Statsutskottets utlåtande nr 121 (Utlåtande 1947:Su121 su)

Statsutskottets utlåtande nr 121.

Nr 121.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1947148 till social upplysningsfilm,
jämte i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 145 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 mars 1947, föreslagit
riksdagen att till Social upplysningsfilm för budgetåret 1947/48 under
V huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 125 000 kronor.

I anledning av en vid 1946 års riksdag inom andra kammaren av fru Disa
Västberg väckt motion (II: 386) anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 29 maj 1946 (nr 284) om skyndsam utredning om och på vad sätt och
i vilken utsträckning statsmakterna kunna och böra främja tillkomsten av
kortare upplysningsfilmer i syfte att popularisera och sprida kunskap om i
främsta rummet samhällets egen sociala hjälpverksamhet.

Genom beslut den 28 juni 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
socialdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för att inom departementet
verkställa utredning om dels inrättande av ett socialmuseum, dels
ock statsmakternas medverkan i syfte att främja tillkomsten av upplysningsfilmer
i sociala ämnen.

De sakkunniga — studierektorn Alva Myrdal, tillika ordförande, redaktören
Gotthard Johansson, fil. lic. Brita Akerman-Johansson, ledamoten av
riksdagens andra kammare, ombudsmannen John Lundberg, direktören Gustaf
Munthe, direktören Hilding Skjöld, redaktören Nils Thedin och kanslichefen
Erik Thörnberg — vilka antagit benämningen Kommittén för social
upplysning, ha i skrivelse den 4 januari 1947 framlagt förslag till provisoriska
åtgärder för statligt stöd åt produktionen av upplysningsfilmer i sociala
ämnen.

Inledningsvis framhåller kommittén, att det av direktiven för dess arbete
finge anses framgå, att båda de utredningar, som blivit kommittén anförtrodda,
hade sin grund i det ofta vitsordade behovet av åtgärder från det
allmännas sida för att bland allmänheten sprida ökad upplysning och fördjupade
insikter om det svenska samhället och dess aktuella problem samt
om vad som av statsmakterna uträttats och planerats, företrädesvis på det
under de sista decennierna starkt utvecklade socialpolitiska området. Sedan
kommittén anfört vissa synpunkter i fråga om de olika propaganda-, informations
eller reklamformer, som kunde ifrågakomma i den sociala upplysningsverksamheten,
anför kommittén följande.

Statsutskottets utlåtande nr 121.

Utifrån dessa synpunkter hade kommittén under sina överläggningar funnit
det vara nödvändigt att planmässigt undersöka, vilka arter och områden
av social upplysning och information, som skulle vara önskvärda i vårt land
och att på grundval av sålunda gjorda överväganden uppdraga riktlinjer
för och vidare utforma en för den samlade sociala upplysningsverksamheten
lämplig organisation, där varje ifrågakommande upplysningsmedel skulle
beredas ett lämpligt avpassat utrymme. Det kunde nämnas, att diskussionerna
inom kommittén närmast syntes peka på en organisation, uppdelad på
tre huvuddetaljer: en utställnings-, en publikations- och en filmdetalj.

Kommittén hade därmed — uttalas det vidare — angivit sin ståndpunkt
till frågan om sambandet mellan de båda utredningar, som anförtrotts densamma:
förslag om den slutliga organisationen för ett socialmuseum, å ena
sidan, och en permanent social filminformation, å andra sidan, måste behandlas
i ett sammanhang. Att därvid söka finna en avvägning mellan de
statliga myndigheternas och de folkliga organisationernas intresse i att medverka
framstode för kommittén som en synnerligen betydelsefull uppgift.

Behovet av socialt orienterad upplysningsfilm vore emellertid enligt vad
kommittén kunnat konstatera synnerligen trängande. Med hänsyn därtill
hade kommittén funnit angeläget att framlägga ett förslag, som — utan att
föregripa kommitténs ställningstagande till den ena eller andra organisationsformen
för en mera permanent upplagd filmverksamhet — avsåge att
skapa provisoriska förutsättningar för framställning under den näimaste
framtiden av ett antal upplysningsfilmer i sociala ämnen. Kommittén förklarar
sig emellertid vilja återkomma till frågan om filmens plats i det sociala
upplysningsarbetet i ett senare betänkande med förslag rörande den sociala
upplysningsverksamhetens organiserande.

Beträffande innehållet av kommitténs skrivelse utöver nu anförda principiella
utgångspunkter för kommitténs förslag får utskottet hänvisa till
statsrådsprotokollet (s. 4—12).

Till kommitténs förslag ha ledamöterna Skjölcl och T hornberg fogat ett av
dem gemensamt avgivet särskilt yttrande (s. 12 och 13).

I ärendet ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret och statens
biografbyrå (s. 13—15).

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Åt kommittén för social upplysning har anförtrotts två utredningsuppdrag,
som båda ha sin grund i behovet av vidgad allmän upplysning på det
socialpolitiska området. Det ena uppdraget avser utredning av frågan om
inrättande av en permanent institution — tills vidare benämnd socialmuseum
— vilken i utställningens form skulle verka för ökad kännedom om
vårt lands sociala förhållanden och socialpolitiska verksamhet. Kommitténs
andra uppgift är att verkställa en av 1946 års riksdag begärd utredning i
avseende å spörsmålen om och på vad sätt och i vilken utsträckning statsmakterna
kunna och böra främja tillkomsten av kortare upplysningsfilmer
i syfte att popularisera och sprida kunskap om i främsta rummet samhällets
egen sociala hjälpverksamhet.

I direktiven för kommittéarbetet uttalade jag, att det sannolikt komme att
visa sig fördelaktigt att ta filmen i anspråk för vissa av de ämnen det ifrå -

Statsutskottets utlåtande nr 121.

gasatta socialmuseet hade till syfte att åskådliggöra. Det av mig sålunda
antydda och av kommittén sedermera närmare utvecklade sambandet mellan
de båda utredningsuppdragen har föranlett kommittén att upptaga desamma
till utredning i ett sammanhang. Frågan om filmens plats i det sociala
upplysningsarbetet förklarar sig kommittén skola behandla i det betänkande,
som av densamma planeras rörande den sociala upplysningsverksamhetens
organiserande. Emellertid har kommittén på grundval av sina
preliminära överväganden i filmfrågan funnit sig böra redan nu framlägga
ett förslag, som tar sikte på att under statens ekonomiska medverkan skapa
provisoriska förutsättningar för framställning under det närmaste året
av ett begränsat antal upplysningsfilmer i sociala ämnen. För ändamålet
begäres ett anslag å tilläggsstat för innevarande budgetår av 150 000 kronor.
De två myndigheter, som på min anmodan yttrat sig över förslaget —
statens biografbyrå och statskontoret — ha i princip tillstyrkt detsamma.

För egen del hyser jag ingen tvekan om att filmen, rätt använd, besitter
stora möjligheter som hjälpmedel i det sociala upplysningsarbetet. I vad
kommittén härutinnan anfört kan jag instämma. Det starka ekonomiska
stöd, som statsmakterna i vässa främmande länder — exempelvis Danmark
— funnit sig böra lämna till främjande av produktionen av socialt orienterad
upplysningsfilm, är i detta avseende belysande. Vad som framkommit i
anledning av en rundfråga, som kommittén låtit företaga bland vässa myndigheter
och organisationer, synes ge starkt belägg för att man bland företrädarna
för den sociala verksamheten i vårt land funnit tiden vara inne
för att det allmänna tar filmen i sin tjänst som socialt upplysningsmedel.
Den mångfald av för filmbearbetning aktuella sociala ämnen, som redovisats
i detta sammanhang, står onekligen i stark kontrast till det anmärkningsvärt
ringa antal sociala upplysningsfilmer, som landets filmproducenter
för närvarande kunna erbjuda för uthyrning eller som annorledes stå till
allmänt förfogande.

Jag väll därför förorda kommitténs förslag att — i avbidan på dess slutliga
ställningstagande i frågan om en mera permanent bedriven social filminformation
under statsmakternas medverkan — medel redan nu beräknas för en
mindre produktion av sociala upplysningsfilmer. Fråga uppstår då, huru en
dylik provisorisk filmverksamhet lämpligen bör organiseras. I kommitténs
framställning föreligga två förslag till prövning, vilka båda förutsätta de
enskilda filmföretagens medverkan för filminspelningen. Kommittémajoriteten
har föreslagit, att verksamheten skall stå under kommitténs egen ledning
och tillsyn. Häremot står ett av två reservanter inom kommittén framfört
förslag om tillskapandet för ändamålet av en med statligt stöd bedriven enskild
institution. Det sistnämnda förslaget anser jag mig för närvarande böra
avböja. Jag förutsätter emellertid, att detsamma blir föremål för fortsatt behandling
inom kommittén. De erfarenheter, som vunnits av informationsstyrelsens
på sin tid bedrivna filmproduktion, synas ge vid handen, att en
filmverksamhet av den här föreslagna begränsade omfattningen kan ombesörjas
under tämligen enkla organisatoriska former. En fördel med den av
kommittén förordade anordningen är vidare, att kommittén med stöd av de
i produktionsarbetet vunna erfarenheterna kan skaffa sig säkrare hållpunkter
för sitt slutliga ställningstagande i filmfrågan. Jag föreslår därför, att
kommitténs organisationsförslag godtages. Vad kommittén i övrigt anfört
i denna del föranleder icke någon erinran från min sida.

I fråga om den provisoriska verksamhetens omfattning har kommittén
föreslagit en kostnadsram av 150 000 kronor, för vilken summa kommittén

Statsutskottets utlåtande nr 121.

räknat med att kunna lägga upp en produktion av 5—8 filmer, därvid
.jämkning förutsatts kunna vidtagas mellan kortare och längre filmer. Med
instämmande i de skäl, som av statens biografbyrå anförts till stöd för en
begränsning av antalet filmer, vill jag emellertid föreslå, att medelsanvisningen
begränsas till 125 000 kronor. Jag ansluter mig till den av kommittén framförda
tanken, att en av de ifrågakommande filmerna utformas för visning
utomlands. Kravet på filmernas kvalitet, innehållsmässigt och tekniskt, får
givetvis ställas högt, icke minst beträffande utomlandsfilmen. Det av mig
förordade beloppet synes böra anvisas å riksstaten under femte huvudtiteln
för budgetåret 1947/48 i form av ett särskilt reservationsanslag under rubriken
Social upplysningsfilm. Fördelningen av anslaget torde — såsom kommittén
föreslagit -— få bli beroende av de beslut, som Kungl. Majrt, på framställningar
av kommittén, i varje särskilt fall må meddela.

Vad av statens biografbyrå anförts i fråga om lämpligheten av en organisatorisk
samordning mellan olika föreslagna eller ifrågakommande statliga
stödåtgärder på filmområdet synes mig böra ägnas nödigt beaktande av kommittén
under dess fortsatta utredningsarbete.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft
en inom andra kammaren av herr Boman i Stafsund in. fl. väckt motion
(II: 366), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå propositionen.

Beträffande de skäl, vilka anförts till stöd för motionärernas hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.

Utan tvivel erbjuder filmen, såsom departementschefen framhållit, stora
möjligheter som hjälpmedel i det sociala upplysningsarbetet. Frågan om dess
plats i detta arbete ämnar kommittén för social upplysning behandla i ett
planerat betänkande rörande den sociala upplysningsverksamhetens organiserande.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär att — såsom en provisorisk åtgärd
i avbidan på att frågan om en mera permanent social filminformation
under statsmakternas medverkan finner sin lösning —- medel redan nu beräknas
för en mindre produktion av sociala upplysningsfilmer. De erfarenheter,
som vunnits av informationsstyrelsens på sin tid bedrivna filmproduktion, ha
ansetts ge vid handen, att en filmverksamhet av den begränsade omfattning,
varom här är fråga, kan ombesörjas under tämligen enkla organisatoriska former.
Av bland annat denna anledning föreslås verksamheten skola stå under
kommitténs egen ledning och tillsyn. Departementschefen har framhållit, alt
en fördel därmed vore, att kommittén med stöd av de i produktionsarbetet
vunna erfarenheterna kunde skaffa sig säkrare hållpunkter för sitt slutliga
ställningstagande i filmfrågan.

1 motionen framhålles, att det slutliga resultatet av kommitténs arbete
borde avvaktas, innan statsmakterna toge ställning till frågan om upplysningsfilmer
i sociala ämnen.

Utskottet har funnit övervägande skäl tala för bifall till propositionen och
får därför hemställa,

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 121.

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen II: 366 till Social upplysnings film för
budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 125 000 kronor.

Stockholm den 13 maj 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 120.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, Gustav Emil Andersson,
Falla, Rubbestad och Pettersson i Dahl, vilka ansett, att det slutliga resultatet
av kommitténs för social upplysning arbete bör avvaktas, innan statsmakterna
taga ställning till frågan om upplysningsfilmer i sociala ämnen och
att utskottet därför bort hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionen 11:366 avslå
ifrågavarande proposition.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471849