Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1959 (Utlåtande 1959:Su105 su)

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1959

Nr 105

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag
till Svenska livräddningssällskapet.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Per-Olof Hanson m. fl. (1:254) och den andra inom andra kammaren
av herr Edlund m.fl. (II: 313), har hemställts, att riksdagen matte
besluta att till Svenska livräddningssällskapets verksamhet under budgetåret
1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 50 000 kronor.

Motionärerna har anfört följande.

Under 1957 drunknade i vårt land 73 barn i åldern 0—7 år. Därutöver
krävde badolyckor av olika slag 55 offer, drunkning genom kapsejsade farkoster
81 och isolyckorna 68 offer. Även om drunkningsolyckorna visat en
glädjande tendens att sjunka sedan en lång rad år, är dessa siffror ändå
tillräckligt höga för att man såväl från samhällets sida som från enskilt
håll måste sätta in alla åtgärder för att söka nedbringa antalet dödsoffer
till följd av drunkning.

Den mest aktiva insatsen på detta område utföres av det sedan 1898
verkande Svenska livräddningssällskapet.

Genom framställningar av olika slag har sällskapet stimulerat till statliga
och kommunala ingripanden av obestridligt värde för drunkningsolyckornas
bekämpande. Genom direkta åtgärder i form av film-, radio- och
presspropaganda, uppvisningar och demonstrationer samt inte minst genom
tillhandahållande — i huvudsak kostnadsfritt — av olika trycksaker har
sällskapet nedlagt ett arbete, som rönt erkännande i vida kretsar.

Arbetet har inte heller varit resultatlöst. Medan antalet drunknade per
100 000 invånare vid sekelskiftet var 22 har antalet nu sjunkit till omkring
5.

Men mycket återstår att göra innan man nedbringat drunkningsolyckorna
till ett minimum.

Bekämpandet av småbarnsdrunkningarna har under de senaste säsongerna
utgjort ett viktigt led i sällskapets verksamhet. Förra året anordnades
en riksomfattande tävling för skolbarn, där det gällde att formulera goda
råd och göra förslag till affischer i förebyggande syfte.

Även när det gäller att motverka isolyckorna bedriver sällskapet en intensiv
upplysningsverksamhet med begagnande av radio, film, televition,
etc.

När det gäller badolyckorna är det utom de badandes egen oförsiktighet
framför allt bristen på goda säkerhetsanordningar som är den dominerande
orsaken. Sällskapet har i syfte att åstadkomma en bättring på detta
område dels anordnat kurser för utbildning av personal, dels medverkat

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1959

till att ett stort antal livbojar, andningsgungor och bevakningstorn gratis
tilldelas landets kommuner.

Sällskapet har dessutom biträtt kommunerna vid anläggandet av friluftsbad,
varvid säkerhetssynpunkter av olika slag blivit särskilt väl beaktade.

Ett annat viktigt led i verksamheten har varit anordnande av simlärarutbildning,
som på senare år genom sällskapets initiativ införts vid en rad
skolor och vid de militära förbanden.

En omfattande rådgivning för anordnandet av simskolor har blivit en
naturlig följd av dessa åtgärder. Såväl landsomfattande som regionala simkunnighetstävlingar
för skolungdom och vuxna har anordnats för att stimulera
intresset för simning och livräddning. Ett vittutgrenat samarbete
med civila och militära myndigheter samt med frivilliga organisationer
av olika slag för att bl. a. befästa och vidga simkunskaperna har ingått i
sällskapets verksamhet.

Svenska livräddningssällskapets strävan har alltid varit att inom ramen
för lägsta möjliga administrationskostnader och med i huvudsak frivillig
arbetskraft söka få ut bästa möjliga resultat.

De medel som kunnat disponeras har främst kommit från medlemsavgifter,
gåvor och blygsamma inkomster av märken och diplom. Statsmedel har
vid några tillfällen ställts till förfogande för särskilda ändamål.

Om sällskapet i fortsättningen inför de ökade kraven på tidsenlig propaganda
framgångsrikt skall kunna bedriva sin verksamhet, vilken som mål
har att spara människoliv, krävs det dock att statsmedel ställs till förfogande.

Dessa medel skulle användas för den centrala propagandan med instruktionsfilmer,
bildband, folders, broschyrer etc. samt till konsulentverksamhet
under vinterns och sommarens försäsonger.

Det kan i detta sammanhang framhållas, att liknande organisationer i
Övriga nordiska länder åtnjuter statsmedel för sin verksamhet. Den finska
organisationen har sålunda 50 000 svenska kronor per år medan de norska
och danska har något mindre.

över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statskontoret, Svenska livräddningssällskapet och Svenska simförbundet
avgivit yttranden, vilka fogats till detta utlåtande (Bilaga 1—3).

Utskottet. För närvarande omkommer cirka 400 personer årligen genom
drunkning. Den betydande minskning i antalet drunkningsolyckor, som
ändock kunnat redovisas, bar i första hand varit en följd av förbättrad
simkunnighet, vartill i sin tur inte minst simundervisningen i skolorna
bidragit. Även livräddningssällskapets medverkan i detta hänseende och insatser
i övrigt har varit av stor betydelse. På grund härav har, såsom statskontoret
erinrat om, bidrag av statsmedel vid olika tillfällen tilldelats sällskapet.
I anledning av vad i motionerna föreslagits vill utskottet för sin del
framhålla, att utvidgning av den kontinuerliga statliga bidragsgivningen
till att avse nya ändamål i nuvarande läge bör ske med största varsamhet.
Med hänsyn härtill och då Kungl. Maj:t även i fortsättningen har möjlighet
att inom ramen för eljest anvisade medel för speciella ändamål bereda

Statsutskottets utlåtande nr 105 dr 1959

sällskapets verksamhet det stöd som kan befinnas erforderligt, är utskottet
inte berett tillstyrka yrkandet i motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:254 och 11:313 icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 8 maj 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 104.

Reservation

av herr Svensson i Stenkyrka.

Bilaga 1

Till riksdagens statsutskott

Enligt Kungl. Maj :ts remiss den 2 mars 1959 har statskontoret att till
Eder avgiva utlåtande över likalydande motionerna I: 254 och II: 313 om
anslag till Svenska livräddningssällskapet. I anledning härav får ämbetsverket
anföra följande.

Såsom motionärerna erinrat ha bidrag av statsmedel vid olika tillfällen
tilldelats livräddningssällskapet för speciella ändamål. Huvudsakligen har
fråga varit om bidrag till ordnande av kurser i simning och livräddning.
Senast har livräddningssällskapet genom beslut av Kungl. Maj :t den 25
maj 1956 beviljats statsbidrag med högst 6 000 kronor till anordnande
under budgetåret 1956/57 av en kurs för utbildning av bevaknings- och
livräddningspersonal, avsedd för livligt frekventerade badplatser, vilket
bidrag utbetalats från elfte huvudtitelns anslag till Vissa kostnader för allmän
hälso- och sjukvård.

Frågan om årligt bidrag av statsmedel till sällskapets allmänna verksamhet
har tidigare varit föremål för prövning. Genom beslut den 13 januari
1956 fann sålunda Kungl. Maj :t en av livräddningssällskapet gjord framställning
om ett årligt anslag av 25 000 kronor såsom bidrag till sällskapets
verksamhet ej föranleda någon åtgärd. Sistnämnda framställning avstyrktes
av statskontoret, som hänvisade till sällskapets goda ekonomi och till angelägenheten
av att icke utan tvingande skäl utöka den statliga bidragsverksamheten.
Beträffande livräddningssällskapets ekonomiska ställning under
år 1958 har inhämtats, att inkomsterna under året uppgått till i runt tal
83 000 kronor och fonderade medel till ca 170 000 kronor. Då de av statskontoret
anförda skälen alltjämt kvarstå får ämbetsverket föreslå, att
motionerna lämnas utan bifall.

Stockholm den 9 mars 1959

Ivar Löfqvist

Elof Jerdenins
Föredragande

/ Britt-Marie Sténson

Statsutskottets utlåtuude nr 105 år 1959

Bilaga 2

Till statsutskottet

Sedan Svenska livräddningssällskapet beretts tillfälle att yttra sig över
motionen i första kammaren, nr 254 år 1959, likalydande med motionen i
andra kammaren, nr 313 år 1959, beträffande anslag till sällskapet får vi
härmed äran anföra följande:

I vårt samhälle finns många frivilligt arbetande organ, som utför sina
självpåtagna uppgifter med eller utan kontinuerligt stöd av statsmedel.
Svenska livräddningssällskapet tillhör de senare och har nu i över 60 år
arbetat för att nedbringa dödsolyckorna genom drunkning. Det synes oss
vara hög tid, att statsmakterna lämnar ett rimligt ekonomiskt stöd till denna
sociala verksamhet, vars målsättning är att åt samhället bevara värdefulla
människoliv.

För närvarande omkommer ca 400 människor årligen genom drunkning.
När sällskapet började sin verksamhet var motsvarande siffra 1 100. På
60 år har det alltså skett en sänkning av drunkningsantalet från 22 till 5
per 100 000 innevånare. Denna betydande sänkning är i första hand frukten
av alla de åtgärder, som vidtagits för att höja svenska folkets simkunnighet.
Sällskapets medverkan i detta syfte — direkta och indirekta åtgärder
för anläggandet av friluftsbad, utbildning av simlärare och grundandet av
simskolor — har rönt erkänsla i vida kretsar.

Man kan inte säga att svenska folkets simkunnighet är vad den borde
vara och för att höja den till en nivå som motsvarar tidens krav har statens
folkbadsutredning rekommenderat åtgärder i sitt betänkande av 1954, vilka
det inte finns anledning att närmare ingå på i detta sammanhang. Vi önskar
emellertid understryka behovet av badanläggningar, bättre utbildning för
simlärare och en till skolan knuten simutbildning av obligatorisk karaktär
med större krav på färdighet och vi är som alltid beredda att ställa vår
sakkunskap och erfarenhet till förfogande när denna fråga tas upp av
statsmakterna.

För att kunna hålla drunkningstalet vid dess nuvarande nivå har en
förbättrad simkunnighet stor betydelse, men för att ytterligare sänka drunkningstalet
måste en förebyggande verksamhet av hett annan karaktär intensifieras.

Det gäller den propagandaverksamhet, som sällskapet hittills kunnat bedriva
endast i begränsad omfattning i brist på medel, nämligen
förebyggande åtgärder mot småbarnsdrunkningarna,
förebyggande åtgärder mot drunkning i samband med färder i småbåtar,
förebyggande åtgärder mot drunkning i samband med isfärder och
förebyggande åtgärder mot drunkning på offentliga badplatser.

Man inser lätt riktigheten i detta påstående, om man studerar de sammanhang,
under vilka drunkningsolyckorna för närvarande äger rum.

Småbarnsdrunkningarna

Barn i åldern 0--7 år kan inte ges en betryggande simkunnighet, även
om det är möjligt att lära väl utvecklade 6-åringar de första grunderna.
Småbarnsdrunkningarna kräver för närvarande fler offer än trafiken och

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1959

inte mindre än 90 barn i förskoleåldern omkom genom drunkning under
år 1957.

Brunnar, diken, gropar, prydnadsdammar, bykkar, baljor, badkar,
åslänter, bryggor och isar förekommer i dessa tragiska sammanhang. Det
krävs en omfattande försiktighetspropaganda, som dels riktar sig till föräldrarna,
dels till kommunala myndigheter, byggnadsföretag och enskilda
medborgare.

Preliminärsiffran för år 1958 är 61 småbarnsdrunkningar och man kan
beräkna den definitiva till minst 70. Den betydande sänkning, som detta
innebär, vill vi se som ett resultat av den propaganda, som vi fick möjlighet
att bedriva föregående år med hjälp av ett tillfälligt statsbidrag på
25 000 kronor.

Drunkning i samband med färder i småbåtar

Mer än en fjärdedel av alla drunkningsolyckor har samband med färder
i småbåtar och den primära anledningen är oförsiktighet. Under år 1958
omkom 99 personer under sådana förhållanden, 60 vid färder i roddbåtar
och 39 vid färder i mindre motorbåtar, mindre segelbåtar, kanoter, flottar
och badbåtar. Det är alarmerande siffror, vilket föranlett sällskapet att inför
kommande sommarsäsong förbereda en riksomfattande propagandakampanj,
som tyvärr inte kan ges önskad slagkraft av ekonomiska skäl. Ständigt
har vi anledning att konstatera, hur begränsat vi kan arbeta, jämfört med
vad vi skulle önska. Och ändå gäller det människoliv.

Drunkning i samband med isfärder

Beträffande isolyckorna gäller det också att ta sikte på upplysning och
försiktighetspropaganda. Man måste känna till isarnas bärkraft, vara försedd
med lämplig utrustning och veta hur man skall bete sig i kritiska
situationer. Vintern 1956—1957 drunknade inte mindre än 82 personer i
samband med isfärder. Sällskapet har särskilt under de senare åren kunnat
konstatera det ökade antal isolyckor som har samband med motortrafik,
en ny form av drunkning, som måste angripas på sitt speciella sätt.

Drunkning i samband med friluftsbad

Även om dessa drunkningsfall numera glädjande nog utgör det minsta
problemet i vårt arbete, så kräver även detta skärpt uppmärksamhet. Man
måste tillgodose behovet av övervakning och säkerhetstjänst i övrigt på de
offentliga badplatserna. Bristerna därvidlag är påtagliga och en allmän upprustning
nödvändig. Därtill kommer naturligtvis som förut kravet på en
modernt upplagd försiktighetspropaganda som riktar sig till allmänheten,
antingen man badar enskilt eller på en offentlig badplats.

Säkerheten på de allmänna badplatserna kräver bland annat utbildning
av personal, vilket sällskapet hittills endast kunnat tillgodose i mycket begränsad
omfattning.

Av vad som ovan anförts torde det framgå med önkvärd tydlighet att
drunkningsproblemet i våra dagar i allt större utsträckning måste angripas
genom försiktighetspropaganda. Varje medborgare kan lära sig inse och
följa de elementära regler man kan uppställa för att undvika småbarnsdrunkningar,
småbåtsdrunkningar och isolyckor, vilka nu kräver nära tre
fjärdedelar av samtliga drunkningsoffcr. Propaganda för ökad säkerhet
på de allmänna badplatserna och försiktighetspropaganda i samband där -

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1959

med och vid friluftsbad överhuvudtaget torde också vara av stor betydelse
för att nedbringa drunkningsolyckorna.

Om Svenska livräddningssällskapet ges ekonomiska möjligheter till en
fortlöpande och slagkraftig försiktighetspropaganda på de nu berörda områdena
ser vi oss i stånd att ytterligare nedbringa drunkningsoffrens antal
och vår målsättning på lång sikt skall därvid vara ett drunkningstal, som
kan skrivas med två siffror.

De åtgärder, som vi avser att vidtaga i detta arbete, är ett vidgat samarbete
med statliga och kommunala myndigheter, radio, TV, press och de
många frivilliga organisationer, som nu stöder vår verksamhet. Film, bildband,
affischer, folders och broschyrer skulle kunna användas i större utsträckning
än tidigare och få en utformning och ett distributionsförfarande,
som motsvarar nutidens högt ställda krav. Vi skulle även få möjligheter att
realisera våra planer på en vidgad konsulentverksamhet, knuten till våra
länsförbund, som nu täcker praktiskt taget hela landet. En organisation,
som bedriver en social verksamhet, vars frukter utgör räddade människoliv,
kan på goda grunder göra anspråk på ekonomiskt bidrag från samhällets
sida.

Svenska livräddningssällskapet hemställer därför, att riksdagen måtte
bifalla motionerna om ett bidrag på 50 000 kronor till sällskapets verksamhet
under budgetåret 1959/60.

Stockholm den 13 mars 1959

För Svenska livräddningssällskapet

Ivar Backlund
Generallöjtnant
ordförande

/Helge Lundstedt
Generalsekreterare

Bilaga 3

Riksdagens statsutskott

Under åberopande av Statsutskottets skrivelse den 27 februari, vari vi
anmodats avgiva utlåtande över de vid årets riksdag väckta motionerna
(1:254 och 11:313) om anslag till Svenska livräddningssällskapet, får vi
härmed anföra följande.

Den av livräddningssällskapet bedrivna verksamheten, vars huvudsyfte
är att nedbringa antalet drunkningsolyckor till ett minimum, är värd allt
stöd från det allmännas sida.

En allmän, gedigen simkunnighet torde vara främsta förutsättningen för
uppnående av det angivna syftet. 1955 års idrotts- och friluftsutredning
har också i sitt betänkande -—• SOU 1957:41, sid. 146 — som ett särskilt
viktigt bidragsändamål framhållit olika åtgärder för främjandet av simningen.
Enligt utredningen borde därför ett tillräckligt stöd lämnas åt lämplig
organisation, som har simkunnighetens utbredning och vad därmed

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1959

sammanhänger på sitt program. Vidare konstateras, att för närvarande
både Simfrämjandet och Livräddningssällskapet arbetar på detta område
utan några fasta gränser sinsemellan och med varierande anslutning i
olika delar av landet.

Under hänvisning härtill får vi —- som väl känner både Simfrämjandets
och Livräddningssällskapets verksamhet och anser att båda organisationerna
bör erhålla statligt stöd — hemställa, att statsutskottet i anledning av föreliggande
motioner måtte förorda att största möjliga anslag ställes till Kungl.
Maj :ts förfogande för att av Kungl. Maj :t på lämpligt sätt fördelas mellan
ifrågavarande organisationer.

Stockholm den 17 mars 1959

Svenska simförbundet

Henry Runströmer
Generalsekreterare