Statsutskottets utlåtande Nr 136.
1
Nr 136.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående
. anslag för budgetåret 19^2/1^3 till centrala verkstadsskolor
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
190, 191 och 193 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1942/43
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 800,000 kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag
av 500,000 kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 600,000
kronor;
dels öck till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett
förslagsanslag av 300,000 kronor.
I propositionen nr 171 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6 mars
1942, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1942/43 anvisa
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag
till inrättande av centrala verkstadsskolor m. m. ett förslagsanslag av
1,000,000 kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag
till driften av centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 450,000 kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag av
550,000 kronor;
dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipen
Bihang
till riksdagens protokoll 10-12. 6 sami. Nr 136—HO. X
2 Statsutskottets utlåtande Nr 136.
dier åt elever vid centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 450,000
kronor;
dels ock till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag
av 300,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr V. Söderkvist m. jl. (I: 205) och den andra inom andra kammaren av
herr K. Mäter m. fl. (II: 274), vari hemställts, att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 171 måtte uttala sig för att jämväl verkstadsskolan
för arbetslös ungdom i Sundsvall med ingången av budgetåret 1942/43
omorganiseras till central verkstadsskola;
dels en inom andra kammaren av. herr E. Åqvist m. fl. väckt motion
(11:283), vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa
att kvarnskolan i Mariestad erkännes som central verkstadsskola för mjölnare
och erhåller statsbidrag enligt härför fastställda grunder, eller, därest
detta ej bifalles, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att kvarnskolan
erhåller förhöjt statsbidrag till rektors och lärares avlöning och till
anskaffning av stadigvarande undervisningsmateriel enligt i motionen angivna
grunder;
dels en inom andra kammaren av herr M. Andersson i Igelboda väckt
motion (II: 282), vari hemställts, att riksdagen, vid bifall i övrigt till Kungl.
Maj:ts förslag, måtte besluta:
1. att rörligt tillägg skall utgå på beslutade statsbidrag till rektor och lärare
vid centrala verkstadsskolor enligt samma grunder som gälla för statens befattningshavare
med lön enligt löneplan A i civila avlöningsreglementet;
2. att statsunderstöd för avlöning åt rektor och övriga lärare vid de verkstadsskolor
för viss arbetslös ungdom, som icke organiseras såsom centrala
verkstadsskolor, må från och med budgetåret 1942/43 utgå med belopp, beräknat
såsom för central verkstadsskola och med beräknande av samma löneförbättring,
som kan komma att för dessa bliva bestämd;
3. att den av 1940 års riksdag medgivna löneförbättringen å 9 procent å
vissa arvoden vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom skall höjas till
18 procent från och med den 1 juli 1941 till och med den 30 juni 1942;
4. att höja det av Kungl. Maj:t äskade anslaget:
a) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag
till driften av centrala verkstadsskolor från 450,000 kronor med 50,000 kronor
till 500,000 kronor,
b) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom från 550,000 kronor med,
till lönetillägg budgetåret 1942/43 30,000 kronor och för tiden 1/7 1941—
30/6 1942 med 60,000 kronor till 640,000 kronor;
dels en inom andra kammaren av hen1 S. Persson i Stockholm m. fl. väckt
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
3
motion (II: 163), vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta att
elevstipendierna vid de centrala verkstadsskolorna skola vid första årskursen
utgå med 60 kronor i tredje, 40 kronor i andra och 20 kronor i första behovsgraden,
vilka belopp vid tvåårig eller längre kurs efter första läsåret höjas
med 5 kronor per månad;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr K. Andersson m. fl. (I: 211) och den andra inom andra kammaren
av herr G. Andersson i Mölndal m. fl. (11:284), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att stipendiebeloppen till elev vid central verkstadsskola
och verkstadsskola för viss arbetslös ungdom skola utgå efter de grunder
och med de belopp, som nu gälla för stipendier till elev vid de sistnämnda
skolorna, och att de av Kungl. Maj:t äskade anslagen för detta ändamål i
anledning därav höjas i erforderlig omfattning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas* i den mån desamma ej framgå av det följande, till motionerna
I: 205, II: 283, II: 282, II: 163 och I: 211.
1. Förslagsanslagen till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor m. m.
och Bidrag till driften av centrala verkstadsskolor. I
I propositionen 1941: 71 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen besluta, att
till verkstadsskola, som upprättades av landsting eller förening av dylika
eller av landsting i förening med stad, vilken icke deltoge i landsting, samt
av Kungl. Maj:t erkändes som central verkstadsskola, finge utgå statsbidrag
enligt grunder, som Kungl. Maj:t ägde fastställa i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet Öyér ecklesiastikärenden
för den 14 februari .1941 föreslagits. Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
byggde på den s. k. verkstadsskoleutredningens den 30 september 1938
framlagda betänkande angående centrala verkstadsskolor m. m. (statens
offentliga utredningar 1938: 26), vari bland annat föreslagits inrättande
av ett system med centrala verkstadsskolor. I detta system borde de
nuvarande verkstadsskolorna för arbetslös ungdom i viss utsträckning
inlemmas.
Riksdagen (skrivelse 1941: 197) biföll Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag,
dock att även av primärkommun inom landstingsområde upprättad
verkstadsskola borde kunna erkännas såsom central verkstadsskola. Riksdagen
uttalade därvid, bland annat, att den i likhet med verkstadsskoleutredningen
och departementschefen holle före, att centrala verkstadsskolor
för yrkesutbildning för hantverk och industri skulle kunna inrättas före
verkställandet av den översyn av yrkesskolväsendet i dess helhet, som ansetts
önskvärd. En sådan utbyggnad av den nuvarande verkstadsskoleorga
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
nisationen borde emellertid ske med tillbörlig försiktighet och med iakttagande
av att näringslivets egna resurser till yrkesutbildning i första hand
tillvaratoge9. Lokalt betonade verkstadsskolor borde alltjämt finnas vid
sidan av den nya organisationen. Angelägenheten av att centrala verkstadsskolor
inrättades med tillbörlig varsamhet ville riksdagen liksom departementschefen
starkt understryka. Vad anginge antalet dylika skolor
delade riksdagen departementschefens i anslutning till verkstadsskoleutredningens
förslag angivna uppfattning, att man tills vidare borde räkna
med att högst en central verkstadsskola inrättades inom varje landstingsområde.
Kungl. Maj:t har den 30 augusti 1941 utfärdat kungörelse angående
statsbidrag till centrala verkstadsskolor (nr 716).
För innevarande budgetår har något anslag till centrala verkstadsskolor
icke varit uppfört å riksstaten, enär upprättande av dylika skolor
antingen genom omorganisation av vissa arbetslöshetsskolor eller genom
anordnande av helt nya verkstadsskolor kunnat påräknas tidigast från och
med den 1 juli 1942.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att för budgetåret 1942/43 måtte till
statsbidrag åt centrala verkstadsskolor anvisas ett anslag å 5,440,000
kronor, varav 4,810,000 kronor till engångskostnader för undervisningen
och 630,000 kronor till årliga kostnader för densamma. Av framställningen
inhämtas bland annat:
Ansökningar örn omorganisation till centrala verkstadsskolor av nuvarande
verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom hade inkommit från
Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens _ läns landsting
samt Karlskrona stad. Ansökningar örn erkännande av nyinrättade verkstadsskolor
såsom centrala verkstadsskolor och örn statsbidrag till dessa
hade inkommit från Stockholms, Kronobergs, Skaraborgs och Västerbottens
läns landsting. De inkomna ansökningarna vore i regel icke så fullständiga,
att överstyrelsen i förevarande sammanhang kunde avgiva definitivt förslag
angående de statsbidrag, som borde utgå till de olika blivande centrala
verkstadsskolorna för budgetåret 1942/43, men ansökningarna syntes
dock i nu föreliggande skick kunna läggas till grund för bedömandet av
storleken av det anslagsbehov, som skulle tillgodoses i riksstaten. Överstyrelsen
har räknat med att samtliga de skolor, beträffande vilka framställningar
ingivits, skola erkännas såsom centrala verkstadsskolor.
Statskontoret har i anslutning till ovannämnda av riksdagen i skrivelsen
1941:197 gjorda uttalanden ansett sig icke kunna tillstyrka inrättandet
redan från och med nästa budgetår av det stora antal centrala verkstadsskolor,
varmed överstyrelsen räknat. Statskontoret hade för sin del
— i likhet med verkstadsskoleutredningen — utgått från att i första hand
till sådana skolor borde, i den mån förutsättningar härför förelåge, ombildas
nuvarande arbetslöshetsskolor. Självfallet syntes emellertid härvid
Statsutskottets utlåtande Nr 136. 5
böra beaktas, att allenast en central verkstadsskola komme till stånd inom
varje landstingsområde.
Vad härefter anginge de av överstyrelsen framlagda beräkningarna över
anslagsbehovet finge först understrykas den osäkerhet, som vidlådde desamma,
särskilt i fråga om nybyggnadskostnaderna. I detta avseende måste
statskontoret i nuvarande läge med skärpa hävda nödvändigheten ay att
nybyggnader igångsattes allenast, där detta vore alldeles ofrånkomligt.
I största möjliga utsträckning borde således befintliga lokaler komma
till användning, och nybyggnad ske blott successivt. Någon klar uppfattning
om det oundgängliga nybyggnadsbehovet hade icke kunnat erhållas
av föreliggande handlingar.
En annan omständighet, som icke borde förbises vid anslagsberäkningen,
vore den ordning, i vilken statsbidragen skulle utbetalas. Med hänsyn
till de granskningar och beslut, vilka skulle föregå påbörjandet av ett
byggnadsföretag, torde man sålunda kunna räkna med att högst mellan
hälften och tre fjärdedelar av statsbidraget torde kunna utbetalas under
budgetåret 1942/43.
Under beaktande av berörda synpunkter hade statskontoret ansett sig
kunna approximativt uppskatta medelsbehovet för engångskostnader under
nästa budgetår till 1,135,000 kronor. I fråga örn de årliga kostnaderna
för undervisningen syntes de av överstyrelsen gjorda beräkningarna kunna
i huvudsak godtagas. I statsbidrag under kommande budgetår torde dock,
d''å en eftersläpning i rekvisitionerna å statsbidrag kunde förutses, knappast
komma att erfordras mera än 10/12 av det beräknade medelsbeloppet
eller i runt tal 400,000 kronor. Statskontoret ifrågasatte slutligen, örn icke
lämpligen två särskilda förslagsanslag borde uppföras för understöd åt centrala
verkstadsskolor, ett avseende engångskostnader och ett de årliga
kostnaderna.
Slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund har anhållit, att dyrtidskompen-sation
måtte utgå till lärare vid centrala verkstadsskolor efter samma
grunder, som gälla för statens befattningshavare, eller ock, vilket enligt
riksförbundet vore att föredraga, att statsbidraget till avlöning åt nämnda
lärare måtte utgå efter 16 lönegraden i civila avlöningsreglementet.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt riksförbundets ovanberörda framställning
örn dyrtidskompensation åt ifrågavarande lärare. Däremot'' har överstyrelsen
ställt sig avvisande till förslaget om utgående av statsbidrag till
nämnda lärares avlöning enligt 16 lönegraden i civila avlöningsreglementet,
enär statsbidragen till avlöning åt rektor och övriga lärare vid ifrågavarande
skolor fastställts i förutnämnda kungörelse 1941: 716 och en ändring av de
i kungörelsen fastställda grundbeloppen enligt överstyrelsens mening icke
borde företagas redan nu vid skolornas start.
Med avseende på frågan örn dyrtidskompensation med utgångspunkt
från de i nyssnämnda kungörelse fastställda bidragsbeloppen syntes det
överstyrelsen skäligt, att sådan kompensation bereddes de blivande, befattningshavarna
redan från början av skolornas verksamhet. Med avseende
på storleken av dyrtidskompensationen syntes det även överstyrelsen
skäligt, att densamma bestämdes till belopp, motsvarande summan
6
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
av det rörliga tillägg och kristillägg, som skulle utgå till tjänstemän, å vilka
civila avlöningsreglementet vore tillämpligt. ■
Såsom preliminär grund för beräkning av anslagsbehovet för dyrtidskompensationen
för budgetåret 1942/43 hade överstyrelsen ansett sig böra
taga procenttalet 27. De av överstyrelsen ovan beräknade årskostnaderna
för avlöning åt rektor och övriga lärare borde således preliminärt
uppräknas med 27 procent eller med i runt tal 120,000 kronor, vilket
belopp borde uppföras som ett särskilt förslagsanslag.
Statskontoret, som velat fästa uppmärksamheten vid att lärarna vid
de centrala verkstadsskolorna icke garanterats löneförmåner, motsvarande
de för 16 lönegraden gällande, har ansett sig icke kunna tillstyrka dyrtidskompensation
åt ifrågavarande lärare i större utsträckning än för lärarna
vid arbetslöshetsskolorna.
Beträffande de senare har statskontoret anfört:
Lärarpersonalen vid verkstadsskolorna för viss arbetslös ungdom hade
från och med budgetåret 1940/41 kommit i åtnjutande av kompensation
för ökade levnadskostnader i samma utsträckning som vissa arvodestagare i
statens tjänst. En ny höjning av arvodena för sådana befattningshavare hade
ställts i utsikt i 1942 års statsverksproposition under »Utgifter å driftbudgeten:
För flera huvudtitlar gemensamma frågor» (sid. 18). Till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet hade nämligen chefen för finansdepartementet
uttalat, att det med hänsyn till den fortsatta levnadskostnadsstegringen
funnits nödvändigt föreslå en ytterligare uppräkning av vissa arvoden.
Den översyn av arvodesbeloppen, som i detta syfte företagits vid budgetbehandlingen,
hade, anförde departementschefen, väsentligen skett efter tidigare
tillämpade principer. Arvodeshöjningen hade i allmänhet beräknats efter
5 procent med lämplig avrundning uppåt.
Under nu angivna omständigheter torde kunna förutsättas, att en dyrtidskompensation,
motsvarande sammanlagt omkring 14 procent, komme att
utgå till lärarna vid verkstadsskolorna för arbetslösa från och med ingången
av nästföljande budgetår. Ytterligare löneförhöjningar för dessa befattningshavare
ansåge sig statskontoret icke för närvarande kunna tillstyrka.
Vad anginge statsbidrag till täckande av kostnaderna för tillägget, syntes
detsamma av praktiska skäl böra utgå med viss procent å summan av de
statsbidrag till lönekostnader, som enligt § 5 i förutnämnda kungörelse 1941:
716 tillkomme vederbörande skola. I fråga om procentsatsens storlek borde
uppmärksammas, att i de statsbidragsbelopp, som omförmäldes i paragrafens
mom. 3, inräknats ersättning jämväl för''en del timlärartimmar. Då dyrtidskompensation
icke torde böra medgivas med mindre undervisningsskyldigheten
vid en eller flera läroanstalter uppgått till sammanlagt minst
20 veckotimmar, syntes härav följa, att, därest bidraget till lönetillägg
beräknades på grundval av de i kungörelsen angivna beloppen, förenämnda
procentsats för dyrtidskompensationen — 14 procent — borde undergå
jämkning nedåt, förslagsvis till 13 procent. Sålunda utgående statsbidrag
torde — under iakttagande i huvudsak av vad som beträffande motsvarande
tillägg gällde i fråga örn timlärare vid det statsunderstödda kommunala
skolväsendet — böra fördelas av vederbörande skola.
Kostnaderna för ett lönetillägg av föreslagen storlek torde för de centrala
verkstadsskolorna kunna uppskattas till i runt tal 50,000 kronor.
7
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
Departementschefen har för egen del anfört:
Frågan om vilka verkstadsskolor som nu böra erkännas såsom centrala
verkstadsskolor torde icke böra slutligt prövas i detta sammanhang. Vid
anslagsberäkningen utgår jag emellertid ifrån att, såsom statskontoret tillstyrkt,
i första hand de nuvarande arbetslöshetsskolorna, i den mån förutsättningar
härför i de enskilda fallen föreligga, ombildas till centrala verkstadsskolor.
Huruvida den nuvarande skolan i Sundsvall tills vidare bör
bibehållas såsom verkstadsskola för arbetslös ungdom eller ombildas till
central verkstadsskola, torde fa bli föremål för fortsatt övervägande. Jag
anser mig vidare ur anslagssynpunkt böra räkna med att verkstadsskolorna
i Vännäs och Tidaholm — vilka inrättats i syfte att bliva erkända
såsom centrala verkstadsskolor — komma att erkännas såsom sådana.
Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang beräknat anslag även för
ersättning för vissa engångskostnader för anskaffning av undervisningslokaler
m. m., som huvudmännen för de nuvarande verkstadsskolorna för
arbetslös ungdom bestritt, innan frågan om skolornas erkännande såsom
centrala verkstadsskolor avgjorts. Jag erinrar om, att enligt gällande statsbidragskungörelse
frågan, huruvida och i vilken omfattning statsbidrag
må utgå till dessa kostnader, för varje särskilt fall skall underställas riksdagen.
Jag har emellertid icke funnit den i förevarande avseende nu förebragta
utredningen vara sådan, att den i befintligt skick kan läggas
till grund för ett förslag i ämnet till riksdagen. Dessförinnan torde dessa
ersättningsfrågor böra underkastas en närmare granskning av någon särskilt
sakkunnig person, därvid de synpunkter torde böra beaktas, som beträffande
dem framhållits i propositionen 1941:71 ävensom av statskontoret
i dess yttrande i förevarande ärende. Jag avser att senare anmäla
detta spörsmål för Kungl. Maj:t. Kostnaderna för en dylik utredning torde
få bestridas från samma anslag som de ifrågavarande ersättningarna.
Med hänsyn till det sålunda anförda beräknar jag icke i detta sammanhang
medel till. ersättning för redan havda engångskostnader. På grund
härav och i övrigt på i huvudsak de skäl, statskontoret anfört, anser jag,
att det av skolöverstyrelsen beräknade medelsböhovet för budgetåret
1942/43 till statsbidrag till engångskostnader bör kunna avsevärt begränsas.
Jag finner mig — utan att ingå i någon närmare prövning av behoven
och andra på frågan inverkande omständigheter — böra för ändamålet
beräkna förslagsvis 1,000,000 kronor, vilket belopp, såsom statskontoret
förordat, torde böra uppföras såsom ett särskilt förslagsanslag.
Anslaget torde böra benämnas »Bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor
m. m.».
I detta sammanhang vill jag ytterligare framhålla, att jag förutsätter,
att vid verkstadsskola, som avses att bliva erkänd såsom central verkstadsskola,
nybyggnader, för vilka statsbidrag enligt kungörelsen 1941: 716
kan komma i fråga, icke härefter påbörjas, innan frågorna örn skolans erkännande
och om byggnadsföretaget prövats i den ordning, kungörelsen
föreskriver.
_ Beträffande spörsmålet örn anslag till årliga kostnader för undervisningen
vid de centrala verkstadsskolorna torde följande få anföras.
Avlöning åt rektor och övriga lärare har i den ovannämnda statsbidragskungörelsen
fastställts skola utgå med i kungörelsen angivna belopp. Med
hänsyn till levnadskostnadernas stegring böra emellertid de till ifrågavarande
rektorer och lärare utgående lönerna ökas med skäligt belopp. Denna
8
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
ökning torde böra beräknas efter 14 procent med lämplig avrundning uppåt
å de i kungörelsen angivna lönekostnaderna för rektorer och lärare. Erforderliga
bestämmelser i ämnet torde Kungl. Maj:t äga utfärda.
I anslutning till vad ovan och av statskontoret anförts beräknar jag anslagsbehovet
till årliga kostnader för undervisningen vid de centrala verkstadsskolorna
för budgetåret 1942/43 till förslagsvis 450,000 kronor.
Belastningen å ovannämnda två anslag kommer emellertid att bliva beroende
av många faktorer, som nu icke kunna överblickas. Jag förutser
sålunda möjligheten såväl av att anslagen icke bli helt tagna i anspråk som
av att de kunna komma att behöva väsentligt överskridas.
I enlighet med förslag av skolöverstyrelsen torde jämväl de centrala
verkstadsskolorna böra stå under inspektion av inspektören för verkstadsskolorna
för viss arbetslös ungdom.
I motionerna I: 205 och II: 27''4 har beträffande verkstadsskolan
i Sundsvall anförts bland annat:
Departementschefens uttalande rörande den nuvarande arbetslöshetsskolan
i Sundsvall synes stödja sig på ett utlåtande av statskontoret, som ansett
att skolan i Sundsvall icke borde omorganiseras till central verkstadsskola
utan funnit densamma böra tills vidare bibehållas för viss arbetslös ungdom.
Denna statskontorets, mening avviker från skolöverstyrelsens, som förordat
en omorganisation vid ingången av budgetåret 1942/43 till central verkstadsskola
av den till Sundsvall förlagda verkstadsskolan för viss arbetslös ungdom.
Skolöverstyrelsen hade i sitt utlåtande anfört, att överstyrelsen utgått
från att Västernorrlands läns landstings verkstadsskolor för viss arbetslös
ungdom i Sandö och Sundsvall, vilka hittills haft gemensam rektor, placerad
i Sundsvall, och en tillsyningslärare, placerad i Sandö, efter omorganisationen
skulle utgöra två fristående verkstadsskolor med var sin rektor. Sökanden
själv syntes ha utgått från samma tankegång, i det att i ansökningen beräknats
särskilda rektorsarvoden för Sandö och Sundsvall. Från överstyrelsens
sida syntes anordningen starkt motiverad med hänsyn till det stora avståndet
och de svåra kommunikationsförhållandena mellan de två ifrågavarande
orterna.
Den mening, varåt skolöverstyrelsen givit uttryck, är otvivelaktigt den,
som bäst överensstämmer med verkligheten. Västernorrlands län erbjuder i
kommunikationsavseende mycket stora vanskligheter. Länets geografiska omfattning
är ansenlig. Järnvägsförbindelserna äro i förhållande till länets storlek
osedvanligt få. Svårigheterna för orterna att kommunicera med varandra
äro påtagliga. Länet består av två landskap, skilda från varandra i många
avseenden. Det bör sålunda framhållas, att det ansetts nödvändigt att vartdera
landskapet har sin egen kristidsstyrelse. Vidare må erinras därom, att
man såväl vid förläggningen av folkhögskolor som organisationen av sjukvården
och socialvården i övrigt nödgats räkna med detta faktiska förhållande.
Det större landskapet, Ångermanland, kan också sägas bestå av två
tämligen olikartade huvuddelar. Norra Ångermanland skiljer sig i fråga om
näringslivets struktur icke oväsentligt från södra Ångermanland. Man skulle
med ett visst fog kunna säga, att länet består av tre delar, som både i fråga
örn kommunikationer, näringsliv och tradition förete åtskilliga och i många
stycken avsevärda olikheter. I betraktande av dessa egenartade förhållanden
och med hänsyn till de otillräckliga kommunikationerna och de stora avstån
-
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
9
den måste skolöverstyrelsens omdöme anses vara mycket välgrundat. Det
har därför varit ägnat att väcka undran, att Kungl. Maj:t i sin proposition
funnit sig böra åsidosätta skolöverstyrelsens synpunkter. Det vill synas, som
om statskontoret uteslutande fäst sig vid det av verkstadsskoleutredningen
på sin tid uttalade önskemålet, att endast en central verkstadsskola måtte
finnas i varje län. Dessa önskemål kunna emellertid icke utan de största olägenheter
förverkligas i län med Västernorrlands läns struktur. Det rimliga
och riktiga får väl anses vara att skälig hänsyn i varje särskilt fall tages till
de faktiska förhållandena, och även örn det i allmänhet kan finnas fog för den
av verkstadsskoleutredningen förordade förläggningsprincipen, så torde det
likvisst vara nödvändigt att modifiera dess tillämpning där förhållandena så
uppenbarligen påkalla, Västernorrlands län utgör ett sådant motiverat undantagsfall.
Till stöd för det i motionen II: 283 framställda yrkandet beträffande
kvarnskolan i Mariestad har anförts i huvudsak följande:
I
en till Konungen ställd ansökan av den 20 januari 1942 har Mariestads
drätselkammare hemställt, att flen vid stadens yrkesskolor inrättade kvarnskolan
från den 1 juli 1942 måtte bliva erkänd som central verkstadsskola
för mjölnare samt att staden såsom primärkommun fortfarande finge stå som
huvudman för skolan. Skolöverstyrelsen, som yttrat sig i ärendet, har avstyrkt
denna framställning men förordat högre statsbidrag till lärarlöner.
Kvarnskolan i Mariestad är för närvarande den enda institution i sitt slag
i landet. Sedan den började sin verksamhet 1938, har den enligt av dess rektor
lämnade uppgifter under tre år besökts av 99 elever från hela landet och
har den största betydelse för utbildning av kompetenta mjölnare vid de. mindre
och medelstora kvarnarna i'' riket. Den kan därför med fog karakteriseras
som en riksskola i sitt slag, vilken det bör vara ett verkligt intresse för landet
att bibehålla. Skolöverstyrelsen har fastställt de första undervisningsplanerna
för skolan, och statsbidrag har utgått till anskaffning av maskiner m. m.
Nuvarande exceptionella förhållanden ha emellertid medfört ökade utgifter
och minskade inkomster för skolan. Anslaget från Mariestads stad har därför
måst avsevärt ökas och starka betänkligheter ha därför vid granskningen av
skolans inkomst- och utgiftsstat för år 1942 uttalats mot att belasta stadens
budget med ett så högt belopp, som kräves för skolans drivande. Risk finnes
därför att skolan kan komma att nedläggas.
Det har beräknats, att ett erkännande av kvarnskolan som central verkstadsskola
skulle medföra det nuvarande statsbidragets höjning för arbetsåret
1942—1943 från 9,458 kronor till 23,230 kronor eller eventuellt 21,230
kronor (det senare alternativet därest ej statsbidrag med 2,000 kronor erhålles
till hyra eller ränta för lokaler). Skulle icke ett sådant erkännande av
Kungl. Majit kunna givas, synes det dock skäligt, att statsbidrag kunde
utgå till rektors lön med 3,000 kronor och till lärare med 1 -l/> gånger det
belopp, som utgår till lärare i kommunal yrkesskola, ävensom med ö/10 av
anskaffningskostnaden för stadigvarande undervisningsmateriel. Statsbidraget
skulle efter de senare beräkningsgrunderna höjas från 9,458 kronor till
17,562 kronor, beräknat för arbetsåret 1942—1943.
I motionen II: 282 har beträffande frågan örn d yrtid skompens at
i o n åt lärarna vid de centrala verkstadsskolorna framhållits, att de av
Utskottet.
10 Statsutskottets utlåtande Nr 136.
skolöverstyrelsen anförda skälen för beräkning av de rörliga lönetilläggen
åt lärare vid centrala verkstadsskolor och skolor för viss arbetslös ungdom
efter samma grunder som gälla för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen
syntes övertygande. Det vore även angeläget, att lärarbefattningarna
vid nämnda skolor gåves en sådan placering i lönehänseende, att
man kunde till innehavare av tjänsterna erhålla de mest kvalificerade krafter,
vilka icke allenast hade en teoretisk utbildning såsom lärare utan även praktisk
erfarenhet från en längre tids verksamhet inom näringslivet. Örn sådana
krafter skulle kunna förvärvas, kunde ej lönen sättas för låg eller befattningshavarna
givas en ställning, som gåve anledning till tveksamhet örn samhällets
uppskattning av betydelsen av deras gärning.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att frågan örn vilka
skolor som nu böra erkännas såsom centrala verkstadsskolor icke torde böra
slutligt prövas i detta sammanhang. Utskottet får emellertid framhålla,
att utskottet i likhet med skolöverstyrelsen anser skäl tala för att centrala
verkstadsskolor komma till stånd som en första etapp i den utsträckning,
som hittills ingivna ansökningar härom utvisa, när planläggningen
av nämnda skolor fortskridit så långt, att fullgoda förutsättningar
förefinnas för deras erkännande som centrala verkstadsskolor. Enligt
utskottets mening synes det nämligen angeläget, att utbyggnaden av yrkesskolväsendet
med de av fjolårets riksdag i princip beslutade centrala verkstadsskolorna
icke i alltför hög grad skjutes på framtiden utan genomföres i
den utsträckning, som rådande förhållanden medgiva och påkalla. Utskottet
får vidare framhålla, att, ehuru utskottet anser att man — såsom även fjolårets
riksdag uttalade — bör tills vidare räkna med inrättandet av högst en
central verkstadsskola inom varje landstingsområde, sådana omständigheter
likväl kunna föreligga inom olika delar av landet, att nämnda regel icke
överallt schematiskt bör upprätthållas. I motionerna I: 205 och II: 274 hava
skäl anförts för ett frångående i vad avser Västernorrlands län av den angivna
huvudregeln. De i motionerna anförda synpunkterna finner utskottet
beaktansvärda. Utskottet anser alltså, att mer än en verkstadsskola bör
inom ett landstingsområde kunna inrättas, där förhållanden av ekonomisk,
geografisk eller kommunikationsteknisk natur motivera en dylik åtgärd. Å
andra sidan finner utskottet angeläget att, där förutsättningar härför föreligga,
två eller flera landsting förena sig örn en gemensam central verkstadsskola.
Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna I: 205 och II: 274
få anses besvarade.
Departementschefens förslag örn anvisande för budgetåret 1942/43 av ett
anslag å 1,000,000 kronor till engångskostnader för inrättandet av centrala
verkstadsskolor anser utskottet sig böra biträda.
För nästa budgetår har departementschefen beräknat ett anslag av 450,000
kronor erforderligt till årliga kostnader för undervisningen vid ifrågavarande
skolor. Departementschefen har härvid föreslagit, att kompensation för de
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
11
stegrade levnadskostnaderna skulle utgå med 14 procent å de i gällande
statsbidragskungörelse angivna beloppen till rektorer och övriga lärare. Skolöverstyrelsen
har för sin del föreslagit, att ifrågavarande kompensation skulle
utgå efter 27 procent. I motionen II: 282 har i huvudsak påyrkats, att samma
kompensation skulle medgivas som tillerkänts statens ordinarie civila befattningshavare.
För egen del vill utskottet framhålla, att de för rektorer
och övriga lärare vid centrala verkstadsskolor fastställda avlöningsförmånerna
visserligen äro summariskt bestämda, men likväl icke synas böra likställas
med arvodesbelopp i vedertagen mening utan snarare med löner, som
utgå till statens tjänstemän. Med hänsyn såväl härtill som till den omständigheten
att de grundläggande lönebestämmelserna äro beräknade i huvudsak
på grundval av 1937 års lönenivå anser utskottet skäligt, att ifrågavarande
kompensation utmätes efter grunder, som närmare anknyta sig till vad
som gäller för lönegradsplacerade statstjänstemän. I sådant avseende vill
utskottet förorda, att de enligt ovannämnda kungörelse beräknade årskostnaderna
för avlöning till rektorer och övriga lärare vid ifrågavarande skolor
för nästa budgetår uppräknas med i runt tal 25 procent. Vad utskottet sålunda
föreslagit anser utskottet böra äga motsvarande tillämpning beträffande
rektorer och övriga lärare vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser
i ämnet. I den ovannämnda motionen II: 282 har i fråga om sistnämnda
lärarkategori föreslagits ökad dyrtidskompensation retroaktivt
från och med den 1 juli 1941. Utskottet måste avstyrka bifall till ett förslag
av denna innebörd, vilket skulle vara ägnat att medföra icke önskvärda
konsekvenser. Det av departementschefen till 450,000 kronor beräknade anslaget
för nästa budgetår till bidrag till driften av centrala verkstadsskolor
bör med anledning av vad utskottet sålunda förordat höjas med ett belopp
av 50,000 kronor eller till (450,000 -f- 50,000 =) 500,000 kronor. Till frågan
örn den på grund av vad utskottet här föreslagit erforderliga ökningen
av anslaget till understöd åt verkstadsskolor för arbetslös ungdom återkommer
utskottet i det följande.*
Vad angår det motionsvis (II: 283) väckta yrkandet beträffande kvarnskolan
i Mariestad får utskottet framhålla, att utskottet blivit övertygat örn
önskvärdheten av att skolans verksamhet i fortsättningen upprätthfdles.
Skolan är den enda i sitt slag i landet och torde även kunna karakteriseras
som en riksskolan främst avsedd att tillgodose de mindre och medelstora
kvarnarnas behov av yrkesutbildad arbetskraft. Att erkänna skolan som
central verkstadsskola — varom icke heller framställning gjorts av vederbörande
landsting — torde icke böra ifrågasättas. Däremot synes det skäligt,
att skolan tillerkännes ökat statsbidrag till sin verksamhet. Utskottet
har därför icke något att erinra mot, att Kungl. Majit, efter närmare prövning
av de ekonomiska förutsättningarna för skolans bestånd, från vederbörligt
å åttonde huvudtiteln uppfört anslag tillerkänner skolan statsbidrag enligt
förmånligare grunder än de för kommunala yrkesskolor i allmänhet gäl
-
Utskottet.
12 Statsutskottets utlåtande Nr 136.
lande. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionen II: 283 få anses
besvarad.
2. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Understöd åt verkstadsskolor för
viss arbetslös ungdom.
Belastningen på det för detta ändamål under budgetåret 1940/41 anvisade
anslaget utgjorde enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning
1,036,645 kronor.
För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett anslag av
1,040,000 kronor.
Ur anslaget utgå för närvarande bidrag till verkstadsskolor i Byske
(Västerbottens län), Tönshammar (Gävleborgs län), Karlskrona (Blekinge
län), Lysekil, Mölndal och Uddevalla (Göteborgs och Bohus län), Strömbacka
(Norrbottens län), Gimo (Stockholms och Uppsala län), Älvåsen
(Värmlands län) samt Sundsvall och Sandö (Västernorrlands län). Ur anslaget
bestridas därjämte vissa utgifter för inspektion av ifrågavarande
skolor.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa budgetår måtte
uppföras med ett till 450,000 kronor minskat belopp.
Departejnentschefen har för egen del anfört:
Såsom av det föregående framgår räknar jag med att flera av de nuvarande
verkstadsskolorna för arbetslös ungdom från och med budgetåret
1942/43 skola ombildas till centrala verkstadsskolor. En avsevärd nedsättning
av förevarande anslag torde därför kunna göras.
I detta sammanhang torde beaktas, att med hänsyn till levnadskostnadernas
stegring en reglering uppåt genom ökade bidrag av statsmedel av
lönerna till rektorer och lärare vid ifrågavarande Verkstadsskolor vidtagits
från och med budgetåret 1940/41. Löneökningen har uppgått till omkring
9 procent av tidigare utgående belopp. I anslutning till vad som i motsvarande
avseende föreslagits för rektorer och lärare vid centrala verkstadsskolor
beräknar jag en arvodesreglering för nu ifrågavarande befattningshavare
efter en från 9 till omkring 14 procent höjd beräkningsgrund.
Anslagsbehovet för understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom
torde, kunna för budgetåret 1942/43 beräknas till förslagsvis 550,000
kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela
bestämmelser om anslagets disposition. Ur anslaget bör utgå medel till
bestridande av kostnaderna för inspektion av ifrågavarande skolor.
Med hänvisning till vad utskottet i det föregående föreslagit i fråga om
kompensation för stegrade levnadskostnader till rektorer och övriga lärare
vid här ifrågavarande skolor anser utskottet anslaget för nästa budgetår till
understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom böra höjas utöver
Kungl. Maj:ts förslag med 30,000 kronor och alltså uppföras med (550,000 -f-j-
30,000 =) 580,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
13
3. Förslagsanslaget till Kommunala oell enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor.
Jämlikt beslut av riksdagen (skrivelse 1941: 197) skola stipendier åt elever
vid blivande centrala verkstadsskolor tills vidare utgå enligt samma grunder
som vid övriga statsunderstödda kommunala samt enskilda anstalter för
yrkesundervisning. I förutnämnda kungörelse 1941:716 ha bestämmelser
meddelats angående statsbidrag till här ifrågavarande elevstipendier.
Enligt gällande grunder utgå stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade
elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning efter
tre behovsgrader, varvid till högsta (tredje) behovsgraden endast bör räknas
elev, som i synnerlig grad är i behov av stipendium. Skolöverstyrelsen bär
att meddela beslut rörande det stipendiebelopp, som skall tillkomma varje
anstalt. Stipendiebeloppet i tredje behovsgraden utgör för närvarande högst
45 kronor, i andra högst 25 kronor och i första högst 15 kronor, allt för månad
räknat. Alltsedan budgetåret 1940/41 gäller, att skolöverstyrelsen vid
prövning av ansökningar örn stipendieanslag skall iakttaga skärpt behovsprövning.
Vid verkstadsskolorna för viss arbetslös ungdom ha stipendier
jämlikt riksdagens bemyndigande kunnat tilldelas elever med högre belopp
än som eljest varit möjligt enligt gällande författningar. Stipendierna ha
sålunda utgått med ett upp till 60 kronor för elev och månad förhöjt belopp.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att till stipendier åt elever vid centrala
verkstadsskolor måtte för nästa budgetår uppföras ett anslag å 450,000
kronor.
De allra flesta av de elever, som vid omorganiserandet av nuvarande verkstadsskolor
för viss arbetslös ungdom bomme att bliva elever vid centrala
verkstadsskolor, åtnjöte för närvarande högsta nu för dem medgivna stipendium,
60 kronor för elev och månad. Dessa vore i regel i det ekonomiska
läge, att de även med tillämpning av den skärpta behovsprövningen måste
tilldelas högsta behovsgradens högsta belopp, 45 kronor för elev och månad.
Överstyrelsen ansåge sig vidare böra räkna med att även de n y till kom mande
eleverna, åtminstone under det närmaste året, bomme att i sina stipendieansökningar
kunna påvisa sådana ekonomiska förhållanden, att de borde
tilldelas stipendier efter nyssnämnda beräkning. Vid bedömandet av anslagsbehovet
för elevstipendier under budgetåret 1942/43 ansåge sig överstyrelsen
därför böra utgå från en stipendieberäkning efter 45 kronor för elev och månad,
gällande i det närmaste hela det påräknade elevantalet.
Statskontoret har i anslutning till sitt i det föregående omförmälda förslag
rörande understöd till centrala verkstadsskolor ansett, att till stipendier at
elever vid ifrågavarande skolor borde beräknas ett belopp av 275,000 å
300,000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört:
Jag anser mig böra för budgetåret 1942/43 för ifrågavarande ändamål
beräkna ett anslag av förslagsvis 450,000 kronor, vilket belopp med 150,000
kronor understiger det i åttonde huvudtiteln beräknade. Den skärpta behovs
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
prövning, som för närvarande tillämpas vid prövning av ansökningar om
anslag till stipendier vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning,
bör iakttagas jämväl vid fördelningen av stipendiemedlen till centrala
verkstadsskolor. Jag erinrar emellertid om att jag i propositionen
1941: 71 (sid. 81) uttalade, att, därest läget på arbetsmarknaden skulle bliva
sådant, att vid stipendiefrågans bedömande arbetslöshetssynpunkter ansåges
böra tillmätas avgörande betydelse, spörsmålet örn stipendiebeloppens avvägning
vid de centrala verkstadsskolorna borde upptagas till särskild omprövning.
I detta sammanhang erinras, att enligt riksdagens i fjol gjorda uttalande
borde elevstipendierna vid arbetslöshetsskolorna och vid de centrala verkstadsskolorna
utgå efter samma grunder. På grund härav komrne, framhåller
skolöverstyrelsen, stipendierna vid de arbetslöshetsskolor, som icke omorganiserades
till centrala verkstadsskolor, att sänkas till 45 kronor för elev
och månad. Departementschefen har med anledning härav framhållit, att örn
så prövades oundgängligt med hänsyn till särskilda förhållanden, såsom förekomsten
av en markerad arbetslöshet inom viss skolas rekryteringsområde,
borde emellertid Kungl. Maj:t undantagsvis få medgiva förhöjning av stipendiebeloppen,
dock ej utöver hittillsvarande maximum, 60 kronor.
I motionerna 1:211 och II: 284. har anförts i huvudsak följande:
En utveckling av stipendiefrågan, på sätt som i propositionen föreslagits
både i fråga örn centrala verkstadsskolor och verkstadsskolor för arbetslös
ungdom, kommer att få mycket ogynnsamma verkningar för eleverna och
för skolornas verksamhet över huvud taget. Då riksdagen lämnade sitt medgivande
örn högre stipendiebelopp till elever vid verkstadsskola för arbetslös
ungdom, så var det i avsikt att kunna bereda obemedlade unga medborgare
möjlighet till utbildning i något yrke. Det kan också med rätta sägas, att
när man slog in på denna väg för att lösa ungdomsarbetslösheten, så valde
man en åtgärd, som kan betecknas som en utav de värdefullaste tillgångarna
för bekämpandet av arbetslösheten bland ungdomen. Men trots att stipendierna
ha kunnat utgå med ett belopp upp till 60 kronor per månad har det
dock visat sig, att dessa stipendier ändock icke räckt till för elevernas uppehälle
vid skolan, utan medel ha fått tillskjutas från annat håll.
I fråga om den jämförelse som gjorts med de för andra yrkesundervisningsanstalter
utgående stipendierna har man bortsett ifrån ett viktigt
faktum i detta sammanhang. I regel är det så att kurserna vid exempelvis
lantmanna- och lanthushållsskolor och folkhögskolor äro betydligt kortare
än vad kurserna äro vid arbetslöshetsskolorna och vad de komma att bli
vid de centrala verkstadsskolorna. Sålunda torde kurserna vid en lantmannaskola
omfatta 8 månader och vid en lanthushållsskola 4 månader och kurserna
vid folkhögskolorna 5 å 6 månader. Vid verkstadsskolorna äro kurserna
minst 2-åriga och högst 4-åriga. Vad det sedan gäller jämförelsen mellan
lantmannaskolorna och verkstadsskolorna, så blir det stor skillnad på
kostnaderna för en kurs vid en lantmannaskola; dessa skolor äro i regel
knutna till lantbruk av större eller mindre omfattning, vilket verkar förmånligt
på elevhushållets kostnader. Det torde därför vara försvarligt att göra
Statsutskottets utlåtande Nr 136. 15
en åtskillnad på stipendierna, när det gäller verkstadsskolorna och de omnämnda^
undervisningsanstalterna, om man skall vinna det syfte, som väl
ändå måste ha varit vägledande vid dessa skolors startande, nämligen att
vid verkstadsskolorna bereda kostnadsfri undervisning åt fattiga ungdomar
från såväl stad som land.
I stället för att sänka stipendiebeloppen, som man avser att göra, så vore
det mera på sin plats att det företogs höjningar. Det har redan visat sig med
de stipendiebelopp som nu utgå, att det är mycket stora svårigheter att
täcka kostnaderna för elevhushållen. Med den levnadskostnadsökning som
ägt rum sedan 1935, då frågan örn inrättandet av dessa skolor tog närmare
form, och söm alltjämt pågår, synes det vara nära nog omöjligt att fortsätta
inaekorderingsverksamheten. Liksom på andra områden vore även här
en viss kompensation för den inträdda prisstegringen erforderlig. Realvärdet
av stipendierna kommer, för den händelse propositionen skulle bifallas, att
sedan 1935, då verkstadsskolorna för arbetslös ungdom tillkommo, minskas
från 60 kronor till 31 kronor 1942 lika med 48 procent.
Även med ett bibehållet stipendiebelopp av 60 kronor per månad har stipendiernas
realvärde minskat till omkring 40 kronor under innevarande år.
Allt talar sålunda för att man åtminstone inte vidtager den åtgärden att fastställa
stipendier som äro lägre än vad som nu utgår till elever vid verkstadsskolorna
för arbetslös ungdom.
Frågan om stipendiegrundema för elever vid såväl centrala verkstadsskolor
som verkstadsskolor för arbetslös ungdom synes utskottet på grund av detta
spörsmåls natur böra behandlas i ett sammanhang. Såsom av den lämnade
redogörelsen framgår skola stipendier vid blivande centrala verkstadsskolor
utgå enligt samma grunder som vid övriga statsunderstödda kommunala samt
enskilda anstalter för yrkesundervisning eller i tredje behovsgraden med
högst 45 kronor, i andra behovsgraden med högst 25 kronor och i första behovsgraden
med högst 15 kronor, allt för månad räknat. Departementschefen
har i fråga om dessa stipendier beräknat anslagsbehovet med utgångspunkt
från nyss angivna grunder men samtidigt erinrat örn att departementschefen
vid fjolårets riksdag uttalade, att, därest läget på arbetsmarknaden skulle
bliva sådant, att vid stipendiefrågans bedömande arbetslöshetssynpunkter
ansåges böra tillmätas avgörande betydelse, spörsmålet om stipendiebeloppens
avvägning vid de centrala verkstadsskolorna borde upptagas till särskild
omprövning.
Vid verkstadsskolorna för arbetslös ungdom ha stipendierna hittills utgått
med ett upp till högst 60 kronor för elev och månad förhöjt belopp. Departementschefen
har framhållit, att ifrågavarande stipendier hädanefter i regel
borde i överensstämmelse med riksdagens i fjol gjordt,uttalande utgå efter
samma grunder, som fastställts för stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor.
Departementschefen har likväl beträffande arbetslöshetsskolorna ansett,
att Kungl. Majit undantagsvis borde få medgiva förhöjning av stipendiebeloppen
intill hittillsvarande maximum, örn så prövades oundgängligt med
hänsyn till särskilda förhållanden såsom förekomsten av en markerad arbetslöshet
inom viss skolas rekryteringsområde.
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
I fråga om arbetslöshetsskolorna vill utskottet framhålla, att de elever,
som rekrytera dessa skolor, till övervägande del äro för sitt uppehälle vid
skolorna hänvisade till det stipendieunderstöd, som kan tillförsäkras dem.
Därest stipendiebeloppen nedbringas från den hittillsvarande nivån, föreligger
risk för en avfolkning av dessa läroanstalter. Enligt utskottets mening
torde man vid prövning av föreliggande spörsmål icke heller kunna undgå
att taga hänsyn till den förskjutning uppåt av levnadskostnaderna, som
under de senaste åren ägt rum, och det minskade realvärde som stipendiebeloppen
på grund härav kommit att erhålla. Utskottet, som särskilt vill framhålla
angelägenheten av att yrkesutbildningen i dess olika former understödjes,
anser det icke i nuvarande läge tillrådligt, att vid arbetslöshetsskolorna
införas andra stipendiegrunder än de hittills tillämpade. På grund härav torde
det av departementschefen för nu ifrågavarande ändamål beräknade anslaget
för nästa budgetår böra ökas med 50,000 kronor till 350,000 kronor.
Vad angår de centrala verkstadsskolorna finner utskottet sig i princip böra
vidhålla den ståndpunkt statsmakterna tidigare intagit med avseende å stipendiebeloppen
till dessa skolors elever. I Kungl. Maj:ts hand torde likväl
böra läggas en viss möjlighet att medgiva förhöjning av ifrågavarande stipendiebelopp.
En del nuvarande arbetslöshetsskolor torde nämligen komma att
ombildas till centrala verkstadsskolor och härvid i regel få ett elevklientel,
grundat på i stort sett samma sociala och ekonomiska underlag som det, vilket
rekryterat den tidigare arbetslöshetsskolan. Ett liknande klientel torde,
särskilt under vissa förhållanden, komma att rekrytera även sådana centrala
verkstadsskolor, som icke uppkommit genom ombildning av arbetslöshetsskolor.
Utskottet finner det därför befogat, att, där förhållandena med avseende
å förefintlig arbetslöshet eller elevklientelets ekonomiska bärkraft äro
likartade mellan arbetslöshetsskolor och centrala verkstadsskolor, stipendieunderstöden
vid dessa läroanstalter också utmätas efter ensartade grunder.
Utskottet tillstyrker alltså, att Kungl. Majit må i sådana fall, som här angivits,
efter förslag av skolöverstyrelsen äga medgiva förhöjning vid central verkstadsskola
av stipendiebeloppen, dock ej utöver hittillsvarande vid arbetslöshetsskola
tillämpade maximum. Med hänsyn till den ovisshet, som innan närmare
erfarenhet på detta område vunnits, måste vidlåda anslagsberäkningarna
beträffande anslaget för nästa budgetår till stipendier åt elever vid centrala
verkstadsskolor har utskottet funnit sig böra godtaga det. av departementschefen
angivna beloppet, 450,000 kronor.
Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna II: 163 samt I: 211 och
II: 284 få anses besvarade.
4. Förslagsanslaget till Kommunala oell enskilda anstalter för
yrkesundervisning: Stipendier åt elever vid verkstadsskolor
för viss arbetslös ungdom.
För innevarande budgetår har för detta ändamål anvisats ett anslag av
800,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagsminskning för
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
17
nästa budgetår med 500,000 kronor till 300,000 kronor. Beträffande stipendiegrunderna
hänvisas till den under punkt 3 här ovan lämnade redogörelsen.
Under åberopande av vad utskottet i nästföregående punkt anfört föreslår
utskottet, att ifrågavarande anslag för nästa budgetår uppföres med
ett belopp av 350,000 kronor, vilket i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag
innebär en anslagsökning med 50,000 kronor.
5. Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionen II: 282, för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten
under åttonde huvudtiteln anvisa
a) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor
m. m. ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;
b) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Bidrag till driften av centrala verkstadsskolor
ett förslagsanslag av 500,000 kronor;
c) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös
ungdom ett förslagsanslag av 580,000 kronor;
d) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor
ett förslagsanslag av 450,000 kronor;
e) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss
arbetslös ungdom ett förslagsanslag av 350,000 kronor;
2) att motionerna I: 205 och II: 274, II: 283, II: 163
samt I: 211 och II: 284 må anses besvarade med vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 28 maj 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Torsten
Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, jriherre De Geer,
Gustaf Karlsson och Ekströmer; samt .
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol,
Isacsson, Persson i Tidaholm, Holmdahl, Andersson i Södergård, Mårtensson, Åqvist,
Wallentheim, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.
Bihang till riksdagens ■protokoll 191)2. 6 sami. Nr 1S0—1//0.
Utskottet.