Statsutskottets utlåtande Nr 165 Utlåtande 1930:Su165Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statsutskottets utlåtande Nr 165

Utlåtande 1930:Su165

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

1

Nr 165.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1930 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln, punkt 271, gjorda framställning
angående anslag till bestridande av med landsmålsundersökning
arna i riket förenade kostnader jämte två i
ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931, har Kungl.
Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 271 av vid propositionen fogat utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag) föreslagit
riksdagen att, bland annat, till bestridande av med landsmålsundersökuingarna
i riket förenade kostnader för budgetåret 1930/1931 anvisa ett
extra anslag av 58,940 kronor att utgå i enlighet med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet angivit och med den närmare fördelning och
enligt de villkor, Kungl. Majit må finna gott föreskriva.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda
statsrådsprotokoll, sid. 673—702.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr N. J. F. Almkvist
m. fl., nr 139, och den andra inom andra kammaren av herr A. Thomson,
m. fl., nr 307, i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte — för beredande
av möjlighet att anställa ytterligare en medarbetare vid landsmålsarkivet
i Uppsala — öka det av Kungl. Majit föreslagna anslaget till bestridande
av med landsmålsundersökningar i riket förenade kostnader med
8,100 kronor till 67,040 kronor.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna
skälen får utskottet hänvisa till motionen 1: 139.

Sedan gammalt hava i Sverige vetenskapliga undersökningar bedrivits
beträffande våra olika folkmål. Sedermera har ortnamnsforskningen framträtt,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 72 käft. (Nr 165.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

och slutligen hava jämväl folkminnesundersökning ar na kommit att intaga en
betydelsefull plats i det vetenskapliga arbetet.

Aven från statens sida har sedan åtskilliga år understöd i viss utsträckning
lämnats här ifrågavarande ändamål.

Vidare hava under senare år, från och med år 1926, understöd av lotterimedel
för här ifrågavarande forskningar blivit av Kungl. Majit beviljade
till ganska avsevärda belopp.

Efter utförliga utredningar, för vilka närmare redogöres i propositionen
nr 115 till 1929 års riksdag, föreslog Kungl. Majit i sagda proposition
riksdagen att, bland annat,

dels medgiva, att ledningen av undersökningarna av svenska landsmål,
ortnamn och folkminnen finge organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen angivits, nämligen att såsom ledande organ för
folktraditionsundersökningarna i riket skulle fungera tre nämnder, ortnamnsnämnden,
folkmålsnämnden och folkminnesnämnden, vilkas medlemmar
skulle tillsättas av Kungl. Majit på förslag av de arbetande institutionerna,
samt en centralnämnd, utsedd av Kungl. Majit;

dels medgiva, att för ledningen av och arbetet vid folkmåls-, ortnamnsoch
folkminnesundersökningarna finge från och med den 1 juli 1929 inrättas
följande personliga tjänster, vilkas innehavare skulle från allmänna
indragningsstaten åtnjuta avlöning på sätt nedan sägs enligt bestämmelserna
i gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen, nämligen
:

för docenten, filosofie doktorn Anders Herman Geijer såsom ledare av
folkmålsundersökningen, lönegraden B 30,

för docenten, filosofie doktorn Johan Alfred Götlind såsom medarbetare
vid folkmålsundersökningen, lönegraden B 28,

för filosofie doktorn Lars Levander såsom medarbetare vid folkmålsundersökningen,
lönegraden B 28,

för lektorn, filosofie doktorn Sven Julius Swenning såsom medarbetare
vid folkmålsundersökningen och ledare av det sydsvenska undersökningsområdet,
lönegraden B 30,

för docenten, filosofie doktorn Gustav Fredrik Jöran Sahlgren såsom ledare
av ortuamnsundersökningen, lönegraden B 30,

för docenten, lektorn, filosofie doktorn Karl Hilding Celander såsom ledare
av folkminnesundersökningen, lönegraden B 30,

för docenten, filosofie doktorn Carl Wilhelm von Sydow såsom medarbetare
vid folkminnesundersökningen, lönegraden B 28;

dels föreskriva, att nu nämnda personer skulle vara skyldiga att i tilllämpliga
delar underkasta sig ej mindre de i nyssberörda avlöningsreglemente
stadgade villkoren och bestämmelserna, än även 1907 års lag angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension jämte de i anslutning till

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

3

samma lag i pensionshänseende utfärdade bestämmelserna för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk.

Över Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och de med anledning härav
väckta motionerna inhämtades av riksdagens vederbörande utskott i vederbörlig
ordning yttranden dels från statskontoret, i vad gällde organisationsfrågan,
dels ock från allmänna civilförvaltningens lönenämnd, i vad anginge
de ifrågasatta tjänsternas placering i lönegrader och löneklasser.

I skrivelse den 1 juni 1929, nr 279, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående organisation av undersökningarna av svenska landsmål,
ortnamn och folkminnen ävensom en i ämnet väckt motion, anförde riksdagen
bland annat följande:

Ett utforskande av den gamla svenska, i traditionen ännu fortlevande
allmogekulturen i dess olika yttringar är, såsom i statsrådsprotokollet framhållits,
en nationell angelägenhet av betydande mått. I viss utsträckning
har detta redan sedan länge blivit av statsmakterna behjärtat; såväl genom
anslag å riksstaten som genom beviljande av lotterimedel hava, särskilt
under de senaste åren, betydande belopp kommit dessa forskningsarbeten
tillgodo. Riksdagen har vidare genom sin skrivelse år 1919 hemställt örn
verkställandet av en allsidig utredning örn organiserandet av insamlingen
och utforskandet av den svenska allmogekulturen. Riksdagen är medveten
om att det i här föreliggande fråga kan anses föreligga fara i dröjsmål och
att det är hög tid, att åtgärder vidtagas för att stödja de pågående insamlingsarbetena
och giva åt desamma en systematisk och målmedveten ledning.

Riksdagen kan emellertid, trots att riksdagen sålunda delar de synpunkter,
som föranlett framläggandet för riksdagen av här föreliggande förslag,
icke ansluta sig till detsamma. Trots den betydande nedskärning, som den
av 1923 års sakkunniga, den s. k. folkminneskommittén, föreslagna organisationen
undergått, förefaller det riksdagen, som om denna organisation
ännu i Kungl. Maj:ts förslag bibehållits i en alltför vidlyftigt tilltagen form.
Kostnaderna för de olika nämnderna hava visserligen nedbringats till ett
minimum, då alla andra kostnader än resekostnads- och traktamentsersättniugar
borttagits. Men det förefaller dock riksdagen, som örn det i vart
fall borde göras till föremål för ytterligare prövning, huruvida icke organisationen
skulle kunna ytterligare förenklas.

Kungl. Majit har vidare, i anslutning till 1928 års sakkunnigas, de s. k.
folktraditionssakkunnigas förslag, föreslagit, att den för forskningsarbetena
nödvändiga vetenskapliga ledningen skulle fast anställas och bekostas med
statsmedel. Då ifrågavarande folktraditionsundersökningar vore av den
natur, att de måste tänkas vara väsentligen slutförda inom en begränsad
tid, har nu föreslagits, att de personer, åt vilka den vetenskapliga ledningen
skulle anförtros, borde placeras å allmänna indragningsstaten. Härigenom
skulle åt de förtjänta vetenskapsidkare, vilka av Kungl. Majit föreslagits i
enlighet med de folktraditionssakkunnigas förslag, beredas önskvärd säkerhet
i anställnings- och pensionsvillkor, på samma gång som man undveke de
svårigheter, som bleve förenade med tjänsternas uppförande på ordinarie
stat.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

I en inom riksdagen väckt motion har framhållits, att det måste ingiva
betänkligheter, att innehavarna av de olika befattningarna inom den tilltänkta
organisationen de facto skola utses av riksdagen. Det kan, frarnhålles
det i motionen, under dessa förhållanden svårligen sägas råda full visshet
därom, att just de föreslagna personerna äro de enda, som därvid rättvisligen
böra komma under övervägande.

Statskontoret har i sitt i ärendet avgivna utlåtande framhållit, att för fall
sådana som det nu förevarande snarare brukade vidtagas anordningen med
inrättande av tjänster å extra stat, men att några större betänkligheter
knappast borde möta mot vidtagande av den föreslagna anordningen.

Riksdagen kan icke undgå att dela de betänkligheter, som framförts mot
förslaget att uppföra de vetenskapliga ledarbefattningarna på allmänna indragningsstaten.
En anordning av detta slag har, som jämväl statskontoret
framhållit, huvudsakligen kommit till användning endast när det gällt att
vid en statsinstitution binda en arbetskraft, som dokumenterat sig såsom
utomordentligt skicklig på ett visst verksamhetsområde, vilket annars ej
ansetts böra få särskild företrädare vid institutionen i fråga.

Riksdagen vill ingalunda förneka önskvärdheten av att befattningarna
som ledare av undersökningarna gives en fastare karaktär, så att de för
sagda befattningar lämpligaste personerna må finna det fördelaktigt att åtaga
sig befattningarna och kvarstå vid desamma, så länge undersökningarna
pågå. Av vikt är vidare, att dessa befattningar icke gives sådan karaktär,
att de komma att kvarbliva efter den tid — 15 å 20 år — som beräknats
för undersökningarnas slutförande. Med hänsyn till vad nyss anförts finner
riksdagen det dock vara önskvärt, att en förnyad undersökning vidtages
beträffande möjligheterna av att på ett annat sätt än av Kungl. Majit föreslagits
skapa den önskvärda tryggheten för de erforderliga befattningshavarna.
I samband härmed torde jämväl till förnyad prövning böra upptagas
frågan, huruvida ett så stort antal befattningar, som av Kungl. Majit
nu föreslagits, är oundgängligen erforderligt för ledningen av insamlingsarbetena
och för det insamlade materialets nödtorftiga bearbetning under
insamlingstiden.

Vad så slutligen själva undersökningsarbetet beträffar, hava 1928 års sakkunniga
förutsatt, att detsamma, liksom under senare år varit fallet, jämväl
i fortsättningen skulle bekostas med lotterimedel. Den sammanlagda årliga
summa, som härtill krävdes, skulle — enligt uppgifter från respektive undersökningscentraler
— belöpa sig till 342,000 kronor. Departementschefen
håller före, att det för närvarande varken är möjligt eller lämpligt att framlägga
en mera detaljerad plan beträffande dessa medel, utan det torde få
ankomma på Kungl. Majit att framdeles efter årliga framställningar av
vederbörande institutioner besluta örn anvisande av lotterimedel till de olika
ändamålen.

Riksdagen kan icke finna annat än att de krav, som från de olika undersökningscentralernas
sida framställts för här ifrågavarande ändamål, äro
synnerligen vittgående. Det synes, som örn, innan riksdagen går in för att
skapa större fasthet i ledningen och organisationen av insamlingsarbetena,
örn möjligt någon närmare utredning borde ske beträffande de kostnader,
som själva undersöknings- och fältarbetena komma att draga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har riksdagen icke funnit sig kunna
bifalla Kungl. Majits nu framlagda förslag.

Däremot är det enligt riksdagens mening önskvärt, att en förnyad utred -

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

5

ning om organiserandet av här ifrågavarande undersökningar med det snaraste
kommer till stånd.

Riksdagen vill alltså hos Kungl. Majit hemställa om verkställandet av en
dylik utredning. Då, såsom förut påpekats, här ifrågavarande insamlingsarbeten
äro av brådskande natur, torde det vara att hoppas, att det skall
bliva möjligt att framlägga på denna utredning grundat förslag redan för
1930 års riksdag.

I ovanberörda motion har hemställts, bland annat, att riksdagen måtte i
riksstaten för budgetåret 1929/1930 upptaga anslag under enahanda rubriker
och till samma belopp som för innevarande år utgått till de olika ändamål,
som i propositionen nr 115 omförmälas.

Riksdagen har beslutat att, med bifall till sagda motion, för budgetåret
1929/1930 för ovannämnda ändamål bevilja anslag med enahanda belopp
som under innevarande budgetår.

Riksdagen slutade med att

dels anmäla, att riksdagen avslagit Kungl. Majits proposition nr 115,

dels hemställa, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning
angående organisationen av undersökningarna av svenska landsmål, ortnamn
och folkminnen ävensom att på denna utredning grundat förslag om möjligt
måtte föreläggas 1930 års riksdag,

dels ock anmäla, att riksdagen under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1929/1930 för här ifrågavarande ändamål beviljat anslag med enahanda
belopp som under budgetåret 1928/1929.

Departementschefen har till en början anfört, att de skäl, som förlidet år
föranledde honom att nu förorda framläggandet för riksdagen av förslag i här
förevarande ämne, i allt väsentligt kvarstode orubbade.

Departementschefen har vidare framhållit, att han vid den förnyade prövning,
han underkastat hithörande spörsmål, alltmer stärkts i den uppfattningen,
att den organisationsplan, som framlagts för 1929 års riksdag, i
sina grunddrag vore den, som mest lämpade sig för de här förhandenvarande,
exceptionella förhållandena. Undersökningsarbetet hade härigenom
kunnat beredas på en gång stadga och smidighet, den erforderliga staben
av vetenskapsmän hade kunnat få trygghet i anställningsvillkor m. m. och
på samma gång hade arbetets karaktär av något i tiden bestämt avgränsat
blivit tillräckligt framhävd.

Med hänsyn till de erinringar, som av riksdagen gjorts mot detta förslag,
hade departementschefen emellertid ansett sig böra söka nå fram till
en annan lösning, med vilken han sökt tillgodose de av riksdagen i dess
skrivelse framställda önskemålen.

Departementschefen har till en början erinrat därom, att det för 1929
års riksdag framlagda förslaget omfattade såväl folkmåls- och ortnamnssom
även folkminnesundersökningarna. Han hade därvid framhållit, att de
områden, där den vetenskapliga forskningen nått längst och där en längre
erfarenhet kunde tjäna till ledning, vore de, som hänförde sig till folkmåls -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

och ortnamnsforskningen. Folkminnesforskningen i inskränkt mening vore
till tiden den yngsta av dessa grenar. Meningarna angående den lämpligaste
organisationen av denna sistnämnda undersökningsgren hade gått
mycket i sär, och departementschefen ville ej förneka, att det vore förenat
med rätt stora vanskligheter att söka vinna för densamma en fastare organisation,
då erfarenheten icke härvid kunde lämna det stöd, som vore erforderligt.
Departementschefen hade därför kommit till den uppfattningen,
att det torde för närvarande framstå såsom angelägnast att söka bereda ett
verksamt stöd åt dialekt- och ortnamnsundersökningarnas ledning och att
man kunde låta anstå med frågan örn folkminnesundersökningarna i avvaktan
på att inom de sistnämnda småningom framväxte mera fasta former
av beskaffenhet att sedermera kunna erhålla statsmakternas stöd.

Departementschefen har härefter framhållit, att riksdagens erinringar och
önskemål örn ytterligare utredningar hänförde sig huvudsakligen till följande
punkter: 1) huruvida den 1929 föreslagna organisationen skulle kunna
ytterligare förenklas; 2) huruvida det vore möjligt att på annat än i
propositionen till 1929 års riksdag föreslaget sätt skapa den önskvärda
tryggheten åt de för ifrågavarande undersökningar erforderliga befattningshavarna;
3) huruvida ett så stort antal befattningshavare, som av Kungl.
Maj:t då föreslagits, vore oundgängligen erforderligt för ledningen av insamlingsarbetena
och för det insamlade materialets nödtorftiga bearbetning
under insamlingstiden; 4) de kostnader, som själva undersöknings- och fältarbetena
kunde beräknas komma att draga.

Departementschefen har upptagit var och en av dessa punkter till omprövning
och framlagt de förnyade förslag, till vilka han efter ett ytterligare
övervägande av dessa frågor kommit.

Den första punkten avser en förenkling av den administrativa organisationen.
Departementschefen finner en sådan vara möjlig och har i sådant
avseende förordat, att man nu skulle bortse från de år 1929 ifrågasatta
nämnderna, folkmålsnämnden, ortnamnsnämnden och centralnämnden. Även
om dessa nämnder skulle vara ägnade att bliva högst nyttiga organ för en
systematisk ledning av ifrågavarande undersökningar, ansåge departementschefen,
att de icke vore oundgängligen nödvändiga, utan att man tillsvidare
borde kunna tillgodose behovet av gemensam ledning förmedelst redan förefintliga
institutioner, nämligen landsmålsarkivet i Uppsala, landsmålsföreningarnas
centralstyrelse i Lund och ortnamnskommittén.

Några särskilda administrationskostnader för ledningen av folkmålsundersökningen
skulle sålunda icke erfordras, då departementschefen förutsatte,
att samarbetet mellan institutionerna i Uppsala och Lund kunde uppehållas
tillsvidare på sätt hittills skett.

Den andra punkten, i vilken riksdagen framhöll önskvärdheten av en
ytterligare utredning, avsåg, anför departementschefen vidare, möjligheterna
av att på annat sätt än Kungl. Majit 1929 föreslagit — d. v. s. genom

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

7

uppförande av tjänster å allmänna indragningsstaten — skapa den önskvärda
tryggheten för de erforderliga befattningshavarna. Departementschefen
hade i detta avseende övervägt de olika alternativ, som kunde befinnas
tänkbara, och ehuru han härvid nödgats vidhålla det principiellt riktiga
i den uppfattning, som låg till grund för förslaget 1929, hade han
dock ansett det vara möjligt att finna en antagbar lösning på ett annat sätt,
om också härvid den erforderliga tryggheten för vederbörande befattningshavare,
särskilt i avseende å den egna pensioneringen, icke bleve i samma
grad tillgodosedd. Departementschefen har därför förordat den utväg, som
statskontoret i sitt till 1929 års riksdag avgivna utlåtande angivit, nämligen
att de erforderliga tjänsterna uppfördes å extra stat. I detta fall torde,
anför departementschefen, lönerna böra utgå i enlighet med bestämmelserna
i 33 § i kungörelsen den 26 juni 1925, nr 356, med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Innehavare av sådan befattning
ägde åtnjuta lön enligt löneklass, som vore närmast lägre än den, som
skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare av ordinarie tjänst
inom ifrågavarande lönegrad. Tillika föreskreves här, att för befattningshavare,
om vilken i nämnda paragraf vore fråga, skulle i övrigt i tillämpliga
delar gälla de stadganden, som för ordinarie tjänstemän inom motsvarande
lönegrader meddelats i avlöningsreglementet jämte till reglementet hörande
tillämpnings- och tilläggsbestämmelser.

Befattningshavare, som erhölle sin avlöning enligt nu angivna bestämmelser,
vore sålunda i allt väsentligt — dock med undantag för rätten till
egen pension —- likställda med ordinarie befattningshavare under den tid
anställningen varade. Vad frånvaron av rätt till pension beträffade vore
detta visserligen en stor olägenhet. Emellertid ansåge departementschefen
sig böra erinra om att frågan om pensionering av icke-ordinarie befattningshavare
sedan länge stått på dagordningen och väl inom en icke alltför
långt avlägsen framtid också torde komma att nå sin lösning. Skulle
emellertid för någon av här ifrågavarande befattningshavare frågan om
pension redan dessförinnan bliva aktuell, ansåge departementschefen sig
kunna utgå från att Kungl. Majit och riksdagen — såsom redan skett i
talrika fall beträffande icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst —
komme att åt honom bevilja särskild pension.

Befattningarna torde, anför departementschefen vidare, böra ledigförklaras
och sökas på sedvanligt sätt; som lämplig mellaninstans torde humanistiska
sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund kunna tjäna. Sedan jämväl
kanslern för rikets universitet yttrat sig i ärendet, torde meddelandet av
förordnande böra ankomma på Kungl. Majit. Därest denna tillsättningsprocedur
komme att taga längre tid i anspråk, syntes hinder icke möta för
Kungl. Majit att efter vederbörandes hörande från och med den 1 juli

8

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

1930 förordna om uppehållande av den eller de tjänster, där sådant kunde
befinnas vara önskvärt, till dess att ovauberörda tillsättning ägt rum.

Departementschefen har härefter övergått till den tredje punkten, där riksdagen
fann en ytterligare utredning önskvärd. Den avsåg, huruvida ett så
stort antal befattningshavare, som 1929 föreslagits, vore oundgängligen nödvändigt
för ledningen av insamlingsarbetena och för det insamlade materialets
nödtorftiga bearbetning under insamlingstiden.

För folkmålsundersökningen hade, erinrar departementschefen, i Kungl.
Maj:ts proposition till 1929 års riksdag föreslagits följande befattningar,
nämligen

för docenten Geijer en befattning såsom ledare av folkmålsundersökningen
i lönegraden B 30,

för en var av docenten Götlind och doktor Levander såsom medarbetare
vid folkmålsundersökningen en befattning i lönegraden B 28, samt

för lektor Swenning såsom medarbetare vid folkmålsundersökningen och
ledare av det sydsvenska undersökningsområdet en befattning i lönegraden
B 30.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade intet att erinra mot den
för docenten Geijer föreslagna placeringen men föreslog beträffande docenten
Götlind och doktor Levander lönegraden B 26 samt i fråga om lektor
Swenning lönegraden B 28.

Departementschefen anför, att han närmare övervägt, i vad mån en begränsning
av det föreslagna antalet befattningar kunde vara möjlig. Den
redan till 1929 års riksdag förordade ledarbefattningen av arbetet vid landsmålsarkivet
i Uppsala funne han sig alltfort böra vidhålla såsom givetvis
oundgänglig. Emot förslaget örn placerandet av denna befattning i lönegraden
B 30 hade ingen erinran framkommit, och han ansåge sig ånyo böra
upptaga detsamma.

I det förra förslaget hade, som nämnts, upptagits två befattningar såsom
medarbetare vid landsmålsundersökningen och med placering vid landsmålsarkivet
i Uppsala. Detta var betingat av att sedan länge redan två dylika
medarbetare varit där anställda, den ena mera fast och mot fastställd ersättning
från det av riksdagen till landsmålsarkivet anvisade anslaget. Departementschefen
framhåller, att han liksom förut vore fullt övertygad örn
att en institution av den betydande storleksordning som landsmålsarkivet i
Uppsala hade ett starkt framträdande behov av två medarbetare vid ledningen
av insamlingsarbetet med uppdrag tillika för dem att giva det insamlade
materialet dess första nödtorftiga bearbetning. Då det emellertid
gällde att begränsa den mera permanenta arbetsstaben nödgades han nu
förorda, att medel beräknades för anställande av allenast en sådan medarbetare.
I fråga om lönegradsplaceringen av denna befattning anser departementschefen
sig kunna ansluta sig till det av lönenämnden framlagda förslaget
örn lönegraden B 26.

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

9

Departementschefen har emellertid betonat, att detta förslag om allenast
en medarbetare, vilket föranletts av en önskan att nedbringa kostnaderna,
framlagts efter stor tvekan, liksom detsamma också vid personliga förhandlingar
med vederbörande sakkunniga mötts av starka gensagor.

I fråga örn ledningen av de sydsvenska landsmålsundersökningarna ställde
sig, framhåller departementschefen härefter, saken enklare. Forskningsarbetet
hade här ännu ej tillnärmelsevis nått den fastare organisation, som
förefunnes i Uppsala, och någon ledare för detsamma funnes ännu icke.
Det vore givetvis av den största vikt, att en ledarebefattning här bomme
till stånd. Departementschefen hade i sitt förra förslag upptagit en sådan
i lönegraden B 30. Lönenämnden förordade för denna befattning lönegraden
B 28. Departementschefen finner sig för närvarande kunna inskränka
sig till att för denna tjänst — i överensstämmelse med lönenämndens förslag
— förorda lönegraden B 28.

Härefter har departementschefen berört de övriga kostnader, som vid ett
bifall till det nu framlagda begränsade organisationsförslaget vore erforderliga
för de centrala institutionernas behöriga drift.

Av det belopp å 28,650 kronor, som för närvarande står till landsmålsarkivets
i Uppsala förfogande, utgå — om man bortser från de till respektive
9,000 och 6,000 kronor upptagna arvodena till de två vetenskapliga medarbetarna
— 2,400 kronor till arvode åt expeditionsbiträde, 3,000 kronor
till tillfällig arbetshjälp, 6,000 kronor till resor och 2,250 kronor till övriga
utgifter för samlingarnas ökande och för undersökningens förvaltning. Dessa
sistnämnda fyra belopp, inalles utgörande 13,650 kronor, syntes böra ökas,^
ej minst med hänsyn till den ökade omfattning, som arkivets verksamhet
borde för befordrande av dess syften erhålla. Departementschefen har erinrat
örn det från hera håll med skärpa framhållna kravet på anställande av ett
särskilt kvalificerat biträde för den betydelsefulla vården av arkivet. För
detta ändamål torde förslagsvis kunna beräknas 6,000 kronor. Vidare torde
ytterligare minst 2,000 kronor erfordras för tillfälliga arbetskrafter. Departementschefen
har förordat ett klumpanslag av 22,000 kronor att på förslag
av vederbörande av Kungl. Majit fördelas för nu ifrågavarande ändamål.

För folkmålsundersökningarna i Lund har departementschefen för de fyra
landsmålsföreningarna därstädes till arvoden för institutionsarbeten (vård
och ordnande av samlingarna, katalogisering, renskrivning m. m.) förordat
ett belopp av sammanlagt 10,000 kronor att närmare fördelas av Kungl.
Majit efter vederbörandes förslag.

Den fjärde punkten, i fråga örn vilken riksdagen begärde en utredning,
avsåg de kostnader, som själva undersöknings- och fältarbetena kunde beräknas
komma att draga. 1928 års folktraditionssakkunniga beräknade ett
årligt belopp av 342,000 kronor att utgå av lotterimedel, vilket belopp avsåg
ej endast ortnamns- och folkmålsundersökningarna utan även folkminnesundersökningarna.
Säkerligen kunde, framhåller departementschefen, denna

10

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

summa begränsas, men vid verkställda undersökningar hade det visat sig
fullständigt uteslutet att kunna komma till några säkra beräkningsgrunder,
givetvis på grund av de osäkra faktorer, som här vore för handen. Så
mycket torde kunna sägas, att ju mer arbetet forcerades, desto större bleve
kostnaderna, och att i samma mån insamlingsarbetena skedde i långsammare
tempo, komme årskostnaderna att begränsas.

Att framlägga en detaljerad plan i detta hänseende torde, framhåller departementschefen,
ej vara möjligt. Kostnaderna vore i största utsträckning
beroende på omfattningen och arten av den arbetskraft, som vid varje särskilt
tillfälle funnes att förfoga över. Departementschefen har i detta sammanhang
framhållit, att deltagarna i fältarbetena i stor utsträckning utgjordes
av frivilliga medarbetare, vilka mot ringa eller ofta ingen ersättning,
endast av intresse för saken, ägnade mycken tid och arbete häråt.

Härtill komme vidare, att förefintligheten av tillgängliga lotterimedel och
de härpå från andra håll framställda kraven också alltid måste tagas i betraktande.
För att örn möjligt vinna någon utgångspunkt för kostnadsfrågans
bedömande har departementschefen erinrat, att landsmålsarkivet i Uppsala
genom Kungl. Maj:ts senaste beslut i ämnet, den 12 juli 1929, för ett
ars fortsatt verksamhet erhöll 39,000 kronor och att landsmålsföreningarna
i Lund samtidigt likaledes för ett års verksamhet erhöllo ett belopp av
11,000 kronor. Dessa belopp torde, framhåller departementschefen, vara att
betrakta som ett nödvändigt minimum.

Vad så beträffade den tid, som ännu kunde vara erforderlig för insamlings-
och undersökningsarbetenas bedridande, torde givetvis även här vara
omöjligt lämna några exakta uppgifter. Insamlingstiden stöde, framhåller
departementschefen, i ett bestämt förhållande till härför tillgängliga medel.
Departementschefen har erinrat, att man räknat med en tid av 15 k 20 år.

Härefter har departementschefen så slutligen övergått till en beräkning
av de kostnader, som vid ett bifall till hans nu framlagda förslag skulle
behöva upptagas å riksstaten.

Han har då först erinrat, att i riksstaten för budgetåret 1929/1930 för här
ifrågavarande ändamål upptagits följande anslag, nämligen till landsmålsarkivet
i Uppsala 28,650 kronor och till landsmålsföreningarna i Lund
3,500 kronor.

Vid landsmålsarkivet i Uppsala skulle vid ett bifall till det nu
framlagda förslaget vara anställda dels en ledare i lönegraden B 30, dels ock
en vetenskaplig medarbetare i lönegraden B 26, båda med avlöning enligt
bestämmelserna i 33 § i avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare.

Begynnelseavlöningarna för dessa befattningshavare uppgå å E-ort till
respektive 9,540 kronor och 7,656 kronor. Härjämte måste man räkna med
erforderliga medel för en löneförhöjning till varje. Departementschefen har
framhållit, att, därest blivande innehavare av här ifrågavarande befattningar

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

11

redan omedelbart efter befattningarnas tillträdande prövades berättigade till
flera ålderstillägg, härför erforderliga medel tillfälligtvis borde bestridas av
övriga till landsmålsarkivets disposition ställda medel. För ett kommande
år borde emellertid i så fall anslaget höjas med erforderligt belopp. Första
ålderstillägget för en var av här ifrågavarande lönegrader uppginge till
respektive (10,020 — 9,540) 480 kronor och (8,100 — 7,656) 444 kronor eller
tillhopa 924 kronor. Anslaget till expenser skulle behöva beräknas till
22,000 kronor.

För landsmålsarkivet i Uppsala beräknades alltså såsom erforderligt sammanlagt
40,120 kronor.

För landsmålsundersökningarna i Lund skulle enligt det framlagda förslaget
vara anställd en befattningshavare i lönegraden B 28 med avlöning enligt
bestämmelserna i 33 § i avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare.
Begynnelseavlöningen här utgjorde å D ort 8,340 kronor. För avlöningsförhöjning
torde här böra beräknas ett belopp av (8,820 — 8,340) 480
kronor och gällde i avseende å eventuella medel till ytterligare avlöningsförhöjningar
vad i motsvarande hänseende anförts beträffande ledaren av
ortnamnsundersökningen och befattningshavarna vid landsmålsarkivet i Uppsala.
Till expenser m. m. skulle enligt förslaget behöva beräknas 10,000
kronor.

För landsmålsundersökningarna i Lund beräknas alltså ett sammanlagt
belopp av 18,820 kronor.

De sålunda för landsmålsundersökningarna beräknade slutsummorna, 40,120
kronor och 18,820 kronor, syntes böra sammanslås till ett gemensamt anslag
å 58,940 kronor, vilket torde böra av Kungl. Maj:t fördelas efter i huvudsak
angivna grunder. Det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att på därom
av vederbörande gjorda framställning närmare besluta angående användningen
av de ''till expenser m. m. beräknade beloppen.

I motionerna har till en början erinrats, att, under det att år 1929 föreslagits,
att vid landsmålsarkivet i Uppsala jämte föreståndare skulle anställas
två vetenskapliga medarbetare, nu föresloges, att där endast skulle finnas
en föreståndarbefattning och en vetenskaplig medarbetarbefattning. Av utredningarna
hade framgått, att nu sedan flera år tillbaka, utom föreståndaren
och flera mera tillfälliga medarbetare, två vetenskapliga medarbetare med
mera omfattande och stadigvarande uppgifter funnits vid denna institution,
den ene med en nordlig orientering, den andre med en sydlig (götisk, således
ej sydsvensk i samma mening som gäller örn de dialektundersökningar,
vilka ledas från Lund). Möjligheten att trygga åtminstone den i förhållande
till .uppgifterna och i jämförelse med motsvarigheter i andra länder mycket
blygsamma arbetsstyrka, som föreståndaren jämte två vetenskapliga medarbetare
i Uppsala kunde utgöra, berodde på vilken behandling denna fråga
nu finge i riksdagen. Härmed sammanhängde det förhållandet, att en sådan

12

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Utwkottets

yttrande.

minskning av medarbetarnas antal, som nu föreslagits, sträckte sina verkningar
utanför en medarbetares omedelbara arbetsuppgifter och därigenom
hindrade och försenade i sin helhet ett arbete, som borde på varje punkt
påskyndas.

En minskning av antalet vetenskapliga medarbetare från två till en i
Uppsala skulle vidare uppenbarligen hota möjligheterna att för någon enda
större folkmålsgrupp fullfölja en mera djupgående undersökning, åtminstone
vad beträffade undersökningarna inom de delar av landet, för vilka Uppsala
tjänstgör som undersökningscentral. Denna fara bleve överhängande även
för den störst lagda landskapsundersökning, som företagits i Sverige: dalmålsundersökningen.
Detta arbete hade intagit en central ställning och det
funnes förutsättningar för att detta arbete, när det vore fullbordat, skulle
bilda ett värdigt motstycke till de största motsvarande undersökningar inom
andra länder och på samma gång ett värdigt motstycke till de stora kulturhistoriska
undersökningar, som gjordes inom samma landskap, främst genom
nordiska museet. Dalmålsundersökningarna hade bland annat den betydelsen
för det hela, att inom detta landskap mer än kanske inom något landskap
gåves uppslag för efterforskningar rörande ålderdomliga kvarlevor av
folkspråk och tradition även på andra håll. Skulle vid institutionen i Uppsala
endast finnas en föreståndare och en vetenskaplig medarbetare, torde
ingendera postens innehavare, vilka det än kunde bliva, kunna ägna erforderlig
tid åt en sådan specialuppgift vid sidan av de övriga åligganden,
som måste medfölja en sådan befattning. Anställdes två medarbetare, bleve
situationen en annan, så att därigenom möjlighet öppnades att fullfölja
denna viktiga undersökning som ett led i det hela. En ytterligare medarbetare
skulle betinga, enligt samma grunder, varmed propositionen räknat,
i begynnelselön 7,656 kronor jämte eventuellt ålderstillägg 444 kronor, alltså
sammanlagt 8,100 kronor utöver det i propositionen föreslagna beloppet,

Av flera skäl, för vilka ovan närmare redogjorts, fann sig 1929 års riksdag
(riksdagens skrivelse den 1 juni 1929, nr 279) icke kunna bifalla det
förslag till organisation av undersökningarna av svenska landsmål, ortnamn
och folkminnen, som då av Kungl. Majit framlagts. I sin nämnda skrivelse
hemställde emellertid riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad
utredning angående organisationen av ifrågavarande undersökningar
ävensom att på denna utredning grundat förslag om möjligt måtte föreläggas
1930 års riksdag.

I fråga örn folkminnesforskningen har departementschefen på i statsrådsprotokollet
anförda skäl ansett, att med vidtagandet av åtgärder härutinnan
borde tills vidare anstå. Beträffande folkmålsundersökningarna föreligger
nu ett nytt förslag, till vilket utskottet här har att taga ställning.

Beträffande önskvärdheten av att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att
stödja och påskynda de sedan åtskillig tid tillbaka pågående folkmålsunder -

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

13

sökningarna och giva åt desamma en systematisk och målmedveten ledning
föreligger ingen meningsskiljaktighet.

I det nu föreliggande förslaget hava de erinringar vunnit beaktande, som
av 1929 års riksdag riktades mot det då framlagda förslaget.

Några särskilda administrationskostnader för ledningen av folkm ålsundersökningarna
hava icke ansetts erforderliga, då departementschefen förutsatt,
att samarbetet mellan institutionerna i Uppsala och Lund kunde uppehållas
tills vidare på sätt hittills skett. I stället för det tidigare förslaget om uppförande
av de erforderliga tjänsterna på allmänna indragningsstaten har
vidare departementschefen upptagit den utväg, som statskontoret i sitt till
1929 års riksdag avgivna utlåtande angivit, nämligen att dessa tjänster
skulle uppföras på extra stat, varvid lönerna skulle utgå i enlighet med
bestämmelserna i 33 § i kungörelsen den 26 juni 1925, nr 356, med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Emot vad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit något att erinra.

I fråga örn antalet erforderliga befattningar innebar Kungl. Maj:ts år 1929
framlagda förslag, att vid landsmålsarkivet i Uppsala skulle anställas en
ledare och två medarbetare samt vid landsmålsundersökningarna i Lund en
ledare. De båda ledarbefattningarna har departementschefen funnit fortfarande
vara av behovet påkallade. Däremot har departementschefen förordat,
att medel skulle beräknas för anställande av allenast en medarbetare vid
landsmålsarkivet i Uppsala. Departementschefen har emellertid betonat, att
detta förslag, vilket förauletts av en önskan att nedbringa kostnaderna, framlagts
efter stor tvekan, liksom detsamma också vid personliga förhandlingar
med vederbörande sakkunniga mötts av starka gensagor.

I motionerna I: 139 och II: 307 hava framhållits de svårigheter, som skulle
bliva en följd för landsmålsarkivet i Uppsala av den sålunda förordade inskränkningen
av dess medarbetarstab, särskilt för den stora dalmålsundersökningen.

Utskottet vill erinra, att — såsom också i statsrådsprotokollet framhållits
-—■ det här främst gäller att tillgodose behovet av ledare av insamlingsarbetet
och arbetskrafter för den första nödtorftiga bearbetningen av det insamlade
materialet. Av vad i ärendet anförts, synes emellertid framgå, att
den i motionerna ifrågasatte andre medarbetaren närmast skulle hava att
ägna sig åt ovanberörda specialundersökning, alltså ett ändamål, som, åtminstone
i viss utsträckning, synes vara av annan art än de, som skulle
tillgodoses med de tjänster, varom här är fråga. Enligt utskottets uppfattning
böra kostnaderna för en dylik undersökning, liksom hittills, bestridas
med andra till landsmålsarkivets förfogande stående medel. Med hänsyn
härtill samt till önskvärdheten att i görligaste mån begränsa statens utgifter
för här ifrågavarande ändamål har utskottet ansett sig böra i nu berörda

14

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

hänseende ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet avstyrker alltså
de i ämnet väckta motionerna.

Jämväl i övrigt har utskottet funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å ovannämnda av herr Almkvist m. fl. samt
herr Thomson m. fl. väckta motioner (I: 139 och II: 307),
till bestridande av med landsmålsundersökning arna i riket
förenade kostnader för budgetåret 1930/1931 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett extra anslag av 58,940 kronor att
utgå i enlighet med vad departementschefen under punkt
271 i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 3
januari 1930 angivit och med den närmare fördelning och
enligt de villkor, Kungl. Majit må finna gott föreskriva.

Stockholm den 16 maj 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, Olof
Olsson, O. Bergqvist, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. A. Lundell, C. I. Asplund,
K A. W. Björck, K. E. Andersson i Eliantorp, C. A. Carlsson i Gävle och J. G. Walles;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson
i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son
Törnkvist i Karlskrona, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, 8. Persson i Fritorp, G.
Strindlund och F. V. Sandwall.

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

15

Reservation

av herrar Kvarnzelius, Asplund, Walles, Anderson i Råstock, Jansson i Falun,
Carlsson-Frosterud, Törnkvist i Karlskrona, Wigforss, Olofsson i Digernäs och
Sandwall, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:

»Såsom i motionerna I: 139 av herr Almkvist m. fl. och II: 307 av herr
Thomson framhålles har sedan flera år tillbaka arbetet vid landsmålsarkivet
i Uppsala bedrivits av två vetenskapliga medarbetare vid sidan av föreståndaren.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1929 års riksdag förutsattes också, att en
föreståndare och två medarbetare skulle bibehållas och att för dem skulle
inrättas personliga tjänster på indragningsstat. Riksdagen ansåg sig icke
kunna godtaga denna anordning med personliga tjänster, och Kungl. Maj:t
har därför i år i stället föreslagit tjänster på extra stat men därvid inskränkt
medarbetarnas antal till en i stället för två. Denna inskränkning har emellertid
enligt departementschefens eget uttalande skett med stor tvekan, och
det synes av handlingarna framgå, att denna inskränkning skulle vara till
verklig skada för det betydelsefulla insamlings- och forskningsarbete, som
landsmålsarkivet bedriver. Det nord- och mellansvenska språkområdet ned
till Småland, vilket från Uppsala landsmålsarkiv undersökes, är så omfattande
och mångskiftande, att en uppdelning på flera arbetskrafter av själva
ledningen är oundviklig. Då därtill kommer, att den medarbetare, vilkens
anställning det här gäller, bär ansvaret för den stora och utomordentligt
intressanta undersökningen av Dalamålen, vore förlusten av hans arbetskraft
helt enkelt oersättlig.

Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till ovannämnda av herr Almkvist m. fl. samt
herr Thomson m. fl. väckta motioner (I: 139 och II: 307), till
bestridande av med landsmålsundersökningarna i riket förenade
kostnader för budgetåret 1930/1931 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett extra anslag av 67,040 kronor att
utgå i enlighet med den närmare fördelning och enligt de
villkor, Kungl. Majit må finna gott föreskriva.»

Tillbaka till dokumentetTill toppen