Statsutskottets utlåtande nr 103 (Utlåtande 1943:Su103 su)

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1943 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 191$ 1^1+ till avlöningar vid de
allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
118, 120, 124 och 177) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1943/44

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 29,200,000
kronor;

dels till Allmänna läroverken: Omkostnader ett förslagsanslag av 135,000
kronor;

dels till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassoma ett förslagsanslag
av 570,000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor ett förslagsanslag
av 4,640,000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett förslagsanslag
av 4,050,000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor ett förslagsanslag
av 2,365,000 kronor;

dels ock till Understöd till högre folkskolor ett förslagsanslag av 1,150,000
kronor.

I propositionen nr 150 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 5 mars
1943, föreslagit riksdagen att

1. besluta, att högre lärarinneseminariets övningsskola skall från och med
budgetåret 1943/44 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,
successivt utbyggas till ett högre samläroverk i Stockholm, tills vidare bestående
av, förutom nämnda övningsskola, en 5-årig realskola och ett 4-årigt latingymnasium, under förutsättning att Stockholms stad förpliktar
sig att i fråga örn den nybildade läroanstalten tillhandahålla erforderliga

Bihang tilt riksdagens protokoll 19iS. 6 sami. Nr 103.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor
eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal; 2.

besluta att nya elementarskolans i Stockholm realskola skall avvecklas
samt att i Stockholm i stället skola upprättas två nya samrealskolor, den
ena i Bromma, bestående av enbart 5-åriga linjer, och den andra i Enskede,
bestående av såväl 5- som 4-åriga linjer; skolande nämnda organisationsändringar
ske successivt från och med budgetåret 1943/44 eller den senare
tidpunkt Kungl. Majit bestämmer, allt under villkor att Stockholms stad
i fråga om de nya samrealskoloma åtager sig ej mindre att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad
åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig
vaktmästarpersonal än även att bidraga till bestridande av de utgifter,
som åvila biblioteks- och materielkassorna samt ljus- och vedkassorna, med
ett engångsanslag under första året av läroanstalternas verksamhet av tillhopa
10,000 kronor med den fördelning mellan läroanstalterna, som Kungl.
Majit bestämmer;

3. godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för de
allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1943/44;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda personalförteckning
— tills vidare under budgetåret 1943/44, då för realskolestadiet avsedd
ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida
befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning; 5.

godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44;

6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisa
ett förslagsanslag av 29,535,000 kronor;

7. till Allmänna läroverken: Omkostnader för budgetåret 1943/44 anvisa
ett förslagsanslag av 130,000 kronor;

8. till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 570,000 kronor;

9. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 4,680,000 kronor;

10. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 4,050,000 kronor;

11. till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 2,365,000 kronor;

12. till Understöd till högre folkskolor för budgetåret 1943/44 anvisa ett
förslagsanslag av 1,150,000 kronor.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit vidare under åttonde huvudtiteln,
punkterna 125—127 (sid. 259—265), föreslagit riksdagen att

Statsutskottets utlåtande nr 103.

dels besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd för budgetåret
1942/43 till statsunderstödda enskilda läroanstalter skola äga huvudsaklig
tillämpning jämväl för budgetåret 1943/44, dock med den jämkning,
som följer av vad departementschefen anfört beträffande antalet intagningsklasser; dels

besluta, att till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna må under
budgetåret 1943/44 utgå tilläggsunderstöd i enlighet med vad departementschefen
förordat;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 658,800 kronor;

dels besluta, att den av 1933 års riksdag godkända ändringen i fråga örn
beloppet av grundunderstöd till högre flickskola skall äga tillämpning jämväl
för budgetåret 1943/44;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av 543,600 kronor;

därav 30,000 kronor skola användas till nedbringande av terminsavgifter
under läsåret 1943/44 vid vissa högre flickskolor i Stockholm under villkor,
att Stockholms stad för samma tid bidrager med enahanda belopp på sätt
angivits i propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag och i punkten 127
av 1942 års åttonde huvudtitel;

dels ock till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 54,100 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. Näsström m. fl. (I: 211) och den andra inom andra kammaren av
herr K. J. Andersson i Alfredshem m. fl. (II: 311), vari hemställts, att riksdagen
måtte, i enlighet med skolöverstyrelsens förslag, besluta, att samrealskolan
i Örnsköldsvik successivt från och med budgetåret 1943/44 ombildas
till högre samläroverk, samt att medel för budgetåret 1943/44 måtte anvisas
för detta ändamål med 15,469 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. Lindbärg m. fl. (I: 229) och den andra inom andra kammaren av herr

G. Pettersson i Hällbacken m. fl. (II: 330), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att samrealskolan i Ludvika från och med budgetåret 1943/44
successivt ombildas till högre allmänt läroverk med 3-årigt latin- och realgymnasium; dels

två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr G. W. Källman m. fl. (I: 227) och den andra inom andra kammaren av
heiT P. A. Sköldin m. fl. (II: 331), vari hemställts,

I. att riksdagen må besluta, att en 5-årig realskolelinje från och med höstterminen
1943 överflyttas från Vasa realskola i Stockholm till samrealskolan
i Sundbyberg och Solna;

Statsutskottets utlåtande nr 103.

II. att riksdagen må antingen l:o) besluta att för Stockholms nordvästra
förorter successivt skall upprättas ett högre allmänt läroverk i Solna (genom
omdisponering av redan befintliga linjer i Stor-Stockholms läroverksorganisation
t. ex. enligt skolöverstyrelsens alternativa förslag), 2:o) besluta att detta
högre allmänna läroverk i Solna skall starta från och med höstterminen 1944
eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit efter framställning från skolöverstyrelsen
och med hänsyn till tillgången på ändamålsenliga undervisningslokaler
bestämmer; eller — därest förslaget örn ett definitivt beslut om upprättande
av ett högre allmänt läroverk i Solna ej skulle vinna riksdagens
bifall nu — i stället i skrivelse till Kungl. Majit begära, att Kungl. Majit
snarast möjligt och senast i samband med förslag om avveckling av gymnasiet
vid nya elementarskolan må till riksdagen framlägga förslag om upprättande
av ett högre allmänt läroverk i Solna;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr C. Sundberg m. fl. (I: 22) och den andra inom andra kammaren av herr
L. V. Lindén m. fl. (II: 31), vari hemställts, att riksdagen måtte för sin del
besluta sådan ändring av organisationen av Västerviks högre allmänna läroverk,
att där jämväl inrättas en reallinje vid gymnasiet;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar H. Sten och N. Holmström (I: 228) och den andra inom andra kammaren
av fröken Hildur Nygren och herr E. Severin i Gävle (lii 328), vari
hemställts, att Gävle högre allmänna läroverk vid avlöningsgrupperingen för
rektorerna vid de allmänna läroverken hänföres till grupp I för rektorer vid
högre allmänna läroverk;

dels en inom andra kammaren av herr A. Lindqvist väckt motion (lii 316),
vari hemställts, att riksdagen måtte öka antalet högre allmänna läroverk i
avlöningsgrupp I, så att högre allmänna läroverket i Halmstad kan placeras
i denna grupp;

dels en inom andra kammaren av herr I. Sefve väckt motion (lii 65), vari
hemställts, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Majit måtte ombesörja
en undersökning av arbetsförhållandena inom läroverkens rektorsexpeditioner
och, örn så skulle befinnas lämpligt och behövligt, till riksdagen inkomma
med förslag till och kostnadsberäkning av en mer rationell organisation av
expeditionsarbetet;

dels en inom första kammaren av herr Oscar Olsson väckt motion (I: 218),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de vid 1940 års riksdag fattade
besluten om ett maximum av 35 lärjungar i realskolans högsta klass och
avskaffande av rätten till uppdelning av vissa klasser med mer än 24 lärjungar
måtte upphävas från läsåret 1943/44, samt att medeltjänstgöringstiden för
ämneslärarna vid läroverken och högre kommunala läroanstalter tills vidare
ökas med en veckotimme;

dels en inom andra kammaren av herr 1. Sefve väckt motion (lii 317), vari
hemställts, att riksdagen måtte för sin del vid högre allmänna läroverket i

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Malmö, om till läroverket i fråga förlägges en provårskurs, besluta inrättandet
av även ett 4-årigt realgymnasium;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar V. Söderkvist och J. Sandberg (I: 217) och den andra inom andra kammaren
av fru Ruth Gustafson (II: 329), vari hemställts, att riksdagen måtte i
enlighet med skolöverstyrelsens förslag för budgetåret 1943/44 höja förslagsanslaget
till avlöningar för »övrig icke-ordinarie personal» vid de allmänna
läroverken med 1,000 kronor från 5,450,000 till 5,451,000 kronor och
medge, att Kungl. Majit bemyndigar skolöverstyrelsen att vid de allmänna
läroverken från och med budgetåret 1943/44 anställa högst 10 extra ordinarie
lärare i manlig slöjd i lönegrad Eo 15 eller det mindre antal, vilka som extra
lärare nått högsta löneklassen;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr A. Forslwid m. fl. (I: 43) och den andra inom andra kammaren av herr
E. Ericsson i Åtvidaberg m. fl. (II: 53), vari hemställts, att riksdagen ville
besluta hos Kungl. Majit hemställa örn förslag snarast möjligt till riksdagen
om fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskoloma;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr I. Persson m. fl. (I: 79) och den andra inom andra kammaren av herr

H. R. Nilson i Spånstad m. fl. (II: 97), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte begära skyndsam utredning örn möjligheten av
att införa praktisk realexamen med jordbrukslinje, att riksdagen för nästkommande
budgetår måtte anslå 100,000 kronor till stipendier för korrespondensstudier
åt obemedlade eller mindre bemedlade studiebegåvade ungdomar samt
att såväl vid utredningen som vid utdelningen av stipendier i motionerna anförda
synpunkterna måtte beaktas;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar G. Elofsson i Vä och I. Persson (I: 21) och den andra inom andra kammaren
av herrar S. B. Norup och H. R. Nilson i Spånstad (II: 29), vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Konungen ville anhålla, att utredning
verkställes rörande inrättande av statliga stipendier, avsedda att möjliggöra
för ungdom från orter, där läroverk ej finnes, att besöka läroverk;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr K. A. Johanson m. fl. (I: 159) och den andra inom andra kammaren av
herr G. Skoglund i Umeå m. fl. (II: 231), vari hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Majit anhålla om utredning om inrättande i läroverksstäderna av
skolhem för medellösa begåvade barn från landsbygden och orter, som sakna
läroverk, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan
komma att föranleda;

dels en inom andra kammaren av herrar G. Hedlund i Rådom och L. E.
Andersson i Hedensbyn väckt motion (II: 101), vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla om allsidig utredning angående ekonomiskt
stöd genom resebidrag, stipendier, inrättande av elevhem och på
annat lämpligt sätt till landsbygdsungdom för bedrivande av studier;

6 Statsutskottets utlåtande nr 103.

dels ock en inom andra kammaren av herr Jones E. Andersson i Ovanmyra
m. fl. väckt motion (II: 156), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande stipendier till elever vid lantmanna-
och folkhögskolor för vidareutbildning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas, i den mån redogörelse för motionerna icke lämnas i det följande,
till motionerna 1:211, 1:229, 1:227, 11:317, 11:31, 11:65, 1:228,
II: 316, II: 97, II: 29, II: 231, II: 101, II: 156, I: 217, I: 218 och I: 43.

I. Organisatoriska förändringar.

A. Läroverksorganisationen i Stockholm. Högre allmänt

läroverk i Solna.

Frågans behandling vid 1942 års riksdag. Kungl. Maj:t framlade för
1942 års riksdag förslag örn nedläggande av högre lärarinneseminariet med utgången
av budgetåret 1942/43 (propositionen nr 255), vilket förslag av riksdagen
bifölls (statsutskottets utlåtande nr 177, riksdagens skrivelse nr 406).

I samband härmed framlade Kungl. Majit förslag örn viss omorganisation
av Stockholms läroverk.

Då dessa förslag framlades, var, framhåller departementschefen, utgångsläget
i stort sett följande:

l:o) Genom nedläggande av högre lärarinneseminariet med utgången av läsåret
1942/43 skulle seminariets övningsskola komma att hänga i luften. En
omprövning av övningsskolans ställning var därför ofrånkomlig. Såsom
självständigt läroverk kunde skolan icke gärna tänkas bestå; å andra sidan
representerade den ^ med sin egenartade organisation, sin för lärarutbildning
tränade lärarkår, sina välutrustade institutioner och sina goda traditioner
ett betydande pedagogiskt värde, som icke utan tvingande skäl borde spolieras.
Skolan utgjorde även ett led i Stockholms skolorganisation och kunde
därför icke läggas ned utan konsekvenser för huvudstadens skolväsen. Det
framstod därför såsom önskvärt, att skolan på ett eller annat sätt bibehÖlles
ehuru i omorganiserat skick. Därvid syntes det vara angeläget, att läroanstalten
i sin förändrade form komme att kunna fylla vissa speciella uppgifter, nämligen
att i lärarinneseminariets ställe utgöra ett provårsläroverk med särskild
uppgift att förse flickläroverken med för dem speciellt utbildade lärarinnor
samt att även i fortsättningen utgöra övningsskola för statens skolköksseminarium.

2:o) Gymnastiska centralinstitutet skulle inom få år komma att inflytta i
nya lokaler på Östermalm. Nya elementarskolan, vilken sedan gammalt utgjort
övningsskola för institutet, komme därmed att stå utan gymnastiklokaler
och gymnastiska centralinstitutet utan övningsskola. Därtill kom, att nya
elementarskolans lokaler voro synnerligen otidsenliga och alldeles otillräckliga.
Av läroverkets 27 avdelningar kunde endast en del samtidigt undervisas
inom läroverksbyggnaden, medan de övriga voro inhysta på två andra håll.
Frågan om nya elementarskolans förflyttning var sålunda aktuell.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

3:o) Bostadsbebyggelsen inom Stockholm hade alltmera förskjutits från
stadens centrum till dess ytterområden. Flertalet läroverk lågo emellertid kvar
inom stadens centrala delar. Följden hade blivit, att en markerad platsbrist
vid ytterområdenas läroverk uppstått — där icke, såsom i de södra förorterna,
tillgång till högre läroanstalter så gott som helt saknades — medan_ ett i stort
sett motsvarande platsöverskott var tillfinnandes vid läroverken i den inre
staden. Platsbristen var särskilt påfallande i Bromma, vars läroverk svällt ut
till, så som det icke utan skäl sagts, en pedagogisk oformlighet. Platsöverskottet
var i huvudsak lokaliserat till Norrmalm.

Det förslag, departementschefen i propositionen 1942: 255 förordade, innebar
i huvudsak följande:

Nya elementarskolan och högre lärarinneseminariets övningsskola skulle
nedläggas. Dessa läroanstalters sammanlagt 10 linjer (4 realskolelinjer, 4 gymnasielinjer,
1 flickskolelinje och 1 folkskolelinje) jämte 8 linjer från andra läroverk
i Stockholms centrala delar (6 realskole- och 2 gymnasielinjer) skulle uppdelas
så, att de — bortsett från en 5-årig realskolelinje, vilken skulle tilldelas
högre flickläroverket på Södermalm — komme att bilda 3 nya högre
allmänna läroverk med följande sammansättning:

»Statens normalskola»:

(på Östermalm i närheten av
gymnastiska centralinstitutet)

»Nya elementarskolan»:
(i Ängby i Bromma)

1 folkskolelinje (7-årig)

1 flickskolelinje (teoretisk och praktisk)
1 4-årig realskolelinje
1 5- » »

1 3- » realgymnasielinje
1 4- » »

1 4- » latingymnasielinje

3 5-åriga realskolelinjer
1 4-årig realgymnasielinje
1 4- » latingymnasielinje

»Högre allmänna läroverket 1 4-årig realskolelinje

i Enskede»: 2 5-åriga realskolelinjer

1 4-årig realgymnasielinje
1 4- » latingymnasielinje

Summa 17 linjer.

Den 18:e omflyttade linjen (en 5-årig realskolelinje) skulle, som nämnts,
tilldelas högre flickläroverket på Södermalm.

De läroverk — förutom den nuvarande nya elementarskolan och högre lärarinneseminariets
övningsskola — fran vilka vissa linjer skulle boitflyttas, voro.

Bromma-läroverket (2 5-åriga realskole- och 1 4-årig latingymnasielinje);
Flickläroverket på Norrmalm (1 5-årig realskole- och 1 4-årig latingymnasielinje);
_

Kungsholmens läroverk (1 4-årig realgymnasielinje);

Gossläroverket på Södermalm (1 5-årig realskolelinje^; samt
Katarina realskola (1 5-årig realskolelinje).

Statsutskottets utlåtande nr 103.

»Statens normalskola», vilken skulle uppbyggas kring högre lärarinneseminariets
övningsskola, skulle fa till särskilda uppgifter dels att vara provårsläroverk
speciellt för flickskolornas behov, dels att vara övningsskola för ett
nyorganiserat statligt skolköks- och handarbetsseminarium samt för gymnastiska
centralinstitutet, dels slutligen att utgöra en provskola för ett framtida
psykologiskt-pedagogiskt institut. Med hänsyn till dessa särskilda uppgifter
ansåg departementschefen det önskvärt att bibehålla flick- och folkskolelinjerna
och anförde i detta hänseende.

Vad angår folkskolelinjen vill jag framhålla såsom angeläget ur pedagogisk synpunkt
att bibehålla den nära kontakt mellan folkskola och realskola, som vunnits
mom högre lärarinneseminariet och som vitsordats ha haft stor betydelse
för lärarinneutbildningen. En fortsatt sammanknytning mellan dessa två skolformer
inom det läroverk, som avsetts såsom lärarinneseminariets arvtagare,
skulle enligt min mening vara ägnad att vidga och fördjupa de vunna erfarenheterna
och leda till rön av bestående värde. Även flickskolelinjen har jag funnit
böra bibehållas, icke minst med hänsyn till att ifrågavarande läroverk bland
annat skulle få till uppgift att tillgodose flickskolorna med kvinnliga lärare,
vilkas provårsutbildning speciellt tager sikte på dessa skolors särskilda behov.

I fråga om den föreslagna omorganisationens genomförande förutsåg departementschefen,
att vissa provisoriska åtgärder kunde komma att bli nödvändiga.

1942 års riksdag biföll icke det av departementschefen förordade förslaget
rörande Stockholms läroverksorganisation i annan män, än att riksdagen beslöt,
att vid högre flickläroverket på Södermalm skulle från och med budgetåret
1943/44 successivt upprättas en 5-årig realskolelinje. Riksdagen förutsatte
därvid, att en av de 5-åriga realskolelinjerna vid flickläroverket på
Norrmalm samtidigt skulle indragas. Beträffande förslaget i övrigt anhöll
riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad utredning. Riksdagen
anförde i huvudsak följande:

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att frågan, huruvida
högre lärarinneseminariets övningsskola i någon form bör bestå även efter
seminariets nedläggande, förknippas med en översyn av Stockholms läroverksorganisation.
Riksdagen är emellertid icke beredd att på grundval av
den nu föreliggande utredningen godkänna det av departementschefen framlagda
omorganisationsförslaget. Riksdagen är visserligen ense med departementschefen
örn att med hänsyn till den pågående starka befolkningsförskjutningen
från den inre staden till dess ytterområden en rationellare fördelning
av befintliga läroverkslinjer mellan de skilda stadsdelarna synes
påkallad, men har icke blivit övertygad örn nödvändigheten och lämpligheten
av att för närvarande vidtaga så betydande ingrepp i den bestående
organisationen som av departementschefen föreslagits. Enligt departementschefens
förslag skulle i stället för nya elementarskolan och högre lärarinneseminariets
övningsskola tillkomma icke mindre än tre fullständiga högre
allmänna läroverk. Ehuru förslaget icke för närvarande innebär annat än
en omfördelning av redan nu förefintliga linjer, skulle dess realiserande dock

Statsutskottets utlåtande nr 103.

otvivelaktigt medföra väsentligt ökade förutsättningar för en ansvällning
av den redan förut stora läroverksorganisationen i Stockholm. En dylik utveckling
synes riksdagen — i varje fall beträffande gymnasierna — mindre
önskvärd. Riksdagen får erinra, att innevarande års riksdag i annat sammanhang
uttalat sina betänkligheter mot den fortgående ökningen av studentproduktionen.
Riksdagen anser även att den genom 1940 års skolutredning
pågående översynen av vårt lands skolväsen giver anledning till
försiktighet, när det gäller att pröva behovet av en utvidgning av den bestående
läroverksorganisationen. Med anledning av vad i väckta motioner
(I: 251 och II: 359) anförts får riksdagen framhålla, att frågan örn den lämpliga
regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer enligt riksdagens
mening synes böra bedömas med hänsyn tagen jämväl till behovet av studiemöjligheter
för ungdomen inom förorter, vilka visserligen i administrativt
hänseende icke tillhöra Stockholms stad, men som dock ur geografiska och
kommunikationstekniska synpunkter falla inom stockholmsortens rayon.

Riksdagen har på sålunda anförda principiella skäl icke ansett sig kunna
för närvarande bifalla Kungl. Maj:ts förslag angående nedläggande av nya
elementarskolan och upprättande i dess ställe av tre nya fullständiga läroverk.
Även rent praktiska synpunkter synas riksdagen tala för att riksdagen
icke för närvarande bör fatta beslut om en nyorganisation av så betydande
omfattning som den föreslagna. Det måste nämligen enligt riksdagens uppfattning
betecknas såsom osannolikt att den föreslagna omorganisationen
under nu rådande förhållanden kan genomföras med hänsyn till de omfattande
byggnadsarbeten, som förslagets realiserande skulle komma att kräva.
Riksdagen får erinra, att även departementschefen förutsatt, att en längre
eller kortare övergångstid kunde komma att visa sig erforderlig.

Riksdagen har icke förbisett, att vissa av de spörsmål, som föranlett departementschefen
att framlägga ifrågavarande förslag, kräva en snar lösning.
Sålunda erfordras även enligt riksdagens mening vidtagande utan längre
uppskov av åtgärder för att förse gymnastiska centralinstitutet, efter det
den beslutade nybyggnaden för institutet kommit till stånd, med en närbelägen
övningsskola. Riksdagen har funnit övertygande skäl tala för att detta
lämpligen bör ske genom upprättande av ett nytt högre allmänt läroverk
på Östermalm, varigenom även denna stadsdels behov av ett ökat antal
läroverksplatser skulle tillgodoses. Dessa synpunkter torde emellertid kunna
vinna beaktande utan en så långtgående omorganisation som den av departementschefen
förordade. Riksdagen syftar härvid på en förflyttning av
nya elementarskolan till trakten av den nya Gärdesstaden. Det är riksdagen
bekant, att tanken härpå sedan några år tillbaka varit aktuell.

Frågan om högre lärarinneseminariets övningsskolas fortsatta bestånd
torde ilven kräva en snar lösning. Det synes riksdagen uppenbart, att övningsskolan
i sin nuvarande form icke lämpligen bör bestå såsom en självständig
läroanstalt, sedan seminariet blivit nedlagt och skolan alltså upphört
att vara övningsskola för seminariet. Departementschefen har föreslagit, att
hela övningsskolan, innefattande alltså även dess flickskole- och folkskolelinjer,
skall förenas med det nya österraalmsläroverket. Detta läroverk skulle
organiseras dels såsom provårsanstalt med uppgift bland annat att tillgodose
flickskolornas behov av provårsutbildade lärarkrafler, dels såsom övningsskola
för statens skolköksseminarium, dels ock såsom provskola för ett blivande
psykologiskt-pedagogiskt institut. Riksdagen får erinra, att frågan örn
en omläggning av lärarutbildningen för det högre skolväsendet sedan en tid

Statmtskottets utlåtande nr 103.

tillbaka står på dagordningen och för närvarande är föremål för överväganden
inom 1940 års skolutredning. Riksdagen anser det därför icke lämpligt,
att redan nu genom ett principbeslut med avseende å organisationen av det
ifrågasatta östermalmsläroverket i viss mån binda statsmakterna vid deras
prövning av lärarutbildningens blivande rationella ordnande. Med hänsyn
härtill synes det riksdagen, att en anknytning av övningsskolan till ett blivande
högre allmänt läroverk i närheten av gymnastiska centralinstitutet
allenast bör givas formen av en tills vidare tillämpad försöksordning, varvid
folkskolelinjen skulle utökas med en sjunde klass och flickskolelinjen utrustas
med en praktisk linje.

I det föregående har riksdagen givit sin anslutning till tanken på en viss
utflyttning av läroverkslinjer från den inre staden till dess yttre delar. Denna
fråga torde böra bliva föremål för fortsatt uppmärksamhet, varvid jämväl
bör undersökas, huruvida icke Bromma och Enskede tills vidare skulle
anses tillräckligt tillgodosedda genom utflyttning allenast av vissa realskolelinjer.
I samband härmed torde även, på sätt riksdagen ovan antytt,
övriga förorters behov böra beaktas. Därvid är det emellertid en öppen
fråga, huruvida detta behov lämpligast bör tillgodoses genom läroverk utanför
eller inom staden.

Riksdagen förklarade sig vidare finna lämpligt, att ett blivande statligt
skolköks- och handarbetsseminarium anknötes till det nya läroverk, som enligt
riksdagens mening borde upprättas i närheten av gymnastiska centralinstitutets
nya förläggningsplats. Riksdagen förklarade sig icke heller ha
funnit anledning till erinran emot att detta nya läroverk organiserades med
särskild tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda en grundval
för pedagogiska försök under ledning av ett psykologiskt-pedagogiskt
institut.

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 31 oktober 1942 inkommit med
förnyad utredning i ämnet. Utredningen utmynnar i förslag,

antingen att Stockholms läroverksfråga löses på sätt i propositionen
1942: 255 förordats,

eller på nämnda sätt i förening med upprättande av ett högre allmänt
läroverk även i Solna, uppbyggt på samrealskolan i Sundbyberg jämte den
kommunala mellanskolan i Solna, vilken i så fall skulle förstatligas. Den
sålunda bildade realskolan skulle förstärkas med en 5-årig linje från Vasa
realskola i Stockholm. Gymnasiet skulle sammansättas av en 4-årig latingymnasielinje
och en 3-årig realgymnasielinje, den förra genom utflyttning
av den temporärt nedlagda 3-åriga latinlinjen vid högre gossläroverket
på Södermalm, vilken därvid skulle ombildas till 4-årig, den senare utflyttad
från nya elementarskolan, varvid den nya »statens normalskola»
i stället icke skulle utrustas med en sådan linje.

Av överstyrelsens utredning inhämtas bland annat:

De olika stadsdelarnas i Stockholm överskott eller brist på platser i statsläroverken
åskådliggöres av skolöverstyrelsen i följande sammanställning.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Stadsdel	Överskott (+) eller brist (—) på platser
ls	14 + km	Realsk.	LI4 + LIS	RI4 + RIS	Gymn.
Östermalm..........	— 97	+ 1	■ -	96	— 5	— 48	— 53
Norrmalm..........	+ 195	— 18	+	177	+ 109	+ 80	+ 189
Kungsholmen.........	— 32	+ 73	+	41	— 7	+ 22	+ 15
Bromma...........	— 46	— 26	—	72	— 7	— 24	— 31
Södermalm..........	+ 44	+ 49	+	93	+ 14*)	+ 4	+ 18
Enskede ...........	— 60	— 24	—	84	— 13	— 31	— 44

*) LIS, tillfälligt nedlagd, är ej medräknad.

I I4 är inräknad även kommunala mellanskolans första klass. Till Norrmalm
ha räknats även de norra förorterna, till Södermalm de södra förorterna
och västra Brännkyrka, till Enskede östra Brännkyrka.

I övrigt anför skolöverstyrelsen bland annat.

I. Bromma och Enskede.

Det är uppenbart, att en utflyttning av realskolelinjer till Bromma och
Enskede är väl motiverad genom det stora behov av platser i realskolan, som
konstaterats. Men även behovet av platser på gymnasialstadiet är stort och
motiverar väl den överflyttning av linjer till dessa stadsdelar, som överstyrelsen
föreslagit. Skulle icke de föreslagna nya högre allmänna läroverken i Enskede
och Ängby komma till stånd, vore skolfrågan icke löst för dessa förorters
del. Överstyrelsen vill särskilt framhålla följande.

1. Såsom överstyrelsen i sitt tidigare utlåtande framhållit, förefinnes utan
tvivel i Enskede ett stort latent behov av högre utbildningsanstalter, beroende
på de demografiska förhållandena.

2. Ser man endast till det just nu föreliggande behovet i Bromma, kunde
man tänka sig en lösning med en nyinrättad samrealskola. Dock skulle organisationen
icke bli väl avvägd. Det högre allmänna läroverket skulle få ett
väl stort gymnasium och dess realskola måste till följd härav nedskäras mer
än som med hänsyn till platsbehovet är ömkligt. Samrealskolan måste ökas
med en ny serie parallellavdelningar och bleve i sitt slag mycket stor. Intetdera
läroverket skulle lämpligen kunna utvidgas med bibehållen organisationsform.

3. Såväl Bromma- som Enskedeområdena befinna sig i stark expansion.
En lösning med högre allmänna läroverk är därför mer framsynt. Fortsätter
utflyttningen till de västra och de södra förstäderna i samma takt som hittills,
torde det icke dröja lång tid, förrän högre allmänna läroverk bli ofrånkomliga
såväl i Enskede som i Ängby. Det synes då lämpligast att redan i nu
förevarande sammanhang organisera de föreslagna läroverken med tanke på
framtiden. Att först upprätta samrealskolor och efter någon tid omorganisera
dessa till högre allmänna läroverk skulle medföra olägenheter, som böra
undvikas, när behovet av den större organisationen är klart ådagalagd.

II. Östermalm.

Det är främst två omständigheter, som utgöra hinder för förverkligandet
av tanken att förflytta nya elementarskolan till Östermalm. Nya clemen -

Statsutskottets utlåtande nr 103.

tarskolan är ett relativt stort läroverk med höstterminen 1942 26 klassavdelningar
och 611 lärjungar. Normalskolan omfattar vid samma tidpunkt
17 klassavdelningar och 375 lärjungar. Dessa skolor skulle nu under övergångstiden
sammanhållas under gemensam ledning. En läroanstalt med 43
klassavdelningar och 986 lärjungar skulle bli en av landets största. Redan
som enhetlig skola betraktad skulle den bli mycket krävande för läroanstaltens
rektor. Men därtill komme lokalernas splittring. Undervisningen vid nya
elementarskolan är förlagd till tre lokaler, vid normalskolan till likaledes
tre lokaler. Ytterligare skulle härtill komma ledningen av statens skolköksseminarium
och hushållsskola med höstterminen 1942 102 elever.

Såväl nya elementarskolan som högre lärarinneseminariet äro väl utrustade,
då det gäller bibliotek och institutioner. Skulle nya elementarskolan
och normalskolan sammanslås till det nya högre allmänna läroverket på Östermalm,
bleve detta läroverk mycket rikligt försett i nämnda hänseenden.
Delvis skulle uppsättningen bli dubblerad. Samtidigt skulle de nyinrättade
läroverken i förorterna helt nyutrustas. Det synes överstyrelsen mera rationellt
att överflytta institutioner och bibliotek från det ena av de först nämnda
läroverken till något av de båda nya. Därvid bör beaktas, att högre lärarinneseminariets
bibliotek på grund av sin speciella karaktär bör tillfalla ett provårsläroverk.
Överstyrelsen anser det nya östermalmsläroverket på grund av
sitt läge hellre böra ifrågakomma till provårsläroverk än de båda förortsläroverken.

Med hänsyn till dessa omständigheter synes en sammanslagning av nya
elementarskolan och normalskolan icke böra ifrågakomma. Övervägande skäl
tala enligt överstyrelsens uppfattning för att nya elementarskolan flyttas till
Bromma och det nya läroverket på Östermalm uppbygges kring normalskolan
och högre lärarinneseminariets bibliotek och institutioner.

lil. Solna.

I en underdånig framställning den 7 april 1942 från Solna kommunalnämnd
framlades förslag om att ett högre allmänt läroverk för Stockholms nordvästra
förorter skulle upprättas i samband med lösningen av Stockholms läroverksfråga.
I sammanhang härmed hade en utredning gjorts örn behovet av läroverk
för nämnda förorter. Undersökningens resultat kunna sammanfattas i följande
tabell:

Lärjungar i läroverken i Stochholm läsåret 1941 14% med hemort
i Stockholms nordvästra förorter:

		Hem	ort i
IV1 <tSS	Sollentuna	Solna	Spånga	Sundbyberg	Summa
l5..........	27	32	9	10	78
l4..........	9	—	1	1	11
L I4..........	6	6	1	1	14
L I3..........	—	1	—	—	1
RI‘..........	13	8	1	1	23
R I3..........	—	4	4	2	10
Summa	55	51	16	15	137

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Emellertid kan man icke utan vidare bygga på dessa siffror. Det föreslagna
nya läroverket i Vasalund är utan nämnvärda resor tillgängligt endast för
vissa lärjungar från de nordvästra förorterna. En del lärjungar föredraga måhända
läroverken i Stockholm, emedan förbindelserna dit äro bättre eller lika
goda. Det synes ej heller uteslutet, att lärjungar, som måste resa en icke obetydlig
väg, föredraga att resa in till Stockholm, ehuru resvägen härigenom
blir något förlängd. Även andra skäl kunna finnas att föredraga läroverken i
Stockholm. En undersökning genom respektive rektorer angående önskemålen
i berört avseende hos de nuvarande lärjungarna i realskolans och gymnasiets
begynnelseklasser har givit till resultat, att av de 85 lärjungarna i l5 med
hemort i de nordvästra förorterna endast 32 föredraga ett läroverk i Vasalund,
av de 17 i latingymnasiets första ringar endast 5 och av de 30 i
realgymnasiets första ringar endast 8. Av totala antalet lärjungar i realskolans
och gymnasiets begynnelseklasser från de nordvästra förorterna (150 stycken)
lia endast något mer än tredjedelen (56 stycken) anmält sig föredraga ett läroverk
i Vasalund framför läroverken i Stockholm.

Man får dock å andra sidan icke draga alltför vittgående slutsatser av
dessa siffror. De tillfrågade lärjungarna åtnjuta redan undervisning i läroverken
i Stockholm. Särskilt för lärjungarna i gymnasiet kan det då ligga nära
till hands att föredraga sitt nuvarande läroverk framför ett endast föreslaget,
även om det senare i vissa fall skulle ha föredragits, om valet skett före intagningen.
Så mycket torde man emellertid kunna vara berättigad att sluta
av siffrorna, som att olägenheterna av nuvarande anordning icke äro så stora,
som lärjungeantalet synes ge vid handen vid första påseende. Skall ett högre
allmänt läroverk för de nordvästra förorterna upprättas, synes det i varje fall
icke självklart, att det bör erhålla sina linjer genom överflyttning av linjer
från läroverken i Stockholm. Sambandet mellan frågorna om läroverksorganisationen
i Stockholm och om ett högre allmänt läroverk för de nordvästra
förorterna synes över huvud taget icke vara fastare, än att den senare frågan
mycket väl skulle kunna tagas upp i samband med den översyn av behoven
av nya läroanstalter inom olika landsdelar, som 1940 års skolutredning skall
verkställa. Då emellertid behovet av ett högre allmänt läroverk för nämnda
förorter synes vara konstaterat och frågan dock onekligen i någon mån sammanhänger
med frågan om läroverksorganisationen i Stockholm, har överstyrelsen
intet emot att i nu förevarande sammanhang ett högre allmänt läroverk
upprättas i Solna genom ombildning av samrealskolan i Sundbyberg
och förstatligande av kommunala mellanskolan i Solna.

Stockholms stadsfullmäktige lia, under åberopande av de synpunkter, som
anförts i en av föredragande borgarrådet upprättad promemoria, tillstyrkt
en omfördelning av läroverksplatserna i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse
med vad skolöverstyrelsen förordat.

I skrivelse den 23 januari 1943 har drätselkammaren i Solna hemställt,
att förslag måtte föreläggas 1943 års riksdag örn upprättande av ett högre
allmänt läroverk i Solna.

I skrivelse den 17 februari 1943 har Solna stads läroverkskommitté hemställt
örn genomförande av det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget örn
upprättande av elt högre allmänt läroverk i Solna. Därvid hemställes, att
det trängande behovet av en 5-årig realskolelinje måtte tillgodoses redan

Statsutskottets utlåtande nr 103.

från och med höstterminen 1943 genom att en 5-årig realskolelinje från
Vasa realskola från och med höstterminen 1943 successivt överflyttas till
samrealskolan i Sundbyberg mern att denna linje förlägges till Solna. Läroverkets
fortsatta utbyggnad med ett gymnasium föreslås skola ske successivt
från och med höstterminen 1944. Av skrivelsen inhämtas vidare,
bland annat, att Solna stad anser sig i stånd att anskaffa godtagbara provisoriska
lokaler.

B. Ifrågasatta nya statliga gymnasier i landet i övrigt.

Genom beslut av 1942 års riksdag ha nya statliga gymnasier tillkommit
i Boden och Hässleholm. Under Kungl. Maj:ts prövning ligga emellertid
sedan flera år tillbaka åtskilliga framställningar örn inrättande av statliga
gymnasier även på andra orter. Redan under åren 1937—1939 ifrågasattes
sålunda inrättande av statliga gymnasier i följande 8 städer, nämligen
Arvika, Avesta, Karlshamn, Ludvika, Sollefteå, Söderhamn, Åmål och
Örnsköldsvik. Med anledning av ett av 1939 års lagtima riksdag därom uttalat
önskemål tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 juni
1939 statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig för att utreda frågan
angående utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen. Dera sakkunnige
överlämnade den 30 april 1940 betänkande och förslag i ämnet.
Den sakkunnige förklarade sig ha utgått från de förutsättningar, som förelåge
vid början av och under hösten 1939, och uttalade, att utredningen
byggde på ett på normala förhållanden baserat läge i såväl statsekonomiskt
som andra hänseenden. Med utgångspunkt från nämnda förutsättningar
hemställde den sakkunnige, att, därest en utvidgning av gymnasieorganisationen
för närvarande ansåges böra komma till stånd, statliga gymnasier
skulle i nedanstående ordning upprättas på följande orter (här bortses från
orter, där statliga gymnasier sedermera upprättats):

1. Ludvika

2. Örnsköldsvik

3. Söderhamn

4. Kiruna

5. Arvika

genom förstatligande av därvarande
kommunala gymnasier.

Den sakkunniges utredning har överlämnats till 1940 års skolutredning
för att tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Med anledning av att sedermera förnyade framställningar gjorts om upprättande
av statliga gymnasier i Arvika, Ludvika, Sollefteå och Örnsköldsvik,
har skolöverstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande beträffande dessa
framställningar. Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 30 januari 1943 över
nämnda framställningar även upptagit frågan om inrättande av ett statligt
gymnasium i Avesta.

Skolöverstyrelsen har funnit starka skäl tala för upprättande av statliga

Statsutskottets utlåtande nr 103. 15

gymnasier i Örnsköldsvik, Ludvika, Sollefteå och Avesta och ansett att
gymnasierna böra erhålla följande organisation:

Örnsköldsvik: 4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium;

Ludvika: 3- » » » 3- » » ;

Sollefteå: 4- » » » 3- » » ;

Avesta: 3- » » » 3- » »

I fråga om Arvika tillstyrker överstyrelsen ett anslag av 6,000 kronor såsom
bidrag till det kommunala gymnasiet därstädes.

Överstyrelsen anför vidare.

På samtliga ifrågavarande orter äro lokalerna för samrealskolorna icke
tillräckliga för högre allmänna läroverk, varför nybyggnader av skollokaler
äro nödvändiga. På alla platserna har man också gjort mer eller mindre
långt framskridna förberedelser härtill. I fråga om samrealskolan i Avesta,
vars lokaler i flera avseenden äro undermåliga, synas dock de kommunala
myndigheterna icke ha gjort mera energiska försök att avhjälpa bristerna.
Med hänsyn härtill anser sig överstyrelsen icke kunna för närvarande föreslå
skolans utvidgning med gymnasium. Upprättandet av övriga tre gymnasier
anser sig överstyrelsen kunna i princip tillstyrka. På grund av nuvarande
svårigheter att erhålla byggnadsmaterial synes det dock bli nödvändigt,
att under en övergångstid disponera provisoriska lokaler, på vilka
man då har anledning ställa större krav än på lokaler, avsedda endast för
kortvarigt provisorium. De lokala myndigheterna beräkna, att möjligheter
förefinnas att på tillfredsställande sätt ordna de provisoriska lokalerna.
Då några detaljerade konkreta förslag icke framlagts, har överstyrelsen
icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning härom. Överstyrelsen
anser sig därför icke kunna för närvarande tillstyrka, att ifrågavarande
gymnasier upprättas från och med budgetåret 1943/44 utan från den tidpunkt,
som Kungl. Maj:t efter framställning från överstyrelsen bestämmer,
varvid i gynnsammaste fall tidpunkten kunde tänkas bli det nyss
nämnda budgetåret.

Överstyrelsen placerar Örnsköldsvik före Sollefteå, därest det icke befinnes
möjligt att samtidigt upprätta mer än ett gymnasium i länet. Skulle
endast två gymnasier för närvarande kunna komma till stånd, finnér överstyrelsen,
att vartdera länet bör erhålla ett gymnasium, varför överstyrelsen
i sådant fall föreslår Örnsköldsvik och Ludvika.

Örn slutligen möjlighet skulle förefinnas att upprätta endast ett gymnasium,
finner överstyrelsen Ludvika böra stå tillbaka för Örnsköldsvik med
hänsyn till den senare stadens avsevärt större samrealskola, större gymnasieområde
och större avstånd till närmaste gymnasier.

Med ovan angivna reservationer hemställer skolöverstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte

dels föreslå riksdagen besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik, Ludvika
och Sollefteå skola från och med budgetåret 1943/44 eller den senare
tidpunkt, Kungl. Majit på framställning av skolöverstyrelsen bestämmer,
successivt ombildas till högre samläroverk,

dels ock föreslå riksdagen besluta, att ett anslag på 6,000 kronor skall för
budgetåret 1943/44 utgå till kommunala gymnasiet i Arvika.

16 Statmtskottets utlåtande nr 103.

Kostnaderna för de förordade nya gymnasierna beräknar överstyrelsen
sålunda.

	För budgetåret 1943/44 kronor	Vid fullt utbyggd organisation kronor
Örnsköldsvik..........	15,469	• 105,735
Ludvika.............	28,360	97,791
Sollefteå.............	15,974	100,099
Summa kronor	59,803	303,625

C. Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört huvudsakligen följande:

1942 års förslag var enligt min mening ägnat att på ett tillfredsställande
sätt lösa de problem, vars innebörd jag i det föregående sökt sammanfatta.
Riksdagen synes visserligen ha funnit samtliga de framkomna önskemålen i och
för sig berättigade men biträdde likväl icke det framlagda förslaget i annan
mån än att riksdagen biföll förslaget örn överflyttning av en femårig realskolelinje
till flickläroverket på Södermalm.

Av riksdagens skrivelse i ämnet synes framgå, att dess ståndpunktstagande
i första hand dikterats av betänkligheter mot upprättande av nya statliga gymnasier
i Ängby och Enskede. Riksdagen gav dock sin anslutning till tanken
på en viss utflyttning av läroverkslinjer från den inre staden till dess yttre
delar. Denna fråga borde, framhöll riksdagen, bliva föremål för fortsatt uppmärksamhet,
varvid jämväl borde undersökas, huruvida icke Bromma och
Enskede tills vidare kunde anses tillräckligt tillgodosedda genom utflyttning
allenast av vissa realskolelinjer. Riksdagen anhöll, att Kungl. Majit måtte låta
verkställa förnyad utredning med beaktande av vad riksdagen anfört.

Den förnyade utredning, som numera verkställts av skolöverstyrelsen, har
lett till, att överstyrelsen ansett sig böra vidhålla sitt fjolårsförslag. Alternativt
föreslår överstyrelsen därjämte upprättande av ett högre allmänt läroverk
även i Solna; till detta senare alternativ återkommer jag i det följande. Vad
överstyrelsen anfört har stärkt mig i min uppfattning, att 1942 års förslag var
att anse såsom väl avvägt och i stort sett tillfredsställande ur olika synpunkter.
Då jag likväl icke nu anser mig böra förorda, att 1942 års förslag ånyo underställes
riksdagen, beror det — förutom på den hållning 1942 års riksdag intog
— på de rent praktiska svårigheter att nu realisera det föreliggande omorganisationsprogrammet,
som uppställa sig på grund av de nuvarande förhållandena.

Jag förbisåg i fjol ingalunda dessa svårigheter. Tvärtom framhöll jag, att det
kunde bli nödvändigt att på grund av lokalsvårigheter uppskjuta vissa organisatoriska
förändringar till en senare tidpunkt och att även i övrigt vidtaga
provisoriska anordningar under en övergångstid. Jag hänvisar härutinnan till
vad jag i fjol anförde. Riksdagen, som likaledes betonade de praktiska synpunkterna,
ansåg dessa tala för att beslut icke då fattades om en ny organisation
av så betydande omfattning som den föreslagna.

De praktiska svårigheter, som i fjol förutsågos skola komma att fördröja realiserandet
av det framlagda omorganisationsprogrammet, ha under det gångna

Statsutskottets utlåtande nr 103.

året icke minskat. Ett klart uttryck härför har givits av Stockholms stads
kammarkontor och drätselnämnd, vilka förklarat, att förverkligandet av önskemålet
om en lämpligare lokalanpassning av läroverksenheterna efter boendeförhållandena
finge anses vara helt beroende av därmed sammanhängande
byggnadsfrågor. De kommunala myndigheterna ha likväl ansett angeläget, att
det formella avgörandet av den föreliggande läroverksfrågan icke längre uppskötes
utan att genom ett principbeslut av statsmakterna förutsättningar redan
nu borde skapas för att staden, då de yttre förhållandena så medgåve, utan
dröjsmål skulle kunna realisera den lösning av läroverksorganisationen, vartill
förslag nu förelåge. Även örn jag för egen del kan instämma i detta uttalande,
har jag likväl i det genom 1942 års riksdagsbeslut uppkomna läget ansett mig
böra nu föreslå endast sådana organisationsändringar, som kunna omedelbart
förverkligas utan att hindras av lokalsvårigheter.

De viktigaste punkter i det föreliggande organisationsförslaget, vilkas betydelse
även riksdagen erkänt och vilkas omedelbara realiserande icke synes
stöta på oöverstigliga svårigheter, äro enligt min mening följande.

1. Ett nytt högre allmänt läroverk, »statens normalskola», avsett att snarast
möjligt flyttas till Östermalm i närheten av gymnastiska centralinstitutet,
bör upprättas; läroverket bör givas en organisation, som gör det lämpat för de
särskilda uppgifter, jag i det föregående berört. Även med beaktande härav
torde hinder icke möta att tills vidare låta högre lärarinneseminariets övningsskola
kvarbliva i sina nuvarande lokaler. Skolan bör därvid utvidgas
till ett högre allmänt läroverk så långt lokalernas kapacitet förslår. Enligt
vad jag inhämtat torde lokalförhållandena medgiva en successiv utbyggnad
med en 5-årig realskole- och en 4-årig latingymnasielinje. Jag förordar,
att övningsskolan utvidgas på angivet sätt. Tills vidare kunna av
rent lokala skäl dock endast kvinnliga lärjungar mottagas, ehuru läroverket
i princip bör bli ett samläroverk.

2. Det är i hög grad angeläget, att brommaläroverket avlastas. I särskild
grad gäller detta givetvis realskolan. Angeläget är även, att vissa läroverkslinjer,
i främsta rummet realskolelinjer, utflyttas till de förorter, där platsbristen
är mest påtaglig, d. v. s. till Bromma och Enskede. Slutligen är det önskvärt,
att nya elementarskolan i dess nuvarande gestalt snarast möjligt avvecklas.
Samtliga dessa önskemål kunna i viss mån tillgodoses genom ett successivt
upprättande av nya samrealskolor i Bromma (Ängby) och Enskede.
Dessa skolor torde — i anslutning till 1942 års förslag — böra organiseras,
samrealskolan i Bromma med tre 5-åriga realskolelinjer och samrealskolan
i Enskede med två 5-åriga och en 4-årig realskolelinje. Då provisoriska
lokaler för dessa realskolor torde kunna ordnas, anser jag mig böra förorda ett
genomförande av nämnda omorganisation.

Såsom framgår av det sagda, skulle de nyupprättade läroverkslinjernas antal
vid bifall till vad jag förordat bli sammanlagt åtta, därav en gymnasielinje,
en 4-årig realskolelinje och sex 5-åriga realskolelinjer. Upprättandet
av dessa linjer bör givetvis kompenseras genom en avveckling av motsvarande
linjer vid andra läroverk, så att en verklig förflyttning kommer att äga ruin.
Jag förordar för egen del, att följande linjer på detta sätt förflyttas, nämligen

från Nya elementarskolan: 1 4-årig realskolelinje och

2 5-åriga realskolelinjer;

» Bromma-lärovcrket: 2 » » ;

» gossluroverket på Södermalm: 1 5-årig realskolelinje;

» Katarina realskola: 1 » » ; samt

» flickläroverket pä Norrmalm: 1 4-årig latingymnasielinje.

Bihang till riksdagens protokoll 19h3. 0 sami. Nr 103.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

En konsekvens av denna överflyttning blir, att nya elementarskolans realskola
kommer att successivt avvecklas för att efter fem läsårs förlopp ha helt försvunnit.
Beträffande dess gymnasium, bestående av en enkel 3-årig och en dubbel
4-årig realgymnasium]''e samt en enkel latinlinje med nyspråkig differentiering,
skulle däremot enligt mitt förslag icke för närvarande fattas något
beslut. Då av praktiska skäl gymnasiet måste kvarbliva i sina nuvarande
lokaler under de närmaste åren, synes lämpligen kunna anstå några år med
ett principbeslut beträffande dess framtida öde. Givetvis bör dock definitivt
beslut härom fattas i god tid före realskolans avveckling. Vid denna tidpunkt
torde förutsättningarna för det anrika och välutrustade gymnasiets
framtida överflyttning till ett eller flera andra läroverk framstå klarare än
nu. För egen del anser jag liksom i fjol, att detta gymnasium bör bilda grundstommen
för ett nytt gymnasium i Ängby, medan det nya östermalmsläroverket
bör uppbyggas med högre lärarinneseminariets normalskola
och dess välförsedda institutioner såsom centrum. Det synes mig i varje
fall uppenbart, att gymnasiet icke lämpligen kan i obeskuret skick sammanslås
med lärarinneseminariets normalskola. Det nybildade läroverket
skulle därigenom komma att bli alltför stort, icke minst med hänsyn till
de särskilda uppgifter, det skulle få. Skulle det nya östermalmsläroverket
framdeles erhålla den organisation, jag i fjol förordade, kunna icke gärna
flera linjer än en 3-årig och en 4-årig realgymnasielinje överflyttas dit från
nya elementarskolan. 1 sådant fall skulle en realgymnasielinje jämte den nyspråkliga
latinlinjen återstå att placera. Skulle det vid den kommande omprövningen
icke befinnas lämpligt att nya elementarskolans gymnasium eller delar
därav överflyttades till Ängby, återstår alltid möjligheten att sammanslå nyssnämnda
två linjer med andra läroverk i huvudstaden eller dess omgivningar.
Såsom jag förut framhållit, bör dock med avgörandet av dessa frågor anstå
ännu någon tid.

Som nämnts har skolöverstyrelsen alternativt förordat upprättande av
ett högre allmänt läroverk i Solna. Jag har emellertid icke ansett mig böra
för närvarande biträda detta förslag. Jag ansluter mig visserligen till riksdagens
uppfattning, att frågan örn den lämpliga regionala fördelningen av
Stockholms läroverkslinjer bör bedömas med hänsyn tagen även till de förortsområden,
vilka falla utanför huvudstaden såsom administrativ enhet.
Vid den prövning, jag ägnat frågan bland annat ur denna synpunkt, har jag
emellertid kommit till den uppfattningen, att ett slutligt ställningstagande
till de nordvästra förorternas läroverksproblem liksom till spörsmålet om
utflyttningen av gymnasielinjer till Ängby och Enskede måste anstå, till
dess gynnsammare förutsättningar ur olika synpunkter föreligga. Jag vill i
detta sammanhang framhålla, att, såsom närmare utvecklas i skolöverstyrelsens
ovannämnda förslag, starka skäl även tala för upprättande av nya
statliga gymnasier i landsorten, exempelvis i Örnsköldsvik, i Ludvika eller
på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå. Jag ser mig emellertid av statsfinansiella
skäl nödsakad att avstå från att redan i år föreslå bifall till denna
överstyrelsens framställning.

Jag nödgas alltså för närvarande inskränka mig till att i fråga om läroverksorganisationen
förorda endast den omflyttning av 8 läroverkslinjer inom Stockholm,
som jag i det föregående berört. Såsom villkor för genomförande av
denna omflyttning torde böra gälla, att Stockholms stad i fråga örn »statens
normalskola» och samrealskolorna i Ängby och Enskede åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt

Statsutskottets utlåtande nr 108.

erforderlig vaktmästarpersonal. Vidare synes böra uppställas såsom villkor,
att staden i fråga om de nyorganiserade samrealslcolorna bidrager till bestridande
av de utgifter, som åvila biblioteks- och materielkassorna samt ljusoch
vedkassorna, med ett engångsanslag av 10,000 kronor med den fördelning
mellan läroanstalterna, som Kungl. Majit bestämmer.

I likhet med 1940 års skolutredning och Stockholms stads myndigheter finner
jag det rimligt, att staten, som är ägare till den mark, där »statens normalskola»
är avsedd att förläggas, och som har ett starkt intresse i tillkomsten
av detta läroverk, framdeles åt staden upplåter tomt för normalskolans behov.

D. Motioner.

Såsom inledningsvis erinrats, ha motioner väckts örn inrättande av högre
allmänna läroverk i Örnsköldsvik (1:211 och 11:311), Ludvika (1:229 och
II: 330) och Solna (I: 227 och II: 331). Till stöd för i dessa motioner gjorda
yrkanden har anförts bland annat:

Örnsköldsvik (I: 211 och II: 811).

Ehuru vi anse att de av överstyrelsen föreslagna platserna Örnsköldsvik,
Ludvika och Sollefteå redan i år borde ha fått sina gymnasier, så förstå vi
att landets finansiella läge ej medger detta.

Vi anse dock att det skulle vara oklokt att nu stoppa upp all utveckling
på detta område, och vi anse därför att överstyrelsens tredje alternativ, örn
inrättandet av ett gymnasium i Örnsköldsvik, redan nu bör kunna realiseras.

Av överstyrelsens utredning framgår att Västernorrlands län hör till de
mindre gynnade länen i detta avseende. Således framgår av ifrågavarande
utredning att Stockholms stad har 39,124 barn i skolåldern och 2,255 lärjungar
i gymnasiet, under det att Västernorrlands län med 36,965 barn i skolåldern
har endast 351 lärjungar i gymnasiet.

I fråga örn Örnsköldsvik gäller att antalet lärjungar i samrealskolan, som
hösten 1939 utgjorde 397, ytterligare har stigit och utgjorde höstterminen 1942
ej mindre än 478.

Enligt överstyrelsens utredning framgår att denna skola är så stor att den
ensam är fullt tillräcklig som underlag för ett gymnasium. Dessutom finnes
i bygden ett antal N.K.I.-skolor och privata skolor, vilkas lärjungar med glädje
skulle hälsa ett länge efterlängtat gymnasium.

Folkmängden inom den räjong vari lärjungarna kunna bo i sina hem och
dagligen besöka skolan utgör över 30,000.

I Örnsköldsviks omedelbara närhet ligga de stora industrierna Mo & Domsjö
A.B., Moälvens träsliperi, A.B. Hägglund och Söner, Fors A.B., Gideå
& Husum m. fl. Dessutom är denna bygd bekant för sin livliga hem- och
småindustri, vilket utgör en trygghet för den framtida utvecklingen.

Vi vilja i detta sammanhang framhålla att dessa industrier ingalunda äro
konjunkturbetonade utan ha visat sig kunna mycket väl följa med sin tid och
smidigt anpassa sig efter nya förhållanden. Trots all drifts rationalisering sysselsätter
den ständigt ökat antal tjänstemän och arbetare. Det är måhända
icke ur vägen att påminna örn att här just för närvarande igångsättes en till
trävaru- och cellulosaindustrien anknuten, stort tilltagen kemisk industri av
ofantlig betydelse för vårt land, en industri, för vilket det kommer att behövas
arbetskraft med facklig utbildning, till vilken grunden lämpligen lägges i
gymnasium.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Dessutom anse vi oss böra kraftigt framhålla, att staden är omgiven av
tätbefolkad jordbruksbygd och att befolkningsnumerären icke är växlande utan
stabil och företer ökning.

Av vad ovan sagts samt av det faktum, att Örnsköldsviksorten är en framåtgående
bygd med rika utvecklingsmöjligheter, måste den slutsatsen dragas,
att staden bör få anses vara lämpad såsom plats för ett nytt gymnasium.

Stadens myndigheter ha redan nu förvissat sig om att lokaler för gymnasiet
stå till förfogande därest riksdagen beslutar förlägga ett gymnasium till Örnsköldsvik.

Ludvika (I: 229 och II: 330).

I sitt yttrande av den 5 december 1938 över upprättande av statliga gymnasier
i Arvika, Karlshamn, Örnsköldsvik, Sollefteå, Avesta och Ludvika
framhöll skolöverstyrelsen som sin åsikt, att den ena av städerna Sollefteå
eller Örnsköldsvik i Västernorrlands län i första hand borde erhålla ett högre
allmänt läroverk, därnäst Ludvika och i tredje rummet den andra av de
båda västernorrländska städerna. Främst önskade dock skolöverstyrelsen, att
Kungl. Majit skulle låta verkställa en utredning av frågan, huruvida och i
vilken utsträckning en utvidgning av landets nuvarande gymnasieorganisation
borde ske.

1939 års riksdag gjorde i sin skrivelse nr 355 av den 7 juni ett uttalande
örn önskvärdheten av en utredning om en eventuell utvidgning av gymnasieorganisationen.

Statssekreterare B. Knös, vilken som sakkunnig gjorde denna utredning,
satte Ludvika främst bland de orter, som borde erhålla statligt gymnasium.

I sitt yttrande av den 30 januari 1943 har skolöverstyrelsen föreslagit
upprättande av gymnasier i Örnsköldsvik, Ludvika och Sollefteå från och
med budgetåret 1943/44 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit på
framställning av skolöverstyrelsen bestämmer. Gymnasiet i Ludvika skulle
erhålla 3-årig latin- och reallinje.

Genom utlåtandena från skolöverstyrelsen 1938 och 1943 samt sakkunnigutlåtandet
av år 1940 torde det vara fullt klarlagt och utrett, att Ludvika
bör erhålla ett statligt gymnasium. Kopparbergs län ligger jämfört med andra
län sämst till med endast ett läroverk på 250,000 invånare.

Ludvika gymnasiekommitté gjorde år 1938 en undersökning örn hur många
elever från Kopparbergs län, som bedrevo studier vid gymnasier utom länet.
Såvitt utrönas kunde var antalet 145. Säkerligen torde icke i något annat
län ungdomen i så stor utsträckning nödgas bedriva sina gymnasiestudier
utom det egna länet.

Avstånden till de gymnasier, där Dalarnas ungdom har förlagt sina studier,
liro stora, och detta medför i sin tur ökade kostnader för studierna samt försvårar
bibehållandet av kontakten mellan barn och hem. En del studiebegåvad
ungdom har helt enkelt icke råd att fortsätta studierna, då det är förenat
med så stora kostnader. Dalarnas ungdom intar i detta hänseende en missgynnad
ställning i förhållande till ungdom i andra län.

I Kopparbergs län — utanför gymnasiestaden Falun — finnas icke mindre
än 12 skolor av realskolekaraktär och med realexamen som slutmål. Även
detta understryker behovet av en utvidgning av gymnasieorganisationen inom
länet. Och som ett ytterligare skäl må framhållas, att något 3-årigt latingymnasium
icke finnes i länet. Av Ludvika gymnasiekommittés utredning
framgick, att av de elever, som sökt sig till latingymnasium, flertalet gick i 3-årigt latingymnasium.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

På respektive 16 och 17 km avstånd från Ludvika ligga kommunala mellanskolorna
i Grängesberg och Norrbärke. Och samrealskolan i Ludvika är enligt
den sakkunnige B. Knös av normal storlek. Ludvika stad har ett befolkningstal
av cirka 7,000, och Ludvika socken har över 6,000 invånare. Inkorporering
av Ludvika socken med Ludvika stad är ifrågasatt, och frågan därom
är föremål för utredning. Antal skattekronor i staden var år 1942 132,157.

Stadens största industriföretag, Ludvikaverken, tillhörande ASEA, hade
år 1942 över 2,000 anställda. Större industriföretag (minst 100 anställda) hade
i Ludvika och inom 18 km avstånd från staden icke mindre än 7,212 anställda
under år 1942.

Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har av statsfinansiella
skäl sett sig nödsakad att avstå från att redan i år föreslå bifall till skolöverstyrelsens
förslag om upprättande av statliga gymnasier i Ludvika, Örnsköldsvik
och Sollefteå.

Kostnaderna för upprättande av ett gymnasium i Ludvika beräknas av
skolöverstyrelsen för budgetåret 1943/44 till 28,360 kronor. Fullt utbyggt
skulle Ludvikagymnasiet draga en kostnad av 97,791 kronor.

De kostnader, som upprättandet av ett gymnasium i Ludvika skulle medföra,
äro sålunda relativt små. Hade icke den av kriget förorsakade krisen inträtt,
hade sannolikt Ludvika redan erhållit ett statligt gymnasium. Med
hänsyn såväl till statens som den enskildes möjlighet att bereda studiemöjligheter
för ungdomen torde det icke nu finnas tillräckligt bärande skäl för att
uppskjuta en utbyggnad av gymnasieorganisationen i denna del av riket.

Solna (1:227 och 11: 331).

Om det framlagda förslaget skulle accepteras av riksdagen, skulle Bromma,
som höstterminen 1941 hade en platsbrist i realskolans klass l5 av 46, nu erhålla
en ny 5-årig realskolelinje och Enskede med en platsbrist i klass l5 av 60
erhålla två 5-åriga realskolelinjer, under det att de nordvästra förorterna, som
helt sakna 5-årig realskola och hade en platsbrist på 78 i klass l5, icke erhålla
någon 5-årig linje. Detta kan icke sägas innebära en rättvis regional fördelning
av linjerna.

Vad skolöverstyrelsen i sitt senaste yttrande anfört, att en del av lärjungarna
från de nordvästra förorterna torde föredraga läroverk i Stockholm, kan
knappast ha någon allmän giltighet. Enligt vad som uppgivits haya åtminstone
en del av lärjungarna och deras föräldrar missuppfattat de gjorda förfrågningarna,
i det att de trott, att det var fråga om att de lärjungar, som nu
gå i stockholms-läroverken, skulle flyttas över till ett nytt läroverk i Solna.
Det förefaller också verklighetsfrämmande, att det för ej mindre än 26 av 35
lärjungar från Sollentuna i klass l5 skulle vara fördelaktigare att gå i läroverk
i Stockholm än i Solna. I förra fallet ha de att resa med järnväg i
genomsnitt 20 minuter för en årlig kostnad av omkring 70 kronor eller med
buss i genomsnitt 28 minuter för en årlig kostnad av 100 kronor och sedan
genom Stockholms trafikvimmel söka sig fram till något läroverk med kanske
10 å 15 minuters gångväg från ankomstplatsen i Stockholm. I senare fallet
kunna de resa med järnväg till Hagalund på i genomsnitt 10 minuter för en
årlig kostnad av omkring 45 kronor och lia sedan 5 minuters gångväg till
skolan (jämför bilaga 2 tabell V).

Även om det för en del lärjungar på grund av särskilda omständigheter kan
vara fördelaktigare att besöka liiroverk i Stockholm, kan det icke råda någon
tvekan örn att mänga föriildrar på grund av ekonomiska och hygieniska skäl

Statsutskottets utlåtande nr 103.

föredraga ett närmare beläget läroverk. Kommunala representanter för Solna,
Sundbyberg och Sollentuna ha också i skrivelse till Kungl. Majit den 3 oktober
1942 under viss förutsättning enhälligt uttalat sig för ett läroverk i Solna.

Som tidigare framhållits, är det på lång sikt av avgörande betydelse för
kommunernas ekonomi, örn inom desamma finnes möjlighet till den i alla avseenden
goda skolutbildning, som familjer med barn och ordnad ekonomi
kräva för bosättning på platsen i fråga. Ty även om kommunerna göra stora
uppoffringar för stärkande av sin ekonomiska bärkraft och för sociala välfärdsanordningar,
kunna de ändock därmed icke ernå det som i längden avgör
deras ekonomiska stabilisering, d. v. s. att kvarhålla och draga till sig en befolkning
med god skattebetalningsförmåga, om icke ovannämnda förutsättning
för en sådan befolknings kvarboende inom kommunen skapas.

Liksom för Stockholms stad är det givetvis för de nordvästra förortskommunerna
av stort värde att nu få ett principbeslut till stånd i läroverksfrågan,
för att respektive myndigheter i god tid må kunna vidtaga förberedande åtgärder
för erforderlig skolbyggnad m. m., så att då de yttre förhållandena det
medgiva en ny läro versbyggnad ofördröjligen må kunna uppföras. Detta
synes oss även vara en välbetänkt åtgärd med hänsyn till det behov av dylika
väl planlagda arbetsobjekt som en fredskris kan komma att aktualisera. Likaså
anse vi, att denna fråga så nära sammanhänger med frågan om gymnasieorgasationen
i Stockholm, att dessa frågor samtidigt böra upptagas till behandling.

Den nu föreslagna organisationen föregriper en fri prövning framdeles av
Stockholms gymnasieorganisation i samband med ordnande av nya elementars
gymnasium, ty redan nu disponeras för det nya läroverket å Östermalm
en av de linjer, som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle överföras till solnaläroverket.
Genom att skapa så stora realskolor som dem, vilka nu föreslagits
i Enskede och framför allt i Ängby, samtidigt som de nordvästra förorternas
behov av 5-årig realskola åsidosättes, synes man förbereda en framtida omorganisation
av läroverken i Stockholm. Det är därför angeläget att i detta
sammanhang ytterligare pröva skolöverstyrelsens förslag till upprättande av
ett högre allmänt läroverk i Solna för att få ett principbeslut till stånd, ty varken
Solna eller de övriga nordvästra förortskommunerna ha råd att förlora
någon av de möjligheter till skapande av en i alla avseenden fullgod skolorganisation
likvärdig den som redan finnes eller nu planeras i Stockholms stads
ytterområden. En sådan möjlighet och den nu aktuella är upprättandet av ett
högre allmänt läroverk. Endast härigenom kan inom detta välbelägna område
förutsättning skapas för kvarboende av befolkningsgrupper med lika god
skattebetalningsförmåga som de ha, som bygga och bo i det närbelägna
Bromma. Av ovannämnda skrivelse från Solna läroverkskommitté framgår,
att Solna stad i Stockholmsvägen 2, Råsunda, förhyrt godtagbara lokaler (6
klassrum m. m.) mer än tillräckliga för en provisorisk förläggning av en 5-årig
realskolelinje och att även andra möjligheter att bereda lokaler för en större
läroverksorganisation förefinnas.

I skolöverstyrelsens förslag till ett högre allmänt läroverk i Solna förutsättes,
att Solna kommunala mellanskola skall förstatligas genom att uppgå
i läroverket. Ett sådant förslag .strider mot de allmänna förutsättningarna
för den ifrågavarande omorganisationen och skulle ur statens synpunkt fördyra
densamma med 20,900 kronor per år, ungefär motsvarande Solnas kostnad
för mellanskolan. Något förslag till motsvarande förstatligande av kommunala
mellanskolor i Stockholm (Enskede och Bromma) föreligger ju ej heller. Dessutom
har Solna läroverkskommitté efter företagen utredning konstaterat ett

Statsutskottets utlåtande nr 103.

så betydande behov av praktiska utbildningslinjer i Solna (bilaga IV), att det
framstår som önskvärt, att Solna kommunala mellanskola bibehålies och, så
snart ett definitivt, positivt beslut i läroverksfrågan uppnåtts, omorganiseras
till praktisk mellanskola med linjer för handels-, hushålls- och teknisk utbildning.
Härvid har planerats samarbete med Sundbybergs stad rörande utformningen
av dessa skolor.

Skolöverstyrelsen föreslår, att läroverket förses med ett 3-årigt realgymnasium.
Det har påvisats, att mer än dubbelt så många lärjungar från området
besöka 4-åriga realgymnasier i Stockholm (bilaga I B, tabell 4). De skäl,
som skolöverstyrelsen anfört för upprättande av ett 3-årigt realgymnasium
i Solna, torde i lika grad gälla för Ängby, där överstyrelsen dock föreslår

4- årigt realgymnasium (kommunala mellanskolor i Bromma och Spånga samt
å Kungsholmen med många elever från Bromma). Den föreslagna lösningen
med 3-årigt realgymnasium skulle i längden bli ohållbar därigenom, att de
föräldrar i stockholmstrakten, som ämna låta sina barn fortsätta till studentexamen,
placera dem i läroverk med 5-årig realskola och 4-årigt gymnasium,
även om detta drar större kostnader och förorsakar besvär med resor och
dylikt.

Ehuru vi hålla före, att de i ärendet gjorda utredningarna fullt motivera,
att ett högre allmänt läroverk i Solna nu upprättas, anse vi oss dock med
hänsyn till rådande förhållanden icke böra påyrka dess omedelbara upprättande
från och med höstterminen 1943. Däremot synes det oss, att hinder
för överflyttning av en 5-årig realskolelinje redan till höstterminen 1943 ej
möter. Skolöverstyrelsen har också förordat, att en sådan linje successivt
överflyttas från Vasa realskola till det planerade läroverket i Solna. Då under
höstterminen 1942 82 lärjungar från de nordvästra förorterna tillhörde första
klassen av den 5-åriga realskolan i läroverken i Stockholm, är en sådan
överflyttning, som ovan framhållits, synnerligen väl motiverad. Strängt taget
skulle minst två 5-åriga linjer behöva utflyttas.

På grund av bristen på lokaler kan en förläggning till Sundbyberg ej nu
komma i fråga. Solna läroverkskommitté har därför föreslagit som en första
etapp till upprättande av ett högre allmänt läroverk i Solna, att en 5-årig
realskolelinje från Vasa realskola i Stockholm överflyttas till samrealskolan
i Sundbyberg med förläggning i Råsunda. Någon ökad kostnad för statsverket
behöver en sådan överflyttning icke medföra, enär kostnadsökningen för samrealskolan
i Sundbyberg motsvaras av kostnadsminskning för Vasa realskola.

Ehuru Sundbybergs stad icke medgivit någon förflyttning eller omläggning
av samrealskolan annat än i visst samband med ett gymnasiums tillkomst
synes det uppenbart att det även för Sundbybergs stad är av betydande intresse
att en 5-årig realskolelinje upprättas vid samrealskolan i staden även
örn denna nyinrättade linje tills vidare intill dess Sundbybergs stad beretts
tillfälle att ordna lokalfrågan mäste förläggas till Solna.

Det synes icke böra möta några svårigheter att få till stånd en överenskommelse
mellan de båda städerna örn en provisorisk förläggning av den

5- åriga linjen till Solna, under förutsättning att skolöverstyrelsen godkänner
dess innehåll och de erbjudna lokalerna samt att Solna utöver kostnaden för
de behövliga lokalerna och deras möblering åtager sig att lämna bidrag till
läroverkets olika kassor på samma sätt, sorn Sundbyberg frivilligt åtagit sig.
Även med hänsyn till lärjungarnas hälsovård torde ökade kostnader uppkomma,
som böra bestridas av Solna.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Högre allmänna läroverket i Västervik har för närvarande endast en
gymnasielinje, nämligen en 4-årig latinlinje. I motionerna 1:22 och 11:81
yrkas, att där jämväl måtte inrättas en realgymnasielinje. Till stöd härför
anföres i motionen II: 31 i huvudsak följande.

Nyrekryteringen av realskolan har de senaste åren varit mycket god, varför
man sannolikt måste räkna med en avsevärt ökad övergång till gymnasiet
under de närmaste åren. Sålunda har läroverket nu 63 lärjungar i klass l5
och 23 i klass l4, höstterminen 1941 funnos 48 i klass l5 och 16 i klass l4
och höstterminen 1940 funnos 53 i klass l5 och 20 i klass l4. Gymnasiet har
också vuxit från 61 höstterminen 1939 till 75 höstterminen 1942.

Läroverkets hela lärjungeantal har under senaste tioårsperiod stigit från
208 till 332.

Ett lärjungeantal mellan 300 och 400 är icke ovanligt vid mindre landsen
rtslaroverk. Icke mindre än 9 stycken läroverk med både latin- och reallinje
hade hostterminen 1942 ett lärjungeantal understigande 400. Västerviks läroverk
ar det enda läroverk i landet utom högre realläroverket å Norrmalm i
Stockholm med endast en gymnasielinje. Härtill kommer, att Västerviks läroverk
är det enda högre allmänna läroverket inom Kalmar läns norra landstingsområde.
Det har således att betjäna ett större och folkrikare landsbygdsområde
än de flesta läroverk i landet.

År 1932 utgjorde antalet lärjungar från landsbygden 43, år 1939 hade deras
antal stigit till 73, hösten 1941 utgjorde de 91 och hösten 1942 var deras
antal 106, därav från Kalmar läns norra landstingsområde 103. I procent
räknat utgjorde de 1932 något över 20 procent, 1939 nära 25 procent 1941
nära 30 procent och 1942 över 31 procent.

Det största trafikföretaget i Kalmar läns norra landstingsområde, Norsholm-Väster
vik-Hult sfreds järnvägar, har på framställning från kommuner
och enskilda ordnat trafiken så, att goda möjligheter finnas för landsbygdens
ungdom att besöka läroverket. Nämnda trafikföretag är också villigt att så
snart förhållandena det medgiva ordna ytterligare trafiklägenheter för den
studerande ungdomen.

För närvarande och sannolikt även för lång tid framåt kommer det att
krävas utbildning i mallin jens ämnen i vida högre grad än tidigare, varför
behovet av reallinjen är större nu än för blott några få år sedan. Under sådana
förhållanden kan det inte vara rationellt att vid ett helt landstingsområdes
enda läroverk endast uppehålla en linje. Det kan invändas, att en
lösning av problemet kostar pengar och att tidsläget kräver sparsamhet med
statens medel. Men stundom kan det, som ser ut som sparsamhet, i själva
verket vara slöseri. Det är nämligen slöseri både med tid, pengar och arbetskraft
att tvinga ett antal ungdomar att förbruka år av sitt liv för kompletteringsstudier
på främmande ort i stället för att ordna deras studiemöjligheter
så, att de lia möjlighet att under skoltiden i sin hemtrakt direkt förbereda
sig för sin fortsatta utbildning.

Den nuvarande ordningen tvingar de allra flesta ungdomar att stanna kvar
i hemmen och genomgå läroverket på latinlinjen och därefter ägna något år
åt kompletteringsstudier. Det är nämligen ytterst få föräldrar, som i nuvarande
läge ha råd att låta sina barn genomgå läroverk å annan ort.

Vid en rundfråga till eleverna i nuvarande första ringen visade det sig, att
5 stycken i ring IV, 7 stycken i ring III, 11 stycken i ring II och 15 stycken
i ring I för sin vidare utbildning hade behövt studentexamen å reallinjen och
alltså önskat gå denna. I realskolans näst högsta klass önska enligt på samma
sätt inhämtade upplysningar 32 av 44 gå reallinjen.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

En viktig fråga i detta sammanhang är lokalbehovet. Läroverket äger tillräckliga
lokaler även för en utbyggnad med 3-årigt realgymnasium. Detta
har även vitsordats av skolöverstyrelsen.

De sannolika kostnaderna för statsverket genom inrättandet av en reallinje
vid sidan av latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Västervik kunna
beräknas till högst 28,000 kronor per år.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår fann 1942 års riksdag övertygande
skäl tala för att ett nytt högre allmänt läroverk upprättades på
Östermalm för att dels förse gymnastiska centralinstitutet, efter det den beslutade
nybyggnaden för institutet kommit till stånd, med en närbelägen övningsskola,
dels ock tillgodose ifrågavarande stadsdels behov av ett ökat antal läroverksplatser.
Dessa synpunkter ansåg emellertid riksdagen kunde vinna beaktande
utan en så långt gående omorganisation av läroverksorganisationen
i Stockholm som den av departementschefen i fjol förordade, vilken riksdagen
icke minst av praktiska skäl fann sig böra avvisa. Det av departementschefen
nu framlagda förslaget till omorganisation av stockholmsläroverken har tagit
sikte på allenast sådana organisationsändringar, som kunna omedelbart förverkligas
utan hinder av lokalsvårigheter. I sådant avseende har departementschefen
föreslagit, att högre lärarinneseminariets övningsskola från och
med nästa budgetår successivt utbygges till ett högre samläroverk, avsett att
snarast möjligt överflyttas till Östermalm, och tills vidare bestående av förutom
övningsskolan en 5-årig realskola och ett 4-årigt latingymnasium. Vidare
skulle enligt departementschefens förslag två nya samrealskolor likaledes från
och med nästa budgetår successivt upprättas i Bromma (Ängby) och Enskede,
bestående den förra skolan av tre 5-åriga realskolelinjer och den senare skolan
av två 5-åriga och en 4-årig realskolelinje. Upprättandet av samtliga de
sålunda föreslagna nya linjerna skulle kompenseras genom avveckling av motsvarande
linjer — sammanlagt åtta — vid vissa av departementschefen angivna
stockholmsläroverk. Ett bifall till ifrågavarande förslag innebär bland
annat, att nya elementarskolans realskola kommer att successivt helt avvecklas
inom loppet av en femårsperiod. Vid sin prövning av departementschefens
ifrågavarande förslag har utskottet funnit sig kunna godtaga desamma.

Vad beträffar gymnasiet vid nya elementarskolan har departementschefen
visserligen ansett, att något beslut angående dess framtida öde icke för närvarande
borde fattas, men likväl framhållit, att enligt hans mening detta
gymnasium borde bilda grundstommen för ett nytt gymnasium i Ängby,
medan det nya östermalmsläroverket borde uppbyggas med högre lärarinneseminariets
normalskola som centrum. Med erinran om vad fjolårets riksdag
anförde angående gymnasieorganisationen i Stockholm anser sig utskottet
böra understryka, att denna fråga torde kräva ytterligare utredning och
omprövning liksom jämväl spörsmålet om den lämpliga regionala fördelningen
av Stockholms gymnasielinjer, vilket synes böra bedömas med hänsyn

TJtskotttt.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

tagen även till de förortsområden, vilka falla utanför huvudstaden såsom
administrativ enhet. Med hänsyn härtill är utskottet nu icke berett att uttala
sig i positiv riktning för de i motionerna I: 227 och II: 331 framställda förslagen,
vilka syfta till upprättandet av ett högre allmänt läroverk i Solna.
Med vad utskottet sålunda anfört torde berörda motioner få anses besvarade.

I motionerna 1:211 och 11:311 samt 1:229 och 11:330 hava yrkanden
framställts örn att samrealskoloma i Örnsköldsvik och Ludvika från och med
nästa budgetår successivt skulle ombildas till högre allmänna läroverk. Departementschefen
har även berört denna fråga och för sin del anfört, att starka
skäl talade för upprättandet av nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis
i Örnsköldsvik och Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå.
Utskottet, som delar denna uppfattning, vill understryka önskvärdheten
av att i första hand de delar av landet, vilka för närvarande intaga en i gymnasiehänseende
mindre gynnad ställning bliva tillgodosedda med gymnasier.
I nu rådande läge anser utskottet i likhet med departementschefen att försiktighet
beträffande utvidgning av gymnasieorganisationen i allmänhet bör
iakttagas och kan därför icke biträda de i motionerna framställda yrkandena.
Utskottet förutsätter emellertid, att 1940 års skolutredning ägnar frågan örn
den nuvarande fördelningen av de statliga gymnasierna mellan olika delar av
landet en ingående översyn, i syfte att i sådant avseende ernå en ur olika synpunkter
jämn och rättvis uppdelning av desamma. Härvid synes böra beaktas,
att upprättandet av ett gymnasium på ett håll måhända kan kompenseras
genom en avveckling på ett annat håll av gymnasielinjer, som äro svagt
rekryterade. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan nämnda
översyn vidtagits och därest de statsfinansiella förhållandena sådant medgiva,
för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Utskottet anser sig likväl böra
framhålla, att synnerligen starka skäl tala för upprättandet snarast möjligt
av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik, vilken fråga torde kunna lösas utan
avvaktan på att resultatet av omförmälda översyn föreligger. Med vad utskottet
sålunda anfört torde motionerna I: 211 och II: 311 samt I: 229 och
II: 330 få anses besvarade.

Vad i motionerna I: 22 och II: 31 anförts till stöd för förslaget om inrättande
vid högre allmänna läroverket i Västervik, som för närvarande endast
har en latingymnasielinje, av en realgymnasielinje anser utskottet värt beaktande.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare
utredning i ärendet i första hand pröva förevarande fråga. Utskottet ifrågasätter
huruvida icke, därest nämnda läroverk befinnes böra utrustas jämväl
med realgymnasium, detta låter sig göra genom överflyttande till läroverket
av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje, varigenom en ansvällning
av gymnasieorganisationen med därav betingade kostnader för statsverket
kan undvikas. Med vad sålunda anförts torde nu ifrågavarande motioner
få anses besvarade.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

II. Avlöningsgrupperingen för rektorerna vid
vissa läroanstalter.

1. Inledning.

Rektorstjänsterna vid statliga och högre kommunala läroanstalter äro
s. k. förordnandetjänster, vilkas innehavare tillsättas för viss tid. Därmed
sammanhänger, att rektorslönema utgå enligt särskilda bestämmelser. Rektorer
vid statliga läroanstalter åtnjuta sålunda lön enligt nedanstående sammanställning.
I tredje kolumnen angivas de olika lönegradernas användningsområde
inom undervisningsväsendet.

	Lönen utgår
Lönegrad	enligt nedan angivna löne-
E	klass i löne-
	planen A
i	28	Hantverksskolorna för blinda.
2	29
3	30	J Dövstumskolorna.
4	31
5	32
6	30	Vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte.
7	31
8	32	Realskolorna, småskoleseminarierna, navigationsskolorna.
9	33
10	33
11	34	\| Blindinstitutet 1 å Tomteboda.	Högre allm. läroverken,	Tekniska läroverken.
12	35		folkskoleseminarierna.
13	36
14	37	[Högre lärarinneseminariet].

Rektorernas lönegradsplacering kan alltså vid de olika slagen av statliga
skolor variera mellan 3 eller 4 lönegrader. För att bestämma, till vilken av
dessa lönegrader en viss rektorstjänst skulle hänföras, gjordes vid 1937 års
lönereglering en klassificering av varje särskild skola, som därvid hänfördes
till en viss avlöningsgrupp, betecknad med romerska siffror.

Enligt 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för
de högre kommunala skolorna förutsättas rektorerna vid dessa skolor skola,
liksom hittills, utöver lön som ämneslärare åtnjuta särskilt arvode som
rektorer. I arvodeshänseende skulle rektorerna alltjämt uppdelas i 7 olika
grupper. Intervallerna mellan tvenne närliggande arvodesgrupper ha valts

28 Statsutskottets utlåtande nr 103.

sa, att de överensstämma med skillnaden mellan närliggande rektorsavlöningar
vid läroanstalter tillhörande det statliga undervisningsväsendet. De
sammanlagda förmånerna av lön och rektorsarvode för rektor vid en högre
kommunal skola kunna därför direkt jämföras med den till rektor vid en
statlig realskola utgående lönen. Avlöningen till en kommunalt anställd rektor
motsvarar sålunda — med ett undantag — lönen i viss löneklass enligt
löneplan A.

Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts
den 9 oktober 1942 lämnade medgivande tillkallat särskilda sakkunniga ha
dessa företagit en översyn av den år 1937 gjorda avlöningsgrupperingen och
i särskilt betänkande avgivit de förslag, som föranletts av översynen.

De sakkunniga konstatera inledningsvis, att rektorerna vid realskolorna
tillhöra tre avlöningsgrupper, motsvarande löneklasserna 33—31. De sammanlagda
löneförmånerna för rektorerna vid närmast jämförliga kommunala
skolor, d. v. s. kommunala flick- och mellanskolor samt praktiska mellanskolor
motsvarade däremot, erinra de sakkunniga, praktiskt taget lönen
enligt löneklasserna 33—29. Antalet avlöningsgrupper vore således här fem
mot tre vid realskolorna. Den härav följande, för rektorerna vid de högre
kommunala skolorna i viss mån oförmånligare löneplaceringen hade berörts
av 1941 års lärarlönesakkunniga, som å ena sidan förklarat sig icke vilja
bestrida, att fördelningen på olika arvodesgrupper av rektorstjänsterna för
de högre kommunala skolornas del kunde te sig allt för ofördelaktig i jämförelse
med statens realskolor, men å andra sidan sagt sig icke för sin del
vara övertygade örn att en ändring borde ske på så sätt, att rektorstjänsterna
vid de kommunala skolorna erhölle en fördelaktigare placering; fastmera
syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke antalet avlöningsgrupper
vid realskolorna borde utbyggas nedåt med ytterligare en eller två grupper.

De sakkunniga framhålla vidare, att de i anslutning till de för utredningsarbetet
meddelade direktiven utgått från att utredningen icke borde
avse själva det grundläggande systemet för rektorernas avlöning. De sakkunniga
hade därför ansett sig icke böra upptaga till prövning ett av representanter
för de högre kommunala skolorna gjort yrkande angående
jämställdhet i lönehänseende mellan dessa skolors och realskolornas rektorer.

Till grund för avlöningsgrupperingen av rektorst jänsterna hade vid de
allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna lagts ett poängsystem,
där varje läroanstalt erhållit ett poängtal beräknat på visst sätt allt
efter antalet lärjungar och antalet klassavdelningar. För en läroanstalts
placering inom en viss avlöningsgrupp erfordrades, att poängtalet läge inom
vissa på förhand bestämda gränser. Dessa gränser hade emellertid dragits
något olika vid olika skolformer. Sålunda krävdes det exempelvis ett högre
poängtal vid de kommunala skolorna än vid de statliga realskolorna för placering
i jämförbara lönegrupper. Det hörde givetvis till de sakkunnigas
uppdrag att närmare undersöka detta förhållande i syfte att, om så be -

Statsutskottets utlåtande nr 103.

funnes lämpligt, åstadkomma en justering av poänggränserna. Då mot det
nuvarande poängsystemet vissa detaljerinringar kunde göras, hade de sakkunniga
jämväl ansett sig böra underkasta själva det ifrågavarande systemet
en granskning.

Statskontoret Ilar ansett, att det nu föreliggande tillfället bör begagnas
till att genomföra en enligt statskontorets mening rimligare löneavvägning
för rektorerna. Dessa ha nämligen enligt statskontorets förmenande erhållit
en alltför gynnsam lönegradsplacering. Statskontoret anför bland annat.

Då emellertid i de sakkunnigas uppdrag icke ingår att underkasta rektorernas
löneställning någon allmän omprövning, mäste frågan härom ställas
på framtiden. Med statskontorets utgångspunkter framstår det under sådana
förhållanden som så mycket mera angeläget, att i förevarande sammanhang
vidtagas de åtgärder för en rimligare löneavvägning för rektorerna,
som inom ramen för det nu tillämpade lönesystemet kunna genomföras.
I avseende härå hava i de för utredningen meddelade direktiven särskilt
understrukits angelägenheten av att frågan, huruvida icke en ökning av
antalet avlöningsgrupper för realskolorna och möjligen även för de högre
allmänna läroverken vore motiverad, upptoges till övervägande.

Departementschefen har anfört:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen förutsattes vid 1937 och 1938
års löneregleringar för lärarpersonalen vid de statliga och högre kommunala
läroanstalterna, att efter en viss tidsperiod skulle företagas en översyn av
den gruppindelning av läroanstalterna, som vid löneregleringarna lades till
grund för rektorernas lönegradsplacering. Denna tidsperiod utlöper den
30 juni 1943. Jag har därför föranstaltat om en sådan översyn, vilken anförtrotts
åt särskilda sakkunniga. I dessas uppdrag har, såsom statskontoret
anfört, icke ingått att underkasta rektorernas löneställning en allmän
omprövning. Anledningen härtill är givetvis den, att tillräcklig anledning
icke ansetts föreligga att ifrågasätta riktigheten i och för sig av de
nyligen av statsmakterna genomförda löneregleringarna för lärarpersonalen
vid undervisningsväsendet. De sakkunniga ha sålunda haft att utgå från
rektorernas löneställning utåt, d. v. s. i förhållande till andra jämförliga
personalgrupper, såsom på förhand given. I deras uppdrag har däremot
ingått att granska grunderna för rektorernas inbördes lönegruppering. Vid
bedömande av nu föreliggande fråga har man därför enligt min mening
att utgå från rektorernas allmänna löneställning såsom på förhand given,
och frågan kan därför icke bedömas såsom en löneregleringsfråga i egentlig
mening. Denna inställning synas även såväl allmänna lönenämnden som
skolöverstyrelsen ha haft vid avgivandet av sina yttranden i ämnet. Den
principiella synpunkt, som jag sålunda i motsats till statskontoret anlägger
på den föreliggande frågan, har gjort, att jag, såsom av det följande kommer
att framgå, i allmänhet icke kunnat ansluta mig till de — i och för
.sig långt gående -—■ yrkanden, som statskontoret framställt beträffande
detaljerna i de sakkunnigas förslag. Dessa yrkanden äro nämligen uttryck
för den ståndpunkt beträffande rektorernas löneställning i allmänhet, som
statskontoret enligt den ovan lämnade redogörelsen intagit.

Det torde böra förutsättas, att en ny översyn av lönegrupperingen skall
vidtagas vid slutet av den sexår.speriod, som täger sin början den 1 juli 1943.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

2. De allmänna läroverken.

A. Poängsystemet.

Gällande grunder.

Gällande grunder för de allmänna läroverkens gruppindelning återfinnas i
propositionen 1937: 271 (sid. 66—68) angående lönereglering för lärare vid de
allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Grunderna ha utarbetats av de år
1936 tillkallade läroverkslönesakkunniga, vilka föreslogo ett poängsystem,
innebärande att varje fullt 50-tal lärjungar skulle räknas som 1 poäng och
varje klassavdelning å gymnasiet som 1 % poäng.

1942 års sakkunniga.

De sakkunniga föreslå, att varje fullt 25-tal lärjungar räknas som 1 poäng,
att varje klassavdelning i gymnasiet samt inom realskolans avslutningsklass
räknas som 1% poäng samt att varje klassavdelning inom realskolans övriga
klasser räknas som 1 poäng.

De sakkunniga ha övervägt frågan om ökad poängtilldelning dels för de
läroverk, som äro samläroverk, dels för läroverk med praktisk realskolelinje,
dels ock för rektorernas arbete med den ekonomiska förvaltningen, men ha
funnit sig icke böra framställa förslag i sådan riktning. Med avseende å rektorernas
expeditionsgöromål ha de sakkunniga emellertid framhållit, att rektorernas
arbetsdag ofta i alldeles för stor utsträckning toges i anspråk för fullgörande
av rent rutinmässiga expeditionsgöromål, och ifrågasatt omedelbart
övervägande av åtgärder till avhjälpande härav.

Yttranden.

Statskontoret har anslutit sig till de sakkunnigas förslag, att varje 25-tal
lärjungar skall räknas som 1 poäng. Däremot har det synts statskontoret mera
tveksamt, om anledning funnes att ändra poängberäkningen för realskolans
avslutningsklass. Med hänsyn till de särskilda krav, som ställas på rektor i
samband med realexamen, har statskontoret dock icke velat motsätta sig detta
förslag. Enär rektorerna vid stockholmsläroverken endast i mycket begränsad
omfattning hava att svara för vederbörande läroverks ekonomiska förvaltning,
ha skäl synts statskontoret tala för att antingen — såsom de sakkunniga antytt
— dessa läroverks poängtal med hänsyn härtill minskas eller ock att
dessa rektorers undervisningsskyldighet något utökas.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslaget om lärjungeantalets inverkan
på poängberäkningen men har förklarat sig finna det önskvärt, att
gränsdragningen mellan de olika avlöningsgrupperna om möjligt sker så, att
en skillnad i lärjungeantal av några få lärjungar ej i och för sig bör vara en

Statsutskottets utlåtande nr 103. 31

anledning till att i övrigt likställda skolor av samma slag föras till olika avlöningsgrupper.

Likaså har skolöverstyrelsen tillstyrkt förslaget örn beräknande av 1% poäng
för realskolans avslutningsklass. Däremot har skolöverstyrelsen
icke biträtt de sakkunnigas avvisande uttalanden angående eventuella
tilläggspoäng för samläroverk, ehuru överstyrelsen dock icke framställt något
förslag om beräknande av sådana tilläggspoäng.

Beträffande rektorernas kamerala åligganden har
överstyrelsen gjort vissa uttalanden och därvid bland annat erinrat om motionen
II: 65.

Allmänna lönenämnden har — under viss förutsättning — godtagit de sakkunnigas
förslag beträffande poängberäkningen. Lönenämnden anför.

De sakkunniga föreslå den jämkningen, att 1 poäng skall räknas för varje
fullt 25-tal lärjungar i stället för, såsom för närvarande är fallet, för varje
fullt 50-tal. Härigenom skulle antalet lärjungar komma att tilldelas större
betydelse än för närvarande, vilket i och för sig ansetts motiverat. Lönenämnden
anser visserligen goda skäl tala för den föreslagna poängberäkningen men
vill dock sätta i fråga, örn tillräcklig anledning för närvarande kan anses föreligga
att vidtaga en omläggning av grunderna för poängsystemet. Därest på
sätt lönenämnden nedan förordar hänförandet till de olika lönegrupperna göres
i viss mån beroende av storleken av det poängantal, varmed ett visst läroverk
över- respektive underskrider den normalt fastställda poänggränsen, anser sig
emellertid lönenämnden kunna biträda den av de sakkunniga föreslagna jämkningen.
Vidare föreslå de sakkunniga, att vid poängberäkningen klassavdelning
inom realskolans avslutningsklass skall räknas lika med klassavdelning
å gymnasiet och alltså tilldelas P/2 poäng. Häremot har lönenämnden intet
att erinra.

B. Gruppindelningen.

H ö g r e allmänna läroverk.

De sakkunnigas förslag till gruppindelning bygger huvudsakligen på förhållandena
under höstterminen 1942. För att emellertid icke en tillfällig ökning
eller minskning i poängtalet skall komma att påverka grupperingen ha de sakkunniga
dessutom undersökt förhållandena vid läroverken även under höstterminerna
1939, 1940 och 1941 samt i tveksamma fall även införskaffat
närmare upplysningar från rektorer angående det sannolika antalet lärjungar
och avdelningar, som kan beräknas för de närmaste åren. Sitt förslag ha de
sakkunniga sammanfattat i vidstående tabell 1.

Tabell 1. Högre allmänna läroverk

	G	rupp I					G	r u p	P II					G	r u p	P in
			Antal	avd.						Antal	avd.						Antal avd.

	Läroverk	lärj.	real-	gymna-	poäng	l)		Läroverk	lärj.	real-	gymna-	poäng	'')		Läroverk	lärj.	real-	gymna-	poäng	*)
			skolan	siet’)						skolan	siet2)						skolan	siet*)
8	Stockholm:						gs	Göteborg:						sh	Ystad ....	469	12	10	45
	Bromma . .	1,284	23	18	101			Majorna . .	750	17	10	62	—	s	Skövde ....	522	11	9	44,5	—
g	Göteborg:						gs	Jönköping . .	648	11	17	61,5	—	a	Göteborg f. fl.	518	6	12	44
	Hvitf.....	961	15	193)	81,5		s	Sundsvall . .	742	15	11	60,5		s	Landskrona .	481	11	9	43,5	—
g	Malmö f. g. .	913	14	19	78,5		s	Skara ....	605	11	16	59		s	Nyköping . .	430	10	10	42
g	Stockholm:						gs	Norrköping .	639	11	15	58,5		fl	Stockholm:
	Söderm, f. g.	917	15	18	78		s	Stockholm:							Söderm, f. fl.	450	8	9	39,5
gs	Uppsala . . .	901	12	20	78			Nya Elem. .	611	11	15	57,5		s	Visby ....	383	11	9	39,5
gs	Slockholm:						s	Skellefteå . .	708	16	9	57,5	+	s	Eksjö ....	388	11	9	39,5
	Kungsh. . .	840	15	20	78	+	s	Västerås . . .	667	12	12	56	—	fl	Hälsingborg
fl	Norrm. f. fl.	879	15	16	74	+	s	Falun ....	661	12	12	56		hu	f. fl.....	445	7	10	39
sh	Karlskrona	830	16	16	73		s	Luleå ....	649	13	12	56		s	Motala . . .	409	8	10	39
s	Umeå ....	814	16	15	70,5		s	Växjö ....	679	11	12	56		s	Lidingö . . .	411	9	9	38,5	—
s	Borås ....	845	16	14	70	+	s	Härnösand . .	559	11	12	51		s	Hudiksvall . .	387	10	9	38,5
s	Halmstad . .	793	15	16	70	+	g	Örebro: Karol.	541	12	12	51	—	fl	Malmö f fl. .	435	6	10	38
g	Göteborg:						s	Kristinehamn	514	11	12	49		s	Strängnäs . .	342	11	8	36
	Vasa ....	771	9	20	69		sh	Vänersborg .	435	11	14	49		s	Boden ....	360	8	9	35,5
g	Stockholm:						s	Uddevalla . .	542	11	11	48,5	+	s	Haparanda	318	8	9	33,5
	Österm. . . .	788	12	17	68,5		s	Östersund . .	567	11	10	48		sh	Västervik . .	332	11	6	33
gs	Linköping . .	749	15	16	68		s	Eskilstuna . .	532	13	9	47,5		s	Eslöv ....	380	6	8	33
gs	Karlstad . . .	731	11	18	67		s	Södertälje . .	538	12	9	46,5		s	Hässleholm .	325	8	8	33
s	Gävle ....	776	15	13	65,5	+								fl	Örebro f. fl. .	281	4	9	28,5
g	Stockholm:
	Norrm. f. g.	741	12	16	65
s	Kristianstad .	727	12	16	65	+		s =	samläroverk		gs	= gossrealskola med samgymnasium
g	Hälsingb. f. g.	749	16	13	64,5	+		g =	gossläroverk		h	= inbyggd handelslinj	e
s	Kalmar . .	734	15	13	63,5			fl =	flickläroverk		hu	= inbyggd huslig linj	s
gs	Lund.....	609	9	16	57			*) Uppflyttade ( + ) eller nedflyttade (
g	Stockholm:							*) Realskolans avslutningsklass medräknad.
	reallärov.ä N.	611	8	12	50			*) Den klassiska linjens	t högsta kretsar medräknade.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Här nedan lämnas en sammanfattning av de sakkunnigas nu berörda förslag,
vilket utgår från en fördelning på tre avlöningsgrupper, varvid alla provårsläroverk
liksom för närvarande hänförts till grupp I:

Avlöningsgrupp I II III

Löneklass................. 36 35 34

Poäng.................lägst 63.5 63—46.5 högst 46

Antal läroverk............. 22 19 20

Ökning respektive minskning . . + 3 — 4 +1

Statskontoret har förklarat sig icke kunna förorda de sakkunnigas förslag,
att två provårsläroverk skulle hänföras till grupp I trots att de enligt poängtalen
egentligen skulle hänföras till en lägre grupp. Statskontoret har erinrat,
att merarbetet vid sådana läroanstalter ersättes i särskild ordning. Statskontoret
har vidare ifrågasatt en utbyggnad nedåt av antalet lönegrupper med
en till fyra. Fördelningen skulle enligt ämbetsverkets förslag bliva:

Grupp I II III IV

Löneklass........... 36 35 34 33

Poäng.........lägst 73 72.5—56 55.5—42 högst 41.5

Antal skolor......... 8 24 14 15

Skolöverstyrelsen har inledningsvis erinrat, bland annat, att vissa beslutade
eller ifrågasatta organisationsändringar ej kommit till uttryck i de sakkunnigas
poängberäkning beträffande både högre allmänna läroverk och realskolor.

Beträffande gränsdragningen har skolöverstyrelsen hävdat, att
1937 års poänggränser ej böra rubbas utan endast omräknas enligt de nya
poängvärdena.

Skolöverstyrelsens förslag innebär, att antalet läroverk i de olika grupperna
skulle bli 25, 21 respektive 15 i stället för de sakkunnigas 22, 19 respektive 20.

Beträffande provårsläroverken har överstyrelsen kraftigt understrukit, att
placeringen borde vara sådan, att man som sökande till rektorstjänsterna
kunde påräkna personer med de högsta kvalifikationer. Dessa läroverk borde
därför alla placeras i grupp I.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt de sakkunnigas förslag, att rektorsbefattningarna
vid de högre allmänna läroverken alltjämt fördelas på tre lönegrupper.
Beträffande provårsläroverken har lönenämnden — med hänsyn till
att lönenämnden i allmänhet ansett att minsta möjliga rubbning nu bör göras
i den hittillsvarande gruppindelningen — icke velat motsätta sig de sakkunnigas
förslag.

I fråga om gränsdragningen i övrigt har lönenämnden godtagit de sakkunnigas
förslag med viss komplettering i syfte att undvika ändringar av den för
närvarande gällande gruppindelningen vid obetydliga variationer i läroverkens
storlek. Lönenämnden anför sålunda bland annat.

De sakkunnigas förslag innebär bland annat, att av de läroverk, som ligga
högst två poäng från det nedre gränstalet för grupp I (63.5), tre skulle flyttas
upp och tvä flyttas ned en grupp, samt att av deni, som ligga högst två poäng

Bihang Ull riksdagens protokoll 191*3. 0 sami. Nr 103. 3

Statsutskottets utlåtande nr 103.

från det nedre gränstalet för grupp II (46.5), ett skulle flyttas upp och ett
ned. Enligt lönenämndens mening skulle man, med bibehållande av de föreslagna
lägsta poängtalen för de olika grupperna, lämpligen kunna överväga
en kompletterande anordning, enligt vilken läroanstalter, som ligga på eller
tämligen nära en poänggräns, över huvud icke skulle rubbas i grupphänseende;
härför skulle sålunda erfordras, att sådana läroanstalter mera markerat, förslagsvis
med mer än två enheter, avlägsnade sig från gränstalet. Lönenämnden
anser sig böra förorda en komplettering av sakkunnigförslaget i enlighet
med vad nu anförts.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

Nu gällande personalförteckning för de allmänna läroverken upptager
följande rektorstjänster:

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp I.....E 13

(— löneklass 36)

23 » » » » » » II.....E 12

(= löneklass 35)

19 » » » » » » III.....E 11

(= löneklass 34)

4 rektorer vid
24 » »

50 » »

realskolor, avlöningsgrupp I.... E

* » II____E

» * III____E

9 (= löneklass 33)
8 (= » 32)

7 (= » 31)

De högre allmänna läroverken och realskolorna förfoga sålunda över vardera
tre lönegrader. Riksdagen har genom fastställande av personalförteckningen
bestämt, hur många rektorstjänster vid de högre allmänna läroverken
respektive realskolorna som skola finnas inom var och en av dessa
lönegrader. Härvid har det avgörande varit storleken av vederbörande rektors
arbetsbörda och ansvar, i den mån dessa kunnat objektivt uppskattas.
Vid uppskattningen av arbetsbördan har man såsom hjälpmedel använt
ett poängsystem, varvid varje fullt 50-tal lärjungar räknats såsom 1 poäng,
varje klassavdelning i realskolan såsom 1 poäng och varje avdelning på
gymnasiet såsom 1.5 poäng. Läroverken ha därefter, de högre allmänna läroverken
för sig och realskolorna för sig, efter poängsummorna uppdelats i
tre grupper, kallade avlöningsgrupperna I-III, varvid rektorstjänsterna vid
de läroverk, som hänförts till avlöningsgrupp I, placerats i lönegraden E 13
i fråga örn högre allmänna läroverk och i lönegraden E 9 i fråga om realskolor
etc.

De sakkunniga ha vid sin översyn av poängberäkningssystemet ansett
sig böra föreslå vissa modifikationer i detta. De ha sålunda ansett, att varje
25-tal lärjungar i stället för såsom nu varje 50-tal borde ge 1 poäng samt
att avslutningsklasserna på realskolestadiet borde ge 1.5 i stället för såsom
nu endast 1 poäng. Mot de sakkunnigas förslag, vilket i huvudsak godtagits
av de i ärendet hörda myndigheterna, har jag icke funnit anledning till
erinran.

De sakkunniga ha, med begagnande av nyssnämnda poängsystem på
grundval i huvudsak av förhållandena under höstterminen 1942, räknat ut
poängsumman för varje enskilt läroverk. Resultatet har, såvitt angår de
högre allmänna läroverken, sammanförts i en tabell 1. Den högsta poäng -

Statsutskottets utlåtande nr 103.

summan, 101 poäng, har uppnåtts av högre allmänna läroverket i Bromma
i Stockholm och den lägsta, 28.5 poäng, av högre flickläroverket i Örebro.
Mellan dessa ytterlighetsfall gruppera sig de övriga läroverken i en, såsom de
sakkunniga konstaterat, tämligen jämn serie.

Vad till en början angår själva poängsummeringen, har skolöverstyrelsen
mot densamma riktat vissa, av organisatoriska skäl motiverade erinringar.
I ett par fall äro dessa av natur att kunna inverka på lönegrupperingen.
Dessa fall äro följande.

Poängsumman för läroverket i Halmstad bör, vid bifall till här nedan
framfört förslag att den 3-åriga latingymnasielinjen därstädes tillfälligt
nedlägges, minskas med 4.5 poäng från 70 till 65.5 poäng. Av samma anledning
bör poängsumman för läroverket i Skara minskas från 59 till 54.5
poäng. Vidare torde den 4-åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket
i Vänersborg böra tillfälligt nedläggas; läroverkets poängsumma minskas
därigenom från 49 till 43 poäng, men bör på sätt skolöverstyrelsen anmärkt
beräknas till 44.5 poäng på grund av tillkomsten av en avgångsklass för en
handelslinje.

I det föregående har jag förordat vissa organisatoriska förändringar beträffande
Stockholms läroverksorganisation. Ett bifall härtill inverkar givetvis
även på de därav berörda läroverkens poängsummor. Poängsummorna
för de högre allmänna läroverk, som föreslagits omorganiserade, beräknar
jag på följande sätt (de sakkunnigas poängtal angivas inom pa -

rentes) :

högre allmänna läroverket i Bromma .... 80 (101)

» gossläroverket på Södermalm..... 69 (78)

» flickläroverket på Norrmalm1 ..... 60.5 (74)

nya elementarskolan.................31.5 (57.s)

Poängtalet för den blivande »statens normalskola» är vanskligt att på
förhand beräkna. I varje fall torde detta läroverks sammansättning och
särskilda uppgifter, bland annat såsom pro vårsläroverk, böra oavsett poängsumman
medföra, att dess rektor placeras i högsta lönegruppen för de allmänna
läroverken.

De sakkunniga ha övervägt frågan om en ökning av antalet avlöningsgrupper
för de högre allmänna läroverken från tre till fyra men ansett, att
antalet alltjämt borde bibehållas vid tre. De skäl, som anförts till stöd
härför, har jag i likhet med skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden
funnit bärande. Statskontorets förslag att antalet ökas till fyra kan jag således
icke biträda.

Jag tillstyrker sålunda, att de högre allmänna läroverken alltjämt indelas
i tre avlöningsgrupper. För att få fram dessa tre grupper måste tydligen
mellan läroverken med den högsta och den lägsta poängsumman dragas två
gränser. De sakkunniga ha förordat, att de tre avlöningsgrupperna avgränsas
sålunda.

Grupp I Grupp II Grupp III

lägst 63.5 poäng 63—46.5 poäng högst 46 poäng

Skolöverstyrelsen åter har förordat följande gränsdragning.

Grupp I Grupp II Grupp III

lägst 60.5 poäng 60—40.5 poäng högst 40 poäng 1

1 Hänsyn bör även tagas till att en 5-årig real skold i nje skall flyttas från flickläroverket på
Norrmalm till flickläroverket på Södermalm.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

De sakkunnigas förslag hav grundats på en ingående detalj avvägning,
därvid en huvudsynpunkt synes lia varit, att de tre avlöningsgrupperna
liksom för närvarande borde göras ungefär lika stora. Antalet läroverk i de
särskilda grupperna skulle enligt de sakkunnigas beräkning bli 22, 19 och
20 mot för närvarande 19, 23 och 19. Skolöverstyrelsen åter har utgått ifrån
att de nuvarande relativa poänggränserna icke böra rubbas utan endast
omräknas enligt de nya poängvärdena. Härigenom skulle antalet läroverk

1 grupperna bli respektive 25, 21 och 15 (nu 19, 23 och 19).

För egen del vill jag framhålla, att gränsdragningen givetvis alltid
måste bli i viss mån godtycklig och att goda skäl kunna anföras för såväl
de sakkunnigas som skolöverstyrelsens förslag. Tillfälliga fluktuationer
i läroverkens elevantal kunna bli utslagsgivande för läroverkens gruppindelning.
Allmänna lönenämnden har med beaktande av detta förhållande
anvisat en utväg, som synes kunna till stor del undanröja tillfälligheternas
inflytande på gruppindelningen. Lönenämnden har nämligen,
med godtagande av de sakkunnigas poänggränser, förordat en kompletterande
regel av innebörd, att ett läroverks nuvarande placering i en viss
lönegrupp icke skall rubbas, såvida icke dess poängsumma med mera än

2 enheter över- respektive understiger dessa poänggränser. Jag finner för
egen del denna kompletterande regel innebära en i stort sett lycklig lösning
av gränsdragningsproblemet och har ansett mig kunna tillstyrka detta förslag.
Härigenom komma nämligen endast mera markerade förändringar i
läroverkens inbördes storlek att medföra ändrad gruppindelning.

Av tabell 1 framgår, att de sakkunniga hänfört högre allmänna läroverket
i Lund och norra realläroverket i Stockholm till grupp I, ehuru de i
poänghänseende bort falla inom grupp II. Anledningen härtill är, att dessa
två läroverk äro provårsläroverk och i denna egenskap redan nu tillhöra
den högsta lönegruppen. Tvekan har yppats, huruvida denna placering för
provårslärovcrken borde bibehållas, eftersom dessa läroverks rektorer i
egenskap av provårsföreståndare uppbära särskilda arvoden av 1,500 kronor
för år. Jag har emellertid — i likhet med de sakkunniga — funnit mig
sakna anledning att nu göra avsteg från den princip, som i detta hänseende
godtogs år 1937. I likhet med skolöverstyrelsen vill jag understryka
vikten av att rektorstjänsterna vid pro vårsläroverken kunna besättas med
personer med de högsta kvalifikationer. Jag erinrar även om att riksdagen
så sent som år 1941 (se skrivelsen nr 196) avslog ett förslag av Kungl.
Maj:t örn sänkning av pro vårsföreståndarnas arvoden från 1,500 kronor
till 1,000 kronor. Riksdagen underströk därvid, att föreståndarens arbete
är i hög grad betungande samt att den härför utgående ersättningen även
utan sänkning syntes skäligen knappt tillmätt. Vid nu angivna förhållanden
har jag ansett mig böra förorda de sakkunnigas förslag om hänförande
av samtliga provårsläroverk till avlöningsgrupp I. De provårsläroverk, som
till följd härav trots sina lägre poängsummor böra räknas till denna grupp,
äro högre allmänna läroverket i Lund (57 poäng), norra realläroverket i
Stockholm (50 poäng) samt flickläroverket på Norrmalm i Stockholm (enligt
min beräkning enligt ovan 60.5 poäng).

De av mig sålunda tillstyrkta gränsdragningsreglerna medföra i jämförelse
med de sakkunnigas förslag och med beaktande av den av mig tillämpade
något ändrade poängsummeringen, att avlönings grupp 1 kommer att omfatta
21 läroverk i stället för 22. Avlöningsgrupp 11 kommer att omfatta 20

Statsutskottets utlåtande nr 103. 37

läroverk mot 19 enligt de sakkunnigas förslag och avlöningsgrupp III 21 läroverk
i stället för 20.

Jag förordar alltså, att antalet läroverk i respektive avlöningsgrupper
fastställes sålunda (inom parentes angives ökningen respektive minskningen
i jämförelse med nuvarande förhållanden).

Grupp I Grupp II Grupp III

21 (+2) 20 (—3) 21 (+2) I

Jag återkommer i det följande till frågan om personlig lönefyllnad åt rektorer,
vilkas tjänster bli föremål för nedflyttning.

De sakkunniga ha i samband med översynen av poängberäkningssystemet
fäst uppmärksamheten på det oegentliga i att rektorerna nödgas ägna
en oproportionerligt stor del av sin arbetskraft åt göromål av expeditionell
eller kameral natur. De sakkunniga framhålla, att rektorernas huvuduppgift,
vilken motiverar deras höga löneställning, bör vara den pedagogiska
och administrativa ledningen av vederbörande läroanstalter. Jag instämmer
helt i detta uttalande och vill i likhet med de sakkunniga understryka
angelägenheten av att denna ledning, i synnerhet dess pedagogiska sida,
icke äventyras genom att rektorernas tid och arbetskraft i alltför stor utsträckning
tagas i anspråk för fullgörande av expeditionsgöromål. Jag har
sedan en tid tillbaka min uppmärksamhet fäst på detta spörsmål och har
för avsikt att vid läglig tidpunkt föranstalta om en utredning av frågan,
hur en avlastning av rektorernas expeditionella och ekonomiska uppgifter
lämpligen skall kunna ske utan alltför stora merkostnader för statsverket.

Realskolor.

Såsom av det inledningsvis anförda framgår, har fråga uppkommit, huruvida
icke rektorerna vid vissa realskolor blivit väl högt placerade i lönehänseende
i jämförelse med vissa andra rektorer.

De sakkunniga ha föreslagit, att antalet avlöningsgrupper vid realskolorna
skall utbyggas nedåt med en fjärde grupp. De anföra bland annat.

En ny avlöningsgrupp IV för realskolornas vidkommande bör medföra
en inplacering av vederbörande rektorstjänster i lönegraden E 6, i vilken
lönen utgår enligt 30 löneklassen i löneplan A (63 § 2 mom. civila avlöningsreglementet).
Skillnaden mellan lägsta rektorslön och högsta adjunktslön
skulle vid ett sådant förhållande bliva lika med 4 löneklasser eller samma skillnad
som för närvarande är och enligt de sakkunnigas förslag alltjämt skulle
bliva rådande mellan lägsta rektorslön och högsta lektorslön vid högre allmänt
läroverk.

De sakkunnigas förslag beträffande gruppindelningen för realskolorna har
sammanfattats i vidstående tabell 2.

Tabell 2. Realskolor.

	G r u	p p I	och II				G	r u p	p III
			Antal avd.						Antal avd.
	Realskola	Antal	Avslut-	Övriga	Antal	'')		Realskola	Antal	Avslut-	Övriga	Antal	■)
		lärj.		poäng				lärj.	* r.	poäng
			klasser	klasser						Masser	klasser
	I						s	Trollhättan .	234	2	6	18
g	Göteb.: Östra	609	3	18	46.5		s	Katrineholm .	229	2	6	18	—
	Stockholm:						s	Ronneby . . .	225	2	6	18
gt	Vasa ....	532	3	16	41.5		sh	Säffle.....	216	2	7	18	—
g	Katarina . .	524	2	16	39		s	Varberg . .	219	1	8	17.6	—
s	Örnsköldsvik	478	3	14	37.5	+	s	Malmberget .	218	2	6	17
g	Malmö ....	494	2	14	36		s	Bollnäs . . .	217	2	6	17	—
							s	Sandviken . .	212	2	6	17
	II						s	Ludvika . . .	208	2	6	17	—
sh	Arvika ....	344	3	12	29.5		s	Tranås ....	204	2	6	17
s	Karlshamn	346	3	10	27.5		s	Falkenberg .	201	2	6	17
s	Söderhamn .	343	2	11	27		s	Vetlanda . . .	199	2	6	16
s	Ängelholm . .	339	2	11	27		sh	Hallsberg . .	198	2	6	16	—
s	Falköping . .	287	2	11	25		s	Karlskoga . .	192	2	6	16
s	Domnarvet .	339	2	9	25		sh	Sunne ....	186	2	6	16
s	Lidköping . .	277	2	11	25		s	Sölvesborg . .	185	2	6	16
sh	Nässjö ....	287	3	9	24.5		sh	Ulricehamn .	180	2	6	16
s	Sollefteå . . .	279	2	8	22		s	Nederkalix .	202	1	6	15.5
s	Åmål.....	251	2	9	22		s	Värnamo . . .	170	2	6	15
sh	Mariestad . .	240	2	10	22		sh	Sala.....	170	2	6	15
s	Enköping . .	231	2	10	22		sh	Filipstad . . .	167	2	6	15
st	Höganäs . . .	266	3	7	21.5		s	Ljusdal . . .	199	1	6	14.5
sh	Piteå.....	273	2	8	21	4	s	Simrishamn .	171	2	5	14
s	Gudmundrå .	285	2	7	21	4	s	Hedemora . .	158	2	5	14
s	Trelleborg . .	266	2	8	21		3	Avesta ....	166	1	6	13.5
s	Kiruna....	255	2	7	20		s	Klippan . . .	152	1	6	13.5
s	Alingsås . . .	225	2	7	19		s	Huskvarna .	165	1	5	12.5
sh	Oskarshamn .	211	2	8	19		s	Mora.....	150	1	5	12.5
s	Tomelilla . .	230	2	7	19	d	s	Vara.....	148	1	5	11.5

	G	r u p	p IV
		Antal lärj.	Antal avd.	Antal poäng
	Realskola	Avslut- nings- klasser	Övriga klasser	l)
s	Åstorp ....	126	2	3	ii	_
sh	Söderköping .	103	2	4	ii	—
s	Köping . . .	140	1	4	ID.5	—
s	Vadstena . .	138	1	4	10 5	—
s	Vimmerby . .	138	1	4	10.5	—
sh	Strömstad . .	112	1	5	10.5	—
sh	Arboga ....	84	2	4	10	—
sh	Tidaholm . .	82	2	4	10	—
sh	Vaxholm . . .	80	2	4	10	—
sh	Mjölby . . .	105	1	4	9.5	—
s	Mönsterås . .	123	1	3	8.5	—
s	Norrtälje . .	119	1	3	8.5	—
s	Ljungby . . .	lil	1	3	85	—
s	Anderslöv . .	103	1	3	8.5	—
s	Svedala . . .	102	1	3	8.5	-
s	Hörby ....	102	1	3	8.5	—
s	Leksand . .	102	1	3	8.5	—
s	Sundbyberg .	97	1	3	7.5	—
s	Laholm . . .	95	1	3	7 5	—
s	Borgholm . .	92	1	3	7 5	—
s	Lysekil....	90	1	3	7.5	—
s	Askersund . .	84	1	3	7.5	—
s	Skurup ....	80	1	3	7.5	—
S	Ström ....	76	1	3	7.5	—
g	= gossrealskola. h =	= inbyggd handelslinje.
s	= samrealskola	t =	= »	teknisk linj	e.
*) Uppflyttade ( + ) eller nedflyttade (-	-).

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Statsutskottets utlåtande nr 103. 39

Nedan lämnas en översikt över den föreslagna gruppindelningen för real -

skolorna.

Avlöningsgrupp	I	II	III	IV
Löneklass...........	33	32	31	30
Poäng .............	lägst 36	35.5—18.5	18—11.5	11—7.5
Antal realskolor......	5	20	29	24
Ökning resp. minskning	+ 1	— 4	— 21	+ 24

Statskontoret har påyrkat en utbyggnad nedåt med ytterligare en lönegrupp,
utöver de sakkunnigas förslag, således med en grupp V. Fördelningen
skulle enligt detta förslag bli följande:

Grupp I II

Löneklass . . 33 32

Poäng.....lägst 46.5 46—36

Antal skolor 1 4

III

35.5—18.5
20

IV V

30 29

18—11.5 högst 11
29 24

Statskontorets förslag innebär, att skolorna i de sakkunnigas grupp I
uppdelas på de nya grupperna I och II, samt att för följande grupper en
förskjutning sker till närmast lägre grupp.

Skolöverstyrelsen har till en början påyrkat vissa, av organisatoriska skäl
betingade ändringar beträffande poängberäkningen.

Skolöverstyrelsen, som funnit skäligt, att en avlöningsgrupp IV inrättas,
tillstyrker de sakkunnigas förslag till gränsdragning utom beträffande gränsen
mellan grupperna III och IV. Överstyrelsen föreslår nämligen, att de
10 främsta av läroverken i grupp IV överflyttas till grupp III, varvid till
grupp IV endast skulle föras realskolor med 4 klassavdelningar.

Allmänna lönenämnden har funnit, att bärande skäl förebragts för en
fördelning av realskolorna på fyra lönegrupper. Även beträffande den föreslagna
gränsdragningen mellan de olika grupperna ansluter sig lönenämnden
till de sakkunnigas förslag. Med avseende på realskolornas fördelning
på de olika grupperna förordar lönenämnden emellertid en kompletterande
regel, motsvarande den som ovan föreslagits beträffande de högre allmänna
läroverken, dock att jämkningen med 2 enheter uppåt eller nedåt här minskas
till 1 enhet. Ifrågavarande kompletterande regel bör dock enligt lönenämnden
icke denna gång tillämpas vid gränsdragningen mellan grupp III
och grupp IV.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

Jag har i likhet med de sakkunniga funnit det välmotiverat, att avlöningsgrupperna
för realskolornas rektorer utbyggas nedåt med en grupp IV, vilken
skulle komma att motsvara grupp V för de kommunala mellanskolorna. Däremot
kan jag icke tillstyrka statskontorets förslag om en utbyggnad nedåt
med två lönegrupper. Jag erinrar, att de sakkunnigas förslag tillstyrkts av
såväl skolöverstyrelsen som allmänna lönenämnden.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

De sakkunnigas förslag till gränsdragning framgår av tabell 2. Beträffande
denna tabell vill jag i likhet med skolöverstyrelsen erinra, att vissa poängtal
bora undergå justering av organisatoriska skäl. Sålunda böra samrealskolorna
i Karlshamn, Strömstad och Mjölby på av överstyrelsen angivna skäl tilldelas
respektive 27, 12 och 11 poäng i stället för 27.5, 10.5 och 9.5 poäng
Vidare bor, med hänsyn till mitt förslag om bortflyttning av en realskolelinje
fran Katarina realskola i Stockholm, detta läroverks poängsumma minskas
från 39 till 30.

Beträffande gränsdragningen råder en viss meningsskiljaktighet mellan de
sakkunniga och allmänna lönenämnden å ena sidan samt skolöverstyrelsen å
andra sidan. De sakkunnigas förslag innebär följande gruppindelning:

GruPP 1 Grupp II Grupp III Grupp IV

lägst 36 poäng 35.5 18.5 poäng 18—11.5 poäng högst 11 poäng

Skolöverstyrelsens förslag skiljer sig fran de sakkunnigas endast därigenom,
att överstyrelsen velat draga gränsen för grupp IV vid högst 8.5 poäng, varigenom
10 läroverk skulle komma över i grupp III från grupp IV. Jag anser
mig för egen del i likhet med lönenämnden böra förorda de sakkunnigas gränsdragning
såsom mera naturlig. Att ett läroverk med en eller ett pär enheter
överskrider det minsta möjliga poängtalet synes mig nämligen icke böra berättiga
till en högre löneställning för rektorn; härför bör enligt min mening
fordras något mera. Jag förutsätter emellertid, att den av lönenämnden föreslagna
kompletterande regeln tillämpas även beträffande realskolorna, varvid
gränszonen omkring poänggränsen bör fastställas till endast 1 poäng åt vartdera
hållet; ifrågavarande regel bör dock givetvis icke vinna tillämpning beträffande
gränsen till grupp IV, vilken är nytillkommen.

Vid bifall till mitt förslag om upprättande av nya samrealskolor i Ängby
och Enskede, båda i Stockholm, uppstår behov av att inrätta en rektorstjänst
vid vardera skolan; dessa böra placeras i avlöningsgrupp II, då läroverkens
poängsummor kunna väntas bli 33 å 34.

Med beaktande av de jämkningar i de sakkunnigas förslag, som jag förordat,
beräknar jag antalet läroverk i de olika avlöningsgrupperna på följande
sätt:

Avlöningsgrupp I: 4 läroverk mot de sakkunnigas 5.

Avlöningsgrupp II: 25 läroverk i stället för 20 enligt de sakkunnigas förslag.

Avlöningsgrupp lil: 28 läroverk i stället för 29 enligt de sakkunnigas
förslag.

Avlöningsgrupp IV: 23 läroverk i stället för 24.

Realskolorna komma således att vid bifall till vad jag förordat indelas i
grupper pa följande sätt (ökning eller minskning i jämförelse med nuvarande
gruppindelning angives inom parentes):

Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV

4 (+.0) 25 (+ 1) 28 (—22) 23 (+ 23)

Jag kommer i det följande att beröra frågan om personlig lönefyllnad åt
rektorer, vilkas tjänster bli föremål för nedflyttning.

Statsutskottets utlåtande nr 103. 41

3. De högre kommunala skolorna.

A. Poängsystemet.

Vid 1938 års lönereglering för de högre kommunala skolorna (se propositionen
1938: 230 och riksdagens skrivelse 1938: 339) konstruerades rektorernas
löner på så sätt, att till lönerna såsom ämneslärare lades särskilda rektorsarvoden.
Dessa arvodens storlek utmättes så att intervallerna mellan
dem motsvarade skillnaden mellan närliggande rektorsavlöningar vid statliga
läroanstalter.

I samband med ikraftträdandet den 1 juli 1939 av civila avlöningsreglementet
anpassades de kommunalt anställda lärarnas löner provisoriskt efter
detta reglementes bestämmelser. De nu gällande lönebeloppen ha oförändrade
intagits i det förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala
skolorna, som framlagts i propositionen 1943:166. Enligt detta förslag skall
rektor — utöver avlöning som lärare — uppbära rektorsarvode med nedanstående,
för olika arvodesgrupper bestämda belopp för år räknat, nämligen:

Arvodesgrupp:

I II III IV V VI VII

Rektorsarvode, kronor 3,465 2,970 2,475 1,980 1,485 990 495

Högre folkskola föreslås skola tillhöra någon av arvodesgrupperna V—VII
och annan läroanstalt någon av arvodesgrupperna I—V.

I fråga örn poängberäkningen tillämpades vid 1938 års lönereglering samma
grunder som för de allmänna läroverken.

1942 års sakkunniga föreslå samma jämkningar i poängberäkningen som
i fråga örn de allmänna läroverken. Visserligen förefinnas vissa principiella
olikheter mellan läroverksrektorernas och rektorernas vid de högre kommunala
skolorna åligganden, men dessa olikheter ha likväl icke synts de sakkunniga
vara av den betydelse, att de skäligen böra inverka på själva poängsystemet.

I enlighet härmed förorda de sakkunniga, att vid samtliga högre kommunala
skolor varje fullt 25-tal lärjungar hädanefter räknas som 1 poäng. Vidare förordas,
att varje klassavdelning inom avslutningsklassen räknas som 1% poäng,
dock endast vid de kommunala mellanskolorna och de praktiska mellanskolorna;
för de kommunala flickskolorna förordas en tilldelning av IV2 poäng
icke allenast för avslutningsklassen utan för de två högsta klasserna, inom vilka
undervisningen är differentierad i fasta ämnen och tillvalsämnen. För de högre
folkskolorna, där rektorerna icke ha bestyret med anordnandet av realexamen,
förordas, att avslutningsklassen i poänghänseende jämställes med övriga
klasser.

Statskontoret har icke motsatt sig den föreslagna ändrade poängberäkningen
för de kommunala och praktiska mellanskolornas avslutningsklasser
men har icke ansett, att därav borde följa en högre poängtilldelning för de

Statsutskottets utlåtande nr 103.

två högsta klasserna vid de kommunala flickskolorna. Den differentiering av
undervisningen, som förekommer i dessa klassavdelningar, anser statskontoret
icke i och för sig motivera någon förhöjd poängtilldelning. Med hänsyn härtill
och då rektorerna vid dessa skolor — liksom vid de högre folkskolorna —
icke ha bestyret med anordnande av avgångsexamen, avstyrker ämbetsverket
förslaget i denna del.

Skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden ha biträtt de sakkunnigas förslag
beträffande poängberäkningen för de högre kommunala skolorna.

B. Gruppindelningen.

De sakkunniga uttala inledningsvis, att de i fråga om gränsdragningen mellan
de olika grupperna för de högre kommunala skolorna ansett sig böra eftersträva
huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande förhållanden vid realskolorna.
För de kommunala flick- och mellanskolornas samt de praktiska
mellanskolornas del tillkommer emellertid en gränsdragning, som icke har
någon motsvarighet vid realskolorna, nämligen mellan de båda högsta grupperna.
För de kommunala flickskolorna, de kommunala mellanskolorna och
de praktiska mellanskolorna föreslå de sakkunniga följande poängtal, nämligen
lägst 47.5; 47—36; 35.5—18.5; 18—11.5 och 11—6.5. Till denna serie anknyta,
såsom av det följande framgår, poängtalen för de högre folkskolorna,
vilka skulle bliva: 18—12; 11—8 och högst 7.

De sakkunniga anföra.

Kommunala flickskolor.

De sakkunnigas förslag angående de kommunala flickskolornas fördelning
på olika grupper framgår av tabell 3. Enligt förslaget skulle på de olika
arvodesgrupperna komma följande antal skolor:

Arvodesgrupp: I II III IV V

Poäng.............lägst 47.5 47—36 35.5—18.5 18—11.5 11—6.5

Antal skolor........ 3 7 10 20 0

Ökning resp. minskning — 2 +5 — 2 0 — 1

Kommunala mellanskolor.

De sakkunnigas förslag till fördelning på de olika grupperna framgår av
tabell Jf. Enligt förslaget skulle fördelningen bliva följande:

Arvodesgrupp: I II lil IV V

Poäng.............lägst 47.5 47—36 35.5—18.5 18—11.s 11—6.5

Antal skolor........ 3 2 0 13 52

Ökning resp. minskning — — — +2 — 2

Statsutskottets utlåtande nr 103,

Tabell 3. Kommunala flickskolor.

Grupp I—III	Grupp IV
	Antal lärj.	Antal	avd.		‘)	Skola		Antal	avd.	Poäng	*)
Skola	2 hög-	Ivriga	Poäng	lärj.	2 hög-	Övriga
	sta kl.	dasser					sta kl.	klasser
I						Växjö ....	227	2	6	18
Stockholm:						Halmstad . .	215	2	7	18	—
Södermalm . Malmö ....	700 699	6 6	19 18	56 54		Gävle ...	209 205	3 3	5	17.5 17.5
	Härnösand . .	5
Göteborg:	633		16	48.5		Kalmar . . .	202	2	6	17
Vasa ....	5	+
						Umeå ....	188	2	7	17
II						Nyköping . .	183	2	6	16
Stockholm:						Skövde ....	185	2	5	15
Norrmalm .	550	6	14	45	—	Falun ....	172	2	5	14
Bromma . .	550	4	15	43	+	Ystad ....	169	2	5	14
Kungsholmen	550	4	15	43	+	Landskrona .	155	2	5	14
Östermalm .	550	4	15	43	—	Södertälje . .	151	2	5	14
Vasastaden	550	4	15	43	—	Vänersborg .	142	2	5	13
Jönköping . .	479	4	14	39		Uddevalla . .	124	2	5	12
Linköping . .	475	4	14	39	+	Söderhamn	123	2	5	12
III						Kristinehamn	115	2	5	12
					Luleå ....	lil	2	5	12
Uppsala . . .	465	3	13	35.5		Hudiksvall. .	110	2	5	12	+
Norrköping .	405	2	11	30		Skara ....	107	2	5	12
Göteborg: Majorna . .	376	3	10	29.5		Strängnäs . .	100	2	5	12
Borås ....	383	2	10	28
Karlskrona	301	3	9	25.5	+
Örebro ....	263	4	8	24
Sundsvall . .	270	3	9	23.5
Västerås . . .	252	2	8	21
Östersund . .	245	3	7	20.5
Kristianstad .	226	2	7	1 19	+		I

*) Uppflyttade ( + ) eller nedflyttade (—).

Statsutskottets utlåtande nr 103.
Tabell 4- Kommunala mellanskolor.

Grupp I—V

Skola	Antal lärj.	Antal avd.	Poäng	*)	Skola	Antal lärj.	Antal avd.	Poäng
Av- slutn.- klasser	Övriga klasser	Av- slutn.- klasser	Övriga klasser
I						Herrljunga	106	1 i	3	8.5
Göteborg . .	1,038	7	27	78.5		Lilla Edet . .	103	i	3	8.5
Slockholm:						Bengtsfors . .	102	i	3	8.5
Norra . . .	656	5	18	51.5		Emmaboda .	102	i	3	8.5
Södra . . .	619	5	16	47.5		Skoghall . . .	102	i	3	8.5
						Nybro ....	99	i	3	7.5
II						Nynäshamn .	99	i	3	7.5
Malmö ....	572	3	14	40.5		Tierp ....	99	i	3	7.5
Lund (m. k.						Torsås ....	99	i	3	7.5
fl. sk.) . . .	492	5	15	41.5		Lindesberg .	98	i	3	7.5
						Skänninge . .	96	i	3	7.5
IV						Valdemarsvik	94	i	3	7.5
Norrköping .	230	2	6	18		Vellinge . . .	93	i	3	7.5
Älmhult . . .	183	2	6	16		Stocksund . .	92	i	3	7.5
Hofors (m. h.						Årjäng ....	91	i	3	7.5
fsk.) ....	187	1	7	15.5		Höör.....	90	i	3	7.5
Solna ....	191	1	6	14.5		Östhammar .	89	i	3	7.5
Spånga ....	178	1	6	14.5		Grängesberg .	88	i	3	7.5
Svalöv ....	170	1	6	13.5		Norberg . . .	88	i	3	7.5
.Finspång . .	151	1	5	12.5	+	Åtvidaberg .	87	i	3	7.5
Kungälv ...	149	1	6	12.5	+	Hallstavik . .	85	i	3	7.5
Timrå ....	147	1	5	11.5		Gislaved . . .	84	i	3	7.5
Alvesta . . .	141	1	5	11.5		Hyltebruk . .	84	i	3	7.5
Munkfors . .	134	1	5	11.5		Norrbärke . .	83	i	3	7.5
Ånge.....	133	1	5	11.5		Svenljunga .	83	i	3	7.5
Torsby ....	131	1	5	11.5	+	Örkelljunga .	83	i	3	7.5
						Sveg.....	82	i	3	7.5
V						Nora.....	81	i	3	7.5
Mölndal2) . .	100	2	4	11	—	Arvidsjaur . .	78	i	3	7.5
Västanfors . .	132	1	4	10.5		Iljo.....	77	i	3	7.5
Orsa.....	122	1	3	8.5		Karlsborg . .	77	i	3	7.5
Kinna ....	120	1	3	8.5		Strömsnäs-
Lycksele . . .	120	1	3	8.5		bruk ....	74	i	3	6.5
Molkom . . .	118	1	3	8.5		Malmköping.	70	i	3	6.5
Kattvik . . .	115	1	3	8.5		Slite.....	69	i	3	6.5
Bräcke ....	112	1	3	8.5		Kopparberg .	68	i	3	6.5
Storvik . . .	lil	1	3	8.5		Gnesta....	63	i	3	6.5
Flen.....	108	1	3	8.5		Vännäs . . .	61	i	3	6.5
Kungsbacka .	107	1	3	8.5		Säter.....	61	i	3	6.5
Mellerud . .	107	1	3	8.5		Åsele.....	61	i	3	6.5
forts.						Vilhelmina . .	55	i	3	6.5

Grupp V (forts.)

'') Uppflyttade (+) eller nedflyttade (—). s) h = inbyggd handelslinje.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Tabell 5. Praktiska mellanskolor.

Grupp I — IV
	Antal lärj.	Antal avdelningar	Poäng	'')
Skola	Avslutn.- • klasser	Övriga klasser
I
Göteborg ....	1,186	8	34	93
Stockholm (han-delsm.) ....	754	7	21	61.5
Malmö (m. h. fsk.)......	753	3	22	56.5
II
Stockholm (tekn.)	580	5	15	45.5
	494	4	16	41
Norrköping (m. h. fsk.) ....	483	2	15	37
Stockholm (hush.)	451	3	14	36.5
III
Hälsingborg (m. h. fsk.) ....	334	2	11	27
Uppsala (m. h.	345	1	11	25.5
Jönköping ....	342	3	8	25.5	+
IV
Nacka......	232	2	6	18
Östersund ....	190	1	6	14.5	+
Uddevalla ....	142	1	5	11.5

*) Uppflyttade ( + )•

Praktiska mellanskolor.

Med utgångspunkt från det tidigare anförda framlägga de sakkunniga i
tabell 5 förslag till fördelning på olika arvodesgrupper av rektorstjänsterna
vid de praktiska mellanskolorna. Här nedan lämnas en sammanställning av

förslaget:

Arvodesgrupp: I II lil IV V

Poäng.............lägst 47.5 47—36 35.5—18.5 18—11.5 11—6.5

Antal skolor........ 3 4 3 3 0

Ökning resp. minskning — — +1 — — 1

46 Statsutskottets utlåtande nr 103.

Tabell 6. Högre folkskolor.

Grupp V	och	VI		Grupp	VII			Grupp VII (forts.)
Skola	Ant. lärj.	Ant. avd.	Poäng	IN /	Skola	Ant. lärj.	Ant. avd.	Poäng	*)	Skola	Ant. lärj.	Ant. avd.	Poäng	'')
V.					Stora Kil ....	99	4	7		Arlöv......	65	3	5
Kalmar.....	177	7	14	+	Lund.......	92	4	7	—	Mörbylånga . . .	35	4	5
Gävle......	156	6	12	+		92	4	7			52	o	4
					Båstad......	88	4	7			50	2	4
VI.					Överkalix ....	87	4	7		Marstrand ....	25	3	4
Borås......	148	6	11			82	4				10	2	3
Kristianstad . . .	125	6	11		Nordmaling . . .	82	4	7		Vindeln.....	40	2	3
Falun......	128	5	10		Hällefors ....	80	4	7		Klintehamn . . .	34	2	3
Södertälje ....	102	6	10		Grästorp.....	78	4	7			26	2	3
Töreboda ....	119	4	8	+	Malung.....	75	4	7	—	Kattarp.....	25	2	3
Sollentuna ....	119	4	8	+	Ytterlännäs . . .	86	3	6		Allerum.....	26	1	2
Hultsfred ....	115	4	8	+	Råneå......	71	4	6		Onsala......	19	2	2
Västerås.....	113	4	8	+	Älvsbyn.....	71	4	6		Jonstorp-F arhult	15	2	2
					Smålandsstenar .	68	4	6		Visingsö.....	14	2	2
					Sävsjö......	65	4	6	—	Brunnby .....	12	2	2
					Gränna .....	64	4	6		Norsjö......	19	1	1
					Dorotea.....	63	4	6		Fleninge.....	18	1	1
					Hoting......	53	4	6
					(forts.)

‘) Uppflyttade ( + ) eller nedflyttade (—).

Högre folkskolor.

För närvarande föras de högre folkskolornas rektorer till tre avlöningsgrupper.
De sakkunnigas förslag, som sammanfattats i tabell 6, framgår av

nedanstående uppställning:
Arvodesgrupp: V	VI	VII
Poäng.................. 18—11.5	11—8	högst 7
Antal skolor............. 2	8	35
Ökning resp. minskning .... + 2	— 2

Statskontoret har biträtt de sakkunnigas förslag utom beträffande två detaljer,
i det statskontoret nämligen dels föreslagit en sänkning av poängtalet
för lönegrupp I från 47.5 till 46.5, vilket emellertid icke föranleder någon rubbning
i de sakkunnigas grupperingsförslag, dels avstyrkt förslaget om högre
poängtilldelning för de kommunala flickskolornas två högsta klasser. Ett bifall
till sistnämnda förslag skulle medföra följande fördelning av de kommunala

Statsutskottets utlåtande nr 103.

flickskolorna på lönegrupper (inom parentes angives det antal skolor, som
enligt de sakkunniga skulle falla på varje grupp).

Grupp: I II lil I^; ^

Löneldass..... 33 32 31 30 29

Poäng........lägst 46.5 46—36 35.5—18.5 18—11.5 högst 11

Antal skolor ... 2 (3) 8 (7) 9 (10) 14 (20) 7 (0)

Av skolöverstyrelsens yttrande inhämtas bland annat.

Kommunala flickskolor.

Skolöverstyrelsen föreslår att grupp III minskas till att omfatta 8 skolor i
stället för 10.

Kommunala mellanskof.

Skolöverstyrelsen föreslår liksom beträffande de statliga realskolorna, att till
den lägsta gruppen hänföras endast skolor med minimiorganisation, d. v. s.
4 klassavdelningar. Härigenom komme den övre poänggränsen att ligga vid
poängtalet 10 i stället för 11.

Praktiska mellanskof.

Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Högre folkskolor.

Skolöverstyrelsen tillstyrker, att tre avlöningsgrupper bibehållas, men påyrkar
nedflyttning av den lägsta gruppens övre gräns från 7 till 6 poäng.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt den av de sakkunniga föreslagna gränsdragningen
mellan de olika grupperna av de kommunala flickskolorna, de
kommunala mellanskolorna och de praktiska mellanskolorna, dock med motsvarande
kompletterande regel, som av lönenämnden förordats beträffande
realskolorna.

I fråga om de högre folkskolorna har lönenämnden icke velat motsätta sig
bibehållande av tre lönegrupper, men förordar att poängtalen för mellangruppen
VI bestämmas till 11—9 i stället för 11—8.

Departementschefen har anfört:

Såsom förut erinrats har vid inplaceringen av rektorerna vid de högre
kommunala skolorna i arvodesgrupper använts samma poängsystem som i
fråga örn de statliga realskolorna. I likhet med de sakkunniga och de i ärendet
hörda myndigheterna utgår jag ifrån, att så i princip skall bli fallet även
denna gång. Varje fullt 25-tal lärjungar bör sålunda ge 1 poäng. Vidare böra
avslutningsklasserna utom vid högre folkskolor ge 1.5 poäng för varje avdelning
och övriga klassavdelnmgar 1 poäng, dock att även varje klassavdelning
inom den näst högsta klassen vid kommunal flickskola bör berättiga till

Statsutskottets utlåtande nr 103.

1.5 poäng. Jag ilar nämligen funnit övertygande skäl tala för de sakkunnigas
förslag, att de två högsta klasserna i kommunal flickskola, inom vilka klasser
undervisningen är differentierad, skola i fråga om poängberäkning likställas
med gymnasieklasser och avslutningsklasser på realskolestadiet.

I fråga om de sakkunnigas poängberäkning och förslag till gruppindelning
för de högre kommunala skolornas vidkommande hänvisar jag till tabellerna
3—0. Enligt dessa tabeller skola gruppgränserna dragas på följande sätt (för
jämförelse återgivas i detta sammanhang även de gruppgränser, som av de
sakkunniga förordats och av mig tillstyrkts beträffande de statliga realskolorna).

Realskolor.

	Grupp I	Grupp II	Grupp III	Grupp IV
	lägst 36	35.5—18.5	1 co	11—7.5
Kommunala flickskolor, kommunala och praktiska mellanskolor.
Grupp I	Grupp II	Grupp III	Grupp IV	Grupp V
lägst 47.5	47-36	35.5—18.5	18—11.5	11—6.5

Högre folkskolor.

Grupp V	Grupp VI	Grupp VII
lägst 12	11-8	7-1

Mot gränsdragningen beträffande de kommunala flick- och mellanskolorna
samt de praktiska mellanskolorna har riktats erinran endast av skolöverstyrelsen,
som ansett, att den övre gränsen för grupp III borde för de kommunala
flickskolorna dragas vid talet 35. Denna jämkning, som skulle bryta enhetligheten
i serien, anser jag mig icke kunna biträda. Icke heller kan jag biträda
skolöverstyrelsens förslag beträffande omfattningen av de kommunala
mellanskolornas lägsta grupp; jag hänvisar härutinnan till vad jag anfört i
fråga om motsvarande spörsmål beträffande de statliga realskolornas gruppindelning.
Skolöverstyrelsen har slutligen beträffande de högre folkskolorna
påyrkat en minskning av den föreslagna lägsta gruppen genom hänförande
av skolor med 7 poäng till den näst lägsta gruppen. Allmänna lönenämnden
har å andra sidan velat öka den lägsta gruppen med de fyra skolorna med
8 poäng. Jag har för egen del funnit den av allmänna lönenämnden förordade
gränsdragningen mest naturlig, varför jag tillstyrker densamma. Beträffande
de högre folkskolorna vill jag slutligen framhålla, att jag ansluter mig till de
sakkunnigas förslag om bibehållande av tre arvodesgrupper, vilket förslag
tillstyrkts av samtliga i ärendet hörda myndigheter. — Jag tillstyrker sålunda
de sakkunnigas förslag till gränsdragning med den jämkning, som förordats av
allmänna lönenämnden.

Skolöverstyrelsens erinran om att högre folkskolorna i Undersåker och
Överkalix numera erkänts såsom kommunala mellanskolor torde böra beaktas.
De komma härigenom att med vardera 7.5 poäng hänföras till grupp V.

Vid bifall till vad jag förordat komma antalet högre kommunala skolor
inom de skilda arvodesgrupperna att — med beaktande av den av lönenämnden
förordade gränszonsregeln — bli följande (ökningen respektive
minskningen i jämförelse med nuvarande antal angives inom parentes):

Statsutskottets utlåtande nr 103. 49

Skolform	Grupp I	Grupp II	Grupp III	Grupp IV	Grupp V	Grupp VI	Grupp VII
Komm. flickskolor	2 (-3)	8 ( + 6)	10 (-2)	19 (-D	1 ( + 0)
» mellanskolor	3 —	2 —	0 —	11 —	56 ( + 2)
Prakt. i	3 —	3 -	3 ( + 1)	3 ( + 1)	0 —
Högre folkskolor					1 ( + D	5 (-5)	37 (+2)

Det torde liksom år 1938 böra ankomma på Kungl. Majit att för varje
skola bestämma, till vilken avlöningsgrupp rektor skall hänföras.

4. Folk- och småskoleseminarierna.

Rektorerna vid folkskoleseminarierna äro i avlöningshänseende
likställda med rektorerna vid de högre allmänna läroverken och sålunda
indelade i tre avlöningsgrupper I—III. Till grupp I ha hänförts samtliga
dubbelseminarier, till grupp II enkelseminariet i Stockholm, som tillika är
provårsseminarium, samt till grupp III återstående enkelseminarier. Dubbelseminarierna
omfatta en 4-årig och en 2-årig linje. Sistnämnda linje utgöres
antingen av studentklass eller, såsom i Falun, av en linje avsedd för utbildning
av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Enkelseminarierna åter omfatta
en 4-årig linje.

De sakkunniga ha med hänsyn till att folkskoleseminarierna icke för närvarande
ha sin normala organisation förordat ett uppskov ett eller annat år
med en definitiv gruppindelning. Enligt de sakkunnigas mening böra
med hänsyn härtill de förordnanden, som skola meddelas för folkskoleseminariernas
rektorer från och med den 1 juli 1943, begränsas att avse en tid av ett
eller möjligen två år. Ehuru den nuvarande gruppindelningen med 6 seminarier
hänförda till grupp I ingalunda motsvarar de för närvarande föreliggande
förhållandena, synas skäl tala för att under den angivna övergångstiden
nuvarande gruppindelning bibehålies oförändrad. En jämkning nu skulle
nämligen lätt kunna efterföljas av en förnyad jämkning efter ett eller annat
år, något som synes böra undvikas.

Rektorerna vid småskoleseminarierna äro principiellt i lönehänseende
likställda med realskolornas rektorer. Till grupp I borde i enlighet
härmed ha förts dubbelseminarierna, till grupp II de 3-åriga enkelseminarierna
och till grupp III de 2-åriga enkelseminarierna.

På grund av den rådande arbetslösheten inom småskollärarinnekåren har
emellertid examinationen av småskollärarinnor varit inskränkt under de gångna
åren. När löneregleringen genomfördes för dessa rektorer vid 1938 års
riksdag — ett år senare än för rektorerna vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna
m. fl. — kunde endast ett enda seminarium hänföras till
grupp II, under det att alla de övriga fördes till grupp III. Intet småskoleseminarium
inplacerades således i grupp I.

Bihang till riksdagens protokoll 191)3. 6 sami. Nr 103.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

De sakkunniga ha av motsvarande skäl som beträffande folkskoleseminarierna
även i fråga om småskoleseminarierna föreslagit uppskov med en definitiv
nygruppering.

Statskontoret har anslutit sig till de sakkunnigas förslag örn uppskov med
en översyn av lönegrupperingen för folk- och småskoleseminarierna. I avvaktan
härpå syntes förnyade förordnanden för rektorerna vid dessa läroanstalter
nu böra meddelas för en tid av högst ett år. I anslutning till vad statskontoret
i det föregående anfört beträffande en utbyggnad nedåt av lönegrupperna för
de högre allmänna läroverken och realskolorna förordar ämbetsverket, att vid
den framtida översynen av grupperingen för seminarierna båda grupperna
utbyggas nedåt med för folkskoleseminarierna en lönegrupp och för småskoleseminarierna
en eller eventuellt två lönegrupper.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot vad de sakkunniga
anfört i förevarande hänseende.

Skolöverstyrelsen däremot har förklarat sig icke kunna finna anledning att
uppskjuta en definitiv gruppindelning.

Departementschefen har anfört bland annat.

Seminarieorganisationen befinner sig för närvarande i ett labilt läge. Man
kan för de närmaste åren motse en kraftig utvidgning av examinationen.
Det kan ännu icke med full säkerhet överblickas, hur organisationen kommer
att gestalta sig om ett eller annat år. Större klarhet i detta hänseende kommer
med all sannolikhet att föreligga redan nästa år. Vid sådant förhållande
finner jag i likhet med de sakkunniga lämpligast att uppskjuta översynen
av lönegruppsindelningen. Jag hoppas emellertid att det skall bli möjligt att
redan nästa år taga ställning till denna fråga. I avbidan härpå torde rektorernas
löneställning böra bibehållas oförändrad under nästa budgetår.

De sakkunniga ha förutsatt, att seminarierektorerna efter den 30 juni 1943,
då nuvarande förordnanden utlöpa, tills vidare skola förordnas endast på viss
kortare tid. Då ett dylikt provisorium, ehuru i och för sig tänkbart, måhända
kan vålla olägenheter, förtjänar det övervägas, huruvida icke den nya förordnandeperioden
för seminariernas rektorer kan liksom för övriga rektorer
omfatta sex år, varvid dock bör uppställas villkor av innebörd, att vederbörande
rektor skall vara skyldig att under löpande förordnandeperiod underkasta
sig den ändring i löneställningen, som må föranledas av en ändrad lönegruppsindelning.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles taga
denna fråga under övervägande.

5. Abnormskolorna.

Statens blindanstalter äro institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda, hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män, hantverksskolan
i Växjö för blinda kvinnor och vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte. Den enda av dessa anstalter, som beträffande rektor stjänstens
placering i lönehänseende vid 1937 års lönereglering direkt anslutits till avlöningsgrupperingen
för rektorstjänster vid statliga läroanstalter i övrigt, är
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda. Rektorst jönsten vid denna

Statsutskottets utlåtande nr 103.

anstalt har i lönehänseende jämställts med rektorstjänst vid högre allmänt
läroverk i lägsta avlöningsgruppen. De sakkunniga ha förklarat sig sakna anledning
att förorda någon ändring härutinnan.

Lönereglering för lärarpersonalen vid dövstum skolorna genomfördes
från och med den 1 juli 1938. Rektorstjänsterna indelades i fyra avlöningsgrupper
med utgångspunkt från en löneställning enligt 26 lönegraden 29 löneklassen
för den lägsta gruppen. Till lägsta gruppen, grupp IV, fördes rektorsbefattningen
vid dövstumskolan i Växjö; till näst lägsta gruppen, grupp III,
fördes rektorsbefattningarna vid skolorna å Manilla, i Lund, Örebro, Gävle och
Härnösand, och till grupp II fördes rektorsbefattningen vid skolan i Vänersborg,
som tillika är fortsättningsskola för talundervisade gossar. Ingen dövstumskola
placerades i högsta gruppen, grupp I. Dövstumskolan i Gävle är
numera nedlagd och ersatt av en vårdanstalt för dövstumma med komplicerat
lyte; föreståndarbefattningen vid denna anstalt är icke lönegradsplacerad enligt
löneplan E, avseende rektorsbefattningar tillsatta medelst förordnande för
viss tid, och bör därför icke komma under bedömande i detta sammanhang.
I övrigt kvarstår nyssnämnda avlöningsgruppering oförändrad. Nuvarande
förhållanden framgå av nedanstående sammanställning:

Avlöningsgrupp: I	II	lil	IV
Lönegrad .......... —	E 4	E 3	E 2
Lön enligt löneklass. . —	31	30	29
Antal skolor....... 0	1	4	1

De lönegrader, som kunna komma i fråga för rektorerna vid dövstumskolorna,
äro E 2—E 5. Av dessa utnyttjas för närvarande endast de tre första,
alltså E 2—E 4. De sakkunniga ha förklarat sig sakna anledning att ifrågasätta
någon utökning av antalet lönegrader för rektorstjänsterna vid dövstumskolorna.
Beträffande gruppindelningen ha de sakkunniga anfört, att till
grupp IV borde hänföras skolan i Växjö och till grupp III skolorna å Manilla
samt i Lund, Örebro och Härnösand. Beträffande skolan i Vänersborg anföra
de sakkunniga:

Till grupp II hör för närvarande dövstumskolan i Vänersborg, som är dels
upptagningsskola, dels fortsättningsskola för talundervisade gossar. Därest
upptagningsskolan kommer att nedläggas, kommer skolan att bestå endast av
fortsättningsskola. Anledning synes icke föreligga att då bibehålla skolan i
avlöningsgrupp II. De sakkunniga anse sig icke böra taga någon bestämd
ståndpunkt till frågan, huruvida skolan hädanefter bör föras till grupp lil
eller grupp IV, men äro med hänsyn till den förordade placeringen av dövstumskolan
i Växjö närmast benägna att förorda det senare av dessa alternativ.

Statskontoret har framhållit, att därest ämbetsverkets förslag om en utbyggnad
nedåt med en lönegrupp för läroverken vinner bifall, rektorstjänsten
viri institutet och förskolan för blinda syntes böra nedflyttas från lönegraden
E 11 till lönegraden E 10. Då statskontoret vidare förutsatt, att upptagnings -

Statsutskottets utlåtande nr 103.

skolan för dövstumma å Manilla och icke upptagningsskolan i Vänersborg
kommer att nedläggas, har någon ändring av grupperingen för dövstumskolorna
icke synts ämbetsverket påkallad.

Allmänna lönenämnden har icke framställt någon erinran mot de sakkunnigas
förslag men har uttalat att, därest skolöverstyrelsens i sakkunnigbetänkandet
omförmälda förslag angående nedläggande av upptagningsskolan för
dövstumma i Vänersborg icke skulle genomföras utan denna skola i stället
skulle komma att utvidgas, anledning icke syntes föreligga att vidtaga någon
ändring med avseende å den nuvarande grupperingen vid dövstumskolorna.

Skolöverstyrelsen har, därest upptagningsskolan för dövstumma i Vänersborg
skulle komma att nedläggas, förordat en nedflyttning av rektorst jönsten
för den kvarvarande fortsättningsskolan till grupp lil (nu grupp II).

Departementschefen har anfört, att de sakkunnigas förslag icke givit honom
anledning till erinran, varför han biträtt detsamma. Till frågan örn löneställningen
för rektor vid dövstumskolan i Vänersborg vore departementschefen
dock icke beredd att taga ställning i detta sammanhang.

6. De tekniska läroverken.

De tekniska läroverkens rektorer äro i lönehänseende för närvarande principiellt
likställda med rektorerna vid de högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.
Vid de tekniska läroverken finnes emellertid en fjärde avlöningsgrupp,
grupp IV. Vid gruppindelningen har hänsyn tagits dels till de
olika läroverkens elevantal, dels ock till antalet grupper av undervisningstimmar,
beräknade efter medeltjänstgöringen för lektor. Med dessa indelningsgrunder
ha förts

till grupp I läroverket i Örebro;

» » II läroverken i Malmö och Norrköping;

» » III läroverken i Borås, Eskilstuna, Härnösand och Stockholm

samt

» » IV läroverket i Västerås.

Tekniska läroverket i Göteborg har för närvarande icke någon särskild
rektorstjänst.

De sakkunniga ha förordat uppfattning till grupp I av tekniska läroverket
i Stockholm och till grupp III av läroverket i Västerås.

De sakkunnigas förslag kan sammanfattas sålunda:

Avlöningsgrupp:	I	II	III	IV
Löneklass.................	. . 36	35	34	33
Antal läroverk.............	2	2	4	0
Ökning respektive minskning. .	. . + 1	—	—	— 1

Statskontoret har förordat ändrad indelning av ifrågavarande rektorstjänster,
innebärande bland annat, att grupp I skulle reserveras för framtida

Statsutskottets utlåtande nr 103.

behov. Därest ett dylikt principiellt avsteg från 1937 års beslut ansåges icke
böra ske, har ämbetsverket ansett sig nödsakat att godtaga de sakkunnigas
förslag.

Skolöverstyrelsen har biträtt de sakkunnigas förslag men därutöver påyrkat
uppflyttande av de tekniska läroverken i Malmö och Norrköping till grupp I.
Härigenom skulle fyra läroverk (Stockholm, Örebro, Malmö och Norrköping)
komma att hänföras till grupp I och fyra (Eskilstuna, Härnösand, Västerås
och Borås) till grupp III. Grupperna II och IV skulle bli orepresenterade.

Allmänna lönenämnden har icke framställt någon erinran mot de sakkunnigas
förslag.

Departementschefen har anfört:

Jag biträder i likhet med skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden de
sakkunnigas förslag örn uppflyttning av rektorstjänsterna vid de tekniska
läroverken i Stockholm och Västerås till grupp I respektive grupp III. Statskontorets
förslag kan jag, under hänvisning till vad jag inledningsvis anfört,
icke ansluta mig till. Skolöverstyrelsen har framlagt förslag om uppflyttning
till grupp I även av rektorstjänsterna vid läroverken i Malmö och Norrköping.
Då emellertid grupp I synes böra förbehållas läroverk, vilka i fråga om storlek
stå i markerad särklass, anser jag mig dock böra förorda, att dessa två läroverk
bibehållas i grupp II. Jag erinrar, att jag i annat sammanhang denna
dag tillstyrker inrättande av en ny parallellinje vid örebroläroverket, varför
dettas elevantal torde komma att inom kort närma sig och kanske överstiga
400.

I annat sammanhang denna dag gör jag den hemställan, som föranledes av
vad jag sålunda förordat.

7. Navigationsskolorna.

Rektorstjänsterna vid navigationsskolorna äro för närvarande i avlöningshänseende
jämställda med motsvarande tjänster vid realskolorna. Till grupp I
har hänförts skolan i Göteborg, till grupp II skolorna i Stockholm, Malmö
och Härnösand och till grupp III skolan i Kalmar.

De sakkunniga föreslå, att nu gällande gruppindelning bibehålies oförändrad.

De sakkunnigas förslag har tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter, nämligen
statskontoret, allmänna lönenämnden och kommerskollegium.

Departementschefen har anfört, att han, efter samråd med chefen för handelsdepartementet,
i likhet med de sakkunniga och remissmyndigheterna förordar,
att den nuvarande lönegruppsindelningen bibehålies.

8. övergångsanordning.

De sakkunniga ha — under framhållande av att anledning icke föreligger
att ifrågasätta någon lönekompensation för de nuvarande rektorer, vilkas rektorstjänster
från och med den 1 juli 1943 skulle komma att nedflyttas till

Statsutskottets utlåtande nr 103.

någon för närvarande förefintlig, lägre avlöningsgrupp — ifrågasatt en övergångsanordning
i syfte att mot löneminskning skydda de rektorer vid realskolor,
vilka föreslagits nedflyttade i den för närvarande obefintliga grupp IV.

Statskontoret har avstyrkt den ifrågasatta övergångsanordningen.

Skolöverstyrelsen har för sin del föreslagit, att nuvarande rektorer vid de
realskolor, som kunna komma att nedflyttas till grupp IV, så länge de kvarstå
vid förordnandet, skola få åtnjuta personlig lönefyllnad jämte eventuella
andra kontanta förmåner, så att vad de sammanlagt erhålla för sin tjänstgöring
uppgår till vad de skulle hava uppburit, därest befattningen kvarstått i
grupp III.

Allmänna lönenämnden har anslutit sig till den av de sakkunniga uttalade
uppfattningen, att anledning icke föreligger att ifrågasätta någon lönekompensation
för de nuvarande rektorer, vilkas tjänster från och med den 1 juli 1943
skulle komma att nedflyttas till någon för närvarande förefintlig, lägre avlöningsgrupp.
Beträffande åter de rektorer vid realskolor, vilkas tjänster enligt
förslaget skulle nedflyttas till en ny grupp IV, vilken för närvarande icke finnes
upptagen i tjänsteförteckningen för dessa skolor, synes det lönenämnden skäligt,
att en särskild övergångsanordning införes. Lönenämnden förordar, att
rektor vid realskola, tillhörande nuvarande avlöningsgrupp III, vilkens tjänst
från och med den 1 juli 1943 hänföres till grupp IV, tillerkännes personlig
lönefyllnad av 500 kronor för år — utan rörligt tillägg och kristillägg — att
utgå så länge den ifrågavarande rektorn innehar samma tjänst som den 30
juni 1943 och tjänsten kvarstår i avlöningsgrupp IV.

En reservant inom lönenämnden har ansett, att lönenämnden bort tillstyrka
personlig lönefyllnad med 500 kronor vid samtliga fall av nedflyttning,
att utgå så länge vederbörande kvarstår på samma rektorspost.

Departementschefen bär anfört.

De sakkunniga ha övervägt frågan, huruvida de rektorer, vilka vid bifall
till de sakkunnigas förslag skulle komma att nedflyttas från en högre lönegrupp
till en lägre, borde genom en övergångsanordning kompenseras för den löneminskning,
de genom nedflyttningen skulle komma att få vidkännas. De sakkunniga
lia därvid, med instämmande av samtliga i ärendet hörda myndigheter,
kommit till den uppfattningen, att en dylik kompensation icke borde
ifrågasättas för rektorer, vilka komma att nedflyttas till en redan förefintlig
lägre lönegrupp. Jag delar denna uppfattning. Ifrågavarande rektorer måste
nämligen anses ha haft anledning att räkna med en blivande nedflyttning.
Annorlunda ställer sig saken beträffande de 23 rektorer, vilka nu föreslås nedflyttade
till en avlöningsgrupp, vilken för närvarande icke finnes, d. v. s. beträffande
de rektorer i avlöningsgrupp III vid realskolor, vilka föreslås nedflyttade
i en nykonstruerad avlöningsgrupp IV. Dessa rektorer ha icke kunnat
förutse den förordade nedflyttningen. Ehuru jag är medveten om att rektorerna
icke kunna göra några rättsanspråk på lönekompensation gällande, har jag
i likhet med såväl de sakkunniga som skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden
funnit billighetsskäl tala för att dessa 23 rektorer övergångsvis böra
erhålla viss kompensation för den inträdande löneminskningen. I anslutning

Statsutskottets utlåtande nr 103.

till lönenämndens förslag förordar jag därför, att ifrågavarande rektorer tillerkännas
en personlig lönefyllnad av 500 kronor för år — utan rörligt tillägg och
kristillägg — att utgå så länge vederbörande rektor innehar samma tjänst som
den 30 juni 1943 och tjänsten kvarstår i avlöningsgrupp IV. Jag förordar
dock den jämkningen i lönenämndens förslag, att den personliga lönefyllnaden
må utgå högst intill utgången av juni 1949, då nästa förordnandeperioder
senast komma att utlöpa.

I detta sammanhang får jag erinra, att vid bifall till den omorganisation av
vissa läroverk i Stockholm, jag i det föregående förordat, två läroverk komma
att till följd av omorganisationen den 1 juli 1943 nedflyttas ett steg. Detta
gäller nya elementarskolan och Katarina realskola. Även rektorerna vid dessa
två läroverk synas skäligen böra tillerkännas personlig lönefyllnad enligt nyssnämnda
grunder.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke även rektor vid högre lärarinneseminariet,
vilken för närvarande är placerad i lönegraden E 14 men efter seminariets
nedläggande torde komma att såsom rektor vid »statens normalskola» nedflyttas
till lönegraden E 13, skäligen bör tillerkännas personlig lönefyllnad.
Jag har kommit till den uppfattningen, att starka billighetsskäl tala härför.
Då emellertid statens normalskola är avsedd att framdeles bli provårsläroverk,
varvid rektor torde komma att såsom provårsföreståndare erhålla särskilt arvode,
torde den personliga lönefyllnaden dock i förevarande fall icke böra utgå
för längre tid än till dess rektor kommer i åtnjutande av nämnda provårsarvode.

Med avseende å grunderna för det nuvarande poängsystemet för fördelningen
av rektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken på olika avlöningsgrupper
innebär Kungl. Maj:ts förslag den jämkningen i för närvarande
gällande grunder, att varje fullt 25-tal lärjungar i stället för varje fullt
50-tal skall räknas såsom 1 poäng samt att klassavdelningarna inom realskolans
avslutningsklass i poänghänseende jämställas med klassavdelningarna
å gymnasiet och alltså räknas såsom V/> poäng i stället för 1 poäng. Mot
vad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Med utgångspunkt från detta poängsystem ha i Kungl. Maj:ts förslag
rektorstjänsteraa vid de allmänna läroverken fördelats på de olika avlöningsgrupperna.

Vad först beträffar de högre allmänna läroverken, fördela
dessa sig för närvarande så, att 19 tillhöra grupp I, 23 grupp II och 19
grupp III. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle fördelningen — med bortseende
från den blivande »statens normalskola» — bliva 20 i grupp I, 20 i
grupp II och 21 i grupp lil. De för frågans förberedande behandling tillkallade
sakkunniga lia föreslagit följande fördelning: 22 i grupp I, 19 i grupp
II och 20 i grupp III. Kungl. Maj:ts förslag, som i denna del grundar sig
på ett av allmänna lönenämnden i ärendet avgivet utlåtande, avviker från
de sakkunnigas därutinnan, att det upptager en kompletterande regel av
innebörd, att ett läroverks för närvarande gällande placering i en viss avlöningsgrupp
icke skall rubbas, vare sig uppåt eller nedåt, för så vitt icke dess
poängsumma med mera än 2 enheter över- respektive understiger poäng -

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

gränserna mellan de olika grupperna. Syftet med denna kompletterande regel
är, att endast mera markerade förändringar i ett läroverks storlek skola
få medföra ändring i dess hittillsvarande gruppering.

Även utskottet finner välbetänkt, att icke helt obetydliga avvikelser från
poänggränserna få automatiskt medföra, att ett läroverks hittillsvarande placering
i grupphänseende ändras. Utskottet tillstyrker således i princip förslaget,
att en kompletterande regel införes i stabiliserande syfte. Beträffande
denna regels närmare utformning kan det emellertid ifrågasättas, huruvida
Kungl. Maj:ts förslag innebär den lyckligaste lösningen. Enligt detta
förslag skulle för en ändring i grupphänseende erfordras, att läroverkets
poängtal med mer än 2 enheter över- respektive understiger poänggränsen.
Denna princip kan emellertid komma att medföra, att ett läroverk, som under
större delen av den gångna grupperingsperioden på grund av sin storlek
rätteligen bort tillhöra exempelvis grupp I, ehuru det vid själva grupperingstillfället
hänfördes till grupp II, icke heller vid den nu stundande grupperingen
kan inplaceras i den grupp, dit det egentligen borde höra. Exempel
på sådana fall lämnas i motionerna I: 228 och II: 328 samt i motionen
II: 316. Omvänt kan den i propositionen förordade utformningen av stabiliseringsregeln
givetvis tänkas medföra, att ett visst läroverk icke flyttas ned
till lägre grupp än för närvarande, ehuru en sådan åtgärd i och för sig kunde
vara motiverad.

Utskottet har med utgångspunkt från det anförda funnit sig böra förorda
sådan jämkning i Kungl. Maj:ts förslag, att de nyss angivna olägenheterna i
stort sett undvikas. Utskottet har för sin del stannat vid att förorda, att ett
läroverks nuvarande placering i en viss avlöningsgrupp icke skall rubbas, såvida
icke dess poängsumma med mera än 1 enhet över- respektive understiger
poänggränserna. Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, torde
syftet med de i motionerna I: 228 och II: 328 samt II: 316 framställda förslagen
kunna tillgodoses.

Utskottet tillstyrker en fortsatt tillämpning av den av 1937 års riksdag
godtagna principen, att alla provårsläroverk, oavsett storleken, hänföras till
grupp I. Till grupp I bör i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag även hänföras
rektorst jönsten vid den blivande »statens normalskola», detta särskilt med
hänsyn till ifrågavarande läroverks speciella organisation, innefattande olika
skoltyper.

Under åberopande av det anförda och med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
förslag, att rektorstjänstema vid de högre allmänna läroverken alltjämt fördelas
på tre avlöningsgrupper, föreslår utskottet följande fördelning avnämnda
rektorstjänster nämligen 22 i grupp I, 18 i grupp II och 22 i
grupp III.

Med avseende å realskolorna innebär Kungl. Maj:ts förslag, att
den nuvarande indelningen på tre grupper utbygges nedåt med ytterligare
en grupp, betecknad såsom grupp IV. Utskottet tillstyrker detta förslag. Utskottet
har ej heller funnit anledning till erinran mot den i propositionen

Stateutskottets utlåtande nr 103.

föreslagna fördelningen på avlöningsgrupper av rektorstjänsterna vid realskolorna,
nämligen 4 i grupp I, 25 i grupp II, 28 i grupp III och 23 i grupp IV.

Utskottet vill slutligen erinra, att beslut av riksdagen endast påkallas beträffande
de grundläggande principfrågorna ävensom beträffande antalet
läroverk inom varje grupp; själva fördelningen av de olika läroverken på de
skilda grupperna tillkommer det däremot Kungl. Majit att verkställa.

Departementschefen har även uttalat sig beträffande en av de sakkunniga
väckt fråga, avseende rektorernas arbete med göromål av expeditionell eller
kameral natur, och förklarat sig ha för avsikt att vid läglig tidpunkt föranstalta
om en utredning av frågan, hur en avlastning av rektorernas expeditionella
och ekonomiska uppgifter lämpligen skulle kunna ske utan alltför
stora merkostnader för statsverket. I motionen II: 65 har framhållits, att en
bättre organisation av arbetet på läroverkens rektorsexpeditioner vore synnerligen
önskvärd, och föreslagits, att riksdagen ville anhålla, att Kungl.
Majit måtte ombesörja en undersökning av ifrågavarande arbetsförhållanden.
Utskottet får för sin del uttala sin anslutning till den av departementschefen
framförda tanken på en närmare utredning av den nu berörda frågan.
Även enligt utskottets mening är nämligen en dylik utredning, som skulle
syfta till en intensifiering av rektorernas huvuduppgift, den pedagogiska
och administrativa ledningen av vederbörande läroanstalter, påkallad. Med
vad utskottet sålunda anfört torde motionen lii 65 få anses besvarad.

Vad därefter angår de kommunala flickskolorna, de kommunala mcllanskoloma,
de praktiska mellanskoloma och de högre folkskolorna får utskottet
— som i annat sammanhang denna dag tillstyrkt Kungl. Majits förslag
angående definitiv lönereglering för lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor
— förorda Kungl. Majits förslag till fördelning på de olika arvodesgrupperna
av antalet rektorstjänster vid berörda skolor, dock under iakttagande av att
vid högre folkskolan i Västerås en treårig teknisk linje befinner sig under upprättande.
Utskottet förutsätter nämligen, att den definitiva fördelningen på
arvodesgrupper av rektorstjänsterna vid de högre folkskolorna av Kungl.
Majit verkställes så, att vederbörlig hänsyn kan tagas till ifrågavarande organisationsändring.

Mot vad i propositionen anförts och föreslagits beträffande folk- och småskoleseminarier,
abnormskolor, tekniska läroverk och navigationsskolor har
utskottet icke funnit anledning till erinran.

Såsom en över gång sanordning föreslås i propositionen, att de 23 rektorer
vid realskolor, vilkas tjänster skulle nedflyttas till en ny grupp IV, skola
tillerkännas personlig lönefyllnad med 500 kronor för år, utan rörligt tillägg
och kristillägg, att utgå så länge vederbörande rektor innehar samma tjänst
som den 30 juni 1943 och tjänsten kvarstår i grupp IV, dock längst intill
utgången av juni 1949. Sådan personlig lönefyllnad skulle därjämte tillkomma
3 rektorer, vilkas tjänster på grund av omorganisation komma att nedflyttas
till lägre avlöningsgrupp än för närvarande. Utskottet tillstyrker
Kungl. Majits ifrågavarande förslag.

58 Statsutskottets utlåtande nr 103.

lil. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,

a) Besparingsåtgärder.

Antalet nybörjaravdelningar utgjorde under budgetåret
1939/40 533. I samband med budgetarbetet för därpå följande budgetår
upptogs frågan om en begränsning i besparingssyfte av antalet sådana avdelningar.
För budgetåret 1940/41 föreskrevs i enlighet därmed, att nybörjaravdelningarna
icke skulle få i antal överstiga de för budgetåret 1939/40
befintliga; antalet kom i själva verket att stanna vid 520, vilket innebar en
nedgång med 13. För budgetåret 1941/42 föreskrevs en begränsning till 525,
eller, därest särskilda omständigheter därtill föranledde, 533; antalet stannade
vid 529. För innevarande budgetår slutligen har föreskrivits, att totala
antalet nybörjaravdelningar skall begränsas till 525 eller, därest särskilda omständigheter
därtill föranleda, 535. Verkliga antalet är innevarande läsår 535,
vilket innebär en ökning med 6; av dessa hänföra sig 4 till de nya gymnasierna
i Boden och Hässleholm. Överstyrelsen beräknar, att antalet nybörjaravdelningar
utan spärr skulle ha stigit till 539.

För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och vid
oförändrade organisatoriska förhållanden antalet lärjungar och klassavdelningar
på följande sätt: I

	Lärjungar	Klassavdelningar
i nybörjaravdelningar	Totalt antal	i nybörjaravdelningar	Totalt antal
realskolan \| gymnasiet	realskolan J gymnasiet
Läsåret 1943/44 . . .	11,170	4,440	54,560	361	187	2,146 ;
Ökning.........	+ 284	+ 192	+ 927	+ 7	+ 6	+ 22

I likhet med föregående år har skolöverstyrelsen ansett sig böra undersöka,
huruvida icke på något håll inom läroverksorganisationen ytterligare
några mindre välbesökta linjer finnas, vilka utan alltför kännbara olägenheter
kunde indragas. Såsom resultat av denna undersökning har överstyrelsen
ansett sig böra föreslå intagningspaus beträffande följande linjer,
nämligen

klassiska linjen vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg,

3-åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Halmstad,

3- åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Skara, samt

4- åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Vänersborg.

Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang erinrat om att 1942 års riksdag

påkallat en utredning, huruvida icke latinlinjen vid högre allmänna läroverket
i Haparanda lämpligen skulle kunna indragas parallellt med upprättandet
av den av samma riksdag beslutade latinlinjen vid högre allmänna läroverket
i Boden. Överstyrelsen har i anledning därav anmodat rektor vid högre
allmänna läroverket i Haparanda att i ärendet inkomma med utredning

Statsutskottets utlåtande nr 103.

och har med utlåtande den 14 juli 1942 överlämnat densamma till Kungl.
Maj:t. Överstyrelsen avstyrkte därvid en indragning av denna linje, och
Kungl. Majit har den 7 augusti 1942 för närvarande biträtt denna mening.

Lärjungeantalet i latinlinjen i Haparanda var höstterminen 1942 (9 + 6
+ 8 + 4 =) 27 mot (5+ 7 + 5 + 4 =) 21 nästföregående hösttermin.
I anslutning härtill anför skolöverstyrelsen:

Överstyrelsen vill icke bestrida, att latinlinjen i Haparanda för närvarande
icke utnyttjas i tillfredsställande utsträckning. Detta läroverk har emellertid
ett absolut taget lågt lärjungeantal, 316; man kan därför knappast påstå,
att lärjungeantalet på latinlinjen är påfallande lågt, sett i relation till läroverkets
storlek. Så långt möjligt samläser också latingymnasiet med motsvarande
ringar av realgymnasiet. Hela linjen med dess 4 ringar upptager
77 veckotimmar. Linjen har i år kunnat uppvisa stigande anslutning.1

Enligt överstyrelsens mening böra fordringarna på anslutningen till en
bildningslinje sättas något lägre örn linjen är den enda i sitt slag, än om
parallella linjer med samma bildningsmål finnas vid läroverket. Skillnaden
mellan latinlinjens och reallinjens allmänna orientering är mycket väsentlig
och svarar mot utpräglade olikheter i lärjungarnas anlag och intressen. Erfarenheten
visar, att det oftast är högst olyckligt, om lärjungar genom yttre
omständigheter tvingas att göra ett linjeval, som icke motsvarar deras håg
och som måhända leder dem in på levnadsbanor, för vilka de icke äro väl lämpade.
Naturligtvis måste likväl av statsekonomiska skäl en viss begränsning
ske av läroverksundervisningens linjegrening. Överstyrelsen kan icke ifrågasätta,
att en bildningslinje skulle upprätthållas för ett mycket litet antal lärjungar,
och erinrar i detta sammanhang om att ett deltagarminimum av 5
lärjungar är satt som villkor för tillvalsundervisningen på det differentierade
gymnasiet. I det nu aktuella fallet finnas emellertid enligt överstyrelsens
mening åtminstone för närvarande icke tillräckliga skäl att nedlägga latinlinjen
och därmed giva ifrågavarande läroverk en renodlat real inriktning.

Överstyrelsen har även erinrat, att vissa inbyggda ''praktiska realskolelinjer
äro svagt frekventerade. Detta gäller för närvarande framför allt följande
linjer:

	L ä r j u n g	e a n t a 1
	höstterminen 1941	höstterminen 1942
Klassisk linje:
Inbyggda praktiska linjer:
Husliga linjen vid h. allm. lärov.
f. fl. i Hälsingborg......	9 + 9 = 18	0 + 8 - 8
Handelslinjen vid samrealskolan
i Arboga ............	8 + 9 = 17	5 + 6 = 11
Handelslinjen vid samrealskolan
i Söderköping.........	6 + 9 = 15	9 + 6 = 15
Handelslinjen vid samrealskolan
i Ulricehamn..........	8 + 8 = 16	8 + 7 = 15
1 Handelslinjen vid samrealskolan
i Vaxholm...........	7 + 6 = 13	7 + 7 = 14

1 I en den 2 mars 1913 till ecklesiastikdepartementet inkommen framställning lia stadsfullmäktige
i Hudiksvall hemställt, att latingymnasiet därstädes icke måtte nedläggas.

Statsutskottets utlåtande nr 108.

Beträffande dessa linjer anför överstyrelsen:

Fyra av de fem inbyggda praktiska linjer, som böra komma under diskussion,
äro handelslinjer tillhörande mindre skolor. Den femte är den enda
inbyggda husliga linjen vid våra allmänna läroverk, förlagd till högre allmänna
läroverket för flickor i Hälsingborg. De besparingar, som första året
skulle göras genom indragning av någon av dessa linjer, framgå av följande
tabell:

Linje	Minskat undervisningsbehov i veckotimmar	Kostnad i kronor
teoretiska läroämnen	praktiska läroämnen
Arboga, handelslinje	6.5	8.5	3,141
Söderköping, >	6.5	8.5	3,141
Ulricehamn, >	22.5	8.5	6,869
Vaxholm, »	6.5	8.5	3,442
Hälsingborg, huslig linje	25.5	10.5	8,385
Summa	67.5	44.5	24,978

De inbyggda handelslinjerna synas hava en särskild uppgift att fylla på
mindre orter, där undervisningsanstalterna i övrigt äro relativt odifferentierade
och en avsevärd del av lärjungarna bruka kvarstanna i sin hemort för
att ingå i dess näringsliv. Kostnaderna äro i regel relativt begränsade. Dessa
linjers ställning har under de tre senaste åren i liknande sammanhang varit
under riksdagens prövning. Riksdagen har därvid icke gjort någon erinran
mot att undervisningen fortfarande tillhandahålles. Icke heller överstyrelsen
finner för närvarande tillräckliga skäl att föreslå indragning av någon av
dessa linjer.

Det vore otvivelaktigt av ett visst intresse att jämväl kunna bibehålla den
inbyggda husliga linjen vid högre allmänna läroverket för flickor i Hälsingborg
såsom den enda i sitt slag. Huruvida lärjungar i tillräckligt antal anmäla
sig är dock osäkert. Hittills finnes intet minsta deltagarantal stadgat för de
praktiska linjerna. Med hänsyn till de relativt låga lärjungeantal, som i några
av de ovanberörda fallen konstaterats, synes ett visst deltagarminimum böra
stadgas som villkor för att inbyggd praktisk linje för året skall komma till
stånd. Överstyrelsen våll föreslå, att första årskursen av praktisk linje hädanefter
skall anordnas endast om minst fem lärjungar anmält sig för linjen vid
den tidpunkt, då rektors uppgifter rörande läroverkets behov av lärarkraft
skola vara överstyrelsen tillhanda.

I skrivelse 1942: 265 har riksdagen ifrågasatt en indragning av någon av
de nuvarande gymnasielinjerna vid högre allmänna läroverket i Majorna i
Göteborg. Därvid borde övervägas, huruvida icke den sålunda frigjorda linjen
kunde komma något annat läroverk till godo. Skolöverstyrelsen anför beträffande
denna fråga.

Högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg har för närvarande enkel
4-årig latinlinje och enkel 3-årig reallinje. Latinlinjen var under de första
åren bristfälligt utnyttjad, men sedan numera flickor fått tillträde till gym -

Statsutskottets utlåtande nr 103.

nasiet, utnyttjas dess kapacitet på ett tillfredsställande sätt. Innevarande
läsår hava på latinlinjen 22 lärjungar intagits i första ringen. På reallinjen
är första ringen fullsatt; av 39 godkända inträdessökande kunde endast 30
beredas plats. Överstyrelsen finner alltså båda linjerna fortfarande behövliga
vid läroverket.

Överstyrelsen diskuterar i detta sammanhang frågan om en allmän begränsning
av antalet nybörjaravdelningar och anför i detta hänseende.

Därest i överensstämmelse med överstyrelsens förslag intagningen på de
3-åriga latinlinjema i Halmstad och Skara och den 4-åriga i Vänersborg
temporärt inställes, skulle det behövliga antalet klassavdelningar vid de allmänna
läroverken nedgå till 2,143. Antalet nybörjaravdelningar komme att
uppgå till 545 eller 10 mer än nu.

Det beräknade antalet nybörjaravdelningar höstterminen 1943 komme
trots reduktionen att överstiga antalet avdelningar av detta slag höstterminen
1939. Såsom framgår av nedanstående tabell, komme ökningen dock helt
att falla på realskolans nybörjaravdelningar.

Å r	Antal nybörjaravdelningar
i realskolan	på gymnasiet	summa
1939 ..........	345	186	531
1940 ..........	341	177	518
1941..........	348	181	529
1942 ..........	354	181	535
1943 ..........	361	OO	545

Denna relativt långsamma utveckling av gymnasiet får under innevarande
kristid i det hela anses lycklig. Betänkligheterna mot en ökad tillströmning
till realskolan äro i varje fall avgjort mindre än mot en ansvällning av gymnasiet.
Överstyrelsen har tidigare vid skilda tillfällen framhållit, att restriktionerna
på lågstadiet icke böra göras strängare än att platstillgången någorlunda
svarar mot efterfrågan, medan överstyrelsen däremot i fråga örn högstadiet
ansett olika avledande åtgärder önskvärda.

I avvaktan på de åtgärder i sådant syfte, som kunna komma att föreslås
av 1940 års skolutredning, hemställde överstyrelsen förlidet år, att intet
maximiantal skulle fixeras för nybörj aravdelningarna. Överstyrelsen har
dock intet att erinra mot en föreskrift av innebörd, att det av överstyrelsen
beräknade sannolikaste antalet nybörjaravdelningar — 545 — icke må
överskridas. Vid någorlunda oförändrade politiska och ekonomiska förhållanden
skulle detta möjliggöra, att antalet klassavdelningar i realskolans
första klass i huvudsak rättades efter behovet, under det att antalet avdelningar
av gymnasiets första ring genom de av överstyrelsen förordade indragningsåtgärderna
tills vidare skulle kunna hållas inom ramen av 1939
års organisation.

Statskontoret har förordat, att maximiantalet nybörjaravdelningar sänkes
från 535 till 532. Statskontoret anför.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

1940 års lagtima riksdag beslöt på förslag av Kungl. Majit en höjning
av elevantalet i realskolans avslutningsklasser och därmed jämförliga klasser
vid högre kommunala skolor från 30 till 35 (se propositionen 1940: 154).
Härmed åstadkoms en besparing, som år 1940 uppskattades till i runt tal

420,000 kronor för år, varav 172,000 kronor vid de allmänna läroverken
och återstoden vid de högre kommunala skolorna.

1942 års riksdag begärde i sin skrivelse nr 455 utredning angående ett
motionsvis (I: 266) gjort yrkande om en uppmjukning av ifrågavarande
bestämmelser. Skolöverstyrelsen har efter verkställd utredning tillstyrkt en
viss uppmjukning i av riksdagen angivet hänseende. Kostnaderna härför lia
beräknats till omkring 70,000 kronor för år, varav omkring hälften belöpande
pa de allmänna läroverken och återstoden på de högre kommunala skolorna.

Departementschefen har för egen del anfört:

Under läsåren 1940/41 och 1941/42 sattes för första gången en mekaniskt
verkande spärr för upprättandet av nya klassavdelningar på nybörj ar stadiet.
Begränsningen gjordes dock icke snävare än att de föreskrivna maximisiffrorna,
533, icke uppnåddes. Anledningen härtill kan tillskrivas det avbrott i
den sedan länge fortgående utvecklingen, som förorsakades av kriget. När jag
i fjol hade att taga ställning till frågan om en nybörjarspärr även för innevarande
läsår, ansåg jag mig med hänsyn till händelseutvecklingen icke behöva
föreslå, att denna spärr alltjämt upprätthölles. Jag förutsatte dock, att medgivande
från Kungl. Majlis sida att upprätta nya parallellavdelningar inom
nybörj arklasser skulle föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande
icke skulle lämnas annat än då särskilda omständigheter därtill föranledde.
Riksdagen beslöt emellertid att även för innevarande läsår bibehålla en
nybörjarspärr men höjde maximisiffrgn för antalet nybörjaravdelningar med 2
till 535. Denna siffra bär nu uppnåtts och har enligt skolöverstyrelsens beräkning
förhindrat tillkomsten av ytterligare 4 nybörjara vdelningar.

Av motiveringen för riksdagens nyssnämnda beslut synes framgå, att riksdagen
i första hand velat undvika en alltför stor studentproduktion. Jag hyser
för egen del den uppfattningen, att en ansvällning av gymnasierna icke är
önskvärd, men det synes mig olämpligt att söka begränsa tillströmningen
genom att alltför snävt tillmäta klassavdelningarnas antal. Föräldrarnas strävan
att giva sina barn utbildning vid de allmänna läroverken är nämligen
ofta så stark, att en alltför kraftig begränsning av platserna måste få icke
åsyftade följdverkningar. Genom privatlektioner och liknande åtgärder
komma föräldrarna att söka säkerställa barnens inträde i läroverk. Lyckas
icke detta, föreligger den risken, att vid sidan av de allmänna läroverken
och därmed jämförbara goda enskilda högre skolor komma att uppstå sådana
privatskolor, vilka på grund av sina höga avgifter måste få en karaktär,
som icke är lycklig vare sig ur skolans eller ur ungdomens synpunkt.

Den väg, på vilken man bör söka uppnå en avlastning av gymnasierna, är
i stället, att det allmänna undervisningsväsendet så utbygges och organiseras,
att rekryteringen av de praktiska yrkena underlättas. Ett steg i denna riktning
förordar jag i annat sammanhang denna dag, i det jag föreslår, att de
tekniska läroverkens organisation utvidgas med dels ett nytt tekniskt gymnasium,
dels nya parallellavdelningar vid de redan bestående tekniska högre

Statsutskottets utlåtande nr 103.

skolorna. Man måste dock räkna med att denna åtgärd ur den nu diskuterade
synpunkten endast får ganska begränsad effekt. Jag skulle därför varit mest
benägen att föreslå, att skolöverstyrelsens förslag angående antalet nybörjaravdelningar
vid läroverken oförändrat Indes till grund för anslagsberäkningarna.
Av statsfinansiella skäl nödgas jag dock förorda viss modifikation
däri. Jag finner det härvid befogat att göra en viss åtskillnad mellan realskolans
och gymnasiets nybörjarstadium. Skolöverstyrelsen har räknat med,
att, örn dess förslag angående tillfälligt nedläggande av vissa svagt frekventerade
gymnasielinjer vinner bifall, en fri tillströmning till nybörjaravdelningarna
skulle för nästa läsår medföra en ökning med 7 avdelningar av
realskolans och 3 avdelningar av gymnasiets nybörjarklasser. Antalet nykor
jära vdelningar skulle därigenom komma att bli 361 på realskolestadiet
och 184 på gymnasiestadiet. Jag förordar för egen del, att dessa tal för nästa
läsår begränsas till 361 respektive 181. Härigenom skulle realskolan få utvecklas
med högst det beräknade antalet nybörjarklasser, medan däremot
antalet nybörjaravdelningar på gymnasiet skulle komma att beskäras med
3 i förhållande till det av överstyrelsen beräknade antalet vid bifall till dess
förslag om intagningsspärr vid tre gymnasielinjer.

Liksom skolöverstyrelsen förutsätter jag, att nu gällande restriktioner i fråga
om intagning av elever i vissa nybörj aravdelningar skola gälla även nästa
läsår. Jag tillstyrker även skolöverstyrelsens förslag om utsträckande av dessa
restriktioner till att gälla även den klassiska lyceilinjen vid Hvitfeldtska
högre allmänna läroverket i Göteborg, de 3-åriga latinlinjerna vid läroverken
i Halmstad och Skara samt den 4-åriga latinlinjen vid läroverket i Vänersborg.
Jag är ense med överstyrelsen därom, att restriktionerna icke för närvarande
böra utsträckas än ytterligare. Däremot bör i enlighet med överstyrelsens
förslag föreskrivas, att första årskursen av praktisk linje tills vidare
må anordnas endast om minst 5 lärjungar anmält sig till linjen vid den tidpunkt,
då rektors uppgifter rörande läroverkets behov av lärarkraft skola
vara överstyrelsen till handa.

På begäran av fjolårets riksdag har skolöverstyrelsen yttrat sig angående
av riksdagen ifrågasatt indragning av någon av de nuvarande gymnasielinjerna
vid högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg. Av överstyrelsens
yttrande framgår, att tillströmningen till dessa linjer numera är så stor, att
någon indragning för närvarande icke torde böra ifrågasättas. Även den utredning
rörande latingymnasielinjen vid högre allmänna läroverket i Haparanda,
som på riksdagens begäran vidtagits, har såsom av redogörelsen i det
föregående framgår, givit vid handen, att elevantalet får anses så pass tillfredsställande,
att ett nedläggande av linjen icke för närvarande torde böra ifrågasättas.

För närvarande gäller, att två klassavdelningar på realskolestadiet skola
sammanslås, därest deras sammanlagda elevantal nedgår till 35, att tre avdelningar
skola sammanslås, örn deras sammanlagda elevantal nedgår till 70 etc.
1042 års riksdag begärde utredning angående en uppmjukning av denna regel.
Den av skolöverstyrelsen framlagda utredningen visar, att en uppmjukning i
enlighet med de av riksdagen ifrågasatta riktlinjerna skulle medföra en årlig
merkostnad av i runt tal 70,000 kronor. Med hänsyn till de statsfinansiella
konsekvenserna är jag icke beredd att för närvarande förorda ett genomförande''
av den ifrågasatta uppmjukningen, även örn (kinned helt visst skulle följa
pedagogiska fördelar.

Till stöd för det i motionen 1:218 framställda yrkandet har anförts:

Det har varit ofrånkomligt under nuvarande statsfinansiella svårigheter

Statsutskottets utlåtande nr 103.

att söka åstadkomma besparingar på alla håll. Ifråga örn vårt skolväsen ha
dessa besparingar emellertid förorsakat sådana svårigheter att undervisningens
resultat mäste avsevärt försämras, om åtgärdernas karaktär av provisorium
faller bort och de få bestå en följd av är. Så är nu fallet med den »provisoriska»
höjning som 1940 års riksdag genomförde ifråga örn lärjungemaximum
i realskolans högsta klass från 30 till 35 liksom den vid samma riksdag
avskaffade rätten örn uppdelning under en veckotimma av undervisningsavdelningar
i modersmålet, tyska, engelska och franska med mer jin 24 lärjungar
i de klasser i realskolan, där undervisningen i dessa ämnen tog sin
början. (I kungörelsen av den 17 mars 1933 hade medgivandet lämnats för
klasser med mer än 20 lärjungar, men gränsen hade senare hållits något högre
genom begränsning av anslagssumman.) Kungl. Majit föreslår ingen ändring
av detta »provisorium» nu in på fjärde året. Varje lärare vet, i hur hög grad
undervisningen måste lida av för stora klasser, och riksdagen har 1937 medgivit
att 35 elever är för mycket i realskolans högsta klass. En är efter år
försämrad undervisning kan dock inte anses vara förenlig med en god andlig
försvarsberedskap, och det vore säkerligen lämpligare att nu söka sig fram
till en upprustning på olika håll av vårt undervisningsväsen lin låta vidtagna
nedrustningsåtgärder bestå.

Skolöverstyrelsen har också i en utredning, föranledd av skrivelse av 1942
års riksdag, om en uppmjukning av bestämmelsen om antalet 35 som lärjungemaximum
i högsta realskoleklassen visat på hur bestämmelsen föranlett
högst olyckliga omgrupperingar av lärjungarna vid sammanslagning till
nya klasser. En återgång till 1937 års ordning skulle emellertid draga en
kostnad av omkring 420,000 kronor, och skolöverstyrelsen föreslår en anordning
beträffande näst högsta klassen, som i vissa fall skulle mildra olägenheterna
med lärjungarnas omplacering i en ny klass och draga en merkostnad
av endast 70,000 kronor. Departementschefen anser sig emellertid med hänsyn
till de statsfinansiella konsekvenserna inte kunna förorda ens denna uppmjukning
av bestämmelserna.

Dä man emellertid på alla håll erkänner att det vore högst önskvärt att få
de genom 1940 års riksdagsbeslut förorsakade olägenheterna avlägsnade,
återstår att försöka finna en utväg härför utan merkostnad för närvarande
för statsverket. Det finns verkligen en sådan utväg, som besparingsutredningen
visat i sitt förslag om utsträckning av ämneslärarnas tjänstgöring
med någon timme i veckan.

Redan vid 1941 års riksdag förklarade departementschefen att en ytterligare
höjning av undervisningsskyldigheten utöver den halvtimme, som beslutats
vid 1940 års riksdag, inte försämrade undervisningsresultatet under
förutsättning att gränsen för lärarens förmåga att prestera en fullgod undervisning
icke därigenom överskredes. Det var emellertid med hänsyn till elen
skärpning av arbetslösheten bland lärarna som skulle bli följden av en sådan
besparingsåtgärd, som han ansåg att en sådan för det dåvarande inte borde
tillrådas. Riksdagen anslöt sig till samma synpunkt, så länge överskottet pä
lärare bestode, men ansäg att frågan borde tas upp till förnyat bedömande,
då denna avvecklats.

Besparingsberedningen kom efter sina undersökningar med förslag örn en
utökning av lektorernas, adjunkternas och ämneslärarinnornas vid de allmänna
läroverken undervisningsskyldighet med i genomsnitt en veckotimme,
dock att skälig hänsyn vid denna öknings genomförande foges till den rådande
arbetslösheten. Därför kunde genomförandet ske etappvis, exempelvis
med en halv veckotimme från och med läsåret 1942—1943 och med återstoden
ett eller annat år senare. Härtill anförde departementschefen i stats -

Statsutskottets utlåtande nr 103.

verkspropositionen 1942 bland annat: »Vad som från båda sidor anförts,
synes mig dock någorlunda klart visa, att en mera betydande höjning av den
genomsnittliga tjänstgöringen för närvarande icke rättvisligen kan ifrågasättas,
men å andra sidan, att en tillfällig höjning med exempelvis en halv eller
en veckotimme icke kan sägas vara i och för sig orimlig under förhållanden,
då av den enskilde måste krävas en större arbetsprestation än som under
normala förhållanden uttages.» Det var emellertid åter arbetslösheten bland
lärarna som avhöll honom att förorda några åtgärder i linje med besparingsutredningens
förslag. Även för riksdagen blev arbetslösheten utslagsgivande
vid dess ståndpunktstagande. »Utskottet vill likväl framhålla, att en höjning
av den nuvarande tjänstgöringsskyldigheten enligt utskottets uppfattning
icke torde medföra sådana olägenheter, att en åtgärd i dylik riktning i
och för sig bör anses utesluten.»

Både departementschefen och riksdagen ha således anslutit sig till uppfattningen
att åtminstone under nuvarande förhållanden det inte kan anses
obilligt att av lärarna uttaga någon veckotimme mer i tjänstgöring, om inte
arbetslösheten bland dem därigenom ökas. De äro också ense om att de för
undervisningsresultaten skadliga besluten vid 1942 års riksdag böra upphävas,
så snart de statsfinansiella svårigheterna inte stå hindrande i vägen.
Det göra de inte, örn riksdagen beslutar tills vidare ålägga läroverkslärarna
en ökning av tjänstgöringen med intill en veckotimme.

Av besparingsberedningens hemställan framgår, att undervisningsskyldighetens
utsträckning med en veckotimme skulle medföra ett minskat lärarbehov
vid läroverken av 88 lärare och en kostnadsbesparing av omkring

480,000 kronor. För högre kommunala läroanstalter skulle motsvarande tal
bli 33 lärare och 180,000 kronor. Således sammanlagt 121 lärare. I proposition
nr 154 vid 1940 års lagtima riksdag beräknas antalet lärare, som hade
behövts läsåret 1940/41 vid läroverken, örn inte lärjungemaximum höjts i
realskolans högsta klass och rätten till uppdelning av vissa klasser borttagits,
till respektive 30 och 32, sammanlagt således 62, samt för de högre kommunala
läroanstalterna till omkring 44. Det blir allt som allt 106, vartill nu
torde komma kanske något tiotal på grund av det ökade antalet skolor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att skolöverstyrelsen räknat med
545 nybörjaravdelningar nästa läsår vid de allmänna läroverken, därav 361
på realskolestadiet och 184 på gymnasiestadiet, vilket skulle utgöra en ökning
med 10 avdelningar i förhållande till den för innevarande läsår fastställda
maximisiffran. Departementschefen har accepterat överstyrelsens förslag beträffande
realskolestadiet men begränsat detsamma för gymnasiets del att
omfatta 181 avdelningar. Departementschefen har alltså räknat med sammanlagt
542 avdelningar. Utskottet får erinra örn att fjolårets riksdag, som
fastställde maximisiffran för nybörjaravdelningar till 535, uttalade att anledning
funnes till antagandet, att utbildningen av studenter i vårt land vore
större än som ur synpunkten av ett strängt nödvändigt rekryteringsbehov
vore oundgängligt ävensom att det därför vöre i hög grad önskvärt, att ungdomen
i största möjliga utsträckning inriktades på de praktiskt betonade ut -

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 10^3. 6 sami. Nr JOS.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

bildningsvägar, som inom den nuvarande skolorganisationen stöde till buds.
Med hänsyn härtill anser utskottet sig icke böra biträda departementschefens
förslag utan föreslår för sin del att antalet nybörjära vdelningar för nästa läsår
bestämmes till 540. I detta sammanhang får utskottet framhålla, att utskottet
i särskilt utlåtande denna dag förordar att de tekniska läroverkens organisation
utvidgas med två nya tekniska gymnasier och en ny parallellavdelning
vid tekniska gymnasiet i Norrköping, varigenom en viss avlastning av tillströmningen
till gymnasierna vid de allmänna läroverken torde kunna påräknas.

I likhet med departementschefen förordar utskottet, att nu gällande restriktioner
i fråga om intagning av elever i vissa nybörjaravdelningar skola
gälla även nästa läsår ävensom att dessa restriktioner utsträckas att gälla
även den klassiska lyceilinjen vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i
Göteborg, de 3-åriga latinlinjerna vid läroverken i Halmstad och Skara samt
den 4-åriga latinlinjen vid läroverket i Vänersborg.

Utskottet delar även departementschefens uppfattning, att föreskrift bör
meddelas om att första årskursen av praktisk linje tills vidare må anordnas
endast örn minst 5 lärjungar anmält sig till linjen vid den tidpunkt, då rektors
uppgifter rörande läroverkets behov av lärarkraft skola vara skolöverstyrelsen
till handa.

På av departementschefen anförda skäl torde någon indragning av de nuvarande
gymnasielinjerna vid högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg
icke böra ifrågasättas.

Vad däremot beträffar högre allmänna läroverket i Haparanda — vars
byggnadsfråga utskottet upptager till behandling i särskilt utlåtande denna
dag — vill utskottet framhålla, att utskottet alltjämt hyser tvekan huruvida
latinlinjen därstädes kommer att för framtiden kunna upprätthållas.
Visserligen har elevantalet på denna linje för tillfället visat en stigande tendens,
men det förefaller utskottet likväl som örn underlaget för linjens bestånd
vore skäligen svagt. Utskottet förutsätter att Kungl. Majit alltjämt
har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål. Ifrågavarande läroverk
inrymmer vidare för närvarande två 5-åriga realskolelinjer, medan däremot
4-årig realskola saknas. Enligt utskottets uppfattning torde detta icke vara
en ur olika synpunkter för läroverket lämplig organisationsform. Utskottet
anser därför, att den ena 5-åriga linjen bör från och med nästa läsår ersättas
med en 4-årig realskolelinje, varigenom läroverket får en önskvärd dubbel
anknytning till folkskolan.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår begärde 1942
års riksdag utredning angående en uppmjukning av gällande regler för sammanslagning
av klassavdelningar på realskolestadiet. Den av skolöverstyrelsen
i ämnet framlagda utredningen utvisar, att icke oväsentliga pedagogiska olägenheter
äro förknippade med nuvarande anordning, men att en uppmjukning

Statsutskottets utlåtande nr 103.

i enlighet med de av riksdagen ifrågasatta riktlinjerna skulle draga en årlig
merkostnad av 70,000 kronor. Departementschefen har av statsfinansiella
skäl ansett sig icke nu kunna förorda ett genomförande av en dylik uppmjukning.
I motionen I: 218 har yrkats, att ifrågavarande regler måtte helt
upphävas från och med nästa läsår och att de härigenom uppkommande ökade
kostnaderna — beräknade till omkring 420,000 kronor för år — skulle kompenseras
genom utsträckning av ämneslärarnas tjänstgöring med en veckotimme.
Bland läroverkslärarna förefinnes alltjämt ett icke ringa mått av
arbetslöshet, vilket så vitt utskottet kan finna skulle ytterligare accentueras
genom ett beträdande av den i förevarande motion angivna vägen. Tjänstgöringsskyldigheten
för ifrågavarande lärare har genom statsmakternas beslut
redan två särskilda gånger höjts med sammanlagt en veckotimme. Att ytterligare
öka tjänstgöringstiden, innan arbetslösheten blivit eliminerad, anser
utskottet sig — i överensstämmelse med den ståndpunkt, som intogs av fjolårets
riksdag — icke kunna tillstyrka. Utskottet ställer sig alltså avvisande
till ifrågavarande motion i nu berörda del. Utskottet kan av statsfinansiella
skäl icke heller biträda det i motionen framställda förslaget i övrigt. Utskottet
anser sig emellertid böra framhålla önskvärdheten av att Kungl. Majit
alltjämt ägnar frågan om en uppmjukning av ovannämnda sammanslagningsregler
uppmärksamhet och så snart förhållandena så medgiva för riksdagen
framlägger förslag till åtgärder, ägnade att undanröja nu föreliggande olägenheter
på omförmälda område.

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med

20,300,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har till en början förordat, att högre lärarinneseminariets
personalförteckning sammanslås med personalförteckningen
för de allmänna läroverken. Lärarinneseminariets personalförteckning
har för närvarande följande utseende.

Tjänstemän å ordinarie stat:	Lönegrad.
1 rektor ......................................	....... E 14
9 lektorer (alla vakanta)............................	....... A 28
2 adjunkter (båda vakanta)..........................	....... A 24
11 ämneslärarinnor (en vakant).........................	...... A 22
1 lärare i teckning................................	....... A 20
1 lärare i musik.................................	....... A 20
1 Lärare i gymnastik med lek och idrott...................	....... A 20
4 övningsskollärare ...............................	....... A 20
1 lärarinna i kvinnlig slöjd...........................	....... A 16

Överstyrelsen förutsätter härvid, dels att rektorstjänstens lönegrad ändras till
E 13, dels att de vakanta lektors- och adjunktstjänsternas lönegrader ändras
till de för de allmänna läroverken gällande, d. v. s. A 27 respektive A 23, dels

Statsutskottets utlåtande nr 103.

ock att den lediga ämneslärarinnetjlinsten ändras till tjänst i lönegraden A 21.
Vidare förutsätter överstyrelsen, att högre lärarinneseminariets samtliga ordinarie
tjänster utom två lektorstjänster skola tilldelas det av överstyrelsen förordade
nya östermalmsläroverket, »statens normalskola», vari seminariets
övningsskola skulle ingå. Två av högre lärarinneseminariets lektorstjänster
skulle tilldelas högre allmänna läroverket i Enskede. Av de överflyttade
vakanta tjänsterna skulle dock för nästa läsår tillsättas endast 4 lektors- och
en adjunktstjänst samt den vakanta ämneslärarinnetj ansten. Beträffande
övriga vakanta tjänster (5 lektorstjänster och en adjunktstjänst) skulle föreskrivas,
att de tills vidare skulle hållas vakanta. För enskedeläroverket beräknas
tre nya ordinarie tjänster, nämligen 1 rektor och 2 adjunkter.

Departementschefen anför beträffande detta spörsmål:

I samband med högre lärarinneseminariets nedläggande böra dess tjänstemän
överföras till staten för de allmänna läroverken. Lärarinneseminariets
övningsskola skall nämligen enligt mitt i det föregående omnämnda förslag
utbyggas till ett högre allmänt läroverk och införlivas med läroverksorganisationen.
Flertalet av tjänsterna på seminariets personalförteckning erfordras
för den blivande statens normalskola. I första hand erfordras för detta nya
läroverk enligt överstyrelsens beräkning, mot vilka jag icke funnit anledning
till erinran, samtliga adjunkts-, ämneslärarinne-, övningsskollärar- och övningslärartjänster,
vidare rektorstjänsten och 7 av de 9 lektorstjänstema.
Med hänsyn dels till att jag för närvarande av praktiska skäl inskränkt mig
till att föreslå, att från och med nästa budgetår tills vidare endast två av de
för statens normalskola avsedda nya linjerna skola upprättas, samt dels till
att omorganisationen skall ske successivt, böra dock av de för närvarande
vakanta tjänsterna endast en lektors- och den vakanta ämneslärarinnetjänsten
tillsättas. Sex av lektorstjänstema samt de två adjunktstjänsterna böra fortfarande
hållas vakanta. Anmärkning härom bör införas i personalförteckningen.
Skolöverstyrelsen har förordat, att de två lektorstjänster vid högre
lärarinneseminariet, vilka icke erfordras för statens normalskola, skola tilldelas
det av överstyrelsen föreslagna nya högre allmänna läroverket i Enskede
i Stockholm. Då jag emellertid icke tillstyrkt inrättande därstädes av
ett högre läroverk, torde dessa två lektorstjänster i stället böra disponeras
för de under uppbyggnad varande gymnasierna i Boden och Hässleholm.

I samband med sammanslagningen av högre lärarinneseminariets och de
allmänna läroverkens personalförteckningar böra givetvis de tjänster vid
seminariet, som äro placerade i högre lönegrad än motsvarande tjänster vid
de allmänna läroverken, nedflyttas till de för de senare gällande lönegraderna.
Detta gäller rektorstjänsten samt lektors-, adjunkts- och ämneslärarinnetjänsterna.
Rektorstjänsten bör sålunda nedflyttas från lönegraden E 14 till
lönegraden E 13; då innehavarens förordnande utlöper den 30 juni 1943,
kan denna nedflyttning äga rum vid budgetårsskiftet. Lektors- och adjunktstjänsterna,
vilka för närvarande äro vakanta, kunna omedelbart nedflyttas
till lönegraderna A 27 respektive A 23. Av de 11 ämneslärarinnebefattningama
kan endast en, som nu är vakant, nedflyttas från lönegraden A 22 till
lönegraden A 21, medan de övriga 10 böra föras på övergångsstat för att
successivt, i den mån ledighet inträffar, ändras till tjänster i lönegraden A 21.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit inrättande vid redan befintliga läroverk
av 5 nya lektor stjänster och 6 nya adjunktstjänster. Med undantag för
två av adjunktstjänsterna ha de föreslagna befattningarna avsetts för läroverk,
vilka antingen befinna sig under utbyggnad eller vilkas utbyggnad nyligen
fullbordats utan att de hittills erhållit hela det antal ordinarie tjänster,
som ansetts erforderligt. Statskontoret har avstyrkt överstyrelsens förslag
under hänvisning till, bland annat, att behovet av nya ordinarie ämneslärartjänster
vid vissa läroverk borde kunna tillgodoses genom förflyttning från
andra, i detta avseende bättre tillgodosedda läroverk.

Departementschefen anför för egen del:

Jag måste under nuvarande förhållanden instämma i _ statskontorets uttalande,
åtminstone såvitt gäller adjunktstjänster. Jag erinrar, att skolöverstyrelsen
räknat med möjlighet att förflytta adjunkts- och ämneslärarinnetjänster
från läroverk, där en sådan åtgärd skulle medföra, att antalet ickeordinarie
ämneslärartjänster komme att uppgå till 10 procent av hela antalet
sådana tjänster. Jag ifrågasätter, huruvida icke detta procenttal under nuvarande
förhållanden skäligen borde kunna höjas åtminstone till 15. Härigenom
skulle ett större antal ordinarie adjunkts- och ämneslärarinnetjänster
bli disponibla för förflyttning. Jag är medveten om att det med hänsyn till
önskvärdheten av kontinuitet i undervisningen är angeläget, att lärarna i
största möjliga utsträckning äro mera fast knutna till vederbörande läroverk
och att därför varje minskning av procenttalet ordinarie lärare kan vara ägnad
att väcka betänkligheter. Dessa betänkligheter minskas dock, örn de ordinarie
tjänsterna i större utsträckning än nu kunna ersättas med extra ordinarie
tjänster. Jag ämnar därför i det följande förorda en viss ökning av antalet
extra ordinarie adjunkter.

Skolöverstyrelsens förslag om inrättande av fem nya lektorstjänster anser
jag mig kunna biträda endast i så måtto, att jag förordar, att två av högre
lärarinneseminariets lektorstjänster disponeras för de nya statliga gymnasierna
i Boden och Hässleholm, varjämte ytterligare en lektorstjänst synes
böra nyinrättas för att tilldelas högre flickläroverket på Södermalm i Stockholm.

Departementschefen har beräknat anslagsbehovet under ifrågavarande
anslagspost till 20,700,000 kronor.

Den av utskottet i det föregående förordade ändringen beträffande gruppgränserna
för rektorstjänsterna vid de högre allmänna läroverken torde icke
behöva föranleda någon ändring av anslagsberäkningarna. Mot departementschefens
här förevarande förslag har utskottet icke funnit anledning till erinran.

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Departementschefen har förordat en höjning av ifrågavarande anslagspost
från 471,460 kronor med 51,440 kronor. Av höjningen belöper ett belopp av

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

13,000 kronor på en ny delpost, avseende personlig lönefyllnad åt rektorer
vid realskolor, vilka till följd av den under kap. II här ovan berörda avlöningsgrupperingen
för rektorer komma att nedflyttas i lönegrupp IV, ävensom
åt rektorerna vid nya elementarskolan och Katarina realskola i Stockholm
samt vid det nuvarande högre lärarinneseminariet, vilka senare till följd
av organisatoriska förändringar komma att få vidkännas nedflyttning till en
lägre avlöningsgrupp. Vidare föreslår departementschefen en höjning med
30,700 kronor av delposten till provårsarvoden, föranledd av förslag örn inrättande
av två nya provårskurser.

Antalet provårsläroverk är för närvarande nio. Den nionde provårskursen,
vilken tillkom på grund av riksdagsbeslut år 1941, är för närvarande
förlagd till brommaläroverket men skall från och med nästa läsår förflyttas
till högre allmänna läroverket i Umeå. Departementschefen har, på framställning
av skolöverstyrelsen föreslagit dels att provårskursen vid brommaläroverket
tills vidare skall bibehållas, dels ock att en tillfällig provårskurs
skall förläggas till högre allmänna läroverket för gossar i Malmö. Departementschefen
har i detta hänseende anfört:

I samband med att jag i fjol förordade, att högre lärarinneseminariet skulle
nedläggas med utgången av innevarande läsår, framhöll jag i likhet med 1940
års skolutredning såsom nödvändigt, att provårsinstitutionens kapacitet i stället
ökades. Jag uttalade samtidigt mina sympatier för skolutredningens förslag,
att detta lämpligen borde ske dels genom bibehållande av brommaläroverket
såsom provårsinstitution och dels genom att upprätta en provårskurs
vid den av mig föreslagna nya »statens normalskola». Skolöverstyrelsen har
nu framlagt ett förslag örn ökning av provårsläroverkens antal, som i princip
överensstämmer med skolutredningens. Eftersom emellertid »statens normalskola»
enligt sedvanlig praxis vid upprättande av nya läroverk bör uppbyggas
successivt med en årsklass i sänder, kommer det att dröja några år, innan en
provårskurs lämpligen kan förläggas dit. Under tiden bör enligt överstyrelsens
förslag upprättas en tillfällig provårskurs, lämpligen förlagd till högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö. Då skolöverstyrelsens förslag synes välgrundat
och ändamålsenligt, tillstyrker jag detsamma.

Till stöd för det i motionen 11:317 framställda yrkandet om inrättande
av ett 4-årigt realgymnasium vid gossläroverket i Malmö har anförts:

Högre allmänna läroverket i Malmö har en 5-årig realskola med tre, i
de båda lägsta klasserna fyra, parallellavdelningar och har såväl latin- som
realgymnasium. Latingymnasiet är både 4-årigt och 3-årigt, realgymnasiet
däremot blott 3-årigt.

Ur provårssynpunkt skulle det självfallet vara till fördel, om även 4-årigt
realgymnasium funnes vid läroverket, då de pedagogiska utbildningsmöjligheterna
härigenom bleve mer allsidiga. Ur lärjungesynpunkt skulle ett
inrättande av ett 4-årigt realgymnasium medföra stora lättnader. På det
3-åriga gymnasiet, särskilt i dess första ring, är arbetsbelastningen avsevärt
större än på det 4-åriga. Denna skillnad måste framträda särskilt starkt vid

Statsutskottets utlåtande nr 103.

ett provårsläroverk, där undervisningen i viss män blir lidande av provårsutbildningen.
Såväl lärarkandidaternas bristande^ undervisningsvana som de
av provåret förorsakade lärarbytena under pågående läsning medföra, . att
dels arbetsbelastningen blir större än vid läroverk, där provårskurs ej är
anordnad, dels vissa svårigheter uppstå att medhinna kurserna. På grund
av att lärotiden på det 3-åriga gymnasiet är kortare än på det 4-åriga och
arbetstakten mer hetsig, framträda också de ovannämnda olägenheterna
där på ett skarpare sätt. Det vore därför till stort gagn för undervisningen
och för lärjungarna, om i samband med upprättandet av en provårskurs
vid högre allmänna läroverket i Malmö även ett 4-årigt realgymnasium

inrättades. ,

En sådan ändring av läroverkets organisation skulle dessutom medföra
vissa besparingar. För närvarande finnas vid läroverket tre parallellavdelningar
i såväl första ringen som realskolans högsta klass. En avdelning i
vardera av dessa skulle försvinna genom inrättandet av ett 4-årigt gymnasium.
Då ring I3 och II4 ha samma antal veckotimmar men högsta realskoleklassen
för de lärjungar, som skola fortsätta på gymnasiet, 3 undervisningstimmar
i läroämnena mer än ring I4, skulle härigenom motsvarande besparing
kunna göras för statsverket.

Även på det differentierade gymnasiet framträda motsvarande olikheter
i kostnaderna mellan det 3-åriga och det 4-åriga gymnasiet, i det att det
förra har 4.5 veckotimmar mer än det senare. Även på detta, stadium ställer
sig alltså det 4-åriga gymnasiet avsevärt billigare än det 3-åriga.

Utskottet biträder departementschefens här ifrågavarande förslag.

Beträffande det i motionen II: 317 framställda yrkandet om inrättandet av
ett 4-årigt realgymnasium vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö,
för den händelse att till läroverket förlägges en provårskurs, får utskottet
framhålla, att vad i motionen anförts synes utskottet tala för en sålunda
ifrågasatt omorganisation av läroverket. Det torde emellertid böra i första
hand ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning taga
frågan under omprövning. Befinnes en dylik organisationsändring av läroverket
böra äga rum borde detta enligt utskottets mening kunna ske utan att
antalet klassavdelningar vid läroverket ökas, något som i motionen även synes
hava åsyftats. Skulle så bliva förhållandet har utskottet icke något att erinra
mot att Kungl. Majit meddelar beslut om en dylik organisationsändring från
och med nästa läsår. Med vad utskottet salunda anfört torde motionen
lii 317 få anses besvarad.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Rörligt tillägg.

Särskilda uppbördsmedel.

Departementschefen har beräknat medelsbehovet under anslagsposten till
avlöningar till övrig icke --ordinarie personal till

5,450,000 kronor, vilket innebär en ökning med 425,000 kronor, varav omkring
200,000 kronor belöpa på den ökade dyrtidskompensation åt biträdande

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

lärare oell timlärare, som beslöts av 1942 års riksdag. Departementschefen
förordar att antalet extra ordinarie adjunkter ökas från 230 till 240 samt att
10 extra adjunktstjänster i praktiska läroämnen vid inbyggda praktiska realskolelinjer
skola få inrättas. Däremot har departementschefen avstyrkt ett
av skolöverstyrelsen framlagt förslag om inrättande av extra ordinarie befattningar
för lärare i manlig slöjd samt om inrättande av nya extra ordinarie
vaktmästartjänster. Beträffande frågan örn extra ordinarie befattningar för
lärare i manlig slöjd hade skolöverstyrelsen anfört:

Lärarna i manlig slöjd vid de allmänna läroverken äro, på några undantag
när, anställda först då undervisningen i ämnet mera allmänt återupptogs
efter den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet. Vid den nya krisens
inbrott hösten 1939 hade de i regel ännu icke uppnått så lång tjänstetid, att
de skäligen kunde erhålla anställning som extra ordinarie lärare. Under de
allra senaste åren ha slutligen de statsfinansiella svårigheterna avhållit överstyrelsen
fran att föreslå ekonomiska förbättringar för denna lärargrupp.

Efter hand har emellertid antalet slöjdlärare med tillräckligt lång och tillräckligt
omfattande tjänstgöring avsevärt tillväxt. Allt starkare skäl kunna
anföras för att en gynnsammare anställningsform än hittills beredes några av
de mest meriterade slöjdlärarna. Vid vissa läroverk har ämnet numera en
mycket stark position. Vid Vasa realskola i Stockholm har sålunda slöjden
tilldelats 44 veckotimmar, vid högre allmänna läroverket i Bromma 40, vid
högre realläroverket å Norrmalm 34.

Överstyrelsen har genomgått de vid läroverken anställda slöjdlärarnas merithandlingar
och bland dessa lärare funnit åtskilliga, som med goda teoretiska
och praktiska meriter förena tjänstgöring av den längd och omfattning, att
de skäligen böra anställas såsom extra ordinarie lärare från och med budgetåret
1943/44. Överstyrelsen har därvid givetvis beaktat, att till följd av
slöjdens ställning som övervägande frivilligt skolämne anslutningen till undervisningen
och därmed även tjänstgöringens omfattning kan komma att fluktuera^
från år. Så länge den manliga slöjden intager denna något osäkra
ställning torde en viss försiktighet vara påkallad vid anställning av extra ordinarie
lärare. Tjänstgöringen måste ligga avsevärt högre än det för extraordinarieanställning
i övningsämnen stadgade minimum och högre än som i andra
övningsämnen ansetts nödvändigt.

Överstyrelsen har emellertid funnit ett tiotal fall, där dessa villkor otvivelaktigt
äro uppfyllda och där enligt överstyrelsens mening tillräckliga skäl
saknas att förmena lärarna den gynnsammare ställning, som de skulle hava
erhållit, örn de representerat något av de övningsämnen, där extra ordinarie
tjänster äro inrättade. Antalet torde sannolikt komma att stiga inom de närmaste
åren. Tills vidare synes det dock vara tillräckligt, örn förslagsvis 10
extra ordinarie lärartjänster i manlig slöjd inrättas. Därest behov av ett större
antal framdeles yppar sig, kommer överstyrelsen att i sina anslagsäskanden
därtill taga vederbörlig hänsyn.

Den merbelastning på förevarande anslagspost, som skulle följa av den ändrade
anställningsformen, är tämligen obetydlig. Den kan enligt överstyrelsens
beräkning uppskattas till i runt tal 1,000 kronor.

Överstyrelsen hemställer under hänvisning till det anförda, att Kungl.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Maj :t måtte bemyndiga överstyrelsen att vid de allmänna läroverken från och
med budgetåret 1943/44 anställa högst 10 extra ordinarie lärare i manlig
slöjd i lönegraden Eo 15.

Statskontoret hade avstyrkt förslaget örn inrättande av extra ordinarie
tjänster för lärare i manlig slöjd. Statskontoret anförde:

Överstyrelsens yrkande örn beredande av extra ordinarie anställning åt en
del lärare i manlig slöjd anser ämbetsverket icke böra vinna tillmötesgående,
så mycket mindre som frågan örn slöjdundervisningens framtida ställning för
närvarande är föremål för prövning av 1940 års skolutredning. Härtill kommer,
att övningslärarnas avlöningsförhållanden ännu icke slutgiltigt reglerats.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknas av departementschefen
till 3,788,700 kronor, vilket innebär en höjning med 73,560 kronor. I fråga
om särskilda uppbördsmedel ifrågasättes icke någon ändring.

Departementschefen har sammanfattningsvis framhållit att ett bifall till
vad han i det föregående föreslagit innebär, att avlöningsanslaget till de allmänna
läroverken för nästa budgetår skulle uppföras med 29,535,000 kronor,
utgörande en anslagshöjning av 950,000 kronor.

I motionerna 1:217 och 11:329 har framställts yrkande om bifall till skolöverstyrelsens
förslag örn inrättande av extra ordinarie tjänster för lärare i
manlig slöjd. Till stöd härför anföres:

Slöjd och praktiskt arbete har alltmer fått erkännande såsom viktiga medel
i uppfostrans och utbildningens tjänst. Den teoretiska skolundervisning, som
ansluter sig till de praktiska arbetsområdena, har också vunnit ökad tillslutning.
Efter slöjdundervisningens återupptagande vid läroverken, sedan den
nedskurits under åren 1933—1934, har den också, särskilt vid några av de
största skolorna, utbyggts så mycket, att speciella slöjdlärare anställts såsom
extra sådana. Några av dessa lärare ha numera så mångå tjänstår, att de
erhållit de ålderstillägg de kunna få som extra lärare och dessutom ytterligare
tjänstgjort ett antal år.

Bland de nu tjänstgörande slöjdlärarna finnas sådana, som tjänstgjort vid
läroverk sedan 1920 respektive 1928. För lärare med så lång tjänstetid skulle
den extra ordinarie anställningens mera betryggande former vara av än större
värde än den av överstyrelsen beräknade förhöjningen.

I motionerna I: 217 och II: 329 har i överensstämmelse med skolöverstyrelsens
i det föregående omförmälda förslag gjorts framställning om inrättandet
av högst tio extra ordinarie lärarbefattningar i manlig slöjd, vilket beräknas
medföra en kostnadsökning av 1,000 kronor. Med hänsyn till att slöjdundervisningen,
liksom även undervisningen i hushållsgöromål, för närvarande
icke är ett obligatoriskt skolämne synes viss försiktighet böra iakttagas
beträffande anställningsformen för lärare i berörda ämnen. Utskottet får forsin
del vitsorda betydelsen av ifrågavarande undervisning och anser sig kunna
utgå ifrån att 1940 års skolutredning har frågan örn ett stärkande av dessa

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Utskottet.

Utslcottet.

ämnens ställning under utredning. I avvaktan på resultatet av denna undersökning
anser utskottet sig — med åberopande jämväl av den avvisande
ståndpunkt utskottet intagit till andra vid årets riksdag framställda olika förslag
av löneregleringsnatur — icke nu kunna biträda motionärernas förslag.

Emot de av departementschefen här verkställda anslagsberäkningarna har
utskottet icke funnit anledning till annan erinran än att anslagsposten till
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde böra minskas med 10,000
kronor till 5,440,000 kronor med hänsyn till den ståndpunkt utskottet i det
föregående intagit beträffande antalet nybörjaravdelningar nästa läsår. Till
följd härav bör även ifrågavarande avlöningsanslags slutsumma minskas med

10,000 kronor och alltså för budgetåret 1943/44 uppföras med 29,525,000
kronor.

2. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken:
Omkostnader.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagsminskning av automatisk natur
med 5,000 kronor till 130,000 kronor.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

3. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken:

Bidrag till ljus- och vedkassorna.

Kungl. Maj:ts förslag innebär anvisande till ifrågavarande ändamål av
samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, eller 570,000 kronor.
Någon ändring av grunderna för statsbidrag ifrågasättes icke.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran.

4. Förslagsanslagen till bidrag till högre
kommunala skolor.

Kommunala flickskolor. Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga
örn dessa skolor att för ändamålet skulle anvisas ett anslag av 4,680,000 kronor.
Härvid har departementschefen räknat med en ökning av antalet sådana
skolor med 1 till 42.

Av propositionen 1942: 255 framgår, att besparingsberedningen funnit antalet
ordinarie ämneslärartjänster vara proportionsvis mycket större vid de
kommunala flickskolorna än vid de allmänna läroverken. Förslagsvis borde
därför 50 ordinarie ämneslärartjänster vid de kommunala flickskolorna i mån
av inträffande ledigheter omändras till extra ordinarie. 1940 års skolutredning

Statsutskottets utlåtande nr 103.

och skolöverstyrelsen tillstyrkte en varsam ombildning om ordinarie tjänster
till extra ordinarie efter av överstyrelsen verkställd närmare utredning. I propositionen
1942: 255 tillstyrktes detta förslag. Riksdagen hade icke något att
erinra häremot.

Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att, sedan 21 ordinarie tjänster i enlighet
med tidigare beslut blivit indragna, ytterligare 9 skola i mån av ledigblivande
ombildas till extra ordinarie. Ombildningsmöjligheterna böra undersökas
för varje budgetår. Överstyrelsen har för nästa budgetår räknat med
ombildning av 3 ordinarie tjänster i Stockholm. Statskontoret har ansett en
större minskning av antalet ordinarie tjänster böra genomföras.

Departementschefen har beträffande denna fråga för egen del anfört.

Vad angår frågan om minskning av antalet ordinarie ämneslärare vid de
kommunala flickskolorna, intog jag förra året den ståndpunkten, att ombildning
av ett antal ordinarie tjänster till extra ordinarie borde successivt kunna
genomföras; närmare utredning borde dock ske genom skolöverstyrelsens föroch
skolöverstyrelsen tillstyrkte en varsam ombildning av ordinarie tjänster
vid Stockholms kommunala flickskolor de senare åren indragits och framhåller,
att endast ytterligare 3 kunna indragas. Sedan så skett komme nämligen
procenttalet icke-ordinarie lärare att uppgå till 10. Detta procenttal anser
överstyrelsen icke böra överskridas. Vid kommunala flickskolor utanför Stockholm
kunna enligt överstyrelsens beräkning med procenttalet 10 såsom utgångspunkt
ytterligare 6 ordinarie tjänster ersättas med extra ordinarie. Statskontoret
har påpekat, att procenttalet icke-ordinarie lärare år 1942 beräknats
till 17 vid de allmänna läroverken och att procenttalet icke-ordinarie tjänstemän
är ännu större vid andra civila verk. För egen del ifrågasätter jag, under
erinran om vad jag i det föregående anfört beträffande motsvarande problem
för de allmänna läroverkens vidkommande, huruvida icke det av överstyrelsen
angivna procenttalet 10 under nuvarande förhållanden borde kunna höjas
åtminstone till 15. Närmare utredning om hur många ordinarie tjänster som
med denna utgångspunkt kunna ombildas under nästa budgetår torde framdeles
böra lämnas av skolöverstyrelsen.

Departementschefen har vidare anfört.

I detta sammanhang erinrar jag, att 1941 års lärarlönesakkunniga förklarat
sig anse, att den årliga lästiden vid kommunala flickskolor borde i samband
med den av de sakkunniga föreslagna löneregleringen utökas till samma längd
som vid de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna eller till
38 veckor utöver tiden för inträdes- och flyttningsprövningar (för närvarande
inräknas sistnämnda tid i de 38 läsveckorna). Vid de högre folkskolorna
syntes den nuvarande ordningen med utökad vecko tjänstgöring såsom
kompensation för kortare årlig lästid (36 veckor) kunna bibehållas. Jag biträder
lärarlönesakkunnigas förslag, vilket icke mött erinran från skolöverstyrelsens,
statskontorets eller allmänna lönenämndens sida.

Lärarlönesakkunniga lia även ingått på frågan örn ordningen för tillsättning
av icke-ordinarie lärare vid högre kommunala skolor i allmänhet och i
sådant hänseende ansett åtgärder böra vidtagas i syfte litt såvitt möjligt
skapa garantier för en objektiv meritprövning vid tillsättning av icke-ordinarie
lärare. Detta skulle enligt de sakkunnigas mening enklast kunna ske

Statsutskottets utlåtande nr 103.

genom att skolöverstyrelsen till vederbörande skolstyrelser meddelade direktiv
av innehåll, att av sökande till extra ordinarie tjänst vid högre kommunala
skolor den enligt gängse befordringsgrunder mest meriterade skall erhålla
förordnandet. Mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag, vilket biträtts
av skolöverstyrelsen, har jag icke funnit anledning till erinran.

Kommunala lii e 11 a n s k o 1 o r. Departementschefen har beräknat
anslagsbehovet för nästa budgetår till dessa skolor till 4,050,000 kronor, vilket
innebär en ökning med 120,000 kronor. Härvid bär departementschefen räknat
med ökning av antalet skolor från 69 till 73.

I detta sammanhang har departementschefen erinrat, att de kommunala
mellanskolornas rektorsförening anhållit, att 1943 års riksdag måtte föreläggas
förslag om förstatligande av rektorstjänsterna vid de kommunala mellanskolorna.
Syftet härmed skulle vara bland annat, att rektorerna vid de kommunala
mellanskolorna skulle i löne- och pensionshänseende bli fullt jämställda
med de statliga realskolornas rektorer. Framställningen har avstyrkts av skolöverstyrelsen,
som därvid erinrat bland annat, att frågan om förstatligande av
samtliga kommunala mellanskolor för närvarande är under prövning av 1940
års skolutredning, samt framhållit såsom sin uppfattning, att frågan om rektorst
jänsternas förstatligande icke borde utbrytas och behandlas separat. Departementschefen
har anslutit sig till denna skolöverstyrelsens uppfattning.

Att frågan om de kommunala mellanskolornas förstatligande är under omprövning
i ett vidare sammanhang, utesluter givetvis icke, framhåller departementschefen
vidare, att framställningar om särskilda sådana skolors ombildning
till statliga realskolor kunna vinna beaktande, därest vägande skäl
härför prövas vara för handen.

Såsom förut erinrats har i de likalydande motionerna I: 43 och II: 53 hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn förslag snarast möjligt
om fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna. Till stöd för
detta yrkande har anförts huvudsakligen följande:

I samband med den av 1927 års riksdag beslutade omorganisationen av det
högre skolväsendet ombildades successivt 54 av de då 87 kommunala mellanskolorna
till statsläroverk. Sedermera har den då kvarstående kommunala
skolorganisationen vuxit ut på nytt, och de kommunala mellanskolorna uppgå
f. n. till ett 70-tal. Beträffande ett stort antal av dessa ha vederbörande
kommuner vid olika tillfällen anhållit om förstatligande. Hittills har blott
en sådan skola, kommunala mellanskolan i Ljusdal, blivit förstatligad genom
beslut av 1938 års riksdag.

Den 10 juni 1938 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att
tillkalla en sakkunnig för att inom departementet verkställa utredning och
avgiva förslag rörande frågan om fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor,
och den 15 juni 1938 tillkallades statssekreteraren B. Knös såsom
sakkunnig för detta uppdrag. Den 15 juni 1939 avgav den sakkunnige sitt

Statsutskottets utlåtande nr 103.

betänkande i frågan och föreslog därvid bland annat upprättande av 33 nya
samrealskolor samt ett särskilt statsbidrag till kommunala mellanskolor, beräknat
efter 100 kronor för varje elev från annan kommun än den, vilken
stöde som skolans huvudman. Kostnaden för förstatligandet beräknades till

685,000 kronor och det särskilda statsbidraget till 72,000 kronor per år.

Utredningen och förslaget liksom skolöverstyrelsens utlåtande däröver lära
ha överlämnats till 1940 års skolutredning.

De kommunala mellanskolorna torde kunna sägas fylla samma allmänna
uppgifter som de statliga läroverken, medan kostnaderna för dem drabba
vederbörande kommuner ojämförligt mycket tyngre och dessutom mycket
ojämnt. Av en nu av styrelserna för de kommunala mellanskolorna föranstaltad
utredning framgår bland annat, att antalet »utsocknes» lärjungar ofta
uppgår till inemot hälften eller mera av hela lärjungeantalet, nämligen på A-ort
till 47, B-ort 54, C-ort 42, D-ort 34 och E-ort ej mindre än 68 procent (Fort 9,
G-ort 3, H-ort 0.5 och I-ort 2 procent). Vederbörande mellanskolekommun
bär således utom sina egna kostnader i stor utsträckning kostnaden för grannkommunernas
barn. Genom år 1939 ändrade bestämmelser för statsbidrag till
kommunala mellanskolan missgynnades dessutom de smärre, inom billigare
ortsgrupper belägna skolorna, just de skolor, som omhänderta det största
antalet av grannkommunernas skolungdom. Av utredningen framgår, att omkring
40 procent av totalkostnaden för de kommunala mellanskolorna bestridas
av kommunen, 56 procent av staten och återstående 5 procent av terminsavgifter
och vissa andra inkomster. Medelprocenten för de olika dyrorterna
framgår av nedanstående tabell.

Dyrortsgrupp	M e d e 1 p	r o c e n t
kommunens kostnad	statens kostnad
A	32.85	54.85
B	31.32	59.50
C	32.98	60.45
D	34.65	60.63
E	33.45	61.40
F	38.71	57.74
G	48.28	36.38
H	25	75
I	51.6	47.3

Ytterligare har det ekonomiska läget för mellanskolornas moderkommuner
försämrats därigenom, att utgifterna för rörligt tillägg och kristillägg å
lärarlönerna — nya utgifter, som tillkommit efter skolornas tillblivelse och
sålunda icke kunnat beräknas och som dessutom kraftigt stegrats — till en
del skall gäldas av mellanskolekommunen, medan tidigare de närmast motsvarande
tilläggen, dyrtidstillägg och provisoriska lönetillägg, helt bestriddes
av statsmedel. Hur hårt tyngande kostnaderna kunna bli framgår bland annat
därav, att enligt den nu gjorda utredningen kostnaden per skattekrona för
kommunala mellanskolan för vissa kommuner uppgått till en krona 50 öre och
i ett par fall t. o. m. överstigit denna summa. Att vissa kommuner kunna upp -

Statsutskottets utlåtande nr 103.

visa en jämförelsevis låg utdebitering för mellanskolan, torde bero på att
deras byggnadsfråga ännu ej tillfredsställande lösts. Nybyggnad är i dessa
fall kanske erforderlig, oberoende av skolornas kommunala eller statliga karaktär.
Realiserandet härav kommer emellertid att för ifrågavarande kommuner
betyda en avsevärt ökad utdebitering för skolan, så länge densamma kvarstår
som kommunal mellanskola. Ett förstatligande skulle däremot medföra
större möjlighet för vederbörande kommun att tack vare den därigenom förbättrade
ekonomiska ställningen vid för övrigt lämplig tidpunkt bekosta förbättrade
lokaler åt den förstatligade skolan.

1941 års lärarlönesakkunniga ha i sitt den 11 april 1942 framlagda betänkande
med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna
(stat. off. utr. 1942: 26) jämväl diskuterat ändrade grunder för statsbidragen.
— De förklara sig emellertid ha för avsikt att i ett senare betänkande
upptaga frågan om avvägningen mellan staten och skolområdena av kostnaden
för den högre kommunala skolan. — Med hänsyn bland annat till det
statsfinansiella läget anse sig de sakkunniga icke kunna ifrågasätta en generell
höjning av statsbidragsprocenten utan framkasta endast diskussionsvis förslag,
som skulle medföra något gynnsammare statsbidrag för de billigare ortsgruppernas
skolor men i stället sämre för de dyrares. De sakkunniga ha härvid
tydligen jämväl känt sig bundna av ett riksdagsbeslut 1939, då en ifrågasatt
höjning av bidragsprocenten avvisades. Den nu vidtagna undersökningen har
visat, att även enligt den av de sakkunniga alternativt diskuterade gynnsammare
bidragsprocenten ökningen i statsbidraget skulle bli oväsentlig, jämförd
med den stora kommunala kostnaden för skolorna.

Även örn de rörliga tilläggen och kristilläggen, som icke kunnat tidigare
beräknas, samt ett statsbidrag till kostnaderna för barn från främmande kommuner
i anslutning till vad den sakkunnige, som ovan nämnts, föreslagit, helt
utgått av statsmedel, hade likväl därmed icke vunnits en tillräcklig lättnad i
kommunernas kostnader. Det måste framhållas, att det just i tider som dessa
är högst angeläget för en mellanskolekommun att få kostnaderna för mellanskolan
fördelade på en kraftigare ekonomisk grund än en primärkommun äger.
Det måste ävenledes framhållas, att ett statligt övertagande av ett så betydelsefullt
led i bygdernas undervisningsväsende, som de kommunala mellanskolorna
utgöra, inte enbart ur ovan anförda synpunkter är starkt motiverat,
utan åtgärden i fråga måste dessutom betraktas som ett ej oväsentligt bidrag
till den skatteutjämning kommunerna mellan, som statsmakterna på olika
vägar söka befrämja. Motionärernas hemställan avser sålunda icke nya utgifter
för ifrågavarande undervisningsändamål utan endast en annan fördelning
av sagda kostnader mellan stat och kommuner.

Praktiska mellanskolor. Departementschefen har beräknat
anslaget för nästa budgetår till praktiska mellanskolor till 2,365,000 kronor,
vilket innebär en höjning med 90,000 kronor. Ökningen synes huvudsakligen
vara föranledd av automatisk utökning av antalet klassavdelningar vid skolor,
som ännu icke nått sin fulla organisation.

Högre folkskolor. Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning
med 30,000 kronor till 1,150,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande anslagen för nästa budgetår till kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre
folkskolor ha icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet har icke
heller funnit något att invända emot vad departementschefen i förevarande
sammanhang anfört och föreslagit. I det föregående har utskottet uttalat sig
beträffande frågan om lindring i nuvarande restriktioner rörande uppdelning
av klass på parallellavdelningar.

I motionerna I: 43 och II: 53 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn förslag snarast möjligt örn fortsatt förstatligande
av de kommunala mellanskolorna. Vissa kommunala mellanskolor tillgodose
för närvarande icke blott det egna skolområdet utan i icke oväsentlig utsträckning
även angränsande skolområden. Goda skäl tala enligt utskottets
mening onekligen för att dylika mellanskolor, som hava sitt rekryteringsområde
inom en tämligen vidsträckt rayon, ombildas till statliga samrealskolor.
I den mån vissa mellanskolor bära kostnaderna även för lärjungar från andra
kommuner synes kunna ifrågasättas, att hänsyn härtill tages vid statsbidragets
utmätande. Enligt vad utskottet har sig bekant har frågan örn de
kommunala mellanskolornas förstatligande hänskjutits till övervägande av
1940 års skolutredning. Departementschefen har för sin del framhållit, att
den omständigheten, att ifrågavarande spörsmål för närvarande är föremål
för utredning i ett vidare sammanhang givetvis icke utesluter att framställningar
om särskilda sådana skolors ombildning till statliga realskolor kunna
vinna beaktande, därest vägande skäl härför prövas vara för handen. Såsom
utskottet ovan framhållit föreligga sådana skäl beträffande de mellanskolor,
som hava sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. Med
hänsyn härtill anser utskottet att förslag snarast möjligt bör föreläggas riksdagen
till fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna.

5. Förslagsanslag till bidrag till vissa
privatläroverk.

Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga örn anslaget till högre goss- och samskolor
en höjning med 3,700 kronor, i fråga om anslaget till högre flickskolor
en minskning med 67,900 kronor — föranledd av kommunalisering av de
statsunderstödda högre flickskolorna i Uppsala — samt i fråga örn anslaget
till enskilda mellanskolor anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande
budgetår. Förslaget innebär vidare, att antalet statsunderstödda
nybörj aravdelningar nästa läsår skall få höjas med 3 vid högre goss- och
samslcolor samt med 2 vid högre flickskolor. I fråga om tilläggsunderstöd på
grund av stegrade bränslekostnader innebär förslaget icke någon förändring i
förhållande till innevarande budgetår.

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Utskottet.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hava icke givit utskottet anledning
till erinran eller uttalande.

IV. Underlättande av studiemöjligheterna för
ungdom från landsbygden.

I en rad motioner till innevarande års riksdag har upptagits frågor om
olika sätt att främja möjligheterna för ungdom från landsbygden att bedriva
studier vid läroverk och andra högre utbildningsanstalter.

I samtliga dessa motioner framhålles, hurusom landsbygdens befolkning är
särskilt missgynnad då det gäller möjligheterna att bereda studiebegåvad ungdom
tillfälle till högre studier. I de likalydande motionerna 1:159 och 11:231
anföres sålunda:

Möjligheten till fortsatta studier vid högre skolor är ännu mycket betingad
av ekonomiska och geografiska förhållanden. Föräldrar, som bo i läroverksstäder
eller deras omedelbara omgivning, kunna även i blygsamma och torftiga
ekonomiska villkor hålla sina barn i den högre skolan. Terminsavgifter
kunna allt efter omständigheterna efterskänkas eller kraftigt reduceras. Barnen
få bo och äta i hemmet. Några utgifter för deras inackordering hos andra
äro icke behövliga.

Helt annorlunda är situationen för de föräldrar, som bo på orter, där högre
skolor saknas, eller i varje fall så långt från läroverksstaden, att barnen icke
kunna komma fram och tillbaka dagligen till skolan och hemmet. För dessa
är tvånget att inackordera barnen i läroverksstaden ofrånkomligt. De årliga
inackorderingskostnaderna torde för närvarande uppgå till omkring 1,200
kronor. I detta faktum ligger, att möjlighet att bekosta inackordering finns
endast för de förmögna och för enstaka tjänstemän. För bygden liksom för
tätorter och större samhällen utan läroverk betyder detta en summarisk och
orättvis utestängning. Vår folkskolas lärare och lärarinnor torde samstämmigt
kunna vitsorda, hurusom ute i bygderna utpräglade studiebegåvningar aldrig
få tillfälle att följa sin håg och genomgå högre skolor tack vare föräldrarnas
bristande ekonomiska resurser. Det är ingen överdrift att påstå, att medan
tillströmningen till läroverken från själva läroverksstäderna och dessas omedelbara
omgivning är tämligen allmän, så gestaltar sig tillträdet till de högre
skolorna för landsbygdens barn som ett sällsynt fåtalsprivilegium. Härtill
kommer, att urvalet av de barn ute i bygderna, som i enstaka fall få studera
i läroverksstäderna, i regel blir rent ekonomiskt. Det blir icke i första hand
deras fallenhet för studier, som fäller utslaget, utan fastmera föräldrarnas ekonomiska
möjligheter att förverkliga en önskan att ge sina barn fortsatt bildning
och utbildning.

Ur läroverkens synpunkt är det givetvis till allra största förfång, att urvalet
av lärjungeklientelet icke är ett begåvningsurval utan ett ekonomiskt
och geografiskt betingat urval. I samma mån geografiska och ekonomiska
spärrar i de läsbegåvade barnens väg avlägsnas så få läroverken en helt annan
möjlighet än för närvarande till ett verkligt kvalificerat begåvningsurval. Det

Statsutskottets utlåtande nr 103.

lider därför intet tvivel att ett förhjälpande av obemedlade och utpräglat begåvade
landsbygdsbam till fortsatta studier vid våra läroverk skulle medföra
en välkommen standardhöjning bland elevmaterialet. Läroverken själva torde
därför ha det allra största intresse av att något göres för att avlägsna de ekonomiska
spärrarna i landsbygdsbarnens väg. Men icke blott läroverken ha
här ett intresse att bevaka. Så länge kungsvägen till universitet och fackhögskolor
går genom studentexamen lärer det icke kunna undgås, att rekryteringen
av dessas lärjungeklientel menligt påverkas av det nuvarande systemet.

Det torde alltså vara uppenbart, att åtgärder för att hjälpa landsbygdens
barn till fortsatta studier böra vidtagas. Ett litet folk som vårt är hänvisat
till att genom stegring i kvalitet utjämna sin underlägsenhet i kvantitet. Det
måste alltså målmedvetet tillvarataga sina tillgångar. Det viktigaste härvidlag
är att förhjälpa de verkliga begåvningarna till sin rätt. Vi ha helt enkelt icke
råd att fortsätta med den misshushållning som hittills ägt rum på hithörande
områden.

Med utgångspunkt från resonemang av denna eller liknande art dryftas i
motionerna olika utvägar i syfte att underlätta studiemöjligheterna för ungdom
från landsbygden.

I de likalydande motionerna 1:21 och II: 29 förordas sålunda en utredning
angående inrättande av statliga stipendier, vilka skulle vara
öppna för fri tävlan för ungdomar, bosatta på ort, där läroverk ej finnes. Det
framstår som önskvärt, framhålles i motionerna, att ett relativt stort antal
sådana stipendier inrättas och att dessa ej äro alltför knappt tilltagna. Vederbörande
skall helt och hållet kunna leva på stipendiet och ej pressas till en
nödlidande tillvaro under skoltiden. Skolarbetet är påfrestande, och barnet
skall inte behöva försaka och känna sig sämre ställt än kamraterna.

I de förutnämnda motionerna 1:159 och 11:231 rekommenderas i stället
för stipendieverksamhet att inrätta skolhem. Till stöd härför anföres:

Skolhemmen äro redan prövade i vårt land för folkskolebarnens vidkommande.
Provet har slagit mycket väl ut. De vunna erfarenheterna ha givit
vid handen, att såväl hygieniskt som moraliskt ett skolhem under god ledning
lämnar föräldrar och målsmän de ojämförligt bästa garantierna för deras
barns omvårdnad. Därtill kommer, att skolhemmet erbjuder en inackordering,
som icke kan bli föremål för oskälig uppskörtning. För övrigt kan här
hänvisas till att staten genom de nyinrättade naturastipendiema vid våra
universitet anvisat i princip just den utväg, som skolhemmen representera.

Denna fråga är till sin natur en social och ekonomisk fråga. Den berör på
intet sätt skolväsendets organisatoriska och pedagogiska problem. Den har
följaktligen ingenting vare sig direkt eller indirekt att skaffa med den pågående
stora skolutredningen. Den kan och bör därför göras till föremål för en
fristående undersökning.

Även i motionen II: 101 förordas inrättande av statsstipendier och elevhem,
varjämte även ifrågasättes statsbidrag till elevernas
resekostnader.

Bihang till riksdagens protokoll 19h3. G sami. Nr 103.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

I de likalydande motionerna I: 79 och II: 97 framhålles korrespondensundervisningens
betydelse i förevarande avseende. Beträffande
denna undervisningsform anföres i motionerna:

Korrespondensundervisningen medför många fördelar: dels bli kostnaderna
mindre, dels kunna föräldrarna behålla barnen i hemmen, vilket ur psykisk
synpunkt är synnerligen värdefullt, då det gäller barn i övergångsåren, och
dels fostrar denna undervisningsform eleverna till skötsamhet och arbetsamhet.

Under de båda senaste åren har denna undervisningsfonn ytterligare kompletterats
genom inrättande av de s. k. Robertsforsskolorna — namnet har
uppkommit efter den ort, där den första skolan inrättades. Denna skolform
innebär, att ett antal elever från samma ort, som läsa på en realskolekurs
från ett korrespondensinstitut, varje dag samlas i en lokal på orten och där
studera sina undervisningsbrev under ledning av en studieledare, som icke är
någon lärare i egentlig mening utan endast har till uppgift att hjälpa eleverna
till rätta med studierna. Vid de skolor, som upprättats av Hermods korrespondensinstitut,
få eleverna helt ägna sig åt studierna, medan vid de skolor,
som upprättats av N.K.I.-skolan, eleverna ägna sig åt förvärvsarbete på
dagen och studera på kvällarna.

Korrespondensundervisningen öppnar en välkommen möjlighet för studiebegåvade
ungdomar på landsbygden att avlägga real- eller studentexamen.
Dess värde har genom erfarenheten verifierats, den utgör intet surrogat för
muntlig undervisning utan är i vissa avseenden denna överlägsen, framförallt
när det gäller att fostra eleverna till karaktärsfasta, dugliga och arbetsamma
medborgare.

I detta sammanhang må det framhållas, att det skulle vara värdefullt, icke
minst för eleverna själva, om korrespondensinstituten erhölle rätt att själva
anställa examina. Att avlägga examen som privatist, vilket hittills alla
korrespondenselever måst göra, innebär ju vissa svårigheter på grund därav,
att eleverna komma att examineras av lärare, som icke haft tillfälle att bilda
sig någon uppfattning om deras kunskapsmått eller deras sätt att muntligt
redogöra, för framställda frågor. Beroende på elevernas personliga läggning
kunna de lyckas mer eller mindre väl i en muntlig examen, alldeles oberoende
av deras kunskaper eller intelligens. Examina vid korrespondensinstituten
borde tillgå på det sättet, att institutet utser examinatorer och skolöverstyrelsen
eller Kungl. Maj:t censorer.

Kostnaderna för att avlägga exempelvis realexamen genom korrespondensundervisning
bli givetvis mycket mindre för landsbygdsungdomar än genom
att besöka statliga eller kommunala läroverk. En ytterligare utveckling av
korrespondensundervisningen skulle därför i hög grad bidraga till att lösa
frågan om att bereda landsbygdens studiebegåvade ungdomar tillfälle till
högre studier.

Även om korrespondensundervisningen blir billigare än andra undervisningsmetoder,
innebär den dock för obemedlade elever rätt dryga kostnader.
Enligt vår mening skulle det vara motiverat, om staten här ville träda emellan
genom att bevilja stipendier åt sådana elever, vilkas lämplighet för studier
vitsordats. Detta kunde ske såväl genom betygen från folkskolan som genom
intyg av lämpliga och trovärdiga personer pa orten, som haft tillfälle att bilda
sig en uppfattning örn vederbörandes möjligheter på studiebanan.

Dylika stipendier böra icke tilldelas vederbörande korrespondensinstitut

Statsutskottets utlåtande nr 103.

utan de elever, som vilja begagna sig av deras undervisning. I fråga om formerna
för stipendiet indelningen torde denna kunna ordnas på samma sätt,
som nu sker beträffande arvsfondens stipendiater. Denna ger nämligen stipendier
åt obemedlade ungdomar för studier vid korrespondensinstitut. En elev,
som vill göra ansökning om stipendium, får börja kursen vid korrespondensinstitutet
på egen bekostnad och tills vidare betala en mindre avgift per månad,
exempelvis 10 kronor. När han hunnit så långt i sina studier, att institutet
anser sig kunna yttra sig om hans möjligheter att avlägga examen,
inlämnar han ansökan till den myndighet, som har att bevilja stipendier. Så
snart elevens ansökning beviljats, upphör hans egna inbetalningar. Stipendiet
utbetalas sedan icke, förrän eleven avlagt examen. Skulle det visa sig, att han,
trots institutets gynnsamma uttalande örn hans studiemöjligheter, icke förmår
avlägga examen, utkräves icke kursavgiften. Institutet ikläder sig således den
ekonomiska risken av att omdömet örn eleven är felaktigt. Härigenom förhindras
att staten får betala studiekostnaderna för elever, som icke visa sig
lämpliga. Örn eleven däremot genom sjukdom eller av annan giltig orsak
måste avbryta sin kurs, ersätter staten institutet för den undervisning han
erhållit.

I fråga örn kostnaderna för att avlägga realexamen per korrespondens må
nämnas, att Hermods korrespondensinstitut uppskattar denna för en elev i
sina »Robertsforsskolor» till omkring 2,000 kronor. I denna summa ingå
kostnaderna för skolvistelsen samt kostnaderna för en preparandkurs, som
anordnas i Malmö före examens avläggande. Kostnaderna äro avpassade efter
en lästid på fem terminer. För en elev, som helt bedriver studierna i hemmet,
bli kostnaderna givetvis lägre.

Stipendiernas storlek torde följaktligen kunna maximeras till 2,000 kronor
för obemedlade elever. För mindre bemedlade torde deras storlek kunna
minskas.

För närvarande arbetar som bekant en stor utredning på skolväsendets
område. Innan denna lunner slutföra sitt arbete och resultatet av detsamma
kan underställas riksdagens prövning, torde en relativt lång tid komma att
förflyta. Då de av oss här framförda spörsmålen äro av synnerlig vikt för
landsbygden och helst böra lösas snarast möjligt, anse vi det lämpligt, att
de bli föremål för en skyndsam utredning. Denna torde mycket väl kunna
verkställas av den stora skolutredningen, örn så anses lämpligt, men måste
då brytas ut ur dess arbete i övrigt eller också utföras på annat sätt.

För att pröva lämpligheten av en statlig stipendieverksamhet i större omfattning
skulle vi vilja föreslå, att riksdagen försöksvis för nästkommande
budgetår beviljar ett anslag på 100,000 kronor att utdelas som stipendier
enligt ovan angivna riktlinjer åt behövande elever.

I sistnämnda motioner framhålles även såsom önskvärt, att det inrättas
en praktisk realexamen med jordbr ukslinje. Härom
anföres i motionerna:

Den omständigheten att läroverken äro belägna antingen i stikler eller
större samhällen gör, att de elever från landsbygden, som söka sig till dessa
läroanstalter, mestadels gå förlorade för sin hembygd. De välja inte gärna
jordbrukarens yrke som sin framtida levnadsbana utan söka sig merendels in
på andra banor efter avlagda real- eller studentexamina. Därom är givetvis
intet att säga i fråga örn sådana ungdomar, som uppvisa en utpräglad begåvning
för studier men ringa eller ingen fallenhet för praktiskt arbete. Fj heller

84 Statsutskottets utlåtande nr 103.

i fråga om sådana, som bättre lämpa sig för andra praktiska yrken än jordbruket.
“ J

Men det finns elever, som mycket väl skulle passa att bli jordbrukare,
sedan de förvärvat det mått av medborgerlig bildning, som ges genom genomgående
av realskolans kurs. Det vore värdefullt för en jordbrukare, om han
kunde tillägna sig allmänna medborgerliga kunskaper av ungefär denna omfattning.
Hans duglighet som yrkesutövare skulle förbättras och han skulle
också kunna göra betydande insatser, såväl i hembygdens kommunala liv
som inom den moderna föreningsrörelse, som under de senaste decennierna
växt fram bland de svenska jordbrukarna.

Den vanliga realexamen är dock inte riktigt lämpad just för blivande jordbrukare.
Den borde kompletteras nied sådana ämnen, som skulle lägga en god
grund för hans kommande yrkesutbildning, såväl praktiskt som teoretiskt.
Det finns som bekant redan nu en s. k. praktisk realexamen, vilken kan avläggas
vid några läroverk. Den är uppdelad dels på en praktisk realexamen
med teknisk linje och dels på en examen med handelslinje. Dessa examina
avse att underlätta utbildningen för blivande tekniker och affärsmän, som
vilja skaffa sig högre utbildning inom sina yrken.

Det skulle enligt vår mening vara synnerligen värdefullt, om denna praktiska
realexamen kunde ytterligare differentieras genom inrättande även av
en examen med jordbrukslinje. Givetvis borde inte de elever, som avsågo att
avlägga en dylik examen, bibringas någon yrkeskunskap i jordbruk i egentlig
mening och inte heller någon föreningskunskap i detta ords egentliga bemärkelse.
Studieplanerna för denna examen skulle i stället, i analogi med vad som
sker i fråga om de båda redan befintliga linjerna, läggas så, att vid sidan om
de rent allmänbildande ämnena skulle läsas sådana ämnen, vilka skulle utgöra
en grund för fortsatta studier i båda här berörda avseenden.

I motionen 11:156 rekommenderas vissa andra utvägar i syfte att underlätta
högre studier för landsbygdsungdom genom att öppna möjlighet att bedriva
universitetsstudier för ungdomar, som genomgått lantmanna- eller folkhögskolekurser,
samt genom att vidga möjligheterna att taga studentexamen
såsom privatist m. m. I dessa hänseenden anföres i motionerna:

Det är i regel fullständigt omöjligt ur ekonomisk synpunkt för mindre
bemedlade föräldrar på landsbygden att kosta på inackordering i staden för
något av sina barn så många år som fordras för att gå den regelrätta vägen
till studentexamen — ungefär lika omöjligt om fadern är hemmansägare eller
lantarbetare.

I någon utsträckning har denna svårighet mildrats därigenom att studentexamen
som inträdesfordran till högre fackskolor ersatts med krav på kunskaper
motsvarande studentexamen i vissa ämnen. Det mest kända exemplet
härpå är specialgymnasiet vid Vilans folkhögskola, som meddelar sina elever
den skolunderbvggnad som erfordras för inträde vid bland annat lantbrukshögskolan.
Ett stort antal landsbygdsungdomar, som icke haft tillfälle att gå
den vanliga skolvägen, lia lyckats taga sig fram på detta sätt. Detta system
borde kunna tillämpas även på andra områden. Dylik utbildning borde t. ex.
normalt kunna räcka till för vanliga universitetsstudier. Fördelen härmed är
icke minst, att studierna med åtföljande kostnader icke behöva börja så tidigt.
Hemmens möjligheter bli alltid större, när barnen kommit till den åldern att
de själva kunna reda sig en smula på egen hand. En kurs i en folkhögskola
eller lantmannaskola brukar alltid kunna ordnas på något sätt. Sedan kunna

Statsutskottets utlåtande nr 103.

de unga bättre orientera sig, lättare avgöra vad de vilja ägna sig åt, o. s. v.
De kunna då också i många fall själva förtjäna ihop en grundplåt till studier.

För att underlätta studierna för ungdomar i »folkhögskoleåldern» borde
staten träda till genom att bereda tillräckliga stipendiemöjligheter åt ungdomar,
som visat sig lämpliga för och intresserade av vidare studier.

Andra möjligheter kunna även tänkas för underlättande av de grundläggande
studierna. Så t. ex. borde studentexamen för privatister kunna uppdelas
på ett helt annat sätt än vad som nu sker, vilket skulle innebära en
betydande lättnad för dem som icke ha råd att ligga vid kostsamma skolor
under längre tid. Studentexamenssakkunniga, som avlämnade sitt betänkande
i december 1937, ha i detta avseende framfört vissa förslag, som synas förtjäna
beaktande. De sakkunniga föreslogo bland annat en uppdelning av
privatistexamen under en period av två år. Underkända vitsord i vissa ämnen
skulle kunna få repareras vid en senare examensperiod. Som det nu är får
examen göras om, ifall examinanden misslyckas i något mera betydande
ämne. Vidare föreslogs möjlighet för privatister att avlägga partiell studentexamen,
vilket skulle innebära att en privatist finge rätt att genomgå examen
blott i de ämnen, som erfordrades t. ex. för inträde vid en viss fackskola. De
sakkunniga ansågo även att åtgärder borde vidtagas för att möjliggöra för
privatister att taga studentexamen successivt med ett eller två ämnen i taget
för att, när alla ämnen efter den bestämda tidrymden vore klara, erhålla ett
samlat studentbetyg. Man förstår vilken lättnad dessa uppdelningar av den
grundläggande examen skulle medföra för dem som icke ha råd att helt ägna
sig åt studierna eller kanske måste lita till korrespondensundervisning, kompletterad
med någon kortare kurs med muntlig undervisning.

En viss förbättring torde de på senaste år startade korrespondensskolorna
med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning innebära, men även detta
system ställer sig alldeles för dyrt för att mera än ett obetydligt fåtal av
landsbygdens ungdom skall kunna begagna sig av detsamma.

Även om man, såsom ovan framhållits, icke kan tänka sig någon verklig
utjämning i fråga örn utbildningsmöjligheterna mellan stad och landsbygd,
böra praktiskt genomförbara åtgärder icke underlåtas. En sådan åtgärd synes
vara att genom lämpligt avvägda stipendier underlätta fortsatta studier för
sådana elever i lantmanna- och folkhögskolor, som önska skaffa sig utbildning
för sina framtida levnadsbanor. Stipendieralp bör kunna avse såväl praktisk
som teoretisk utbildning.

Här berörda frågor torde böra göras till föremål för närmare undersökning,
exempelvis genom 1940 års skolutrednings försorg, för utrönande av de lämpligaste
formerna för de åtgärder, som statsmakterna kunna och böra vidtaga.

Vid innevarande års riksdag hava — såsom av den ovan lämnade redogörelsen
framgår — väckts ett flertal motioner, vilka alla i huvudsak hava ett
gemensamt syfte, nämligen att underlätta möjligheterna för ungdom från
landsbygden att bedriva studier vid läroverk och andra högre utbildningsanstalter.
I samtliga berörda motioner framhållas de särskilda svårigheter
av ekonomisk natur, sorn möta för ungdom från mindre bemedlade eller obemedlade
hem på landsbygden i fråga om möjligheterna att bedriva högre
studier vid läroanstalter i städer och andra tätorter. Olika utvägar för övervinnande
av dessa svårigheter diskuteras i motionerna, av vilka flertalet utmynna
i hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

om utredning i ämnet. I de likalydande motionerna I: 21 och II: 29 förordas
sålunda inrättande av statsstipendier för ungdom från orter, där läroverk
ej finnas upprättade. I de likalydande motionerna I: 159 och II: 231 rekommenderas
upprättande av statliga skolhem på läroverksorter. Båda dessa utvägar
omnämnas även i motionen II: 101, vari därjämte ifrågasättes beviljande
av statsbidrag till elevernas resekostnader. I de likalydande motionerna
I: 79 och II: 97 framhålles korrespondensundervisningens betydelse för uppnående
av ifrågavarande syftemål och hemställes om utredning angående inrättande
av statsstipendier för genomgång av korrespondenskurser. För att
pröva lämpligheten av en sådan statlig stipendieverksamhet yrkas i sistnämnda
två motioner, att ett anslag av 100,000 kronor anvisas för ändamålet
för nästa budgetår, varjämte i motionerna förordas att en utredning
verkställes angående lämpligheten av att i realskolor upprätta inbyggda jordbrukslinjer.
I motionen II: 156 slutligen ifrågasättes inrättande av stipendier
för bedrivande av högre studier efter genomgång av lantmanna- eller folkhögskolekurser
samt förordas åtgärder för underlättande av möjligheterna att avlägga
studentexamen såsom privatist.

De problem, som berörts i förevarande motioner, hava tidigare vid flera
tillfällen varit föremål för övervägande av riksdagen. Senast 1937 års riksdag
anhöll sålunda med anledning av i ämnet väckta motioner i skrivelsen nr 444
örn utredning rörande underlättande av möjligheterna för barn, boende på
ort, där allmänt läroverk och därmed jämförlig undervisningsanstalt saknas,
att besöka sådan anstalt. Skolöverstyrelsen avgav den 9 juni 1939 utredning
i ämnet, i vilken ifrågasattes anslag till inackorderingsbidrag, till kostnader
för frukostmål och resor samt till internatskolor för beredande av friplatser
och platser med nedsatt avgift ävensom bidrag till upprättande och drift av
skolhem. Detta förslag, vilket beräknades medföra en årlig merutgift för
statsverket av 2,800,000 kronor och dessutom ökade kostnader för parallellavdelningar,
har ännu icke realiserats, vare sig helt eller delvis. Enligt vad utskottet
inhämtat, har nämnda utredning hänskjutits till övervägande av 1940
års skolutredning.

Även frågan örn statligt stöd åt korrespondensundervisningen har varit
föremål för riksdagens uppmärksamhet. 1939 års lagtima riksdag anhöll sålunda
med anledning av i ämnet väckta motioner i sin skrivelse nr 414, att
Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning, huruvida och under vilka former
ett främjande av denna undervisning skulle kunna ske. Jämväl detta
spörsmål är, enligt vad utskottet erfarit, hänskjutet till 1940 års skolutredning
för övervägande.

Med hänsyn till att sålunda tidigare gjorda framställningar i liknande syfte
som de nu motionsvis framkomna ännu icke blivit realiserade finner utskottet
det mycket förklarligt, att önskemål örn vidtagande av åtgärder i ämnet nu
ånyo kommit under riksdagens prövning. Utskottet vill även framhålla angelägenheten
av att de i motionerna berörda frågorna av 1940 års skolutred -

Statsutskottets utlåtande nr lOd.

ning göras till föremål för noggrann utredning och prövning och vill uttala
den förhoppningen, att Kungl. Majit skall finna möjligt att inom en snar
framtid förelägga riksdagen förslag i ämnet. I frågans nuvarande läge anser
sig utskottet emellertid icke kunna uttala någon bestämd mening om, vilka
av de ifrågasatta åtgärderna för vinnande av det i motionerna angivna syftet
som lämpligen kunna och böra förverkligas. Utskottet vill emellertid framhålla,
att även ungdom från orter, där högre läroanstalter finnas, ofta av
ekonomiska skäl förhindras att genomgå dessa läroanstalter. De åtgärder för
studiehjälp, som äro föremål för övervägande, böra därför icke enbart taga
sikte på landsbygdens ungdom.

I detta sammanhang vill utskottet icke underlåta att påpeka den fara, som
ligger i den övervärdering av de s. k. intellektuella yrkena, som icke sällan
gör sig gällande. Med den övervägande teoretiska inriktning, vårt högre skolväsen
för närvarande har, går den ungdom, som genomgått högre läroanstalter,
i stor utsträckning förlorad för praktiskt arbete. Ett underlättande för landsbygdens
ungdom av möjligheterna att bedriva högre studier bör därför, därest
mera omfattande åtgärder på förevarande område finnas böra vidtagas, enligt
utskottets mening kombineras med åtgärder, som syfta till att leda ungdomen
tillbaka till praktiskt arbetsliv. I motionerna I: 79 och II: 97 har framlagts
ett konkret förslag med nyssnämnda syfte, i det att motionärerna ifrågasatt
en utredning rörande lämpligheten av att inrätta inbyggda jordbrukslinjer,
ledande till praktisk realexamen. Utan att vilja uttala något omdöme
om värdet av detta uppslag, vill utskottet dock framhålla, att frågan synes
böra utredas.

I motionen II: 156 antydas utvägar för utjämning i fråga om utbildningsmöjligheterna
mellan stad och landsbygd, vilka ligga något vid sidan av de
åtgärder, som i de övriga motionerna dryftats. Salunda ifragasättes inrättande
av stipendier för ungdomar, som genomgått lantmanna- eller folkhögskolor, i
syfte att möjliggöra deras fortsatta studier. Vidare förordas åtgärder för att
vidga möjligheterna att avlägga studentexamen såsom privatist och genomförande
av studentexamenssakkunnigas år 1937 framlagda förslag örn införande
av s. k. partiell studentexamen m. m. Utskottet utgår ifrån att även
dessa frågor hänföra sig till de utredningsuppdrag, som givits åt 1940 års skolutredning.

Då utskottet förutsätter, att samtliga de frågor, som berörts i förevarande
motioner, måste falla inom ramen för de arbetsuppgifter som åvila skolutredningen,
saknar utskottet anledning att föreslå, att riksdagen hos Kungl.
Majit anhåller örn utredning i ämnet. Utskottet anser sig icke heller i sakens
nuvarande läge kunna tillstyrka det motionsvis framförda förslaget örn anvisande
av 100,000 kronor för stipendier åt elever, som genomgå korrespondenskurser.

Med vad utskottet sålunda anfört torde förevarande motioner få anses
besvarade.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

V. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna I: 43 och II: 53,

1. besluta, att högre lärarinneseminariets övningsskola
skall från och med budgetåret 1943/44 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Majit bestämmer, successivt utbyggas till
ett högre samläroverk i Stockholm, tills vidare bestående av,
förutom nämnda övningsskola, en 5-årig realskola och ett
4-årigt latingymnasium, under förutsättning att Stockholms
stad förpliktar sig att i fråga om den nybildade läroanstalten
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor eller
motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig
vaktmästarpersonal;

2. besluta, att nya elementarskolans i Stockholm realskola
skall avvecklas samt att i Stockholm i stället skola upprättas
två nya samrealskolor, den ena i Bromma, bestående av
enbart 5-åriga linjer, och den andra i Enskede, bestående
av såväl 5- som 4-åriga linjer; skolande nämnda organisationsändringar
ske successivt från och med budgetåret
1943/44 eller den senare tidpunkt Kungl. Majit bestämmer,
allt under villkor att Stockholms stad i fråga om de nya samrealskolorna
åtager sig ej mindre att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning
samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal
än även att bidraga till bestridande av de utgifter, som
åvila biblioteks- och materielkassorna samt ljus- och vedkassorna,
med ett engångsanslag under första året av läroanstalternas
verksamhet av tillhopa 10,000 kronor med
den fördelning mellan läroanstalterna, som Kungl. Majit
bestämmer;

3. besluta, att vid högre allmänna läroverket i Haparanda
skall från och med läsåret 1943/44 inrättas en 4-årig realskola
vid sidan av den nuvarande 5-åriga;

4. godkänna följande personalförteckning för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1943/44:

, Statsutskottets utlåtande nr 103. 89

Personalförteckning.

Befattning. _ _ Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

I ........................E 13

18 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

II .......................E 12

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

III ......................Eli

4 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I. . . E 9

25 » » » » II... E 8

28 » » » III... E 7

23 » » » » IV. . . E 6

443 lektorer............................A 27

Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 437 uppehållas.

1,283 adjunkter...........................A 23

Anm. Av dessa adjunktstjallster må uppehållas endast
så många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1,281.

265 ämneslärarinnor......................A 21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas
endast så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 265.

113 lärare i teckning.....................A 20

85 » i musik.......................A 20

102 » i gymnastik med lek och idrott .... A 20

4 övningsskollärare.....................A 20

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd..............A 16

81 vaktmästare.........................A 7

61 » .........................A 6

17 » .........................A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter...........................A 22

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast
så många, att antalet uppehållna adjunktstj änster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1,281.

10 ämneslärarinnor .....................A 22

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas
endast så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.

1 lärare i teckning.....................A 21

1 lärarinna i kvinnlig slöjd...............A18

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den S0:e.

240 adjunkter...........................Eo 21;

5. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1943/44,
då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen
skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;

6. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1943/44:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis...............kronor 20,700,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt kvinnliga
sakkunniga. » 450

b. Arvoden åt till synslärare.

.... » 8,400

c. Personliga tillläggsarvoden
åt

första lärarinnor » 1,200

d. Arvoden åt skol läkare,

förslagsvis
.......... » 137,250

e. Arvoden åt bibliotekarier
..... » 89,000

f. Arvoden åt biträ den

på rektorsexpeditionerna
. » 91,000

g. Särskilda arvoden
vid provårsläro verk.

........ » 175,700

h. Särskilda arvoden

vid statens aftonskola
......... » 5,700

i. Arvode åt biträ dande

föreståndarinna
....... » 1,200

Statsutskottets utlåtande nr 103.

j. Personlig lönefyllnad
åt vissa

rektorer.......kronor 13,000 kronor 522,900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 5,440,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ....... » 3,788,700

Summa kronor 30,451,600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms
stad......kronor

2. Av kommuner och

lärare erlagda hyresersättningar
och
hyror........... »

3. Avkastning av do nationer

från kronan
m. m........ »

4. Av vaktmästare erlagda
hyror samt
ersättning för

bränsle och lyse . . »

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor
till vaktmästarpersonalens
avlöning . _

15,000

274.000

37,600

120.000

480,000 kronor 926,600

Nettoutgift kronor 29,525,000;

7. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 29,525,000 kronor;

8. till Allmänna läroverken: Omkostnader för budgetåret
1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 130,000 kronor;

9. till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 570,000 kronor;

10. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4,680,000 kronor;

Statsutskottets utlåtande nr 103.

11. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4,050,000
kronor;

12. till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2,365,000 kronor;

13. till Understöd till högre folkskolor för budgetåret
1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1,150,000 kronor;

14. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd
för budgetåret 1942/43 till statsunderstödda enskilda
läroanstalter skola äga huvudsaklig tillämpning jämväl
för budgetåret 1943/44, dock med den jämkning beträffande
antalet intagningsklasser, som angivits av departementschefen
i punkten 125 av 1943 års åttonde huvudtitel; 15.

besluta, att till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
må under budgetåret 1943/44 utgå tilläggsunderstöd
i enlighet med vad departementschefen under nyssnämnda
punkt förordat;

16. till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 658,800 kronor;

17. besluta, att den av 1933 års riksdag godkända ändringen
i fråga om beloppet av grundunderstöd till högre flickskola
skall äga tillämpning jämväl för budgetåret 1943/44;

18. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för
budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 543,600 kronor;

därav 30,000 kronor skola användas till nedbringande av
terminsavgifter under läsåret 1943/44 vid vissa högre flickskolor
i Stockholm under villkor, att Stockholms stad för
samma tid bidrager med enahanda belopp på sätt angivits
i propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag och i
punkten 127 av 1942 års åttonde huvudtitel;

19. till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor
för budgetaret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 54,100 kronor;

20. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte förelägga riksdagen

Statsutskottets utlåtande nr 103.

förslag om fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna.

B. att nedannämnda motioner, nämligen I: 211 och II: 311,
I: 229 och II: 330,1: 227 och II: 331,1: 22 och II: 31,1: 228
och II: 328, II: 316, II: 65,1: 218, II: 317,1: 217 och II: 329,
I: 79 och II: 97, I: 21 och II: 29, 1:159 och II: 231, II: 101
samt II: 156, i den mån de icke få anses besvarade med vad
utskottet i det föregående anfört, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Sven
Larsson, Heiding, Magnusson, Carlström, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Boman, Ekströmer
och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Danielsson,
Isacsson, Hansson i Rubbestad, Holmdahl, Andersson i Malmö, Andersson i Södergård, Mårtensson,
Staxäng, Viklund och fru Alvén;

dock att herr Bäckström deltagit i stället för herr Emil Petersson vid behandlingen av
motionerna I: 43 och II: 53 (sid. 79).

Reservationer:

1) av herr Boman och fru Alvén, vilka ansett, att utskottets yttrande i
fråga örn motionerna I: 211 och II: 311 samt I: 229 och II: 330 (sid. 26) bort
hava följande lydelse:

»I motionerna---i ämnet. Utskottet anser sig likväl böra framhålla,

att synnerligen starka skäl tala för upprättandet snarast möjligt av statliga
gymnasier i Örnsköldsvik och Ludvika, vilka frågor torde kunna lösas utan
avvaktan på att resultatet av omförmälda översyn föreligger. Med vad
---anses besvarade.»;

2) av herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Carlström., Ekströmer,
Holmdahl och Staxäng, vilka ansett

dels att utskottets yttrande i fråga örn antalet nybörj aravdelningar vid de
allmänna läroverken (sid. 65 och 66) bort hava följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 103.

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att skolöverstyrelsen räknat med
545 nybörjaravdelningar nästa läsår vid de allmänna läroverken, därav 361
på realskolestadiet och 184 på gymnasiestadiet, vilket skulle utgöra en ökning
med 10 avdelningar i förhållande till den för innevarande läsår fastställda
maximisiffran. Departementschefen har accepterat överstyrelsens förslag beträffande
realskolestadiet men begränsat detsamma för gymnasiets del att
omfatta 181 avdelningar. Departementschefen har alltså räknat med sammanlagt
542 avdelningar. Utskottet är ense med departementschefen om att
en ansvällning av gymnasierna i och för sig icke är önskvärd, men att det
likväl icke synes lämpligt att söka begränsa tillströmningen genom att alltför
snävt tillmäta klassavdelningarnas antal. Sättes maximisiffran för lågt
föreligger — såsom departementschefen framhållit — risk, att vid sidan av
de allmänna läroverken och därmed jämförbara enskilda högre skolor sådana
privatskolor uppstå, vilka på grund av silte, höga avgifter måste få en karaktär,
som icke är lycklig vare sig ur skolans eller ur ungdomens synpunkt.
Utskottet har därför funnit departementschefens förslag beträffande nybörjaravdelningarnas
antal väl avvägt och får giva detta sin anslutning.»;

dels att utskottets yttrande i fråga om beräkningen för budgetåret 1943/44
av anslagsposterna vid de allmänna läroverken till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal och till rörligt tillägg samt av de särskilda uppbördsmedlen
(sid. 73 och 74) bort hava följande lydelse:

»I motionerna---motionärernas förslag.

Beträffande de av departementschefen här verkställda anslagsberäkningarna
har utskottet icke funnit anledning till erinran. Då utskottet i det föregående
icke vidtagit några ändringar, som befinnas böra påverka avlöningsanslaget
till de allmänna läroverken för nästa budgetår, torde anslagets slutsumma
alltså i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag böra uppföras med

29,535,000 kronor.»;

dels ock att utskottets hemställan (sid. 88) till följd härav bort erhålla
följande lydelse:

»A. att riksdagen---eller ämneslärarinnebefattning;

6. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1943/44:

Avlöningsstat.

Vtgijter.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ......................... kronor 5,450,000

Summa kronor 30,461,600

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Särskilda uppbördsmedel.

Nettoutgift kronor 29,535,000;

7. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 29,535,000 kronor.»;

3) av herr Oscar Olsson, som ansett, att utskottets yttrande i fråga om
motionen I: 218 (sid. 66 och 67) bort hava följande lydelse:

»Såsom av---en veckotimme. Tydligen kan ett bifall till motionen

varken öka arbetslösheten bland läroverkslärarna eller medföra ökade utgifter
för statsverket. Utskottet förutsätter nämligen å ena sidan att anslaget för
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal icke far överskridas på grund av
att motionen bifalles, och å andra sidan att endast så stor del av höjningen
av den genomsnittliga tjänstgöringen uttages, att antalet extralärare på
grund därav icke blir mindre än det i anslaget beräknade. Då utskottet tillstyrker
bifall till motionen, sker det med instämmande av departementschefens
i motionen citerade uttalande, ’att en tillfällig höjning med exempelvis
en halv eller en hel veckotimme icke kan sägas vara i och för sig orimlig
under förhållanden, då av den enskilde måste krävas en större arbetsprestation
än som under normala förhållanden uttages’. Utskottet haller före, att
läroverkslärare, som icke äro inkallade, med jämnmod skola finna sig i denna
tillfälliga höjning av sin tjänstgöring, då deras ställning dock är ojämförligt
bättre än deras inkallade kollegers.»;

4) av herrar Oscar Olsson, Pauli, Sven Larsson, Magnusson, Jonsson i
Eskilstuna, Holmdahl och fru Alvén i fråga örn utskottets yttrande över
motionerna I: 43 och II: 53 angående fortsatt förstatligande av de kommunala
mellanskolorna ävensom utskottets hemställan rörande skrivelse i ämnet.