnaden komme härigenom att vid tiden
för leveransen uppgå till 28/29,000,000 kronor.
Vid fartygets beställning hade för dess finansiering förutsetts ett lånebehov
av cirka 17,000,000 kronor, varav 50 procent av byggnadskostnaden,
12,000,000 kronor, skulle täckas genom lån från Svenska skeppshypotekskassan,
och 20 procent, 4,800,000 kronor, genom lån ur statens sekundärlånefond
för rederinäringen. Bolaget hade då beräknat kunna med egna medel
bestrida återstoden. Medel till det sistnämnda lånet hade anvisats av
1937 års riksdag och ställts till förfogande genom Kungl. Maj:ts brev den
26 februari 1937. Lånet från skeppshypotekskassan, vilket erhölls i december
1936, hade på bolagets begäran begränsats till 11,000,000 kronor, varemot lånet
ur sekundärlånefonden under år 1940 i sin helhet tagits i anspråk av bolaget.
På lånet från skeppshypotekskassan hade bolaget sedermera, under
åren 1939 och 1940, avbetalat sammanlagt 2,750,000 kronor, varefter av detsamma
nu återstode ett belopp av 8,250,000 kronor. För närvarande utgjorde
alltså den ifrågavarande lånesumman sammanlagt 13,050,000 kronor.
Härtill komme 1,375,000 kronor, som bolaget mot fartygsinteckningar erhållit
som lån från närstående rederier för att kunna verkställa 1940 års amortering
till skeppshypotekskassan. Hela lånebördan uppginge sålunda nu till
14.425.000 kronor.
Genom det under byggnadstiden utbrutna kriget hade emellertid bolagets
inkomstberäkningar fullständigt kullkastats. Atlanttrafiken hade tvingats att
helt upphöra, och för närvarande hade endast ett av bolagets fartyg sysselsättning
i kryssningstrafik mellan New York och västindiska hamnar dock
med ett på grund av omständigheterna ovisst ekonomiskt resultat. Under sådana
förhållanden arbetade bolaget med ett betydande driftsunderskott och
vore därför hänvisat till att anlita lånevägen för att möta de utbetalningar
och utgifter, vilka förestode i samband med leveransen av det nya snart
färdigbyggda fartyget.
Bolagets kassabehållning och tillgodohavanden på bankräkningar vid början
av 1941 jämte under året inflytande medel beräknades uppgå till 4,070,000
kronor. Under förutsättning att inkomsterna från motorfartyget »Kungsholm»,
liksom förhållandet varit under år 1940, visade sig åtminstone tillräckliga
att möta fartygets utgifter i Amerika samt därjämte New Yorkskontorets administrationskostnader,
beräknades bolagets utgifter i Göteborg för 1941,
nämligen administrationskostnader, kostnader för de upplagda fartygen, försäkringspremier
och här utgående del av löner till »Kungsholms» befäl och
besättning, räntor etc., till i runt tal 2,500,000 kronor. Därefter skulle således
återstå något över 1,500,000 kronor, varmed bolaget i första rummet skulle
hava att bestrida de ytterligare utgifter, som uppstode för det nya fartyget,
sedan detta blivit av bolaget övertaget. Storleken av dessa utgifter vore beroende
av tidpunkten för fartygets leverans samt av då gällande priser på fartygsförnödenheter,
särskilt motorolja, och premiesatser för civil- och krigsförsäkring.
Man torde dock kunna beräkna, att en del av nyssnämnda
1.500.000 kronor vid 1941 års utgång skulle återstå, sedan de nu angivna
kostnaderna blivit betalda.
Under åren 1941 och 1942 hade bolaget att verkställa likvider för det nya
fartyget och amortering av för dess finansiering upptagna lån till följande
belopp:
4
Statsutskottets utlåtande Nr 171.
1941, senast i juni 5,800,000 kronor för
» i juli 800,000
» i december 1,375,000
1942, senast i juni 1,950,000
» i juli 800,000
» i december 1,375,000
tillhopa 12,100,000 kronor.
byggnadskostnader, inkl. likviden till
varvet vid fartygets leverans,
amortering till sekundärlånefonden,
amortering till skeppshypotekskassan,
slutlikvid till varvet,
amortering till sekundärlånefonden,
amortering till skeppshypotekskassan,
Så framt icke förhållandena under tiden ändrades, så att bolagets rörelse
kunde återupptagas i full utsträckning, vore bolaget urståndsatt att med egna
medel bestrida dessa utgifter. Men även om det pågående kriget inom en
nära framtid skulle upphöra, kunde bolaget icke påräkna att av sin rörelse
erhålla en inkomst tillräcklig att tillnärmelsevis möta de belopp på sammanlagt
omkring 8,000,000 kronor, vilka förfölle till betalning under år 1941.
Förslag hade visserligen framställts om försäljning av motorfartyget
»Kungsholm», varigenom icke blott de för nybyggnadens finansiering erforderliga
medlen utan även ett betydande överskott för ställningens konsolidering
skulle hava erhållits och den tyngande räntebördan väsentligt nedbringats.
Detta förslag hade emellertid tyvärr till följd av omständigheter, varöver
bolaget icke rådde, för närvarande visat sig vara outförbart.
Bolaget finge fördenskull ansöka örn ett lån från statsverket av tolv miljoner
(12,000,000) kronor, att tillhandahållas i den ordning, som Kungl. Majit
med hänsyn till förut angivna betalningsterminer kunde komma att föreskriva.
Med avseende på den säkerhet, som bolaget kunde ställa för det sökta lånet,
finge anföras, att bolaget för närvarande hade till Svenska skeppshypotekskassan
och sekundärlånefonden pantsatt bland annat inteckningar med
bästa förmånsrätt i motorfartyget »Kungsholm» på tillsammans 8,100,000
kronor. När det nya fartyget, som erhållit namnet »Stockholm», införts i det
svenska fartygsregistret, skulle dessa inteckningar enligt de gällande lånevillkoren
återlämnas till bolaget i utbyte mot inteckningar i motorfartyget
»Stockholm». Bolaget bleve i så fall i tillfälle att för det nu sökta lånet lämna
säkerhet i inteckningar med bästa förmånsrätt till fulla lånebeloppet i motorfartyget
»Kungsholm». Detta fartyg hade i slutet av 1936 av ombud för
skeppshypotekskassan åsatts ett värde av 13,500,000 kronor och nyligen i
samband med en dispache värderats till 17,000,000 kronor. Det vore av bolaget
försäkrat mot totalförlust för 17,500,000 kronor.
Genom de redan upptagna lånen och den ytterligare upplåning, varom nu
vore fråga, ådroge sig bolaget en högst betydande skuldbörda, nämligen omkring
22,000,000 kronor, utan att, så länge kriget varade, kunna påräkna någon
inkomst, med vilken vare sig räntor eller andra omkostnader skulle kunna
betalas. I betraktande härav vore det för bolaget synnerligen angeläget, att
räntebelastningen tillsvidare bleve så lindrig som möjligt. Bolaget vågade fördenskull
hemställa att för det ifrågasatta lånet få åtnjuta räntefrihet åtminstone
under tiden till dess verksamheten kunde återupptagas i full utsträckning.
Då det ålåge bolaget att under åren 1941—1946 verkställa amorteringar
till skeppshypotekskassan och sekundärlånefonden med inalles 2,175,000
kronor örn året finge bolaget slutligen anhålla, att lånet måtte få amorteras
med 2,000,000 kronor under vart och ett av åren 1947—1952, dock med rätt
för bolaget att, om förhållandena så skulle medgiva, tidigare helt eller delvis
återbetala lånesumman.
Statsutskottets utlåtande Nr 171.
5
Över bolagets framställning hava efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret
den 18 och av statens trafikkommission den 22 april 1941 samt av
kommerskollegium efter hörande av styrelsen för svenska skeppshypotekskassan
och nämnden för statens sekundärlånefond för rederinäringen den ti
och av fullmäktige i riksgäldskontoret den 15 maj 1941.
Vid kommerskollegii utlåtande har fogats viss ytterligare utredning från
bolaget.
Efter att hava redogjort för sistnämnda utredning ävensom för myndigheternas
i ärendet avgivna yttranden har t. f. departementschefen för egen del
anfört följande:
1 motiveringen till sitt beslut örn anvisande av förenämnda anslag å
4,800,000 kronor såsom lån till Aktiebolaget svenska amerika linien för anskaffande
av det ifrågavarande motorfartyget »Stockholm» uttalade 1937 års
riksdag bland annat, att det torde vara ett nationellt intresse, förtjänt av
statens stöd, att den av bolaget uppehållna direkta förbindelseleden mellan
Sverige och Nordamerika kunde ytterligare befästas och utvecklas. Ur samma
synpunkter, vilka sålunda lågo till grund för det bistånd statsmakterna
redan lämnat bolaget, finner jag det motiverat, att staten jämväl medverkar
till att förhjälpa bolaget ur de svårigheter av, enligt vad man vill hoppas,
övergående slag, vilka nämnda fartygsanskaffning till följd av kriget numera
orsakat. Det synes vara lämpligt, att denna medverkan, såsom bolaget
föreslagit, sker i forin av lån, avsett alt möjliggöra slutlikvidering av omförmälda
fartyg samt viss amortering innevarande och nästföljande år av bolagets
tidigare lån för fartygsbyggets finansiering. Att ytterligare statsunderstöd
på detta sätt beredes bolaget har jämväl tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av de i ärendet hörda myndigheterna.
Vad beträffar storleken av det lån, som sålunda nu torde böra tillhandahållas,
har kommerskollegium ansett, att det av bolaget äskade beloppet
12,000,000 kronor lämpligen kunde begränsas till 10,400,000 kronor genom
att bolaget medgåves uppskov under åren 1941 och 1942 med de under
nämnda år till betalning förfallande amorteringarna — för vartdera året
uppgående till 800,000 kronor — å det i enlighet med bestämmelserna för
statens sekundärlånefond för rederinäringen beviljade omförmälda lånet å
4,800,000 kronor, samt att i samband därmed slutamorteringen å sistnämnda
lån framflyttades från juli 1946 till juli 1948. Undersökningar, som på kollegii
initiativ företagits i syfte att utröna huruvida icke någon del av det återstående
lånebehovet, 10,400,000 kronor, kunde tillgodoses på annan väg än genom
statens medverkan, hava icke lett till åsyftat resultat. I samband med ärendets
beredning inom handelsdepartementet har emellertid frågan ytterligare diskuterats
med bolaget Resultatet härav har blivit, att bolaget numera förklarat
sig berett att, när slutlikviden för fartyget, 1,950,000 kronor, förfaller
lill betalning, från enskilt håll upplåna detta belopp. Kvarstående lånebehov
skulle då utgöra (10,400,000 — 1,950,000 =) 8,450,000 kronor. Jag tillstyrker,
att lån av statsmedel beviljas bolaget till sistnämnda belopp. Den av
kommerskollegium föreslagna statsgarantien för bolagets behöriga fullgörande
av berörda slutlikvid lärer, med hänsyn till de anordningar bolaget
numera träffat, icke vara erforderlig.
Såsom säkerhet för lånet torde i anslutning till vad som föreslagits få
godtagas inteckningar med bästa förmånsrätt i motorfartyget »Kungsholm»
ined rätt för Kungl. Majit att, örn säkerheten skulle avsevärt försämras, påfordra
förstärkning av densamma. Då nämnda fartyg befinner sig utom
6
Statsutskottets utlåtande Nr 171.
landet, torde visserligen, på sätt kommerskollegium framhållit, någon kompletterande
säkerhet genom inteckning jämväl i annat bolagets fartyg kunna
ifrågasättas. Jag har emellertid icke ansett mig höra påyrka detta, enär
bolaget därigenom skulle betagas erforderliga kreditmöjligheter för den
händelse, vilket kan vara att förutse, behov av ytterligare medel för finansiering
av bolagets verksamhet under kriget framdeles kommer att yppa sig.
Jag förutsätter härvid, att sistnämnda medelsbehov tillgodoses genom lån
från enskilt håll.
I likhet med kommerskollegium finner jag lämpligt, att lånet av bolaget
lyftes allenast i den mån så erfordras för verkställande av likvid å fartygsbygget
samt erläggande av amorteringar å lånet i skeppshypotekskassan.
Ränta å lånet synes på sätt kollegium anfört böra utgå efter samma procentsats
som den, vilken gäller för lån ur sekundärlånefonden eller för närvarande
4 procent. Jag biträder jämväl förslaget att med räntebetalningen får
anstå under de två första åren, samt att den å dessa år belöpande räntan
skall erläggas med en sjättedel under vart och ett av därefter följande sex
är. Det synes riktigt att, intill dess nämnda ränta guldits, någon utdelning
å bolagets aktiekapital icke må äga rum.
Lånet bör i enlighet med kommerskollegii förslag återbetalas med början
år 1947 samt till fullo gäldas senast före utgången av 1952. Den av mig förordade
sänkningen av lånebeloppet medför emellertid viss jämkning i den
av kollegium framlagda amorteringsplanen. Efter överläggningar med bolaget
tillstyrker jag i detta hänseende, att amorteringsbeloppen för åren 1947
och 1948 nedsättas från 1,200,000 kronor örn året till respektive 225,000 och
575.000 kronor. Under ett vart av åren 1949—1951 torde böra återbetalas ett
belopp av 2,000,000 kronor, och under år 1952 bör slutbetalning ske med
1.650.000 kronor.
Såsom fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit torde lämpligen, i den
män ej annat följer av det förut sagda, beträffande lånet böra i tillämpliga
delar lända till efterrättelse föreskrifterna i kungörelsen den 19 juni 1936
(nr 312) angående sekundärlånefonden. Jag förordar sålunda, att lånebeloppet
av riksgäldskontoret ställes lill förfogande av nämnden för statens
sekundärlånefond för rederinäringen för att av nämnden tillhandahållas bolaget
under iakttagande av de villkor och bestämmelser, jag i det föregående
tillstyrkt.
I enlighet med vad kommerskollegium anfört synes för nu ifrågavarande
lån kunna tagas i anspråk ett belopp av 5,000,000 kronor från rederilånefonden.
Beloppet torde för lånets finansiering böra överföras till fonden för
låneunderstöd, under vilken den föreslagna krediten lämpligen bör i sin helhet
redovisas. Det därutöver erforderliga beloppet eller (8,450,000 —
5,000,000 =) 3,450,000 kronor torde få anvisas såsom särskilt anslag under
sistnämnda fond samt upptagas å tilläggsstat till den löpande riksstaten.
Det enligt sekundärlånefondens bestämmelser beviljade lånet å 4,800.000
kronor skulle enligt den av kommerskollegium föreslagna amorteringsplanen
återbetalas med 800,000 kronor örn året under vart och ett av åren 1943—
1948. Med hänsyn till den amorteringsskyldighet, som kommer att åvila bolaget
för det lån å 1,950,000 kronor, vilket bolaget avser att upptaga från
enskilt håll, tillstyrker jag, att angivna amorteringsplan jämkas sålunda,
att avbetalning å förstnämnda lån skall ske under vartdera av åren 1943—
1946 med allenast 400,000 kronor samt under ett vart av åren 1947 och
1948 med 1,600,000 kronor. För genomförandet av denna anordning fordras
riksdagens samtycke.
Statsutskottets utlåtande Nr 171.
7
Med hänsyn till det svåra ekonomiska läge, vari Aktiebolaget svenska
amerika linien på grund av rådande förhållanden befinner sig, och då det
är ett nationellt intresse, att bolagets verksamhet så långt möjligt är upprätthålles
vill utskottet icke motsätta sig Kungl. Maj:ts föreliggande förslag
till ytterligare stödåtgärder åt bolaget. Utskottet finner sig alltså böra tillstyrka,
att åt bolaget av statsmedel beviljas ett låneunderstöd å 8,450,000
kronor. 1 fråga örn lånevillkoren har utskottet ingen erinran att framställa
mot Kungl. Maj:ts förslag men vill understryka departementschefens uttalande,
att Kungl. Majit bör förbehållas rätt att, om säkerheten för lånet skulle
avsevärt försämras, påfordra förstärkning av densamma. Det föreslagna
sättet för lånets finansiering tillstyrkes av utskottet liksom den av departementschefen
förordade ändrade amorteringsplanen för det bolaget tidigare
beviljade lånet å 4,800,000 kronor. Med hänsyn till de stora lån, som statsmakterna
beviljat Aktiebolaget svenska amerika linien, vill utskottet framhålla
vikten av att Kungl. Majit för bevakande av de stora ekonomiska intressen,
som staten har i nämnda företag, skaffar sig möjlighet att noga följa
bolagets verksamhet och kontrollera att all erforderlig sparsamhet iakttages.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) godkänna den av föredragande departementschefen i
statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 16 maj
1941 tillstyrkta ändrade amorteringsplanen för det Aktiebolaget
svenska amerika linien i enlighet med bestämmelserna
för lån ur statens sekundärlånefond för rederinäringen beviljade
lånet å 4,800,000 kronor;
b) medgiva, att Aktiebolaget svenska amerika linien beviljas
ytterligare lån av statsmedel till belopp av 8,450,000
kronor i enlighet med de villkor och bestämmelser, som av
föredragande departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll
tillstyrkts;
c) besluta, att till fonden för låneunderstöd må för ovan
angivna ändamål från rederilånefonden överföras ett belopp
av 5,000,000 kronor;
d) till Lån till Aktiebolaget svenska amerika linien å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering
i fonden för låneunderstöd anvisa ett reservationsanslag
av 3,450,000 kronor.
Stockholm den 13 juni 1941.
På statsutskottets vägnar:
V t sholte t.
J. 11. JOHANSSON.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 171.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Asplund, Per Gustafsson, Pauli, Bergman, Torsten Ström, Lindström,
Heiding, Andrén och Carlström: samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i Doverstorp,
Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Ward, Lindberg
i Umeå, Viklund, Lundberg i Hälsingborg, Hansson i Rubbestad och Bergvall.
418057. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.