Statsutskottets Utlåtande N:o W (Utlåtande 1897:Su16 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o W.

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 12 febr. 1897, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående
upplåtelse af mark från förra militiebostället 3/8 mantal
n:o 3 Sunnanä eller Strömsholm för en vattenledning till
Skellefteå stad.

(I. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 22) af den 13 november
1896 meddelas, hurusom drätselkammaren i Skellefteå, efter uppdrag
af allmänna rådstugan derstädes, hos Kongl. Maj:t anhållit, att,
som en för nämnda stads räkning anlagd vattenledning från sjön Falkträsket
inom Sunnanå bjs område till staden måst delvis framdragas
genom mark, tillhörande det för kronans räkning utarrenderade förra
militiebostället 3/8 mantal n:o 3 Sunnanå eller Strömsholm i Skellefteå
socken, och det vore nödvändigt för staden att erhålla eganderätt till
den sålunda i anspråk tagna marken för att vid behof af reparationer
å ledningen när som helst kunna verkställa gräfningar, staden måtte få
med eganderätt förvärfva det område af boställets mark, som erfordrades
för vattenledningen och de till densamma hörande cisterner för vattnets
filtrering, hvilket område enligt en af civilingeniören K. A. Holmgren
upprättad, ansökningen bilagd kartecroquis omfattade 50 ar 65 qvadratmeter
skogsmark, 8 ar 90 qvadratmeter hagmark och 66 qvadratmeter
åker eller tillsammans 60 ar 21 qvadratmeter, hvarjemte drätselkammaren,
då vattenledningen utginge från Falkträsket å den strand, som tillhörde
berörda boställe, anhållit, att staden måtte få förvärfva kronans

Statsutskottets Utlåtande N:o 16.

rätt till vattnet i nämnda sjö, för så vidt det erfordrades för vattenledningen,
samt beträffande den ersättning, som af staden borde lemnas för
marken och vattnet — med framhållande hurusom vattenledningen lände
kronan till stor fördel, enär omförmälda boställe, å hvars gård för närvarande
saknades vatten, derigenom kunde för en ringa kostnad erhålla
ymnig tillgång på godt vatten — hemstält, att ifrågavarande ersättning
måtte få bestämmas efter värdering, verkstäld på det sätt, som stadgades
i och för utarrendering af kronans domäner, eller på det sätt, Kongl.
Maj:t. särskildt för detta fall ville bestämma, eller ock, om sådant icke
kunde bifallas, att staden måtte berättigas att genom expropriation förvärfva
berörda mark och vattenrätt.

Öfver denna ansökning hade, enligt hvad i propositionen vidare
förmäles, yttranden afgifvits af boställets arrendator, vederbörande kronofogde,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län och domänstyrelsen.

Arrendatorn hade, med hänsyn dertill att bostället genom vattenledningens
anläggande erhållit fördelen att få vatten å gården, under
det att sådant förut måst hemtas från Skellefteå eif, tillstyrkt bifall till
ansökningen med vilkor, dels att endast den del af området, der cisternerna
anlagts, finge inhägnas, enär, derest hela området afstängdes,
beteshagen till förfång vid betets begagnande blefve delad i två hälfter,
dels ock att arrendatorn för mistningen af marken och för intrång erhölle
en årlig ersättning af tio kronor.

Då ifrågavarande vattenledning vore ett i hög grad allmännyttigt
företag och jemväl af synnerligt gagn för bostället, hade kronofogden
förordat ansökningen under vilkor, att staden ersatte kronan för marken
och vattnet antingen med ett visst belopp efter värdering af utsedde
uppskattningsmän eller ock med en till hemmansinnehafvaren för all
framtid utgående årlig afgäld, dock ej lägre än det af arrendatorn för
hans arrendetid fordrade beloppet ; att staden förbunde sig att ej inhägna
mera af området än platsen omkring cisterner och filtrer utom vid nödiga
reparationer af ledningen; att staden ensam vidkändes alla kostnader så
väl för ersättningens bestämmande som för erhållande af lagfart å området;
samt att hemmansinnehafvaren för all framtid, så länge vattenledningen
egde bestånd, finge derifrån leda för hemmanets gård behöfligt
vatten.

Jemväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade, hufvudsakligen på
de af kronofogden föreslagna vilkor, tillstyrkt bifall till ansökningen.

Domänstyrelsen, som meddelat, att ifrågavarande boställe för närBih.
till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 2

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 16.

varande vore utarrenderadt till den 14 mars 1905 mot årligt arrende af
270 kronor, hade anfört, att den till arealen föga betydande, till hufvudsaklig
del af utmark bestående del af boställets område, som för vattenledningen
toges i anspiåk, syntes utan olägenhet för bostället kunna
till staden upplåtas, derest vid upplåtelsen fästes hufvudsakligen de
vilkor, som kronofogden föreslagit, samt att ej heller genom upplåtelse
af kronans rätt till vattnet i sjön Falkträsket, i den mån samma rätt
behöfdes för vattenledningen, uppstode några olägenheter, enär, enligt
hvad handlingarne utmärkte, vattentillgången vore riklig och endast ’/«„
af den beräknade vattentillgången för ändamålet toges i anspråk; och
hade domänstyrelsen fördenskull, och då, enligt hvad upplyst blifvit, företaget
lände bostället till gagn, hemstält, att ifrågavarande mark och
vattenrätt måtte på vissa angifna vilkor till staden upplåtas.

På grund af hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att medgifva:

dels att staden Skellefteå berättigades att mot ersättning, som bestämdes
i den ordning, hvarom stadgades i kongl. förordningen den 14
april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
och i kongl. förordningen den 30 december 1880 om tillägg till nämnda
förordning, till sig lösa ej mindre den förra militiebostället 3/8 mantal
n:o 3 Sunnanå eller Strömsholm tillhöriga mark, som enligt ofvan berörda
kartecroquis erfordrades för ifrågavarande vattenledning, än äfven
kronans rätt till vattnet i sjön Falkträsket, i den mån staden hade behof
att för vattenledningen förfoga öfver kronans andel i valtnet, dock
under vilkor,

att endast så stor del af det upplåtna området, som upptoges af
cisterner och filtrer, måtte inhägnas, såvida ej nödiga reparationer af
ledningen för något tillfälle härifrån påkallade undantag,

att egaren eller innehafvaren af bostället förbehölles rätt att, så
länge vattenledningen egde bestånd, derifrån afgiftsfritt leda för boställets
gård behöfligt vatten,

samt att staden ensam vidkändes de med upplåtelsen förenade
utgifter;

dels ock att löseskillingen måtte, på samma sätt som köpeskillingarne
för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp för kronans
räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Statsutskottet, till hvilket denna proposition för förberedande behandling
blifvit hänvisad, har ej haft något att erinra mot hvad Kongl.
Maj:t deri föreslagit och hemställer fördenskull,

Statsutskottets Utlåtande N:o 16.

att Kong]. Maj:ts förevarande proposition må
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 februari 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.