Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961 (Utlåtande 1961:Su152 - höst su)

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

Nr 152

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande
av avtal om breddning av järnvägslinjen Harmånger—Bergs
jo.

(4:e avd.)

I propositionen nr 169 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 12 maj 1961,
föreslagit riksdagen att, med upphävande av 1945 års riksdags beslut rörande
ombyggnad till normalspår av järnvägslinjen Harmånger—Bergsjö,
bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett i propositionen framlagt avtalsförslag.

Genom resolutioner den 22 december 1892 och den 16 augusti 1895 lämnade
Kungl. Maj:t koncession å en smalspårig järnväg mellan Hudiksvall
och Bergsjö, kallad Norra Hälsinglands järnväg (NHJ). Den 40 km långa
järnvägen byggdes av Norra Hälsinglands järnvägsaktiebolag och öppnades
för allmän trafik år 1896.

Ostkustbanan (OKB) mellan Gävle och Härnösand, som byggdes under
1920-talet, kom att få en sträckning, som sammanföll med NHJ:s södra del.
I anledning härav föreskrev Kungl. Maj :t, att OKB aktiebolag skulle lämna
NHJ aktiebolag ersättning för intrång och skada genom OKB:s tillkomst.
Mellanhavandena mellan de båda bolagen löstes i ett år 1927 träffat avtal
på så sätt, att NHJ inköptes av och införlivades med OKB.

Då bansträckan Hudiksvall—Njurunda på OKB byggdes, anslöts NHJ:s
norra del till Harmångers station. Sedan nämnda bansträcka på OKB öppnats
för allmän trafik den 1 november 1927, upprevs södra delen av NHJ.

Nyssnämnda avtal — som i samband med äskande av medel för OKB:s
»byggnad anmäldes för riksdagen (prop. 1926: 171, SU 84, Rskr. 160) —
godkändes av Kungl. Maj :t den 26 juli 1927. Eu redogörelse för avtalets innehåll
återfinns i propositionen (s. 3).

OKB inklusive bandelen Harmånger—Bergsjö förvärvades av staten och
införlivades med statens järnvägar den 1 augusti 1933. Härigenom övertog
järnvägsstyrelsen OKB aktiebolags förpliktelser enligt 1927 års avtal.

En av Bergsjö kommun utsedd kommitté, benämnd Bergsjö järnvägskommitté,
hemställde i skrivelse den 22 februari 1944 hos 1943 års järn\ägskommitté
att beslut måtte fattas om breddning av bandelen Harmånger
—Bergsjö till normalspår. Efter överläggningar mellan de båda kommit -

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

teerna framlades ett förslag till avtal om breddning av bandelen. Sedan
avtalsförslaget godkänts av Bergsjö kommunalfullmäktige och Hudiksvalls
stadsfullmäktige och av Kungl. Maj :t underställts riksdagens prövning
(prop. 1945: 107, SU 107, Rskr. 211), godkändes detsamma av Kungl. Maj:t
den 18 maj 1945.1 propositionen lämnas (s. 4 och 5) en närmare redogörelse
för avtalet samt riksdagens ställningstagande härtill.

År 1954 ingavs till Kungl. Maj:t en den 12 och 19 maj dagtecknad framställning
från Hudiksvalls stad och Bergsjö kommun att järnvägsstyrelsen
måtte anbefallas vidtaga anstalter för att förverkliga det av 1945 års riksdag
fattade breddningsbeslutet. Sedan järnvägsstyrelsen i yttrande över
framställningen förklarat det vara angeläget att ärendet omprövades i hela
dess vidd har genom landshövdingen i Gävleborgs län J. Lingman utredning
verkställts rörande bandelens fortsatta ställning och därmed sammanhängande
spörsmål.

Vissa uppgifter om bandelens driftförhållanden, trafik och ekonomi
m. m. — hämtade ur dels de av utredningsmannen överlämnade handlingarna,
dels en av järnvägsstyrelsen den 28 september 1959 gjord framställning
om nedläggning av driften på bandelen —- lämnas på s. 6—8 i
propositionen.

Under åren 1958—1961 har överläggningar ägt rum mellan representanter
för å ena sidan kommunikationsdepartementet och å andra sidan Bergsjö
kommun och Hudiksvalls stad i syfte att söka nå en överenskommelse
om revidering av 1945 års avtal. I mars 1961 har förhandlingsdelegationerna
enats om ett förslag till avtal och förklarat sig skola hos vederbörande
huvudmän tillstyrka, att avtal träffas i överensstämmelse med förslaget
(se s. 8—10 i propositionen).

Departementschefen erinrar inledningsvis om det vid 1945 års riksdag
fattade beslutet om ombyggnad till normalspår av den ca 2 mil långa, smalspåriga
järnvägslinjen Harmånger—Bergsjö. Riksdagen godkände samtidigt
ett avtal med Bergsjö kommun och Hudiksvalls stad rörande breddningen.
Någon tidpunkt för breddningen var ej fixerad i avtalet, utan ombyggnaden
förutsattes icke skola komma till utförande förrän detta befunnes
motiverat såsom led i åtgärder för sysselsättning av friställd arbetskraft.

Departementschefen anför vidare bl. a. följande.

De förutsättningar, som gällde vid beslutet om breddningen av denna
bana, har under de gångna 16 åren radikalt förändrats. Såväl person- som
godstrafiken på banan har fortlöpande minskat i avsevärd grad genom att
en allt större del av trafiken inom området övergått till landsväg. Sedan
år 1945 har persontrafiken minskat med 85 å 90 % och vagnslastgodset
med ca 75 %. Antalet resor uppgår till mindre än tio per vardag eller till
i genomsnitt ca två per personförande tåg. Av den totala godsmängden till
och från Bergsjö i ton räknat svarar landsvägstransporterna för icke mindre
än ca 95 %. Några planer för näringslivets utveckling inom bygden av så -

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

dan art eller omfattning, att trafikapparatens utformning skulle kunna
påverkas därav, är ej kända.

Statens järnvägars förlust på driften av bandelen — eller rättare uttryckt
resultatförbättringen vid en nedläggning av bandelen — bär beräknats
till ca 375 000 kr. per år. Investeringsutgifterna för bandelens breddning
kan i dagens penningvärde beräknas till omkring 3 mkr. vid lägsta industrispårsstandard
och till 4 å 5 mkr. om även persontåg skall kunna
framföras på banan. Även efter en ombyggnad skulle banan gå med betydande
driftunderskott.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden har det länge stått klart,
att ett fullföljande av 1945 års beslut om breddning av banan skulle innebära
en felinvestering. Från statens sida har därför förhandlingar tagits
upp med de lokala intressenterna om revidering av 1945 års avtal. Vid förhandlingarna
— som till en början fördes av järnvägsstyrelsen, sedermera
under ledning av en särskilt förordnad ordförande och slutligen av
kommunikationsdepartementet — har meningsmotsättningarna rörande
villkoren för en revision av avtalet varit stora och överläggningarna har
därför dragit ut på tiden. Till slut har dock överenskommelse kunnat träffas,
under förbehåll av vederbörande huvudmäns godkännande.

För klargörande av den huvudsakliga innebörden av det framlagda avtalsförslaget
sammanfattar departementschefen vidare de mera väsentliga
punkterna i tidigare överenskommelser rörande Bergsjöbanan enligt följande.

Bergsjöbanan anlades i slutet av 1800-talet av ett enskilt företag, Norra
Hälsinglands järnvägsaktiebolag, och järnvägslinjen sträckte sig ursprungligen
från Bergsjö till Hudiksvall. I samband med tillkomsten av Ostkustbanan
norr om Hudiksvall träffades år 1927 en överenskommelse om försäljning
av Bergsjöbanan till Ostkustbanans aktiebolag. Genom bestämmelser
i överenskommelsen sökte ortsintressenterna säkerställa, att trafiken
å den smalspåriga järnvägen skulle upprätthållas i viss omfattning,
ävensom tillförsäkra orten möjlighet att framdeles få Bergsjöbanan ombyggd
till normalspår. Vid försäljningen erhöll intressenterna i Norra Hälsinglands
järnvägsaktiebolag räntefria skuldbevis å belopp, motsvarande
halva aktiekapitalets värde. De avstod alltså från kontant likvid och ränta,
detta i syfte att för sin del bidraga till att banan i framtiden kunde bliva
ombyggd till normalspår. Ostkustbanans aktiebolag åtog sig å sin sida
att årligen till riksgäldskontoret inbetala ett belopp motsvarande 5 % ränta
på skuldbevisen, vilka medel skulle av riksgäldskontoret förvaltas och förräntas
såsom en särskild fond, Bergsjö bredspårsfond.

I avtalet fanns vidare bl. a. vissa regler för hur frågan om ombyggnaden
skulle avgöras. Dessa bestämmelser innebar ej någon juridiskt tvingande
skyldighet för statsmakterna att låta verkställa ombyggnaden.

Sedan Ostkustbanan införlivats med statens järnvägar, övergick förpliktelserna
enligt överenskommelsen på järnvägsstyrelsen.

1927 års avtal ersattes år 1945 av den av mig inledningsvis nämnda överenskommelsen,
vari staten åtog sig att — utan precisering av tidpunkten
— ombygga Bergsjöbanan till normalspår. Enligt bestämmelser i 1945 års
avtal skulle statens skyldigheter att göra inbetalningar till Bergsjö bredspårsfond
upphöra, och staten skulle äga fritt förfoga över fondens behållning
i och för ombyggnaden. De av Ostkustbanans aktiebolag utfärdade
skuldbevisen skulle också upphöra att gälla.

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

Departementschefen anför härefter följande beträffande det nya avtalsförslagets
innebörd m. in.

Enligt avtalsförslaget upphäves statens skyldigheter enligt 1945 års avtal
och kommunerna förklarar sig ej ha något emot att trafiken på Bergsjöbanan
nedlägges omkring den 1 januari 1962 och att spåren därefter
upprives. För att bereda bandelsintressenterna kompensation för den uteblivna
breddningen gör staten vissa åtaganden.

För det första skall landsvägen Bergsjö—Ilsbo—Hudiksvall upprustas
till en i avtalet närmare angiven standard, som överensstämmer med den
gängse vid nybyggnader av vägar med i stort sett motsvarande trafik. Viss
del av vägen har redan ombyggts genom beredskapsarbeten. De återstående
kostnaderna för vägupprustningen kan beräknas till ca 7 mkr. Vid bedömningen
av den ekonomiska innebörden av denna förpliktelse bör beaktas,
att arbetet är att anse som ett tidigareläggande av ett projekt, som under
alla förhållanden skulle komma till stånd i en framtid.

För det andra erlägger staten ett belopp motsvarande i runt tal det nominella
värdet av de av Ostkustbanans aktiebolag utfärdade skuldbevisen
eller 216 300 kr. Härav erhåller Hudiksvalls stad sin andel om 80 000 kr.,
medan till Bergsjö kommun utbetalas dels kommunens egen andel om
53 300 kr., dels resterande 83 000 kr. mot att kommunen åtager sig att
svara för den betalningsskyldighet som må föreligga gentemot övriga skuldbevisinnehavare.

För det tredje skall staten till Bergsjö kommun erlägga ett engångsbelopp
av 650 000 kr., att av kommunen avsättas till en fond för näringslivet
i kommunen.

Vidare har överenskommits, att staten för fullgörandet av sina förpliktelser
äger tillgodogöra sig behållningen i Bergsjö bredspårsfond. Denna
behållning utgör per den 1 januari 1962 ca 517 000 kr.

Den ekonomiska uppoffringen för staten i anledning av breddningsbeslutets
hävande skulle alltså — förutom kostnaderna för tidigareläggandet
av vägarbetena — uppgå till ca (216 000 +650 000) 866 000 kr. minskat
med 517 000 kr., d. v. s. 349 000 kr. I sammanhanget må framhållas att,
om avsättningar till bredspårsfonden även efter år 1945 hade gjorts enligt
det ursprungliga avtalet, fondens behållning, således exklusive skuldbevisens
kapitalbelopp, per den 1 januari 1962 skulle ha uppgått till ca
908 000 kr.

Utöver nämnda bestämmelser om kompensation för den uteblivna breddningen
innehåller avtalsförslaget vissa föreskrifter om ersättningstrafiken
vid nedläggning av Bergsjöbanan. Bl. a. skall genom statens järnvägars
försorg i Bergsjö kyrkby uppföras eu busstation, vilken enligt järnvägsstyrelsens
uppfattning erfordras för ett ändamålsenligt ordnande av busstrafiken
i bygden.

De med staten avtalsslutande parterna är enligt förslaget — i likhet med
vad fallet var vid 1945 års avtal — Bergsjö kommun och Hudiksvalls stad.
Fullmäktigeförsamlingarna i dessa kommuner har godkänt avtalet.

Enligt min mening innebär det upprättade avtalsförslaget en godtagbar
uppgörelse ur statsverkets synpunkt. Den ekonomiska uppoffringen för
staten i form av engångsutgifter till följd av det nya avtalet kan bedömas
icke överstiga investeringsutgiften vid ett fullföljande av breddningsbeslutet.
Avtalsrevisionen innebär samtidigt att en i nuvarande läge meningslös
investeringsutgift utbytes mot åtgärder, som kommer ifrågavarande
bygder till påtaglig nytta, varjämte driftförlusterna för upprätthållande av

Statsutskottets utlåtande nr 152 år 1961

den kollektiva trafiken på Bergsjö kan minskas avsevärt genom att trafiken
överföres på landsväg. Jag tillstyrker således, att avtalsförslaget godkännes
för statens del.

Utgifterna för vägens iordningställande torde — i den mån arbetena icke
kommer till utförande såsom beredskapsarbeten — få bestridas från anslaget
Vissa vägbyggnadsarbeten. Vad som utöver behållningen i Bergsjö
bredspårsfond erfordras för inlösen av skuldbevisen och för engångsersättningen
till Bergsjö kommun bör bestridas av statens järnvägars driftmedel.

Beslut om nedläggande av järnvägstrafiken torde framdeles i vanlig ordning
få träffas av Kungl. Maj :t. I samband därmed kommer frågan om
ytterligare bestämmelser rörande ordnandet av ersättningstrafiken att upptagas
till prövning.

Utskottet. Redan vid 1945 års riksdag uttalade statsutskottet (jfr SU
107), i anledning av det då framlagda förslaget om breddning av Bergsjöbanan,
viss tvekan om de trafikekonomiska betingelserna var tillräckligt
gynnsamma för att motivera banans ombyggnad till normalspårig sådan.
Starka billighetsskäl ansågs dock tala för en breddning.

Det har emellertid länge stått klart, att ett fullföljande av 1945 års beslut
i frågan skulle innebära en felinvestering. Utskottet konstaterar därför med
tillfredsställelse, att en överenskommelse i ärendet mellan berörda parter nu
kunnat träffas. Den föreslagna avtalsrevisionen innebär, som departementschefen
framhållit, att en i nuvarande läge meningslös investeringsutgift utbytes
mot åtgärder, som kommer berörda bygder till påtaglig nytta, varjämte
driftsförlusterna för upprätthållande av den kollektiva trafiken på
Bergsjö kan minskas avsevärt genom att trafiken överföres på landsväg.
Med beaktande av sålunda anförda omständigheter vill även utskottet för sin
del förorda ett godtagande av avtalsförslaget, som redan godkänts av Bergsjö
kommun och Hudiksvalls stad.

Då utskottet icke heller funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
i förevarande sammanhang i övrigt anfört och förordat hemställer
utskottet,

att riksdagen må, med upphävande av 1945 års riksdags
beslut rörande ombyggnad till normalspår av järnvägslinjen
Harmånger—Bergsjö, bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna
ett vid statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 12 maj 1961 fogat avtalsförslag i ämnet.

Stockholm den 7 november 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 151.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM Cl
107822