Statsutskottets utlåtande nr 103.
1
Nr 102.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående
tillgodoseende av universitetets i Lund och Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningars i Lund behov av
tomtmark jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 107 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 5 mars 1948,
föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att med Malmöhus läns
landsting träffa överenskommelse om dispositionen av viss tomtmark i Lunds
stad m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för ecklesiastikdepartementet
förordat.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Anderberg m. fl.
(I: 285) och den andra inom andra kammaren av herr Nilsson i Landskrona
m. fl. (II: 437), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 måtte besluta i enlighet med vad i motionerna
anförts och i enlighet med det förslag till lösning av ifrågavarande
tomtmarksfrågor vid universitetet i Lund och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund som särskilt utsedda förhandlingsdelegerade framlagt.
Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas, i den mån detsamma
ej framgår av det följande, till motionen I: 285.
De i propositionen avsedda tomtmarksfrågorna gälla i huvudsak följande
områden i Lunds stad, nämligen dels det s. k. södra lasarettsområdet, vilket
till viss del tillhör staten och till viss del Malmöhus läns landsting men som
i sin helhet disponeras av landstinget för sjukhusändamål, utan att någon
avgäld därvid erlägges för den staten tillhöriga delen, dels det s. k. norra
lasarettsområdet, vilket tillhör staten men mot årlig avgäld disponeras av
landstinget för sjukhusändamål, dels ock den av folkskoleseminariet i Lund
disponerade seminarietomten, vilken likaledes tillhör staten.
Särskilt utsedda förhandlingsdelegerade för å ena sidan det större akademiska
konsistoriet i Lund och å andra sidan Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott
ha nu i fråga om nämnda markområden framlagt förslag
1 — Bihang till riksdagens protokoll 10i8. 6 samt. Nr 102—103.
2
Statsutskottets utlåtande nr W2.
till vissa markbyten och därmed sammanhängande ekonomiska uppgörelser
mellan staten och landstinget. Detta förslag innebär i fråga om själva
markdispositionen, att hela södra lasarettsområdet skulle överlämnas till
universitetet, som därvid med äganderätt skulle förvärva de delar av detta
område, som nu tillhöra landstinget, att norra lasarettsområdet skulle, med
viss utvidgning, i fortsättningen kostnadsfritt upplåtas till landstinget för
sjukhusändamål mot att sjukvårdsinrättningarna ställdes till förfogande för
den medicinska undervisningen och forskningen, samt att seminarietomten
på enahanda villkor skulle reserveras för sjukvårdsinrättningarnas utbyggande.
De förhandlingsdelegerade ha vidare föreslagit, att staten skulle inlösa
de å södra lasarettsområdet befintliga byggnaderna (vilka till viss del
uppförts med bidrag av statsmedel) samt att landstinget skulle inlösa å
seminarietomten belägna byggnader. Inlösningsbeloppen skulle i båda fallen
bestämmas till 50 procent av vid värdering åsatta värden. Slutligen
skulle staten förbinda sig att utöver nu nämnda ersättning bidraga med
halva kostnaden för sådana nya sjukhusbyggnader, som efter samstämmande
beslut av riksdag och landsting komme att uppföras norr om Allhelgona
Kyrkogata d. v. s. norr om södra lasarettsområdet, i den mån dessa ersatte
byggnader å sistnämnda område.
De förhandlingsdelegerades förslag har godkänts av konsistoriet och landstingets
förvaltningsutskott.
Flertalet remissmyndigheter ha i princip anslutit sig till det framlagda
förslaget även om också vissa, delvis ganska starka erinringar gjorts främst
i fråga om förslagets ekonomiska konsekvenser.
Byggnadsstyrelsen har sålunda förklarat sig i huvudsak icke ha något att
erinra mot det föreliggande förslaget. I fråga om inlösningen av de å södra
lasarettsområdet respektive seminarietomten befintliga byggnaderna har ämbetsverket
dock anfört bland annat följande.
Byggnadsstyrelsen får framhålla, att bestämmelsen 50 procent av åsatta
värden torde ha tillkommit med hänsyn till att kostnaderna för sådana
sjukvårdsinrättningar, som stå till förfogande för den medicinska undervisningen
och forskningen, halveras mellan staten och landstinget. Styrelsen får
i detta sammanhang emellertid även framhålla, att den inom styrelsen pågående
generalplanutredningen för universitetet fortskridit så fångt, att av
densamma synes framgå, att befintliga byggnader inom södra lasarettsområdet
endast i ringa utsträckning torde kunna utnyttjas för universitetets behov,
vilket förhållande givetvis måste beaktas vid en kommande värdering.
Beträffande seminariet, vars byggnad helt bestritts av statsmedel, föreligger
icke samma utgångspunkt rörande kostnaderna. Byggnadskomplexet är
relativt nytt. och synnerligen solitt uppfört, varför lösenbeloppet enligt vad
styrelsen tidigare framhållit bör bestämmas med utgångspunkt från vad det
skulle kosta att uppföra en liknande anläggning med avdrag för vad de befintliga
byggnaderna genom förslitning och eljest på grund av sin ålder kunna
anses ha minskat i värde.
Statsutskottets utlåtavde nr 102.
3
Statskontoret har framfört vissa erinringar i fråga om förslagets ekonomiska
innebörd. Därvid har ämbetsverket anfört i huvudsak följande.
Förslagets ekonomiska innebörd kan icke bedömas utan uppskattning av
det värde byggnaderna på södra lasarettsområdet kunna ha för universitetet.
Uppskattning kräves även av kostnaderna för uppförande av ny byggnad
för folkskoleseminariet och iordningställande av ny seminarietomt.
Det föreslagna avtalet blir mycket kostsamt för det allmänna särskilt därigenom,
att seminarietomten tages i anspråk av landstinget. Ytterligare utredning
synes därför erforderlig innan förslaget kan godtagas i denna del.
Skulle seminarietomten komma att inbegripas i överenskommelsen, synes
ersättningen för därå befintliga byggnader böra uppgå till fulla värdet. Det
må framhållas, att kostnaderna för seminariets flyttning komma att betydligt
överstiga detta värde.
Det kapitaliserade värdet av avgälden för norra lasarettsområdet överstiger
vid en räntefot av 3 procent en halv miljon kronor. Såvitt statskontoret
kan finna, skulle enligt förslaget någon ersättning för upplåten mark framdeles
ej alls utgå. Ämbetsverket ifrågasätter om en eftergift av sådan utsträckning
kan anses tillräckligt motiverad.
Departementschefen har förklarat sig dela den till grund för de förhandlingsdelegerades
förslag liggande uppfattningen, att universitetets och landstingets
behov av tomtmark bäst kunde tillgodoses därigenom, att universitetet
erhölle hela södra lasarettsområdet, medan landstinget för sjukhusändamål
finge disponera norra lasarettsområdet och seminarietomten. Departementschefen
har sålunda i princip anslutit sig till förslaget i vad avser
själva markdispositionen. Däremot har departementschefen funnit anledningtill
vissa erinringar i fråga om förslagets ekonomiska innebörd m. m. och
härom anfört bland annat följande.
Jag vill erinra om att den universitetet tillhöriga delen av södra lasarettsområdet
torde få anses vara på obestämd tid upplåten till landstinget för
sjukhusändamål mot det att sjukhusbyggnaderna få tagas i anspråk för klinisk
undervisning. Särskilt tillkallade sakkunniga ha tidigare om denna upplåtelse
uttalat, att den knappast torde kunna sägas upp utan att landstinget
i ersättning anvisades annan tomtmark samt erhölle skälig ersättning för
å området befintliga, för sitt ändamål användbara byggnader. Jag erinrar
vidare om att staten sedan länge med hänsyn till sjukvårdsinrättningarnas
betydelse för den medicinska undervisningen och forskningen vid uppförandet
av nybyggnader för lasarettet brukat bidraga med hälften av kostnaderna.
Någon bindande förpliktelse för staten att även i fortsättningen lika med
landstinget dela kostnaderna för nya sjukhusbyggnader föreligger emellertid
för närvarande icke. I den mån statsbidrag ansetts böra komma i fråga har
överenskommelse hittills träffats efter prövning i varje särskilt fall.
I fråga om inlösen av byggnaderna å södra lasarettsområdet respektive
seminarietomten har nu föreslagits, att lösenbeloppen skulle bestämmas till
50 procent av de värden, som av sakkunniga värderingsmän åsattes byggnaderna.
Därjämte har föreslagits, att staten utöver nyssnämnda ersättningar
skulle förbinda sig att bidraga med halva kostnaden för sådana nya sjukhusbyggnader,
som efter samstämmande beslut av riksdag och landsting komme
4
Statsutskottets utlåtande nr 102.
att uppföras å område norr om Allhelgona Kyrkogata, i den mån dessa ersatte
byggnader på södra lasarettsområdet. För egen del har jag icke funnit
anledning till erinran mot att staten förbinder sig att inlösa byggnaderna på
södra lasarettsområdet (inberäknat befintliga sammanbindningsgångar mellan
norra och södra lasarettsområdet över Allhelgona Kyrkogata) mot 50
procent av värdet. Fn dylik halvering får anses såsom en logisk följd av
att staten på sätt och vis är hälftendelägare i sjukhusbyggnaderna. Jag anser
mig även kunna förorda, att staten på sätt föreslagits förbinder sig att
bidraga med halva kostnaden för nya sjukhusbyggnader i stället för byggnaderna
å södra området.
Beträffande byggnaderna på seminarietomten ligga förhållandena annorlunda
till. Byggnaderna ha helt bekostats av staten, medan landstinget svarat
för viss del av kostnaderna för sjukhusbyggnaderna på södra området
och staten för återstoden. Förslaget att lösenbeloppet även i detta fall
skulle utgöra 50 procent av värdet torde förutsätta, att byggnaderna komma
att utnyttjas för sjukvårdsändamål, i vilket fall staten skulle svara för
halva byggnadsvärdet. Däremot har hänsyn icke tagits till att ett genomförande
av förslaget i denna del skulle för staten medföra betydande kostnader,
vilka icke skulle bliva täckta även om ersättning för fulla byggnadsvärdet
skulle utgå vid inlösningen. För egen del vill jag därför, under erinran
jämväl om vad byggnadsstyrelsen och statskontoret härvidlag anfört,
på denna punkt förorda en sådan jämkning av förslaget, att seminariebyggnaderna
skola av landstinget inlösas till fulla värdet vid inlösningstill.
fäMet.
I förslaget bär förutsatts, att landstinget i samband med att universitetet
återfår nyttjanderätten, respektive erhåller äganderätten till de olika delarna
av södra lasarettsområdet skulle befrias från nu utgående avgäld för norra
lasarettsområdet. Likaså skulle seminarietomten upplåtas avgäldsfritt. Vad
sålunda föreslagits — vilket vid bedömande av avtalsförslaget i dess helhet
torde få anses såsom en eftergift från statens sida — anser jag mig böra godtaga.
Departementschefen har vidare föreslagit vissa justeringar och kompletteringar
av7 i förslaget intagna bestämmelser angående värderingsförfarandet,
tidpunkten för de olika byggnadernas överlämnande m. m. samt slutligen
uttalat, att de förhandlingsdelegerades förslag med av honom sålunda förordade
ändringar syntes kunna läggas till grund för en överenskommelse i
frågan mellan staten och landstinget.
Till stöd för det i motionerna I: 285 och II: 437 gjorda yrkandet, att riksdagen
måtte besluta i enlighet med det av de förhandlingsdelegerade framlagda
förslaget har anförts i huvudsak följande.
Då förslaget om tillgodoseende av universitetets i Lund behov av tomtmark
i omedelbar anslutning till universitetsplatsen kommit från statsmakterna,
och av båda parterna utsedda delegerade framlagt förslag till överenskommelse,
hemställa vi att riksdagen måtte besluta på sätt sålunda föreslagits.
Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott har vid sammanträde
den 21 juni 1946 beslutat godkänna förslaget och förklarat, att landstinget
för sin del vore villigt att avstå från ovannämnda område i dess helhet under
förutsättning att landstinget norr om kvarteret Eskil d. v. s. norr om norra
Statsutskottets utlåtande nr 102.
5
sjukhusområdet i utbyte erhölle ett tillräckligt stort område så att landstinget
på ett rationellt och ur sjukhussynpunkt tillfredsställande sätt kunde
lösa lasarettets byggnadsfråga. Sedan länge har med hänsyn till lasarettets
uppgift som undervisningssjukhus vid beviljande av statsbidrag till lasarettet
tillämpats den principen att staten bidragit med halva kostnaden för nybyggnader
m. m. Då det jämväl torde ligga i statens intresse, att landstinget
i utbyte för den mark, landstinget avstår till universitetet, erhåller erforderliga
tomtområden, samt då seminarieområdet, sedan det införlivats med lasarettsområdet,
kommer att tjäna den medicinska undervisningens och forskningens
intressen, synes det vara motiverat, att ovan angivna princip jämväl
kommer att tillämpas i fråga om bestämmandet av lösensumman för
byggnaderna å seminarietomten. Landstinget skulle sålunda erlägga hälften
av det lösenbelopp, som efter värdering bliver bestämt för ifrågavarande
byggnader. Då det visat sig att någon tillfredsställande lösning av lasarettets
byggnadsproblem icke kan ernås därest icke seminarietomten reserveras
för lasarettets behov, och i betraktande av de betydande ekonomiska värden
som för landstingets vidkommande stå på spel, anses att landstinget icke kan
avstå från södra lasarettsområdet om icke godtagbar överenskommelse om
markkompensation erhålles norr om kvarteret Eskil. Den enda tomt, som
därvid kan komma ifråga, är seminarietomten. Därest universitetet avstår
från sina anspråk på det södra lasarettsområdet förfaller också landstingets
krav på att erhålla mark norr om kvarteret Eskil. Av seminarietomten behöver
landstinget tillsvidare endast taga i anspråk ett mindre obebyggt område
inrymmande viss del av seminariets skolträdgård. Lunds stad har utlovat
att ställa till seminariets förfogande erforderlig mark för anläggande av
ny trädgård.
Utskottet. I likhet med departementschefen har utskottet funnit den
lämpligaste lösningen av förevarande markfrågor vara, att hela södra lasarettsområdet
ställes till universitetets förfogande, medan landstinget för
sjukhusändamål får disponera norra lasarettsområdet och seminarietomten.
Utskottet ansluter sig därför liksom departementschefen i princip till det
av de förhandlingsdelegerade framlagda förslaget i vad det avser själva markdispositionen.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava de förhandlingsdelegerade
föreslagit, att lösenbeloppet för byggnaderna å södra lasarettsområdet
respektive seminarietomten skulle bestämmas till 50 procent av de värden,
som av sakkunniga värderingsmän åsattes byggnaderna. Departementschefen
har för sin del icke funnit anledning till erinran mot att staten förbunde sig
att inlösa byggnaderna på södra lasarettsområdet mot 50 procent av värdet,
men däremot på anförda skäl förordat en sådan jämkning av förslaget, att
seminariebyggnaderna skulle av landstinget inlösas till fulla värdet vid inlösningstillfället.
I motionerna I: 285 och II: 437 har bland annat framställts
yrkande om att lösenbeloppet för sistnämnda byggnader skulle bestämmas
i enlighet med de förhandlingsdelegerades förslag.
Enighet råder sålunda om grunderna för bestämmandet av lösenbeloppet
för byggnaderna å södra lasarettsområdet, medan beträffande motsvarande
6 Statsutskottets utlåtande nr 102.
grunder för byggnaderna å seminarieområdet olika meningar gjort sig gällande.
Även om skäl föreligga för ett biträdande av den ståndpunkt departementschefen
i detta ärende intagit, har det likväl med hänsyn till angelägenheten
av att frågan om dispositionen av berörda markområden snarast
vinner sin lösning synts utskottet vara lämpligare att i Kungl. Maj:ts hand
lägges att vid ärendets fortsatta handläggning träffa den överenskommelse
rörande grunderna för bestämmandet av lösenbeloppet för byggnaderna å
seminarietomten — lägst inom ramen för de förhandlingsdelegerades förslag
— som kan befinnas ändamålsenlig för ernående av ett positivt resultat.
Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna I: 285 och II: 437
få anses besvarade.
I fråga om förslagets ekonomiska innebörd m. m. i övrigt ansluter sig utskottet
till vad departementschefen härutinnan förordat.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
a) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
bemyndiga Kungl. Maj:t att med Malmöhus läns landsting
träffa överenskommelse om dispositionen av viss tomtmark
i Lunds stad m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med
vad utskottet förordat;
b) att motionerna I: 285 och II: 437 må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört.
Stockholm den 13 maj 1948.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Lindström, Larsson, Karl Andersson, Andrén, Johan Eric Ericson,
fröken Osvald, herrar Ivar Persson, Bergh och fru Svenson;
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Malmborg i Skövde, Bergström, Falla, Lindholm, Åkerström, Hoppe,
Onsjö, Petterson i Degerfors, Sefve och Persson i Vinberg.