Statsutskottets utlåtande Nr 163.
1
Nr 163.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1937 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
främjande av planmässigt sparande samt inrättande
av en statens bosättningslånefond m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1937/1938 har Kungl. Majit (punkterna 26—28, sid. 52 och 53
av det vid propositionen under femte huvudtiteln fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över socialärenden) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1937/1938 beräkna dels till Bosättningslånenämnder
och ortsombud m. m. ett förslagsanslag av 20,000
kronor, dels till Ersättningar till postverket för dess bestyr med statens bosättningslån
ett förslagsanslag av 15,000 kronor, dels ock till Bidrag till propaganda
för planmässigt sparande ett anslag av 10,000 kronor.
I statsverkspropositionen har Kungl. Majit vidare (punkt 6, sid. 11, av det
vid propositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning. Bil. 4» fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden) förslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, såsom kapital för Statens bosättningslånefond
för budgetåret 1937/1938 beräkna ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 15 januari 1937 dagtecknad proposition,
nr 41, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att
Ilo) anvisa
dels till Bosättningslånenämnder och ortsombud m. m. för budgetåret
1937/1938 ett förslagsanslag av 30,000 kronor;
dels till Ersättning åt postverket för dess bestyr med statens bosättningslån
för samma budgetår ett förslagsanslag av 12,000 kronor;
dels ock till Bidrag till propaganda för planmässigt sparande för samma
budgetår ett anslag av 10,000 kronor;
2:o) dels besluta, att en statlig utlåningsfond, benämnd Statens bosättningslånefond,
skall inrättas;
dels medgiva, att lån ur nämnda fond må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av departementschefen förordats;
dels ock såsom kapital för fonden anvisa för budgetåret 1937/1938 under
Utgifter för kapitalökning rubriken »Statens utlåningsfonder» ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor, därav 1,500,000 kronor att utgå av lånemedel.
Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 163—165.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 163.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet behandlat
följande motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 204, inom första kammaren
av herr M. Svensson m. fl. samt den andra, nr 408, inom andra kammaren
av herr I. Anderson i Norrköping m. fl., däri hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 41 i den del, denna berör frågan
örn inrättande av en statens bosättningslånefond, måtte vidtaga de organisatoriska
förändringar, som i motionerna skisserats, och de nedsättningar av
de statliga anslagsbeloppen, som utan inskränkning av låneverksamhetens
omfattning genom de föreslagna organisatoriska förändringarna möjliggöras;
dels en inom andra kammaren av herr O. Carlström väckt motion, nr
401, däri hemställts, att riksdagen matte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 41 i vad den avser inrättandet av Statens bosättningslånefond;
dels ock en inom andra kammaren av herrar K. Magnusson och N. V.
Sandström väckt motion, nr 407, däri hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 41 angående statliga bosättningslån måtte föreslå
sådana ändringar att i lånevillkoren införes stadgande om vigsel som villkor
för länens utbetalande och att kontrollen över lånens användande för
avsedda ändamål göres fullt effektiv.
Åtgärder till främjande av planmässigt sparande. För de försök att vidga
och intensifiera sparverksamheten, framför allt bland ungdomen, som enligt
föreliggande förslag skulle göras, påkallas nu riksdagens medverkan icke
i vidare mån än att riksdagen skulle anvisa ett anslag å 10,000 kronor såsom
bidrag till den för utvecklingen av denna sparrörelse erforderliga propagandan.
Departementschefen har nämligen ansett det böra ankomma iur
postsparbankens del på Konungen eller generalpoststyrelsen och för de enskilda
sparbankernas vidkommande på dessa banker själva att vidtaga sådana
åtgärder, som göra det möjligt för dem att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen angivna riktlinjer mottaga och förränta
planmässigt sparade medel. Departementschefen har i anslutning härtill vidare
anfört:
Såsom befolkningskommissionen anfört och i ett par yttranden ytterligare
understrukits, kan det väl antagas, att sparbankerna själva, vilka genom
sm huvudorganisation vitsordat den stora betydelsen av planmässigt
sparande, både skulle vara villiga och äga förmåga att med uteslutande egna
medel bedriva en sådan propagandaverksamhet i viss omfattning. Emellertid
förhåller det sig säkerligen så som generalpoststyrelsen framhållit att
den föreslagna nya formen av inlåning icke kan förväntas bliva en för sparbankerna
ekonomiskt särskilt fördelaktig rörelse. Med hänsyn härtill och
till det planmässiga sparandets sociala och befolkningspolitiska betydelse
finner jag i likhet med kommissionen motiverat, att staten lämnar bidrag
till den för utvecklingen av denna sparrörelse erforderliga propagandan. Det
belopp om 25,000 kronor, vilket enligt kommissionens förslag borde för
andamålet anvisas under verksamhetens första år, synes mig dock, med hänsyn
särskilt till de möjligheter, som föreligga för postsparbanken att för
andamålet disponera postmedel, kunna begränsas till 10,000 kronor. Anslaget
bör användas såsom bidrag till kostnader för av postsparbanken och
Statsutskottets utlåtande Nr 163.
3
sparbankerna bedriven gemensam propaganda för planmässigt sparande. De
närmare villkoren för anslagets utgående torde få fastställas av Kungl. Maj:t.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att enligt vad som framgår av sparbanksföreningens
yttrande det torde kunna påräknas, att åtskilliga av föreningens
medlemmar komma att på sitt verksamhetsprogram upptaga ifrågavarande
form av inlåningsrörelse.
Bosäitningslån. Befolkningskommissionen har i förevarande avseende
föreslagit, att staten skulle på billiga villkor och med relativt kort amorteringstid
bevilja smärre lån åt personer, vilka ämna ingå eller nyss ingått äktenskap
samt kunna anses äga vilja och förutsättningar att fullgöra sin
återbetala ingsskyldighet.
Beträffande lämpligheten i allmänhet av detta förslag har departementschefen
anfört:
Såsom av den tidigare redogörelsen framgår, hava i yttrandena över förslaget
olika åsikter kommit till uttryck rörande lämpligheten av dessa förslagets
huvudgrunder. Den kritik, som därvid från vissa håll ägnats förslaget,
finner jag överdriven. Om kredit endast lämnas i måttlig omfattning och
endast åt personer, som äga förutsättningar att inom en nära framtid avbörda
sig skulden, synes mot en sådan kreditgivning knappast kunna göras
gällande några mera allvarliga betänkligheter. Enligt min mening har man
tvärtom anledning förvänta, att en låneverksamliet av den föreslagna typen
är ägnad att befordra det därmed avsedda syftet. Jag vill därför tillråda,
att en sådan låneverksamhet försöksvis igångsättes. Därvid böra dock beaktas
åtskilliga av de erinringar, som beträffande förslagets närmare utformning
framställts i de avgivna yttrandena.
Sålunda synes det av skäl, som anförts under remissbehandlingen, knappast
vara lämpligt att i nu föreslagen ordning utlämna lån för andra ändamål
än att underlätta bosättning i egentlig mening.
I fråga om förutsättningarna för erhållande av lån har departementschefen
vidare anfört:
Vad angår förutsättningarna för erhållande av lån, torde i huvudsak böra
gälla vad kommissionen därutinnan föreslagit. Med bosättningslånens syfte
att vara till stöd vid ingående av äktenskap synes dock knappast förenligt,
att lån skulle kunna beviljas på ansökan av äkta makar, t. o. m. om nära
ett år förflutit efter äktenskapets ingående. Lån torde därför endast i vissa
undantagsfall böra beviljas på ansökan av andra än trolovade. Örn de trolovade
hunnit ingå äktenskap, innan ansökningen slutligen prövats, lär
detta dock icke böra utgöra hinder för bifall till ansökningen. I fråga örn
äkta makar synes möjlighet till erhållande av lån böra hållas öppen i sådana
fall, då särskilda omständigheter föreligga och äktenskapet ingåtts under
loppet av de senaste sex månaderna före ansökningens ingivande. Båda de
lånesökande böra vara eller genom giftermålet bliva svenska medborgare.
Såsom från något håll ifrågasatts, synes även lämpligt att avfordra sökandena
en försäkran, att deras avsikt icke är alt bosätta sig i utlandet. Att,
såsom från samma båll förordats, därjämte skulle krävas tjänsteläkares intyg
att kontrahenterna icke äro bärare av ärftliga sjukdomsanlag, synes mig
däremot på de grunder, som kommissionen anfört, icke nödvändigt. Dock
bör av helt naturliga skäl vid prövningen av låneansökan beaktande ägnas
kontrahenternas hälsotillstånd. De lånesökande böra vara i behov av medel
för inköp av nödiga bosättningsföremål, oell nied hänsyn till deras egna
4
Statsutskottets utlåtande Nr 163.
Utskottet.
villköl- och intressen bör lånets upptagande vara tillrådligt. Slutligen böra
sökandena ha gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet
ävensom, i den mån betingelser härför förelegat, ådagalagt sparvilja.
Med avseende å den föreslagna organisationen för utlåningsrörelsen har
departementschefen framhållit bland annat följande:
Prövningen av ansökningar om bosättningslån skulle till väsentlig del
komma att avse frågor om sökandenas personliga förhållanden i olika hänseenden.
Med hänsyn härtill kan det icke anses tillfredsställande att, såsom
kommissionen föreslagit, överlämna denna prövning till en för hela riket
gemensam nämnd, vilken för övrigt, därest antalet låneansökningar bleve
stort, skulle nödgas ägna varje ansökan en allenast summarisk granskning.
Jag vill därför i stället förorda, att handhavandet av denna uppgift
anförtros åt särskilda nämnder, en för varje landstingsområde samt en
för varje stad, som icke deltager i landsting. Sådan nämnd, lämpligen betecknad
bosättningslånenämnd, torde böra bestå av en av Kungl. Majit utsedd
ordförande jämte suppleant samt två av vederbörande landsting respektive
stadsfullmäktige för två år valda ledamöter jämte minst lika många suppleanter.
Ersättning till ordförande och ledamöter av bosättningslånenämnd synes
böra i form av dagarvode och i förekommande fall även resekostnadsersättning
utgå med belopp, som Kungl. Majit må äga bestämma. Med hänsyn
till den sålunda föreslagna decentraliseringen av beslutanderätten i låneärendena
synes beslut av bosättningslånenämnd böra få överklagas hos
Kungl. Majit.
Verksamheten, vars igångsättande departementschefen anser böra ske med
försiktighet, skulle påbörjas den 1 januari 1938. De begärda anslagen äro
beräknade för en halvårsperiod.
Kungl. Majits förslag örn anslag å 10,000 kronor till sparpropaganda tillstyrkes
av utskottet.
Förevarande proposition innefattar dessutom ett på framställning från
befolkningskommissionen grundat förslag, avseende att för trolovade eller
äkta makar öppna möjlighet att utan sådan lånesäkerhet, som eljest vanligen
kräves, erhålla statliga amorteringslån å högst 1,000 kronor för inköp av
möbler och andra bosättningsföremål, vilkas anskaffning föranledes av äktenskapets
ingående.
Utskottet finner den föreslagna anordningen lämplig som ett led i strävandena
att underlätta familjebildningen, överhuvud har förslaget, sådant detsamma
föreligger utformat i ett propositionen bifogat författningsutkast, ej
givit anledning till någon erinran eller något särskilt uttalande från utskottets
sida annat än i följande hänseenden.
Inom utskottet har ifrågasatts lämpligheten av att tillskapa en organisation
av den omfattning Kungl. Majit föreslagit för ifrågavarande låneverksamhet,
i varje fall redan från dess början. Därvid har syftats på den i 2 §
av författningsutkastet föreslagna bcsättningslånenämnden, vars ordförande
och suppleant för denne skulle utses av Kungl. Majit, medan ledamöter och
suppleanter skulle utses av landstinget eller, vad beträffar stad, som ej
deltager i landsting, av stadsfullmäktige.
Statsutskottets utlåtande Nr 163.
5
Om låneverksamheten i stället förlädes till riksbanken, kunde styrelserna
vid riksbankens huvudkontor och avdelningskontor fylla uppgiften som bosättningslånenämnd.
Det kan visserligen mot en sådan anordning anmärkas,
att en nämnd utsedd på det sätt Kungl. Maj:t föreslagit kunde äga större
förutsättningar än riksbankens lokalstyrelser att omhänderhava en verksamhet
av ifrågavarande beskaffenhet. Emellertid ligger det i sakens naim
att hur än en sådan nämnd sammansättes, måste dess personkännedom vara
begränsad och ortsombuden komma att få ett avsevärt inflytande i fråga
örn vilka som skola tilldelas bosättningslån.
Utskottet, som för egen del icke vill taga definitiv ståndpunkt till det
sålunda framförda förslaget, anser, att Kungl. Majit bör ägna detsamma uppmärksamhet
och, om det befinnes acceptabelt, vidtaga härav föranledda justeringar
i författningsutkastet. För sådant fall må ock erforderlig del av anslaget
å 12,000 kronor för ersättning åt postverket disponeras för utbetalning
till riksbanken av gottgörelse för dess bestyr med bosättningslånen.
Enligt 3 § skulle, där ej kommun utser annat ortsombud, ordförande i
drätselkammare eller kommunalnämnd tjänstgöra som sådant ombud. Det
synes utskottet lämpligt att denna paragraf erhåller sådan formulering att
ortsombud alltid förutsättes skola utses genom särskilt val av kommun eller,
därest kommun så beslutar, genom val av drätselkammare eller kommunalnämnd.
Med avseende å de i 5 § uppställda olika betingelserna för lans erhållande
vill utskottet framhålla, att sparviljan torde kunna anses ådagalagd icke
blott genom företeende av sparbanksbok eller dylikt bevis från bank utan
också på annat sätt exempelvis genom att sökandena styrka sig äga tillgodohavanden
i egnahemsföretag eller kooperativ förening.
Utskottet kan icke tillstyrka det i motion II: 407 framställda förslaget, att
till övriga lånevillkor skulle läggas ännu ett, nämligen att vigsel måste
föregå lånets utbetalning.
Med tillstyrkande alltså av förevarande proposition får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må till bidrag till propaganda för planmässigt
sparande för budgetåret 1937/1938 anvisa ett anslag
av 10,000 kronor;
II. att riksdagen, nied avslag å motionen II: 401, må
a) till Bosättningslånenåmnder och ortsombud m. m. för
budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 30,000
kronor;
b) till Ersättning för bcstgr med statens bosättningslån för
samma budgetår anvisa ett förslagsanslag av 12,000 kronor;
c) besluta, att en statlig utlåningsfond, benämnd Statens
bosåttningslånefond, skall inrättas;
d) med avslag å motionerna I: 204 och II: 407 och 408,
medgiva, ali lån ur nämnda fond må utlämnas i huvudsak
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 163.
lig överensstämmelse med de grunder som av departementschefen
förordats;
e) såsom kapital för fonden anvisa för budgetåret 1937/
1938 under Utgifter för kapitalökning rubriken »Statens utlåningsfonder»
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor,
därav 1,500,000 kronor att utgå av lånemedel.
Stockholm den 21 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i
Malmö, Svensson i Kompersmåla, Hansén, Asplund, Borell, Nilsson i Landeryd, Lindström,
Magnusson, von Heland och Bäcklund; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i
Skövde, Törnkvist, Strindlund, Jeppsson, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Andersson
i Prästbol, Andersson i Södergård, Olsson i Staxäng och Persson i Tidaholm.
Reservationer:
l:o) av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Borell.
Nilsson i Landeryd och Olsson i Staxäng, vilka ansett att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts förslag — — — äktenskapets ingående.
Utskottet finner den föreslagna anordningen lämplig som ett led i strävandena
att underlätta familjebildningen. Tvivelsutan skulle genom bosättningslånen
denna kunna främjas ej endast bland arbetar- och småbrukarbefolkningen
utan även bland den ej sällan synnerligen svagt ekonomiskt
ställda tjänstemannaklassen och motsvarande befolkningsgrupper.
Inom utskottet har emellertid ifrågasatts lämpligheten av att tillskapa en
organisation av den omfattning Kungl. Maj:t föreslagit för ifrågavarande
låneverksamhet. Därvid har syftats på den i 2 § av författningsutkastet föreslagna
bosättningslånenämnden, vars ordförande och suppleant för denne
skulle utses av Kungl. Maj:t, medan ledamöter och suppleanter skulle utses
av landstinget eller, vad beträffar stad, som ej deltager i landsting, av stadsfullmäktige.
Enligt propositionens plan skulle antalet lån kunna uppskattas till högst
5,000 årligen d. v. s. i medeltal cirka 150 per landstingsområde (jämte stad
som ej deltager i landsting) och år. Inom de befolkningsfattigare landstings
-
Statsutskottets utlåtande Nr 163.
7
områdena torde låneanlalet ej ens komma att uppgå till detta antal. Oavsett
låneärendenas större eller mindre antal måste dock ganska självfallet lånenämndernas
sammanträden bliva rätt talrika, om ej kraven på en erforderlig
snabb handläggning skola alltför mycket eftersättas. Med avseende å kostnaderna
bör erinras att det förutsättes, förutom reseersättning, dagarvoden å
40 kronor till ordföranden och 25 kronor till vardera av de båda övriga ledamöterna,
vartill komma de helt visst ej så obetydliga utgifterna för kansli och
expedition för var och en av de trettio nämnderna. Avskrivningsfrågorna —
vilka enligt propositionens förslag skola i varje enskilt fall avgöras av Kungl.
Majit — måste också antagas komma att nödvändiggöra ett vidlyftigt remissförfarande
och en avsevärd arbetsbelastning för departement, ämbetsverk,
länsstyrelser och lånenämnder.
I avgivet utlåtande har utskottet tillstyrkt begäran örn ett övervägande
av möjligheterna till en rationalisering av arbetsmetoderna inom statsförvaltningen.
Det är att allvarligt befara att en låneförvaltning, utformad efter
propositionens riktlinjer, så långt ifrån att uppfylla tillbörliga krav på effektivitet
och enkelhet i stället komme att erbjuda ett synnerligen påtagligt exempel
på sådana mindre praktiska organisationsformer, som påtalats i nyssnämnda
riksdagsbeslut.
Det har inom utskottet förts på tal, att örn låneverksamheten förlädes till
riksbanken styrelsen vid riksbankens huvudkontor och avdelningskontor
kunde fylla uppgiften som bostadslånenämnd.
En motionsvis föreslagen och enligt utskottets mening än mera naturlig
anordning vore dock att bosättningslånens beviljande oell utbetalning anförtroddes
åt affärs- och sparbankerna. Dessa kreditinrättningar besitta redan
i stor utsträckning en rikt förgrenad och med dylik långivning till mindre bemedlade
väl förtrogen organisation. Såväl affärs- som sparbankej-na torde
också vara villiga och beredda att åtaga sig hithörande bestyr. Vid här
föreslagna anordning bleve, liksom för fall att verksamheten anförtroddes åt
riksbankskontoren, den omfattande nya lånenämndsorganisationen onödig,
varemot ortsombudens medverkan alltjämt förutsättes. Viss ersättning av
statsmedel skulle utgå för belopp som den kreditgivande banken nödgas
efterskänka.
Det bör övervägas huruvida som skäl för avskrivning må kunna få åberopas
ej endast dödsfall, kronisk sjukdom eller iråkad invaliditet o. s. v. utan
även, på sätt i väckta motioner ifrågasatts, förekomsten av två eller flera barn
födslar i låntagarens familj under lånetiden och den därmed stegrade försörjningsbördan.
Enligt 3 § skulle---genom särskilt val av kommun eller, därest kom
mun
så beslutar, genom val av drätselkammare eller kommunalnämnd.
I anslutning till motionen II: 407 vill utskottet föreslå, att utebliven vigsel
upptages bland anledningar, som må berättiga långivaren att uppsäga bosättningslån
till omedelbar betalning.
Å Kungl. Majit torde böra ankomma att föranstalta örn en skyndsam utredning
rörande en låneorganisation efter ovannämnda av utskottet angivna rikt
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 163.
linjer, varefter förnyat förslag i ämnet torde få förväntas till 1938 års riksdag.
I den män någon formell mindre ändring i gällande banklagstiftning kan visa
sig påkallad på grund av det eftergivande av kraven på bankmässig lånesäkerhet,
som förutsättes vid den nya långivningen, torde riksdagens medgivande
även härtill få inhämtas. Därest sålunda redan vid början av 1938 års riksdag
erforderliga förslag framläggas, lärer något nämnvärt uppskov med verksamhetens
igångsättning ej behöva uppkomma. Olägenheterna av ett dylikt
mindre uppskov torde för övrigt mer än väl motvägas av möjligheterna att
undvika tillkomsten av ännu en stor statlig nämndsorganisation, om vars
lämplighet för uppgiften ingen som helst erfarenhet föreligger men som en
gång inrättad lärer bliva tämligen bestående.
Genom här föreslagna uppskov erhålles också erforderligt rådrum för en
bättre utformning och anpassning efter verklighetens krav av bestämmelserna
örn låns avskrivning eller efterskänkande. Det gäller härvid en mycket ömtålig
avvägning med hänsynstagande till å ena sidan att låntagarna ej pressas
över förmåga och å den andra att deras känsla av ansvar för lånens återbetalning
effektivt upprätthålles.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
I. —---planmässigt sparande -— — — 10,000 kronor.
II. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 204 och
II: 401, 407 samt 408, må, med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande
proposition i vad den avser bosättningslån, hos Kungl.
Maj:! anhålla örn skyndsam utredning rörande bosättningslåns
utlämnande genom redan befintliga kreditinrättningar
av olika slag samt om framläggande för riksdagen av förnyat
förslag i ämnet.»
2:o) av herr Magnusson i Skövde beträffande frågan om vigsel som villkor
för bosättningslånens utbetalning;
3:o) av herr Strindlund, som ansett, att Kungl. Maj:ts förslag om inrättande
av en bosättningslånefond bort av utskottet avstyrkas:
4:o) av herr Törnkvist.