Statsutskottets Utlåtande N:q 56 (Utlåtande 1892:Su56 su)

Statsutskottets Utlåtande N:q 56.

•N:o 56.

Ant. till .Riksd. kansli den ,7 april 189.2,. kl. ,1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Mgj:ts särskilda propositioner
angående pensioner för akademiadjunkten L. Edman, provinsialläkaren
K. F. Willd, landshöfding en grefve N. H.
R. B. Horns enka U. G. Ch. C. Horn, född .Sjöcrona,
och f. d. öfversten A. J. Wästfelts enka L. S. Wäsfelt,
född Geijer. (l:a U. A.)

l:o. Uti en den 4 februari innevarande j.år till Riksdagen aflåten
proposition (n:o 30) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att
adjunkten vid universitetet i Upsala, filosofie doktorn Lars Edman måtte
förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked från adjunktsbefattningen kunde varda honom beviljadt, under sin
återstående lifstid uppbära utöfver den honom enligt kongl. brefvet den
6 juni 1873 tillkommande pension å allmänna indragningsstaten af två
tusen femhundra kronor en pensionsförhöjning af femhundra kronor, eller
tillsammans tre tusen kronor årligen.

Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
af förutnämnda dag inhemtas, att Edman, som vore född
den 22 .november 1824 samt efter vunnen; filosofie doktorsgrad år 1857
förordnats till docent i hebreiska språket vid ofvannämnda universitet
och år 1863 utnämnts till adjunkt i tyska och engelska språken derstädes,
hos Kongl. Maj:t anhållit, att framställning måtte till Riksdagen
aflåtas om beviljande åt honom af en årlig pension af 3,000 kronor,
hvilket pensionsbelopp med 500 kronor öfverstege det, som akademiBih.
till Riksd. Peot. 1802. 4 Sami. 1 A/d. 36 Haft. (N:o 56.) 1

Angående
pension för
akademiadjunkten

L. Edman.

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Angående
pension åt
provinsialläkaren
K.
F. Willd.

adjunkt enligt gällande bestämmelser vore berättigad att i pension åtnjuta;
till stöd för hvilken anhållan sökanden åberopat, dels att i allmänhet
tjensteman, som åtnjöte lön af 3,000 kronor eller derunder, erhölle
hela lönebeloppet såsom pension, och att för dem, som uppbure
öfver 3,000 kronors lön, pensionsbeloppet utginge med minst denna
summa, dels att de vid allmänna läroverken anstälde lektorer undfinge
i pension 3,G00 kronor och adjunkter vid samma läroverk 3,000 kronor.

Öfver ansökningen hade utlåtanden afgifvits ej mindre af universitetskanslern,
hvilken, efter inhämtande af yttranden från filosofiska fakultetens
humanistiska sektion och det''Större akademiska konsistoriet, i
likhet med dessa tillstyrkt bifall till ansökningen, än äfven af statskontoret.

Sistnämnda embetsmyndighet hade härvid anfört: att, då Edman
uppnått en ålder af öfver G7 år, han jemlik! kong!, brefvet den 6 juni
1873 vore berättigad att, efter erhållet afsked, uppföras på allmänna
indragningsstaten till åtnjutande af pension till belopp af 2,500 kronor
årligen; att, beträffande den ifrågasatta förhöjda pensionen, hade, på sätt
sökanden jemväl erinrat, en akademiadjunkt, T. Thorell, på Kongl. Majds
framställning, enär han sedan flera år varit af sjuklighet ur stånd att
fullgöra sina åligganden såsom akademisk lärare men utöfvat en framstående
verksamhet såsom vetenskaplig skriftställare, af 1887 års Riksdagfått
sig tillagdt ett anslag från allmänna indragningstaten till aflöningens
hela belopp, eller 3,500 kronor; att, statskontoret uti ett under år 1888
afgifvet utlåtande framhållit, hurusom en tillökning i akademiadjunkternas
pensionsförmån antagligen skulle påskynda deras afgång, och< på detta
sätt den vid 1877 års riksdag beslutade indragning af adjunkturerna och
deras ersättande med andra fasta akademiska lärarebefattningar skyndsammare
än eljest gå i fullbordan; samt att, på grund häraf, och då adjunkter
vid allmänna läroverken, derest de uppnått, högsta lönegraden,
egde rätt till årlig pension af 3,000 kronor, statskontoret, som ansåge
sökanden hafva gjort sig förtjent af lika hög pension som nyssnämnde
lärare, funne sig böra ansökningen till bifall förorda.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,,

att Kongl. Maj :ts'' förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

2:o. Uti en den 10 mars innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition (n:o 45) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att åt provinsialläkaren
i Piteå distrikt Karl Fredrik Willd å allmänna indrag -

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

ningsstaten uppföra en pension af ett tusen åttahundra sjutiofem kronor
om året, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked
från tjensten blefve honom boviljadt.

Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för nämnda dag inhemtas: att Willd, som vore född den 7
augusti 1845, efter att hafva best-ridt tillfälliga läkareförordnanden under
sammanlagdt 43/4 år, den 7 juni 1889 utnämnts till provinsialläkare
i Piteå distrikt; att han, enligt ett af ögonläkaren medicine doktorn E.
Nordenson den 30 november 1891 utfärdadt läkarebetyg, lede af obotlig
ögonsjukdom; samt att lian allt sedan den 30 augusti 1889 på grund
af denna sjukdom åtnjutit tjenstledighet och jemväl, enligt Kongl. Maj:ts
beslut den 11 december 1891, fått sådan ledighet för hela innevarande
år sig beviljad.

Såsom statsrådsprotokollet vidare upplyser, hade Piteå socknemän,
genom ordföranden i socknens kommunalnämnd J. E. Wikstén i Öjebyn,
enligt beslut å kommunalstämma den 2 augusti 1891, hos Kongl.
Maj:t anhållit att, då provinsialläkaren Willd, hvilken till följd af nämnda
sjukdom ej kunnat tillträda tjensten, som allt sedan uppehållits af vikarie,
såsom obotligt blind vore för hela lifstiden urståndsatt att utöfva
sin tjenst, sådana åtgärder måtte, då berörda förhållande vore i hög
grad menligt för helso- och sjukvården inom distriktet, genom Kongl.
Majrts försorg vidtagas, att provinsialläkaretjensten i nämnda distrikt
blefve med ny ordinarie innehafvare försedd.

I afgifvet utlåtande hade medicinalstyrelsen bland annat anfört
att, enär Willd, omedelbart efter det han blifvit till provinsialläkare
utnämnd och således innan han hunnit något förvärfva eller göra några
afbetalningar å sina studieskulder, drabbats af ögonsjukdomen och till
följd af densamma måste hafva särskild person anstäld för sin vård,
styrelsen ansåge det icke böra sättas i fråga, att Wild skulle begära
afsked från sin tjenst, så vida honom icke beviljade^ ett belopp, motsvarande
det han för närvarande såsom tjenstledig egde tillgodonjuta
och hvithet utgjorde provinsialläkarelönen 1,875 kronor samt hyresersättnmg
750 kronor, eller tillhopa 3,625 kronor; hemställande medicinalstyrelsen,
att Kongl. Maj; t täcktes till Pdksdagen göra framställning
om beviljande åt Willd af en årlig pension å allmänna indragningsstaten
till sistnämnda belopp, att utgå från och med månaden näst
efter den, hvarunder afsked blefve honom beviljadt.

Statskontoret hade i infordradt utlåtande hufvudsakligen anfört att,
enligt den vid 1890 riksdag faststälda stat för provinsialläkare, provinsialläkares
aflöningsförmåner utgjordes af lön 1,875 kronor och

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

tjenstgöringspenningar 625 kronor, kunnande lönen efter 10 år höjas
med 500 kronor och efter 15 år med ytterligare 500 kronor; samt
dessutom, der icke bostad tillkommen på grund af donation funnes,
hyresersättning af statsmedel efter 750 kronor om året; att statskontoret
af anförda skäl arisåge framgå, att provinsialläkare icke egde ovilkorlig
rätt att under tjenstledighet uppbära hyresersättning; att då, enligt
hvad medicinalstyrelsen upplyst, provinsialläkaren Willds vikarie
uppbure af statsmedel dagar fvode med 6 kronor, eller för år räkna dt
2,190 kronor, statsverkets utgift för provinsialläkarebefattningen inom
Piteå distrikt för närvarande belöpte sig till 4,815 kronor om året; att,
om Willd komme att från provinsialläkaretjensten afgå med pension
till det af medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, 2,625 kronor, och
tjensten blefve besatt med ny ordinarie innehafvare, berättigad till de
i 1890 års aflöningsstat upptagna löneförmåner jemte hyresersättning,
eller tillsammans 3,250 kronor, skulle, på sätt äfven medicinalstyrelsen
framhållit, Willds pensionering komma att medföra en ökad statsutgift
utöfver den, som för det närvarande utginge för ifrågavarande provinsialläkarebefattning,
af 1,060 kronor, men att, derest åter pensionen
bestämdes till ett provinsialläkarelönen utan hyresersättning motsvarande
belopp, eller 1,875 kronor, berörda ökning inskränkte sig till 310
kronor; att, då ännu 18 år återstode innan Willd uppnådde den tjenstålder,
som jemlikt kongl. brefvet den 10 juli 1884 medförde rätt för
provinsialläkare, som fylt 60 år, att afgå från tjensten med pension å
allmänna indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor, statskontoret,
lika med medicinalstyrelsen, ansåge afseende böra fästas å de i ansökningen
anförda skäl för ifrågavarande ptovinsialläkaretjensts besättande
med ny tjenstbar ordinarie innehafvare, men att, då tjenstledig provinsialläkare
icke kunde anses vara ovilkorligen berättigad till utbekommande
af hyresersättning under tjenstledighet, det af medicinalstyrelsen
föreslagna pensionsbeloppet syntes böra nedsättas till 1,875 kronor;
och hade statskontoret på grund deraf hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att åt provinsialläkaren Karl Fredrik Willd å allmänna
indragningsstaten uppföra en pension af 1,875 kronor om året,
att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från
tjensten blefve honom beviljadt.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

3:o. Uti en den 10 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 51) har Kongl. Maj:t med anledning af derom gjord ansökning
föreslagit Riksdagen medgifva, att aflidne landshöfdingen i Blekinge
län m. m. grefve Nils Henning Rudolf Bernhard Horns enka Ulrika
Gustafva Charlotta Cornelia Horn, född Sjöcrona, måtte, så länge hon
förblefve enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af
sjuhundra kronor, att utgå från och med mars månad innevarande år.

Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 10 nämnda månad inhemtas, att sökanden vore född den
31 december 1825; att landshöfdingen grefve Horn, som aflidit den 13
nästlidne februari, såsom sterbhusdelegare efterlemnat sökanden och två
gifta döttrar; samt att vid bouppteckningen efter honom behållningen i
boet upptagits till 1,027 kronor 11 öre.

Till stöd för ansökningen hade sökanden anfört, att hennes man
varit anstäld i statens tjenst under en tid af mer än 43 år, deraf öfver
18 år såsom landshöfding dels i Gotlands och dels i Blekinge län, samt
att, då behållningen i boet ungefärligen motsvarade värdet af erforderliga
lösörepersedlar och sålunda ej kunde väntas lemna någon afkomst,
sökanden för sin framtida bergning allenast hade att påräkna en från
civilstatens enskilda enke- och pupillkassa utgående jjension till belopp
af 800 kronor om året.

Uti afgifvet utlåtande hade statskontoret anfört att, då landshöfdingen
grefve Horn under en lång följd af år i ansvarsfulla och framstående
befattningar gagnat det allmänna, samt den pension från civilstatens
pensionsinrättning, som tillkomme sökanden, icke kunde, med afseende
å hennes framskridna ålder och den ekonomiska ställningen i boet, anses
tillräcklig för hennes utkomst, statskontoret funne sig böra hemställa,
att Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att bevilja pension åt sökanden
till belopp af 700 kronor om året, att utgå från och med mars
månad innevarande år och så länge hon förblefve enka.

Hå landshöfdingen grefve Horns efterlemnade enka redan i pension
från civilstatens pensionsinrättning eger uppbära 800 kronor årligen och
de efterlemnade barnen äro försörjda, har utskottet ansett det af Kongl.
Maj:t för bemälda enka äskade pensionsbeloppet skäligen böra nedsättas
till 400 kronor, hvarigenom hon således skulle komma att i pension
årligen åtnjuta tillsammans 1,200 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att af -

An gående
pension för
landshöfdingen
grefve
N. H. B. B.
Horns enka
U. G. Ch. C.
Horn, född
Sjöcrona.

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Angående
pension för
f. d. öfversten
A. J. Wästfelts
enka
L. S. Wästfelt,
född
Geijer.

lidne landshöfdingen i Blekinge län in. m. grefve
Nils Henning Rudolf Bernhard Horns enka Ulrika.
Gustafva Charlotta Cornelia Horn, född Sjöcrona, må,
så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 400 kronor, att utgå
från och med mars månad innevarande år.

4:o. Uti en den 28 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 57) har Kongl. Maj:t med anledning af en i ämnet gjord ansökning
föreslagit Riksdagen att åt aflidne f. d. öfversten och chefen för
Skaraborgs regemente A. J. Wästfelts enka Louise Sofie Wästfelt, född
Geijer, å allmänna indragningsstaten bevilja en pension af 850 kronor
om året, att utgå från och med februari månad innevarande år och så
länge hon förblefve enka.

Vid berörda ansökning hade, såsom i det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 28 nästlidne mars
meddelas, fogats dels transsumt af den efter f. d. öfversten Wästfelt
förrättade bouppteckning, deraf inhemtades, att han, hvilken aflidit den
28 sistlidne januari, såsom sterbhusdelegare efterlemna! sökanden och
två i äktenskapet med henne födda döttrar, äfvensom att tillgångarna
i boet upptagits till värde af 9,944 kronor 67 öre och skulderna till
ett belopp af 26,546 kronor 16 öre, så att bristen i boet uppginge till
16,601 kronor 49 öre, dels bevis af två personer, att sökanden befunne
sig i alldeles medellösa omständigheter, dels prestbevis, utvisande att
sökanden vore född den 25 juni 1819, samt den äldre af hennes döttrar
den 8 maj 1840 och den yngre den 24 oktober 1847.

Till den gjorda ansökningen hade arméförvaltningen tillstyrkt bifall,
och äfven statskontoret, öfver densamma hördt, hade, då f. d. Öfversten
Wästfelt i mer än 50 år tjent staten och deraf såsom regementsschef
i nära 15 år, funnit afseende å ansökningen böra fästas, dervid detta
embetsverk emellertid, då sökanden, jemlikt bestämmelserna i pensionsreglementet
för embets- och tjenstemäns med flere vid armén efterlemnade
enkor och barn den 24 januari 1876, syntes vara berättigad till
årlig pension af 150 kronor från arméns enke- och pupillkassas allmänna
fond, förmält sig anse det af sökanden begärda och af arméförvaltningen
tillstyrkta pensionsbeloppet kunna nedsättas till 850 kronor.

Föredragande departementschefen har, då, på sätt statskontoret
anmärkt, sökanden vore berättigad att från berörda fond komma i åtnjutande
af pension till det af statskontoret uppgifna belopp, lika med
arméförvaltningen och statskontoret funnit sökandens anhållan förtjent

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

af understöd, hvarför departementschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att åt sökanden å allmänna indragningsstaten
bevilja en pension af åttahundra femtio kronor om året, att utgå från
och med februari månad innevarande år och så länge hon förblefve
enka.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande fz-amställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 april 1892.

På statsutskottets vägnar;

GUSTAF SPARRE.