Statsutskottets utlåtande nr 127.
7
Nr 127.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående likalönsprincipens
tillämpning inom det statliga avlöningssystemet.
(3:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fröken Andersson m. fl. (I: 62) och den andra inom andra kammaren av
fröken Nygren m. fl. (II: 124), har hemställts, att riksdagen ville besluta
en sådan omarbetning av det statliga avlöningssystemet, att likalönsprincipen
kommer till full tillämpning samt att i samband härmed de såsom typiskt
kvinnliga ansedda tjänsterna inordnas i tjänsteförteckningar efter en
rent kvalitativ uppskattning av arbetets värde med bortseende från befattningshavarens
kön.
Beträffande de skäl, vilka anförts till stöd för detta förslag, får utskottet
hänvisa till motionen I: 62.
I anslutning till 1945 års behörighetslag har utfärdats kungörelse örn att
statsmyndighet icke utan Kungl. Maj:ts medgivande äger förbehålla viss
statstjänst eller annat allmänt uppdrag för endast män eller endast kvinnor.
Vidare har vid arbetet på budgeten för nästa budgetår verkställts en omprövning
av frågan örn lämpligheten av den i tjänsteförteckningar verkställda
uppdelningen av tjänsterna på manliga och kvinnliga innehavare. Beträffande
härefter i tjänsteförteckningar kvarstående differentiering av befattningshavare
efter kön har chefen för finansdepartementet anfört i statsverkspropositionen
(För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 3), att som allmän
regel borde få förutsättas, att en i tjänsteförteckning (och däremot svarande
personalförteckning) upptagen tjänstebenämning icke i och för sig vore avgörande
för huruvida en befattning skulle anses förbehållen endast man eller
kvinna, utan att detta spörsmål vöre beroende av vilka särskilda bestämmelser
härom, som i vederbörlig ordning kunde ha utfärdats. Mot nämnda
uttalande har riksdagen vid behandlingen av ifrågavarande avsnitt av statsverkspropositionen
ej gjort erinran (skrivelse nr 16).
Med hänsyn till 1945 års revision av behörighetslagstiftningen lia motionärerna
ansett tiden vara mogen för en sådan omarbetning av det statliga avlöningssystemet,
att likalönsprincipen kommer till full tillämpning. I anledning
härav må erinras, att efter 1925 och 1939 års löneregleringar likalönsprincipen
kan sägas vara fullt genomförd beträffande statliga befatt
-
Ut skottet.
8
Statsutskottets utlåtande nr 127.
ningar i den mån densamma anses innebära, att man och kvinna skola erhålla
samma lön i samma befattning. I avlöningsbestämmelserna för de statsunderstödda
kommunala skolorna kvarstår emellertid den olikheten, att
kvinnlig befattningshavare ej äger tillträda sista löneklassen (högsta ålderstillägget)
i vederbörande lönegrad. Till frågan om denna jämte eventuellt
andra återstående olikheter mellan de avlöningsförmåner i en och samma
befattning, som utgå till män och kvinnor, har i första hand 1945 års lönekommitté
att taga ställning.
Utskottet får alltså fastslå, att genom de åtgärder, vilka vidtagits i anslutning
till 1945 års behörighetslag, och genom nu gällande avlöningsbestämmelser
full likställighet i princip införts i fråga örn mäns och kvinnors tillträde
till och avlöningsförmåner i skilda statliga befattningar.
Emellertid kan likalönsprincipen givas en mera vidsträckt innebörd. För
närvarande förekommer inom vissa förvaltningsområden, att befattningar,
vilka på grund av göromålens natur äro förbehållna eller i varje fall huvudsakligen
rekryteras av kvinnor, äro hänförda till lägre lönegrader än jämförliga
befattningar, vilka huvudsakligen rekryteras av män. Sålunda har
löneutredningen för viss fångvårdspersonal konstaterat, att arbetsuppgifterna
för den del av den kvinnliga personalen, som huvudsakligen är sysselsatt
med bevakningsgöromål eller inom verkstadsdriften, äro i stort sett likartade
med de åligganden, som ankomma på motsvarande manliga befattningshavare.
Likalönsprincipens genomförande kan anses kräva, att dylika olikheter
utjämnas. I propositionen nr 225 till innevarande riksdag angående
vissa anslag till fångvården m. m. har chefen för justitiedepartementet ansett
starka skäl tala för en sådan utjämning beträffande fångvårdens personal.
Att departementschefen likväl icke i nämnda sammanhang kunde upptaga
denna fråga berodde på att den stöde inför sin lösning i ett större sammanhang.
De spörsmål, som vore förenade med ett allmänt genomförande av
likalönsprincipen inom statsförvaltningen, skulle nämligen inom en nära
framtid komma att upptagas till behandling inom finansdepartementet.
Vidare vill utskottet erinra, att manliga befattningshavare, då de efter en
tids tjänstgöring erhålla med pensionsrätt förenad anställning på ordinarie
eller extra ordinarie stat, i regel bruka hänföras till lägst 5 lönegraden. Undantagen
härifrån äro förhållandevis få. Likalönsprincipen kan med anslutning
till denna placeringsnorm tänkas tillskriven den innebörden, att samma
lönegrad bör på motsvarande sätt vara normal rekryteringsgrad jämväl för
typiskt kvinnliga befattningar, oavsett göromålens art. Principens genomförande
skulle då medföra en lönesättning för kvinnlig arbetskraft, vilken i
högst betydande grad komme att skilja sig ej blott från den nuvarande statliga
lönesättningen utan jämväl från de löner, vilka kunna erhållas i den
öppna marknaden. Det kan även förutses, att de nuvarande normerna för
avlöning av manlig och kvinnlig arbetskraft i 5 lönegraden och högre lönelägen
icke längre skulle visa sig hållbara.
Åt likalönsprincipen kunna givas även andra formuleringar. Utskottet är
icke berett tillstyrka motionärernas förslag om beslut redan av innevarande
Statsutskottets utlåtande nr 127.
9
riksdag, att nämnda princip skall genomföras i vidare utsträckning än vad för
närvarande är fallet. Utskottet har ej heller ansett frågan nu befinna sig
i sådant läge, att framställning örn utredning av densamma genom särskilda
sakkunniga bör göras hos Kungl. Majit, helst som spörsmålet, såsom chefen
för justitiedepartementet meddelat, inom en nära framtid torde komma att
upptagas till behandling inom finansdepartementet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionerna I: 62 och II: 124 ej må av riksdagen bifallas.
Stockholn! den 10 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 126.
Reservation
av herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Andrén, fröken Andersson,
herrar Staxäng, Malmborg i Skövde samt Holmström, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»I anslutning —- ---nr 16).
Med hänsyn---taga ställning.
Utskottet får---statliga befattningar.
Emellertid kan —---inom finansdepartementet.
Vidare vill —--sig hållbara.
Åt likalönsprincipen----är fallet. Utskottet har emellertid ansett sig
böra förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller, att frågan
snarast blir föremål för övervägande. Det oklara läge, vari denna för närvarande
befinner sig, synes icke böra utgöra ett hinder för att densamma omedelbart
överlämnas till utredning av sakkunniga, vilka böra få till uppgift att
klarlägga frågeställningarna och avgiva förslag rörande principens genomförande,
vilket eventuellt kan tänkas ske i etapper.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av motionerna I: 62 och II : 124
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning angående
likalönsprincipens genomförande i statsförvaltningen.»