Statsutskottets Utlåtande N:o Öl (Utlåtande 1890:Su51 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o Öl.

N:o 51.

Ant. till Riksd. kansli den 15 april 1890, kl. 5 e. in.

Utlåtande, med anledning af vädd motion om afskrifning af oguldna
återstoden af ett Vesans kärr- odi sjöuttömnings- samt
odlingsbolag beviljadt lån. (R. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 149) har herr N.
Jönsson föreslagit, att Riksdagen ville besluta, att det Vesans kärr- och
sjöuttömnings- samt odlingsbolag af Rikets Ständer vid 1862—1863 årens
riksdag erhållna statslån må till sitt återstående kapitalbelopp afskrifvas.

Då statsutskottet, till hvilket denna motion blifvit remitterad, nu
går att deröfver afgifva utlåtande, anser sig utskottet böra lemna en
öfversigt af ifrågavarande vattenafledningsföretags historia.

Sedan inom Listers härad i Blekinge län bildats ett bolag, benämndt
Vesans kärr- och sjöuttomnings- samt odlingsbolag, med ändamål
att genom dambyggnader hindra hafsvatten från att inströmma i
sjön Vesan och öfversvämma deromkring belägna kärr och sidlända
egor, att genom afledning och utpumpning uttömma det vatten, som
från andra håll ditkomme, samt att vidtaga förberedande åtgärder till
undanrödjande eller afhjelpande af hvad som kunde hindra ifrågavarande
ändamåls rättsliga befrämjande, allt i öfverensstämmelse med ett af
landtbruksingeniören Ph. Åkerman den 20 april 1860 upprättadt förslag,
sådant detsamma med särskilda bestämmelser kunde varda antaget eller
faststäldt; stadfäste Kongl. Maj:t den 10 april 1863 för nämnda bolag

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 35 Haft. . 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

reglemente, hvaruti, bland annat, stadgades dels uti § 2, att bolagets
delegare vore alla de egare eller innehafvare af den utaf ifrågavarande
vatten skadade jord, hvilka, enligt de i förordningen den 30 november
1841 faststälda grunder, skulle i förhållande till blifvande jordförbättring
i gäldandet af arbetskostnaden deltaga, och att, då den uti reglementet
afsedda jordegendom komme under en annan egares eller innehafvares
förvaltning, den nye egaren eller innehafvaren ansåges sjelfskrifven såsom
delegare i bolaget med företrädarens både rättigheter och skyldigheter,
dels ock i § 3, att en hvar vore bolagsman i förhållande till den
vinst han, efter skedd uppmätning och gradering af den vattenskadade
egendomen, befunnes hemta af kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsföretaget,
och att efter denna grund så väl hans ansvarighet som rösträttighet
skulle beräknas, men att intill dess rätta delaktighetsbeloppet
blifvit på sådant sätt bestämdt, hans andel i bolaget borde beräknas
efter den areal, han enligt bemälde Åkermans vid dennes omförmälda
förslag fogade uträkning innehade, med vilkor likväl att, om någon under
tiden fått utbetala för mycket eller för litet, sådan rättelse skulle ega rum,
att den, som utbetalt för mycket, återfinge sitt öfverskott och den, som
betalt för litet, fylde det som fattades, i begge fallen med ränta, när
rätta delaktighetsbeloppet blefve bestämdt. Uppå framställning af enskild
motionär beviljade Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag
ett lånebidrag af 50,000 riksdaler till företagets understödjande, under
vilkor, bland annat, att efter tre års förlopp från slutet af det år, hvarunder
lånemedlen utbekommits, borde årligen erläggas åtta procent af
hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta efter fem för hundra skulle
godtgöras å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra afbetalning
derå.

Efter det I^ongl. Maj:t derefter den 15 mars 1864 faststält ofvan
omförmälda, af Åkerman upprättade arbetsplan samt den 3 juni samma
år godkänt ett af den till företagets utförande utsedda arbetsdirektion
undertecknadt kontrakt om arbetets påbörjande sistnämnda år och fullbordande
före den 1 oktober 1867, blef det beviljade låneunderstödet
från riksgäldskontoret utbetaldt den 22 juli 1864. Arbetet påbörjades
samma år och fortgick under åren 1864 och 1865 i enlighet med den
faststälda planen, men vid 1866 års vårflod blefvo de för arbetets utförande
uppförda kanalvallar sönderskurna och bortförda, hvarigenom
dels stor skada orsakades å nedanför liggande odlad mark, dels ock den
afiedda Norje-åns vatten återfördes till sitt förra lopp genom sjön Vesan.
I anledning häraf beviljade Kongl. Maj:t den 10 augusti 1866 bolaget
ett amorteringslån från handels- och sjöfartsfonden å 10,000 kronor till

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

företagets utförande och kanalvallarnes återställande i enlighet med ett
af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Remrner uppgjordt förslag,
slutande å 22,467 kronor.

Då emellertid företaget icke kunde inom den faststälda arbetsterminen
fullbordas, beviljade Kongl. Maj:t vid två särskilda tillfällen
förlängning af arbetstiden, senast till den 1 oktober 1872.

På framställning af enskild motionär medgaf dessutom Riksdagen
år 1868 den förändring i de bestämda vilkoren rörande det från riksgäldskontoret
anvisade lånet, att till och med 1870 blott fem procent
behöfde erläggas och att amorteringen ej behöfde begynna förr än med
år 1871.

Sedan derefter styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den
25 april 1872 aflåtit en skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Blekinge län med förständigande för bolaget att den 1 oktober 1872
hafva torrläggningsarbetet afsyningsgildt, vid äfventyr att styrelsen eljest
skulle finna sig nödsakad att göra hemställan om lånebidragens indrifning
på en gång, ingick arbetsdirektionen till Kongl. Maj:t med en skrift,
deruti direktionen, med förmälan att bolaget insett fruktlösheten af
sina bemödanden att, utan delegarnes ruinerande, fullborda sjötappningsarbetet
efter den faststälda planen och att bolaget derför vid bolagsstämma
den 11 juni 1872 beslutat genom direktionen anhålla, att den
en gång medgifna rättigheten till lånens amortering på vissa år måtte
bolaget förunnas, ehuru bolaget sett sig urståndsatt att fullborda sjöaftappningsarbetet,
i underdånighet anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes medgifva
bolaget rättighet att fortfarande liksom dittills genom årlig inbetalning
till stadgadt belopp erlägga ränta och afbetalning å båda lånen,
intill dess desamma sålunda blifvit till fullo gnidna.

Uti underdånigt utlåtande, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Blekinge län öfver denna framställning den 24 december 1872 afgaf,
anfördes, att företaget, som enligt det uppgjorda förslaget beräknats
kosta 86,775 riksdaler, redan då medtagit en kostnad för intressenterna
af 146,251 riksdaler, utan att likväl det afsedda ändamålet uppnåtts.
Ehuru detta höga kostnadsbelopp till någon del tillkommit genom
mindre ändamålsenliga åtgärder från intressenternas sida och genom
räntor å upptagna lån samt genom bristande kraft, enighet och beslutsamhet
hos intressenterna, vore likväl Kong]. Maj:ts befallningshafvande,
liksom nästan alla de personer, som om arbetet tagit kännedom,
öfvertygad derom, att detsamma icke kunnat bringas till ett tillfredsställande
slut efter den derför faststälda planen. Företaget hörde
onekligen till de svåraste i sitt slag, enär den areal, som skulle torr -

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

läggas, egentligen vore en hafsvik, uti hvilken betydliga vattenmassor
utfölle dels genom två åar och dels genom det starka tillflöde, som i
synnerhet vid snösmältningstiden nedströmmade från en bergås.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåg derför företagets misslyckande
åtminstone till någon del vara beroende på förhållanden, som
icke kunde läggas intressenterna till last.

På grund af hvad sålunda förekommit föreslog Kongl. Maj:t genom
proposition den 18 januari 1873 Riksdagen att medgifva, att bolaget
finge, på de vilkor Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva, bibehålla
det statslån å 50,000 riksdaler, bolaget från riksgäldskontoret erhållit,
och återgälda lånet genom årliga inbetalningar i stadgad ordning
utan förbindelse för bolaget att torrlägga sjön Vesan.^

Sedan Riksdagen dertill lemnat sitt bifall, tillät Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 4 december 1874 bolaget att fortfarande bibehålla ifrågavarande
båda lån och desamma, jemlikt stadgade amorteringsplaner,
återgälda utan förbindelse för bolaget att i vidsträcktare mån än som
redan skett fullborda företaget.

Det från handels- och sjöfartsfonden beviljade lånet har sedermera
blifvit till fullo återbetaldt och förvaltningen af det från riksgäldskontoret
anvisade lånet har från och med år 1874 öfvertagits af statskontoret.

Under år 1888 ingingo derefter delegarne till Kongl. Maj:t med en
skrifvelse, hvari de, med förmälan att värdet af den genom företaget,
som utförts under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen
A. Remmer, vunna jordförbättringen, af utsedd nämnd år 1880 uppskattadt
till 81,867 kronor 64 öre, men af häradssynerätt nedsatt till
62,438 kronor 36 öre, icke ens motsvarade hälften af de kontanta utlägg,
bolaget hittills fått för arbetet vidkännas, och att så stor förlust
redan för bolaget uppkommit, att flere delegare i följd deraf måst gå
från hus och hem och att detsamma skulle blifva fallet med ännu flere,
om de till 4,000 kronor faststälda annuiteterna å omförmälda lån å
50,000 kronor skulle fortfarande gäldas, i underdånighet anhöllo, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att den obetalda delen af lånet,
utgörande, enligt bifogad uppgift från statskontoret, med upplupen ränta
vid 1887 års slut 24,778 kronor 63 öre, måtte få afskrifvas.

Vid denna ansökning var fogadt, bland andra handlingar, bevis af
domhafvanden i orten att en stor del af de hemman, hvilka hade sina
egor inom området för ifrågavarande bolag, besvärades af inteckningar
för gäld intill och öfver hemmanens verkliga värde, hvilket särskildt
vore fallet med de hemman, hvilka syntes få vidkännas största kostnaden

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

för företaget, samt att ställningen bland flertalet bland jordegarne
syntes vara sådan, som förmådde de icke i längden erlägga de bidrag,
hvilka år efter annat hos dem uttaxerades för återgäldande af ifrågavarande
statslån.

Öfver denna ansökning både yttranden afgifvits af åtskilliga myndigheter.

Förste landtmätaren i Blekinge län hade såsom sitt omdöme uttalat,
att värdet af den vunna jordförbättringen icke motsvarade räntan å de
derför nedlagda kostnader tillika med utgifterna för kanalarbetets årliga
underhåll, hvadan och då flertalet af delegarne i följd af den ojemna
och orättvisa årliga utdebitering, som följde af den ofvan omförmälda
bestämmelsen i bolagsordningen, att kostnaderna skulle utdebiteras efter
egovidden, intill dess företaget vore fullbordadt, icke fortfarande förmådde
bära dessa utgifter, förste landtmätaren ansåge skäl förefinnas
att bevilja den sökta afskrifningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ansett tillräckliga skäl icke
förefinnas att tillstyrka afskrifning af hela det återstående lånebeloppet
med ränta, hvarjemte styrelsen anmärkt, att, om ansökningen bifölles,
många likartade ansökningar antagligen skulle framkallas, genom hvilkas
beviljande afsigten med statslån för utförande af vattenaftappningar och
odlingsföretag skulle i väsentlig mån förfelas.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län hade — med förmälan,
bland annat, att företagets misslyckande icke kunde tillskrifvas
delegarne och att äfven de delegare, som tillskyndats största båtnaden
af företaget, i allt fall i allmänhet icke beredts fördelar, motsvarande
värdet af de hittills nedlagda kostnaderna — tillstyrkt bifall till ansökningen.

Statskontoret hade, jemte meddelande af den upplysning, att under
åren 1869—1887 för ifrågavarande lån influtit 67,500 kronor, hvaraf
41,736 kronor 68 öre beräknats såsom ränta och återstoden 25,763
kronor 32 öre utgjort kapitalafbetalning, så att ett kapitalbelopp af
24,236 kronor 68 öre återstode oguldet, vidare anfört, att då ifrågavarande
sjösänkningsarbete, som enligt det uppgjorda förslaget beräknats
kosta 86,775 kronor, enligt vid ansökningen fogadt intyg medfört en
kostnad, förutom vissa ej upptagna utgifter, af 139,507 kronor 19 öre,
och denna kostnad med mer än dubbla beloppet öfverstege det värde,
hvartill fördelarne af det hittills gjorda ofullständiga arbetet uppskattats,
samt detta ofördelaktiga resultat till icke ringa del syntes böra tillskrifvas
förhållanden, hvarå bolaget icke kunnat hafva synnerlig inverkan,
ansåge statskontoret, med hänsyn jemväl dertill, att å ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

varande lån under hela tiden erlagts ränta efter 5 procent till samrnanräknadt
belopp af 41,736 kronor 68 öre, hvilken räntefot för de senare
åren måste anses jemförelsevis hög, sig kunna hemställa om sådan lindring
i de bestämda betalningsvilkoren, att räntefrihet å det återstående kapitalbeloppet,
24,236 kronor 68 öre, måtte bolaget medgifvas och att den
årliga inbetalningen nedsattes till 3,000 kronor för åren 1888—1894 samt
till 3,236 kronor 68 öre för år 1895.

I proposition af den 14 december 1888 föreslog Kongl. Maj:t 1889
års Riksdag att medgifva den af statskontoret sålunda tillstyrkta lindring
i de för ifrågavarande lån gällande betalningsvilkor.

Härförutom hade herr N. Jönsson jemväl vid 1889 års riksdag i
väckt motion föreslagit, att lånet måtte helt och hållet afskrifvas.

I afgifvet utlåtande yttrade statsutskottet, att, enär enligt dess åsigt
ifrågavarande företags misslyckande hufvudsakligen torde vara att tillskrifva
omständigheter, som det ej berott på delegarne att afhjelpa, och
främst den ringa erfarenhet beträffande ett sådant arbetes planläggning
och utförande, som vid tiden för förslagets upprättande stått till buds,
utskottet ansåge sig ega giltig anledning tillstyrka Riksdagen att behjerta
dessa delegares belägenhet, men att, då skäl förefunnes att antaga,
att de enskilda jordegarne icke vore utan skuld till företagets mindre
lyckliga resultat, utskottet funne sig härutinnan ej kunna gå längre än
till förordande af hvad Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med statskontorets
yttrande, föreslagit.

På utskottets hemställan beslöt derpå Riksdagen, att med bifall till
Kongl. Maj:ts förslag, men utan afseende å herr N. Jönssons motion,
medgifva den lindring uti de gällande vilkoren för återbetalning af det
Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag af Rikets Ständer vid
1862—1863 årens riksdag beviljade lån, att det återstående kapitalbeloppet,
24,236 kronor 68 öre, skulle få räntefritt åtnjutas och återbetalningen
verkställas på det sätt, att för hvarje af åren 1888—1894 inbetalades
3,000 kronor samt för år 1895 3,236 kronor 68 öre; börande de
på år 1888 belöpande 3,000 kronor inbetalas under år 1889 och de
öfriga beloppen hvart och ett före slutet af det år, för hvilket beloppet
skulle erläggas.

Enligt hvad utskottet erfarit, har bolaget hittills icke gjort någon
afbetalning å ofvanberörda belopp, 24,236 kronor 68 öre.

I sin vid innevarande riksdag väckta, nu ifrågavarande motion åberopar
motionären hufvudsakligen innehållet af ett vid hofrättssyn i
anledning af rättegång om uppskattningen af det genom ifrågavarande
uttappning vunna jordförbättringsvärdet af statens landtbruksingeniör

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

E. W. Ewe såsom synerättens tillkallade, sakkunniga biträde i november
månad år 1888 afgifvet utlåtande öfver sjösänkningsföretaget, hvilket
utlåtande innehöll, bland annat: att medelvattenståndet i Vesan nu är
detsamma som före vattenafledningsföretagets utförande; att de för vattnets
afledande anlagda kanalerna varit dertill alldeles för små; att felaktigheterna
i förslaget haft sin orsak i då för tiden förefintliga ofullständiga
erfarenhetsrön rörande på saken inverkande förhållanden; att
jordförbättringen af bemälde landtbruksingeniör beräknades till ett värde
af 16,155 kronor 4 öre, så att, under förutsättning att anläggningarna
vidmagthölles, bolaget kunde af vattenledningen undfå en vinst per år,
efter fyra procent, af 646 kronor 20 öre; samt att hela arbetet vore,
såsom vattenafledningsföretag, att anse såsom alldeles misslyckadt.

Motionären anför vidare, att, enligt sammandrag af bolagets uttaxeringslängder,
bolagets utgifter uppgått till 171,122 kronor 95 öre
samt att bolagets utgifter således öfverskridit det vunna jordförbättringsvärdet
med ej mindre än 154,967 kronor 91 öre, som torde komma att
ökas med tusentals kronor endast i rättegångskostnader, innan pågående
ofvan omförmälda rättegång hunne afslutas; att af de i början till
bolaget inberäknade cirka 3,000 tunnland 1,200 ä 1,300 tunnland genom
rättegång blifvit från bolaget befriade och således endast 1,771 tunnland
6 kappland vore betalningsskyldiga eller i bolaget qvarstående; att, när
uppskattningen af jordförbättringsvärdet genom rättegång vunnit laga
kraft, samt uträkningen bolagsmännen emellan i enlighet med bestämmelserna
i 3 § af det för bolaget gällande reglemente blifvit verkstäld,
endast den till förbättring uppskattade jorden komme att i förhållande
till förbättringsvärdet i uttappningskostnaderna deltaga; att, då en stor
del af jorden säkerligen komme att åsättas ingen eller högst obetydlig
förbättring och dess egare således genom gjorda uttaxeringar betalt för
mycket till kostnaderna och på grund af förenämnda paragraf vore berättigade
att erhålla tillbaka hvad de sålunda betalt för mycket, kostnaderna
komme att gäldas af blott en del bolagsmän; samt att häraf
lätt kunde inses huru förtviflad och behjertansvärd deras ställning
vore, och att den begärda afskrifningen vore nödvändig för att de med
sina familjer skulle undgå att få gå ifrån sina hus och hem.

Då motionären trodde sig sålunda hafva visat, att de af statens landtbruksingeniör
Åkerman för arbetsföretagets utförande uppgjorda kalkyler
och planer, hvarförutan företaget säkerligen ej kommit till stånd,
varit felaktiga i beräkningarne och missledande, samt arbetet utförts
under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Remmer
och således staten genom sina tjenstemäns ofrivilligt missledande åtgär -

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

der varit väsentligaste orsaken till detta olyckliga bolags tillkomst, för
hvars skull åtskillige bolagsmän blifvit ruinerade och ännu flere torde
blifva det utan annan förskyllan, än att de låtit leda sig af sakkunniga
mäns omdöme, hade motionären ansett den begärda afskrifningen af
lånet vara en gärd af rättvisa och billighet, helst bolagsmännen ändå
fått vidkännas flerdubbelt större förlust, än staten med efterskänkande
af lånets återstod skulle göra.

Af den redogörelse, som i det föregående blifvit lemnad, framgår
ovedersägligen, att ifrågavarande vattenafledningsföretag, om hvars svårigheter
icke ens de sakkunnige, än mindre jordegarne, vid dess början
hade någon insigt, utfallit så olyckligt, att inom vårt land näppeligen
något annat dylikt företag för delegarne medfört så svåra förluster,
utan torde detsamma i nämnda hänseende här i riket sakna motstycke.
Till följd af den undantagsställning, berörda företag sålunda
intager, lära de lättnader och medgifvanden, staten tilläfventyrs lemnar
delegarne i bolaget, icke kunna på giltiga skäl eller med utsigt till
framgång åberopas till förmån för andra af staten med lån understödda
bolag, hvilkas ändamål icke uppnåtts och som i stället för fördelar åt
sina delegare beredt förlust. Då härtill kommer, att det belopp, hvars
efterskänkande blifvit ifrågasatt, icke uppgår till mer än 24,236 kronor
38 öre och således torde få anses såsom jemförelsevis mindre betydligt,
samt att ett stort antal af delegarne, enligt hvad kronofogden i orten
hos Kongl. Maj:t upplyst, lefva under mer eller mindre tryckta förhållanden
och icke ega mer, än som erfordras för deras nödtorftiga bergning,
har utskottet funnit sig kunna tillstyrka bifall till motionen.
Härtill har utskottet så mycket hellre ansett sig ega anledning som, då
denna fråga vid sistlidne års riksdag förevar till behandling inom Andra
Kammaren, dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet förklarade,
att, sedan frågan förevar hos Kongl. Maj:t, upplysningar framkommit,
som stälde delegarnes förluster i en bjertare dager, än då
Kongl. Maj:ts proposition i ämnet beslöts, samt att, derest kammaren,
med afseende å de sålunda kända förhållandena, skulle finna sig manad
att i anledning af motionärens framställning gå längre än statsutskottet,
statsrådet icke hade något att erinra deremot.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må besluta, att oguldna återstoden
af det Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlings -

Statsutskottets Utlåtande N:o Öl.

bolag beviljade statslån, 24,236 kronor 68 öre, skall
afskrifvas.

Stockholm den 14 april 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herrar grefve G. Sparre, H. P. P. Tamm, grefve E. C. A. Piper,
F. Boström, L. O. Larsson, S. Nilsson och A. Persson:

»Då, efter det sistlidna års Riksdag, utan votering i Första Kammaren
och med 106 röster mot 48 i den Andra, afslog ett af samme
motionär väckt, lika lydande förslag, som det utskottet nu tillstyrkt,
intet på saken inverkande inträffat, hafva vi ansett oss icke böra frångå
Riksdagens då fattade beslut. Handlingarna gifva oförtydbart tillkänna,
att, sedan 1889 års Riksdag befriat delegarne uti ifrågavarande bolag
från all räntebetalning å statens återstående fordran samt medgifvit
denna fordrans återbetalning med 3,000 kronor om året i sju år och
3,236 kronor 68 öre under det åttonde, den årliga utdebitering å delegarne,
hvilken för lånets gäldande erfordras, är af så ringa betydenhet,
att delegarnes ekonomiska välstånd icke kan vara beroende deraf. Vid
sådant förhållande synas icke heller ur denna synpunkt några skäl tala
för, att staten, som nästlidna år efterskänkte räntan å sin återstående
fordran, nu äfven efterskänker dennas kapitalbelopp. Dä härtill kommer,
att, derest Riksdagen bifaller motionen, andra framställningar af
enahanda art säkerligen ej skola uteblifva, måste vi reservera oss mot
utskottets tillstyrkande af motionen.»

Herrar P. J. von Ehrenheim, V. N. Ekenman, K. Bohnstedt och A.
Peterson hafva anhållit att få antecknadt., att de icke inom utskottet
deltagit i behandlingen af förevarande ärende.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 35 Höft.