Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955 (Utlåtande 1955:128)

Nr 128—130

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Nr 128

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa avlönings- m. fl. anslag för budgetåret
1955/56 under fjärde huvudtiteln m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(1 :a avd.)

1 :o) Ändrad organisation av kavalleriet m. in. I propositionen nr 110
har Kungl. Maj:t (punkt 1, s. 3—13 och 19 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvar särenden för den 4 mars 1955) föreslagit riksdagen
att, såvitt nu är i fråga, godkänna vad departementschefen i berörda statsrådsprotokoll
föreslagit beträffande kavalleriets organisation in. in.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Alfred Nilsson m. fl. (I: 44) och den andra inom andra kammaren
av herr von Seth m. fl. (II: 30), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en allsidig och grundlig utredning
angående de konsekvenser för armé, civilförsvar och näringsliv, vartill en
avhästning av armén under fredstid kan leda, varvid särskilt möjligheterna
av att vid mobilisering eller under krig uppbringa för landet nödvändigt
hästmaterial böra beaktas,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Domö m. fl. (I: 418) och den andra inom andra kammaren av herr
Gustafson i Dädesjö m. fl. (11:527), i vilka hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 110 måtte besluta, att den
föreslagna omorganisationen av kavalleriet samt indragandet av ridskolan
i Ström sholm och remontdepåerna skola i likhet med handläggningen av
överbefälhavarens förslag i övrigt genomföras först när en säkrare grund
för frågornas bedömande föreligger,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Nils Elowsson m. fl. (I: 427) och den andra inom andra kammaren
av herr Ekdahl m. fl. (II: 542), i vilka hemställts, att riksdagen i samband
med behandlingen av proposition nr 110 måtte hemställa hos Kungl. Maj:t
att vid en eventuell avveckling av Herrevadsklosters remontdepå åtgärder
måtte vidtagas i enlighet med vad som i motionerna antytts för att i möjligaste
mån eliminera skadeverkningarna, som indragningen av remontdepån
eljest skulle innebära för Riseberga kommun,

1—879 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. G samt. Nr 128—130

Statsutskottets utlåtande nr 12S år 1955

dels ock en inom andra kammaren av herrar Senander och Johansson i
Stockholm väckt motion (II: 540), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts proposition nr 110, i vad den avser bibehållandet av K 1
för paradändamål.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna 11:30, 1:418, 11:542 och 11:540.

Chefen för armén har framlagt förslag rörande omorganisation av Norrlands
dragonregemente (K 4), Livregementets husarer (K 3) och Livgardesskvadronen
(Kl), minskning av arméns bestånd av varmblodiga hästar,
indragning av Herrevadsklosters, Gudhems och Utnäslöts remontdepåer
samt indragning av ridskolan.

K 4

K 4 skall enligt arméchefens förslag omorganiseras till bataljon, varvid
administrationen sammanslås med Västerbottens regemente (120). Vid
bataljonen skall årligen utbildas omkring 325 beridna jägare och omkring
75 jägare på motorcykel och cykel. Därjämte skall vid bataljonen finnas
en rid- och körskola för utbildning av fast anställt befäl (instruktörer) och
hovslagare. Vidare skall anskaffning och utbildning av remonter äga rum
vid bataljonen.

Antalet stamridhästar har beräknats till 360 (nu 400).

Den nya organisationen föreslås skola genomföras från och med budgetåret
1958/59, dock att förenämnda rid- och körutbildning förutsättes skola
bedrivas vid K 4 från och med budgetåret 1956/57 respektive budgetåret
1957/58.

K 3

K 3 skall omorganiseras till bataljon, varvid administrationen sammanslås
med Skaraborgs pansarregemente (P4). Vid bataljonen skall årligen
utbildas omkring 150 jägare på motorcykel och cykel samt omkring 200
fältpoliser, varvid den för närvarande till Svea livgarde (II) förlagda fältpolisutbildningen
förutsättes skola upphöra.

Vid bataljonen bör bibehållas 15 stamridhästar (nu 432) för att bereda
officerarna tillfälle att vidmakthålla sin ridskicklighet för krigsplacering vid
jägarskvadronerna.

Omorganisationen beräknas skola genomföras från och med budgetåret
1956/57.

K 1

Enligt arméchefens förslag bör Livgardesskvadronen bibehållas såsom
ett delvis beridet garnisonsförband. Arméchefen har till stöd härför anfört
i huvudsak följande.

Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1955

Behovet av högvaktstrupp i Stockholm kan icke tillgodoses ur regementena
under tid då inneliggande åldersklass bedriver förbandsutbildning,
under det värnpliktsfria uppehållet och under första delen av åldersklassens
utbildning. Även under övriga delar av året erfordras särskild trupp för
garnisonstjänst för att störningarna i utbildningsverksamheten skall kunna
begränsas. Ett särskilt garnisonsförband måste således finnas. Om K 1 etablissement
icke användes för förläggning av detta förband måste I 1 utbyggas
med lokaler för 125 man. Medel härför, minst en miljon kronor,
finns icke disponibla och har ej heller inräknats i överbefälhavarens utredning.
Det är därför nödvändigt att ta i anspråk förläggningsutrymmet vid
K 1 för förläggning av garnisonsförbandet i Stockholm.

Till Iv 1 etablissement måste Stockholms stabskompani förläggas. Garnisonsförbandet
och stabskompaniet bör sammanföras under enhetlig ledning.
Livgardesskvadronen med Stockholms stabskompani bör alltjämt i administrativt
hänseende vara ansluten till IV. militärbefälsstaben.

De värnpliktiga vid garnisonsförbandet skall utbildas i infanteritjänst
och specialutbildas för garnisonstjänst (högvaktstjänst, ordningshållning
m. in.). Genom specialutbildning för vakttjänst blir personalen lämplig för
krigsplacering i vaktplutoner in. in. i högre staber.

Garnisonsförbandet bör göras delvis beridet. Det är sålunda betydelsefullt
att vidmakthålla det fast anställda och värnpliktiga befälets kunskaper
i hästtjänst, då anspända förband alltjämt skall ingå i arméns krigsorganisation.
Inom Centralförbundet för befälsutbildning bedrives frivillig utbildning
i ledning, körning, klövjning, stalltjänst och hästsjukvårdstjänst.
Förbundets lietydande rekrytering i Stockholm har medfört att en stor del
av denna utbildning förlagts till K 1. Allmänhetens intresse för ceremonier
vid större högtidligheter är stort. De beridna förbanden uppskattas särskilt.
Många av Stockholms ledande män har under hand uttalat en önskan att
K 1 bibehålies som beridet förband. Det kan knappast råda någon tvekan
om att en väl disciplinerad beriden paradtrupp har sin betydelse, vilket
synes beaktat i många länder. Framhållas bör även den betydelse som K 1
har såsom centrum för ridsporten i Stockholm.

Vid K 1 bör enligt arméchefens förslag utbildas omkring 125 man. Behovet
av stamridhästar har angivits till 60 (nu 177). Kostnaderna för
nämnda 60 hästar har -— med utgångspunkt i en genomsnittlig årskostnad
av 2 600 kronor per häst •—- beräknats till omkring 155 000 kronor per år.

Den nya organisationen förutsättes skola genomföras från och med budgetåret
1957/58.

Minskning av a mulet varmblodiga hästar, indragning
av remontdepaerna och ridskolan

Arméchefen utgår från att arméns krigsorganisation skall omfatta ett
i förhållande till nuläget reducerat antal jägarskvadroner, beridna på för
utbildningen erforderliga stamridhästar och i övrigt på uttagna varm- eller
kallblodiga hästar. I den nya organisationen bortfaller behovet av varmblodiga
ackordridhästar, stamdraghästar och ackorddraghästar. Frcdsutbildningen
förutsättes fr. o. in. budgetåret 1956/57 skola bedrivas endast

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

vid Iv 4. Det totala antalet stamridhästar (nu 1 455) beräknas i slutläget
(budgetåret 1959/60) ha nedgått till 435, varav 360 för K 4 (jämte arméns
rid- och körskola), 15 för K 3 och 60 för K 1. Behovet av hästar vid repetitionsövningar
förutsättes skola tillgodoses med stamridhästar och kallblodiga
ackordridhästar.

Remonterna inköpes för närvarande såsom treåringar och utbildas under
två år, varav det första året som depåremonter och det andra som stamremonter.
Chefen för armén föreslår, att remonterna från och med år 1957
inköpes såsom fyraåringar och att utbildningen begränsas till ett år. —
Det antal remonter, som i och för sig behöver inköpas för att tillgodose
arméns behov, beräknas av arméchefen till 92 vartdera året 1955 och 1957
samt 65 varje följande år. Under år 1956 skulle icke några remonter behöva
inköpas. Remontutbildningen föreslås från och med budgetåret 1957/58
äga rum vid K 4.

Enligt statsmakternas beslut skall emellertid under vartdera av åren
1955 och 1956 inköpas 450 treåriga varmblodiga hästar. Antalet övertaliga
remonter under åren 1955 och 1956 skulle således uppgå till sammanlagt
808. Möjligheterna att försälja dessa hästar odresserade på öppna marknaden
inom landet och för export bedömes mycket små. Företagen undersökning
rörande möjligheterna att mot en skälig summa överlåta remonterna
har visat, att vid sådan överlåtelse flertalet av remonterna skulle
slaktas. Med hänsyn till den knapphet på hästar inom det civila näringslivet,
som redan nu kan skönjas och som under 1960-talet på grund av
den pågående föråldringen av hästbeståndet torde bli betydligt mera framträdande,
måste det anses olämpligt att förstöra den tillgång, som dessa
hästar utgör. Den enda möjligheten att förhindra en sådan utveckling synes
vara att utbilda hästarna så att de kan utnyttjas såsom rid- eller draghästar.
Sådan utbildning kan äga rum vid remontdepåerna. Efter ett års
utbildning kan remonterna utackorderas som reservstamhästar, vilken utackordering
icke medför några kostnader för armén utöver kostnader
för besiktning och redovisning av hästarna. Hästarna tillhör armén,
tillfaller icke fodervärd samt kan tas i anspråk vid mobilisering och i övrigt
då så påfordras. Den föreslagna utbildningen av de övertaliga remonterna
beräknas dra en kostnad av 3 400 kronor per häst, d. v. s. totalt omkring
2 750 000 kronor. Eftersom utbildningen främst tillgodoser det civila
näringslivet, synes kostnaderna icke böra belasta fjärde huvudtiteln.

I anslutning till sitt förslag om utbildningen av de övertaliga remonterna
räknar arméchefen med att remontdepåerna indras, Gudhems remontdepå
från och med budgetåret 1956/57 samt Herrevadsklosters och Utnäslöts remontdepåer
från och med budgetåret 1957/58. Verksamheten vid ridskolan
bör enligt arméchefen bedrivas intill dess den föreslagna rid- och körskolan
vid K 4 kan övertaga ridskolans kvarstående uppgifter. Arméchefen föreslår
därför att ridskolan indras från och med budgetåret 1957/58.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Beträffande körutbildningen har chefen för armén vidare anfört följande.

Från skogsbrukare- och jordbrukarekretsar har intresse anmälts att behålla
en körskola i förening med hingstdepå vid Strömsholm. Med hänsyn
till att armén inom överskådlig tid fortfarande kommer att ha behov
av hästkunnig personal och av lämpliga kärr- och klövjehästar, ligger det
i försvarets intresse att en körskola för civila elever jämte tillhörande
hingstdepå för nordsvenska hästar kommer till stånd. En samordning av
den civila och militära körutbildningen synes önskvärd. Denna fråga
bör närmare utredas och beslut i frågan fattas i god tid innan ridskolan
indras.

För den händelse en civil körskola med hingstdepå kommer till stånd
kan det visa sig fördelaktigt att fortfarande inköpa remonterna som treåringar
och bibringa dem två års remontutbildning. I så fall skulle det
första årets utbildning förläggas till remontdepå i anslutning till den civila
körskolan.

Genom den föreslagna minskningen av stamhästbeståndet blir — utöver
de förut nämnda 808 remonter, som inköpes under åren 1955 och 1956 —
tillhopa 1 381 hästar övertaliga. Av dessa är 311 depåremonter — inköpta
år 1954 — och övriga stamhästar eller stamremonter. Depåremonter na bör
utackorderas för att fylla behovet av kallblodiga ackorddraghästar. Ackordersättningen,
250 kronor, förutsättes ej vidare utgå. I den mån hästarna
icke kan utackorderas anses de böra försäljas. Av övriga hästar kan enligt
arméchefen 72 avvecklas sommaren 1955, 426 sommaren 1956, 270 sommaren
1957 och 302 sommaren 1959. Dessa hästar bör enligt arméchefen
användas enligt i huvudsak följande riktlinjer. För fältbruk oanvändbara
hästar försäljes till slakt. Till andra förband överföres det antal, som erfordras
för att vid dessa ersätta för fältbruk oanvändbara hästar. Möjligheterna
till försäljning till liv inom och utom landet tillvaratages i största
möjliga utsträckning. Återstående hästar, sannolikt det övervägande antalet,
föreslås utackorderade såsom reservstamhästar enligt i det föregående
angivna villkor.

Fortsatt behov av varmblodiga ackordridhästar föreligger icke på längre
sikt. Befintliga ackordridhästar föreslås dock skola bibehållas och utnyttjas
för krigsorganisationen och repetitionsövningar. Anskaffning av kallblodiga
ackordridhästar kan på grund härav anstå tills vidare. Remontering
av varmblodiga ackordridhästar upphör från och med år 1955.

Do par tom o ut sch o fou

Enligt gällande krigsorganisation uppsättes av kavalleriet ryttarskvadroner,
avsedda för fjärrspanings- och jägaruppgifter. För samma uppgifter
organiseras vidare olika slag av jägarförband, såsom jägarbataljoner, självständiga
jägarplutoner och fallskärmsjägarplutoner.

Arméchefen har i sitt förslag till ändrad organisation av kavalleriet be -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

handlat frågan om behovet av förband för fjärrspanings- och jägaruppgifter.
Han har därvid kommit till den slutsatsen att i Norrland, med dess skogrika
och vägfattiga terräng, ifrågavarande uppgifter icke kan lösas av
motoriserade förband. Där erfordras i stället jägarförband såväl till häst
som till fots. Inom mellersta och södra Sverige, där terrängförhållandena
är annorlunda, kan motsvarande uppgifter däremot lösas av motorcvkeloch
cykelförband. Arméchefen anser vidare att i såväl de norra som de
södra delarna av landet bör i krigsorganisationen tillkomma fördelningsjägarkompanier
på motorcykel och cykel, vilka förband avses stå till fördelningschefernas
direkta förfogande för fjärrspanings- och jägaruppgifter.

I anslutning härtill föreslår arméchefen en reducering av det antal ryttarskvadroner,
som skall ingå i krigsorganisationen. Hästarna i krigsorganisationens
skvadroner — som föreslås i fortsättningen skola benämnas
jägarskvadroner — skall enligt arméchefen utgöras av de för utbildningen
erforderliga varmblodiga stamhästarna samt i övrigt av uttagna hästar,
varm- eller kallblodiga. I den föreslagna organisationen bortfaller behovet
av varmblodiga ackordridhästar, ackorddraghästar och stamdraghästar
samt reduceras behovet av varmblodiga stamridhästar betydligt.

För egen del finner departementschefen att övertygande skäl framlagts
för uppfattningen att i krigsorganisationen icke längre erfordras beridna
förband i södra och mellersta Sverige. Däremot synes det, med hänsyn till
de särskilda förhållandena i Norrland, nödvändigt att sådana förband bibehålies
där. Med hänsyn härtill och då betydande ekonomiska fördelar
uppkommer genom den föreslagna reduceringen av kavalleriet, anser departementschefen
sig böra tillstyrka annéehefens ifrågavarande förslag.

Såsom arméehefen föreslagit bör i krigsorganisationen tillkomma fördelningsjägarkompanier
på motorcykel och cykel.

Fredsutbildningen av jägarskvadronerna och f ör delnings jägar kom panierna
torde, i enlighet med arméchefens förslag, böra förläggas till K 4
i Umeå i vad avser jägarskvadronerna och de för norra Sverige avsedda fördelningsjägarkompanierna
samt till Iv 3 i Skövde i vad avser de för södra
och mellersta Sverige avsedda f ö r d el n i n gs j ä gark o in p a n i e r n a. Till K 3 synes
vidare lämpligen böra förläggas utbildningen av fältpoliser, vilken utbildning
för närvarande bedrives vid I 1.

K 4 och K 3 torde i enlighet med arméchefens förslag böra omorganiseras
till bataljoner med gemensam administration med I 20 respektive P 4.

Vid anmälan till 1949 års riksdag av frågan om indragning av Livregementet
till häst förordade föredragande departementschefen (prop. 1949:
135) att en skvadron av regementet, Livgardesskvadronen, behölls i huvudstaden
eller dess närhet. Departementschefen tillstyrkte därvid, utan att därmed
taga ställning till frågan om skvadronens slutliga förläggning, att densamma
tills vidare förlädes till Livregementets etablissement. Riksdagen
beslöt i enlighet med departementschefens förslag.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Enligt det av arméchefen nu framlagda förslaget slcall Livgardesskvadronen
i fortsättningen utgöra ett garnisonsförband. Behov av sådant förband
för Stockholm anses nämligen alltjämt föreligga. Detta förband bör enligt
chefen för armén vara förlagt i det av K 1 nu disponerade etablissementet,
enär i annat fall omfattande nybyggnader erfordras. Förbandet föreslås bli
delvis beridet och viss utbildning i ridning avses äga rum där. Samma etablisseinent
bör vidare liksom nu disponeras för Stockholms stabskompani.
Livgardesskvadronen och Stockholms stabskompani föreslås bilda en administrativ
enhet.

Med hänsyn till de skäl, som chefen för armén anfört till stöd för sitt
förslag i denna del, anser departementschefen sig böra godtaga förslaget.
Departementschefens ståndpunkt innebär således, bland annat, att K 1 bibehålies
såsom beridet förband. Departementschefen erinrar i detta sammanhang
om att kostnaderna för att vid K 1 bibehålla ett begränsat antal
stamridhästar i enlighet med arméchefens förslag är förhållandevis ringa.

I likhet med arméchefen räknar departementschefen med att arméns
totala behov av varmblodiga hästar vid genomförd organisation skall ha
nedgått till 500 hästar, varav 435 stamridhästar och 65 stamremonter. En
omfattande avveckling av arméns nuvarande bestånd av varmblodiga hästar
måste därför genomföras.

Arméchefen har i sin framställning berört de problem, som kommer att
uppstå vid en dylik avveckling, och framlagt förslag rörande hur avvecklingen
bör genomföras. Mot arméchefens förslag i denna del synes i princip
intet vara att erinra. Departementschefen framhåller i detta sammanhang
angelägenheten av att de under åren 1955 och 1956 inköpta övertaliga remonterna
erhåller viss utbildning vid remontdepå. Kostnaderna härför
torde få belasta fjärde huvudtiteln. Vidare understryker departementschefen
att försäljning till slakt av fullt tjänstdugliga hästar bör tillgripas
först sedan alla andra avsättningsmöjligheter prövats. Det torde få ankomma
på Ivungl. Maj :t att närmare bestämma angående här ifrågavarande
avveckling.

Arméchefen har vidare föreslagit att remontutbildningen från och med
budgetåret 1957/58 skall äga rum vid K 4, varvid förutsatts att remonterna
från och med år 1957 inköpes såsom fyraåringar och att utbildningen begränsas
till ett år. Enligt förslaget skall vidare till K 4 förläggas en rid- och
körskola för utbildning av fast anställt befäl (instruktörer) och hovslagare.
I anslutning härtill kan remontdepåerna och ridskolan vid Strömsholm
indragas. Departementschefen har icke något att erinra mot vad arméchefen
sålunda föreslagit.

Vad härefter angår tidpunkten för genomförandet av den ändrade organisationen
av kavalleriet in. in. i enlighet med av departementschefen i det
föregående förordade riktlinjer räknar departementschefen med att omorganisationen
av K 3 och Iv 1 skall genomföras från och med hudgetåret

Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1955

1956/57 respektive budgetåret 1957/58. Omorganisationen av K 4 bör genomföras
från och med budgetåret 1958/59. Utbildningen av beridna jägare
bör emellertid, med hänsyn till att den ändrade organisationen av Iv 3 förutsättes
skola genomföras från och med budgetåret 1956/57, förläggas till
K 4 redan från och med sistnämnda budgetår. Av remontdepåerna torde
Gudhems remontdepå böra indragas från och med budgetåret 1956/57 samt
indragningen av Herrevadsklosters remontdepå genomföras från och med
budgetåret 1957/58. Indragningen av ridskolan vid Strömsholm och Utnäslöts
remontdepå bör ske från och med budgetåret 1957/58, i samband
varmed körutbildningen vid K 4 kan påbörjas.

Därest framdeles, såsom chefen för armén anfört, en civil körskola för
skogs- och jordbrukets behov skulle inrättas, torde frågan om en eventuell
samordning av verksamheten vid skolan med den militära verksamheten
på förevarande område få upptagas till prövning.

De av departementschefen sålunda förordade organisationsförändringarna
kommer att medföra avsevärda utgiftsminskningar. Departementschefen
räknar sålunda med att den totala besparingen i fråga om personal,
hästar och expenser m. in. under tioårsperioden 1955/56—1964/65 skall
uppgå till i runt tal 45 miljoner kronor.

Departementschefen framhåller till sist, att hans i det föregående angivna
ståndpunkt i fråga om kavalleriets omorganisation m. in. icke innebär,
att han tagit slutlig ställning till storleken av den kapitalinvestering,
som kan erfordras för att omorganisationen skall kunna genomföras.

Utskottet

Kungl. Maj :ts föreliggande förslag innebär, bland annat, en reduceringav
det antal ryttarskvadroner, som skola ingå i krigsorganisationen. Dessa
skvadroner, med benämning jägarskvadroner, föreslås skola vara beridna
på för utbildningen erforderliga stamridhästar och i övrigt på uttagna
varm- eller kallblodiga hästar. I den av departementschefen nu föreslagna
nya organisationen skulle behovet av varmblodiga ackordridhästar, stamdraghästar
och ackorddraghästar bortfalla, varjämte behovet av varmblodiga
stamridhästar komme att betydligt reduceras.

Det föreliggande förslaget utgör ett led i pågående rationaliseringar och
besparingar i fredsorganisationen. Utskottet finner angeläget, att alla möjliga
utgiftsminskningar vidtagas och anser sig kunna i princip godtaga den
föreslagna begränsningen av arméns hästbestånd. Utskottet vill dock i anslutning
härtill framföra vissa synpunkter.

Då år 1950 fråga var att minska arméns hästbestånd, framhöll chefen
för armén, på sätt framgår av propositionen 1950: 110, att en plötslig nedskärning
av stamhästbeståndet kunde komma att rubba balansen mellan
krigsorganisationens behov och tillgången, av vilken ridstamhästarna ut -

Statsutskottets utlåtande nr 128 ur 1955

gjorde en viktig del. Föredragande departementschefen framhöll i samma
proposition, att, för att den då föreslagna begränsningen skulle kunna genomföras,
särskilda åtgärder erfordrades för att säkerställa merbehovet
av ridbara hästar vid bk a. kavalleriets repetitionsövningar. Utskottet
anser, att vad då anfördes alltjämt äger giltighet.

Det har under ärendets beredning i utskottet särskilt från skogs- och
jordbrukarhåll uttalats farhågor för att den nu föreslagna kraftiga beskärningen
av hästbeståndet skulle få omfattande verkningar beträffande möjligheterna
att i händelse av mobilisering eller krig tillgodose näringslivets
behov av hästar. Med hänsyn till det stöd för hästaveln, som arméns hästhållning
i fred utgör, anses förslaget även kunna få sekundära återverkningar
bl. a. genom att intresset för hästaveln koinme att sjunka, detta
icke endast i fråga om varmblodshästarna. Liknande synpunkter ha kommit
till uttryck i vissa under förevarande punkt väckta motioner, i vilka
särskilt understrykas farhågorna för att krigstillgången på hästar för, förutom
näringslivet, armén och civilförsvaret skulle komma att äventyras.

Återverkningarna i nu angivna avseenden ha icke berörts i den föreliggande
propositionen. Ej heller framgår av densamma, i vilken omfattning
den föreslagna reduceringen av hästbeståndet skall kompenseras genom nyanskaffning
av maskiner och lagring av importerade drivmedel. Kostnadsberäkningar
härför saknas också, varför utskottet icke har möjlighet att
ekonomiskt bedöma det framlagda förslaget.

Utskottet finner angeläget, att dessa vitala spörsmål — ej minst ur synpunkten
av de befarade konsekvenser, till vilka den föreslagna starka beskärningen
av fredshästbeståndet kan komma att leda — av Kungl. Maj :t
tagas under närmare övervägande och att i avvaktan på resultatet härav
reduceringen av antalet hästar liksom antalet remonter för arméns räkning
icke forceras i den snabba takt, som Kungl. Maj :ts förslag innebär.
Utskottet vill i anslutning härtill hänvisa till vad överbefälhavaren i sitt
den 11 februari innevarande år avgivna yttrande över betänkande med
förslag till stuteristatens organisation framhållit, nämligen att det är av
väsentlig betydelse, att avelsverksamheten totalt i landet får en sådan omfattning
och inriktning, att såväl näringslivets fredsekonomiska synpunkter
som totalförsvarets behov av hästar i krig kunna tillgodoses. Överbefälhavaren
framhåller i anslutning härtill, att, då krigsmakten även i fortsättningen
har behov av hästar i krig, dessa härigenom alltjämt komma att
undandragas näringslivet i en situation, då hästens värde som dragkraft
inom detta område är störst. Det förtjänar vidare omnämnas, att chefen för
armén i sitt yttrande den 3 februari detta år över förenämnda betänkande
uttalat, atl, eftersom antalet skvadroner i krigsorganisationen endast förutsättes
skola minskas med 30 %, behovet av uttagna ridhästar till följd
av den föreslagna reduceringen kommer att stiga med ca 50 %. Det är
önskvärt, framhåller chefen för armén, att delta behov i största utsträck -

Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1955

ning kan tillgodoses med varmblodiga ridhästar, enär kallblodiga ridhästar
i jägarskvadronerna medföra en viss kvaiitetsförsämring. Med anledning
härav tillstyrkte annéchefen, att åtgärder måtte vidtagas för att om möjligt
bibehålla den varmblodiga häststammen inom landet i nuvarande omfattning.

I anslutning till vad i det föregående anförts torde en förutsättning för
att arméns remontering skall kunna nedbringas på föreslaget sätt vara, att
det för krigsbehovet nödvändiga antalet hästar säkerställes. Det bör emellertid
härvid beaktas, att systemet med varmblodiga ackorddraghästar, som
avser hållandet under fredstid av en nödvändig krigsreserv av varmblodiga
hästar, medför icke oväsentliga merkostnader för statsverket. I sitt av
föregående års riksdag godkända utlåtande nr 4 framhöll utskottet i anslutning
härtill, att fjärde huvudtiteln i princip icke borde belastas med
dessa kostnader. Utskottet ansåg, att denna fråga borde tagas under övervägande
och ifrågasatte, om icke en del av dessa merkostnader lämpligen
borde bestridas av anslag under nionde huvudtiteln eller av statens hästavelsfond,
som av totalisatormedel avsatts för hästavelns främjande. Utskottet
finner alltjämt skäl tala för en samordning av olika åtgärder för tillgodoseendet
av krigsmaktens och näringslivets behov av hästar och anser
fortfarande angeläget, att denna fråga ingående prövas. Det är önskvärt,
att resultatet av en sådan undersökning om möjligt förelägges nästa års
riksdag.

Enligt det föreliggande förslaget skola remontdepåerna och ridskolan vid
Strömsholm indragas. Remontutbildningen föreslås skola från och med
budgetåret 1957/58 äga rum vid K 4 i Umeå, varvid förutsättes, att remonterna
från och med år 1957 inköpas som 4-åring''ar och att utbildningen begränsas
till ett år. Arméchefen har emellertid framhållit, att, sedan från
skogs- och jordbrukarkretsar intresse anmälts för hållande av en civil körskola
för skogs- och jordbrukets behov och då armén fortfarande inom
överskådlig tid kommer att ha behov av hästkunnig'' personal och av lämpliga
kärr- och ldövjehästar, en samordning av den militära och civila körutbildningen
är önskvärd. Under sådana förhållanden kan det enligt arméchefen
visa sig fördelaktigt att även i fortsättningen inköpa remonterna
som 3-åringar och bibringa dem två års remontutbildning, varav det första
året vid remontdepå i anslutning till den civila körskolan. Överbefälhavaren
har uttalat, att, om en närmare undersökning härutinnan skulle leda
till ett positivt resultat, till en sådan körskola i Strömsholm kunde anslutas
viss stuteriverksamhet för kallblodsavel. Enligt vad utskottet inhämtat
har utredning i ämnet numera igångsatts. Med hänsyn till vad
sålunda förekommit bör frågan om indragning av ridskolan i Strömsholm
anstå i avvaktan på resultatet av denna utredning.

För den händelse de vid Utnäslöt och Strömsholm befintliga stallutrymmena
behöva helt tagas i anspråk för en skola för den civila och militära

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

körutbildningen jämte tillhörande hingstdepå för nordsvenska hästarf kan
det ifrågasättas, om icke arméns remonter böra placeras på endera av Gudhems
eller Herrevadsklosters remontdepåer tillsammans med de remonter,
som inköpas av medel från statens hästavelsfond i överensstämmelse
med vad utskottet anfört i sitt förberörda utlåtande 1954: 4. Vid ett sådant
förfarande torde det böra övervägas, vilken av dessa båda remontdepåer
bör indragas. Skulle härvidlag Herrevadsklosters remontdepå bibehållas,
komma de i motionerna 1:427 och 11:542 uttalade farhågorna från Riseberga
kommun att bortfalla. I vart fall förutsätter utskottet, att Kungl.
Maj :t ägnar uppmärksamhet åt de olägenheter för vederbörande kommuner,
som förekommande indragningar medföra i ekonomiskt hänseende.
Med detta uttalande torde ifrågavarande båda motioner icke böra påkalla
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Då utskottet har anledning förutsätta, att Kungl. Maj :t låter vidtaga
närmare undersökningar av i det föregående berörda spörsmål, torde det
huvudsakliga syftet i motionerna 1:44 och 11:30 samt 1:418 och 11:527
bliva tillgodosett.

Utskottet har tidigare, då fråga varit om avveckling av arméns hästbestånd,
framhållit, att försäljning till slakt av fullt tjänstdugliga hästar bör
tillgripas först sedan alla andra avsättningsmöjligheter prövats. Utskottet
vill därför understryka departementschefens uttalande i detta avseende.

Enligt departementschefens förslag skola K 4 och K 3 omorganiseras till
bataljoner med gemensam administration med 120 respektive P 4. Utskottet
finner i anslutning till vad utskottet i det föregående uttalat icke
något vara att erinra häremot. Utskottet vill vidare tillstyrka, att K 1 bibehålies
som ett delvis beridet garnisonsförband. Såsom departementschefen
framhållit äro kostnaderna för att vid K 1 bibehålla ett begränsat antal
stamridhästar i enlighet med arméchefens förslag förhållandevis ringa.
Härav följer, att utskottet icke biträder motionen II: 540.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
motionerna 1: 44 och II: 30, I: 418 och II: 527, I: 427 och
II: 542 samt med avslag å motionen II: 540, under av utskottet
angivna förutsättningar godkänna vad departementschefen i
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 mars 1955
föreslagit beträffande kavalleriets organisation in. in.

2 :o) Ändrad organisation av Upplands regemente in. fl. förband. Kungl.
Maj :t har föreslagit riksdagen tpunkt 1, s. 13—19) att, såvitt nu är i fråga,
godkänna vad departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 4 mars 1955 föreslagit beträffande omorganisation av
Upplands regemente in. fl. förband.

Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1955

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Osvald och fru Hamrin-Thorell (1:426) och den andra
inom andra kammaren av herrar Jacobsson i Tobo och Munktell (II: 539),
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den föreslagna omorganisationen
av 18, P 3, Ing 1, SI och SignS skall anstå i avvaktan på ytterligare
utredning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 539.

Arméchefens förslag

Arméchefens förslag innebär i korthet dels att utbildningen vid pansartrupperna
koncentreras till Göta pansarlivgarde (Pl), Skånska pansarregementet
(P2) och Skaraborgs pansarregemente (P 4) samt att därjämte
viss pansarutbildning förlägges till Norrland och Gotland, vilken
fråga arméchefen avser att upptaga i annat sammanhang, dels att nuvarande
P 3 ombildas till regemente för pansarinfanteriutbildning och att i
samband därmed nuvarande infanteriutbildning vid I 8 upphör, dels att
S 1 och SignS flyttas till Uppsala och övertager de av I 8 nu disponerade
anläggningarna därstädes, dels ock att Ing 1 övertager de nuvarande för
S 1 avsedda anläggningarna i Solna. Regementena i Uppsala och Strängnäs
skall enligt förslaget efter omorganisationen benämnas Upplands signalregemente
respektive Södermanlands regemente.

Förslaget är resultatet av omfattande utredningar inom arméledningen,
vilkas mål bland annat varit att anpassa fredsorganisationen efter den förändrade
krigsorganisationen, att ge utbildningsenheterna en ändamålsenlig
storlek, att på bästa sätt utnyttja nuvarande tillgångar på mark och
byggnader samt att genom ytterligare koncentrering av utbildningsverksamheten
åstadkomma kostnadsminskningar. Under utredningsarbetet har
olika möjligheter att lösa förevarande organisationsfrågor undersökts, men
den föreslagna organisationen har befunnits vara den ur såväl militär som
ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga.

Förläggningsutrymmen och utbildningsmöjligheter

För att erhålla lämpliga utbildningsenheter anser arméchefen det fördelaktigt
att koncentrera utbildningen vid pansartrupperna till P 1, P 2
och P 4. Genom eu sådan koncentrering frigöres P 3 för annan utbildning.
Förbandets etablissement har en förläggningskapacitet, som motsvarar behovet
vid en utbildningsanstalt för pansarinfanteri. Härvid förutsattes att
arméns motorskola liksom för närvarande är förlagd till P 3.

SignS är lör närvarande förlagd till förhyrda lokaler vid Marieberg på
Kungsholmen i Stockholm. Byggnadsstyrelsen har emellertid framställt
önskemål om att få disponera lokalerna för civila statliga myndigheter.
Styrelsen önskar disponera lokalerna snarast. Skolans lokalfråga måste
därför omgående lösas.

Redan under budgetåret 1955/56 föreligger för Ing 1 eu brist i fråga

Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1955

om förläggningsutrymmen på 250 platser och för S 1 en brist på 100 platser.
De ökade behoven av ingenjörutbildning medför att Ing 1, om inga
förändringar vidtages i arméns utbildningsorganisation, under budgetåret
1956/57 bär en brist på 400 förläggningsplatser och att bristen till budgetåret
1962/63 stigit till 600 platser.

Om förläggningsbehovet för ingenjör- och signaltrupperna skulle tillgodoses
genom nybyggnader, skulle kostnaderna härför uppgå till minst
sju miljoner kronor. Härtill kommer kostnaderna för nya lokaler för
SignS samt kostnader för erforderliga kompletteringar av övningsfälten.
Med hänsyn till de begränsade anslag för investeringar, som kan påräknas,
anser arméchefen att alla möjligheter att tillgodose dessa behov utan nyinvesteringar
måste undersökas.

Handövningsfältet vid 18 har begränsad användbarhet. Regementets
skjutfält uppfyller icke de krav, som ur säkerhets- och utbildningssynpunkt
ställes på ett skjutfält för ett infanteriregemente. Möjligheter att utvidga
fältet så att en effektiv stridsutbildning kan bedrivas föreligger icke. Uppsala
stads tillväxt torde snarare medföra att möjligheterna till övningar
på fältet efter hand försämras. Det är därför även av dessa skäl icke
försvarbart att bibehålla infanteriutbildning vid I 8 om gynnsammare utbildningsmöjligheter
kan skapas genom organisationsförändringar. Uppsala
stad och landstinget i Uppsala län har i skrivelser till chefen för
försvarsdepartementet föreslagit att I 8 bibehålies som infanteriregemente
och att ett nytt etablissement uppföres i närheten av staden. En sådan
lösning kan arméchcfen av investeringsskäl icke förorda. Av Uppsala
stads skrivelse framgår vidare, att de civila intressena önskar disponera
marken mellan akademiska sjukhuset och Ulleråkers sjukhus. För att
detta skall vara möjligt måste nya etablissement anskaffas även för arméns
underofficersskola och försvarets läroverk. Detta medför ytterligare
krav på investeringsmedel och byggnadskvot.

Handövningsfältet vid P 3 är ett av arméns bästa övningsfält för infanteriutbildning
och för samövning med pansarförband. Ett lämpligt
stridsskjutningsområde för ett (pansar-)infanteriregemente kan anskaffas
i närheten av kasernerna. Under förutsättning av att detta stridsskjutningsområde
anskaffas lämpar sig P 3 mycket väl för pansarinfanteriutbildning.
Genom en förläggning av pansarinfanteriutbildning till Strängnäs
kan P 1 och P 3 bilda ett lag för de erforderliga, betydelsefulla sarnövningarna
mellan pansar och pansarinfanteri.

En förflyttning av Ing 1 till Strängnäs skulle medföra försämrad utbildningseffekt
på grund av svårigheterna att där åstadkomma lika lämpliga
och välbelägna utbildningsanordningar som de, vilka disponeras inom det
nuvarande etablissementet.

Strängnäs är icke heller gynnsamt som förläggningsort för S 1 och
SignS med hänsyn till att samverkan med televerket försvåras och att er -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

forderliga lärare icke kan erhållas lika lätt som i Stockholm eller Uppsala.
Förläggning av S 1 med SignS till Uppsala är ur utbildningssynpunkt
lämplig. Redan nu bedrives stabstjänstutbildning i anslutning till
arméns underofficersskola och en förläggning av vissa skolor till Uppsala
överväges. Utbildningen i stabstjänst underlättas om ett signalförband är
förlagt till samma plats. SignS bör administrativt anslutas till SI. Därest
S 1 och SignS förlägges till Uppsala kan vidare — enär behovet av övningsområde
för signalförband är mindre än för ett infanteriregemente — betydande
områden, tillhopa omkring 250 hektar, av övningsfälten i Uppsala
avstås för civilt ändamål.

Bristerna i förläggningsutrymme vid Ing 1 och S 1 kan sålunda täckas,
ny förläggning för SignS ordnas, en effektiv utbildningsorganisation åstadkommas
och vissa områden avstås för civilt ändamål om P 3 utnyttjas för
pansarinfanteriutbildning, Ing 1 utökas med det nuvarande av S 1 disponerade
etablissementet samt S 1 och SignS flyttas till Uppsala.

Under förutsättning av principbeslut vid 1955 års riksdag kan pansarinfanteriutbildning
påbörjas vid P 3 våren 1957. Lokalerna i Uppsala kan
göras i ordning för signalutbildning budgetåret 1957/58. Flyttningen av
S 1 och SignS kan vara genomförd våren 1958.

Budgetåret 1957/58 kan således de angivna behoven av utökat förläggningsutrymme
tillgodoses. Redan budgetåret 1956/57 har dock bristerna
vid Ing 1 och S 1, såsom tidigare anförts, stigit till sammanlagt 500 platser.

Personalförhållanden

Arméchefen behandlar vidare frågan om lämpliga åtgärder för att begränsa
de svårigheter, som i samband med omorganisationen beräknas
uppstå för därav berörd, fast anställd personal. Huvuddelen av den civila
och civilmilitära personalen vid I 8, P 3 och S 1 anses utan svårighet kunna
beredas anställning vid sina tidigare arbetsplatser även efter organisationsförändringarna.
Beträffande den fast anställda militära personalen anses
förhållandena vara mera komplicerade. Arméchefen anför, att principen
bör vara att all militär personal, som kan beredas plats och som så önskar,
skall få stanna på tidigare tjänstgöringsorter och erhålla erforderlig omskolning.
övrig militär personal avses skola beredas transport till andra
förband, varvid all rimlig hänsyn bör tagas till vederbörandes personliga
önskemål. De nödvändiga omflyttningarna anses icke kunna detaljplaneras
förrän principbeslut föreligger beträffande organisationsförändringarna.

Arméchefen framhåller vidare, att vid fredsorganisatoriska förändringar
hänsyn måste tagas till personalens kåranda och förbandens traditioner,
vilka är av stor betydelse för god utbildning och fast disciplin. I
detta hänseende anföres bland annat följande.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Upplands regemente har gamla traditioner och en fast anknytning till
bygden. Detta är värden, som icke får förstöras, men å andra sidan måste
målsättningen för förbandet anpassas efter den tekniska utvecklingen. Det
nuvarande Upplands regemente bör därför omvandlas till Upplands signalregemente.
Förbandets samhörighet med bygden bör säkerställas genom
att dess värnpliktiga till övervägande del rekryteras från Uppland. Vidareförande
av traditionerna underlättas genom att en del av de nuvarande
personalkårerna bör kunna stanna kvar vid regementet även efter omorganisationen.

Kostnadsberäkningar

De sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande organisationsförändringar
beräknas till cirka 7,7 miljoner kronor, fördelade med 6,7 miljoner
kronor på kapitalbudgeten och en miljon kronor på driftbudgeten. Av
nämnda belopp 6,7 miljoner kronor hänför sig 3,o miljoner kronor till anskaffning
av stridsskjutningsområde vid Strängnäs samt 3,7 miljoner kronor
till vissa nybyggnader och ändringsarbeten, som i anledning av omorganisationen
erfordras vid nuvarande I 8, P 3 och SI. Angiven kostnad
å driftbudgeten avser i samband med omorganisationen uppkommande
flyttningskostnader.

De sålunda beräknade kostnaderna kommer att delvis kompenseras
genom försäljning av tidigare omnämnda markområden i Uppsala.

Till jämförelse med angivna kostnadsberäkningar andrar arméchefen,
att ett tillgodoseende av de överhängande lokalbehoven vid Ing 1 och S 1
medelst nybyggnader skulle draga en kostnad av 7,o miljoner kronor, vartill
kommer kostnaderna, beräknade till 5,o miljoner kronor, för anskaffande
av nya lokaler för SignS.

Den förenkling av administrationen, som förslaget innebär, beräknas
vid fullt genomförd organisation medföra en årlig besparing av cirka 0,65
miljon kronor.

yttrande

I skrivelse den 3 februari 1955 har överbefälhavaren tillstyrkt arméchefens
förevarande förslag rörande omorganisationen av 18, P 3, Ing 1,
S 1 och SignS.

Departementschefen

Enligt vad som framgår av det föregående råder vid såväl Ing 1 som
S 1 en överhängande brist på förläggningsutrymmen. Vidare erfordras de
byggnader, som nu disponeras av SignS, för annat ändamål. Frågan om
förläggningsutrymmen för Ing 1, S 1 och SignS måste sålunda snarast
erhålla sin lösning. Andra frågor, som i detta sammanhang bar betydelse,
är de av arméchefen påtalade bristfälligheterna beträffande övningsfälten
vid I 8 samt de önskemål, som uttalats av Uppsala läns landsting och Upp -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

sala stad i fråga om den framtida användningen för civilt ändamål av Upplands
regementes och arméns underofficersskolas anläggningar och övningsmark.

Arméchefens förslag innebär i korthet följande. Pansarutbildningen vid
P 3 förlägges till andra pansarförband och i stället utnyttjas P 3 för pansarinfanteriutbildning.
Den nuvarande infanteriutbildningen vid I 8 kan därvid
upphöra. De härigenom i Uppsala frigjorda utrymmena utnyttjas för förläggning
av S 1 och SignS. Ing 1 bibehåller sin nuvarande förläggning och
övertager därjämte de lokaler, som nu disponeras av SI.

Med arméchefens förslag tillgodoses ifrågavarande lokalbehov utan större
investeringskostnader och problemen i fråga om övningsfälten vid I 8 bortfaller.
Vidare kan vissa områden av nämnda övningsfält avyttras för tillgodoseende
av de civila markintressena i Uppsala.

Arméchefens förslag bygger på förutsättningen att pansarutbildningen
kan koncentreras huvudsakligen till P 1, P 2 och P 4 samt att P 3 därigenom
kan frigöras för annan utbildning. Företagen utredning våsar att så med
fördel kan ske. Departementschefen vill därför tillstyrka arméchefens
förslag i denna del.

Enligt arméchefens förslag skall anläggningarna i Strängnäs utnyttjas
för pansarinfanteriutbildning. Andra tänkbara möjligheter är att flytta
endera Ing 1 eller S 1 och SignS till Strängnäs och att låta det i Solna kvarvarande
förbandet disponera de för Ing 1 och S 1 nu avsedda anläggningarna
därstädes. Med en dylik anordning skulle visserligen lokalbehoven bli tillgodosedda,
men ur utbildningssynpunkt är det icke lämpligt att förlägga
vare sig Ing 1 eller S 1 och SignS till Strängnäs. En dylik organisation är
vädare ur ekonomisk synpunkt mindre fördelaktig än den av arméchefen
föreslagna. Däremot är det ur utbildningssynpunkt synnerligen lämpligt att
P 3 utnyttjas för pansarinfanteriutbildning. Departementschefen vill här
endast erinra om det för en dylik utbildning särskilt lämpliga handövningsfältet
vid P 3 samt om möjligheterna att anskaffa ett lämpligt stridsskjutningsfält
vid Strängnäs. Vidare bör framhållas att, om utvecklingen framdeles
skulle gå dithän att en utvidgning av pansarvapnet skulle bli erforderlig,
en återgång till pansarutbildning i Strängnäs icke skulle innebära
några större svårigheter, därest P 3 nu ombildas till regemente för pansarinfanteriutbildning.

Arméchefens förslag innebär att, därest pansarinfanteriutbildning förlägges
till P 3, nuvarande infanteriutbildning vid I 8 upphör. Förbandets
möjligheter i fråga om infanteriutbildning är med hänsyn till berörda bristfälligheter
beträffande övningsfälten mindre goda och en fortsatt infanteriutbildning
i Uppsala skulle nödvändiggöra en väsentlig utvidgning av förbandets
stridsskjutningsområde. Arméchefens utredning våsar emellertid att
S 1 och SignS ur utbildningssynpunkt med fördel kan förläggas till Uppsala.
Signalförbandens behov av övningsmark är väsentligt mindre än infanteri -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

regementets, och med den föreslagna organisationen skulle, såsom redan
framhållits, ganska betydande områden kunna avyttras för civila ändamål.
— Med denna lösning skulle Ing 1 kvarbli i Solna och jämväl övertaga de
nu för S 1 avsedda anläggningarna därstädes. En sådan anordning synes
lämplig, enär de nuvarande utbildningsmöjligheterna vid Ing 1 är mycket
goda och en flyttning av förbandet därför om möjligt bör undvikas.

För egen del anser departementschefen att vägande skäl tala för arméchefens
förslag och finner sig därför böra tillstyrka detsamma. För att närmare
studera förhållandena har departementschefen personligen besökt de
av omorganisationen berörda förbanden. Den av honom sålunda förordade
organisationen ter sig ur utbildningssynpunkt synnerligen ändamålsenlig
och tillgodoser dessutom överhängande lokalbehov utan att några omfattande
nybyggnader behöver vidtagas. Dessa fördelar uppnås med jämförelsevis
låga kostnader, i vilket sammanhang jämväl bör beaktas de ekonomiska
fördelar för kronan, som uppkommer genom eventuell försäljning
av en del av försvarets mark i Uppsala. Då departementschefen finner det
angeläget att i möjligaste mån tillmötesgå berättigade civila anspråk på
förvärv av mark från försvaret, framhåller departementschefen att den av
honom förordade lösningen är den enda som, med rimliga kostnader för
staten, medger ett sådant tillmötesgående.

Departementschefen vill framhålla att hans ställningstagande icke innebär
att han tagit slutlig ståndpunkt i frågan rörande storleken av de kapitalinvesteringar,
som erfordras för omorganisationens genomförande.

Vissa svårigheter torde uppkomma för den av omorganisationen berörda
personalen. Man bör enligt departementschefen härvidlag visa största möjliga
hänsyn och i fråga om nödvändiga förflyttningar söka tillmötesgå den
enskildes önskemål, såvitt detta är möjligt.

Genom att den nya organisationen medför en minskning av antalet administrativa
enheter uppkommer betydande årliga besparingar.

Under förutsättning att riksdagen godkänner förslaget kommer erforderliga
detaljplaneringar för dettas genomförande att verkställas under
nästa budgetår. Frågan om medelsanvisning för ändamålet blir aktuell
tidigast för budgetåret 1956/57.

Utskottet

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att ett trängande behov
föreligger av ökade förläggningsmöjligheter för Svea ingenjörkår och
Signalregementet. Vidare kräver arméns signalskolas lokalfråga sin omedelbara
lösning. Skolan är nämligen förlagd till förhyrda lokaler i Stockholm,
vilka snarast behövas för civila ämbetsverk samt bostäder. Härtill
kommer, att det av Upplands regemente disponerade skjutfältet icke uppfyller
de krav, som måste kunna ställas på ett för ett infanteriregemente
avsett skjutfält. Möjligheter föreligga icke heller att utvidga detsamma
2—879 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 128—130

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

så, att en effektiv stridsutbildning där kan bedrivas. Kompletteringar av
övningsfälten och uppförande av nya lokaler för signalskolan skulle draga
betydande kostnader. Enbart för Signalregementet och Svea ingenjörkår
har investeringsbehovet uppskattats till minst 7 miljoner kronor. För anskaffande
av nya lokaler för signalskolan ha kostnaderna beräknats till
5 miljoner kronor. En nybyggnad för Upplands regemente skulle draga
en kostnad av mellan 30 och 35 miljoner kronor.

Det av chefen för armén framlagda av departementschefen biträdda förslaget
innebär i huvudsak, att Södermanlands pansarregemente ombildas
till regemente för pansarinfanteriutbildning och att i samband därmed nuvarande
infanteriutbildning vid Upplands regemente upphör. Härigenom
skulle Signalregementet och arméns signalskola kunna flyttas till Uppsala
och övertaga de av regementet därstädes nu disponerade anläggningarna
samt Svea ingenjörkår kunna övertaga de nuvarande för Signalregementet
avsedda anläggningarna i Solna.

Det föreliggande förslaget är resultatet av omfattande utredningar, därvid
olika möjligheter undersökts att lösa här avsedda organisationsfrågor.
Genom de förordade anordningarna skulle enligt utskottets mening överhängande
lokalbehov tills vidare kunna tillgodoses på ett rationellt och
ekonomiskt sätt. En väsentlig fördel härvidlag är, att signal- och ingenjörtruppernas
förläggningsutrymmen skulle kunna ordnas utan nybyggnader.
De till ca 7,7 miljoner kronor beräknade kostnaderna för omorganisationen
skulle till en del kunna kompenseras genom eventuell försäljning
av värdefull kronomark i Uppsala. Stadens behov av mark för sin
utvidgning skulle härigenom kunna tillgodoses, om också icke i den omfattning
som synes vara erforderlig på längre sikt. Kravet på nyinvesteringar
och byggnadskvot kan vidare avsevärt begränsas. Även utbildningsmässiga
fördelar skulle stå att vinna.

Det har motionsvis framhållits, att det föreliggande organisationsförslaget
lämpligen bör behandlas först i samband med statsmakternas ställningstagande
till frågan om den allmänna försvarsavvägningen enligt den
av överbefälhavaren verkställda utredningen. Utskottet kan icke finna förslaget,
som avser att åstadkomma rationalisering och besparing i krigsmaktens
fredsorganisation, vara av sådan natur, att det kan anses föregripa
ett kommande principbeslut beträffande försvarets fortsatta utformning.
Utskottet vill i samband härmed erinra om att överbefälhavaren tillstyrkt
förslaget i fråga. Utskottet kan icke biträda de i ämnet väckta
motionerna.

Utskottet, som genom besök i Uppsala och även i övrigt inhämtat närmare
upplysningar i ämnet, anser, att Kungl. Maj :ts förslag är förenat
med sådana fördelar, att utskottet är berett tillstyrka detsamma. Utskottet
förutsätter dock, att vid projektering för ytterligare eventuella lokalbehov
för försvarets räkning i området mellan Akademiska sjukhuset och Uller -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

åkers sjukhus i Uppsala hänsyn, så långt möjligt är, tages till att såväl
universitetets som Akademiska sjukhusets framtida markbehov tryggas.

Med hänsyn till att vissa svårigheter torde uppkomma för den av omorganisationen
berörda personalen anser utskottet i likhet med departementschefen,
att man härvidlag bör visa största möjliga hänsyn och i fråga
om nödvändiga förflyttningar i görligaste mån söka tillmötesgå den enskildes
önskemål.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna 1: 426 och II: 539, godkänna vad
departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 4 mars 1955 föreslagit beträffande omorganisation
av Upplands regemente in. fl. förband.

3 ro) Tygstatens reservorganisation. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen
(punkt 2, s. 19—24) att godkänna vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 mars 1955 föreslagit beträffande
utbyggnad av tygstatens reserv.

Med skrivelse den 21 januari 1954 har chefen för armén överlämnat en
inom arméledningen verkställd utredning rörande behovet av tygstatspersonal
i krigsorganisationen. På grundval av nämnda utredning föreslår
arméchefen, att tygstatens nuvarande reservorganisation utbygges med förtidsavgången,
reservanställd och övergångsanställd personal.

Arméchefens utredning
Behovet av reservpersonal m. m.

I den av arméchefen åberopade utredningen framhålles, att den fortskridande
motoriseringen och den avsevärda utökningen av teknisk materiel
vid armén ställer ökade krav på tillgången på bland annat kvalificerad
mekanikerpersonal (arbetsledare, chefsmekaniker) särskilt för motor-,
signal-, vapen- och radarmateriel. För att lösa kvalificerade reparationsuppgifter
beträffande dessa materielslag användes i första hand aktiv tygstatspersonal.
Av kostnads- och rekryteringsskäl kan emellertid den aktiva tygstatskadern
icke utbyggas i sådan omfattning, att krigsorganisationens behov
av tygstatspersonal därigenom helt tillgodoses. Även f. d. aktiv tygstatspersonal
utnyttjas i viss utsträckning för de befattningar, varom här är
fråga. Denna personal — såväl pensionsavgången personal som ock sådan
personal, som före pensionsålderns inträde tagit avsked från aktiv tjänst
och följaktligen icke inträtt i reserv — anses emellertid icke vara användbar
för krigsplacering annat än i begränsad utsträckning och under kortare
tid efter avskedet. Med hänsyn till att här ifrågavarande materiel i regel
icke har någon motsvarighet på det civila området anses ej heller värnpliktiga
i övrigt kunna utom i undantagsfall utnyttjas annat än såsom bilmekaniker.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Då krigsorganisationens behov av kvalificerade mekaniker icke kan
täckas genom ianspråktagande av nu angivna kategorier personal, anses det
nödvändigt att bristen fylles genom att tygsfcatens reserv utbygges dels med
förtidsavgången f. d. aktiv personal och dels med reservanställd personal.

Vid beräkningen av behovet av reservpersonal utgår utredningen från nu
gällande pensionsåldrar för aktiv personal och från att tygstatens aktiva del
utbygges i enlighet med arméchefens därom framlagda plan. Under angivna
förutsättningar beräknas tygstatens reserv böra omfatta — förutom pensionsavgången
personal — 68 förtidsavgångna och 86 reservanställda tekniker.
Denna personal antages komma att i medeltal fördela sig på 10 tygverkmästare
(förtidsavgångna), 20 tyghantverkare (i huvudsak förtidsavgångna)
och 124 armétekniker (i huvudsak reservanställda). Utredningen
räknar med att ifrågavarande reservpersonal skall behöva utnyttjas endast
för tillgodoseende av behovet av vapen-, markpjäs-, stridsvagns-, bil-(maskin-)
och luftvärnsinstrumentmekaniker. Behovet av luftvärnspjäsmekaniker,
instrumentmekaniker (optiker), signalmekaniker och radarmekaniker
beräknas däremot bli i huvudsak tillgodosett med anlitande av pensionsavgången
personal och förtidsavgången, icke reserven tillhörande personal.

Rekrytering och utbildning in. m.

Den förtidsavgångna reservpersonalen inom tvgstaten kommer
att omfatta tygverkmästare, tyghantverkare och armétekniker. Anställning
avses skola ske efter prövning i varje särskilt fall med hänsyn till krigsbehov
och lämplighet. Förtidsavgångna tygverkmästare och tyghantverkare
erhåller i regel anställning som ingenjörer m. m. rid militära förvaltningar
och blir då icke disponibla för krigsplacering vid fältreparationsförband
och krigsverkistäder. De bör emellertid enligt förslaget beredas tillfälle att
inträda i reserven i den mån de blir disponibla för krigsplacering i därför
avsedda befattningar. Antalet torde bli begränsat. Vidare bör enligt förslaget
armétekniker, som avgår från aktiv stat, beredas tillfälle att inträda
i reserven under förutsättning att de dels tillhör sådan mekanikerkategori,
för vilken behov av reservpersonal föreligger, dels ock är lämpliga som
arbetsledare. Sådan armétekniker, som vid avskedet genomgått föreskriven
utbildning för befordran till tyghantverkare, föreslås skola efter lämplighetsprövning
rinna anställning såsom tyghantverkare. Förordnande som
tyghantverkare skall dock få ske först sedan armétekniker på aktiv stat
med samma anställningstid vunnit befordran. Intill dess så skett anställes
vederbörande såsom armétekniker i reserven. — Vad angår frågan huruvida
furir vid tygstaten vid avgång bör erhålla anställning i reserven anföres
i utredningen, att avgörande härför synes vara kravet att vederbörande
skall kunna användas som kvalificerad arbetsledare (chefsmekaniker)
i fält. Furirer, som har en sammanlagd tjänstetid av minst sex år

Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1955

och som vid förtidsavskcd på grund av eventuellt försämrade befordringsförhållanden
icke vunnit befordran till armétekniker på aktiv stat, anses
ha erforderliga kvalifikationer och bör därför i första hand ifrågakomma
för anställning i reserven. Det synes emellertid motiverat att i andra hand
låta särskilt dugliga furirer med sammanlagt minst fyra års tjänstetid vinna
anställning i reserven. Härvid anses dock lämpligheten böra prövas enligt
personalkårchefens närmare bestämmande. Förtidsavgångna furirer föreslås
bliva över gångsans tällda vid avskedet och befordrade till armétekniker
först sedan de furirer på aktiv stat, som tillhör samma kurs,
vunnit befordran.

Av reservanställd personal vid tygstaten bör fordras att personalen
har de kunskaper och färdigheter, som är nödvändiga för krigsplacering
i avsedda befattningar. Den erforderliga utbildningen anses, främst av
kostnadsskäl, böra göras så kort som möjligt. Med hänsyn härtill kräves
av den, som avser att genomgå denna utbildning, dels fullgjord första tjänstgöring
vid armén, varigenom den rent militära utbildningen för reservanställning
kan inskränkas, dels ock genomgången civil yrkesutbildning
lämplig för respektive mekanikerkategori. Meriterande praktisk tjänstgöring
kan dock ersätta dylik yrkesutbildning. Med utgångspunkt i nämnda
fordringar och efter jämförelse med nuvarande beställningsmannautbildning
beräknas den särskilda utbildningen för reservanställning till tolv
månader, uppdelad med åtta och en halv månader på materielkunskap och
reparationstjänst, en och en halv månad på underhållstjänst och befälsutbildning
samt två månader på praktik vid truppförband och verkstäder. I
förslaget förordas att eleverna under utbildningstiden anställes såsom extra
tjänstemän i 12 lönegraden. Efter godkänd utbildning och under förutsättning
att en levnadsålder av högst 28 år uppnåtts anställes elev som armétekniker
i reserven.

Utbildning av arméteknikeraspiranter avses skola äga rum under sex
på varandra följande år. Därigenom beräknas behovet av reservanställd
personal bli fyllt. Till frågan om hur den kontinuerliga tillförseln av reservanställd
personal därefter skall äga rum har ställning icke tagits i utredningen.
Detta spörsmål sammanhänger både med frågan om hur pensionsåldern
för den aktiva tygstatspersonalen i framliden bestämmes och med
frågan huruvida beräkningen av tillgången på förtidsavgången tygstatspersonal
visar sig hållbar.

Tjänstgöringsskyldighet in. in.

Beträffande tjänstgöringsskyldighet och löneförmåner i reserven och avgång
ur reserven förutsättes alt de bestämmelser, som enligt 1943 års
reservbefälskungörelse för armén gäller för civilmilitär personal, skall ges
motsvarande tillämpning beträffande nu ifrågavarande reservpersonal. I
fråga om pension förutsättes att tygverkmästare och tyghantverkare erhåller

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

pension i överensstämmelse med underofficer. För armétekniker föreslås
samma pensionsbelopp, som nu gäller för reservanställd flygtekniker.

Befordran inom tygstatens reserv bör enligt förslaget tills vidare i princip
icke äga rum i annan ordning än som framgår av det föregående.
Frågan om de reservanställdas befordran till tyghantverkare anses icke
bli aktuell förrän om cirka 10—12 år och särskilda befordringskurser skulle
därför i avvaktan på erfarenheterna av den nya reservorganisationen tills
vidare icke anordnas. Det förutsättes dock att i undantagsfall armétekniker
med särskild lämplighet skall kunna befordras till tyghantverkare efter
arméchefens bestämmande för varje särskilt fall.

Kostnadsberäkningar

I utredningen uppskattas kostnaderna för utbildning av ifrågavarande
86 arméteknikeraspiranter till 908 000 kronor. Som nyss anfördes beräknas
utbildningen äga rum successivt under sex år. De beräknade årskostnaderna
i samband med utbildningen varierar mellan 85 000 kronor och 193 500
kronor. Kostnaderna för aspirantlöner under de första utbildningsåren föreslås
skola bestridas genom ianspråktagande av lönemedel för vakanta armétekniker-
och furirsbeställningar, i den mån tillgången på dylika beställningar
så medger.

De årliga kostnaderna för löner och pensioner in. m. åt tygstatens reservpersonal
beräknas till cirka 253 000 kronor vid fullt utbyggd organisation.

Departementschefen

Den fortskridande motoriseringen inom armén och den allt mer ökade
användningen av teknisk materiel medför, såsom arméchefen framhållit,
ett ökat behov av teknisk personal för kvalificerade mekanikeruppgifter.
En väsentlig utbyggnad av tygstatens aktiva personal har också
till följd av riksdagsbeslut ägt rum sedan budgetåret 1947/48. Såsom framgår
av propositionen 1954: 110 (s. 65—67) har arméchefen lagt fram en
plan för ytterligare utbyggnad av tvgstatens aktiva kader.

Den aktiva personalen, som är avpassad för att tillgodose behovet av tekniker
i fred, kan icke förslå för att täcka behovet av kvalificerad mekanikerpersonal
i krigsorganisationen. Den av arméchefen framlagda utredningen
synes ge belägg för att detta behov under nuvarande förhållanden ej heller
kan tillgodoses med anlitande av f. d. aktiv tvgstatspersonal och värnpliktiga
mekaniker. Det torde därför vara ofrånkomligt att, såsom arméchefen
föreslagit, tygstatens reserv utbygges med förtidsavgången f. d. aktiv
personal och reservanställd personal.

Det av chefen för armén framlagda förslaget i ämnet synes departementschefen
välgrundat och han kan i huvudsak tillstyrka detsamma. Departementschefen
föreslår således att tygstatens reserv, med början under
budgetåret 1955/56, utbygges med högst 154 man, av vilka högst 86 bör

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

vara reservanställda och återstoden förtidsavgångna tekniker. Denna personal
beräknas på lång sikt komma att fördela sig på i medeltal 10 tygverkmästare,
20 tyghantverkare och 124 armétekniker. — Mot arméchefens
förslag i fråga om villkoren för att antagas och befordras i reserven har
departementschefen icke något att erinra. I vad angår tjänstgöringsskyldighet
och löneförmåner i reserven samt avgång ur reserven bör bestämmelserna
om civilmilitär personal i 1943 års reservbefälskungörelse för armén
i tillämpliga delar ges motsvarande tillämpning.

Reservpensionen till tygverkmästare och tyghantverkare bör utgå med
samma belopp som utgår till underofficer enligt reservbefälskungörelsen
för armén. För armétekniker bör enligt departementschefens mening
reservpensionen bestämmas till samma belopp, som gäller för flygtekniker
i reserven.

Departementschefen har icke något att erinra mot att den personal, som
avses skola reservanställas såsom armétekniker, genomgår särskild utbildning
under omkring 12 månader. Då det synes angeläget att bristen på
kvalificerad personal i krigsorganisationen fylles utan allt för stor tidsutdräkt
tillstyrker departementschefen att den för ifrågavarande 86 armétekniker
erforderliga särskilda utbildningen meddelas inom loppet av omkring
sex år. Av samma skäl anser departementschefen det nödvändigt
att arméteknikeraspiranterna under denna utbildning erbjudes ekonomiska
villkor, som garanterar tillräcklig rekrytering. Departementschefen föreslår
därför att aspiranterna under ifrågavarande utbildningsperiod anställes
såsom civilmilitära beställningshavare med placering i lönegrad
Cg 12. Lönekostnaderna bör kompenseras genom att vakanta beställningar
vid tygstaten tages i anspråk i erforderlig omfattning.

Till frågan om kontinuerlig tillförsel av reservanställd personal för tid
efter det att den nu avsedda utbildningen genomförts torde ställning få
tagas sedan erfarenhet vunnits om utfallet av rekryteringen till den nya
reservorganisationen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i reservbefälskungörelsen
för armén, som föranledes av vad departementschefen
i det föregående föreslagit, ävensom att meddela de bestämmelser i övrigt,
som kan erfordras för genomförande av förslagen.

Utskottet

Utskottet vill erinra om att reserv för tygstaten inrättades genom 1943
års reservbefälskungörelse för armén. Reserven omfattar endast personal,
som med pension avgått från aktiv stat. Den fortskridande inotoriseringen
och den avsevärda utökningen av teknisk materiel vid armén ställa ökade
krav på tillgången av härför avsedd personal.

Den av chefen för armén verkställda utredningen ger vid handen, att
krigsorganisationens behov av kvalificerade mekaniker icke längre kan

Statsutskottets utlåtande nr 128 ur 1955

tillgodoses genom ianspråktagande av aktiv och f. d. aktiv tygstatspersonal
samt värnpliktiga mekaniker. Det synes därför nödvändigt, att åtgärder
vidtagas för att fylla denna brist. Utskottet har icke något att
erinra mot att detta sker genom att tygstatens reserv utbygges med förtidsavgången
f. d. aktiv personal och med reservanställd personal liksom
ej heller mot att reserven får omfatta högst 154 man, av vilka högst 86
böra vara reservanställda och återstoden förtidsavgångna tekniker.

Departementschefens förslag om antagning, befordran, avgång och pensionsförmåner
finner utskottet sig böra tillstyrka.

Enligt förslaget skall personal, som avses skola reservanställas såsom
armétekniker, genomgå särskild utbildning under omkring 12 månader
inom loppet av omkring 6 år. Då motivet härför är att utan alltför stor tidsutdräkt
fylla bristen på kvalificerad personal i krigsorganisationen, vill
utskottet tillstyrka jämväl detta förslag. Ur rekryteringssynpunkt synes
det utskottet välbetänkt, att de blivande arméteknikerna under utbildningstiden
anställas som extra tjänstemän. Erinras må, att en liknande anordning
tillämpas beträffande flygteknilceraspiranter. Utskottet har icke något
att invända mot att aspiranterna under denna tid anställas såsom civilmilitära
beställningshavare i lönegrad Cg 12.

Nu ifrågavarande förslag föranleder ändringar i reservbefälskungörelsen
för armén. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga desamma.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 mars 1955 föreslagit
beträffande utbyggnad av tygstatens reserv.

4:o) Marinens tekniska personal. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen
(punkt 3, s. 24—43) att godkänna vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 mars 1955 föreslagit beträffande
utbyggnad av mariningenjörkåren in. m.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Åman och Bergh (I: 425) och den andra inom andra kammaren
av herr Nyberg m. fl. (II: 541), hemställts, att riksdagen i avvaktan
på resultatet av pågående befälsutredningar m. m. måtte besluta låta anstå
med handläggningen av vad som i propositionen nr 110 anföres beträffande
marinens tekniska personal.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen 11:541.

Genom beslut den 22 augusti 1952 tillkallades direktören vid AB Götaverken
i Göteborg R. A. Lindén för att verkställa utredning angående marinens
tekniska personal. Utredningen verkställdes under hösten samma år.
Den 4 december 1952 överlämnade Lindén betänkande med förslag i
ämnet.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Utredningsmannens förslag

Utredningsmannen har funnit att läget inom den tekniska tjänsten
karakteriseras av teknikens kraftiga utveckling och bristen på lämpligt
utbildad teknisk personal. Denna personalbrist bär förorsakat fördyringar
och förseningar i materielanskaffningen. Personalbristen har vidare tvingat
marinens myndigheter att i allt större utsträckning anlita den privata industriens
personalresurser. Härigenom har ytterligare kostnader uppkommit.
Materielens underhåll har under senare år måst eftersättas. Detta
är särskilt betänkligt med hänsyn till att den moderna, mera komplicerade
materielen fordrar mer underhåll än den äldre materielen. Bristen på lämpliga
tekniker för tjänstgöring ombord på flottans fartyg har medfört att
materielunderhållet i större utsträckning än tidigare utföres vid örlogsvarv.
Detta har haft till följd att underhållskostnaderna stigit och stridsberedskapen
sjunkit. Det har i det rådande läget varit svårt att sätta rätt man
på rätt plats. Mariningenjörer har ej sällan placerats i befattningar för vilka
de saknat tillräckliga erfarenheter och praktiska kunskaper. Täta omplaceringar
har orsakat besvärligheter av skilda slag för såväl personalen som
tjänsten. Svårigheterna att rätt bedriva den tekniska tjänsten har accentuerats
av den stora avgång, som under senare år ägt rum bland marinens
tekniska personal. De viktigaste orsakerna härtill anser utredningsmannen
vara bristen på tjänster i högre löneställning samt de ringa möjligheterna
för lägre personal att avancera till högre befattningar. Utredningsmannen
berör betydelsen av att maskin- och hantverksunderbefäl vidareutbildas
till mariningenjörer.

För att överbrygga avståndet mellan de högskoleutbildade mera teoretiskt
inriktade mariningenjörerna och underofficerarna med deras stora praktiska
erfarenhet men otillräckliga teoretiska underbyggnad föreslår utredningsmannen
att organisationen utökas med en grupp ingenjörer, som förenar
praktisk erfarenhet med teoretiskt kunnande. Ifrågavarande ingenjörer
bör avses för tjänst på fartyg, i marinförvaltningen, vid örlogsvarven
m. m. Arbetsuppgifterna motiverar, att de innehar officers ställning. Liksom
för officer bör studentexamen eller motsvarande kompetens krävas
åtminstone i ämnena historia, geografi, psykologi, samhällslära och modersmål.
Studentkompetens bör vidare fordras i ett av engelska och tyska
språken. Den teoretiska utbildningen bör främst vara inriktad på marinens
materiel och leda till kompetens som är likvärdig med examen ''vid
tekniskt gymnasium. Utbildningen bär bedrivas i marinens regi. En del av
utbildningen kan dock förläggas till tekniskt gymnasium. Den praktiska
utbildningen, som för denna grupp är av särskild betydelse, bör bedrivas
vid särskilda skolor eller skolförband i form av bland annat yikeskurser
av det slag som för närvarande förekommer inom marinen. Den nya ingenjörkategorien
bör rekryteras bland den fast anställda personalen samt
bland personer som avlagt examen vid tekniskt gymnasium eller student -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

examen vid allmänt läroverk. Den sammanlagda utbildningstiden — underbefälsutbildningen
inberäknad — för den förra kategorien av elever beräknas
till cirka tolv år. Den senare kategorien av elever beräknas kunna
utbildas på fem år. De nya mariningenjörerna bör tillhöra den nuvarande
mariningenjörkåren men bilda egen befordringsenhet. Mariningenjör tillhörande
den nya kategorien (mariningenjör KSS) bör efter viss tids utbildning
\id teknisk högskola kunna övergå till den äldre kategorien (mariningenjör
TH). Mariningenjör KSS bör normalt kunna uppnå kaptens
tjänsteklass. Mariningenjör KSS, som avlagt studentexamen eller motsvarande,
bör efter avslutad ingenjörutbildning inplaceras i lönegrad Ce 16
och tilläggas fänriks tjänsteklass (marinunderingenjör). Efter två tjänstår
bör befordran ske till mariningenjör av 2. graden i Ca eller Ce 19 och uppflyttning
ske till löjtnants tjänsteklass. Mariningenjör av 2. graden bör
inplaceras i Ca 23 efter sex tjänstår och befordras till mariningenjör av 1.
graden i Ca 27 — med kaptens tjänsteklass — i mån av tillgång på lediga
beställningar. Mariningenjör KSS, som rekryterats bland den fast anställda
personalen, bör efter ingenjörexamen tillhöra Cg 19 under två år och däreftei
erhålla extra ordinarie eller ordinarie beställning i sannna lönegrad.
Befordran bör därefter ske enligt samma grunder som föreslagits beträffande
övriga mariningenjörer KSS.

Den nuvarande underofficerskåren föreslås skola ersättas med en ny
personalgrupp, benämnd mästarkåren, som skall bestå av mästare och
flaggmästare. Utbildningen av ifrågavarande nya personal bör uppdelas så,
att vederbörande först genomgår en mästarskola och därefter, sedan viss
tids tjänst fullgjorts i mästargraden, en flaggmästarskola. Den nya kategorien
mariningenjörer bör, i den utsträckning den rekryteras från stampersonalen,
i princip rekryteras bland mästarna. Flaggmästargraden är
slutgrad inom mästarkåren. Undantagsvis bör flaggmästare kunna uttagas
tör utbildning till mariningenjör KSS. Mästare och flaggmästare, som
önskar avgå ur tjänst, bör beredas möjlighet att erhålla civil kompetens
genom utbildning på statens bekostnad.

De nu skisserade vägarna för utbildning av de nya mariningenjörerna
bär icke hindra, anser utredningsmannen, att andra vägar hålles öppna.

I princip bör varje person utnyttjas på det sätt som bäst tillgodoser såväl
marinens behov som hans egna intressen.

De nya personalgruppernas reserver föreslås rekryterade med personer,
som avgår från beställning på aktiv stat eller som icke kunnat beredas
anställning på aktiv stat eller som från utbildningens början avsett att
vinna anställning i reserven. Även värnpliktiga bör efter särskild utbildning
kunna beredas reservanställning.

De i det föregående omnämnda förslagen kan icke genomföras omedelbart.
Vissa övergångsanordningar erfordras för att tillvarataga nu befintlig
och under utbildning varande personal. Utredningsmannen föreslår, att för -

Statsutskottets utlåtande nr 128 ur 1955

valtare, flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden tillhörande
marinens tekniska yrkesgrenar efter prövning uttages för utbildning till
mariningenjörer KSS. Tiden för denna utbildning bör göras kortare än den
normala och variera efter vederbörandes kvalifikationer. Om möjligt bör
utbildningen bedrivas på vederbörandes egen förläggningsort. De underofficerare
som av olika skäl icke befordrats till mariningenjörer KSS kvalstår
såsom underofficerare och för dessa upptages beställningar i sådan
omfattning, att nuvarande befordringsmöjligheter bibehålies.

För att fylla vakanserna bland de nuvarande mariningenjörerna och
för att få ett visst tillskott till mariningenjörer KSS bör civil ingenjörpersonal
inom marinförvaltningen och marinens lokalförvaltningar efter
prövning kunna uttagas för vidareutbildning. Likaledes bör värnpliktiga
mariningenjörer med examen från teknisk högskola kunna efter lämplig
utbildning intagas i mariningenjörkåren. Även officerare med fallenhet för
teknisk tjänst bör efter omskolning kunna intagas i kåren, främst för användning
inom vapentjänstgrenarna.

Utredningsmannen föreslår, att vissa högre beställningar tillkommer avsedda
för mariningenjörer med utbildning vid teknisk högskola. Han föreslår
dessutom vissa förändringar av mariningenjörkårens statsammansättning.

Behovet av beställningar för den föreslagna personalorganisationen bär
beräknats på grundval av det materielläge, som förväntas uppkomma sedan
nu löpande materielplaner genomförts, samt den organisation av marinförvaltningen,
som marinledningen föreslagit i yttrande över 1946 års militära
förvaltningsutrednmgs betänkande. Utredningsmannen har vidare räknat
med att högbåtsmän enligt vissa grunder skall uppflyttas till mästare. Antalet
beställningar, som erfordras år 1958, uppskattas med angivna utgångspunkter
till 300 för mariningenjörer KSS, 275 för flaggmästare, 375 för
mästare, 235 för högbåtsmän och 375 för furirer.

Merkostnaderna för den föreslagna organisationen i vad den avser
mariningenjörer KSS, underofficerare och underbefäl i förhållande till nuvarande
organisation beträffande underofficerare och underbefäl har beräknats
till cirka 212 000 kronor per år. Härvid har hänsyn icke tagits till
inbesparade avskedspremier in. m. För mariningenjörer med högre teknisk
utbildning har någon motsvarande kostnad icke kunnat beräknas.

Marinchefens förslag

I det följande lämnas eu sammanfattande redogörelse för marinchefens
ståndpunkt i förevarande fråga.

Marinchefen bestyrker det stora behovet av den nya kategori ingenjörer,
som enligt utredningsmannens förslag bör tillkomma. Åtgärder bör
snarast vidtagas för att ingenjörteknisk personal med föreslagna kvalifikationer
och arbetsuppgifter tillföres marinen. Ifrågavarande personal

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

böi tillhöia mariningenjörkåren men bilda en från nuvarande mariningenjörer
skild befordringsenhet. De nya ingenjörerna bör benämnas mariningenjörer,
linje B, och de nuvarande mariningenjörerna anses i konsekvens
härmed böra benämnas mariningenjörer, linje A. Marinchefen avstyrker
förslaget att ersätta de nuvarande underofficerarna med mästare
och flaggmästare. Marinchefen räknar med att befälspersonalen inom
marinens tekniska tjänst liksom för närvarande skall hänföras till tre
kategorier, nämligen mariningenjörer, underofficerare och underbefäl. De
nya mariningenjörerna bör rekryteras bland den fast anställda personalen
inom marinen samt, när särskilda skäl därtill föreligger, bland personer,
som avlagt examen vid tekniskt läroverk eller sjöbefälsskola. Vidareutbildningen
bör bedrivas inom marinen och förläggas till sjökrigsskolan.
Utbildningen bör ske i huvudsak enligt de riktlinjer som utredningsmannen
angivit. Avlagd examen vid sjökrigsskolans linje för mariningenjörer
bör berättiga till anställning vid mariningenjörkåren som marinundermgenjör
i lönegrad Ce 16 med fänriks tjänsteklass. Efter två år i denna
anställningsform bör befordran ske till mariningenjör av 2. graden i lönegrad
Ca 19/23 eller, om ordinarie beställning icke finnes disponibel, lönegrad
Ce 19/23. Mariningenjör av 2. graden tillägges löjtnants tjänsteklass.
Uppflyttning från 19 till 23 lönegraden bör ske enligt de grunder
som för närvarande gäller för löjtnant. Slutgraden för här ifrågavarande
mariningenjörer bör vara mariningenjör av 1. graden i lönegrad Ca 27 med
kaptens tjänsteklass. Mariningenjör, linje B, bör ha möjlighet att under
sin tjänst inom marinen komplettera till kompetens motsvarande civilingenjörsexamen
och övergå till mariningenjör, linje A. Efter förhandlingar
med berörda personalorganisationer föreslår marinchefen, att
mariningenjör, linje B, pensioneras vid 55 års ålder. Marinchefen
har beräknat behovet av mariningenjörer, linje B, med utgångspunkt i
krigsorganisationen i fråga om flottan och fredsorganisationen beträffande
kustartilleriet. Enligt marinchefens förslag bör befattningar
för fartygsingenjörer på jagare och ubåtar, tjänstegrenschefer för de
skeppstekniska tjänstegrenarna på kryssare och jagare, maskinvaktschefer
på kryssare av typ Tre Kronor samt vissa befattningar inom vapentjänstgrenarna
ombord och i land besättas med mariningenjörer, linje B.
De av marinchefen föreslagna befattningarna för mariningenjörer, linje B,
ersätter i huvudsak nu befintliga befattningar för mariningenjörer och
underofficerare. För att bereda mariningenjörer, linje A, tillfälle att inhämta
erforderliga praktiska kunskaper bör de kunna placeras i befattningar
avsedda för mariningenjörer, linje B. De mariningenjörer, linje B,
som i fredstid icke erfordras för tjänst ombord på flottans fartyg avses
placeras i marinförvaltningen och vid övriga organ i land. Under krigsförhållanden
skall ifrågavarande landbefattningar uppehållas av värnpliktiga
ingenjörer och mariningenjörer i reserven. Härigenom anses behovet

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

av civila tekniker kunna begränsas. Marinchefen föreslår att 179 beställningar
för mariningenjörer, linje B, tillkommer samt att 188 beställningar
och tjänster för mariningenjörer, underofficerare och civila tekniker utgår.
Vad marinchefen i övrigt anfört rörande behovet av mariningenjörer,
linje B, är i huvudsak av sådan natur att en redogörelse härför icke kan
lämnas i förevarande sammanhang. Handlingarna i ärendet kommer att
överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Av bilagorna 1—4 framgår nuvarande organisation och den av marinchefen
föreslagna organisationen i fråga om ledningen av den tekniska
tjänsten ombord på vissa av flottans fartyg.

Enligt marinchefens förslag skall den nya kadern av mariningenjörer
övergångsvis rekryteras bland nuvarande underofficerare. Underofficerare
med en levnadsålder, som ligger mellan 40 och 53 år, bör kunna överföras
utan ytterligare utbildning men efter prövning, som avser att kontrollera
att deras färdigheter är tillfyllest för anställning i mariningenjörkåren.
Underofficerare i åldersläget 35—40 år bör efter inträdesprov genomgå en
orienterande utbildning som avslutas med examen. Den som godkänts i
nämnda examen skall kunna anställas som mariningenjör, linje B. Lnderofficer,
som är yngre än 35 år, bör genomgå grundlig utbildning med examen
innan han kan komma i fråga för anställning såsom mariningenjör.

Genom de minskningar av antalet beställningar för underofficerare tillhörande
maskin- och hantverksavdelningarna vid flottan, som följer av
den nya organisationen, kommer befordringsmöjligheterna för underofficerarna
tillhörande nämnda yrkesavdelningar att förändras. Således kommer
möjligheterna för maskinunderofficerare att nå förvaltarbeställning
att minska med i runt tal 50 procent. Å andra sidan kommer möjligheterna
för vissa hantverksunderofficerare att befordras till förvaltare att öka
med i runt tal 15 procent. Det framhålles att maskinunderofficerarnas befordringsmöjligheter
trots den beräknade försämringen kommer att vara
bättre än vad för närvarande gäller för underofficerarna tillhörande däcksavdelningen.

Förmåner till fast anställd personal vid utbildning till mariningenjör

Under de senaste tio åren har ett mindre antal underbefäl och underofficerare
påbörjat vidareutbildning till mariningenjör. Utbildningen har omfattat
studier vid försvarets läroverk, där studentexamen avlagts, samt vid
tekniska högskolan i Stockholm i och för avläggande av civilingenjörsexamen.
Eleverna har antagits till aspiranter och kadetter enligt de bestämmelser
som gäller för Övriga blivande mariningenjörer. Under sommaruppehållen
vid nämnda utbildningsanstalter har eleverna genomgått
särskild utbildning inom marinen. Sistnämnda utbildning har till större
delen varit gemensam för samtliga mariningenjörskadetter. Tidigare har
de underbefäl och underofficerare, vilka påbörjat har avsedd utbildning

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

till mariningenjör, medgivits att uppbära oavkortad lön i innehavande beställning
under hela utbildningstiden. De bär därigenom kommit i åtnjutande
av samma förmån i berörda avseende som enligt Kungl. Maj:ts
brev den 29 juni 1945 utgår till underofficer eller underbefäl som genomgår
officers- eller reservofficersutbildning. Frågan om löneförmåner m. m.
till fast anställd personal, som genomgår utbildning till mariningenjör, har
närmare prövats av försvarets skolutredning, som den 25 augusti 1951
avgivit förslag i ämnet. I avvaktan på resultatet av den omprövning av
frågan som aktualiserats genom skolutredningens förslag har fast anställd,
som antagits för utbildning till mariningenjör, medgivits att uppbära
oavkortad lön i innehavande beställning under första årskursen vid
teknisk högskola. Skolutredningens förslag jämte däröver avgivna yttranden
redovisas å s. 36 och 37 i statsrådsprotokollet.

Sedermera har inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria
rörande ifrågavarande spörsmål. Däri har framlagts förslag av följande
innebörd. Underofficer eller underbefäl, som antages för här avsedd mariningenjörsutbildning,
bör medgivas att uppbära oavkortad lön i innehavande
beställning under första studieåret vid teknisk högskola. Under den återstående
studietiden bör vederbörande erhålla tjänstledighet med C-avdrag
å lönen, dock endast under tidsperioder, då undervisningen vid den
tekniska högskolan pågår (läsåret). För att kompensera inkomstbortfallet
bör vederbörande från och med det andra studieåret kunna erhålla lån för
att bestrida levnadsomkostnader m. m. Lånen, som bör vara räntefria, bör
utgå efter behovsprövning och bestämmas till ett högsta belopp av 6 000
kronor för underofficer och 5 000 kronor för underbefäl. Lånen bör, på sätt
statens lönenämnd föreslagit, återbetalas genom tjänstgöring som mariningenjör
under viss tid efter det att utbildningen avslutats. För varje lån
bör fastställas en amorteringsplan, av vilken bör framgå hur stort belopp
som skall avskrivas för varje fullgjort tjänstår eller del därav. Vederbörande
bör äga rätt att, om han före amorteringstidens utgång vilt lämna
anställningen, återbetala resterande skuldbelopp. Med hänsyn till att lånen
skall återbetalas genom tjänstgöring anses det lämpligast att de finansieras
av medel som disponeras av försvarets myndigheter. Härvid anses det ligga
närmast till hands att lånen utgår från värnpliktslånefonden. Nu gällande
bestämmelser angående lån från värnpliktslånefonden (SFS 1945:494)
torde emellertid icke kunna tillämpas i förevarande sammanhang. Låneverksamheten
har bedömts bli av relativt ringa omfattning. Om värnpliktslånefonden
kommer till användning bör lånen beviljas och administreras
av försvarets socialbyrå i samråd med försvarets civilförvaltning. — Terminsavgifterna
vid de tekniska högskolorna är i enlighet med beslut av
1953 och 1954 års riksdagar föremål för en successiv avveckling. För närvarande
erlägges terminsavgifter endast av studerande i de båda lägre årskurserna.
I statsverkspropositionen för innevarande år (bil. 10, s. 312) för -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

ordas att terminsavgifterna från och med nästa budgetår avskaffas för
ordinarie studerande i andra årskursen. Under förhandenvarande omständigheter
anses icke några särskilda anordningar beträffande de militära
elevernas terminsavgifter böra vidtagas. — Särskild ersättning för utgifter
för anskaffande av studie- och arbetsmateriel anses icke böra utgå.

över departementspromemorian har yttranden avgivits av försvarets
civilförvaltning, försvarets socialbyrå, statskontoret, riksräkenskapsverket
och försvarsväsendets underbefälsförbund. Remissmyndigheterna har i
princip tillstyrkt förslaget. Riksräkenskapsverket har yttrat sig allenast beträffande
frågan om de föreslagna studielånens finansiering. Redogörelse
för yttrandena lämnas å s. 38 i statsrådsprotokollet.

Departementschefen

Enligt nuvarande organisation utgöres marinens tekniska personal av
högskoleutbildade mariningenjörer, av underofficerare, underbefäl och
meniga tillhörande maskin- och hantverksavdelningarna, av officerare
med teknisk utbildning samt av civila tekniker av skilda slag. Erfarenheterna
från det senaste världskriget har visat att vissa olägenheter vidlåder
ifrågavarande personalorganisation. Betydande vakanser har under
en följd av år förefunnits inom marinens tekniska personalkårer. Bristerna
inom förevar ande tjänsteområde föranledde dåvarande departementschefen
att föranstalta om en sakkunnigutredning rörande maskinbefälsorganisationen
inom marinen. På grundval av de förslag som ifrågavarande
sakkunniga — marinens underofficerssakkunniga — avgav genomfördes
1951 betydande förbättringar i befordrings- och lönehänseende för flottans
tekniska underofficerare. Sedermera bär även kustartilleriets motsvarande
underofficerare och mariningenjörkårens personal erhållit bättre anställningsvillkor.
Nämnda åtgärder synes emellertid icke vara tillräckliga för
att häva bristen på maskinbefäl. Marinledningen har anmält, att personalbristen
och det förhållandet att vissa maskinbefälsgrupper icke äger de
kvalifikationer som numera erfordras med hänsyn till den tekniska utvecklingen
har till följd att organisationen icke fungerar tillfredsställande.
Sedan dåvarande marinchefen under hand till departementschefen framfört
vissa nya synpunkter på förevarande fråga föreslog departementschefen
att en förnyad utredning av hela spörsmålet borde verkställas. Ifrågavarande
utredning, som verkställts av särskilt tillkallad utredningsman och
sedermera kompletterats av marinchefen, är numera slutförd och remissbeliandlad
i vanlig ordning.

Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak följande. Mariningenjörkåren
bör utökas med ingenjörer, som har avlagt examen vid tekniskt
läroverk eller genomgått motsvarande utbildning samt därutöver besitter
de för ledningen av den tekniska tjänsten inom marinen särskilda kunskaperna.
Den nya kategorien mariningenjörer bör rekryteras bland stam -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

personalen samt bland värnpliktiga med nyssnämnd examen eller motsvarande
kunskaper. Utbildningstiden beräknas till tolv år för stampersonalen
— underbefälsutbildningen inräknad — och fem år för ifrågavarande
värnpliktiga. Underofficerarna tillhörande maskin- och hantverksavdelningarna
bär ersättas med en mästarkår. De nya mariningenjörerna
bör avses för befattningar, som enligt nu gällande grunder bestrides
av mariningenjörer eller tekniska underofficerare. Ifrågavarande kategorier
kan härigenom minskas.

Med hänsyn till pågående utredningar rörande befälsordningen är departementschefen
icke beredd att nu tillstyrka åtgärder, som ändrar befälsstrukturen.
Departementschefen räknar därför med att nuvarande personalkårer
tills vidare skall bestå och kan således icke biträda förslaget
att ersätta vissa underofficerare med en mästarkår. Förslaget rörande utbyggnaden
av mariningenjörkåren påverkar icke befälsordningen. Det
framlagda utredningsmaterialet visar, att vissa förbättringar i fråga om
den tekniska tjänsten inom marinen bör kunna uppnås om förslaget beträffande
mariningenjörkåren genomföres. Departementschefen tillstyrker därför
att mariningenjörkåren utbygges i princip enligt det avgivna förslaget.
Departementschefen har emellertid i vissa speciella frågor en annan uppfattning
än utredningsmannen och anför därom följande.

Departementschefen kan icke biträda de framlagda förslagen rörande
benämning av de nya ingenjörerna. Enligt departementschefens mening
bör sådan ingenjör oberoende av löneställning benämnas mariningenjör..
De nya mariningenjörerna bör i första hand avses för befattningar inom
ledningen av den tekniska tjänsten ombord på flottans fartyg. Departementschefen
räknar med att nyexaminerad mariningenjör av här avsett
slag anställes i 16 lönegraden och tillägges fänriks tjänsteklass. Den som
efter två års anställning i nämnda lönegrad förklaras lämplig för fortsatt
anställning som mariningenjör uppflyttas till 19 lönegraden och tillägges
löjtnants tjänsteklass. Efter sex tjänstår i 19 lönegraden uppflyttas vederbörande
till 23 lönegraden. Härigenom nås överensstämmelse med nu gällande
ordning beträffande löjtnanter. Departementschefen räknar slutligen
med att beställningar för här avsedda mariningenjörer inrättas i 25
och 27 lönegraderna. Befordran till sistnämnda lönegrader bör ske i mån
av tillgång på beställning. Vid uppflyttning till 27 lönegraden tillägges
mariningenjören kaptens tjänsteklass.

Vid bedömandet av de nya mariningenjörernas löneförhållanden har
departementschefen utgått från att ledningen av den tekniska tjänsten på
vissa av flottans fartyg i princip utformas enligt följande. På kryssare av
typ Tre Kronor bör maskin-, elektro- och skyddstjänsterna lyda under en
far tygsingenjör, som är marindirektör av 2. graden. Närmast ansvariga för
nämnda tjänsteområden bör vara tre mariningenjörer, nämligen maskin-,
elektro- och skyddsingenjörerna, samtliga tillhörande 27 lönegraden.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Maskiningenjören bör till sitt förfogande ha två mariningenjörer i högst
23 lönegraden såsom vaktbefälhavare i maskinrum. Elektro- och skyddsingenjörerna
bör närmast biträdas av mariningenjörer i högst 23 lönegraden.
För teletjänsten räknar departementschefen med en mariningenjör i
27 lönegraden samt en biträdande mariningenjör i högst 23 lönegraden.
Artilleriofficeren på ifrågavarande kryssare bör biträdas av en eldledningsingenjör
och en artilleriingenjör, båda mariningenjörer i 25 lönegraden.
På jagare av typ Halland bör far tygsingenjören vara högskoleutbildad
mariningenjör av 1. graden. Under honom bör lyda en maskiningenjör,
en elektroingenjör och en skyddsingenjör, vilka bör vara mariningenjörer
i 25 lönegraden. För artilleritjänsten på ifrågavarande jagare räknar departementschefen
med, förutom artilleriofficeren, en artilleriingenjör och
en eldledningsingenjör, båda mariningenjörer i högst 23 lönegraden. Till
förbindelseofficerens förfogande bör ställas en teleingenjör som är mariningenjör
i högst 23 lönegraden. För den tekniska tjänsten på jagare av
typ Öland räknar departementschefen med enbart mariningenjörer av den
nya typen. På ett sådant fartyg bör således finnas en mariningenjör i 27
lönegraden som fartygsingenjör samt en maskiningenjör, en elektroingenjör
och en skyddsingenjör, samtliga mariningenjörer i högst 23 lönegraden.
Vad slutligen beträffar jagare av typ Visby räknar departementschefen
med två ingenjörer av den nya typen, nämligen en mariningenjör i 25 lönegraden
(fartygsingenjör) och en mariningenjör i högst 23 lönegraden
(elektroingenjör). — Departementschefen vill betona, att den nu gjorda
värderingen av befattningar allenast utgör en beräkningsgrund. Av olika
skäl kan i det föregående upptagen befattning komma att bestridas av
mariningenjör i annan löneställning än här angivits.

Marinchefen har med anledning av de svårigheter som råder att placera
äldre befattningshavare närmare prövat frågan om de nya mariningenjörernas
pensionsålder. Efter diskussioner med berörda personalorganisationer
har marinchefen föreslagit att ifrågavarande personal pensioneras
vid 55 års ålder. Vid sin bedömning av förevarande fråga beaktar departementschefen
dels att flertalet av de befattningshavare, som för närvarande
bestrider de tjänsteuppglfter som skall tilldelas de nya ingenjörerna pensioneras
vid 60 års ålder, dels ock att möjligheter torde föreligga att placera
äldre mariningenjörer på befattningar inom marinförvaltningen och
vid övriga landorgan. Departementschefen förordar därför att de nya
mariningenjörerna i likhet med nuvarande mariningenjörer pensioneras
vid 60 års ålder.

I likhet med utredningsmannen och chefen för marinen räknar departementschefen
med att den nya ingenjörkadern bygges upp i första hand med
utnyttjande av nu befintliga underofficerare. Underofficer tillhörande teknisk
avdelning, som efter prövning beräknas kunna inhämta den merutbild3—879
55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. G saml. Nr 128—130

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

ning som erfordras för anställning såsom mariningenjör av här avsett slag,
bör uttagas för sådan utbildning. Utbildningen bör differentieras med hänsyn
till de skillnader i kompetensläge som är en följd av, bland annat, inhämtade
kunskaper under praktisk tjänstgöring. Före anställning som
mariningenjör skall vederbörande styrka att han äger för befattningen erforderlig
kompetens. Departementschefen kan således icke biträda marinchefens
förslag om överföring av vissa underofficerare från nuvarande anställning
till mariningenjörsanställning. För att inhämta erfarenheter till
ledning för organisationen m. m. av ifrågavarande vidareutbildning har
Kungl. Maj:t genom beslut den 5 november 1954 medgivit att högst tio
underofficerare vid flottan efter frivilligt åtagande får uttagas för försöksvis
ytterligare utbildning och meddelat vissa närmare bestämmelser för
ifrågavarande verksamhet. Enligt vad departementschefen under hand inhämtat
har tio underofficerare numera uttagits och utbildningen har påbörjats.
Det torde få ankomma pa Kungl. Maj it att med ledning av erfarenheterna
från nyssnämnda försök närmare utforma för ändamålet erforderlig
utbildningsorganisation.

Sedan den nya organisationen genomförts torde rekrytering och utbildning
av ifrågavarande mariningenjörer böra ske i huvudsaklig överensstämmelse
med marinchefens förslag. Detta innebär, att huvuddelen av
ifrågavarande mariningenjörer kommer att rekryteras bland den fast anställda
personalen. Om sa befinnes nödvändigt och lämpligt bör rekrytering
få äga rum bland personer som avlagt examen vid tekniskt läroverk
eller sjöbefälsskola. Utbildningen torde böra bedrivas i marinens regi och
förläggas till sjökrigsskolan.

Med hänsyn till att den nya ingenjörkadern i första hand skall byggas
upp med utnyttjande av nu befintliga beställningshavare torde endast i
undantagsfall fråga uppkomma att inrätta beställningar utöver det antal
som nu finnes. Principen bör vara den att beställningar för mariningenjörer
inrättas i utbyte mot nu befintliga beställningar. Genom att vissa
befattningar sammanslås med andra bör den nya organisationen kunna
genomföras utan kostnadsökningar. Man bör räkna med att en del av de
underofficerare som anställes såsom mariningenjörer innehar ordinarie
beställningar i 19, 21 eller 23 lönegraden. Ifrågavarande underofficerare
bör inplaceras i den nya mariningenjörkadern enligt särskilda grunder,
som det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa. Under nästa
budgetår uppkommer intet behov av beställningar för mariningenjörer av
den nya typen.

Beträffande frågan om förmåner till fast anställd personal under utbildning
till mariningenjör bör enligt departementschefen underofficer eller
underbefäl, som antages för ifrågavarande utbildning, medgivas rätt att
uppbära oavkortad lön i innehavande beställning under första studieåret.
Under återstoden av utbildningstiden bör han beviljas tjänstledighet med

Statsutskottets utlåtande nr 128 ur 1955

C-avdrag å lönen, dock endast för tid då undervisningen pågår. Från och
med det andra studieåret bör möjligheter förefinnas att erhålla studielån
på sätt i förenämnda promemoria angivits. Med hänsyn till lånens syfte
anser departementschefen det rimligt, att underofficer kan erhålla högre
lånebelopp än underbefäl. Departementschefen förordar att lånebeloppen
för nämnda kategorier bestämmes till högst 6 000 kronor respektive högst
5 000 kronor. Lånen bör utgå efter behovsprövning och avskrivas i enlighet
med vad som angivits i promemorian. Särskild ersättning för terminsavgifter
och studiemateriel bör icke utgå. Riksräkenskapsverket anser, att
medel för här avsedda lån bör anvisas under ett särskilt anslag. Då låneverksamheten
kan väntas få ganska ringa omfattning, anser departementschefen
att värnpliktslånefonden tills vidare bör tagas i anspråk för ändamålet.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga
bestämmelser rörande amortering, lånens förvaltning in. in.

Utskottet

Utskottet vill erinra om att genom beslut av 1951 års riksdag genomfördes
vissa förbättringar i bafordrings- och lönehänseenden för flottans
tekniska underofficerare. Även kustartilleriets motsvarande underofficerare
och mariningenjörkårens personal ha under senare år erhållit förbättrade
anställningsvillkor. Den i ämnet verkställda utredningen ger emellertid vid
handen, att dessa åtgärder icke varit tillräckliga för att häva bristen på
kvalificerat maskinbefäl.

Departementschefen bär på grundval av verkställd utredning, som överarbetats
av marinchefen, framlagt förslag i syfte att åstadkomma en förbättring
i fråga om den tekniska tjänsten vid marinen. Förslaget innebär,
att mariningenjörkåren skall utbyggas med en helt ny mellangrupp av
ingenjörspersonal med högre teoretisk-teknisk utbildning än den som i
nuläget meddelas underofficerare vid marinen.

Med hänsyn till rådande förhållanden synes det utskottet angeläget, att
åtgärder snarast vidtagas för att avhjälpa den förekommande bristen på
kvalificerad teknisk personal. Vid sin granskning av ifrågavarande förslag
har utskottet funnit detsamma innebära en betydelsefull cffeklivitetsförstärkning
av den tekniska tjänsten. Utskottet vill därför tillstyrka, att föreslagen
utbyggnad av mariningenjörkåren kommer till stånd.

Det har i föreliggande motioner gjorts gällande, att ett bifall till förslaget
skulle föregripa pågående utredning av frågan om ny befälsordning
ävensom andra överväganden rörande försvaret. Utskottet vill häremot
framhålla, att den av departementschefen föreslagna utbyggnaden icke i
princip påverkar det nuvarande befälssystemet. Det är alltså här icke fråga
om någon förändring av befälsstrukturen inom de tekniska yrkesgrenarna
vid flottan, vars personal liksom hittills skall hänföras till de tre kategori -

36 Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

erna mariningenjörs-, underofficers- och underbefälskategorierna. Utskottet
kan alltså icke biträda yrkandet i de förberörda motionerna.

Utskottet vill tillstyrka, att de nya ingenjörerna benämnas mariningenjörer
och att de i första band avses för befattningar inom ledningen av den
tekniska tjänsten ombord på flottans fartyg. Vad departementschefen anfört
i fråga om de nya mariningenjörernas löneställning finner utskottet
sig böra godtaga. Detsamma gäller pensionsåldern.

Utskottet finner skäl tala för att den nya ingenjörkadern i första band
rekryteras ur den nuvarande underofficerskåren och ansluter sig till vad
departementschefen härutinnan förordat.

Beträffande rekrytering och utbildning av ifrågavarande mariningenjörer,
sedan organisationen genomförts, tillstyrkes förslaget jämväl i denna
del. Frågan om förmåner till fast anställd personal under utbildning till
mariningenjör synes lämpligen böra lösas i enlighet med departementschefens
förslag. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga
bestämmelser i angivna avseenden.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna 1:425 och 11:541, godkänna vad
departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 4 mars 1955 föreslagit beträffande utbyggnad
av mariningenjörkåren in. in.

5:o) Flottans underbefälsorganisation. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen
besluta (punkt 4, s. 43—48), att flottans personalorganisation med
avseende på underbefäl och meniga skall utformas i enlighet med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4
mars 1955 föreslagit.

Marinchefens förslag

De år 1953 beslutade ändringarna av underbefäisorganisationen och den
ökade fredsutbildningstiden för värnpliktiga har föranlett marinchefen att
verkställa översyn av flottans freds- och krigsbesättningslistor. Marinchefen
har därvid eftersträvat att ersätta stamunderbefäl med värnpliktigt
underbefäl. För att åstadkomma ett bättre utnyttjande av avgångna furirer
och förtidsavgångna högbåtsmän har marinchefen undersökt möjligheterna
att tillföra reservorganisationen ifrågavarande underbefäl. Marinchefen har
slutligen prövat frågan att slopa anställning enligt kontrakt och att i samband
därmed utbyta den för vissa av flottans korpraler och meniga tilllämpade
anställningsformen med biandlön mot anställning enligt kontantlöneprincipen.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Sedan den särskilda staten för övertaliga underofficerare vid flottan avvecklats
kommer, enligt marinchefens beräkningar, flottans underbefälsorganisation
enligt nu gällande principer att bestå av bland annat 820
högbåtsmän och 1 52G furirer. Genom att i större utsträckning än vad för
närvarande är fallet täcka underbefälsbehovet med värnpliktigt underbefäl
har marinchefen funnit det möjligt att minska sammanlagda antalet högbåtsmän
och furirer på aktiv stat till sammanlagt 1 650 beställningar. Av
sistnämnda antal bör 1 000 avses för högbåtsmän och 650 för furirer. Härigenom
erhålles lämpliga befordringsförhållanden och varje menig kan nå
pensionsberättigande beställning. Dessa åtgärder förväntas vidare medföra
att underbefälsyrket ej längre kommer att betraktas som ett genomgångsvrke.
Det ökade behovet av värnpliktigt underbefäl erfordrar en ökning av
flottans årliga värnpliktskontingent med 300 man.

För att tillgodose krigsorganisationens behov av underbefäl föreslår
marinchefen att furir på aktiv stat, som avgår ur tjänst efter minst tre
års väl vitsordad tjänstetid som furir, skall kunna reservanställas som högbåtsman.
Vidare föreslås att högbåtsman som avgår ur tjänst före uppnådd
pensionsålder skall tillföras reservorganisationen. Pensionsavgången högbåtsman
tillhör reserven visst antal år enligt nu gällande grunder. Marinchefen
föreslår att reservanställd och förtidsavgången högbåtsman kvarstår
i reserven till och med det kalenderår varunder han fyller 38 år samt
att vederbörande fullgör eu repetitionsövning om 60 dagar för varje hel
lemårsperiod. Det har beräknats att reservkadern av högbåtsmän kommer
att utökas med 50 man årligen i anledning av marinchefens i det föregående
omnämnda förslag. Fullt utbyggd beräknas reservorganisationen
omfatta 700 reservanställda och förtidsavgångna högbåtsmän. Från och
med det kalenderår, då f. d. reservhögbåtsman fyller 56 år, bör han, därest
han fullgjort fastställt antal repetitionsövningar, åtnjuta reservpension
med belopp, som beräknas enligt de grunder som tillämpas för bestämmande
av reservpension för officerare och underofficerare. Reservpension
till högbåtsman bör kunna utbetalas med kapitaliserat belopp. Under tid
då högbåtsman som här avses tillhör reserven bör han åtnjuta ekiperingshjälp.

Marinchefen anför att det från personalhåll vid flera tillfällen uttalats
att den nuvarande anställningsformen för korpraler och meniga — kontrakt
för viss tid och biandlön — icke är tillfredsställande ur de anställdas
synpunkt. Då det ur tjänstens synpunkt icke innebär några nackdelar att
slopa biandlönesystemet vill marinchefen för sin del icke motsätta sig att
befälselever, stam, erhåller kontantlön och inplaceras i lönegrader å löneplan
1 som närmast motsvarar Mha 2 respektive Mhal. Vid de diskussioner
i förevarande fråga som ägt rum med försvarsväsendets underbefälsförbund
har förbundet föreslagit inplacering i lönegrad 6. Därest biandlönen
ersättes med kontantlön bör, enligt marinchefens förslag, anställ -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

ningsformen med kontrakt slopas och vederbörande anställas genom antagningsbevis
med tre månaders ömsesidig uppsägningsrätt.

I förhållande till nuvarande personalorganisation inom förevarande område
innebär marinchefens förslag en kostnadsminskning av i runt tal
7,5 miljoner kronor. Härvid har förutsatts att personalkadrarna är fyllda.

Med utgångspunkt i den föreslagna organisationen föreslår marinchefen
för nästa budgetår en utökning av antalet beställningar för högbåtsmän
med 19 till 670 samt en minskning av antalet beställningar för furirer i
Me 11 eller Me 10 med 876 till 650, för korpraler med 230 till 400 och för
meniga med 869 till 400. Antalet beställningar för furirsaspiranter i Mf 7/8
föreslås till 300.

Departementschefen

Underbefälsorganisationen vid flottan prövades av 1953 års riksdag.
Vid anmälan av propositionen i ämnet framhöll departementschefen önskvärdheten
av att flottans underbefälsorganisation utformades efter de riktlinjer
som legat till grund för utformningen av motsvarande organisation
vid armén, d. v.s. kontraktsanställningen borde avskaffas och underbefälet
rekryteras bland de värnpliktiga. Med hänsyn till vad marinchefen anfört
i frågan ville departementschefen emellertid icke motsätta sig att underbefälsrekryteringen
vid flottan tills vidare skedde såväl värnpliktsvägen
som enligt kontraktssystemet. Departementschefen förutsatte emellertid att
frågan om flottans underbefälsorganisation upptogs till förnyad prövning
sedan ytterligare erfarenhet vunnits rörande de olika rekryteringssystemen.

Marinchefens nu avgivna förslag innebär att nuvarande system i princip
bibehålies. Kontraktsanställningen föreslås dock bli slopad. Den anställde
bör erhålla antagningsbevis, vari tre månaders uppsägningstid föreskrives.
Biandlön bör ersättas med kontantlön. Slutligen föreslås att statsammansättningen
för flottans underbefäl och meniga ändras samt att en ny reservkader
av högbåtsmän inrättas.

Departementschefen kan icke tillstyrka marinchefens förslag beträffande
anställnings- och avlöningsvillkor för ynglingar som önskar genomgå
utbildning vid flottan för att kunna antagas som furirsaspiranter.
Departementschefen föreslår, att ifrågavarande be.fälselever anställes
medelst kontrakt för så lång tid som enligt nu gällande grunder normalt
erfordras för att nå kompetens för befordran till korpral, d. v. s. 15 månader.
Under kontraktstiden bör eleven uppbära lön enligt lönegrad Mha 1.
Vid kontraktstidens utgång bör elev, som med godkännande vitsord genomgått
föreskriven utbildning, anställas som furirsaspirant i lönegrad Mf 7/8.

För sin del har departementschefen intet att invända mot all antalet
underbefäl och meniga på aktiv stat begränsas samt att värnpliktiga placeras
i befattningar som för närvarande avses för personal på aktiv stat.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa den mindre utökning av

Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1955

flottans värnpliktskontingent som erfordras för att genomföra nyssnämnda
förändring. Enligt departementschefens uppfattning torde den aktiva
kadern av högbåtsmän och ifurlrer kunna bestämmas till sammanlagt 1 600
man. Av detta antal bör 900 vara högbåtsman i lönegrad Ma 14 och 700
furirer i lönegrad Me 11 eller Me 10. Enligt personalförteckningen för innevarande
budgetår finnes 651 beställningar för högbåtsmän och 161 beställningar
för övertaliga underofficerare. Under förutsättning att ifrågavarande
beställningar vid ledigblivande utbytes mot beställningar för högbåtsmän
erfordras (900 — 651 — 161 =) 88 beställningar för högbåtsmän för att
behovet enligt det nyss anförda skall vara täckt. Departementschefen föreslår
att ifrågavarande 88 beställningar för högbåtsmän i Ma 14 nu inrättas.
För närvarande finnes 1 526 beställningar för furirer i Me 11 eller Me 10.
Departementschefen föreslår att ifrågavarande antal minskas med (1 526 —
700 =) 826 beställningar. För furirsaspiranter räknar departementschefen
med 700 beställningar i Mf 7 (8) och för meniga 400 beställningar i Mha 1.
Förslaget innebär att 630 beställningar för korpraler i Mha 2 och 869 beställningar
för meniga i Mha 1 kan utgå.

Departementschefen är icke nu beredd att taga ställning till det a\ marinchefen
framlagda förslaget rörande utökning av reservkadern av högbåtsmän.

Utskottet

Enligt beslut av 1953 års riksdag ändrades i vissa avseenden flottans
underbefälsorganisation. Beslutet innebar, att underbefälet vid flottan numera
skall rekryteras dels bland kontraktsanställd personal och dels bland
värnpliktiga, som uttagits för underbefälsutbildning. Kontraktstiden utgör
2 år för stamanställda befälselever, tillhörande däcks- och ekonomiavdelningarna,
och 2 år 3 månader för motsvarande elever, tillhörande maskinoch
hantverksavdelningarna.

I sitt av nämnda års riksdag godkända utlåtande nr 136 framhöll utskottet,
att det enligt utskottets mening hade varit önskvärt, om kontraktsanställningen,
som finge anses vara både otidsenlig och svårrekryterad, hade
kunnat avvecklas och organisationen alltså kunnat anpassas efter det vid
armén tillämpade systemet, som helt byggde på värnpliktslinjen.

Det av departementschefen nu framlagda förslaget får anses utgöra ett
led i riktning mot ett sålunda åsyftat rekryteringssystem. Utskottet vill
därför tillstyrka, att de stamanställda befälselevcrna bibehållas vid kontrakt
och biandlön allenast för tid, som enligt nu gällande grunder normalt
erfordras för att nå kompetens för befordran till korpral, d. v. s. 15 månader,
samt att de, som med godkännande vitsord genomgått föreskriven
utbildning, därefter som furirsaspiranter placeras i lönegrad Mf 7/8.

Vad departementschefen föreslagit beträffande underbefälskaderns storlek
och sammansättning har icke givit utskottet anledning till erinran. Det

40 Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa den mindre utökning av
flottans varnpliktskontingent, som erfordras för att placera värnpliktiga
i befattningar, som för närvarande avses för personal på aktiv stat.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta, att flottans personalorganisation
med avseende på underbefäl och meniga skall utformas i
enlighet med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över för svar särenden för den 4 mars 1955 föreslagit.

6:o) Flygvapnets underbefälsorganisation m. m. Kungl. Maj:t har (föreslagit
riksdagen besluta (punkt o, s. 49—56), att flygvapnets personalorganisation,
i vad den avser underbefäl m. fl., skall utformas i enlighet
med \ad departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 4 mars 1955 föreslagit.

Fältflygare

Chefens för flygvapnet förslag

Flygvapenchefen föreslår att fältflygarna erhåller aspirantanställning
i lönegrad Mf 7/8 efter genomgången grundläggande flygutbildning (GFU)
med godkännande betyg. Med hänsyn till att endast yngre personer kan
fullgöra sådan flygtjänst som åvilar fältflygare måste anställningen vara
av relativt kortvarig natur. Kontraktsystemet i dess nuvarande utformning
anses därför böra bibehållas.

Trupputbildare

Chefens för flygvapnet förslag

Tiden för furirsutbildningen föreslås bliva begränsad från tre år till två
år. Kontraktsanställningen bör slopas. Eleverna bör bibringas sådana kunskaper
och färdigheter under det första utbildningsåret att de vid detta
års utgång kan krigsplaceras. Härigenom kan årskullarna under utbildning
minskas från tre till två, varigenom kostnadsbesparingar uppnås. Efter ett
års utbildning bör eleven befordras till korpral och erhålla lön enligt lönegrad
Mf 7/8. Efter två års utbildning bör eleven befordras till fiurir. Chefens
för flygvapnet förslag beträffande beställningar avsedda för trupputbildare
innebär att 29 beställningar i Mf 7/8 för korpraler skall tillkomma samt att
30 beställningar i Mha 2 för korpraler och 39 beställningar i Mha 1 för vicekorpraler
och meniga skall utgå.

Signalister

Chefens för flygvapnet förslag

Utvecklingen av den flygburna radio- och radarutrustningen har medfört
att utbildningen av mark- och flygsignalister bör åtskiljas. Den nu -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

varande utbildningen av marksignalister har i stor utsträckning förlorat
sitt värde för dem som senare blir flygsignalister. Detta förhållande kommer
att bli än mer framträdande efterhand som attack- och spaningsförbamden
tillföres ny flygmateriel.

Flygvapenchefen föreslår, att signalistutbilningen uppdelas på två linjer,
en för marksignalister (signalister) och en för dem som skall tjänstgöra
som andre män i attack-, nattjakt- och spaningsflygplan (preliminärt benämnda
flygnavigatörer).

Kontraktsanställningen bör slopas för den nya kategorien signalister
och utbildning, befordran m. m. ske enligt ett närmare angivet schema.

Den nya kategorien flygnavigatörer bör utgöras dels av korttidsanställd
personal motsvarande nuvarande fältflygare, dels av underofficerare
rekryterade från ifrågavarande korttidsanställda personal. Fältflygare, som
skiljes från den grundläggande flygutbildningen, bör kunna utbildas till
flygnavigatör.

Sjukvårdsunderbefäl

Chefen för flygvapnet föreslår att nuvarande 19 beställningar för sjukvårdsfurirer
i Me 11 eller Me 10 utbytes mot beställningar för överfurirer
i Ma 14.

Departementschefen

Som framgår av den lämnade redogörelsen behöver flygvapnets personalorganisation
i vad den avser underbefäl och meniga ändras på vissa punkter
för att motsvara de krav som numera föreligger. Åtgärder behöver vidare
vidtagas för att minska omsättningen inom ifrågavarande personalgrupper.
Departementschefen framlägger i det följande sina förslag till ändringar i
nämnda hänseenden. Förslagen grundar sig på chefens för flygvapnet framställning
och däröver avgivna yttranden.

Med hänsyn till att värnpliktiga icke utbildas i de yrkesgrenar varom nu
är fråga anser departementschefen, i likhet med chefen för flygvapnet, det
icke möjligt att rekrytera underbefälet bland de värnpliktiga. Rekryteringen
torde således liksom för närvarande få ske bland ynglingar som ansöker
om anställning vid flygvapnet. Vissa modifikationer i anställningsvillkoren
bör dock kunna genomföras. Departementschefen återkommer härtill i
det följande.

Beträffande kategorien fält flygare räknar departementschefen i
likhet med flygvapenchefen endast med den ändringen att fältflygare av

3. graden inplaceras i lönegrad Mf 7/8.

I fråga om kategorien trupp utbildare tillstyrker departementschefen
förslaget att minska tiden för furirsutbildningen från tre år
till två år. Enligt departementschefens mening bör yngling, som önskar
genomgå utbildning till trupputbildare, anställas medelst kontrakt för

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

så lång tid som erfordras för att genomgå korpralskola. Under kontraktstiden
skall eleven tillhöra lönegrad Mha 1. Volontär, som erhållit godkännande
betyg i den utbildning som bedrivits under kontraktstiden, befordras
till furirsaspirant (korpral) i lönegrad Mf 7/8 och får genomgå
furirskola. Därefter sker befordran till ifiurir. Furir, som fullgjort minst
tre års praktisk tjänstgöring som furir, må befordas till överfurir.

Med hänsyn till vad som anförts till stöd för förslaget att uppdela den nuvarande
kategorien signalister i två kategorier tillstyrker departementschefen
detsamma. Av de nya kategorierna bör en utgöras av signalister och
en av flygnavigatörer. För de nya signalisterna bör tillämpas samma
anställnings- och avlöningsvillkor, som departementschefen i det föregående
förordat beträffande trupputbildare. Flygnavigatörerna bör kontraktsanställas,
utbildas och befordras efter i huvudsak samma grunder som
tältflygare. Flygnavigatörerna bör erhålla civilanställningsutbildning i
likhet med fältflygare samt tjänstepreanier med belopp som oippgår till
80 % av vad som utgår till fältflygare. Departementschefen tillstyrker slutligen
att flygnavigatörerna skall fullgöra repetitionsövningar och tilldelas
preanier härför enligt samma grunder som nu tillämpas beträffande fältflygare.

Chefen för flygvapnet har föreslagit att en reservorganisation inrättas
för sågnalistunderbefäl. Departementschefen är icke beredd att nu taga
ställning till förslaget.

Flygvapenchefens förslag beträffande sju k vårdsunderbefälet vid
flygvapnet föranleder ingen åtgärd från departementschefens sida.

Beträffande personalstaterna förordas att på personalförteckningarna
för här avsedd personal uppföres följande beställningar från och med nästa
budgetår (inom parentes anges ökning eller minskning i förhållande till
nuvarande antal), nämligen beställningar för 120 (+ 40) förste fältflygare
och förste flygnavigatörer i Me 16, 130 (+ 26) överfurirer i Ma 14, 100
(+ 40) fältflygare av 1. graden och flygnavigatörer av 1. graden i Me 14,
575 (—-150) furirer, fältflygare av 2. graden och flygnavigatörer av 2. graden
i Me 11 eller Me 10, 124 (+ 124) furirsaspiranter, fältflygare av 3. graden
och flygnavigatörer av 3. graden i Mf 7/8, 70 (— 136) korpraler i Mha 2
samt 154 (—96) vicekorpraler och meniga i Mha 1. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att om så erfordras fördela ifrågavarande beställningar på
yrkesgrenar.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de närmare bestämmelser,
som kan erfordras för genomförande av vad departementschefen
sålunda föreslagit.

Utskottet

Departementschefen har under förevarande punkt framlagt förslag till
vissa ändringar av flygvapnets underbefälsorganisation.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Beträffande fältflygareleverna föreslås, att de efter genomgången grundläggande
flygutbildning i stället för nuvarande anställning med biandlön
beredes aspirantanställning i lönegrad Mf 7/8. Med hänsyn till att anställningen
som ifältflygare är av relativt kortvarig natur anses lämpligt, att
kontraktssystemet i dess nuvarande utformning bibehålies. Utskottet tillstyrker
detta förslag.

I fråga om trupputbildarna gäller för närvarande en furirsutbildningstid
av tre år. Enligt det nu föreliggande förslaget skall utbildningen koncentreras
så, att befordran till furir liksom vid armén kan äga rum redan
efter två år. Härigenom kunna årskullarna under utbildning minskas och
kostnadsbesparingar till iföljd härav uppnås. Utskottet har icke något att
erinra mot att denna ändring vidtages. I överensstämmelse med vad som
förordats i fråga om motsvarande personal vid marinen tillstyrker utskottet,
att trupputbildareleverna bibehållas vid kontrakt och biandlön allenast
för så lång tid, som erfordras för att genomgå korpralskola, och att de,
som med godkännande vitsord genomgått föreskriven utbildning, därefter
som furirsaspiranter placeras i lönegrad Mf 7/8.

Med hänsyn till den tekniska utvecklingen och de ändrade krav, som
uppstått beträffande användningen av signalistutbildad personal i flygtjänst,
vill utskottet tillstyrka, att yrkesgrenen signalister uppdelas på två
linjer, en för signalister, avsedda för marktjänst, och en för flygnavigatörer.
Utskottet har icke något att erinra mot för dessa båda kategorier
föreslagna anställnings- och avlöningsvillkor. Detta innebär, bland annat,
att flygnavigatörerna skola erhålla premier med belopp, som uppgå till
80 % av vad som utgår till fältflygare, och att de under repetitionsövning
tilldelas premier härför enligt samma grunder, som nu tillämpas beträffande
fältflygare.

Mot de av departementschefen förordade personalstaterna har utskottet
icke något att erinra.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta, att flygvapnets personalorganisation,
i vad den avser underbefäl in. fl., skall utformas i enlighet
med vad departementschefen i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 4 mars 1955 föreslagit.

7 ;o) Den militärpsykologiska verksamheten inom försvaret. Ivungl.
Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 6, s. 57—67) att dels medgiva inrättande,
enligt i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 mars
1955 angivna grunder, av ett psykologiskt institut för försvaret, benämnt
militärpsykologiska institutet, dels fastställa av departementschefen föiordad
personalförteckning för militärpsykologiska institutet, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1955/56, dels fastställa av departementschefen
förordad avlöningsstat för militärpsykologiska institutet, att

Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1955

tillämpas tills vidare från och med nämnda budgetår, dels till Militärpsykologiska
institutet: Avlöningar för samma budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 229 000 kronor, dels ock till Militärpsykologiska institutet: Omkostnader
för likaledes samma budgetår anvisa ett förslagsanslag av 95 000
kronor.

Försvarets personalbehandlingsutredning framlade med skrivelser den
3 oktober 1950 och den 24 november 1952 betänkande med förslag rörande
personalvårdens regionala och lokala organisation (SOU 1951: 2) respektive
betänkande rörande den militärpsykologiska verksamhetens uppgifter och
oiganisation (SOU 1952: 40). I sistnämnda betänkande framlades även förslag
till central organisation för försvarets personaltjänst.

Vid anmälan av proposition 1953: 110 (p. 3) lämnade departementschefen
en redogörelse för det år 1950 avgivna betänkandet samt föreslog
vissa förstärkningar av personalvårdsorganisationen.

Departementschefen upptager nu till behandling utredningens år 1952
avgivna betänkande i vad detsamma avser den militärpsykologiska verksamheten.

Nuvarande verksamhet och organisation in. in.

Militärpsykologisk verksamhet började organiseras i vårt land under
det senaste världskriget. Den bedrives nu främst i form av personalprövning,
som går ut på att genom olika prov in. m. söka fastställa värnpliktigas,
stampersonals in. tl. lämplighet för olika utbildningslinjer, yrkesgrenar
in. in. Verksamheten berör vidare bl. a. det pedagogiska området,
främst i form av rådgivning rörande utbildningsmetodiska frågor, samt det
socialpsykologiska området, där anpassningsproblem under militärtjänst
in. in. är föremål för bearbetning. Ledningen av den militärpsykologiska
verksamheten utövas främst av personalprövningsdetaljen inom centrala
värnpliktsbyrån. Vid sidan härav finnes för marinens del inrättat ett särskilt
organ för sådan verksamhet, marinstabens militärsociala detalj.
Denna sysslar med olika frågor rörande den marina personalens placering
inom olika yrkesgrenar, socialpsykologiskt inriktad forskning rörande
anpassnings- och ledarskapsproblem in. in.

Utredningens förslag

Utredningen har i sitt betänkande utförligt redogjort för arbetsuppgifterna
på militärpsykologiens huvudområden. I anslutning till denna redogörelse
har utredningen undersökt i vad män den militärpsykologiska
verksamheten bör ges större utrymme än som är möjligt med nuvarande
organisation. Utredningen påtalar vidare i sitt betänkande vissa brister i
den nuvarande centrala organisationen för den militärpsykologiska verksamheten.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Föi’ alt avhjälpa de konstaterade bristerna hos nuvarande organisation
iöreslår utredningen inrättande av ett för försvaret gemensamt organ,
benämnt försvarets psykologiska institut. I detta skall enligt förslaget de
nuvarande militärpsykologiska organen — centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj
och marinstabens militärsociala detalj — uppgå,
varjämte en viss förstärkning av resurserna i övrigt bör komma till stånd.

Institutet bör få en organisatoriskt fristående ställning men genom
chefen för försvarsstaben underställas överbefälhavaren. Institutet bör stå
under ledning av en vetenskapsman på det psykologiska området. Frågor
av större principiell betydelse eller eljest av större räckvidd bör dock
prövas av chefen för försvarsstaben, som i förekommande fall skall ha att
underrätta överbefälhavaren. Det skall åligga institutet att på anmodan
av överbefälhavaren, försvarsgrenschef eller försvarsstabschefen verkställa
undersökningar eller vidtaga åtgärder.

Institutet bör enligt utredningen äga att direkt samarbeta med försvarsgrenscheferna
och deras staber samt med andra centrala myndigheter och
institutioner inom och utom försvaret. Institutet bör i fackliga och metodiska
frågor ha viss direktiv- och inspektionsrätt gentemot lokala militära
myndigheter.

Utredningen har vidare föreslagit att till det psykologiska institutet
knytes ett försvarets psykologiska råd på 12 medlemmar med uppgift
huvudsakligen att följa verksamheten vid institutet, föreslå upptagande
av nya forskningsobjekt, arbetsuppgifter eller metoder. I rådet bör ingå
representanter för bland annat försvarsgrensledningarna, försvarsstaben,
centrala värnpliktsbyrån samt forskningen vid universitet och högskolor
inom psykologi, pedagogik och sociologi m. m.

I fråga om institutets interna organisation och personalbehov har utredningen
framlagt förslag, som återfinnas å s. 60 och 61 i statsrådsprotokollet.

Departementschef en

Personalbehandlingsutredningen har i sitt år 1952 avgivna betänkande
behandlat den militärpsykologiska verksamheten vid försvaret samt frågan
om den centrala organisationen för personalvården inom krigsmakten.

Departementschefen är icke beredd att taga ställning till utredningens
förslag i fråga om personalvårdens centrala organisation.

Den hittillsvarande verksamheten på det militärpsykologiska området
i vårt land har klart visat behovet av att psykologiska metoder kommer
till användning vid den militära personalens utväljande och placering på
olika utbildningslinjer. Den av personalbehandlingsutredningen givna översikten
över militärpsykologiens nuvarande läge och arbetsuppgifter bestyrker
detta och även angelägenheten av att en konsolidering och effektivisering
av verksamheten kommer till stånd. De erfarenheter som utred -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

ningen i sitt betänkande redovisat från länder som deltagit i krig pekar
i samma riktning.

Även i fråga om befälets skolning i psykologisk personalbehandling
och pedagogik synes en mera omfattande och enhetligt ledd verksamhet
vara påkallad. Detsamma gäller andra närliggande områden, där den utbildningsmetodiska,
arbetspsykologiska, socialpsykologiska och kliniskpsykologiska
forskningen gjort landvinningar, som kan utnyttjas av militärpsykologien.

En ökad verksamhet på det militärpsykologiska området kan på längre
sikt medföra avsevärda besparingar i fråga om utbildningskostnader. Sådana
besparingar vinnes exempelvis genom en effektivisering av möjligheterna
till förhandsgallring av elever med bristande förutsättningar att
tillgodogöra sig kvalificerad militär utbildning. Möjligheterna till kostnadsbesparingar
är särskilt framträdande inom flygvapnet med detta
vapens höga utbildningskostnader.

Utredningen har föreslagit att den militärpsykologiska verksamhet, som
nu bedrives vid centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj och marinstabens
militärsociala detalj, skall sammanföras till ett särskilt för försvaret
gemensamt organ, benämnt försvarets psykologiska institut. De
myndigheter och organisationer, som yttrat sig i denna fråga, har tillstyrkt
att ett sådant sammanförande kommer till stånd. Statskontoret har
emellertid för sin del föreslagit att den centrala ledningen för militärpsykologien
skall samordnas med ledningen för personalvården i en enda
central institution.

För egen del biträder departementschefen förslaget att sammanföra den
nuvarande vid centrala värnpliktsbyrån och marinstaben bedrivna militärpsykologiska
verksamheten till en för försvaret gemensam organisationsenhet.
Vad angår frågan huruvida detta organ skall givas en fristående
ställning eller, såsom statskontoret föreslagit, samordnas med ett centralt
organ för personalvården, har departementschefen vid sina överväganden
i frågan kommit till den slutsatsen, att en sådan samordning icke bör ske.
De båda ATerksamhetsgrenarna synes departementschefen ha alltför olikartad
karaktär och inriktning för att eu sådan sammanslagning skall vara
rationell.

Institutet, som bör benämnas militär psykologiska institutet, torde lämpligen
böra underställas överbefälhavaren.

Vad angår institutets organisation i övrigt kan departementschefen av
ekonomiska skäl icke tillstyrka en personaluppsättning av den omfattning
utredningen föreslagit. Organisationen torde således böra icke oväsentligt
begränsas i förhållande till utredningens förslag. Med hänsyn till det anförda
föreslår departementschefen att institutet organiseras på sätt framgår
av det följande.

Institutet bör lämpligen arbeta på två sektioner, forskningssektionen

Statsutskottets utlåtande nr 12S år 1955

och tillämpningssektionen. Enligt departementschefen bör den statistiska
verksamheten inordnas i forskningssektionen. Föreståndaren för institutet,
som tillika bör vara chef för forskningssektionen, placeras i lönegrad Ce 37.
Antalet tjänster för militärpsykologer begränsas till tre. Av dessa bör två
avses för forskningssektionen och en för tillämpningssektionen. En av psykologerna
vid forskningssektionen bör placeras i lönegrad Ce 31 med
tjänstcbenämningen förste militärpsykolog medan den andre psykologen
vid forskningssektionen och psykologen vid tillämpningssektionen bör inplaceras
i respektive lönegrad Ce 29 och lönegrad Ce 27 med tjänstebenämningen
militärpsykolog. Chef för tillämpningssektionen bör vara en major
eller kommendörkapten av 2. graden i lönegrad Ma 30. För institutet
synes vidare erfordras tre amanuenser i reglerad befordringsgång, två för
forskningssektionen och en för tillämpningssektionen, ävensom tre konlorsbiträden
med motsvarande fördelning på sektionerna. För dessa biträden
räknar departementschefen med en tjänst i lönegrad Ca 8, medan två av
biträdena torde få anställas i reglerad befordringsgång. Dessutom erfordras
ett kanslibiträde i lönegrad Ce fl för expeditionsgöromål m. in. Departementschefen
räknar vidare med att vid institutet skall tjänstgöra tre kommenderade
kompaniofficerare ävensom värnpliktig personal i erforderlig
utsträckning. Utöver vad departementschefen nu anfört räknar han icke
med någon personal vid institutet.

I kameralt hänseende torde institutet få anslutas till försvarsstaben.

Förslaget att till institutet knyta ett särskilt psykologiskt råd kan departementschefen
icke biträda.

Såsom framgår av det förut anförda skall den nuvarande verksamheten
vid personalprövningsdetaljen inom centrala värnpliktsbyrån och den militärsociala
detaljen i marinstaben övertagas av det nya institutet. Till följd
härav minskas organisationen med ett antal tjänster vid centrala värnpliktsbyrån
respektive marinen. Sålunda kan vid centrala värnpliktsbyrån
utgå en befattning för pensionerad officer med arvode enligt löneklass
1: 32 samt tjänster för en psykolaborator i lönegrad Ce 33, två psykoassistenter
i lönegrad Ce 27 respektive lönegrad Cg 27, ett kanslibiträde i
lönegrad Cell och ett kontorsbiträde i lönegrad Ca 8. För marinstabens
del innebär omorganisationen, att en beställning för kommendörkapten av
2. graden i lönegrad Ma 30 på flottans stat dragés in samt att tjänster fölen
psykoassistent i lönegrad Cg 25, ett kanslibiträde i lönegrad Cg 11 och
ett biträde för skriv- och kontorsgöromål i lönegrad Cg 8 utgår.

Institutet bör träda i verksamhet från och med budgetåret 1955/56.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter
för verksamhetens bedrivande.

Det nya institutet kan av naturliga skäl icke börja sin verksamhet i
full utsträckning redan vid ingången av nästa budgetår. Under tiden intill
dess institutet blivit upporganiserat torde den nuvarande verksamheten
inom centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj och marinstabens

Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1955

militärsociala detalj övergångsvis få fortgå i erforderlig utsträckning. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,
som kan visa sig erforderliga.

För nästa budgetår bör på riksstaten uppföras särskilda anslag till
militärpsykologiska institutets avlöningar och omkostnader. Ehuru, såsom
framgår av det föregående, man måste räkna med att verksamheten -sid
institutet kan komma i gång i full utsträckning först så småningom under
budgetåret och att till följd därav den nuvarande verksamheten -vid centrala
värnplikt sby råns personalprövningsdetalj och vid marinstabens militärsociala
detalj måste övergångsvis pågå även under samma budgetår, anser
departementschefen det dock lämpligt att vid anslagsberäkningarna
bortse från detta förhållande. Med hänsyn härtill upptager departementschefen
institutets avlöningsanslag för nästa budgetår till 229 000
kronor. Därvid utgår departementschefen från att i vissa fall högre löneklass
skall komma i fråga än den lägsta inom tillämplig lönegrad. I beloppet
är inräknade 45 000 kronor för arvoden åt sakkunniga vid personalprövningar
och för bestridande av utgifter för .särskilda forskningsuppdrag.
För omkostnader beräknar departementschefen ett belopp av 95 000 kronor
vara erforderligt, varav 2 000 kronor för sjukvård, 40 000 kronor för reseersättningar,
25 000 kronor för expenser och 28 000 kronor för publikationstryck.

Den av institutets inrättande föranledda kostnadsökningen kan beräknas
till i runt tal 50 000 kronor.

Till hemställan i anledning av de anslags- och personalförändringar Aid
centrala värnpliktsbyrån och marinstaben, som föranledes av vad departementschefen
i det föregående anfört, återkommer departementschefen
vid behandlingen i det följande av centrala vämpliktshyråns avlönings- och
omkostnadsanslag samt marinens anslag till avlöningar till aktiv personal
m. fl.

Utskottet

Ledningen av den nuvarande militärpsykologiska verksamheten utövas
främst av personalprövningsdetalj en inom centrala värnpliktsbyrån. Vid
sidan härav finnes för marinens del inrättat ett särskilt organ för sådan
verksamhet, marinstabens militärsociala detalj. Verkställd utredning har
givit vid handen, att ifrågavarande verksamhet fyller en betydelsefull uppgift
och bör ges större utrymme än som är möjligt med nuvarande organisation.

Enligt det föreliggande förslaget skall verksamheten vid förenämnda
personalprövningsdetalj och militärsociala detalj sammanföras till ett särskilt
för försvaret gemensamt organ. Utskottet finner en sådan sammanslagning
vara ägnad att åstadkomma åsyftad konsolidering och effektivisering
och tillstyrker alltså förslaget. Organet med benämning militärpsykologiska
institutet synes på sätt föreslagits böra få en organisatoriskt
fristående ställning och underställas överbefälhavaren.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

I fråga om institutets interna organisation och personalbehov vill utskottet
tillstyrka, att detsamma uppdelas på två sektioner, forskningssektionen
och tillämpningssektionen. Mot föreslagen personaluppsättning
har utskottet icke något att erinra. Detsamma gäller personalens löneställningar.
Härav följer, att utskottet tillstyrker, att föreståndaren för institutet,
som tillika skall vara chef för förstnämnda sektion, placeras i
Ce 37 samt att chefen för tillämpningssektionen skall vara major eller
kommendörkapten av 2. graden i Ma 30.

Då den nuvarande verksamheten vid centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj
och marinstabens militärsociala detalj skall övertagas av
det nya institutet, kommer organisationen att minskas med ett antal tjänster
vid centrala värnpliktsbyrån och marinstaben. Vad departementschefen
härutinnan föreslagit finner utskottet sig böra godtaga dock med följande
avvikelse. För marinstabens del skulle omorganisationen innebära, bland
annat, att eu beställning för kommendörkapten av 2. graden på flottans
stat i Ma 30 indrages, d. v. s. den beställning, vars innehavare för närvarande
är kommenderad som chef för den militärsociala detaljen. Utskottet
vill med anledning härav framhålla, att vid den revision av flottans
personalorganisation, som våren 1954 inleddes, chefen för marinen räknat
med att den militärsociala detaljen, så länge den kvarstår a marinstaben,
skall förestås av en kapten. I krigsorganisationen avses denna detalj skola
förestås av en reservofficer. Härtill kommer att enligt vad utskottet inhämtat
en betydande brist för närvarande råder inom marinens krigsorganisation
på kommendörkaptener av 2. graden. En indragning av ifrågavarande
beställning skulle medföra en ytterligare försämring av krigsorganisationens
personalläge i fråga om den viktiga kategorien beställningshavare i
Ma 30, d. v. s. förbands- och fartygschefer samt sekonder på kryssare. På
anförda skäl anser utskottet sig icke böra biträda förslaget om indragning
av berörda beställning på flottans stat. Härom gör utskottet hemställan i
det följande under marinens anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl.

Mot den verkställda beräkningen av anslagen till institutets avlöningar
och omkostnader har utskottet icke funnit något vara att erinra. Den av
departementschefen förordade personalförteckningen synes böra godtagas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) medgiva inrättande, enligt i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 4 mars 1955 angivna grunder, av ett
psykologiskt institut för försvaret, benämnt militärpsykologiska
institutet;

b) fastställa följande personalförteckning för militärpsykologiska
institutet, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1955/56:

4—879 sr. Rihanq till riksdagens protokoll 1955. 0 samt. Nr 128—130

Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1955

Personalförteckning

Befattning (Beställning) Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat

1 major eller kommendörkapten av 2. graden ...... Ma 30

1 kontorsbiträde ............................................. Ca 8

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25

1 föreståndare ................................................ Ce 37

1 förste militärpsykolog .................................... Ce 31

1 militärpsykolog ............................................. Ce 20

1 militärpsykolog ............................................. Ce 27

c) fastställa följande avlöningsstat för militärpsykologiska
institutet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 27 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t ................................................ 45 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............... 132 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 24 100

Summa kronor 229 000

d) till Militär psykologiska institutet: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 229 000 kronor;

e) till Militär psykologiska institutet: Omkostnader för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 95 000 kronor.

8:o) Rationaliserings verk samhet inom försvaret. Departementschefen
har (punkt 7, s. 67 och 68) lämnat en översikt över det aktuella läget beträffande
den rationaliseringsverksamhet inom försvaret, som bedrives
genom statens organisationsnämnds försorg. Härutinnan torde få hänvisas
till propositionen.

Departementschefen framhåller, att i den mån det skulle visa sig möjligt
att tidigare än nu beräknats ändra organisationen även vid andra enheter
än som för närvarande kan förutses komma att organiseras före
utgången av nästa budgetår bör sådana möjligheter tillvaratagas. Departementschefen
förutsätter därför att — liksom varit fallet för innevarande
och tidigare budgetår — Kungl. Maj:t skall äga att jämväl för budgetåret
1955/56 vidtaga de jämkningar i vederbörliga personalorganisationer som
blir erforderliga i anledning av beslut om organisationsändring, dock givetvis
alltjämt icke såvitt avser peronalstaterna för ordinarie personal, samt
att bereda särskild ersättning åt personal som med bibehållen löneställning

Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1955

bestrider göromål som i en ny organisation ankommer på innehavare av
högre tjänst.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att, liksom fallet varit
för innevarande och tidigare budgetår, Kungl. Maj:t bör äga möjlighet att
jämväl under budgetåret 1955/56 vidtaga av departementschefen avsedda
jämkningar i vederbörliga personalorganisationer samt att bereda särskild
ersättning åt personal i de fall, som departementschefen har angivit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna
vad utskottet an/fört.

9:o) Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar. Sedan Kungl. Maj:t i
propositionen nr 1 under fjärde huvudtiteln (punkt 10) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Fortifikationsförvaltningen:
Avlöningar för budgetåret 1955/56 beräkna ett förslagsanslag
av 2 600 000 kronor, har Kungl. Maj:t i förberörda proposition nr 110
(punkt 8, s. 68—74) föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen
förordad avlöningsstat för fortifikationsförvaltningen, att tilllämpas
tills vidare från och med nämnda budgetår, dels ock till Fortifikationsförvaltningen:
Avlöningar för samma budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 2 100 000 kronor.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr Magnusson m. fl. (1:428) och den andra inom andra
kammaren av herrar Ahlberg och Boi jo (II: 538), hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 110 måtte beakta de förslag,
som framlagts av 1954 års militära fastighetsförvaltningsutredning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen 1: 428.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 2 112 000 kronor.

Departementschefen har erinrat om att han den 25 februari 1955 i statsrådet
anmälde ett av 1954 års militära fastighetsförvaltningsutredning den
15 december 1954 avgivet betänkande med förslag till huvudlinjer för organisationen
av försvarets fastighetsförvaltning.

Vid anmälan av nämnda fråga förklarade departementschefen sig för
egen del anse, att det av olika skäl icke var möjligt att framlägga något på
utredningens betänkande grundat förslag i ämnet. De invändningar, som
de militära myndigheterna vid remissbehandlingen framfört mot den av
utredningen föreslagna organisationsformen med helt självständiga byggnadsavdelningar
inom samtliga militärområden utom VII:de oavsett militärområdenas
betydelse ur beredskapssynpunkl, ansåg departementschefen

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

så vägande att han för sin del icke ansåg tillrådligt att förorda utredningens
förslag till lösning av organisationsfrågan. Vidare erinrade departementschefen
om att fullständiga personal- och kostnadsberäkningar alltjämt
saknades. Den i statsmakternas principbeslut föregående år förutsatta utredningen
avseende de fastighetsförvaltande organen såväl i central
som regional och lokal instans — borde därför enligt departementschefens
mening fullföljas samt bedrivas efter då fastställda allmänna riktlinjer och
med beaktande i huvudsak av den uppfattning rörande fördelningen
av aihetsuppgifterna mellan befästnings- och byggnadsavdelningarna, som
lortifikationstörvaltningen framfört i sitt yttrande över utredningens förslag.
I övrigt borde utredningens i betänkandet redovisade synpunkter
beaktas i den mån de var förenliga med de allmänna principerna för utredningens
bedrivande.

På departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t åt fortifikationsförvaltningen
att — under beaktande av vad departementschefen anfÖl
t i ämnet verkställa fortsatt utredning rörande den regionala och
lokala fastighetsförvaltningen inom försvaret in. m.

Vad angår medelsbehovet under förevarande anslag för nästa budgetår
hemställer fortifikationsförvaltningen att anslaget höjes med 498 100
kronor.

Såsom framgår av det föregående kommer något förslag rörande den
närmare utformningen av den år 1954 i princip beslutade organisationen
för de fastighetsförvaltande organen inom försvaret icke att nu föreläggas
riksdagen. Departementschefen vill emellertid erinra om att han, då principförslaget
rörande fastighetsförvaltningen framlades, uttalade att det
syntes vara möjligt att påbörja genomförandet av den nya organisationen
med utnyttjande av den personal, som nu finnes för ifrågavarande ändamål.
Personal vid de av fortifikationsförvaltningen organiserade regionala
organen, vilka enligt principbeslutet skall utgå ur organisationen, bör sålunda
kunna tagas i anspråk för militärbefälsstabernas fastighetsförvaltande
organ. Även andra provisoriska åtgärder bör kunna vidtagas, därest
så visar sig lämpligt.

Departementschefen föreslår, att en extra tjänst i 29 lönegraden inrättas
för utförande av kostnadsberäkningar. I övrigt innebär förslaget allenast
automatiska kostnadsändringar.

Med hänsyn till att även den lägre extra ordinarie personalen vid fortifikationsförvaltningen
upptages i personalförteckning, som fastställes av
Kungl. Maj:t, torde anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal även för nästa budgetår kunna betecknas förslagsvis. Posten bör
emellertid enligt departementschefen liksom hittills maximeras av Kungl.
Maj :t.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

5,''S

Utskottet vill erinra om alt föregående års riksdag godkände vissa principförslag
i fråga om organisationen av försvarets regionala och lokala
fastighetsförvaltning. Därvid förutsattes, att, med utgående från de av
riksdagen godtagna allmänna riktlinjerna för omorganisationen, utredning
skulle verkställas rörande detaljerna i organisationens utformning in. in.
I anledning härav tillsattes 1954 års militära fastighetsförvaltningsutredning,
som nyligen avgivit betänkande med förslag till huvudlinjer för organisationen
av försvarets fastighetsförvaltning. Detta betänkande innehåller
i huvudsak riktlinjer för arbetsuppgifternas fördelning mellan militär och
civil byggnadsteknisk personal samt vissa förslag i fråga om den regionala
instansens utformning. I betänkandet ha vidare uppdragits riktlinjer för
arbetsfördelningen mellan olika instanser, varjämte vissa synpunkter framlagts
på frågan, om byggnadsarbeten böra utföras på entreprenad eller i
egen regi. Under det att enligt 1954 års förenämnda riksdagsbeslut frågan,
huruvida befästnings- och byggnadsavdelningarna skulle sammanföras till
en enhetlig fortifikationssektion under fortifikationsofficerens ledning,
skulle lösas så, att i vart fall inom vissa ur mobiliseringssynpunkt särskilt
viktiga militärområden borde finnas en fortifikationssektion, medan inom
övriga miltärområden det i princip icke ansågs nödvändigt att sammanslå
befästnings- och byggnadsavdelningarna till en sektion, bar utredningen
i stället föreslagit en organisationsform med helt självständiga byggnadsavdelningar
inom samtliga militärområden utom VII :e, oavsett militärområdenas
betydelse ur beredskapssynpunkt.

I de lvu föreliggande motionerna hemställes, att riksdagen måtte beakta
vad fastighetsförvaltningsutredningen sålunda föreslagit. Med anledning bärav
vill utskottet framhålla, att, såsom av det föregående framgår, »utredningen
i vissa avseenden frångått statsmakternas förberörda principbeslut, vilket
mött invändningar från ett flertal remissinstanser, som ansett dessa avvikelser
icke motiverade. Denna uppfattning delas även av departementschefen,
som framhållit, att Kungl. Maj :t nyligen uppdragit åt fortifikationsförvaltningen
att verkställa fortsatt utredning rörande den regionala och
lokala fastighetsförvaltningen inom försvaret in. m.

Då föreliggande fråga alltså är föremål för fortsatt utredning och något
förslag rörande den närmare utformningen av den av 1954 års riksdag i
princip beslutade organisationen »för de fastighetsförvaltande organen inom
försvaret icke förelägges årets riksdag, saknar utskottet nu anledning alt
ingå på något bedömande av de synpunkter, som framförts av 1954 års
militära f a s t igh e t »torv a I In i n g su t r e d n i n g. Motionerna torde alltså icke böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Mot den verkställda beräkningen av fortifikationsförvaltningens avlöningsanslag
har utskottet icke något alt erinra liksom ej heller mot vad
departementschefen i samband därmed anfört.

Utskottet hemställer,

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

I. att riksdagen må

a) tastställa följande avlöningsstat för fortifikationsförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1955/56:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 510 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefatt ningar,

förslagsvis ....................................... 178 000

3- Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis................................. g 840

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
...................................................... 1 246 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 286 160

Summa kronor 2 230 000

Särskilda uppbördsmedel

Pensionsmedel, förslagsvis ................................. 130 000

Nettoutgift kronor 2 100 000

b) till Fortifikations förvaltningen: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 2 100 000 kronor;

II. att motionerna I: 428 och II: 538 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

10 :o) Fortifikations förvaltningen: Omkostnader. Sedan Kungl. Maj:t
i propositionen nr 1 under fjärde huvudtiteln (punkt 10) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Fortifikationsför\altndngen:

av 295 000 kronor, har Kungl. Maj:t i förberörda proposition nr 110 (punkt 9,
s. 74 och 75) föreslagit riksdagen att till samma ändamål för nämnda
budgetår anvisa ett förslagsanslag av 295 000 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 295 000 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag, vilket innebär oförändrad
medelsanvisning, och hemställer alltså,

att riksdagen må till Fortifikationsförvaltningen: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
295 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

11 :o) Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. Sedan Kungl. Maj:t
i propositionen nr 1 under fjärde huvudtiteln (punkt 31) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till ifrågavarande ändamål
för budgetåret 1955/56 beräkna ett förslagsanslag av 181 000 000 kronor,
har Kungl. Maj:t i förberörda proposition nr 110 (punkt 10, s. 75—106)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl, Maj :t att vidtaga av departementschefen
förordade ändringar i personalförteckningarna för ordinarie
tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattningar vid
armén, dels bemyndiga Kungl, Maj:t att med avseende på personalförteckningarna
meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga delar samma innehåll
som innefattas i de särskilda bestämmelser som genom Kungl. Maj :ts
brev den 4 juni 1954 fastställts att lända till efterrättelse för tillämpningen
av arméns personalförteckningar för budgetåret 1954/5o, dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att i avseende å staterna för militära och civilmilitära kårer
vid armén vidtaga av departementschefen förordade provisoriska åtgärder,
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för arméns
anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret
1955/56, dels ock till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 181 700 000 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 180 500 000 kronor.

Utskottet lämnar i det följande en kortfattad redogörelse i huvudsak
endast för de av departementschefen förordade ändringarna i personalförteckningarna
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i
arvodesbefattningar. Vid framställningen följer utskottet den punktindelning,
som använts i propositionen. För närmare kännedom om de av departementschefen
framställda förslagen torde få hänvisas till propositionen.

2, Departementschefen tillstyrker att vid luftvärnet inrättas en kaptensbeställning
i Ma 27, avsedd för arméns radarskola.

3. Departementschefen föreslår att en viss utbyggnad av signaltruppernas
organisation kommer till stånd. Antalet nya beställningar anses dock
för närvarande böra begränsas till sex, nämligen en för major i Ma 30,
avsedd för signalofficer vid IV. militärhefälsistaben, två för kaptener i
Ma 27, avsedda den ena för arméstaben och den andra för biträdande signalofficer
vid 1. militärbefälsstaben, samt tre för löjtnanter i Ma 23/19, avsedda
för signalförbanden. De nya beställningarna bör uppföras på signaltruppernas
stat.

5. Utbyggnaden av tygstaten bör enligt departementschefen fortsätta.
Departementschefen föreslår att tygstaten för nästa budgetår tillföres ytterligare
beställningar för en förste tygverkmästare i Ca 22, en tygverkmästare
i Ca 21, fyra förste tyghantverkare i Ca 19, tre tyghantverkare i Ca 17 samt

Statsutskottets utlåtande nr 128 av 1955

12 armétekniker i Ca 14, de sistnämnda i utbyte mot samma antal beställningar
för furirer på tygstaten. Departementschefen tillstyrker vidare all
BO ordinarie funrsbeställningar vid truppförbanden överföres till tygstalen,
varvkl samma antal extra ordinarie furirsbeställningar vid tvgstaten överföres
till förbandens stater.

7. Den nuvarande skillnaden mellan lantmdlitära och marina försvarsområden
anses böra upphävas. Hemsö försvarsområde (fo 24) anses böra
sammanslås med Härnösand—Sundsvalls försvarsområde (fo 23/25) och
samtidigt södra delen av fo 23/25 — utgörande norra delen av Gävleborgs
lan överföras till Gävle försvarsområde (fo21). Vidare bör i princip
Göteborgs försvarsområde och Göteborgs skärgårds försvarsområde sammanföras.
En överfurir i Ma 14, en förrådsförman i Ca 13, en hemvärnsunderofficer
i 1: 22 och två förrådsmän i Ce 11 föreslås skola överföras till
to 21 från fo 23/25. Vidare föreslås att eu tjänst för biträde för skriv- och
kontorsgöromål vid fo 23/25 indrages.

8. Departementschefen tillstyrker att för personaldetaljen vid arméöverläkarens
expedition inrättas eu arvodesbefattning i 1: 22 för expedilionsundeiofficer.
Vidare föreslås skola tillkomma en arvodesbefattning i 1: 22
föi pensionerad underofficer, avsedd för artilleri- och ingenjörofficersskolans
expedition. I samband därmed bör tjänsterna för en kansliskrivare
i Ce 15 och en expeditionsvakt i Ca 10 vid skolan indras.

9. Arméchefen har föreslagit inrättande av sammanlagt 170 överfurirsbeställningar
i Ma 14, varav 112 beställningar i utbyte mot furirsbeställningar
i Ma (Me) 11 eller Ma (Me) 10. Med hänsyn till rådande vakansläge föreslår
departementschefen att antalet nya överfurirsbeställningar i Ma 14 för
nästa budgetår begränsas till 90, varav 34 för vaktchefer, sex för personal
tör tillsyn av uppehållsplatser och 50 för instruktörer. Departementschefen
räknar därvid med att 50 furirsbeställningar, varav 15 ordinarie och 35
extra ordinarie, skall utgå. Vidare föreslås sju beställningar för överfurir
i hovslagartjänst i Ma 14 skola utgå. Antalet beställningar för instruktörsaspiranter
(beställningsmaninaaspiranter) beräknas till oförändrat 700.

Under punkt 5 i det föregående har föreslagits att 60 ordinarie furirsbeställningar
vid truppförbanden överföres till tygstaten i utbyte mot
samma antal extra ordinarie furirsbeställningar.

Utgående från vad sålunda anförts föreslår departementschefen att
kadern av underbefäl och instruktörsaspiranter (beställ ningsmannaaspilanter),
med undantag av musikpersonal och furirer i beställuingsmannatjänst
vid tygstaten, för nästa budgetår fastställes på sätt framgår av följande
sammanställning.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

	Budgetår
	1954/55	1955/56
	1 783	1 866
	2 410	2 360
Instruktörsaspiranter (beställnings-	700	700
Summa	4 893	4 926

Civilförvaltningen har anmält att sammanlagt 94 innehavare av tjänster
för biträde för skriv- och kontorsgöromål under försvarsgrenarnas allmänna
avlöningsanslag beräknas komma att den 1 juli 1955 fylla de fordringar,
som enligt principerna för reglerad befordringsgång uppställts för
erhållande av kontorsbiträdestjänst i Ca 8. Med bänsyn till förefintliga
vakanser i fråga om ordinarie kontorsbiträdestjänster synes det av civilförvaltningen
anmälda behovet av ordinarie kontorsbiträdestjänster för
nästa budgetår böra tillgodoses genom ianspråktagande av valcanta kontorsbiträdestjänster.
Departementschefen räknar därför icke med att några
nya kontorsbiträdestjänster inrättas för nästa budgetår under försvarsgrenarnas
allmänna avlöningsanslag. Det förutsättes få ankomma på Rungl.
Maj:t att genom omdispositioner av förefintliga kontorsbiträdestjänster
tillgodose uppkommande behov av dylika tjänster och i samband därmed
i erforderliga fall ersätta ordinarie kontorsbiträdestjänst med icke-ordinarie
tjänst för biträde för skriv- och kontorsgöromål.

För budgetåret 1954/55 har riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t att i
avseende å de under arméns och marinens allmänna avlöningsanslag redovisade
militära och civilmilitära kårerna samt den ordinarie personalen
vid flygvapnet vidtaga de provisoriska åtgärder —- såsom meddelande av
vikariatslöneförordnande, vakanssättningar m. m. — som betingas av övergången
till den nya organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch
civilförvaltning (prop. 1954: 110; SU 1954: 134; rd. skr. 1954: 320).
Såsom närmare utvecklats i årets statsverksproposition (bil. 6, s. 26)
torde av riksdagen böra inhämtas bemyndigande att under budgetåret
1955/56 vidtaga motsvarande provisoriska åtgärder.

Det sammanlagda medelsbehovet under arméns anslag till avlöningar
Ull aktiv personal m. fl. skulle enligt departementschefens beräkningar
uppgå till sammanlagt 181 700 000 kronor eller 1 200 000 kronor mera än
det belopp, som anvisats för innevarande budgetår.

Utskottet. I enlighet med departementschefens förslag torde Kungl.
Maj :t böra bemyndigas att jämväl under budgetåret 1955/56 i avseende
å staterna för de under förevarande anslag redovisade militära och civil -

58 Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

militära kårerna vidtaga de provisoriska åtgärder, som betingas av övergången
till den nya organisationen av »försvarets centrala tyg-, intendenturoch
civilförvaltning.

Utskottet har vidare ansett sig kunna godtaga de ändringar i arméns
personalorganisation, som departementschefen förordat. Ej heller vad departementschefen
i övrigt anfört under förevarande punkt har givit utskottet
anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad
personal i arvodesbefattningar vid armén, som föranledas
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 4 mars 1955 föreslagit;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att med avseende på personalförteckningarna
meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga
delar samma innehåll som innefattas i de särskilda bestämmelser
som genom Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1954
fastställts att lända till efterrättelse för tillämpningen av
arméns personalförteckningar för budgetåret 1954/55;

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att i avseende å staterna för
militära och civilmilitära kårer vid armén vidtaga provisoriska
åtgärder i enlighet med vad departementschefen i förberörda
statsrådsprotokoll förordat;

d) godkänna följande avlöningsstat för arméns anslag till
avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret
1955/56:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags -

vis ......................................................... 99 110 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,
förslagsvis ........................... 8 880 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj it, förslagsvis ........................ 1 250 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................................. 52 835 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 25 500 000

Summa kronor 187 575 000

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955 59

Särskilda uppbördsmcdel

1. Pensionsmedel, förslagsvis ........................ 3 660 000

2. Avlöningar till viss personal i verkstadsdrift,

förslagsvis ............................................. 2 215 000

Nettontgift kronor 181 700 000

e) till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. lör budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 181 700 000
kronor.

12:o) Armén: Remontering. Sedan Ivungl. Maj:t i propositionen ni 1
under fjärde huvudtiteln (punkt 54) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, lill ifrågavarande ändamål lör budgetåret
1955/56 beräkna ed reservationsanslag av 100 000 kronor, har Kungl.
Maj:t i förberörda proposition nr 110 (punkt 11, s. 106—110) föreslagit
riksdagen att till samma ändamål för nämnda budgetår anvisa ed reservationsanlag
av 400 000 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 400 000 kronor.

Arméchefen har framlagt förslag om ändrad organisation av kavalleriet
och reducering av arméns bestånd av varmblodiga hästar. Departementschefen
har i huvudsak tillstyrkt arméchefens förslag.

Arméintendenturförvaltningen har, utgående (rån arméehefens törenämnda
förslag, för nästa budgetår beräknat bruttoutgifterna under förevarande
anslag till i runt tal 1 968 000 kronor samt inkomsterna till avrundat
741 000 kronor. Nettoutgifterna har således uppskattats till 1 227 000
kronor. Arméintendenturförvaltningen har vidare räknat med att taga i
anspråk vid utgången av budgetåret 1953/54 befintlig odisponerad reservationsbehållning,
i runt tal 500 000 kronor.

Inköpsbehovet av kallblodiga hästar under nästa budgetår beräknas till
326 hästar (nu 333).

För budgetåret 1954/55 beräknades medelinköpspriset för kallblodiga
hästar till 1 900 kronor, medan sanuna pris för varmblodiga hästar för budgetåret
1954/55, i överensstämmelse med uttalande av 1954 års riksdag,
bestämts till 2 200 kronor eller 300 kronor högre än för kallblodiga hästar.
På grund av stigande hästpriser beräknas medelinköpspriset på kallblodiga
hästar komma att uppgå till 2 000 kronor. Medelinköpspriset på varmblodiga
hästar beräknas med hänsyn till riksdagens förenämnda beslut till
2 300 kronor.

Såsom arméchefen föreslagit bör ackordsersättning till fodervärd för
mottagande av varmblodig ackorddraghäst icke vidare utgå vid utackordering
av nytillkommande sådana hästar. Vad angår de 750 hästar, som för
närvarande är utackorderade mot dylik ersättning, bör nuvarande ut -

Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1955

ackorderingssyslcm efter hand avvecklas och hästarna i ställcl utackorderas
ulan att ersättning utgår till fodervärd. Arméintendcnturförvaltningen
har vid sina anslagsberäkningar utgått från alt ackordscrsättning
under nästa budgetår skall utgå i full utsträckning för alla ifrågavarande
750 hästar och i enlighet härmed beräknat kostnaderna för berörda ersättningar
till 187 500 kronor. För egen del räknar departementschefen med
att avvecklingen av berörda utackorderingssystem bedrives i sådan takt
alt utgifterna för ackordsersättningar under nästa budgetår kan begränsas
till hälften av vad ämbetsverket i detta hänseende beräknat.

Vnd gäller inkomsterna för försålda hästar har arméintendenturförvaltningen
endast i ringa män räknat med att medel inflyter från försäljning
av övertaliga stamhästar. Antalet utrangerade stamhästar under budgetåret
lOoö/äö har sålunda beräknats till 194 eller 20 flera än under innevarande
budgetår. Det är, framhåller departementschefen, naturligtvis vanskligt att
bedöma i vilken utsträckning försäljning av sådana hästar kan komma alt
äga rum. Vid anslagsberäkningarna anser departementschefen sig emellertid
kunna utgå från ett något högre antal försålda stamhästar än ämbetsverket
beräknat.

Av det anförda framgår att vissa faktorer i anslagsberäkningarna för
nästa budgetår är ganska osäkra. Försiktigheten bjuder därför att icke beräkna
anslaget snävt. Med beaktande härav synes nettoutgifterna under anslaget
för nästa budgetår kunna uppskattas till 1 100 000 kronor. Såsom
arinéintendenturförvaltningen föreslagit kan av reservationsbehållningen
vid utgången av budgetåret 1953/54 ett belopp av 500 000 kronor disponeras
för att nedbringa medelsbehovet. För samma ändamål bär jämväl utnyttjas
ett belopp av i runt tal 200 000 kronor, som beräknas inflyta under budgetåret
1954/55 för exporterade remonter. Anslaget för nästa budgetår synes
departementschefen följaktligen kunna upptagas till 400 000 kronor eller
samma belopp som för innevarande budgetår.

Utskottet. Då vissa faktorer i beräkningen av förevarande anslag för
nästa budgetår är o ganska osäkra, bär departementschefen ansett försiktigheten
bjuda att icke beräkna anslaget för snävt. Under hänvisning till
vad utskottet under punkt 1 i det föregående anfört och föreslagit beträffande
ändrad organisation av kavalleriet och reducering av arméns bestånd
av varmblodiga hästar och med erinran om att vid utgången av budgetåret
1953/54 förefanns en reservationsbehållning under anslaget av inemot
1 500 000 kronor, varav ett belopp av 500 000 kronor föreslagits skola disponeras
för att nedbringa medelsbehovet för nästa budgetår, tillstyrker utskottet,
att anslaget nu uppföres med 400 000 kronor eller samma belopp
som för innevarande budgetår.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Armén: Remontering för budgetåret
1955/56 anvisa ett reservationsanslag av 400 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

13:o) Marinen: Avlöningar till akliv personal m. fl. Sedan Kungl.
Maj:t i propositionen nr 1 under fjärde huvudtiteln (punkt 72) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1955/56 beräkna ett förslagsanslag av 70 500 000
kronor, har Kungl. Maj:t i förberörda proposition nr 110 (punkt 12, s. 110
—135) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
av departementschefen förordade ändringar i personalförteckningen för
ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattningar
vid marinen, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att med avseende på personalförteckningarna
meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga delar sannna
innehåll som innefattas i de särskilda bestämmelser, som genom Kungl.
Maj:ts brev den 4 juni 1954 fastställts att lända till efterrättelse för tilllämpningen
av marinens personalförteckningar för budgetåret 1954/55,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i avseende å staterna för militära och
civilmilitära kårer vid marinen vidtaga av departementschefen förordade
provisoriska åtgärder, dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat
för marinens anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl.,
att tillämpas under budgetåret 1955/56, dels ock till Marinen: Avlöningar
till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 68 800 000 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 70 500 000 kronor.

Utskottet lämnar i det följande en kortfattad redogörelse i huvudsak
endast för de av departementschefen förordade ändringarna i personalförteckningarna
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i
arvodesbefattningar. Vid framställningen följer utskottet den punktindelning,
som använts i propositionen. För närmare kännedom om de av
departementschefen framställda förslagen torde få hänvisas till propositionen.

3. Departementschefen tillstyrker, att en tjänst för kontorsbiträde i Ca 8,
avsedd för marinöverläkarens expedition, uppflyttas till kanslibiträdestjänst
i Ca 11.

I det föregående har departementschefen vid behandlingen av den militärpsykologiska
verksamheten inom försvaret föreslagit inrättande av ett
militärpsykologiskt institut. I samband med institutets tillkomst kan vid
marinstaben indragas tjänster för en psykoassistent i Cg 25, ett kanslibiträde
i Cg 11 och ett biträde för skriv- och kontorsgöromål i Cg 8.

4. Departementschefen tillstyrker, att en beställning för kommendörkapten
av 1. graden (överstelöjtnant) eller kommendörkapten av 2. graden
(major) i Ma 33 eller Ma 30, avsedd för lärare i strategi vid sjökrigshögskolan,
tillkommer i utbyte mot eu beställning för kommendörkapten av

2. graden (major) eller kapten i Ma 30 eller Ma 27.

5. Departementschefen tillstyrker att Karlskrona örlogsstation avvecklas

Statsutskottets utlåtande nr 128 år

och ersättes med en utbildningsorganisation, benämnd Karlskronaskolorna.
Härigenom kommer besparingar att uppnås. I enlighet med marinchefens
förslag räknar departementschefen med att två beställningar på flottans
stat för kommendörkapten av 1. graden i Ma 33, avsedda för cheferna för
flottans sjömansskola och flottans värnpliklsskola, utbytes mot beställningar
för chef för Karlskronaskolorna i Ma 37 respektive kommendörkapten
av 2. graden i Ma 30, avsedd för regementsofficer till förfogande vid
nämnda skolor. Utbytet av beställningarna förutsättes få ske efter hand
som de personella förhållandena det medgiver. Den för stationschefen avsedda
beställningen för kommendör i Mo 14 erfordras ej längre. Det förutsattes
få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare besluta i frågorna rörande
avvecklingen av örlogsstationen och organisationen av Karlskronaskolorna.

6. Kungl. Maj:t har den 26 november 1954 fastställt ändrad organisation
av stabs- och förvaltningstjänsten in. m. vid Bergaskolorna. I den nya
organisationen bör för chefen för skolorna — enligt organisationsbeslutet
eu regementsofficer ur flottan — inrättas en beställning i Mo 13. Beställningen
bör uppföras på stat för skolorna. Till samma stat bör överföras
en beställning för kommendörkapten av 2. graden i Ma 30 ur flottan, avsedd
för regementsofficeren till förfogande. Den nu befintliga beställningen
i Ma 33 för chefen för marinens underofficersskola kan utgå. Beställningen
i Ma 27 för souschef vid marinens underofficersskola bör återföras till
kustartilleriets stat såsom kaptensbeställning.

8. I anslutning till vad departementschefen anfört vid anmälan av anslaget
Försvarshögskolan: Avlöningar till årets statsverksproposition föreslås
en vakantsatt beställning för kommendörkapten av 1. graden i Ma 33
på flottans stat indragas. Till följd av att en särskild beställning på marinförvaltningens
stat inrättats för torpeddirektören från och med den 1 juli
1954 kan ytterligare en beställning för kommendörkapten av 1. graden i
Ma 33 på flottans stat indragas.

I anslutning till vad departementschefen anfört i det föregående vid
behandlingen av frågan om tillkomsten av ett militär''psykologiskt institut
föreslår departementschefen att eu beställning för kommendörkapten av
2. graden i Ma 30 på flottans stat indrages.

Chefen för handelsdepartementet avser att föreslå att till 1955 års riksdag
avlåtes proposition angående inrättande av ett sjöfartsverk in. in. Till
följd av nämnda förslag bör på flottans stat tillkomma en beställning för
kommendörkapten av 1. eller 2. graden i Ma 33 eller Ma 30, avsedd för det
tilltänkta försvarskontoret i sjöfartsverket.

Fm till följd av pensionsavgång ledig beställning för övertalig underofficer,
flaggunderofficer eller underofficer av 2. graden i Ma 19 eller Ma 16,
torde planenligt få utbytas mot eu beställning för högbåtsman i Ma 14.

1 det föregående har under särskild punkt behandlats förslag rörande
flottans underbefälsorganisation och därvid förordats vissa förändringar i
staterna för underbefälet.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Vad angår kustartilleriet föreslår departementschefen för nästa budgetår
att tre beställningar för löjtnanter i Ma 23/19 utbytes mot samma antal
beställningar för kaptener i Ma 27, att beställningar tillkommer för två
flaggunderofficerare i Ma 19 och två underofficerare av 2. graden i Ma 16,
att 20 beställningar för furirer i Mall eller Ma 10 utbytes mot samma
antal beställningar för överfurirer i Ma 14 samt alt beställningar för 94
korpraler i Mha 2 samt 9 vicekorpraler och meniga i Mha 1 indrages.

1 enlighet med marinchefens förslag räknar departementschefen med att
fem arvodesbefattningar — varav två i 1: 30 avsedda för cheferna för
registerdetaljen vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer samt tre i
1: 22 avsedda för expeditionsunderofficerare vid Gotlands kustartilleriförsvar,
Karlskrona örlogsstation och Göteborgs kustartilleriförsvar — utgår
ur personalförteckningen. Dessutom kan ytterligare en dylik befattning i
1: 22, avsedd för expeditionsunderofficer vid Göteborgs örlogsstation, indragas
från och med nästa budgetår.

9. Enligt anmärkning till personalförteckningen skall två beställningar
för marindirektörer av 2. graden i Ca 31 indragas vid uppkommande
vakans. Innehavaren av en av dessa beställningar, avsedd för chefen för
byggnadsavdelningen vid Stockholms örlogsvarv, har under innevarande
budgetår avgått med pension. Beställningen kan i anledning härav indragas.

11. Under hänvisning till vad som anförts vid behandlingen av motsvarande
fråga för armén räknar departementschefen icke för nästa budgetår
med att nya ordinarie kontorsbiträdestjänster inrättas inom marinen.

12. Departementschefen räknar med indragning av en övergångsvis
kvarstående ordinarie kontorsbiträdestjänst vid sjukvårdsförvaltningen vid
Sydkustens marindistrikt.

För budgetåret 1954/55 har riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t att i avseende
å de under arméns och marinens allmänna avlöningsanslag redovisade
militära och civilmilitära kårerna samt den ordinarie personalen
vid flygvapnet vidtaga de provisoriska åtgärder — såsom meddelande av
vikariatslöneförordnande, vakanssättningar in. in. — som betingas av
övergången till den nya organisationen av försvarets centrala tyg-, intendentur-
och civilförvaltning (prop. 1954:111); SU 1954:134; rd. skr.
1954:320). Såsom närmare utvecklats i årets statsverksproposition (bil.
6, s. 26) anses av riksdagen böra inhämtas bemyndigande att under budgetåret
1955/56 vidtaga motsvarande provisoriska åtgärder.

Det sammanlagda medelsbehovet under marinens anslag till avlöningar
till aktiv personal in. fl. skulle enligt departementschefens beräkningar
uppgå till 68 800 000 kronor eller 1 700 000 kronor mindre än det belopp,
,som anvisats för innevarande budgetår.

Utskottet. Under punkt 5 i det föregående bär utskottet tillstyrkt, alt
flottans personalorganisation med avseende på underbefäl och meniga
skall utformas i enlighet med vad departementschefen förordat.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Under hänvisning till vad utskottet under punkt 7 i det föregående anfört
beträffande frågan om tillkomsten av ett militärpsykologiskt institut,
kan utskottet icke tillstyrka departementschefens förslag om att en beställning
för kommendörkapten av 2. graden i Ma 30 på flottans stat indrages.
Någon omräkning av förevarande anslag i anledning härav torde
icke vara erforderlig.

Utskottet, som framdeles kommer att avgiva utlåtande i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition 1955:124 angående inrättande av ett sjöfartsverk
m. in., kommer i samband därmed att taga ställning till förslaget om
inrättande på flottans stat av en beställning för kommendörkapten av 1.
eller 2. graden i Ma 33 eller Ma 30, avsedd för försvarskontoret i sjöfartsverket.

I enlighet med departementschefens förslag torde Kungl. Maj :t böra bemyndigas
att jämväl under budgetåret 1955/56 i avseende å staterna för
de under förevarande anslag redovisade militära och civilmilitära kårerna
vidtaga de provisoriska åtgärder, som betingas av övergången till den nya
organisationen av försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning.

Mot de av departementschefen i övrigt under förevarande punkt förordade
ändringarna i marinens personalorganisation har utskottet icke funnit
något vara att erinra.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad
personal i arvodesbefattningar vid marinen, som föranledas
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 4 mars 1955 föreslagit, dock med den
ändring, utskottet förordat;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att med avseende på personalförteckningarna
meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga
delar samma innehåll som innefattas i de särskilda bestämmelser,
som genom Kungl. Maj :ts brev den 4 juni 1954
fastställts att lända till efterrättelse för tillämpningen av
marinens personalförteckningar för budgetåret 1954/55;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i avseende å staterna för
militära och civilmilitära kårer vid marinen vidtaga provisoriska
åtgärder i enlighet med vad departementschefen i förberörda
statsrådsprotokoll förordat;

d) godkänna följande avlöningsstat för marinens anslag
till avlöningar till aktiv personal in. fl., att tillämpas under
budgetåret 1955/56:

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
......................................................... 41 800 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe fattningar,

förslagsvis ................................. 1 260 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 585 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ................................................ 16 800 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 9 125 000

Summa kronor 69 570 000

Särskilda uppbördsmedel

Pensionsmedel, förslagsvis .............................. 720 000

Avlöningar till viss personal i verkstadsdrift, förslagsvis
................................................... 50 000

Nettoutgift kronor 68 800 000

e) till Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 68 800 000
kronor.

14:o) Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl. Sedan Kungl.
Maj:t i propositionen nr 1 under fjärde huvudtiteln (punkt 103) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1955/56 beräkna ett förslagsanslag av 78 000 000
kronor, har Kungl. Maj:t i förberörda proposition nr 110 (punkt 13, s.
136—156) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
av departementschefen förordade ändringar i personalförteckningarna
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattningar
vid flygvapnet, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att med avseende å
personalförteckningarna meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga
delar samma innehåll som innefattas i de särskilda bestämmelser, som
genom Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1954 fastställts att lända till efterrättelse
för tillämpningen av flygvapnets personalförteckningar för budgetåret
1954/55, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i avseende å ordinarie
personal vid flygvapnet vidtaga av departementschefen förordade provisoriska
åtgärder, dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat
för flygvapnets anslag till avlöningar till akliv personal m. fl., att tilllämpas
under budgetåret 1955/56, dels ock till Flygvapnet: Avlöningar till
aktiv personal m. fl. för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
79 000 000 kronor.

5—879 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 0 saml. Nr 128—130

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 77 000 000 kronor.

Utskottet lämnar i det följande en kortfattad redogörelse i huvudsak
endast för de av departementschefen förordade ändringarna för ordinarie
tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattningar. Vid framställningen
följer utskottet den punktindelning, som använts i propositionen.
För närmare kännedom om de av departementschefen framställda
förslagen torde få hänvisas till propositionen.

1. Vid anmälan av flygförvaltningens avlöningsanslag i årets statsverksproposition
har departementschefen tillstyrkt att medel för avlönande av
den pensionerade underofficer i arvodesbefattning (1:22), som är föreståndare
för den för försvarets myndigheter på Gärdet gemensamma budcentralen,
överföres till förevarande anslag.

2. Enligt beslut vid föregående års riksdag förstärktes luftbevakningens
och jaktstridsledningens organisation genom att den för förband och skolor
avsedda personalen utökades. Den sålunda påbörjade utbyggnaden bör
fullföljas. Departementschefen föreslår att för nästa budgetår beställningar
tillkommer för tre majorer och sju kaptener.

4. Chefen för flygvapnet har framlagt förslag om att införa utbildning
på reaflygplan vid krigsflygskolan. Förslaget motiveras av krigsflygplanens
utveckling, som gör det nödvändigt att skapa en smidigare övergång från
propellerdrivna skolflygplan till krigsflygplan. Därest utbildningen på
propellerflygplan bibehålies i nuvarande omfattning måste den totala utbildningstiden
för flygförarna förlängas. Den tid, under vilken flygförarna
kan vara krigsplacerade på sina befattningar, skulle följaktligen minskas,
vilket i sin tur skulle leda till ett ökat behov av flygförare.

De anförda skälen för att införa utbildning på reaflygplan vid krigsflygskolan
finner departementschefen bärande. Departementschefen förordar
att utbildningen omlägges i huvudsaklig överensstämmelse med det
framlagda förslaget. Därvid räknar departementschefen med att anskaffning
av ytterligare flygplan av typ J 28 C för krigsflygskolan sker inom
ramen för gällande plan för anskaffning av flygmateriel.

I fråga om krigsflygskolans organisation anser departementschefen sig
böra tillstyrka att den nuvarande stationsstyrkan utbrytes ur specialdivisionen
och delas upp på två stationsdivisioner, envar direkt underställd
chefen för krigsflygskolan. Cheferna för stationsdivisionerna bör vara kaptener.
För en av befattningarna bör utnyttjas den kaptensbeställning, som
nu avses för stationsstyrkan i specialdivisionen. För den andra befattningen
bör en beställning för kapten tillkomma; i stället kan den för specialdivisionens
utbildningspluton avsedda löjtnantsbeställningen utgå. Härutöver
räknar departementschefen icke med någon förändring beträffande
militär personal. Då emellertid arbetsuppgifterna för chefen för specialdivisionen
kommer att minska, bör denna befattningshavare utnyttjas jäm -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

väl i krigsflygskolans stab för att avlasta vissa arbetsuppgifter från chefen
för krigsflygskolan.

Den ökade flygtiden och övergången till reaktionsdrivna flygplan torde
vidare göra en viss utökning av den tekniska personalen vid krigsflygskolan
nödvändig. För nästa budgetår föreslår departementschefen att beställningar
tillkommer för en mästare i Ca 17 och fem flygtekniker i Ca 15.

5. Såsom departementschefen förutsatt vid anmälan av försvarshögskolans
avlöningsanslag i årets statsverksproposition torde två tidigare för
flygförvaltningen avsedda kaptensbeställningar få indragas.

Frågan om sammansättningen av personalstaterna i vad angår fältflygare
in. fl. har behandlats i ett särskilt avsnitt i det föregående.

7. Departementschefen tillstyrker att flottiljpolisorganisation införes
vid ytterligare ett förband och biträder därför förslag om att organisationen
utbygges med beställningar för en förste flottiljpolis i Ca 19, fem flottiljpoliser
i Ca 16 och åtta flottiljpoliser i Ca 14.

8. Beträffande meteorologpersonal föreslår departementschefen att 19
beställningar för meteorologer i Ce 27 ordinariesättes.

10. För skötsel och vård av nytillkomna transportflygplan anses ytterligare
tio beställningar för flygtekniker i Ca 15 böra inrättas.

Departementschefen föreslår att tre beställningar för förste mästare i
Ca 19 utbytes mot beställningar för verkmästare i Ca 21. Departementschefen
föreslår vidare att för nästa budgetår åtta beställningar för flygtekniker
i Ca 15 inrättas för att tillgodose det ökade behovet av teknisk
personal för den nytillkommande flygplantypen. Departementschefen har
därvid — utan att taga ställning till det totala personalbehovet i detta hänseende
— beaktat den takt, i vilken den nya flygplantypen kan beräknas
bli tillförd flottiljerna under nästa budgetår.

11. Vid anmälan av flygförvaltningens avlöningsanslag i årets statsverksproposition
har departementschefen föreslagit att en tjänst för förrådsförman
i Ca 13 vid flygvapnets centralförråd för intendenturmateriel
skall överföras till flygförvaltningens avlöningsanslag.

12. I enlighet med vad som anförts under arméns motsvarande anslag
förutsätter departementschefen att förefintliga vakanser å ordinarie kontorsbiträdestjänster
skall få utnyttjas för att tillgodose behovet av sådana
tjänster för befattningshavare, som enligt grunderna för den reglerade befordringsgången
för biträdespersonal bör erhålla ordinarie anställning.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

och civilförvaltning (prop. 1954:110; SU 1954:134; rd. skr. 1954:320).
Såsom närmare utvecklats i årets statsverksproposition (bil. 6, s. 26)
anses av riksdagen böra inhämtas bemyndigande att under budgetåret
1955/56 vidtaga motsvarande provisoriska åtgärder.

Det sammanlagda medelsbehovet under flygvapnets anslag till avlöningar
till aktiv personal m. fl. skulle enligt departementschefens beräkningar
uppgå till 79 000 000 kronor eller 2 000 000 kronor mera än det belopp,
som anvisats för innevarande budgetår.

Utskottet. Under punkt 6 i det föregående bar utskottet tillstyrkt, att
flygvapnets personalorganisation, i vad den avser underbefäl m. fl., skall
utformas i enlighet med vad departementschefen förordat.

I enlighet med departementschefens förslag torde Kungl. Maj:t böra
bemyndigas att jämväl under budgetåret 1955/56 i avseende å den ordinarie
personalen vid flygvapnet vidtaga de provisoriska åtgärder, som betingas
av övergången till den nya organisationen av försvarets centrala
tyg-, intendentur- och civilförvaltning.

Utskottet har ansett sig kunna godtaga de jämkningar i flygvapnets personalorganisation,
som departementschefen under förevarande punkt föreslagit.
De verkställda anslagsberäkningarna torde jämväl böra godtagas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad
personal i arvodesbefattningar vid flygvapnet, som
föranledas av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 mars 1955 föreslagit;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att med avseende å personalförteckningarna
meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga
delar samma innehåll som innefattas i de särskilda bestämmelser,
som genom Kungl. Maj :ts brev den 4 juni 1954
fastställts att lända till efterrättelse för tillämpningen av flygvapnets
personalförteckningar för budgetåret 1954/55;

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att i avseende å ordinarie personal
vid flygvapnet vidtaga provisoriska åtgärder i enlighet
med vad departementschefen i förberörda statsrådsprotokoll
förordat;

d) godkänna följande avlöningsstat för flygvapnets anslag
till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under
budgetåret 1955/56:

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955 69

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 47 400 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodtsbe fattningar,

förslagsvis ................................. 1 375 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 475 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ................................................ 21 500 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 10 230 000

Summa kronor 80 980 000

Särskilda uppbördsmedel

Pensionsmedel, förslagsvis .............................. 580 000

Avlöningar till viss personal i verkstadsdrift, förslagsvis
................................................... 1 400 000

Nettoutgift kronor 79 000 000

e) till Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 79 000 000
kronor.

15 :o) Centrala värnpliktsbyrån: Avlöningar. Sedan Kungl. Maj :t i propositionen
nr 1 under fjärde huvudtiteln (punkt 161) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till ifrågavarande ändamål
för budgetåret 1955/56 beräkna ett förslagsanslag av 715 000 kronor, har
Kungl. Maj:t i förberörda proposition nr 110 (punkt 14, s. 156—158) föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade ändringar
i personalförteckningen för centrala värnpliktsbyrån, dels fastställa
av departementschefen förordad avlöningsstat för centrala värnpliktsbyrån,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56, dels ock till Centrala
värnpliktsbyrån: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 597 000 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 715 000 kronor.

Såsom framgår av vad som anförts i det föregående vid behandlingen
av frågan om den militärpsykologiska verksamheten inom försvaret har
departementschefen föreslagit, att från och med budgetåret 1955/56 skall
inrättas ett militärpsykologiskt institut för försvaret. Enligt förslaget skall
den nuvarande verksamheten vid personalprövningsdctaljen inom centrala
värnpliktsbyrån övertagas av det nya institutet. Till följd härav räknar
departementschefen med alt vid centrala värnpliktsbyrån utgår en befattning
för pensionerad officer med arvode enligt löneklass 1:32 samt tjäns -

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

ter för en psykolaborator i lönegrad Ce 33, två psykoassistenter i lönegrad
Ce 27 respektive lönegrad Cg 27, ett kanslibiträde i lönegrad Cell och ett
lcontorsbiträde i lönegrad Ca 8. Vidare föreligger icke längre behov av medel
för arvoden till sakkunniga in. fl. vid personalprövningsdetaljen, för
närvarande beräknade till 34 220 kronor.

Vid behandlingen av frågan om inrättande av det militärpsykologiska
institutet förutsatte departementschefen att verksamheten vid institutet
först så småningom under budgetåret 1955/56 kunde komma igång i full
utsträckning och att till följd därav den nuvarande verksamheten vid centrala
värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj skulle i viss utsträckning
få fortgå övergångsvis även under budgetåret 1955/56. Departementschefen
anförde vidare, att man vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår
lämpligen borde bortse från detta förhållande. De av verksamheten vid
personalprövningsdetaljen under nästa budgetår betingade kostnaderna
torde dock få bestridas från värnpliktsbyråns avlönings- respektive omlcostnadsanslag.
Kungl. Maj :t synes i anledning härav böra erhålla bemyndigande
att medgiva, att de i avlöningsstaten för värnpliktsbyrån upptagna
anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, och avlöningar till övrig icke-ordinarie personal får överskridas i erforderlig
utsträckning. Posterna torde lämpligen för nästa budgetår böra
upptagas förslagsvis.

Utskottet får, i anslutning till vad utskottet i det föregående anfört vid
behandlingen av frågan om den militärpsykologiska verksamheten inom
försvaret, tillstyrka de av departementschefen förordade personalförändringarna
vid centrala värnpliktsbyrån. Ej heller den verkställda anslagsberäkningen
och vad departementschefen i samband därmed anfört har
givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) från personalförteckningen för centrala värnpliktsbyrån
utesluta tjänster för en psykolaborator i lönegrad
Ce 33, en psykoassistent i lönegrad Ce 27 och ett kontorsbiträde
i lönegrad Ca 8;

b) fastställa följande avlöningsstat för centrala värnpliktsbyrån,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1955/56:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 177 500

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,
förslagsvis

94 700

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .............................. 780

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
......................................................... 809 400

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 79 020

Summa kronor 661 400

Särskilda uppbördsmedel

Pensionsmedel, förslagsvis ................................. 64 400

Nettoutgift kronor 597 000

c) till Centrala vårnpliktsbyrån: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 597 000 kronor.

16:o) Centrala vårnpliktsbyrån: Omkostnader. Sedan Kungl. Maj .t i
propositionen nr 1 under fjärde huvudtiteln (punkt 161) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till ifrågavarande ändamål
för budgetåret 1955/56 beräkna ett förslagsanslag av 125 000 kronor,
har Kungl. Maj it i förberörda proposition nr 110 (punkt 15, s. 158 och
159) föreslagit riksdagen att till samma ändamål för nämnda budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 69 000 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 125 000 kronor.

Vid anmälan i det föregående av frågan om inrättande av ett militärpsykologiskt
institut för försvaret har departementschefen föreslagit, att
den verksamhet, som nu bedrives vid centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj,
skall övertagas av det från och med nästa budgetår till
inrättande föreslagna institutet. Till följd härav minskar förevarande anslag
med de kostnader, som belöper på personalprövningsdetaljen. Dessa
kostnader kan enligt departementschefen beräknas till omkring 56 000 kronor,
till huvudsaklig del avseende reseersättningar och publikationstryck.
I anledning härav synes anslaget för nästa budgetår kunna uppföras med
(125 000 — 56 000 —) 69 000 kronor.

Utskottet, som i det föregående yttrat sig rörande inrättande av ett militärpsykologiskt
institut för försvaret, får, under hänvisning tillika till vad
som anförts under värnpliktsbyråns avlöningsanslag rörande bestridandet
under budgetåret 1955/56 av vissa övergångsvis uppkommande kostnader
för personalprövningsdetaljens verksamhet, tillstyrka den nu äskade medelsanvisningen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Centrala vårnpliktsbyrån: Omkostnader
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av
69 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

17:o) Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär,
tjänstgöring. Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under fjärde huvudtiteln
(punkt 188) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1955/56 beräkna
ett förslagsanslag av 14 000 000 kronor, har Kungl. Maj:t i förberörda proposition
nr 110 (punkt 16, s. 159 och 160) föreslagit riksdagen att till
samma ändamål för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av
14 000 000 kronor.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 14 000 000 kronor.

Departementschefen avser att senare under riksdagen på grundval av
riksförsäkringsanstalteus förslag framlägga särskild proposition om förhöjning
av vissa ersättningar till militärskadade. Den av höjningen föranledda
kostnadsökningen beträffande förevarande anslag låter sig emellertid
icke beräknas med någon större grad av säkerhet. Med beaktande av
belastningen på anslaget under budgetåret 1953/54 och med hänsyn till vad
av riksförsäkringsanstalten och socialbyrån anförts rörande medelsbehovet
vid oförändrade ersättningsgrunder föreslår departementschefen, att anslaget
för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp, 14 000 000
kronor.

Utskottet får erinra om att andra lagutskottet numera tillstyrkt Kungl.
Maj:ts proposition 1955: 179 med förslag till förordning om ändring i förordningen
den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.
Då beräkningen av förevarande anslag icke givit utskottet anledning till erinran,
får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, för budgetåret 1955/56 anvisa
ett förslagsanslag av 14 000 000 kronor.

Stockholm den 13 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 130.

Reservationer

1) vid punkten 2 (Ändrad organisation av Upplands regemente m. fl.
förband)

a) av herrar Aastrup, Malmborg i Skövde, Ståhl, fröken Elmén, herrar
Birke och Nihlfors, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna
1:426 och 11:539 och att därför utskottets yttrande och hemställan bort
ha följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

»Det föreliggande förslaget avses vara ett led i pågående rationaliseringssträvanden
att åstadkomma besparingar i krigsmaktens fredsorganisation.
Utskottet, som finner det angeläget att alla möjligheter till kostnadsminskningar
tillvaratagas, är emellertid icke övertygat om att det föreliggande
ärendet är så berett, att ställning nu kan tagas till detsamma. På grund
av den bristande utredningen föreligger tvärtom risk, att beräknade besparingar
resultera i fördyringar.

Enligt chefens för armén framställning i ämnet, på vilken Kungl. Maj :ts
förslag helt bygger, skulle de sammanlagda kostnaderna för avsedda organisationsförändringar
uppgå till ca 7,7 miljoner kronor, vilka kostnader
anses komma att delvis kompenseras genom försäljning av vissa markområden
i Uppsala. Dessa kostnadsberäkningar undandraga sig utskottets bedömande.
Desamma synas icke heller ha närmare granskats av departementschefen,
eftersom han framhåller, att hans ställningstagande till organisationsförslaget
icke innebär, att han tagit slutlig ståndpunkt i frågan
om storleken av de kapitalinvesteringar, som erfordras för omorganisationens
genomförande.

Utskottet finner föga tillfredsställande, att då, såsom här är fallet, ett betydande
organisationsförslag framlägges för riksdagen, detsamma icke åtföljes
av för ärendets behandling behövliga kostnadskalkyler. Utskottet
saknar alltså härigenom möjlighet att bedöma de ekonomiska konsekvenserna
av förslaget. Redan av denna anledning torde riksdagen icke kunna
godtaga detsamma. Såsom exempel må framhållas, att för Signalregementets
förflyttning till Uppsala beräknade investeringskostnader på ca 5,s
miljoner kronor av arméledningen utan angiven motivering nedräknats till
2,7 miljoner kronor.

Vad särskilt Upplands regemente beträffar har utskottet genom besök
i Uppsala sökt skaffa sig närmare upplysningar i ämnet. Med hänsyn till
vad därvid framkommit och utskottet i övrigt inhämtat synes det utskottet
icke tillfredsställande, att ett så genomgripande och till sina konsekvenser
så vittgående förslag som det nu föreliggande framlagts utan att
detsamma föregåtts av några som helst förberedande överläggningar med
Uppsala stad, Uppsala läns landsting och universitetsmyndigheterna, vilkas
intressen äro i hög grad berörda av omorganisationen. Det framhålles i
propositionen, att, därest Signalregementet och arméns signalskola förläggas
till Uppsala, betydande områden, tillhopa omkring 250 hektar, av
övningsfälten i Uppsala kunna avstås för civila ändamål. Utskottet bär
kunnat konstatera, att mellan kronan och de civila myndigheterna icke
förekommit några förhandlingar rörande eventuellt köp av ifrågavarande
mark, än mindre vad en sådan försäljning ekonomiskt skulle kunna innebära.
Riksdagen saknar alltså uppgift i denna vitala fråga, vilket utskottet
måste beteckna som eu betänklig hrist i utredningen. Ännu mindre hai
övervägts, hur länge ett föreslaget signalregemente i Uppsala med hänsyn

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1955

till de lokala instansernas legitima markbehov kan beräknas bibehållas i
Upplands regementes nuvarande etablissement. Det är enligt utskottets
mening också märkligt, att i en markfråga av den räckvidd, som det här
gäller, ej ens byggnadsstyrelsen beretts tillfälle att anföra sina synpunkter
på nu föreliggande spörsmål. Det må erinras om att då år 1950 fråga var
om statsmakternas godkännande av generalplan för utbyggnad av Akademiska
sjukhuset i Uppsala byggnadsstyrelsen hade vissa värdefulla synpunkter
att andraga härutinnan.

Innevarande års riksdag har medgivit, att verkstadslokaler för Stockholms
tygstation må komma till utförande enligt ett av departementschefen
framlagt förslag. Enligt detta förslag avses den nya tygverkstaden skola
dimensioneras så, att den ersätter dels samtliga nu under Stockholms garnison
lydande verkstäder och dels vid truppförbanden inom Stockholms
garnison befintliga verkstäder så långt detta är möjligt. Av handlingarna
i ärendet framgår icke klart, hur Signalregementets och signalskolans föreslagna
förflyttning till Uppsala kommer att inverka på detta beslut.

Redan av det anförda följer, att sådana ekonomiska kalkyler icke ligga
till grund för det föreliggande organisationsförslaget, att detsamma rimligen
kan utgöra underlag för ett riksdagsbeslut.

Härutöver har utskottet uppmärksammat, att i bilaga till arméchefens
förberörda framställning i ämnet redovisats vissa militära synpunkter på
frågan om Upplands regementes förflyttning, vilka icke sakna intresse i
detta sammanhang. Sålunda må nämnas, att infanteriinspektören i fråga
om de utbildningstekniska möjligheterna vid regementet framhållit, att
något hinder för att regementet ur angivna synpunkt kvarligger i Uppsala
icke finnes men ansett, att med hänsyn till vad i ärendet förekommit en
expertutredning borde företagas, innan regementets stridsskjutningsområde
utdömdes. I yttrande över en sålunda företagen utredning har militärbefälhavaren
för IV militärområdet framhållit, att han anser utbildningsförhållandena
vid regementet i nuläget icke vara goda men dock godtagbara
i fråga om såväl stridsskjutning som förbandsutbildning och bättre än på
flera andra förband. Med hänsyn till vissa andra på frågan inverkande
faktorer har militärbefälhavaren funnit sig böra för närvarande bestämt
avstyrka regementets förflyttning till Strängnäs. Militärbefälhavaren har i
samma yttrande även framhållit, att han på grund av den korta tid, som
stått till hans förfogade, icke haft tillfälle till djupgående undersökningar
och därför vore tveksam beträffande lämpligheten att nu fastställa alltför
genomgripande förändringar. Med hänsyn till de sociala problem, som
ofrånkomligen sammanhänga med varje omflyttning av fredsförband,
måste enligt militärbefälhavaren sådan omflyttning, för att vara befogad,
medföra ovedersägliga förbättringar ur utbildningssynpunkt. Utskottet
anser, att dessa yttranden av infanteriinspektören och militärbefälhavaren
icke kunna förbigås vid ett allsidigt bedömande av omhandlade fråga.

Statsutskottets utlåtande nr 12S är 1955

Då enligt utskottets mening Kungl. Maj:ts förslag under förevarande
punkt icke är till alla delar utrett, anser utskottet nödvändigt, att, innan
riksdagen fattar beslut i principfrågan, ytterligare utredning verkställes
ej minst i syfte att klarlägga de ekonomiska konsekvenserna av ifrågavarande
förflyttningar. Utskottet är alltså icke nu berett att biträda Kungl.
Maj :ts föreliggande förslag.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:426 och 11:539, besluta, att av
departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 4 mars 1955 förordad omorganisation av Upplands
regemente m. fl. förband skall anstå i avvaktan på
ytterligare utredning.»

b) av herr Eriksson i Sandby.

c) av herr Åkerström.

2) vid punkten i (Marinens tekniska personal) av herr Nililfors.

3) vid punkten 7 (Den militärpsykologiska verksamheten inom försvaret)
av herr Åkerström.

4) vid punkten 13 (Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl.) av
herr Åkerström.