Statsutskottets utlåtande Nr 12 (Utlåtande 1942:Su12 su)

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 6 februari 1942 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma frågor, jämte i ämnet
väckta motioner.

(3:e och 4:e avd.)

I propositionen nr 1 ha under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar
gemensamma frågor, till behandling upptagits här nedan under punkterna
1 5 angivna spörsmål (se statsrådsprotokollet över finansärenden för

den 3 januari 1942).

1. Revision av den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen.
Det utredningsarbete, som på sin tid uppdrogs åt 1936 års lönekommitté,
skulle enligt meddelade direktiv omfatta bland annat en allsidig
realprövning av de civila och militära befattningshavarnas löneställning, innefattande
jämväl en inbördes avvägning av lönegradsplaceringarna för olika,
viktigare befattningshavargrupper. I sistnämnda hänseende avsåg uppdraget
således frågan örn revision av vederbörande tjänsteförteckningar. Emellertid
utbröts arbetet med tjänsteförteckningsrevisionen sedermera ur det åt lönekommittén
anförtrodda utredningskomplexet, därvid avsikten var att detta
arbete i stället skulle utföras av särskilda sakkunnigberedningar.

För att granska den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen
i de delar, som äro av central betydelse för statens affärsverk, tillsattes
i enlighet härmed jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti
1938 särskilda sakkunniga. Dessa avgåvo den 13 februari 1939 betänkande
angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser statens affärsdrivande
verk (SOU 1939:5). Betänkandet, som varit föremål för remiss i vanlig ordning,
har därefter i vissa delar behandlats i propositioner lill 1939, 1940 och
1941 års riksdagar. Betänkandet torde i dess återstående delar komma att
föranleda proposition lill årets riksdag.

Den 16 maj 1939 tillkallades jämlikt Kungl. Maj.ts den 10 mars 1939 givna
bemyndigande särskilda sakkunniga för dels omprövning av lönegradsplaceringen
för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, dels inplacering
i löneskalan av de byråchefer vid affärsverken, för vilka ändrad
löneställning kunde befinnas påkallad, dels ock formell översyn av tjänsteförteckningens
uppställning och tjänstebenämningama. Dessa sakkunniga,
vilka illgöras av generalkrigskommissarien T. O. R. Wijnbladh, ordförande,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sand. Nr 12.

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

generaldirektören K. A. W. Björck samt expeditionschefen E. A. Westling och
som antagit benämningen 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, ha den 21
maj 1941 avgivit betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad
avser allmänna civilförvaltningen, lönegraderna A 1—A 29 (SOU 1941: 17).
Över betänkandet lia utlåtanden inhämtats från vederbörande myndigheter.
Av de sakkunnigas uppdrag återstår frågan om byråchefers inplacering i löneskalan
och därmed sammanhängande frågor samt frågan om tjänsteförteckningens
uppställning och tjänstebenämningarna.

Till frågan, huruvida särskild sakkunnigberedning bör tillsättas för revision
av den vid militära avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen,
har ståndpunkt ännu icke fattats.

Det av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga avgivna betänkandet är
uppdelat i en allmän och en speciell del. Under betänkandets allmänna del
redovisas vissa genomlöpande undersökningar, d. v. s. undersökningar omfattande
olika befattningshavargrupper inom samtliga de till allmänna civilförvaltningen
hörande verk, vid vilka till gruppen hörande befattningar förekomma.
Dessa undersökningar avse dels skrivbiträdes- m. fl. befattningar,
dels expeditionsvakter och institutionsvaktmästare, dels maskin- och värmeledningspersonal,
dels registratorsbefattningar, dels kassagöromålstjänster,
dels ock aktuarie-, arkivarie-, bibliotekarie- och laborators- m fl. befattningar.
En redogörelse för innehållet i den allmänna delen lämnas i statsrådsprotokollet
å sid. 3—8.

Under betänkandets speciella del framlägges en sammanfattning verk för
verk av resultatet av de sakkunnigas arbete.

Vid budgetarbetet har betänkandet jämte däröver avgivna utlåtanden och
i anledning av detsamma inkomna framställningar varit föremål för överväganden.
Resultatet härav omnämnes i en översikt å sid. 9—14 i statsrådsprotokollet
och har därjämte sammanställts i en förteckning, vilken såsom bihang
fogats vid protokollet (sid. 32—42). Enligt förteckningen skola dels
vissa ordinarie tjänster uppflyttas till högre lönegrad, nedflyttas till lägre lönegrad
eller överföras till icke-ordinarie stat, dels vissa icke-ordinarie befattningar
överföras till ordinarie stat, dels ock vissa ordinarie tjänster nyinrättas.
I samband härmed skola i vissa fall tjänsterna erhålla ändrad benämning.
Även där ändrad löneställning icke ifrågasatts, skola enligt förteckningen
tjänster i en del fall erhålla ändrad benämning. De i förteckningen
upptagna förslagen lia ansetts böra genomföras från och med nästa budgetår.
Hemställan härom göres, i den mån anslag äskas, av vederbörande departementschefer
under de olika punkterna i huvudtitlarna.

Under rubriken vissa med tjånsteförteckningsrevisionen sammanhängande
frågor anför departementschefen följande.

Då i enlighet med vad här förordats tjänst flyttas till lägre lönegrad, bölden
nuvarande tjänstinnehavaren föras på övergångsstat. Därvid bör i anmärkning
till vederbörande personalförteckning angivas, att den nya ordi -

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

liane tjänsten skall hållas obesatt, så länge den till övergångsstat förde befattningshavaren
kvarstår i sin tjänst.

I de fall då tjänst flyttas till högre lönegrad, bör nuvarande innehavare
av tjänsten erhålla den högre tjänsten utan nytt kungörelseförfarande. Detsamma
bör gälla, då ordinarie tjänst utbytes mot högre icke-ordinarie tjänst.
I sistnämnda fall bör den ordinarie tjänsten föras på övergångsstat. Vad nu
sagts bör dock icke tillämpas, därest tjänstinnehavaren vid ingången av nästa
budgetår redan uppnått pensionsåldern men erhållit anstånd med avgång ur
tjänsten. I sistnämnda fall bör tjänstens lönegradsplacering ändras först vid
den tidpunkt, då nuvarande tjänstinnehavare avgår.

Då tjänst flyttas från icke-ordinarie till ordinarie stat, bör den nya ordinarie
tjänsten kungöras ledig i vanlig ordning.

Några problem i fråga örn tjänstemännens inplacering i löneklass efter
vidtagande av här ifrågasatta ändringar torde knappast uppkomma i andra
fall än då tjänst flyttas till högre lönegrad. I sådant fall bör huvudregeln
vara, att tjänstemannen bibehåller sin nuvarande löneklassplacering, såvida
denna icke understiger lägsta löneklassen i den nya lönegraden. Om så skulle
vara förhållandet, bör tjänstemannen placeras i sistnämnda löneklass. Med
hänsyn härtill har omräkning av avlöningsstaterna i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen
i allmänhet skett endast i de fall, då tjänst överföres
från icke-ordinarie till ordinarie stat eller tvärtom eller då ny tjänst inrättas.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad här förordats meddela de bestämmelser, som erfordras på
grund av tjänsteförteckningsrevisionen. Härtill bör riksdagens bemyndigande
inhämtas.

Enligt av tjänsteförteckningssakkunniga verkställda överslagsberäkningar
skulle de av de sakkunniga föreslagna uppflyttningarna medföra en kostnadsökning
av i runt tal 350,000 kronor, medan nedflyttningarna antagits
medföra en kostnadsminskning av i runt tal 30,000 kronor. Nettoökningen
skulle alltså belöpa sig till 320,000 kronor. I detta belopp ingår dock varken
rörligt tillägg eller kristillägg. Det förslag som här framlagts medför, med
hänsyn till förordade begränsningar i förhållande till tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, lägre kostnader. På grund av vad i det föregående förordats
beträffande löneklassplaceringen av nuvarande tjänstinnehavare vid
tjänsternas uppfattning till högre lönegrad minskas givetvis kostnadsökningen
väsentligt under de närmaste budgetåren.

Kungl. Majit har föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen sålunda förordat meddela
de bestämmelser, som erfordras på grund av tjänsteförteckningsrevisionen.

I samband med Kungl. Majlis förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två motioner, väckta inom första kammaren,

den ena (I: 118) av herr R. Wagnsson, som hemställt, att riksdagen måtte
besluta, att i fråga örn löneklassplacering av tjänsteman, som innehar tjänst
vilken genom tjänsteförteckningsrevisionen flyttas till högre lönegrad, bestämmelserna
i 8 § 1 mom. första stycket civila avlöningsreglementet skola
tillämpas; och

den andra (I: 110) av herrar R. Wagnsson och E. Sylwan, vilka hemställt,
att riksdagen måtte besluta,

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

dels att tjänsteman, som innehar tjänst, vilken flyttas till högre lönegrad,
och som vid ingången av budgetåret 1942/43 uppnått pensionsåldern men
erhållit anstånd med avgång ur tjänsten, må utan ledigförklarande av den
högre tjänsten erhålla densamma,

dels ock att i fråga om tjänsteman, som före den 1 juli 1939 innehaft tjänst,
vilken på grund av tjänsteförteckningsrevisionen förändras till tjänst i högre
lönegrad, och som erhåller den högre tjänsten, skall i pensionshänseende så
anses, som om han innehaft den högre tjänsten alltsedan sistnämnda dag.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna.

2. Besparingsarbctet och riksstatsförslaget. Under förevarande punkt
hänvisar departementschefen till en början till den i 1941 års statsverksproposition
lämnade redogörelsen för besparingsarbetet.

Under påpekande att besparingsverksamheten efter framläggandet av 1941
års statsverksproposition i väsentliga delar varit anknuten till besparingsberedningen
lämnas vidare en kort överblick över beredningens verksamhet.
Beredningens förslag ha huvudsakligen redovisats i en serie promemorior, vilka
överlämnats till vederbörande departementschefer. En redogörelse för de
olika ämnesgrupper, som de hittills framlagda promemoriorna beröra, ävensom
för de i anledning därav vidtagna eller planerade åtgärderna lämnas i en
särskild översikt, vilken som bihang fogats till statsrådsprotokollet (sid. 43—
48). Vissa av de avgivna promemoriorna behandlas vid vederbörande punkter
å de olika huvudtitlarna, andra åter, vilka icke slutbehandlats inom vederbörande
departement, lia föranlett utbrytning av anslag, som beröras av
de i promemoriorna framlagda förslagen. I vissa fall, särskilt beträffande
affärsverken, ha besparingsberedningens förslag avsett att föranleda enbart
åtgärder i administrativ ordning. Beredningen har medverkat i den
under hösten inom finansdepartementet verkställda budgetgranskningen.
Av hänsyn till inom beredningen pågående eller planerade utredningar
lia definitiva äskanden icke framlagts beträffande åtskilliga anslag,
medan å andra sidan anslag ansetts kunna äskas i fall, där beräkningen av
medelsbehovet ej omedelbart påverkats av planerade åtgärder.

Beträffande sambandet mellan besparingsberedningens arbete och budgetbehandlingen
framhåller departementschefen i övrigt, att besparingsåtgärder,
som under arbetets gång finnas möjliga, i stor utsträckning kunna omedelbart
genomföras även örn de icke skulle ha tagits i beräkning vid bestämmandet
av respektive anslag. Den omständigheten att definitiva anslagsäskanden
skett, behövde icke medföra uppskov till senare budgetår med genomförandet
av besparingsförslag i fråga örn dessa anslag.

Enär det berörda besparingsarbetet icke avslutats, saknades enligt departementschefens
mening anledning att i detta sammanhang göra en beräkning av
den vunna besparingen. Denna vore för övrigt svår att skilja ut ur de anslagsbegränsningar,
som i vanlig ordning vidtagits i samband med uppgöran -

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

det av riksstatsförslaget och som kunde vinnas genom fortlöpande kontroll
över anslagsanvändningen.

Slutligen erinrar departementschefen örn den besparingsverksamhet, som
bedrives av statens krisrevision samt av de civila och militära byggnadsutredningarna.
De av krisrevisionen vunna besparingarna inom försvarsväsendet
kunna, framhåller departementschefen, icke komma till uttryck i anslagsberäkningarna,
emedan de i huvudsak resultera i en effektivisering av användningen
av anvisade medel.

3. Avlönings- och omkostnadsanslagen m. m. Beträffande löneregleringsarbetet
erinras under denna punkt om, att särskild utredning pågår rörande
revision av tjänsteförteckningen för statens sinnessjukhus. Utredningens resultat
väntas komma att föreläggas innevarande års riksdag. Likaså avses att
förelägga riksdagen förslag örn lönereglering för häradsrätterna. Förslag att
inordna statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt fisketillsynsmyndigheten
under civila icke-ordinariereglementet har framlagts i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln. Vad vidare angår folk- och småskollärare,
lärare vid högre kommunala skolor och nomadlärare pågår utredning
örn definitiv anpassning av för dem gällande lönebestämmelser efter civila avlöningsreglementet.
Resultatet av även denna utredning antages kunna föreläggas
årets riksdag.

I anslutning till årets riksstatsförslag ha vissa spörsmål rörande arvodesregleringar
upptagits till övervägande. Bland annat har ifrågakommit att överföra
arvodespersonal till extra ordinarie stat. Med hänsyn till den fortsatta
levnadskostnadsstegringen har det vidare funnits nödvändigt att föreslå en
uppräkning av vissa arvoden. Arvodeshöjningen har i allmänhet beräknats
efter 5 procent med lämplig avrundning uppåt. För att möjliggöra en liknande
förbättring av arvoden, bestämda av verken, har föreslagits höjning av
medelsanvisningen under vissa anslagsposter med i regel omkring 5 procent
av summan av de arvoden, som ansetts kunna komma i fråga till sådan förbättring.

De nu rådande förhållandena inom krigsrätternas arbetsområde ha därjämte
givit anledning att till särskild behandling upptaga frågan örn arvodesreglering
vid dessa domstolar.

I samband med tjänsteförteckningsrevisionen förordas, såsom av därom
lämnad redogörelse framgår, inrättande av ett mindre antal nija befattningar.
Den i det föregående berörda omregleringen av vissa nuvarande arvodesbefatlningar
innebär någon ökning av antalet extra ordinarie befattningar. Härutöver
har, med hänsyn till det statsfinansiella läget, uppförandet av nya befattningar
i personalförteckningarna respektive höjning av medelsanvisningen
för personalökning strängt begränsats till det fåtal undantagsfall, där krislörhållandena
eller andra särskilda omständigheter gjort förstärkning av personalorganisationen
oundviklig.

Beträffande Överståthållarämbetet föreligger förslag örn upptagande i personalförteckningen
av viss personal, som för närvarande avlönas av Stock -

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

holms stad. För vidare beredning av frågan om överståthållarämbetets organisation
har ämbetets avlöningsanslag utbrutits i statsverkspropositionen.

De restriktioner i fråga om återbesättande av befattningar, som genomförts
i anslutning till besparingsarbetet (kungörelsen den 3 januari 1941, nr 5), lia
lett till att vakanssättning i viss utsträckning kommit att ske inom olika förvaltningsgrenar.
Liksom under innevarande budgetår lia de vakanta befattningarna
fått kvarstå i personalförteckningarna, i den män fråga endast varit
om en av det finansiella läget betingad temporär vakanssättning, varemot
de avlöningsbelopp, som inbesparas genom vakanssältningen, utelämnats vid
anslagsberäkningen. Det sistnämnda gäller även de avlöningsbelopp, som antagits
komma att inbesparas genom tjänstledigheter.

Ikraftträdandet den 1 juli 1942 av det nya tjänstepensionsreglementet
kommer att medföra en höjning av tjänstepensionsavdragen för ordinarie och
extra ordinarie personal och en motsvarande minskning i belastningen
å de poster i avlöningsstaterna, från vilka lönerna till sådan personal bestridas.
Denna minskning har emellertid icke ansetts vara så stor, att den
i allmänhet behöver påverka anslagsberäkningen. I särskilda fall, där
så funnits påkallat, har hänsyn till ändringen tagits genom lämplig avrundning
nedåt av vederbörande anslagspost med utgångspunkt från att minskningen
av nettolönerna i genomsnitt motsvarar ungefär 0.5 procent av lönekostnaderna,
rörligt tillägg ej inberäknat, för ifrågavarande personal.

Fjolårets riksdag bemyndigade Kungl. Majit att i enlighet med av chefen
för finansdepartementet i 1941 års statsverksproposition angivna riktlinjer
under innevarande budgetår medgiva överskridande av vissa poster i avlöningsstaterna,
nämligen maximerade poster såväl till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, som till avlöningar till icke-ordinarie
personal. Bemyndigandet hade funnits påkallat dels med hänsyn till de
särskilda avlöningskostnaderna för personal, som inkallats till militärtjänstgöring
i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering,
dels ock med hänsyn till att den omläggning av avlöningsstaterna för allmänna
civilförvaltningarnas myndigheter, som genomfördes från och med
nämnda budgetår, medförde en överflyttning till förenämnda maximerade
anslagsposter av vissa avlöningskostnader, som tidigare belastat förslagsvis
beräknade poster.

Då en förlängning av bemyndigandet funnits påkallad, har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen besluta, att detsamma skall äga fortsatt giltighet för
budgetåret 1942/43.

Slutligen beröres under förevarande punkt i statsrådsprotokollet vissa
frågor beträffande omkostnadsanslagen. Den fortgående prisutvecklingen har
vållat svårigheter att hålla den för löpande budgetår bestämda kostnadsramen.
Beträffande sådana förslagsvis beräknade utgiftsposter, vilkas belastning
icke eller endast i begränsad mån kan påverkas av besparingsåtgärder,
t. ex. kostnaderna för bränsle, lyse och vatten, har i riksstatsförslaget företagits
en uppräkning till vad som kan antagas motsvara den verkliga belastningen.
Någon enhetlig norm för uppräkningen har ansetts icke kunna uppställas,

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

utan den har fått bero av en undersökning av förhållandena i de särskilda
fallen. De ifrågavarande posterna ha i regel beräknats med utgångspunkt
från nuvarande priser och sålunda utan att beräkningarna påverkats av antaganden
om den fortsatta prisutvecklingen. Vad åter angår obetecknade eller
av Kungl. Maj:t maximerade utgiftsposter, såsom posterna till övriga expenser
för eget behov, ha höjningarna i medelsanvisningen i möjligaste mån begränsats.

Under den i omkostnadsstaterna förekommande anslagsposten till sjukvård
m. m. ingå bland annat ersättningar åt verksläkare. Vid anmälan i 1941 års
statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma frågor erinrades,
att det allmänna spörsmålet om verks- och tjänsteläkarinstitutionerna blivit
endast provisoriskt löst genom de bestämmelser, som meddelats år 1939 angående
verksläkare vid den civila statsförvaltningen och år 1940 angående
tjänsteläkare vid försvarsväsendet. Då det emellertid ännu icke ansågs lämpligt
att upptaga berörda spörsmål till slutlig reglering, förordades, att de provisoriska
bestämmelserna finge gälla även under budgetåret 1941/42.

Vad sålunda anförts lämnade riksdagen utan erinran.

Enär det ansetts erforderligt att avvakta ännu någon tids erfarenhet, innan
frågan om verks- och tjänsteläkarinstitutionerna upptages till nytt övervägande,
ha de nuvarande bestämmelserna i ämnet föreslagits få gälla även
under nästa budgetår.

4. Anslag till anläggningsarbeten. I syfte att skapa en arbetsreserv, som
skulle kunna komma till användning, i händelse utvecklingen på arbetsmarknaden
påkallade detta, beviljades å tilläggsstat II för budgetåret 1940/41 anslag
till ett flertal byggnadsföretag och andra anläggningsarbeten, vilka icke voro
av den angelägenhetsgraden, att de i rådande finansläge ansågos böra komma
till stånd med mindre man därmed vunne sysselsättningsmöjligheter som
eljest måst öppnas i annan ordning. Medlen anvisades å särskilda reservationsanslag
(B), vilka skulle få tagas i anspråk blott efter en prövning av
de avsedda företagens angelägenhet ur arbetslöshetssynpunkt.

Den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden har medfört, att beredskapsanslagen
hittills blott i mindre utsträckning behövt tagas i anspråk. I
annat sammanhang framläggas i statsverkspropositionen förslag örn frigörelse
från arbetslöshetsförbehållet för vissa kvarstående beredskapsanslag, som
avse arbeten vilka det av andra skäl visat sig angeläget att nu få till stånd.
Även den härav betingade reduktionen av det totala belopp, som alltjämt
kvarstår odisponerat på beredskapsanslagen, är av ringa omfattning.

Med hänsyn till att anslag till statliga anläggningsarbeten sålunda alltjämt i
betydande utsträckning kvarstå reserverade för tillgodoseende av eventuella
sysselsättningsbehov, har anledning icke ansetts föreligga alt nu äska ytterligare
beredskapsanslag. Ej heller lia skäl förelegat, att vid prövningen av
förslag örn nya anläggningsarbeten under nästa budgetår frångå de restriktiva
principer, som tillämpades vid utformningen av årets riksstat. I viss utsträckning
lia likväl medel för ej individualiserade anläggningsarbeten ansetts

Statsutskottet}, utlåtande Nr 12.

böi''a äskas i större omfattning än som föranledes av de direkta behoven, varvid
emellertid avsetts, att medlen icke skola disponeras annat än i den mån
arbetslöshetsläget kan komma att påkalla detta. Det gäller här arbeten, vilka
—• såsom exempelvis terrasseringsarbeten för dubbelspårsanläggning — visat
sig utgöra ett lämpligt komplement till av statens arbetsmarknadskommission
organiserade företag.

När trots de restriktiva principer, som vunnit tillämpning vid granskningen
av förslag till nya anläggningsarbeten, avsevärda belopp likväl äskas
för ändamålet, beror detta, framhåller departementschefen, främst på att
försvarsväsendets fortsatta utbyggnad kräver betydande nyinvesteringar och
att sådana äro påkallade även vid vissa av affärsverken på grund av dessas
fortsatta expansion. En bidragande orsak är även, att byggnadsbehoven ofta
icke kunna eftersättas någon längre tid utan ogynnsamma konsekvenser och
alt man därför efter ett par år av inskränkt statlig byggnadsverksamhet
måste räkna med en viss utvidgning av denna.

5. För flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar. Beträffande
ersättning till fastighetsfonderna har departementschefen redogjort för vederbörande
myndigheters härutinnan verkställda beräkningar. Förslag till stater
för fonderna för nästa budgetår äro avsedda att framdeles föreläggas riksdagen.
I statsverkspropositionen ingå beräknade förslag till dylika stater ävensom
till ersättningsanslag.

I fråga om ersättning till statens domäners fond för upplåten mark har departementschefen
angivit vilka kronoegendomar som för närvarande redovisas
i enlighet med de av 1939 års riksdag godkända grunderna för redovisning
av sådan egendom, vilken disponeras för vissa ändamål, främmande för
domänstyrelsens verksamhet. Utredning pågår om utsträckt tillämpning av
denna redovisningsform.

För närvarande utgår rörligt tillägg till befattningshavare, som äro underkastade
civila och militära avlöningsreglementena samt manskapsavlöningsreglementet,
ävensom till vissa tjänstemän, vilkas avlöningsförhållanden regleras
av bestämmelser i civila och militära icke-ordinariereglementena. Sådant
tillägg åtnjutes jämväl av de kommunalt anställda lärare m. fl., för
vilka gälla provisoriska avlöningsbestämmelser under budgetåret 1941/42,
nämligen lärare vid folk- och småskolor m. fl. och nomadlärare samt lärare
vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor
och högre folkskolor (svensk författningssamling 1941, nr 448—450).
Rörligt tillägg utgår även till vissa befattningshavare med avlöning från anslag
under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m.

För nästa budgetår bör enligt departementschefens mening rörligt tillägg
fortfarande utgå till nu nämnda kategorier av befattningshavare. Vad angår
de kommunalt anställda lärarna och därmed i avlöningshänseende likställda
befattningshavare pågår utredning om ersättande av de provisoriska avlöningsbes
tämmelserna med definitiva bestämmelser i anslutning till civila avlöningsreglementet.
Enligt vad departementschefen uttalar, torde lösningen av

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

denna fråga, varom förslag beräknas komma att föreläggas 1942 års riksdag,
icke medföra ändring i grunderna för rörligt tillägg åt ifrågavarande befattningshavare.

I gällande riksstat äro anslagsposterna till rörligt tillägg i avlöningsslaterna
beräknade efter 15 procent, till vilken procentsats det årliga tillägget är
maximerat enligt förut nämnda avlöningsbestämmelser. Även i riksstatsförslaget
för budgetåret 1942/43 ha anslagsposterna till rörligt tillägg beräknats
efter 15 procent.

Departementschefen bar ansett dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst m. fl. fortfarande böra beredas befattningshavare, som icke berörts av
de under senare år genomförda löneregleringarna, däri inbegripna även sådana
som förklarat sig icke vilja övergå på ny stat. I anslutning härtill har
departementschefen anfört bland annat följande.

Jämväl å pensioner till förutvarande befattningshavare i statens tjänst
m. fl. samt till änkor och barn efter dylika befattningshavare bör dyrtidstillägg
respektive procentuellt tillägg utgå under nästa budgetår. För de nuvarande
och blivande pensionstagare, å vilka allmänna tjänstepensionsreglementet
blir tillämpligt, bortfaller dock rätten till dyrtidstillägg. Till följd härav
minskas enligt verkställda beräkningar belastningen under nästa budgetår å
anslagen till dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens tjänst m.
fl. pensionärer samt till dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare m. fl.
med respektive 880,000 och 800,000 kronor. Vidare medför den reglering av
prästernas familjepensionsförhållanden, som genomförts från och med innevarande
år, ett minskat medelsbehov under nästa budgetår å anslaget till dyrtidstillägg
m. m. åt pensionsberättigade änkor och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl. med i runt tal 500,000 kronor. Därest den
nyss berörda närmare anslutningen av lönebestämmelserna för folk- och
småskollärarna m. fl. till civila avlöningsreglementets lönesystem hinner genomföras
från och nied nästa budgetår och i samband därmed de för ifrågavarande
lärare gällande pensionsbestämmelserna kunna anpassas efter pensionsbestämmelserna
i allmänna tjänstepensionsreglementet, bortfaller rätten
lill dyrtidstillägg för de pensionstagare, som bliva underkastade de nya pensionsbestämmelserna.
Härav skulle föranledas minskat medelsbehov å anslaget
till dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer. Denna minskning synes för närvarande böra uppskattas lill
omkring 500,000 kronor. Slutligen bör nämnas, alt omfattningen av de militära
inkallelserna under nästa budgetår påverkar medelsbehovet å anslaget
till dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare m. fl.

I gällande bestämmelser angående dyrtidstillägg och procentuellt tillägg
ifrågasätter jag icke någon ändring. Den av 1941 års riksdag för budgetåret
1941/42 beslutade maximeringen av dessa tillägg till visst indextal (skrivelse
nr 17) torde alltså böra gälla även för nästa budgetår (jfr även propositionen
nr 280 till 1940 års lagtima riksdag och samma riksdags skrivelse nr
399).

Under hänsynstagande till vad sålunda anföris har beräkning verkställts
av erforderliga anslag till dyrtidstillägg (respektive procentuellt tillägg) för
nästa budgetår. Beräkningarna, vilka utförts med utgångspunkt från de procenttal,
som tillämpas vid levnadskostnadstalet 188 i den indexserie, där levnadskostnaderna
i juli 1914 betecknats med 100, sluta å ett belopp av
19,516,900 kronor.

Hillring lill riksdagens protokoll 1942. G sami. Nr 12.

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

U t-e holtet.

Förslag om anslag lill dyrtidstillägg under de olika huvudtitlarna ha framställts
av vederbörande departementschefer. Beträffande befattningshavare
och pensionärer vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa övertagna
företag eller inrättningar lia utgifterna för dyrtidstillägg liksom hittills föreslagits
utgå från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas.

Departementschefen har vidare framlagt förslag angående sättet för bestridande
av utgifterna för kristillägg för budgetåret 1942/43. I avbidan på att
förslag framdeles förelägges riksdagen angående reglering av kristillägg för
år 1942 ha anslagen till kristillägg under de olika huvudtitlarna endast upptagits
med beräknade belopp.

De i årets statsverksproposition avhandlade, för flera huvudtitlar gemensamma
frågorna avse, såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår,
dels revision av den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen,
dels besparingsarbetet och riksstatsförslaget, dels avlönings- och
omkostnadsanslagen m. m., dels anslag till anläggningsarbeten, dels ock för
flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar.

Tjänsteförteckningsrevisionen omfattar, såvitt nu är ifråga, befattningar
inom allmänna civilförvaltningen i lönegraderna A 1—A 29. Till grund för
Kungl. Maj:ts förslag har legat en av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
i ämnet verkställd utredning.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet redogjort för resultatet av
de överväganden, som vid budgetarbetet ägnats de sakkunnigas förslag. En
sammanfattning av detta resultat återfinnes i en vid statsrådsprotokollet såsom
bihang fogad förteckning till tjänsteförteckningsrevisionen. Därjämte
har departementschefen berört vissa med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande
frågor, i anslutning vartill Kungl. Majit hemställt örn bemyndigande
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen anfört
meddela de bestämmelser, som erfordras på grund av revisionen.

Då utskottet i detta sammanhang behandlar revisionen av tjänsteförteckningen,
kommer utskottet att till prövning upplaga allenast de spörsmål, som
innefattas i det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet. Beträffande de med
avseende å olika befattningar föreslagna förändringarna kommer utskottet
att angiva sin ståndpunkt i samband med behandlingen av de av Kungl. Majits
förslag berörda ämbetsverkens och myndigheternas avlöningsanslag.

Det bemyndigande, varom Kungl. Majit nu hemställt, avser vissa med
genomförandet av tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande spörsmål.
Därvid har bland annat uttalats, att innehavare av tjänst, som flyttas till
högre lönegrad eller utbytes mot högre icke-ordinarie tjänst, bör erhålla den
högre tjänsten utan nytt kungörelseförfarande. I enlighet med vedertagna
grundsatser föreslås dock, att vad härutinnan ifrågasatts icke skall tillämpas
å tjänstinnehavare, som vid ingången av nästa budgetår uppnått pensionsåldern
men erhållit anstånd med avgång ur tjänsten. I sistnämnda fall
bör tjänstens lönegradsplacering ändras först vid den tidpunkt, då nuvarande
tjänstinnehavaren avgår.

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

Vad sålunda föreslagits anser sig utskottet böra tillstyrka. Härav följer
att utskottet icke kan godtaga de invändningar, som i motionen I: 119 anförts
mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Ej heller kan utskottet finna
tillräckliga skäl föreligga för bifall till det i samma motion framställda yrkandet,
att tjänsteman, vilkens tjänst vid tjänsteförteckningsrevisionen flyttas
till högre lönegrad, skall, därest han redan före den 1 juli 1939 innehaft
tjänsten, i pensionshänseende anses lia tillhört den högre lönegraden alltsedan
nämnda dag.

Då tjänst flyttas från icke-ordinarie till ordinarie stat förutsättes den nya
ordinarie tjänsten skola kungöras ledig i vanlig ordning. Jämväl utskottet
anser, att i regel bör förfaras på detta sätt. Emellertid bör möjlighet hållas
öppen för Kungl. Maj:t att, om särskilda omständigheter så påfordra, efter
framställning av vederbörande ämbetsverk eller myndighet för visst fall medgiva,
att tjänsten utan kungörelseförfarande må besättas med dess nuvarande
innehavare.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall vidare i fråga om tjänstemännens löneklassplacering
vid uppfattning av tjänst till högre lönegrad tillämpas den
huvudregeln, att innehavaren av sådan tjänst bibehåller sin nuvarande löneklassplacering,
såvida denna icke understiger lägsta löneklassen i den nya
lönegraden. I motionen I: 118 har yrkats, att civila avlöningsreglementets
bestämmelse om sneddning till högre löneklass i stället skall tillämpas. Då
den lönegradsuppflyttning, varom här är fråga, icke kan jämställas med lönegradsuppflyttning
i samband med befordran, för vilket fall åberopade
sneddningsbestämmelse är avsedd, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka
det motionsvis framförda yrkandet. Utskottet förutsätter dock, att befattningshavare,
som efter tjänstens uppflyttning i lönegrad kommer att bibehålla
sin löneklassplacering, skall för uppflyttning till nästa löneklass få
tillgodoräkna den tid, han tillhört den nu innehavda löneklassen, dock högst
tre år.

Vad Kungl. Maj:t i övrigt i anslutning till tjänsteförteckningsrevisionens
genomförande föreslagit föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

Av departementschefens redogörelse framgår, att besparingsarbetet alltjämt
i väsentliga delar är knutet till besparingsberedningen. Därjämte bedrives
inom särskilda förvaltningsområden en likartad verksamhet av vissa
andra organ, nämligen statens krisrevision samt de civila och militära byggnadsutredningarna.

Av den av departementschefen lämnade redogörelsen framgår vidare, att
besparingsberedningen endast i begränsad utsträckning behandlat frågor rörande
fjärde huvudtiteln samt att de av krisrevisionen vunna besparingarna
inom försvarsväsendet icke kunnat komma till uttryck i anslagsberäkningarna,
emedan de i huvudsak ta formen av en effektivisering av användningen
av anvisade medel.

Den av krisrevisionen bedrivna, med departementschefens nyssnämnda uttalande
åsyftade verksamheten synes väl överensstämma med de önskemål,
som tidigare framförts från riksdagens sida. Utskottet vill i avseende härå

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

erinra om det av 1941 års riksdag gjorda uttalandet om angelägenheten
av att inom de olika militära förvaltningsgrenarna skapa bästa möjliga garanti
för en klok hushållning med de stora medelsbelopp, som för närvarande
anvisas till försvarsväsendet.

Tvekan synes emellertid ha varit rådande angående gränsdragningen mellan
besparingsberedningens och krisrevisionens arbetsområden. Det har befarats,
å ena sidan, att dubbelarbete kunde uppkomma genom den av nämnda
besparingsorgan bedrivna verksamheten samt, å andra sidan, att vissa
områden, särskilt den mera permanenta militära organisationen, icke bleve
föremål för ingående behandling ur besparingssynpunkt, även på grund av
att frågan om den framtida gestaltningen av den militära organisationen och
försvarsväsendets ekonomiska förvaltning för närvarande är föremål för omfattande
utredningar.

Utskottet anser sig böra understryka vikten av att fjärde huvudtiteln så
långt förhållandena medgiva ägnas lika ingående granskning även ur besparingssynpunkt
som övriga huvudtitlar. Denna granskningsuppgift synes
i första hand kunna utföras av krisrevisionen, varvid angeläget är att erforderligt
samarbete äger rum såväl med besparingsberedningen som med
pågående utredningar angående den militära organisationen och förvaltningen.
Därigenom torde dubbelarbete kunna undvikas samtidigt som de olika
organens sakkunskap kommer till sin fulla rätt.

Beträffande besparingsberedningens verksamhet har redogörelse lämnats
i statsverkspropositionen. Utskottet förutsätter, att även erfarenheterna från
krisrevisionens verksamhet i någon form delgivas riksdagen. Den närmast till
hands liggande utvägen torde därvid vara, att statsutskottet i dess egenskap
av riksdagens budgetgranskande organ erhåller kännedom om dessa erfarenheter
även i de delar, som av militära skäl böra undanhållas offentligheten.

Beträffande avlöning sanslag en har Kungl. Maj: t hemställt om förlängning
av det för innevarande budgetår lämnade bemyndigandet att medgiva
överskridande av de i avlöningsstaterna genom riksdagens beslut maximerade
posterna till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, och till avlöningar till icke-ordinarie personal. Utskottet tillstyrker
bifall till Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. Liksom skett vid riksdagens
ställningstagande i fjol till motsvarande spörsmål, utgår utskottet dock från
att riksdagen hålles underrättad örn den utsträckning, i vilken bemyndigandet
av Kungl. Majit tages i anspråk.

I syfte att skapa en arbetsreserv anvisades å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1940/41 särskilda reservationsanslag (B) till anläggningsarbeten,
vilka anslag skulle få tagas i anspråk blott efter en prövning av de
avsedda företagens angelägenhet ur arbetslöshetssynpunkt. Den gynnsamma
utvecklingen på arbetsmarknaden har medfört, att nämnda beredskapsanslag
hittills blott i mindre utsträckning behövt tagas i anspråk.

Av statsrådsprotokollet framgår, att vissa förslag framläggas örn frigörelse
från arbetslöshetsförbehållet för vissa kvarstående beredskapsanslag,

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

som avse arbeten, vilka det av andra skäl visat sig angeläget att nu få till
stånd. Med hänsyn till storleken av den därefter kvarstående arbetsreserven
har dock anledning icke ansetts föreligga att äska ytterligare beredskapsanslag.
I viss utsträckning ha likväl anslag för ej individualiserade
anläggningsarbeten ansetts böra äskas i större omfattning än som föranledes
av de direkta behoven, varvid emellertid avsetts, att medlen icke
skola disponeras annat än i den mån arbetslöshetsläget kan komma att
påkalla detta.

Vad sålunda i avseende å anläggningsarbeten framhållits i statsrådsprotokollet
har icke givit utskottet anledning till annat uttalande än att utskottet
vid behandlingen av de olika anslagspunkterna kommer att närmare
pröva såväl förslaget om frigörelse från arbetslöshetsförbehållet för
vissa kvarstående beredskapsanslag som ock ifrågasatta nya medelsanvisningar
till anläggningsarbeten.

Under rubriken för flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar har
departementschefen behandlat frågor avseende ersättning till fastighetsfonderna,
ersättning till statens domäners fond för upplåten mark samt vidare
frågor angående rörligt tillägg, dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst m. fl. och kristillägg. Beträffande frågan om kristillägg kommer utskottet
att framdeles avgiva utlåtande. Vad departementschefen anfört beträffande
övriga nu omförmälda spörsmål föranleder icke någon erinran
från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna 1:118 och 1:119 bemyndiga Kungl. Majit att i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 3 januari 1942 förordats och
under iakttagande av vad utskottet ovan anfört meddela de
bestämmelser, som erfordras på grund av tjänsteförteckningsrevisionen; II.

med bifall till Kungl. Majlis förslag

a) besluta, att det Kungl. Majit för budgetåret 1941/42
lämnade bemyndigandet att medgiva överskridande av
genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter lill arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
eller till avlöningar till icke-ordinarie personal skall äga
fortsatt giltighet för budgetåret 1942/43;

b) medgiva, att dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst m. fl. under budgetåret 1942/43 må i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 3 januari 1942 förordade grunder utgå
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl.
Majit;

Bihang till riksdagens protokoll 1942. G sami. Nr 12.

Statsutskottets utlåtande Nr 12.

c) besluta, att utgifterna för dyrtidstillägg skola beträffande
befattningshavare och pensionärer vid de affärsdrivande
verken eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar
utgå av de medel, av vilka verkets utgifter i
övrigt bestridas;

lil. besluta, att i skrivelse till Kungl. Majit giva tillkänna
vad utskottet i övrigt i förevarande utlåtande anfört.

Stockholm den 6 februari 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Torsten Ström, Bäckström, Lindström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund,
Carlström, von Heland och Ekströmer; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward, Lindberg
i Umeå, Hansson i Rubbestad, Holmdahl, Åqvist, Staxäng, Lindholm, fru Alvén och
herr Åkerström.

Reservation

vid punkten I. av herr Holmdahl.

427208. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.