Statsutskottets Utlåtande N:o l) (Utlåtande 1901:Su9 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o l).

N:o 9.

Ant. till Riksd. kansli den 21 mars 1901, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
(2:a U. A.)

Ordinarie anslag-.

Riks- och landsarkiven.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t, i;
punkten 1 under åttonde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen, att riksarkivets
anslag till inköp af tryckta arbeten måtte under den förändrade titeln
»till inköp af arkivalier och tryckta arbeten» höjas med 400 kronor eller
till 1,000 kronor.

Vid föredragning inför Kong]. Maj:t af detta ärende har chefen for
ecklesiastikdepartementet enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 11 sistlidne januari anmält, att
riksarkivarien i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1900 fäst
uppmärksamhet på behofvet, af anslag till riksarkivet för inköp af arkivalier
och tryckta arbeten; och har departementschefen vidare i ärendet
yttrat följande.

På framställning af Kongl. Maj:t hade Riksdagen år 1867 beslutit att
for riksarkivet på ordinarie stat anvisa ett belopp af 600 kronor till inköp
af inhemska tryckta arbeten i ersättning för de tillförene afiemnade s. k.

tall. till Riksd. Prat. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 9 lläjt. (N:o 9). 1

Ang.

anslag till
»köp af ark
valier och
tryckta arbeten.

fb]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arkivexemplaren. I anledning af enskild motion hade Riksdagen år 1868
inedgifvit, att nämnda anslagsbelopp finge, mot vederbörlig redovisning,
användas äfven för inköp, efter behof, af erforderliga utländska literära
arbeten. Detta beslut hade af Kong! Maj:t den 20 maj 1868 blifvit godkändt.

Nu hade riksarkivarien i sin berörda skrifvelse anfört, att detta anslag
visat sig allt mer otillräckligt för sitt ändamål, som borde vara att åt
riksarkivets bibliotek anskaffa, förutom nödiga referensarbeten af olika
slag, hela den historiska literaturen inom Sverige, Norge, Danmark och
Finland samt af andra länders historiska literatur de arbeten, som rörde
Sveriges historia. I denna uppgift, som ej kunde anses för omfattande,
hade väsentliga afknappningar måst göras. Om sålunda anslaget för
tryckta arbetens inköp vore otillräckligt, saknade riksarkivet alldeles hvarje
anslag för inköp af arkivalier. Då större och vigtigare samlingar af detta
slag stått riksarkivet till buds, hade riksarkivet vändt sig till Kongl. Maj:t
med begäran om anvisande af medel till deras förvärfvande; men för inköp
af mindre samlingar eller enstaka dokument, som blifvit riksarkivet
hembjudna af enskilda personer eller kunnat på antiqvariat, bok- och
autografauktioner eller på annat sätt förvärfvas, hade tillgångar saknats,
enär man ej ansett lämpligt att för hvarje särskilt dylikt fall vända sig
till Kongl. Maj:t. Häraf framginge, enligt riksarkivariens åsigt, behofvet
af ett mindre, årligt anslag för inköp af arkivalier. Hvad åter beträffade
anslaget till inköp af tryckta arbeten, ansåge riksarkivarien behofvet
af ökadt anslag för sådant ändamål tills vidare kunna på det sätt tillgodoses,
att det begärda anslaget för inköp af arkivalier finge i sådant
fall, då det ej behöfde i sin helhet anlitas för sitt egentliga ändamål, användas
äfven till inköp af tryckta arbeten, företrädesvis sådana, som i följd
af sitt pris eljest icke skulle kunna förvärfvas. I enlighet härmed hemstälde
riksarkivarien om beredande åt riksarkivet af ett anslag å 400
kronor till inköp af arkivalier, med rätt för riksarkivarien att, derest
öfverskott å anslaget skulle uppstå, använda samma öfverskott jemväl till
inköp af tryckta arbeten.

Hvad riksarkivarien sålunda anfört syntes departementschefen ådagalägga,
att för riksarkivet funnes stadigvarande behof af ett mindre anslag
till inköp af arkivalier och att de till riksarkivets förfogande stälda medel
för inköp af tryckta arbeten vore otillräckliga. Mot storleken af det belopp,
som riksarkivarien ansett erforderligt för att råda bot härför, hade
departementschefen ej något att erinra. Deremot förefölle det departementschefen
mindre lämpligt, att å riksarkivets stat de små belopp, om
hvilka här vore fråga, upptoges såsom skilda anslag, utan ansåge departe -

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

inentscheferi riksarkivariens syftemål kunna vinnas lika väl, om de medel,
som afsåges till fyllande af omförmäla behof, sammanfördes i en anslagspost.
Med anledning häraf hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen, att riksarkivets anslag till inköp af tryckta arbeten
måtte under den förändrade titeln »till inköp af arkivalier och
tryckta arbeten» höjas med 400 kronor eller till 1,000 kronor.

På grund af hvad i detta ärende förekommit, får utskottet hemställa,

att, på sätt af Kongl. Maj:t föreslagits, riksarkivets
anslag till inköp af tryckta arbeten må under den förändrade
titeln »till inköp af arkivalier och tryckta arbeten»
höjas med 400 kronor eller till 1,000 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till riksarkivet, nu 39,300 kronor,
komma att uppgå till 39,700 kronor samt hela anslagstiteln för riks- och
landsarkiven, nu 45,100 kronor, till 45,500 kronor.

Kongl. biblioteket.

2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på ordinarie stat Ang.
bevilja dels till aflöning åt två andre bibliotekarier i kongl. bibliotekettaenn rf‘"rs k''0^j
6,000 kronor att för eu hvar af dem utgå med 1,800 kronor såsom lön biblioteket,
och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar och med rätt till ålders- [2.]
tillägg i likhet med kongl. bibliotekets nuvarande amanuenser, dels ock
såsom förhöjning i det med det särskilda anslaget å 1,500 kronor till
eft erm i d d agsser vis sammanförda anslaget till vikariatsersättning m. m. ett
belopp af 2,500 kronor, hvilket anslag i sådant fall skulle upptagas till
belopp af 10,000 kronor under den förändrade rubriken »till vikariatsersättning,
arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning, efteriniddagsservis
m. m.»

Vid bifall härtill skulle anslaget till kongl. biblioteket, nu 73,200
kronor, komma att ökas till 81,700 kronor.

Enligt det i ärendet förda statsrådsprotokollet hade öfverbibliotekarien
vid kongl. biblioteket uti skrivelser till Kongl. Maj:t den 20 september
och den 2 oktober 1900 framstält förslag om ändring i gällande stat för
kongl. biblioteket.

Denna stat, som den 1 juni 1877 blilvit af Kongl. Maj:t faststäld, hade
med de ändringar, som sedermera deri vidtagits, följande lydelse:

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

	Lön.		Tjenstgörings-	Summa.	‘
	Kr.		penningar Kr.	Kr.
öfverbibliotekarien ...............	4,400	—	2,000	—	6,400	—	j Efter 5 år kan lönen \| höjas med 600 kronor.
1 bibliotekarie .........	3,000	—	1,500	—	4,500	—	Efter 5 är kan lö-
1	3,000	—	1,500	_	4,500	—	nen höjas med 500
1 amanuens ........................	1,800	—	R200	—	3''000	—	kronor och efter 10 år med ytterligare
3 amanuenser......................... Till vikariatsersättning, arf-voden och flitpenningar åt extra biträden, r en-skiftning m. m. .................	5,400		3,600		9.000 6.000		500 kronor.
1 förste vaktmästare ...........	800	—	300	—	1,100	—
1 vaktmästare.........................	500	_	300	—	800	—	\|Efter 5 år kan lönen
3 » .......................... Till böckers inköp och in-bindning .................. För beredande af arfvoden åt extra ordinarie tjenste-man samt ersättning åt vaktbetjening för särskild tjenstgöring om eftermid-dagarne, då kongl. biblio-teket å sådan tid hålles	1,500	...	900	—	2,400 34,000		\|höjas med 100 kronor.
öppet...................................	—	—	—	—	1,500	—i

I förstnämnda skrifvelse har öfverbibliotekarien, enligt hvad af statsrådsprotokollet
inhemtas, anfört, att det, enligt öfverbibliotekariens mening,
vore obestridligt, att den af Kong! Maja, den 1 juni 1877 för kongl.
biblioteket faststälda staten beträffande såväl antalet fast anstälda tjensteman
som anslaget för boksamlingens ökande och inbindning närmast haft
till mål att tillgodose de behof, som dåvarande förhållanden gjort oafvisligt
nödvändiga. Dessa förhållanden hade dock nu undergått väsentlig
förändring. Redan det förslag till stat för kongl. biblioteket, som af
detta verks dåvarande chef bifogats komiterades betänkande angående
lönereglering för kongl. biblioteket af den 30 augusti 1876, hade upptagit
tre ordinarie tjensteman (en bibliotekarie och två amanuenser) utöfver det
antal, som af Kongl. Maj:t jemlikt Riksdagens anslagsbevillning slutligen blifva
faststäld. Likaledes hade samme öfverbibliotekarie ansett ett årligt anslag

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af 40,000 kronor för böckers inköp och bindning vara erforderligt, men
endast 18,000 kronor hade för ändamålet kunnat erhållas. Att detta sistnämnda
belopp blifvit för knappt tilltaget, hade ganska snart visat sig, i
det att på grund af Kongl. Maj:t propositioner till Riksdagen ifrågavarande
anslag ökats år 1883 till 25,000 kronor och år 1896 till 34,000 kronor.
Antalet ordinarie tjensteman hade deremot alltsedan år 1877 icke undergått
någon förändring, och behofvet af flere arbetskrafter för att kunna
motsvara de ständigt växande fordringarna gjorde sig med hvarje dag
mera känbart. Detta förhållande belystes bland annat af följande siffror.

År 1878 hade kongl. bibliotekets läsesal under förmiddagarne besökts
af 9,880 personer; år 1898 hade förmiddagsbesöken utgjort 18,455 (eftermiddagarne
hade de besökande varit 7,929). År 1878 hade för allmänhetens
begagnande framtagits 17,979 volymer; år 1898 hade motsvarande
siffra utgjort 41,910 (deraf 9,195 hemlån).

Den vigtiga katalogiseringen hade, oaktadt de anspråk, stigande freqvens
stälde på tjenstemännen, oafbrutet fortgått alltsedan år 1862, hvad
den nyförvärfvade literaturen anginge. Detta arbetes ökade omfattning
stode naturligtvis i förhållande till den i allt större skala tillväxande bokmängden.
Äfvenså katalogiserades sedan år 1892 fullständigt allt inkommande
svenskt årstryck. Det vore emellertid långt ifrån nog, att den nya
tillväxten sålunda behandlades; en lika vigtig uppgift vore katalogisering
— efter det nya systemet, på lappar — af kongl. bibliotekets äldre bokförråd.
Här vore tyvärr väldiga luckor att fylla alltifrån äldre dagar, då
katalogisering dels utförts efter en nu utdömd metod, dels legat alldeles
nere till följd af otillräcklig personal och bristande utrymme i kongl. bibliotekets
dåvarande lokal. Detta katalogiseringsarbete af den äldre literaturen
(före 1864), hvaribland ett särdeles drygt rum intoges af det svenska,
till många tiotusental uppgående broschyr- och småtrycket, hvilket i äldre
tider icke brukat särskilt förtecknas, kräfde många år för att afslutas,
äfven under förutsättning, att talrikare arbetskrafter funnes att tillgå. De
nu för handen varande, såväl ordinarie som extra ordinarie, vore alltför
upptagna af de vanliga löpande göromålen, allmänhetens betjenande, bokinköpens
beredande och de nya förvärfvens behandling, för att i större
utsträckning hinna afhjelpa de nyssnämnda från äldre tider ärfda bristerna
i katalogen; och det, oaktadt iller än en tjensteman på detta arbete dagligen
offrade ett par timmar utom den vanliga tjenstgöringstiden. Att
förstärka tjenstemännens antal genom att vid verket fästa allt flere oaflönade
extra biträden vore staten knappt värdigt och läte sig för öfrig!
svårligen göra. Utsigterna till ordinarie befordran vore för mörka och de
gratifikationer, kongl. biblioteteket kunde erbjuda, för ringa.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I sammanhang härmed hade öfverbibliotekarien erinrat, att Danmark
och Norge vore, hvad antalet ordinarie tjensteman vid de största offentliga
biblioteken anginge, bättre stål da än Sverige. Så utgjordes den fast aflönade
personalen vid det Store Kongelige Bibliotek i Köpenhamn af 1
öfverbibliotekarie, 2 underbibliotekarier och 8 assistenter samt vid Universitetsbiblioteket
i Kristiania af 1 öfverbibliotekarie, 2 bibliotekarier och 7
amanuenser.

Af hvad öfverbibliotekarien sålunda anfört ansåge han framgå, att
göromålen vid kongl. biblioteket ökats i den man, att det antal ordinarie
tjensteman, som år 1877 med nöd kunde anses tillräckligt, numera ingalunda
vore det. Men icke nog dermed; faktiskt vore kongl. biblioteket
häri ännu sämre lottadt, än dess nu gällande stat afsett.

Alltsedan år 1886 utgåfves nemligen genom kongl. biblioteket en årlig
s. k. accessionskatalog eller förteckning öfver kongl. bibliotekets tillväxt
af nyare, utanför Sverige tryckt literatur, i hvilken äfven infördes bokförvärf
till Sveriges andra större offentliga bibliotek. Fördelen för allmänheten
och de offentliga institutionerna sjelfva af denna katalog hade af
öfverbibliotekarien flere gånger inför Kongl. Maj:t framhållits. Den hade
äfven utanför Sverige ådragit sig erkännande och uppmärksamhet. Så
hade danska riksdagen år 1900 bifallit regeringens proposition att åt det
Store Kongelige Bibliotek i Köpenhamn anvisa ett äskadt belopp för utgifvande
af en dylik accessionskatalog efter mönstret af den genom kongl.
biblioteket i Stockholm utgifna; och både dervid betonats denna katalogs
nytta och praktiska värde. Den svenska accessionskatalogen redigerades i
kongl. biblioteket af en ordinarie eller t. f. amanuens, hvilkens tjenstetid
årligen under förra halfåret användts på detta omfattande arbete, så att
han endast under senare halfåret vore att påräkna för öfriga göromål inom
kongl. biblioteket. Man kunde således med skäl säga, att kongl. biblioteket
nu förfogade öfver mindre arbetskrafter, än 1877 års stat beräknat.

I betraktande af svårigheten att med kongl. bibliotekets nuvarande
fåtaliga personal bestrida de åligganden, hvilka sedan år 1877 flerdubblats
dels genom den ökade freqvensen och boksamlingens betydliga tillväxt,
dels genom tillkomsten af den magtpåliggande accessionskatalogen, vore
enligt öfverbibliotekariens förmenande antalet af fyra amanuenser alldeles
otillräckligt, hvarför öfverbibliotekarien hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes
till nästa Riksdag aflåta proposition om uppförande å kongl. bibliotekets
ordinarie stat af ytterligare två amanuenslöner.

I sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 2 oktober 1900 hade öfverbibliotekarien
i anslutning till den förra framställningen anfört de grunder,
hvilka, enligt hans åsigt, gjorde en förhöjning af det å kongl

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bibliotekets stat uppförda anslag till vikariatsersättningar, gratifikationer,
eftermiddagsservis in. m. synnerligen önskvärd. Det hade tran början
aldrig kunnat vara afsedt, att antalet ordinarie tjensteman skulle vara
tillräckligt att bestrida alla kongl. bibliotekets personal åliggande arbeten,
utan hade man, för att så vidt möjligt fylla dessa uppgifter, nödgats anlita
extra ordinarie och oaflönade biträden. Härtill komme nödvändigheten
att inom verket ega ett antal sådana vetenskapligt bildade och med bibliotekstjensten
förtrogna personer, med hvilka de ordinarie befattningarna
vid uppkommande ledigheter kunde besättas.

Vid kongl. biblioteket tjenstgjorde för närvarande sju extra ordinarie
amanuenser, af hvilka tre vore tillstädes under hela den vanliga arbetstiden
om förmiddagarne och äfven jemte de öfriga turvis bestrede eftermiddagstjenstgöring.
Äfven om den fast aflönade personalen ökades med
de två nya amanuenser, hvarom öfverbibliotekarien redan gjort hemställan,
kunde verket icke undvara det antal af extra ordinarie arbetskrafter,
hvaröfver det nu förfogade; och det skulle vara en högst känbar
förlust, om eu eller annan bland dessa, på grund af de dåliga utsigterna
till befordran eller skäligt arfvode, skulle se sig nödgad att söka sin fortkomst
på annat håll.

Beträffande utsigterna till befordran inom verket stälde sig förhållandet
sålunda, att af 17 personer, hvilka från och med år 1878 till och med
år 1899 antagits till extra ordinarie amanuenser, endast en vunnit befordran
till ordinarie amanuens (1894), två hade aflidit (den ene sedan han
lemnat kongl. biblioteket), sju hade efter ett eller flera års tjenstgöring
afgått från kongl. biblioteket (deraf en för att tillträda lektorat och en
för tjenstgöring i riksarkivet). De öfriga, som ännu qvarstode, hade intagits
respektive åren 1890 (2 st.), 1892, 1898, 1895 (2 st.) och 1899.

Kongl. bibliotekets anslag till vikariatsersättningar, gratifikationer m. m.
hade senast varit sålunda fördeladt: till vikariatsersättningar 1,100 kronor,
till en extra vaktmästare 600 kronor, till renskrifning, smärre tillfälliga
gratifikationer in. m. 1,100 kronor; återstoden, 3,200 kronor, hade anslagits
såsom arfvoden till fyra extra ordinarie amanuenser, af hvilka två uppbure
1,200 kronor och två 400 kronor hvardera årligen.

Det skulle, enligt öfverbibliotekariens förmenande, i längden visa sig
omöjligt att under en följd af år vid kongl. biblioteket fortfarande fästa
personer, af hvilka man å ena sidan, för vinnande af inträde, fordrade
eu hög akademisk examen — filosofie licentiatexamen — medan man å
andra sidan, för omkring fem timmars arbete dagligen, icke vore i stånd
att lemna dem någorlunda rimlig ersättning.

I betraktande häraf och i ändamål att bereda större eller flere arf -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

voden åt kongl. bibliotekets extra biträden, hemstälde öfverbibliotekarien,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om förhöjning af
de å kongl. bibliotekets stat för vikariatsersättningar, gratifikationer in. m.
uppförda anslag från sarnmanlagdt 7,500 kronor till 10,000 kronor årligen.

I en till ecklesiastikdepartementet sedermera ingifven promemoria hade
öfverbibliotekarien vidare, i afseende å den tillökning af 2,500 kronor å
kongl. bibliotekets nuvarande anslag för vikariatsersättningar, gratifikationer
in. m., hvarom öfverbibliotekarien gjort framställning, meddelat, huru han
tänkt sig den ifrågasatta tillökningen böra fördelas.

Två e. o. amanuenser, som nu uppbure arfvoden å 400 kronor, skulle

hvardera erhålla eu förhöjning af 600 kronor ................. Kr. 1,200: —

En e. o. amanuens, hittills utan arfvode, skulle erhålla........ » 1,000: —

Såsom ersättning åt vikarier för två nya amanuenser erfordrades
..................................................................................... » 300: —

Kr. 2,500: -

Häraf ansåge öfverbibliotekarien framgå, att han endast begärt hvad
han lunnit vara för ögonblicket oundgängligen nödvändigt till förbättring
åt de extra ordinarie amanuensernas ställning. Någon förhöjning af andra
å samma anslag uppförda utgiftsposter — i främsta rummet den vigtiga
utgiften för renskritning af katalogblad — hade öfverbibliotekarien denna
gång icke velat ifrågasätta. Fördelningen af hela anslaget skulle, i händelse
af bifall, sålunda få följande utseende:

Eftermiddagsservis .............................................................. Kr. 1,500: —

Vikariatsersättningar (då semester af alla uttages) ............ » 1,525: —

Två extra ordinarie amanuenser å 1,200 kr..................... » 2,400: —

Tre d:o d:o d:o å 1,000 » ..................... » 3,000: —

En extra vaktmästare ............................................................ » 600: —

För ordnande och förtecknande af kongl. bibliotekets svenska

porträtt, incl. alla i tidningar förekommande................ » 200: —

Ett ombud i Amerika för anskaffande af derstädes tryckt

svensk 1 it eratur ..................................................................... » 200: —

Renskrifning af katalogblad .................................................. » 575: —

Kr. 10,000: —

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande:

Af den redogörelse, öfverbibliotekarien i sina ofvanberörda framställ

Statsutskottets Utlåtande N:o !). 9

ningar lemnat öfver kong!, bibliotekets verksamhet, fram ginge, hvilken storartad
utveckling detta bibliotek vunnit sedan den tid, da den ännu gällande
aflöningsstaten för detsamma blifvit faststäld och biblioteket inflyttat i sin
nya byggnad. Såväl antalet besökande i biblioteket som antalet heinlan hade
på de sista 20 åren mer än fördubblats; och under tiden hade den inhemska
literaturens dit i sin helhet strömmande flöde, icke minst tidningspressens,
oaflåtligt vuxit, samtidigt med att bokförvärfvet utifrån i hög grad ökats
förmedelst utvecklade bytesförbindelser och derigenom att större anslag
för bokinköp blifvit för kongl. biblioteket anvisade.

Af liknande anledningar hade på senare tid Riksdagen beviljat ökade
anslag till förstärkning af arbetskrafterna vid universitetsbiblioteken i Upsala
och Lund. Utom eu uppgift, motsvarande den, som hufvudsakligen
tillkomme dessa bibliotek, eller att stå till tjenst för den vetenskapliga
forskningen, hade kongl. biblioteket, som hölles Öppet äfven om eftermiddagarne,
att såsom ett stats- och folkbibliotek gå offentliga myndigheter
och inrättningar samt den stora allmänheten, deribland äfven representanter
för tidningspressen i hufvudstaden, till banda med önskade upplysningar.

För skötande af de talrika löpande göromålen, hvartill äfven hörde
korrespondens med andra bibliotek och arkiv, samt ordnande af de nya
bokförvärfven måste nu fullbordandet af den vigtiga katalogiseringen af
den äldre literaturen eftersättas, bvilket naturligtvis i hög grad minskade
bibliotekets användbarhet, Behofvet af ökade arbetskrafter, för att kongl.
biblioteket skall kunna fylla sin vackra kulturuppgift, vore således påtagligt.

Öfverbibliotekariens uppfattning, att detta behof icke kunde tillgodoses
allenast genom ökadt anslag till aflönande af extra ordinarie tjensteman, syntes
departementschefen äfven vigtig. På sådant sätt skulle visserligen flere tjenstemän
kunna vid biblioteket anställas, men dermed vunne man dock icke det
vigtiga syftemålet att kunna vid biblioteket fästa sadana krafter, som kunde
blifva till varaktigt gagn för institutionen. Särskilt vid bibliotekstjenstgöring
syntes nemligen i tjensten förvärfvade insigter, vana och erfarenhet
vara mycket värda att tillvarataga, och detta så mycket mer, då ansenliga
luckor i katalogiseringen af den äldre literaturen gjorde det nödvändigt att
ställa stora anspråk på bibliotekstjensteinännens minnesförmåga. Med det
antal ordinarie tjensteman, som nu stode till kongl. bibliotekets förfogande,
vore, såsom den framlagda statistiken visade, utsigten för de extra ordinarie
tjänstemännen att vinna befordran till ordinarie bibliotekstjenst ytterst
ringa. De måste derför efter någon tids tjenstgöring i regel söka sig in
på ”andra banor. Den speciella utbildning, de i kongl. biblioteket förvärf val,
idn<re sålunda förlorad för denna institution, som måste söka få i deras

Uili. till Hiksil. Urat. lHOt. 1 Samt. / AfU. 9 Haft. ~

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ställe nya krafter, livilka dock i bästa fall först efter en längre tid kunde
fullt ersätta de afgångnes.

Departementschefen funne således öfverbibliotekariens framställning
om uppförande pa kongl. bibliotekets stat af medel till aflöning åt ytterligare
två ordinarie amanuenser vara väl grundad. Genom bifall härtill
skulle kongl. biblioteket i allt fall icke komma att hafva till sitt förfogande
så många ordinarie tjensteman, som redan år 1877 vid den nu gällande
aflöningsstatens uppgörande af bibliotekets chef ansetts erforderliga för behörigt
upprätthållande af bibliotekets dåvarande verksamhet.

Såsom departementschefen redan erinrat, hade i kongl. bibliotekets stat
varit från början uppfördt ett belopp af 8,000 kronor till vikariatsersättning,
arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning in. in.
Sedermera hade ar 1893 tillkommit ett anslag af 1,500 kronor för beredande
af arfvoden åt extra ordinarie tjensteman samt ersättning åt vaktbetjening
för särskild tjenstgöring om eftermiddagarne, då kongl. biblioteket å sådan
tid hölles öppet. Såsom af öfverbibliotekariens framställningar syntes, hade
dessa bada anslag, livilka delvis afsåge samma ändamål, faktiskt behandlats
såsom ett gemensamt anslag å 7,500 kronor. Behofvet af att öka detta
anslagsbelopp från 7,500 kronor till 10,000 kronor funne departementschefen
genom öfverbibliotekariens ifrågavarande framställningar adagalagdt
och hade icke heller något att erinra deremot, att anslagen för framtiden
sammanfördes under en rubrik, hvilken i sådant fall lämpligen borde blifva
*vikariatsersättning, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning,
eftermiddagsservis m. m.»

I sammanhang härmed har departementschefen anmält en af öfverbibliotekarien
i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 november 1900 gjord framställning,
att de a kongl. bibliotekets stat omförmälda amanuenser måtte för framtiden
benämnas andre bibliotekarier och, om detta bifölles, de båda nuvarande
bibliotekarierna erhålla titel af förste bibliotekarier. Liknande framställningar
hade blifvit gjorda af riksarkivarien beträffande amanuenser
och arkivarie!'' i riksarkivet samt af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
i fråga om dess amanuenser.

Lill stöd för dessa framställningar hade anförts: Titeln amanuens betecknade
i hela administrationen, utom i de vetenskapliga verken, en extra
ordinarie, af vederbörande embetsverks chef antagen tjensteman. Följden
blefve naturligtvis den, att riksarkivets, kongl. bibliotekets, nationalmusei
samt vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens amanuenser, livilka i
allmänhet vore män i mogen ålder, stundom med stort vetenskapligt anseende,
af allmänheten förblandades med extra ordinarie tjensteman i andra

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

verk. Man kunde visserligen säga, att namnet gjorde föga till saken och
att man ej skulle fasta sig vid titeln; men som förhållandena en gång vore
i det offentliga och enskilda lifvet, hade äfven titeln sin betydelse, och det
vore endast att göra ifrågavarande tjensteman rättvisa, om deras titel förändrades
till större öfverensstämmelse med deras verkliga betydelse och
värde.

De andragna skälen för att de åsyftade ordinarie tjenstemänncn måtte
erhålla mot deras befattningar bättre svarande titlar än dem, som angåfves
i de faststälda aflöningsstaterna, funne departementschefen vara förtjenta
af allt afseende. Enligt departementchefens mening borde åt innehafvarne
af de ifrågasatta nya, mot de nuvarande amanuensbefattningarna svarande
tjensterna i kongl. biblioteket gifvas benämningen andre bibliotekarier, i
hvilket fall titeln för de nuvarande amanuenserna borde ändras i enlighet
dermed och de nuvarande bibliotekarierna benämnas förste bibliotekarier.
Hvad anginge titlarne för de nuvarande bibliotekarierna och
amanuenserna i kongl. biblioteket, ansåge departementschefen den omständigheten,
att desse tjensteman i aflöningsstaten så benämndes, icke utgöra
hinder för Kongl. Maj:t att, såsom äfven förr i liknande fall skett, gifva
dem andra titlar, hvilka ansåges bättre svara mot deras verksamhet; men
med denna frågas afgörande syntes lämpligen böra anstå, till dess Riksdagen
yttrat sig angående den väckta frågan om inrättande af de omnämnda
två nya tjenstebefattningarna i kongl. biblioteket.

Departementschefen hemstälde fördenskull, det Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på ordinarie stat bevilja dels till aflöning åt två andre
bibliotekarier 1 kongl. biblioteket 6,000 kronor, att för en hvar af dem utgå
med 1,800 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
och med rätt till ålderstillägg i likhet med kongl. bibliotekets nuvarande
amanuenser, dels ock såsom förhöjning i det med det särskilda anslaget ä
1,500 kronor till eftermiddagsservis sammanförda anslaget till vikariatsersättning
in. m. ett belopp af 2,500 kronor, hvilket anslag i sadant fall
skulle upptagas till belopp af 10,000 kronor under den förändrade rubriken:
»Till vikariatsersättning, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden,
renskrifning, eftermiddagsservis m. m.»

Af utredningen i ärendet framgår otvifvelaktigt, att mängden al det

tjensteinännen vid kongl. biblioteket åliggande arbete väsentligen tillökats,
efter det aflöningsstat för biblioteket år 1877 blifvit faststäld. Delförändringar,
staten sedermera undergått, hafva deremot icke medfört någon
ökning i antalet af bibliotekets ordinarie tjensteman. Till aflönande af
extra ordinarie amanuenser finnas enligt statsrådsprotokollet i ärendet till -

■Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gängliga — de till vikariatsersättningar och smärre tillfälliga gratifikationer
afsedda medel oberäknade — 3,200 kronor af det år 1877 till belopp
af 6,000 kronor faststälda och fortfarande med samma belopp upptagna
anslaget till vikariatsersättningar, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden,
renskrifning m. m.; hvarjemte 1893 års Riksdag, sedan bibliotekets
läsesal från medlet af januari månad ] 892 börjat under alla söckendagar
hallas för allmänheten tillgänglig jemväl under en del af eftermiddagen,
å ordinarie stat beviljat 1,500 kronor för beredande af arfvoden åt extra
ordinarie tjensteman samt ersättning åt vaktbetjening för den särskilda
tjenstgöringen om eftermiddagarna. Emellertid anser utskottet, att, äfven
om den af Kong!. Maj:t nu föreslagna ökning af de ordinarie tjenstemännens
antal och af de för extra ordinarie amanuensers aflönande afsedda medel
ej skulle vara större, än som motsvarar den efter statens fastställande
småningom inträdda ökning i arbetet vid biblioteket, ett sådant förhållande
likväl icke utgör tillräcklig anledning att bifalla den gjorda framställningen.
Eu jemförelse mellan tjenstemännens antal och arbetets omfattning
vid å ena sidan universitetsbiblioteket i Upsala och å andra sidan
kongl. biblioteket synes nemligen gifva vid handen, att kong!, biblioteket
redan 1877 blifvit så rikligen försedt med tjensteman, att arbetets ökning
icke. i och för sig bör tillmätas afgörande betydelse vid bedömande af
bibliotekets nuvarande behof af ökade arbetskrafter. 1 afseende härå tillåter
sig utskottet erinra om den af universitetsbibliotekarien i Upsala hos
Kongl. Maj:t gjorda framställning, som enligt det vid 1899 års statsverk sproposition
fogade protokollet öfver ecklesiastikärenden af departementschefen
åberopats vid föredragning af den nämnda års Riksdag till pröfning
förelagda frågan om tillökning af personalen vid biblioteket i Upsala. I
berörda framställning yttrar universitetsbibliotekarien, bland annat, följande: »Ingenting

syntes bibliotekarien bättre belysa rigtigheten af hvad hän
anfört rörande bibliotekets behof af förstärkning i sina arbetskrafter än
eu blick på hvad Kongl. Maj:t och Riksdagen i det afseendet ansågo nödigt
för kongl. biblioteket i Stockholm, när lönereglering år 1877 egde
ruin vid denna institution. Detta bibliotek hade då erhållit

1 öfverbibliotekarie med .....................

2 bibliotekarier med 4,500 hvardera

4 amanuenser med 3,000 hvar...........

9,000

12,000

(7,000	efter 5	år)
1(5,000	» 5	»)
1(5,500	» 10	» )
\|(3,500	» 5	»)
1(4,000	» 10	»)

Transport 27,400 kr.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

! Transport 27,100 kr.

1 förste vaktmästare......................................... 1,100 »

4 andre med 800 hvar........................................ 3,200 » (900 efter 5 år)

till arfvoden för extra ordinarie amanuenser
m. in. ............................................... 6,000 »

Summa 37,700 kr.

T jemförelse härmed stälde sig den stat, som skulle inråttas för Upsala
universitets bibliotek, om förslaget till dess stärkande vunne bifall,
på följande sätt:

bibliotekarien............. 0,000 kr.

2 vice bibliotekarier med 4,000 kronor hvar 8,000 »

2 förste amanuenser med 2,500 kronor hvar 5,000 »

1 andre amanuens ................................................ 2,000 »

1 tredje amanuens ................. 1,500

3 vaktmästare med 600 kronor hvar .......... 1,800

(700 efter
(800 *

till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser 3,500

år)

»)

Summa 27,800 kr.

För Upsala universitets bibliotekspersonal begärdes således 1898 blott
tre fjerdedelar af hvad som tjugu år tidigare ansetts vara för kongl.
biblioteket behöfligt, och dock hade redan den tiden universitetsbiblioteket
ingalunda varit mindre än kongl. biblioteket; och de båda biblioteken
både haft ett lika stort arbete att uträtta och lika, vigtiga uppgifter att
fylla. Huru starkt universitetsbiblioteket sedan dess utvecklat sig, hade
bibliotekarien sökt visa. Så mycket mera borde det vara berättigadt att
se sina arbetskrafter förstärkta till den vidd, som kongl. biblioteket ansetts
redan långt tillförene behöfva. Och i sjelfva verket vore universitetsbibliotekets
boksamling fortfarande ingalunda mindre än kongl. bibliotekets,
snarare större, under det universitetsbibliotekets handskriftsamling vore
ojemförligt större samt dessutom mångsidigare och derför mera svårskött.
Sistnämnda biblioteks användning vore ej heller mindre än kongl. bibliotekets,
hvarjemte dess till allra största delen vetenskapligt bildade och
fordrande publik förorsakade ett vida större besvär. Dess bytesförbindelser
vore af en storlek och en art, till hvilken kongl. biblioteket saknade
motstycke. Och ändock skulle universitetsbiblioteket, äfven om nu föreliggande
framställning om förstärkning i dess arbetskrafter ledde till ömkligt,
resultat, icke kunna, tillförsäkra sina arbetare samma vilkor, som i
hufvudstaden erbjödes dem, hvilket måste försvåra bemödandet att rekrytera
dess personal.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Utskottet anser sig i detta sammanhang böra erinra, att genom 1X99
års Riksdags beslut i omförmälda ärende universitetsbiblioteket i Upsala fått
sin ordinarie tjenstemannapersonal ökad till samma antal som den vid
kongl. biblioteket anstälda eller till sju personer. Hvad angår universitetsbiblioteket
i Lund torde det arbete, som åligger dess ordinarie tjenstemannapersonal,
bestående af en bibliotekarie, en vice bibliotekarie och tvä
amanuenser, i förhållande till personalens storlek vara än mera omfattande
än vid biblioteket i Upsala,

Ehuru utskottet på de skäl, som nu blifvit anförda, icke kan i dess
helhet tillstyrka Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda förslag, anser likväl utskottet
erforderligt, ej mindre att en .ny tjenst i första lönegraden vid biblioteket
inrättas, än. äfven att för de i statsrådsprotokollet angifna ändamål i anslaget
till vikariatsersättningar m. m. beviljas förhöjning med det af Kongl.
Maj:t föreslagna beloppet 2,500 kronor.

Den nye tjenstemannen i första lönegraden anser utskottet böra i
staten uppföras under benämning amanuens. Förslaget om utbytande af
nämnda titel mot titeln andre bibliotekarie, hvilken åtgärd kunde befaras
vara .egnad att hos de ifrågavarande tjenstemännen framkalla anspråk på
föihöjd aflöning, torde sa mycket mindre böra af Riksdagen godkännas, som
anledning saknas att tilldela dessa tjensteman vid kongl. biblioteket eu
högre tjensteställning, än som tillkommer innehafvarne af motsvarande befattningar
vid universitetsbiblioteken.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på ordinarie stat bevilja:

a) till aflöning åt eu amanuens vid kongl. biblioteket
3,000 kronor, att utgå med 1,800 kronor såsom lön
och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar, och med
rätt till ålderstillägg i likhet med kongl. bibliotekets
öfriga amanuenser; samt

b) såsom förhöjning i det med det särskilda anslaget
å 1,500 kronor till eftermiddagsservis sammanförda
anslaget till vikariatsersättning m. m. ett belopp af 2,500
kronor, hvilket anslag i sådant fall upptages till belopp
af 10,000 kronor under den förändrade rubriken: »Till
vikariatsersättning, arfvoden och flitpenningar åt extra
biträden, renskrifning, eftermiddagsservis m. m.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vid bifall till hvad af utskottet sålunda föreslagits, kommer anslaget
till kongl. biblioteket, nu 78,200 kronor, att ökas med 5,500 kronor till
78,700 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

3:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad Ang
motion (n:o 60) har herr Ii. H. G. vört Schéele, med hvilken åtskilliga afvil9’9a
kammarens öfriga ledamöter instämt, föreslagit, att Riksdagen måtte be- m. .n,
sluta skrifvelse till Kongl. Maj:t med hemställan om åtgärders vidtagande
för de kollekters upphörande, genom hvilka medel insamlas i kyrkorna
till aflöning åt de hos domkapitlen anstälde tjensteman och betjente äfvensom
till anskaffande af skrifmaterialier för vissa domkapitel, samt för dymedelst
erhållna inkomsters ersättande genom statsmedel.

I fråga om den af motionären använda motivering tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.

Innan utskottet går att afgifva yttrande öfver omförmälda motion,
anser sig utskottet böra erinra, att vid 1900 års riksdag i väckt motion
föreslogs, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om
en efter föregången erforderlig utredning utarbetad framställning till Riksdagen
i syfte att åstadkomma eu efter tidsförhållandena afpassad lönereglering
för den vid de ecklesiastika konsistorierna anstälda tjenstemannapersonal,
samt att statsutskottet i sitt öfver denna motion afgifna yttrande
förklarade sig visserligen dela motionärens uppfattning, att de nuvarande
afl önin gsförh ållan d en a för domkapitlens tjensteman vore olämpliga och
otidsenliga, men att, då utskottet vore öfvertygadt derom, att Kongl. Maj:t
med afseende å hvad i frågan förut förekommit skulle utan någon derom
af Riksdagen framstam anhållan, då så funnes lämpligt, till Riksdagen
inkomma med förnyad framställning i ämnet, utskottet hemstälde, att
motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ehuru utskottet,

likhet med hvad motionären i nu förevarande
motion anfört, finner önskvärdt, att de ifrågavarande kollekt ernå må snarast
möjligt kunna ersättas med aflöning till domkapitlens tjensteman i
annan och lämpligare form, har likväl utskottet, då den
motionen beröres, synes utgöra eu detalj i den lönereglering för
varande tjensteman, hvilken af motionären vid 1900 års riksdag varit
ifrågasatt, ansett sig böra på samma skä

fråga, som i

ifrågag
varit

som af statsutskottet anförts

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

emot sistberörda förslag, afstyrka aflåtande åt sådan skrifvelse, som i den
vid innevarande riksdag väckta motionen afses.

Utskottet får alltså hemställa,

att lierr von Schéeles förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Universiteten.

anslag11 un eu 4:0) K°.nl?T har föreslagit Riksdagen att till aflöning åt en

amanuens i amanuens vid universitetets i Upsala oftalmiatriska poliklinik och akaviTlmivn-u-Smiska
sjukhuset i Upsala på ordinarie stat uppföra ett anslag af 900

tetet i Upsala.krOUOr.

[3.] Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen meddelat,

hurusom under ar 1900 af den medicinska fakulteten vid universitetet i
Upsala förnyats en förut gjord framställning om utverkande af ett årligt
anslag . af 900 kronor för aflöning af en amanuens i oftalmiatrik vid
universitetets poliklinik och akademiska sjukhuset i Upsala.

Till stöd för denna framställning hade af fakulteten anförts följande:

Sedan extra ordinarie professuren i oftalmiatrik blifvit tillsatt, hade
fakulteten af den lokal, som hon disponerade för universitetets polikliniker,
upplåtit två, förut till amanuensbostad använda, rum åt den oftalmiatriska
polikliniken, hvilken blifvit inredd medelst anslag från universitetets egna
medel. Da särskild oftalmiatrisk klinik ännu saknades vid universitetet,
egde undervisningen i oftalmiatrik rum å denna poliklinik och vore följaktligen
helt och hållet beroende af det klientel, som den kunde skaffa
sig. hör att sa vidt möjligt tillgodose de anspråk, detta klientel kunde
ställa pa sjukvården och endast genom ett sådant tillgodoseende kunde
för undervisningen tillräckligt klientel erhållas — hade å poliklinik en anordnats
daglig mottagning, till hvilken de studerande hade tillträde. Att
vid sådana dagliga mottagningar professorn i ämnet ej kunde medhinna
alla till sjukvården hörande göromål, vore uppenbart, likasom äfven att den,
som skulle kunna med framgång biträda vid sjukvården inom ett så specielt
fack af de kliniska vetenskaperna, borde hafva haft tillfälle till studier i
ämnet, innan han antoges till amanuens. En något så när sakkunnig
oftalmiatrisk verksamhet fordrade dessutom så pass stora insigter å öfriga
områden inom medicinen, att det måste betecknas såsom i hög grad önskvärdt,
att amanuensen afslutat sina medicinska studier, innan han antoges.
Möjligheten af att till amanuens i oftalmiatrik erhålla en medicine licentiat

Statsutskottets Utlåtande K:n !).

ansåge emellertid fakulteten ej vara stor, om ingen annan fördel kunde erbjudas
honom än den vinst af erfarenhet, han under sin tjenstgöring kunde
hinna samla, Det syntes derför fakulteten uppenbart, att, derest utsigter
skulle finnas för erhållande af fullt skicklige amanuenser utan de för sjukvården
så menliga alltför täta personombyfena, härför erfordrades, att en ej
alltför liten fast aflöningsförmån med åtföljande rättighet till tjenstårsberäkning
kunde beredas dem. Utan dessa förmåner torde sällan kunna till amanuens
erhållas annan person än medicine kandidat, som vid universitetet studerade
för afläggande af licentiatexamen såsom fallet i regeln varit med de
hittillsvarande amanuenserna — och hvars tid ej kunde tagas i anspråk
mer än hvad yttersta nödvändighet kräfde.

Amanuensens verksamhet sträckte sig emellertid ej endast till polikliniken.
Genom tillmötesgående af professorn i kirurgi och särskild öfvercnskommelse
mellan honom och professo™ i oftalmiatrik hade åt den
senare öfverlemnats vården af de å akademiska sjukhuset intagne ögonsjuke.
Amanuensen hade alltså, utom sitt arbete för polikliniken, äfven
att biträda vid sjukvården å akademiska sjukhuset och derstädes assistera
vid förekommande ögonoperationer, två gånger dagligen besöka der intagne
ögonsjuke samt föra erforderliga journaler. Att dylika morgon-och aftonronder
året om vore erforderliga, visade erfarenheten från arbetsåren
1895—99. Antalet ögonsjuke å akademiska sjukhuset hade under dessa
år utgjort resp. 57, 54, 54, 58, 67 och antalet operationer resp. 36, 43,
35, 40, 52. A polikliniken hade samma år behandlats resp. 537, 841, 940,
1,122, 1,254 ögonsjuke och utförts resp. 100, 197, 244, 204, 255 ögonoperationer.
Om dessa siffror gåfve vid handen, att bemödandena att
skaffa för undervisningen tillräckligt klientel å polikliniken ej varit utan
resultat, så måste likväl å andra sidan framhållas, att dessa bemödanden
utan understöd af dugliga amanuenser tvifvelsutan skulle hafva varit fruktlösa.
Men de medel, med hvilka amanuensen i oftalmiatrik hittills kunnat
aflönas, vore enskilda gåfvomedel, som ej länge kunde för detta ändamål
påräknas och som öfver hufvud dertill anvisats endast på grund af fakultetens
nödstälda belägenhet, då hennes upprepade framställningar angående
aflöning åt amanuensen i oftalmiatrik ännu icke krönts med framgång. Ännu
svårare än hittills ansåge fakulteten det blifva att utan vederbörlig aflöning
erhålla lämplig amanuens, när det akademiska sjukhusets ögonafdelning,
till hvilken jemte andra om- och tillbyggnader Riksdagen och Upsala läns
landsting beviljat anslag, kornme att öppnas, hvarigenom nödvändiga förutsättningar
för ökning äfven af det kliniska undervisningsmaterialet komme
att beredas. Amanuensen, hvilkens tid redan nu vore så upptagen, att
lull. till Kilsd. Prål, tunt. 4 Sami. t Afd. !/ imf t. 3

Slatmtskottets Utlåtande N:o !).

lian endast med stor svårighet kunde jemte sin tjenstgöring bedrifva andra
studier, torde då vara utestängd från möjligheten dertill.

Beträffande storleken af det begärda anslaget, ansåge fakulteten den
årliga lönen ej kunna sättas lägre än 900 kronor för en amanuens med
magtpåliggande såväl klinisk som poliklinisk tjenstgöring, hvilken alls icke
eller blott i ringa mån medgåfve samtidiga studier inom andra områden
och som fordrade speciella förkunskaper förutom de allmänna medicinska
kunskaper, på hvilka den aflagda licentiatexamen utgjorde ett kriterium.
Detta belopp uppbures ock af amanuenser vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets i Stockholm kliniker och hade senast beviljats åt fakultetens
amanuens i obstetrik och gynekologi.

Fakultetens framställning både af det större akademiska konsistoriet i
Upsala förordats; och kanslern för rikets universitet hade förklarat sig anse
här ifrågavarande anslag vara af behofvet synnerligen påkalladt.

Hvad medicinska fakulteten sålunda anfört syntes departementschefen
till fyllest ådagalägga behofvet af statens mellankomst för beredande af
arfvode åt en amanuens i oftalmiatrik. Någon tvekan kunde dock råda
beträffande storleken af detta arfvode. I afseende härå erinrade departementschefen,
hurusom, sedan Kongl. Maj:t till 1900 års Riksdag afla ti t proposition
angående anvisande på extra stat för år 1901 af 900 kronor till
arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska
poliklinik å serafimerlasarettet, Riksdagen för sådant ändamål
beviljat allenast 750 kronor. Då emellertid Riksdagen samtidigt dermed
till ett annat amanuensarfvode vid samma institut å ordinarie stat beviljat
det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet 900 kronor, och då den nu begärda
amanuensbefattningen i oftalmiatrik skulle fästas ej blott vid universitetets
oftalmiatriska poliklinik, utan ock vid akademiska sjukhuset, under det att
vid sidan af karolinska mediko-kirurgiska institutets polikliniske amanuens
i oftalmiatrik äfven funnes en särskild klinisk amanuens i samma ämne, så
ansåge departementschefen det nu ifrågasatta arfvodesbeloppet, 900 kronor,
ej vara för högt.

Departementschefen tillstyrkte derför, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra nu förevarande framställning.

Ehuru aflöningen för amanuenser, som tjenstgöra å poliklinikerna vid
de sjukvårdsinrättningar, der medicinsk undervisning meddelas, i allmänhet
icke plägat bestämmas till högre belopp än 750 kronor, anser sig likväl
utskottet, i betraktande deraf att den ifrågavarande amanuensen skulle
vara skyldig tjenstgöra äfven å akademiska sjukhuset i Upsala, böra till

Statsutskottets Utlåtande X:o 9.

bifall förorda hvad af Kong!. Maj:t i ämnet bl i f vit föreslaget; och får
alltså utskottet, under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet bliivit
anfördt angående amanuensbefattningens behöflighet, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till aflöning åt en amanuens
vid universitetets i Upsala oftalmiatriska poliklinik och
akademiska sjukhuset i Upsala på ordinarie stat uppföra
ett anslag af 900 kronor.

5:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att höja det ordinarie an- Ang.
slaget till materiel för poliklinikerna vid universitetet i upsala iaea tw materielkronor
eller från dess nuvarande belopp, 1,000 kronor, till 1,750 kronor; ^^erna

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att förnyad framställning hos Kongl * vid universiMaj:t
blifvit gjord af universitetsmyndigheterna i Upsala om utverkande*»* i Upsala.
af ett årligt anslag af 750 kronor till förhöjning i det till poliklinikerna [4.]
utgående mater ielan slaget.

Den medicinska fakulteten i Upsala har, enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas, med afseende härå erinrat, att, sedan Riksdagen ar 1885
beviljat medel till anordning af universitetets medicinska, kirurgiska och
pediatriska polikliniker, dessa inrättats i nedre vaningen af t. d. länslasarettets
hus och öppnats hösten samma år. De hade sedan fortgått samt
årligen anlitats af 5,000—0,000 patienter, hvarigenom ett rikt tillfälle
erbjudits de studerande att öfva sig i sjukdomarnes igenkännande och behandling.
Och nyttan af detta sjukmaterial hade för undervisningen varit
så mycket större, som de flesta af de besökande sjuka anlitat poliklinikerna
upprepade gånger. Först år 1889 hade emellertid dessa inrättningar erhållit
ett ordinarie årsanslag af 1,000 kronor till materiel. Detta anslag
hade användts till inköp af oundgängliga artiklar, såsom receptpapper,
journalböcker, inedicinalier, förbandsartiklar; vidare till rengöring af lokalerna,
tvätt, eldning och aflöning af en sjuksköterska.

År 1893 både vid fakulteten inrättats en ny professur i gynekologi
och obstetrik och år 1894 både ytterligare eu professur i oftalmiatrik upprättats.
Dermed hade två nya polikliniska afdelningar tillkommit. Enär
dessutom nödigt utrymme för den kirurgiska afdelningen ej kunnat beredas
med mindre än att de ruin, som förut varit upplatna till bostad
åt sköterskan, anordnats som mottagningsrum, både blifvit nödvändigt, att
byresersättning bereddes sköterskan. I följd deraf och med den ökning af
de årliga driftkostnaderna för rengöring, tvätt, inedicinalier in. in., som
det ökade antalet patienter framkallat, både det årliga materielanslaget

Statsutskottets Utlåtande N:o !J.

blifvit allt mer otillräckligt. Redan år 1892 hade eu brist af 100 kronor
uppstått; och vid slutet af år 1894 hade den vuxit till 300 kronor. Fakulteten
hade under dessa ar pa flere sätt sökt minska och förekomma denna
brist. Poliklinikerna hade under sommarmånaderna åren 1893 och 1895
af dessa ekonomiska skäl stängts; från Upsala stad hade utverkats ersättning
för> de bandager, som stadens fattige å kirurgiska polikliniken erliölle;
på enskild väg hade fakulteten upprepade gånger sökt bekomma
medel till nyanskaffning af nödiga instrument och undersökningsattiralj.
Detta oaktadt hade årsbristen fortfarande visat eu stegring och hade vid
slutet af år 1898 utgjort nära 500 kronor; och derest ej under år 1899
ett extra anslag af 500 kronor beviljats från universitetets reservfond, hade
de polikliniska lokalerna under sommarmånaderna måst hållas stängda af
brist pa model. Sedan fakulteten utan framgång bland sina riksdagspetita
samma år upptagit en höjning af materielanslaget till 1,750 kronor, hade
nu under ytterligare ett år kunnat konstateras otillräckligheten af det nuvarande
årsanslaget.

Betydelsen af poliklinikernas ostörda verksamhet trodde fakulteten ej
behöfva vidare motiveras, men ville erinra derom, att de kirurgiska, medicinska
och gynekologiska afdelningarna utgjorde vigtiga supplement till
klinikerna samt att de pediatriska och oftalmiatriska afdelningarna för
närvarande vore de enda institutioner, der lärarne i dessa ämnen kunde
lemna undervisning. Skulle inan nödgas fortfarande af brist på medel
stänga poliklinikerna under sommaren, minskades derigenom ansenligt tillloppet
af sjuka äfven under den öfriga delen af året till undervisningens
skada. Det enskilda understöd, som hittills erhållits till anskaffning af
instrument, kunde ej heller vara att påräkna.

Storleken åt poliklinikernas materielbehof framginge af följande tablå
öfver utgiftsposterna, sådana de under åren 1898 och 1899 stält sig:

Lön åt sköterska.......................... 540 kronor

I Ivresbidrag åt sköterskan ............................................................... so »

Eldning och städning........................................................................ 100 »

Tvätt.............. ISO »

Gas .................. 50 »

Telefonafgift ....................................................................................... 5d ;>

Ved........................................................................................................... 50

Reagentier och förband .................................................................. 300 »

Instrument ........................................................................................ 300 »

Diverse (soda, tvål, säkerhetsnålar, strykstickor in. in.) ........ 100

Summa 1,750 kronor.

Statsutskottets l ''(låtande N:o 9.

Denna framställning hade af större akademiska konsistoriet i Upsala
förordats och af kanslern vitsordats vara af behofvet synnerligen påkallad.
Kanslern hade tillika, efter inhemtade upplysningar, meddelat,
att något särskild! materielanslag af statsmedel till karolinska medikokirurgiska
institutets polikliniker å serafimerlasarettet icke funnes, men att
dessa från Stockholms stad åtnjöte ett årsanslag af G,000 kronor, äfvensom
att, hvad anginge Lunds universitet, Malmöhus läns landsting i allmänhet
bestrede kostnaderna för dervarande lasarett och att detta universitets
polikliniker saknade särskilda anslag af staten, hvarvid dock borde anmärkas,
att för den medicinska polikliniken tillfälliga anslag upprepade gånger
beviljats ur universitetets reservfond.

Då departementschefen, genom hvad sålunda anförts, funne det vara
till fullo utreda att det till poliklinikerna i Upsala utgående materielanslaget
vore otillräckligt för de ökade, årligen återkommande behofven,
tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att höja det ordinarie anslaget till materiel för poliklinikerna vid universitetet
i Upsala med 750 kronor eller från dess nuvarande belopp, 1,000
kronor, till 1,750 kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet framgår, äro några statsmedel ej anslagna
till bekostande af materiel vare sig vid karolinska institutets polikliniker
å serafimerlasarettet eller vid de för den medicinska undervisningen vid
universitetet i Lund använda poliklinikerna vid dervarande lasarett. Några
giltiga skäl, hvarför poliklinikerna vid universitetet i Upsala skulle i än
högre grad än för närvarande år fallet af staten understödjas framför omförmälda
polikliniker i Stockholm och Lund, synas ej vara anförda; och
anser vid sådant förhållande utskottet, att de medel, som ytterligare kunna
erfordras för fyllande af poliklinikernas i Upsala bebo! åt materiel, skäligen
böra anskaffas genom anslag af vederbörande ortsmyndigheter, Indika
tvifvelsutan måste antagas vara intresserade af poliklinikernas oafbrutna
verksamhet.

På dessa skäl hemställer utskottet,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

(bo) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till aflöning åt

______e_____. ... Jagen att till aflöning åt ^Vä,

eu preparator vid universitetets i Upsala anatomiska institution på ordinariepiqårator vid
stat uppföra ett anslag af 1,000 kronor.

anatomiska

institutionen

F L ---- --------O --- 7 luauHmwir

Af statsrådsprotokollet inheintas, att bland de af universitetsmyndig- i Upsnia

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

h etern a i Epsala framburna anslagsyrkanden finnes ock en hemställan om
ett årligt anslag å ordinarie stat åt 1,000 kronor till aflöning åt en [»repa- «
rator vid den anatomiska institutionen.

Denna hemställan vore åtföljd af följande yttrande från den medicinska
fakulteten, afgifvet till fakultetens protokoll den 9 april 1900:

glinder de senaste årtiondena hafva på den mikroskopiska teknikens
område snabba framsteg blifvit gjorda. Konsten att i naturtroget skick
konservera de djuriska väfnaderna och organen, att genom deras uppdelning
i snitt af utomordentlig tunnhet och genom dessas behandling enligt
färgningsmetoder af mångfaldig art möjliggöra en ingående mikroskopisk
undersökning °har under denna tid nått en förut oanad höjd. Eu rik utveckling
af vart vetande ej blott rörande den fullvuxna organismens finaste
byggnad, utan äfven om dess första anläggning och utbildning bär
blifvit frukten af dessa tekniska framsteg.

»Den mikroskopiska tekniken har emellertid i och med denna dess
utbildning blifvit af vida mer tidsödande beskaffenhet än förr. Sålunda
måste, för att anföra ett exempel, ett embryo, som skall göras tillgängligt
för en något mera ingående mikroskopisk undersökning, uppdelas i snitt,
hvart och ett af blott några få tusendels millimeters tjocklek; dessa snitt,
hvilken sålunda, redan från ett embryo af ett par tre millimeters längd
kunna uppgå till hundratal, måste i rätt ordning tillvaratagas och underkastas
en följd komplicerade manipulationer, innan de låta sig med mikroskopet
granskas. Då än ytterligare i många fall de önskade form föreställningarna
angående organ eller organdelar låta sig af dessa snitt ernås
först genom snittens afteckning för mikroskopet samt på grundvalen af
från teckningarna verkstRida rekonstruktioner, torde redan af denna flygtiga
antydan framgå, att de grenar af den anatomiska vetenskapen —
histologien och embryologien — hvilka betjena sig af mikroskopet såsom
sitt förnämsta hjelpmedel, oftast blott på en mycken tid kräfvande omväg
kunna na sitt mål

»Mycket af detta tidsödande arbete förutsätter dock ingalunda hos
den arbetande någon egentlig vetenskaplig förbildning, utan blott vissa
tekniska färdigheter, om än af ganska säregen art. På den grund har
denna del af arbetet väl vid flertalet af de laboratorier, der mikroskopiska
studier i större omfattning bedrifvas, numera blifvit anförtrodd åt blott
och bart tekniskt skolade biträden. Eu dylik uppgift torde ock förnämligast
tillkomma den vid karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska
institution anstälde preparator, åt hvilken Riksdagen på Kong! Maj:ts
proposition redan 1889 beviljade på ordinarie stat en aflöning af 1,000
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

»A härvarande anatomiska institution bär något dylikt tekniskt biträde
ända tills i år icke varit anstäldt, då institutionens materielanslag dertill
hvarken lemnat eller lemnar nödiga medel. Den e. o. amanuens, hvilken
är vid den histologiska afdelningen anstäld, kan ej härför påräknas redan
på den grund, att hans tid är fullt upptagen af att anordna de talrika
för den ordinarie undervisningen erforderliga preparaten samt att lemna
nödigt biträde vid denna undervisnings bedrifvande.

»Då de ofvan vidrörda preparationcrna, såsom egande grundläggande
betydelse för den vetenskapliga histologisk-embryologiska forskningen och
utgörande den nödiga förutsättningen för de undervisningen tjenande vetenskapliga
samlingarnas vidmagtlndlande och tillväxt, ej kunnat få ligga
nere, hafva de till största delen måst handläggas af professorn i ämnet.
Att härvid mycken tid måst tagas från det egentliga vetenskapliga arbetet,
torde af det ofvan anförda framgå. 1 sjelfva verket lärer detta förhållande
ej heller på längden kunna utan verklig skada fortgå, då samme professor
jemväl har åliggandet att såsom lärare och sjelfständig forskare verka
inom två vetenskapsgrenar, der det vetenskapliga arbetet fortgår så rastlöst
soin inom den nutida histologien och embryologien. Genom ett för
innevarande år på enskild väg beredt mindre anslag af tillfällig natur,
hvilket lemnat möjlighet för några timmars dagligt preparationsbiträde,
har gifvetvis ej annat än en öfvergående lindring i dessa svårigheter
kunnat ernås.

»Den preparatorsbefattning, hvars stora behöflighet fakulteten här
ofvan sökt ådagalägga, är af en helt annan natur än de vid de medicinska
institutionerna befintliga amanuensbefattningarna, och torde också
väsentligt andra grunder böra vid dess aflönande göras gällande.

»De arfvoden, som till dessa amanuenser utgå, äro i allmänhet så låga,
att de för ingen del kunna anses förslå till lefnadskostnadernas bestridande
under den tid platsen innehafves. Redan af detta skäl äro ock ombytena
vid dessa befattningar i allmänhet täta. Och om än härvid i regel ej större
svårigheter pläga möta vid dessa platsers återbesättande, torde detta förnämligast
bero på det lärorika i de med dem förenade göromålen och den
merit, som deraf för framtiden kan påräknas.

»I motsats härtill kan den här åsyftade preparatorsplatsen med dess
rent tekniska sysselsättning ej väntas lemna någon nämnvärd vetenskaplig
behållning åt sin innehafvare samt torde redan derför ej heller böra eller
kunna besättas med medicine studerande. Frun synpunkten af institutionens
fördel låter detta ej heller sig göra, då innehafvare!! af eu dylik befattning
i allmänhet blott kali väntas efter hand tillegna sig alla de för

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

densamma erforderliga färdigheterna, och derför vid tätare ombyten det
åsyftade biträdet knappast blefve fullt effektivt.

»Då vidare det ifrågavarande arbetet är af den omfattning, att det
klöfver personens i fråga hela arbetstid, och af den art, att det förutsätter
ej blott ett praktiskt förstånd, stor noggrannhet oeh ovanlig händighet,
utan derjemte åtskilliga mer speciella färdigheter, såsom förmågan att teckna
och fotografera makro- och mikroskopiska bilder in. m., synes en summa
af 1,000 kronor, hvilken såsom årlig lön jemväl utgår till preparator vid
karolinska institutets anatomiska institution och likaledes uppbäres af den
vaktmästare vid härvarande mineralogisk-geologiska institution, hvilken
tillika är preparator, ej heller för den här åsyftade platsen kunna anses
vara mer än hvad nätt och jemt erfordras, för att lämplig person skall
till densamma kunna erhållas och vid densamma under ej allt för kort
tid fästas.»

Denna framställning hade af såväl det större akademiska konsistoriet i
Upsala som af kanslern för rikets universitet förordats; och då, genom
livad medicinska fakulteten anfört, departementschefen ansåge det vara
ådagalagdt, att inrättandet af ifrågavarande preparatorsbeställning vore ett
behof, hvars tillgodoseende svårligen kunde uppskjutas, tillstyrkte departementschefen
alltså, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition
af ofvan angifna innehåll.

På grund af hvad i detta ärende blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till aflöning åt en preparator
vid universitetets i Upsala anatomiska institution på
ordinarie stat uppföra ett anslag af 1,000 kronor.

Ang. anslag
till ett doeentstipendimn
i germanska
språk
vid universitetet
i Upsala.

[t;.]

7:o) Kongl. Maja har föreslagit Riksdagen att till ett för ämnet germanska
språk afsedt fast docentstipendium inom den filosofiska fakulteten
vid universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett anslag af 1,500
kronor.

Enligt hvad i statsrådspi''otokollet meddelas, hade kanslern för rikets
universitet såsom af behofvet synnerligen påkalladt förordat ett under år
1900 ånyo af det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Upsala
framstäldt anslagsyrkande rörande ett fast docentstipendium å 1,500 kronor
för germanska språk vid universitetet.

Filosofiska fakultetens humanistiska sektion, från hvilken detta yrkande
utgått, hade i sin motivering derför hufvudsakligen anfört följande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Sedan vitten af de moderna språkens studium mer och mer kommit
till erkännande, hade de ock erhållit en allt betydelsefullare ställning både
vid universiteten och skolorna. Vid omorganisationen i slutet åt 1870-talet af läraretjensterna vid universiteten hade ock den förutvarande
adjunkturen i tyska och engelska förvandlats till en professorsbefattning
i nyeuropeisk linguistik med undervisnings- och examinationsskyldighet i
germanska språk.

Läroämnet germanska språk omfattade i främsta rummet tyska och
engelska språken, både i nu lefvande former och med hänsyn till utvecklingshistorien,
äfvensom den rika äldre och nyare tyska och engelska
literaturen, men derjemte också såväl holländska som flere andra lågtyska
språk med delvis rätt betydande literatur; tyngdpunkten i undervisningen
måste dock, ej minst med hänsyn till lärareutbildningen för skolans behof,
falla inom de båda förstnämnda språken. Den nära slägtskapen mellan
germanska och skandinaviska språk medförde, att de senares utvecklingshistoria
i många punkter vunne belysning genom de förra, hvadan ock
för djupare nordiska språkstudier kännedom fordrades om vissa äldre, till
den germanska professurens speciella läroområde hörande språk, liksom för
den svenska språkforskningen ett studium särskildt af lågtyska munarter
vore af betydelse. I förhållande till sin omfattning och vigt vore dock
läroämnet germanska språk med afseende å lärarekrafter vid universitetet
illa lottadt, då endast en fast lärarebefattning, nämligen en extra ordinarie
professur, i germanska språk funnes, oaktadt ämnet representerade två särskilda
undervisnings- och examensämnen vid de högre allmänna läroverken,
tyska och engelska, ett förhållande som i öfrig! saknade motsvarighet. Visserligen
hade sedan år 1889 på extra stat erhållits anslag till två universitetslektorer,
en för hvartdera språket, men dessas uppgift inskränkte sig till
undervisning i språkens praktiska handhafvande i tal och skrift, och denna,
hittills med stor framgång fylda, uppgift gåfve dem full sysselsättning.
Hela den teoretiska undervisningen hvilade fortfarande på professorn ensam.
Denne hade derjemte att ombesörja examinationen, granskningen
af doktorsafhandlingar i de ifrågavarande språken samt hittills ock tjenstgöringen
såsom fakultetsopponent vid deras ventilation. Dessutom vore
med afseende å undervisningen att märka, att i ämnet germanska språk
vore terininligen två seminarier, ett i engelska och ett i tyska, samtidigt
i verksamhet. Denna anordning borde otvifvelaktigt bibehållas såväl i följd
af seminarieundervisningens af erfarenheten bestyrkta, stora betydelse för
den vetenskapliga utbildningen, som med hänsyn till läroverkens växande
behof af dugande lärare i nämnda språk,

Eu förstärkning af lärareplatserna i germanska språk vid universitetet
Bill. Ull Kikad. 1‘rot. 1901. 4 Samt. 1 Afit. 9 Käft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vore sålunda oundgänglig, helst genom upprättandet af särskilda professurer
för hvartdera af engelska och tyska språken. Då sektionen emellertid
för närvarande icke vore beredd att framlägga förslag i sådant syfte,
ville den inskränka sig till eu hemställan om förbättrande af de nuvarande
förhållandena genom anställande af ständigt biträde åt professorn i ämnet.
Sådant biträde vore möjligt att anskaffa, derest vid ämnet germanska språk
fästes ett uteslutande för tyska och engelska språken afsedt fast docentstipendium.
Redan nu funnes visserligen ett fast docentstipendium för
gruppen »nyare språk»; men till detta måste docenterna i germanska
språk täfla med docenterna i nordiska, romanska och slaviska språk,
hvadan utsigten att derigenom erhålla ett aflönadt ständigt biträde åt professorn
i germanska språk vore alltför oviss, liksom utsigten för docenterna
i detta ämne att erhålla nämnda stipendium alltför liten, för att
någon trygghet skulle finnas, att begåfvade unge män egnade universitetet
sin verksamhet såsom docenter inom detta läroområde, när för dem vid
läroverken en bana stode öppen, som långt hastigare kunde leda till en
ekonomiskt oberoende ställning.

Ett särskildt fast docentstipendium för germanska språk vore sålunda
ett trängande behof. Erhölles ett sådant, läge det ock i sakens natur, att
det nuvarande fasta docentstipendiet för »nyare språk» skulle förbehållas
docenterna i öfriga till denna grupp hörande språk.

Hvad sålunda blifvit anfördt ansåge departementschefen ställa utom
allt tvifvel nödvändigheten, att särskilda åtgärder vidtoges till förbättrande
af de nuvarande förhållandena och till lättande af den ovanligt stora och
ansvarsfulla arbetsbörda, som ålåge innehafvaren af professuren i germanska
språk. Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att till ett för ämnet germanska språk afsedt fast docentstipendium
inom den filosofiska fakulteten vid universitetet i Upsala på
ordinarie stat bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

Utskottet, som anser det begärda anslagsbeloppet böra af Riksdagen
beviljas, har emellertid, vid det förhållande att för närvarande ett fast
docentstipendium för gruppen »nyare språk» vid Upsala universitet förefinnes
och att någon förändring i de för detta stipendium gällande bestämmelser
ej blifvit ifrågasatta, icke funnit sig böra tillstyrka den föreslagna bestämmelsen,
att det nya stipendiet skulle vara ovilkorligen bundet vid de till
nämnda språkgrupp hörande germanska språken, utan trott sig böra förorda,
att det äskade anslaget beviljas till ytterligare ett för gruppen »nyare
språk» afsedt docentstipendium; och får utskottet alltså hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Kongl, Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till ett för gruppen
»nyare språk» afsedt fast docentstipendium inom den
filosofiska fakulteten vid universitetet i Upsala på ordinarie
stat beviljar ett anslag af 1,500 kronor.

8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till upprättande af en Aug.jnahg
ordinarie professur i geografi vid universitetet i Upsala pa ordinarie stat fessur ; geo.
bevilja ett belopp af 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500
kronor såsom tjenstgöringspenningar. Upsala.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen [7 ]
erinrat, hursom genom kongl. kungörelsen den 17 april 1891 angående
ändring i vissa paragrafer af universitetsstatuterna och genom den samma
dag utfärdade stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina
geografien uttryckligen upptagits bland de akademiska undervisnings- och
examensämnena, dock ej såsom sjelfständigt sadant utan blott såsom ingående
i ämnet »statskunskap med geografi». Dermed hade ett uppslag
blifvit gifvet till en förmånligare ställning för geografien såväl såsom läroämne
vid universiteten som ock å allmänna läroverkens undervisningsplan.

Hvad den akademiska undervisningen i geografi beträffade, hade man sökt
att tillgodose densamma både vid universitetet i Upsala och vid universitetet
i Lund. Sedan år 1893 hade nämligen pa extra stat utgått ett
anslag af 1,000 kronor till en professorn i statskunskap biträdande lärare
i geografi vid universitetet i Upsala, och år 1894 hade vid universitetet i
Lund upprättats en extra ordinarie professur i geografi och historia. Vid
de allmänna läroverken åter hade genom kongl. kungörelsen den 22 mars
1895 geografien i de fem nedre klasserna blifvit på undervisningsplanen
skild från historien, hvarigenom i dessa klasser ett bestämdt timtal tillförsäkrats
geografien.

Önskemålen i afseende å det geografiska studiets och den geografiska
undervisningens höjande hade likväl icke blifvit till fullo tillfredsställa
genom de åtgärder, som nu omförmälts. Från olika hall hade hos Kongl.

Maj:t gjorts framställningar, påkallande ytterligare steg i samma rigtning.

1 afseende härå har departementschefen redogjort för en af åtskillige studerande
under år 1896 hos Kongl. Maj:t gjord ansökning.

I denna ansökning, undertecknad af 59 personer, hvilka studerade
geografi vid universitetet i Upsala, hade till en början erinrats, att geografiens
målsman vid nyssnämnda universitet ej vore en last anstäld professor,
utan eu tillfälligt förordnad lärare med blott två timmars föreläsningsskyldighet
i veckan samt att vid betygssättningen för ämnet statskunskap

S/idsulskottels Utlåtande N:o 0.

med geografi denne lärare egde endast på det sätt deltaga, att han
meddelade f professor] i statskunskap, hvilket betyg examinanden på
grund af aflagda prof kunde anses förtjena i geografi. Professorn skulle
derefter dels med afseende å det sålunda förtjenta betyget i geografi och
dels med hänsyn till de prof, examinanden aflagt i statskunskap, ensam
afgifva betyg i ämnet statskunskap med geografi.

Denna geografiens ställning motsvarade enligt sökandenas förmenande
ej ämnets störa betydelse. Geografien hade under senare delen af 1800-talet
genomgått en storartad utveckling, och dess allt mera växande värde såsom
bildningsmedel hade medfört upprättandet af geografiska professurer vid
en stor mängd europeiska och äfven vid några utomeuropeiska universitet,
Många af dessa professurer hade tillkommit under det sist förflutna decenniet,
Enligt uppgift i det under år 1889 till Kongl. Maj:t afgifna betänkandet
af en komité för utredning af vissa frågor rörande universiteten hade
Tyskland år 1885 egt professurer i geografi vid 12 universitet, Österrike
vid 8, Italien vid 12, Frankrike vid 4, Holland vid 1. År 1895 hade
dessa siffror, enligt hvad inhemtades af universitetskalendern Minerva, vuxit
till: för Tyskland 18, Österrike 9 och Frankrike 11. I Holland hade en
professur i etnografi tillkommit, för Italien åter vore antalet oförändradt.
Härtill kunde läggas, att i Ryssland geografien vore representerad af professorer
vid 8 universitet, i England, Belgien, Schweiz och Spanien vid 8
universitet i hvardera landet; Serbien, Portugal, Danmark och Norge hade
hvar sin professorsstol för ämnet. Vid åtskilliga universitet funnes mer
än en professor i geografi eller någon del deraf. Sammanlagdt egde Europa
61 professurer i geografi och 26 i geografi förenad med någon eller några
andra vetenskaper, såsom historia, statistik och etnografi eller någon af
naturvetenskaperna. Sådan vore geografiens ställning inom öfriga europeiska
kulturländer. Hon hade inom alla, äfven våra skandinaviska grannländer,
blifvit representerad vid universiteten och vore till fullo erkänd såsom eu
sjelfständig vetenskap.

Sökandena hade härefter betraktat förhållandena hos oss och dervid
funnit, att geografien stode i ett underordnadt förhållande till statskunskapen
och saknade all sjelfständighet. De praktiska olägenheterna häraf, yttrade
sökandena, hade ock visat sig. Enligt de faststälda fordringarna för ämnet
statskunskap med geografi för filosofie licentiatexamen berättigade en vidlyftigare
kurs i statskunskap till en mindre kurs i geografi och omvändt. Redan
häri läge ett medgifvande, att studiernas grundlighet i hvartdera ämnet
måste blifva lidande genom dess sammanslagning med det andra. Denna
olägenhet komme framför allt att drabba geografien, med hänsyn dertill att
statskunskapen hade äldre tradition och i följd deraf en fastare ställning

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

än geografien. Det vore helt naturligt, att statskunskapens målsmän icke
kunnat medgifva, att deras vetenskap i nämnvärd mån finge lida intrång
af geografien. Äfven i ett annat afseende medförde den nuvarande anordningen
en stor olägenhet. Det blefve genom denna anordning nästan
omöjligt för naturvetenskapernas ämnessvenner att egna sig åt studiet af
geografien, som likväl i så många stycken stode flere af dessa vetenskaper
mycket nära. Naturvetenskapsmännen skulle nämligen för att kunna erhålla
examensbetyg i geografi nödsakas att gifva sig in på vidlyftiga studier
i ett för dem så främmande ämne som statskunskap. Detta vore ej
att vänta; utan en stor del af de studerande, hvilka skulle hafva de bästa
förutsättningar för ett djupgående och sjelfständigt geografiskt studium,
vore genom de nuvarande anordningarna så godt som afstängda från möjligheten
dertill.

Under åberopande af hvad de sålunda anfört, hade sökandena anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej åtgärder skulle kunna
vidtagas för att om möjligt bereda geografien en sjelfständig plats vid
universitetet i Upsala, så att geografien måtte få ingå såsom sjelfständigt
examensämne i såväl filosofie kandidat- som filosofie licentiatexamen..

Sedan denna ansökning remitterats till kanslern för rikets universitet,
hade kanslern infordrat yttrande från filosofiska fakulteten i Upsala. Fakulteten
hade uppdragit åt en af tre till fakulteten hörande lärare bestående
komité att till fakulteten inkomma med utredning i frågan. Komitén hade
fått rätt att, om sådant ansåges behöfligt, med sig adjungera andra fakultetens
lärare, och i följd deraf hade i komitén inträdt ännu två ledamöter
af fakulteten.

För att erhålla en direkt kännedom om huru ämnet för närvarande
behandlades i olika länder och vid olika universitet, hade komitén till en
början vändt sig till flere utländska universitetslärare med begäran om upplysning
angående den geografiska undervisningen på olika platser. Till
de med anledning deraf inkomna, bland handlingarna befintliga skrivelser,
i den mån de ej af departementschefen omförmäldes vid anförandet af
komiténs yttrande, har departementschefen hänvisat. Efter slutade ölverläggningar
i frågan hade komitén, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare
meddelas, afgifvit yttrande till fakulteten, hvilket yttrande hufvudsakligen
varit af följande innehåll.

Den brist i vår universitetsundervisning, som förefunnes med hänsyn
till geografiens ställning, hade återverkat på de allmänna läroverken, bland
hvilkas ämnen geografien vore i hög grad styfmoderligt behandlad. Utan
öfverdrift kunde man säga, att en stor del åt vår skol- och uriiversitetsbildade
allmänhet icke ens visste hvad geografi i modern mening vore.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Endast en grundlig och tidsenlig universitetsbildning kunde medföra en
förbättring i dessa förhållanden. Saknaden af en dylik undervisning i
vårt land vore så mycket egendomligare, som derstädes på många håll
förefunnes ett lifligt intresse för geografisk forskning.

Geografien vore en synnerligen omfattande vetenskap. Såsom fysisk
geografi vore den en ren naturvetenskap. Den historisk-politiska geografien
åter utgjorde föreningen mellan naturvetenskap och historia. Man
hade ända till senare tiden under geografien sammanfattat snart sagdt
allt, som rörde vår kunskap om jorden och menniskorna. Emellertid hade
man numera börjat i någon mån begränsa det alltför stora omfånget,
ehuru visserligen icke full öfverensstämmelse vunnits, i det att här, såsom
för öfrigt i alla vetenskaper, lärarens egna intressen och studierigtning
bestämde, hvilken del af ämnet blefve hufvudsak i hans undervisning.
Uppenbart vore, att de båda nämnda hufvudafdelningarna icke kunde af
samma person med framgång bearbetas och föredragas, alldenstund de
kräfde fullkomligt olika förstudier, i ena fallet naturvetenskapliga, i det
andra historiska och antropologiska. Der blott en målsman för ämnet
funnes, måste han alltså hufvudsakligen egna sig åt den ena eller andra
sidan.

Såsom framginge af de från utlandet inhemtade upplysningarna hade
i Frankrike allt hittills den historisk-politiska geografien varit den snart
sagdt enda rådande, ehuru på senare tid en reaktion häremot inträdt. I
Tyskland vore det numera med få undantag den fysiska geografien, som
drefves, till och med i de fåll då vederbörande professor tillhörde humanistiska
sektionen. Hvilka delar af den fysiska geografien, som i främsta
rummet, föredroges, vore alltid väsentligen beroende på platsens innehafvare.
A ena sidan hade den- s. k. matematiska geografien och geodesien,
å andra sidan växt- och djur-geografien allt mer inskränkts vid den geografiska
undervisningen och återförvisats till de läroämnen, dit de egentligen
hörde, nämligen astronomien, botaniken och zoologien. Det vore
också uppenbarligen ej möjligt för läraren i geografi att vara så hemmastadd
i alla dessa vetenskaper, att han kunde fullt vetenskapligt behandla
så vidt skilda frågor. Från geografens synpunkt vore en elementär öfversigt
af dem tillräcklig. Af öfriga delar af den fysiska geografien behandlades
än den ena, än den andra såsom hufvudsak. Från skolans synpunkt
och för lärarekandidaternas förberedelse för undervisningen vid densamma
vore naturligen dessa olikheter i den akademiska undervisningen af ringa
eller ingen betydelse, ty oberoende af dem vore dock öfverallt en betydlig
kurs i hvad som från skolans synpunkt kunde ingå i dess undervisning
obligatorisk. Under det att i Frankrike examen i geografi vore bunden

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vid historia, till och med i doktorsgraden, kunde åter i Tyskland geogralien
ingå i universitetsexamina för såväl naturforskare som humanister,
och detta både i »Lehramts - och »Doctorexamen >.

Man syntes ej kunna frånkänna den geografiska undervisningen vare
sig i Frankrike eller i Tyskland en viss ensidighet. Det vore ock, såsom
komitén redan påpekat, omöjligt att i vår tid omfatta såväl den fysiska
som den historisk-politiska geografien så, som erfordrades för att i dem
båda lemna en i allo tillfredsställande vetenskaplig universitetsundervisning.
Om den geografiska vetenskapen skulle fullständigt behandlas vid den
akademiska undervisningen, måste den läras från två lärostolar, en i hvardera
af den filosofiska fakultetens sektioner.

Hvad den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Upsala anginge,
kunde saken utan svårighet arrangeras, såvida extra ordinarie professuren
i meteorologi der, såsom i Dorpat, förvandlades till motsvarande plats i
meteorologi och fysisk geografi. I examensfordringarna vid denna professur
borde ingå klimatologi, meteorologi, oceanografi och kartografi.
Innehafvaren af den nuvarande extra ordinarie professuren i meteorologi
i Upsala hade allt sedan sitt tillträde till densamma faktiskt föreläst alla
nyssnämnda delar af den fysiska geografien och vore villig att undervisa
och examinera i detta ämne. Dock kunde föreläsningarna, som nu omfattade
två timmar i veckan hvarje vårtermin, ej utsträckas till mer än två
timmar i veckan under hela läsåret, såvida ej en observatorsplats inrättades,
så att professorn kunde befrias från en del af den praktiska tjenstgöring
vid observatoriet, som nu ålåge honom under såväl terminer som ferier.
Till de nyss nämnda delarne af ämnet borde dessutom komma eu kurs i
geofysik eller fysisk geografi i geologisk mening. En kurs i speciel
geografi, fullt tillräcklig för blifvande skolman, måste ock ingå i ämnet.

Den gren af geografien, som skulle komma att höra till den humanistiska
sektionens område och som af komitén kallats politisk geografi,
kunde dock icke inskränkas uteslutande till hvad som vanligen kallades
politisk geografi. Man kunde ju icke studera t. ex. ett lands näringar,
kultur eller ens historia utan att taga hänsyn till dess fysiska beskaffenhet,
hvilken utgjorde grunden till att landet hade just dessa näringar och ej
andra o. s. v. Alltså måste i den humanistiska geografien äfven ingå eu
öfversigt af den fysiska. Redan den allmänna fysiska geografiens grunddrag
måste här medtagas; de olika ländernas berg, floder, klimat och dylikt,
som vanligen brukade kallas landets fysiska geografi, allt detta måste
studeras äfven inom den humanistiska geografien. För öfrig! borde till
denna räknas geografiens historia, antropogeografi, etnografi samt den
egentliga politiska geografien. Det syntes vidare lämpligt, att med den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

politiska geografien. förenades ämnet statistik, hvilket icke både någon
särskild malsman vid universitetet, om det än enligt en viss häfd brukat
räknas till statskunskap.

Komitén slutade sitt utlåtande med att tillstyrka fakulteten att hos Kongl.
Maj:t göra hemställan, dels att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag
till en extra ordinarie professur i politisk geografi med fyra timmars föreläsningsskyldighet
i veckan, dels ock att den redan befintliga extra ordinarie
professuren i meteorologi måtte ändras till en motsvarande i meteorologi
och fysisk geografi med två timmars föreläsningsskyldighet i veckan, så
framt ej samtidigt en observatorsplats inrättades vid meteorologiska institutionen,
i hvilket fall professorn borde föreläsa fyra timmar i veckan, samt
att på grund häraf jemväl måtte föreskrifvas, att vid blifvande ledighet
af denna professur de sökande borde styrka sin kompetens ej mindre i
fysisk geografi än i meteorologi.

Vid behandlingen inom filosofiska fakulteten af komiténs förslag hade,
enligt hvad vidare af statsrådsprotokollet inhemtas, deremot framstälts åtskilliga
invändningar, men förslaget hade af fakultetens majoritet bifallits
med den ändring, att i stället för den föreslagna extra ordinarie professuren
i politisk geografi en ordinarie sådan i samma ämne skulle hos Kongl.
Maj:t begäras.

Mot detta beslut hade emellertid flere reservationer anförts, särskildt beträffande
den föreslagna och af fakulteten tillstyrkta ombildningen af den
nuvarande extra ordinarie professuren i meteorologi samt öfver hufvud
geografiens delning pa tva professorsbefattningar. I förra afseendet hade
bland annat anförts, att utan tvifvel den meteorologiska institutionen, som
vore den enda anstalt af detta slag i vårt land, genom en sammankoppling
af meteorologi och geografi skulle blifva lidande; och då den meteorologiska
professuren visat sig fylla ett verkligt vetenskapligt behof, skulle
sannolikt mom kort dess återupprättande såsom sjelfständig komma att
bringas på tal. Om för öfrigt ined sammankopplingen följde nödvändigheten
att inrätta en ny observatorsplats, blefve besparingen för statsverket
så obetydlig och på samma gång hela anordningen i och för sig så föga
egnad att fyllande närmast föreliggande behofven, att det vore bättre genast
begära två nya professurer utom den befintliga extra ordinarie professuren
i meteorologi. Utomdess komme genom den föreslagna anordningen
betydande svårigheter att uppstå för läroverken med hänsyn till
deras behof af för skolundervisningen kompetente lärare i geografi,''derest
betyg i blott fysisk geografi skulle anses medföra kompetens till lärarebefattning
i geografi. Beteckningen »fysisk geografi» vore äfven olämplig,
och ett sammanförande af den fysiska geografien i samma professur med

''Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

meteorologien vore ej blott för sistnämnda vetenskap, utan äfven för geografien
föga tillfredsställande samt egnadt att från början vrida ämnets
behandling på sned. .

Beträffande åter komiténs, af majoriteten inom fakulteten tillstyrkta,
förslag om delning af ämnet geografi på två professorsbefattningar både
reservanterna anmärkt: I sjelfva verket vore det för den moderna geo grafiska

vetenskapen karakteristiskt, att den allt igenom utgjorde en förening
af naturvetenskaplig och humanistisk forskning, hvadan det icke
ginge an att sönderdela dess läroområde i en naturvetenskaplig och en humanistisk
sida under hvar sin särskilde målsman. Derigenom vunnes ingalunda
en fruktbar specialisering, som ju ej kunde bestå deri, att sjelfva
vetenskapens objekt förlorades ur sigte. Geografiens särskilda föremål, som
denna vetenskap från sin egendomliga synpunkt egde att behandla* vore nemligen
icke dels åtskilliga naturvetenskapliga företeelser, dels vissa sidor af menniskans
och samhällets utveckling, utan båda dessa utvecklingskategoriers ständiga
vexelverkan. Geografiens indelning i fysisk och historisk-politisk vore
också numera inom vetenskapen öfvergifven. Man borde icke heller lemna ur
sigte, hurusom, derest geografien vore fördelad på två professurer, svårigheter
kunde uppstå i fråga om betygssättning, då-en studerande önskade aflägga
examen i båda grenarne af ämnet. Antingen skulle han då erhålla och
få framdeles räkna sig till godo betyg i två olika ämnen för insigter, som
dock till stor del med nödvändighet fordrades i hvart och ett af ämnena,
eller ock skulle han förvägras betyg för förvärfvade insigter i ettdera
af professurernas speciella områden. Under sådana förhållanden, då de
båda grenarne af ämnet geografi så grepe in i hvarandra, att de måste
behandlas tillsammans, borde de ock tills vidare representeras af en och
samma person, åtminstone så länge vårt land ännu saknade en skola af
vetenskapligt utbildade geografer. Att härigenom endera grenen kunde
komma att stå tillbaka för den andra, allt efter innehafvare^ egen studierigtning,
vore så mycket mindre anmärkningsvärd^ som detta förhållande
gjorde sig gällande inom alla vetenskaper. Reservanterna ansåge fördenskull,
att endast en ordinarie professur i geografi borde upprättas, utan
att läroämnet på något sätt inskränktes genom tillagd närmare bestämning.
Till hvilkendera sektionen af filosofiska fakulteten denna professur skulle
höra, vore på frågans nuvarande ståndpunkt obehöflig! bestämma; hufvudsaken
vore, att läroämnet geografi måtte kunna i akademiska examina
förenas med vare sig humanistiska eller naturvetenskapliga ämnen.

Under öfverläggningen inom fakulteten hade särskildt yttrat sig
extra ordinarie professorn i meteorologi Hildebrandsson, hvilken dervid
anfört bland annat: Hans föreläsningar både redan nu omfattat, förutom
Bih. till ltiksd. 1‘rol. 1901. 4 Samt. 1 A/cl. 9 Höft. b

Stalsutakottets Utlåtande N:u 9.

den egentliga väderleksläran eller den dynamiska meteorologien, äfven
klimatologi, fysisk geografi, oceanografi samt grunddragen af den s. k.
matematiska geografien och kartografien, en kurs, som väsentligen, om än
i detaljerna olika utförlig, sammanfölle med den exempelvis i Göttingen
uppstälda i fysisk geografi. Den ifrågasatta ombildningen af extra ordinarie
professuren i meteorologi kunde derför lätt verkställas; och den
kunde ske utan att förorsaka kostnad, då professor Hildebrandsson förklarat
sig villig att underkasta sig- förändringen och åtaga sig en något
ökad föreläsningsskyldighet. Ombildningen vore ock desto mera befogad,
som det nuvarande förhållandet, att professorn i meteorologi icke hade
examinationsskyldighet, vore temligen egendomligt och enastående samt
genom en ombildning den meteorologiska verksamheten, enligt professor
Hildehrandssons tanke, icke på något sätt behöfde inskränkas. För öfrigt
anmärkte professor Hildebrandsson, beträffande den af komitén antydda
önskvärdheten af en observatorsplats, att frågan härom säkerligen skulle,
oberoende af ombildningsförslaget, komma att framläggas, då i flere år
varit under hand på tal att upprätta en magnetisk verksamhet vid den
meteorologiska institutionen och i samband dermed inrätta en derför oundgängligen
behöflig observatorsplats.

Sedan fakultetens yttrande inkommit till kanslern, hade denne öfverlemnat
handlingarna i ärendet 1ill chefen för ecklesiastikdepartementet med skrifvelse
af den 30 december 1897, deri kanslern förklarat, att han i det
skick, hvari ärendet befunne sig, ansåge sig icke för det dåvarande böra
vidare yttra sig.

Departementschefen har vidare anfört till statsrådsprotokollet,

Frågan om geografiens ställning hade vid denna tidpunkt inträdt i
ett nytt skede, i det att Riksdagen i skrifvelse den 28 april 1897 anhållit
om meddelande af sådana bestämmelser, att vid tillsättande af adjunktsoch
kollegabefattningar vid de allmänna läroverken geografien måtte räknas
såsom särskildt undervisningsämne.

I denna Riksdagens skrifvelse hade anförts: Geografien vore både såsom
allmänbildande ämne och till följd af den praktiska nytta, dess studium
för nästan alla ställningar i lifvet medförde, förtjent af en sjelfständigare
och mera framskjuten plats på de allmänna läroverkens schema, än ämnet
för, närvarande egde. Om en förbättrad ställning för geografien såsom
undervisningsämne i läroverken skulle kunna vinnas, borde först och främst
lärarebildningen i geografi stärkas, och denna berodde i sin ordning på
ämnets ställning vid universiteten. Det geografiska studiet vid dessa hade
ock på senare tid gjort afsevärda framsteg. Men ännu återstode åtskilligt
att önska för att den akademiska undervisningen i geografi skulle kunna

StatsiUskottel» Utlåtande N:o .9.

sägas vara pa ett fullt tillfredsställande sätt ordnad. I afseende ä geografiens
förbättrade ställning vid läroverken vore ett godt medel påvisaxlt
genom förslaget, att geografien vid tillsättandet af lärarebefattningar välde
allmänna läroverken måtte förklaras för ett särskilt undervisningsämne,
i stället för att såsom hittills betraktas såsom bildande med annat ämne
eu ämnesgrupp, i läroverksstadgan benämnd -historia med geografi».
Förändringen skulle. medföra, att ett större antal lärarekandidater finge intresse
af att upptaga geografi såsom ämne i sin akademiska examen och
dugliga lärarekrafter kornine att tillföras det geografiska, studiet, hvilket
ock borde uppmuntras genom särskilda examensbetyg vid universiteten.

Riksdagens skrifvelse hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,
tillika, med två. andra af 1897 års Riksdag till Kongl. Maj:t aflåtna framställningar,
öfverlepmate till eu komité, som erhållit uppdrag att afgifva
betänkande och förslag, bland annat, i afseende å den hemställan, som
innehölls uti ifrågavarande skrifvelse. Sedermera hade äfven förutnämnda
af åtskilliga studerande gjorda framställning jemte deröfver afgifna utlåtanden
öfverlemnats till komité.!! för ätt tagas i betraktande vid utförandet
af dess uppdrag.

Komitén hade den,. 80 april 1898 afgifvit betänkande, som i afseende
å det genom Riksdagens nyss omnämnda skrifvelse framkastade
spörsmålet utmynnat i förslag till ändringar i stadgan för rikets allmänna
läroverk. Ur det yttrande, hvarmed komitén beledsagat denna
hemställan, bär departementschefen omnämnt följande.

Efter att hafva skänkt erkännande åt syftemålet för Riksdagens framställning
samt vitsordat, att den af Riksdagen ifrågasatta åtgärden vore
ett steg till syftets vinnande, hade komitén framhållit, hurusom, för utöfvande
af framgångsrik lärareverksamhet, vetenskapliga förstudier i det läroämne,
som vore föremål för undervisningen, vore af den väsentligaste vigt.
Komitén hade ansett detta i alldeles särskild!, hög grad gälla beträffande
geografien, framför allt sådant detta läroämne numera gestaltat sig till
följd af den geografiska vetenskapens betydande utveckling under de. senare
årtiondena och den ristning, hvari denna utveckling gatt. Såsom förhållandena
numera vore ordnade vid universiteten, hade onekligen såväl de
förut ringa utsigterna för läroverken att erhålla vederbörligen utbildade
geografilärare ökats som ock möjlighet beredts dem att vid lärarnes anställande
förvissa sig om befintligheten af denna utbildning. Vissa olägenheter
vidlådde dock fortfarande anordningarna vid universiteten, fin sådan
olägenhet vore, att vid universitetet i Upsala geografiundervisningen vore
beroende af ett anslag, som årligen måste begäras och som derjemte föreföll*:
vara väl knappt tillmätt, för att man skulle kunna af läraren fordra,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att han skulle i önsklig grad egna tid och krafter åt det gifna uppdraget
och dermed förbinda sjelfständiga studier i ämnet. En annan olägenhet
vore, att geografien vore oskiljaktigt förenad med statskunskapen till ett
examensämne och att således ingen kunde erhålla akademiskt vitsord om
vetenskapliga insigter i geografi, som ej visat sig ega erforderliga insigter
i statskunskap. Följden af denna sammankoppling blefve med största
sannolikhet den, att tillgången på vederbörligen utbildade geografilärare
ej blefve densamma, som den under andra förhållanden skulle blifva, och
att särskildt jemförelsevis få personer med naturvetenskaplig studierigtning
afl ad e. examensprof i geografi. Men icke nog härmed. Äfven möjligheten
att vid lärares anställande förvissa sig om graden af hans utbildning i
geografi försvagades af den ifrågavarande sammanslagningen, om det nemligen,
hvilket faktiskt egde rum, medgåfves examinanden att för ett visst
betygs erhållande sysselsätta sig öfvervägande med den ena vetenskapen.
Ett högt betyg i statskunskap med geografi kunde i sådant fall bero på
goda och grundliga insigter hufvudsakligen i den förra vetenskapen.
Komme härtill, att på grund af förhållandenas utveckling .statskunskapen
betraktades såsom hufvudämnet, blefve saken från läroverkens synpunkt
ännu ogynsammare. Komiterade ansåge fördenskull det vara af synnerlig
vigt, att geografien vid universiteten finge en fullt sjelfständig ställning
både såsom undervisnings- och såsom examensämne.

Den 3 december 1898 hade kanslern för rikets universitet anbefalts att,
efter hörande af de teologiska och filosofiska fakulteterna vid universiteten
i Upsala och Lund, till Kong! Maj:t inkomma med utlåtande öfver komiténs
betänkande i de till densamma remitterade frågor, så vidt dessa rörde
universiteten.

De bada teologiska fakulteterna hade icke yttrat sig i nu förevarande
ämne. Beträffande detsamma hade inom filosofiska fakulteten vid universitetet
i Lund uttalats, bland annat, att sammanställningen af statskunskap
med geografi numera icke egde något stöd i dessa vetenskaper sjelfva och
att fördenskull, om de praktiska skäl, som föranledt stadgandet härom,
icke längre nödvändiggjorde en sådan sammankoppling, universitetet med
i illfi edsställelse skulle helsa en ändring i stadgandet, hvarigenom hvartdera
ämnet statskunskap och geografi finge studeras utan sammanblandning
med hvarandra eller med andra vetenskaper. Härpå komme såväl statskunskapen
som geografien att vinna. Det hade vidare inom fakulteten anförts,
att den förbindelse, som hittills egt rum mellan omförmälda båda ämnen,
hufvudsakligen berott derpå, att vid universiteteii saknats medel att upprätthålla
dem såsom sjelfständiga examensämnen.

Filosofiska fakulteten i Upsala hade hänvisat till de åsigter och förslag

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

rörande geografiens ställning vid universiteten och de allmänna läroverken,
som inom fakulteten år 1897 framlagts vid behandlingen af den förut
omtalade, af ett antal studerande gjorda ansökningen.

Kanslern för rikets universitet hade härefter den 28 april 1899
afgifvit utlåtande med anledning af den föreliggande frågan och dervid
förklarat sig till alla delar instämma i fakulteternas uttalanden angående
önskvärdheten af att geografien blefve ett särskildt examensämne
vid universitetet samt att för detta ändamåls vinnande ämnet finge
egen representant inom universitetets lärarekår. Att denne, tilläde
kanslern, med den stora omfattning geografien såsom vetenskap numera
egde, icke tillika kunde representera ett annat ämne, syntes af den lerrinade
utredningen med all tydlighet framgå, då ju af diskussionen inom
filosofiska fakulteten i Upsala till och med visade sig, att majoriteten
ansett saken böra med afseende på de vid dervarande universitet rådande
särskilda förhållanden lämpligast så ordnas, att blott politisk geografi skulle
ingå i den föreslagna nya professuren, men den fysiska geografien förenas
med extra ordinarie professorsbefattningen i meteorologi. I första hand
ansåge kanslern det emellertid vara skäl att rigta sina bemödanden derpå,
att hvartdera universitetet erhölle en professur i geografi,'' och hemstälde
derför, att åtgärder i denna rigtning måtte af Kongl. Maj:t vidtagas.

Af hvad departementschefen sålunda anfört framginge, att geografien
numera intoge en sådan ställning bland vetenskaperna, att den kräfde att
såsom läroämne varda vid universiteten inrangerad med egen representant.
Hvad beträffade universitetet i Lund, funnes der redan en professur i
geografi; och ehuru denna professur endast vore extra ordinarie och dertill
omfattade ej blott geografi, utan jemväl historia, hvadan geografien
icke intoge den fullt sjelfständiga ställning, som vore önsklig, vore dock
behofvet af en ändring i dessa förhållanden ej så trängande, att departementschefen
nu borde framkomma med förslag derom. Vid universitetet
i Upsala deremot vore tillståndet för närvarande alltför otillfredsställande.
Undervisningen i geografi vore der beroende på ett tillfälligt, år efter år
af Riksdagen beviljadt anslag å 1,000 kronor till en, professorn i statskunskap
biträdande, lärare i geografi. En förändring härutinnan tarfvades
med nödvändighet. Dervid borde bemärkas, att ändring icke kunde ske
på det sätt, att den nuvarande professuren i statskunskap ombildades till
eu professur i statskunskap och geografi, enär professuren i statskunskap
vore grundad på enskild stiftelse och i allt fall behofvet af geografiundervisning
icke blefve fyldt med en sådan sammankoppling. Af de i ärendet
hörda myndigheternas yttranden syntes departementschefen klart och tydligt
framgå, att undervisningen och examinationen i geografi borde, om

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

erforderlig iiiiiversitetsbildning deri skulle kunna, vara att med säkerhet
påräkna, försiggå utan förening med statskunskap. Ej heller ansåge departementschefen
lämpligt, då en omgestaltning af geografiundervisningen
vid universitetet i Upsala nu ifrågasattes, ätt, såsom förhållandet vore i
Lund, geografien , förenades i en professur med historien. Såsom redan
nämndt, kräfde geografien sin egen målsman, och den gjorde det så mycket
hellre numera, sedan Kong!. Maj:t den 31 december 1900 beslutat utfärda
kungörelse om sådan ändring i läroverksstadgan, att bland ämnesgrupperna
för adjunkts- och kollegabefattningar geografien upptoges såsom ett sjelfständigt,
från, historien skild! ämne.

Den enda utvägen att råda bot på de nu befintliga missförhållandena
syntes departementschefen derför vara, att eu professur i geografi blefve
vid universitetet i Upsala upprättad och, med hänsyn till ämnets störa
vigt, att denna professur blefve en ordinarie sådan. Blefve professurens
inrättande beslutadt, ansåge departementschefen att Kongl. Maj:t, efter vederbörandes
hörande» borde meddela föreskrift om upptagande af geografien
såsom ett särskilda undervisnings- och examensämne vid universitetet;
och borde i Sådant fall Kongl. Maj:t framdeles bestämma jemväl om den
nya professurens omfattning samt dess ställning inom filosofiska fakulteten.

Det vore tydligt, att, derest en professur i geografi vid ifrågavarande
universitet upprättades, det sedan flere år utgående extra anslaget å 1,000
kronor för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi
vid; universitetet icke vidare vore behöfligt.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att till upprättande af en ordinarie professur i geografi vid
universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett belopp af 6,000 kronor,
deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Utskottet,; som finner sig öfvertygadt derom, att en särskild lärarebefattning
i geografi bör inrättas vid universitetet i Upsala, har emellertid i
likhet med de af Universitetets filosofiska fakultet för frågans utredning
utsedde komiterade ansett, att behofvet af undervisning i ämnet åtminstone
för den närmaste femtiden skulle kunna tillgodoses genom inrättande af
en extra ordinarie professur med de löneförmåner, som af 1898 års Riksdag
blifvit för innehafvare af sådan befattning faststälda; och hemställer
utskottet alltså, . , . v /

. ; att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts föreva rande,

framställning må till upprättande af en extra ordinarie
professur i geografi vid universitetet i Upsala på
ordinarie, stat bevilja ett belopp af 4,500 kronor, deraf
3,300 kronor i lön, som efter fem år kan höjas med 500

Statsutskottets Utlåtande N:a I).

kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt
1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, äfvensom medgifva,
att omförm (lida ålderstillägg må bestridas af det under
åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

9:o) Ivongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för höjning af de till ama- Ang.
nuenserna vid medicinska och kirurgiska -klinikerna i Lund utgående arf- ansiJage? till
voden till 900 kronor för hvardera samt för anställande >af: en amanuens ‘‘“»“"»“svid
ögonkliniken och en amanuens vid barnkliniken i Lund, hvardera k!iuikerna
med årligt arfvode af 900 kronor, på ordinarie stat bevilja ett belopp af '' Lund2,
600 kronor. ■ b : [8-]

Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, hurusom
medicinska fakulteten vid universitetet i Lund hos större akademiska, konsistoriet
förnyat sitt år 1899 framstälda förslag om höjning i arfvodena
för de kliniske amanuenserna och ökning i antalet af dessa amanuenser,
samt att fakulteten till ärendets belysning anfört hufvudsakligen följande.

Enligt det för sjukvårdsinrättningarna i Lund gällande reglementet åt
den 24 april 1868 vore dessa delade i en invärtes eller medicinsk och en
utvärtes eller kirurgisk afdelning. Vid hvardera afdelningen hade vant
anstäld en amanuens med arfvode af 500 kronor för år. Efter det denna
stadga trädt i kraft, hade sjukvårdsinrättningarna nått en betydlig utveckling.
Ett mycket större antal patienter vårdades på de medicinska och
kirurgiska afdelningarna, men dertill komme, att två nya afdelningar. eller
kliniker äfven tillkommit. Genom professor M. K. Löwegrens åtgörande
hade tidigt inrättats en särskild ögonklinik, och i början af 1880-talet
hade denna nått en sådan utveckling, att år 1886 för densamma i .ny
byggnad upplåtits en afdelning på 50 sjuksängar, der exempelvis under
år 1899 till vård intagits 368 ögonsjuka. Klinisk och poliklinisk undervisning
hade sedan klinikens uppkomst af professor Löwegren meddelats, utan att han
till biträde vid undervisningen eller sjukvården halt någon amanuens,
under det vid den mindre och senare tillkomna ögonkliniken vid serafimerlasarettet
amanuens funnits anstäld under flere år. I sammanhang
med sjukvårdsinrättningarna hade jemväl sedan flere år funnits eu poliklinik,
der undervisning i barnsjukdomar meddelats af e. o. professorn i
ämnet. Från 1900 års början hade såsom en särskild afdelning af sjukvårdsinrättningarna
tillkommit ett nytt barnsjukhus, der e. o. professorn
i pediatrik och praktisk medicin vore sjelfskrifven öfverläkare. Som
biträde vid* undervisningen och sjukvården vore äfven bär eu fast anstäld
amanuens oundgängligen nödvändig. Fullkomligt ohållbart vore att, såsom
hittills mast ske, uppehålla anianuensbefattningarna vid ögon- och barn -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

klinikerna medelst lönlösa, tillfälligt förordnade e. o. amanuenser. Ett
amanuensarfvöde af 900 kronor för år syntes vara det minsta, som gerna
kunde ifrågakomma, då man jemförde nutida fordringar på en dylik amanuens
med föregående tids, då arfvodet bestämdes till 500 kronor. Behofvet
af en höjning till 900 kronor af amanuensarfvodena framginge
bäst deraf, att föreståndaren för kirurgiska kliniken funnit sig föranlåten
att under såväl år 1899 som år 1900 af egna medel lemna sin amanuens
lönetillskott med belopp, motsvarande 500 kronor för år.

Fakulteten hade derför anhållit, att framställning måtte hos Kongl.
Maj:t göras om anslag dels för anställande af en amanuens vid ögonkliniken
med eu aflöning af 900 kronor för år och af en amanuens vid
barnkliniken med en aflöning af jemväl 900 kronor årligen, dels- ock för
höjning af arfvodena till de två förutvarande amanuenserna vid medicinska
och kirurgiska klinikerna från 500 kronor till 900 kronor om året.

Större akademiska konsistoriet hade hos Kongl. Maj:t gjort framställning
i ämnet i enlighet med fakultetens förslag, till hvilken framställning
kanslern för rikets universitet förordat bifall.

Till jemförelse, huru förhållandena i förevarande afseende gestaltade
sig vid universitetet i Upsala och karolinska mediko-kirurgiska institutet,
har departementschefen, i enlighet med af kanslern från vederbörande infordrade
upplysningar, omnämnt följande.

Vid universitetet i Upsala vore anstälde två amanuenser vid den medicinska
och två vid den kirurgiska kliniken samt två amanuenser vid poliklinikerna,
en amanuens vid afdelningen för bröstsjuka och en amanuens
vid obstetriska och gynekologiska klinikerna samt gynekologiska polikliniken.
Förste amanuenserna vid medicinska och kirurgiska klinikerna, af
hvilka den ene tillika vore underläkare och den > andre tillika underkirurg,
åtnjöte hvardera, förutom förmånen af boställsrum, arfvode enligt universitetets
stat 700 kronor och af akademiska sjukhusets medel 800 kronor
eller tillhopa 1,500 kronor. Andre amanuenserna å samma kliniker erhölle
hvardera, jemte nyssnämnda förmån, 500 kronor enligt universitetets
stat och 700 kronor af akademiska sjukhusets medel eller sammanlagdt
1,200 kronor. Af öfriga amanuenser åtnjöte två hvardera 750 kronor, eu
700 kronor och en 900 kronor i arfvode.

Å karolinska mediko-kirurgiska institutets ordinarie stat funnes uppförda
sex arfvoden å 900 kronor och ett arfvode å 1,000 kronor för amanuenser
vid klinikerna; och å extra stat för år 1901 vore beviljade två
arfvoden å 900 kronor och två arfvoden å 750 kronor för •amanuenser
vid kliniker och polikliniker.

Behofvet af fast afiönade amanuenser vid ögonkliniken samt poli -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kliniken för barnsjukdomar och det nya barnsjukhuset i Lund kunde, enligt
departementschefens förmenande, icke bestridas. Ett dröjsmål med
detta behofs tillgodoseende syntes departementschefen icke heller vara rådlig!,
särskild! med hänsyn till den kliniska undervisningens jemna gång.
Hvad det ifrågasatta arfvodet, 900 kronor för år, beträffade, funne departementschefen
detsamma, med afseende å de alltjemt ökade kraf, som
stäldes på amanuenserna vid dylika institutioner, ingalunda för högt; och
då uppenbart vore, att dessa amanuenser ständigt komme att behöfvas,
ansåge departementschefen det vara lämpligt att, såsom universitetsmyndigheterna
begärt, omförmälda arfvoden uppfördes på ordinarie stat.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
afgifva förslag af ofvan angifna innehåll.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för höjning af de till amanuenserna
vid medicinska och kirurgiska klinikerna i
Lund utgående arfvoden till 900 kronor för hvardera
samt för anställande af en amanuens vid ögonkliniken
och en amanuens vid barnkliniken i Lund, hvardera
med årligt arfvode af 900 kronor, på ordinarie stat bevilja
ett belopp af 2,600 kronor.

10:o) Kongl Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till arfvode åt
en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund på ordinarie stat
bevilja ett belopp af 500 kronor.

Med förmälan, att Riksdagen under en följd af år, i anledning af
Kongl. Maj:ts framställningar, på extra stat anvisat ett belopp af 500
kronor till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i
Lund, har föredragande departementschefen till det i detta ärende förda
statsrådsprotokollet anmält, att större akademiska konsistoriet i Lund i sin
skrifvelse till Kongl. Maj:t angående universitetets behof af anslag för år
1902 framhållit, hurusom anställandet af en sådan person visat sig behöfligt
för äfven andra af universitetets institutioner, hvilka derigenom
kunnat, i likhet med den fysiologiska institutionen, få reparationer af instrument
och andra nödiga arbeten utförda af pålitlig person för både
billigare pris och med mindre tidsutdrägt än eljest. Konsistoriet hade
derför anhållit, att detta anslag måtte fortfarande utgå, men upptagas å
ordinarie stat; och hade kanslern för rikets universitet till denna framställning
tillstyrkt bifall.

Bill. till Rikad. Vrot. IDOL 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft.

Ang. anslag
till en
instrumentmakare
vid
fysiologiska
institutionen
i Lund.

[9.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då behofvet af detta anslag sålunda alltjemt gjorde sig gällande samt
en instrumentmakares anställande vid fysiologiska institutionen i Lund
visat sig vara gagneligt och ekonomiskt fördelaktigt för flere af universitetets
öfriga institutioner, ansåge departementschefen sig böra hos Kong!.
Maj:t hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode
åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund på ordinarie
stat bevilja ett belopp af 500 kronor.

Under erinran att ett anslag å 500 kronor till ifrågavarande ändamål
oafbrutet uppförts å extra stat alltsedan år 1892, får utskottet lemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till arfvode åt en instrumentmakare
vid fysiologiska institutionen i Lund på ordinarie
stat bevilja ett belopp af 500 kronor.

sAVn-t ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ett fast docentdocentstipen-
stipendium i germanska eller romanska spi’åk vid universitetet i Lund på
dium i ger- ordinarie stat uppföra ett anslag af 1,500 kronor.

romanska Till statsråds protokollet i detta ärende har departementschefen medspråk
vid delat följande:

i lund/ Vid universitetet i Lund funnes endast ett fast docentstipendium för
[10.] germanska, romanska och nordiska språk. Detta stipendium, som i likhet
med öfriga fasta docentstipendier vid universiteten utginge med ett belopp
af 1,500 kronor, vore enligt gällande stadgande!! afsedt för nyare språk,
hvarmed väl ursprungligen torde hafva förståtts hvad man förr betecknat
såsom nyeuropeisk linguistik, d. v. s. germanska och romanska språk, men
under senare tider ansetts omfatta äfven nordiska språk, antagligen emedan
intet särskildt docentstipendium vore fäst vid detta ämne.

Större akademiska konsistoriet i Lund hade nu upprepat sin åren
1898 och 1899 gjorda framställning om ett anslag å 1,500 kronor till ett
fast docentstipendium i enbart germanska eller romanska språk, och hade
konsistoriet till stöd härför åberopat innehållet i en af filosofiska fakultetens
humanistiska sektion aflåten, handlingarna bilagd skrifvelse i ämnet.

I denna skrifvelse hade sektionen hufvudsakligen yttrat följande: Genom
inrättande af ett fast docentstipendium i germanska eller romanska
språk kunde det nu befintliga docentstipendium för nyare språk, hvilket
vore gemensamt för de germanska, romanska och nordiska språken och
som för närvarande innehades af en docent i sistnämnda ämne, allt framgent
få förblifva ett docentstipendium i nordiska språk. Härtill före -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

funnes numera så mycket större skäl derutinnan, att, efter det lektorer i
främmande lefvande språk anstälts vid universitetet och dessa till allra
största delen öfvertagit den praktiska språkundervisningen, tillfälle till inkomst
genom dylik undervisning knappast längre yppades för docenterna
i germanska eller romanska språk, hvilka deremot jemförelsevis lätt funne
anställning utom universitetet. Om de germanska, romanska och nordiska
språken fortfarande skulle tillsammans förfoga öfver endast ett fast docentstipendium,
vore fara värdt att, såsom redan tidtals inträffat, docenter i de
båda förstnämnda språken komine att helt och hållet saknas. Dylika
lärares biträde kunde emellertid svårligen undvaras, allra minst sedan
genom 1891 års stadga angående filosofie kandidat- och licentiatexamina
föreskrifvits, att årligen i hvarje examensämne icke blott vetenskapliga
föreläsningar skulle hållas utan äfven såväl propedeutiska kurser som
seminarie- och öfningskurser meddelas.

Ifrågavarande framställning hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet
vidare inhemtas, jemväl förordats af kanslern för rikets universitet.

På de af den humanistiska sektionen anförda skäl och då de germanska
och romanska språken vore af sådan betydelse, att man borde
tillse, det docenter i dessa språk städse funnes vid universiteten anstälda,
tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till ett fast docentstipendium i germanska eller romanska språk vid
universitetet i Lund på ordinarie stat uppföra ett anslag af 1,500 kronor.

Under hänvisning till hvad utskottet under punkt 7:o) här ofvan anfört
får utskottet, som anser ifrågavarande docentstipendium lämpligen
böra med afseende å ändamål och benämning likställas med det vid Lunds
universitet förut inrättade docentstipendium i »nyare språk», hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till ett för gruppen
»nyare språk» afsedt fast docentstipendium vid universitetet
i Lund på ordinarie stat uppför ett anslag af 1,500
kronor.

12:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande af en Ang. anslag
assistent vid växtfysiologiska labaratoriet vid botaniska institutionen i Lund1''!!®11.88®''84?11*
bevilja pa ordinarie stat ett anslag åt 1,500 kronor. logiska labora Undcr

erinran, hurusom Riksdagen alltsedan år 185)6 beviljat ett extratonet 1
anslag å 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska [IL]
laboratoriet vid botaniska institutionen i Lund har föredragande departe -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

höjning af
anslaget till
astronomiska
observator^
i Lund.

[12.]

mentschefen meddelat, att större akademiska konsistoriet derstädes, med
anmälan att omförmälda assistentbefattning fortfarande vore behöflig och
komme att äfven för framtiden erfordras, anhållit om anslagsbeloppets
beviljande å ordinarie stat; och hade denna anhållan jemväl af kanslern
för rikets universitet understödts.

Då förevarande anslagsbehof uppenbarligen hörde till dem, som icke
vore af tillfällig art, utan måste allt framgent tillgodoses, tillstyrkte departementschefen,
det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för anställande
af en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska institutionen
i Lund bevilja på ordinarie stat ett anslag af 1,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för anställande af en assistent
vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska institutionen
i Lund bevilja på ordinarie stat ett anslag
af 1,500 kronor.

13:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja anslaget
till materiel vid astronomiska observatoriet i Lund, nu 1,600 kronor, med
1,400 kronor eller till 3,000 kronor.

I afseende å detta anslagskraf, hvilket af större akademiska konsistoriet
i Lund framburits till Kongl. Maj:t, hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet
inhemtas, professorn i astronomi vid Lunds universitet C. V. L.
Charlier i skrifvelse till filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga
sektion anfört följande.

Att ett anslag på 1,600 kronor vore alldeles otillräckligt till bestridande
af utgifterna för ett observatorium, som ville något så när följa
vetenskapens utveckling, läge i öppen dag. I sjelfva verket syntes det enda
sättet att med stöd af ett så ringa anslag kunna uträtta något vetenskapligt
i observationsväg vara, att arbetet skedde så att säga stötvis, i det man
under en följd af år läte arbetet ligga nere, till dess så mycket hunnit besparas
att något verkligt fruktbärande arbete kunde företagas. På detta
sätt hade ock den förre prefekten för observatorium, dertill nödd och
tvungen, anordnat observationerna. Det vore emellertid näppeligen förenligt
med en vetenskaplig statsinstitutions rätta ställning, att arbetet på
grund af anslagets knapphet sålunda måste antaga en rent sporadisk
karakter. Professor Charlier hade, på grund deraf att hans företrädare besparat
en del af statsanslaget, vid tillträdandet af sin befattning haft en fond
att använda för observatoriets räkning. Med tillhjelp af denna fond och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

det understöd från universitetets reservfond, som universitetets myndigheter
välvilligt lemnat, hade det blifvit honom möjligt att dels åt observator^
anskaffa en mindre fotografisk refraktor samt en mätapparat för
uppmätande af fotografiska plattor, dels ock för öfrigt försätta observatoriet
i ett efter nutidens fordringar ganska tillfredsställande skick. För arbetets
fortgång utan afbrott vore det emellertid ett oeftergiflig!, vilkor, att statsanslaget
till observatoriet förhöjdes. Till belysande häraf kunde anföras
observatoriets utgifter för år 181)8, hvilka uppgått till 5,725 kronor, för -

delade på följande sätt:

för reparation m. m. och rengöring af instrument.................... kr. 800: —

fotografiartiklar och andra förnödenheter..................................... » 700: —

trädgården ............................................................................................. » 125: —

nyanskaffning samt inbindning af böcker...................................... » 550: —

ved, gas m. in...................................................................................... » 250: —

nya instrument ...................................................................................... » 3,300: —

Härtill komme reparationer och förbättringar å observatoriebyggnaden,
hvilka utgifter bestridts af anslag från reservfonden och uppgått till omkring
2,500 kronor. Frånsedt utgifterna för underhåll af byggnaden,
hvilka väl fortfarande, såsom hittills, kunde bestridas af universitetets för
dylika utgifter afsedda medel, kunde man hoppas, att ett årsanslag på
3,000 kronor vore tillräckligt för observatoriets öfriga utgifter. De löpande
utgifterna syntes näppeligen kunna eller böra nedbringas under den år
1898 utgående summan, 2,400 kronor, och återstoden, 600 kronor, kunde
anses till fyllest för att, utan för hvarje särskild gång begärda anslag, sätta
observatoriet i stånd att anskaffa sådana mindre instrument, som vore
nödvändiga för fullföljandet af vid observatoriet pågående astronomiska
undersökningar. Denna sistnämnda del af anslaget skulle i första hand
komma att anlitas för inköp af en stjerntidskronometer och anskaffande
af ett urverk för den fotografiska refraktorn.

Till jemförelse omnämndes, att anslaget till materiel för den astronomiska
institutionen i Upsala sedan år 1894 utginge med 2,500 kronor
årligen, hvarvid dock vore att märka, dels att observatoriet i Upsala ett
par år förut erhållit ett anslag af omkring 50,000 kronor till inköp af en
ny fotografisk refraktor, dels ock att derstädes funnes en särskild meteorologisk
institution, till hvilken årligen utginge ett materielanslag å 3,500
kronor. Någon synnerligen kostbar meteorologisk afdelning hade Lunds
observatorium visserligen icke, men den finge dock ej helt och hållet försummas.
''

På grund af hvad sålunda anförts, ansåge professor Charlier det ifrågasatta
anslaget, 3,000 kronor, till materielen för Lunds observatorium vara

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Afböjning
af

anslaget till
materiel vid
universitetsbiblioteket
i
Lund.

[13.]

af behofvet högeligen påkalladt. Äfven om det icke kunde anses vara
rundligt tilltaget, skulle det helt säkert visa sig tillräckligt för att göra
det möjligt för Lunds observatorium att fortfarande, såsom hittills, intaga
en värdig plats i de astronomiska institutionernas led.

Sedan den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, i anslutning till
professor Charliers anförande, tillstyrkt större akademiska konsistoriet att
hos Kongl. Maj:t göra framställning i ämnet, hade konsistoriet förnyat sin
jemväl år 1899 gjorda anhållan om höjning af årsanslaget för astronomiska
observatoriet från 1,600 kronor till 3,000 kronor.

I denna hemställan hade kanslern för rikets universitet äfven instämt.

För egen del har departementschefen, enär han funne eu anslagsförhöjning
till astronomiska observatoriet i Lund vara behöflig för att detsamma
måtte kunna på ett tillfredsställande sätt utveckla sig i öfverensstämmelse
med tidens kraf och då det ifrågasatta beloppet, 1,400 kronor,
icke syntes honom vara för högt beräknadt, tillstyrkt, det Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att höja anslaget till materiel vid nämnda observatorium
till 3,000 kronor.

Att materielanslaget till astronomiska observatoriet i Lund i någon
man höjes, torde af skäl, som anförts i statsrådsprotokollet, vara af behofvet
påkalladt. t Hvad åter angår det belopp, som i sådant afseende må
erfordras, anser sig utskottet icke på grund af den föreliggande utredningen
kunna förorda större höjning än med 900 kronor, hvarigenom förevarande
anslag skulle komma att uppgå till 2,500 kronor eller samma
belopp som det till astronomiska institutionen i Upsala utgående inaterielanslaget.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:t förevarande
framställning, lira höja anslaget till materiel vid
astronomiska observatoriet i Lund, nu 1,600 kronor,
med 900 kronor eller till 2,500 kronor.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till
materiel vid universitetsbiblioteket i Lund med 9,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att större akademiska konsistoriet i
Lund upprepat sin vid ett par föregående tillfällen gjorda hemställan om
höjning af anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket. Till stöd för
den äskade höjningen hade konsistoriet åberopat en af bibliotekarien C.
J. F. af Petersens gjord utredning, hvari anförts hufvudsakligen följande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Universitetsbibliotekets årsinkomster utgjorde för närvarande: dels
ordinarie statsanslag, som, med deri inberäknade, af 1887 års Riksdag beviljade
1,200 kronor till bekostande af bibliotekslokalens uppvärmning,
utginge med 15,675 kronor, dels räntan å den s. k. bibliotekskassan, hvilken
ränta år 1899 utgjort 1,750 kronor, och dels, i medeltal räknadt, 675
kronor i s. k. extra inkomster, bestående af studentinskrifningspenningar,
befordringsafgifter, bokauktionsprocent o. s. v. eller tillhopa omkring 18,100
kronor.

Denna summa, 18,100 kronor, kunde dock icke på långt när disponeras
för bibliotekets förökande, enär med densamma äfven inbindning, lokalens
uppvärmning och andra expenser skulle bestridas. Utgifterna för inbindning,
som under åren 1886—1895 uppgått i medeltal till 3,500 kronor årligen,
hade visserligen under de senaste åren utgjort allenast 3,100 kronor
i medeltal för år, men hade detta haft sin grund bland annat deri, att
inbindning i åtskilliga fall fått anstå i afvaktan på bättre tider. Detta
uppskof i förening med stigande arbetspris föranledde emellertid dertill
att utgifterna för de närmaste åren måste beräknas till lägst 3,500 kronor
om året. Det anslag å 1,200 kronor, som 1887 års Riksdag beviljat till
lokalens uppvärmning, hade visat sig otillräckligt. Medelkostnaden för
uppvärmningen hade under de sista tolf åren uppgått till närmare 1,400
kronor. Öfriga expenser hade med iakttagande af den strängaste sparsamhet
under de sista tio åren kunnat begränsas till i medeltal något
öfver 1,000 kronor om året. Om sålunda den årliga kostnaden för inbindning,
uppvärmning och öfriga expenser efter låg beräkning upptoges till
5,900 kronor, skulle till bokinköp återstå 12,200 kronor. Från denna
summa afginge dock ytterligare ett belopp af 750 kronor, som, till följd
af en sedan gammalt bestående öfverenskommelse mellan universitetsbiblioteket
och styrelsen för Lunds universitets årsskrift, årligen utginge
såsom bidrag till årsskriften mot det att biblioteket, för utbyte med andra
vetenskapliga institutioner, erhölle ett antal exemplar af densamma. Af
återstående beloppet, omkring 11,450 kronor, hade en betydlig del årligen
åtgått till prenumeration å tidskrifter, en utgiftspost som för hvarje år
blefve allt drygare och under de senare åren uppgått till omkring 6,000
kronor årligen. Någon minskning å denna post kunde, med hänsyn till
de lärda facktidskrifternas utomordentliga betydelse för den vetenskapliga
forskningen, icke ifrågasättas, utan vore det synnerligen önskvärd!, om en
långt större summa om året kunde anslås för ifrågavarande ändamål.
Detta fram ginge bland annat af de ofta återkommande framställningarna
till bibliotekskommissionen om prenumeration å nya tidskrifter eller komplettering
af äldre serier, Indika framställningar på grund åt bristande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillgångar alltför ofta måste lemnas obeaktade. Af den för Sveriges offentliga
bibliotek gemensamma accessionskatalogen framginge också, att Lunds
bibliotek öfver hufvud taget vore sämre utrustadt med afseende på tidskrifter
än de andra statsbiblioteken. Af det till bokinköp användbara
beloppet åtginge vidare årligen en betydlig del till betalande af s. k. fortsättningsarbeten,
d. v. s. sådana arbeten, hvilkas utgifvande icke afslutats
under det år, då deras inköp beslutits. Dessa fortsättningsarbeten utgjordes
ofta af betydande verk, hvilkas omfång och pris ej från början kunnat
med bestämdhet beräknas och hvilkas utgifvande fortginge under en stundom
mycket lång följd af år. Utgifterna för dylika fortsättningsarbeten
hade föf de tio sista åren uppgått till i medeltal närmare 3,000 kronor
årligen.

En summa af ungeför 2,500 kronor återstode sålunda till inköp af äldre
och nyare literatur, som ej tillhörde kategorierna periodica eller fortsättningsarbeten.
Det torde, yttrade universitetets bibliotekarie, icke tarfvas någon
särskild bevisning för otillräckligheten af denna summa för ett bibliotek,
som måste nödtorftigt följa med literaturens utveckling inom alla de skilda
vetenskapsgrenai-, hvilka vid ett universitet funnes representerade. Visserserligen
kunde bristerna i någon mån afhjelpas genom lån från andra bibliotek,
och bure bibliotekariens årsberättelser vittne om den utmärkta beredvillighet,
hvarmed andra bättre lottade bibliotek — särskilt Kongl.
biblioteket, vetenskapsakademiens bibliotek och Upsala universitetsbibliotek
— tillhandahölle dylika lån, ehuru endast sällan kunde bevisas dessa bibliotek
någon återtjenst. Antalet volymer, som sålunda genom universitetsbibliotekets
i Lund förmedling utlånats till forskares tjenst, hade under
de båda sista åren uppgått till inemot 400 årligen, deri ej inberäknadt
handskrifter och sådana af de offentliga biblioteken i Köpenhamn till vetenskapsmän
i Lund utlemnade boklån, hvilka ej förmedlats af universitetet
i sistnämnda stad. Ehuru fördelen af en dylik samverkan mellan de
offentliga biblioteken vore uppenbar, då dubbelanskaffningar, särskildt i
fråga om dyrbarare arbeten, derigenom mången gång kunde undvikas,
gåfves det naturligtvis en mängd vetenskaplig literatur, som icke rimligtvis
kunde tagas i anspråk för en dylik lånerörelse, emedan densamma —
såsom förhållandet vore med löpande årgångar af periodisk literatur —
ofta behöfde anlitas inom det bibliotek, som egde den. För öfrigt läge
det i sakens natur, att tillgången till ett något så när samladt material
på ett helt annat sätt underlättade forskningens möda än tillfälligt begagnande
af enskilda källskrifter efter andras hänvisningar. Lånen kunde
aldrig fullt ersätta den egna tillgången.

För bedömande af den föreliggande frågan både meddelats följande

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

upplysningar om förhållandena vid andra vetenskapliga statsbibliotek i
Norden.

Kongl. biblioteket i Stockholm åtnjöte från och med år 1896 ett statsanslag
af 34,000 kronor, hvilket belopp vore afsedt endast till inköp och
inbindning, enär bibliotekets expenser bekostades helt och hållet af andra
statsmedel. Kongl. bibliotekets egenskap af nationalbibliotek ålade visserligen
detsamma åtskilliga förpligtelser, från hvilka universitetsbiblioteken
vore befriade; men å andra sidan borde man komma i håg, att enär de
reala vetenskaperna i Stockholm vore tillgodosedda genom särskilda fackbibliotek,
kongl. biblioteket icke behöfde följa med literaturens utveckling
inom dessa ämnen, hvilket deremot vore en nödvändighet för universitetsbiblioteken.
Arbeten inom dessa vetenskaper, särskildt naturvetenskaperna,
vore emellertid som bekant de dyraste af alla. I Lund hade under sista
decenniet mer än en tredjedel af årliga inköpssumman tagits i anspråk
för de vetenskaper, hvilka vid universitetet företräddes af medicinska
fakulteten och filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion.

Karolinska mediko-kirurgiska institutets bibliotek, som väl finge antagas
inköpa endast medicinsk literatur, hade från och med år 1891 åtnjutit
ett statsanslag af 4,000 kronor, hvilket anslag från 1900 års början
höjts till 7,000 kronor. Af sistnämnda belopp användes 500 kronor till
arbetsbiträde vid biblioteket, hvaremot kostnaden för uppvärmning och
belysning bestredes af institutets allmänna s. k. materielanslag. Äfven
om man icke kunde begära, att ett universitetsbibliotek vore lika väl försedt
med medicinsk literatur som biblioteket vid ett medicinskt fackläroverk,
syntes det vara uppenbart, att det belopp, eller i medeltal 1,354
kronor om året, som universitetsbiblioteket i Lund under de sista tio åren
kunnat använda för inköp af dylik literatur, vore för sitt ändamål alldeles
otillräckligt.

Universitetsbiblioteket i Upsala uppbure från 1896 års början i statsanslag
24,000 kronor förutom ett för lokalens uppvärmning afsedt särskildt
anslag å 1,500 kronor. I donationsräntor och extra inkomster hade
nämnda bibliotek dessutom under sista decenniet erhållit i medeltal omkring
2,800 kronor årligen.

Af universitetsbiblioteken i grannländerna uppbure biblioteket i Kristiania
i årligt anslag 31,700 kronor och biblioteket i Helsingfors, förutom
extra inkomster, ett statsanslag af i svenskt mynt 25,632 kronor. Mellan
de båda stora biblioteken i Köpenhamn funnes en lagligen stadfästad
öfverenskommelse, enligt hvilken de vore befriade från skyldigheten att
hvar för sig följa med literaturens utveckling på alla vetenskapsområden.
Icke desto mindre åtnjöte det Store Kongelige Bibliotek ett årsanslag af

Bill. till Riked. Prut. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

36,000 kronor till bokinköp och inbindning samt 2,000 kronor till expenser,
och universitetsbiblioteket i statsanslag och donationer något öfver 17,600
kronor, hvartill komme förmånen att dels såsom gåfva, dels mot väsentligt
nedsatt pris bekomma förvärf från två danska vetenskapliga samfund.

Af hvad sålunda anförts framginge, att de tillgångar, öfver hvilka
Lunds universitetsbibliotek årligen förfogade, vore för sitt ändamål alldeles
otillräckliga, och att detta bibliotek i nämnda hänseende vore jemförelsevis
vida sämre utrustad t än något annat af de större vetenskapliga
biblioteken i Norden. Afhjelpandet af denna brist vore en den vigtigaste
och betydelsefullaste uppgift, ty för det vetenskapliga lifvet vid ett universitet
läge det obestridligen en ytterligt stor fara deri, att universitetets
bibliotek råkade i lägervall, och sådant kunde icke, äfven med den bästa
förvaltning, förekommas, derest biblioteket under en alltför lång tid måste
vara i afsaknad af nödigt materielt understöd. Att såväl Kongl. Maj:t
som Riksdagen i detta hänseende haft öppen blick för den vetenskapliga
forskningens och fosterländska odlingens kraf hade visat sig bland
annat, då 1895 års Riksdag höjt anslagen till kongl. biblioteket och universitetsbiblioteket
i Upsala med 9,000 kronor för dem hvar. Kongl. Maj:t
hade då af Riksdagen äskat 15,000 kronor för det förra och 12,000 kronor
för det senare biblioteket eller sammanlagdt 27,000 kronor. Då emellertid
Riksdagen beviljat endast två tredjedelar af sistnämnda summa, läge
det nära till hands att antaga, att man önskade reservera den sista tredjedelen
åt biblioteket i Lund. Att åtminstone statsutskottet tänkt sig saken
så, framginge otvetydigt af ett yttrande af en ledamot i nämnda utskott.
Lunds universitets nuvarande prokansler, vid ärendets föredragning i
Första Kammaren. Denne hade nemligen anfört, bland annat, följande:
»Vidare ber jag att få säga, att den tanken» [nemligen att en liknande
begäran om anslag vore att vänta från Lund] »har ej varit främmande för
utskottet, utan har utskottet tagit för afgjordt, att ett sådant kraf från
Lunds universitet vore att vänta, och det var med tanke härpå, som man
delade de af Kongl. Maj:t föreslagna 27,000 kronor så, att de tre biblioteken
skulle komma att få 9,000 kronor hvar». Konsistoriet hade upprepade
gånger hos Kongl. Magt, gjort framställningar om beredande åt Lunds
universitets bibliotek af samma anslagsförhöjning, som år 1895 beviljats
biblioteket i Upsala och som, då de båda universiteten ju hade samma
uppgifter att fylla, måste anses vara för Lunds bibliotek lika nödvändigt,
ja kanske till och med nödvändigare i betraktande af de jemförelsevis
större luckor, som detta bibliotek företedde, särskilt i sitt äldre bokförråd.
Det lede väl ej heller något tvifvel, att ifrågavarande önskemål
redan vunnit gehör hos Kongl. Maj:t och Riksdagen, derest det icke ansetts

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

olämpligt att bevilja ökadt anslag för bokinköp åt ett bibliotek, om hvilket
man visste, att detsamma på grund af bristande utrymme endast med
svårighet kunde i ordnadt skick förvara och tillhandahålla allmänheten
den årliga ökning, som med det befintliga anslaget kunde förvärfvas.
Då universitetsbibliotekets byggnadsfråga emellertid nu vunnit sin lösning,
syntes det dåliga utrymmet inom det nuvarande bibliotekshuset icke längre
behöfva utgöra något hinder att bevilja den för universitetet så vigtiga anslagsförhöjningen
till dess bibliotek. För att under de närmaste åren kunna i bibliotekshuset
inrymma den tillväxt i bokförrådet, som blefve en följd af anslagets
förhöjning, funnes för mindre ofta anlitade delar af nämnda förråd provisoriskt
utrymme beredt dels inom vissa delar af den s. k. gamla anatomibyggnaden,
dels ock inom en rymlig, för ifrågavarande ändamål tjenlig
vindslokal i anatomiska institutionens nya hus. Derest den ifrågasatta
anslagsförhöjningen beviljades af 1901 års Riksdag och, såsom man hade
all anledning att hoppas, det nya bibliotekshuset komme att tagas i bruk
under loppet af år 1903, skulle vid tiden för inflyttningen i detsamma
endast omkring ett och ett hälft års anslagsförhöjning eller omkring

13.500 kronor hafva hunnit uppbäras, och af detta belopp kunde väl minst

1.500 kronor antagas åtgå till inbindning af det, som inköpts för den
öfriga delen deraf. Med nu gällande pris å vetenskaplig literatur erhölles
inga öfverväldigande massor af böcker för 12,000 kronor. Det hade beräknats,
att den utländska literatur, som inköptes till biblioteket, i genomsnitt
betingade ett pris af inemot 11 kronor för band, och blefve det,
med en sådan beräkning, högst 1,100 band, som för nyssnämnda summa
kunde förvärfvas. Att för endast en kortare tid bereda utrymme för en
dylik tillökning i bokförrådet kunde icke möta några oöfverstigliga svårigheter,
och äfven om den ökade trängseln möjligen komme att vålla bibliotekets
tjensteman någon ökad möda, underkastade de sig helt visst densamma
med mycken glädje.

På grund af hvad sålunda anförts hade konsistoriet anhållit om en
förhöjning i anslaget till universitetsbiblioteket med 9,000 kronor; och kanslern
för rikets universitet hade åt denna anhållan gilvit sitt särskilda förord,
under anförande att han till den utredning, som i frågan lemnats af
bibliotekarien af Petersons, ville ytterligare tillägga, att ett förlängdt uppskof
med beviljande af ifrågavarande anslag skulle kunna föranleda inom
åtskilliga literaturområden så stora luckor, att dessas fyllande helt visst i
hög grad försvårades.

Den begärda höjningen af anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket
i Lund ansiige departementschefen vara af ett synnerligt trängande
behof påkallad. Att något förslag i ämnet icke tillförene under de

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

senast förflutna åren förelagts Riksdagen af Kongl. Maj:t, torde, såsom
bibliotekarien af Petersens antydt, vara att söka i den omständigheten,
att bibliotekets byggnadsfråga då ännu varit sväfvande. Sedan emellertid
Riksdagen offervilligt medverkat till nämnda frågas lösning på ett för
bibliotekets framtida utveckling betryggande sätt, syntes tiden nu vara
inne att låta universitetsbiblioteket i Lund komma i åtnjutande af den
för dess utveckling behöfliga förhöjningen i statsanslag; och det i sådant
afseende ifrågasatta beloppet, 9,000 kronor, syntes, särskildt med hänsyn
till hvad bibliotekarien af Petersens anfört, rörande förhandlingarna vid
1895 års riksdag, kunna anses vara väl afpassadt.

Departementschefen hemstälde derför, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att höja anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket i Lund
med 9,000 kronor.

Under åberopande af den utredning, som i statsrådsprotokollet innefattas,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må höja anslaget till materiel
vid universitetsbiblioteket i Lund med 9,000 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 4:o)—14:o)
föreslagits, kommer anslaget till universiteten, nu 824,324 kronor, att
ökas med tillhopa 23,900 kronor eller till 848,224 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Angående 15:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på ordinarie
aflönande''1^stat ^ör karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja dels till aflöning
lärare i åt en lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi, med skyldighet för denne
nologi’ och att förestå eu poliklinik samt att meddela den undervisning, som i vederlaryngoskopi
börlig ordning kunde komma att honom åläggas, ett belopp af 3,000
samt amann- pronor dels ock till arfvode åt en amanuens vid den otiatriska polikli ens

vid den ... n - r\ -t * ■

otiatriska ni ken 7o0 kronor.

polikliniken. Af statsrådsprotokollet inhemtas, att kanslern för rikets universitet
[14.] med anledning af lärarekollegiets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
derom gjorda framställning hos Kongl. Maj:t hemstält om utverkande
på ordinarie stat dels af ett anslag å 3,000 kronor till aflöning åt eu lärare
i otiatri, rhinologi och laryngoskopi med skyldighet för denne att förestå
en poliklinik samt att meddela den undervisning, som vederbörande myn -

Stat fint skottets Utlåtande N:o It.

dighet kunde komma att ålägga honom, dels ock ett anslag a 900 kronor
till aflöning åt en amanuens vid den otiatrieka polikliniken.

Förevarande framställning hade, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar,
tillkommit på förslag af professorn i kirurgi vid institutet John
Berg, hvilken rörande behofvet af anslagen i fråga inom lärarekollegiet
anfört hufvudsakligen följande. ....

Med den snabba och kraftiga utveckling, som den praktiska medicinens
alla discipliner undergått tack vare det gångna århundradets rastlösa
och framgångsrika forskningsarbete, hade tid efter annan särskilda vetenskapsgrenar
nått den teoretiska omfattning och vunnit den praktiska betydelse,
att det aktats nödigt att vid de medicinska högskolorna för dem
anställa egna målsmän. Så hade äfven den vetenskapliga öronläkekonsten
helt och hållet uppstått och utvecklats under det nittonde seklet... På den
fasta grunden af objektivt vetande om örats normala och patologiska anatomi,
som föregående sekel lemnat oss i arf, hade under 1800-talets föna
hälft framstående forskare å detta område uppfört den första vetenskapliga
stommen till en sjelfständig otiatri. I den äldre systervetenskapens, oftalmiatriens,
spår hade forskningen öfver öronsjukdomarnes patologi och
terapi under de senaste femtio åren gjort kraftiga framsteg med tillhjelp
af allt exaktare undersökningsmetoder, genom allt mer fördjupade detaljstudier
inom örats normala och abnorma histologi och fysiologi samt
medelst allt flitigare anlitande af särskilt bakteriologiens och den operativa
kirurgiens hjelpmedel. Men ett vetenskapligt studium af örats sjukdomar
hade snart visat sig omöjligt utan att framför allt näsans och svalgets
patologi samtidigt beaktades, och sa hade i samband med otiatrien äfven
rhinologien växt" ut till en allt fylligare och otiatrien kompletterande del
af den kirurgiska patologien. Så hade det redan i följd af den ständigt
växande specialliteraturen inom de båda nya vetenskapsgrenarne blifvit en
omöjlighet för kirurgen att följa vetandets framsteg,. och derjemte både på
honom ställs alltjemt stegrade anspråk på en speciel teknisk utbildning,
hvilka han i längden ej mägtat fylla under eu samtidig utöfning, af en
allmän kirurgisk verksamhet. Följden hade ock blifvit deri, att öfverallt
inom den bildade verlden, åtminstone i de större befolkningscentra, särskilda
läkare egnat sin verksamhet uteslutande åt behandlingen af örats,
näsans och halsens sjukdomar. Redan denna omständighet vore ju ett
talande vittnesbörd om den vigt och betydelse, läkarevetenskapens utöfvare
sjelfva tillerkände dessa specialiteter. Men specialistens af vetenskaplig
fackkunskap ledda verksamhet hade ock i sin man varit det allra kraftigaste
medel att ytterligare öppna först läkarens och sedan äfven allmänhetens
ögon såväl för den stora spridningen och den allvarliga betydelsen af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

många bland dessa sjukdomar som oek för den synnerliga vigten af deras
tidiga upptäckande och rationella behandling under förut ringaktade och
försummade stadier. Dock kunde först, sedan förtrogenhet med otiatriens
vigtigaste sjukdomsbilder och undersökningsmetoder blifvit eu frukt af den
allmänna läkareutbildningen, de faror verksamt bekämpas, hvilka hotade
så många menniskors lif och helsa genom dessa än häftigt inbrytande, än
förrädiskt smygande infektioner af hörselorganet.

Härefter hade professor Berg redogjort för huru inom flere af kulturländerna
staten redan verksamt inskridit för vinnande af detta mål. Så
egde Tyskland inom sina 21 högskolors lärarekårer tillsammans 41 målsmän,
de fleste e. o. professorer, för otiatrien och rhinologien med eller utan
laryngologien, hvarförutom vid åtskilliga universitet dessa vetenskapsgrenar
jemväl bland privatdocenterna egde representanter. Österrike både vid 4 af
sina b universitet inalles 12 målsmän för ifrågavarande ämnen, deraf G
e. o. professorer, och vid 3 af Rysslands S universitet funnes 6 representanter
för samma ämnen. Jemväl vid högskolor i Holland, Italien, Frankrike
och England vore dessa specialvetenskaper företrädda. Af särskilt
intresse för oss vore förhållandena i detta afseende i våra grannländer
Danmark och Norge. I Danmark hade år 1898 upprättats eu oto-laryngologisk
klinik^ vid Kong]. Frederiks hospital, der undervisningen meddelades
af eu föreståndare (docent), som utnämndes af ministeriet på hemställan
af fakulteten. Undervisningen, uti hvilken de studerande frivilligt egde
att deltaga, meddelades genom föreläsningar och öfningar i praktisk oto-.
rhino- och laryngologi. För närvarande skedde undervisningen vid en
poliklinik, vid hvilken jemväl vore anstälde en af ministeriet och en af
föreståndaren aflönad assistent äfvensom två volontär-assistenter, hvilka sistnämnde
ombyttes hvar tredje månad. I Norge hade år 1891 upprättats
en aflönad docentur i öron-, näs- och halssjukdomar i förening med klinik
och poliklinik. Docenten i ämnet hade sedermera utnämnts till tillförordnad
professor, och platsens förste innehafvare vöro nu ordinarie professor
för lifstiden. De studerandes tjenstgöring vore obligatorisk, och en nu
nedsatt universitetskomité hade enhälligt föreslagit införande af särskild
examination i ämnet,

Vårt fosterland stode, fortsatte professor Berg, i fråga om den
blifvande läkarens undervisning i öronsjukdomar tillbaka för så godt
som alla Europas öfriga kulturländer. Den svenska medicinska fakultet,
som i främsta rummet hade åt t öfvervaka, att denna lucka i den praktiska
läkareutbildningen blefve utfyld, vore otvifvelaktigt den i hufvudstaden
förlagda. Der kunde utan svårighet ett tillräckligt rikt och vexlande sjukmaterial
bjudas till underlag för en fruktbringande klinisk undervisning i

Statsutskottets Utlåtande N:ö 9.

oroa-, uäs- och halssjukdomar. Och redan år 1888 hade institutets lärarekollegium,
i sammanhang med frågan om nya docentstipendier för institutet,
för universitetskanslern påpekat behofvet af att ega en särskild malsman
för läran om örats sjukdomar. Emellertid hade ordnandet af en något så
när tidsenlig undervisning i detta ämne först och främst förutsatt afslutandet
af lasarettets ny- och tillbyggnad samt särskilt den nya poliklinikbyggnaden.
Efter det sistnämnda väl inrättade anstalt blitvit färdig,
hade också allt sedan år 1892 en till omfånget ständigt växande ambulatorisk
sjukvård derstädes bedrifvits och särskild!, hade antalet af de för
öronsjukdomar behandlade så betydligt tillväxt, att det blifvit en tvingande
nödvändighet att utbryta detta ambulatorium från den allmänkirurgiska
polikliniken. Denna åtgärd hade möjliggjorts genom offervilligheten af en
enskild öronspecialist, hvilken sedan flere år med frivilliga assistenters
hjelp dagligen ledde eu mottagning för öron-, näs- och halssjuka, och hade
denna poliklinik under senast förflutna året besökts af omkring 2,000 patienter.
Faktiskt funnes sålunda redan ett rikt undervisningsmaterial
samladt, och tiden vore då inne att genom tillförsäkrandet af en skälig
ersättning samt erforderlig assistera och vetenskapliga utensilier söka för
läroverket vinna en i vetenskapligt hänseende fullt kompetent läkare,
hvilken det ålåge att göra detta material för undervisningen fruktbärande.

För vinnande af omförmälda syfte hade nu professor Berg föreslagit, att
lärarekollegiet ofördröjligen måtte ingå med hemställan om ett årligt anslag
till aflönande af en lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi. Härjemte
hade professor Berg beträffande det nya undervisningsämnets omfattning
och dess målsmans ställning tillagt följande: Då de större otiatriska operationerna
folie inom kirurgens verksamhetsfält samt till ett rätt betydligt
antal utfördes vid den kirurgiska kliniken, blefve den nya undervisningens
hufvuduppgifter en metodisk inöfning af otiatriens, rhinologiens och laryngoskopiens
undersökningsmetoder samt inlärandet af öron- och nässjukdomarnes
diagnostik äfvensom de vigtigaste smärre lokalterapeutiska åtgärderna. Eu
särskild otiatrisk klinik vore väl önskvärd, men utrymme vid lasarettet
kunde ej för närvarande beredas för en dylik, och en undervisning med
ofvan angifna innebörd kräfde ej med nödvändighet annat än en väl
ordnad poliklinik. Då sålunda den nye läraren till sitt förfogande icke
skulle hafva någon egen klinisk sjukafdelning och ej heller skulle ega
någon examinationsskyldighet samt hans deltagande i lärarekollegiets sammanträden
ej vore behöflig!, blefve hans verksamhet ej fullt jemförlig med
eu e. o. professors, utan hans lärareställning borde i stället jemföras med
eu laborators inom de teoretiska ämnena vid institutet.

Med stöd af det nu anförda hade professor Berg slutligen framlagt det

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

förslag, att lärarekollegiet måtte till universitetskanslern ingå med ofvanberörda
hemställan om anslag dels till en lärare i otiatri, rhinologi och
laryngoskopi, dels ock till en amanuens vid den otiatriska polikliniken.
Under den inom lärarekollegiet härom uppkomna öfverläggning hade
yrkats af e. o. professorn Widmark, att anslag måtte äskas till en e. o.
professur i nämnda ämnen, men hade professor Bergs förslag af kollegiet
antagits.

Mot beslutet hade e. o. professorerna Widmark och Åkerman anmält
reservation, dervid de, med instämmande till alla delar med professor Berg
i afseende å behofvet af en särskild lärare i öronsjukdomar, framhållit vigten
af att öronläkekonsten, som med den utveckling, densamma i nyare tider
undergått, icke längre kunde beherskas af kirurgen, äfven såsom läroämne
utbrötes ur kirurgien och erhölle en fullt sjelfständig målsman, hvarjemte
de såsom sin mening uttalat, att genom anställande af en e. o.
professor i stället för en laborator i ämnet såväl krafven på en fullgod
undervisning bättre kunde tillgodoses som ock utsigterna blefve större att
erhålla en för undervisningen väl qvalificerad person.

Uti den skrifvelse till kanslern, som föranledt denne att till Kong!.
Maj:t inkomma med förevarande hemställan, hade lärarekollegiet i hufvudsak
anslutit sig till professor Bergs yttrande i ämnet samt än ytterligare framhållit,
huru öronläkekonsten och den i närmaste samband dermed stående
läran om näsans och svalgets sjukdomar under senare tid vunnit en så
betydlig utveckling, att svårigheten att beherska den nödiga tekniken och
att ega behöflig operativ färdighet äfvensom att fullt tillegna sig denna
vetenskaps erfarenheter gjort en specialisering nödvändig, så mycket mer
som erfarenheten visat, att hithörande sjukdomar hade mycket stor praktisk
betydelse. Och den praktiska utöfningen af denna gren af läkekonsten
hade äfven mer och mer öfvertagits af specialister, livilka ensamma
fullt kunde beherska densamma. Men på samma gång gjorde betydelsen
af dessa sjukdomar det mer och mer behöfligt, att i den allmänna läkarebildningen
inginge en viss utbildning äfven i detta fack.

Vidare hade i nämnda skrifvelse framhållits krafvet å ett biträde till
den nye läraren i hans verksamhet. Men att erhålla ett tillräckligt utbildadt
sådant utan att kunna erbjuda förmånen af lön och tjenstårsberäkning
vore naturligtvis mycket vanskligt, hvarför lärarekollegiet på grund af de
anspråk, som komme att ställas på den amanuens, hvarom nu vore fråga,
ansåge sig böra begära samma ersättning åt honom, som åt de kliniska
amanuenserna utginge, eller 900 kronor.

För egen del har departementschefen förklarat sig anse, att vederbörande
på ett öfvertygande sätt påvisat behofvet af att vid karolinska

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

mediko-kirurgiska institutet upprättades en lärareplats uti ifrågavarande
ämnen. Väl kunde, såsom också skett, ifrågasättas, huruvida ej syftemålet
bäst vunnes genom anställande af en e. o. professor i dessa ämnen. Men
då lärarekollegiets flertal likasom ock universitetskanslern ansåge, att en
väsentlig vinst för läkareutbildningen i vårt land skulle ernås, derest
lärarekollegiets framställning vunne afseende, funne departementschefen
ej skäl vara för handen att nu begära anslag till en e. o. professur, utan
hölle departementschefen före, att inrättandet af en lärareplats af föreslagen
beskaffenhet för närvarande kunde fylla undervisningens berättigade
kraf. Dervid ansåge departementschefen emellertid nödigt, att denne lärare
vid sin verksamhet såsom biträde erhölle eu amanuens, för hvilken dock
aflöningen, enligt departementschefens förmenande, ej behöfde sättas högre
än den för amanuenserna vid polikliniker vanliga eller 750 kronor.
Departementschefen tillstyrkte derför, att Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska institutet
bevilja dels till aflöning åt en lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi,
med skyldighet för denne att förestå en poliklinik samt att meddela
den undervisning, som i vederbörlig ordning kunde komma att honom
åläggas, ett belopp af 3,000 kronor, dels ock till arfvode åt en amanuens
vid den otiatriska polikliniken 750 kronor.

På de skäl, som i statsrådsprotokollet angifvas, synas åtgärder böra
vidtagas i syfte att undervisning i läran om öronens, näsans och svalgets
sjukdomar må kunna vid karolinska institutet upprätthållas. Då emellertid
utskottet icke funnit det vara på ett tillfyllestgörande sätt ådågalagdt,
att för denna undervisning skulle erfordras två personer, har utskottet
ansett sig höra hemställa, att allenast det belopp, som af Kong]. Maj:t
äskats såsom aflöning åt en lärare i de nämnda undervisningsämnena,
eller 3,000 kronor, må af Riksdagen beviljas; dervid utskottet emellertid
ansett lämpligt, att, för möjliggörande af undervisningens anordnande på
ändamålsenligaste sätt, beloppet af Riksdagen beviljas med den bestämmelse,
att detsamma bör användas till upprätthållande af undervisning
i de ifrågavarande ämnena.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen för upprätthållande vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet af undervisning
i otiatri, rhinologi och laryngoskopi på ordinarie stat
beviljar ett anslag af 3,000 kronor.

It it,, till Riksil. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

16:o). Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till aflöning af en

Ang.

anslag till en “ » ^ ^ -------0 — —

amanuens vidamanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik
g Minikefäa ä serafiinerlasarettet på ordinarie stat bevilja ett belopp af 900 kronor.

kliniken u
serafimerlasarettet.

[15.]

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att förevarande förslag föranledts af
eu utaf lärarekollegiet vid institutet hos Kongl. Maj:t gjord och af kanslern
för rikets universitet understödd framställning, till stöd för hvilken
lärarekollegiet anfört hufvudsakligen följande.

A det gamla serafimerlasarettets gynekologiska klinik hade under 15
ar antalet patienter a polikliniken i medeltal varit 202 årligen samt under
11 år antalet å kliniken intagna patienter i medeltal utgjort 61 hvarje år.
Sedan det nya serafimerlasarettets gynekologiska klinik öppnats, hade derstädes
blifvit tillfälle att utföra gynekologiska operationer, och ett stort
antal sådana hade äfven der blifvit utförda, hvarjemte dessutom ett betydande
antal derstädes erhållit klinisk eller poliklinisk vård, såsom framginge
af följande uppgifter:

År 1895 var antalet patienter a polikliniken 401, å kliniken 137 samt antalet operationer 132
» 1896 1 » 358, » 175 » » » 124

* 1897 » » . » » 438, » 229 > » > 134

* 1898 1 » » » 434, » 201 » » » 153

* 1899 » » » » 501, » 206 » » » 143

» 1900%-^/s » » » * 409, > 143 » » » 75

Emellertid vore en stegring i antalet af a kliniken vårdade äfvensom
af utförda operationer att emotse, enär en särskild operationssal nu hölle
på att inredas för denna klinik och sängantalet inom kort kunde antagas
erhålla en betydande tillökning. Men serafimerlasarettets gynekologiska klinik
lede af en mycket känbar brist, da densamma saknade aflöning åt en
amanuens. Platsen såsom amanuens hade nemligen, i afsaknad af lön och
dermed förenad rätt till tjenstårsberäkning, varit svår att besätta, och det
hade i allmänhet ej lyckats att till densamma förvärfva andra än medicine
kandidater, stundom pa ett temligen tidigt stadium af deras studiebana.
Men att pa ett tillfredsställande sätt handhafva en klinik sådan som denna
utan att såsom amanuens hafva en tillräckligt utbildad person vore synnerligen
svårt. Skötseln af patienterna måste nemligen vid en del tillfällen
vara beroende af amanuensen, såsom vid hastigt påkommande blödning,
efterbehandling af operationer m. m., då klinikchefen naturligtvis ej
alltid kunde vara till hands och ej heller hunne anlända i tid att sjelf
vidtaga den nödiga behandlingen. I ett sådant fall kunde patientens lif
vara beroende af amanuensens duglighet.

Då denna gynekologiska klinik jemte kliniken på Sabbatsbergs sjukhus
vore väl behöflig för undervisningen samt då tillgodoseendet af sjukvården
mer och mer gjorde det till eu tvingande nödvändighet att söka anskaffa,

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

sä vidt möjligt vore, fullständigt utbildade amanuenser, hemstälde lärarekollegiet
om anslag till lön åt en amanuens vid den gynekologiska kliniken
å serafimerlasarettet. Arbetet för denne amanuens vore lika ansvarsfullt
och kräfvande som för andra amanuenser å seraljmerlasarettets kliniker,
hvarför lönen syntes böra sättas till samma belopp som för dessa eller
900 kronor. Och då denne amanuens blefve anstäld vid en af staten
underhallen klinik, ansåge sig lärarekollegiet böra begära aflöning för
honom på ordinarie stat, i olikhet med hvad förhållandet vore med aflöningen
för amanuensen vid den gynekologiska kliniken vid Sabbatsberg,
der klinikens upplåtande för undervisning vore beroende på aftal med
Stockholms stad, hvilket aftal kunde brytas.

Behofvet af nu ifrågakomna amanuenstjenst ansåge departementschefen
vara obestridligt. För att kunna för den ansvarsfulla platsen förvärfva
fullt kompetenta personer och undvika allt för täta ombyten derå, ansåge departementschefen
ock, att det, såsom lärarekollegiet anfört, vore nödvändigt,
att åt dess innehafvare bereddes ersättning lika med den, amanuenser
å klinikerna i allmänhet åtnjöte, samt att det härför anslagna beloppet
uppfördes på ordinarie stat. Departementschefen hemstälde derför, det
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag af ofvan angifna innehåll.

På de skäl, som i statsrådsprotokollet i ärendet blifvit angifna, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till aflöning af en amanuens
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska
klinik å serafimerlasarettet på ordinarie stat bevilja
ett belopp af 900 kronor.

17:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels medgifva,

A ii ^

att den vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anstälde maskinisten och

åtnjutande af två ålderstillägg, hvart-institutet

10 års väl vitsordad tjenstgöring, med^1^™^1;

godo

att räkna sig till

eldaren skulle ega att, komma i
dera å 100 kronor, efter 5 och
rätt för den nuvarande maskinisten och eldaren
den tid lian redan varit i institutets tjenst anstäld, dels ock förklara, att
ifrågavarande ålderstillägg finge utgå af det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
i detta ärende meddelat, har kanslern för rikets universitet vid anmälan
af karolinska mediko-kirurgiska institutets anslagsbehof förordat bifall till
eu af maskinisten och eldaren vid institutet gjord ansökning, att honom

[16.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

matte^ beredas en löneförhöjning å 200 kronor samt två ålderstillägg, hvardera
^a 100 kronor, efter 5 och 10 års tjenstgöring äfvensom att lian måtte
för åtnjutande af ålderstillägg få tillgodoräkna sig sin hittills uppnådda
tjenstetid.

I den skrifvelse, hvarmed lärarekollegiet vid institutet till kanslern
öfverlemnat ifrågavarande ansökning, hade kollegiet framhållit, att densamma
syntes berättigad och mycket förtjent af kollegiets förord. Till
stöd härför hade kollegiet anfört bland annat följande.

Vid 1886 års riksdag hade beviljats 1,000 kronor till lön åt en eldare
och maskinist vid institutet, hvilken skulle sköta uppvärmningsapparaten
samt maskinen för ventilering i den då fullbordade byggnaden för den
anatomiska med flere institutioner. I sin skrifvelse med begäran om anslag
för detta ändamål hade lärarekollegiet påvisat, att lönen ej kunde
sättas lägre än till berörda belopp. Erfarenheten hade äfven visat, att
med hänsyn till dåvarande löneförhållanden den begärda lönen vore väl
knapp, enär uppvärmningen kräfde mera arbete, än man då, innan
erfarenhet vunnits, förutsatt och i sistnämnda skrifvelse angifvit. Apparaten
för uppvärmning maste nemligen under en stor del af vintern hållas i
verksamhet natt och dag. Efter anslagets beviljande hade dessutom, i
sammanhang. med den allmänna stegringen af lefnad somkostnader m. in,,
en höjning i anspråken pa löneförmåner egt rum inom maskinistfacket.
Af en. vid ansökningen fogad tablå öfver aflöningarna för eldare och
maskinister vid åtskilliga sjukhus och andra allmänna inrättningar i Stockholm
framginge, att ifrågavarande maskinist åtnjöte afgjordt lägye lön än
de öfriga samt att en del af dessa hade afsevärdt högre löneförmåner än
dem, som nu för institutets maskinist ifrågasatts.

\ idare ville kollegiet påpeka, att maskinistbefattningen vore mycket
ansvarsfull. Utom de olägenheter och faror, som ett vanvårdande af
maskinen skulle kunna medföra, vore det uppenbart, att vårdslöshet vid
dess skötande kunde vålla betydliga utgifter för bränsle m. m. Det vore
derför vigtig! att pa denna post hafva en pålitlig och omtänksam man,
och i detta afseende hade den nuvarande maskinisten, hvilken allt sedan
tjensten inrättades innehaft densamma, gjort sig synnerligen väl förtjent
af erkännande.

För egen del har departementschefen anfört, att de löneförmåner, utgöiande^
kontant lön jemte fri bostad och vedbrand, som vore förenade
med ifrågavarande maskinistbefattning, syntes honom ej motsvara det ansvarsfulla
och efter tjenstens inrättande betydligt ökade arbete, som ålåge
denna befattnings innehafvare. Särskildt under nuvarande tider, då personer
tillhörande maskinistfacket lätteligen kunde erhålla fördelaktig anställ -

Statsutskottets Utlåthnde, N:o .9.

ning i enskild tjenst, vore det nödigt, att för dylika befattningar i statens
tjenst afsevärdt lägre afiöningsförmåner ej vore gällande. ''Dock ansågc
departementschefen, att för vinnande i förevarande fall af det åsyftade
målet ett bifall till den gjorda framställningen i hela dess vidd ej erfordrades,
utan funne departementschefen lämpligast att för närvarande förorda
bifall allenast till utverkande af de ifrågasatta ålderstilläggen, hvilka
borde utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålders tillägg.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra nu förevarande framställning.

På grund af hvad i detta ärende förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts förevavarande
framställning, må

a) medgifva, att den vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet anstälde maskinisten och eldaren må
ega att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvart ''

11 dera å 100 kronor,’ efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring, med rätt för den nuvarande maskinisten
och eldaren att räkna sig till godo den tid han redan
varit i institutets tjenst anstäld; samt

b) förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola
utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag: ålderstillägg.

18:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen _ att dels medgifva, att älde^%g
innehafvarne af de nu vid karolinska mediko-kirurgiska institutet befintliga åt vissa vakt -

åtnjutande

och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för en hvar af de nuvarande
innehafvarne af nämnda tjenster att räkna sig till godo den tid,
han redan varit såsom vaktmästare i institutets tjenst anstäld, dels ock
förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skulle utgå åt det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen
anmält en af lärarekollegiet vid karolinska institutet i sammanhang med
öfriga anslagskraf gjord framställning om utverkande bos 1901 ars Riksdag
af anslag till förbättrande af aflöningsförmånerna för sex vid institutet
anstälde vaktmästare.

Denna hemställan hade tillkommit i anledning af eu till lärarekollegiet

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

ingifveu ansökning, undertecknad af fem vaktmästare, anstälde vid fysiologiska,
liistologiska, patologisk-anatomiska, anatomiska och kemiska institutionerna.
I denna ansökning hade sökandena, under framhållande
deraf, att de af dem innehafda befattningarna af sina innehafvare kräfde
yrkesskicklighet och delvis vore af helsofarlig beskaffenhet samt att tjenstgöringen
vore synnerligen ansvarsfull och ansträngande, anhållit, att lärarekollegiet
måtte, särskildt i betraktande af de senare årens stegring i lefnadsomkostnader,
bereda sökandena en löneförhöjning å 200 kronor samt derjemte
två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjenstgöring,
hvarjemte sökandena anhållit, att de måtte förklaras berättigade att för
åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de redan tjenstgjort
såsom vaktmästare vid institutet.

1 anledning af denna ansökning hade lärarekollegiet anfört följande.

Sedan slutet af 1870-talet hade vaktmästarnes aflöning utgjort 750
kronor, förutom förmånen af husrum och vedbrand. Under senare tider
hade som bekant icke oväsentliga förhöjningar i lefnadsomkostnader egt
rum, och särskildt på sista tiden hade i Stockholm denna stegring varit
ganska ^ märkbar, hvarför en förbättring af vaktmästarnes löneförmåner
vore af behofvet synnerligen påkallad. Detta framginge särskildt vid eu
jemförelse med aflöningsförhållandena vid liknande tjenster i Stockholm
vid statens och stadens verk och inrättningar, angående hvilka sökandena
bifogat uppgifter, utvisande, att institutets vaktmästare tillhörde de lägst
aflönade samt att åtskilliga af de öfriga vaktmästarne derjemte åtnjöte
ålderstillägg. Och dock syntes med fog kunna sägas, att vaktmästaretjensterna
vid institutet stälde lika stora och i afseende å krafvet på yrkesskicklighet
ännu större anspråk på sina innehafvare än vaktmästare^ enster
i allmänhet. Tillfälle till extra förtjenst utom institutet vore för institutets
vaktmästare i allmänhet ringa. Under lästerminerna vore de bundna
af sin tjenst, och samma förhållande rådde delvis under julferierna, i allt
fall så, att vaktmästarne icke då kunde åtaga sig något mera ihållande arbete
utom institutet. Allenast under sommarferierna kunde de sägas
hafva någon tids ledighet, ehuru denna allt efter arbetenas fortgång på
vederbörande institution vore mycket vexlande. Deras extra förtjenst vore
derför i allmänhet endast sådan, som de genom extra arbete inom institutet
kunde erhålla. För verksamheten vid institutionerna vore det af
synnerlig betydelse att hafva god och pålitlig betjening. Derför vore det ock
nödigt att kunna erbjuda densamma eu tillfredsställande aflöning. Men
det vore jemväl önskvärdt att kunna tillförsäkra betjeningen lönetillägg
efter viss tids tjenstgöring. För att kunna sköta dessa tjenster väl, behöfdes
nemligen en viss fackmessig utbildning, hvilken först under tjen -

Statsutskottets Utlåtande 1S:o 9.

stens utöfning mer och mer kunde förvärfvas. Derför vore det ock nödigt
att vid tjensterna få behålla de personer, som nått en sådan utbildning.
Otn löneförhöjning nu icke beviljades, kunde lätt inträffa, såsom
jemväl en och annan gång förekommit, att vaktmästarne efter några års
tjenstgöring loge afsked för att söka mer lönande sysselsättning.

Utom sökandena funnes ännu en vaktmästare vid institutet, nemligen
den vid bakteriologiska afdelningen anstälde, hvilken med samma fog borde
erhålla löneförbättring. Den nuvarande innehafvaren af berörda tjenst,
hvilken åtnjöte en lön af 750 kronor samt i hyresbidrag 300 kronor, så
länge bostad ej kunde beredas honom inom institutet, hade emellertid vid
tiden för ansökningens ingifvande varit antagen såsom biträde under en
forskningsfärd till Grönland och således varit förhindrad att förena sig i
ansökningen.

På grund af hvad lärarekollegiet sålunda anfört hade kollegiet hemstält
om kanslerns medverkan dels till erhållande af en förhöjning af lönerna
för sex vaktmästare vid institutet med 200 kronor för en hvar af dem,
dels ock dertill, att desse vaktmästare måtte erhålla rätt till två ålderstillägg
å lönen, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.

Kanslern hade på det lifligaste förordat bifall till lärarekollegiets framställning
äfvensom hemstält, att de nuvarande tjenstinnehafvarne måtte
för åtnjutande af ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, de redan
innehaft sina tjenster.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Den nu af departementschefen omförmälda framställningen syntes honom
mycket behjertansvärd. Äfven under förutsättning, att ifrågavarande vaktmästare
kunde bereda sig något tillfälle till extra förtjenst, måste dock
erkännas, att deras ekonomiska ställning icke vore utan svårigheter, särskildt
derest de hade familj att försörja. Departementschefen ansåge sig derför
böra förorda, att någon lättnad i dessa svårigheter dem bereddes. Ehuruväl
den gjorda framställningen i dess helhet ej syntes departementschefen
obillig, ansåge han sig dock ej nu böra yrka bifall till densamma i hvad
den afsåge förhöjning i vaktmästarnes löner, då frågan derom enligt departementschefens
mening borde anstå, till dess en allmän reglering af
löneförmånerna för vaktmästarne vid statens verk i Stockholm egde rum.
De ifrågasatta ålderstilläggen ansåge departementschefen sig deremot höra
tillstyrka. Derest dessa beviljades, komme ifrågavarande tjensters innehafvare
att efter tio års tjenstgöring erhålla en aflöning, motsvarande
förste vaktmästarnes i embetsverken. Ålderstilläggen borde lämpligen
kunna utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kong! Maj:t måtte till Riksdagen
afgifva nu ifrågavarande förslag.

Utskottet, som funnit sådan förbättring af de med ifråvavarande vaktmästarebefattningar
förenade aflöningsförmåner, som af Kongl. Maj:t föreslagits,
vara af omständigheterna påkallad, har emellertid ansett sig böra
i fråga om befattningarnas nuvarande innehafvare föreslå, att den för dem
föreslagna rättigheten att för erhållande af ålderstillägg räkna sig till godo
sin hittillsvarande tjenstetid, måtte begränsas på det sätt, att de finge i
berörda afseende tillgodoräkna sig högst fem år af den tid, de före den 1
januari 1902 innehaft sina tjenster. En hvar af de nuvarande vaktmästare,
som nämnda dag innehaft sin tjenst i fem år eller derutöfver, skulle sålunda
då omedelbarligen komma i åtnjutande af första ålderstillägget, hvaremot
rättigheten till det andra ålderstillägget enligt utskottets förslag icke skulle
kunna ernås förrän tidigast den 1 januari 1907.

Utskottet får alltså hemställa,

i. r, i! •''; :.ci ,u , : t in c! h ’/■

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må ■_ i

a) medgifva, att innehafvarne af de nu vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet befintliga vaktmästaretjensterna
vid fysiologiska, histologiska, patalogisk-anatomiska,
anatomiska, kemiska och bakteriologiska institutionerna
må ega att komma i åtnjutande af två ålders -

n-> tillägg, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års val
- •. i■ . vitsordad tjenstgöring, med rätt för eu hvar af de nuvarande
innehafvarne af nämnda tjenster att räkna sigill
godo högst fem år af den tid, han före den 1
januari 1902 må hafva varit såsom vaktmästare i institutets
tjenst anstäld; samt

b) förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola
.i c • utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel upp i.

r- u . förda förslagsanslag: ålderstillägg.

piff >! U n hil<: .''K;. .nilOCT !ti"'' <■

Bifall till hvad under punkterna 17:o) och 18:o) föreslagits föranleder
icke''förhöjning i något af Riksdagen beviljadt anslag.

•Derest åter hvad utskottet under punktena 15:o) och 16:o) hemstält
vinner Riksdagens godkännande, kommer anslaget till karolinska medikokirurgiska
institutet, nu 202,350 kronor, att ökas med tillhopa 3,900 kronor
eller till 206,250 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Stockholms högskola.

19:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 97) har herr Ang. inrätta.
O. Wallenberg föreslagit, att Riksdagen måtte anvisa 14,000 kronor till p“0fe9sUrei
inrättande af en professur vid Stockholms högskola i handelsvetenskap,^andehvemisamt
i skrifvelse till Kongl. Maj:t framhålla önskvärdheten af att af per- holma hög-"
soner, tjenstgörande inom de förvaltningsgrenar, som i ett eller annat af- skola m. in.
seende hade beröring med näringslifvet, fordrades att hafva aflagt examen
vid den fakultet, som i sammanhang med omförmälda professur borde vid
högskolan inrättas.

Med afseende å den motivering, hvarå berörda förslag grundats, får
utskottet hänvisa till motionen.

Då Stockholms högskola bildats på enskild! initiativ och dess verksamhet
alltjemt upprätthållits utan någon statens medverkan, torde något
sådant beslut af Riksdagen om utvidgande af högskolans verksamhet, som
af motionären blifvit föreslaget och om hvars önskvärdhet högskolestyrelsen
ej ens synes hafva blifvit tillspord, icke böra ifrågakomma.

Utskottet får alltså hemställa,

att herr Wallenbergs förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Allmänna läroverken.

20:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till inrättande af. 15 Aug.
nya lektorsbefattningar och 65 nya adjunktsbefattningar på. en särskild, nan/iurareför
de allmänna läroverken gemensam stat, med rätt för Kongl. Maja att befattningar,
bestämma såväl angående dessa befattningars fördelning på de särskilda [18].
läroverken som om tiden för deras tillsättning, bevilja för de allmänna
läroverken ett årligt anslag af 195,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen
till en början erinrat, hurusom i en den 13 juni 1893 till Kongl. Maj:t
inkommen petition ett stort antal ordinarie och extra ordinarie lärare vid
de allmänna läroverken hemstält, huruvida icke åt de extra ordinarie
lärarne, Indika genom beslut vid 1892 års riksdag fått sina löneförmåner
icke obetydligt förbättrade, äfven borde och kunde beredas en annan och
mera betryggad samt för såväl lärarekåren som staten mera värdig ställning

Bill. till Kikna. Prof. mot. 4 Kami. t Afd. 9 Käft. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

;m dittills. Petitionärerna både för detta ändamål anhållit bland annat,
att Kong! Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att i den vidsträcktaste mån,
som förhallandena det medgåfve, besätta de lärarebefattningar, som då
uppehölles af extra lärare, med ordinarie innehafvare.

Till stöd för framställningen i denna punkt hade i hufvudsak anförts:
att, enär det växande behofvet af lärarekrafter i allmänhet hos oss til 1-godosetts genom anställande af extra ordinarie lärare i stället för genom
ordinarie platsers upprättande, vid denna tid omkring 130 lärareplatser,
hviska år från år visat sig nödvändiga, måste upprätthållas af extra
ordinarie lärare, ehuru sådana endast borde användas såsom vikarier
vid inträffande ledigheter eller i de undantagsfall, då läroverk visade eu
så hastig tillväxt, att, denna kunde anses vara tillfällig; att i följd af
berörda sätt att fylla behotvet af ökade lärarekrafter dels vid åtskilliga
större läroverk, Indika snabbt utvecklat sig, antalet extra lärare blifvit
oproportionerligt stort i jemförelse med antalet ordinarie lärare, dels utsigten
till befordran för de extra ordinarie lärarne blifvit öfver höfvan inskränkt,
i det att derigenom å ena sidan årliga medeltalet af ledigförklarade tjenster
blifvit mindre och å andra sidan antalet sökande större, än hvad under
sundare förhållanden skulle hafva varit fallet; att de äldre extra ordinarie
lärarnes ställning i synnerhet vore bedröflig: deras förordnande kunde upphöra
när som helst utan något deras eget förvållande, och träffades de af
sjukdom, förlorade de sin anställning och lemnades af staten alldeles ''utan
existensmedel, så att för dem intet annat återstode än att anlita den enskilda
eller allmänna barmhertigheten, hvarjemte förhållandet blefve än värre, då
de till sist blefve af ålder urståndsätta eller mindre lämpliga att vidare
tjenstgöra; att den undervisande och uppfostrande verksamhet, som en
extra lärare under trycket af en sådan ställning och med sådana framtidsutsigter
kunde utöfva, också blefve på ett betänkligt sätt förlamad
samt icke medförde allt det gagn, den eljest kunnat; samt att det vore af
vigt, att icke inom lärarekåren skapades ett proletariat, om lärarekåren
skulle påsett någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara de anspråk,
hvilka så i fråga om kunskaper och skicklighet som i socialt hänseende
stäldes på densamma, och framför allt om den skulle kunna inför lärjungar
och målsmän bevara den auktoritet och det oberoende, som ett rätt utöfvande
af lärarekallet kräfde.

Denna petition hade, enligt hvad departementschefen vidare erinrat,
genom remiss öfverlemnats till den för utarbetande af förslag till stadga
för rikets allmänna läroverk den 6 juni 1890 förordnade komité, hvilken
kallats till nytt sammanträde den 10 juni 1893, dervid komiterade anbefalts
att ej mindre taga petitionen i öfvervägande vid behandlingen af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sådana med densammas syfte sammanhängande frågor, om hvilka komiterade
fatt uppdrag att afgifva yttrande och förslag, än äfven att afgifva det utlåtande
i öfrig!, hvartill petitionen kunde anses föranleda.

I det utlåtande, som komiterade med anledning häraf den 14 december
] 893 afgifvit och som funnes upptaget i det protokoll öfver ecklesiastikärenden,
hvaraf utdrag bifogats propositionen n:o 57 till 1894 års Riksdag
angående öfverflyttning till allmänna indragningsstaten af åtskilliga lärares
aflöning samt rörande understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna
läroverken under förfall på grund af sjukdom, hade komiterade beträffande
nu ifrågavarande punkt af berörda petition i hufvudsak anfört följande.

Komiterade vore öfvertygade, att, såsom i petitionen lunnes angifvet,
orsaken till det ogyn^amma läge, hvari de extra ordinarie ämneslärarne
hos oss befunne sig med afseende pa utsigten till ordinarie anställning,
närmast vore att söka i det förhållandet, att behofvet af ökade lärarekrafter
vid de allmänna läroverken under längre tid och i stor utsträckning
tillgodosetts genom anställande af extra lärare, hvilka med hänsyn till
tjenstgöring varit likstälda med de ordinarie lärarne, men som förordnats
blott för en termin eller ett år i sänder. Forskade man åter efter grunden
till detta förfaringssätt, skulle man utan tvifvel finna densamma i den hos oss
gängse uppfattningen, att alla inträdessökande, som uppfylt vil.koren för
intagning i viss klass vid allmänt läroverk, också der borde mottagas.
Tydligt vore nemligen, att tillämpningen af denna grundsats måste föranleda,
att understundom lärjungeantalet i vissa klasser åt de särskilda läroverken
vid början af en lästermin visade sig vara så stort, att det icke
längre kunde undervisas af samme lärare, hvarför dessa klasser måste delas
i parallelafdelningar och nya lärarekrafter i hast anskaflas. Detta hade
skett genom anställande af duplikanter och extra lärare. Da de nya lärareplatser,
som sålunda uppkommit, föranledts af ett tillfälligt behof, skulle
de försvinna, då behofvet upphört. Så hade också på några ställen egt
rum, men pa andra ställen både tilloppet af lärjungar under en längre tid
varit lika stort eller ökats, och i följd häraf hade extra lärarnes antal vid
dessa läroverk måst bibehållas oförändradt eller ökas, till dess man beslutit
sig för att anse behofvet af ökade lärarekrafter vid nämnda läroverk konstant
och med anledning deraf inrättat nya fasta lärareplatser vid desamma
eller upprättat helt och hållet nya läroverk för att upptaga de lärjungar,
som icke finge plats vid de äldre. Hade en dylik reglering af ett eller
annat skäl uteblifvit under en längre tid, hvarunder lärjungeantalet betydligt
vuxit eller förändrade undervisningsmetoder gjort det nödvändigt att
minska lärjungeantalet i de särskilda afdelningarna, måste tydligen småningom
uppstå en talrik skara af extra lärare, som är efter år anstäldes

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och användes och som i sjelfva verket utgjorde en konstant lärareklass
med lägre aflöning och utan de förmåner i öfrig!, som tillkomme ordinarie
lärare.

Lätt vore att inse, att, så länge de allmänna läroverken ansåges skyldiga
att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort vilkoren för inträde,
sa länge maste behofvet af extra lärare i någon mån qvarstå; ty äfven om
lärjungeantalet i det hela förblefve konstant eller blott obetydligt stege,
komme det dock utan tvifvel att olika fördela sig på de särskilda läroverken,
men först efter några år kunde man afgöra, om ökningen på ett
ställe och minskningen på ett annat vore så konstant, att åtgärder borde
vidtagas för att öka antalet ordinarie lärare vid det förra och minska detsamma
vid det senare.

Redan ganska tidigt hade man äfven insett nödvändigheten af att vid
statens läroverk använda duplikanter och extra lärare, ehuru man vid här
afsedda tid icke ansett omöjligt för en lärare att med framgång undervisa
en klass på 50 lärjungar och derutöfver. Sålunda hette det i 1820 års
skolordning, tredje sektionen, kap. 3 § 11: »Duplicanter och Vicarier, de
förra i afseende på en större mängd ungdom, de senare för sjukdom och
andra tillfälliga laga förfall, eller lagligen meddelad permission, utnämne
Biskopen inför Consistorii protokoll — —. Då den orsak, hvarför Duplicanten
eller Vicarien är tillsatt, upphörer, varde han från sin befattning
och thy åtföljande förmåner entledigad». Denna föreskrift hade upprepats "i
1856 ars skolstadga § / 2, der den haft följande lydelse: »Duplikant, vikarie
och extra lärare ege Ephorus, efter inhemtadt utlåtande af vederbörande

Rektor, att inför Consistorii protokoll förordna-----— — _.

Saknar läroverk medel till duplikants, vikaries eller extra lärares aflöning,
må Ephorus, innan förordnande meddelas, hos Kong]. Maj:t göra underdånig
anmälan om behofvet». Senare delen af denna föreskrift lydde åter
i skolstadgan af ar 1859 § 82 sålunda: »Har antalet af lärjungar vid något
läroverk så tilltagit, att de ordinarie lärarne ej förmå behörigen upprätthålla
undervisningen, göre Eforus ofördröjligen derom hos Kongl. Maj:t
underdånig anmälan».

Dels brist pa medel till duplikanters och extra lärares aflöning, dels
den ofvan nämnda åsigten angående det antal lärjungar, som samtidigt
kunde af en lärare undervisas, hade emellertid gjort, att antalet extra lärare
under förra hälften af detta århundrade aldrig blifvit synnerligen stort.
Så hade duplikanternas antal utgjort år 1824 7, år 1832 5 och år 1843
11, hvarjemte ar 1824 förekommit 7 och år 1832 8 extra lärare i naturalhistoria.
Förekomsten af dessa extra lärare i naturalhistoria hade dock
icke orsakats af lärjungeantalets storlek, utan af behofvet att utvidga

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

undervisningen i detta ämne, ehuru tillgång till ordinarie lärare deri ej
funnits.

De hinder för undervisningens ändamålsenliga bedrifvande, som föranledts
af de allt för stora klasserna, hade emellertid snart fallit i ögonen,
och till deras undanrödjande hade man yrkat än på anslag för anställande
af duplikanter, än att ett högsta lärjungeantal skulle bestämmas
för hvarje klass och att, sedan detta antal vid en skola vore fullt, flere
lärjungar der icke skulle mottagas. Nya skolor skulle deremot upprättas
för att upptaga dem, som ej Ange plats i de gamla. Sålunda hade 1825
—1828 års komité för öfverseende af rikets allmänna undervisningsverk
antagit, att 30, högst 40, lärjungar vore det största antal, som af en lärare
kunde efter ambulatorisk läsning med full framgång undervisas, samt ansett
oundvikligt, att, der detta antal betydligt ökades, behofvet fyldes genom
duplikanter. Mot detta förslag hade 1832 års skolrevision anmärkt,
att, om eu skola eller en klass blefve så uppfyld med lärjungar, att den
ej kunde skötas af de vanlige lärarne, utrymmet merendels äfven vore så
knappt, att en ännu större trängsel skulle både vara menlig för lärjungarnes
helsa och hinderlig för flere öfningar. Det syntes derför ej vara
skäl att genom antagande af flere lärjungar på ett sådant ställe ännu mera
öka dessa svårigheter. Hellre borde man undersöka, af hvilka orsaker
detta starkare tillopp föranleddes; och vore de öfriga skolorna i stiftet
föga besökta, skulle man tillse, om det härledde sig deraf, att lärarne vid
dessa vore mindre skickliga och mindre samvetsgranna eller att lärokurserna
vid alla stiftets skolor icke vore lika ordnade o. s. v. Vore åter alla stiftsskolorna
så mycket besökta, att brist på utrymme yppades öfverallt, behöfde
tydligen stiftets läroverk utvidgas, hvilket, enligt revisionens tanke, lämpligare
kunde ske derigenom att någon af de smärre skolorna förökades med eu
eller flere nya klasser än derigenom att en redan fullständig skola erliölle eu
ny lärare. Antagandet af duplikanter vid fullständig skola skulle alltid
mer eller mindre rubba hennes plan och borde äfven ur detta skäl icke
tillstyrkas. På grund häraf hnde revisionen gjort följande hemställan: »I
Förberedande Glassen må vara högst 50, i de öfriga 30, högst 40 Lärjungar.
Anmäler sig till inskrifning ett så stort antal, att ej alla kunna
mottagas enligt denna bestämning, så böra till rum i Förberedande Glassen,
ibland dem, som i pröfningén blifvit godkände, de äldste hafva företräde.
De, som en gång blifvit i skolan intagne och befinnas fullt skicklige till
uppflyttning i högre Class, böra dertill hafva företrädesrätt framför dem,
som, utan att förut hafva varit i skolan, sig till inträde anmäla; men i
afseende på de senare förhålles lika med dem, hvilka söka inträde i den
Förberedande Classen». Denna revisionens hemställan hade icke föranledt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

någon åtgärd från regeringens sida, och den följande eller 1843 års skolrevision
hade i denna fråga intagit en helt annan ståndpunkt. Med afseende
härå hade denna revision yttrat, att, ehuru revisionen icke vore i tillfälle
att bestämma, huru stort antal lärjungar kunde af en lärare behörigen
skötas, helst sådant i så betydlig plån ankomme på lärares olika förmåga,
torde dock för gifvet kunna antagas, att flere än 25 till 30 lärjungar icke
kunde af en lärare behörigen skötas och att, då antalet ginge deröfver, duplikant
borde tillsättas. Och hade revisionen hemstält, att, som af de inkomna
berättelserna framgått, att uti flere högre och lägre skolor tilloppet
af lärjungar vore så stort, att deras undervisning icke kunde af det för
handen varande lärareantalet tillbörligt bestridas, genom proposition till
rikets näst sammanträdande ständer måtte varda äskadt ett anslag, af hvilket
på anmälan af vederbörande eforer arfvoden för så lång tid behofvet kräfde
måtte åt extra lärare varda anvisade.

För skolornas skyldighet att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort
vilkoren för intagning, hade 1856—1858 års Riksdag ganska bestämdt
uttalat sig, men syntes hafva afsett, att det derigenom uppkommande
behofvet af ökade lärarekrafter skulle tillgodoses genom anställande
af ordinarie och icke af extra ordinarie lärare. I sin skrifvelse till Kong],
Maj:t den 25 februari 1858 hade nemligen Rikets Ständer yttrat, att Rikets
Ständer, som ansett, att, då vid de högre elementarläroverken lärjungarnes
antal stege till 200, ett normalantal af 16 lärare torde böra antagas samt
att, då antalet af lärjungar ökades med 30 eller 40, en lärare utöfver det
nämnda normalantalet borde påräknas, funnit det böra föreskrifvas, dels
att städse de båda yngste lärarne vid hvarje skola, i händelse de genom
framdeles inträffande förändringar skulle finnas umbärlige, måtte förklaras
skyldige att inträda i tjenstgöring vid annan skola, helst inom stiftet, dels
att läroverksstyrelsen i hvarje stift måtte tilläggas rättighet att för hvarje
gång lärjungeantalet vid ett läroverk ökades med 30 eller 40, om så
lämpligt pröfvades, inkomma med anmälan om behofvet af ännu en ny
lärare, hvilken då finge anställas med samma rättigheter och skyldigheter
som de öfrige.

I öfverensstämmelse med denna grundsats, som af Riksdagen i det
hela syntes hafva fasthållits under de två följande årtiondena, hade anslag
beviljats dels till inrättande af nya läroverk dels hufvudsakligen till utvidgande
af de befintliga genom tilläggande af en mängd nya ordinarie lärarebefattningar.
Så hade vid här ifrågavarande läroverk de ordinarie
lärarebefattningarnas antal, som år 1824 utgjort 362, år 1832 stigit till
376, år 1843 till 380 och år 1853 till 394 (deraf 26 lärare i främmande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

språk och naturalhistoria med lägre aflöning), år 1858 till 528, år 1864
till 613, år 1873 till 756 och år 1882 till 808.

Oaktadt denna raska stegring af de ordinarie lärarnes antal hade
emellertid extra lärare ej kunnat undvaras. Visserligen hade understundom
deras antal minskats ganska betydligt, då ett större antal fasta platser tillkommit,
men snart hade det åter stigit ganska snabbt. Så hade antalet
af statsmedel aflönade duplikanter och extra lärare utgjort år 1824 14,
år 1832 13, år 1843 11, år 1853 70, år 1864 44, år 1873 74 och år 1882
116. Till jemförelse härmed borde anföras lärjungeantalet vid ifrågavarande
läroverk under nämnda år, för så vidt det kunnat utrönas. Detta
hade utgjort år 1824 4,852, år 1832 5,053, år 1843 5,817, år 1858 7,819,
år 1864 11,664, år 1873 12,373 och år 1882 15,107.

Redan 1870—1872 års skolkomité hade anmärkt, att ofvannämnda af
1856—1858 års Riksdag uppstälda och af regeringen gillade grundsats icke
kunnat genomföras, i synnerhet derför att behofvet af lärarekrafter vid
ett läroverk berodde icke blott på antalet lärjungar i det hela, utan nästan
i lika hög grad på deras fördelning på särskilda klasser och undervisningslinier.
Det hade derför ofta visat sig, att ett läroverk med ett vida mindre
lärjungeantal än ett annat kraft ett större antal lärare. Komitén hade
vidare framhållit de olägenheter, upprättandet af parallelafdelningar medförde
för undervisningen. För att få en parallelafdelning till stånd vore
det nemligen ej nog med att anställa en ny lärare, ty denne kunde i
allmänhet icke öfvertaga hela undervisningen i den nya afdelningen,
utan ett utbyte af lärarekrafter i flere klasser måste vanligen ega rum för
att få undervisningen för den nya afdelningen något så när väl ordnad.
Denna rubbning i arbetsordningen upprepades år efter år, ty om en parallelafdelning
det ena året upprättades i andra klassen, så föranleddes
deraf i vanliga fall en parallelafdelning i tredje klassen under det följande
året och en i fjerde under det derpå följande o. s. v. Det kunde derför
icke undvikas, att åtskilliga lärjungar till stort men för sina studier finge
år efter år byta om lärare i samma ämnen. Denna med flere olägenheter,
som liärflöto ur de ständigt vexlande parallelafdelningarna, hade föranledt
komitén att föreslå, att så kallade parallelklasser eller parallelafdelningar
skulle upphöra och endast enkla klasser och afdelningar finnas, samt att
ett lärjungeantal af 40 för hvar och en af de fem lägre klasserna samt
30 för hvardera af de öfriga klassernas afdelningar måtte bestämmas såsom
det högsta tillåtna.

Detta koiniténs förslag hade emellertid väckt lifligt motstånd från
många håll och det af flere skäl, deribland att man ansett det af komitén
såsom tillåtet föreslagna lärjungeantalet för de särskilda klasserna alldeles

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för högt samt att man ej kunnat godkänna de medel, hvarigenom komitén
sökt minska tilloppet till den lärda skolan. Allt hade derför uti ifrågavarande
afseende förblifvit vid det gamla ända till år 1881, då ett försök
gjorts att i någon mån fixera parallelafdelningarna vid de talrikare besökta
läroverken samt att hindra förändring af arbetsordningen omedelbart
efter läsårets början eller under detsamma. Sistnämnda år den
10 juni hade nemligen i sammanhang med bestämmande af det antal
extra lärare, som under det följande läsåret finge vid särskilda läroverk
anställas, föreskrifvits dels det antal afdelningar, i hvilka lärjungarne inom
de tre lägsta klasserna och undantagsvis äfven inom fjerde och femte
klasserna skulle för samma läsår vid undervisningen i läsämnena fördelas,
dels att det högsta antal lärjungar, som inom dessa läroverk och klasser
finge i hvarje särskild afdelning emottagas, skulle, der icke annorlunda
särskildt föreskrefves, bestämmas hufvudsakligen enligt följande grunder:

1) Lärjungar, som fullgjort de för flyttning till eller intagning i eu
klass uti gällande skolstadga föreskrifna vilkor, finge i hvarje för den
klassen bestämd afdelning emottagas till ett antal af 30, i nedan angifna
ordning:

a) lärjungar, tillhörande läroverket;

b) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar, som tillhörde läroverkets
lärjungeområde;

c) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar från annat allmänt
läroverks lärjungeområde.

2) Befunnes antalet lärjungar, tillhörande de i mom. 1 a) och b)
nämnda grupper, större än som rymdes inom de för klassen bestämda afdelningar
med 30 lärjungar i hvarje, skulle läroverket vara skyldigt att
af sådana lärjungar undervisa i hvarje afdelning till och med 35, hvaremot
ingen lärjunge, hörande till gruppen 1 c), då finge i klassen intagas.

3) Uppginge antalet lärjungar af gruppen 1 a) i någon klass till 35
eller flere på hvarje för klassen bestämd afdelning, finge i den klassen ingen
ny lärjunge vid läroverket inskrifvas.

Skulle vid lästermins början efter verkstäld flyttningsexamen befinnas,
att antalet lärjungar i denna grupp i någon klass öfverstege 40 på
hvarje sådan afdelning, borde rektor skyndsamt ingå till chefen för ecklesiastikdepartementet
med anmälan om förhållandet jemte förslag till den
åtgärd, som af omständigheterna ansåges påkallad.

4) I fråga om de fem nedersta klasserna skulle lärjunge anses tillhöra
lärjungeområdet för det allmänna läroverk, som vore beläget närmast intill
den ort, der lärjunge hade sitt egentliga hem, och i hvilket undervisning
meddelades i samma klass och på samma linie som den, i hvilken

Statsutskottets Utlåtande N:n !).

hall sökte inträde. Yngling, som vid lftsterminens början anmält sig till
intagning i eu af berörda klasser vid något af ofvannämnda läroverk
samt visat sig ega de för klassen erforderliga kunskaper, men i följd af
bristande utrymme icke kunnat der emottaga^, skulle i motsvarande klass
vid annat läroverk, der eljest giltigt hinder för hans mottagande icke
funnes, vinna inträde, så framt anmälan derom ofördröjligen gjordes.

Dessa bestämmelser hade sedermera år efter år upprepats och utsträckts
att gälla för de fem lägre klasserna och undantagsvis för sjette klassen vid
de läroverk, der af statsverket afiönade extra lärare funnes anstälde.

Nekas kunde visserligen icke, att genom anförda bestämmelser en viss
stabilitet införts i berörda läroverks arbetsordning, så att efter deras utfärdande
ändringar af arbetsordningen genast efter läsårets början mera sällan
förekommit, men då de endast galt för läroverk, der genom statsmedel afiönade
extra lärare varit anställa och då antalet extra lärare och parallelafdelningar
vid de särskilda läroverken understundom från år till år vexlat,
qvarstode ännu flere af de olägenheter, som extralärare- och parallelafdelningssystemet
ansetts medföra.

I följd af det stora antal lärareplatser, som hade upprättats under de
sista åren på 1850-talet samt förra delen af 1860-talet, hade under sistnämnda
årtionde ofta saknats kompetente sökande till de ledigförklarade
lärarebefattningarna, så att åtskilliga befattningar blifvit anslagna lediga
tio gånger och mer, utan att någon kompetent sökande anmält sig. Med
anledning häraf hade under denna tid åt Kongl. Maj:t i ganska stor utsträckning
beviljats ansökningsrätt till dylika platser åt vikarierande och
extra lärare, som erhållit goda vitsord för sin tjenstgöring, utan hinder
deraf att de icke aflagt vederbörlig akademisk examen. Sålunda hade
småningom de nya befattningarna blifvit med ordinarie innehafvare besatta.
I följd af lättheten att vinna anställning på lärarebanan hade äfven
deras antal ökats, som genom akademiska studier förberedde sig till inträde
å densamma Då emellertid icke fn nya lärareplatser tillkommit under
senare delen af 1860-talet äfvensom under det följande årtiondet, hade
under hela 1870-talet ordinarie anställning kunnat utan längre dröjsmål
vinnas af kompetent och duglig sökande, och äfven under sistnämnda
decennium hade dispens från de fastställ la kompetensfordringarna beviljats
åt ett ej så ringa antal extra ordinarie lärare. Att medelåldern af de nyan
stål de lärarne vid midten af detta årtionde det oaktadt varit timligen
hög, hade derför berott dels på den längre tid, hvilken de akademiska studierna
kräft för dem, som aflagt sina examina under 1860- och förra delen
af 1870-talet, än för dem, som senare aflagt examen, dels derpå att de,
som efter erhållen dispens från akademisk examen vunnit anställning,

llih. un llikstl, rent. Viol. I Samt. / .I/V/, it Höft. 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ofta ^ varit temligen gamla. Från början af 1880-talet hade emellertid
förhållandena på lärarebanan snabbt förändrat sig. Tilloppet till densamma
hade oupphörligt ökats och underlättats genom de lindringar i fordringarna
för filosofiekandidat- och licentiatexamina, som blifvit en följd
af bestämmelserna i kongl. brefven den 26 januari 1877 och den 12 september
1879. Många åt dem, som efter aflagd akademisk examen sökt
och erhållit sysselsättning som extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,
både dock saknat kompetens för ordinarie anställning, dels emedan
de icke undergått examen i för detta ändamål erforderliga ämnen,
dels emedan de icke genomgått föreskrifven pr of årskurs. En stor del af
dessa hade ganska länge dröjt med förvärfvande af dylik kompetens, och
ett ej ringa antal hade blott genom dispens vunnit den.

Huru stort tilloppet till lärarebanan under denna tid varit, framginge
bland annat deraf, att, då medeltalet af dem, som under åren 1875—1880
genomgått profårskurs, utgjort 27,6, detta medeltal för åren 1880—1885
stigit till 45,2 och för åren 1885 — 1890 till 48,4, under det att årligen
vida flere anmält sig till profårs genomgående, än som kunnat beredas
tillfälle dertill.

Samtidigt dermed, att antalet aspiranter till lärare platser betydligt
ökats, hade nu helt plötsligt antalet till ansökning lediga lärarebefattningar
minskats i nästan lika hög grad. Visserligen hade under åren
1882 1884 tillkommit 7 nya lektorat och 3 nya adjunkturer på grund

af beslut, som redan under 1870-talet fattats angående några läroverks
utvidgning, men i stället hade ganska många af de redan befintliga
lärarebefattningarna i följd af särskilda af Kongl. Maj:t gifna föreskrifter
icke fatt vid inträffad ledighet besättas med ordinarie innehafvare.

Genom cirkulär den 11 juli 1862 hade bestämts, att, då till rektor
vid högre elementarläroverk förordnades ordinarie lärare vid annat läroverk,
dennes befattning finge besättas med annan ordinarie innehafvare,
hvilken dock skulle vara skyldig att, när förre innehafvaren återtoge utö
fn i ngen af befattningen, träda i tjenstgöring vid det läroverk, Kongl. Maj:t
funne skä ligt bestämma. Da genom detta cirkulär icke blifvit bestämdt,
huru det borde förfaras, då lärare vid högre elementarläroverk förordnades
till rektor vid samma läroverk, hade i början vanligen hans förra befattning
försetts med ny ordinarie innehafvare, men då olägenheter häraf visat
sig uppkomma, hade under 1880-talet i allmänhet vid dylika fall i sammanhang
med förordnandet föreskritvits, att den förordnades förra tjenst skulle
uppehållas genom vikarie med ett högre arfvode än det eljest utgående.
På grund häraf hade 18 lektorsbefattningar uppehållits af vikarier, då genom
cirkuläret den 12 september 1890 utan inskränkning bestämts, att,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

då ordinarie lärare af Kongl. Maj:t förordnades till rektor vid allmänt
läroverk, hans befattning skulle besättas med ny ordinarie innehafvare,
hvilken skulle vara underkastad ofvannämnda skyldighet.

Enligt Kongl. Maj:ts beslut den 8 februari 1807 hade föreskrifvits, att
två lediga adjunktsbefattningar vid Malmö högre elementarläroverk tills
vidare skulle uppehållas med vikarier. Denna föreskrift både upphäfts
genom beslut den 28 augusti 1885, enligt hvilket dessa befattningar finge
i vanlig ordning tillsättas.

På ansökning af rektor och lärarekollegium vid Falu högre allmänna
läroverk och i öfverensstämmelse med domkapitlets i Vesterås hemställan
hade Kongl. Maj:t den 16 augusti 1878 förordnat, att en för tillfället ledig
adjunktsbefattning vid Falu läroverk tills vidare icke skulle med ordinarie
innehafvare återbesättas, utan borde uppehållas med vikarie, hvilken företrädesvis
skulle hafva att undervisa på det högre skolstadiet.

Genom cirkulär den 12 juni 1882 hade meddelats föreskrift, att
vid treklassiga allmänna läroverk äfvensom vid pedagogier läraretjenster,
hvilka derefter blefve lediga, icke finge med ordinarie innehafvare besättas,
utan skulle tills vidare uppehållas på förordnande. I följd åt
denna föreskrift hade 42 lärarebefattningar, som derefter blifvit lediga, icke
fått tillsättas. Af dessa hade 16 hört till läroverk, som genom beslut
den 22 maj 1891 och den 16 december 1892 blifvit indragna, men de
öfriga 26, nemligen 13 rektorat, 12 kollega! och 1 pedagogbefattning, till
läroverk, som ännu egde bestånd.

Genom kongl. bref den 24 oktober 1885 hade förordnats, dels ätt vid
läroverken i Hudiksvall, Enköping, Norrtelge, Mariestad och Arboga lediga
eller ledigblifvande lärarebefattningar icke skulle med ordinarie innehafvare
besättas, utan tills vidare uppehållas på förordnande, dels att samma,
bestämmelse skulle gälla en kollegabefattning vid hvartdera af läroverken
i Borås, Lidköping, Eskilstuna, Göteborg, Kristinehamn och Piteå. Med
anledning af dessa bestämmelser, som upphäfts genom beslut den lo
april 1887, utom beträffande rektorsbefattningar vid de nämnda femklassiga
läroverken, hade 1 rektorat och 3 kollegabefattningar under kortare
tid stått lediga.

Genom cirkulär den 15 april 1887 hade af Kongl. Magt föreskrifvits, att
lediga och ledigblifna rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna läroverken
icke finge med ordinarie innehafvare besättas, utan skulle tills vidare
på förordnande uppehållas, samt att vid inträffande ledighet 2 lektorsbefattningar
vid läroverket i Strengnäs samt 1 lektors- och 2 adjunktsbefattningar
vid läroverket i Vesterås tills vidare icke skulle återbesättas. Pa
grund af denna föreskrift både 2 lektorsbefattningar vid läroverket i

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Slrenguäs stått lediga, till dess de genom beslut den 12 september 1890
in dragits, 10 rektorsbefattningar vid femklassiga läroverk, deri inbegripen
den i förra stycket nämnda, uppehållits af vikarier, till dess de blifvit, i
öfverensstämmelse med kongl. kungörelsen den 12 december 1892 och cirkuläret
af samma dag, tillsatta; och hade slutligen en ledig adjunktsbefattning
vid läroverket i Vesterås förblifvit obesatt och en uppehållits med
vikarie, till dess ordinarie innehafvare hunnit i enlighet med kongl. brefvet
den 31 december 1890 tillsättas.

I öfverensstämmelse med 1890 års Riksdags beslut både indragits dels
enligt Kongl. Maj:ts beslut den 22 maj 1891 2 tvåklassiga och 4 enklassiga
pedagogik- med slutet af läsåret 1890—1891, hvarigenom 8 vid tillfället
lediga ämneslärareplatser, nemligen 2 rektors-, 2 kollega- och 4 pedagogbefattningar,
försvunnit, dels enligt beslut den 16 december 1892 med
slutet af läsaret 1892—-1893 2 treklassiga allmänna läroverk samt 4 tvåklassiga
och 4 enklassiga pedagogi er, hvarigenom de ordinarie ämneslärarebefattningarnas
antal minskats med 18, nemligen 6 rektors-, 8 kollega- och
4 pedagogbefattningar, af Indika 1 rektors-, 5 kollega- och 2 pedagogbefattningar
vid tillfället varit lediga.

Enligt 1890 ars Riksdags medgifvande skulle emellertid, i den mån
tillgångar blefve disponibla genom tillämpning af bestämmelserna om indragning
af nyss berörda läroverk, upprättas 32 nya ämneslärareplatser,
nemligen 8 lektors- och 24 adjunktsbefattningar. Af dessa hade enligt
kongl. bref den 19 juni 1891 9 adjunktsbefattningar blifvit å läroverkens
stat uppförda och förklarade till ansökning lediga. När de öfriga 15
adjunkts- och 8 lektorsbefattningarna kunde komma att tillsättas, vore ännu
obestämdt. I enlighet med Kongl. Maj:ts proposition och nämnda Riksdags
beslut skulle nemligen de vid läroverkens indragning å dessas stat qvars
tåen de lärarne uppföras på indragningsstat med de löneförmåner, som enligt
gällande ordinarie stat dem tillkomme. Menades här med indragningsstat
eu de allmänna läroverkens indragningsstat och icke den allmänna
indragningsstaten, skulle tydligen följden blifva, att de nya befattningarna
icke skulle få tillsättas, förrän medel till deras aflöning blifvit disponibla
genom de å de indragna läroverkens stat qvarstående lärarnes afgång genom
döden, hvilket åter, då flere bland dessa vore medelålders män, kunde
draga ut till långt in på tjugonde århundradet.

Sammanfattades det sålunda anförda, visade det sig, att, sedan år 1882
ej mindre än 80 ämneslärarebefattningar längre eller kortare tid stått
lediga utan att få tillsättas, 28 af dessa för tillfället vore obesatta, ehuru
de tillhörde läroverk, hvilka vore afsedda att fortfarande ega bestånd, samt
att härigenom de extra ordinarie lärarnes befordran blifvit i väsentlig man

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

fördröjd. Vidare voreatt, anmärka, att de ordinarie ämneslärarebefattningarnas
antal, som vid början af år 1882 varit 802, under samma år ökats
med ti och under år 1884 med 4,;så att det då utgjort 812. År 1800
både detta antal, minskats med 2, och år 1891 hade det först minskats med
8; men sedan ökats med 9. År 1893 hade det åter minskats med 18, så
att det vid utlåtandets afgifvande utgjorde 793 eller 9 mindre än vid början
af år 1882. Lade man härtill, att af dessa 793 28 stode lediga utan
att få tillsättas samt att 32 vore så beskaffade, att de, i fall de blefve
lediga, tills vidare icke Unge återbesättas, så insåges lätt, huru mycket utsigterna
till befordran under det sista årtiondet minskats. Ännu tydligare
framträdde detta, om man jemförde de ordinarie och de extra ordinarie
lärarnes antal med hvarandra. För att finna de tjenstgörande ordinarie
lärames • antal, måste man från de fasta lärareplatsernas antal 793 först
afräkna de 28, som stode lediga utan att få tillsättas, och vidare antalet
ordinarie lärare med så godt som ständig tjenstledighet, hvithet beräknades
uppgå till omkring 50. Såsom tjenstgörande skulle då återstå 715, men
af dessa åtnjöte omkring 60 årligen tillfällig tjenstledighet, som understundom
sträckte sig öfver hela läsåret, men i allmänhet inskränkte sig
till en termin eller kortare tid. Såsom medeltal för hela året kunde derför
de faktiskt tjenstgörande ordinarie lärarnes antal icke antagas högre
än 690. De extra ordinarie lärarnes antal kunde åter anslås till omkring
290, nemligen 136 af staten aflönade extra lärare, 19 af kommun eller
enskilda aflönade extra lärare samt omkring 135 vikarier, deri ej medräknade
sådana, som tjenstgjorde några få veckor, men egentligen icke
agnat sig åt lärarebanan.

Nära 30 procent af hela lärarepersonalen vore således för tillfället
extra ordinarie lärare. Att detta förhållande vore ytterst ofördelaktigt
såväl för undervisningen som för lärarekåren i dess helhet, men i synnerhet
för de extra ordinarie lärarne sjelfva, vore ostridigt. Under läsåren 1876
-—1893 hade i medeltal årligen tillsatts 7 lektors- och 18,5 adjunkts- och
kollegabefattningar med förut obefordrade lärare, och af dessa hade i medeltal
2,!) varit docenter vid något af rikets universitet, så att högst 24 af
de vid läroverken tjenstgörande extra ordinarie lärarne årligen vunnit fast
anställning vid desamma. Under förutsättning af att dessa förhållanden
förblefve oförändrade under den närmaste framtiden samt att samtliga vid
tillfället befintliga extra ordinarie lärare qvarstannade vid de allmänna
läroverken och der sökte anställning, äfvensom att tillsättning af lärareplatser
egde rum efter sträng anciennitet, så att ingen af dem, som dädanefter
inträdde såsom extra ordinarie!'' på lärarebanan före dem, vunne
befordran, skulle det nemligen dröja 12 år, innan de alla erhållit ordi -

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

narie plats. Da emellertid, enligt dittills gällande befordringslag, llere
tjenstår gåfve företräde, endast då alla andra befordringsskäl vore lika,
och då detta lagens medgifvande åt tjenståldern ytterligare inskränktes
genom bestämmelsen, att vid tillsättningen skäligt afseende äfven skulle
fästas å behofvet af yngre och friskare krafter till sysslans bestridande,
insåges lätt, att en stor del af de extra ordinarie lärarne, derest denna
lag förblefve oförändrad, knappast hade någon utsigt till befordran. Dels
vore nemligen många af dem redan till ålder komna, dels kunde man
antaga, att årligen några nya tillkomme, som i undervisningsskicklighet och
kunskaper visade sig öfverlägsna flertalet af de äldre.

Hvilka följder, de i det föregående anförda förhållanden och bestämmelser
haft för lärarekåren och särskilt för de extra ordinarie lärarne,
framginge till eu del deraf, att medelåldern vid första gången vunnen befordran
under åren 1868—1893 vexlat på sätt nedanstående tabell utvisade.

Medelålder vid första gången vunnen befordran:


För	Utnämnde under läsåren
1868—72	1876—81	1881—88	1886-91	1891—03
Lektorer ........................................ Adjunkter eller kolleger ...........	31,5 29,9	32,5 33,1	32,9 35,3	34.0 37.1	35.1 39.1

Häraf kunde man se, att vid slutet af 1860- och början af 1870-talet,
då tillgången på lediga lärarebefattningar i allmänhet varit ganska god
och då befordringarna kunde anses hafva försiggått temligen raskt, lektorsbefattning
i regel kunnat erhållas före fylda 32 år och adjunktsbefattning
före fylda 30 år. Under senare delen af 1870-talet hade medelåldern för
lektorer stigit med 1 år, men för adjunkter med mer än 3 år. Under
1880- och de första åren af 1890-talet hade stegringen fortsatt från period
till period med ‘/2 år, 1 ’/2 år och 2l/-, år för lektorer samt med 2 år, 4
år och 6 år för adjunkter, så att eu under åren 1891 —1893 nyutnämnd
adjunkt i regeln varit 9 år äldre än sådan lärare, utnämnd under åren
1868—1872. Hvad eu dylik åldersskilnad i ekonomiskt hänseende hade för
betydelse, vore lätt att inse. Deraf, att medelåldern för lektorer stigit
vida långsammare än den för adjunkter, kunde man draga den slutsatsen,
att de, som vid inträdet på lärarebanan gjort djupare studier och aflagt
högre examina, i regeln haft större framgång och trots den längre tid, de
väl i allmänhet egnat åt sina studier, vid tidigare ålder vunnit fast anställning
än de, som mött med ringare examensbetyg. I denna uppfatt -

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

ning styrktes man ytterligare deraf, att ett ganska stort antal af dem, som
under åren 1876—1893 utnämnts till adjunkter, aflagt högre examina, än
som af lagen kräfts för kompetens till adjunktsbefattning. Så hade af
315 under denna tid utnämnde adjunkter 90 varit filosofie doktorer eller
licentiater, 1 teologie kandidat och minst 60 filosofie kandidater enligt
1853 års stadga, under det att endast 20 saknat akademisk examen.

Vidare visade det sig, att af dem, som utnämnts till lektorer under
perioderna 1876 — 1881,1881—1886, 1886 —1891 och 1891 —1893, respektive
10, 13, 5 och 5 varit under 30 år samt respektive 0, 3, 4 och 4 varit
öfver 40 år och att af dem, som under samma perioder utnämnts till
adjunkter, respektive 31, 7, 2 och 5 varit under 30 år samt respektive
6, 9, 17 och 19 varit öfver 40 år. Häraf kunde man finna, att framstående
duglighet och kunskaper visserligen ännu kunde möjliggöra en
rask befordran på lärarebanan, men att deras antal, som först vid högre
ålder erhölle fast anställning, oafbrutet och starkt stege.

Hvad de extra ordinarie lärarnes ålder och kompetensförhållanden
anginge, så hade 159 af de under vårterminen 1889 tjenstgörande 253
extra ordinarie lärare, angående hvilka komitén erhållit fullständiga uppgifter,
egt kompetens för sökande af lektors- eller adjunktsbefattning, under
det att 94 saknat dylik kompetens. Af de kompetente hade de två yngste
varit 25 år, och blott 10 hade varit under 30 år, 59 varit 30 till 34 år,
48 varit 35—39 år och 42 varit 40—59 år. Af dem, som saknat kompetens,
hade den yngste varit 23 år, 21 varit under 30 år, 36 varit 30—34
år, 22 varit 35—39 år och 15 varit 40—58 år. Af dem, som år 1889 egt
kompetens, hade 77 tjenstgjort 5 år eller kortare tid, 64 från och med
5 ''/-i till och med 10 år samt 18 11 —19 år, under det att bland dem,
som vid nämnda tid saknat kompetens, 67 tjenstgjort 5 år eller kortare
tid, 19 5 ''/a—10 år och 8 It)1/..— 20''/, år. Då emellertid flere af dem,
som år 1889 varit kompetente till sökande af ordinarie lärareplats, icke vid
inträdet på lärarebanan egt sådan kompetens, folie en icke ringa del af
dessas tjenstgöring på den tid, under hvilken de saknat kompetens.
I häraf hade åter blifvit en följd, att den tjänstgöringstid, en lärare haft
att räkna, understundom varit oproportionerligt liten i förhållande till hans
lcfnadsålder. Så hade af de 159 extra ordinarie lärare, som år 1889 egt
kompetens, en, som varit 44 år, efter vunnen kompetens tjenstgjort 2 år
och en annan af samma ålder 3 år. Af två, som varit 42 år, hade eu
tjenstgjort 1 och den andre 1 ''/■> år, och af två, som varit 41 år, hade eu
tjenstgjort 1 ''/•, och eu 2 år.

Otvifvelaktigt vore derför, att för åtskilliga befordran försenats genom
den omständigheten, att de icke vid inträdet på lärarebansin egt föreskrifven

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kompetens. Emellertid hade förhållandet i detta afseende betydligt förbättrats,
ty då år 1889 94 af 253 eller 37 % saknat kompetens, hade år
1893 blott 49 af 291 eller nära 17 % varit utan kompetens. Enligt uppgift
i petitionen hade deremot åldersförhållandena inom extralärarekåren
under dessa år blifvit ännu ogynsammare än under år 1889, så att åldersgruppen
45—61 år vuxit med 113 % och åldersgruppen 40—44 med 10
%. Komiterade hade icke varit i tillfälle att kontrollera dessa siffroi*, men
hade intet skäl att betvifla deras riktighet.

Såsom ett medel till undanrödjande af detta missförhållande hade i petitionen
föreslagits, att vid befordringar till ordinarie lärareplatser måtte
inrymmas större betydelse åt tjenstgöringsmeriter.

Utan svårighet kunde man, enligt komiténs mening, blifva ense derom,
att anciennitetsprincipen vid befordringar inom lärarekåren icke kunde med
stränghet tillämpas. Ty det måste ofta inträffa, att den till tjenståren
äldste bland dem, som egde formel kompetens till en ledig befattning, icke
vore lämplig för densamma eller ens i stånd att på ett något så när tillfredsställande
sätt uppehålla den, emedan hans studier och föregående
lärareverksamhet fallit inom helt andra ämnen än dem, som hörde till den
ifrågavarande platsen. Men det måste äfven erkännas, att det ej skulle
vara lämpligt att vid tillsättning af lärareplatser tillämpa anciennitetsprincipen
ens i den utsträckning, sådant verkligen läte sig göra, då ju
läroverkens och undervisningens behof af dugande och insigtsfull lärare
härvid måste vara hufvudsynpunkten. Men lärarens kall kräfde mer än
annan embetsverksamhet särskilt anlag och håg för detsamma samt fortsatta
studier, och blott rutin och flit kunde icke å lärarebanan i samma
grad ersätta dessa egenskaper som å de lägre platserna inom embetsverken.
Detta hindrade emellertid icke, att mer afseende lämpligen och billigtvis
borde fästas vid tjenstgöringsmeriter, än som af dittills gällande bestämmelser
medgåfves. Komiterade hade derför i det förslag till ändringar af
befordringslagen, som komiterade afgifvit i samband med sitt förslag till
ändrad anordning af undervisningsprofven för lärarebefattningar, företagit
en omarbetning af 1878 års skolstadgas §§ 64 och 68 i afsigt att åt en
längre, väl vitsordad föregående tjenstgöring gifva större betydelse, särskild!
vid extra ordinarie lärares befordran till adjunktsbefattning. I stället för
att dittills den föregående tjenstetidens längd endast tagits i betraktande,
om alla andra befordringsskäl varit lika, och detta blott såvida icke till
sysslans bestridande ansetts kräfvas yngre och friskare krafter, hade komiterade
föreslagit, att denna inskränkning icke måtte gälla i fråga om
extra ordinarie lärare samt att tjenstgöringens längd finge gälla såsom
befordringsgrund jemte nit och skicklighet att, undervisa samt lärdoms -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förtjenster, ehuru såsom svagare än dessa. Härigenom kunde således en
väl vitsordad tjenstgöring, om den varit tillräckligt lång, öfverväga ett icke
allt för stort företräde hos en medsökande med afseende å de båda
andra befordringsgrunderna. Längre ansåge sig komiterade icke i detta
hänseende böra gå, utan hölle före, att berättigade klagomål öfver dittills
gällande bestämmelser skulle kunna anses afhjelpta genom fastställande af
den föreslagna lydelsen af skolstadgans ifrågavarande §§.

Tydligt vore emellertid, att om än härigenom äldre extra ordinarie
lärares befordran underlättades, undanröjdes derigenom ingalunda de
olägenheter, extraläraresystemet medfört, eller det bekymmer, hvarmed de
extra ordinarie lärarne såge sin framtid till mötes. Detta kunde endast
ske genom att öka antalet af de platser, som finge med ordinarie innehafvare
besättas.

Såsom ofvan blifvit framhållet, stode, i öfverensstämmelse med kong!,
cirkuläret den 12 juni 1882, 26 ämneslärarebefattningar lediga vid 17 treklassiga
allmänna läroverk och 4 pedagogier, hvarjemte de öfriga 32 ämneslärarebefattningarna
vid dessa läroverk vid innehafvarnes afgång tills vidare
icke finge återbesättas. Vare sig nu ifrågavarande läroverk framdeles
skulle bibehållas oförändrade, ombildas eller till äfventyrs, beträffande ett
eller annat bland dem, indragas, syntes inga egentliga olägenheter kunna
uppstå derigenom, att bemälta cirkulär så till vida upphäfdes, att lediga
eller ledigblifvande ämneslärarebefattningar vid berörda läroverk finge i
vanlig ordning tillsättas, om blott i samband dermed stadgades, att de sålunda
tillsatta lärarne skulle vara skyldige att underkasta sig den förflyttning
till annan skola och den förändrade tjenstgöring, som Kongl.
Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. Lomme några af dessa lärare att
sakna användning vid det läroverk, de närmast tillhörde, skulle det nemligen
icke möta någon större svårighet att anvisa dem sysselsättning vid
annat läroverk.

Den adjunktsbefattning vid allmänna läroverket i Falun, som enligt
kong!, brefvet år 1878 tills vidare skulle uppehållas genom vikarie, ansåge
komiterade äfven kunna utan olägenhet förses med ordinarie innehafvare,
då för tillfället god tillgång funnes på sökande till adjunktsplats, hvilka
vore väl förberedda för undervisning på det högre skolstadiet. Deremot
funne sig komiterade icke böra föreslå tillsättning af den adjunktsbefattning,
som på grund af kongl. brefvet den 81 december 1890 stode obesatt
vid allmänna läroverket i Vesterås, förrän den beslutade indragningen af
en lektorsbefattning vid läroverket egt rum. Detta läroverk syntes nemligen
för tillfället icke hafva behof af flere lärare än dem, som tjenstgjorde
derstädes.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. .9 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I det föregående hade komiterade vidare nämnt, att 1890 års Riksdag
medgifvit upprättande af 8 nya lektors- oeh 24 nya adjunktsplatser vid de
allmänna läroverken samt att af dessa redan 9 adjunktsplatser blifvit å
vederbörande läroverks stat uppförda och i vanlig ordning tillsatta, men
att de återstående 8 lektors- och 15 adjunktsbefattningarna icke finge tillsättas,
förrän medel för detta ändamål blifvit disponibla genom de lärares
afgång, hvilka den 1 juli 1893 qvarstått på de indragna läroverkens stat.
Tillsättningen af flere eller färre af dessa platser skulle således komma att
uppskjutas till en obestämbar framtid. De läroverk, hvilka dessa platser
tilldelats, vore emellertid i stort behof af desamma, hvilket lätt insåges,
om man erinrade sig det antal extra lärare, som vid läroverken varit
anstälda under årtiondet 1882—1892. Komiterade ansåge sig derför böra
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att de lönebelopp,
som skulle utgå till de på de indragna läroverkens stat qvarstående lärarne,
måtte uppföras å allmänna indragningsstaten och att således de beviljade
nya lärarebefattningarna måtte få oförtöfvadt tillsättas.

Genom bifall till hvad komiterade i dessa båda punkter hemstält
skulle å ena sidan de ordinarie lärarnes antal ökas med 50 samt å andra
sidan minskning ega rum af antalet vikarier med 27 och af antalet
extra lärare med 23. Antalet extra ordinarie lärare skulle det oaktadt
komma att uppgå till omkring 240 och antalet af staten aflönade extra
lärare till öfver \ 10.

Äfven under förutsättning, att lärjungeantalet vid de allmänna läroverken
komme att ansenligt minskas, kunde dock denna minskning knappast
antagas blifva så stor, att mer än 50 af dessa nu erforderliga lärareplatser
blefve obehöfliga. Och denna minskning, om den inträdde, blefve näppeligen
af någon längre varaktighet, då med den allmänna bildningens stigande
behofvet af högre undervisning och dermed äfven lärjungeantalet
vid de härför afsedda läroverken oupphörligt växte. Visserligen kunde
under några år ett stillastående eller till och med ett sjunkande af berörda
lärjungeantal inträffa, men när de tillfälliga omständigheter, som hållit
detsamma nere, upphörde, skulle det, såsom af vårt skolväsendes utveckling
under detta århundrade visades, åter komma att stiga och detta med
rask fart. Utan att behöfva befara, att några af de ordinarie lärarne skulle
blifva utan användning, skulle man derför, enligt komiterades åsigt,
kunna gifva 90 af de ofvan nämnda extra lärarne fast anställning, om
i sammanhang dermed meddelades bestämmelser, enligt hvilka flere
ordinarie lärare än hittills vore skyldiga att, derest de kunde umbäras vid
de läroverk, der de vunnit anställning, underkasta sig den förflyttning till
annat läroverk och den förändrade tjenstgöring, som Kongl. Maj:t funne

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skäligt bestämma. För tillfället gälde dylik bestämmelse med afseende å
de två yngsta lärarne vid högre allmänt läroverk och beträffande yngste
kollegan vid tre- och femklassiga läroverk. Detta antal flyttbara lärare
kunde antingen fördubblas eller ock för hvarje läroverk särskildt bestämmas
med hänsyn till antalet der tjenstgörande lärare af lektors- och adjunktsgrad.

Den kostnad, som skulle förorsakas statsverket genom öfverflyttandet
af 60 af de extra lärarne på ordinarie stat, syntes icke blifva öfver mattan
stor, men vore tydligen i väsentlig man beroende pa, huru manga af de
nya platserna skulle blifva lektors- och huru många adjunktsbefattningar.
Med hänsyn härtill ville koiniterade erinra derom, att lektorer blott iörekomme
vid de högre allmänna läroverken samt utgjorde något öfver Vä af
samtliga vid dessa läroverk anstälde ordinarie ämneslärare. Tillämpades
detta förhållande äfven på de ifrågavarande nya befattningarna, skulle 20
blifva lektors- och 40 adjunktsbefattningar. Så många nya lektorsplatser
syntes dock icke böra ifrågasättas, då parallelafdelningarna företrädesvis förekomme
i de lägre och mellanklasserna; men för att tillgodose de läroverk, der
parallelafdelningar inom de högsta klasserna framdeles ansages erforderliga,
äfvensom åtskilliga bland dem, som för tillfället saknade full lektorsuppsättning,
kräfdes minst 12 nya lektorsbefattningar. Då extra lärare, som
fullgjort vilkoren för att kunna till ordinarie lärare utnämnas, i arfvode åtnjöte
1,800 kronor, under det ordinarie adjunkt uppbure i lön 1,500 kronor och
såsom tillfälligt lönetillägg 50^> kronor eller tillsammans 2,000 kronor och
ordinarie lektor 2,500 kronor i lön och 500 kronor i lönetillägg eller tillsammans
3,000 kronor, skulle således den ökade kostnaden för 12 nya ordinarie
lektorer blifva 14,400 kronor och för 48 nya ordinarie adjunkter 9,600
kronor eller tillsammans 24,000 kronor. Härtill komme dock kostnaden för
ålderstilläggen. Dessa skulle visserligen först komma att utgå efter en viss
tids tjenstgöring; men då flertalet af dem, som utnämndes till adjunkter, i
följd af sin föregående extra ordinarie tjenstgöring kunde antagas berättigade
att genast vid tillträdet erhålla ett första ålderstillägg med 500
kronor, borde ett belopp af 2-1,000 kronor beräknas såsom för detta ändamål
redan från början erforderligt. Sammanlagda ökningen i kostnaden
skulle således uppgå till 48,000 kronor.

Emellertid kunde det ej anses lämpligt, att ett för stort antal lärareplatser
på en gång tillsattes.

Om derför dels de ofvan nämnda 27 lärarebefattningar, som vid åtskilliga
läroverk för tillfället stode lediga utan att få tillsättas, dels de 23
af 1890 års Riksdag beviljade nya lärareplatserna Ange under åren 1894
och 1895 tillsättas, ville; koiniterade föreslå, att af de ifrågavarande 60

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärareplatserna en tredjedel eller 20 upprättades under hvart och ett af
de tre följande åren.

Komiterade hemstälde derför, att Kongl. Maj:t täcktes till hvar och
en af Riksdagarne åren 1895—1897 göra framställning om upprättande af
4 nya lektors- och 16 nya adjunktsbefattningar, med rätt för Kong! Maj:t
att efter sig företeende omständigheter bestämma, vid hvilka läroverk de
särskilda befattningarna närmast skulle fästas.

Med anledning af hvad komiterade sålunda anfört och hemstält med
afseende å berörda punkt i förut nämnda petition hade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet den 9 mars
1894 yttrat, att han vore något tveksam, huruvida icke ett upphäfvande,
på sätt komiterade föreslagit, af kongl. cirkuläret den 12 juni 1882 angående
ledigblifvande läraretjenster vid treklassiga läroverk och pedagogier
skulle — äfven om dervid föreskrefves, att den, som vid dylika läroanstalter
vunne ordinarie anställning, skulle vara skyldig att underkasta sig förflyttning
till annat läroverk och förändrad tjenstgöring — komma att i viss
mån lägga hinder i vägen för en ändamålsenlig lösning af den på dagordningen
stående frågan om de treklassiga läroverkens och pedagogiernas
ombildning, hvarför han anhöll att efter närmare utredning framdeles få
göra. framställning i denna fråga. Med afseende å komiterades hemställan,
att en vid allmänna läroverket i Falun ledig adjunktsbefattning måtte förses
med ordinarie innehafvare, hade samme departementschef endast erinrat, att
Kongl. Maj:t den 2 februari 1894 beslutat, att nämnda lärarebefattning skulle
åter besättas med ordinarie innehafvare. Beträffande åter komiterades förslag
angående tidigare tillsättning af de redan beviljade nya lärarebefattningarna
hade departementschefen i hufvudsak anfört, att, sedan 1890 års Riksdag
medgifvit, dels att åtskilliga treklassiga läroverk och pedagogier skulle med
de ordinarie ämneslärarnes afgång, dock senast den 1 juli 1893, indragas
samt att de vid dessa läroverks indragning å deras stat qvarstående lärare
skulle uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som enligt gällande
ordinarie stat dem tillkomme, dels ock att, i den mån tillgångar blefve
disponibla genom nämnda läroverks indragning, vissa nya lärareplatser
finge inrättas, hade Kongl. Maj:t beslutat angående berörda läroverks indragning
samt medgifvit, att de å dessa läroverks stat qvarstående lärare
finge uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som enligt gällande
stat dem tillkommit. Då emellertid icke uttryckligen blifvit utsagdt, vare
sig i Riksdagens skrifvelse eller i de kongl. brefven i ämnet, huruvida
med indragningsstat i detta fall afsetts allmänna indragningsstaten eller
de allmänna läroverkens indragningsstat, hade någon tvekan rådt med afseende
härå, men enär Riksdagen vid beviljande af de nya lärareplatserna

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förklarat, att dessa finge tillsättas blott i den mån tillgångar blefve disponibla
genom förut omförmälda läroverks indragning, hade Kong! Maj:t i
bref till statskontoret den 8 december 1893 förklarat, att ifrågavarande lönebelopp
skulle utgå af anslagen till de allmänna läroverken. På grund af
denna uppfattning hade, sedan statskontoret vid särskilda tillfällen inkommit
med uppgift å för ändamålet disponibla medel, redan genom Kongl.
Maj:ts beslut den 19 juni 1891 och den 2 februari 1894 tillstånd gifvits
till tillsättande af åtskilliga af de nya lärareplatser, som beviljats af 1890
års Riksdag, under det att andra måst förblifva obesatta, till dess medel
till deras upprättande blifvit disponibla genom förut nämnda, på indragningsstat
uppförda lärares afgång. Då det emellertid vore af synnerlig
vigt såväl för de läroverk, hvilka dessa platser tilldelats, som för de obefordrade
lärarne, att sistberörda. lärarebefattningar, nemligen fem lektorsoch
sju adjunktsbefattningar, finge så snart som möjligt tillsättas, hade
departementschefen förklarat sig vilja tillstyrka Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen,
att de lönebelopp, som utginge till bemälde lärare vid de indragna
läroverken, måtte öfverflyttas från staten för de allmänna läroverken till
allmänna indragningsstaten under riksstatens dåvarande nionde hufvudtitel.

Hvad slutligen anginge komiterades hemställan om upprättande af (JO
nya lärarebefattningar, hade departementschefen anhållit att framdeles få
återkomma till denna hemställan, hvilken icke för tillfället påkallade någon
Kongl. Maj:ts åtgärd.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda tillstyrkt
hade Kongl. Maj:t i en den 9 mars 1894 aflåten proposition föreslagit
Riksdagen bland annat, att de lönebelopp, som skulle utgå till de i nyssbevörda
protokoll omförmälda lärare, hvilka qvarstode på de jemlikt kongl.
brefvet den 16 december 1892 indragna läroverkens stat, måtte uppföras
å allmänna indragningsstaten under riksstatens nionde hufvudtitel.

Denna framställning hade blifvit af Riksdagen bifallen, och hade i
följd deraf Kong]. Magt genom beslut den 1 juni 1894 förordnat, att de
återstående af de vid 1890 års riksdag beviljade nya lärarebefattningarna
skulle tillsättas.

Det hade emellertid snart visat sig, att det af petitionärerna framhållna
och af komiterade konstaterade behofvet af nya ordinarie lärareplatser
härigenom ingalunda blifvit fyldt. Redan i oktober 1898 hade
nemligen, enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet
meddelat, af extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm
till chefen för ecklesiastikdepartementet öfverlemnats en ny petition,
hvari petitionärerna anhållit att åter få rigta departementschefens uppmärksamhet
på nyss omförmälda komités utlåtande och förslag samt hemstält,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att departementschefen ville taga under förnyad ompröfning, i hvad mån
komiterades förslag skulle kunna bringas till verkställighet eller på hvilket
annat sätt i komitéutlåtandet berörda missförhållanden skulle kunna afhjelpas.

Sin framställning hade petitionärerna inledt med erinran derom, att departementschefen
i sitt yttrande till det statsrådsprotokoll, som bifogats
Kongl. Maj:ts proposition till 1898 års Riksdag rörande löne-och pensionsreglering
för de ordinarie lärarne vid allmänna läroverken, påmint om
den höjning af de extra ordinarie lärarnes arfvode, som genom beslut af
1891 och 1892 års Riksdagar kommit till stånd, äfvensom om det understöd
af offentliga medel, som sedan år 1894 i händelse af sjukdom åt
samma lärare utginge, samt derefter yttrat: »Genom hvad sålunda blifvit
åtgjordt med afseende å vikarierande och extra lärare vid de allmänna
läroverken har deras ställning väsentligen förbättrats, och jag har för närvarande
med hänsyn till dem intet yrkande att framställa». Petitionärerna
ansåge äfven det vara en ganska allmän åsigt bland de extra ordinarie
lärarne, att genom nämnda åtgärder hvad som för tillfället billigtvis kunde
ifrågasättas rörande deras aflöningsförmåner och tryggande mot ekonomiskt
obestånd under sjukdom blifvit gjordt, men att den meningen vore ännu
mera stadgad, att de extra ordinarie lärarnes ställning i ett annat afseende
vore långt ifrån tillfredsställande. I hög grad oroväckande syntes nemligen
det förhållande vara, att en lärare i allmänhet först efter långvarig tjenstgöring
och vid ganska framskriden ålder vunne befordran till ordinarie
plats. Grunden härtill vore känd. Den vore att söka i den inom läroverken
införda och bibehållna proportionen mellan antalet tjenstgörande
extra ordinarie lärare och antalet ordinarie lärarebefattningar; och det enda
effektiva botemedlet vore ock påvisadt: ökandet af de ordinarie befattningarnas
antal. Det hade derför, enligt petitionärernas mening, varit önskvärdt,
att i samband med frågan om reglering af lärarnes löner och pensioner
förslag till Riksdagen framstälts om en ökning af de ordinarie lärarebefattningarnas
antal. Detta hade emellertid ej skett, och petitionärerna
ansåge derför icke opåkalladt att söka tydliggöra sakens innebörd och vigt.
I sjelfva verket vore detta en fråga ej uteslutande af intresse för de extra
ordinarie lärarne. Den vore af afgörande vigt för lärarekåren i dess helhet.
Det vore nemligen utan vidare klart, hvad en relativt hastig befordran
till ordinarie befattning för en tjenstemannaklass betydde: ej blott ekonomiska
och deraf betingade sociala fördelar, bland hvilka särskildt borde
framhållas lättad möjlighet att bilda familj, utan ock en vunnen större
sjelfständighet i tjenstens utöfning in. in. Omvändt vore klart, att en försenad
befordran för de flesta betydde en öfver en stor del af lifvet utsträckt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

osäkerhet i afseende på den ekonomiska ställningen, ett på embetsgerningen
i många afseenden menligt inverkande yttre beroende o. s. v. Också hade
redan länge lärarne, ordinarie och extra, haft sin uppmärksamhet fästad
på berörda missförhållande och sökt anvisa utvägar till dess afhjelpande.
Såsom bevis härpå hade petitionärerna anfört, att det trettonde allmänna
svenska läraremötet, samladt i Helsingborg den 17—19 juni 1890, beslutit
att hos Kongl. Maj:t anhålla bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, huruvida det icke skulle lända till läroverkens verkliga fördel,
att de extra ordinarie befattningar, hvilka visat sig faktiskt nödvändiga, snarast
möjligt förändrades till ordinarie. Vidare hade de erinrat om förut omnämnda
petition af lärare vid de allmänna läroverken och det komitéutlåtande,
som med anledning deraf afgifvits, samt förklarat sig till alla delar instämma
i de åsigter och förslag, som i berörda utlåtande framstälts. Petitionärerna
slutade med att framhålla såsom sin bestämda mening, att frågan om en
sänkning af lärarnes befordringsålder genom ökande af de ordinarie befattningarnas
antal vore för lärarekåren i dess helhet af ej mindre vigt än en
reglering af lärarnes löneförmåner.

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, hurusom åtskilliga myndigheter
hos Kongl. Maj:t gjort framställningar dels om upprättande af
nya läroverk, dels om inrättande af ett ökadt antal ordinäre lärarebefattningar
vid redan befintliga läroanstalter. Så hade framställningar
inkommit från domkapitlet i Lund om ett nytt realläroverk i Malmö,
från domkapitlet i Göteborg om ett nytt fem- eller sexklassigt allmänt
läroverk i denna stad, från direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk om utvidgning af Östermalms femklassiga läroverk
till fullständigt, upprättande af ett nytt femklassigt läroverk och ökande
af antalet ordinarie lärare vid de nuvarande högre läroverken i Stockholm,
från stadsfullmägtige i Ystad och Landskrona om utvidgning af
de femklassiga läroverken i dessa städer till fullständiga allmänna läroverk,
från vederbörande kommunalstyrelser i Söderköping, Vimmerby,
Alingsås, Falköping,o Askersund, Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Engelholm,
Strömstad, Varberg, Amål, Filipstad, Arvika, Skellefteå, Örnsköldsvik, Södertelge,
Köping och Simrishamn angående ombildning och utvidgning af de
allmänna läroverken eller pedagogierna i bemälda städer, från eforus öfver
Linköpings stifts allmänna läroverk om ett nytt lektorat i naturalhistoria
och kemi vid allmänna läroverket i Norrköping, från Sundsvalls allmänna
läroverks kollegium om fyra nya adjunktstjenster vid läroverket, från
läroverkskollegierna vid högre latinläroverket, högre realläroverket och
femklassiga allmänna läroverket i Göteborg om ökadt antal ordinarie
ämneslärare vid dessa läroverk samt från domkapitlen i Linköping, Skara,

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Vesterås och Karlstad äfvensom läroverkskollegierna i Malmö, Helsingborg,
Hernösand, Östersund, Umeå och Luleå om ökadt antal ordinarie ämneslärarebefattningar
vid allmänna läroverken i Linköping, Norrköping, Venersborg,
° Vesterås, Falun, Malmö, Helsingborg, Karlstad, Hernösand, Östersund,
Umea och Lulea. Samtliga dessa framställningar hade blifvit öfverlemnade
till den af Kong! Maj:t den 26 maj 1899 tillsatta komité för utredning
af vissa frågor rörande de allmänna läroverken med befallning till koinitén
att med anledning af dessa framställningar och öfriga förekommande omständigheter
afgifva det utlåtande och förslag till inrättande, indragning
eller förändring af allmänna läroverk och pedagogier, hvartill förhållandena
kunde föranleda,

I sina berättelser öfver läroverkens verksamhet under läsåret 1899
— 1900 hade derjemte eforerna öfver Göteborgs och Hernösands stifts
allmänna läroverk framhållit behofvet af ökade ordinarie lärarekrafter vid
flere af läroverken inom stiften samt angelägenheten af att detta behof i den
närmaste framtiden blefve fyldt,

Slutligen hade extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,
samlade till möte i Stockholm, i juni månad 1900 inkommit med en petition,
hvari framhållits det trängande behofvet af att snart något gjordes å
statsmagternas sida för att tillmötesgå den flere gånger gjorda framställningen
om ökande af de ordinarie lärarebefattningarna, och anhållits, att
proposition härom måtte redan till nästa Riksdag öfverlemnas. Såsom skäl
för denna anhållan hade anförts, att de statistiska siffror, som utvisade
medelåldern vid första gången vunnen befordran, för hvarje år talade ett
allt dystrare språk och att de extra ordinarie lärarnes belägenhet, efter
många års tålmodig förbidan på något bättre, blifvit sådan, att de med
rätta, kunde vänta, att kraftiga åtgärder vidtoges till afhjelpande af missförhållandena,
De hade hoppats, att med anledning af den petition, som
ar 1898 ingifvits af extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i
Stockholm, framställning i ämnet skulle hafva gjorts till någon af de
närmast följande Riksdagarne, men saken hade utvecklat sig'' på \ annat
sätt. Kongl. Maj:t hade gifvit en nytillsatt läroverkskomité i uppdrag att
utarbeta fullständigt förslag till ny läroverksorganisation, och frågan om
de ordinarie lärarebefattningarnas antal hade ingått bland de ärenden, som
nämnda komité fatt att bereda, hvarför dess slutliga lösning blifvit ytterligare
uppskjuten och gjord beroende af läroverksfrågan i dess helhet, Det
vore naturligt, att de extra ordinarie lärarne med stort bekymmer iakttagit
denna sakens utveckling. De insåge väl, att en definitiv lösning af
den nuvarande extralärarefrågan ej kunde ega rum annat än i samband
med sjelfva läroverksorganisationen, då ju antalet lärarekrafter, som vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

eu förändring af läroverken blefve behöflig!, ej på förhand kunde beräknas,
och ej heller fördelningen af lärarekrafterna på de olika ämnena kunde
bestämmas. Emellertid syntes det dem, som vore det ej omöjligt att redan
nu med full bestämdhet uttala, att åtminstone för skolans nedre stadier
ingen minskning af lärarekrafterna och endast eu jemförelsevis ringa förändring
af deras fördelning kunde komma att ega rum. Om denna deras
uppfattning vore rigtig, skulle alltså redan nu utan men för den stundande
läroverksreformen ett större antal af ext-ralärareplatserna kunna förvandlas
till ordinarie. Härigenom skulle äfven, enligt petitionärernas mening, den
fördel vinnas, att man undginge nödvändigheten att, när ändtligen den
nya läroverksorganisationen skulle genomföras, på en gång tillsätta ett
oproportionerligt stort antal lärarebefattningar, utan dessa skulle sucessive
under en följd af år kunna tillsättas.

Med anledning af hvad i denna fråga sålunda förekommit har departementschefen
ansett sig böra göra en undersökning, huru förhållandena
gestaltat sig, sedan förut berörda komité år 1893 afgifvit sitt utlåtande i
ämnet. Denna undersökning hade gifvit vid handen, att, på sätt en statsrådsprotokollet
bifogad tabell (Bil. A) utvisade, antalet ordinarie ämneslärarebefattningar,
som år 1892 utgjort 811 och som genom indragning
af 18 dylika befattningar år 1893 sjunkit till 793, år 1894 ökats till 816
genom tillsättning af de återstående 23 af de befattningar, som vid 1890
års riksdag beviljats. I följd af kong! bref den 25 januari 1895 hade
emellertid, i öfverensstämmelse med 1890 års Riksdags beslut, eu lektorsbeställning
vid allmänna läroverket i Vesterås indrägt, på samma gång
som tillstånd gifvits att tillsätta en adjunktsbefattning vid samma läroverk,
hvilken dittills stått ledig utan att få uppehållas genom vikarie. Härigenom
hade antalet ordinarie ämneslärareplatser sjunkit till 815, och hade detta
antal sedan dess förblifvit oförändradt.

Under tiden hade dock lärjungeantalet vid ifrågavarande läroverk
oupphörligt stigit, så att, då det (Bil. A) ar 1892 varit 14,738, antalet ar
1895 utgjort 15,348 och år 1900 uppgått till 17,479, allt vid höstterminens
början. Storleken af denna stegring hade visserligen vexlat, men
under de fem sista åren hade den i medeltal utgjort 426 och under de tre
sista åren hade den varit i tilltagande, så att, då den år 1898 utgjort 341,
den år 1899 varit 433 och år 1900 530.

Det behof af ökade lärarekrafter, som det stigande lärjungeantalet
nödvändiggjort, hade under den tid, de ordinarie lärarnes antal varit oförändradt,
måst fyllas genom anställande af extra lärare. Dessas antal hade
derför under denna tid vuxit ungefär proportionelt med lärjungeantalet.
Extra lärarnes antal, som (Bil. A) år 1892 utgjort 154, deraf 135 aflö Bih.

till liiksd. Prut 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nade af statsmedel och 1 it aflönade af kommuner eller enskilde, hade år
1893 stigit med 7 och år 1894, då 23 fasta platser tillsatts, fallit med 20,
men år 1895 åter stigit med 9. Under de sista fem åren hade emellertid
detta antal varit stadt i ständigt och hastigt stigande. Så hade det år 1896
utgjort 150, deraf 124 aflönade af staten och 26 af kommuner eller enskilde,
och hade sedan dess stigit med i medeltal 14 om året, så att det år 1900
utgjort 219, deraf 183 aflönade af staten och 36 af kommuner eller enskilde.
På dessa fem år hade således antalet af staten aflönade extra lärare
vuxit med 59 och antalet af kommuner eller enskilde aflönade med 10.
Och dock skulle detta antal ytterligare hafva ökats, derest icke bristande
tillgångar gjort det nödvändigt att neka anställande af extra lärare vid
åtskilliga läroverk, hvarifrån framställning derom på goda skäl gjorts.

Till ökandet af extra lärarnes antal under de sista åren hade, utom
lärjungeantalets stegring, i sin mån bidragit, att enligt Riksdagens medgifvande
undervisningen vid läroverken i Vesterås, Kristianstad, Östersund,
Lulea, Hernösand och Halmstad utsträckts till och med sjunde klassen äfven
på reallinien. Härigenom hade särskildt antalet extra ordinarie lektorer
ökats. Detta hade nemligen år 1894 utgjort 8, deraf 4 aflönade af statsmedel,
men år 1900 stigit till 18, deraf 14 aflönade af statsmedel.

En blick på den vid statsrådsprotokollet fogade tabellbilagan B 3,
som upptoge antalet af staten aflönade extra lärare vid de särskilda
högre och femklassiga läroverken under åtskilliga år, visade dels den
vexling, extralärareantalet vid några läroverk undergått i början af
1890-talet med anledning af tillsättningen af de utaf 1890 års Riksdagbeviljade
fasta lärarebefattningarna, dels huru förhållandena gestaltat sig,
sedan inga nya fasta lärarebefattningar tillkommit eller från och med år
1895. Af denna tabell framginge, att extra lärare för närvarande funnes
vid alla högre läroverk med undantag af sju, nemligen läroverken i
Hudiksvall, Skara, Strengnäs, Örebro, Vexiö, Kalmar och Visby, under
det att sådana förekomme endast vid sju femklassiga läroverk, nemligen
Jakobs, Katarina och Östermalms i Stockholm samt läroverken i Borås,
Karlshamn, Göteborg och Ystad, hvithet sistnämnda på kommunens bekostnad
utvidgats till fullständigt. En närmare granskning af siffrorna för de
fem sista åren ådagalade, att, med endast tre undantag, antalet extra lärare
vid samtliga läroverk förblifvit oförändradt eller ökats under de följande
åren. De nämnda undantagen vore, att vid Jönköpings läroverk, der 2
extra lärare tjenstgjort h.-t. 1896, 3 h.-t. 1897 och 4 h.-t. 1898, endast
varit anstälda 3 under h.-t. 1899 och h.-t. 1900, att Umeå läroverk, som
h.-t. 1896 och h.-t. 1897 haft 2 samt h.-t. 1898 och h.-t. 1899 3 extra
lärare, under h.-t. 1900 blott haft 2 samt att vid Karlshamns läroverk

Statsutskott ets Utlåtande N:o 9.

h.-t. 1896 funnits eu extra lärare, men ingen under de tre följande läsåren,
hvaremot åter en anstalts der h.-t. 1900.

Af den gjorda undersökningen hade således framgått, att, sedan nyss
bemälda komité afgifvit sitt betänkande, lärjungeantalet oupphörligt stigit
och att denna stegring sedan år 1892 utgjort 2,741, vidare att antalet
ämneslärare samtidigt stigit med 69 eller med 1 lärare för hvar 40:de
lärjunge, samt slutligen att under den sista femårsperioden, då inga nya
ordinarie ämneslärarebefattningar tillkommit, behofvet af extra lärare, vid
flertalet högre och femklassiga läroverk visat sig konstant, under det att vid
åtskilliga en afgjord stegring af behofvet förekommit och endast vid några
få en vexling egt rum. både man härtill, att en ökning med en lärare
för hvar 40:de nytillkommen lärjunge tydligen på längden blefve alldeles
för liten samt att efter år 1896 undervisningen vid sex högre läroverk
blifvit enligt Riksdagens medgifvande utsträckt till sjunde klassen äfven
på reallinien, hvarigenom eu stegring i behofvet af lärarekrafter, oberoende
af lärjungeantalet, föranledts, så ansåge departementschefen häraf
kunna slutas, att det antal ämneslärare, som år 1896 tjenstgjort vid läroverken,
vore det minsta, som för framtiden kunde blifva erforderligt, och
att detta behof i sjelfva verket vore vida större. Ämneslärarnes antal
sistberörda år hade utgjort 965, deraf 815 vant ordinarie lärare eller
vikarier samt 150 extra lärare. Af dessa sistnämnda åter hade 124 varit
aflönade af statsverket och 26 af kommuner eller enskilde. Och då alla
de af statsverket aflönade 124 extra lärarne varit anställa vid fullständiga
eller stora femklassiga läroverk, angående hvilkas bibehållande såsom statsläroverk
olika meningar icke kunde antagas råda,, måste den minsta ökning af
de ordinarie ämneslärarebefattningarnas antal, som kunde ifrågasättas, derest
afsigten vört1, att det konstanta behofvet af lärarekrafter skulle tillgodoses
genom ordinarie lärare, utgöra 124.

Departementschefen har derefter öfvergått att tala om befordringsförhållandena
vid våra läroverk, dervid han först konstaterat, att oaktadt
de extra ordinarie lärarnes antal, deri inbegripet utom extra lärarne äfven
de vikarierande ämneslärarne, ej obetydligt ökats, så hade dock antalet af
dem, som varit inkompetente att söka ordinarie lärareplats, högst betydligt
minskats, både relativt och absolut taget. Af de 253 extra ordinarie
lärare, som tjenstgjort under år 1889, hade nemligen, enligt hvad Bil. C
vid statsrådsprotokollet utvisar, 94 eller 37,2 procent varit inkompetente
till ordinarie befattning och af de 291 under år 1893 tjenstgörande 49
eller 16,8 procent utan dylik kompetens, men af de 331, som år 1899
tjenstgjort vid våra läroverk, hade endast 12 eller 3,G procent saknat
kompetens till ordinarie befattning. På 10 år hade således antalet inkom -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

petente nedgått från ungefär 3 8 till mindre än 1 j, af hela antalet. Att
detta förhållande vore synnerligen lyckligt och gynsamt för undervisningen
i våra skolor, måste man erkänna, om man betänkte den stora omfattning,
de extra ordinarie lärarnes verksamhet hade vid dessa. Det visade
ock, att ännu en stor del af vår studerande ungdom med allvar förberedde
sig för läroverkens tjenst. Af mycken vigt vore emellertid, att man
sörjde för, att detta goda förhållande kunde bibehållas. Ty om vi åter blefve
tvungna att använda ett lika stort antal mindre väl förberedda extra
ordinarie lärare som för ett årtionde sedan, så skulle vår skolundervisning
deraf erfara ett väsentligt och känbart afbräck. En fara för en återgång
i nämnda afseende läge dock i den ringa utsigt till befordran till ordinarie
plats, som för närvarande funnes för de extra ordinarie lärarne vid
våra läroverk. Kraftiga och snara åtgärder ansåge departementschefen derför
vara erforderliga för att undanrödja denna fara.

För att komma till insigt angående den omfattning och betydelse, som
de extra ordinarie lärarnes verksamhet hade vid våra läroverk, ansåge
departementschefen det vara tillräckligt att jemföra antalet verkligen tjenstgörande
ordinarie lärare med antalet extra ordinarie vid ett visst tillfälle.
Valdes för detta ändamål läsåret 1899—1900, så hade de ordinarie ämneslärarebefattningarnas
antal då utgjort 815 (Bil. A), men af dessa hade
136 under hela eller någon del af läsåret uppehållits af vikarier, antingen
emedan platserna stått iediga eller på grund deraf, att de ordinarie tjenstinnehafvarne
åtnjutit ledighet (Bil. D vid statsrådsprotokollet). Under
hela läsåret hade således tjenstgjort endast 679 ordinarie lärare, under
det att de extra ordinarie lärarne utgjort 340, nemligen 204 extra lärare
och 136 vikarier, af hvilka dock icke alla tjenstgjort hela läsåret. Af
det anförda ansåge departementschefen emellertid framgå, att ungefär
tredjedelen af all undervisning i läsämnena vid våra skolor meddelades
af extra ordinarie lärare.

Beträffande åter utsigten till befordran å lärarebanan vore till eu början
att märka, att det förslag till ändring i befordringslagen, som förut omförmälda
komité i sitt betänkande af den 14 december 1893 berört, genom
Kongl. Maj:ts beslut den 22 mars 1895 blifvit godkändt och stadfäst och
att således tjenstgöringsmeriter tillagts större inflytande vid utnämning än
förut. Någon .större förbättring i befordringsförhållandena hade emellertid
icke derigenom vunnits, då det egentliga felet härvid, såsom upprepade
gånger blifvit påpekadt, läge i det stora missförhållandet mellan antalet
ordinarie platser, som årligen blefve till ansökning lediga, och antalet
sökande till desamma. Antalet ordinarie ämneslärareplatser utgjorde, såsom
redan nämnts, 815, men enligt cirkuläret den 12 juni 1882 Ange de

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

58 lärarebefattningarna vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna
vid inträffad ledighet icke förses med nya ordinarie innehafvare,
hvarför 37 af dessa för närvarande stode vakanta {Bil. E vid statsrådsprotokollet).
Härigenom hade tydligen årliga antalet till ansökning lediga
platser i sin mån minskats. Och en granskning af den vid statsrådsprotokollet
fogade tabellbilagan F, som upptoge årliga antalet utnämningar
under åren 1876—1900 samt de utnämndes medelålder vid första
gången vunnen befordran, visade, att under femårsperioden 1876—1881
tillsatts i medeltal årligen 29 ämneslärarebefattningar, deraf 7 lektorat, men
att under tioårsperioden 1881—1891 detta medeltal sjunkit till 22, deraf
6,7 lektorat. 1 följd af de nya fasta lärarebefattningar, som upprättats
genom beslut af 1890 års Riksdag, hade åter under femårsperioden 1891—
1896 medeltalet årligen tillsatta lärareplatser stigit till nära 33, deraf 7,2
lektorat, men under fyraårsperioden 1896 —1900 hade detta medeltal blott
utgjort 26, deraf 6,3 lektorat.

Då emellertid de lärarekandidater, som nöjaktigt genomgått sitt profår under
femtonårsperioden 1885—1900, i årligt medeltal utgjort omkr. 48 (Bil. G
vid statsrådsprotokollet), af hvilka det stora flertalet upptagits såsom
extra ordinarie lärare af de allmänna läroverken, så vore redan häraf
klart, att vid dessa måste samla sig en städse växande skara af extra
ordinarie lärare. Närmaste följden af dessa förhållanden måste tydligen
blifva, att de utnämndes medelålder år efter år stege. Att så verkligen
hittills egt rum, framginge af tabellbilagan F, hvari upplystes, att medelåldern
vid första gången vunnen befordran, som under femårsperioden
1868—1873 utgjort 31,5 år för lektorer och 29,9 år för adjunkter (och
kolleger), under femårsperioden 1876—1881 stigit till 32,5 år för lektorer
och 33,1 år för adjunkter, under femårsperioden 1881-—1886 till 32,9 år
för lektorer och 35,4 år för adjunkter, under femårsperioden 1886—1891
till 34,0 år för lektorer och 37,l år för adjunkter, under femårsperioden
1891—1896 till 35,2 år för lektorer och 38,6 år för adjunkter samt slutligen
under fyraårsperioden 1896—1900 till 37,0 år för lektorer och 39,8
år för adjunkter.

Att denna medelålder äfven för framtiden komme att stiga, kunde
man sluta sig till af eu jemförelse med afseende å lefnadsåldern mellan
de under vårterminen 1889 och de under höstterminen 1899 tjenstgörande
extra ordinarie lärarnc. Fn sådan jemförelse kunde utföras med tillhjelp
af tabellbilagan H vid statsrådsprotokollet, hvaraf framginge, att af de
vårterminen 1889 tjenstgörande extra ordinarie lärarnc 5 vant 50—59
år, 11 varit 45 — 49 år, 41 varit 40—44 år och 70 varit 35—39 år, under
det att af de extra ordinarie lärare, som tjenstgjort höstterminen 1899, 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vant 50—55 år, 18 45—49 år, 45 40—44 år samt 86 35—39 år. Af de
sistnämnde hade således 69 varit 40 år eller derutöfver samt 155 35 år
eller derutöfver. Och om å ena sidan den till lefnadsåren äldste icke alltid
hade de flesta tjenståren och å andra sidan tillsättning af lärareplatser
icke skedde efter anciennitet, så räknade dock i regeln de äldre flera tjenstår,
och ancienniteten hade genom den år 1895 vidtagna ändringen i befordringslagen
fått en större betydelse vid tillsättningen än förut, hvarför
förhandenvaron af ett så stort antal gamla extra ordinarie lärare
måste antagas komma att utöfva ett starkt inflytande på de första gången
beford ra des medelål der.

En jemförelse mellan de vid nyss nämnda tidpunkter tjenstgörande
extra ordinarie lärarnes tjenstetid efter vunnen kompetens kunde åter företagas
med tillhjelp af de statsrådsprotokollet bifogade tabellbilagorna I 1 och
2, ehuru dessa tabeller icke vore uppstälda efter alldeles samma grunder. Den
förra al dessa tabeller visade nemligen, att af de år 1889 tjenstgörande extra
ordinarie lärarne 72 räknade 4—8 tjenstår efter vunnen kompetens samt
att 17 räknade 9 —13 dylika år, under det att den senare tabellen upplyste,
att af de år 1899 tjenstgörande extraordinarierna 130 räknade 4—8
lönetursår, 29 9—13 och 3 14—17 sådana år. Dessa siffror ådagalade
med tillräcklig tydlighet, huru många flera år 1899 än år 1889 qvargingo
såsom extra ordinarie!-, fastän de hade en långvarig tjenstgöring att se
tillbaka på. Och så lång vore i sjelfva verket deras tjenstgöringstid, att
om de under år 1902 samtliga befordrades till ordinarie lärare, skulle 130
genast kunna uppflyttas i andra lönegraden, 29 i tredje och 3 i fjerde lönegraden,
åtminstone såsom adjunkter. Lätt vore att inse, att det måste kännas
bittert för många af dessa, som redan intjenat ett eller flera ålderstillägg,
att på grund af de fasta lärareplatsernas otillräcklighet vara tvungna att
tjenstgöra för ett ringa arfvode och utan att vara säkra om att få behålla
sina platser längre än till terminens eller årets slut.

Genom det sålunda anförda hade det blifvit departementschefen klart,
att snara åtgärder vore erforderliga för ökandet af de fasta ämneslärarebefattningarnas
antal vid de allmänna läroverken och att det icke kunde
vara rådligt att låta dermed anstå, till dess den af Kongl. Maj:t den 26 maj
1899 tillsatta komitén för utredning af vissa frågor rörande de allmänna
läroverken blifvit färdig med sitt arbete och de förslag till undervisningens
anordning och läroverkens organisation, som den komine att afgifva, hunnit
att pröfvas samt afgörande beslut med afseende derå blifvit fattade. Och
då såväl på grund af den beräkning, departementschefen i det föregående
anfört, som med anledning af de talrika framställningar, hvilka af kommunala
och skolmyndigheter blifvit hos Kongl. Maj:t gjorda dels om upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

rättande af nya läroverk, dels om utvidgande af nedan befintliga eller
inrättande af nya fasta lärarebefattningar vid sådana, det fullt konstanta
behofvet af ökade lärarekrafter för våra läroverk måste uppskattas till
vida öfver hundra ämneslärare, så ansåge departementschefen, att åtminstone
ett 80-tal fasta ämneslärarebefattningar skulle kunna inrättas,
utan att genomförandet af den skolorganisation, som med anledning af
nyss berörda komités förslag kunde blifva antagen, derigenom på något
sätt skulle hindras eller försvåras. Om nemligen de nva lärarebefattningarna
uppfördes på en särskild, för de allmänna läroverken gemensam
stat och det medgåfves Ivongl. Maj:t rätt att bestämma deras fördelning
på de särskilda läroverken och tiden för deras tillsättning, så
skulle en hvar af dessa lärare, derest han befunnes öfverflödig eller på
grund af sina undervisningsämnen mindre lämplig vid det läroverk,
der han först blifvit anstäld, kunna förflyttas till annat, der han behöfdes
och befunnes lämplig. Ty att den nya skolorganisationen skulle komma
att verka derhän, att lärjungeantalet skulle, i stället för att, såsom för
närvarande egde rum, oupphörligt växa, komma att minskas så, att mer än
120 af de nu erforderliga lärarekrafterna skulle blifva öfverflödiga, kunde
lika litet antagas, som att undervisningsämnena skulle komma att så
förändras, att lärare, tillsatta i de hittills gällande ämnesgrupperna, skulle
blifva oanvändbara.

Vid fråga om de tilltänkta 80 nya lärareplatsernas fördelning på
lektorat och adjunkturer har departementschefen utgått derifrån, att för
närvarande vid de allmänna läroverken vore anstälda 14 med statsmedel
aflönade extra ordinarie lektorer, men att detta antal under de närmaste
åren måste ökas i den mån undervisningen på reallinien utsträcktes vid de
läroverk, hvilkas utvidgning till fullständiga äfven på reallinien redan
blifvit beslutad, hvarförutom ett större antal lektorer utan tvifvel vore erforderligt
vid profårsläroverken äfvensom vid flera andra läroverk med
parallelafdelningar på öfverstadiet, der för närvarande ett stort antal adjunkter
och extra lärare måste användas för undervisningen inom de
högsta klasserna. Lektoratens antal har departementschefen på grund
häraf ansett böra bestämmas till minst 15, då antalet adjunkturer skulle
bli G5. Hade departementschefen vid bestämmande af lektoratens antal
utgått från förhållandet mellan lektorer och adjunkter vid de högre läroverken,
skulle visserligen lektoraten hafva blifvit vida flera, men då de
nya lärarebefattningarna vore afsedda icke blott för de högre, utan äfven
för åtskilliga femklassiga läroverk och då det ojemförligt största antalet
parallelafdelningar förekomme inom de lägsta och mellanklasserna, så
kunde nämnda förhållande ieke lämpligen läggas till grund för fördel -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ningen. Härtill konnne, att hvarje lektorat ansloges ledigt blott i två
ämnen, under det att tre ämnen i regeln vore förenade med en adjunktur,
hvarigenom adjunkter i allmänhet vore lättare att vid behof placera än
lektorer, helst som många adjunkter tjenstgjorde såsom klasslärare och i
denna egenskap vore lika användbara vid hvilket läroverk som helst. Också
kunde enligt departementschefens åsigt vid den nya skolorganisationen de
största förändringarna väntas komma att drabba de högre klasserna, hvarför
den största försigtigheten borde iakttagas med hänsyn till de för dem
afsedda lärarne.

För att emellertid, så vidt möjligt, erhålla säkerhet för, att den ifrågasatta
åtgärden icke måtte blifva till förfång för den nya skolorganisation,
som förbereddes, hade departementschefen anmodat sist bemälda komité att
meddela, huruvida verkställigheten af de förslag, komitén hade att afgifva,
kunde komma att hindras eller försvåras, derest 80 fasta lärareplatser,
deraf 15 lektorat och 65 adjunkturer, under nyss angifna förutsättningar,
komme att i den närmaste framtiden inrättas vid de allmänna läroverken.

På denna förfrågan hade komitén i skrifvelse den 10 oktober 1900
svarat, att komitén mot den ifrågasatta åtgärden hade intet att erinra med
hänsyn till verkställigheten af de förslag, densamma kunde komma att afgifva,
desto mindre som Kongl. Maj:t enligt komiténs förmenande, icke
skulle underlåta att, i sammanhang med bestämmelser angående tiden för
de ifrågavarande läraretjensternas tillsättande och fördelning af deras innehafvare
på olika läroverk, äfven tillse, att de nya lärareplatserna på lämpligt
sätt fördelades mellan olika ämnesgrupper.

Fn af komiténs ledamöter, lektor N. Höjer, hade emellertid uttalat
eu härifrån afvikande mening och afgifvit följande särskilda yttrande:

»1 likhet med läroverkskomiténs majoritet anser äfven jag, att minst
80 nya ordinarie manliga lärareplatser böra blifva af nöden äfven efter
genomförandet af en ny skolorganisation. Men ett tillsättande på eu
gång af dessa platser förr, än den nya skolorganisationen blifvit bestämd,
skulle enligt min mening medföra vissa olägenheter.

»I sin skrifvelse den 6 maj 1899 har Riksdagen uttalat sig för att
den gamla delningsprincipen mellan skola och gymnasium åter införes
och att hvartdera stadiet organiseras för sitt specifika ändamål. Om
dessa önskningar vinna afseende i den nya skolorganisationen, torde
deraf blifva en gifven konseqvens, att undervisningen på gymnasiet i
högre grad än nu komme att skötas af lektorer. För närvarande utgöra
läraretimmarnes antal i klasserna 6—7 35 procent af samtliga läraretimmar,
under det att antalet lektorer i trots af deras vida mindre
undervisningsskyldighet blott utgör omkring 28 procent af samtliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärare. Äfven om läraretimmarnes antal på gymnasialstadiet skulle
absdlute taget framdeles blifva mindre än nu, så torde dock samma antal
i förhållande till antalet manliga lärares timmar i det hela blifva större
än nu på grund af anställning af qvinliga lärarekrafter vid samskolor.
Nu rådande missförhållande, att adjunkter för besparings skull användas
till tjenstgöring på lektorsstadiet, skulle derför genom den föreslagna
proportionen 15 : 65 sannolikt förvärras.

»En annan invändning, som i organisatoriskt afseende kan göras
mot den ifrågasatta åtgärden, är svårigheten att bestämma, i hvilka
ämnen ifrågavarande platser skulle anslås lediga. Äfven om man dröjer
med tillsättningen, tills läroverkskomiténs arbete blifvit färdigt, så torde
dock icke deraf någon säker ledning kunna hemtas, då nämnda utlåtande
förmodligen en lång tid kommer att behålla karakteren af förslag — ett
eller flere — och kanske i väsentliga delar alltid kommer att intaga en
sådan ställning. Vid bestämmandet af ämnena för en ny läraretjenst
erbjuda sig så många kombinationer, och hvarje jemkning kan medföra
ett så stort inflytande på platsens besättande, att här skulle lemnas ett
ganska vidt spelrum för godtycket, äfven om Kongl. Maj:t genom särskilda
föreskrifter något inskränkte nu gällande möjligheter. De tillsättande
myndigheterna torde icke kunna undgå att i den blifvande
skolorganisationen på förhand se sina önskningar i viss mån förverkligade
och att rätta sitt handlingssätt derefter. Men rörande för en viss läroverksorganisation
olämpliga ämneskombinationer gäller regeln: sero medicina
paratur, ty de verka hämmande långt fram i tiden i trots af eu
temligen rask omsättning af ordinarie lärarekrafter. Olägenheten minskas
visåerligen genom att de nya lärarne skulle blifva transportabla, men
den upphäfves icke, äfven om denna rätt skulle komma att praktiskt
tillämpas, hvilket icke är säkert.

»Der olägenheter, som kunna uppkomma genom att ifrågavarande
80 lärareplatser tillsättas, anser jag emellertid icke vara större, än att
åtgärden borde af komitén tillstyrkas, om ingen annan och bättre utväg
funnes att tillgodose extra lärarnes berättigade fordringar. Ty att mer
än 20 procent af statens behöfliga lärareplatser skötas af lågt aflönade
kompetenta extra ordinarier, af hvilka många haft full tjenstgöring i
mer än 10 år, är staten ovärdigt och saknar motstycke i andra civiliserade
länder. Men jag finner intet skäl, hvarför man icke här skulle
kunna tillgripa en utväg, som i många andra länder användes, nemligen
att gifva ökadt arfvode åt kompetenta extra lärare, som på ett förtjenstfullt
sätt skött lärarebefattning en viss tid.

»Af vidfogade tabell framgår, att om extra lärarne tillerkändes en

Dill. Uti liiksd. Prot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. .9 Höft. 13

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ökning i sitt arfvode af 400 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring
vid statens skolor efter vunnen kompetens — eller på grund af tidigare
tjenstgöring enligt kongl. cirkuläret den 11 december 1863, då det ännu var
gällande — och ytterligare 400 kronors ökning efter 10 års sådan tjenstgöring,
detta skulle för statsverket medföra en utgift för året 1901 af
omkring 70,000 kronor och ett kanske något högre belopp för året
1902. Tillsättas 80 nya lärarebefattningar, kommer detta att för den
närmaste framtiden medföra en ökad statsutgift af minst samma belopp,
nemligen omkring 20,000 kronor för 15 nya lektorsbefattningar och
omkring 45,000 kronor för 65 nya adjunktsplatser, hvartill kommer statens
bidrag till enke- och pupillkassan.

»De blifvande lektorerna uppbära f. n. som extra lärare 1,800 eller
2,000 kronor, såvida de icke äro docenter eller ordinarie adjunkter, och
skulle som lektorer uppbära 3,000 å 3,500 kronor. Under 1890-talet
hafva lektorerna börjat sin tjenstgöring med i medeltal 2,5 års lönetur,
lektorer, som icke vant adjunkter, med 1,9 års lönetur, och de vid
1899 års utgång befintliga 57 extra ordinarie lärare, som genom examina,
disputationsprof och profårskurs vunnit kompetens till lektorat, hade
vid samma tid i medeltal 1,6 lönetursår som lektorer. Differensen för
de 15 lektorsplatserna torde således böra sättas till minst 20,000 kronor.
En extra ordinarie adjunkt uppbär för närvarande 1,800 kronor. Under
1890-t.alet hafva de till ordinarie platser befordrade adjunkterna haft i
medeltal 5,5 års lönetur och, såsom af vidfogade tabell framgår, torde de
nu eller om något år nyutnämnde 65 adjunkterna sannolikt få än högre
lönetur. Differensen blir således minst 700 kronor — frånsedt att möjligen
en eller annan blifvande adjunkt nu kan som lektorsvikarie eller
extra ordinarie lektor uppbära 2,500 kronor — och statens ökade utgift
för de 65 platserna blir då omkring 45,000 kronor.

»Då — efter hvad ofvan visats — läroverksreformen i vissa afseenden
kan komma att motverkas genom den åtgärd, som chefen för
kongl. ecklesiastikdepartementet stält i utsigt;

då det är för statskassan likgiltigt, hvilkendera af ofvan arigifna
utvägar väljes;

då den af mig föreslagna utvägen skulle medföra en väl behöflig
hjelp för alla extralärare, som gjort sig deraf förtjenta och som hafva
något berättigadt anspråk på ökadt arfvode af statskassan;

då slutligen denna utväg icke kan på minsta sätt skada en tillämnad
läroverksreform;

så anser jag, att läroverkskomitén bort svara ja på chefens för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ecklesiastikdepartementet förfrågan, och får med anledning deraf vördsamt
hemställa,

att Kongl, Maj:t måtte föreslå nästinstundande Riksdag att för år 1901
af behållna medel anvisa ett belopp af 70,000 kronor och för år 1902
på extra ordinarie stat anslå ett belopp af högst 76,000 kronor för beredande
af ökade arfvoden åt fört.jente extra ordinarie lärare, som mer
än 5 år efter vunnen kompetens skött full lärarebefattning vid statens
skolor eller som, på grund deraf att sådan tjenstgöring börjat före den
12 september 1890, hafva förvärfvat lönetursrätt enligt kongl. cirkuläret
den 11 december 1863.»

Detta yttrande hade åtföljts af den såsom Bil. 12 vid statsrådsprotokollet
fogade tabell.

De skäl, lektor Höjer i sitt yttrande anfört mot den af departementschefen
ifrågasatta åtgärden, syntes departementschefen ^ hufvudsakligen
vara, dels att antalet af manliga lärares timmar pa det
lägre skolstadiet genom den nya skolorganisationen skulle komma att
minskas i förhållande till antalet dylika timmar å det högre skolstadiet
till följd af manliga lärarekrafters ersättande med qvinliga vid
de läroverk, som skulle ombildas till samskolor, samt att det derför
vore att befara, att, derest nu inrättades 65 adjunkturer och blott
15 lektorat, adjunkter framdeles i ännu högre grad än hittills
skulle komma att användas till tjenstgöring på det högre skolstadiet,
som egentligen borde vara förbehållet åt lektorer, dels att det vore
fara värdt, att de nya lärareplatserna skulle komma att tillsättas i
ämneskombinationer, som icke passade för skolorna i deras nya form
och som derför komme att motverka genomförandet af det nya systemet,
samt att man icke kunde vänta sig någon säker ledning i detta afseende
af komiténs förslag, då det en gång blifvit färdigt, enär ovisst vore, om
och när det kunde komma utöfver detta stadium.

Med afseende å det första af dessa skäl har departementschefen anmärkt,
att de ifrågasatta nya lärareplatserna vore afsedda för högre läroverk
samt några af de femklassiga läroverken, som vore öfver hopade af
extra lärare, och att ombilda dessa till samskolor kunde knappast komma
att på allvar sättas i fråga. För öfrigt skulle vid nämnda läroverk ett
hundratal extra lärare fortfarande blifva erforderligt, så att, derest det
befunnes lämpligt att öka lektorernas antal vid desamma, godt tillfälle
dertill funnes.

Det senare skälet berörde eu fråga, som äfven koinitén i sin skrifvelse
fäst uppmärksamheten på, nemligen frågan om de ämneskombinationer,

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som skulle förbindas med de nya befattningarna. I detta afseende vore
departementschefens afsigt att, derest anslag till nämnda befattningar
beviljades, föreslå Kongl. Maj:t att från de särskilda läroverken infordra
uppgifter angående behofvet af nya lärarekrafter i de olika ämnena och
på .de särskilda skolstadierna, hvarefter det skulle blifva lätt för Kongl.
Maj:t att bestämma sådana ämneskombinationer för de nya platserna, som
icke blott för det närvarande vore ändamålsenliga, utan som äfven under
kommande förhållanden måste vara fullt användbara. Upptoges så i fullmagterna
å de nya platserna skyldigheten för innehafvarne att underkasta
sig den förflyttning till annat läroverk och den förändring af tjenstgöringen,
som Kongl. Maj:t kunde komma att föreskrifva, så syntes ingen som
helst olägenhet kunna förorsakas den väntade nya skolorganisationen
genom tillsättningen af de ifrågavarande 80 lärarebefattningarna. Och
skulle reservantens pessimistiska uppfattning af utsrgterna för genomförandet
af komiténs förslag besanna sig, så vore det väl så mycket
mindre skäl att till en oviss framtid uppskjuta en åtgärd, som visat sig
vara högst behöflig.

Reservanten hade också erkänt, både att minst 80 nya ordinarie manliga
lärareplatser borde blifva af nöden äfven efter genomförandet af den
nya skolorganisationen och att de olägenheter, som kunde uppkomma
genom tillsättningen af dessa platser, icke kunde blifva större, än att åtgärden
borde af komitén tillstyrkas, om ingen annan och bättre utväg
funnes att tillgodose extra lärarnes berättigade fordringar. Emellertid
ansåge reservanten, att en sådan utväg funnes och skulle bestå deri, att
extra lärarne tillerkändes en ökning i sitt arfvode af 400 kronor efter 5
års väl vitsordad tjenstgöring vid statens skolor efter vunnen kompetens
och ytterligare 400 kronors ökning efter 10 års sådan tjenstgöring. Fördelen
af en dylik anordning skulle komma flere extra ordinarie lärare
till godo än upprättandet af de 80 lärareplatserna, och kostnaderna i
förra fallet behöfde icke blifva större än i det senare. f

Mot detta lektor Höjers förslag kunde anföras, att de extra ordinarie
lärarne sjelfva mindre klagade öfver beloppet af det arfvode, som för närvarande
till dem utginge, än öfver den osäkerhet och det beroende, hvari
de på grund af sin blott extra ordinarie anställning befunne sig. Och de
syntes departementschefen göra detta med rätta. Ty vid ingåendet af
varaktigare förbindelser, särskildt vid bildande af familj, vore det af största
vigt att veta, att man icke vid långvarigare sjukdom eller mer framskriden
ålder måste blifva utan alla existensmedel samt att vid frånfälle ens efterlefvande
icke blefve lemnade utan all hjelp till sitt uppehälle. Vidare
kunde mot detta förslag anmärkas, att vikarien understundom komme att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

101

uppbära vida högre aflöning än den ordinarie tjenstinnehafvaren för
samma tid åtnjöte, så att det kunde inträffa, att en ordinarie lärare,
som erhållit tjenstledighet med skyldighet att sjelf aflöna sin vikarie,
blefve tvungen att betala sin vikarie mer än han sjelf hade att uppbära.
Samma förhållande kunde inträffa med sterbhus, som egde rätt att under
tjenståret uppbära den aflidnes aflöning, med vilkor att sterbhuset bekostade
hvad som erfordrades till tjenstens uppehållande. Svårigheter
skulle äfven kunna vållas af en dylik bestämmelse med afseende på de
extra lärare, hvilka anstäldes på bekostnad af kommuner eller enskilde.
Ty då Kongl. Maj:t medgåfve rätt till sådana lärares anställande, föreskrefves
i regeln, att de skulle erhålla arfvoden i enlighet med bestämmelserna
för de allmänna läroverken. Kostnaderna för dylika lärare
kunde sålunda för närvarande lätt beräknas, såsom utgörande 1,800
kronor för hvarje. Svårare blefve deremot tydligen en sådan beräkning,
om det berodde på de anstälde extra lärarnes tjenstålder, huruvida de
i arfvode skulle uppbära 1,800, 2,200 eller 2,600 kronor. Och det
kunde äfven lätt hända, att vederbörande ansåge sig icke vara i tillfälle
att betala mer än efter 1,800 kronor, hvarför antingen en yngre extra
lärare måste anskaffas eller anställandet inhiberas. Det skulle således
kunna inträffa, att en extra lärare, som under de första tjenståren haft
anställning vid en skola af ifrågavarande slag, sedan han blifvit berättigad
till ålderstillägg förlorade sin plats. Till obetingadt gagn för äldre
extra lärare skulle den föreslagna anordningen således icke vara. Antagligt
vore äfven, att ej obetydliga olägenheter af en dylik anordning skulle
komma att visa sig vid reqvisition och kontrollering af erforderliga
arfvoden åt extra lärare och vikarier. Departementschefen kunde derför
på intet sätt godkänna lektor Höjers förslag till den s. k. extralärarefrågans
lösning och funne intet af de skäl han anfört mot den af
departementschefen ifrågasatta åtgärden vara af betydelse, utan ansåge
departementschefen, att Kongl. Maj:t borde af Riksdagen begära upprättandet
af 15 nya lektorsbefattningar och 65 nya adjunktsbefattningar
att uppföras på en särskild, för de allmänna läroverken gemensam stat
och med rätt för Kongl. Maj:t att bestämma såväl angående dessa befattningars
fördelning på de särskilda läroverken som om tiden för deras
tillsättning.

Vid beräkningen af den för ändamålet erforderliga kostnaden vore att
taga hänsyn till hvad i det föregående påpekats, nemligen att bland de
år 1899 tjenstgörande extra ordinarie lärarne, hvilka närmast vore att
påräkna såsom sökande till ifrågavarande befattningar, funnes 130, som,
derest de under år 1902 utnämndes till ordinarie adjunkter, skulle vara

102 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

berättigade till uppflyttning i andra lönegraden, 29, som under samma
förutsättning skulle ega rätt till uppflyttning i tredje lönegraden, samt 3,
som skulle, ega rätt att uppflyttas i fjerde lönegraden, äfvensom att,
enligt uppgift af lektor Höjer, bland samma extra ordinarie lärare funnes
57, som egde lektorskompetens och som i medeltal räknade 1,6 lönetursår
såsom lektorer. Mycket antagligt vore derför, att nästan alla de nyutnämnde
skulle visa sig. genast berättigade till ett ålderstillägg å 500
kronor samt att åtskilliga skulle blifva berättigade till två eller flere
sådana. Till ålderstillägg åt de nyutnämnde erfordrades således ett belopp
af 40,000—60,000 kronor, och då anslaget till ålderstillägg redan
förut visat sig väl knappt, ansåg departementschefen det behöfliga beloppet
böra anslås till 60,000 kronor.

Kostnaderna skulle alltså komma att blifva:

på ordinarie stat:

till lön åt 15 lektorer ä 2,500 kronor........................ 37,500 kronor

» lön åt 65 adjunkter ä 1,500 kronor..................... 97,500 »

» ålderstillägg.................................................................... 60,000 »

eller tillsammans................................................................. 195,000 kronor samt

på extra stat:

till tillfällig löneförbättring åt 15 lektorer och 65

adjunkter ä 500 kronor ......................................... 40,000 kronor.

Deremot skulle besparing kunna göras å anslaget på extra stat till arfvoden
åt extra och vikarierande ämneslärare. Härvid vore emellertid att
beakta, dels att extra lärarnes antal på grunder, som i det föregående
angifvits, visat en ökning af 12 ä 14 om året, dels att kostnaden för
vikarierande ämneslärare pa sista åren visat en afsevärd stegring och
dels slutligen att en del oundgängliga utgifter, som förut anvisats på
reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken, under senare år,
då dylika reservationer ej funnits, måst anvisas på det ordinarie anslaget
till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda
behof, hvarför det ej vore rådligt att minska det extra anslaget till
arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare med mer än 90,000
kronor eller från 150,000 kronor, som det för år 1901 utgjorde, till
60,000 kronor.

Till nu upptagna kostnader komme dock äfven det bidrag till
lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, som erfordrades1
för de nya lärarnes upptagande såsom medlemmar i nämnda kassa och
hvarom departementschefen redan vid anmälan af anslagsbehofven. under
tionde hufvudtiteln hos Kongl. Maj:t gjort framställning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

I afseende å de blifvande lärarnes pensionsrätt erinrade departementschefen,
att för dem naturligtvis gälde föreskriften i kongl. kungörelsen
den 31 mars 1900, att den, som derefter utnämndes till befattning,
med hvilken följde rätt till pension från allmänna indragningsstaten,
skulle vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension,
som kunde varda stadgade.

Under anhållan att vid anmälan af anslagsbehofven på extra stat få
återkomma till den erforderliga ökningen af anslaget till tillfällig löneförbättring
för lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna
samt till det anslag, som fortfarande blefve behöfligt till arfvoden åt extra
och vikarierande ämneslärare, hemstälde departementschefen, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till inrättande af 15 nya lektorsbefattningar
och 65 nya adjunktsbefattningar på en särskild, för de allmänna
läroverken gemensam stat, med rätt för Kongl. Maj:t att bestämma såväl
angående dessa befattningars fördelning på de särskilda läroverken som
om tiden för deras tillsättning, bevilja för de allmänna läroverken ett
årligt anslag af 195,000 kronor.

De upplysningar, som i statsrådsprotokollet meddelas, synas ställa
utom allt tvifvel, att användningen af extra ordinarie lärarekrafter vid
de allmänna läroverken numera nått en sådan omfattning, att lärarekårens
alltmer enträgna kraf på inrättande af ett större antal nya ordinarie
lärarebefattningar icke billigtvis kunna vidare undanskjutas och att
det äfven från läroverkens synpunkt måste anses önskvärdt, att mera
normala befordringsförhållanden må vid desamma utan vidare dröjsmål
åstadkommas. Någon betänklighet emot Kongl. Maj:ts förslag skulle likväl
möjligen kunna yppas med hänsyn dertill, att den föreslagna åtgärden
skulle kunna befaras lägga hinder i vägen för genomförandet af de
önskemål med afseende å en förändrad organisation af de allmänna läroverken,
som af Riksdagen uttalats i dess skrifvelse till Kongl. Maj:t den
6 maj 1899. Emellertid anser sig utskottet kunna med så mycket större
visshet antaga, att Kongl. Maj:t, derest det föreliggande förslaget af Riksdagen
godkännes, skall tillse, att vid lärarebefattningarnas tillsättande i afseende
å dessas fördelning emellan olika ämnesgrupper så förfares, att något
hinder för de antydda önskemålens förverkligande icke derigenom uppkommer,
som af statsrådsprotokollet framgår, att vid ärendets behandling
hos Kongl. Maj:t fullt nöjaktig hänsyn tagits till läroverkens förestående
omorganisation.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då någon anmärkning
icke förekommit vare sig emot de föreslagna nya befattningarnas antal och

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fördelning emellan lektors- och adjunktsgraderna eller emot beräkningen
af de erforderliga anslagsbeloppen, har utskottet ansett sig böra förorda
bifall till hvad af Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagits; och får alltså
utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till inrättande af 15 nya
lektorsbefattningar och 65 nya adjunktsbefattningar på
en särskild, för de allmänna läroverken gemensam stat,
med rätt för Kongl. Maj:t att bestämma såväl angående
dessa befattningars fördelning på de särskilda läroverken
som om tiden för deras tillsättning, bevilja för de
allmänna läroverken ett årligt anslag af 195,000 kronor.

Ang. 21:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja det å

n^t allmänna läroverkens stat uppförda anslaget till extra arfvoden åt gym öfningama

vianastiklärare samt till anskaffande af ammunition för målskjutning m. m.
läroverken* med 30,000 kronor eller från 34,000 kronor till 64,000 kronor.
r i q -| Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

^ anfört följande.

Uppslaget till militäröfningar vid våra skolor hade gifvits af Rikets
Ständer, som i skrifvelse den 5 oktober 1860 anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes tillse, på hvad sätt en mera utbredd färdighet i vapenkonst och
andra militära öfningar skulle till gagn i en framtid för fäderneslandets
försvar kunna genom undervisning i skolorna bibringas det uppväxande
slägtet. Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t efter vederbörande skolmyndigheters
hörande genom cirkulär den 9 januari 1863 förordnat bland annat
i afseende på elementarläroverken:

att åt gymnastikundervisningen derstädes skulle gifvas en sådan
utsträckning, att bland lärjungarne de, som tillhörde de fyra lägsta klasserna,
erhölle en hvar minst tre timmars och de öfriga fyra till sex
timmars öfning i veckan; att denna undervisning borde hufvudsakligen
omfatta a) vid de lägre läroverken samt deremot svarande klasser af de
högre: pedagogisk gymnastik med och utan redskap, samt för de äldre
lärjungarne enklare infanterirörelser, gevärsexercis och bajonettfäktning,
hvartill dock endast trägevär borde användas, och b) vid de högre läroverkens
öfverstå klasser: pedagogisk gymnastik med och utan redskap,
infanterirörelser, exercis och bajonettfäktning med vanliga gevär, värjföring,
sabelföring och målskjutning, den sistnämnda dock endast för
dem, som med målsmans begifvande undervisning i detta ämne åstundade;
och att den för gymnastikundervisningen behöfliga materiel skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

i behörigt skick hållas och kostnaden derför bestridas af läroverkets
egna kassa; samt

beträffande folkskolelärareseminarierna:

att den gymnastiska undervisningen derstädes skulle omfatta vanlig
pedagogisk gymnastik och för de manliga eleverna infanterirörelser,
gevärsexercis och bajonettfäktning.

I ingressen till berörda cirkulär, hvarigenom jemväl bestämts angående
dylik undervisning vid folkskolorna, hade såsom skäl för meddelande
af föreskrifter af ifrågavarande slag anförts: Stor vigt läge derpå,
att en ensidig utveckling af själsförmögenheterna hos den uppväxande
ungdomen förekomraes och att åtgärder blefve vidtagna till befrämjande
af denna ungdoms fysiska utbildning till ett kraftigt, starkt och härdadt
slägte. Det vore tillika otvifvelaktigt, att genom införandet af militära
öfningar och vapenkonst ibland de ämnen, hvaruti undervisning vid skolorna
meddelades, eu allmän medborgerlig krigsbildning, säkrare än
genom något annat medel, hos nationen grundlädes och såmedelst åt
fäderneslandet bereddes ett i farans stund allestädes tillgängligt försvar
och värn för dess sjelfständighet, på samma gång som dessa öfningar i
betydande mån borde bidraga både att vänja det uppväxande slägtet
till en oafvänd uppmärksamhet på gima föreskrifter, till ordning och
lifaktighet, och att redan tidigt väcka detsamma till en klarare, på
hela lefnadsrigtningen inverkande besinning deraf, att de kunskaper och
krafter, som läroverket hade till föremål att bibringa och utveckla, borde
i en framtid till gagn för fäderneslandet användas.

Genom kongl. cirkulär den 19 juni 1866 hade åter med afseende å
elementarläroverken föreskrifvits: att vapenöfningarna skulle utgöras dels
af gevärsexercis med infanterimanövrer, dels af egentlig vapenföring eller
fäktning med bajonett, sabel och florett, samt att dessa öfningar, med
undantag af sabel- och florettfäktningen, skulle verkställas ute både
under höstterminen, så länge väderleken det tilläte, och under vårterminen,
så snart den för svagare bröst menliga skärpan i luften försvunnit;
att vapenöfningarna skulle för femte klassen upptaga en och
för sjette och sjunde klasserna hvardera två timmar i veckan; samt att
för utförande någon gång under den blidare årstiden af större samfälda
utmarscher med infanterimanövrer gymnastiklärare skulle öfverenskomma
med rektor om passande dag och tid, hvaremot denna och följande dags
gymnastiköfningar skulle indragas.

Sedan derpå Riksdagen år 1869 anvisat ett extra anslag af 20,000 riksdaler
för utsträckning af krigsbildningen vid rikets offentliga skolor och
undervisningsverk samt är 1870 på af Kongl. Maj:t gjord framställning be Bih.

till Kikad,. Prut. 190!. 4 Samt. 1 Afd. 9 Hatt. 14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

viljat dels under anslaget för elementarläroverken: till förhöjning af arfvoden
för gymnastiklärare, till rese- och traktamentsersättning åt officerare,
som särskildt förordnats att leda vapenöfningarna, samt till anskaffande af
ammunition för målskjutning och inrättande af skjutbanor tillsammans
13,500 riksdaler årligen, dels ock till arfvoden för ledning af vapenöfningarna
och till ammunition för målskjutning vid folkskolelärareseminarierna
ett årligt belopp af 2,500 riksdaler, hade Kongl. Maj:t genom
cirkulär den 23 mars 1870 förordnat:

att öfningar för bibringande af en utsträckt krigsbildning borde, så
snart erforderligt antal gevär och ammunition hunne anskaffas, ega rum
vid de högre elementarläroverken och folkskolelärareseminarierna för
manliga elever samt fortgå under en tid af åtta till tio veckor, fördelad
på senare delen af vårterminen och början af höstterminen;

att för lärjungarne i de högre elementarläroverkens 6:te och 7:de
klasser öfningar i målskjutning skulle vara obligatoriska och af ynglingarne
i 7:de klassens öfre afdelning utföras med fullgoda målskjutningsgevär,
för hvilket ändamål, der skottbana ej funnes att tillgå, sådan
borde anläggas och, derest erforderliga medel härtill saknades, anmälan
derom göras hos Kongl. Maj:t;

att lärjungarne i sistnämnda afdelning jemväl skulle två timmar i
veckan öfvas i värj- (florett-) och sabelfäktning, hvaremot dessa lärjungar
skulle befrias från all annan gymnastik- och vapenöfning än den
sålunda föreskrifna, dock med rättighet att, om de sådant önskade, deltaga
i de gymnastik- och vapenöfningar, som vore föreskrifna för 7:de
klassens nedre afdelning;

att målskjutningen skulle af lärjungarne i 6:te klassen och i 7:de
klassens nedre afdelning utföras med salongsgevär, hvilka öfningar kunde
försiggå uti läroverkets gymnastiksal eller annan lämplig lokal;

att åt öfningarna i infanterimanövern skulle, der sådant ej redan
skett, gifvas den utsträckning, att kompani- och bataljonsexercis genomginges
såväl i sluten som i spridd ordning, samt öfningar i fälttjenst
jemväl förekomme, hvarvid 7:de klassens ynglingar borde företrädesvis
användas såsom befäl och underbefäl;

att under den tid af läsåret, som enligt gifven föreskrift vore bestämd
för militära öfningar, för dessa öfningar borde, utom den tid,
som kunde blifva behöflig för målskjutning, användas sex timmar i
veckan, hvaremot under nämnda tid de lärjungar, som i dessa öfningar
deltoge, skulle vara befriade från gymnastik- och fäktöfningar;

att den kännedom af reglementen och instruktioner samt af handgevärslära,
som för öfningarnas behöriga utförande erfordrades, skulle i

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

omedelbart sammanhang med de praktiska öfningarna muntligen meddelas
af läraren; _ _

att vid undervisningen i matematik, fysik och kemi, då sådant lämpligen
kunde ske, tillämpningar borde göras på militäriska förhållanden
eller exempel ur dessa väljas;

att, i händelse vid högre elementarläroverk gymnastikläraren vore
eller i fem år varit militär, ifrågavarande undervisning borde af honom
bestridas, och en efter antalet af lärjungar i de båda högsta klasserna
lämpad arfvodesförhöjning honom derför tilläggas; men att i motsatt
fall eforus egde att hos chefen för inom orten förlagdt infanteriregemente
begära” det officer af kaptens- eller subalterngrad, som egde insigt
och skicklighet att meddela den afsedda undervisningen, måtte dertifl
kommenderas, i hvilket afseende föreskrifter blefve i kommandoväg
vederbörande meddelade;

att, derest de sålunda föreskrifna militära öfningarna befunnes taga
lärjungarnes tid så i anspråk, att befrielse från någon del af dem i
öfrigt åliggande skyldigheter ansåges böra ega ruin, vederbörande eforus
skulle derom göra framställning hos Kongl. Maj:t; samt

att undervisningen i militära ämnen vid folkskolelärareseminarieina
för manliga elever skulle, jemte de öfningar som dittills egt rum, om
fatta målskjutning och elementerna af strid i spridd ordning samt af
fälttjenst, och att denna undervisning, som borde fortgå under åtta till
tio veckor, fördelade på vår- och höstterminerna, skulle uppdragas åt den
gymnastiklärare eller särskildt kommenderade officer, som meddelade
dylik undervisning vid högre elementarläroverket i samma stad och
hvilken på anmälan hos Kongl. Maj:t egde att härför erhålla särskildt

arfvode; äfvensom ,

att lämpligt antal såväl af målskjutningsgevär efter Remingtons
modell som af salongsgevär, jemte erforderlig ammunition, skulle genom
ecklesiastikdepartementets försorg öfverlemnas till vederbörande högre
elementarläroverk och seminarier.

Genom kongl. cirkulär den 18 augusti 1871 hade vidare på hemställan
af åtskilliga eforer bestämts, att vederbörande eforalstyrelse skulle,
på rektors förslag, medgifva lärjungarne i sjette och sjunde klasserna af
högre elementarläroverk befrielse från tillsammans sex läse- och öfningstimmar
i veckan under den tid militäröfningarna försigginge samt att
dervid skulle tillses, att genom denna befrielse icke något undervisningsämne
jemförelsevis drabbades af betydligare tidsförlust ån de öfriga.

Det sätt, hvarpå militäröfningarna sålunda blifvit ordnade, både,
enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet meddelat,

108

Statsutskottetts Utlåtande N:o .9.

med afseende på folkskolelärareseminarierna sedan dess förblifvit oförändradt,
under det att en förändrad anordning af desamma införts vid de
allmänna läroverken. Åtskilliga anmärkningar hade nemligen gjorts mot
det sätt, hvarpå militäröfningarna dittills bedrifvits, och de resultat, som
deraf vunnits. Så hade bland annat påpekats, att det vore omöjligt för
en enda officer att utan ordentligt underbefäl leda och undervisa den
stora skara elever, som vid flertalet läroverk deltoge i dessa öfningar,
äfvensom att bristen på erforderlig materiel gjorde ett ändamålsenligt
bedrifvande af målskjutningsöfningarna omöjligt. Sedan 1890 års Riksdag
på Kongl. Maj:ts framställning i stället för anslaget till extra arfvoden åt
gymnastiklärare, 7,000 kronor, och det förut nämnda anslaget till befrämjande
af vapenöfningarna, 13,500 kronor, beviljat 34,000 kronor till
extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition
för målskjutning m. in., hade derför vidtagits förberedelser för en omorganisation
af militäröfningarna vid de allmänna läroverken, och den
19 augusti 1895 hade af Kongl. Maj:t faststälts, dels ny plan för undervisningen
i öfningsämnena dels instruktion för militäröfningarnas bedrifvande
vid de allmänna läroverken. De vigtigare förändringar, som derigenom
införts i dittills gällande bestämmelser och förhållanden, vore:

att all vapenöfning i 5:te klassen upphört och att således i militäröfningarna
endast deltoge dertill vid läkarebesigtningen approberade
lärjungar ur fide och 7:de klasserna;

att planen för militäröfningarna satts i tillämplig öfverensstämmelse
med programmet för beväringsrekrytmötet samt att man derjemte eftersträfvat
att möjliggöra lärjungars utbildande till och användande såsom
biträdande instruktörer;

att militäröfningarna förlagts till början af höstterminen och inskränkts
till en tid af högst 5 veckor, hvarunder hvarje lärjunge skulle
hafva 60 timmars öfning;

att öfningarna skulle omfatta instruktion, exercis, fälttjenst och målskjutning; att

till ledning och hjelpreda vid militäröfningarna skulle tjena
»Handbok vid skolungdomens militäröfningar» jemte »Instruktion för
rekrytutbildningen vid infanteriet»;

att exercisen skulle omfatta enskild utbildning och utbildning i trupp
till och med pluton, under det att fälttjensten skulle omfatta fältmarscher,
bevakningstjenst och mindre stridsöfningar i deras enklaste former;

att målskjutningsöfningarna skulle bestå i förberedande öfningar,
kammarskjutning och skjutning med skarp ammunition;

att till biträde åt ledaren af militäröfningarna skulle kommenderas

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

dertill lämpliga och villiga underofficerare, volontärkorpraler eller volontär-vicekorpraler
till det antal, som för hvarje läroverk blifvit af Kongl.
Maj:t bestämdt; samt

att lärjungarne i 6:te och 7:de klasserna kunde under den tid, militäröfningarna
påginge, af rektor i samråd med läroverkskollegiet befrias
från sju till tolf lärotimmar i veckan, allt eftersom veckans militäröfningar
upptoge tolf till aderton timmar.

Samtidigt med fastställandet af dessa bestämmelser hade de högre
allmänna läroverken genom ecklesiastikdepartementets försorg försetts
med en ganska fullständig och dyrbar målskjutningsmateriel.

För militäröfningarna vid de tekniska elementarskolorna hade särskilda
bestämmelser icke utfärdats, utan hade eleverna vid dessa skolor
i Norrköping, Örebro och Malmö deltagit i militäröfningarna vid de allmänna
läroverken i dessa städer eller ock begagnat sig af deras
materiel, under det att eleverna vid tekniska elementarskolan i Borås
ingått i stadens skytteförening och deltagit i dess öfningar.

Att förenämnda nya anordning af militäröfningarna vid de allmänna
läroverken vore i många afseenden vida öfverlägsen den föregående, erkändes
ganska allmänt, men det oaktadt vore meningarna mycket vexlande
beträffande dessa öfningars lämplighet och resultat. Att så förhölle sig,
framginge tydligt af följande.

I skrifvelse till domkapitlet i Hernösand af den 1 december 1897
hade rektorn vid Hernösands folkskolelärareseminarium på anförda skål
hemstält, att domkapitlet ville vidtaga erforderliga åtgärder i det syfte,
att folkskolelärareseminarierna blefve helt och hållet befriade från skyldigheten
att anställa militäröfningar med sina elever. Sedan domkapitlet
med anledning deraf anmodat rektorerna vid de högre allmänna läroverken
inom Hernösands stift att afgifva yttranden, om och i hvad mån
militäröfningarna äfven vid de allmänna läroverken kunde anses umbärliga
och för undervisningen hinderliga, hade rektorerna vid de högre
allmänna läroverken i Hernösand, Östersund, Umeå, Luleå och Sundsvall
till domkapitlet inkommit med utlåtanden, hvarjemte inspektor för läroverket
i Umeå och gymnastikläraren vid läroverket i Luleå på vederbörande
rektorers begäran yttrat sig i ärendet. Och då domkapitlet
ansett, att hvad vederbörande i sina till domkapitlet afgifna yttranden
anfört om militäröfningarna vore af nog stor vigt att underställas Kongl.
Maj:ts pröfning, hade domkapitlet till Kongl. Magt öfverlemnat samtliga
till domkapitlet ingångna handlingar i ärendet och dervid såsom sin åsigt
uttalat, att militäröfningarna ur synpunkten af landets försvar ej sytites
hafva ett värde, som svarade mot den betänkliga inkräktning på under -

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visningen, samma öfningar medförde vid såväl de allmänna läroverken
som folkskolelärareseminarierna.

Öfver d enna domkapitlets i Hernösand framställning hade domkapitlen
i öfriga stift samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk
och nja elementarskolan i Stockholm ålagts att efter hörande
af läroverkskollegierna vid dem underlydande högre allmänna läroverk
och folkskolelärareseminarier med manliga elever afgifva utlåtanden till
Kongl. Magt.

En granskning af dessa utlåtanden gåfve vid handen, att i fråga
om militäröfningarna vid de högre allmänna läroverken 7 domkapitel
och läroverksdirektioner (domkapitlen i Linköping, Skara, Strengnäs,
Kalmar och Karlstad samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk
och öfver nya elementarskolan) samt 10 läroverkskollegier
(kollegierna vid högre latinläroverket å Norrmalm, högre allmänna läroverket
å Södermalm, högre realläroverket och nya elementarskolan i
Stockholm samt vid läroverken i Linköping, Norrköping, Skara, Örebro,
Kalmar och Karlstad) förordat dessa öfningars bibehållande, men 7 domkapitel
(Upsala, Yesterås, Yexiö, Lunds, Göteborgs, Hernösands och
Visby) och 23 läroverkskollegier och rektorer vid högre allmänna läroverk
(kollegierna i Upsala, Gefle, Hudiksvall, Venersborg, Nyköping,
Vesterås, Falun, Vexiö, Jönköping, Lund, Malmö, Kristianstad, Karlskrona,
Helsingborg, Ystad, Göteborg — vid högre latin- och högre realläroverket
—, Halmstad, Visby och Sundsvall samt rektorerna vid läroverken
i Umeå, Östersund och Hernösand) förordat deras afskaffande eller
väsentliga inskränkande, under det att läroverkskollegierna i Vestervik
och Strengnäs samt rektor vid läroverket i Luleå vägt fördelarne och olägenheterna
mot hvarandra utan att göra något yrkande. Beträffande militäröfningarna
vid folkskolelärareseminarierna åter hade 2 domkapitel (Göteborgs
och Karlstads) och 2 kollegier (vid seminarierna i Linköping och
Göteborg) uttalat sig för deras bibehållande, men 4 domkapitel (Upsala,
Vexiö, Lunds och Hernösands) och 4 kollegier (vid seminarierna i Upsala,
Vexiö, Lund och Karlstad) jemte rektorn vid seminariet i Hernösand
förordat deras afskaffande, medan domkapitlet i Linköping icke särskild!
yttrat sig härom. Åtskilliga af de myndigheter, som önskat bibehålla
militäröfningarna, hade dock yrkat på vissa förändringar i sättet för
deras bedrifvande, och åtskilliga af dem, som förordat deras afskaffande,
hade dock önskat bibehålla skjutöfningarna, ehuru till inskränktare omfång.
Såväl inom de myndigheter, hvilka uttalat sig för, som inom
dep, hvilka uttalat sig mot militäröfningarna, hade enskilda medlemmar
yttrat afvikande meningar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

111

Såsom skäl för militäröfningarnas afskaffande hade anförts hufvudsakligen
följande.

Militäröfningarna vore i sig något, som vore främmande för läroverkens
ändamål. Deras bibehållande derstädes skulle derför hafva sin
grund i deras nytta för landets försvar och det gagn de utöfvade i
pedagogiskt afseende. Skolmyndigheterna ansåge sig visserligen icke
kompetenta att bedöma frågan ur militär synpunkt, men de hade genom
yttranden af framstående militärer, dels muntliga dels i skrift, erfarit,
att nämnda öfningar, med undantag möjligen af målskjutningen, vore af
ringa värde för vårt försvar och att deras nytta ingalunda motsvarade
de olägenheter, som deraf förorsakades den öfriga undervisningen. Militäröfningarnas
pedagogiska syfte att bibringa lärjungarne lystring och disciplin
samt att bilda en helsosam motvigt mot stillasittandet på skolbänken
och vid lexläsningen, tillgodosåges i behöflig grad genom de
påbjudna gymnastik- och fäktöfningarna. För öfrigt vore militäröfningarna
icke alltid egnade att bibringa känsla af disciplin. Det underbefäl,
som kommenderades till biträde vid ledningen af militäröfningarna,
utgjordes ofta af unga volontärkorpraler, hvilka saknade den personliga
auktoritet, som fordrades för att hos eu ungdom, hvilken ansåge sig i
bildning stå öfver dem, ingifva tillbörlig respekt och det allvar, som
den militära disciplinen kräfde. Ännu sämre blefve dock förhållandet,
då lärjungarne sjelfve skulle såsom instruktörer för sina kamrater inöfva
rekrytutbildningens första grunder.

Militäröfningarnas inflytande på undervisningen i skolans läsämnen
vore i hög grad störande. Dessa öfningar kräfde årligen i 6:te och 7:de
klasserna så mycken tid, att mer än en hel läsvecka derigenom kunde
anses vara för läsningen förlorad, något som måste erkännas såsom
mycket betänkligt, då hela vårt läsår, med afräkning af lofven vid påsk
och pingst samt öfriga sedvanliga lofdagar, blott uppginge till 32Y2 a
33 veckor. Men oafsedt den tid, som direkt åtginge för militäröfningarna,
inverkade de högeligen distraherande på den undervisning, som
samtidigt med dem påginge; särskildt inkräktade den ansträngande lexläsningen
af exercisreglementet betänkligt på öfverläsningstiden. Under
höstterminen, i hvars början militäröfningarna fortginge under 3 till 5
veckor, kunde det egentliga skolarbetet ej med fart bedrifvas förr än
efter nämnda öfningars slut, och arbetet måste derefter så mycket mer
forceras, hvilket vore menligt både för undervisningen och lärjungarnes
helsa. I öfre sjunde klassen, der kurserna skulle samlas till mogenhetsexamen,
hade man dessutom skarpskjutningen, hvilken, helst då skjutbanan
läge långt från läroverket, toge mycken tid. Ansträngningen vid

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

öfningarna toge äfven lärjungarnes såväl kroppsliga som andliga krafter
så mycket i anspråk, att lärjungarne blefve slappa under lektionstimmarne
och ej bedrefve öfverläsningen med tillräcklig energi. Något,
som än ytterligare försvårade undervisningen vid höstterminens början,
vore, att lärjungarne då hade att redogöra för sina feriearbeten. Underligt
vore under sådana förhållanden icke, om resultaten af höstterminens
undervisning blefve mindre tillfredsställande.

Militåröfningarna kunde vidare komma att utöfva en skadlig inverkan
på ordningen och disciplinen inom skolan, emedan rektor och vederbörande
lärare, under den tid dessa påginge, omöjligen kunde med
samma noggrannhet som eljest kontrollera lärjungarnes uppförande och
uppgifter om förfall för uteblifvande från föreskrifven undervisning, i
synnerhet då icke den ordinarie gymnastikläraren, utan en med ordningen
inom läroverket och med lärjungarne alldeles obekant militär hade
ledningen af öfningarna. Dessutom kunde militäröfningarna verka fysiskt
skadligt, då lärjungarne, särskildt i 6:te klassen, ofta ej vore tillräckligt
utvecklade för att tåla de ansträngande marscherna och bära de tunga
gevär, som användes vid öfningarna, men likväl, för att icke visa sig
sämre än sina starkare kamrater, försökte att i allt följa dessa.

Slutligen hade med afseende på folkskolelärareseminarierna anmärkts,
att den tidsförlust och den störande inverkan på undervisningen, som förorsakades
af militäröfningarna, gjorde det mycket svårt för nämnda
seminarier att fylla sin egentliga uppgift lika väl soin folkskolelärarinneseminarierna,
helst dessa sistnämnda i allmänhet finge mottaga sina
elever bättre förberedda.

De myndigheter, som uttalat sig för militäröfningarnas bibehållande,
hade till stöd för denna sin åsigt i hufvudsak framhållit, att militäröfningarna
visserligen inverkade störande på undervisningen, men att
denna inverkan hade betydligt öfverdrifvits och att i allmänhet svårighet
ej förefunnits att medhinna föreskrifna kurser. Under första delen af
höstterminen vore tiden ändå splittrad till följd af feriearbetenas genomgående
m. m. Vid läroverken i Stockholm hade militäröfningarna varit
förlagda till september månad klockan 12—4, hvarför de ej der inverkade
så splittrande på undervisningen som i landsorten, der de som
oftast varit utsträckta öfver längre tid och instuckna mellan lektionstimmarne.
Militäröfningarna verkade genom det friluftslif, de medförde,
uppryckande och stärkande i fysiskt afseende och bibringade större
motståndskraft mot intellektuel ansträngning, hvarigenom skolan hade
full ersättning för den förlorade tiden. De befordrade vidare hurtighet
och uppmärksamhet »amf utvecklade det praktiska sinnet och den foster -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

ländska andan. Faran för öfveransträngning kunde undanrödjas genom
läkarebesigtning och omsorgsfull ledning samt derigenom att svagare
lärjungar finge bära karbiner. För öfrigt borde de, som genom statens
försorg erhölle högre bildning, också vidkännas större uppoffringar för
landets försvar. Af framstående militärers yttranden framginge äfven,
att ynglingarne vid läroverken erhölle en långt ifrån förkastlig militär
utbildning, något som synnerligast låtit sig märka vid 1898 års beväringsmöten,
då ynglingar, som till fullo utbildats enligt 1895 års instruktion,
för första gången fullgjort sin värnpligt.

Till förmån för bibehållande af militäröfningarna vid folkskolelärareseminarierna
hade särskilt anförts, att dylika öfningar vore af stor betydelse
för seminarieelevernas framtida verksamhet såsom skollärare och
att dessa elever kunde, såsom mera fysiskt utvecklade än lärjungarne
vid de allmänna läroverken, bättre tillgodogöra sig nämnda öfningar.

Den af domkapitlet i Hernösand gjorda framställningen jemte deröfver
afgifna utlåtanden hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,
sedermera remitterats till chefen för generalstaben, hvilken med anledning
deraf den 19 mars 1900 afgifvit yttrande till Kongl. Maj:t af i
hufvudsak följande innehåll.

Af de remitterade handlingarna funne han vara ådagalagdt, att bland
skolans män, hvilka företrädesvis haft att pröfva militäröfningarnas betydelse
ur pedagogisk synpunkt, meningarna om deras lämplighet vore
mycket delade. Visserligen kunde det icke tillkomma honom att närmare
pröfva de skäl af pedagogisk natur, hvilka af motståndarne till militäröfningarna
anförts för dessa öfningars afskaffande, men med hänsyn
till den aktningsvärd! stora minoritet af skolman, som varmt förordat
deras bibehållande, kunde det icke anses förmätet antaga, att de förmenta
olägenheterna af militäröfningarna, såsom hindrande läsningen
och störande läsordningen, icke vore större, än att dessa öfningar fortfarande
kunde utan afsevärd skada för undervisningen ega rum, derest
ur försvarssynpunkt en sådan anordning skulle anses eftersträfvansvärd.
Han ansåge sig så mycket mer berättigad till ett dylikt antagande, som
flere af de läroverkskollegier, som uttalat sig mot dessa öfningar, gjort
detta uttalande beroende på de militära auktoriteternas uppfattning af
öfningarnas nytta med hänsyn till landets försvar.

För honom stälde sig derför frågan hufvudsakligen så: kan det ur
försvarssynpunkt anses önskvärd!, att de nuvarande militäröfningarna vid
rikets högre allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier försvinna
eller väsentligt inskränkas?

För denna frågas besvarande vore det till eu början nödvändigt att

Bill. till Riksd. Vrot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

söka klargöra, hvilka militära uppgifter öfningarna i skolorna för närvarande
afsåge att fylla. Såsom den främsta af dessa uppgifter borde
ställas den att förbereda utbildningen till reservunderbefäl. Med den
organisation, vår armé för närvarande hade, och med våra värnpligtiges
korta öfningstid måste det alltid blifva en synnerligen vansklig sak att
vid en mobilisering anskaffa det erforderliga antalet underbefäl, särskildt
vid hufvuddelen af vår armé, infanteriet. Denna sak hade vid så många
föregående tillfällen från generalstaben utförligt framhållits, att någon
ytterligare erinran derom knappast vore erforderlig. Under sådana förhållanden
vore det helt naturligt, att man för att fylla denna brist tänkt
sig utvägen att kunna för detta ändamål begagna sig af de mer bildade
elementen bland de värnpligtige. Den uppfattningen, att de af landets
söner, som vore i det lyckliga läget att kunna egna sig åt studier,
hvilka mestadels bekostades af staten, såsom vederlag härför borde
ikläda sig större förpligtelser för landets försvar, hade ock inom svenska
nationen kommit till uttryck så till vida, att enligt gällande värnpligtslag
s. k. högskoleelever under hela sin tjenstetid i beväringen tillhöra
dettas första uppbåd. Någon ökad värnpligtsöfning i fred vore dock
icke dessa högskoleelever underkastade i jemförelse med öfrige värnpligtige;
och då denna för alla lika öfning vore af så kortvarig beskaffenhet,
att den medgåfve bibringandet af endast en knapphändig soldatutbildning,
så hade helt naturligt sträfvandena ledt derhän att af militäröfningarna
vid de allmänna läroverken skapa en förskola för de kommande
vårnpligtsöfningarna, så att under dessa senare en, om ock endast
knapphändig, förberedande underbefälsutbildning kunde meddelas dem,
som visat sig hafva dragit nytta af de föregående militäröfningarna i
skolorna. I alla de härordningsförslag, som hvilat på en jemförelsevis
kort öfningstid för de värnpligtige, hade derför ock militäröfningarna i
skolorna tillmätts en afsevärd militär betydelse. Så hade t. ex. af 1882
ars stora parlamentariska försvarskomité dessa öfningar tillmätts eu så stor
betydelse, att af denna komité föreslagits, dels att dylika öfningar skulle
införas i alla skolor för den uppväxande manliga ungdomen, dels att
militärundervisning, såväl praktisk som teoretisk, skulle ingå såsom ett
bestämdt ämne och att vissa examensfordringar skulle deri uppställas
såsom vilkor för afgångsbetygs erhållande. Äfven i det förslag till härordning,
som år 1892 utarbetats inom generalstaben och som utgjort grunden
för den samma år beslutade förbättrade härordning, hade reservunderbefälsfrågan
till en viss del hvilat på militäröfningarna i skolorna,
hvarför ock i öfverensstämmelse med detta förslag efter år 1892 årligen
värnpligtige, som deltagit i militäröfningarna i skolorna, under vapen -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

öfningarna meddelats en förberedande underbefälsutbildning. Det sades
med afsigt förberedande, enär helt naturligt mötestiden vore för knapp
för att kunna medgifva-meddelandet af en verklig underbefälsutbildning.
1892 års förslag hade ej heller förutsatt att dessa reservunderbefälsämnen
genast vid en mobilisering skulle vara vuxna att tjenstgöra såsom underbefäl,
utan tvärtom framhållit, att deras rätta plats vore i de vid mobilisering
upprättade reservunderbefälsskolorna och att, tack vare den förberedande
underbefälsutbildning de förut erhållit, tiden för vistelsen vid
dessa skolor borde kunna förkortas samt följaktligen äfven en lättare
ersättning af underbefälsafgången i fält kunna vinnas.

Att omdömena om resultatet af denna reservunderbefälsutbildning
bland arméns myndigheter hittills utfallit mycket olika och att från flere
håll misstroende till denna utbildnings värde uttalats, vore knappast
något att förvåna sig öfver, då man betänkte, att militäröfningarna vid
olika läroverk, åtminstone före 1895, varit högst olika bedrifna och på
vissa ställen, enligt inspektörernas rapporter, lemnat mycket öfrigt att
önska, samt att vid bedömandet af utbildningens resultat hänsyn kanske
icke alltid tagits dertill, huruvida den värnpligtige. fullständigt deltagit
i militäröfningarna eller endast mycket knapphändigt. Genom de förändringar
militäröfningarna vid de allmänna läroverken undergått sedan
1895, dels genom att noggranna och systematiskt utarbetade bestämmelser
blifvit för desamma faststälda, dels derigenom att biträdande
militärinstruktörer dit kommenderats, både dock dessa öfningar, åtminstone
att döma af uttalanden från de officerare, som varit närmast i tillfälle
att följa dem, nemligen gymnastiklärarne och de såsom inspektörer
beordrade regementsofficerarne, undergått högst väsentliga förbättringar,
så att de numera i allmänhet kunde sägas fullt motsvara den tid och
de kostnader, som på desamma nedlades. Att redan nu, innan verkningarna
af dessa förbättringar hunnit under någon följd af år visa sig
vid värnpligtsöfningarna, fälla ett bestämdt omdöme om de nuvarande
inilitäröfningarnas i skolan förmåga att förbereda utbildningen till reservunderbefäl,
vore derför något förhastadt.

Men oafsedt möjligheten att genom militäröfningarna i skolorna
kunna förbereda utbildandet af reservunderbefäl, funnes äfven andra orsaker,
hvarför dessa öfningar för närvarande icke borde afskaffas eller
väsentligt inskränkas. Så länge våra värnpligtiges öfningar vore inskränkta
till endast 90 dagar, kunde det nemligen icke anses ur försvarssynpunkt
tillrådligt att afsäga sig det krafttillskott, som onekligen
läge deri, att en del af de värnpligtige, låt vara äfven blott ett mindreta?,
före inträdet i värnpligtsåldern deltagit i 240 timmars militäröfningar.

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Äfven om den värnpligtige skolynglingen icke skulle befinnas lämplig
att utbildas till reservunderbefäl — och att under alla förhållanden
ett afsevärdt antal måste falla under denna kategori vore ju påtagligt,
enär icke alla lämpade sig för att föra befäl —, så kunde helt naturligt
denne, tack vare de föregående militäröfningarna, under sina värnpligtsöfningar
bibringas en vida bättre och säkrare soldatutbildning än öfriga
beväringsmän. Särskildt ville generalstabschefen i detta sammanhang erinra
om den för våra dagars krig så vigtiga skjutfärdigheten. Sådan vunnes
icke utan mycken öfning, och kunde denna börjas tidigt, grundlädes
den säkrare. Om skjutöfningarnas betydelse för vårt lands uppväxande
manliga ungdom vore ock meningarna numera knappast delade. Men
skjutöfningar med fosterlandets försvar till mål borde vara militäriskt ordnade,
under sträng disciplin, hvarför hänsynen till skjutöfningarnas i
skolan ändamålsenliga bedrifvande borde utgöra ett ytterligare skäl för
att der bibehålla de disciplinerande militäröfningarna.

Till sist ville generalstabschefen framhålla, hurusom tidpunkten för
genomförandet af någon mer omfattande förändring af de nuvarande
militäröfningarna vore mindre lämplig. Frågan om en afsevärd utsträckning
af de värnpligtiges öfningstid stode nemligen i vårt land så att
säga på dagordningen, och en förändring i värnpligtsöfningarna måste
af skäl, som förut framhållits, äfven återverka på frågan om militäröfningarna
i skolorna.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde chefen för generalstaben,
att domkapitlets i Hernösand ofvanberörda framställning i fråga
om militäröfningarna vid rikets högre allmänna läroverk och folkskolelärareseminarierna
icke måtte för närvarande till någon Kongl. Mai:ts
åtgärd föranleda.

Sedan de nya gevären af mausermodell införts vid armén, hade, enligt
hvad departementschefen vidare meddelat, gång efter annan, i sammanhang
med reqvisition af materiel för skjutöfningarna vid läroverken,
begäran framstälts om utdelande af dylika gevär äfven till läroverken,
och särskild framställning i samma syfte hade hos departementschefen
gjorts af åtskilliga gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk. Såsom
stöd för sin anhållan hade bemälde gymnastiklärare i hufvudsak andragit:
att då militäröfningarna vid de högre allmänna läroverken borde
afse att bibringa landets bildade ungdom de första och vigt.igaste grunderna
för den militära utbildningen, för att ungdomen, sedan den lemnat
läroverken, måtte vara lämplig att under värnpligtsåren vidare utbildas till
reservbefäl vid armén, man vid den undervisning, som vid läroverken
kunde hinna meddelas i skjutning och dermed sammanhängande ludd -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

nings-, rigtnings- och anläggnings- med flere öfningar, väl borde hafva
tillfälle att begagna den materiel, som vore afsedd att användas i fält,
och icke en materiel af föråldrad modell och helt olika den nya; att
det vore önskligt att få ett så stort antal gevär och karbiner, hvilka
senare, såsom lättare, vore lämpligare än gevären vid kammarskjutningsöfningarna
samt vid laddnings- och anläggningsöfningar m. in., att alla
öfningar med vapen, som borde förekomma, kunde verkställas med användande
af den nya gevärsmodellen; samt att, om dessa öfningar skulle
ledas med användande af den materiel, som nu funnes, intresset svårligen
kunde uppehållas, vare sig hos lärjungarne eller ledarne, så att
öfningarna komme att motsvara det mål man med dem ville vinna,
nemligen ungdomens kännedom om och förmåga att rätt bruka det vapen,
som vid ofred skulle komma att sättas i handen på hvarje fosterlandsförsvarare.
På dessa skäl hade nyss bemälde gymnastiklärare anhållit,
att gevär af den vid armén nu antagna nya mausermodellen jemte dertill
hörande attiralj, behöflig i och för skjutöfningarna, måtte för militäröfningarnas
rationella bedrifvande anskaffas för vissa läroverk.

Chefen för generalstaben, anmodad att afgifva utlåtande jemväl öfver
denna framställning, hade med anledning deraf i skrifvelse den 28 september
1900 yttrat följande.

Betydelsen af ett infanteri med god skjutfärdighet har till fullo
visat sig i våra dagars krig, och derför är utbildningen i skjutning en af
de vigtigaste grenarne uti infanteriets hela utbildning. Skicklighet i
skjutning kan förvärfvas endast genom trägna och flitiga öfningar, och
kunna dessa med allvar och under gynsamma förhållanden börja redan
under skolåren, varder skjututbildningen så mycket säkrare grundlagd.
Uti våra högre allmänna läroverk upptagas ock numera de militära öfningarna
till betydlig del af skjutöfningar. Och då intresset för dessa
öfningar varit i ständigt stigande, har ock den undervisning, som vid
läroverken meddelats i skjutning och dermed sammanhängande öfningar,
visat sig vara till verkligt gagn vid de värnpligtiges rekrytutbildning.
Att den värnpligtige redan vid dessa öfningars början eger kännedom
om och förmåga att rätt nyttja det vapen, som sättes i hans hand, är
naturligtvis ur utbildningssynpunkt förenadt, med stora fördelar. Då
svenska armén nu erhållit ett nytt, fullt modernt vapen — 6,5 mm.
geväret m/96 och karbinen af samma modell — följer deraf, att de högre
allmänna läroverken jemväl böra bedrifva sina öfningar i skjutning med
sådan materiel. Att härtill fortfarande nyttja gevär af föråldrad modell
måste naturligtvis i väsentlig mån förringa värdet af dessa öfningar, ty
dels kommer, till följd af ett helt naturligt minskadt intresse för öfnin -

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gärna, den personliga skjutskickligheten i så fall ej att nå samma höjd
som med tillgången till ett tidsenligt vapen, dels kommer kännedomen
om arméns till fältbruk afsedda gevär icke att vinnas vid skolorna.

På grund af hvad sålunda anförts, tillstyrkte chefen för generalstaben
på det lifligaste, att erforderligt antal 6,5 mm. gevär m/96 samt
karbiner af samma modell äfvensom för skjutöfningar behöflig attiralj
måtte för de högre allmänna läroverken anskaffas.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hade departementschefen
hos Kongl. Maj:t anhållit om bemyndigande att tillkalla sakkunniga personer
till biträde vid en utredning angående de kostnader, införandet af de
nya vapnen vid skolorna skulle komma att medföra, äfvensom rörande de
ändringar i gällande instruktion för militäröfningarnas bedrifvande vid
läroverken, hvilka deraf kunde föranledas eller eljest vore af nöden.
Och sedan sådant bemyndigande gifvits, hade såsom sakkunnige tillkallats
öfverstelöjtnanten C. Lemchen samt gymnastiklärarne, kaptenerne Wilhelm
Aman och Primus Peterson. Dessa hade haft att vid sitt arbete utgå
derifrån, att den tid — 60 timmar årligen — som för närvarande vore
anslagen till militäröfningarna, skulle förblifva oförändrad och i möjligaste
män göras fruktbringande för lärjungarnes framtida, vid armén skeende
utbildning till reservunderbefäl. Och i det betänkande, som af dem den
3 december 1900 afgifvits, hade de anfört hufvudsakligen följande.

Då en del af de militära öfningarna vid skolorna lätt blefve värdelös,
om dessa öfningar måste utföras med knapp tillgång på dugligt
underbefäl och af en trupp, som i följd af sin ungdom med flere orsaker
hade obenägenhet att finna sig i det hårda allvar, dessa kräfde,
syntes det vara lämpligast, att hufvudvigten lades på öfningarna i skjutning.
Dessa öfningar lämpade sig jemförelsevis väl för skolorna: de
väckte alla hurtiga ynglingars intresse, och deras syftemål kunde af alla
inses; den färdighet, som med dem vunnes, kunde tydligt ådagaläggas
och eggade både i och för sig och genom en oundviklig täflan med
kamraterna till arbete och bemödande från ynglingens egen sida.
Såsom en förberedelse till den kommande utbildningen vid armén lämpade
sig skjutöfningarna äfven väl: de kräfde nemligen längre tid än
någon annan öfningsgren och vore på samma gång bland de vigtigaste,
hvarför det vore synnerligen förmånligt, om en del af skjutöfningarna
vore undangjord före inträdet i armén, bland annat derför att derigenom
vunnes tid för andra kraf. Och skulle skolynglingen af ett
eller annat skäl icke vinna inträde i armén eller der komma att utbildas
till reservunderbefäl, så vore den utbildning, han vid läroverket fått,
ej bortkastad, ty han medförde, tack vare densamma, en kännedom om

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

skjutning och en öfning deri, som i många hänseenden kunde vara af
gagn. Särskilt för en "sund utveckling af det frivilliga skytteväsendet,
hvars betydelse för fosterlandets försvar icke borde underskattas, vore
en sådan utbildning af värde.

Då skjutöfningars bedrifvande vid de allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna
och de tekniska elementarskolorna sålunda vore,
från flere synpunkter sedt, ändamålsenligt, borde man närmare bestämma
det mått af färdighet och kunskap, som med de ifrågavarande öfningarna
borde eftersträfvas. Detta mått syntes böra vara, att den, som
fullständigt genomgått någon af de nämnda anstalterna, borde, der kroppslyte
icke lade oöfverst.igliga hinder i vägen, hafva förvärfvat:

a) samma färdighet i precisionsskjutning som en af arméns rekryter;

b) någon vana att undervisa uti de förberedande målskjutningsöfningarna
och uti precisionsskjutning; och

c) teoretisk kännedom om grunderna för skjutning samt för undervisningen
deruti.

Men då skjutöfningarna, om icke sträng ordning vid dem uppehölles,
lätt kunde förorsaka olycksfall, borde lärjungarne utom och vid sidan
af dem erhålla så mycken annan militärisk utbildning med och utan
vapen, att de med ordning kunde uppställas och indelas samt föras till
och från öfningsplatserna.

Ett af hufvudvilkoren för att det uppstäda målet skulle kunna nås,
vore emellertid, att tillfälle bereddes att under öfningarna begagna vapen
af samma slag som de för armén faststälda med mausermekanism samt
derför lämpad öfningsmateriel. Mausermekanismen skilde sig nemligen
till sin konstruktion helt och hållet från remingtorimekanismen, och
för dess handterande fordrades med anledning deraf helt olika handgrepp.

önskligt vore visserligen, att vapen med mausermekanism kunde
anskaffas i så stort antal, att hvarje i öfningarna deltagande lärjunge
kunde dermed förses; men då inköpet af det härför erforderliga antalet
vapen skulle föranleda så stora kostnader, att man knappast kunde vänta,
att de derför nödiga penningmedlen skulle beviljas, och då ingen utsigt
förefunnes att från arméns förråd få låna vapen af ifrågavarande slag
för här afsedt ändamål, enär arméns första behof ännu icke blifvit fyldt,
så vore nödvändigt att utgå från en annan beräkningsgrund, nemligen
det minsta antal vapen, som erfordrades, för att det med öfningarna
afserlda ändamålet icke skulle förfelas. Samma beräkningsgrund hade
äfven blifvit använd vid beräkningen af erforderlig öfningsmateriel och
af vid öfningarna behöfligt biträdande befäl.

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Visserligen skulle resultatet af öfningarna blifva bättre, om de kunde
utsträckas öfver eu större del af året, än om de, såsom för närvarande
egde rum, förlädes till början af höstterminen. Ty om öfningarna tid
efter annan återkomme, stannade det inlärda bättre i minnet och den
förvärfvade färdigheten i vapnets handterande öfverginge lättare till
vana. Men svårigheten och väl äfven den ökade kostnad, som vore förenad
med att under sådana förhållanden anskaffa biträdande befäl, jemte
svåra väderleksförhållanden m. m. nödvändiggjorde säkerligen det nuvarande
systemets bibehållande vid de flesta läroverk. Dock borde det
vara rektor tillåtet att på ledarens förslag fördela öfningarna öfver en
längre tid, då sådant läte sig göra utan att kostnaderna derigenom
ökades.

Under hvilket förhållande som helst borde den nuvarande indelningen
af lärjungarne på 4 afdelningar bibehållas; och hade man vid beräkningen
af kostnaderna utgått från den förutsättning, att öfningarna
komme att utsträckas öfver en tid af 5 veckor. För att få tillfälle att
öfva lärjungarne i de äldre afdelningarna såsom instruktörer samt för
att kunna frigöra indelningen i öfningsafdelningar från klassindelningen
måste alla afdelningar öfvas samtidigt. Första och andra (I och II)
afdelningarna skulle öfvas med karbiner samt tredje och fjerde (III och
IV) afdelningarna företrädesvis med gevär. För öfningarna i skjutning
skulle afdelningarna indelas i skjutlag på högst 8 man.

Under dessa förutsättningar skulle erfordras följande materiel:

A. Nyanskaffad:

karbiner med remmar, 2 för hvarje skjutlag i I och II afdelningarna
samt dessutom till öfning i laddning m. m. ett antal lika med
halfva antalet lärjungar i den afdelning, i hvilken antalet deltagande
vore störst,

gevär med remmar, 2 för hvarje skjutlag i III och IV afdelningarna,
patronväskor med lifremmar, fyllnad i det befintliga antalet, så att
hvarje lärjunge finge en,

exercispatroner, 50 för hvarje vapen,

skottaflor, fyllnad i det befintliga antalet, så att 1 funnes för hvarje
skjutlag i II och III afdelningarna,

stöd för liggande ställning, 1 för hvarje skjutlag i II, III och IV
afdelningarna,

tändhattsuttagare, tändhattsisättare och kulisättare, 1 för hvarje
läroverk,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

läskstänger för rengöring af karbin, 1 på hvar fjerde karbin,
läskstänger för rengöring af gevär, 1 på hvart fjerde gevär,
klofvar att fasthålla vapnen vid rengöring, 1 på hvart femte vapen,
genombrutna mekanismer för undervisning i mekanismens funktionerande,
1 för hvarje läroverk, der de i öfningarna deltagandes antal ej
uppginge till 150, till öfriga 2;

B. Förändrad äldre materiel:

dioptrar, 1 för hvarje skjutlag i I afdelningen,
riktkontrollspeglar, 1 för hvarje skjutlag i I och II afdelningarna,
riktställningar, 1 för hvarje skjutlag i I afdelningen,
hylspress, 1 för hvarje läroverk,
patronväskor, alla befintliga;

C. Oförändrad äldre materiel:

(funnes i tillräcklig mängd)

lådor till täcklappar, 1 för hvarje skottafla,

klickstickor, 1 för hvarje skottafla,

stöd för stående ställning, 1 för hvarje skottafla.

Ett hufvudvilkor för att militäröfningarna vid läroverken, liksom
militäröfningar i allmänhet, skulle leda till det med dem åsyftade resultatet,
vore att ledarne till sin hjelp hade en tillräcklig mängd lämpliga
och villiga biträdande officerare, underofficerare eller äldre volontärkorpraler.
Att detta vilkor hittills icke varit uppfyldt, vore otvifvelaktigt
den förnämsta orsaken till att militäröfningarna för närvarande
på många ställen råkat i misskredit; ty med bästa vilja hade det varit
ledarne omöjligt att åt öfningarna gifva vederbörlig grundlighet och ordning.
Genom skyldigheten att utbilda och använda fjerde afdelningens
lärjungar såsom instruktörer hade ledarens uppgift än ytterligare försvårats,
ty det biträdande befälets otillräcklighet hade än skarpare måst
framträda, då det gält att rätta både den i dessa stycken föga utbildade
och osäkre instruktören och den under honom stående ungdomliga
afdelningen.

För att det skulle kunna blifva full reda med de nu föreslagna öfningarna
och för att på dem nedlagd tid, kostnad och möda icke måtte
blifva förspilda, finge det biträdande befälets antal icke vara mindre
än att för hvarje fyratal skjutlag — 32 lärjungar — i en öfningsafdelning
kommenderades ett biträdande befäl. Dock kunde vid läroverk,
Bih. tiU Riked. Prot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft. IG

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

der antalet deltagande i andra och tredje afdelningarna tillsammans icke
uppginge till 32, dessa afdelningar sammanslås och ställas under ett biträdande
befäl; och der hela antalet deltagande icke uppginge till 50
samt andra och tredje afdelningarna af förut nämnda skal kunde sammanslås,
erfordrades endast två biträdande befäl. Af de kommenderade
skulle minst en vara underofficer och vid de större läroverken (med
öfver 100 i öfningarna deltagande) skulle en vara officer, emedan ledaren
i detta fall måste kunna ställa en eller flere afdelningar under mera sjelfständig
ledning.

Ersättningen åt ledarne borde utgå dels i form af dagaflöning för den
tid, under hvilken militäröfningarna påginge, dels i form af arfvode för
förberedande anordningar, redovisning och tillsyn öfver vapen, materiel
och ammunition, pröfning af lärjungarne, utställande af betyg m. m,, och
borde detta arfvode bestämmas i förhållande till läroverkets storlek.
Dagaflöningen borde utgå med 5 kronor för dag och arfvodet med minst
100 kronor; men detta skulle ökas med 50 kronor för hvarje påbörjadt
50-tal af i öfningarna deltagande lärjungar, då detta antal öfverstege 100.
Vid ett läroverk med 101 —150 i öfningarna deltagande skulle således
arfvodet komma att uppgå till 150 kronor, vid ett läroverk med 151—200
deltagande till 200 kronor o. s. v.

Reseersättning och dagaflöning åt det kommenderade biträdande befälet
borde gifvetvis bestämmas så, att de kommenderade icke tvingades
till någon personlig uppoffring. Vid beräkning af kostnaden för erforderligt
befäl hade derför reseersättningen föreslagits att utgå enligt gällande
resereglemente, med en antagen väglängd af 2 mil landsväg och 5
mil jernväg, och dagaflöningen med 5 kronor för officer, 4 kronor för
underofficer och 3 kronor för korpral.

Vid beräkning af den årliga åtgången af ammunition hade man utgått
från det antagande, att första afdelningen skulle skjuta 10, andra
afdelningen 75 och tredje afdelningen 75 skott i kammarskjutning samt
att tredje afdelningen skulle skjuta 25 och fjerde afdelningen 45 skott
med skarp ammunition, allt per man. Till det på detta sätt beräknade
antalet patroner hade för omskjutningar, profskott m. m. lagts 20 °[.
Beräkningen af kostnaderna hade gjorts på grund af de vid utlemning
från statens förråd gällande pris och beräkningen af kostnaden för underhåll
af skjutbanor, skottaflor m. m. enligt den vid armén gällande beräkningsgrunden.

För folkskolelärareseminarierna vore kostnaderna beräknade efter
samma grunder som för de högre allmänna läroverken. Vid några seminarier
hade visserligen hittills användts samma ledare af militäröfnin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

gärna som vid det i staden förlagda högre allmänna läroverket. Så
hade dock icke alltid varit förhållandet, och om sådant kunde ske, berodde
på öfverenskommelse mellan vederbörande rektorer med flere omständigheter,
som icke lätt kunde förutses. Påginge emellertid öfningarna
samtidigt vid ett seminarium och ett högre allmänt läroverk, under
samma ledning och med samma biträdande befäl, borde dagaflöningen
utbetalas med hälften från hvartdera läroverket, men arfvodena utgå oafkortade
från båda.

För seminarierna hade icke föreslagits anskaffande af nagra karbiner,
emedan de af eleverna, som icke på grund af svaghet helt och
hållet befriades från öfningarna, borde hafva krafter nog för handterande
af gevär.

För de tekniska elementarskolorna vore kostnaderna beräknade efter
samma grunder som för de högre allmänna läroverken med den skilnad,
som föranleddes deraf att dessa skolor icke hade mer än 3 klasser och
derför icke borde indelas på mer än 3 afdelningar. Till följd af att
antalet afdelningar blefve mindre, måste äfven skjutöfningarnas antal
och dermed patronantalet i det hela något minskas. För första och
andra afdelningarna borde emellertid patronantalet bibehållas lika, men
för tredje afdelningen borde det ändras till 35 skott kammarskjutning
och 55 skott med skarp ammunition.

I särskilda vid de sakkunniges betänkande fogade bilagor hade
meddelats:

uppgift på för hvarje särskildt läroverk erforderlig materiel m. m.,

detaljerad beräkning af kostnaderna för nyanskaffning och förändring
af materiel,

beräkning af det erforderliga antalet biträdande befäl vid de olika
läroverken,

detaljerad beräkning såväl af ersättningen åt ledare och biträdande
befäl som af kostnaden för ammunition och underhåll af materiel och
skjutbanor, samt

förslag till förnyad instruktion för militäröfningarna vid läroverken.

Sammanfördes de beräknade kostnaderna för genomförandet af den
föreslagna anordningen af militäröfningarna vid läroverken, blefve dessa
följande:

A. Kostnader för en gång:

1) vid de högre allmänna läroverken:
för anskaffning af gevär och kar biner

........................................ kronor 85,078: 40

Transport kronor 85,078: 40

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport kronor 85,078: 40
för nyanskaffning af öfningsmate riel.

............................................ » 26,886: 17

» ändring af äldre öfningsmate .

............................................ * 1,118: 05 kronor

2) vid folkskolelärareseminarierna:

för anskaffning af gevär.................. kronor 15,272: 40

» nyanskaffning af öfningsmate riel

............................................. » 8,828: 69

3) vid de tekniska elementarskolorna:
för anskaffning af gevär och kar biner

......................................... kronor 11,096: 80

» nyanskaffning af öfningsmate riel.

........................................... » 7,424: 76 »

B. Årligen återkommande kostnader:

1) vid de högre allmänna läroverken:

för kammarammunition .................. kronor 6,008: 50

» skarp ammunition ..................... » 9,000: —

» underhåll af skjutbanor, skott taflor

m. m............................ » 2,370: —

» ledarne af öfningarna och biträdande
befäl........................ » 36,225: 20

2) vid folkskolelärareseminarierna:

för kammarammunition..................... kronor 305: 39

» skarp ammunition........................ » 1,783: —

» underhåll af skjutbanor, skott taflor

m. m. .................... » 175; 99

» ledarne af öfningarna och biträdande
befäl........................ » 6,244: 80

3) vid de tekniska elementarskolorna:

för kammarammunition.................... kronor

» skarp ammunition ..................... »

» underhåll af skjutbanor, skott taflor

in. m............................ »

» ledarne af öfningarna och biträdande
befäl........................ »

197: 09
996: 60

111: 80

3,602: 20

113,082: 62

24,101: 09

18,521: 56

53,603: 70

8,509: 18

4,907: 69

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

Såsom i det föregående blifvit angifvet funnes för närvarande på de
allmänna läroverkens stat ett anslag af 34,000 kronor till extra arfvoden
åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition för målskjutning
in. m. Af detta anslag syntes omkring 10,000 kronor blifva erforderligt
till extra arfvoden åt gymnastiklärare, så att 24,000 kronor blefve disponibla
för militäröfningarna. Detta anslag skulle således enligt den gjorda
beräkningen behöfva höjas med vid pass 30,000 kronor för att den nya
anordningen af berörda öfningar skulle vid de allmänna läroverken kunna
genomföras. Den ständigt försiggående ökningen af lärjungeantalet vid
dessa läroverk nödvändiggjorde, enligt departementschefens förmenande,
det erforderliga beloppets höjning till nämnda summa.

Till befrämjande af vapenöfningarna vid folkskolelärareseminarierna
funnes åter för närvarande ett årligt anslag af 2,500 kronor. Detta
skulle för den nya anordningens införande behöfva höjas med i jemnadt
tal 6,000 kronor.

Vid de tekniska elementarskolorna funnes deremot intet särskildt
anslag för militäröfningarna, och blefve derför för den nya anordningens
införande vid dem erforderligt ett belopp, som med den starka stigningen
af deras lärjungeantal icke borde sättas lägre än 5,000 kronor.

Utom dessa årliga anslag skulle emellertid äfven fordras anslag för
en gång, som i jemnadt tal skulle uppgå till

för de allmänna läroverken................................. 113,000 kronor

» folkskolelärareseminarierna........................... 24,100 » och

» de tekniska elementarskolorna.................... 18,500 »

Onekligt vore, att dessa belopp vore ganska betydliga. Men det
syntes vara nödvändigt, att militäröfningarna vid läroverken anordnades
så, att ett väsentligt gagn deraf kunde påräknas för landets försvar.
Och då militära auktoriteter vore ense derom, att det nu föreslagna vore
det minsta, som för sådant ändamål kunde fordras, så tvekade departementschefen
icke att föreslå Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska nämnda
belopp.

Enligt hvad departementschefen inhemtat, kunde gevär och karbiner
af nämnda modell under år 1902 erhållas till det antal, som för militäröfningarna
vore behöflig!.

Under anhållan att vid anmälning af anslagsbehofven för seminarier
för folkskolelärares bildande och för de tekniska elementarskolorna samt
å extra ordinarie stat få hänvisa till hvad departementschefen sålunda
anfört och föreslagit, hemstälde departementschefen nu, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att höja det å allmänna läroverkens stat uppförda
anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af ammunition för målskjutning m. m. med 30,000 kronor eller från
34,000 kronor till 64,000 kronor.

Det föreliggande, af tre derom särskildt anmodade officerare utarbetade
förslaget till förändradt anordnande af militäröfningarna vid de
allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna och de tekniska elementarskolorna
har, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, vunnit utredning
så godt som uteslutande från synpunkten af frågans betydelse
för landets försvar. Vid sådant förhållande har utskottet funnit det
anmärkningsvärd^ att frågan icke stälts i något organiskt samband
med den genomgripande omgestaltning af försvarsväsendet, hvartill
Kongl. Maj:ts till Riksdagens pröfning föreliggande förslag om förändrad
härordning kan gifva anledning, utan fastmer synes hafva behandlats
under den förutsättning, att nu gällande grunder för försvarsväsendet
skulle i hufvudsak bibehållas orubbade. Utskottet hyser emellertid
den uppfattningen, att de ifrågavarande militäröfningarna böra till
sin art och omfattning afpassas efter försvarsväsendets och särskildt
värnpligtsöfningarnas organisation. För denna åsigt finner utskottet
ett stöd i de allmänna grundsatser, som i förevarande ämne af chefen
för generalstaben uttalats i hans ofvannämnda den 19 mars 1900 till
Kongl. Maj:t aflåtna, i statsrådsprotokollet i ärendet intagna skrifvelse
rörande den af domkapitlet i Hernösand väckta frågan om militäröfningarnas
afskaffande eller ombildande. I berörda skrifvelse har generalstabschefen,
såsom ofvan meddelats, framhållit, att tidpunkten för
genomförandet af någon mer omfattande förändring af de nuvarande
militäröfningarna vore mindre lämplig, då frågan om afsevärd utsträckning
af de värnpligtiges öfningstid i vårt land stode så att säga på
dagordningen och en förändring i värnpligtsöfningarna af skäl, som af
generalstabschefen förut angifvits, äfven måste återverka på frågan om
militäröfningarna i skolorna.

Då den uppfattning, som sålunda af generalstabschefen uttalats och
som synes utskottet vara välgrundad, icke vid den föreliggande frågans
behandling synes hafva vunnit behörigt beaktande, anser sig utskottet
ej kunna för närvarande förorda bifall till den af Kongl. Maj:tnu i ämnet
gjorda framställning.

Ehuru hvad utskottet här ofvan anfört torde utgöra fullgiltig anledning
till afstyrkande af framställningen, anser sig utskottet icke
böra underlåta att tillika framhålla, att en utredning varit önskvärd,
dels om hvilken betydelse militäröfningarna i sin nya form kunde
väntas erhålla i pedagogiskt afseende och dels om på hvad sätt olä -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

genheterna af de rubbningar i undervisningen, som otvifvelaktigt skulle
följa af förslagets genomförande, skulle kunna såvidt möjligt undanrödjas.

Slutligen torde det icke böra lemnas oanmärkt, att utskottet ansett
i bög grad sannolikt, att förverkligandet af Kong!. Maj:ts förevarande
förslag skulle utöfver de kostnader, som i statsrådsprotokollet omförmälas,
medföra afsevärda utgifter särskildt för anskaffande på en del
orter af skjutbanor, lämpliga för de långskjutande mausergevären.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Under förutsättning af bifall till hvad i denna och nästföregående
punkter af utskottet föreslagits, skulle reservationsanslaget till allmänna
läroverken, nu 3,059,361 kronor, komma att ökas med 195,000 kronor
eller till 3,254,361 kronor.

22:o) Uti en af Kongl. Maj:t till Riksdagen afbiten, den 31 decem- ^Ang._ ^
ber 1900 dagtecknad proposition (n:o 37) har Kong]. Maj t, under åbero- atämmeiserna
pande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver eckle- rörande lönesiastikärenden
för nämnda dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att bestäm- ‘“g" f/ktorer8
melsen om undervisningsprof såsom vilkor för rätt att för uppflyttning i^^riket^
högre lönegrad i egenskap af lektor räkna sig till godo tjenstgöring såsom8 aro''
lärare vid vissa enskilda läroverk eller såsom extra ordinarie lärare vid
rikets allmänna läroverk må upphöra att gälla från och med år 1902.

Enligt åberopade stadsrådsprotokollet har departementschefen vid
detta ärendes föredragning yttrat följande:

Kongl. Maj:t hade berörde den 31 december 1900 beslutit att utfärda
kungörelse angående vissa ändringar i stadgan för rikets allmänna läroverk
den 1 november 1878. Bland de vigtigaste af dessa ändringar vore
den om undervisningsprofvet, hvilket hittills skolat afläggas för behörighet
till lektors-, adjunkts- och kollegabefattningar vid berörda läroverk. Genom
nämnda ändring komine undervisningsprofvet att förlora den betydelse,
det egt i fråga om kompetens till dessa lärarebefattningar, i det
att dess undergående numera icke kräfdes såsom ett oundgängligt vilkor
för behörighet att utnämnas till lärare vid dessa läroverk, utan gjordes
beroende af den sökandes egen önskan.

Vid sidan af sin egenskap af kompetensvilkor för ordinarie tjenst
hade undervisningsprofvet äfven haft en annan betydelse. In der vissa
förutsättningar hade rätt till lönetursberäkning blifvit medgifven dels för

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tjenstgöring vid vissa enskilda läroverk, dels för tjenstgöring såsom extra
ordinarie lärare vid allmänna läroverk och pedagogier. Sedan genom
kongl. kungörelsen den 12 september 1890 den rätt till lönetursberäkning
blifvit upphäfd, som enligt kongl. cirkuläret den 11 december 1863 medgifvits
vissa extra ordinarie lärare vid elementarläroverken, kunde lönetur
icke beräknas utan att, efter föreskrifna akademiska prof och profårs
genomgående, vederbörligt undervisningsprof aflagts. Bestämmelserna härutinnan
innefattades i kongl. kungörelsen den 29 maj 1874 och kongl.
cirkuläret den 1 juni 1877.

Undervisningsprofvet såsom förutsättning för lönetursberäkning i egenskap
af extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller lärare vid vissa
enskilda läroverk egde emellertid numera bestånd endast i afseende å
tjenstgöring, som skulle kunna vederbörande tillgodoräknas efter vunnen
befordran till ordinarie lektorstjenst. Sedan nemligen Riksdagen bifallit
Kongl. Maj:ts framställning om upphörande af bestämmelsen om undervisningsprof
såsom vilkor för lönetursberäkning i egenskap af adjunkt vid
allmänt läroverk, hade Kongl. Maj:t genom kungörelse den 1 juni 1894
förordnat, att hvad i kungörelsen den 29 maj 1874 och cirkuläret den 1
juni 1877 funnes stadgadt derom, att såsom vilkor för lönetursberäkning
såsom adjunkt fordrades att hafva inför vederbörlig myndighet aflagt
godkändt undervisningsprof, skulle från och med början af år 1895 upphöra
att vara gällande. Med tillämpning af bestämmelserna i denna kungörelse
vore fördenskull vilkoren för lönetursberäkning såsom adjunkt
inskränkta till fordran på akademisk examen med den i läroverksstadgan
angifna ämnesomfattning samt genomgående af profår.

Den förändring i afseende å vilkoren för lönetursberäkning såsom
adjunkt, som införts genom kongl. kungörelsen den 1 juni 1894, hade
föreslagits af den af Kongl. Maj:t den 6 juni 1890 tillsatta komité, hvilken
haft i uppdrag bland annat att afgifva förslag till de närmare bestämmelser
och de ändringar i gällande föreskrifter, som befunnes nödiga, derest
samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar vid rikets allmänna läroverk
skulle afläggas i hufvudstaden. Efter att hafva erinrat om åtskilliga
olägenheter, som vållades af de uteslutande för lönetursberäkning aflagda
undervisningsprofven, hade komitén framstält den frågan, huruvida icke
fordran på dylika prof såsom vilkor för lönetursberäkning utan fara skulle
kunna efterskänkas. Tydligen hade, yttrade komitén, denna fordran faststälts,
emedan man velat, att den, som skulle ega rätt till lönetur, skulle
såväl i teoretiskt som i praktiskt hänseende hafva samma kompetens
som ordinarie lärare och således borde hafva fullgjort allt, som erfordrades
för att vinna ordinarie anställning. Då, enligt de nya bestämmelserna

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

129

med afseende å beskaffenheten af de akademiska examina, som medförde
behörighet till lärarebefattningar vid de allmänna läroverken, för adjunktsbefattning
fordrades att hafva erhållit betyg i minst fyra skolämnen samt
att betyg i ämne, hvarmed ett annat i undervisningen vore nära förbundet,
skulle vara åtföljdt af betyg äfven i detta, såsom betyg i botanik
af betyg i zoologi och tvärtom, så kunde härigenom den teoretiska kompetensen
för berörda befattningar anses tryggad. Detta gälde emellertid icke
med afseende å lektorsbefattningar; ty då för behörighet till sådana befattningar
kräfdes, utöfver hvad som fordrades för adjunktsbefattning, att
hafva aflagt filosofie licentiatexamen i minst två ämnen samt disputationsprof
i ett skolämne, så kunde derigenom icke teoretisk kompetens för
undervisning i de högre klasserna anses vara ådagalagd för mer än ett
ämne, det, hvari disputationsprof aflagts. De i licentiatexamen ingående
ämnena kunde nemligen alla vara sådana, som icke förekomme i skolan,
utan att behörigheten till sökande af lektorsbefattning derigenom upphäfdes
och utan att högre betyg i skolämnena i kandidatexamen derför
erfordrades. Det kunde derför lätt hända, att den, som på grund af sina
akademiska examina egde behörighet till lektorsbefattning, icke genast
efter genomgången profårskurs hade tillräckliga kunskaper för att i tre
ämnen meddela undervisning på det högsta skolstadiet.

Hvad åter den praktiska kompetensen anginge, ådagalades den, utom
genom undervisningsprof, vid genomgående af profår. Vid meddelande af
betyg öfver afslutad profårskurs gjordes ingen skilnad mellan dem, som
afsett att derigenom förbereda sig för adjunkts- och lektorsbefattningar,
utan bedömdes alla i det hela taget efter samma norm. Då emellertid
de flesta af dem, som genomginge profår, blott hade adjunktskoinpetens,
och då dessa tydligen icke kunde bedömas såsom lektorsaspiranter, om än
åtskilliga bland dem sedermera förvärfvade lektorskompetens, så komme
enligt sakens natur den för alla gemensamma normen snarare att afse
adjunkts- än lektorskompetens. Ett i alla afseenden godt profårsbetyg
kunde derför anses ådagalägga praktisk kompetens för adjunkts-, ehuru
icke för lektorsbefattning.

1 öfverensstämmelse med hvad komitén sålunda anfört, hade densamma
föreslagit undervisningsprofvens borttagande från vilkoren för lönetursberäkning
såsom adjunkt.

Domkapitlen samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk
och nya elementarskolan hade anbefalts att yttra sig öfver komiténs
förslag. Samtliga dessa myndigheter hade tillstyrkt eller lemnat utan
anmärkning komiténs berörda förslag. Flere af bemälda myndigheter hade
derjemte yrkat, att äfven lönetursberäkning såsom lektor skulle utan

Bih. till Kikad. Prof. IDOL 4 Sami. 1 Afd. 9 Hdft. 17

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

undervisningsprof medgifvas dem, som i öfrigt fullgjort fordringarna för
åtnjutande af berörda förmån; och man hade dervid åberopat, att dessas
kompetens till lektorsbefattning vore tillräckligt styrkt genom akademiska
examina, disputation och genomgången profårskurs äfvensom genom det
förhållande, att undervisning på det högsta skolstadiet blifvit åt dem
uppdragen.

Den af komitén beredda frågan om inrättande af en kommission för
bedömande af undervisningsprof för lärarebefattningar hade anmälts inför
Kongl. Maj:t den 9 mars 1894 af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet.
Denne hade dervid förklarat sig icke kunna tillstyrka, att lönetursberäkning
såsom lektor medgåfves utan afläggande af undervisningsprof
för lektorsbefattning, då tillräckliga skäl icke syntes honom hafva
blifvit gifna för ett dylikt medgifvande. Derefter hade Kongl. Maj:t till
1894 års Riksdag aflåtit förenämnda framställning om upphörande af bestämmelsen
om undervisningsprof såsom vilkor för lönetursberäkning i
egenskap af, adjunkt, hvilken framställning Riksdagen bifallit. Deremot
vore lönetursberäkning såsom lektor för tjenstgöring vid enskilda läroverk
eller extra ordinarie tjenstgöring vid allmänna läroverk före tillträdet till
den ordinarie befattningen fortfarande beroende af att tjenstgöringen föregåtts
af undervisningsprof.

Då man uppstälde nu omförmälda skilnad i fråga om rätt för adjunkter
och lektorer att tillgodoräkna sig tjenstgöring, som egt rum före
tillträdet till tjensten, hade man utgått från den grundsats, att dylik rätt
borde medgifvas, då full kompetens att utnämnas till ordinarie befattning
uppnåtts före berörda tjenstgöring. På anförda skäl hade man dock härvidlag
ansett, att bland förutsättningarna för denna kompetens undervisningsprofvet
kunde bortfalla, då fråga vore om lönetursberäkning för
adjunkter. I fråga om lönetursberäkning för lektorer hade man deremot
funnit sig ej kunna medgifva något afsteg från fordringarna för full
kompetens till utnämning; och derför hade undervisningsprofvet såsom
förutsättning för dylik lönetursberäkning bibehållits.

Nu hade emellertid, såsom departementschefen redan framhållit, undervisningsprofvet
förlorat den karakter af oundgänglig förutsättning för
kompetens till lärarebefattningar, såväl adjunkturer som lektorat, hvilken
det hittills egt, och såsom vilkor för denna kompetens qvarstode numera
afläggandet af föreskrifna examina, samt hvad lektorsbefattningar anginge
disputationsprof, äfvensom genomgåendet af profår. Det syntes departementschefen
då uppenbart, att det ej längre förefunnes någon anledning
att upprätthålla nyss omförmälda skilnad i fråga om vilkoren för rätt till
lönetursberäkning för adjunkter och lektorer. Hvad af vissa myndigheter

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

redan förut anförts till förmån för likställighet mellan dem i nu omförmälda
afseende kunde numera göras gällande med ökad styrka.

I likhet med hvad som bestämts i kongl. kungörelsen den 1 juni
1894 borde de ifrågasatta ändrade bestämmelserna icke göras retroaktiva,
utan syntes kunna erhålla tillämpning i fråga om tjenstgöring efter 1902
års ingång.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det förslag, ifrågavarande
proposition innefattar.

Då Kongl. Maj:ts omförmälda framställning icke gifvit utskottet anledning
till någon erinran, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.

Folkundervisningen.

23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att, för beredande af medel för t*H-anslag“f1jmu_
godoseende af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg, det undersikiärames vid
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till seminarier för folkskolelärares
bildande måtte från och med år 1902 ökas med 1,100 kronor, riern» m. fl.

Ifrågavarande anslagsbehof härleder sig, enligt hvad departements-"]1^"^.1
chefen till statsrådsprotokollet yttrat, deraf att genom Kongl. Maj:ts och grad.
Riksdagens beslut de vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna [20.]
anstälda lärare och lärarinnor i musik och sång äfvensom de lärare och
lärarinnor, som jemlikt § 13 mom. 3 i gällande seminariestadga äro eller
varda förordnade vid seminariernas öfningsskolor, tillförsäkrats rätt att erhålla,
de förre två ålderstillägg å tvåhundra kronor hvardera efter respektive
fem och tio års tjenstgöring och de senare ett ålderstillägg a trehundra
kronor efter tio års tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret
närmast efter det, då förordnande å här afsedd tjenst första gången
erhållits. Af en inom ecklesiastikdepartementet gjord beräkning å de
belopp, som för tillämpning af ofvannämnda beslut borde under ar 1902
utgå, framginge, att för beredande åt medel till omförmälda ålderstillägg
under år 1902 erfordrades ett ytterligare belopp af 1,100 kronor.

Med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning hemställer

utskottet, .

att för beredande åt medel för tillgodoseende åt
ofvan omförmälda lärares och lärarinnors rätt till ålders -

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillägg anslaget till seminarier för folskolelärares bildande
må från och med år 1902 ökas med 1,100 kronor.

löneförhö’ 21:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att de kinkig
It i°i- rare> som år0 eller varda förordnade att uppehålla undervisningen i läsrTiiidrafrek''ämnen
vi<* seminariernas öfningsskolor, måtte bekomma dels från och med
seminariernas1902 års ingång i ärligt arfvode 1,800 kronor, dels ock ett ålderstillägg
öfningsskolor.å 600 kronor för år efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från
[21.] och med början af kalenderåret närmast efter det, då förordnandet å här
afsedd tjenst första gången erhållits, samt att för ändamålet bevilja en
förhöjning af anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande med
6,300 kronor.

lull statsrådsprotokollet i detta ärende har föredragande departementschefen
anfört följande:

Folkskolelärareseminarierna hade till uppgift att bibringa dem, som
i egenskap af lärare ämnade ingå i folkskolans tjenst, icke blott teoretisk,
utan äfven erforderlig praktisk utbildning. För detta sistnämnda ändamål
skulle en öfningsskola, omfattande en folkskoleafdelning och en småskoleafdelning
samt, der omständigheterna sådant medgåfve, en folkskolans
högre afdelning eller fortsättningsskola, vara förenad med seminarium.

Vid öfningsskola, som utgjordes af en småskole- och en folkskoleafdelning,
anstäldes två seminariebildade lärare; utvidgades öfningsskolan med en
folkskolans högre afdelning, antoges i allmänhet ännu en lärare.

Beträffande lärarne och lärarinnorna vid seminariernas öfningsskolor
innehölle kongl. stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket den 29
januari 1886, bland annat, följande föreskrifter: Vid seminariets öfningsskola
ma, i enlighet med de bestämmelser Kongl. Maj:t i hvarje särskildt
fall meddelat, erforderligt antal lärare anställas (§ 13 mom''. 3, sådant
detta lyder i kongl. kungörelsen den 16 november 1894). För att kunna
förordnas, jemlikt § 13 mom. 3, till lärare eller lärarinna i öfningsskola
fordras att vara behörig för anställning som ordinarie lärare vid folkskola
(§ 19 mom. 2). Särskilda lärare och lärarinnor i seminariets öfningsskola
förordnas af konsistorium efter förslag af rektor (§ 22 mom. 2). Lärare
eller lärarinna, som är särskildt anstäld för undervisning i öfningsskola,
är skyldig att undervisa tjugufyra till tjuguåtta timmar i veckan (§ 25
mom. 5, enligt dess lydelse i kongl. kungörelsen den 16 november 1894).

Beträffande ifrågavarande lärares och lärarinnors löne- och pensionsförmåner
funnes följande bestämmelser: Enligt kongl. cirkulärbrefvet angående
vid folkskolelärareseminariernas öfningsskolor anstäld a lärares och
lärarinnors arfvoden den 27 maj 1898 skulle lärare eller lärarinna, som,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

jemlikt § 13 mom. 3 i stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket
den 29 januari 1886, sådant detta moment lydde i kongl. kungörelsen
den 16 november 1894, vore eller blefve förordnad vid folkskolelärareseminariernas
öfningsskolor, från och med år 1899 i årligt arfvode bekomma
1,500 kronor samt efter tio års väl vitsordad tjenstgöring erhålla
ett årligt ålderstillägg å 300 kronor, räknadt från och med början af
kalenderåret närmast efter det, då förordnandet å här afsedd tjenst första
gången erhållits. Kongl. cirkulärbrefvet angående delaktighet i folkskolelärarnes
pensionsinrättning för läraretjensterna vid folkskolelärareseminariernas
öfningsskolor m. m. den 31 december 1877 tillförsäkrade folkskolelärareoch
folkskolelärarinneseminarierna delaktighet i nämnda pensionsinrättning
för hvarje sådan läraretjenst vid de med seminarierna förenade öfningsskolor,
för hvilken aflöning blifvit af Kongl. Maj:t faststäld och som vore
afsedd att uppehållas af examinerad folkskolelärare, samt tillerkände innehafvarne
af dessa tjenster rätt att för åtnjutande af pension från pensionsinrättningen
räkna hela den tid, de vid dylik öfningsskola tjenstgjort, såsom
ordinarie tjenstår. Slutligen stadgade kongl. cirkuläret angående anslag
till aflönande af vikarie under öfningslärares m. fl. vid folkskolelärareseminarium
sjukdom den 28 maj 1897, att när lärare eller lärarinna vid
sådan skola, hvarom här vore fråga, af sjukdom blefve urståndsatt att sköta
sin befattning och vikarie för honom eller henne förordnats, bidrag af
statsmedel finge utgå till aflönande af vikarien, dock med vilkor att den
tjenstledige läraren eller lärarinnan skulle för samma ändamål afstå eu
fjerdedel af det honom eller henne för innehafvande tjenst tillkommande
arfvode.

Vid den reglering af lärarnes och lärarinnornas vid seminariernas öfningsskolor
löneförmåner, som på Kongl. Maj:ts framställning beslutits af
Riksdagen år 1898, hade hänsyn tagits såväl till de befattningars stora vigt,
som af ifrågavarande lärare och lärarinnor innehades, som ock dertill att, om
man vid seminariernas öfningsskolor ville anställa och bibehålla framstående
personer, man måste se till att lärarne och lärarinnorna vid nämnda skolor
åtnjöte åtminstone lika stora löner som lärarne och lärarinnorna vid folkskolorna
i de städer, Indika erbjöde de bästa löneförmånerna. Man hade
derför sökt ordna så, att lärarnes och lärarinnornas vid seminariernas öfningsskolor
löner skulle blifva så stora, att kunniga och skickliga personer, som
redan ingått eller ämnade ingå i folkskolans tjenst, skulle finna för sig
förmånligt att söka och qvarstanna vid ifrågavarande befattningar.

Förhållandena härutinnan vore numera i visst afseende ändrade, sedan
1900 års Riksdag, med anledning af en inom Riksdagen väckt motion, beviljat
erforderliga medel för höjande från och med år 1901 af tolkskole -

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärarnes ocli -lärarinnornas löner samt Kong! Maj:t, med godkännande af
de i Riksdagens beslut angifna grunder, den 1 juni 1900 utfärdat ny författning
angående aflöning åt lärare vid folkskolor m. fl. att lända till
efterrättelse från och med år 1901.

Hvad folkskolelärarinnorna anginge, hade icke genom nyssnämnda författning
deras löner så höjts, att af sådan grund en förhöjning af arfvodena
för lär arinnorna vid seminariernas öfningsskolor kunde anses påkallad.
Jemförde man nemligen de löner, som åtföljde lärarinnebefattningarna vid
seminariernas öfningsskolor, med de löner, som från och med år 1901 vore
förenade med lärarinnetjensterna vid städernas folkskolor, funne man, att
de förra fortfarande erbjöde större ekonomiska fördelar än de senare. Eu
lärarinna vid ett seminariums öfningsskola hade nemligen i årligt arfvode
1,500 kronor och komme efter tio år till ett arfvode af 1,800 kronor.
Högsta lärarinnelönen vid folkskola i stad, der folkskolelärarinneseminarium
vore förlagdt, torde deremot för närvarande vara 1,200 kronor med tre
åld ers tillägg å 150 kronor hvartdera. Efter 15 år skulle sålunda folkskolelärarinna
kunna komma i åtnjutande af en lön å 1,650 kronor.

Men annorlunda utfölle en jemförelse mellan de löneförmåner, som
åtföljde lärarebefattningarna vid seminariernas öfningsskolor, och löneförmånerna
vid städernas folkskolor. Enligt från vederbörande folkskoleinspektörer
infordrade uppgifter åtnjöte lärarne vid folkskolorna i de städer,
i hvilka manliga seminarier vore förlagda,

	lista graden.	2:dra graden.	:dje graden.	4:de graden.
	kronor	kronor	kronor	kronor
Upsala	1,500	1,750	2,000	—
Linköping	1,200	1,400	1,700	—
V exiö	1,400	1,600	1,800	2,000
Lund	1,300	1,500	1,700	1,900
Göteborg	1,350	1,670	2,100	2,400
Karlstad ...	1,400	1,600	1,800	2,000
Hernösand	..... 1,500	1,800	2,100	2,400.
Beträffande folkskolelärarnes i Linköping löner	hade af	vederbörande

folkskoleinspektör upplysts, att ny lönereglering vore ifrågasatt samt att den
komité, som fått uppdrag att förbereda ärendet, med all sannolikhet kunde
antagas komma att föreslå följande lönebelopp: i första lönegraden 1,400,
i andra 1,600, i tredje 1,800 och i fjerde 2,000 kronor.

Häraf framginge, att lärarne vid folkskolorna i dessa städer i allmänhet
vore bättre aflönade än lärarne vid seminariernas öfningsskolor. Men äfven

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

i många andra städer än de här ofvan angifna hade folkskolelärarne
högre löner än de vid seminariernas öfningsskolor anstälde lärarne, oaktadt
desse senare innehade tjenstebefattningar, som vore vigtigare, mödosammare
och i allmänhet mera svårskötta än läraretjensterna vid de vanliga
folkskolorna.

Det syntes derför nödvändigt, att lärarnes vid seminariernas öfningsskolor
arfvoden höjdes, om man vid dessa skolor skulle kunna anställa lärare,
om Indika man kunde hoppas, att de skulle motsvara de anspråk, som
på dem med rätta stäldes. För sådant ändamål ansa ge departementschefen
det vara till fyllest att öka ifrågavarande lärares arfvoden till 1,800
kronor årligen jemte rätt för dem till ett ålderstillägg å 600 kronor efter
tio års väl vitsordad tjenstgöring. Med en sådan förhöjning kunde, enligt
departementschefens förmenande, antagas, att man skulle kunna anställa
och få behålla lämpliga personer för bestridande af de synnerligen vigtiga
läraretjenster, hvarom här vore tal.

Nämnda löneförhöjning skulle icke behöfva medföra synnerligt ökade
utgifter för statsverket. För närvarande tjenstgjorde vid de manliga seminariernas
öfningsskolor — om man ''ej toge med i beräkning den lärare,
som vore anstäld vid öfningsskolan i Göteborg med anledning deraf att vid
seminariet derstädes för närvarande en parallelklass vore anordnad — fjorton
lärare. Af dessa åtnjöte nio ett arfvode af 1,500 kronor hvardera
samt hvar och en af de öfriga fem ett arfvode af 1,800 kronor. Höjdes
från och med år 1902 dessas arfvoden så mycket, att de, som nu uppbure
i arfvode 1,500 kronor, finge en förhöjning af 300 kronor och de, som
åtnjöte en lön af 1,800 kronor, Unge en förhöjning å 600 kronor, skulle
för den ifrågasatta löneregleringens genomförande erfordras ett belopp af
5,700 kronor. Dertill komme, att två af dem, som nu åtnjöte 1,500
kronors arfvode, blefve berättigade till ålderstillägg från och med år 1902.
Häraf blefve en följd, att det för löneregleringens genomförande erforderliga
beloppet måste höjas med skilnaden mellan det redan nu dem tillkommande
ålderstillägg, 300 kronor hvardera, och det af departementschefen
föreslagna ålderstillägget, 600 kronor hvardera; hvadan den ifrågasatta
löneförhöjningen skulle kräfva en ökad utgift under år 1902 af 6,300 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen,
att Kong]. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nu ifrågavarande framställning.

Visserligen synes Riksdagen, som år 1898 faststält de ifrågavarande
lärarnes löneförmåner, haft grundad anledning antaga, att dessa löneförmåner
skulle kunna under någon längre tidsrymd bibehållas oförändrade.

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då utskottet emellertid funnit, att de omständigheter, som föranledt Kongl.
Maj:ts nu förevarande framställning, äro af sådan beskaffenhet, att ett
fasthållande vid ae nuvarande aflöningarna skulle kunna medföra olägenheter
för seminarieundervisningen, har utskottet ansett sig böra hemställa,
att någon förbättring i aflöningsvilkoren må af Riksdagen medgifvas. De
i statsrådsprotokollet meddelade upplysningar angående storleken af de
löner, som för närvarande åtnjutas af lärarne vid folkskolorna i de städer,
der manliga seminarier äro förlagda-, synas likväl icke innefatta tillräcklig
grund till höjning af lärarnes vid seminariernas öfningsskolor nuvarande
aflöning i lägsta lönegraden utöfver dess nuvarande belopp, 1,500 kronor,
till hvilket belopp folkskolelärarnes begynnelselöner uppgå endast i två
af omförmälda sju städer. Ej heller har utskottet kunnat finna behöfligt,
att maximiaflöningen för samme lärare skulle, på sätt af Kongl. Maj:t
föreslagits, bestämmas till det högsta belopp, som i någon af berörda städer
utginge till folkskolelärare, eller till 2,400 kronor, utan ansett till
fyllest, om högsta aflöningen faststäldes till 2,100 kronor, hvilket belopp
i allt fall öfverstiger högsta folkskolelärarelönen i fem af de städer, der
manliga seminarier äro förlagda. Då vidare utskottet med afseende å berörda,
i statsrådsprotokollet meddelade löneuppgifter ansett ålderstillägg
lämpligen höra meddelas de ifrågavarande lärarne efter fem, tio och femton
års tjenstgöring, skulle enligt utskottets mening deras aflöning uppgå under
de fem första tjenståren till 1,500 kronor, efter fem års tjenstgöring
till 1,700 kronor, efter tio år till 1,900 kronor och efter femton år till
2,100 kronor.

Pa sätt af statsrådsprotokollet inhemtas, äro de lärarebefattningar,
på hvilka förevarande löneförbättring skulle erhålla tillämpning, till antalet
fjorton. Enligt inhemtade upplysningar skulle med tillämpning af de
utaf utskottet angifna grunder fyra af dessa befattningars innehafvare
med ingången af år 1902 erhålla förhöjning i lönen från 1,500 till 1,700
kronor, två från 1,500 till 1,900 kronor, en från 1,800 till 1,900 kronor
och fyra från 1,800 till 2,100 kronor, hvaremot tre af de ifrågavarande
lärarne skulle under år 1902 bibehållas vid 1,500 kronors aflöning. Då
emellertid i den under nästföregående punkt begärda anslagshöjning inberäknats
300 kronors ålderstillägg för hvardera af de två lärare, som
enligt nu förevarande förslag skulle erhålla förhöjning i sina löner från
1,500 till 1,900 kronor, torde det anslagsbelopp, som enligt af utskottet
angifna grunder erfordras, böra bestämmas till 2,300 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må

Statsutskottets Utlåtande N:o it.

137

a) medgifva, att de lärare, som äro eller varda förordnade
att uppehålla undervisningen i läsämnen vid
seminariernas öfningsskolor, må, utöfver dem tillkommande
arfvode 1,500 kronor, från och med år 1902
åtnjuta efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, råknadt
från och med början af kalenderåret närmast efter det,
då förordnandet å här afsedd tjenst första gången erhölls,
ett ålderstillägg å 200 kronor, efter ytterligare
fem års sådan tjenstgöring ett nytt ålderstillägg å 200
kronor och efter ytterligare fem -års dylik tjenstgöring
ännu ett ålderstillägg, likaledes å 200 kronor; samt

b) för omförmäla ändamål bevilja en förhöjning
af anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande
med 2,300 kronor.

25:o) Kongl. Maj:t hav föreslagit Riksdagen att höja det å staten till ^
seminarier för folkskolelärares bildande uppförda anslag till befrämjande ”af Militär-~
af vapmnfnmcjar med ti,000 kronor eller från 2,500 kronor till 8,500 kronor; T?[n‘“gka8rknoale
och har departementschefen vid ärendets föredragning hänvisat till det Tlin?eJm°.e
yttrande, som af honom afgifvits i den under punkt 19 i statsverkspropo- nariema.
sitionen upptagna frågan angående ny anordning af militäröfningarna vid [22.]
de allmänna läroverken.

Under åberopande af hvad utskottet under punkt 21 ro) här ofvan
anfört i anledning af Kongl. Maj:ts förslag om höjning af det å allmänna
läroverkens stat uppförda anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare
samt till anskaffande af ammunition för målskjutning m. m., får utskottet
hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet i punkterna 23:o—25:o
ifrågasatt, skulle anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu
334,725 kronor, komma att ökas med tillhopa 3,400 kronor eller till
338,125 kronor.

2G:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja anslaget
till understöd åt högre folkskolor med 10,000 kronor eller från dess nu*
varande belopp, 20,000 kronor, till 30,000 kronor.

Med afseende å detta anslagsyrkande har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

Bill. till ltikad. Prof. 1.901. 4 Sami. 1 Afd. it Iläft. 13

Ang.

höjning af
anslaget till
högre folkskolor.

[23.]

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

De högre folkskolorna i vårt land hade för sitt upphof att tacka åtskilliga
vid 1856—1858 års riksdag väckta motioner, i hvilka beträffande
dessa skolor hufvudsakligen yrkats, att småningom och i den mån ett
stigande intresse för folkbildningen föranledde en eller flere förenade kommuner
att för saken göra någon uppoffring, staten borde genom understöd
befrämja uppkomsten af högre folkskolor med den lyftning, att der
förekommande läroämnens ökade antal och djupare behandling erfordrade
lärare med akademisk bildning, för hvilka måste beredas framtidsutsigt
genom tillerkänd befordringsrätt inom kyrkan eller allmänna läroverken.

Med anledning af hvad sålunda blifvit yrkadt, hade Rikets Ständer uti
deri skrifvelse, de till Kongl. Maj:t härom aflåtit den 2 mars 1858, yttrat:

»Beträdande den väckta frågan om eu folkskolans högsta afdelning,
anse Rikets Ständer densamma förtjena mycken uppmärksamhet och varmt
behjertande. Der det enskilda nitet visar sig uti denna syftning verksamt,
der bör ock staten gå detsamma till mötes. Hvad särskildt angår yrkandet,
att läraxme vid dessa skolor böra ega akademisk bildning, så och om
i allmänhet af hvarje duglig skollärare måste fordras en klar genomskådning
af undervisningsämnet för att kunna gifva åt dess meddelande en
verkligt bildande kraft, torde denna egenskap vara så mycket nödvändigare
hos läraren vid den högre folkskolan i anseende till den omständighet, att
flertalet af denna skolas lärjungar fortfarande kommer att tillhöra den
arbetande klassen. Detta förhållande kräfver nemligen, att den till arbetsduglighet
uppvuxne lärjungen icke alltför lång tid af året vistas vid skolan
för att icke blifva för sitt framtida lefnadsyrke mindre skicklig genom den
förvekligande inverkan af studerkammarlifvets stillhet. Här gäller således
för läraren att utur hvarje läroämne kort och klart sammanfatta dess
innehåll, och detta så, att det meddelade gifver lärjungen både lust och
förmåga att under skolundervisningens mellantider, äfvensom efter dess
slut, på egen hand småningom fullständiga den erhållna kunskapen. Att
uttryckligen stadga befordringsrätt för dessa lärare inom allmänna läroverken
eller kyrkan torde emellertid icke vara lämpligt, utan bör en sådan
befordran grunda sig på deras för dylik tjenst i öfrigt förvärfvade kompetens.

»En invändning, som skulle kunna göras mot inrättande af de ifrågasatta
högre folkskolorna, nemligen att behofvet deraf redan är uppfyldt
genom lärdomsskolornas reallinier, anse sig Rikets Ständer böra till vidare
utveckling af sina åsigter i ämnet upptaga.

»Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara
att åt arbetsklassens, ej blott de mera förmögnes, utan jemväl de fattigares
barn, hvilka blifvit begåfvade med bättre fattningsförmåga samt visa

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

framstående lärolust, bereda tillfälle att inhemta för framtida sjelfstudier
behöfliga förkunskaper äfvensom att genom goda lärares handledning
vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning till deltagande i
fosterlandets och mensklighetens högre angelägenheter, och detta utan att
de genom skolan ryckas utur deras vanliga lefnadsförhållanden eller för
mycket afhållas från en för framtida arbetsduglighet nödvändig ihärdighet
uti kroppsarbete.

»Lätteligen inses den stora vigten utaf att på detta sätt åt samhället
tillgodogöra samt bibehålla kärnfrisk den talrika skara bland det uppväxande
slägtet, som tydligen af naturen är danad att med det förtroliga
kamratskapets öfvertygande och bevekande inflytande verka under lifvet
såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland arbetsklassen
äfvensom att utgöra ett allt mer och mer utveckladt kommunalväsendes
säkraste stöd. Men lika lätt bör äfven inses, att för detta ändamål erfordras
undervisningsanstalter, inrättade med hänsigt till det särskilda
syftemålet. Har man gjort sig reda för detta, så torde det vara klart, att
de allmänna elementarläroverken, oaktadt utvecklingen af deras reallinier,
icke kunna motsvara här ifrågavarande skolors bestämmelse.

»De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de
förmögnares och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor,
behof och anspråk, som der förvärfvas, äro föga egnade för eu lärjunge,
utgången ur och ämnad att, fortfarande tillhöra den arbetande klassen;
lästerminernas långvarighet medgifver icke de för kroppsarbetsöfningen
behöfliga afbrott, som vid eu högre folkskola måste beredas; i följd deraf
att undervisningen här måste afse en plan, fullföljd genom skolans öfre
klasser, öfverhopas lärjungarne med eu mångartad kunskap, hvartill de
talrika begynnelsetrådarne icke kunna mer än hastigt upptagas för att
gagnlöst åter släppas på den kortare tid, som den blifvande arbetaren bör
uteslutande sysselsättas med boken; och slutligen är undervisningssättet
icke sådant, som, enligt hvad förut är antydt, synes böra iakttagas i folkskolan.
»

I enlighet med de åsigter om folkskoleväsendets ordnande i förevarande
hänseende, hvilka sålunda blifvit uttalade, både Rikets Ständer anmält,
att Rikets Ständer medgifvit, att, derest för eu eller flere församlingar på
landet blefve inrättad sådan högre folkskola, som här ofvan blifvit omförmäld,
och försåges med lärare, hvilken för studier, idkade vid universitetet,
vore väl vitsordad, understöd finge sådan skola tilläggas till högst
dubbla beloppet af hvad i distriktet sammanskötes, dock för hvarje skola
ej öfverstigande 1,000 riksdaler riksmynt, för hvilket ändamål Rikets
Ständer anvisat en summa af 24,000 riksdaler riksmynt årligen att af de
för folkundervisningens befrämjande afsätta medel utgå.

140

Statsutskotteta Utlåtande N:o 9.

I berättelse om livad i riket och dess styrelse sig tilldragit sedan sista
riksdag, gifven den 24 oktober 1859, hade omförmälts, att Kongl. Maj:t
beviljat understöd till 9 högre folkskolor med tillsammans 8,466 riksdaler
67 öre; och hade Kongl. Maj:t i proposition till 1859—1860 års Riksdag
föreslagit, att Rikets Ständer måtte till understöd åt högre folkskolor bevilja
18,000 riksdaler. Som skäl för anslagets nedsättande från 24,000 riksdaler
till 18,000 riksdaler hade anförts, att det väl icke vore möjligt att beräkna,
i hvad mån dylika skolor under den närmaste framtiden ytterligare kunde
uppstå, men att, äfven om deras antal skulle under påföljande statsi*egleringsperiod
fördubblas, hvilket torde vara det högsta som vore att förvänta,
det af Rikets senast församlade Ständer för detta ändamål afsedda belopp
kunde minskas med en fjerdedel.

I skrifvelse den 26 oktober 1860 hade Rikets Ständer yttrat, att,
hvad anginge anslaget till understöd för högre folkskolor, hade Rikets
Ständer utan att förneka den gagnande inflytelse, som af dessa skolor
borde framdeles blifva att påräkna för den del af ungdomen bland arbetsklassen,
som hade håg och tillfälle att något längre, än den vanliga folkskolan
medgåfve, utvidga sina kunskaper och sin bildning, trott sig kunna
antaga, att dessa skolor under påföljande trenne år ej torde erhålla en så
hastig utveckling, att de koinme att ökas med mer än ungefär hälften af
det antal, som dittills blifvit inrättad t; och då anslaget således borde
blifva tillräckligt, om det efter samma förhållande beräknades, hade Rikets
Ständer till understöd för högre folkskolor anvisat ett belopp af 12,000
riksdaler.

T proposition till 1862—1863 års Riksdag hade anförts, att till
understöd för högre folkskolor hade under statsregleringsperioden 1861 -—-1863 endast ett belopp af 5,666 riksdaler tagits i anspråk, eller nära 3,000
riksdaler mindre än under den närmast föregående. Men ehuru antalet af
ifrågavarande skolor på de senaste åren icke obetydligt aftagit, kunde
deraf icke med någon visshet slutas, att ju ej ett annat förhållande snart
kunde inträda; och ansåge Kongl. Magt alltså, i betraktande af det gagn,
dylika skolor, rätt ordnade, kunde åstadkomma, anslaget för detta ändamål
böra för den närmaste tiden bestämmas till 10,000 riksdaler.

I anledning af denna proposition hade Rikets Ständer i skrifvelse den
16 november 1863 yttrat, bland annat, att, då högre folkskolor visat
sig ej tilltaga, utan snarare vara i aftagande, hade Rikets Ständer ansett
något högre anslag icke böra anvisas, än som kunde vara tillräckligt
att fylla det dåvarande behofvet, helst, i händelse detta skulle växa,
medel borde finnas derför tillgängliga på besparingarna å de till folkundervisningens
befrämjande anvisade tillgångar, utan att för ett behof,

Statsutskottets Utlåtande N:o ä.

141

som visat sig vara i ständigt aftagande, anslagsbeloppet bestämdes högre
än till den summa, som för det ifrågavarande ändamålet då för tiden
verkligen utginge. Rikets Ständer hade derför till understöd för högre
folkskolor under nästföljande statsregleringsperiod beviljat ett årligt belopp
af 0,000 riksdaler, att å riksgäldskontoret anvisas. Då emellertid i sjeltva
begreppet af en högre folkskola väsentligen inginge, att de, som der ville
vinna inträde, borde dessförinnan hafva inhemtat de kunskaper, som i den
fasta folkskolan kunde förvärfvas, hade Rikets Ständer, med bifall till ett
hos Rikets Ständer i detta afseende väckt förslag, vid beviljandet af sistnämnda
anslag fästat det vilkor, att inga andra lärjungar finge i högre
folkskolan mottagas än de, som visat sig redan innehafva de kunskaper,
hvilka i den fasta folkskolan meddelades.

Vid 1865 års riksdag hade frågan om understöd åt högre folkskolor
å nyo förekommit. Till det protokoll, som medföljt den till riksdagen
aflåtna propositionen angående reglering af riksstatens åttonde hufvudtitel,
hade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet yttrat, bland
annat: Antalet högre folkskolor hade begynt tillväxa. Till de förut befintliga
sex högre folkskolorna hade kommit tre nya, så att till understöd
för dylika läroanstalter beviljats 8,000 riksdaler att årligen utgå och derutöfver
867 riksdaler för hvartdera af åren 1865 och 1866. I anledning
häraf borde anslaget böjas till ett sådant belopp, att det motsvarade det
befintliga behofvet samt att, för den händelse flere dylika skolor under
den närmaste framtiden blefve inrättade, behöfliga medel dertill vore att
påräkna äfven utan anlitande af de alltmera minskade och för mångahanda
behof starkt anlitade besparingarna. De ifrågavarande läroanstalterna,
hvilkas tillväxande antal med skal borde anses såsom ett glädjande
tecken, vore för de orter, der de funnes, af allt för stor betydelse och
med för mycken omsorg både å statens och vederbörande kommuners sida
upprättade, att deras fortfarande bestånd icke borde vara försäkradt för
mera än ett år i sänder. Chefen för ecklesiastikdepartementet hade
derför ansett sig böra föreslå, att ifrågavarande anslag, såsom väl behöfligt,
måtte på ordinarie stat uppföras och bestämmas till ett belopp
af 10,000 riksdaler. Hvad chefen för ecklesiastikdepartementet yttrat och
hemstält, hade Kongl. Maj:t gillat; och, med bifall till hvad Kongl. Magt i
enlighet härmed föreslagit, hade Rikets Ständer anvisat till understöd
af högre folkskolor ett årligt belopp af 10,000 riksdaler att bland åttonde
hufvudtitelns anslag på stat uppföras.

Vid riksdagen år 1874 hade Riksdagen, i eldighet med Kong]. Maj:ts
framställning, böjt anslaget till understöd för högre folkskolor från 10,000

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till 11,000 kronor, enär det blifvit ifrågasatt att inrätta eu dylik skola i
Södermanland.

Sedan Riksdagen år 1875, med anledning af en inom Andra Kammaren
väckt motion, för sin del beslutit förändrade bestämmelser angående
såväl behörighet till lärarebefattning vid högre folkskola som beloppet
af det statsunderstöd, hvilket kunde komma dylik skola till godo,
och i samband dermed höjt anslaget till understöd åt högre folkskolor
från 11,000 till 13,200 kronor, hade Kongl. Maj:t utfärdat kungörelsen
angående anslag till högre folkskolor den 16 juni 1875. Enligt
denna kunde högre folkskola erhålla understöd af statsmedel till högst
dubbla beloppet af hvad till skolan i distriktet samman skötes, dock för
hvarje skola ej öfverstigande 1,200 kronor årligen. Vidare stadgades i
nämnda kungörelse såsom vilkor för behörighet till lärarebefattning vid
nämnda skola att vara väl vitsordad för studier, idkade vid universitet,
och att hafva med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen
vid ett folkskolelärareseminarium.

Till det protokoll, som medföljt Kongl. Maj:ts proposition till 1876
års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof, hade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet anfört, bland annat: Till understöd
åt högre folkskolor vore på ordinarie stat uppfördt ett anslag af
13,200 kronor. Då antalet högre folkskolor för det dåvarande vore elfva,
komme efter all sannolikhet hela det nämnda anslaget att utgå endast för
dessa redan belintliga skolor, och medel skulle således saknas att understödja
de nya undervisningsanstalter af detta slag, som kunde komma att
upprättas. Det ökade intresse för folkbildningen, som under de senare
åren visat sig, gåfve anledning till det antagande, att ännu flere orter
skulle omfatta det gifna tillfället att, genom en i förhållande till statens
bidrag ringa uppoffring bereda sig förmånen af sådana bildningsanstalter
för sina barn. Vidare hade departementschefen uttalat den förmodan, att
de särskilda, i vissa delar förändrade föreskrifter rörande ifrågavarande
skolors anordning, som meddelats i kongl. kungörelsen angående anslag
till högre folkskolor den 16 juni 1875, skulle gifva eu ny väckelse och
uppmuntran till inrättande af nya skolor af ifrågavarande art. På grund
af hvad sålunda anförts hade departementschefen föreslagit, att Kong]. Maj:t
täcktes af Riksdagen äska, att det till understöd för högre folkskolor å
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag, 13,200 kronor, måtte ökas
med 6,800 kronor, således till 20,000 kronor.

I öfverensstämmelse med denna departementschefens hemställan hade
Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit proposition i ärendet; och Riksdagen

Statsutskottets Utlutande N:o It.

143

hade bifallit Kongl. Maj:ts förslag samt höjt anslaget för understöd åt
högre folkskolor till 20,000 kronor.

Vid riksdagen år 1893 hade motion väckts i Andra Kammaren angående
inrättande af högre folkskolor i vissa städer in. rn. Motionären hade föreslagit,
bland annat, att Riksdagen ville medgifva, att högre folkskola finge,
med åtnjutande af samma statsunderstöd, som vore tillerkändt dylik skola på
landet, upprättas i stad, der behofvet af dylik undervisningsanstalt gjorde
sig gällande och vederbörande kommun ville åtaga sig de dermed förbundna
kostnaderna. Som skäl för sitt förslag hade motionären anfört, att
högre folkskolor vore behöfliga äfven i städerna. De ynglingar, som ville
egna sig åt den mer omfattande handelsverksamheten och den högre industrien,
kunde inhemta derför erforderliga insigter och färdigheter i de
allmänna läroverken och de högre fackskolorna. Men hvar skulle det
stora flertalet af ynglingar, som ville egna sig åt handtverket, den mindre
omfattande handeln och industrien, få lämplig förbildning? Att det allmänna
läroverkets lägre klasser, hvilka af en stor del anlitades och hvarigenom
staten förorsakades betydliga utgifter, icke mägtade gifva dem en
för det praktiska lifvets värf afpassad bildning, vore klart. Den mängd
af barn, som efter inhemtande af den egentliga folkskolans lärokurs genomginge
en eller annan af elementarläroverkens lägsta klasser, der deras
tid hufvudsakligen upptoges med att å nyo genomgå hvad som redan inliemtats
— ett litet pensum i tyska språket undantaget — skulle i en
tidsenligt organiserad högre folkskola få eu för det praktiska lifvets behof
särskildt lämpad bildning. Inrättades dylika skolor der de af behofvet
påkallades, skulle ej så många af folkskolans lärjungar, som förhållandet
vore, frestas att träda in på det, offentliga läroverkets långa studiebana,
utan tidigare utgå i lifvets värf, hvarigenom tillströmningen till elementarläroverken
skulle minskas, utan skada för landets högre bildning, men till
stort gagn för dess näringslif. Den vetenskapliga banan stode lika öppen
som förr för de större anlagen, men det gåfves intet talande skäl för dem,
hvilka genom fallenhet och förmåga hänvisades till annan verksamhet, att
inträda på den s. k. lärda banan för att der taga några mödosamma,
gagnlösa fjät. Härtill komme, att förtroendet till folkskolan år efter år
blefve allt allmännare, så att hon på många ställen vore på god väg att
blifva den enda skola, i hvilken handtverkare^ den mindre handlanden
och den lägre tjenstemannen in. fl. satte sina barn. Flertalet af dessa
barn komme att egna sig åt just sådana näringslifvets områden, som bär
vore i fråga. Men för att kunna göra det med hopp om framgång och
för att vår konstfärdighet och arbetsduglighet måtte stå i jemnhöjd med

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

andra nationers, behöfde de inhemta mera än den egentliga folkskolan
kunde meddela. Men hvar?

Vid samma riksdag hade jemväl inom Andra Kammaren väckts motion
derom att, sedan Riksdagen och Kong!. Maj:t besluta indragning af mindre
läroverk och pedagogier i åtskilliga af rikets städer, Riksdagen måtte
dels förklara, att hvad som vore stadgadt rörande högre folkskolor på
landet skulle, på sätt Ivongl. Maj:t egde närmare bestämma, tillämpas jemväl
beträffande sådana städer, der icke funnes något allmänt elementarläroverk,
dels ock bevilja förhöjning med 5,000 kronor af det i omförmälda
hänseende uti riksstaten upptagna anslag.

Uti skrifvelse den 6 maj 1898 hade Riksdagen anmält, att Riksdagen,
med anledning af enskilde motionärers inom Riksdagen i ärendet väckta
förslag, hade medgifvit, att det i riksstaten uppförda anslaget till understöd
åt högre folkskolor finge, enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande, användas
jemväl till understöd åt högre folkskola, som blefve upprättad i stad, der
hvarken allmänt läroverk eller pedagogi funnes.

Med anledning af detta Riksdagens beslut hade Kongl. Maj:t den
2 juni 1893 utfärdat kungörelse angående ändrad lydelse af § 1 i
kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 16 juni 1875.
Uti denna 1893 åi’s kungörelse hade förordnats, att högre folkskola finge
anordnas ej endast på landet, utan jemväl i stad, der hvarken allmänt
läroverk eller pedagogi funnes.

Vid 1897 års riksdag hade denna fråga å nyo upptagits, i det att inom
Andra Kammaren väckts motion derom, dels att Riksdagen ville för sin
del besluta, att de i § 1 af kongl. kungörelsen den 16 juni 1875, sådan
denna paragraf lydde enligt kongl. kungörelsen den 2 juni 1893, måtte
erhålla följande ändrade lydelse: »Högre folkskola, hvarmed förstås en
sådan skola, som för en eller gemensamt för flere församlingar inrättas i
ändamål att bereda de arbetande klassernas barn tillfälle att inhemta ett
högre mått af bildning, utan att barnen dragas från sina vanliga lefnadsförhållanden
eller nödig öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete,
kan erhålla understöd af statsmedel till högst dubbla beloppet af
hvad till skolan i distriktet sammanskjutes, dock för hvarje årsklass ej
öfverstigande 1,200 kronor årligen», dels ock att det från åttonde hufvudtiteln
utgående anslaget till understöd åt högre folkskolor måtte höjas
från 20,000 till 24,000 kronor.

I skrifvelse den 17 maj 1897 angående regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel hade Riksdagen anfört, att Riksdagen, som
ansåge, att inrättandet af högre folkskolor med mer än en årsklass borde
för vederbörande kommuner underlättas, och med afseende härå funnit sig

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

145

höra medgifva, att högst 1,200 kronor finge utgå för hvar årsklass, hade
dock funnit sådan begränsning härutinnan böra stadgas, att en skola ej
iinge i statsbidrag tillerkännas mer än 2,400 kronor. Att med allmänna
medel befordra undervisningens utsträckning till mer än två årsklasser
syntes nemligen Riksdagen ej vara lämpligt, då en så omfattande undervisning
ej syntes vara fullt förenlig med ifrågavarande skolas ändamål att
lemna de arbetande klassernas barn ett högre mått af bildning utan att
draga dem från deras vanliga lefnadsförhållanden eller nödig öfning för
duglighet och härdighet vid kroppsarbete. Då anslaget till understöd åt
högre folkskolor utgjorde 20,000 kronor och åren 1891—1895 visat en

årlig besparing, vexlande mellan 4,400 kronor och 7,000 kronor, syntes

för genomförande af den förändring i grunderna för statsbidragens utbetalande,
för hvilken Riksdagen uttalat sig, någon förhöjning af samma
anslag ej vara erforderlig. 1 enlighet med hvad sålunda anförts, hade
Riksdagen dels beslutit sådan ändring i gällande bestämmelser angående
understöd rf statsmedel till högre folkskolor, att statsbidrag till sådan
skola finge utgå med högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass, dock

för hvarje skola ej öfverstigande 2,400 kronor om året, dels ock i riks staten

för år 1898 uppfört det från åttonde hufvudtiteln utgående anslaget
till understöd åt högre folkskolor med oförändradt, belopp, 20,000 kronor.

Dessa Riksdagens beslut hade Kongl. Maj:t godkänt och på grund
deraf den 28 maj 1897 utfärdat kungörelse angående ändrad lydelse af
§ 1 i kongl. kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 16
juni 1875.

Såsom af denna af departementschefen lemnade redogörelse framginge,
hade intresset för den undervisning, som af de högre folkskolorna meddelades,
under första tiden af deras tillkomst varit mindre betydande, men
hade under de senaste decennierna varit i ständig tillväxt.

År 1890 hade funnits 11 högre folkskolor, och till understöd åt dessa
utgått af statsmedel 13,200 kronor. Sedan dess hade antalet högre folkskolor
stigit till 16.

Till understöd åt dessa hade under år 1900 af statsmedel utgått
följande belopp:

till 1 skola........................................................................................... 2,400 kr.

» 14 skolor 1,200 kr. hvardera eller tillhopa ............................ 16,800 »

» 1 skola ........................................................................................ 800 »

Summa 20,000 kr.

Den af de högre folkskolorna, som fått sig tillerkändt ett statsbidrag
af 800 kronor, hade fullgjort de föreskrifna vilkoren för erhållande af ett

Bill. till Urked. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 19

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till 1,200 kronor uppgående statsbidrag; men skolan hade endast erhållit
800 kronor, enär de för ändamålet anslagna medlen icke förslogo till utgifvande
af högre belopp.

Styrelsen för eu af de högre folkskolor, som fått sig tillerkändt ett
statsbidrag af 1,200 kronor, hade för kort tid sedan till Kong! Maj:t inkommit
med förslag till ändringar i det för skolan gällande reglemente i
syfte att utvidga skolan med ännu en årsklass och i samband dermed anhållit
om ett från 1,200 kronor till 2,400 kronor förhöjdt statsbidrag. Enär
emellertid inga medel funnits för ändamålet tillgängliga, hade Kongl. Maj:t
ansett sig icke kunna för närvarande bifalla den äskade förhöjningen af det
till skolan utgående statsbidraget.

Departementschefen ansåge det häraf vara uppenbart, att det belopp,
hvarmed ifrågavarande anslag vore uppfördt i riksstaten, eller 20,000 kronor,
ej numera vore tillräckligt för det dermed afsedda ändamålet. Anslaget
borde sålunda höjas. Omöjligt vore att med säkerhet beräkna, huru stort
belopp under den närmaste framtiden kunde blifva erforderligt för understödjande
af högre folkskolor i enlighet med de i detta hänseende gällande
bestämmelser; dock kunde antagas, att under de närmast följande åren ej
öfver 30,000 kronor kommc att derför varda behöfiiga.

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde
han, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att höja anslaget till understöd
åt högre folkskolor till sistnämnda belopp.

Utskottet finner det visserligen vara ådagalagdt, att någon ökning af
förevarande anslag är af behofvet påkallad; men då de upplysningar, som
meddelats i statsrådsprotokollet, icke synas utgöra tillräcklig grund till
så betydlig anslagshöjning som den af Kongl. Maj:t ifrågasatta, har utskottet
ansett sig böra föreslå, att anslaget må höjas med allenast 5,000
kronor eller sålunda till 25,000 kronor, hvilket belopp synes under nuvarande
förhållanden vara för ändamålet fullt tillräckligt.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må höja anslaget till understöd
åt högre folkskolor med 5,000 kronor eller från dess
nuvarande belopp, 20,000 kronor, till 25,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

27:o) Vidare har Kong!. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels godkänna^.aflönande
de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1001a1(Tr9"e]le'',r
angifna grunder för aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna
vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadtelaler slätsöm
seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor vid småskola och min-d i landsting
dre folkskola eller af biträdande lärare eller lärarinnor vid folkskola, med rä»adtrsmårätt
för Kongl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna dertill skoieiämreföranleda,
meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål 9emi°“n°mutan
hinder deraf att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum, dels L -J
ock, för att i enlighet härmed användas, på ordinarie stat uppföra ett
förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af vikarie för lärare vid
småskolelärareseminarium» å 2,000 kronor.

I detta ärende kommer sammansatta stats- och lagutskottet att framdeles
under riksdagens lopp afgifva utlåtande; hvilket statsutskottet skolat
för Riksdagen

anmäla.

Genom bifall till hvad i punkterna 23:o—26:o af utskottet föreslagits,
kommer anslaget till folkundervisningen, nu 6,438,725 kronor, att
ökas med tillhopa 8,400 kronor eller till 6,447,125 kronor, hvilket belopp
emellertid kan komma att ytterligare ökas genom Riksdagens beslut i
anledning af Kongl. Maj:ts under nästföregående punkt 27:o omförmälda,
till behandling af sammansatta stats- och lagutskottet öfverlemnade framställning.

De tekniska läroverken.

28:o) Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att dels — med uteslu- Angående
tände ur tekniska högskolans stat af det till en extra lärare i elektro- ^“ektOTsbekemi
upptagna arfvode, 1,200 kronor — till upprättande af ett lektoratfattning i eieki
elektrokemi vi högskolan på ordinarie stat uppföra ett belopp af 3,000 tekniska högkronor,
att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom skolan,
tjenstgöringspenningar, vid bifall hvartill tekniska högskolans stat skulle [25.]
ökas med 1,800 kronor, dels ock förklara, att blifvande innehafvare af
denna lektorsbefattning egde att å lönen åtnjuta två ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring, att
utbetalas af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:
ålderstillägg.

Till det i detta ärende förda statsrådsprotokoll har departementschefen
anmält, hurusom tekniska högskolans styrelse i skrifvelse till Kongl. Maj:t

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den 15 september 1900 angående anslagskraf för högskolan framhållit behofvet
af den nuvarande extra lärarebefattningens i elektrokemi förändring
till en lektorsbefattning i samma läroämne. Det torde, yttrade styrelsen,
knappast vara någon gren af naturläran, hvilken så snabbt utvecklats och af
tekniken tillgodogjorts som elektrokemien. Vårt land hade i icke ringa grad
bidragit till den teoretiska elektrokemiens framsteg, och äfven den elektrokemiska
industrien hade hos oss tagit sin början, såsom med tillverkning af
kalciumcarbid, klorat, alkali och klorkalk, blekvätska in. m. Men långt
vidsträcktare tillämpningar vore att förutse, och högskolan hade till uppgift
att åt ingeniörerna lemna den förberedande tekniskt-vetensknpliga
utbildning, som härför vore nödvändig. Denna uppgift vore af så mycket
större betydelse, som Sverige hade mera skäl än de flesta andra länder
att främja elektrokemiens praktiska tillämpning, enär vårt lands ovanliga
rikedom på vattenkraft hos oss väsentligt underlättade den elektrokemiska
industriens utveckling. Den undervisning i elektrokemi, som under några
få år meddelats vid högskolan af en extra lärare, hade flitigt begagnats
af eleverna, men den hade icke kunnat omfatta mera än sådant, hvarom
hvarje kemisk ingeniör borde ega kännedom. De elever, som ville egna
sig särskildt åt elektrokemi, kunde endast i utlandet få tillfälle dertill,
hvilket dock för de flesta icke läte sig gorå. Förutom de grundliga insigter
i kemi, som dessa elever måste ega, borde de tillika förvärfva någon
vana vid sjelfständigt arbete i sitt fack, då inom dessa industrigrenar nya
uppgifter ofta förelädes ingeniörerna, och den på andra håll vunna erfarenheten
vanligen hemlighölles. För att ordna undervisningen i elektrokemi
så, att dessa kraf tillgodosåges, skulle enligt vederbörande lärares förslag
densamma omfatta dels en kurs i teoretisk elektrokemi med en föreläsning
i veckan under hela läroåret jemte praktiska öfningar under vårterminen,
hvilken kurs skulle vara obligatorisk för eleverna i kemiska
fackskolans tredje årskurs samt frivillig för eleverna i bergsskolans afdelning
för metallurgi äfvensom för de blifvande elektroteknikerna, dels en
kurs för de elever i kemiska fackskolan, hvilka, efter att hafva genomgått
den obligatoriska treåriga lärokursen, önskade speciel! utbilda sig i elektrokemiens
tekniska tillämpningar; och skulle denna undervisning meddelas
genom eu föreläsning i veckan under vårterminen samt praktiska
öfningar under hela läroåret. Enär antagligen endast ett fåtal elever skulle
begagna sig af denna speciella undervisning för att utbilda sig till elektrokemiker,
vore de lokaler, som redan funnes i den nya laboratoriebyggnaden,
tillfyllestgörande; men lärarens arbete skulle i hög grad förökas
genom denna betydande utsträckning af undervisningen. Det vore, för
bibehållandet af en skicklig lärare på denna mycket fordrande plats, nöd -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

vändigt, att han erhölle en lektors ställning och aflöning. Vid utlandets
tekniska högskolor hade elektrokemien blifvit ett allt mer uppmärksainmadt
läroämne, och särskilda institutioner derför vore flerstädes inrättade. I
synnerhet vid de tekniska högskolorna i Darmstadt, Ztirieh, Aachen, Dresden
och Berlin hade det elektrokemiska studiet vunnit utveckling, och betydande
uppoffringar vore derstädes gjorda för detta ändamål. I sammanhang
härmed hade styrelsen erinrat derom, att, enligt bifogadt utdrag åt tekniska
högskolans lärarekol legd protokoll för den 29 mars 1900, professor P.

Klason hemstält om åtgärders vidtagande för inrättandet af ett elektrokemiskt
laboratorium vid högskolan samt att denna fråga af lärarekollegiet
för utredning öfverlemnats till en komité.

Angående löneförmånerna för den nya lektorsbefattningen hade styrelsen
föreslagit, att dessa sattes till samma belopp som de löneförmåner,
hvilka för närvarande gälde för de lägst aflönade lektorerna vid högskolan.

Hvad styrelsen i nu ifrågavarande afseende föreslagit syntes departementschefen
väl grundadt; och har departementschefen derför tillstyrkt,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet blifvit i ärendet anfördt,
hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må,

a) med uteslutande ur tekniska högskolans stat af
det till en extra lärare i elektrokemi upptagna arfvode,

1,200 kronor, till upprättande af ett lektorat i elektrokemi
vid högskolan på ordinarie stat uppföra ett belopp
af 3,000 kronor, att utgå med 2,000 kronor såsom lön
och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, samt vid
bifall härtill öka tekniska högskolans stat med 1,800
kronor, äfvensom

b) förklara, att blifvande innehafvare af denna lektorsbefattning
eger att å lönen åtnjuta två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad
tjenstgöring, att utbetalas af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för höjande af arfvodet Ang. höjning
till extra läraren i teknisk hygien vid tekniska högskolan från dess nu-”n-“r‘g]iri‘e
varande belopp, 750 kronor, till 1,500 kronor bevilja ett ordinarie anslag! teknisk hy cil

7o0 krOHOr. tekniska hög På

ordinarie stat linnes nu uppfördt ett anslag al 750 kronor för en skolan.

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

extra lärare i teknisk hygien vid tekniska högskolan. Högskolans styrelse
har, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, ansett
detta anslag vara för knappt tilltaget och hos Kongl. Maj:t hemstält
om dess förhöjande till 1,500 kronor. Såsom skäl härför hade styrelsen
anfört:

Afsigten med den äskade anslagsförhöjningen vore att bereda möjlighet
till utvidgning af undervisningen uti ifrågavarande läroämne, hvilket
numera vore af stor betydelse för industrien genom de ständigt växande
hygieniska fordringar, som med fog stäldes på industriella anläggningar af
olika slag. Undervisningen i teknisk hygien vid högskolan omfattade för
närvarande dels byggnadshygien för elever, tillhörande fackskolorna för
väg- och vattenbyggnadskonst samt arkitektur, dels fabrikshygien för den
kemiskt-tekniska fackskolans elever. Det vore emellertid önskvärdt att
kunna utsträcka undervisningen äfven till andra fackskolor och afpassa
den efter dessas särskilda behof. Styrelsen ansåge sig så mycket hellre
kunna hoppas på ett bifall till förevarande framställning, som 1900 års
Riksdag framhållit den störa vigten af undervisningen i teknisk hygien för
de tekniska läroverken.

Den af högskolans styrelse sålunda ifrågasatta utvidgningen af undervisningen
i teknisk hygien syntes departementschefen böra så snart som
möjligt ega rum och öfverensstämde jemväl, enligt departementschefens
förmenande, med Riksdagens i denna fråga uttalade önskningar. En för
sådant ändamål ökad undervisningsskyldighet kunde dock uppenbarligen
icke åläggas extra läraren i ämnet med den ringa aflöning, som han för
närvarande åtnjöte. Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att för höjande af arfvodet till extra läraren i teknisk
hygien vid tekniska högskolan från dess nuvarande belopp, 750 kronor,
till 1,500 kronor bevilja ett ordinarie anslag af 750 kronor.

Ehuru den i ärendet meddelade utredningen icke, såsom önskvärdt
varit, lemnar tillräcklig ledning för bedömandet, huruvida den af Kongl.
Maj:t föreslagna förbättringen i aflöning för den extra lärare, som vid
tekniska högskolan har att leda undervisningen i teknisk hygien, afpassats
efter omfattningen af den tillämnade utvidgningen af undervisningen i
ämnet, anser sig likväl utskottet, som antager att Kongl. Maj:t kommer
att tillse, att den ifrågavarande anslagshöjningen må medföra afsedt gagn
för undervisningen, böra hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för höjande af arfvodet till
extra läraren i teknisk hygien vid tekniska högskolan

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

från dess nuvarande belopp, 750 kronor, till 1,500 kronor
bevilja ett ordinarie anslag af 750 kronor.

30:o) Kong! Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med uteslutande Ang.
ur den för Chalmers tekniska läroanstalt faststälda stat af deri upptagna ^gtåteTför
anslag till befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornaments-^ ^aäner»
ritning, 500 kronor, till en lärare i mekanisk teknologi, mekanik och kon-te “n9ta]taro
struktion af enkla maskindelar, 2,000 kronor, till en lärare i svenska språ- r27>j
ket och bokföring, 400 kronor, till repetitörer, 1,200 kronor, samt till
aflöningsbidrag, som förut utgått af donationsmedel, 2,050 kronor, eller
tillhopa 6,150 kronor,

dels på ordinarie stat bevilja:

till höjning af aflöningen för en hvar af sex nuvarande lektorer, nemligen
i matematik och beskrifvande geometri, i kemisk teknologi samt
mineralogi och geognosi, i maskinlära och maskinkonstruktioner, i skeppsbyggeri,
i byggnadskonst och omamentsritning samt i elektroteknik från

3,500 kronor till 4,500 kronor .................................................... 6,000 kronor,

till höjning af aflöningen för en andre lärare i matematik
från 1,000 kronor till 3,000 kronor............................ 2,000

till höjning af aflöningen för en andre lärare i allmän

kemi från 2,000 kronor till 3,000 kronor ............................... 1,000 »

till höjning af aflöningen för en lärare i skeppsbyggeri

från 1,800 kronor till 3,000 kronor .......................................... 1,200

till höjning af aflöningen för en lärare i allmän mekanik

från 1,500 kronor till 2,500 kronor ........................................... 1,000 »

till höjning af aflöningen för en lärare i väg- och vattenbyggnadskonst
från 1,200 kronor till 2,000 kronor............... 800 »

till höjning af aflöningen för en lärare i modellering

från 500 kronor till 1,200 kronor .............................................. 700

till aflöning af eu lärare i mekanisk teknologi .............. 1,500 »

till aflöning af en lärare i konstruktion af enkla maskindelar
.................................................................................................... 1,200

till aflöning af en lärare i elementär mekanik .............. 1,200 »

till aflöning af en lärare i svenska och tyska språken 2,000 »

till aflöning af en lärare i bokföring ................................. 600 »

till höjning af aflöningen för en lärare i frihandsteck ning

från 1,000 kronor till 2,500 kronor.................................. 1,500

till aflöning af en lärare i elektrokemi ........................... 800 »

till aflöning af en lärare i landtmäteri ........................ 400 »

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

höjning af
lönen för lektorn
i byggnadskonst

m. m. vid tekniska
elementarskolan
i
Örebro.

[28.]

till höjning af bibliotekariens arfvode från 300 kronor

till 800 kronor ................................................................................ 500 kronor,

till höjning af aflöningen för en vaktmästare från 750
kronor till 1,200 kronor, med bibehållande af rätt till fri

bostad .............................................................................................. 450 »

till arfvoden för assistenter och repetitörer..................... 8,100 »

till aflöning af arbetsbiträden på verkstaden ................ 1,500 »

eller sammanlagdt 32,450 kronor, vid bifall hvartill staten för anstalten
skulle komma att ökas med 26,300 kronor.

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningen skulle
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,600 kronor såsom lön
och 1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

dels ock medgifva, att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete
vid anstalten finge efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett
ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för
nuvarande lektorer och läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande
af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de efter sin utnämning i sådan
egenskap tjenstgjort vid anstalten; att andre läraren i matematik, andre
läraren i allmän kemi och läraren i skeppsbyggeri äfvensom läraren i frihandsteckning
finge efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett
ålderstillägg af 500 kronor; samt att dessa ålderstillägg finge utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

öfver denna Kongl. Maj:ts framställning kommer utskottet att framdeles
under riksdagens lopp afgifva särskildt utlåtande, hvilket utskottet
härigenom skolat för Riksdagen

anmäla.

31:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för åstadkommande af
utvidgad undervisning i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan i
Örebro till likhet med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i
Norrköping, Malmö och Borås, höja den med lektorsbefattningen i byggnadskonst,
beskrifvande och praktisk geometri samt ritning vid tekniska
elementarskolan i Örebro förenade lönen från 2,500 kronor till 3,000 kronor
och för detta ändamål på ordinarie stat bevilja ett belopp af 500 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen anmält,
hurusom styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro i skrifvelse
den 2 oktober 1900 hos Kongl. Maj:t anhållit om de ökade anslag för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

skolan, hvilka påkallades af de ändrade förhållanden, som genom upplåtande
af ny lokal för skolan komme att inträda, och i sådant hänseende
hemstält, bland annat, att lönen för lektorn i byggnadskonst in. in. måtte
höjas med 500 kronor årligen eller till 8,000 kronor, på det att undervisningen
i detta ämne äfven vid nämnda skola måtte kunna anordnas
efter samma plan, som vid rikets öfriga tekniska elementarskolor redan
tillämpades.

I anledning af denna hemställan har departementschefen erinrat om
de omständigheter, hvilka föranledt ofvanberörda skilnad i lönen för lektorerna
i byggnadskonst vid de tekniska elementarskolorna. Enligt Kongl.
Maj:ts förnyade stadga för de tekniska elementarskolorna den 15 juni
1877, § 2, skulle undervisningen i byggnadskonst omfatta: 1. Första grunderna
af allmän byggnadslära och husbyggnadskonst jemte dertill hörande
ritöfningar. 2. Byggnadskonst jemte byggnadsritning: fortsättning och utveckling
af hvad som i nyss nämnda kurs föredragits samt kort framställning
af väg-, vatten- och brobyggnadskonst. Tillika funnes angifvet,
att den under mom. 2 upptagna undervisning i byggnadskonst skulle tills
vidare meddelas endast vid skolorna i Norrköping och Malmö. I anledning
häraf hade aflöningen för läraren i detta ämne vid sistnämnda två
skoloro satts 500 kronor högre än vid de två öfriga.

År 1895 hade styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås, i afsigt
att erhålla undervisningen i byggnadskonst utvidgad till öfverensstämmelse
med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping och
Malmö, gjort framställning om höjande af aflöningen för läraren i byggnadskonst
vid skolan i Borås från 2,500 kronor till 3,000 kronor. Denna
hemställan hade tillstyrkts af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
som vid föredragning inför Kongl. Maj:t i statsrådet den 13 januari
1896 härom yttrat: De af styrelsen till stöd för den underdåniga fram ställningen

anförda skäl finner jag beaktansvärda. Den stora betydelse,
som den tekniska undervisningen eger för vårt land, torde icke kunna
skattas för högt, och då i det undervisningsämne, nemligen byggnadskonst,
hvarom nu är fråga, jemväl ingår väg- och vattenbyggnadskonst,
synes ömkligt, att de båda tekniska elementarskolorna i Örebro och Borås,
som ännu sakna sistnämnda del af ämnet, snarast möjligt blifva i detta
hänseende likstälda med de tekniska elementarskolorna i Norrköping och
Malmö. Då emellertid i följd af vissa vid skolan i Örebro rådande förhållanden
eu utvidgning af undervisningen i byggnadskonst derstädes för
närvarande låter sig mindre väl genomföra, och någon framställning om
dylik utvidgning ej heller inkommit från skolans styrelse, saknar jag anledning
att i fråga om nämnda skola tillstyrka någon Kongl. Maj:ts

Bih. Ull llilctul. Palt. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 20

154

Staf sutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

stat för tekniska
elementarskolan
i
Hernösand.

[-29.]

åtgärd.» Deremot hade departementschefen tillstyrkt den inkomna framställningen
beträffande skolan i Borås; och hade denna framställning, efter
af Kong!. Magt afl åten proposition, af Riksdagen bifallits.

Då nu en framställning i omförmälda hänseende förelåge i fråga om
tekniska elementarskolan i Örebro, funne departementschefen de för ifrågavarande
utvidgning af undervisningen i byggnadskonst år 1896 anförda skäl
fortfarande ega samma giltighet. Derjemte kunde, liksom det år 1895 med
afseende å tekniska elementarskolan i Borås såsom ytterligare skäl framhållits,
att staden beviljat anslag till skollokalernas utvidgning, hvilket utvisade,
att skolans betydelse blifvit af kommunen insedd och behjertad
samt att läroverket vunnit allmänhetens förtroende, äfven samma skäl anföras
med afseende å tekniska elementarskolan i Örebro, hvilken från och
med nästa läsår, enligt hvad styrelsen i ofvan omförmälda skrifvelse upplyst,
komme att inflytta i ny och rymlig lokal, som af Örebro samhälle
anskaffats med högst betydande uppoffringar. Under sådana förhållanden
funne departementschefen sig böra hemställa, det Kongl. Maj:t måtte hos
Riksdagen göra nu förevarande framställning.

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må, för åstadkommande af utvidgad
undervisning i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan
i Örebro till likhet med förhållandet vid
de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö och
Borås, höja den med lektorsbefattningen i byggnadskonst,
beskrifvande och praktisk geometri samt ritning vid tekniska
elementarskolan i Örebro förenade lönen från 2,500
kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål på ordinarie
stat bevilja ett belopp af 500 kronor.

32:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för tillämpning af den
’i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901 angifna
stat vid tekniska elementarskolan i Hernösand på ordinarie stat bevilja ett
anslag af 22,600 kronor, äfvensom medgifva, att de lektorerna vid skolan
tillkommande ålderstillägg finge utgå af det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

På framställning af Kongl. Maj:t medgaf 1900 års Riksdag, att en teknisk
elementarskola finge upprättas i Hernösands stad, under vilkor att staden
såväl, i enlighet med af dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande, för skolan
bekostade nödiga och efter nutidens kraf fullt lämpliga lokaler uti särskild

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

föi'' ändamålet uppförd byggnad å välbelägen tomt och medgåfve rätt till
fri vattenförbrukning, som ock för framtiden underhölle byggnaden samt
anskaffade och kostnadsfritt tillhandahölle tillräcklig lokal för skolan, intill
dess berörda särskilda läroverkshus hunnit blifva färdigt och åt skolan
upplåtet, hvarjemte Riksdagen för inrättande af en första årsklass af
nämnda skola från början af höstterminen 1901 på extra stat för samma
år beviljade ett anslag af 10,000 kronor.

Sedan derefter stadsfullmägtige i Hernösand förklarat, att stadsfullmägtige
iklädde sig samtliga de förbindelser, som, på sätt nyss omförmälts,
utgjorde vilkor för ifrågavarande tekniska elementarskolas förläggande till
Hernösand, samt att stadsfullmägtige ansåge sig kunna tillhandahålla lokal
för den tillämnade skolans första klass från och med höstterminen 1901
och för skolan i dess helhet från och med höstterminen 1902, har Kongl.
Maj:t, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,
genom kungörelse den 9 november 1900 förordnat, att undervisningen vid
tekniska elementarskolan i Hernösand skulle i första årsklassen taga sin
början med höstterminen 1901 samt att de för de tekniska elementarskolorna
i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås den 15 juni 1877 utfärdade
stadgar med deri sedermera vidtagna ändringar skulle i tillämpliga
delar gälla med afseende å tekniska elementarskolan i Hernösand. Derjemte
hade Kongl. Maj:t förordnat rektor för sistberörda skola för år 1901 samt
föreskrifvit, att styrelsen för densamma skulle börja sin verksamhet med
ingången af samma år.

Dä sålunda tekniska elementarskolan i Hernösand skulle börja sin verksamhet
med en första årsklass höstterminen 1901 och med höstterminen
1902 erhölle en andra årsklass samt hade utsigt att då få inflytta i särskildt
för densamma afsedt läroverkshus, syntes med sistnämnda år fullständig stat
för skolan blifva erforderlig. Under andra läsåret inträdde nemligen lärjungarnes
fördelning på de fackskolor, som vid de tekniska elementarskolorna
förekomme, den mekaniskt-tekniska, den kemiskt-tekniska och byggnadsyrkesfackskolan,
hvarför lektorer i dessa ämnen äfvensom verkmästare då
blefve erforderliga. Departementschefen ansåge det ock vara lämpligt, att
dessa funnes såsom ordinarie anstälda redan från början af läsåret 1902 —
1903, ty dels måste det vara af vigt, att de, som skulle leda arbetet inom
de särskilda fackskolorna och på verkstaden, vore närvarande vid och deltoge
i inredning och utrustning af de lokaler, laboratorier och verkstäder,
der de framdeles skulle meddela undervisning, dels skulle det utan tvifvel
visa sig ganska svårt att anskaffa fullt kompetente och lämplige vikarier
å dessa platser, då för närvarande ingeniörer med för dylika befattningar
nödiga qvalifikationer vore mycket eftersökta och vanligen erhölle hög af -

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

löning. Hvad af staten år 1902, särskild! under vårterminen, kunde besparas,
borde enligt departementschefens mening hufvudsakligen användas
för anskaffande af den undervisnings-, inrednings- och utrustningsmateriel,
som under året blefve erforderlig.

Den stat, som för närvarande gälde för eu hvar af de tekniska elementarskolorna
i Norrköping, Malmö och Borås — vid tekniska elementarskolan
i Örebro hade, såsom departementschefen under nästföregående
punkt omförmält, förhållandet hittills varit något olika — upptoge:

1 föreståndare, som tillika vore lektor, lön ............ kronor 4,000:

3 lektorer med lön af 3,000 kronor för hvarje ............... » 9,000: —

arfvode till extra lärare:

i mineralogi och geognosi.................. » 200

i bokföring och handelslära....................... » 300

i svenska språket ..................................................... » 400

i frihandsteckning.................................................. » ,300

i modellering ................................................................. » 300

i gymnastik.................................................................. » 200

bidrag till kostnaden för undervisningen i främmande

språk................ ''> 400

anslag till assistenter och repetitörer..................t................ » 800

» » verkstaden, för undervisning och materiel..... » 3,000

kemiska och fysiska laborationer ................. » 800

bibliotek och öfriga samlingar........................................ » 1,000

bestridande af sekreterare- och kamreraregöromålen ...... -> 300

betjeningens aflöning .......... » 500

lyshållning, uppvärmning in. m...................................... » 900

Summa kronor 22,600

Härtill komme, att lektorerna egde rätt till tre ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.

Såsom departementschefen redan i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1900 vid frågan om anslag till vissa utaf de tekniska
elementarskolorna haft tillfälle framhålla, hade förslag framstälts till ändring
och höjning af denna stat, som, sedan den år 1877 faststäldes, förblifvit i
det närmaste oförändrad. Men då denna förändring af staten stäldes i
samband med vissa ifrågasatta nya bestämmelser för skolornas verksamhet,
hvilka å sin sida förutsatte en närmare utredning, som ännu icke blifvit
verkstäld, så hade något förslag i detta afseende icke kunnat för Riksdagen
framläggas. Något skäl förefunnes derför, enligt departementschefens åsigt,
icke att lör tekniska elementarskolan i Hernösand afvika från den stat,

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

157

som för närvarande gälde för öfriga skolor af samma slag. Departementschefen
hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu
förevarande framställning.

Då undervisningen i andra årskursen vid ifrågavarande tekniska
elementarskola är afsedd att taga sin början först på hösten 1902, har
utskottet visserligen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida fullständig
ordinarie stat för skolan lämpligen borde redan af innevarande års Riksdag
fastställas. Men då departementschefen vid ärendets föredragning
såsom sin mening uttalat, att hvad af staten år 1902, särskildt under vårterminen,
kunde besparas, borde användas hufvudsakligen för anskaffande
af den undervisnings- och utrustningsmateriel, som under året blefve erforderlig,
samt utskottet anser sig kunna antaga, att de uppkommande
besparingarne icke komma att öfverstiga hvad för det af departementschefen
omförmälda ändamålet erfordras, har utskottet funnit den ofvan
anmärkta omständigheten icke böra utgöra hinder för bifall till Kongl.

Maj:ts framställning, emot hvilken utskottet ej heller i öfrigt funnit
någon anledning till erinran.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för tillämpning af den i
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11
januari 1901 angifna stat vid tekniska elementarskolan
i Hernösand på ordinarie stat bevilja ett anslag al
22,600 kronor äfvensom medgifva, att de lektorerna
vid skolan tillkommande ålderstillägg må utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:
ålderstillägg.

33:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till militäröfningars Ang. anordbedrifvande
vid de tekniska elementarskolorna bevilja på ordinarie 8tatnt~nrffn®ng™nå

ett anslag af 5,000 kronor. _ Jska^iemeu Enligt

hvad statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen vid™^®,®™6^
ärendets föredragning hänvisat till hvad han under punkten 19 i proto- [30.]
kollet yttrat i fråga om ny anordning af militäröfningarna vid de allmänna
läroverken.

Under åberopande af hvad utskottet under punkt 21:o) här ofvan
anfört i anledning af Kongl. Maj:ts förslag om höjning af det å all -

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anställande

ytterligare

lärare.

[31-]

männa läroverkens stat uppförda anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare
samt till anskaffande af ammunition för målskjutning m. m.,
får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Genom bifall till hvad utskottet i punkterna28:o),29:o)samt31:o)—33:o)
föreslagit, skulle anslaget till de tekniska läroverken, nu 453,375 kronor,
komma att ökas med sammanlagdt 25,650 kronor eller till 479,025
kronor, hvilket belopp emellertid kan komma att ytterligare ökas genom
Riksdagens beslut i anledning af Kongl. Maj:ts under punkt 30:o) här
ofvan omförmälda framställning om ökning i staten för Chalmers tekniska
läroanstalt.

Gymnastiska centralinstitutet.

34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för aflönande af ytterligare
[en lärare vid gymnastiska centralinstitutet bevilja på ordinarie stat ett
anslag af 2,500 kronor att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 500
kronor såsom tjenstgöringspenningar.

På gymnastiska centralinstitutets ordinarie stat äro för närvarande
uppförda anslag till aflönande af tre öfverlärare och tre lärare, af hvilka,
enligt kongl. stadgan för institutet den 13 juli 1S87, en öfverlärare och
en lärare skola meddela undervisning i sjukgymnastik. De tre öfverlärarne
åtnjuta hvardera en aflöning af 5,000 kronor, och af de tre lärarne erhålla
den i tjensten äldste 3,000 kronors aflöning samt de två öfriga hvardera
en aflöning af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor
tjenstgöringspenningar.

I skrivelser till Kongl. Maj:t den 12 oktober 1897, den 29 september
1898 och den 27 september 1899 har direktionen öfver institutet, enligt
hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, framhållit, hurusom undervisningen
i sjukgymnastik vid institutet kräfde anställandet af en tredje lärare i
detta ämne samt att institutets tillgångar icke beredde möjlighet att samtidigt
med tillgodoseendet af dess öfriga behof bestrida denne lärares aflöning;
och har Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställningar,
för hvart och ett af åren 1899, 1900 och 1901 på extra stat beviljat ett
anslag å 2,500 kronor för aflönande af en extra lärare i sjukgymnastik
vid institutet.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 september 1900 har nu direk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

tionen, enär de skäl, hvilka legat till grund för direktionens föregående
framställningar i ämnet, fortfarande egde sin fulla giltighet samt behofvet
af nämnda lärarekraft visat sig stadigvarande och densamma, med
hänsyn till institutets utvecklade verksamhet, äfven för framtiden vore
nödvändig, anhållit om uppförande på ordinarie stat af ett anslag å 2,500
kronor till anställande af eu tredje lärare i sjukgymnastik.

På de af direktionen anförda skäl, hvilka syntes departementschefen
fullt öfvertygande, och med hänsyn till den betydelsefulla ställning sjukgymnastiken
intoge i vårt land, tillstyrkte departementschefen, det Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för aflönande af ytterligare en lärare vid
gymnastiska centralinstitutet bevilja på ordinarie stat ett anslag af 2,500
kronor, att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit hemställer utskottet

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för aflönande af ytterligare
en lärare vid gymnastiska centralinstitutet bevilja på
ordinarie stat ett anslag af 2,500 kronor, att utgå med
2,000 kronor såsom lön och 500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Vid bifall härtill kommer anslaget till gymnastiska centralinstitutet,
nu 37,150 kronor, att ökas till 39,650 kronor.

Farmaceutiska institutet.

35:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen, att, med godkännande
af den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 af institutets
jannari 1901 omförmälda stat och den i protokollet angifna bestämmelseaflömrgs^och
i afseende å dess tillämpning, höja anslaget till farmaceutiska institutet,
nu 20,050 kronor, med 18,450 kronor eller till 38,500 kronor. *-

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen anmält,
att medicinalstyrelsen i skrifvelse den 29 september 1900 med tillägg åt
den 14 november 1900, efter att hafva hört farmaceutiska institutets
styrelse och apotekaresoeietetens direktion, dels till åtlydnad af Kongl.

Maj:ts i bref den 28 maj 1897 meddelade föreskrift afgifvit förslag till
nya stadgar för farmaceutiska institutet, afsedda att ersätta ej mindre de

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af sundhetskollegium den 12 februari 1846 för institutet utfärdade stadgar
än jemväl vissa af medicinalstyrelsen gifna föreskrifter för studieordningen
samt tarmacie studiosi- äfvensom provisor- och apotekareexamen, dels ock
gjort framställning angående omreglering af institutets aflönings- och utgiftsstat.

Denna stat, faststäld genom kongl. bref den 13 maj 1881 och sedermera
ändrad enligt kongl. bref den 5 juni 1891 och den 28 maj 1897,
innehölle följande: I

	Lön.		Tjenstgörings-	Summa.	—-
	Kr.		penningar.			Anmärkningar.
		Kr.		Kr.
1 lärare i kemi och farmaci	3,000		1 ,500	_	O o lO Th		Om läraren tillika in-
1 » i naturalhistoria och						nehar annan tjenst,
farmakognosi ... 1 » i fysik, arfvode .....	2,700	—	1,300	—	4,000 1,200	—	minskas lönen med 1,000 kronor.

1 » i författn.-kunskap,
arfvode..............	300
				—
Assistenter, arfvoderi					2,500 500
Föreståndaren, arfvode .....						Om vaktmästaren i sådan egenskap åtnjn-
				—
1 vaktmästare.. ..	650	_	300		950		ter fri bostad, min-
Laboratorium, instrument,				skas, så länge denna förmån qvarstår, lö-
samlingar, böcker					1,800		nen med 160 kronor.
Ved, kol, gas, vatten och
diverse ..					2,200 3,000
Hyra till apotekaresocieteten

Summa	0	—	—	—	20,950	—

I afseende på de i staten upptagna utgifter hade föreskrifvits, att till
deras bestridande skulle användas dels de för institutet å ordinarie stat
uppförda medel, utgörande 20,050 kronor, och dels elevernas terminsafgifter,
beräknade till 900 kronor. Enligt kongl. brefvet den 5 juni 1891
vore medgifvet, att det belopp, hvarmed elevernas terminsafgifter kunde
komma att öfverskjuta 900 kronor för år, finge efter medicinalstyrelsens pröfning
användas såväl till materielens förbättring vid institutet som ock till förökad
undervisnings bestridande, der sådant af tillfällig anledning funnes
vara behöflig! I anledning af gjord framställning om beredande af medel
till aflönande af en tredje och en fjerde assistent vid institutet hade
medicinalstyrelsen genom kongl. bref den 22 oktober 1897 erhållit bemyn -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

161

digande att föreskrifva, att från och med vårterminen 1898 eleverna vid farinaceutiska
institutet skulle för åtnjutande af undervisning derstädes erlägga
förhöjd terminsafgift, som finge bestämmas till högst ‘25 kronor, dock med
rättighet för institutets styrelse att för mindre bemedlad elev medgifva
nedsättning i afgiften intill dess dåvarande belopp, 7 kronor 50 öre. Efter
att hafva i ämnet inhemtat yttrande från farmaceutiska institutets styrelse,
hade medicinalstyrelsen enligt skrifvelse den 27 december 1897 till institutets
styrelse beslutit, att i enlighet med dess förslag terminsafgiften skulle
utgå under vårterminen 1898 med 15 kronor samt från och med höstterminen
1898 tills vidare med 25 kronor. Någon nedsättning i terminsafgiften
hade, enligt hvad departementschefen trodde sig veta, institutets
styrelse hittills ej beviljat.

Genom terminsafgiftens höjande hade beredts en årlig tillgång, af
hvilken tillsammans med det i staten upptagna anslag till assistenter, 2,500
kronor, utginge årsarfvoden till en förste assistent med 1,500 kronor och
till 3 assistenter med 1,000 kronor åt hvardera. Utom terminsafgifter
erlades af de studerande s. k. öfningsafgifter, vexlande mellan 25 och
40 kronor för läsår, med hvilka afgifter bekostades material, som de studerande
förbrukade vid sina öfningar, såsom kemikalier, glas, porslin m. m.
Dessa afgifter erlades förskottsvis af de studerande, som egde återfå möjligen
uppkommande öfverskott. För undergående af farmacie studiosiexamen
erlades af examinand, som blifvit godkänd vid det förberedande
praktiska profvet, en afgift af 20 kronor, som delades mellan examinatorerna.
Någon sådan afgift förekomme ej vid apotekareexamen.

Utom den i staten angifna kontanta aflöning åtnjöte läraren i kemi
och farmaci fri bostad inom den för institutet hyrda lokal.

På grund af undervisningslokalernas och lärarekrafternas otillräcklighet
hade farmaceutiska institutets styrelse, enligt hvad departementschefen
vidare meddelat, i skrifvelse den 6 juni 1899 hos medicinalstyrelsen anhållit
om bemyndigande att vid den med höstterminen 1899 börjande
tvåårskurs till högst 80 inskränka det antal lärjungar, som vid institutet
skulle genomgå praktiska öfningskurser, och att derutöfver, så långt utrymmet
medgåfve, mottaga sådana vid institutet förut inskrifna lärjungar, som
blifvit godkända i de praktiska kurserna, men skulle komplettera i de
teoretiska.

Vidtagande af den begärda inskränkningen hade medgifvits af medicinalstyrelsen,
som dervid, då ett sådant inskränkande af rätt till inträde vid
institutet medförde väsentliga olägenheter för de studerande, anmodat institutets
styrelse att taga i öfvervägande möjligheten af en sådan utvidg Bih.

till Rikad. Prot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Haft. 21

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ning af institutets lokaler eller förändrade anordningar inom desamma,
att hela antalet inträdessökande måtte vid den år 1901 börjande tvåårskursen
kunna mottagas. Till den tvåårskurs, som tagit sin början den 15
september 1899, hade inom behörig tid anmält sig 107 farmacie studiosi.
Af dessa hade 86 erhållit inträde vid läroanstalten, 80 för att genomgå såväl
teoretiska som praktiska kurser, 6 för deltagande endast i de teoretiska,
-öfriga 21 anmälda hade på grund af bristande utrymme vid institutet ej
kunnat mottagas.

Innan medicinalstyrelsen afgifvit sitt omförmälda förslag, hade på medicinalstyrelsens
anmodan farmaceutiska institutets styrelse utarbetat ett
förslag till ny stadga för institutet, hvilket förslag, åtföljdt af ett utaf institutets
styrelse jemväl uppgjord t förslag till ny aflönings- och utgiftsstat
för nämnda institut, inlemnats till medicinalstyrelsen med en skrifvelse af
den 9 juni 1899. I motiveringen till institutsstyrelsens berörda förslag hade
anförts, att för en väl tillgodosedd farmaceutisk undervisning visserligen
vore önskligt, att särskilda lärare i ren kemi och botanik anstäldes. Derigenom
skulle vinnas åtskilliga fördelar, af hvilka de förnämsta vore, att
alla kurser kunde blifva ettariga och att nya lärjungar kunde antagas
hvarje år i stället för, såsom för närvarande, hvart annat. Då emellertid
anställandet af sådana lärare skulle påkalla icke blott en högst ansenlig
förhöjning af institutets stat, utan ock en visserligen redan nu behöflig,
men da betydligt ökad utvidgning af institutets lokaler, hade institutets
styrelse vid uppgörandet af sitt förslag till stadga utgått från den förutsättningen,
att någon så omfattande rubbning af bestående förhållanden
icke nu borde ifrågakomma. Enligt institutets styrelses mening borde
fragan om anställandet af flere lärare återupptagas, då ett växande lärjungeantal
nödgade till anskaffande af vidgade undervisningslokaler. I det
afgifna förslaget till stadga hade institutets styrelse bibehållit tvåårskurserna,
men sökt dels bereda lärjungar, som hade utpreglad håg och fallenhet för
studier, tillfälle att fullfölja sådana under någon längre tid, dels ock att
till minsta möjliga omfång begränsa afvisandet från läroverket på ett år
af sådana studerande, som underkänts vid slutpröfningarna. Genom ökning
af pröfnings- och exarnensperiodernas antal skulle för de studerande, som
sådant önskade, möjliggöras att förlänga sina studier till 3 å 4 år utan
afbrott.

Emedan under ärendets behandling i medicinalstyrelsen det ansetts vara
af behofvet pakalladt, att farmaceuternas första utbildning under elevtiden
blefve ändamålsenligare ordnad, än nu vore förhållandet,'' då eleven skulle
såsom. sådan tjenstgöra å apotek i tre år och derunder förvärfva sådan
teoretisk och praktisk utbildning, som satte honom i stånd att tjenstgöra
såsom medhjelpare å apotek och aflägga farmacie studiosi-examen, hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

163

medicinalstyrelsen begärt yttrande från farmaceutiska institutets styrelse,
huruvida icke möjlighet kunde beredas apotekseleverna att före farmacie
studiosiexamens afläggande få för densamma genomgå en studiekurs vid
institutet. Det sålunda begärda utlåtandet hade afgifvits af institutets
styrelse den IT juli 1900 och innehållit hufvudsakligen följande.

Det läge i öppen dag, att undervisningen af apotekselever, då den
lemnades af ett par hundra olika lärare, måste blifva ojemn. Den praktiska
utbildningen kunde visserligen erhållas på flertalet af rikets apotek, men
icke den teoretiska, hvarom äfven de vid institutet aflagda farmacie studiosiexamina
bure vittne. Under åren 1897—1898 och 1898—1899 hade
sålunda underkänts icke mindre än 37 procent af examinanderna. Ofta inträffade
det nemligen, att apotekselev afslutat sin tjenstgöring utan att
fullständigt hafva genomgått föreskrifven kurs, och ej sällan hände det, att
elev ej erhållit någon undervisning alls under elevtiden, utan först genom
privat handledning efter slutad tjenstgöring förvärfvat det minimum af
kunskaper, som berättigade honom att godkännas i farmacie studiosiexamen.
Af dessa flygtigt förvärfvade kunskaper hade han ofta icke mycket i behåll,
när han instälde sig vid institutet för fortsatta studier till apotekareexamen.
Härigenom förlängdes studietiden, och eleven bereddes svårigheter att följa
undervisningen.

Det läge för öfrigt något föråldradt och skråmessigt i den fordran,
att apotekare skulle icke blott praktiskt, utan äfven teoretiskt utbilda elever.
Den, som kanske för ett tjugutal eller än flera år sedan aflagt sin apotekareexamen
och derefter uteslutande egnat sig åt praktiska värf, vore icke den
rätte att gifva apotekselev tidsenlig teoretisk utbildning. En dylik fordran
återfunnes icke på något annat område.

Under sådana förhållanden syntes någon annan åtgärd icke kunna
vidtagas än att söka bereda apotekselever kompletterande utbildning utom
apoteken, och detta kunde ske genom att vid farmaceutiska institutet anordna
en för alla elever gemensam undervisningskurs. Härför vore emellertid en
förkortning i elevtiden ett oeftergifligt vilkor. Den vore äfven för närvarande
endast två år i Tyskland, en tid, som förut i vårt land ansetts
tillräcklig. Minsta tiden för en för apotekselever afsedd undervisningskurs
vid institutet borde vara ett hälft år, och en sådan kurs om året vore
för ändamålet fullt tillräcklig.

Vid bestämmandet af undervisningstiden ansåge institutets styrelse
hänsyn böra tagas till följande förhållanden:

1) att, om elevs värnpligt infölle vid denna tidpunkt, värnpligten
borde vara fullgjord före kursens början,

2) att, då institutets lokaler ej samtidigt kunde inrymma dem, som
studerade till apotekareexamen, och apotekselever, utan ökadt utrymme

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

erfordrades redan för de förra, undervisningstiden måste väljas i enlighet
härmed, samt slutligen

3) att vederbörande lärares sommarferier icke allt för hårdt inskränktes.

Lämpligast vore, att kursen började den 1 augusti hvarje år samt
fortginge med kort afbrott för julen till den 1 februari nästföljande år,
då äfven examineringen borde vara afslutad.

Nuvarande undervisningslokaler vore redan otillräckliga samt i behof
af utvidgning. För sådant ändamål lämplig lokal kunde emellertid inom
den egendom, der farmaceutiska institutet för närvarande vore inrymdt,
erhållas från den 1 oktober 1901. Dermed skulle utrymme kunna beredas
äfven för apotekselevernas undervisning.

Vid uppgörande af undervisningsplan hade institutets styrelse utgått
från den förutsättning, att någon väsentlig ökning af nu faststälda kunskapsfordringar
ej borde komma i fråga. De praktiska öfningarna skulle
hufvudsakligen förläggas till augusti och september, då institutets laboratorier
kunde helt disponeras af apotekseleverna. Visserligen skulle undervisningen
af institutets ordinarie lärjungar börja den 15 september, men
detta kunde uppskjutas till den 1 oktober, om en utvidgning af lokalen medgåfve,
att de nu nödvändiga parallelafdelningarna sammansloges till en
afdelning.

De lärarekrafter, öfver hvilka institutet nu förfogade för undervisning
i kemi och farmaci samt botanik och farmakognosi, behöfde uteslutande
tagas i anspråk för de ordinarie eleverna. Någon ytterligare skyldighet
borde ej påläggas dessa lärare än att hvar i sitt ämne utöfva tillsyn öfver
apotekselevernas undervisning. Deremot förfogade institutet öfver assistenter,
som under flerårig undervisning af institutets lärjungar och privat handledning
af apotekselever förvärfvat erforderlig vana och skicklighet, och
åt dessa assistenter kunde apotekselevernas undervisning uppdragas. Sålunda
borde det öfverlemnas åt två assistenter att undervisa i kemi, farmaci
och författningskunskap samt att leda de kemisk-praktiska öfningarna
och åt en tredje att undervisa i botanik och farmakognosi med dithörande
öfningar. Examineringen af apotekseleverna kunde förrättas antingen, som
hittills, af farmaceutiska institutets lärare eller ock af elevernas lärare under
vederbörlig kontroll.

Kostnaderna för apotekselevernas undervisning beräknade institutets
styrelse uppgå till 4,60o kronor för år, deraf 3,000 kronor åt tre assistenter.
För en gång erfordrades derutöfver 5,000 kronor till anskaffande
af arbetsbord, skåp, gas-, vatten- och afloppsledningar m. m. Fn del af
den årliga kostnaden borde bestridas af elevernas afgifter. Beloppet af
dessa afgifter beräknade styrelsen uppgå till minst 1,600 kronor för år,
hvadan af statsmedel erfordrades 3,000 kronor. Den särskilda examens -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

165

afgiften borde bibehållas såsom ersättning åt examinatorer, i fall nuvarande
examensordning bibehölles, och till arfvode åt censorer, om sådana skulle
förekomma. Till förhyrande af utvidgade undervisningslokaler måste ytterligare
beredas ett årligt anslag af 1,800 kronor.

Apotekaresocietetens direktion, hvars yttrande infordrats öfver det af
farmaceutiska institutets styrelse afgifna förslaget till ett ändamålsenligare
ordnande af farmaceuternas teoretiska och praktiska utbildning under deras
elevtid, hade, på sätt i statsrådsprotokollet meddelas, förklarat sig i hufvudsak
instämma i det af institutets styrelse uppgjorda förslaget, men
dervid gjort vissa anmärkningar, bland hvilka departementschefen anfört,
att apotekaresocietetens direktion ansett, att elevtiden icke borde bestämmas
till kortare tid än två och ett hälft år, deri dock inberäknad den tid,
som nu erfordrades för fullgörandet af elevens värnpligt, samt att de afgifter,
som kunde affordras eleven för genomgående af studiekursen, inberäknadt
examensafgiften, icke borde öfverstiga 100 kronor.

I ett af apotekaresocietetens direktion förut afgifvet, särskildt utlåtande
öfver de af farmaceutiska institutets styrelse uppgjorda förslagen till stadga för
institutet och till ny stat för detsamma hade direktionen utgått från det
antagandet, att elevantalet vid institutet skulle begränsas till högst 80,
enär direktionen ansett undervisning af ett större antal elever ej kunna
utan svårare olägenheter skötas af de jemförelsevis fåtaliga lärarekrafterna.
Under erinran, att ensamt till de kemiska öfningarna för den farmaceutiska
undervisningen anslagits i Berlin 15,000 och i Marburg 12,000
tyska riksmark och att staten för farmaceutiska institutet i Köpenhamn,
med ungefär samma antal lärjungar som vid institutet i Stockholm,
vore omkring 30 procent högre än den för sistnämnda läroanstalt af dess
styrelse föreslagna, hade direktionen såsom sin åsigt uttalat, att den föreslagna
staten, deri ett uppfördt anslag till assistenter borde höjas med 2,100
kronor, vore den minsta möjliga och antaglig endast under vilkor, att
elevernas antal inskränktes till högst 80.

I medicinalstyrelsens förslag till stadgar för farmaceutiska institutet hade
upptagits bestämmelser om anordnande derstädes af en frivillig lärokurs för
apotekselever och bibehållits alla de af institutets styrelse föreslagna undervisningsämnen
för såväl farmacie studiosi- som apotekareexamen samt insatts
åtskilliga allmänna stadgandcn rörande studie- och examensordningen
vid institutet, under det att hvarjehanda detaljföreskrifter, som medicinalstyrelsen
ansett böra meddelas af institutets styrelse, uteslutits. En af institutets
styrelse föreslagen särskild pröfning för vissa inträ dessökande
hade medicinalstyrelsen i likhet med apotekaresocietetens direktion ansett öfverflödig,
hvadan derom af institutets styrelse ifrågasatt bestämmelse utelemnats
i medicinalstyrelsens förslag. T öfrigt hade institutets styrelses förslag

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till sitt väsentligaste innehåll godkänts af medicinalstyrelsen, som dock
föreslagit åtskilliga modifikationer beträffande institutsstyrelsens sammansättning,
föreståndarens ställning och lärarnes tillsättning m. m.

Vidkommande aflönings- och utgiftsstaten hade medicinalstyrelsen framhållit,
att en reglering deraf länge varit af behofvet påkallad. Ett läroverk
med ett så stort antal lärjungar och en för landets sjukvård så vigtig uppgift
kunde svårligen uppehållas på tillfredsställande sätt med ett anslag af
knappast mer än 20,000 kronor. Skulle lämpliga lärare kunna erhållas
och bibehållas, måste de ovilkorligen aflönas så, att de funne sin bergning
genom att egna sig åt undervisningskallet, emedan de i annat fall hellre
vände sig åt deu praktiska sidan af apotekarebanan, der de visste sig snart
nog kunna förvärfva en jemförelsevis riklig utkomst på sitt arbete.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle farmaceutiska institutets utgiftsstat
blifva följande:

	Lön	Tjenstgörings-
	penningar
	kronor	kronor	kronor
Aflöning till 1 professor i kemi och
kemisk farmaci .................	4,500	—	1,500	—	6,000	—
» till 1 professor i botanik
och farmakognosi..............	4,500	—	1,500	—	6,000	—
» till 1 lärare i teknisk farmaci
och författningskunskap	1,500	—	500	—	2,000	—
» till 1 lärare i fysik .........	1,500	—	500	—	2,000	—
» 1 extra lärare i bakteriologi	—	—	—	—	600	—
» till 1 föreståndare ............	—	—	—	—	500	—
» » sekreterare o. kamrerare	—	—	—	—	1,000	—
» » assistenter ..................	—	—	—	—	8,400	—
» » betjening (utom fri bo-
stad och ved åt en vakt-mästare) .................	__	_			1,500
Materialier, instrument, böcker, sam-
lingar....................................................	__	_	.		4,300
Bränsle, gas, vatten m. in.............	—	—	__	—	2,400	_
Egendomens underhåll, renhållning
och diverse	__	_		_	1,000 6,800
Hyra för lokalerna.......................	—	—	—	—	—
Summa	—	—	—	—	42,500	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

167

Denna stat skilde sig från hvad institutets styrelse i berörda hänseende
föreslagit hufvudsakligen derutinnan, att dels för de fyra först omnämnde
lärarne afiöningen fördelats i lön och tjenstgöringspenningar, dels aflöningen
för läraren i teknisk farmaci och författningskunskap höjts från 1,500
kronor till 2,000 kronor, dels ock, i stället för aflöning åt en vaktmästare
och eldare utöfver fri bostad och ved 1,200 kronor, insatts aflöning till
betjening (utom fri bostad och ved åt en vaktmästare) 1,500 kronor, deraf
300 kronor afsetts till ersättning åt en städerska.

I afseende å de särskilda anslagsbehofven hade i de gjorda framställningarna
anförts följande.

För de två hufvudlärarne hade begärts en förhöjning af nu utgående löner
till 6,000 kronor åt hvardera läraren. De undervisningskurser, som af
dem lemnades, vore omfattande högskolekurser och förutsatte motsvarande
qvalifikationer. Det förefunnes alltså icke någon anledning, hvarför dessa
lärare i ekonomiskt afseende skulle intaga en sämre ställning än likstälda
lärare vid t. ex. karolinska mediko-kirurgiska institutet och tekniska högskolan.
Skulle för dessa vigtiga lärareposter kunna förvärfvas dugliga krafter,
så vore förhöjningen i lön det första vilkoret. Det borde framhållas, att
dessa lärares tid toges så i anspråk för undervisningen, föreläsningar och
öfningar, att något inkomstbringande arbete vid sidan hvarken vore möjligt
eller kunde tillåtas. Professorn i kemi och farmaci åtnjöte för närvarande
4,500 kronor i kontant aflöning och fri bostad, alltså nära nog full
professorslön. Då likväl de af honom disponerade bostadsrum vore behöfliga
till förökande af undervisningslokalerna, borde vilkoret för åtnjutandet
af den ifrågasatta förhöjningen vara, att han afstode från bostadslägenheten.
Till läraren i naturalhistoria och farmakognosi utginge för närvarande en
lön af 4,000 kronor. Under det att företrädarne endast haft föreläsningsskyldighet,
hade den nuvarande läraren villigt påtagit sig att utöfver föreläsningarna
lemna praktisk handledning med minst 100 timmar per lärjunge
och läsår. Om lärjungarne fördelades på 4 till 5 afdelningar, blefve
hans tjenstgöring ungefär densamma som lärarens i kemi och farmaci. Då
de båda hufvudlärarnes qvalifikationer i öfrigt borde vara desamma, syntes
lönebeloppen äfven böra vara lika.

För de begge andra ordinarie lärarne föresloges endast en lön af 2,000
kronor åt hvardera, hvilken lön medicinalstyrelsen ansett någorlunda motsvara
det arbete, som fordrades af dem. Af farmaceutiska institutets styrelse
hade visserligen endast begärts eu lön af 1,500 kronor åt läraren i teknisk
farmaci och författningskunskap, men då det enligt medicinalstyrelsens åsigt
mötte svårighet att med de stigande aflöningsförmåner, som numera inträdt
inom apotekareyrket, erhålla en fullt qvalificerad lärare för en så ringa aflö -

168

Statsutskottets Utlåtande N-.o 9.

ning som 1,500 kronor och då tjenstgöringsskyldigheten för bär ifrågavarande
båda ordinarie lärare vore i det närmaste lika, hade medicinalstyrelsen ansett
lönen icke kunna sättas lägre än till 2,000 kronor äfven för läraren i teknisk
farmaci och författningskunskap. Farmaceutiska institutets styrelse hade
för öfrigt ansett aflöningen för sistnämnde lärare kunna bestämmas till
1,500 kronor endast under den förutsättning, att han tillika anstäldes såsom
assistent mot åtnjutande af derför ifrågasatt arfvode. I ämnet teknisk
farmaci, hvilket omfattade en framställning af de för ett fullständigt apotek
erforderliga lokaler, apparater m. in., hade under flera år undervisning
bekostats med räntorna på en donation, öfver Indika institutets styrelse
kunnat någorlunda fritt förfoga. På grund af det samband, detta ämne
egde med författningskunskap, hade undervisningen deri ansetts böra öfverlemnas
åt läraren i sistnämnda ämne, hvilken jemväl skulle meddela undervisning
i beredningen af s. k. galeniska medel, såsom salfvor, tinkturer
och pulver, i en del recepturarbeten samt i farmaciens historia. Hvad
läraren i fysik anginge, hade hans arbete ökats med examensskyldighet och
ledning af praktiska öfningar.

De bakteriologiska öfningarna, som för närvarande vore fakultativa
och bekostades af de i dem deltagande lärjungarne, hade ansetts böra
blifva obligatoriska. Att behof af undervisning i bakteriologi förefunnes,
framginge deraf, att apotekarekåren, från hvilken initiativet tagits till anordnande
af undervisning i detta ämne, för en kostnad af omkring 3,000
kronor bestridt utgifterna för nödig undervisningsmateriel och derjemte åt
en af läroverkets assistenter, som utbildat sig till bakteriolog, lemnat anslag
för fortsatta studier utom riket. För ett allmännare införande af
bakteriologiska undersökningar kunde det endast vara till gagn, om apotekaren
inheintade kunskap i näringssubstratens beredning och tillhandahölle
sådana åt läkaren. Kunde han derutöfver stödja läkaren med renodling
och diagnosticering af bakterier, vore vinsten icke ringa. Den nu ifrågasatte
extra läraren, som skulle få att undervisa i elementär bakteriologi
och dervid handleda omkring tre afdelningar om året, hvardera under en
månad, borde härför ega åtnjuta ett arfvode af 600 kronor.

Åt föreståndaren hade icke föreslagits någon förändring af nu utgående
arfvode, 500 kronor, derest kamrerare och sekreterare anstäldes. Den mest betungande
delen af föreståndarens arbete hade hittills varit vården af institutets
ekonomi, bokföring, skrifgöromål m. m. Blefve särskild tjensteman
anstäld för dessa arbeten, borde det beviljade arfvodet, 500 kronor, vara
tillräcklig ersättning.

För upprätthållande af sekreterare- och kamreraregöromålen hade föreslagits
ett belopp af 1,000 kronor. Institutets styrelse vore af den meningen, att

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

169

det icke vore möjligt att finna en föreståndare, som kunde påtaga sig utöfver
eu föreståndares vanliga göromål äfven den ekonomiska förvaltningen,
bokföringen och öfriga skrifgöromål, som förekomme vid läroverket.
Frågan, om en eller två personer skulle anställas, syntes kunna hållas öppen.
För sekreteraregöromålen vore en juridiskt bildad person önskvärd,
för kainreraregöromålen vore eu person med måttligare anspråk användbar.
Biträde vore äfven behöfligt, såvida föreståndaren, enligt förslaget en af
lärarne, icke skulle hindras att följa sin vetenskaps utveckling och dömas
till en äfven för läroverkets anseende skadlig overksamhet på vetenskapligt
område.

Åt assistenter hade institutets styrelse ursprungligen begärt ett anslagsbelopp
af sammanlagdt 5,400 kronor, nemligen 1,800 kronor åt förste assistenten
samt 1,200 kronor åt hvar och eu af de 8 öfriga assistenterna.
Till dessa befattningar antoges examinerade apotekare med goda kunskaper.
De lemnade icke blott handräckning åt vederbörande lärare, utan utöfvade
äfven under lärarens tillsyn eu ganska omfattande lärareverksamhet. Toge
man i betraktande, att eu examinerad apotekare vid tjenstgöring å apotek
kunde bereda sig en inkomst af 2,000 å 3,000 kronor per år, måste den af
institutets styrelse sålunda föreslagna förhöjningen anses vara den minsta
möjliga och för öfrigt nödvändig, så vida icke institutet skulle blifva i
saknad af assistenter. Dessa aflöningar hade synts medicinalstyrelsen likasom
apotekaresocietetens direktion för ringa i betraktande af det arbete,
som fordrades af assistenterna, samt de löner, som numera pa den praktiska
apotekarebanan vore vanliga för examinerade apotekare. En förhöjning
till omkring 2,000 kronor åt hvar och en af assistenterna eller tillsammans
8,000 kronor ansåge medicinalstyrelsen nog blifva erforderlig,
derest institutet skulle kunna stadigvarande påräkna fullt kompetenta och
skickliga biträden. .Skulle en särskild studiekurs för apotekselever anordnas
vid institutet och anförtros åt assistenterna, komme äfven deras tid
och arbete att blifva så tagna i anspråk, att eu aflöning af omkring 2,000
kronor måste betraktas såsom den minsta möjliga. Farmaceutiska institutets
styrelse hade också i sitt utlåtande den 1 7 juli 1900 uppfört såsom
lärarearfvode för denna elevkurs en summa af 3,000 kronor. Härigenom
skulle, enligt institutets styrelses beräkning, sammanlagda anslagsbehofvet
för assistenter stiga till 8,400 kronor att fördelas dem emellan i den man
deras arbete och tid toges i anspråk. Fn del af donna summa kunde
visserligen tänkas bestridd med utgifter, erlagda af de i undervisningskursen
deltagande. Men då dessa utgifter, enligt medicinalstyrelsens mening,
icke borde ställas alltför höga och i intet fall syntes böra öfverstiga
100 kronor för hvarje kursdeltagare samt då enligt institutets styrelses
Vill. till Kikad. Krut. l!)Ul. 4 Sand. I Afd 9 Höft. 92

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

beräkning eu del andra utgifter, tillsammans uppgående till en summa af
1,600 kronor, skulle blifva erforderliga för elevkursen, hade medicinalstyrelsen
icke ansett sig kunna nedbringa anslagssumman till assistenter under
nämnda 8,400 kronor, utan bibehållit densamma oafkortad, under förutsättning,
att kursdeltagarnes afgifter skulle'' användas för bestridande af de
öfriga kostnader, hvilka blefve en följd af den särskilda elevkursen.

Till vaktmästaren utginge för närvarande 950 kronor, af hvilka 150
kronor vore bostadsersättning. Institutets styrelse föresloge en förhöjning
till 1,200 kronor af anslaget till vaktmästare och derutöfver fri bostad
med vedbrand af följande skäl: Vaktmästaregöromålen vore så omfattande,
att de vid andra institutioner ovilkorligen skulle fördelas på två personer.
Vaktmästaren skulle ansvara för städning af auditorium och 15 andra
lokaler, af hvilka endast för 4 lokaler städerska blifvit antagen. Han
skulle vara mekanisk arbetare för att under ferierna reparera och underhålla
alla redskap af metall, han skulle ock sköta ångpannan. Under de
senare åren hade värme- och ventilationsledning inrättats i de åt institutet
upplåtna lokaler. Vid andra institutioner vore för vården af värmeledningen
särskild eldare anstäld. Vaktmästaren vore dessutom portvakt.
Under vintern började hans arbete kl. 6 f. m. och räckte till kl. 10 e. m.
Han vore alltså icke i stånd att bereda sig extra inkomster. Endast en
ovanligt duglig och skötsam arbetare kunde åtaga sig detta arbete. Skulle
principiella skäl lägga hinder i vägen för vaktmästarelönens höjande till
1,200 kronor, hemstälde institutets styrelse, att särskild ersättning måtte
beredas för vård af värmeledning och ångpanna. För nu utgående bostadsersättning,
150 kronor, kunde för närvarande vaktmästarebostad icke
anskaffas i Stockholm. Vaktmästaren måste för öfrigt bo i gården, och
kunde i den lämplig bostad anskaffas för 300 kronor. Institutets styrelse
hemstälde, att denna lägenhet måtte få förhyras. Derest lärarens i kemi
och farmaci aflöning utfördes med 6,000 kronor kontant i stället för 4,500
kronor och bostad, blefve ett par vindsrum lediga, som kunde apteras till
vaktmästarebostad. I sådant fall erfordrades ingen förhöjning af hyran.

I den nu utgående anslagsposten till laboratorium, instrument, samlingar,
böcker, 1,800 kronor, föresloge institutets styrelse under rubrik
materialanslag till de kemiska, botaniska och fysiska öfningarna, instrument,
samlingar, böcker en förhöjning till 4,000 kronor. Redan i ett af
institutets styrelse år 1862 afgifvet förslag till stat hade framhållits behofvet
af ett anslag för nämnda ändamål af 3,000 kronor. Med växande
antal lärjungar och öfningar hade utgiftsposten vuxit till i medeltal under
de fem åren 1894—1898 5,100 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

Komme vid institutet att anordnas en undervisningskurs för apotekselever,
behöfde materialanslaget ytterligare ökas med 300 kronor.

I utgiftsposten ved, kol, gas, vatten och diverse, 2,200 kronor, hvaraf
enligt hyreskontraktet skulle bestridas underhåll af egendomen med 500
kronor och andel i gaturenhållning med 200 kronor, föresloge institutets
styrelse dels en utbrytning af sistnämnda poster, dels en förhöjning med
200 kronor. Utgifterna vore i runda tal följande:

ved............................................................................. kr. 100

antracit....................................................................... * 300

koks............................................................................. » 200

gas .............................................................. * 000

vatten........................................................................... » 100

elektricitet ................................................................. * 100

städning.................. * 300

kr. 1,700.

För elevkursen behöfde hit hörande anslagsposter ytterligare höjas

sålunda:

eu städerska ............................................................ kr. 300

bränsle, gas, vatten................................................. * 700

kr. 1,000.

Hyran för lärovei''kets lokaler, som enligt handlingarna åtföljande
meddelande från egarne höjts till 5,000 kronor från ingången af år 1902,
då den i nu gällande hyreskontrakt bestämda tid ginge till ända^ — eu
förhöjning, som under nuvarande förhållanden ingalunda torde få anses
oberättigad — hvarjemte förut gällande bestämmelser om skyldighet för institutet
att årligen bidraga med 200 kronor till renhållning af gård och
gata och med 500 kronor till fastighetens underhåll skulle qvarstå oförändrade,
skulle, derest förslaget om anordnandet af undervisningskursen
för apotekselever vunne bifall, ytterligare komma att ökas med 1,800 kronor
till 6,800 kronor, på grund af att utvidgade undervisningslokaler då
blefve af behofvet påkallade. Af samma skäl komme posterna för egendomens
underhåll och renhållning att höjas med 100 kronor eller med
tillägg af 200 kronor för diverse utgifter till 1,000 kronor.

Till utgifternas bestridande hade institutets styrelse och medicinalstyrelsen
ansett böra användas dels avgifter af de studerande för undervisningen,
dels ock statsanslag. Hvad dessa afgifter beträffade, vore de icke
möjliga att exakt beräkna, men syntes dock, lågt upptagna, kunna uppskattas
till för år:

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

teiminsafgifter för farmacie studiosi .......... kr. 2,100

afgifter af apotekselever..................................... » 1,600

Summa kr. 4,000

Enligt denna beräkning skulle för institutets behof erfordras ett årligt
statsanslag af 38,500 kronor eller alltså en förhöjning i det för institutet
nu anvisade af 18,450 kronor, om hvars beviljande medicinalstyrelsen
hemstält, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen.

Till inredning af nödiga undervisningslokaler åt apotekselever skulle
dessutom behöfvas för en gång ett anslag af 5,000 kronor, hvarmed skulle
bestridas utgifter för skåp, arbetsbord samt gas-, vatten- och afloppsledningar
m. m. Äfven härom hade medicinalstyrelsen anhållit, att framställning
måtte göras hos Riksdagen.

För egen del har departementschefen anfört:

Sedan den tid, då nu gällande stat för farmaceutiska institutet faststäldes,
hade i följd af utvecklingen på såväl naturvetenskapernas och
läkarekonstens som andra områden ökade anspråk stälts ej mindre på utöfvarne
af apotekareyrket än äfven på de lärare, som hade att bibringa dem,
hvilka sökte utbilda sig för detta yrke, nödiga fackinsigter och färdighet.
De härför i åtskilliga främmande länder inrättade läroanstalterna utgjordes
af högskoleinstitutioner, och äfven i vårt land borde, enligt departementschefens
åsigt, sedan numera enligt kongl. kungörelsen den 22 mars 1895
betyg om att hafva undergått godkänd mogenhetspröfning fordrades för
att kunna antagas till apotekselev, den anstalt, åt hvilken den farmaceutiska
undervisningen anförtrotts, erhålla en sådan organisation, att
den kunde verka såsom en högre lärdomsanstalt. För fullständigt vinnande
af ett sådant ändamål skulle visserligen behöfva vid farmaceutiska
institutet anställas ett, större antal lärare, än nu föreslagits; men
äfven om man ej genast kunde hinna så långt, syntes likväl antagandet i
hufvudsak af medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag till nya stadgar
och ny stat för institutet vara ett betydelsefullt steg i den rätta rigtningen,
till hvars tagande man för närvarande borde kunna inskränka sig. Hvad
anginge förslaget till nya stadgar, ville departementschefen för Kongl.
Maj:t anmäla detta vid ett annat tillfälle. Vidkommande medicinalstyrelsens
förslag till stat, syntes detta vara i hufvudsak lämpadt efter de nuvarande
förhållandenas kraf, och hade departementschefeji dervid endast
ett par mindre anmärkningar att göra. Det vore, enligt departementschefens
mening, ej lämpligt, att någon ändring vidtoges i nu gällande stats
bestämmelser om aflöningsförmåner för institutets vaktmästare, utan syntes
dessa fortfarande böra utgöras af dels lön 650 kronor, som likväl, om

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

173

vaktmästaren åtnjöte fri bostad, minskades med 150 kronor, dels ock
tjenstgöringspenningar 300 kronor. Att, såsom i medicinalstyrelsens förslag
skett, uti olika anslagsposter, nemligen dels under rubriken »aflöning
till betjening», dels under rubriken »bränsle, gas, vatten m. m.», uppföra
det belopp å 600 kronor, som ansetts böra utgöra ersättning för städning,
syntes departementschefen ej heller lämpligt, utan ansåge departementschefen
ifrågavarande belopp böra i sin helhet sammanföras med det till
ersättning för skötsel af ångpanna samt värme- och ventilationsapparät
afsedda belopp, 250 kronor, under en särskild anslagspost, som då skulle
sluta å 850 kronor.

I öfverensstämmelse härmed ansåge departementschefen, att den nya
staten för farmaceutiska institutet borde få följande lydelse:

........ '' 1	Lön.		Tjänstgörings-	Samma
		penningar.			Anmärkningar.
	Kronor.		Kronor.		Kronor.
1 professor i kemi och kemisk farmaci ............................... 1 professor i botanik och	4,500	—	1,500	—	6,000	—
farmakognosi .................... 1 lärare i teknisk farmaci	4,500	—	1,500	—	6,000	—
och författningskunskap .	1,500		500	—	2,000	—
1 lärare i fysik.................... 1 extra lärare i bakteriologi,	1,500	—	500		2,000
arfvode ............................. 1 föreståndare, arfvode.......	—	—	—	—	600 500	—

sekreterare och kamrerare .	—	—	—	—	1,000	—	Om raktinäslaréb i
assistenter ...............................	—				8,400	—	sådan egenskap åt-
1 vaktmästare......................... städning af lokalerna jemte	650	—	300	—	950	—	njuter fri bostad, miu-skäs, sä länge flenört förmån qvnrstår,lönen med 150 kronor.
skötsel af ångpanna samt värme- och ventilations-

apparat ............................. materialier, instrument, böc-	—	”			850
ker och samlingar............ bränsle, gas, vatten m. m.	—	—	—	—	4,300 2,100	—

hyra för lokaler .................	6,800

egendomens underhåll, ren-hållning och diverse ......	1,000
			1,
Summa	—	—	---—	\| 42,500	—	1

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till bestridande af dessa utgifter beräknades

afgifter af studerande............................... kr. 4,000: —

statsanslag ................................................. » 88,500: — kr. 42,500: —

I afseende å tillämpningen af denna stat ansåge departementschefen
höra, i hufvudsaklig enlighet med hvad nu vore föreskrifvet, bestämmas,
att det belopp, hvarmed de studerandes afgifter kunde komma att öfverskjuta
4,000 kronor för år, finge efter Kongl. Maj:ts pröfning användas
såväl till förbättring af materielen vid institutet som ock till bestridande
af förökad undervisning derstädes, i fall sådant funnes behöflig!.

Till frågan om anslag för en gång till inredning af nödiga undervisningslokaler
åt apotekselever ville departementschefen återkomma vid redogörelsen
för behofven af extra anslag under denna hufvudtitel.

Departementschefen hemstälde, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, med godkännande af nyss omförmälda stat och den här förut
angifna bestämmelse i afseende å dess tillämpning, höja anslaget till
farmaceutiska institutet, nu 20,050 kronor, med 18,450 kronor, eller till
38,500 kronor.

De af Kongl. Maj:t framstälda förslag om inrättande vid farmaceutiska
institutet af en ny extra lärarebefattning i bakteriologi och en ny
sekreterare- och kamrerarebefattning, om ökning af institutets anslag till
assistenter, till materialier, instrument, böcker och samlingar samt till
hyra för lokaler, om uppförande i staten af nya anslag dels för städning
af lokalerna jemte skötsel af ångpanna samt värme- och ventilationsapparat
och dels för de förut från anslaget till »ved, kol, gas, vatten och
diverse » bestridda utgifterna för egendomens underhåll, renhållning och
diverse äfvensom förslaget att i sammanhang med sistberörda anslags uppförande
i staten nedsätta anslaget till bränsle, gas, vatten m. m. hafva
icke gifvit utskottet anledning till någon erinran. Deremot har utskottet
icke ansett sig kunna förorda fastställande af de aflöningsbelopp, som af
Kongl. Maj:t föreslagits för professorerna i kemi och kemisk farmaci samt
i botanik och farmakognosi, för lärarne i teknisk farmaci och författningskunskap
och i fysik samt för institutets sekreterare och kamrerare.

För en hvar af omförmälda två professorer har Kongl. Maj:t föreslagit.
lön och tjenstgöringspenningar med tillhopa 6,000 kronor; men
utskottet anser deras aflöning icke böra bestämmas till högre belopp, än
som af 1898 års Riksdag faststäldes för extra ordinarie professorer vid
universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet, eller 3,300 kronor
lön, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

175

ytterligare 500 kronor, samt 1,200 kronor tjenstgöringspenningar; börande
ålderstilläggen utgå af det under åttonde lmfvudtiteln uppförda förslagsanslag:
ålderstillägg. I sammanhang härmed anser sig utskottet böra föreslå,
att befattningarna.» innehafvare benämnas extra ordinarie professorer.
Med afseende å ifrågavarande förslag har utskottet velat erinra, att såväl
den nu gällande som den föreslagna staten upptager ett arfvode af 500
kronor för föreståndaren. Då läraren i kemi för närvarande är i åtnjutande
af fri bostad, hvars årliga hyresvärde torde uppgå till minst 1,000
kronor, samt omöjligheten af hans bibehållande vid denna förmån icke
blifvit till fullo visad, synes han fortfarande böra komma i åtnjutande af
densamma och anteckning derom böra i staten intagas.

Aflöningen för lärarne i teknisk farmaci och författningskunskap samt
i fysik har utskottet ansett kunna bestämmas till 1,000 kronor lön och
500 kronor tjenstgöringspenningar eller tillhopa 1,500 kronor, hvilket
belopp af farmaceutiska institutets styrelse föreslagits såsom aflöning för
den förre af de två ifrågavarande lärarne. En sådan nedsättning har
utskottet så mycket hellre tilltrott sig föreslå, som i statsrådsprotokollet
blifvit antydt, att ifrågavarande lärarebefattningars innehafvare skulle
kunna samtidigt bestrida tjenstgöring såsom assistenter och i sådan egenskap
uppbära arfvode.

Hvad vidare angår sekreterare- och kamrerarebefattningen, har utskottet
trott sig finna, att den penningförvaltning och de öfriga. göromål,
som kunna blifva innehafvaren af denna tjenst anförtrodda, måste antagas
blifva af så obetydlig omfattning, att ett arfvode af 500 kronor årligen
skulle kunna anses utgöra skälig ersättning derför.

För underlättandet af lärares förflyttande från universiteten eller
karolinska institutet till extra ordinarie professorsbefattning vid farmaceutiska
institutet synes den särskilda föreskrift böra meddelas, att extra
ordinarie professor vid farmaceutiska institutet med afseende å rätt till
ålderstillägg bör få räkna sig till godo den tid, han förut kan hafva vid
universitet eller karolinska institutet innehaft likartad lärarebefattning,
hvarjemte nuvarande innehafvarne af lärarebefattningarna i kemi och
farmaci samt i naturalhistoria och farmakognosi synas böra tillerkännas
rätt att vid förflyttning till någon af omförmälda extra ordinarie professorsbefattningar
tillgodoräkna sig den tid, de innehaft sina nuvarande
1 ärarebefatt.n i ngar.

176

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen, med godkännande af följande

Stat för farmaceutiska institutet:

'' fl 1 '' *			Tjenst-
1 e. o. professor i kemi	Lön.	görings-	Summa.
		penningar.			Anmärkningar.
och kemisk farmaci			Krono		Kronor
(jemte fri bostad eller,	Kronor.	r.
i saknad deraf, 1,000 kronor i hyresersätt-							Efter fem år
flitig) ...................... 1 e. o. professor i bota-	3,300	—	1,200	—	4,500	—	kan lönen höjas med 500 kronor och efter tio ur
nik och farmakognosi	3,300	—	1,200	—	4,500	—	med ytterligare
1 lärare i teknisk far-							500 kronor.
maci och författnings-kunskap ..................	1,000		500	_	1,500
1 lärare i fysik ........... 1 extra lärare i häkte-	1,000	—	500	—	1,500	—
riologi, arfvode.......	—	—	—	—	600	—
1 föreståndare, arfvode.. Sekreterare och kamre-	—	—	—	—	500	—	Om vaktmästaren

rare .......................	. -	—		—	500		i sådan egenskap åtnjuter fri hostad,
Assistenter ..................	—	—	—	—	8,400
1 vaktmästare ............	650	—	300	—	950	—	minskas, så läntre
Städning af lokalerna jemte skötsel af ång-							denna förmån qvar-står,lönen med 150 kronor.
panna samt värme- och ventilationsapparat	_	_	_	_	850	i
Material ier, instrument.
böcker och samlingar	—	—	—	—	4,300	—
Bränsle, gas, vatten m.m.	—	—	—	—	2,100	—
Hyra för lokaler ......... Egendomens underhåll,	} -	—	—	—	6,800	—
renhållning och diverse	—	—	—	—	1,000	—
Summa	—	—		—	38,000	—

till bestridande af hvilka utgifter beräknas

afgifter af studerande ......

....................... kr.

4,000: —

statsanslag..............................

Summa kr.

34.000: —
38,000: —

samt med förklarande i afseende å statens tillämpning,
att det belopp, hvarmed de studerandes afgifter kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

177

komma att öfverskjuta 4,000 kronor för år, må efter
Kongl. Majtts pröfning användas såväl till förbättring af
materielen vid institutet som ock till bestridande af förökad
undervisning derstädes, i fall sådant tinnes behöflig!;,
må höja anslaget till farmaceutiska institutet, nu
20,050 kronor, med 13,950 kronor, eller till 34,000 kronor;

b) att Riksdagen må förklara, att ofvan omförmälda
ålderstillägg må utgå af det under åttonde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag: ålderstillägg; samt

c) att Riksdagen må medgifva, att en hvar innehafvare
af de i staten upptagna extra ordinarie professorsbefattningarna
må, med afseende å rätt till ålderstillägg,
efter Kongl. Majtts bepröfvande tillgodoräknas
den tid, han före tjenstens tillträdande må hafva vid
universitet eller karolinska inediko-kirurgiska institutet
innehaft likartad lärarebefattning, äfvensom att nuvarande
innehafvare af lärarebefattning vid farmaceutiska
institutet i kemi och farmaci samt i naturalhistoria och
farmakognosi må vid förflyttning till någon af omförmälda
extra ordinarie professorsbefattningar i berörda
afseende tillgodoräkna sig den tid, de innehaft sina nuvarande
lärarebefattningar.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

36:o) Ivongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja allmänna barnbördshusets
ordinarie anslag, nu utgörande 31,385 kronor, med 4,000
kronor eller till 35,385 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att direktionen för allmänna barnbördshuset
i Stockholm i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 september 1900
framhållit behofvet af tillökning i denna inrättnings af statsmedel utgående
årsanslag eller, om sådan tillökning ej skulle kunna erhållas, nödvändigheten
af en nedsättning i det antal sängar, som enligt gällande bestämmelser
skulle vara att för barnaföderskor tillgå vid allmänna barnbördshuset.

1 sådant afseende hade direktionen anfört följande: Uti den beräkning,
som legat till grund för den, efter framställning af direktionen och på Kongl.
Maj:ts förslag, af 1899 års Riksdag beviljade förhöjning af 6,000 kronor i
allmänna barnbördshusets statsanslag, hade barnaföderskornas antal upptagits
till i medeltal 1,188 per år, och kostnaden för hvarje barnaföderska
beräknats till 26 kronor 42 öre. Under åren 1898, 1899 och större delen

Bih. till Rilc8d. Frat. 1901. d Sami. 1 Afd. 9 Iläft. 23

Ang. anslag
till allmänna
barubördshu9et.

[33.]

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af år 1900 hade emellertid den årliga freqvensen af barnaföderskor ökats
till i medeltal 1,240 eller med 52, hvadan underhållskostnaden, beräknad
efter samma medelpris 26 kronor 42 öre, ökats med i rundt tal 1,370
kronor. Vidare hade utgiftstiteln värme- och lyshållning på grund af stegrade
vedpriser ökats med i medeltal 930 kronor, och slutligen hade tvättkostnaden
från och med 1900 års början till följd af ökade arbets-,
bränsle- och materialkostnader höjts med 3,75 öre per kilogram, hvaraf
förorsakades en stegring af dessa kostnader med 1,500 kronor. Sammanlagda
ökningen i underhållskostnaden utgjorde sålunda omkring 3,800
kronor. Äfven andra utgiftstitlar, såsom aflöning, mathållning, inventarier,
reparationer och diverse utgifter, hade under de sistförflutna tvenne åren
ökats med ej så obetydliga belopp, men denna ökning ansåge direktionen
dock i det närmaste uppvägas af den ökning i allmänna barnbördshusets inkomster,
som den numera höjda penningeräntan beräknades skola medföra.
Deremot såge direktionen ingen möjlighet att af allmänna barnbördshusets
nuvarande tillgångar täcka den först nämnda ökningen i underhållskostnaden
af i rundt tal 4,000 kronor. Sättet, hvarpå jemvigt emellan barnbördshusets
inkomster och utgifter under sådana förhållanden kunde åvägabringas,
vore följaktligen antingen att allmänna barnbördshuset erhölle ett
ökadt statsanslag eller ock att dess utgifter minskades, hvilket sistnämnda,
så vidt direktionen kunde finna, endast vore möjligt genom att minska
barnbördshusets disponibla sängantal, som enligt Kong! Maj:ts förnyade
reglemente för styrelsen och förvaltningen af allmänna barnbördshuset
den 28 januari 1898 blifvit bestämdt till 30. Visserligen kunde det ifrågasättas,
huruvida det med hänsyn till barnbördshusets uppgift att vara
undervisningsanstalt vore lämpligt att minska sängantalet, en åtgärd
som med nödvändighet måste medföra ett minskadt antal förlossningar,
hvilket åter vore liktydigt med ett förminskadt undervisningsmaterial. Men
direktionen, som i främsta rummet hade att taga hänsyn till barnbördshusets
ekonomiska förvaltning, ansåge sig under förhandenvarande förhållanden
böra föredraga denna åtgärd framför en framställning om ytterligare
förhöjning i statsanslaget. Om minskningen i det disponibla sängantalet
skulle leda till åsyftadt resultat eller ungefär 4,000 kronors minskning i
utgifterna, måste sängantalet minskas så mycket, att derigenom uppkomme
eu minskning i antalet barnaföderskor å barnbördshuset per år från 1,240
till 1,090 eller med 150, för hvilka underhållskostnaden, beräknad efter 26
kronor 42 öre för hvarje barnaföderska, utgjorde 3,963 kronor. Då för
1,240 barnaföderskor erfordrades 3u sängar, skulle för 1,090 behöfvas omkring
26,3 sängar. Sängantalets minskning skulle med denna beräkning
blifva 3,7 eller 4 stycken. Men då vissa utgiftstitlar, såsom fastighetens

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

underhåll, värme- och lyshållning in. fl., icke alls berördes af en sådan
minskning i sängantalet, ansåge direktionen, att den ifrågasatta minskningen
icke kunde sättas lägre än till 5 sängar. Direktionen hemstälde fördenskull,
att Kongl. Maj:t täcktes medgifva, det antalet sängar, som för barnaföderskor
alltid skulle vara att tillgå vid allmänna barnbördshuset, finge
från och med år 1901 tills vidare minskas från 30 till 25.

Efter remisser hade yttranden öfver direktionens ifrågavarande framställning
afgifvits dels af kanslern för rikets universitet, efter hörande
af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, dels ock af
medicinalstyrelsen.

Bemälda lärarekollegium hade yttrat, att lärarekollegiet i skrifvelse
den 28 juni 1898 med anledning af direktionens för allmänna barnbördshuset
i skrifvelse den 23 maj samma år till Kongl. Maj:t. gjorda hemställan
i förevarande ämne af anförda grunder på det bestämdaste afstyrkt
hvarje minskning af barnbördshusets sängantal. De skäl, pa hvilka lärarekollegiet
stödt detta sitt afstyrkande, ansåge lärarekollegiet fortfarande
vara fullt gällande och vidhölle derför på det bestämdaste sin i berörda
skrifvelse uttalade mening, att hvarje minskning af sängantalet på allmänna
barnbördshuset vore till betänklig och oersättlig skada för undervisningen
i obstetrik, för hvilken det nu befintliga materialet redan måste anses vara
otillräckligt. På grund deraf afstyrkte lärarekollegiet på det kraftigaste
direktionens för allmänna barnbördshuset nu ifrågavarande hemställan.

Hvad lärarekollegiet sålunda andragit hade af kanslern för rikets universitet
åberopats såsom eget utlåtande.

Medicinalstyrelsen, som erinrat, att medicinalstyrelsen, då frågan om
minskning af antalet sängar på allmänna barnbördshuset förra gången
förelegat, uti infordradt utlåtande af den 3S september 1898, med instämmande
i lärarekollegiets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet då afgift™,
yttrande, på det allvarligaste afstyrkt någon minskning i patientantalet
vid allmänna barnbördshuset ej blott af humanitära hänsyn, utan
äfven med fästadt. afseende på undervisningen af blifvande läkare, för
hvilka just den kliniska kursen vid barnbördshuset vore af den största
vigt, hade förklarat sig äfven nu af samma skäl, med hänsyn såväl till det
stora behofvet af vård för barnaföderskor som till undervisningens oafvisliga
kraf, på det allvarligaste afstyrka den ifrågasatta inskränkningen och i
stället på, det varmaste förorda, att nödiga medel måtte anvisas, pa det
att allmänna barnbördshuset fortfarande måtte kunna i samma omfattning
som hittills fullgöra sina vigtiga uppgifter.

För egen del har föredragande departementschefen anfört följande:

Såsom framginge af den redogörelse, som lemnats i departementschefens

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anförande till statsrådprotokollet, då fråga förevarit om proposition till 1899
års Riksdag rörande regleringen af riksstatens åttonde hufvudtitel, hade direktionen
för allmänna barnbördshuset i skrifvelse den 23 maj 1898 hemstält,
det Kong! Maj:t täcktes antingen förordna, att antalet qvinnor, som finge å
allmänna barnbördshuset intagas, skulle från den tid Kongl. Maj:t kunde
finna lämpligt att bestämma minskas till 70 i månaden, eller, för att möjliggöra
allmänna barnbördsbusets verksamhet i samma omfattning som
hittills, bevilja allmänna barnbördshuset af disponibla medel ett extra
anslag af 6,000 kronor för hvardera af åren 1898 och 1899.

Direktionens förslag om inskränkning i patientantalet hade i utlåtanden,
som afgifvits af kanslersembetet och lärarekollegiet vid karolinska medikokirurgiska
institutet samt af medicinalstyrelsen, blifvit på anförda skäl
enhälligt afstyrka och då departementschefen den 18 november 1898 inför
Kongl. Maj:t föredragit detta ärende, hade Kongl. Maj:t, i enlighet med
departementschefens hemställan, ej funnit skäl förordna om minskning af
det antal barnaföderskor, som finge intagas å allmänna barnbördshuset.

Vid 1899 års riksdag både Kongl. Maj:t föreslagit, att allmänna barnbördshusets
ordinarie anslag måtte höjas med 6,000 kronor eller till 29,760
kronor, och Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot hvad af Kongl.
Maj:t i detta afseende föreslagits, hade höjt allmänna barnbördshusets ordinarie
anslag till sistnämnda summa, hvarjemte Riksdagen, med anledning af
ett utaf Kongl. Maj:t tillika framstäldt förslag, på extra stat för år 1900 anvisat
ett anslag af 6,000 kronor såsom bidrag till uppehållande af allmänna
barnbördshusets verksamhet. Sistnämnda anslag hade afsett ett behöfligt
tillskott för år 1899. Vidare hade Riksdagen år 1900 beviljat ett
belopp af 6,000 kronor till ersättning af ett förskott, som statskontoret
enligt föreskrift i kongl. bre£ den 18 november 1898 utanordna! till bestridande
af utgifter under samma år för allmänna barnbördshuset.

Då med afseende å hvad de öfver direktionens framställning hörda
myndigheterna yttrat om betänkligheten af den ifrågasatta inskränkningen
i antalet sängar för patienter vid allmänna barnbördshuset en sådan åtgärd
lika litet nu, som då ett förslag i samma syfte år 1898 varit af direktionen
väckt, kunde af departementschefen tillstyrkas, och någon annan
utväg att åstadkomma jemvigt mellan allmänna barnbördshusets inkomster
och utgifter under nuvarande förhållanden ej syntes återstå,, än att erforderligt
anslag lemnades af staten, som det af ålder ansetts tillhöra att
sörja för den medicinska undervisningen, i hvars intresse det läge, att det
nu stadgade sängantalet vid allmänna barnbördshuset fortfarande funnes
disponibelt, funne departementschefen det vara af vigt, att nu föreliggande
behof af ökadt anslag hlefve genom statens mellankomst afhjelpt. I af -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

seende å behofvet af statsanslag åberopade departementschefen den utredning,
som nu och vid 1899 års riksdag härom lemnats. Det för år 1901
erforderliga bidraget, hvilket syntes böra hos Riksdagen begäras på extra
stat för år 1902, kunde, om det beviljades, genom beslut af Kongl. Maj:t
bestämmas att förskottsvis af tillgängliga medel utgå redan under innevarande
år. Förbehållande sig att återkomma till denna fråga vid redogörelse
för åttonde hufvudtitelns extra anslågsbehof, tillstyrkte departementschefen,
det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag om beviljande
af ofvan ornförmälda ordinarie anslag.

Under åberopande af den i ärendet lemnade utredningen, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må böja allmänna barnbördshusets
ordinarie anslag, nu utgörande 31,385 kronor, med
4,000 kronor, eller till 35,385 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till barnmorskeundervisningen och
barnbördshusen, nu 42,858 kronor, komma att ökas till 46,858 kronor.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

37:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen, att följande, hittills Ang.
på extra stat uppförda anslag måtte beviljas på vitterhets-, historie- och yård°tfnsamantiqvitetsakademiens
ordinarie stat, nemligen: lingar i statens

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården1''''^0"9^
af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning åt
vaktbetjening 4,000 kronor,

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar
in. m. 3,200 kronor samt

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och. andra märkvärdiga
föremål i statens historiska museum m. m. 2,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 september 1900 hemstält, det
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära uppförande på ordinarie stat af ofvannämnda
sedan lång tid tillbaka årligen utgående extra anslag, till stöd för hvilken
framställning akademien anfört, att erfarenheten under ganska lång tid
gifvit vid handen, att dessa anslag mer än väl behöfdes till fullföljande af det
akademien lemnade uppdraget att hafva inseende öfver statens arkeologiska,

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

historiska och numismatiska samlingar äfvensom öfver landets fornlemningar
samt att ingen anledning funnes att antaga, det behofvet af dessa anslag
för framtiden skulle bortfalla eller i någon mån förminskas. Vidare hade
akademien erinrat, hurusom vid 1886 års riksdag framställning af Kongl.
Maj:t gjorts om samma anslags uppförande på ordinarie stat, men att
Riksdagen, som ansett anslagens uppflyttande på ordinarie stat kunna åtminstone
tills vidare anstå, beviljat dem endast på extra stat.

Ur den af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien lemnade motivering,
som åberopats till stöd för Kongl. Maj:ts berörda framställning,
har departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat följande.

Af det först omförmälda anslaget användes fortfarande 2,200 kronor
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden. Den ständiga utvecklingen
af de under akademiens inseende stälda statssamlingarna samt af arbetet
för vinnande af kännedom om och skydd för de fasta fornlemningarna
gjorde det omöjligt att minska antalet af arbetskrafter, hvilka snarare
behöfde ökas. Hvad anginge återstoden af detta anslag, så användes den
till aflönande af den vaktbetjening, hvilken erfordrades vid samlingarnas
afgiftsfria förevisande för allmänheten två dagar i veckan och vid rengöringar;
ty utan detta bidrag kunde samlingarna icke någon enda dag
hållas för allmänheten afgiftsfritt tillgängliga. Att anslaget i denna del
icke vore för stort, framginge deraf att under de senaste åren brist derå
uppkommit. Men genom att hålla samlingarna mot betalning öppna en
dag i veckan under sommarmånaderna hade akademien för detta anslag
förvärfvat någon extra inkomst, hvilken så småningom kunde komma att
betäcka bristen.

Det andra anslaget, 3,200 kronor, hade tillkommit i anledning af
1857 års Riksdags begäran, att åtgärder måtte vidtagas för att landets
fornlemningar skulle blifva fortare kända och bättre bevarade. Enligt
Kongl. Maj:ts föreskrift af den 17 maj 1876 skulle af detta anslag
en summa af 1,200 kronor användas till bestridande af kostnaderna för
de två ordinarie amanuensernas tjensteresor. Som företagande af årliga
tjensteresor vore dessa amanuenser genom gällande instruktion ålagdt,
måste medel till bestridande af kostnaderna för deras verkställande anses
höra till de ordinarie behofven. De återstående 2,000 kronorna användes
för anställande af frivilliga medarbetare, hvilka bland annat beskrefve
samt stundom, när de funnes dertill duglige, undersökte fornlemningarna
i vissa delar af landet. Äfven, när efter eu följd af år fornlemningarna
inom rikets samtliga landskap blifvit förtecknade, erfordrades i den antiqvariska
forskningens intresse medel till hvarjehanda resor och undersökningar,
hvilka borde af staten bekostas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

Hvad beträffade det tredje anslaget, 2,000 kronor, vore det af synnerlig
vigt, att statens samlingar gjordes allmänt tillgängliga äfven för dem,
som icke vore i tillfälle att i dessa personligen göra besök. Sådant kunde
dock ej ske annat än genom utgifvande af beskrifningar och afbildningar.
Då i öfrig! afbildningar vore lika nödvändiga för den arkeologiska och
numismatiska literaturen som för den naturvetenskapliga och således aldrig
kunde undvaras, läge häruti ett giltigt skäl för detta anslags uppförande
på ordinarie stat. Som det i allt fall icke vore för behofvet tillräckligt,
både akademien, angelägen om vidgande äfven i detta afseende af en inledd
verksamhet, af egna tillgångar till utförande af vissa grupper af
illustrationer anslagit medel, såsom för år 1884 ett belopp af 2,300 kronor
och under år 1885 2,500 kronor.

Hvad akademien sålunda anfört egde, efter hvad departementschefen
inhemtat, fortfarande tillämplighet. Enligt en af riksantiqvarien meddelad
tablå både under åren 1887—1899, då de tre omförmälda extra anslagen
utgått med sammanlagdt 119,600 kronor, akademien för ändamål, dertill
nämnda anslag afsetts, af egna''medel utbetalat ett belopp af 90,287 kronor
99 öre. Om dertill lades den Hjertbergske amanuensens aflöning under åren
1892—1899, eller 30,583 kronor 33 öre, stege akademiens bidrag af
egna medel till 120,871 kronor 32 öre. Enligt riksantiqvariens uppgift
funnes ingen anledning att antaga, att behofvet af medel för ifrågavarande
ändamål kunde komma att minskas, och akademien kunde ej af egna medel
använda för dessa ändamål större belopp, hvadan de tre statsanslagen icke
kunde undvaras, derest ej en vacker, för fosterlandet gagnande samt i
in- och utlandet aktad verksamhet skulle afbrytas eller förkrympas.

På grund häraf hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte
hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademiens ordinarie stat bevilja följande, hittills
på extra stat uppförda anslag, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade
biträden vid ordnandet och vården
af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning

åt vaktbetjening............................... kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlämningar in. in...... » 3,200: —

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga före’
mål i statens historiska museum
in- m..................................................... » 2,000: —

Vid bifall härtill skulle anslaget till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,
nu 29,450 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag), komma
att höjas till 38,650 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag).

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

hö t"/'' af ’9,8:0) Kongl, Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till
anslaget till förskolan för blinda i Vexiö med 2,800 kronor eller från dess nuvarande
bHndk°-v f-r^e^°PP’ 9,500 kronor, till 12,300 kronor.

r - Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anmält,
L’,;kJ hurusom styrelsen öfver förskolan för blinda i Vexiö i skrifvelse den 25
september 1900 anhallit, att Kongl. Maj:t täcktes af år 1901 sammanträdande
Riksdag äska en förhöjning med 2,800 kronor af det i skolans
stat upptagna statsanslaget, 9,500 kronor, att utgå från och med år 1902

Som skäl för den äskade förhöjningen hade styrelsen hufvudsakligen
anfört följande.

Skolans inflyttande i dess nya byggnad, hvilket afsetts att ega rum
under loppet af år 1901, kornme att medföra åtskilliga förökade kostnader.
Det i skolans stat med 500 kronor upptagna anslag till fastighetens
underhåll blefve hädanefter otillräckligt, då skolan finge vidkännas
kostnader för underhall icke endast af sjelfva skolbyggnaden utan ock af
tillhörande uthus, stängsel, gårdsplan, anläggningar och gatuandelar, hvit*
kas renhållning äfven komme att åligga skolan, och då skolan derjemte
måste för de upplåtna byggnadstomterna till Vexiö stad erlägga den årliga
afgäld, som staden sjelf hade att betala för dessa tomter. Det v<^e derför
behöfligt, att anslaget höjdes med 500 kronor årligen eller till det belopp,
1,000 kronor, som komitcrade för blindundervisningens ordnande i sitt
den 17 december 1880 afgifna betänkande beräknat till fastighetens underhåll
under förutsättning att skolan vore inrymd uti egen lokal.

I skolans nuvarande stat vore till ved och lyshållning upptaget ett
belopp å 1,500 kronor. Detta blefve efter skolans inflyttning i den egna
byggnader! otillräckligt. Roligt beräkning af värmeledningsingeniören H.
Theorell komme den nya lokalens uppvärmning och ventilering samt
vattenuppvärmning för tvätt och bad att kräfva en årlig bränsleåtgång af
1,400 hektoliter koks, hvarförutom till 4 kokspisar, 3 kakelugnar och 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

185

bakugn omkring 100 kubikmeter ved blefve behöfliga. Kostnaderna för
anskaffande af omförmälda mängd bränsle uppginge, enligt nu gällande
pris, för koksen med transportkostnader till 2,800 kronor och för veden
till 350 kronor eller tillhopa till 2,650 kronor. De kostnader, som erfordrades
för skollokalernas upplysning medelst elektriskt ljus, kunde ej beräknas
till mindre belopp än 500 kr. Anslaget till ved och lyshållning
borde sålunda förhöjas med 1,650 kronor eller från 1,500 till 3,150 kronor.

Vidare komme för värmeledningens skötsel och tillsyn anställandet
af en maskinist eller eldare att blifva behöflig!, för såvidt den i skolans
tjenst varande vaktmästaren icke skulle kunna utbildas derför. I allt fall
kunde en med värmeledningens skötsel fullt förtrogen person, hvilken tilllika
tjenstgjorde såsom vaktmästare och dräng vid skolan, ej erhållas för
mindre lön än 600 kronor för år; men dertill liksom numera också till
de öfriga tjenarnes aflöning, hvilken styrelsen under år 1900 i följd af de
allmänt stegrade tjenarelönerna nödgats i betydlig mån öka, vore det i
staten för sådant ändamål upptagna anslaget å 1,100 kronor otillräckligt.
Af stor vigt vore för skolan såsom uppfostringsanstalt för minderåriga
blinda att hafva en duglig och pålitlig tjenstepersonal; men för att skolan
skulle kunna i sin tjenst få behålla en sådan personal, vore en nödvändig
förutsättning, att tjenstepersonalens aflöning vore afpassad att motsvara dess
trägna och ansvarsfulla arbete. Anslaget till tjenstepersonalens aflönande
och städja behöfde fördenskull ökas med 500 kronor eller till 1,600 kronor.

Anslaget till inventarier vore upptaget till 600 kronor; men då detta
belopp icke vore tillräckligt för gamla inventariers successiva ersättning
med nya jemte dessas framtida underhåll och då vid inflyttningen i den
nya lokalen måste anskaffas inredning af gymnastiksalen, bänkar till det
större lärorummet, bord till matsalen m. in., erfordrades, att ifrågavarande
anslag höjdes med 150 kr. eller till 750 kronor.

T följd af de omförmälda förhöjningarna i skolans utgiftsstat skulle
denna komma att förete de förändringar, som följande jemförelse utvisade:

	Nu gällande stat:		Föreslagen stat:
Aflöningsstaten........................ kr.	5,300: —	kr.	5,300: —
Öfriga utgiftsposter:
fastighetens underhåll ...... »	500: —	»	1,000: —
aflöning och städja till tjenste-
personalen .............. »	1,100: —	»	1,600: —
kosthåll för 40 barn och 6
tjenare efter 50 öre per dag »	8,395: —	»	8,395: —
Transport kr.	15,295: -	kr.	16,295: —
till 1 likså. Prut. 1901. 4 Samt. 1 Afd.	9 llåft.		24

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport kr. 15,295: — beklädnad af 40 barn efter	kr. 16,295: —
50 kronor för hvarje .....	* 2,000	.-	» 2,000	—
tvätt och renhållning ........	» 500	—	» 500	—
ved och lyshållning.............	» 1,500	—	» 3,150	—
läkare och sjukvård.............. undervisnings- och arbets-	» 600	—	* 600	—
materiel.........................	» 500	—	» 500	—
inventarier ...........................	» 600	—	> 750	—
diverse utgifter........................	505	—	» 505	—
Summa kronor 21,500	—	24,300	—

I nuvarande stat beräknades inkomsterna till 21,500 kronor, nemligen
årsafgifter för 40 barn 12,000 och statsanslag 9,500 kronor. Höjdes
utgiftsstaten till 24,300 kronor och inkomsterna för barnen, hvilka för
närvarande uppginge till endast 9,000 kronor, dock fortfarande beräknades
till 12,000 kronor, erfordrades af statsmedel ett bidrag å 12,300 kronor,
hvadan det hittills utgående statsanslaget, 9,500 kronor, borde höjas med
2,800 kronor.

Da de af styrelsen sålunda äskade förhöjningarna i den för ifrågavarande
skola gällande stat syntes departementschefen vara af behofvet
påkallade, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att höja anslaget till förskolan för blinda i Vexiö med 2,800
kronor.

På de skäl, som i statsrådsprotokollet blifvit anförda, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må höja ordinarie anslaget till
förskolan för blinda i Vexiö med 2,800 kronor eller
från dess nuvarande belopp, 9,500 kronor, till 12,300
kronor.

Ang. 39:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att medgifva, att

rin°gn1t1''rektto^ektor ,vid förskolan för blinda i Vexiö måtte komma i åtnjutande af två
v;d foykoian ålder stilla gg, hvardera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad
tjenstgöring äfvensom att två ålderstillägg finge utgå för den nuvarande
rektorn från och med år 1901 med 1,000 kronor.

för blinda
Vexiö.

[36. j

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelsen öfver förskolan för blinda
Vexiö, med anledning af en af skolans rektor gjord framställning, till

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

187

Kongl. Maj:t inkommit med hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärder för att bemälde rektor måtte komma i åtnjutande af tvä ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, så att hans lön i högsta lönegraden
komme att uppgå till 3,000 kronor för år.

I sin omförmälda hos styrelsen gjorda framställning hade rektor, jemte
erinran derom, att han i 27 år innehaft befattning vid statens läroanstalter
för blinda, för öfrigt anfört hufvudsakligen följande.

Komiterade för blindundervisningens ordnande, hade i sitt den 17 december
1880 afgifna betänkande föreslagit, att rektorn och ämneslärarne
vid institutet för blinda skulle komma i åtnjutande af ålderstillägg med
500 kronor efter fem års och ytterligare 500 kronor efter tio års väl vitsordad
tjenstgöring, samt att rektorn och lärarinnorna vid blindskolan väl skulle
åtnjuta två ålderstillägg, men hvartdera å endast 300 kronor. Innan ännu
något förslag till ordinarie stat för blindskolan i Vexiö blifvit framlagdt
för Riksdagen, hade skolans styrelse i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 1
maj 1893 anhållit, bland annat, att ålderstilläggen åt skolans rektor måtte
höjas från föreslagna 300 till 500 kronor, så att rektorn i detta hänseende
blefve likstäld med lärarne vid institutet för blinda, i synnerhet som skolan
i Vexiö med Kongl. Maj:ts medgifvande redan år 1889 erhållit en större
omfattning än hvad komiterade föreslagit. Den 22 september 1893 hade
Kongl. Maj:t uppdragit åt utsedde komiterade att afgifva förslag rörande
ordnandet af undervisningen af sinnesslöa barn samt att yttra sig äfven
om vissa till blindundervisningen hörande frågor. I utlåtande den 19
december 1893 hade desse komiterade afgifvit förslag till blindundervisningens
fullständiga ordnande. Angående styrelsens öfver blind skolan
i Vexiö förslag till stat för skolan hade komiterade dervid yttrat, bland
annat, att de förordade beviljandet af det större ålderstillägget åt den
nuvarande föreståndaren, hvilken hade att åberopa en tjenstetid af tjuguett
år och synnerligen goda vitsord öfver sin tjenstgöring, så mycket hellre
som komiterade med afseende på den väsentliga skilnaden mellan föreståndarens
och lärarinnornas åligganden och ansvar äfvensom deras löner
ansåge, att skolans föreståndare i hvarje fall borde berättigas att komma
i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter respektive
fem och tio års tjenstgöring. På grund af hvad komiterade sålunda
anfört, hade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i yttrande
till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 hemstält, att ålderstilläggen
åt rektorn vid förskolan för blinda i Vexiö måtte från och med år 1895
utgå med 1,000 kronor. Denna hemställan hade Kongl. Maj:t bifallit,
och proposition i ärendet hade i öfverensstämmelse dermed framlagts
för Riksdagen. Vid behandling af frågan hade emellertid statsutskottet

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreslagit, att, då framställning rörande blindundervisningens ordnande
i hela riket vore att till Riksdagen förvänta, någon stat för nämnda
skola då icke borde af Riksdagen fastställas, utan att de båda ålderstilläggen
åt rektorn såsom dittills borde utgå med tillsammans 600
kronor. Riksdagen hade bifallit statsutskottets förslag; och med anledning
deraf hade i den proposition angående blindundervisningens ordnande, som
aflåtits till 1896 års Riksdag, föreslagits, att hvartdera af de oinförmälda
ålderstilläggens belopp skulle bestämmas till 300 kronor. Lönerna
till lärarepersonalen vid förskolan för blinda i Vexiö utginge sålunda
med 2,000 kronor för rektor och 1,000 kronor för lärarinna, hvarjemte
såväl rektor som lärarinna ogde rätt till två ålderstillägg, hvartdera
å 300 kronor efter respektive fem och tio års tjenstgöring. Rektor,
lärare och lärarinna vid institutet för blinda vore deremot berättigade till
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. Lärarinnornas vid förskolan för
blinda i Vexiö lön utgjorde visserligen icke riklig, men dock skälig ersättning
för deras arbete. Beträffande åter lönen för rektor, hvilkens verksamhet
vore vida mera ansvarsfull och ansträngande, trägen och omfattande
än de vid blindanstalterna anstälde lärares och lärarinnors och hvilken som
familjefader hade att försörja icke blott sig sjelf utan ock sin familj, bekosta
sina barns uppfostran m. m., måste lönen i anseende till de hvarje år
stegrade prisen å lefnadskostnader, växande skatter till kommunen, ökade
tjenarelöner och skolavgifter m. m. anses för ringa. De ökade lefnadskostnaderna
hade förantedt landstingen att i väsentlig män förbättra lönevilkoren
för lärarepersonalen vid döfstumskolorna. Så vore nu lönegraderna
för föreståndarne vid döfstumskolorna i Vexiö, Lund, Venersborg,
Gefle och Hernösand 3,000, efter fem år 3,500 och efter tio år 4,000
kronor. Dessutom åtnjöte dessa föreståndare andra förmåner, såsom lyse,
trädgårdsland in. in., hvilka ej tillkomme förskolans rektor. Ehuru samma
kompetens fordrades för rektor vid nu ifrågavarande skola som för föreståndare
vid döfstumskola och ehuru bådas verksamhet syntes vara temligen
likartad, vore den senares lön vida högre än den förres. Döfstumskolan
vore visserligen en större anstalt än förskolan för blinda, men särskilda
omständigheter gjorde, att föreståndare vid döfstumskola ej hade
en mera ansträngande verksamhet än rektorn vid förskolan. Denne
senare hade att undervisa 18 till 20 timmar i veckan, under det föreståndaren
vid döfstumskola vanligen icke undervisade mer än 9 till 10 timmar.
Föreståndare vid döfstumskola vore ledig under sommarferierna; rektor
vid förskolan hade deremot icke denna förmån, då under vinterferierna
alla skolans elever och under sommarferierna många af dem begagnade
sig af den dem medgifna rättighet att stanna qvar i skolan. Föreståndare

Statsutskottets Utlåtande■ N:o 9.

189

vid döfstumskola hade biträde af husmoder, af särskild sekreterare och
räkenskapsförare samt kunde få biträde af manlig lärare vid förefallande
behof. Vid förskolan för blinda funnes ingen husmoder, ingen särskild
sekreterare och räkenskapsförare och ingen manlig lärare, som kunde biträda
rektor, utan denne vore sjelf sekreterare och räkenskapsförare, för
hvilka sysslor han dock uppbure ett mindre arfvode. Under skolans 16
verksamhetsår hade rektorns arbete varit mycket omfattande, särskildt
med hänsyn dertill att skolan under denna tid skulle organiseras och ny
byggnad för den uppföras. Äfven folkskolelärare, särskildt de i städerna,
hade under de senare åren fått sina löner betydligt förbättrade. I de flesta
städer i södra och mellersta Sverige uppginge nu folkskolelärares löner
till 2,000 kronor. Exempelvis vid folkskolan i Vexiö uppginge lärarnes
löner till 2,000 kronor, hvarförutom de hade särskildt arfvode för undervisningen
i slöjd och i fortsättningsskola. Förste läraren hade derjemte fri
bostad samt vedbrand.

Styrelsen öfver förskolan hade, enligt hvad departementschefen vidare
till statsrådsprotokollet meddelat, till stöd för sin omförmälda hemställan
åberopat hvad rektorn sålunda anfört och särskildt fäst uppmärksamheten
på icke blott nuvarande rektors långvariga, nitiska och berömliga tjenstgöring,
utan äfven tjenstens ansvarsfulla och kräfvande beskaffenhet samt
de under den senaste tiden väsentligt stegrade lefnadskostnaderna.

Statskontoret, hvars utlåtande blifvit infordradt, yttrade i skrifvelse
till Kong! Maj:t den 24 oktober 1900, bland annat, följande.

Enligt den af Kongl. Maj:t den 29 maj 1896 faststälda staten för ifrågavarande
skola åtnjöte rektor för skolan i lön 2,000 kronor jemte två
ålderstillägg å 300 kronor efter fem och tio ars välo vitsordad tjenstgöring
samt rätt till fri bostad och värme vid läroanstalten. Älderstilläggen utginge
af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.
I proposition till 1894 års Riksdag hade Kongl. Maj:t, samtidigt
med framställande af förslag till det för skolan utgående anslagets uppförande
å ordinarie stat, äskat att älderstilläggen till föreståndaren — hvilka,
allt sedan anslaget första gången beviljades af 1883 års riksdag, utgått
med 300 kronor skulle höjas till 500 kronor. Riksdagen, som emellertid
för det dåvarande icke funnit lämpligt medgifva någon förändring af
anslagets natur, hade ej heller ansett någon ökning af föreståndarens ålderstillägg
erforderlig, dervid Riksdagen såsom skäl för denna mening dock
endast åberopat det förutvarande förhållandet samt det af den s. k. blindkomitén
år 1880 afgifna förslag. Att dock detta förslag, såsom afseende
cn på den tiden opröfvad institution, icke borde tilläggas betydelse framför
det uttalande, som, efter skolans tioåriga verksamhet och med sålunda

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vunnen kännedom om det arbete, hvilket oundgängligen kräfdes af dess
föreståndare, afgifvits af de utaf Kongl. Maj:t den 22 september 1893
tillsatte komiterade, hvilket uttalande legat till grund för Kongl. Maj:ts
till 1894 års Riksdag gjorda proposition i ämnet, ansåge statskontoret vara
ostridigt. An mindre syntes vid nuvarande tidpunkt ett fasthållande vid
hvad 1880 års komiterade i detta hänseende föreslagit kunna, med hänsyn
till de i handlingarna rörande detta ärende omförmälda förhållanden,
anses med billighet och rättvisa öfverensstämmande.

På grund häraf hemstälde statskontoret, att Kongl. Maj:t måtte i proposition
föreslå Riksdagen, att rektorn vid förskolan för blinda i Vexiö
måtte berättigas att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring, äfvensom
att två ålderstillägg måtte få utgå för den nuvarande rektorn från och
med år 1901 med 1,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Enligt den af Kongl. Maj:t den 31 maj 1888 faststälda stat för institutet
för blinda uppbure vid institutet anstäld ämneslärare i årlig lön
1,500 kronor jemte ålderstillägg med 500 kronor efter fem och ytterligare
500 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring. Rektor vid
förskolan för blinda i Vexiö både deremot, enligt den 29 maj 1896
faststäld stat, en årlig lön af 2,000 kronor jemte ålderstillägg med 300
kronor efter fem och ytterligare 300 kronor efter tio års val vitsordad
tjenstgöring. Till rektorsbefattningen vid förskolan fordrades icke endast
samma behörighet som till ämnesläräretjenst vid institutet, utan äfven lämplighet
för föreståndarekallet. Rektor hade nemligen icke endast att meddela
undervisning — under ej mindre än 18 till 20 timmar i veckan — utan
han skulle ock hafva inseende öfver de vid läroanstalten anstälde lärare
och öfrig personal, vaka öfver att sedlighet och god ordning iakttoges,
ordna och leda arbetet, biträda styrelsen vid handhafvande af läroanstaltens
ekonomi samt hafva närmaste tillsyn öfver dess byggnader och trädgårdsanläggningar
in. in. Af hvad nu blifvit. sagdt angående rektorns åligganden
ansåge departementschefen framgå, att hans befattning vore vida
mer omfattande, ansträngande och ansvarsfull än en ämneslärares vid institutet,
hvilken hufvudsakligen hade till åliggande att meddela undervisning
24 till 28 timmar i veckan samt att biträda vid tillsynen öfver
lärjungarnes uppförande. Vid sådant förhållande funne departementschefen
ifrågavarande framställning särdeles behjertansvärd, och det förekomme
honom vara billigt, att rektorn erhölle rätt till ålderstillägg å minst
samma belopp som ämnesläraren vid institutet, så att rektorns lön i
högsta lönegraden uppginge till 3,000 kronor och således i denna grad

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

191

blefve lika mycket större än ämneslärarens, som den "vore i den lägsta
lönegraden.

Med anledning häraf och då den nuvarande rektorn på grund af sin
långvariga verksamhet i statens tjenst för länge sedan inträdt i tredje
lönegraden, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen medgifva, att rektor vid förskolan för blinda i Vexiö måtte
berättigas att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring äfvensom att två
ålderstillägg måtte få utgå för den nuvarande rektorn från och med år
1901 med 1,000 kronor.

Då giltiga skäl synas utskottet vara anförda för hvad af Kongl. Maj:t
i detta ärende blifvit föreslaget, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgifva, att rektor vid förskolan
för blinda i Vexiö må komma i åtnjutande af
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem och
tio års väl vitsordad tjenstgöring, att två ålderstillägg
må utgå för den nuvarande rektorn från och med år
1901 med 1,000 kronor samt att dessa förhöjda ålderstillägg
må utgå från det under åttonde hufvudtiteln
uppförda föi’slagsanslag: ålderstillägg.

Bifall till utskottets under nästföregående punkt 39:o) gjorda hemställan
föranleder icke ökning af något i riksstaten uppfördt anslag.

Derest åter hvad utskottet föreslagit i punkten 38:o) vinner bifall,
skulle anslaget till undervisningsanstalter för döfstumma och blinda, nu
259,650 kronor, komma att höjas till 262,450 kronor.

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.

40:o) Uti särskilda inom Riksdagen väckta, sinsemellan lika lydande Ang.
motioner (n:o 21 i Första Kammaren och n:o 57 i Andra Kammaren)8*®1afvisning1
hafva herrar L. Grundberg och L. W. Lothigius hvar för sig föreslagit, och uppåt!.
Riksdagen måtte besluta sådan ändring i de för åtnjutande af bidrag f°yUdna_af
till undervisning och uppfostran af abnorma barn från förslagsanslaget sinnesslöa
till »uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn» faststälda vilkor, att dylikt bani''
bidrag finge utgå jemväl för hvarje i privat uppfostringsanstalt intaget

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

blindt sinnesrott barn med 250 kronor om året, på i öfrigt samma vilkor,
som gälde för andra anstalter för sinnesslöas undervisning.

Till stöd för berörda förslag hafva motionärerna anfört följande:

Genom lagen angående döfstummeundervisningen den 31 maj 1889
och lagen angående blindundervisningen den 29 maj 1896 vore obligatorisk
undervisning anordnad för följande grupper af abnorma barn:

1) Döfstumma;

2) Sinnesslöa döfstumma; och

3) Blinda.

Frivillig undervisning befrämjades genom bidrag af statsmedel för:

4) Blinda, som tillika vore döfstumma;

5) Sinnesslöa; och

6) Epileptiska sinnesslöa.

Men för en grupp af abnorma barn, nemligen blinda sinnesslöa, gåfves
för närvarande icke tillfälle till något slags undervisning.

I lagen om blindundervisningen stadgades nemligen i § 1 mom. 2,
att lagen icke egde tillämplighet å blinda barn, som tillika vore sinnessiöa,
och i § 4, att barn vore skolpligtigt — —- — derest icke barnet
-— — — vore så svagt begåfvadt, att dess fortfarande vistande i läroanstalt
ansåges vara utan gagn; hvarjemte i kongl. stadgan den 29 maj
1896, § 29 förordnades, att, derest i förskola eller institut intagen lärjunge
skulle befinnas oemottaglig för der meddelad undervisning, direktionen
(styrelsen) finge på rektors anmälan sådan lärjunge från läroanstalten
skilja.

Sinnesslöa blinda barn kunde således icke erhålla undervisning i blindskola.
För antagande, att sådana skulle vara mindre bildbara än sinnesslöa
barn i allmänhet eller döfstumma sinnesslöa, hvilka sistnämnda åtnjöte
förmånen af obligatorisk undervisning, funnes icke något skäl; hvadan
utväg syntes böra beredas äfven för blinda sinnesslöa barn, till erhållande
af den undervisning, för hvilken de vore mottagliga.

Någon omedelbar åtgärd från statens sida för åstadkommande af uppfostringsanstalt
för blinda sinnesslöa syntes icke böra ifrågasättas, utan
ansåge motionärerna den för sådana vanlottade nödiga undervisning kunna
nöjaktigt befrämjas derigenom, att — på sätt enligt kongl. kungörelsen
den 28 maj 1897 nu egde rum i fråga om dels af landsting eller stadsfullmägtige
anordnade uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, dels ock
den af föreningen för sinnesslöa barns vård i Stockholm upprättade uppfostringsanstalt,
äfvensom för den privata anstalten för uppfostran af
sinnesslöa döfstumma i Hjorted — bidrag från det å åttonde hufvudtiteln
uppförda ordinarie förslagsanslaget till »uppfostringsanstalter för sinnes -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

193

slöa barn» jemväl Unge utgå för hvarje blindt sinnesslött barn, som vid
privat anstalt för uppfostran af sådana barn åtnjöte undervisning.

I fråga om beloppet af det årliga bidrag, som för hvarje i dylik
anstalt undervisa^, barn borde af statsmedel lemnas, syntes detta, med
hänsyn till de med undervisningen förknippade svårigheter, beroende på
nödvändigheten att dervid använda en för blindundervisning och idiotundervisning
kombinerad metod, icke böra sättas lägre än för lärjungarna
vid nyssnämnda anstalter, eller 250 kronor om året för hvarje barn.

Utskottet, som finner motionernas syfte vara sjmnerligen behjertansvärdt,
anser sig emellertid icke böra för närvarande tillstyrka den åtgärd
af Riksdagen, som i motionerna ifrågasattes, då enligt utskottets åsigt
en utredning erfordras, dels huruvida de blinda sinnesslöa barnen kunna
antagas i allmänhet vara för undervisning mottagliga, dels huruvida för
meddelande af statsbidrag till deras undervisning och uppfostran lämpligen
böra stadgas samma vilkor, som gälla för bidragen till uppfostran
af andra sinnesslöa barn, och dels angående de kostnader, som genom
beviljande af statsbidrag för undervisning och uppfostran af nu ifrågavarande
barn kunna komma att tillskyndas statsverket.

Utskottet anser sålunda motionerna allenast höra föranleda till förslag
om föranstaltande af en utredning af den beskaffenhet, utskottet här ofvan
angifvit.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kong]. Maj:t måtte låta utreda, dels huruvida
blinda sinnesslöa barn kunna antagas i allmänhet vara
för undervisning mottagliga, dels huruvida för meddelande
af statsbidrag till deras undervisning och uppfostran
lämpligen böra stadgas samma vilkor, som gälla
för bidragen till uppfostran af andra sinnesslöa barn,
och dels angående de kostnader, som genom beviljande
af statsbidrag för undervisning och uppfostran af blinda
sinnesslöa barn kunna komma att tillskyndas statsverket.

Öfriga ordinarie anslag.

41 :o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne- Ang.
varande år finnas under åttonde hufvudtiteln uppförda, har Kongl. Maj:tof"ifaa"8r1j,gnu
Bill. till Rikad. Prot. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 25 [37J

1Ö4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

icke föreslagit någon annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m., för närvarande upptaget till 15,948 kronor, måtte höjas med 70
kronor eller till 16,018 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ifrågavarande anslag, som här ofvan
icke blifvit omförmälda, må för år 1901 fastställas till
samma belopp som i innevarande års riksstat; dock att
i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.
må få göras den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma kan erfordras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

Extra anslag.

Med anledning af de till tillfälliga behof, hänförliga under åttonde
hufvudtiteln, gjorda framställningar får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.

42:o)

utskottet hemställa,

Riks- och landsarkiven.

På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar får

Ang.

arfvoden åt
e. o. tjenste att

Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie m“anrkiiireitk8~
tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1902 an- roon
visa ett belopp af 1,700 kronor.

13:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlin- ans^“gjiH
gar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Ivongl. Maj:t för år utgifvande åt
1902 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående friska
år för berörda ändamålet beviljats; och hemställer utskottet, TäPl

att Riksdagen till fortsatt utgifvande i tryck af L
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, må bevilja för år 1902 ett extra
anslag af 3,000 kronor.

44:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem- an<fangtill
ställer utskottet, Utgifvande af

att Riksdagen må, till fortsatt utgifvande genom»SvMak» nkariksarkivet
af »Svenska riksdagsakter jemte andra hand- , . -lingar, som höra till statsförfattningens historia under L d
tidehva-rfvet 1521—1718», på extra stat för år 1902 bevilja
ett anslag af 1,500 kronor.

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Nationalmuseum.

Ang. anslag
till statens
konstindustriela
samlingar.

[41.]

45:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må jemväl för år 1902 anvisa ett
extra anslag af 5,100 kronor till vård, underhåll och
tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Ang.

anslag till
bevakning af
national inuseibyggnaden.

[42.]

46:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom'' gjorda framställning, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1899 —

1901 egt rum, må för anordnande af nattlig bevakning
vid nationalmuseibyggnaden bevilja på extra stat för år

1902 ett anslag af 2,000 kronor.

Ang. anslag till 47:o) Sedan i anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning

afeStaflor!ritiH-om anslag för restaurering af taflor, tillhörande statens i nationalmusei förhörande
sta- råd, i landsortsmuseer och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, besamiingår.
" fintlig a konstsamling ar, 1899 års Riksdag för berörda ändamål beviljat
[43] 25,000 kronor och deraf på extra stat för hvart och ett af åren 1900

och 1901 anvisat 5,000 kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
af det sålunda beviljade anslaget på extra stat för år 1902 anvisa 5,000
kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för restaurering af taflor, tillhörande
statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer
och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga
konstsamlingar, af förut beviljadt anslag på extra
stat för år 1902 anvisa 5,000 kronor.

Ang. anslag 48:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemtill
biträde llcr utskottet,

nings- och gra- att Riksdagen må, i likhet med hvad för inneva vyrsamhngen

rande år egt rum, för biträde vid vård och tillhanda I-ii

-i hållande af handtecknings- och gravyrsamlingen i National museum

äfvensom för vetenskaplig bearbetning af museets
samlingar på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af

2,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

197

Lifrustkammaren.

49:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för tillsyn, underhåll och Ai1k- ^
vård af lifrustkammarens samlingar på extra stat för är 1902 anvisa ett^f"^"1,,^
belopp af 6,200 kronor. a.f sam Till

det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen ''''''g*rrJ*''
erinrat, hurusom Riksdagen, på framställningar af Kong]. Maj:t, årligen L -''-J
på extra stat från och med år 1886 anvisat ett belopp af 5,800 kronor,
hvilket anslag fördelats på följande sätt:

åt föreståndaren, arfvode ............................. kr. 2,000: —

till bestridande af rustmästare-, eldare- och

bevakningsgöromål.......	»	2,100: —
» renhållning ...................	»	400: —
» brännmaterial...............	....... ........ »	1,000:
» samlingarnas vård och	underhåll ......... »	300: —
	jjf Summa kr.	5,800: —

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 september 1900 hade föreståndaren
för lifrustkammaren, enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare
inhemtas, anfört, att ifrågavarande anslag visat sig synnerligen knapphändigt,
såsom föreståndaren jemväl flere gånger framhållit i afgifna
berättelser om berörda samlingars tillväxt, bearbetning och förvaltning.
Företrädesvis hade otillräckligheten af anslaget till samlingarnas vård
och underhåll samt den fullkomliga bristen på anslag till samlingarnas
ökande och till inköp af nödig fackliteratur gjort sig känbara. I någon
mån hade denna olägenhet under en följd af år kunnat afhjelpas genom
de besparingar å bränsleanslaget, hvilka med Kongl. Maj:ts medgifvande
fått af nationalmusei nämnd användas för tillgodoseende af lifrustkammarens
behof. De belopp, som genom sagda besparingar kommit samlingarna
till godo, hade under tioårsperioden 1889—1898 utgjort:

1889 .........

1890 ........

1891 .........

1892 .........

1893 .........

1894 ........

1895 .........

1896 ........

1897 ........

1898 .........

kr.	302:	09
»	101:	20
	185:	05
	324:	75
»	222:	75
»	318:	75
»	115:	75
»	116:	50
»	141:	25
»	66:	—

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

År 1899 hade deremot å bränsleanslaget uppstått en brist af 225 kronor,
hvilken täckts af andra till nämndens förfogande stående medel; och med
minst samma belopp skulle, enligt föreståndarens förmenande, ifrågavarande
anslag år 1900 komma att öfverskridas. Anledningen härtill vore hufvudsakligen
att söka i de stegrade vedprisen, men till en del vore bristen äfven
beroende derpå, att en större mängd ved åtginge, sedan en år 1895 vidtagen
ändring af eldstaden möjliggjort en för dessa så ytterst dyrbara samlingars
skyddande mot fukt synnerligen nödig, intensivare eldning. Då en vapensamlings
framtida bestånd vore i väsentlig mån beroende deraf, att föremålen
ej utsattes för fuktens skadliga åverkningar, vore det äfven önskligt, att
ugnens uppeldning kunde börja tidigare på hösten och afslutas längre
fram på våren, hvilket hittills icke kunnat ske, enär ännu ett tiotal
famnar ved dertill skulle erfordras. De medel, hvilka nämnden måste
anlita för täckande af berörda brist å anslaget till brännmaterial, utgjordes
af inflytande förevisningsmedel. Dessa vore dock i främsta rummet erforderliga
för utfyllande af anslaget, till vaktbetjeningen, enär extra bevakning
å förevisningstiderna dermed bestredes, äfvensom till anskaffande
af nödig utställningsmateriel, ett behof som alltjemt gjorde sig högeligen
känbart, hvarjemte äfven medel till smärre inköp för samlingarna härmed
kunnat bestridas. Skulle sålunda förevisningsmedlen i regeln behöfva anlitas
för lokalernas nödiga uppvärmning, blefve det ej möjligt att på ett något
så när tillfredsställande sätt tillgodose andra lifrustkammarens behof, för
hvilkas täckande besparingar å bränsleanslaget förut funnits att tillgå.
Bränsleanslagets höjande till ett behofvet motsvarande belopp vore sålunda
synnerligen nödvändigt, och syntes det, enär nu årligen omkring 1,200
kronor erfordrades och ytterligare tio famnar ved behöfdes, böra upptagas
till 1,400 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts äfvensom, beträffande öfriga
anslagsposter, i hvilkas belopp föreståndaren för lifrustkammaren för närvarande
ej föresloge någon ändring, den utförligare motivering, som i
tidigare skrifvelser i ämnet af honom lemnats, hade nämnde föreståndare
anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar under år 1902 af Riksdagen äska ett extra anslag
af 6,200 kronor att fördelas på följande sätt:

åt föreståndaren, arfvode ......................... kr. 2,000: —

till bestridande af rustmästare-, eldare- och
bevakningsgöromål ...............................

renhållning

brännmaterial.....................................

samlingarnas vård och underhåll

2,100

400

1,400

300

Summa kronor 6,200: —

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

199

samt med rätt för uationalmusei nämnd att, efter förslag af föreståndaren,
dels bestämma om fördelning af anslagsposten till bestridande åt rustmästare-,
eldare- och bevakningsgöroinål, dels ock, i fall å någon eller
några af anslagsposterna skulle uppstå besparing, besluta om dess användande
för tillgodoseende af lifrustkammarens öfriga behof.

■Nationalmusei nämnd, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat ifrågavarande
framställning, hade förordat bifall till densamma och dervid särskildt
framhållit vigten deraf att bränsleanslaget höjdes, på det att de dyrbara
samlingarna icke måtte lida men af för låg temperatur i de för desamma
anvisade lokalerna.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkte departementschefen,
att Kongl.1 Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag af ofvan angifna
innehåll.

Utskottet, som icke haft något att erinra emof Kongl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer alltså,

att Riksdagen må för tillsyn, underhåll och vård af
lifrustkammarens samlingar på extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 6,200 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

50:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts derom Angående
gjorda framställning och i likhet med hvad för flere satu''
föregående år egt rum, må på extra stat för år 1902 an-tjenstemännen
visa ett anslag af 3,716 kronor för beredande af löne-^XeipeT''"
förbättring åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner, tioner.

[46.]

51:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för betäckande
af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgäng- betäckande af
liga behof vid deras expeditioner på extra stat för år 1902 anvisa ett be-brister^domlopp
af 2,500 kronor. expeditions Departementschefen

bär till statsrådsprotokollet erinrat om följande kassör m. m.
förhållanden. o [47.]

I Kongl. Maj:ts proposition till 1900 års Riksdag angående statsverkets
tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för betäckande
af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga

200

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

behof vid deras expeditioner på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp
af 5,000 kronor. Kongl. Maj:ts förenämnda framställning hade emellertid
endast på det sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen på extra stat för
år 1901 beviljat ett anslag af 2,500 kronor.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som legat till grund för Kongl.
Maj:ts berörda framställning, hade framhållits något, som fortfarande vore förhållandet,
att de till de ecklesiastika konsistorierna utgående och på dessa
myndigheter af Kongl. Maj:t fördelade statsanslag vore så knappt tillmätta,
att hvarken någon öfverflyttning af medel från det ena till det andra
konsistoriet kunde ega rum eller för de särskilda konsistorierna funnes
något att för tillfälliga utgifter vid konsistoriet disponera utöfver hvad
direkt anvisats för expeditionens oundgängliga behof. Det hade dervid erinrats
såsom ett bevis på tillgångarnes otillräcklighet, hurusom af de till
dessa konsistorier anslagna medel icke ens kunnat beredas tillgång för
godtgörande af den^ löneminskning, som förorsakats konsistorievaktmästaren
i Strengnäs till följd deraf att den del af hans lön, som tillförene af stiftets
presterskap till honom erlagts, den 1 maj 1898 enligt beslut af stiftets
prestmöte upphört att utgå, hvadan ingen annan utväg återstått än att
låta denna godtgörelse af statskontoret med 482 kronor 36 öre förskotteras.
Under framhållande att otvifvelaktigt jemväl andra dylika bidrag, som
tillförene frivilligt erlagts, komme att upphöra, hade korteligen angifvits såsom
ändamål, hvarför det af Kongl. Maj:t äskade anslaget vore behöfligt: betäckande
af statskontorets omförmälda förskott; fortfarande bidrag till den
ifrågavarande vaktmästarens aflöning; tillfälliga utgifter, som vore af den
beskaffenhet, att staten icke gerna kunde undandraga sig deras gäldande;
samt betäckande af dels före år 1897 uppkomna, år 1900 qvarstående
brister i domkapitlens expeditionskassor, dels vissa mindre efter år 1897,
såsom det syntes, mera tillfälligtvis uppkomna sådana brister.

Det för år 1901 beviljade anslaget hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelat, redan till största delen måst tagas i anspråk.
Under år 1900 hade nemligen förskottsvis anordnats, för att af detta
anslag ersättas, förutom för godtgörande af omförmälda utaf statskontoret
förskjutna 482 kronor 36 öre, lönefyllnad åt den nämnde konsistorievaktmästaren
för ecklesiastikåret 1900—1901 med 241 kronor 18
öre samt för betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor
vid 1897 års slut 102 kronor 32 öre och vid 1898 års slut 961 kronor
54 öre. I följd häraf hade genast vid 1901 års ingång varit att af samma års
anslag ersätta tillsammans 1,787 kronor 40 öre. Härtill borde läggas ett
belopp af 197 kronor 49 öre, utgörande den del af år 1899 under förskottstitel
anvisade 5,197 kronor 49 öre, som icke kunnat betäckas af det

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

201

för år 1900 beviljade extra anslaget å 5,000 kronor och som enligt
Kongl. Majtts beslut skulle af 1901 års anslag ersättas. Vidare både såsom
lönefyllnad åt bemälde vaktmästare för ecklesiastikåret 1901—1902 anvisats
241 kronor 18 öre. Departementschefen erinrade äfven derom att —
sedan domkapitlet i Karlstad förmält att, då en hos Kongl. Maj:t gjord ansökning
om pension för ordinarie vaktmästaren bos domkapitlet L. É. Axberg,
hvilken af hög ålder och sjuklighet vore urståndsatt att sköta sin tjenst, ej
ansetts kunna bifallas, domkapitlet föranstaltat om hans intagande å Karlstads
stads fattiggård samt att domkapitlet, för att bereda honom något bättre
vilkor än understödshjonen i allmänhet derstädes åtnjöte, af vaktmästarearfvodet,
som utgjorde omkring 365 kronor, låtit till fattigvården utbetala
100 kronor för år — Kongl. *Maj:t, på domkapitlets hemställan och då
sig visat att genom ifrågavarande utbetalning aflöningen till vikarierande
vaktmästaren blifvit alltför knapp, förordnat, att af domkapitlets expeditionskassas
tillgångar finge till vikarierande vaktmästaren tills vidare utgå
ett extra arfvode af 100 kronor årligen, så länge enahanda belopp utbetalades
för Axbergs vård och underhåll. Vidare hade Kongl. Maj:t, med
bifall till en af domkapitlet i Vexiö gjord hemställan, medgifvit, att med
dervarande expeditionskassas medel finge från och med år 1901 tillsvidare
bestridas kostnaderna för skrifmaterialier hos domkapitlet, hvilka kostnader
hittills bestridts af konsistorienotarien genom egna medel. Att till följd
af sistnämnda båda beslut brister, må vara till mindre belopp, skulle
framkallas uti dessa domkapitels expeditionskassor, vore alltför sannolikt.
Dessutom vore att märka, att till kammarrätten redan vore remitterade ansökningar
om betäckande af brister i domkapitels expeditionskassor vid
1899 års slut med tillsammans 1,535 kronor 3 öre.

Ehuruväl af hvad sålunda blifvit anfördt vore uppenbart, att det i så betydande
mån redan i anspråk tagna anslaget för år 1901 blefve otillräckligt
och att till följd af inträdd prisstegring å alla områden ökade kostnader
för fyllande af domkapitlens expeditionskassors oundgängliga behof för år
1902 vore att emotse, så att ett anslag af allenast 2,500 kronor för sistnämnda
år icke komme att blifva tillräckligt, ansåge departementschefen sig
likväl icke böra ifrågasätta någon förhöjning i det enligt ett så nyligen af
Riksdagen fattadt beslut begränsade anslagsbeloppet, utan hemstälde alltså, det
Kongl. Maj:t måtte på extra stat för år 1902 af Riksdagen äska samma belopp,
som af i 900 års Riksdag beviljats, eller 2,5U0 kronor att användas för
betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda,
oundgängliga behof vid deras expeditioner.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 26

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för betäckande af brister i domkapitlens
expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga
behof vid deras expeditioner, på extra stat för
år 1902 bevilja ett belopp af 2,500 kronor.

Universiteten.

Ang. an- 52:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemshg
till en gtä]]er utskottet,

lärare i finsk- 7 ; -

ugriska språk
i Up9ala.

[48.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1899,
1900 och 1901 egt rum, till arfvode åt en lärare vid
universitetet i Upsala, som kan finnas villig och lämplig
att derstädes meddela undervisning i finsk-ugriska språk,
särskildt lappska och finska, på extra stat för år 1902
bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

sh* till’ • Sedan nästlidna ärs Riksdag på Kongl. Maj:ts framställning

universitets- beviljat ett anslag af 36,000 kronor för anställande under ytterligare sex
''tfsala 1 ar universitetet i Upsala af lektorer i tyska, franska och engelska

rTql sPråken samt af detta anslag på extra stat för år 1901 anvisat''6,000
L kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att af omförmälda anslag måtte
på extra stat för år 1902 anvisas ett belopp af likaledes 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och
engelska språken vid universitetet i Upsala af förut
beviljadt anslag på extra stat för år 1902 anvisa 6,000
kronor.

ansfangtill ^4:o) I anledning af Kongl. Majit.s derom gjorda framställning, hemunlversitéts-
Ställer Utskottet,

Upsala. att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1900

[50.] och 1901 egt rum, må på extra stat för år 1902 anvisa

ett .belopp af 3,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

203

55:o) Sedan 1900 års Riksdag, på framställning af Kongl. Maj:t, Ang. (intill
uppförande och utrustning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med upp-nyby“|ng” för
gjorda ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutio-kemiska instinen
för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala beviljat %''p °aj°.''
ett anslag af 294,408 kronor, hvaraf på extra stat för år 1901 anvisats j
ett belopp af 150,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen
att af omförmälda anslag på extra stat för år 1902 anvisa ytterligare

100,000 kronor.

I anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må till uppförande och utrustning af
en ny laboratoriebyggnad för institutionen för allmän och
analytisk kemi vid universitetet i Upsala af förut beviljadt
anslag på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 100,000 kronor.

5 6 ro) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utgifvande i tryck af Ang. anvederbörligen
granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom utgifvande i
juridiska fakulteterna vid rikets universitet, på extra stat för år 1902 tryck af anbevilja
ett anslag af 4,000 kronor att användas enligt de närmare föTe-ef):*®^“1“i§"ka
skrifter, Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma. föreläsningar.

Sedan 1900 års Riksdag hos Kongl. Majrt anmält, att Riksdagen, med [52.]
bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, för utgifvande i tryck
af vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom
juridiska fakulteterna vid rikets universitet, på extra stat för år 1901
anvisat ett anslag af 4,000 kronor att användas enligt de närmare föreskrifter,
Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma, har Kongl. Maj:t, enligt
hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, genom bref
den 25 maj 1900 anbefalt kanslern för rikets universitet att, efter
vederbörande juridiska fakulteters hörande, inkomma med utlåtande och
förslag i fråga om nämnda medels användande för det afsedda ändamålet;
och efter det kanslern med eget utlåtande den 7 november
1900 till Kongl. Majrt öfverlemnat infordrade yttranden och förslag i
ämnet, hade Kongl. Majrt den 30 i samma månad för anslagets användande
faststält följande bestämmelser:

»1 ro) kanslern för rikets universitet eger att från ifrågavarande anslag
anvisa medel för utgifvande från trycket, helst i bokformat, af vederbörligen
granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom de
juridiska fakulteterna vid rikets universitet; börande kanslern för de
med dylikt understöd utgifna anteckningar bestämma skäligt pris;

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

2:o) ansökning om understöd från ifrågavarande anslag skall före
den 15 februari det år, för hvilket anslaget är afsedt, ingifvas till vederbörlig
juridisk fakultet, hvilken har att före den 1 derpå följande mars
till kanslern öfverlemna inkomna ansökningar jemte eget utlåtande i
ärendet;

3:o) ansökning, som icke göres af föreläsaren sjelf, bör, för att
kunna vinna bifall, vara åtföljd af dennes uttryckliga tillstånd till anteckningarnas
utgifvande;

4:o) fakultet skall före den 1 november nyss sagda år till ecklesiastikdepartementet
insända redogörelse för hvad under året medelst
bidrag från berörda anslag från trycket utgifvits eller förberedes till utgifvande,
hvilken redogörelse skall vara åtföljd af 8 exemplar af de utgifna
anteckningarna.»

I sitt berörda utlåtande hade kanslern, bland annat, omförmält,
hurusom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund i sitt uti ärendet afgifna
yttrande meddelat, att i anledning af Riksdagens ifrågavarande beslut
till fakulteten inkommit en skrifvelse från tre af juridiska föreningen i
Lund utsedde komiterade, i hvilken skrifvelse desse anhållit, det fakulteten
måtte utverka, att utaf det af Riksdagen till juridiska läroböckers
tryckande anslagna beloppet medel måtte tillhandahållas föreningen för
tryckning af professorn A. O. Winroths kollegier i förmögenhetsrätt och
eventuelt föreläsningar i familjerätt, samt att fakulteten med anledning
af denna skrift äfvensom en framställning af docenten Knut Wicksell
efter inhemtande af nödiga upplysningar beslutit göra hemställan derom
att af ifrågavarande anslag följande belopp måtte anvisas, nemligen:

dels 1,000 kronor till juridiska föreningen i Lund såsom bidrag till
kostnaden för redan verkstäldt utgifvande af »kompendium i svensk förmögenhetsrätt»; dels

800 kronor till samma förening såsom bidrag till kostnaderna
för mångfaldigande och utgifvande af kollationerade anteckningar efter
professor Winroths offentliga föreläsningar i föräldrarätt, förmynderskapsrätt,
arfsrätt och öfrig slägträtt;

dels ock 700 kronor åt docenten Wicksell såsom bidrag till kostnaderna
för utgifvande å trycket af de utaf honom under vårterminen
1900 hållna föreläsningar i nationalekonomi.

Vidare har departementschefen erinrat, hurusom professor J. Hagströmer
i Upsala den 31 december 1900 på gjord ansökning erhållit tjenstledighet
under år 1901 för att egna sig åt utgifvande af de utaf honom
vid universitetet i Upsala hållna föreläsningar i straffrätt; och departementschefen
hade all anledning att antaga, att för utgifvande i tryck af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

205

dessa föreläsningar, hvilka för visso vore af vigt såväl för undervisningen
sona för lagskipningen, ett betydligt understöd af statsmedel
blefve nödvändigt.

Af hvad sålunda angifvits framginge, att den sak, hvilken ifrågavarande
anslag afsett att främja, blifvit föremål för lifligt intresse, och
behöfligheten af anslagets utgående äfven under år 1902 vore uppenbar.
Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra nu förevarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för utgifvande i tryck af
vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar,
hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets
universitet, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor, att användas enligt de närmare föreskrifter,
Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma.

57:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande under
ytterliga sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och
engelska språken bevilja ett anslag af 36,000 kronor och deraf för ar 1902
anvisa ett belopp af 6,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat om följande
förhållanden.

Sedan 1895 års Riksdag på Kongl. Maj:ts framställning för anställande
under sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och
engelska språken beviljat 36,000 kronor, hade af detta anslag för hvardera
af åren 1896—1901 anvisats 6,000 kronor till nämnda ändamål. Hela
anslaget vore således nu disponerad!; och hade med anledning deraf vederbörande
akademiska myndigheter gjort framställning om utverkande af
förnyadt anslag för ändamalet till samma belopp som förut varit bestämdt.

Att ifrågavarande lektorsinstitution visat sig vara af. värde för de
moderna språkstudiernas framgångsrika bedrifvande vid universitetet, ansåge
departementschefen vara väl kändt; och åt universitetet i Upsala hade
jemväl, enligt beslut af 1900 års Riksdag, för enahanda ändamål beviljats
fortsatt extra anslag för sex års tid. Departementschefen hemstälde derför
om afgifvande till Riksdagen af omförmälda förslag.

Ang.

anslag till
universitetslektorer
i
Lund.

[53.]

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för anställande under ytterligare
sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska,
franska och engelska språken bevilja ett anslag af 36,000
kronor och deraf på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 6,000 kronor. •

Ang. lönetillägg
åt
akademikamreraren

O. G. Regnell.

[54.]

58:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1892—1901 egt rum, såsom personligt lönetillägg
för år 1902 åt akademikamreraren i Lund Oscar
Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda år bevilja
750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Ang.

arfvode åt
professorn
S. O. M.

Söderberg.

[55.]

59:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1900
och 1901 egt rum, såsom särskildt arfvode åt professor
Sven Otto Magnus Söderberg för år 1902 anvisa ett extra
anslag å 3,000 kronor, med vilkor att Söderberg under
nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets i Lund
historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

ansiaADf;ir en 60;o). Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande af
lärareplats i undervisning i entomologi och vard af de entomologiska samlinqarna vid
^Lund!'' un^vers^etet i Lund på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,00l!
r “V kronor att utgå under förutsättning att» fullt lämplig person för tjenstLöb.
j göringens bestridande finnes att tillgå.

Kongl. Maj:t föreslog 1900 års Riksdag att för uppehållande af undervisning
i entomologi och vård af de entomologiska samlingarna vid universitetet
i Lund på extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 3,000
kronor.

I anledning af denna Kongl. Maj:ts proposition beviljade Riksdagen
för berörda ändamål det äskade anslaget, att utgå under förutsättning att
fullt lämplig person för tjenstgöringens bestridande funnes att tillgå.

I Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900 angående regleringen af
utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel anfördes härom: Då antalet
af dem, hvilka i vårt land egnade sig åt entomologiska studier,
icke torde vara så stort, att det kunde med visshet påräknas, att någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

207

fullt kompetent person alltid vore att tillgå för uppehållandet af en lärarebefattning
i ämnet vid Lunds universitet, hade Riksdagen ansett beviljandet
af anslag för ifrågavarande ändamål böra vara beroende derpå, att härtill
förefunnes fullt lämplig person. På grund af i statsrådsprotokollet meddelade
upplysningar syntes det kunna antagas, att, derest anslaget beviljades,
förordnande att uppehålla undervisningen och vårda de entomologiska
samlingarna skulle komma att meddelas för docenten vid nämnda
universitet Simon Fredrik Bengtsson, hvilken förut bestridt sådan tjenstgöring.
I anledning af dessa upplysningar hade Riksdagen icke velat
motsätta sig anslagets beviljande; dock ansåge Riksdagen detsamma böra
få utgå endast under förutsättning att fullt lämplig person för bestridande
af ifrågavarande tjenstgöring funnes att tillgå.

Efter föredragning af Riksdagens skrifvelse i berörda punkt hade
kanslern för rikets universitet, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,
anbefalts att, efter vederbörandes hörande, till Kongl. Maj:t inkomma med
förslag till bestämmelser rörande användningen af ifrågavarande extra
anslag; och sedan kanslern, till åtlydnad häraf, för fastställelse öfverlemnat
ett af filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund matematisknaturvetenskapliga
sektion uppgjordt och af det större akademiska konsistoriet
godkändt förslag i om förmäl da hänseende, hade Kongl. Maj:t den
17 oktober 1900 faststält följande bestämmelser rörande undervisning i
entomologi och vård af de entomologiska samlingarna vid universitetet i
Lund:

att föreståndaren vid entomologiska afdelningen af zoologiska institutionen
skulle tillförordnas af universitetskanslern efter förslag af matematisk-naturvetenskapliga
sektionen och det mindre konsistoriets hörande;

att föreståndaren skulle under zoologie professorns öfverinseende hafva
närmaste uppsigten öfver de entomologiska samlingarna med afseende på
såväl deras noggranna vårdande och bevarande i bästa skick som deras
behöriga ordnande för vetenskapligt bruk; samt

att föreståndaren skulle under lästerminerna föreläsa offentligt två timmar
i veckan öfver entomologi (systematik och biologi) samt öfver ämnet
för föreläsningarna samråda med professorn i zoologi, dock att på lämplig
årstid föreläsningar må kunna utbytas mot entomologiska exkursioner.

Större akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund hade nu anhållit,
att ett belopp af 3,000 kronor måtte för ifrågavarande ändamål
uppföras på ordinarie stat och såsom skäl härför anfört, dels att en sådan
persons anställande fortfarande vore behöfligt, på det att de vid universitetet
befintliga högst betydliga entomologiska samlingarna måtte komma den
vetenskapliga undervisningen till nytta och med visshet erhålla sakkunnig

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vård, dels ock att utsigterna att för uppehållandet af en lärarebefattning
i entomologi erhålla en fullt kompetent person blefve vida större, derest
lärareplatsen vore fast, än om den skulle tillsättas för ett år i sänder.

Hvad konsistoriet sålunda föreslagit hade af kanslern för rikets universitet
förordats.

Sedan denna framställning inkommit till Kongl. Maj:t, hade, enligt
hvad departementschefen inhemtat, docenten Bengtsson förordnats att
under år 1901 vara föreståndare för entomologiska afdelningen af zoologiska
institutionen vid universitetet i Lund.

Då anslag för ifrågavarande ändamål fortfarande vore af behofvet påkalladt,
men tillräckliga skäl icke syntes departementschefen föreligga att
nu begära uppförande på ordinarie stat af dylikt anslag, utan detsamma
lämpligen borde, åtminstone för närvarande, äskas allenast såsom ett extra
anslag med det dervid af Riksdagen fästade vilkor, tillstyrkte departementschefen,
det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag om beviljande
å extra stat af anslag till ofvan angifna belopp.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 bevilja
ett anslag af 3,000 kronor för uppehållande af
undervisning i entomologi och vård af de entomologiska
samlingarna vid universitetet i Lund, att utgå under
förutsättning att fullt lämplig person för tjenstgöringens
bestridande finnes att tillgå.

6 bo)
^“hemställer

matematik vid
universitetet
i Lund.

[57.]

Ang.

aflöning åt
assistent

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvartdera
af åren 1900 och 1901 egt rum, till aflöning åt
en assistent i matematik vid universitetet i Lund på extra
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 1,500 kronor.

Ang. 62:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem :Ua''bitrudenStäller

''itskottct,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1900 och 1901 egt rum, må till arfvoden åt
extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund för år
1902 på extra stat anvisa ett belopp af 2,500 kronor.

vid universitetsbiblioteket

i Lund.

[58.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

209

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

63:o) På grund af Kong!. Majrts derom gjorda framställning, hemställer
utskottet,

Ang.

arfvode fit eu
amanuens vid

att Riksdagen må till arfvode åt en amanuens vid medicinska
karolinska mediko-kirurgiska institutets medicinska
klinik å serafimerlasarettet på extra stat för år 190
visa ett belopp af 750 kronor.

G4:o) Kongl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att till arfvode åt en An?;
amanuens vid, karolinska mediko-kirurgiska institutets kirurgiska poliklinik «amanuens* vid
serafimerlasarettet på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 750 kronor, kirurgisk»

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom lärare- Pollkl,mkenkollegiet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet under flere föregående
år framhållit behofvet af anslag till aflönande af en amanuens vid institutets
kirurgiska poliklinik å serafimerlasarettet. Så hade ock varit förhållandet
i den skrifvelse, i hvilken lärarekollegiet framburit de institutets anslagsbehof,
, till hvilkas fyllande kollegiet anhållit om propositions aflåtande
till 1900 års Riksdag. Sedan lärarekollegiet i nämnda skrifvelse påvisat behöfligheten
af en amanuens vid den medicinska polikliniken, hvarom förmälts
i nästföregående punkt, hade kollegiet vidare anfört:

De skäl, som and^agits till stöd för kollegiets anhållan om anslag till
aflönande af en amanuens vid den medicinska polikliniken, gälde i hnfvudsak
äfven beträffande behofvet af eu amanuens vid den kirurgiska polikliniken
å serafimerlasarettet. Anställandet af eu amanuens å sistnämnda
poliklinik hade visserligen redan möjliggjorts derigenom, att såsom arfvode
åt honom årligen anvisats det s. k. kirurgisk» stipendiet, utgörande omkring
400 kronor. Men dels vore detta en alldeles för knapp ersättning för
lians ansträngande arbete, dels borde icke, såsom kollegiet redan anmärkt
vid frågan om anslag, till amanuensen vid den medicinska polikliniken,
der samma förhållande egt rum, institutets för andra ändamål afsedda
stipendiefonder användas till aflöning åt de för sjukvårdens och undervisningens
behöriga bestridande nödvändiga tj en ster n ämnen. Don dagliga,
handledningen af de studerande, som besökte polikliniken, hvilade till stor
del å amanuensen derstädes, emedan vederbörande professor jemväl hade
att sköta den kliniska undervisningen. Med det under de senare åren
alltjemt ökade antalet besökande på. polikliniken och inrättandet derstädes
af en särskild operationssal hade naturligtvis äfven antalet utförda opera Bih.

till flik sd. I ''rot. IDOL 4 Somt. / Afd 9 Höft, 27

Statsutskottets Utlåtande N:o i).

210

tioner betydligt ökats, och då dessa operationer, vid hvilka de studerande
ofta tillstädesvore, till största delen utfördes af amanuensen, hade derigenom
amanuensens arbetstid måst i väsentlig mån föidängas. En följd af det
omfattande och ansvarsfulla arbete, som sålunda ålåge amanuensen och
hvilket lände undervisningen till stor nytta, vore, att kompetensfordringarna
för tjensten måst skärpas, så att på senare tiden endast legitimerade
läkare blifvit till amanuenser antagna Vid detta förhållande vore det så
mycket mera olämpligt, att såsom arfvode åt ifrågavarande amanuens användes
ett stipendium, som vore behöfligt såsom en välförtjent uppmuntran
åt medicine studerande eller kandidater, hvilka ådagalagt framstående flit
samt intresse och fallenhet för kirurgi.

I skrifvelse till kanslern för rikets universitet den 10 september 1900
hade lärarekollegiet — enligt hvad departementschefen vidare meddelat —
under påvisande af att behofvet af anslag till aflöning af ifrågavarande
amanuens fortfarande gjorde sig gällande, hemstält om utverkande å extra
stat för år 1902 af ett anslag å 750 kronor till arfvode åt denne amanuens.

Kanslern hade nu liksom föregående år framhållit den stora vigten af
att anslag för berörda ändamål beviljades.

Af hvad sålunda förekommit ansåge departementschefen den nu ifrågavarande
amanuensens behöflighet vara till fullo ådagalagd, hvarför departementschefen
tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande
framställning.

Utskottet har på de i statsrådsprotokollet angifna skäl ansett sig böra
förorda Kongl. Majrts ifrågavarande framställning och hemställer alltså,

att Riksdagen må till arfvode åt en amanuens vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets kirurgiska poliklinik
å serafimerlasarettet på extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 750 kronor.

Ang. arfvode
ät eu amanuens
vid
oftalmiatriska
polikliniken

[61.]

65:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må till arfvode åt eu amanuens vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska •poliklinik
ä serafimerlasarettet på extra staf för år 1902 anvisa
ett belopp af 750 kronor.

Aug.

arfvode ät en
amanuens vid
gynekologUka
kliniken.

[62.]

66:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad under en
följd af år egt rum, för år 1902 på extra stat anvisa

Statsutskottets Vt! åt ande N:o 9.

211

900 kronor till arfvode åt eu amanuens vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik.

67:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till vaktmästarebitväde
vid karolinska, mediko-kirurgiska institutets hygieniska institution på exlra
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 500 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anmält,
hurusom lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
i skrifvelse till kanslern för rikets universitet anhållit om kanslerns medverkan
dertill att hos Riksdagen måtte begäras anvisande på extra stat
för år 1902 af 500 kronor till vaktmästarebiträde vid hygieniska institutionen;
och hade lärarekollegiet dervid angående behofvet af detta anslag
anfört följande.

Den hygieniska institutionen åtnjöte icke särskild! anslag för vaktmästare,
utan hade hittills måst bestrida utgifterna för denne äfvensom
för renhållning in. m. med det ordinarie anslaget, hvilket uppginge till
allenast 1,200 kronor årligen och i sin helhet behöfdes för undervisningen,
inköp af instrument, kemikalier och försöksdjur, de senares underhåll
in. m. Då nu en stor del af anslaget åtginge till vaktmästarebiträde och
dylikt, hade anslaget visat sig vara otillräckligt för undervisningens behof.
Den hygieniska institutionen vid institutet disponerade öfver S rum och
hade derjemte del i auditorium. Alla dessa lokaler med tillhörande förstugor
måste ordentligt städas och ren hållas. Och då under de senaste åren antalet
af de med hygieniska laborationer arbetande varit ganska stort, hade
i följd deraf institutionens kostnader för renhållning och vaktmästarehjelp
betydligt ökats. Härtill komme, att de hygieniska laborationer, hvilka
utfördes å institutionen af läkare, som åstundade kompetens till förste
provinsialläkaretjenst, äfvensom af personer, som i öfrigt önskade att i
praktiskt eller vetenskapligt syfte utbilda sig i hygien, måste, då hygienen
för närvarande såväl för sin utveckling som för den praktiska tillämpningen
hufvudsakligen arbetade med bakteriologiska metoder, till stor del komma
att bestå i bakteriologiska arbeten. Men dylika arbeten kräfde synnerlig
omtanke och varsamhet från institutionens sida; vaktmästarehjelp af hvarjehanda
slag vore nödvändig för förberedande arbeten, biträde vid experimenten,
tillsyn öfver försöksdjuren m. m.; och af lätt insedda skäl erfordrades
den mest minutiösa renlighet i rummen. Eu vaktmästares anställande
vid institutionen blefvc derför förr eller senare eu nödvändighet,
Dock syntes af sparsamhetsskäl härmed ännu någon tid kunna anstå, derest
medel bereddes till ersättning åt särskilda, för de olika sysslornas utförande
i anspråk tågna personer. Enligt de senare årens erfarenhet

Ang.

»utslag (ill
vaktmästarebiträde
vid
hygieniska in
slitntionen.

[63.]

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

uppginge utgifterna, för ifrågavarande ändamål till omkring 500 kronor
årligen.

Kanslern hade vid anmälan af institutets anslagsbehof tillstyrkt bifall
till lärarekollegiets nu nämnda framställning.

På grund af hvad sålunda i ärendet blifvit anfördt och med erinran
om den stora vigten af att eu institution, vid hvilken bakteriologiska undersökningar
bedrefves, till sitt förfogande erhölle nödiga medel, på det
att den största möjliga renlighet och noggrannhet derstädes skulle kunna
iakttagas till förekommande af smittämnenas spridning, hemstälde departementschefen,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till vaktmästarebiträde
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets hygieniska institution
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 500 kronor.

Då giltiga skäl synas utskottet vara anförda för Kongl. Maj :ts of vanberörda
förslag, har utskottet ansett sig böra förorda beviljande af det
begärda beloppet, hvarvid likväl utskottet, utan att dermed åsyfta någon
ändrad användning af anslaget, funnit dess benämning höra på nedan angifna
sätt förändras.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till städning och, uppassning vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets hygieniska institution
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af
500 kronor.

Aug.

anslag till
kliniker för
barnsjukdomar.

[64.]

68:o) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning far
utskottet hemställa,

ätt Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må på extra stat för år 1902 anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800
kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm
2,800 kronor, att utgå under vilkor, att Stockholms stad
för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1902.

Ang.

anslag till
materiel för
oftalmiatriska
kliniken.

[65.]

69:o)

utskottet,

Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemställer

att Riksdagen inå för anskaffande och underhåll af
materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska medikokirurgiska
institutet på extra stat för år 1902 anvisa
ett belopp af 500 kronor.

Statsutskottets Uttalande Nio 0.

2 Lo

70:o) På
ställer utskottet,

grund

af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning hem- Ang.

anslag för
teckningar i

att Riksdagen, på sätt för de senare aren egt ruin, vetenskapliga
må till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål a,’d®mä1''
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja ett L6b.J
extra anslag för år 1902 af 1,500 kronor.

71:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för ordnande af karolinska
mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institutions samlingar
samt för inköp af instrument för nämnda institution på extra stat
för år 1902 anvisa ett belopp af 12,500 kronor.

I skrifvelse den 5 december 1900 till kanslern för rikets universitet
hade lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, enligt hvad
af statsrådsprotokollet inhemtas, hemstält om utverkande å extra stat för
år 1902 af följande anslagsbelopp för institutets patologisk-anatomiska
institution, nemligen: 4,000 kronor för ordmmde af institutionens samlingar,
5,600 kronor för inköp af 20 laboratoriemikroskop till institutionen
samt 2,900 kronor för inköp af två större arbetsmikroskop för institutionens
lärare jemte andra mindre instrument eller tillsammans 12,500
kronor.

Förevarande framställning både tillkommit på förslag af professorn i
patologisk anatomi vid institutet C. Sundberg, hvilken rörande behofvet
af ifrågavarande anslag uti en till lärarekollegiet stäld skrift anfört hufvudsakligen
följande.

Under om- och tillbyggnaderna vid den patologiska institutionen åren
1893—1894 hade dess samlingar af anatomiska preparat af utrymmesskäl
måst fördelas på skilda lokaler och derigenom kommit i den största oordning.
Dessa delvis mycket värdefulla samlingar utgjorde för närvarande
omkring 4,000 nummer. Fn exakt siffra vore omöjlig att angifva just
på grund af det oordnade tillstånd, hvari museet befunne sig. Den störa
betydelse, samlingarna hade för undervisningen, hade emellertid länge gjort
det högeligen önskvärdt, att de ånyo ordnades på ett sätt, som gjorde
dem tillgängliga vid den offentliga undervisningen och för de studerandes
sjelfstudium. Framför allt hade det varit bristande arbetskrafter och brist
på penningmedel, som alltjemt fördröjt det nödiga ordnandet och kompletterandet
af samlingarna, men till en del hade detta också berott på det
under de senaste åren förutsedda, ombytet af föreståndare för samlingarna.
Ty det läge i öppen dag, att samlingarnas nyordnande lämpligast borde
öfverlåtas på den nyti 11 trådande lärare, hvilken» undervisning de i första
rummet vore egnade att tjena.

Ang.

ordnande af
patologiskanatomiska

institutionens
samlingar
in. in.

[67.]

214

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Om det också med hänsyn endast till undervisningen vore möjligt
att ännu något år fördröja samlingarnas ordnande eller att genom fördelning
af arbetet dermed på flere År möjliggöra dess utförande af den vid
institutionen anstälda ordinarie personalen, så vore det deremot för samlingarnas
hotade bestånd af största vigt, att de ofördröjligen finge genomgripande
tillsyn. Det härmed förbundna arbetet kunde emellertid icke
fullgöras ensamt af lärarne och amanuenserna vid institutionen, då dessas
tid redan förut vore fullt upptagen af undervisningen samt af de med
denna förenade löpande göromålen. Ett tillfälligt biträde med nödig skicklighet
för ifrågavarande arbeten, preparationer, montering och katalogisering,
efter anvisning af samlingarnas föreståndare, borde derför anställas.
Med beräkning att ett år kunde antagas åtgå för arbetets utförande af eu
person — oberäknadt institutionspersonalens deltagande deri -— samt att ett
månadtligt arfvode af 100 kronor vore minsta skäliga ersättning, skulle
arbetshjelpen kräfva inalles 1,200 kronor. För inköp af sprit och andra
konserveringsvätskor, för komplettering af glaskärl, för monteringsmaterial
m. m. borde dessutom beräknas minst 2,800 krono]1, enligt följande
specifikation:

till denaturerad 95 % sprit, 1,000 liter ä 67 öre ................. kr

» formalin, 300 liter å kr. 2: 25 ................. »

» glycerin, 300 liter ä » 1: 25 .................................... »

» diverse salter........................................................................... »

» signaturer, 4,000 a 3 öre.................................................... »

> glaskärl af olika storlek ......................................................... »

och monteringsmaterial

skrif omdestillering

af sprit samt oförutsedda och diverse utgifter -

670

675

375

120

800

110:

kr. 2,800: —.

För att på ett tillfredsställande sätt betrygga det patologisk-anatomiska
museets bestånd, ordnande och närmast nödiga komplettering skulle således
erfordras en summa af tillsammans 4,000 kronor.

Det nämnda behofvet vore emellertid icke det enda, som för närvarande
vore trängande för institutionen. Det vore äfven nödvändigt att i
deri närmaste framtiden inköpa nya mikroskop och en del andra för histologiska
arbeten nödiga instrument, oumbärliga för den ordinarie undervisningen
såväl som för den vetenskapliga forskningen vid institutionen.
Den patologiska histologiens grundväsentligaste betydelse för den praktiskt
medicinska utbildningen vore sedan lång tid tillbaka erkänd i vårt land,
och undervisningen häri utgjorde eu lika vigtig del af den patologiska
anatomiens läroområde som undervisningen vid obduktionsbordet. Enligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

215

examensstadgarne

logi

vore också godkänd särskild pröfning i patologisk histovilkor
för afläggande af medicine licentiatexamen, dill fullgörande
af denna obligatoriska undervisning disponerade patologiska institutionen
för närvarande öfver 18 laboratoriemikroskop, alla af äldre typer. Häri
vore också medräknade de 4 å (1 mikroskop, som alltjemt vore bundna
vid lärarnes samt de ordinarie och extra ordinarie amanuensernas arbetsplatser.
För den offentliga undervisningen blefve derigenom endast 12
å 14 mikroskop lediga.. Då emellertid de studerandes antal efter beräkning
för det senaste årtiondet i medeltal uppginge till omkring ett femtiotal
samtidigt närvarande deltagare i de mikroskopiska öfningarna. och tidvis
utgjort ända till 60 a 70 deltagare, insåges lätt de svårigheter, som deraf
vållades. Under sådana förhållanden vore det nämligen nödvändigt, att
4 till 5 studerande slpge sig tillsammans om ett instrument, eller, med
andra ord, att «/. af deltaga,rne under väntan på instrument stode sysslolösa,
förspillande tid och förlorande intresse. Något egentligt sjelfstudium
kunde härvid ej gerna påräknas, och läraren vore beröfvad hvarje möjlighet
att tillse, att verkligen alla studerande Ange tillfälle studera förelagda
preparat. Då det hufvudsakligen
tutets patologiska afdelnin

vore under tjenstgöringstiden vid instistudierna
i speciel patologisk histologi
för medicine licentiatexamen bedrefves, vore det äfven nödvändigt, att denna

under 8 måna,-

g, som

undervisning, som måste begränsas till en öfnii

ders tid,
vore, att

‘CO

verkligen

gjordes

effektiv som möjligt.

veckan
Ett hufvudvilkor härför

student förfogade öfver ett mikroskop. Med beräkning
femtiotal uppgående deltagarne i förenämnda öfningar

utom

sig

rf god qvalitet och

hvarje

att tio af de till ett
af egna medel kunde skaffa.
de förut befintliga, minst 20
1 enklaste utrustning, men
hvarje sådant instrument
utgjorde 4,824 krono!
tull och frakt, inalles i rundt tal
Såsom redan nämnts, hade
bättre mikroskop, hvadan också
lärare vore synnerligen beroende
att desse icke skulle kunna följa med
skapliga eröfringar på detta fält, om icke
dem till buds. En följd häraf hade också
fälliga lån af enskilda och för egna medel

instrument, bchöfde institutionen,
nya .laboratoriemikroskop för studenterna,

hållbarhet kostade
för 20 mikroskop
å denna summa för

behöflig,

hvilket

1 "i o!
i O jo

241 kronor 20 öre,
och, med beräkning af
5,600 kronor.

institutionen icke ett enda
institutionens vetenskapligt arbetande
sina arbeten. Det läge i sakens natur,

tidsenligt

och deltaga

de moderna
blifvit, att ]
i

sökt

sin samtids vetenhjelpmedlen
stode
ärarne genom tillträngande
fall hjelpa

sig fram.
stitntionen
utom för

rör ett ostördt arbete vore det naturligen nödvändigt, att in
ti II hä nda höl le 1 ärarne instrument, hvilkas höga
flesta omöjliggjorde inköp deraf för egna medel.

o
pris

<i<

dessert
dy -

216

XtatmtxkottetH Vtittande N:o 9.

lika, tidsenliga och nöjaktigt utrustade instrument, afsedda för de vid institutionen
arbetande
olusive tull och frakt, än 2,500 kronor. För inköp af en
preparation af mikroskopiska snitt, af para!!ninbHddningsugn m. in. behöfdes
dessutom 400 kronor.

Då den patologiska institutionen saknade utväg att af sitt årliga,
materielanslag vare sig för tillfället eller framdeles bestrida utgifter för
tillgodoseende af ifrågavarande behof, återstode endast att söka utverka
proposition till Riksdagen om det erforderliga beloppet.

Kanslern för rikets universitet hade förordat bifall till den gjorda
framställningen.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och da nuvarande förhållanden
inom berörda institution måste vara mycket hinderliga för undervisningen
i ett för läkarekonsten vigtigt ämne, hernstälde departementschefen,
att Kong!. Maj:t matte föreslå Riksdagen att för ordnande af
karolinska mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institutions
samlingar samt för inköp af instrument för nämnda institution på extra,
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 12,500 kronor.

Da det utan tvifvel ålegat vederbörande tjensteman vid karolinska
institutet att vidmagthålla behörig ordning i patologisk-anatomiska institutionens
samlingar af anatomiska preparat, har utskottet funnit anmärkningsvärd!,
att särskild! statsanslag för dessa samlingars ordnande nu. befinnes
erforderligt. Emellertid anser utskottet, att omförmälda arbete
bör åtminstone till hnfvudsakligaste delen verkställas af institutionens
ordinarie personal och att följaktligen någon minskning af det begärda
anslagets belopp bör af denna anledning kunna ega rum.

Hvad angår vidare de delar af anslaget, som afsetts för inköp af
sprit och andra konserverings vätskor, glaskärl och monteri ngsmateri al, af
mikroskop för de studerande och för lärarnes behof samt af en inikrotom
för preparation af mikroskopiska snitt na. m., bär utskottet val funnit,
hehofvet af anslag för dessa ändamål vara ådagalagd! men tillika ansett
de härföa? beräknade kostnaderna kunna,, i synnerhet genom minskning af
de nya mikroskopens antal, i ej oväsentlig grad nedbringas.

Några detaljerade bestämmelser angående de belopp, som för hvartdera
af ofvanberörda ändamål må användas, har utskottet emellertid icke
ansett, lämpligen böra af Riksdagen meddelas, utan synes för samtliga,
ifrågavarande ändamål gemensamt böra, beviljas ett belopp, hvilket utskottet
trott sig böra föreslå Riksdagen att begränsa, till 7,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

217

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för ordnande af karolinska
mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institutions
samlingar samt för inköp af instrument för
nämnda institution på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 7,500 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

72:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år H
1902 anvisa dels till beredande af tillfällig löneförbättring åt lärnrne vitfrerbättrin^lt
de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma grunderiärame vid de
som för år 1901, ett belopp af 469,725 kronor, dels ock till arfvoden
extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken ett anslag rgg n
af 60,000 kronor.

Vid detta ärendes föredragning har departementschefen till statsrådsprotokollet
erinrat, att han vid sin framställning under punkten 18 i statsrådsprotokollet
angående inrättandet af 80 nya lärarebefattningar vid de
allmänna läroverken fäst uppmärksamheten på, att ett bifall till denna
framställning skulle medföra en höjning med 40,000 kronor af anslaget
till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken och
pedagogierna, hvilket för år 1901 utginge med 429,725 kronor, under det
att deremot anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare,
som för år 1901 utgjorde 150,000 kronor, skulle kunna minskas med

90,000 kronor. Med hänvisning till den beräkning, som i sammanhang
med nämnda framställning gjorts, hemstälde departementschefen derför,
att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902
anvisa de anslagsbelopp, som sålunda för sistnämnda år erfordrades.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kong]. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1902
anvisa

a) till beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne
vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå
efter samma grunder som för år 1901, ett belopp af
469,725 kronor; samt

Bill. till Rilcsd. Prof. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 28

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

b) till arfvoden åt extra och vikarierande åmneslärare
vid de allmänna läroverken ett anslag af 60,000 kronor.

anskaffande af Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffande af

vapen och vapen och materiel för militär öfning ar na vid de allmänna läroverken på
miHtäräfnk-extra stat för år 1902 bevilja étt anslag af 113,000 kronor.
gärna vid de Departementschefen har vid ärendets föredragning hänvisat till hvad
läroverken han * fråSa om n7 anordning af militäröfningarna vid de allmänna lärors
'' verken under punkten 19 i statsrådsprotokollet yttrat om behofvet af
LDyd vissa anslag för en gång.

Utskottet, som under punkt 21:o) här ofvan afstyrkt den framställning
af Kongl. Maj:t om beviljande på ordinarie stat af anslag för ny
anordning af militäröfningarna vid de allmänna läroverken, hvilken utgjort
förutsättningen för nu ifrågavarande förslag, får i öfverensstämmelse härmed
hemställa,

att Kongl. Majrts nu förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

Angående
anslag till
resestipendier,
åt lärarinuor
vid högre
skolor för
qvinlig ungdom
och
samskolor.

74:°) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till resestipendier åt
föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och
samskolor under de vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt
föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp af 6,000 kronor.

Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade
1900 års Riksdag på extra, stat för år 1901 ett anslag af 6,000 kronor till
[70.] resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för
qvinlig ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser, Kongl.
Maj:t kunde finna godt föreskrifva. Efter mottagen anmälan af detta
Riksdagens beslut hade Kongl. Maj:t, på sätt statsrådsprotokollet utvisar,
enligt kungörelse den 25 maj 1900 förordnat:

att föreståndarinna eller lärarinna vid undervisningsanstalt af omförmäld
beskaffenhet, hvilken ville komma i åtnjutande af understöd från
ifrågavarande medel till företagande af studieresa år 1901, skulle före den
15 januari samma år till Kongl. Maj:t. inkomma med ansökning derom;

att i ansökningen borde uppgifvas dels ändamålet med och planen för
resan, dels ock den derför beräknade tiden och det understödsbelopp, som
åstundades; samt

att ansökningen skulle vara åtföljd af vederbörligt intyg rörande den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

219

sökandes tjenstgöring, äfvensom examensbetyg och öfriga handlingar, hvilka
sökanden ville till stöd för sin anhållan åberopa.

Då på de skäl, som legat till grund för berörda framställning och
hvilka fortfarande egde full giltighet, anslag för ifrågavarande ändamål
vore nödigt jemväl för år 1902, hemstälde departementschefen, att Kongl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till resestipendier åt föreståndarinnor
och lärarinnor vid högre skolor för qvinlig
ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser,

Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra
stat för år 1902 ett belopp af 6,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

75:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande af^ Angående
imf i högre lärarinneseminariets anslag vid 1900 års slut samt till uppe- £r“t a” ema
hållande af undervisningen vid seminariet under åren 1901 och 1902 på [71.]
extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 21,250 kronor.

Af statsrådsprotokollet inheintas, att direktionen öfver högre lärarinneseminariet
i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 november 1900 erinrat,
att till bestridande af utgifterna för seminariet och den dermed förenade

normalskolan för flickor för närvarande följande medel vore att tillgå:

ordinarie lönemedel ............................................................ kronor 39,150: —

tillfälliga löneförbättringsmedel ......................................... » 3,250: —

expensmedel ......................................................................... » 6,350: —

extra anslaget till fjerde årskursen .................................. » 3,000: —

» » » undervisning i huslig ekonomi ........ » 5,000: —

elevafgifterna i normalskolan omkring ............. » 36,500: -

Summa kronor 93,250: —

Af dessa medel utginge de ordinarie lönemedlen och de tillfälliga
löneförbättringsmedlen till de ordinarie lärarnes och lärarinnornas aflöning;
anslaget till fjerde årskursen användes för sitt speciella ändamål
med undantag af en jemförelsevis ringa summa (omkring 100 kronor),
som från detta anslag ginge till vissa för alla läroverkets afdelningar
gemensamma expenser (gas och rengöring); anslaget till undervisningen i

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

huslig ekonomi ginge till seminariets hushållsskola för bestridande af dess
utgifter (för hvilka i särskild räkenskap redovisades) med undantag af
400 kronor, som hushållsskolan inbetalade till seminariets kassa till ersättning
för den undervisning (i bokföring och affärsräkning), som af en
af normalskolans lärarinnor meddelades i hushållsskolan.

Vidare hade direktionen, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,
framhållit, hurusom detta läroverks inkomster till en början räckt väl till
de nödiga utgifternas bestridande, så att under 1880-talet till och med
ej obetydliga besparingar kunnat göras, men att under det sistförflutna
årtiondet förhållandet mellan läroverkets inkomster och utgifter småningom
stält sig annorlunda, så att under de senaste åren utgifterna öfverskjutit
inkomsterna och de besparade medlen måst användas för att täcka skilnaden.

De omständigheter, som föranledt denna förändring i läroverkets ekonomiska
vilkor, vore, enligt hvad direktionen vidare anfört, följande:

l:o) Vissa väsentliga förändringar och utvidgningar af undervisningen
i seminariet, bestående hufvudsakligen deri, att ett antal af den med
seminariet förenade normalskolans lärarinnor, för närvarande sju, af direktionen
förordnats att i seminariet undervisa i speciel metodik samt deltaga
i elevernas praktiska utbildning i hvar sina ämnen, hvarigenom naturligtvis
deras tjenstgöring i normalskolan minskats och en ej obetydlig ökning af
lärarekrafterna i normalskolan blifvit erforderlig. Äfven i flera andra
stycken hade undervisningen vid seminariet under det senaste årtiondet
utvidgats och förstärkts, i samma mån som en större valfrihet medgifvits
eleverna. Så hade ökad tid anslagits åt undervisningen i pedagogik, svenska
språket, tyska språket, matematik, kemi och fransk talöfning, hvarjemte
undervisning äfven i tyska språkets talande införts vid läroverket.

2:o) En småningom vidtagen höjning af de extra ordinarie lärarnes
och lärarinnornas i seminariet och normalskolan arfvoden, hvilken höjning
dels i fråga om den fasta lärarepersonalen haft karakteren af ålderstillägg,
dels ock nödvändiggjorts af konkurrensen med de privata skolorna om
dugliga lärarekrafter.

3:o) Inrättandet af nya aflönade befattningar vid läroverket, nemligen
bibliotekarie, protokollsförare och räkenskapsbiträde.

4:o) Utvidgningen af läroverkets lokal med den år 1889 indragna föreståndarinnebostaden,
hvarigenom uppstått eu ny årlig utgift för hyresersättning
åt seminarieföreståndarinnan med 550 kronor.

5:o) Tilldelandet af en årlig hyreshjelp af 400 kronor åt adjunkten
vid läroverket, sedan adjunktsbefattningen från och med den 1 juli 1894
blifvit besatt med ordinarie innehafvare, och höjning af rektors hyresersättning
från och med den 1 juli 1889 från 1,200 till 1,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

221

6:o) Omfattande yttre och inre reparationer å läroverkshuset, hvilka
reparationer under 1890-talet hufvudsakligen bestått i plåttakets omläggning
och det nya takets målning, inköp af ny ångpanna för den större
värmeledningen samt omfattande reparationer för öfrigt å de båda värmeledningarna,
omläggning och nyläggning af ett större antal uppslitna golf
och de nya golfvens oljestrykning, målning af väggar och tak i några
klassrum och förbättring af den artificiella belysningen i flertalet af dessa
rum samt reparation och omläggning af dränerings- och vattenledningsrör
å lekplatsen och i trädgården, hvartill komme, att, med anledning af undervisningens
utsträckning till eftermiddagarne, artificiel belysning måst anordnas
i åtskilliga lokaler, der sådan belysning förut saknats.

7:o) Reparationer af inredningsmaterielen och anskaffning af en betydande
mängd ny inredningsmateriel, såsom skolpulpeter, bokskåp, materialskåp
och gymnastikmateriel.

8:o) Utgifter för undersökningar och eskissritningar för det tillämnade
nya läroverkshuset, hvilka utgifter med ett undantag bestridts af läroverkets
egna medel.

9:o) De stegrade prisen på ved, koks, tryckeriarbete m. in.

Sedan direktionen i sin nyssberörda skrifvelse härefter anmärkt, att
de under punkterna l:o), 2:o_) och 3:o) angifna omständigheterna medfört
en betydlig stegring af läroverkets extra lönestat, hvilken år 1889 uppgått
till 22,111 kronor, men år 1895 stigit till 27,616 kronor och år 1899 utgjort
28,703 kronor, hade direktionen vidare anfört: Med anledning af
de ökade utgifterna hade direktionen i början af år 1894 beslutit att från
och med höstterminen samma år höja elevafgiften i flertalet af normalskolans
klasser med 5 kronor per termin. Denna höjning hade ökat läroverkets
inkomster med omkring 2,000 kronor om året, men detta tillskott
till inkomsterna hade ej uppvägt de ökade utgifterna. Att tillgripa en ytterligare
höjning af elevafgifterna i normalskolan funne direktionen vanskligt,
enär normalskolan, såsom varande en öfningsskola för seminariets elever,
borde hafva lägre afgifter än de konkurrerande privata flickskolorna; och
det återstode derför direktionen icke någon annan utväg än att ingå
till Kongl. Maj:t med en hemställan om åtgärder för vinnande af en förhöjning
af de till läroverket utgående anslagen. Med ingifvandet af en
dylik hemställan hade anstått ett par år af den anledning, att direktionen
varit sysselsatt med att bereda ett förslag angående en väsentlig utvidgning
af normalskolan och uppförande af ny lokal för detta läroverks räkning
och att det synts direktionen lämpligt att framlägga förslaget rörande
eu reglering af läroverkets affärer i sammanhang med planen för den utvidgade
normalskolans stat, Men då nu, genom 1900 års Riksdags afslag

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

å Kongl. Maj:ts proposition om anslag till nybyggnad för normalskolan,
den nämnda omorganisationsplanen måst tills vidare uppskjutas, ansåge sig
direktionen ej längre kunna dröja med en framställning om ökadt anslag
till läroverket.

För att visa läroverkets ekonomiska ställning och motivera de förslag
rörande ytterligare anslag, som direktionen ämnade framställa, hade direktionen
leinnat en öfversigt öfver läroverkets inkomster, med undantag af
ordinarie lönemedel, löneförbättringsmedel äfvensom hufvudsakligen anslagen
till fjerde årskursen och till undervisning i huslig ekonomi, samt
de läroverkets utgifter, som med dessa inkomster skulle bestridas, dels
under år 1899 enligt läroverkets hufvudbok och dels under år 1900,
hvarvid beträffande sistnämnda år vissa utgiftsposter förslagsvis beräknats.
Enligt denna öfversigt hade berörda inkomster under år 1899 utgjorts af:

elevafgifter i normalskolan ........................................................ kr. 36,745: —

expensmedel....................................................................................... » 6,350: —

tillskott till expenser från fjerde årskursens medel.............. » 105: —

» » lärarinnelön från hushållsskolan.......................... » 400: —

Summa kr. 43,600: —

samt motsvarande utgifter:

extra lönestaten ...................................''................................... kr. 28,703: —

räntor och amorteringar å lån i huset.................................... » 5,829: 34

lektorernas och adjunktens hyreshjelp ................................... » 2,800: —

rektorns och föreståndarinnans hyresersättning ................ » 2,050: —

extra betjeningens arfvoden...................................................... » 1,650: —

nya inköp (böcker samt undervisnings- och inrednings materiel)

............................................................................ » 1,009: 26

reparation och underhåll af huset........................................... » 1,067: 08

tryckeri- och annonskostnader ............................................. » 1,009: 29

driftkostnader (lyse, bränsle, vatten, renhållning in. m.) ... » 5,308: 52

utvisande således en brist af 5,826 kronor 49 öre.

Inkomsterna under året 1900 utgjorde åter:

elevafgifter.......................................................................... kronor 36,367: 50

expensmedel...................................................................... » 6,350: —

tillskott från fjerde årskursens medel............................ » 105: —

» » hushållsskolan.................... » 400: —

Summa kronor 43,222: 50

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 223

och utgifterna under samma år beräknades sålunda:

extra lönestaten.................................................................. kronor 29,134: 50

räntor och amorteringar å lån i huset.......................... » 5,813: 34

lektorernas och adjunktens hyreshjelp.......................... » 2,800: —

rektorns och föreståndarinnans hyresersättning ............ » 2,050: —

extra betjeningens arfvoden .......................................... » 1,650: —

nya inköp (böcker, undervisnings-och inredningsmateriel) » 1,050: —

reparation och underhåll af huset ..................................... » 900: —

tryckeri- och annonskostnader........................................... » 1,593: 74

driftkostnader (lyse, bränsle, vatten, renhållning m. m.) » 5,699: —

Summa kronor 50,690: 58.

Under år 1900 skulle alltså de beräknade utgifterna komma att öfverskjuta
inkomsterna med 7,468 kronor 8 öre.

Till förklaring af utgiftsposten för räntor och amorteringar å lån i
läroverkshuset hade direktionen meddelat följande: Då direktionen år 1875
för läroverkets räkning öfvertagit det nuvarande skolhuset, hade detta hus
varit behäftadt med en skuld å 118,509 kronor 81 öre, nemligen till
riksgäldskontoret 59,000 kronor, till Stockholms stads brandkontor 39,900
kronor ocji till Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag 19,609 kronor
81 öre. A dessa lån hade sedan dess genom årliga amorteringar af betalts
40,437 kronor 67 öre, hvadan för närvarande återstode en skuldsumma
af 78,072 kronor 14 öre, nemligen af riksgäldskontorets lån 34,429
kronor 30 öre, af brandkontorets lån 32,700 kronor och af inteckningsgarantiaktiebolagets
lån 10,942 kronor 84 öre.

Slutligen hade direktionen anfört: Skilnaden mellan inkomster och utgifter
under de föregående åren och en del af bristen för år 1900 hade direktionen
kunnat betacka af tillgängliga medel, men den återstående bristen för
år 1900, som enligt beräkning uppginge till 5,235 kronor 99 öre, saknade
direktionen utväg att betacka.

Hvad anginge det tillskott till läroverkets inkomster, som blefve erforderligt
för de närmast följande åren, hade direktionen ingen anledning
antaga, att skilnaden mellan inkomster och utgifter skulle ställa sig väsentligt
annorlunda då än under år 1900, utan ansåge, att beräkningen
för år 1900 borde läggas till grund för uppskattningen af behofvet äfven
för de närmaste åren. Enligt denna beräkning skulle läroverket behöfva
ett tillskott till sina inkomster af i rundt tal 7,500 kronor om året. Men
då direktionen, om möjligt, ej borde vägra bifall till en af lektorerna och
adjunkten vid läroverket ingifven ansökning om en förhöjning af till dem
utgående hyreshjelp, motsvarande den, som Stockholms stadsfullmägtige

224

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

redan beviljat lektorerna och adjunkterna vid stadens allmänna läroverk,
och då en dylik förhöjning skulle medföra en ytterligare utgift af 500
kronor om året, syntes det erforderliga årliga tillskottet böra bestämmas
till 8,000 kronor.

På grund häraf hade direktionen — med förmälan tillika, att densamma,
när byggnadsfrågan blifvit afgjord, ämnade inkomma med förslag
till ny stat för läroverket —- anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes dels af
tillgängliga medel ställa till direktionens disposition en summa af 5,250
kronor till betäckande af bristen i läroverkets tillgångar för år 1900,
dels ock hos Riksdagen göra framställning om ett anslag till läroverket
af 8,000 kronor att årligen från och med år 1901 tills vidare utgå.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Såsom af direktionens skrifvelse framginge, hade det under de senare
åren visat sig omöjligt att med förhandenvarande medel uppehålla verksamheten
vid seminariet och den dermed förenade och för seminariet nödvändiga
normalskolan på ett något så när tillfredsställande sätt. Sedan
alla tillgängliga medel blifvit förbrukade, hade derför en brist för år 1900
uppstått, till hvilkens betäckande direktionen alldeles saknat tillgång. På
grund häraf hade Kongl. Maj:t genom bref den 21 december 1900 anbefalt
statskontoret att till direktionens förfogande utbetala det för tillfället
erforderliga beloppet eller högst 5,250 kronor af under händer varande
medel. Bristen för hvart och ett af de följande åren hade
direktionen beräknat till 8,000 kronor och anhållit om utverkande
af ett anslag af detta belopp för år 1901 och följande år. Genom
den redogörelse för seminariets ekonomiska förhållanden, som direktionen
meddelat, syntes departementschefen vara ådagalagdt, att det begärda,
beloppet vore till fullo erforderligt, derest vårt enda högre lärarinneseminarium,
som hade att utbilda lärarinnor för de högre flickskolornas
öfre klasser, skulle kunna på ett tidens fordringar motsvarande sätt lösa
sin uppgift. Då emellertid i sammanhang med ny lokal för seminariet
och normalskolan en partiel omorganisation af dessa läroverk, enligt departementschefens
förmenande, komme att ifrågasättas, funne departementschefen
lämpligast, att de för åren 1901 och 1902 behöfliga anslagen begärdes
på extra stat. Dessa båda anslag utgjorde tillsammans 16,000
kronor, och lades dertill bristen för år 1900, 5,250 kronor, blefve det erforderliga
beloppet 21,250 kronor.

Departementschefen hemstälde derför om afgifvande till Riksdagen af
omförmälda förslag.

Uti en till utskottets ordförande afbiten skrifvelse af den 12 februari

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

225

1001 har departementschefen meddelat, att enligt honom numera tillhandakommen
upplysning bristen i högre lärarinneseminariets anslag vid 1900
års slut, hvilken enligt statsrådsprotokollet beräknats till 5,250 kronor,
rätteligen utgjorde endast 5,191 kronor 94 öre, hvilket sistnämnda belopp
seminariets direktion på grund af ofvannämnda bref den 21 december
1900 reqvirera! hos statskontoret.

Då utskottet på grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit meddelad!
finner behofvet af det ifrågasatta anslaget vara ådagalagdt, anser, sig
utskottet böra förorda bifall till framställningen, dock med den förändring,
att på grund af ofvan omförmälda, af föredragande departementschefen
lemnade meddelande anslagets belopp synes böra nedsättas med ett afrundadt
belopp af 50 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till betäckande af brist i
högre lärarinneseminariéts anslag vid 1900 års slut
samt till uppehållande af undervisningen vid seminariet
under åren 1901 och 1902 på extra stat för ar 1902
bevilja ett anslag af 21,200 kronor.

76:o) På grund af Kong!. Majits derom gjorda framställning, hem-^Ang.,^.

ställer utskottet, , . . . . ,. . ■ förbättring.

att Riksdagen må för beredande åt lärare och lära- [72.]

rumor vid högre lärarinneseminariet af tillfällig löneförbättring
jemväl för år 1902, att utgå.efter samma grunder
som den för innevarande år beviljade, för år 1902
på extra stat anvisa enahanda belopp som för år 1901,
eller 3,250 kronor.

77:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit, A»g.j3erde

hemställer utskottet: 1 samt under a)

att Riksdagen må för fortsatt uppehållande

den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminai iet 9em;nn.
på extra stat för år 19Ö2 anvisa ett belopp af 3,000 riet.
kronor; samt [73.]

b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt undervisning
i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade
normalskolan för flickor på extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

Bill. till llilcsd. Prat. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

226

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

Folkundervisningen.

Ang. anslag
för uppehållande

af undervisningen
i de
vid seminarierna
i
Göteborg och
Kalmar
anordnade
parallelklas8erna.

[74.]

1,800: —
1,500: —
1,083: 75
706: 25.

78:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande af
undervisningen uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet
i Kalmar anordnade parallelklasser på extra stat för år
1902 bevilja ett belopp åt 12,650 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen
meddelat följande.

IiH uppehållande under år 1902 af undervisningen uti den vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg anordnade para Helklassen erfordrades, enligt
af domkapitlet derstädes, efter vederbörande seminarierektors hörande, med
skrifvelse den 7 november 1900 till ecklesiastikdepartementet lemnad uppgift,
följande belopp:

till en extra ordinarie adjunkt..........................................

» en lärare vid seminariets öfningsskola................................ »

» lärare i öfningsämnena .......................................... »

r» belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearvode m. in. »

Till dessa belopp borde läggas 1,700 kronor till stipendier åt
behöfvande elever, hvaraf beräknats 800 kronor för vårterminen
1902 och 900 kronor för höstterminen samma
år. . Eleverna i para Helklassen uppflyttade nemligen vid
början af höstterminen i fjerde seminarieklassen, och i
denna brukade stipendiebeloppen bestämmas något högre
ån i de lägre klasserna .................................... » 1,700; _

Summa kr. 6,850: —

Rektor vid folkskolelårarinneseminariet i Kalmar hade till domkapitlet
deistädes uppgifvit, att för uppehållande under år 1902 af undervisningen
i den parallelklass, som vore vid seminariet anordnad, erfordrades ett belopp
af 5,800 kronor, enligt följande fördelning:

arfvode åt en extra ordinarie adjunkt..................

* » en lärarinna i öfningsskolan

för uppehållande af undervisningen i öfningsämm
till belysning, uppvärmning, renhållning m. m. ...

» stipendier åt eleverna .......................................

........... kr. 1,800	—
............. » 1,500	—
............. » 600	—
.............. » 200	—
.............. » 1,700	—
Summa kr. 5,800	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

227

Mot den af rektor lemnade uppgiften hade domkapitlet i skrifvelse till
ecklesiastikdepartementet den 31 oktober 1900 förklarat sig icke hafva
något att erinra.

^ På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde departementschefen,
att Kong!. Makt måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda framställning.

1 anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för uppehållande af undervisningen
uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg
och folkskolelärarinneseminariet i Kalmar anordnade
parallelklasser på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp
af 12,650 kronor.

79:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till uppförande, Ang. »ui
hufvudsaklig öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetét derför ”gymnastik”
uppgjorda ritningar och förslag af en gymnastikbyggnad vid folkskolelärare- byggnad vid
seminariet i Göteborg bevilja ett extra anslag af 40,000 kronor och deraf fo,lkskole''
för år 1902 anvisa 20,000 kronor. seminariet i

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att domkapitlet i Göteborg med skrif- Göteborsvelse
den 20 april 1892 till Kongl. Maj:t öfverlemnat en af rektor vid folk- [75.]
skolelärareseminariet i Göteborg gjord framställning, det domkapitlet måtte
hos Kongl. Maj:t utverka, att en till gymnastik- och slöjdlokal afsedd
byggnad måtte få på seminariets område uppföras och att härför nödiga
medel måtte anvisas.

Efter att i sin berörda framställning hafva utredt behofvet af att en
ny byggnad uppfördes för slöjdundervisningen, förmälde rektor, att den
sålunda ifrågasatta nya byggnaden påkallades äfven af andra skäl och
dervid främst hänsyn till gymnastikundervisningen. T afseende härå anfördes:
Redan vid gymnastikinspektionen år 1878 hade dåvarande rektor

anmält behofvet af egen gymnastiklokal. Samma behof förefunnes fortfarande,
och det skulle blifva i ännu högre grad känbart, om undervisningen
i detta ämne komme att i någon mån utvidgas. Seminariet begagnade
Göteborgs realläroverks gymnastiksal. Denna vore i och för sig
mycket förträfflig, och seminariet kunde icke hoppas att erhålla egen lokal
af sådan storlek; men förutom att eu så stor lokal icke erfordrades, hade
nämnda anordning för gymnastikundervisningen så stora olägenheter med
sig, att önskan att erhålla egen gymnastiksal vore lätt förklarlig. Härvid

228

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fäste sig rektor ej så mycket vid den omständigheten, att den använda
lokalen vore förhyrd och att seminariet sålunda skulle kunna genom uppsägning
komma att stå utan gymnastiksal, såsom det åtskilliga år derförut
händt, då en dylik lokal användts; ty för det dåvarande hade rektor ingen
anledning att befara något sådant. Men oafsedt denna omständighet, qvarstode
dock andra, från hvilka man icke så lätt kunde bortse. Realläroverkets
sal finge af seminariet begagnas endast om aftnarne mellan klockan
5 och 7, och den vore belägen 20 å 25 minuters väg från seminariet.
Den angifna tiden syntes ej vara den lämpligaste för gymnastiköfningarna
och ännu mindre för skjutöfningarna, hvilka måste delvis företagas vid
gassken. Det omförmälda afståndet från seminariet vållade ännu större
svårigheter. Vid läsordningens upprättande måste noggrant iakttagas, att
annan lektion ej utsattes på timme, som föregingeV gymnastiklektion.
Mången gång kunde ej förekoinmas, att lektion å seminariet infölle på
tid, som närmast föreginge den timme, hvilken måste leinnas ledig, och i
sådant fall gjorde eleverna en förlust i tid af omkring en och en half
timme. Läge gymnastiklokalen intill seminariet, kunde de två lägre klasserna
erhålla en half timmes gymnastiktid hvarje dag, hvilket skulle vara
i hög grad främjande för elevernas fysiska utveckling; gymnastiköfningarna
skulle ock derigenom bättre kunna öfvervakas, och man sluppe att om
aftnarne sända eleverna, som nästan alla bodde i närheten af seminariet,
bort till en annan stadsdel, hvilket försvårade öfvervakandet af deras sedliga
Rf. Baruen i öfningsskolan kunde vid de praktiska öfningarna
bättre tillgodoses, om läraren dagligen vore på platsen. Ingen kunde begära,
att han för de i normalplanen bestämda gymnastiköfningarna på 20
minuter skulle komma ut till seminariet.

Domkapitlet, som med sin ofvanberörda skrifvelse till Kongl. Maj:t
öfverlemna! rektors framställning jemte tillhörande ritning och handlingar,
deribland kostnadsförslag, slutande å i rundt tal 20,000 kronor,
hade vitsordat de af rektor omnämnda olägenheterna vid användandet af förhyrd
gymnastiklokal och särskildt det flere gånger inträffade ombytet af
sådan lokal; och hade domkapitlet hemstält hos, Kongl. Maj:t om anvisande
af statsmedel för ifrågavarande byggnads uppförande samt om
fastställande af den uppgjorda ritningen med eu mindre förändring.

Öfverintendentsembetet, till hvilken myndighet ärendet remitterats,
hade i utlåtande den 31 maj 1892 hemstält, att ritningarna, hvilka icke
från embetets sida föranledde väsentliga anmärkningar, måtte i några angifna
hänseenden förändras.

Sedan emellertid 189.3 ars Riksdag efter proposition af Kongl. Maj:t
beviljat anslag till inredande af slöjdlokal inom källarvåningen af seminariets

Statsutskottets Utlåtande \:o .9.

229

hufvudbyggnad, hade fragan i öfrig t hvila t, till dess departementschefen
den 1 december 1898, efter det seminariets rektor lätit dels vidtaga
erforderliga förändringar å ofvanberörda af öfverintendentsembetet i
hufvudsak gillade ritning, dels uppgöra nytt kostnadsförslag med afseende
å den förändrade ritningen, slutande å 24,300 kronor, anmodat
embetet att inkomma med utlåtande öfver berörda ritning och kostnads (ffverinteridentsembetet

hade med anledning häraf i skrifvelse den
13 december 1898 hufvudsakligen yttrat, att kostnaden för den tilltänkta
byggnaden borde antagas komma att uppgå till åtminstone 31,000 kronor
samt att, då byggnadens läge icke vore att förorda och genom följande af det
framlagda ritningsförslaget allenast skulle vinnas en byggnad, som i allmänhet
och särskilt med hänsyn till dåmera rådande åsigter i ämnet
måste anses mer eller mindre förfelad, embetet hemstälde, huruvida icke
med bygget kunde anstå till dess en ny, i olika hänseenden tjenligare plan
för detsamma blefve uppgjord.

Domkapitlet, som anmodats att efter rektors hörande afgifva yttrande
öfver hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört, hade med skrifvelse den
8 mars 1899 öfverlemnat infordrade utlåtanden från såväl rektor som inspektor
vid seminariet, af hvilka handlingar inhemtades, att på andragna
grunder rektor tillstyrkt godkännande af den ursprungliga byggnadsplan
samt att inspektor och domkapitlet deri instämt, inspektor dock med stol
tvekan, enär han ansåge den påtänkta planen visserligen fylla ett ögonblickligt
behof, men dock i det hela taget vara mindre väl hopkommen,
i det densamma syntes taga hänsyn mera till kostnader och andra sådana
omständigheter än till seminariets berättigade kraf och bästa..

Sedan öfverintendentsembetet befalts att i ärendet afgifva förnyadt
utlåtande, hade från föreståndaren vid gymnastiska centralinstitutet infordrats
upplysning, huruvida de af ortsmyndigheterna i förevarande hänseende
föreslagna anordningarna kunde anses med hänsyn till gymnastikundervisningen
antagliga. _ „ r ,

I sitt med anledning häraf afgifna utlåtande hade föreståndaren hufvudsakligen
yttrat: att han ansåge den föreslagna salen,, hvilken skulle hålla
en yta af 9X16 meter, för liten för vuxne mäns öfningar; att gymnastiksalen
i fråga ej borde understiga 13X27 meter, för att den skulle lemna
nöjaktigt utrymme för de öfningar, som deri skulle ega rum; att en sådan
säl helst borde hafva en höjd af 7 meter och att höjden ej finge understiga
6,5 meter; samt att tillräckligt stora afklädningsrum borde finnas och
tillfälle till bad borde beredas.

Öfverintendentsembetet hade nu låtit i eskiss uppgöra ritningar till

230

Statsutskottet* Utlåtande N:o 9.

uppförande af gymnäsiUchus, dervid det dock till följd af byggnadsplats^ inskrankthet
blifvit nödvändigt att begränsa gymnastiksalens dimensioner från
al föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet påfordrade 27 meter i
längd och 13 meter i bredd till resp. 20 och 10 meter, hvaremot öfriga af
honom såsom nödiga och nyttiga ansedda anordningar kunnat tillgodoses.

Öfver de sålunda upprättade ritningarna hade afgifvits yttranden af
rektor och domkapitel, hvilka lemna! ritningarna utan egentlig anmärkning
hvarjemte öfvermtendentsembetet införskaffat å orten uppgjorda kostnadsberäkningar,
slutande å en summa af 46,000 kronor.

„ Med skrifvelse den 30 januari 1900 hade öfverintendentsembetet till
Kongl. Majit öfverlemnat, jemte kostnadsförslag, berörda, inom embete!
upprättade ritningar till gymnastikhus, deri skulle inrymmas, utom gymnastiksal
med tillhörande tambur och förrådsrum, äfven två lärosalar med
dertill hörande tamburer. •

r Emellertid hade Kongl. Maj:t genom remiss den 12 juni 1900 anbefall
öfvermtendentsembetet att i ärendet inkomma med förnyadt utlåtande
och dervid taga i öfvervägande, huruvida kostnaderna för det ifrågasatta
gymnastikhuset kunde nedbringas derigenom, att de lärosalar, som skulle
anordnas i gymnastikhuset, i stället inreddes i seminariebyggnaden.

Med anledning häraf hade öfverintendentsembetet låtit uppgöra ritningar,
utvisande dels ett gymnastikhus, ämnadt att förläggas norr om seminariets
hufvudbyggnad och innehållande allenast gymnastiksal med förstuga
samt afklädning?;-, förråds- och duschrum, dels ock ett sätt för anordnande
. r iär0Sa ar 1 hufvudbyggnadens souterrainvåning, hvarigenom emellertid
förflyttning af den nuvarande, till sagda byggnad förlagda trädgårdsmästarebostaden
till andra lokaler inom byggnaden nödvändiggjorts.

Efter det öfverintendentsembetet satt domkapitlet i tillfälle att öfver
sist berörda ritningar sig yttra, hade domkapitlet i ärendet hört seminariets
rektor, hvilken förklarat sig, om än med vissa betänkligheter, för sin del
godkänna de ifrågavarande ritningarna, dock att rektor, som särskilt beklagade,
att ett följande af samma ritningar skulle orsaka ett betydligt
inkräktande på seminariets lekplan, förmält, att han af anförda skäl icke
kunde biträda förslaget, i hvad detsamma afsåge den nya trädgårdsmästarebostaden,
utan. hemstälde, att i stället för anordnande af en dylik den
nuvarande seininarieträdgardsmästaren skulle erhålla viss årlig hyresersättmng;
och hade domkapitlet i härefter afgifvet utlåtande förklarat sig instämma
uti hvad rektor anfört.

I den skrifvelse af den 13 november 1900, hvarmed öfverinteudentsembetet
öfverlemnat berörda ritningar jemte kostnadsberäkningar till Kongl.
Maj:t, hade embetet dels tillkännagifvit, att kostnaden för inredande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

231

lärosalar och ny trädgårdsmästarebostad i hufvudbyggnaden — för hvilken
kostnads betäckande enligt embetets förmodan något särskildt statsanslag
icke komme att äskas — enligt inom embetet verkstälda beräkningar
konnne att uppgå till ungefär 4,500 kronor, dels ock framhållit, att, då den
enligt embetets förslag för trädgårdsmästaren afsedda nya bostadslägenhet,
bestående af tambur, ett rum och kök med sekundär dager, vore till arealen
större och i fråga om inredning fullt jemförlig med den bostad, trädgårdsmästaren
för närvarande innehade, samt afsedt vore att vidtaga ytterligare
åtgärder för att i den nya bostaden utestänga kyla och drag, de
anmärkningar, rektor mot denna bostad framstält, syntes embetet icke förtjena
afseende, hvarjemte embetet vidare beträffande kostnaden för det nya
gymnastikhusets uppförande i enlighet med embetets senaste förslag erinrat,
att uti denna kostnad, som belöpte sig till 40,000 kronor, inginge såväl
ett belopp af 1,000 kronor för anordnande af ny lekplan som ock en
summa af 4,000 kronor —- mot 2,500 kronor i det tidigare förslaget —
för anskaffande af nödig gymnastikattiralj, eller enahanda belopp, som
anslagits för sådan attiralj vid det nyinrättade seminariet i Landskrona.
Af hvad i ärendet förekommit framginge, såvidt embetet kunde finna, att,
förutom det att fullt tillfredsställande anordningar för beredande icke blott
af lärosalar, utan äfven af trädgårdsmästarebostad kunde inom seminariets
hufvudbyggnad åvägabringas, ett tillräckligt stort och efter tidens fordringar
i öfrigt läxnpadt gymnastikhus kunde för ett belopp af 40,000 kronor
— till hvilket belopp, enligt 1900 års Riksdags medgifvande, en gymnastikbyggnad
finge vid seminariet i Kalmar uppföras — jemväl vid seminariet
i Göteborg komma till utförande.

Då enligt Kongl. Maj:ts stadga för folkskolelärareseminarierna i riket
den 29 januari 1886 undervisning skulle vid sådant seminarium meddelas
i gymnastik, men de nuvarande anordningarna för ifrågavarande
undervisning vid folkskolelärareseminariet i Göteborg, hvarest för seminariet
afsedd gymnastiklokal saknades och fördenskull sådan lokal måste på
betydligt afstånd från seminariet förhyras, af vederbörande myndigheter
förklarats vara i hög grad otillfredsställande, tillstyrkte departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag af ofvan angifna
innehåll.

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till uppförande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de af öfverintendentsembetet
senast derför uppgjorda ritningar och förslag, af eu

232

iStatsutskottets Utlåtande N:o 9.

gymnastikbyggnad vid fölkskolelärareseininariet i Göteborg
bevilja ett belopp af 40,000 kronor och häraf på
extra stat för år 1902 anvisa 20,000 kronor.

Ang. 80:o) Sedan 1900 års Riksdag, med anledning af Kongl. Maj:ts fram ^''gymnastlk-11

Gällning, till uppförande af en gymnastikbyggnad vid folkskolelärarinnebyggnad
vid seminariet i Kalmar beviljat ett belopp af 40,000 kronor och deraf anfärarinne-
visat 25,000 kronor på extra stat för år 1901, bar Kongl. Maj:t nu föreseminariet
i g lagit Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa återstoden af oinKaimar.
förmälda anslag eller 15,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till uppförande af en gymnastikbyggnad
vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar på
extra stat för år 1902 anvisa återstoden af förut beviljadt
anslag eller 15,000 kronor.

Ang. 8l:o) Sedan 1900 års Riksdag, i anledning af Kongl. Majrts framställ iipåförande''"åt

ning, till uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskolelärarinneerforderiiga
seminarium i Landskrona beviljat ett extra anslag af 218,000 kronor och
byf o i k sk o] e -1 d derå f anvisat 124,000 kronor att utgå under år 1901, har Kong!, Maj:t
lärarinne- föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa utaf omförmälda
Landskrona! beviljade anslag ett belopp af (15,000 kronor.

\ll 1 Utskottet hemställer,

L '' att Riksdagen må till uppförande af erforderliga

byggnader för ett folkskolelärarinneseminarium i Landskrona
af förut beviljadt anslag på extra stat för år
1902 anvisa ett belopp af 65,000 kronor.

Avig. 82:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för uppehållande

uppehållande undervisningen vid folkskolelärarinneseminariet i Landskrona på extra
af undervis- stat för år 1902 bevilja ett belopp af 22,900 kronor.

”olkskoie^ Sedan 1900 års Riksdag, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
lärarinne- jemte det medel beviljats för uppförande af erforderliga byggnader for ett
TZZZL M^olelärarmneseminarium i Landskrona, tillika för begynnande af verkryn-i
samheten vid nämnda seminarium vid början af höstterminen 1900 och
L uppehållande af undervisningen vid seminariet under samma termin äfvensom
vår- och höstterminerna 1901 på extra stat för år 1901 uppfört ett
belopp af 17,800 kronor, bär ofvannämnda seminarium, enligt hvad af
statsrådsprotokollet inhemtas, från och med början af läsåret 1900—1901
trädt i verksamhet.

Statsutskottets Utlåtande N:n 9.

233

821: 43
375: —

3,000: —

424: 60
625: 30
531: 27
294: 72

135: — kr. 11,507: 32
2,700: —
3,834: 50
818: 50

Kostnaderna för det nya seminariet under år 1902 skulle, enligt en
från seminariets rektor genom domkapitlet i Lund infordrad uppgift,
komma att uppgå till 18,860 kronor 32 öre efter följande beräkning:

Arfvode till en tillförordnad rektor................. kr. 3,500: —

» » » extra ordinarie adjunkt......... » 1,800: —

» . : » » extra ordinarie adjunkt för

höstterminen 1902 efter 1,800

kronor pr år...............,..............

» » tillfälligt biträde..............................

» » två extra ordinarie lärarinnor vid

öfningsskolan....................................

» » en teckningslärare.................

» » » musiklärare.................................

» » » slöjdlärarinna..............................

» »,, » gymnastiklärare ..............

» » » lärare i trädgårdsskötsel.........

Uppvärmning, belysning och städning, läkarearvode m. m

Skolinventarier...............................t.J.................................''.......

Undervisningsmateriel ......... ........................................................

Beträffande denna kostnadsberäkning hade. domkapitlet icke haft annat
att erinra än att, då till folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna
brukade kostnadsfritt utdelas den undervisningsmateriel, som anskaffades
för det af Riksdagen anvisade anslag till undervisningsmateriel m. m. för
folkundervisningsanstalternas räkning, det å kostnadsförslaget med 818
kronor 50 öre uppförda belopp för undervisningsmateriel enligt domkapitlets
mening kunde minskas med värdet af den materiel, som kunde
seminariet på förenämnda sätt tillhandahållas.

Dä det af domkapitlet omförmälda anslag till undervisningsmateriel
m. m. för folkundervisningsanstalternas räkning, hvilket, hvad beträffade
folkskolelärare- och folkskolelårarinneseminarierna, användes dels för komplettering
af utsliten undervisningsmateriel, dels ock för anskaffande af
nyutgifven sådan, vore såväl härför som för andra ändamål, för hvilka det
vore afsedt, så starkt anlitadt, att det icke lemnade tillgång till anskaffande
på en gång af all den undervisningsmateriel, som erfordrades för ett nytt
seminarium, ansåge departementschefen, att hvad för berörda ändamål åt
rektor föreslagits borde upptagas i kostnadsberäkningen, hvilken sålunda
och då mot öfriga poster intet vore att anmärka uppginge till ett afrundadt
belopp af 18,900 kronor.

Bill. till Kikad. Prut. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Käft.

234

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bland omkostnaderna för ifrågavarande seminarium borde dessutom,
enligt departementschefens åsigt, i likhet med hvad som skett i den för
1900 års Riksdag framlagda beräkningen öfver utgifterna för seminariet,
upptagas ett särskildt belopp till stipendier åt behöfvande elever vid seminariet
med 800 kronor för hvarje klass och termin. Då undervisning
komme att meddelas vid seminariet under vårterminen 1902 i två klasser
och under höstterminen samma år i tre klasser, erfordrades sålunda för
ändamålet ett belopp af 4,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde departementschefen
om afgifvande till Riksdagen af omförmälda förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för uppehållande af undervisningen
vid folkskolelärarinneseminariet i Landskrona
på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp af 22,900
kronor.

Angående 83:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels till uppförande,
ett°nyttDfoik-'' hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, af erforderliga
skollärare- byggnader för ett folkskolelärareseminarium i Strengnäs bevilja ett anslag
”"prcn”1'' af 218,000 kronor och deraf på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp
L ''-I af 100,000 kronor, dels ock för begynnande af verksamheten vid nämnda
seminarium med början af höstterminen 1901 samt uppehållande af undervisningen
vid seminariet under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna
1902 å extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,850 kronor»

Uti den af Riksdagen den 14 maj 1900 till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse
angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel
yttrades bland annat:

I sammanhang med Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna förslag att
för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i Yexiö
på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 11,200 kronor, hade Riksdagen
till behandling förehaft en inom Riksdagen väckt motion, deri yrkats,
att Riksdagen måtte, med afslag å Kongl. Maj:ts proposition om beviljande
af medel till anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i
Yexiö, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t snarast
möjligt till Riksdagen inkomma med utredning och förslag om inrättande
i Strengnäs af ett seminarium för utbildande af folkskolelärare. Till stöd
för denna sin framställning hade motionärerna anfört följande.

Att stor brist rådde på lärare och lärarinnor vid folkskolorna i riket,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

235

vore sedan länge kändt och erkändt; och Kongl. Maj:t hade ytterligare konstaterat
detta faktum samt jemväl framhållit och visat, att denna brist varit
i ständigt fortgående ökning. Att densamma härledde sig icke från brist
på personer, som vore hågade att egna sig åt lärarekallet, utan af bristande
utrymme i de af staten upprättade undervisningsanstalterna, hade också
vid flere tillfällen blifvit uppvisadt. Såsom ytterligare bevis derpå kunde
framhållas, att, enligt uppgift i Svensk Läraretidning, år 1899 inträde vid
seminarierna sökts af 461 män och 278 qvinnor, af hvilka endast 221
män och 167 qvinnor vunnit inträde; äfven med antagande, att en stor
del af de utestängda blifvit underkända vid pröfningarna, qvarstode i allt
fall ett betydande antal sökande, som måst uteslutas af brist på utrymme.
Rörande sättet för afhjelpande af denna brist hade emellertid meningarna
varit mycket delade. Så hade en del myndigheter, som yttrat sig i frågan,
ansett, att behofvet af lärarekrafter skulle lämpligast och billigast fyllas
genom inrättande af parallelklasser vid några af de redan befintliga seminarierna.
Andra åter hade ansett nödigt, att ett eller flere nya seminarier
inrättades. Kongl. Maj:t hade till en början anslutit sig till den
förstnämnda åsigten och hade af 1899 års Riksdag begärt anslag till anordnande
af parallelklasser vid två seminarier. Samtidigt hade emellertid
af åtskilliga representanter från sydliga Sverige väckts motion, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville,
så snart ske kunde, till Riksdagen inkomma med förslag om inrättande
på derför lämplig ort inom Malmöhus eller Kristianstads län af ett seminarium
för utbildande af folkskolelärarinnor. I denna motion hade motionärerna
framhållit, att inrättande snarast möjligt af ett nytt seminarium
skulle vara den rigtigaste utvägen för tillgodoseende af behofvet af lärarekrafter.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t hade ock Riksdagen, jemte det att
det begärda anslaget till parallelklasser beviljats, anhållit om utredning,
huruvida ett nytt seminarium för qvinliga elever vore erforderligt och
inom hvilken del af landet det i sådant fall lämpligast borde förläggas.
Frukten af den sålunda begärda utredningen hade förelegat i Kongl. Maj:ts
proposition till 1900 års Riksdag om anslag till anordnande af ett folkskolelärarinneseminarium
i Landskrona. 1 sitt yttrande till statsrådsprotokollet
angående förevarande ärende hade chefen för ecklesiastikdepartementet
anfört, att det enligt hans mening ej kunde bestridas, att bästa
sättet för fyllande af behofvet af lärarekrafter vore att inrätta nya seminarier
samt att helst två nya seminarier, ett manligt och ett qvinligt, borde
inrättas, enär man endast derigenom skulle kunna utbilda erforderligt antal
lärare och lärarinnor och sålunda undanrödja de svårigheter, ined
hvilka skolråden hade att kämpa för uppehållande af tolkskolelärarebefatt -

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ningarna. Det skulle dock hafva medfört alltför stora kostnader att samtidigt
bygga och i öfrigt anordna två seminarier, och derför hade det
ansetts lämpligt att till eu början nöja sig med att iordningställa ett nytt
seminarium och att samtidigt utvidga ännu ett annat med en parallelklass.

Den utredning, som blifvit förebragt, hade alltså, enligt hvad motionärerna
vidare andragit, otvetydigt gifvit vid handen, såväl att den Överklagande
lärarebristen vore konstant som att det enda fullt lämpliga sättet
att rada bot härpå vore inrättandet af två nya seminarier, ett qvinligt och
ett manligt. Det läte sig, enligt motionärernas förmenande, icke bestridas,
att det förra borde förläggas till Skåne, men det syntes också å andra
sidan uppenbart, att behofvet kräfde ett ytterligare seminarium, för män,
i mellersta Sverige, och af de för detta föreslagna platserna hade motionärerna
utan tvekan ansett, att Strengnäs vore den lämpligaste. Inom Strengnäs
stift funnes nemligen för närvarande icke något seminarium, och det
i Stockholm fylde icke bristen på lärare inom mellersta Sverige. Strengnäs
stad vore väl belägen i en synnerligen vacker trakt med ett helsosamt
klimat och vore numera jemväl försedd med goda kommunikationer. Lefnadsomkostnaderna
i Strengnäs vore billiga; såsom jemförelse kunde framhallas,
att inackorderingsafgiften för lärjungar i allmänna läroverkets högre
klasser hos familjer af medelklassen bestege sig till 80 å 40 kronor per
månad; för elever vid seminariet torde den ställa sig något billigare. Rum
med eldning och städning kunde, enligt motionärernas förmenande, hyras
för 50 kronor för åtta månader, då två delade ett rum; och mat kunde
erhållas till ett pris af G kronor i veckan. Enligt till ecklesiastikdepartementet
gjordt meddelande hade stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudit sig
till staten upplåta för byggande af ett lärarinneseminarium erforderlig tomt
äfvensom för anläggning af trädgård behöflig mark; och tvifvel kunde,
enligt motionärernas^ mening, ej råda, att detta erbjudande finge gälla äfven
med afseende på ett lärareseminarium. Då Kongl. Maj:t icke nu ansett
sig böra komma med förslag om inrättande af ett nytt seminarium, hade
detta,- enligt chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande, föranledts af
förnämligast två skal, nemligen dels för att undvika de dryga kostnader,
som skulle blifva följden af det samtidiga inrättandet af två nya seminarier,
dels för att förekomma utbildningen af allt för många lärare eller
lärarinnor, för den händelse det befintliga behofvet skulle visa sig mindre
än man beräknat. Hvad det sista af dessa skäl anginge, hade motionärerna
ansett, att, pa sätt redan förut antydts och jemväl i departementschefens
yttrande erkänts, det vore utom allt tvifvel, att en konstant lärarebrist
förelåge, hvilken ej kunde afhjelpas genom de två redan inrättade
parallelklasserna och det nya lärarinneseminariet. Det förra skälet åter

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

237

både, enligt motionärernas förmenande, varit talande nog. Derför borde
ock, enligt motionärernas åsigt, uppförandet utaf byggnader för det nya
seminariet icke heller komma i fråga förr än det föreslagna lärarinneseminariet
blifvit fullbordadt, hvilket ju antoges ske inom två år. Men
då ett förslag härom måste föregås af närmare utredning om det blifvande
seminariets läge, uppgörande af ritningar dertill med flere omständigheter,
som inverkade på frågans bedömande, hade tiden synts redan nu inne för
vidtagande af dessa förberedelser. Härtill hade derjemte ännu ett, såsom
det syntes afgörande, skäl förelegat. Ivongl. Maj:t hade, såsom ofvan vore
nämndt, föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1901 bevilja 11,200
kronor för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i
Vexiö. Då man, såsom i det ofta anförda yttrandet till statsrådsprotokollet,
medgifvit, att för behofvets fyllande erfordrades två nya seminarier, hade
det synts motionärerna olämpligt att nedlägga kostnader på inrättande af
en parallelklass vid ytterligare ett förutvarande seminarium. Såsom motionärerna
till 1899 års Riksdag framhållit, skulle det möta svårigheter att
indraga redan inrättade parallelklasser, dels derför att de i dessa intagna
eleverna måste hinna fullständigt genomgå kurserna och från seminariet
utexamineras, innan parallelklasserna indroges, dels till följd af det motstånd
mot eu dylik åtgärd, som motionärerna antoge alltid skulle möta
från ortsmyndigheternas sida, och jemväl af andra skäl. I allmänhet hade
det ock synts motionärerna vara lämpligare att söka afhjelpa den öfverklagade
lärarebristen genom att inrätta nya seminarier än genom att utvidga
de gamla, ty i senare fallet skulle antalet elever i de utvidgade
anstalterna blifva så stort, att vederbörande lärare ej skulle kunna tillbörligt
öfvervåld och vårda sig om dem på sådant sätt, som bäst passade
för hvars och ens individualitet. Uppenbart vore ock, att flere i skilda
landsdelar befintliga seminarier skulle hafva en bättre verkan med afseende
å tilloppet af lämpliga sökande med efter landsdelarnes behof passande
begåfning och kynne, än om några få större seminarier anordnades. Men,
hade man sagt, då behofvet vore trängande och man ej genast velat påbörja
uppförandet af ytterligare ett nytt seminarium, hade ej annat återstått
än att anordna parallelklasser vid ett förut befintligt. Motionärerna
hade dock trott sig kunna meddela, att, under förutsättning af att ett
seminarium komme att i Strengnäs inrättas, svårigheter icke skulle möta
att derstädes, på samma sätt som skett i Landskrona, erhålla provisoriska
lokaler för serninarieundervisningens utöfvande under tiden för seminariebyggnadernas
uppförande. Enligt protokoll vid skolrådssammanträde den
23 november 1899 hade Strengnäs stads församlings skolråd beslutit, med
afseende på ett blifvande lärarinneseminarium i Strengnäs, erbjuda

238

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hyresfritt tillhandahållande af tvenne lärosalar i det Jiya folkskolehuset
under ett eller eventuelt två års tid, och det vore all anledning att
antaga, att detta erbjudande finge gälla äfven med afseende på ett blifvande
seminarium för lärare samt att ytterligare behöfliga provisoriska
lokaler äfven kunde anskaffas.

Efter den sålunda lemnade redogörelsen för omförmälda motion anföres
i Riksdagens skrifvelse: Då Riksdagen delade den af motionärerna
uttalade uppfattningen, att behofvet af ökade lärarekrafter för folkskolan
hellre borde tillgodoses genom inrättande af ett nytt seminarium än genom
anordnande af parallelklasser vid de förut befintliga seminarierna och då
den farhåga, departementschefen uttalat, att, i händelse ett nytt seminarium
för manliga elever inrättades, möjligen kunde komma att utbildas flere
lärare än behofvet kräfde, icke synts Riksdagen vara grundad, hade Riksdagen
icke ansett sig böra medgifva, att vid ännu ett seminarium för
manliga elever anordnades en parallelklass. Det af motionärerna framstälda
förslaget om aflåtande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse i ämnet
hade Riksdagen deremot ansett sig böra biträda; dervid Riksdagen emellertid,
ehuru giltiga skäl syntes hafva blifvit anförda för seminariets förläggande
till någon ort inom Strengnäs stift, likväl så mycket mindre
ansett sig böra i sakens dåvarande skick uttala sig angående den stad,
dit seminariet borde förläggas, som till Riksdagens kännedom kommit,
att städerna Strengnäs och örebrd, hvardera staden under förutsättning
att seminariet blefve dit förlagdt, erbjudit sig vidtaga vissa åtgärder för
underlättande af seminariets inrättande. På grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, hade Kongl. Majtts förenämnda framställning icke af Riksdagen
bifallits. Men i anledning af ofvannämnda motion anhölle Riksdagen,
det måtte Kongl. Maj:t efter verkstäld utredning till Riksdagen inkomma
med förslag angående inrättande inom Strengnäs stift af ett seminarium
för utbildande af folkskolelärare.

Departementschefen, som vid ärendets föredragning erinrat om innehållet
i Riksdagens ofvanberörda- skrifvelse, har vidare till statsrådsprotokollet
anfört följande:

Med skrifvelse den 15 maj 1900 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län till ecklesiastikdepartementet insändt eu till Kongl.
Maj:t stäld skrifvelse från stadsfullmägtige i Örebro, hvari stadsfullmägtige
anbållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om
inrättande i Örebro stad af det i Riksdagens omförmälda skrifvelse ifrågasatta
nya seminarium för utbildande af folkskolelärare. Stadsfullmägtiges
nämnda skrifvelse innehölle hufvudsakligen följande.

Stadsfullmägtige hade den 28 februari 1900 beslutit: att, för den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

239

händelse Kong! Maj:t och Riksdagen skulle fatta beslut om anläggande
af ett folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium i Örebro, erbjuda
sig att till nyttjande, så länge tomten användes såsom plats för seminariet,
utan lösen upplåta ett för ändamålet lämpligt jordområde af ungefär fem
tunnlands areal å plats, som stadsfullmägtige, så snart efter utredning
ske kunde, skulle närmare angifva; att anordna belysnings-, vatten- och
afloppsledningar till tomtens gräns; samt att, om så erfordrades, kostnadsfritt
upplåta provisoriska lokaler för seminarieundervisningens bedrifvande
under tiden för seminariebyggnadens uppförande. Den 28 mars 1900
hade stadsfullmägtige vidare besluta att såsom plats för ett seminarium
för folkskolelärare eller folkskolelärarinnor och på i beslutet den 28 februari
samma år angifna vilkor upplåta ett vester om Bygärdesbäcken och
norr om Ängvägen beläget område om fem tunnlands areal, hvilket område
funnes närmare angifvet å en af stadslandtmätaren Karl Davidson
upprättad och ansökningen bilagd kartskiss.

Som skäl för förläggande af det ifrågasatta seminariet till Örebro
anförde stadsfullmägtige: Staden vore, i synnerhet under de senare åren,
stadd i en för svenska förhållanden ovanligt snabb och kraftig utveckling;
så hade folkmängden, som under det senaste decenniet stigit från 14,000
till öfver 21,000 invånare, under år 1899 ökats med mer än sex procent,
och sannolikt vore, att tillväxten skulle blifva än starkare efter fullbordandet
af de under arbete varande jernvägarne Örebro — Krylbo och
Örebro—Pålsboda samt genom den nyligen öppnade bandelen Örebro—
Svartå. Staden hade utmärkta samfärdsmedel i alla rigtningar till lands
och sjös samt centralt läge i en folkrik och bördig bygd inom ett område
begränsadt af städerna Karlstad, Upsala och Linköping, i hvilka folkskolelärareseminarier
sedan länge vore upprättade. Med varmt intresse hade
staden vårdat och vårdade sig såväl om sitt folkskoleväsende, hvilket ock
nått en jemförelsevis hög utveckling, i det att undervisningen bestredes
af 64 lärare, som ock om undervisningen i allmänhet, hvarom tydligt
vittnade de efter stadens förhållanden storartade byggnadsarbeten, som
för tillfredsställande af undervisningens kraf och uteslutande på stadens
bekostnad vore under utförande och snart nådde sin fullbordan, nemligen
ett folkskolelms med tjugu lärosalar, en nybyggnad för tekniska elementarskolan
samt en genomgripande om-, till- och påbyggnad af högre allmänna
läroverkets äldre byggnad; — allt förhållanden, som, derest seminariet
förlädes till Örebro, blefve till gagn för seminariets elever, enär dessa
derigenom Unge tillfälle att under sin utbildningstid lära känna nämnda
undervisningsanstalter med deras rika samlingar oeh tidsenliga undervisningsmateriel.
Den tomt, staden erbjöde, vore rymlig, sundt och väl

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

belägen i en lugn stadsdel, hvarjemte den korame att bilda ett afskildt
qvarter, som ej stördes af någon bullrande trafik. Inackorderingskostnaderna
stälde sig så måttliga, som de under nu rådande förhållanden kunde
ställa sig i hvilken stad som helst inom stiftet.

Med skrifvelsen följde, jemte omförmälda kartskiss och åtskilliga utdrag
af protokoll vid stadsfullmägtiges sammanträden, ett intyg från rektor
vid Örebro högre allmänna läroverk, i hvilken intyg meddelades, att äfven
vid nu gällande höga pris på lifsförnödenheter fullständig inackordering
kunde erhållas i Örebro för 30, 35 och 40 kronor i månaden, allt efter
olika fordringar.

Vidare har departementschefen meddelat, hurusom den 15 juni 1900
till Kongl. Maj:t inkommit anhållan från stadsfullmägtige i Strengnäs,
att det ifrågasatta nya folkskolelärareseminariet måtte förläggas till
Strengnäs stad; och hade stadsfullmägtige med afseende derpå gjort följande
erbjudanden:

Till byggnadstomt och trädgårdsanläggningar för seminariet upplätes
afgiftsfritt, så länge det dertill användes, ettdera af följande tvenne områden,
nemligen antingen ett område å det s. k. Storgärdet norr om
Eskilstunavägen om minst fem tunnlands areal och fallande inom ett å
bilagd kartskiss med röda gränslinier och Litt. A betecknadt område,
eller ock en plats, belägen i det s. k. Södra gärdet sydvest om jernvägen,
utgörande en areal af något mera än fyra tunnland och å nämnda kartskiss
betecknad med Litt. B och gröna gränslinier; varande båda dessa
områden, som uppfylde alla anspråk på ett fritt och vackert läge och de
bästa grundförhållanden och hvilkas lämplighet för trädgårdsanläggningar
framginge af bilagdt intyg af två fackmän, belägna utanför den egentliga
staden och oberörda af dess trafik, men ändock så nära, att afståndet
från det mera aflägsna till stadens centrum ej utgjorde mera än tio å tolf
minuters väg. Till tomtgränsen skulle kostnadsfritt framdragas vattenoch
afloppsledningar äfvensom dit ledande gator eller vägar, försedda
med den slags belysning, som i staden för öfrigt användes. Behörig tomtkarta
skulle upprättas och aflemnas. Om så erfordrades, upplätes kostnadsfritt
lämpliga provisoriska lokaler för undervisningens utöfvande under
tiden för seminariebyggnadens uppförande.

Såsom skäl för det ifrågasatta seminariets förläggande i Strengnäs
anförde stadsfullmägtige följande omständigheter: Staden Strengnäs, som
efter jernvägens framdragande dit syntes stadd i en kraftig utveckling,
vore sedan äldsta tider säte för stiftsstyrelsen, hvilken, bland annat, hade
att öfvervaka hela folkskoleväsendet inom stiftet med dertill hörande anstalter
och skolor. Dessutom hade i staden förr funnits ett seminarium,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

241

hvilket på 1860-talet i sammanhang med allmän omorganisation af dylika
anstalter blifvit helt och hållet indraget, ett förhållande, som haft till
följd, att södermanländingar inom folkskolelärarekåren blifvit ganska sällsynta.
Levnadsomkostnaderna i Strengnäs vore jemförelsevis billiga. Vidare
erbjöde Strengnäs stad den ingalunda oväsentliga fördelen, att der funnes
tillfälle för seminariets lärjungar att förbereda sig till och aflägga organistexamen,
hvilket för det stora antalet förenade organist- och folkskolelärarebefattningar
erfordrades som kompetensvilkor. Härtill komme, att
Strengnäs, som hade ett särdeles friskt och naturskönt läge med goda
kommunikationer till lands och vatten, vore, såsom utgörande en mindre
stad, främmande för storstadslifvets frestelser och derigenom en synnerligen
lämplig plats för ett lugnt och stilla studiearbete, på samma gång
som det ovanligt rika stiftsbiblioteket och högre allmänna läroverkets
ganska omfattande samlingar beredde tillfälle till studier af stor betydelse
äfven för seminariets elever. Slutligen hade staden ett i förhållande till
dess litenhet ganska utveckladt folkskoleväsende, som den egnade ett
lifligt intresse, hvarpå såsom bevis kunde anföras, att i staden nyligen
för ej ringa kostnad uppförts ett efter tidens fordringar lämpadt folkskolehus.

Med nämnda ansökan följde, förutom omförmälda kartskiss och intyg
angående de erbjudna områdenas lämplighet för trädgårdsanläggningar,
dels ett intyg från högre allmänna läroverkets i Strengnäs rektor, innehållande,
att inackorderingsafgiften för lärjungar, söm från främmande
ort besökte Strengnäs läroverk, varierade från 35 kronor per kalendermånad
till högre pris, beroende på olika anspråk, samt att kostnaden
genom anordnandet af s. k. skolhushåll enligt till rektor lemnad uppgift
kunde för hvarje lärjunge nedbringas till 28 å 29 kronor per
kalendermånad, dels intyg angående de pris, som nu gälde för Strengnäs
folkkök och läsrum, nämligen: spisning per vecka från 7 kronor, enstaka
middagsmål från 50 öre, enstaka frukost och qväll från 40 öre, kafle 11
öre (da bröd betalades efter åtgången) samt hel inackordering 40 kronor,
om ruin delades, för hvilket pris inackordering kunde erhållas äfven i
enkla hem ute i staden, hvarjemte, derest prisen på lifsförnödenheter nedginge,
dylik hel inackordering torde kunna erhallas för till och med 35
kronor per månad.

Vidare hade jemväl, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,
staden Askersund ifrågasatts såsom plats för det nya seminariet. Den
2 juli 1900 hade nemligen till Kongl. Magt inkommit en skrifvelse
från Askersunds drätselkammare, i hvilken drätselkammaren, jemlikt
erhållet uppdrag, till Kongl. Maj:t frambure stadsfullmägtiges

Bill. till RUssd. Prat. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 31

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i nämnda stad anbud att, derest ifrågavarande seminarium blefve förlagdt
till staden Askersund, tillförbinda staden att för ändamålet utan
lösen upplåta ett område af fem å sex tunnland å nya stadsplanen, till
och vid tomtområdet framdraga nödiga gator, anordna belysnings-, vattenok
afloppsledningar till tomtgränsen samt kostnadsfritt upplåta provisoriska
lokaler, intill dess seminariebyggnader kunde blifva uppförda.

Drätselkammaren anförde härjemte, att, om Kongl. Maj:t ansåge ifrågavarande
seminarium böra förläggas till stiftets nerikesdel, samma fördelar
vore att finna i Askersund som i den enda stad inom stiftets söderinanlandsdel,
hvilken inkommit till Kongl. Maj:t med likartad! anbud, nämligen
det till folkmängden föga större Strengnäs. Lika väl som Strengnäs
gåfve nämligen Askersunds samhälle just genom sin litenhet mindre tillfälle
till de frestelser, hvilka medföljde lifvet i större städer och hvilka
menligt inverkade på skolstudier; och kunde ungdomen lika lätt som i
Strengnäs öfvervakas äfven utom skolans väggar. Såväl hela stadens som
särskild! den nya stadsplanens natursköna och i sanitärt hänseende särdeles
gynsamma läge torde, helst sedan under senare åren afsevärda förbättringar
vidtagits i hygieniskt afseende, tillförsäkra Askersunds lilla
samhälle en ganska betydande plats bland rikets mindre städer. Stadens
kommunikationer både till lands och vatten torde vara fullt tillfredsställande
för såväl lärjungar som lärare vid ett eventuel dit förlagdt
seminarium. Den olägenhet, som möjligen skulle komma att uppstå, om
ett seminarium förlädes till annan ort än stiftsstaden, under det denna
blefve i saknad af dylik anstalt, syntes ej böra tillmätas någon större betydelse,
då analogt förhållande sedan längre tid existerade i Vesterås stift
och några yrkanden om förändring derutinnan ej försports. Det senast
inrättade seminariet hade förlagts till en stad, som i likhet med Askersund
vore i saknad af högre allmänt läroverk, och torde sålunda denna
omständighet ej behöfva inverka vid valet af plats för det seminarium,
hvarom nu vore fråga. Rörande lefnadsförhållandena i Askersund ville
drätselkammaren meddela att, enligt uppgift från dervarande läroverks
rektor, hvilken uppgift äfven bilagts ansökningen, lägsta afgiften för
lärjungars inackordering i staden utgjorde 25 kronor och högsta afgiften
35 kronor i månaden, hvarvid lärjungarne dock hölle sig med egna sängkläder,
att årliga hyran för våningar utginge med 75 å 100 kronor per
rum, kök ej medräknadt, och att priset å fullt kosthåll på stadens hotell
utgjorde 40 kronor per månad.

Sedan de sålunda inkomna framställningarna remitterats till domkapitlet
i Strengnäs, hade domkapitlet infordrat yttranden från folkskoleinspektörerna
i Strengnäs stift J. A. Wallin och G. A. Sundblad.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

243

Uti med anledning häraf den 30 juni och den 16 juli 1900 afgifna
yttranden anförde Wallin: Södermanlandsdialekten vore den erkändt vackraste
af de svenska folkdialekterna, särskildt hvad beträffade klangen.
Då ett seminarium säkerligen till större delen finge sina lärjungar från
den provins, inom hvilken seminariet vore beläget, och då lärarens tal
säkerligen inverkade på lärjungarnes, torde detta få anses som ett vigtigt
skäl för att ett seminarium förlädes inom Södermanland. Att Strengnäs
vore säte för stiftsstyrelsen, som hade att vaka öfver folkskoleväsendet
inom stiftet, torde ensamt vara tillräckligt skäl för att ett seminarium
inom Strengnäs stift borde förläggas till Strengnäs stad. Att stora städer
bildades, syntes icke vara önskvärdt i socialt hänseende. Det allmänna
borde derför icke gorå sitt till för att en redan efter våra förhållanden
rätt stor stad, som Örebro vore, än ytterligare förstorades. En större
stads skolväsende kunde för öfrigt mindre än en mindre stads tjena som
förebild för de flesta af de blifvande lärarne, hvilka torde få sin verkningskrets
på landet. Två af de anförda skälen gälde lika väl vid en jemförelse
mellan Strengnäs och Askersund, nämligen att södermanlandsdialekten
vore den erkändt vackraste af de svenska folkdialekterna och
att Strengnäs vore säte för stiftsstyrelsen. På grund af hvad han sålunda
anfört, ansåge Wallin, att det ifrågasatta seminariet borde förläggas till
Strengnäs.

Folkskoleinspektören Sundblad androg i skrifvelse den 27 juni 1900:
Att ett stort behof af lärare och lärarinnor vid folkskolorna förefunnes,
hade redan förut blifvit ådagalagdt, och detta behof hade visat sig ännu
mera känbart under sista tiden, då det varit omöjligt för skolråden att
skaffa examinerade vikarier vid inträffad ledighet eller vid ordinarie lärares
sjukdom. Man hade derför flerstädes inom Nerike sett sig tvungen
att använda småskolelärarinnor till undervisningens upprätthållande vid
folkskolor, och liknande förhållande hade egt rum inom den del af Örebro
län, som läge inom Yestmanland, enligt hvad dervarande folkskoleinspektör
flere gånger yttrat, på samma gång han klagat öfver att så få elever
från dessa trakter anmält sig vid seminarierna på grund af det stora afständet
till de nuvarande. Af samma skäl hade också antalet seminarieelever
från Nerike varit mycket ringa. Ur dessa synpunkter vore således
seminariets förläggande till Örebro särdeles önskvärdt, men hufvudsaken
syntes dock vara icke så mycket platsen som inrättandet af ytterligare ett
nytt seminarium. Jemförde man anbuden från de båda täflande städerna
Örebro och Strengnäs, syntes de vara ungefär lika afiattade och medföra
samma fördelar för staten, om det också icke kunde förnekas, att anbudet
från Örebro innebure större uppoffringar för denna kommun med hänsyn

244

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

till der radande höga tomtpris. Priset för inackordering, hvarvid stort
afseende borde fästas, torde vara lika i de båda städerna. Dock torde
det blifva vida lättare att erhålla inackordering i Örebro till följd af den
dervarande talrika befolkningen, nu uppgående till omkring 21,000 personer,
och de många familjer, som, ehuru icke uteslutande beroende af
inackorderingar, likväl gerna mottoge sådana för att öka sina inkomster.
Till förman för Strengnäs hade med rätta anförts, att det vore stiftsstad,
att ett seminarium fordom funnits der och att tillfälle funnes för eleverna
att der aflägga organistexamen m. m. Dessa fördelar vore onekligen mycket
beaktansvärda; men då fråga vore om lämpligaste platsen för ett seminarium,
syntes man böra fästa större afseende på lätta kommunikationer,
stadens storlek och framåtskridande, dervarande läroanstalter samt framför
allt folkskoleväsendets utveckling och omfattning med deraf följande behof
af alltjemt ökad lärarepersonal. Ur dessa synpunkter vore Örebro ostridigt
att föredraga. Genom sina många jernvägar, såväl statsbanor som enskilda
banor, stode Örebro i den allra lifligaste förbindelse med Nerike
och omgifvande landskap; dess utveckling hade varit snabbare än andra
dermed jemförliga städers i Sverige; de karolinska och tekniska läroverken
hade bada rikhaltiga samlingar och komme inom kort att flytta in i nya
fullt tidsenliga byggnader. Med hösten blefve det nya folkskolehuset med
tjugu skolsalar och särskild gymnastikbyggnad, vid hvilkas inredning alla
moderna förbättringar iakttagits, färdigt till inflyttning, och med hänsyn
till folkmängdens snabba tillväxt hade redan plats bestämts för ett lika
stort skolhus i norra staden. Dessutom hade staden nio äldre skolhus,
som fortfarande komme att användas, samt särskildt slöjdhus, hvars öfre
våning komme att inredas till skolkök. För undervisningen vore vid stadens
folkskolor anstälda tolf ordinarie och fem extra ordinarie'' lärare, tio
ordinarie och„åtta extra ordinarie lärarinnor samt vid småskolan tjugusex
lärarinnor. Årligen ökades antalet af såväl ordinarie som extra ordinarie
befattningar, och med hänsyn till folkskoleväsendets snabba utveckling
både kyrkostämman beviljat medel till aflöning af en särskild inspektör
för stadens skolor.

Med afseende på frågan om seminariets förläggande till Askersundyttrade
folkskoleinspektören Sundblad i skrifvelse till Kongl. Maj:t, dagtecknad
den 12 juli 1900: Askersund hade, derest berörda seminarium dit förlädes,
erbjudit staten väsentligen samma fördelar som Örebro och Strengnäs.
Askersunds natursköna och genom vidtagna sanitära förbättringar sunda
läge vore en känd sak; men i fråga om goda och lätta kommunikationer
kunde staden ingalunda täfla med Strengnäs och allra minst med Örebro,
helst som det påtänkta seminariet väl måste vara afsedt för elever från

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

245

Södermanland, Nerike, vestra Vestmanland och delvis äfven från Dalarne.
Som skäl för seminariets förläggande till Askersund hade framhållits, att
staden genom sin litenhet gåfve mindre tillfällen till de frestelser, hvilka
medföljde lifvet i större städer och menligt inverkade på skolstudier. Den
fördel, som skulle ligga häruti, förefölle mycket problematisk, enär det
torde vara omöjligt att uppvisa, det lifvet i de större städerna på något
sätt verkat hämmande på de enskildas studier. Erfarenheten visade väl
snarare, att motsatsen egde rum i större städer med deras rikare resurser.
Enligt Sundblads öfvertygelse vore det just af allra största vigt, att en så
betydelsefull undervisningsanstalt som ett folkskolelärareseminarium upprättades
i en större stad med centralt läge och lätta kommunikationer åt
alla håll, der en rask utveckling på alla. områden egde rum och der man
med beaktande af tidens kraf sträfvade att i allt tillgodose undervisningen
såväl vid folkskolorna som vid högre’ allmänt läroverk och särskilda fackskolor.
Der förefunnes just detta rikare åskådningsmaterial, som för elevernas
utbildning till goda lärare borde vara af särskilt stor betydelse.

På grund af hvad folkskoleinspektören Sundblad sålunda i nämnda
båda skrivelser anfört, ansåge han Örebro vara den lämpligaste platsen
för det folkskolelärareseminarium, hvarom nu vore fråga.

I härefter den SO juli 1900 afgifvet utlåtande anförde domkapitlet,
att vid en jemförelse mellan de tre städer, som erbjudit sig att mottaga
det tilltänkta seminariet, syntes det till en början, som om Askersund
icke kunde komma i fråga, enär intet skäl blifvit anfördt till dess förmån,
hvilket icke i samma grad egde sin tillämplighet på någondera af
de andra städerna, under det att dessa deremot egde afgjorda företräden
framför Askersund.

Domkapitlet yttrade vidare: Beträffande valet mellan Strengnäs och
Örebro vore domkapitlet för sin del icke i tillfälle att uttala sig angående
de tomter, som af hvardera staden erbjudits, eller om de ekonomiska förhållandena,
såsom dessa stälde sig inom de respektive orterna, enär nödig
utredning i detta stycke saknades. Ur öfriga synpunkter deremot
ansåge domkapitlet, att båda städerna egde goda förutsättningar att inom
sig mottaga seminariet i fråga. Frånsedt en del andra omständigheter
vore båda städerna försedda med fullt tillräckliga kommunikationer både
till lands och sjös, båda städerna torde ur sanitär synpunkt få anses tillfredsställande,
båda erbjöde ett efter förhållandena väl ordnadt folkskoleväsen
och båda vore rika på ädla historiska minnen, hvilket icke vore
utan sin betydelse för lärjungarnes fostran till fosterländskt och kyrkligt
sinne.

Med erkännande häraf syntes det dock domkapitlet, som om Strengnäs

246

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

egde ett visst företräde framför Örebro vid bestämmandet af den ort, dit
det nya seminariet borde förläggas. Domkapitlet grundade detta sitt omdöme
företrädesvis på följande skäl: 1) Strengnäs vore säte för biskop
och stiftsstyrelse, hvilka författningsenligt hade att öfvervaka seminariet.
Det förhölle sig ock verkligen så, att alla de manliga seminarierna i riket
vore förlagda till stiftsstäder. 2) I Strengnäs gåfves tillfälle att aflägga
organist- och kyrkosångareexamen. 3) Ur geografisk synpunkt skulle Strengnäs
för den större och folkrikare delen af stiftet vara en lämpligare samlingsort
än Örebro. Också vore det anmärkningsvar dt, att Södermanland,
efter de uppgifter domkapitlet förskaffat sig, vore ytterst fåtaligt representeradt
vid rikets seminarier, hvilket till högst väsentlig del torde bero på
nämnda landskaps betydliga afstånd från dem alla. 4) Det finge slutligen
anses sannolikt, att Strengnäs med mindre talrik befolkning och enklare
förhållanden erbjöde större möjlighef än en stad med den omfattning, som
Örebro hade, att personligen öfvervaka lärjungarne.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde domkapitlet, att Kongl.
Maj:t täcktes för Riksdagen föreslå det ifrågavarande seminariets förläggande
till Strengnäs.

Biskop Ullman yttrade i särskildt anförande, att han, ehuru han i allo
delade den mening, som fått sitt uttryck i domkapitlets ofvanberörda
skrifvelse rörande lämpligaste platsen för ett eventuelt seminarium inom
Strengnäs stift, funne sig föranlåten att för egen del i sin egenskap
af biskop och eforus göra följande tillägg till domkapitlets utlåtande.
I betraktande af den utomordentligt betydelsefulla och inflytelserika verksamhet,
som folkskolans lärare utöfvåde i församlingen och hvarigenom
de vore i tillfälle att antingen väsentligen stödja och främja eller också
skada och förhindra det kyrkliga församlingslifvet, detta allt efter den
personliga ställning de intoge till kristendomen och Sveriges evangeliskluterska
kyrka, vore det biskops ovilkorliga rätt och dyrbara pligt att
under de blifvande skollärarnes vistelse vid seminariet egna dem omedelbar
omvårdnad och ställa dem, så mycket ske kunde, under sin personliga
inflytelse; och ansåge biskop Ullman det fördenskull vara icke endast
önskvärdt, utan rent af nödvändigt, att den anstalt, der de blifvande folkskolelärare
uppfostrades och förbereddes för sitt magtpåliggande kall, vore
förlagd på samma ort, der biskopssätet vore beläget.

Derefter hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län
den 9 augusti 1900 afgifvit infordradt utlåtande i ärendet, dervid Kongl.
Maj:ts befallningshafvande anfört:

Det torde vara otvifvelaktigt, att städerna Örebro och Strengnäs vore
lämpliga såsom förläggningsort för en läroanstalt af ifrågavarande slag,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

247

något som icke kunde anses vara fallet med staden Askersund. Ehuru
staden Örebro onekligen egde synnerligt goda kommunikationer och hade
ett rikt utveckladt folkskoleväsen, ville det dock synas Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som skulle Strengnäs stad såsom plats för ett folkskolelärareseminarium
vara att föredraga framför staden Örebro. För lärjungar
och studier af nu ifrågavarande slag skulle det, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
åsigt, vara mera gagneligt, om läroanstalten förlädes till
en mindre stad sådan som Strengnäs, i hvilket samhälle kulturella intressen
af ålder skattats högt och väl bevakades, än till Örebro stad, som syntes
inom kort tid skola blifva efter svenska förhållanden en storstad. De af
staden Strengnäs alternativt erbjudna tomter, särskildt det å kartan med
Litt. A betecknade området, torde genom sitt sunda och natursköna läge
samt sin lämplighet för trädgårdsanläggningar utan tvifvel vara för
ändamålet mera passande än den föreslagna byggnadsplatsen i Örebro.
Visserligen kunde, enligt lemnade intyg, inackorderingsafgiften för seminarieelever
förväntas blifva lika stor i båda städerna, men det torde dock
med säkerhet kunna antagas, att åtminstone bostadshyror vore och blefve
billigare i Strengnäs samt att fördenskull och med hänsyn jemväl till
andra omständigheter lefnadskostnaderna för seminariets såväl lärare som
lärjungar skulle i Strengnäs blifva mindre än i Örebro.

Af dessa skäl och då genom seminariets förläggande till Strengnäs
lärjungarne skulle erhålla tillfälle att under sin lärokurs vid seminariet
jemväl förbereda och aflägga organist- och kyrkosångareexamen, ansåge
Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig böra förorda Strengnäs stad såsom
förläggningsort för ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium inom Strengnäs
stift.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län, som jemväl blifvit i
ärendet hörd, hade i utlåtande den 5 september 1900 anfört följande.

Bland de tre städer, som framstäf begäran om förläggande dit
af ett eventuel folkskolelärareseminarium, torde endast Örebro och
Strengnäs kunna komma i åtanke, då icke något skäl förebragts, som berättigade
seminariets förläggande till Askersund, hvilken stad hvarken
genom centralt läge eller goda kommunikationer kunde täfla med de två
andra.

Vid en jemförelse mellan Örebro och Strengnäs, hvilka onekligen båda
kunde framlägga hvar för sig goda skäl för att seminariet dit förlädes,
kunde dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej annat än gifva företräde
åt Örebro och ville till stöd derför anföra: att det nu ifrågasatta seminariet
hufvudsakligen skulle hafva att mottaga elever från Södermanland,
Ner i k e, vestra Vestmanland och delvis Dalarne, för hvilka landskap Örebro

248

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

hade det centralaste läget och bjöde de största fördelarne genom sina utmärkta
kommunikationer i alla rigtningar; att Örebro både ett väl ordnadt
folkskoleväsen med stor lärarepersonal, tidsenligt anordnade skolsalar
samt lokaler för slöjd, gymnastik och huslig ekonomi; att samma stad
egde högre allmänt läroverk och en teknisk elementarskola, båda med
stort lärjungeantal och rika samlingar, och att dessa läroanstalter inom
kort komrae att inflytta i delvis eller helt och hållet nya fullt tidsenliga
byggnader, hvilket allt mer än val ådagalade den omsorg, staden egnade
de kulturella intressena af skilda slag; att stadens snabba och kraftiga utveckling
med en folkmängd åt'' mer än 21,000 invånare, hvilken folkmängd
befunne sig i stadig tillväxt, tryggade för en ej ringa tillströmning af
elever till ett blifvande seminarium på platsen, hvartill koimne det tätt
befolkade kringliggande landskapet; att oaktadt denna talrika befolkning
lefnadskostnaderna för inackorderade elever icke stälde sig högre än i
andra städer inom stiftet, hvarjemte staden lemnade större tillfälle till inackorderingsmöjligheter
än en mindre stad; att den större staden, i stället
för att menligt inverka på den studerande ungdomen, snarare på densamma
verkade förädlande och uppryckande, enär den under de tider, som
ej vore direkt upptagna af skolarbeten, hade att erbjuda den framåtsträfvande
ynglingen hvarjehanda sysselsättningar af förädlande art, som det
mindre samhället ej kunde erbjuda i motsvarande grad; att det vore af
stor betydelse för den i sitt kall inträdande läraren att med egna ögon
hafva skådat lifvet, der det rörde sig något kraftigare; att den rymliga,
värdefulla byggnadstomt af regelbunden form och med god byggnadsgrund,
som staden erbjöde, bildade ett eget qvarter, hvilket vore sundt och väl
beläget och läge i en lugn stadsdel; samt att den fördel, som stiftsstaden
erbjöde derigenom att organist- och kyrkosångareexamen der kunde afläggas,
ej hade den stora betydelse, hvilken man velat tillmäta den, enär i
regel det nog vore så, att det arbete, som kräfdes af eleven för folkskolelärareexamen,
ej lemnade tid öfrig för organist- och kyrkosångareexamens
samtidiga afläggande, som derför vanligen aflades under ett senare skede,
hvadan beredelserna för sistnämnda examen med samma lätthet kunde
göras i Örebro och stiftsstaden sålunda ej ens i detta hänseende egde afsevärclt
företräde i fråga om plats för seminariet.

Af de anförda skälen ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande
böra förorda Örebro stad såsom förläggningsort för ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium
inom Stoengnäs stift.

Sedan Kongl. Maj:t härefter anbefalt öfverintendentsembetet att inkomma
med utlåtande rörande lämpligheten af de byggnadstomter till
ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium inom Strengnäs stift, hvilka stads -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

249

fullmägtige i Örebro och Strengnäs erbjudit sig att kostnadsfritt för
ändamålet tillhandahålla, hade öfverintendentsembetet den 6 november
1900 afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet, deruti embetet till en
början erinrat, att stadsfullmägtige i Örebro erbjudit sig att till nyttjande,
så länge tomten komme att användas såsom plats för seminariet,
utan lösen upplåta ett å östra stadsdelen vester om Bygårdsbäcken och
norr om Ängsvägen beläget område om fem tunnland i areal, hvilket område
funnes utmärkt å en af stadslandtmätaren Davidson uppgjord kartskiss,
samt att stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudit sig att till byggnadstomt
och trädgårdsanläggning för här omhandlade seminarium afgiftsfritt
upplåta, så länge det dertill användes, ettdera af följande två områden,
nämligen antingen ett område å det s. k. Storgärdet norr om Eskilstunavägen
om minst fem tunnlands areal och fallande inom det å en af A.
Widebeck upprättad kartskiss med röda linier och Litt. A betecknade
område, eller ett område, beläget i det så kallade Södra gärdet, sydvest om
jernvägen, utgörande en areal af något mera än fyra tunnland och å nyssberörda
kartskiss betecknadt med gröna gränslinier och Litt. B.

Vidare upplyste öfverintendentsembetet, att embetet varit i tillfälle
att genom en af sina tjensteman, intendenten m. m. E. Jacobsson, å de
respektive orterna taga närmare kännedom om der rådande förhållanden,
så vidt de rörde den fråga, som i detta ärende utgjorde föremål för embetets
bedömande; och anförde härefter embetet beträffande den erbjudna
tomten i Örebro: Denna vid stadens utkant belägna plats hade, såväl genom
sin närhet till en af stadens hufvudgator som ined hänsyn dertill
att till densamma gränsade planteringar, ett lämpligt läge; men vid verkstälda
borrningar å de delar af platsen, som kunde anses böra i främsta
rummet ifrågakomma till bebyggande, hade utrönts att, för beredande af
fullt säker grund, pålning erfordrades p>å tre, fyra å sju meters djup. Då
denna omständighet icke oväsentligt skulle öka byggnadskostnaden och
förty stadsfullmägtiges anbud icke syntes kunna obetingadt till antagande
förordas samt jemväl andra områden än det nyssberörda varit i fråga att
såsom tomt för ett blifvande seminarium erbjudas, hade besigtning af dessa
senare tomter på embetets föranstaltande skett, hvilken besigtning gifvit
vid handen, att af dessa en utom stadsplanen norr om elektriska aktiebolagets
station belägen tomt om fem tunnland vore att föredraga. Denna
tomt, som funnes å en af embetet infordrad, med »Örebro stad år 1900»
betecknad karta utmärkt med röd färg och »Alternativ 3» —den af stadsfullmägtige
erbjudrfa tomten vore å samma karta likaledes märkt med röd
färg, men med orden »Alternativ 1» —- läge visserligen på ett temligen
stort afstånd från stadens centrum, men likväl i eu trakt, dit småningom

Bill. till Jtikml. 1‘rol. IDOL i Sami. 1 Afd. Höft. !K 32

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

byggnadsverksamhet och trafik tvifvelsutan skulle sträcka sig, och erbjöde
derjemte den beaktansvärda fördelen af delvis i dagen liggande berggrund
och möjlighet att der med framgång kunna anlägga nödiga planteringar
och trädgårdsland, allt fördelar, som, enligt hvad embetet hölle före, borde
leda derhän att, derest det nya seminariet beslutades skola förläggas till
Örebro, denna sistnämnda tomt borde, såsom den i främsta rummet för
ändamålet lämpliga, af staten tagas i anspråk.

Af de utaf stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudna jordområden vore, fortsatte
embetet, det med Lätt. A betecknade, hvars areal vore omkring fem
och ett hälft tunnland, beläget vid en vik af Mälaren på en höjd, som
sakta sluttade åt öster, men begränsadt af delvis brutna linier, hvadan
detsamma företedde en skäligen oregelbunden egofigur, der emellertid
marken enligt utlåtandet bifogadt intyg bestode af synnerligen hård
grusalf, genomsprängd af lerblandad mosand och inneslutande större och
mindre stenar, till följd hvaraf marken utgjorde särdeles fast byggnadsgrund.
Hvad derefter anginge den andra af de erbjudna tomterna
eller den med Litt. B betecknade, så vore att märka, att densamma
hade ett starkt kuperadt läge, hvarigenom icke allenast sjelfva byggnadskostnaden
skulle fördyras, utan äfven platsens tillgodogörande i öfrigt
försvåras, hvartill komme, att dess läge på andra, sidan det till staden
ledande jernvägsspår måste ingifva betänkligheter med afseende å platsens
lämplighet för förläggande derstädes af eu undervisningsanstalt, som skulle
besökas jemväl af ett flertal minderåriga. Häraf framginge, att mellan
dessa båda tomter ett gifvet företräde borde lemnas åt tomten Litt. A,
dock att, då tomtens oregelbundna form skulle bereda svårigheter att på
ett fullt tillfredsställande sätt der uppföra de för seminariet erforderliga
byggnaderna och vidare den enda nu möjliga platsen för tillträde till
tomten vore alltför undanskjuten, tomtens gränser borde förändras i den
rigtning, att ingången kunde förläggas vid den från Eskilstunavägen ledande
landsvägen, hvarförutom tomtområdet borde så ordnas, att de å
detsamma afsedda byggnaderna icke framdeles blefve undanskymda genom
bebyggande af framför eller vid sidan deraf liggande mark, för hvilket
ändamål dels den södra gränsen borde utflyttas till nyssnämnda landsväg
och dels det mellan idiothemmet och stadens fattiggård belägna, enligt
uppgift staden tillhöriga, område borde tilläggas tomten, så att denna
komme att sträcka sig till den under anläggning varande strandgatan vid
Mälaren.

Sedan öfverintendentsembetet låtit stadsfullmägtige i Strengnäs få del
af de anmärkningar, embetet, såsom nyss nämnts, funnit anledning framställa
mot tomten Litt. A, hade stadsfullmägtige med föranledande häraf

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

251

vid sammanträde den 27 oktober 1900 beslutat att såsom tomt för det
ifrågasatta seminariet erbjuda det område, som å eu af ingeniören C. M.
Nyström upprättad, utlåtandet bifogad karta funnes betecknadt med
bokstäfverna c, d, e, f, g, h, i, k och 1, dock med dervid fästadt vilkor,
att af samma område för staden undantoges hvad som åtginge till en
för det ifrågavarande såväl som närliggande områden behöflig väg af 13,5
meters bredd dels på norra, östra och södra sidorna af området c, d, e,
f, g, k och 1, och dels från detta område ned till sjön. Emellertid hade
embetet, som icke kunnat godkänna de af stadsfullmägtige vid nyssnämnda
sammanträde beslutade vilkor, låtit bestämdt angifva och stadsfullmägtiges
pröfning underställa ej mindre de fordringar, embetet ansett sig böra
framställa beträffande sjelfva tomten Litt. A, om den skulle af embetet
hos Ivongl. Maj:t förordas att derå förlägga ofvannämnda läroanstalt,
än äfven de förbehåll i öfrig!, som enligt embetets förmenande borde
af staten göras för antagande af uti ifrågavarande afseende lemnadt
erbjudande. Dervid hade embetet förklarat: att den från Eskilstunavägen
till områdets i fråga södra hörn ledande vägen borde utvidgas till samma
bredd som Nygatan eller 18 meter, hvarjemte trottoar borde anordnas
och å den sålunda utvidgade gatan planteras alléträd; att den till punkten
f å sistberörda karta ledande smala vägen borde utvidgas på bekostnad
af seminarieområdet till 12 meters bredd och föreskrift lemnas, att å
angränsande till handelsträdgård nu använda tomt icke finge mot denna
gata uppföras uthus, skjul eller dylikt; att vid skärningen mellan nu
nämnda två gator skulle bildas, likaledes af seminarietomtens mark, en
öppen mindre plats, hvarvid borde iakttagas, att nu föreslagna förändrade
gator m. m. skulle utföras och för all framtid underhållas af staden,
hvilken äfven borde bestrida inlösen af för den bredare gatans utläggande
erforderlig mark; att den vid tomtens enligt samma karta södra gränslinie
d—e befintliga landsväg borde för all framtid till väg användas och sålunda
icke kunna afyttras eller bebyggas; att den vid Mälaren påbörjade
strandvägen borde utläggas till linien i—h å kartan, så att seminarietomten
komme att gränsa intill nämnda strandväg; att å angränsande, nu
till idiothem och fattiggård upplåtna tomter icke finge vid linierna f— g,
g —h och i—k uppföras byggnad på mindre afstånd än 5 meter från
seminariets tomt; att vatten-, aflopps-, belysnings- och telefonledningar
skulle anbringas kostnadsfritt fram till tomtens sydvestra hörn d; att, på
sätt stadsfullmägtige redan utfäst sig, behörig tomtkarta och med utsatta
mått å begränsningsliniema borde upprättas och aflcmnas; samt att, om sa erfordrades,
skulle, såsom stadsfullmägtige jemväl redan tillbjudit, upplåtas

252

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

lämpliga provisoriska lokaler för serninarieundervisningens utöfvande under
tiden för seminariebyggnadernas uppförande.

Vid derefter den 2 november 1900 hållet sammanträde hade stadsfullmägtige
beslutat dels att bifalla de af embetet gjorda, här ofvan angifna
yrkandena, dock med den förändring att bredden å den från Eskilstunavägen
till områdets södra hörn ledande vägen skulle minskas från
18 till 12 meter och att bredden å den till punkten f ledande vägen
skulle bestämmas till allenast 10 meter, dels att till tomtplats upplåta
jemväl, det å ingeniören Nyströms karta med bokstäfverna a, c och 1 betecknade
området om 17,5 kappland, hvarigenom hela den erbjudna tomtarealen
skulle komma att — behöfliga vägar vid gränserna inberäknade
•— omfatta 5 tunnland 25 kappland eller 2,8538 hektar, dels ock att, med
upphäfvande af sitt den 27 oktober 1900 fattade beslut angående vägar
på området eller vid dess gränser, till behöfliga vägar undantaga å ifrågavarande
områdes sydvestra sida invid gränslinien c—d en jordremsa af
12 meters bredd, å dess södra sida vid linien e—d så stor jordremsa, att
den tillsammans med nu befintliga vägen komme att omfatta 12 meters
bredd, och å dess östra sida vid gränslinien e—f en remsa så stor, att den,
jemte den der befintliga vägen, komme att omfatta 10 meters bredd, på
sätt å kartan i fråga genom en dragen blå linie utmärkts, hvilken linies
fortsättning angåfve gränserna för hela det upplåtna området.

Stadsfullmägtige i Strengnäs hade sålunda numera tillbjudit sig att
till seminarietomt upplåta det å ingeniören Nyströms karta med dragna
blå linier angifna område; och då detta område syntes öfverintendentsembetet
icke blott vara det förmånligaste af samtliga de erbjudna egovidderna,
rörande hvilka embetet hade att sig utlåta, utan äfven i allmänhet
i alla afseenden fullt tillfredsställande, funne embetet, som ansåge
det icke vara något af vigt att erinra mot den af stadsfullmägtige
beslutade mindre bredden å ofvan angifna två vägar, sig böra för sin del
hemställa, att till tomt för ifrågastäldt nytt folkskolelärareseminarium i
Strengnäs stift, måtte i främsta rummet väljas det område i Strengnäs,
som i remissakten betecknades med Litt. A, dock med de gränser m. m.,
som jemlikt stadsfullmägtiges senast fattade beslut i ämnet blifvit för detsamma
föreslagna.

Med anledning af hvad sålunda förekommit befalde Ivongl. Maj:t
öfverintendentsembetet att låta uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma
med ritningar och kostnadsförslag till de för ett folkskolelärareseminarium
erforderliga byggnader under antagande, att dessa komme att uppföras
på det jordområde i Strengnäs, som blifvit af stadsfullmägtige derstädes
upplåtet till tomtplats för ett dylikt seminarium och af öfverintendents -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

253

ombetet i dess skrifvelse den 6 november 1900 förordadt såsom det lämpligaste
af de för omförmälda ändamål ifrågasatta jordområden.

Med skrifvelse till Kong! Maj:t den 11 december 1900 öfverlemnade
öfverintendentsembetet af e. o. arkitekten hos embetet Bror Almqvist, på embetets
uppdrag, utarbetade och af embetet för dess del, efter skedd granskning,
godkända ritningar och kostnadsförslag till byggnader för seminarieinrättningen
i fråga. Enligt nämnda kostnadsförslag voro utgifterna beräknade
att utgöra för seminariets hufvudbyggnad 130,359 kronor 95 öre,
gymnastikhus 39,502 kronor, rektorsbostad 24,938 kronor 5 öre, portvaktstuga
4,400 kronor, uthusbyggnad (klosetter) 700 kronor, skjul och förrådshus
600 kronor, inhägnad (granhäck) och planering 6,000 kronor, ritningar,
kontrollantarfvode m. m. 11,500 kronor eller tillhopa 218,000
kronor.

Vid de sålunda öfverlemnade handlingarna, dervid jemväl fogats en
af intendenten Jacobsson upprättad, den 10 december 1900 dagtecknad
promemoria angående de tillämnade byggnadernas storlek och inredning,
gjorde öfverintendentsembetet följande erinringar. De ifrågavarande ritningarna
hade blifvit upprättade i närmaste anslutning till Kongl. Maj:ts
enligt beslut den 16 november 1900 faststälda ritningar för folkskolelärarinneseminariet
i Landskrona, dock att då, med hänsyn till den
tillgängliga terrängens beskaffenhet, det ansetts lämpligt, att sjelfva läroverkshuset
komme att förläggas till den högre belägna delen af tomten
och rektorsbostaden till den utvikning af tomtområdet, som gränsade intill
strandgatan utmed Mälaren, vid hufvudingången till tomten föreslagits
uppförande af en särskild portvaktstuga, innehållande ett rum och kök
för portvakt — dennes bostad vore vid Landskrona seminarium inrymd i
samma byggnad som rektors boställslägenheter och utgjordes der af två
rum och kök — samt derjemte ett rum för trädgårdsdräng. Med gymnastikhusets
förläggande vid den norra tomtgränsen hade afsetts att undanskyminma
stadens derinvid belägna fattiggård.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Såsom af det anförda framginge, hade tre städer, Örebro, Strengnäs
och Askersund, erbjudit sig att kostnadsfritt dels till det ifrågastälda nya
folkskolelärareseminariet upplåta lämplig byggnadstomt samt erforderligt
område för trädgårdsanläggningar, dels ock hålla läroanstalten till hända
provisoriska lokaler, i händelse man skulle vilja låta den träda i verksamhet,
innan dess byggnader hunnit blifva fullbordade. Vid valet mellan de
tre städerna hade ingen af de myndigheter, hvilkas yttranden i ärendet
blifvit infordrade, ansett sig kunna förorda Askersund, enär denna stad
vore underlägsen de båda andra både med hänsyn till centralt läge och

254

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

beqväma samfärd smedel. Departementschefen ansa,ge sig kunna instämma
i hvad myndigheterna i detta hänseende anfört. Deremot talade goda
skäl såväl för Örebro som för Strengnäs. Det syntes departementschefen
dock som om det vore fördelaktigast att förlägga det ifrågasatta seminariet
till den sistnämnda staden. I kongl. stadgan den 18 juni 1842 angående
folkundervisningen i riket, genom hvilken stadga folkskolan i vårt land
först blifvit en i lag påbjuden och genom lag ordnad institution, hade
föreskrifvits, att såväl i hufvudstaden som i hvarje stiftsstad af domkapitlet
borde beredas tillfälle för dem, som ville egna sig åt folkskolelärarekallet,
att i ett seminarium erhålla undervisning och öfning i de till detta kall
hörande ämnen. Till följd häraf hade inrättats ett seminarium i hufvudstaden
och likaledes ett i hvar och en af de tolf stiftsstäderna. Men
genom kongl. kungörelsen den 22 april 1864 hade bestämts, att af dessa
endast åtta skulle bibehållas, nemligen sex för manliga och två för qvinliga
elever. Seminarierna i Strengnäs, Vesterås, Kalmar, Karlstad och
Visby hade då blifvit indragna. Efter den tiden hade seminarierna i
Karlstad och Kalmar åter trädt i verksamhet. Redan den omständigheten,
att Strengnäs egt ett seminarium, talade för att, om ett seminarium åter
komme att anordnas inom Strengnäs stift, detta borde förläggas till Strengnäs,
om denna stad för öfrigt vore en lämplig förläggningsort för en läroanstalt
af ifrågavarande slag. Och den vore det, enligt departementschefens
förmenande, bland annat derför att den vore säte för stiftsstyrelsen.
Det kunde nemligen, enligt departementschefens mening, ej förnekas, att
domkapitlet, som enligt gällande seminariestadga hade till åliggande att
utöfva tillsyn öfver seminarium, lättare och bättre kunde fullgöra denna
skyldighet, om seminariet vore förlagdt till den stad, der dorpkapitlet hade
sitt säte, än om seminariet vore anordnadt å annan ort. A andra sidan
måste det vara till gagn för seminariet sjelft att få avbeta just på den
plats, der dess närmast öfverordnade styrelse funnes. Genom att förlägga
seminarierna till stiftsstäderna undveke man för öfrigt åtskilliga kostnader
och olägenheter, hvilka måste blifva en följd deraf att seminarierna och
stiftsstyrelsen befunne sig å olika orter. Till förmån för Strengnäs talade
slutligen ock, att den tomt, som staden utfäst sig lemna till seminariet,
vore fullt tillfredsställande och öfverträffade med hänsyn till läge och
lämplighet i öfrigt den plats, som Örebro för ändamålet upplåtit, samt
att lefnadskostnaderna i det hela enligt departementschefens förmenande
komme att ställa sig något billigare i Strengnäs än i Örebro.

Beträffande de ritningar till det ifrågasatta nya seminariet, som öfverintendentsembetet
låtit uppgöra, syntes det departementschefen synnerligen
lämpligt, att seminariet, såsom embetet föreslagit, erhölle sin egen gymna -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

255

stiklokal. För de seminarier, som saknade sådan, uppstode af denna anledning
många olägenheter och svårigheter. Dels måste de nöja sig med
lokaler, som i sanitärt hänseende vore otillfredsställande och i öfrigt för
ändamålet olämpliga, dels måste de underkasta sig, att gymnastiköfningarna
komme att förläggas till otjenliga tider, och dels måste deras elever
försätta mycken för dem dyrbar tid genom de långa vandringarne till och
från gymnastiklokalen. Dertill komme, att seminarierna nödgades på en
och annan ort betala en mycket hög hyra — ända till 500 kronor årligen
— för rätten att få begagna en annan läroanstalts gymnastiklokal. De
för undervisningen afsedda lokalerna syntes departementschefen ändamålsenliga
och välbehöfliga för att undervisningen skulle kunna med rätt
framgång bedrifvas och undervisningsmaterielen med tillbörlig omsorg
vårdas. Mot de ritningarna åtföljande kostnadsberäkningarna hade departementschefen
intet att erinra.

Lärarebristen vore emellertid så tryckande, att åtgärder borde vidtagas
för att kunna till dess afhjelpande utsända vederbörligen utbildade lärare
inom kortare tid än som kunde ske, om det föreslagna nya seminariet
skulle träda i verksamhet först sedan seminariebyggnaderna blifvit uppförda.
Då staden Strengnäs erbjudit sig att tillhandahålla erforderliga lokaler
för seminariet intill dess detta kunde inflytta i egen byggnad, syntes
det departementschefen, att seminariet borde begynna sin verksamhet vid
början af höstterminen 1901. Då skulle första seminarieklassen och
småskoleafdelningen af seminariets öfningsskola träda i verksamhet;, vid
början af läsåret 1902—1903 skulle intagas en ny första klass, sedan en
andra klass bildats af den förutvarande första klassen, och eu ny första
klass intagas i öfningsskolans småskoleafdelning, sedan af dess förra andra
klass bildats en första klass af folkskoleafdelningen o. s. v.

Kostnaderna för det nya seminariet under läsåret 1901—1902 samt
höstterminen 1902 komme att uppgå till 19,850 kronor enligt följande
beräkningar:

Arfvode till en tillförordnad rektor efter 3,500 kronor

för år .............................................................................. kronor

Arfvode till en tillförordnad adjunkt höstterminen 1902
Arfvode till en lärare i öfningsskolans småskoleafdelning »
Arfvode till en lärare i öfningsskolans folkskoleafdel ning

höstterminen 1902..................................................... »

Tillfälliga lärarebiträden i öfningsämnena samt ett och

annat läroämne.................................................................. »

Stipendier till seminarieelever ........................................... »

5,250: —
900: -2,700: —

900: —

3,700: -3,200: —

256

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Uppvärmning, belysning och städning, läkarearvode

m. m................................................................................. kronor 900: —

Skolinventarier och undervisningsmateriel....................... » 1,700: —

Oförutsedda utgifter ............................ » 600: —

Anledningarna till att högre belopp beräknats för igångsättande af
det tilltänkta seminariet i Strengnäs, än som beräknats, då fråga varit om
seminariets i Landskrona trädande i verksamhet vid början af läsåret 1900
—1901, vore, att de manliga lärarekrafterna vid öfningsskolan enligt departementschefens
förmenande komme att blifva dyrare än de qvinliga, att det
medförde större kostnader att anordna manlig slöjd än qvinlig samt att i
posten stipendier upptagits stipendiemedel äfven för andra klassens elever
under höstterminen 1902.

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört, tillstyrkte
departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning
derom att Riksdagen måtte

dels till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda
ritningar, af erforderliga byggnader för ett folkskolelärareseminarium i
Strengnäs bevilja ett anslag af 218,000 kronor och deraf på extra stat
för år 1902 anvisa ett belopp af 100,000 kronor,

dels ock för begynnande af verksamheten vid nämnda seminarium med
början af höstterminen 1901 samt uppehållande af undervisningen vid
seminariet under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna 1902
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,850 kronor. I

I sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning har utskottet
till behandling förehaft en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 45),
deri herr J. G. Spangenberg, med hvilken sju andra ledamöter af kammaren
instämt, föreslagit, det Riksdagen måtte — med afslag å Kongl. Maj:ts
proposition i hvad den afsåge seminariets förläggande till Strengnäs —
för sin del besluta att dels till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjorda ritningar, af erforderliga byggnader för ett folkskolelärareseminarium
i Örebro bevilja ett anslag af 218,000 kronor och
deraf på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 100,000 kronor, dels
ock, för begynnande af verksamheten vid nämnda seminarium med början
af höstterminen 1901 samt uppehållande af undervisningen vid seminariet,
under samma termin, äfvensom vår- och höstterminerna 1902, på extra
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,850 kranor.

Motionären, som i öfrigt åberopar de skäl, som enligt statsrådsprotokollet.
i ofvanberörda ärende anförts af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Örebro län, Örebro stadsfullmägtige och folkskoleinspektören för Strengnäs

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

257

stifts Nerikes-del och livilka enligt motionärens uppfattning framvisade obestridliga
företräden och betingelser för det ifrågavarande folkskolelärareseminariets
förläggande till Örebro, har för egen del framhållit:

att den af Örebro stad erbjudna och enligt öfverintendentembetets
utlåtande väl belägna tomten — å kartan betecknad »alternativ 1» —
ej besvärades af sämre byggnadsgrund, än att tekniska elementarskolans
nya hus af betydliga dimensioner kunnat uppföras på en strax intill den
ifrågavarande belägen tomt och att enligt tekniska elementarskolehusets
byggmästares yttrande, grundens beskaffenhet medförde eu ökad kostnad
af endast 10 å 15 tusen kronor för nödig pålning;

att den af öfverintendentsembetet omnämnda tomten norr om elektriska
aktiebolagets station — å kartan betecknad »alternativ 3» — enligt
embetets utlåtande hade god byggnadsgrund och vore i öfrigt lämplig;

att hvad anginge det anförda skälet mot dess användbarhet, att den
läge »på ett temligen stort afstånd från stadens centrum», den dock ej
läge mer än knappt 1,200 meter eller ungefär 12 minuters väg derifrån,
eller således på ungefär samma afstånd, som den af Strengnäs stad
erbjudna och af öfverintendentsembetet varmt förordade tomten vore
belägen från denna stads centrum;

att den stadsdel, som gränsade mot den med »alternativ 3» betecknade
tomten,, vore stadd i snabb utveckling samt beboddes af familjer, hvari
tillfälle till inackordering gåfves för elever vid ett eventuelt seminarium;

att i fråga om centralt läge samt goda och lätta kommunikationer
Örebro obestridligt stode framför Strengnäs, helst som det ifrågavarande
seminariet väl närmast hade att mottaga elever från Södermanland,
Nerike, norra Vestergötland, vestra Vestmanland och delvis Dalarne;

att belysningen till och i det föreslagna seminariet lätt kunde anordnas
i Örebro, der gasverk och god tillgång på elektrisk kraft funnes,
hvaremot det i Strengnäs syntes bli rätt svårt att på ett fullt tidsenligt
sätt ordna belysningen för ett dit förlagdt seminarium;

att den omständigheten, att seminariet förlädes till eu stad, der stiftsstyrelsen
hade sitt säte, möjligen kunde ha sina fördelar, men dock ej
Unge tillmätas någon större betydelse, enär det svårligen kunde påvisas,
att de undervisningsanstalter - vare sig seminarier eller andra —
som öfvervakades af stiftsstyrelsen, men ej vore förlagda till städer, der
stiftsstyrelsen hade sitt säte, presterade ett mindre godt arbete än de,
som vore i åtnjutande af stiftsstyrelsens omedelbara omvårdnad;

att intet seminarium vore förlagdt till ett så litet och föga utvecklingskraftigt
samhälle som Strengnäs, och man väl ej Unge underskatta
vigten deraf, att den i sitt kall inträdande läraren under studietiden fått
Bill. Lill Riksd. Blot. 1901. 4 Samt. I Afd. 9 Höft. 33

258

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med egna ögon skåda lifvet, der det något kraftigare pulserade och
rörde sig;

att det förhållandet, att ett seminarium en gång varit förlagdt till
Strengnäs, men sedan af tidsförhållandenas kraf indragits, ej med fog
kunde åberopas som skäl för att ett seminarium dit åter borde förläggas
— snarare tvärtom;

att, ehuru visserligen, såsom af några framhållits, seminariets förläggande
till Strengnäs vore för denna stads utveckling af relativt större
betydelse, än hvad dess förläggande till Örebro vore för denna senare
stad, hufvudfrågan härvidlag ingalunda vore upphjelpandet af ett stadssamhälle,
utan att erhålla den för seminariets jemna, allsidiga och lifskraftiga
utveckling lämpligaste platsen;

att organistexamen, på grund af nu gällande lagbestämmelse, visserligen
ej kunde afläggas i Örebro, men att hinder ej mötte att der
förbereda sig för densamma, lika bra som i Strengnäs; hvarförutom
borde tagas i betraktande, att denna examen sällan aflades i sammanhang
med folkskolelärareexamen, samt att en sådan lagändring ej vore
otänkbar, att organistexamen skulle kunna afläggas äfven i icke stiftsstad,
om kompetent examinator der funnes.

Behofvet af inrättande inom Strengnäs stift af ett nytt seminarium
för utbildande af folkskolelärare har af 1900 års Riksdag framhållits i
dess ofvan omförmälda skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 14 maj nämnda
år; och har utskottet intet att i afseende härå tillägga.

Hvad angår frågan, huruvida seminariet bör, på sätt af Kongl.
Maj:t föreslagits, förläggas till staden Strengnäs eller, enligt yrkandet
i omförmälda motion, till Örebro, har utskottet på de skäl, som af föredragande
departementschefen härutinnan anförts och hvilka enligt utskottets
uppfattning icke blifvit af motionären vederlagda, ansett sig
böra förorda seminariets förläggande till förstnämnda stad.

Under förutsättning att denna utskottets åsigt vinner Riksdagens
gillande, synes en ej oväsentlig minskning af de beräknade byggnadskostnaderna
kunna ega rum, då nemligen, enligt hvad utskottet erfarit,
undervisningen i gymnastik vid seminariet lärer utan afsevärd olägenhet
kunna förläggas till allmänna läroverkets i Strengnäs gynpiastikbyggnad
och sålunda den för seminariets gymnastikbyggnad beräknade kostnaden
39,502 kronor kunna inbesparas samt byggnadskostnaden i det
hela nedsättas från af Kongl. Maj:t beräknade 218,000 kronor till ett
afrundadt belopp af 178,500 kronor.

Någon nedsättning af sistberörda, för öfriga erforderliga byggnads -

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

259

och planeringsarbeten beräknade belopp har utskottet deremot icke tilltrott
sig att tillstyrka; och synes af det sålunda behöfliga byggnadsanslaget
lämpligen böra för år 1902 anvisas ett belopp af 80,000 kronor.

Beräkningen af kostnaderna för uppehållande af seminariets verksamhet
under höstterminen 1901 och kalenderåret 1902 har icke gifvit
utskottet anledning till annan erinran än att, då utskottet under punkt
24:o) här ofvan afstyrkt Kongl. Maj:ts förslag, att lärarnes vid seminariernas
öfningsskolor lägsta arfvoden skulle från och med ingången af
år 1902 höjas från deras nuvarande belopp 1,500 kronor till 1,800 kronor,
utskottet i öfverensstämmelse härmed anser den af Kongl. Maj:t
beräknade kostnaden för en lärare i öfningsskolans vid ifrågavarande
nya seminarium småskoleafdelning under höstterminen 1901 och hela
året 1902 böra nedsättas från 2,700 kronor till 2,250 kronor och kostnaden
för en lärare i öfningsskolans folkskoleafdelning under höstterminen
1902 böra minskas från 900 till 750 kronor. Den härigenom
uppkommande besparingen skulle belöpa sig till sammanlagdt 600 kronor
och det nu erforderliga anslaget för uppehållande af seminariets
verksamhet sålunda kunna minskas från af Kongl. Maj:t begärda 19,850
kronor till 19,250 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts
förevarande framställning och med afslag å herr Spangenbergs
omförmälda motion,

a) till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjorda ritningar, af erforderliga byggnader
för ett folkskolelärareseminarium i Strengnäs
bevilja ett anslag af 178,500 kronor och deraf på extra
stat, för år 1902 anvisa att belopp af 80,000 kronor;
samt

b) för begynnande af verksamheten vid nämnda
seminarium med början af höstterminen 1901 samt
uppehållande af undervisningen vid seminariet under
samma termin äfvensom vår- och höstterminerna 1902
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,250
kronor.

260

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Ang. 84:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

löneförbätt- hemställer utskottet,

ring m. m. åt
lärare vid
folkskolclärareseminarierna.

[80.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1900
och 1901 egt rum, till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier efter samma
grunder, som blifvit för år 1901 bestämda, på extra
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 36,300 kronor.

Aug. 85:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffande af

afDvapen och vaPen oc''h materiel för militäröfningarna vid folkskolelärareseminarierna
materiel för på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 24,100 kronor.
g?rna"id"o?k- Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta
skollärare- ärende hänvisat till hvad han i fråga om ny anordning af militäröfninseminanerna.
garna yjj ^ allmänna läroverken under punkten 19 i statsrådsprotokollet
yttrat om behofvet af vissa anslag för en gång.

[81.]

Utskottet har under punkterna 2 ko) och 73:o) här ofvan afstyrkt
Kongl. Maj:ts framställningar dels om beviljande på ordinarie stat af anslag
för ny anordning af militäröfningarna vid de allmänna läroverken
och dels om extra anslag för anskaffande af vapen och materiel för militäröfningarna
vid nämnda läroverk. Då, enligt hvad som framgår af statsrådsprotokollet
i det under förstnämnda punkt af utskottet behandlade
ärende, nu förevarande anslagsfråga utgör en del af den i nämnda statsrådsprotokoll
i ett sammanhang utredda frågan om ny organisation af
militäröfningarna vid de allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna
och de tekniska elementarskolorna, anser sig utskottet här endast böra
åberopa de skäl, hvarpå utskottet grundat sina i nyssberörda båda punkter
framstälda förslag; och får utskottet i öfverensstämmelse härmed hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.

, Ad.?''j , ii 86:o) På grund

understöd till n

mindre be- Ställer Utskottet,

af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem -

medlade lärjungar
vid
folkhögskolor.

[82.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, till understöd åt mindre bemedlade
manliga och qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel, under vilkor att så -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

261

dant understöd endast får tilldelas elev, som av i den
ålder, att före kursens slut komma att uppnås af manlig
elev 18 år och af qvinlig elev 16 år, samt i öfrigt
enligt de närmare bestämmelser, Kong!. Maj:t kan finna
godt föreskrifva, på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 25,000 kronor.

87:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för bestridande af Ang.
de kostnader, som, oberäknadt utgifterna för nödigt virke, erfordras för vinterkursen
uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar,vidJuckasjärvi

a den lappfolkskolan i Juckasjärvi församling tillhöriga tomt af en nybyggnad,
inrymmande skolsal för 64 barn och bostad för lärare m. rn., på
extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 14,400 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom
Kongl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1896 från anslaget till lappmarks
ecklesiastikverk anvisat för anordnande af vinterkurser vid Juckasjärvi
lappskola samt beredande af undervisning för afsides boende barn dels
600 kronor till aflöning och reseersättning åt en vid småskolelärareseminarium
examinerad lärare, dels ock 600 kronor till bestridande af kostnaderna
för de i vinterkurserna deltagande lappbarnens inackordering.

Till grund för ofvannämnda beslut hade, enligt hvad departementschefen
vidare erinrat, legat eu framställning af domkapitlet i Hernösand,
innefattande en af kyrkoherden i Juckasjärvi lappmarkspastorat
F. W. Lidström samt folkskoleinspektören P. O. Grape lemnad utredning
rörande behofvet af förbättrad undervisning företrädesvis åt nomadlapparnes
barn; och hade denna utredning med åtföljande förslag
innehållit, bland annat: att bland nomadlapparne i Juckasjärvi år
1894 funnits 85 barn i skolåldern, af hvilka 16 saknat all skolundervisning
och 49 fått åtnöja sig med den bristfälliga undervisning, som meddelats
af lappkateketérna; att jemväl den bofasta befolkningen i den
vidsträckta församlingens utkanter helt och hållet saknade skolor, enär
man vid ordnandet af församlingens skolväsen endast kunnat taga hänsyn
till de mera befolkade och centralt belägna delarne af församlingen; att
till följd häraf en fruktansvärd okunnighet vore rådande hos en del af
församlingens ungdom såväl som hos äldre; att den undervisning, som
meddelades af lappkateketerna, behöfde vidmagthållas och utvidgas, om
den skulle blifva till någon verklig nytta; att de undervisningsanstalter,
som nu funnes för lappbarnen, vore otillräckliga, enär både lappskolan
i Juckasjärvi kyrkoby och Lannavaara barnhem kunde mottaga endast
en mindre del af de barn, som behöfde undervisning; att för afhjelpande
af de största bristerna i undervisningsväsendet vore nödigt att, i likhet

lappskola.

[83.]

262

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

med hvad som skett inom Karesuando församling, inrätta vinterkurser
äfven vid lappskolan i Juckasjärvi gamla kyrkoby, livilka kurser borde
efter godkänd läroplan fortgå under januari—april månader årligen; att
eu särskild lärare borde för ändamålet anställas, enär skolmästaren vid
nämnda skola hade tillräckligt arbete med det trettiotal elever, som
tillhörde skolan; att ifrågavarande lärare skulle under den del af läsåret,
då han icke vore upptagen af vinterkurserna, meddela undervisning
bland såväl lappar som finnar, hvilka bodde i församlingens utkanter
och ej kunde begagna sig af församlingsskolorna; att samme lärare,
hvilken borde vara utexaminerad från ett småskolelärareseminarium och
känd för ett godt uppförande, så att han icke blott genom undervisning
utan äfven genom sin umgängelse kunde verka förädlande på den halfvilda
lappbefolkningen, borde såsom lön och resekostnadsersättning erhålla
tillsammans 600 kronor årligen; att minst 600 kronor årligen erfordrades
för inackordering af de barn, som deltoge i vinterkurserna,
då eu afgift af i medeltal 35 öre för dagen beräknades för hvarje barn;
samt att, då såväl lapparne som skoldistriktet saknade tillgångar för
bestridande af de med denna anordning förenade kostnader, det vore
oundgängligen nödvändigt, att det erforderliga beloppet utginge af statsmedel.

Vinterkurserna hade härefter, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,
årligen fortgått från och med år 1897. Sedan domkapitlet i
skrifvelse till Kong]. Maj:t den 22 december 1897 upplyst, att särskild
lokal för dem vore af nöden, samt härtill föreslagit en åt skolläraren i
Juckasjärvi lappfolkskola uppförd bagarstuga, hvilken bemälde lärare
erbjudit sig att för ändamålet tills vidare upplåta mot en årlig ersättning
af 50 kronor, deri inberäknad godtgörelse äfven för lokalens uppvärmning,
upplysning och städning, hade Kongl. Maj:t genom beslut den
11 februari 1898 i enlighet med domkapitlets förslag medgifvit, att berörda
belopp finge för ifrågavarande ändamål å ecklesiastikverkets stat
uppföras.

Denna anordning vore emellertid så mycket mer att anse såsom varande
af tillfällig natur som, redan när förslaget härom framkommit, frågan
om beredande af särskild lokal för vinterkursen jemte bostad för
läraren bragts å bane och fortfarande varit under behandling. Samtidigt
härmed hade äfven skett en utredning rörande behofvet af vissa reparationer
å lappfolkskolehuset. Båda dessa frågor hade omsider genom
domkapitlets framställning den 4 januari 1899 öfverlemnats till
Kongl. Maj:ts pröfning, under anhållan om anslag dels till nybyggnad
af lokal för vinterkursen, dels till lappfolkskolehusets iståndsättande;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

263

i sammanhang hvarmed äfven begärts godtgörelse för den af domkapitlet
förskjutna ersättningen för upprättandet af ritningar och kostnadsförslag.
Vid anmälan af ärendet den 4 maj 1900 hade Kongl. Maj:t, med
förklarande att Kongl. Maj:t, framdeles ville meddela beslut i anledning
af framställningen om uppförande af särskild lokal för vinterkurserna
vid Juckasjärvi lappfolkskola jemte bostad för läraren vid dessa kurser,
af anslaget till lappmarks ecklesiastikverk anvisat dels 3,750 kronor för
iståndsättande af det befintliga lapp-folkskolehuset i Juckasjärvi, dels
ock 453 kronor 48 öre såsom ersättning af förutnämnda förskott.

Frågan om anslag för uppförande af särskild lokal för vinterkursen
vore således ännu oafgjord. Då departementschefen nu hade för afsigt
att föreslå Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska erforderliga medel härför,
erinrade departementschefen om hvad handlingarna i omförmälda ärende
i denna del innehölle.

Uppförandet af särskild lokal för vinterkursen jemte bostad för läraren
hade, såsom af det föregående framginge, ifrågasatts redan snart efter
kursens inrättande. Frågan hade väckts genom en den 24 april 1897 till
ordföranden i skolrådet i Juckasjärvi församling aflåten skrifvelse från
läraren vid lappfolkskolan och läraren vid vinterkursen. Desse hade dervid
anfört, att den till lokal för vinterkursen tillfälligt upplåtna bagarstugan
visat sig alldeles för liten för undervisningsändamål och ej heller vore
dertill tjenlig, enär densamma ju måste användas äfven till brödbakning.
Då vidare lämpliga rum till lokal för vinterkursen eller till bostad för
läraren icke kunde förhyras i Juckasjärvi by, vore alltså uppförandet
af en särskild byggnad för ändamålet af nöden.

De båda lärarne hade af utrymmesskäl föreslagit, att denna byggnad
skulle uppföras skild från de redan vid skolan befintliga husen och
ej såsom en tillbyggnad vare sig till skolhuset eller till bagarstugubyggnaden.
Lämplig plats för den nya byggnaden funnes å norra sidan
af skolgården.

Skolrådets ordförande, kyrkoherden Lidström, hade, med anledning
af denna skrifvelse, den 30 april 1897 aflåtit framställning till domkapitlet
i Hernösand. Lidström, som instämt i lärarnes förslag om uppförande
af en särskild byggnad för vinterkursen å af dem angifven plats,
hade framhållit, att genom vinterkursens fortsatta inrymmande i bagarstugubyggnaden
de svårigheter återinträdde, för hvilkas afhjelpande denna
byggnad i sinom tid blifvit af staten uppförd till förmån för lappfolkskoleläraren,
och bostad åt läraren vid vinterkursen komme fortfarande att
saknas. För öfrigt vore bagarstugan för liten och oändamålsenlig till
skollokal. Det vore icke med rättvisa, billighet och god ordning öfver -

264

Statsutskottets Utlåtande N:o f).

ensstämraande, att lappfolkskoleläraren lede intrång i den för honom
upplåtna lokalen till den grad, som genom vinterkursens inhysande
derstädes blefve förhållandet. Då vidare åt läraren vid vinterkursen
bostad ej kunde få hyras i Juckasjärvi by, vore det tillbörligt, att staten
trädde emellan samt, vid uppförandet af lokal för vinterkursen, jemväl
beredde bostad åt läraren.

Domkapitlet hade hört folkskoleinspektören Grape öfver den gjorda
framställningen, och denne hade i allo instämt med kyrkoherden Lidström
i afseende å behöfligheten af ifrågavarande lokal och bostad. Mot förslaget
att uppbygga nytt skolhus för vinterkursen kunde, yttrade Grape,
den invändningen göras, att denna kurs ännu vore en jemförelsevis
opröfvad skolform och att man derför borde afvakta, hvilka resultat
den komme att gifva och huru den komine att omfattas af den nomadiserande
befolkningen. Denna invändning vore likväl ej af stor betydelse.
Erfarenheten hade nämligen redan utvisat, att, medan det förut varit mycket
svårt att få lappbarn till skolorna, hade tillströmningen till vinterkursen
varit jemförelsevis stor, ehuru visserligen ännu 138 — till större
delen tillhörande nomadbefolkningen —• af Juckasjärvi församlings 482
skolpligtiga barn saknade skolundervisning. Då nu vinterkursen otvifvelaktigt
vore den skolform, som mest tilltalade lapparne och som för dem
vore ändamålsenligast, borde ock lämplig skollokal anskaffas för denna
kurs. Äfven om vinterkursen icke inrättats, hade en utvidgning eller
tillbyggnad vid Juckasjärvi lappskola varit nödvändig, ty utrymmet i
den nuvarande skollokalen vore alltför knappt i förhållande till barnantalet.
Här förefunnes alltså ett oafvisligt behof, och efter folkskoleinspektörens
förmenande kunde detta ej på annat sätt tillgodoses än
genom uppförande af ett nytt, tillräckligt rymligt skolhus.

Domkapitlet hade härefter öfverlemnat handlingarna i ärendet till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, för att denna myndighet,
derest densamma delade domkapitlets åsigt om behöfligheten af
den ifrågavarande nybyggnaden, måtte genom sakkunnig person låta
uppgöra ritning och kostnadsförslag.

Efter anmodan att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma
med utredning angående beskaffenheten af den vid lappfolkskolan i
Juckasjärvi anordnade vinterkursen, densammas förhållande till lappfolkskolan
samt antalet elever, som under vårterminen 1897 besökt
vinterkursen, hade folkskoleinspektören Grape aflåtit en skrifvelse till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i hvilken skrifvelse inspektören, efter
erinran om de skäl, som andragits till stöd för den hos Kongl. Maj:t
gjorda framställningen om anslag för anordnande af ifrågavarande vinter -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

265

kurs, omförmälde, hurusom den till lokal för vinterkursen använda
bagarstugan å lappskolmästarebostället i följd af det stora barnantalet
vore alltför liten och obeqväm, att de i vinterkursen år 1897 deltagande
barnens antal varit 37, af hvilka 20 förut under läsåret bevistat lappskolans
småskoleafdelning, men 17 varit nyinskrifna, alla lappbarn, att
af nämnda 17 barn blott 3 vid intagningen haft någon läskunnighet,
att kursen varit anordnad såsom småskola, hvilken ställning i förhållande
till folkskolan den jemväl måste för framtiden intaga, att ifrågavarande
skolform syntes omfattas med verkligt intresse af nomadbefolkningen
och äfven syntes vara särdeles väl lämpad efter ortens förhållanden
och behof samt att, om syftet med vinterkursen skulle vinnas,
det vore ovilkorligen nödvändigt att anskaffa lämplig lokal för densamma.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade härefter uppdragit åt civilingeniören
H. Wennerström i Gellivare att dels upprätta ritningar och
kostnadsförslag till den ifrågasatta nybyggnaden för vinterkursen, dels utreda
kostnaden för reparation af den byggnad, hvari kursen tills vidare
inrymts.

I anledning häraf hade Wennerström till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
öfverlemnat såväl kostnadsförslag till nybyggnad för skola, jemte
bostad för lärare, äfvensom uthus, hvilket kostnadsförslag åtföljts af
två ritningar, som ock kostnadsförslag till reparation af bagarstugubyggnaden
med bilagd planritning öfver densamma. Wennerström hade
tillika bifogat ett utdrag af Juckasjärvi församlings skolråds protokoll
den 5 mars 1898, utvisande att skolrådet, som ansåge en tillbyggnad
till den nuvarande lokalen för vinterkursen oändamålsenlig, föredroge
uppförandet af en särskild nybyggnad med skolsal för 40—50 barn, afklädningsrum
samt två rum och kök till bostad för läraren i kursen.

Det aflemnade ritningsförslaget till ett envånings skolhus upptoge,
jemte fasad och genomskärning, en planritning, utvisande skolsal för 64
barn eller med någon förminskning af dimensionerna, på sätt med röda
linier å ritningen utmärktes, för 48 barn; vidare tambur, afklädningsrum,
ett större och ett mindre rum för läraren tillika med kök äfvensom
skafferi och garderob. Kostnadsförslaget till skolhuset slutade å 10,800
kronor, hvartill komme ett belopp af 1,950 kronor för uthusen. Förslaget
till reparation af bagarstugubyggnaden åter upptoge en kostnad af 1,000
kronor.

1 det utlåtande, hvarmed ingeniören Wennerström beledsagat nyssnämnda
handlingar och ritningar, hade han anfört, bland annat, att han,
lika med skolrådet, ansåge en tillbyggnad af den nuvarande lokalen för
vinterkursen vara oändamålsenlig. Såsom syntes af planritningen öfver

Bill. till lliksd. Prof. 1901. 4 Sami. 7 Afd. 9 Häft. 34

266

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

bagarstugubyggnaden, vore rummen för små för att inrymma ens halfva
antalet elever på en gång och derjemte för låga och otidsenliga.
I händelse af tillbyggnad hade man derför ej någon som helst fördel
eller lindring i nybyggnadskostnaden, enär intet af de nu befintliga
rummen syntes böra afhändas lappskoleläraren, allra minst den för
honom absolut nödvändiga bagarstugan. Dertill komme, att vid eu tillbyggnad
det fria gårdsutrymmet för gamla skolan blefve betydligt förminskadt.

Wennerström hade fördenskull ej upprättat ritning till en tillbyggnad,
men deremot uppgjort kostnadsförslag till reparation af bagarstugan,
såvida densamma skulle anordnas till läsrum. Nära !/5 af rummets
areal upptoges af bakugnen, och denna måste rifvas och ersättas
med en skolkamin, i samband hvarmed fullständig ommurning måste
företagas, hvarjemte bagarstuga och kammare för värmens skull behöfde
omses i afseende å såväl golf som väggar samt nödtorftigt målas och
uppsnyggas. Kostnaderna för nödigt arbete härför uppginge, såsom
kostnadsförslaget utvisade, till 1,000 kronor.

Vidkommande nybyggnaden, hvilken borde förläggas vinkelrätt mot
nuvarande manbyggnaden och så, att egen gårdsplan och lekplats erhölles,
uppginge kostnaden för ny skola och uthus till 12,750 kronor,
under förutsättning att byggnadsvirke finge fritt hemtas från skolbolets
skog. Skulle virke köpas och husen uppföras af torrfuror med allt
sågadt virke af frisk skog, komme kostnaderna att ökas med omkring
2,500 kronor, allt efter det pris staten komme att betinga sig. Totalkostnaden
skulle då uppgå till omkring 15,250 kronor; och denna summa
vore den lägsta, som kunde beräknas, såvida byggnaderna skulle uppföras
enligt noggrann arbetsbeskrifning och under effektiv kontroll, hvarförutan
de flesta byggnader, som för statens räkning uppfördes i lapp
marken, i följd af brist på yrkesdugligt arbetsfolk ofta visat sig blifva
endast fuskverk, i behof af ständiga och oerhördt dyra reparationer.
Med bibehållen fasad och plan i öfrigt, skulle möjligen skolsalen kunna
uppföras förminskad, på sätt de röda linierim å ritningen angåfve. Men
detta skulle medföra en besparing af allenast 350 kronor i kostnader,
och med tanke på den utveckling, som förestode äfven Juckasjärvi by
i samband med Luossavaarabanans öppnande, tillstyrkte Wennerström
obetingadt, att åt skolsalen gåfves de med brun färg å ritningen angifna
dimensioner, hvarigenom ända till 64 barn kunde i skolsalen
samtidigt undervisas.

Det borde slutligen erinras — tilläde Wennerström — att, derest
nämnda skolsal erhölle de sålunda förordade dimensionerna, möjlighet

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

267

bereddes att framdeles ditflytta lappfolkskolan, hvilken väl snart tarfvade
större lokal än den nuvarande. Till det gamla skolhuset kunde då vinterkursen
och småskolan förläggas.

Öfver ingeniören Wennerströms förslag hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hört såväl kyrkoherden Lidström som folkskoleinspektören
Grape.

Dervid hade Lidström anmärkt, att frågan om bagarstugans anordnande
till lärosal för vinterkursen borde förfalla, enär ifrågavarande lokal tillkommit
för att afhjelpa ett oundgängligt behof för lappfolkskolelärarens
hushåll. Lidström förklarade sig ej hafva något att erinra i fråga om
ritningen till skolhuset för vinterkursen, utan tillstyrkte antagandet och
godkännandet af denna ritning jemte kostnadsförslag. I fråga om ritningsförslaget
till uthusbyggnad påpekade Lidström deremot, att det
boställe, å hvars mark och gårdsplan nu vore afsedt att nybygga lokal
för vinterkursen, vore upplåtet åt lappfolkskolans lärare, hvilken redan
hade nödiga uthus. Uppförandet af ny uthusbyggnad vore derför öfverflödigt,
enär fråga om klyfning af bostället ej förelåge och det ej heller
vore att förmoda, att staten ville förse läraren vid vinterkursen med
boställe.

Grape hade för sin del tillstyrkt, att Wennerströms ritning och kostnadsförslag
till nytt skolhus för 64 barn måtte i allo godkännas, och ansett,
att frågan om uthus för den nya skolan icke för närvarande borde upptagas
till pröfning.

Efter det häruppå Kongl. Maj:ts befallningshafvande till domkapitlet
öfverlemnat de till ärendet hörande ritningar och handlingar samt dervid
uttalat sin anslutning till folkskoleinspektören Grapes yttrande, hade
domkapitlet den 4 januari 1899 aflåtit sin förut af departementschefen
omförmälda framställning till Kongl. Maj:t.

Beträffande nu ifrågavarande nybyggnadsförslag hade domkapitlet
dervid, under åberopande af folkskoleinspektören Grapes uttalande i
ämnet, anfört följande.

De skäl, som föranledt inrättandet af vinterkursen, icke blott qvarstode
i oförminskad kraft, utan hade vunnit i styrka. Det borde förty
antagas, att vinterkursen blefve bestående. Då nu den för kursen använda
lokalen ostridigt vore såväl oändamålsenlig som otillräcklig, hvarförutom
läraren vid lappfolkskolan syntes hafva berättigadt anspråk på
oqvald besittning deraf, samt enligt Lidströms uppgift annan lokal för
ändamålet icke funnes inom Juckasjärvi by, hade domkapitlet ansett sig böra
hos Kongl. Maj:t göra framställning om beredande af medel till uppförande
af byggnad för inrymmande af lokal för vinterkursen samt bostad

268

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

åt läraren vid densamma. Dervid ville domkapitlet, i enlighet med skolrådets,
Lidströms, folkskoleinspektörens samt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
enstämmiga mening, framhålla, att omförmälda lokal icke borde
beredas genom tillbyggnad till lappfolkskolehuset eller reparation af den
dertill hörande bagarstugan, utan att ett särskildt hus för kursen borde
å lappfolkskolans tomtplats nybyggas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ingeniören Wennerströms förslag samt till sådan storlek, att skollokalen
kunde rymma omkring sextio eller, såsom Wennerström närmare
angåfve, sextiofyra barn. Domkapitlet hade nämligen ansett sig
böra fästa afseende vid den af Wennerström framstälda erinran att, för
den händelse skollokalen bygdes så stor som för sextiofyra barn, möjlighet
bereddes att ditflytta lappfolkskolan, som väl snart komme att
visa sig vara för sitt ändamål otillräcklig, och i hvars nuvarande byggnad
vinterkursen och småskolan då kunde förläggas. Med särskild hänsyn
härtill måste domkapitlet anse fördelande af att huset uppfördes till den
af domkapitlet nyss föreslagna storlek så väsentliga, att de mer än uppvägde
den skäligen obetydliga besparing i kostnaden af 350 kronor, som
enligt Wennerströms beräkning skulle göras, om skolrummet afpassades
för ett antal af 48 barn.

Härjemte ville domkapitlet erinra, att i den för nämnda hus beräknade
kostnad icke inginge sådan för virke, hvilket beräknats skola få
fritt tagas å skolbolets skogsmark, äfvensom att, på skäl som af kyrko»
herden Lidström anförts, särskilda uthus för byggnaden icke kräfdes.
Kostnaderna för det för vinterkursen afsedda byggnadsarbetet komme
förty att, virkeskostnaden oberäknad, enligt Wennerströms förslag belöpa
sig till 10,800 kronor.

Domkapitlet, som hade erfarenhet af det vårdslösa sätt, hvarpå hus
i de öfre delarne af stiftet vanligen bygdes, kunde lifligt vitsorda hvad
Wennerström i sitt betänkande anfört angående nödvändigheten deraf,
att ifrågakomna byggnad uppfördes enligt noggrann arbetsbeskrifning
och under effektiv kontroll. Åberopande tillika de höga prisen å såväl
arbetskraft som materiel ansåge sig domkapitlet böra framhålla, att de
af Wennerström beräknade kostnadsbeloppen icke tålde någon nedsättning,
om ett verkligt godt och varaktigt resultat af arbetet skulle
kunna erhållas.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt anhöll domkapitlet,
att Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga medel för byggnadsarbetets
utförande.

Efter erhållen remiss hade öfverintendentsembetet uti afgifvet utlåtande
den 19 september 1899 anfört, att embetet icke funnit anled -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

269

ning till anmärkning mot de företedda ritningarna. Embetet hölle dock
före att, med hänsyn till rådande särdeles höga arbetspris, den beräknade
kostnaden för uppförande af skolhusbyggnaden borde höjas från
10,800 kronor till 14,400 kronor. Såsom en ytterligare ökning hade
öfverintendentsembetet angifvit ett belopp af 1,250 kronor, derest erforderligt
virke ej kunde från kronopark fritt erhållas. I detta belopp
inginge dock äfven hvad som skulle erfordras för uppförande af det utaf
Wennerström föreslagna uthuset.

Ytterligare hade statskontoret hörts i detta ärende. I sitt den 26
oktober 1899 afgifna utlåtande anmärkte statskontoret, att, enligt Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes, domkapitlets samt vederbörande folkskoleinspektörs
och skolråds sammanstämmande mening, den nuvarande anordningen
med inrymmandet af vinterkursen i den till folkskoleläraren
upplåtna bagarstugan icke kunde fortfara, om det med denna kurs afsedda
ändamålet skulle på tillfredsställande sätt vinnas. Äfven statskontoret
ansåge, att åtgärder måste vidtagas för beredande åt vinterkursen
af lämpligare lokal än som för närvarande stode till buds. Ej heller,
yttrade statskontoret vidare, torde denna lokal gent emot en vägran af
folkskoleläraren att upplåta densamma vara för ändamålet disponibel.
Då lokalen nemligen på grund af kongl. brefvet den 5 juni 1891 uppförts
för tillgodoseende af det oafvisliga behofvet för skolläraren af egen
lokal för bakning af sitt bröd, syntes det åtminstone ej vara med billighet
öfverensstämmande, att hans dispositionsrätt öfver densamma mot
hans vilja inskränktes i sådan grad, som genom dess upplåtande till
skollokal blefve fallet. Någon möjlighet att förhyra annan lokal för
vinterkursen syntes, efter hvad handlingarna utvisade, ej heller förefinnas,
och vid sådant förhållande stode, derest denna kurs skulle fortfarande
kunna ega bestånd, annan utväg ej åter för beredande af utrymme åt
densamma än att antingen tillbygga det gamla folkskolehuset eller uppföra
eu ny skolhusbyggnad. Antagandet af hvilketdera af dessa förslag
som helst skulle naturligen medföra, att förut omförmälda, å lappmarks
ecklesiastikverks stat uppförda ersättning till folkskoleläraren af 50 kronor
årligen komrne att besparas. Vid val mellan de nämnda alternativen
anslöte sig statskontoret, i likhet med öfriga myndigheter, som i ärendet
yttrat sig, till det, som afsåge byggande af nytt skolhus på den nuvarande
lappfolkskolans tomt Likaledes ansåge sig statskontoret böra
förorda, att skolhuset uppfördes med de å ritningen angifna större dimensionerna,
alltså inrymmande skolsal för 64 barn jemte afklädningsrum
för barnen samt två rum och kök till bostad för iäraren.

Vid tal om kostnaderna för ifrågavarande nybyggnad påpekade stats -

270

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kontoret, att den af öfverintendentsembetet omförmälda kostnadsökningen
af 1,250 kronor äfven afsåge virke för uppförandet af ett uthus samt
att i denna senare byggnadsfråga för närvarande icke föreläge någon
framställning, enär de till lappfolkskolan hörande uthusen vore tillräckliga
äfven för läraren vid vinterkursen. Beträffande gäldandet af
kostnaderna för den föreslagna nybyggnaden ville statskontoret erinra.,
att anslaget till lappmarks ecklesiastikverk, hvarifrån utgifter af förevarande
slag författningsenligt skulle bestridas, årligen öfverskjutits med
ej ringa belopp, år 1895 med 17,352 kronor 73 öre, år 1896 med 17,606
kronor 10 öre, år 1897 med 26,316 kronor 61 öre och år 1898 med
13,686 kronor 19 Öre. Då anslaget sålunda ej lemnade tillgång till en
utgift så betydande som den nu ifrågasatta, syntes proposition i ämnet
böra aflåtas till Riksdagen.

Slutligen hade domänstyrelsen anbefalts att, efter vederbörandes
hörande, inkomma med utlåtande beträffande framställningen att virke
till ifrågavarande byggnadsföretag måtte kostnadsfritt lemnas från kronopark
eller från det enligt kongl. bref den 17 april 1885 inköpta skolbolets
skog.

Domänstyrelsen hade med anledning deraf hört öfverjägmästaren i
Norrbottens distrikt samt, med öfverlemnande af dennes yttrande, den
13 mars 1900 afgifvit eget utlåtande.

I öfverjägmästarens yttrande anfördes bland annat: att det som skolhemman
af kronan inköpta ställe vore af krononatur och beläget i
Juckasjärvi gamla kyrkoby i samfällighet med öfriga hemmansdelar derstädes,
med en skatt, som från provisionelt e/6i mantal vid afvittringen
böjts till 7/64, under det öfriga hemman i byn tillsammans representerade
3 47/64 mantal; att, då byns område ännu vore oskiftad t, någon hushållningsplan
för skolhemmanets skog ej kunnat upprättas, men att skogstillgången
på det gemensamma området ej syntes vara knapp, i ty att
enligt hos öfverjägmästaren förvarade längder 450 träd utöfver byns
beräknade husbehofsförbrukning kunnat för afsalu utstämplas de senare
åren, hvadan hinder ej syntes möta att för detta hemman lika väl som
för öfriga i byn uttaga nödigt husbehofsvirke, hvilket enligt § 57 i gällande
skogsförordning den 26 januari 1894 kunde tagas utan utsyning;
att utom detta hemmans skogstillgång äfven allmännings- eller besparingsskog
stode till socknemännens disposition för fyllande af virkesbehofvet
i fråga, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag rörande
afvittringen i Juckasjärvi socken vunnit laga kraft — utom för fyra byområden,
der utslaget öfverklagats — och allmänningsskiftenas gränser
mot vissa enskilda områden blifvit bestämda och uppgångna; samt att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

271

öfverjägmästaren på grund af det anförda hölle före, att erforderligt
virke för ifrågavarande ändamål stode socknen till buds utan anlitande
af skogstillgången å kronans skogar i närheten, hvadan således frågan
om afgiftsfritt virke derifrån borde förfalla.

För egen del hade domänstyrelsen anfört, att, om än under det af
öfverjägmästaren omförmälda förhållandet hinder ej mötte för hemtande
af virke till husbyggnad å skolbolet från den samfälda skogen, ovisst
kunde vara, huruvida hela virkeshehofvet för ifrågavarande ändamål
kunde derifrån tagas utan att träda öfrige delegares rätt för nära, samt
att, då i sådant fall enda utvägen för erhållande af det felande virkesbeloppet
vore, att detta utlemnades från den Juckasjärvi by angränsande
kronoparken, virkesutsyning derifrån syntes icke böra förvägras, men att
det dock vore ur administrativ synpunkt rigtigast, att, då virket skulle
användas för ecklesiastikt behof i lappmarken, ett belopp, motsvarande
det utsynade virkets värde efter billig beräkningsgrund, exempelvis hälft
auktionspris för kronovirke i orten, erlades till statens skogsinedel från
anslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

Domänstyrelsen hade fördenskull hemstält, att det för ifrågavarande
byggnadsarbeten erforderliga virke måtte, i den mån sådant ej skulle
kunna erhållas från skolbolets skog, få utsynas från närmast belägna
kronopark emot en afgift, motsvarande hälften af ortens auktionspris å
kronovirke.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Flvad i ärendet förekommit syntes lemna utom allt tvifvel, att den
vid lappskolan i Juckasjärvi anordnade vinterkursen fylt ett verkligt
behof i afseende å undervisningen af nomadbefolkningens barn i orten,
och att kursens framtida vidmagthållande vore af synnerlig vigt för främjandet
af skolbildningen i dessa bygder.

Redan i dessa förhållanden skulle goda skäl förefinnas för att söka
bereda kursen en egen lokal i stället för den tillfälliga, för helt annat
ändamål afsedda, hvari kursen för närvarande vore inrymd. Och dessa
skäl vunne i styrka, då erfarenheten visat, att den tillfälliga lokalen, som
ej ens kunde med säkerhet påräknas alltid stå till buds, vore olämplig
och otillräcklig såsom skollokal.

Med rätta hade man, på grunder som af det förut anförda framginge,
lernnat. den tanken å sido att genom en förändring af vinterkursens
nuvarande lokal afhjelpa de rådande olägenheterna, och det syntes
departementschefen vara tydligt ådagalagdt, att annan utväg för ändamålet
ej funnes än att uppföra eu ny byggnad.

Beträffande denna nybyggnad anslöte departementschefen sig på de

272

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skal, som af vederbörande anförts, till det framlagda förslaget, afseende
uppförandet af en byggnad med skolsal för 64 barn och upptagande
bostad för läraren. Kostnaden härför borde, enligt hvad öfverintendentsembetet
anmärkt, ej uppskattas till mindre än 14,400 kronor. Härtill
skulle komma godtgörelse för erforderligt virke. För bestridande af dessa
kostnader ansåge departementschefen statens bistånd vara af nöden, och
anslaget till lappmarks ecklesiastikverk skulle vara närmast att anlita för
ändamålet. Såsom statskontoret framhållit, borde man dock ej belasta
ecklesiastikverket med en så stor utgift som nyssnämnda belopp, 14,400
kronor, utan departementschefen ansåge, att framställning om beloppets
beviljande borde göras till Riksdagen. Den jemförelvis ringa summa, som
till äfventyrs erfordrades för att till det af domänstyrelsen antydda nedsatta
pris inköpa virke utöfver hvad från byalagets samfälda skog eller
sockenallmänningen kunde erhållas, ansåge departementschefen deremot
lämpligen kunna, på framdeles skeende anmälan om det nödiga beloppet,
af Kongl. Maj:t anvisas att utgå från lappmarks ecklesiastikverks medel.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för bestridande
af de kostnader, som, oberäknadt utgifterna för nödigt virke, erfordrades
för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de uppgjorda
ritningarna, å den lappfolkskolan i Juckasjärvi församling tillhöriga
tomt af en nybyggnad, inrymmande skolsal för 64 barn och
bostad för lärare m. m., på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af
14,400 kronor.

Utskottet anser sig böra förorda, att nödigt anslag för uppförande af
den ifrågavarande byggnaden af Riksdagen beviljas. De kostnader, som
härför erfordras, hafva af den i orten bosatte ingeniör, som enligt Kongl.
Majrts befallningshafvandes i Norrbottens län uppdrag uppgjort ritningarna
till byggnaden, uti ett af honom i oktober månad 1898 afgifvet kostnadsförslag
beräknats till 10,800 kronor, men då öfverintendentsembetet, under
åberopande af de rådande särdeles höga arbetsprisen, i afgifvet utlåtande
af den 19 september 1899 förklarat kostnaden böra beräknas till
14,400 kronor, har sistnämnda belopp blifvit af Kongl. Maj:t för ändamålet
äskadt. Då emellertid utskottet föreställer sig, att vid uppgörande
af den ursprungliga kostnadsberäkningen behörig hänsyn tagits till de å
orten gängse arbetsprisen, anser sig utskottet sakna fullgiltig anledning
att förorda beviljande af högre anslagsbelopp än 10,800 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts före -

Statsutskottens Utlåtande N:o 9.

2?a

varande framställning, må för bestrålande af de kostnader,
som, oberäknadt utgifterna för nödigt virke, erfordras
för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de uppgjorda ritningarna, å den lappfolkskolan i
Juckasjärvi församling tillhöriga tomt af eu nybyggnad,
inrymmande skolsal för 64 barn och bostad för lärare
in. m., på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af
10,800 kronor.

88:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels med- Ang.
gifva, att det af Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljade anslag^^t’1^,.
å 30;000 kronor för uppförande vid Murjeks stationssamhälle, å staten bildande af
tillhörig mark, af byggnad jemte uthus för seminariet för bildande af la8koieiära™a
lappska småskolelärare och småskolelärarinnor må, sedan från Jockraocksocb smRskoiesockens
skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, utan ]ä™rinnorhinder
af det af Riksdagen vid dess omförmälda anslag fästa vilkor, an- I-84.J
vändas för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda
ritningar och förslag, af nyssnämnda byggnader jemte de för bostäder
åt elever nödiga hus, dels ock på extra stat för år 1902 anvisa för
ifrågavarande byggnaders uppförande ytterligare erforderliga medel,

16,300 kronor.

Med erinran, hurusom departementschefen vid anmälan inför Kongl.

Maj:t, den 13 januari 1900 af de föreliggande extra anslagsbehofven under
riksstatens åttonde hufvudtitel utförligt redogjort för den uppkomna
frågan om förflyttning af det i Mattisudden inom Jockmocks socken belägna
seminariet för bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor,
har departementschefen till det i nu förevarande ärende
förda statsrådsprotokollet ur den vidlyftiga framställningen, under hänvisning
till densamma, allenast meddelat:

att lokaler för närvarande måste förhyras såväl för seminariet och
öfningsskolan som till lärarebostäder, hvilket förhållande i flere afseenden
vållat olägenheter;

att, efter det åtskilliga förslag till dessas afhjelpande varit å bane,
såsom den bästa utvägen framstält sig seminariets och öfningsskolans
förflyttning till Murjeks jernvägsstation inom Jockmocks socken samt
uppförande derstädes, å ett vid afvittring för kronans räkning afsatt
område, af byggnader såväl för läroanstalterna som för seminarieeleverna; att

ritningar och kostnadsförslag för ändamålet uppgjorts och undergått
vederbörlig granskning, bland annat inom öfverintendentsembetet,

Bill. till Rksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Aftl. 9 Hiijt. 35

274

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dervid det visst sig, att, sedan från de beräknade kostnaderna för seminariebyggnaden,
hvilka uppgått till 28,000 kronor, afdragits en post å

1,700 kronor för skolbänkar, kateder m. in., men tillagts 700 kronor
för anordnande af slöjdsal å byggnadens vind, kostnaderna komrae att
utgöra:

för seminariebyggnad, inrymmande lärosalar för seminariets
och öfningsskolans elever, slöjdrum, gymnastiksal,
bostad för föreståndaren samt rum för

lärarinnan i öfningsskolan ................................................ kr. 27,000: —

» uthusbyggnad ....................................................... » 2,000: —

» bostadshus åt eleverna ............................ kr. 22,150: —

dertill hörande uthus.......................... » 2,500: — » 24,650: —

» tillsyn å byggnadsarbetet ............................ » 800: —

summa kronor 54,450: —

att delegarne i Jockmocks sockens allmänning enligt beslut den 17
maj 1896 och den 26 december 1897 förbundit sig att, under förutsättning
att seminariet förlädes inom Jockmocks socken och att beloppet
finge tagas ur allmänningsfonden, antingen hembjuda staten 10,000
kronor för seminariebyggnads uppförande eller ock för nämnda summa
uppföra lämplig bostadslägenhet för omkring 20 elever, för hvilket senare
fall emellertid för byggnadens underhåll fordrats en årlig hyresersättning
af 10 kronor för hvarje elev;

att det första af dessa alternativa anbud ansetts böra med framdeles
beviljadt tillstånd af Kongl, Maj:t tagas i anspråk, dervid beträffande
det andra alternativet påpekats den framstälda fordran på en viss hyresersättning
samt anmärkts, att man, med erfarenhet af det vårdslösa sätt,
hvarpå hus i lappmarken vanligen bygdes, icke kunde, trots eventuel
kontroll, ega tillräcklig trygghet för att huset af allmänningsdelegarne
uppfördes med den omsorg, som det hårda klimatet uti ifrågavarande
trakter kräfde; samt

att lappmarks ecklesiastikverk ansetts icke kunna belastas med det,
under förutsättning af nyss nämnda tillskott från allmänningsfonden, erforderliga
beloppet af statsmedel.

På grund af hvad sålunda förekommit hade Kongl. Maj:t, i enlighet
med statsrådets tillstyrkan, föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1901 anvisa ett anslag af 44,450 kronor att, sedan från Jockmocks sockens
skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, användas
till betäckande af i öfrigt nödiga kostnader för uppförande vid Murjeks
stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af de för seminariet för bil -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

275

(laude af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor jemte bostäder
för seminarieelever erforderliga byggnader, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med derför uppgjorda ritningar och förslag.

Till svar å denna framställning hade Riksdagen i skrifvelse den 14
maj 1900, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel, anfört: Riksdagen hade icke haft något att erinra emot förflyttningen
af ifrågavarande seminarium till Murjeks jernvägsstation och
hade jemväl ansett, att uppförandet derstädes af en ny seminariebyggnad
borde af staten bekostas. Deremot hade Riksdagen, som icke ville
förneka, att eu bostadsbyggnad behöfde uppföras för eleverna vid seminariet,
icke funnit sig kunna medgifva, att kostnaderna härför skulle af
statsverket bestridas. Enligt statsrådsprotokollet förelåge ock ett erbjudande
från delegarne i Jockmocks sockens allmänning att på bekostnad
af socknens skogsmedelsfond låta uppföra lämplig bostadslägenhet för
omkring 20 elever, hvilka skulle hvar för sig i årlig hyra betala 10
kronor. Visserligen hade allmänningsdelegarne enligt berörda erbjudande
inskränkt bidragets belopp till 10,000 kronor, under det kostnaderna för
bostadsbyggnaden enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle belöpa sig till väsentligen
högre belopp. Men Riksdagen hade ansett, dels att kostnaderna
för bostadshuset borde kunna nedbringas under det af Kongl. Maj:t beräknade
beloppet och dels att, om så skulle erfordras, högre anslagsbelopp
än 10,000 kronor borde kunna från allmänningsfonden för ifrågavarande
ändamål påräknas.

Med afseende å nu anförda omständigheter blef Kongl. Maj:ts framställning
af Riksdagen på det sätt bifallen, att Riksdagen på extra stat
för år 1901 anvisade ett anslag af 30,000 kronor, att användas för uppförande
vid Murjeks stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af byggnad
jemte uthus för seminariet för bildande af lappska småskolelärare och
småskolelärarinnor, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda
ritningar och förslag, under vilkor att af Jockmocks sockens skogsmedelsfond
bekostades uppförande vid seminariet, enligt af Kongl. Maj:t
faststäld ritning, af ett bostadshus för, utom en husmoder, 20 elever,
hvilka borde erlägga den hyresersättning, som i af Kongl. Maj:t bestämd
ordning kunde komma att af vederbörande myndighet fastställas.

I anledning af Riksdagens förenämnda beslut hade Kongl. Maj:t
genom remiss anbefalt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län att från delegarne i Jockmocks sockens allmänning infordra yttrande
i ärendet och dermed jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:t inkomma.

Allmänningsdelegarne hade derefter blifvit hörda å kommunalstämma
med Jockmocks socken den 22 juli 1900. Dervid hade visserligen fram -

276

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hållits fördelen af ifrågavarande seminariums bibehållande inom socknen.
Men tillika hade påpekats den stora uppoffring socknen gjort genom sitt
redan beslutade bidrag af 10,000 kronor. Äfven hade anmärkts, att kostnadsförslaget
till elevernas bostadshus borde höjas med 15 procent, enär de
antagna materialprisen vore för låga och mängden af den beräknade
materialen för ringa. Allmänningsdelegarne hade slutligen vidhållit sitt
i ämnet förut fattade beslut, och erbjudande samt erinrat, att det ej
tillkomma Jockmocks socken att sörja för bostad åt de elever, som vid
seminariet finge sin utbildning och hvilka ju efter slutad kurs skulle
tjenstgöra icke allenast inom Jockmocks skoldistrikt utan äfven inom
öfriga lappmarkssocknar, från Dorotea till Gellivare.

Då Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnat utdrag af Jockmocks
sockens kommunalstämmoprotokoll, innefattande allmänningsdelegarnes
nyssberörda yttrande, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 augusti 1900 anfört, att, då delegarne
vägrat att göra ytterligare åtaganden för det ifrågasatta ändamålet samt
det icke kunde ifrågasättas att anlita allmänningsfonden i vidare mån än
delegarne sjelfve medgifvit, Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke funne
annan utväg för frågans lösning än att det felande beloppet anvisades af
lappmarks ecklesiastikverks medel.

Ärendet hade derefter remitterats till öfverintendentsembetet för afgifvande
af förnyadt utlåtande i anledning af de anmärkningar, som vid
kommunalstämman med Jockmocks socken den 22 juli 1900 frarastälts i
fråga om kostnadsförslaget till bostadshus för elever. Till åtlydnad af
den erhållna befallningen hade öfverintendentsembetet, efter förnyad
granskning af de tidigare i ärendet uppgjorda kostnadsberäkningarna och
med ledning af för embetet tillgängliga uppgifter eller eljest kända förhållanden,
låtit upprätta nytt kostnadsförslag till uppförande af ifrågavarande
bostadshus. Detta förslag, slutande å 24,000 kronor, hade embetet
med skrifvelse den 2 oktober 1900 öfverlemnat till Kongl. Maj:ts
pröfning. Vid en jemförelse med det äldre förslaget å 22,150 kronor
visade sig, att någon ökning, delvis beroende å höjda beräkningar å
materialåtgång, ansetts nödig under nästan alla hufvudposter. Största
ökningen folie på rubriken diverse arbeten: ställningar, spik, smide
och plåtarbeten samt oförutsedda utgifter.

Såsom af det anförda frumginge, hade det vilkor, som Riksdagen fäst
vid sitt extra anslag å 30,000 kronor för uppförande af seminariebyggnad
med tillhörande uthus, icke blifvit uppfyldt. Nämnda extra anslag
kunde således under nuvarande omständigheter icke för det dermed afsedda
ändamålet användas. Genom allmänningsdelegarnes afvisande svar

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

277

på det af Riksdagen uppstäda krafvet hotade den behjertansvärda frågan
att falla. Departementschefen vore emellertid så lifligt öfvertygad om
betydelsen af densamma, att enligt departementschefens förmenande man
borde göra allt för att söka bringa den till en lycklig lösning. Hvad i
ärendets tidigare skede förekommit hade för visso ådagalagt behofvet af
ifrågavarande seminarium, lämpligheten af dess förläggande till Murjek
och nödvändigheten af de tilltänkta byggnadernas uppförande derstädes.
Riksdagen hade ock behjertat hvad härutinnan anförts, men ansett, att
det allmänna kunde kräfva större bidrag från orten än som erbjudits.
Då emellertid det härutinnan gjorda försöket ej krönts med framgång,
måste statens ytterligare mellankomst påkallas. Departementschefen
ville fördenskull tillstyrka eu framställning till Riksdagen att frånträda
det af Riksdagen vid beviljandet af förstnämnda anslag å 30,000 kronor
bestämda vilkor, i hvad det ginge utöfver den af Kong!. Maj:t uppstäda
förutsättningen om bidrag från orten, samt att anslå det belopp,
som ytterligare utöfver allmänningsdelegarnes tillskott erfordrades. Såsom
af det anförda framginge och då någon anmärkning ej syntes vara
att göra vid det nya hos öfverintendentsembetet upprättade kostnadsförslaget
till elevernas bostadshus, skulle det behöfliga ytterligare anslaget
uppgå till 16,300 kronor.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, hemstälde departementschefen
om afgifvande till Riksdagen af omförmälda förslag.

Med hänvisning till de skäl, som af departementschefen blifvit i
detta ärende anförda, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:fs förevarande
framställning, må

a) medgifva, att det af Riksdagen på extra stat
för år 1901 beviljade anslag å 30,000 kronor för
uppförande vid Murjeks stationssamhälle, ä staten tillhörig
mark, af byggnad jemte uthus för seminariet för
bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor
må, sedan från Jockmocks sockens skogsmedelsfond
ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, utan
hinder af det af Riksdagen vid dess omförmälda anslag
fästa vilkor, användas för uppförande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och förslag,
af nyssnämnda byggnader jemte de för bostäder
åt elever nödiga hus; samt

b) på extra stat för är 1902 anvisa för ifråga -

278

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

varande byggnaders uppförande ytterligare erforderliga
medel 16,300 kronor.

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, på extra stat för år 1902 anvisa ett
anslag af 4,000 kronor att användas till resestipendier
åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor, enligt de vilkor
och bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt
föreskrifva.

Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till resestipendier
samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkfoikskoie-
skolelärarinneseminarierna, under de vilkor och bestämmelser, som Kong].
]fo*k''koie-h Maj:t kunde finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1902 anvisa ett
lärarinne- belopp af 2,400 kronor.

eminanema. Beträffande denna anslagsbegäran har departementschefen till stats[86.
] rådsprotokollet anfört följande.

Under de senare åren hade anspråken på den vid de olika slagen af
läroanstalter tjenstgörande lärarepersonalen betydligt stegrats. För att
sätta den i stånd att motsvara dessa anspråk hade beviljats erforderliga
medel i afsigt att bereda tillfälle åt ett antal lärare och lärarinnor
vid åtskilliga skolor att genom resor i såväl främmande länder som det
egna landet förvärfva djupare insigter uti de kunskapsämnen, hvari de
meddelade undervisning, och uti dessa ämnens metodiska behandling vid
skolundervisningen samt att taga kännedom om läroanstalternas organisation.
Så hade anslag beviljats till resestipendier åt lärare vid allmänna
läroverk, lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och
samskolor, lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lärarinnor
vid abnormskolor. Men dylik förmån hade ännu icke beredts åt
den vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda lärarepersonalen.

De vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda
lärare och lärarinnor hade ett synnerligen grannlaga värf sig uppdraget.
De tjenstgjorde nemligen vid läroanstalter, som hade till uppgift att dan
uppfostrare för vårt folks barn. De skulle på kort tid gifva åt d
blifvande uppfostrarne erforderlig teoretisk och praktisk utbildning, hvilke
vore så mycket svårare, som många af dem, hvilka intoges i utbildning
anstalterna, hade en i förhållande till den lärokurs, som skulle und

Ang. 89:o)

lärare och
folkskolelärarinnor.

[85.]

Ang.

resestipendier 90:o)
lärarinnor ”vid ^ rektor6T

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

279

utbildningstiden inherntas, svag underbyggnad. Slutligen ansåge sig
departementschefen i sammanhang härmed böra erinra derom, att i de
stora kulturländerna meningarna om anordningarna vid anstalterna för
utbildande af folkskolelärare för närvarande bröte sig mot hvarandra
med ganska stor häftighet. Under omförmälda förhållanden syntes det
departementschefen af behofvet påkalladt, att tillfälle bereddes äfven
åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna
att genom studieresor uti in- och utlandet dels skaffa sig kännedom
om lärarebildningsanstalternas organisation, dels söka inhemta djupare
insigter i de läroämnen, hvari de undervisade, och dels förkofra
sig i sättet att meddela undervisning deri genom åhörande af framstående
lärare. Under föregående år hade visserligen en och annan seminarielärare
fått bidrag af statsmedel till företagande af pedagogiska studieresor;
men de medel, som härtill användts, vore väl behöfliga för främjande
af andra till folkundervisningen hörande ändamål, hvilka ej borde
eftersättas. Man kunde icke heller begära, att ifrågavarande lärare och
lärarinnor skulle sjelfva bekosta de för deras utbildning så vigtiga studieresorna.

Beträffande beloppet af det anslag, som erfordrades för ofvan angifna
ändamål, ansåge departementschefen det, för närvarande böra beräknas
till 2,400 kronor. Beviljades ett så stort anslag, skulle man
nemligen årligen kunna utdela t. ex. för resor i utlandet ett större stipendium
å 1,000 kronor och ett mindre å 800 kronor samt för resor
inom fäderneslandet två stipendier å 300 kronor hvartdera.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen
om afgifvande till Riksdagen af omförmälda förslag.

Utskottet finner giltiga skäl vara anförda för beviljande af anslag
till resestipendier åt lärarepersonalen vid de ifrågavarande seminarierna
men har deremot ansett, att med hänsyn till denna lärarepersonals jemförelsevis
obetydliga antal och då särskildt de för utrikes resor afsedda
stipendierna icke synas böra i regel bestämmas till så höga belopp, som
af föredragande departementschefen angifvits, ett anslag af 2,000 kronor
skulle, i jemförelse med de belopp, som för samma ändamål äro till
öfriga lärarekårer anslagna, kunna anses vara tillfyllestgörande.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kong!. Maj:ts förevarande
framställning, må till resestipendier åt rektorer
samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolelärare -

280

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och folkskolelärarinneseminarierma, under de vilkor
och bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna godt
föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp
af 2,000 kronor.

Ang. inköp 91:o) Uti en i Andra Kammaren väckt motion (n:o 151) har herr
“angåendeK- Almqvist föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1902 bevilja ett belopp
ätliga svara- af 21,000 kronor att användas för inköp af en folkbok rörande de ätliga
panna. svamparne i 7,000 exemplar, afsedda att gratis utdelas till rikets samtliga
folkskolelärare- och lärarinneseminarier samt folkhögskolor, landtmannaskolor
och folkskolor.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande.

Som bekant ådagalade icke blott den praktiska erfarenheten utan
äfven den vetenskapliga kemiska analysen, att de ätliga svamparne voro i
afseende på näringsvärdet, fullt jemförliga med, eller rättare sagdt, bättre
än många af de födoämnen, t. ex. kål och dylikt, som allmänt odlades i
våra köksträdgårdar. Också funnes det numera enligt motionärens förmenande
knappt någon i hela vårt land, som icke visste eller åtminstone
hört talas om, att somliga svampar vore ett användbart eller till och med
förträffligt näringsmedel för menniskan.

Att det oaktadt ännu endast en mycket ringa del af landets matnyttiga
svampar blefve tillvaratagna ansåge motionären till stor del bero
på bristande förmåga att skilja de dugliga svamparne från dem, som vore
odugliga eller rent af skadliga. Denna brist åter vore en naturlig följd
deraf, att vi icke ännu på vårt språk egde någon fullt lämplig, med naturtrogna
afbildningar i naturlig storlek försedd godtköpsbok om de ätliga
svamparne. Den kännedom om de ätliga svamparne, som våra folkskollärare
och -lärarinnor erhölle vid seminarierna, före ofta otillräcklig och
kunde i brist på lämplig lärobok i ämnet icke heller med framgång förkofran
genom sjelfstudium. Då läraren eller lärarinnan således sjelf vanligen
saknade nödig insigt i ämnet, blefve följden den, att i folkskolan
detta läroämne antingen helt och hållet försummades eller bedrefves allt
för lamt och osäkert. _

Nu gåfves det emellertid ett tillfälle att söka afhjelpa denna brist.
Som bekant hade den framstående mykologen numera aflidne doktor A.
M. Lindblad egnat en stor del af sitt lif åt studiet af de ätliga svamparne
och hade äfven haft för afsigt att utgifva en fullt tidsenlig illustrerad
lärobok om dem. För detta ändamål hade han med tillhjelp af
skickliga artister ritat och målat en större samling utmärkta figurer, som
skulle åtfölja boken. Figursamlingen hade vid hans frånfälle varit i det

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

281

allra närmaste färdig och äfven texten vill förberedd genom en massa under
årens lopp af honom g,jorta anteckningar och beskrifningar.

För saken intresserade personer hade nu gått i författning om att
söka bringa detta arbete till fullbordan. En af doktor Lindblads lärjungar,
filosofie kandidat L. Kornell, hvars framstående insigter i ämnet
vitsordades af sakkunnige, hade åtagit sig att slutredigera arbetet, hvartill
texten nu ock läge färdig i manuskript. Manuskriptet vore granskadt af
fackmän och både af kong], vetenskapsakademien in. fl. erhållit enstämmiga.
loford.

En sådan svampbok för folket måste till ett för den stora allmänheten
åtkomligt pris lemna en säker vägledning till igenkännande af våra
vigtigaste, ätliga och giftiga svampar samt en praktisk anvisning till ätliga
svampars insamling, beredning och billigaste tillagning samt vara åtföljd
af i noggrannaste färgtryck väll utförda och fullt naturtrogna afbildningar
af dessa svampar.

Boken skulle innehålla 8 å 9 ark text samt åtföljas af 2 stora planscher,
upptagande omkring 120 allmännare svamparter och 160 särskilda
figurer i naturlig storlek och i naturliga färger. Planscherna skulle vikas
och inläggas i en boken åtföljande ficka för att kunna beqvämt medföras
på exkursioner.

Af hittills i Europas och Amerikas skilda länder utgifna populära
svampverk kunde, enligt motionärens mening, ej något af motsvarande
omfång komma att täfla med doktor Lindblads svampbok och i synnerhet
dess åtföljande planscher komme att stå långt öfver nämnda föregångare.

Men för att äfven bokens pris skulle kunna sättas vida lägre än dessas,
eller, såsom man tänkt sig, till omkring 8 kronor, och derigenom erhålla
en så stor spridning som möjligt, ansåge motionären det med hänsyn till
arbetets allmännyttiga beskaffenhet kunna ifrågasättas, att staten betryggade
företagets utförbarhet genom att inköpa ett större antal exemplar,
afsedda att gratis utdelas till rikets folkskolelärare- och lärarinneseminarier
samt folkhögskolor, landtmannaskolor och folkskolor ocli borde sålunda
enligt motionärens åsigt ett antal af minst 7,000 exemplar åt statsverket
förvärfvas.

Med de exemplar af boken, som inköptes af statsmedel, borde följa
ett extra exemplar af planscherna, oviket och tryckt på velinpapper för
att uppsättas på väggen i skolsalen för att bibehållas rent och vara lätt
synligt.

1 fall kännedomen om de ätliga svamparne upptoges såsom obligatoriskt
läroämne vid våra folkskolelärare- och lärarinneseminarier — och
med tillgång till den ifrågavarande boken borde sådant lätt kunna låta

Bih. till Kikna. Krok 1901. 4 Samt. 7 Afd. 9 Haft. 36

282

Statsutskottets Utlåtande N:o !>.

sig göra —- så att folkskolelärarekåren i sin helhet finge uppmärksamheten
rigtad på frågans betydelse och blefve intresserad för ämnet, så
skulle den icke finna någon svårighet att å sin sida intressera skolbarnen,
hvilka med sin mottaglighet utan tvifvel läte sig lättare påverkas
än föräldrarne. De å väggen i skolsalen uppsatta planscherna
skulle jemväl i hög grad understödja lärarens eller lärarinnans egna
bemödanden i detta afseende.

Genom att låta skolbarnen på väg till och från skolan samla
svampar, som i skolan sorterades och derefter i färskt, torkadt eller
saltadt skick försåldes eller ock förbrukades i eget hushåll, lärdes barnen
och genom dem snart föräldrarne att taga vara på dugliga svampar;
och att härigenom eu nu förbisedd nationalvinst af högst betydande
värde skulle uppstå, kunde ej förnekas.

Utskottet anser sig till eu början böra meddela innehållet af nedanstående
två angående beskaffenheten af det ifrågavarande arbetet afgifna
intyg, af hvilka utskottet blifvit satt i tillfälle att taga de!:

»På grund af den mångåriga och nära bekantskap, som jag eger
om aflidne doktor Matts Adolf Lindblad, får jag härmedelst meddela
följande:

att han under den tid, som han dels såsom student, dels såsom
docent vistades vid Opsala universitet, under min faders ledning med
varmt intresse egnade sig åt de högre svamparnes studium, och att
han derigenom på detta område inhemtade så grundliga och omfattande
kunskaper, att min far alltid ansåg honom vara en af sina allra
skickligaste lärjungar;

att han häfdat sitt anseende såsom en af vårt lands främsta mykologer
genom utgifna afhandlingar samt genom det sätt, på hvilket han
öfvervakat utförandet af taflor, tillhörande naturhistoriska riksmuseets
störa samling af svampafdelningar, samt genom bestämning af delar af
riksmuseets mykologiska herbarium; samt

att han, som under många år var i hufvudstaden bosatt, dels på
kong]. patriotiska sällskapets bekostnad anordnat svamputställningar,
åtföljda af muntlig undervisning, hvarvid af honom uppgjorda, lättfattliga
schematiska tabeller användts, dels i egenskap af ordförande i ett
härstädes bildadt och under flera år verksamt sällskap för spridande
af kännedomen om vårt lands svampar och dessas praktiska användning
verksamt bidragit till främjande af detta syfte och dervid låtit
med understöd af sagda sällskap utföra en del synnerligen goda svampmålningar,
afsedda att illustrera eu praktisk svampflora, som han hade
för afsigt att till folkskolans och allmänna läroverkens tjenst utarbeta.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

283

På grund af åtskilliga mellankommande hinder medlianns dock ej
fullföljandet af denna plan, innan doktor Lindblad den 30 juni 1899
afled. Då emellertid det synes vara högeligen öuskvärdt, att frukterna
af hans mångåriga arbete ej måtte gå förlorade, utan komma vårt land
till godo, kan det ej annat än högligen glädja mig, att fråga nu blifvit
väckt om utgifvande i den närmaste framtiden af ofvannämnda flora
med dithörande afbildning^!''. Denna min glädje har ökats derigenom,
att slutredaktionen och öfvervakandet af utgifvandet skulle öfvertagas
af fdosofie kandidaten L. Romell, livilkens kunskaper i och varma intresse
för mykologiens studium äro allmänt kända och erkända. Grundad
anledning finnes derför att antaga, att det ifrågasatta arbetet skall
komma att uppfylla alla berättigade anspråk, som kunna ställas på ett
sådant, och att genom detsamma kännedomen om vårt lands nyttiga
svamparter än mer skall ökas och spridas.

Stockholm den 21 febr. 1900.

1 ofvanstående instämmer

Tk. M. Fries.
Rob. Fries.»

»På samma gång vi uttrycka vår stora glädje öfver att utsigt fiunes
att bringa till fullbordan det svampverk, hvarpå d:r M. A. Lindblad
nedlagt många års arbete, få vi som vår mening uttala, att kand. L.
Romell är rätte mannen att utföra detta värf både genom sina allmänt
erkända både gedigna och omfattande kunskaper i den speciella mykologien
samt sin kompetens i öfrigt. Vi hafva haft den förmånen att
hafva kand. Romell till medarbetare i vår skolflora, der han bearbetat
svamparnas vigtigaste grupper, och kunna intyga, att han besitter i
fullt mått den förmåga af skarp diagnostik, redig och öfversigtlig uppställning
samt klar framställning i öfrigt, som för ett sådant floristiskt
arbete behöfvas; och vi tro, att han genom sitt arbete för vår flora
undangjort ett förarbete af stor nytta för det nu ifrågasatta arbetet, som
bör kunna möjliggöra dess fullbordande på icke så litet kortare tid.

Stockholm den 6 mars 1900.

S. Almquist. Th. O. B. N. Krok.''»

Vidare får utskottet meddela, att enligt hvad utskottet erfarit utgifvaren
af ifrågavarande arbete filosofie kandidaten L. Romell i december
månad 1900 hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen
af proposition angående anslag å 24,000 kronor till inlösen af 8,000

284

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

exemplar utaf arbetet samt. att vetenskapsakademien, efter erhållen befallning
att afgifva utlåtande öfver ansökningen, såsom uttryck för sina
åsigter i ärendet antagit ett på akademiens anmodan af dess ledamöter
professorerna V. Wittrock och A. G. Nathorst afgifvet yttrande af följande
innehåll.

Redan för mer än 60 år sedan hade vår store mykolog Elias Fries
— genom afhandlingen »Anteckningar om de i Sverige växande ätliga
svampar. Upsala 1836» — bragt frågan om svamparnes användbarhet
och värde såsom näringsmedel på tal; och uti sitt monumentala, af
kongl. vetenskapsakademien med statsunderstöd utgifna arbete »Sveriges
ätliga och giftiga svampar tecknade efter naturen; 1862—1869»
hade han genom naturtrogna, färglagda afbildningar å ej mindre än 92
folio-planscher samt genom den utmärktaste text lemnat en förträfflignyckel
till igenkännandet af våra ätliga och giftiga svampar. Men,
dessvärre, hade detta arbete på grund af sin stora dyrhet ej blifvit i
stånd att tränga ned till folkets djupare lager, och hade sålunda ej
heller kunnat bära full frukt. Ett storartadt uppslag var emellertid
gifvet, och flera fosterlandsälskande män hade sedermera, i Elias Fries’
spär, sökt ytterligare fruktbargöra dennes nitälskan för utbredandet af
kännedomen om svampars stora värde såsom lätt tillgängligt, allmänt
näringsmedel.

Bland dessa män intoge Elias Fries’ lärjunge, den år 1899 aflidne
filosofie doktorn M. A. Lindblad ett synnerligen framstående rum. Redan
från sin ungdom, såsom docent vid Upsala universitet, hade han
ognat sina bästa krafter åt mykologisk forskning; och under de sista 20
åren af sin lefnad hade han egnat sig så godt som uteslutande åt svamparnes
studium — detta ständigt med särskild hänsyn till deras nyttiggörande
såsom näringsmedel. Förhållandena hade emellertid icke tilllåtit
honom att sjelf bringa till afsilning den praktiska svampflora,
som det varit hans mening att till allmänhetens tjenst utgifva.

Det af Lindblad nedlagda, mångåriga arbetet hade dock icke gått
förloradt.

Hans efterlemnade högeligen värdefulla anteckningar om svamparnes
egenskaper och kännetecken samt hans samling af med synnerlig
noggrannhet utförda, färglagda afbildningar af våra vigtigaste ätliga och
giftiga svampar hade blifvit på det omsorgsfullaste sätt tillvaratagna.
De hade blifvit satta i händerna på den erfarne och skicklige mykologen
filosofie kandidat L. Romell, som nu fört arbetet till slut, och som med
bifogande af manuskript och planschprof till Konungen inlemnat den

''Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

285

ansökan om understöd, i afseende på hvilken professorerna Wittrock
och Nålborst af akademien anmodats att afgifva utlåtande.

Det ifrågavarande Lindblad-Romellska arbetet gånge ut på: l:o
att lemna en för den stora allmänheten afpassad vägledning till säkert
igenkännande af våra vigtigaste ätliga och giftiga svampar, samt 2:o
att gifva en fullt ändamålsenlig anvisning till ätliga svampars insamling,
förvaring och anrättning. Båda dessa syften hade — såsom det syntes
oss — på ett högeligen förtjenstfullt sätt uppnåtts. Det förra, dels
genom en på samma gång instruktiv och lättfattlig text, dels genom
de talrika i naturlig storlek utförda, noggranna afbildningar, som bifogades.
Det senare genom i koncis och klar form framstälda, verkligt
praktiska råd i afseende på de ätliga svamparnes tillvaratagande samt
användning på ett både sanitärt och ekonomiskt klokt sätt.

Att svampar med fördel kunde användas till menniskoföda hade nu
så mångtaliga gånger, såväl praktiskt som teoretiskt, äfven hos oss
blifvit bevisadt, att det ej vore nödigt att här derom ytterligare orda.
Blott derom ville professorerna Wittrock och Nålborst erinra, att i flera
folkrika länder, såsom exempelvis Frankrike och Österrike-Ungern,
svamp sedan urminnes tid ingått som en rätt väsentlig beståndsdel i
lika väl de fattigares som de mera välbergades föda. Hvarför vore ej
förhållandet sådant äfven hos oss? Hvarför finge stora mängder användbara
och smakliga födoämnen årligen utan nytta förfaras i våra
skogar och lundar? Svaret läge dels i bristande kunskap hos allmänheten,
dels uti sedan gammalt inrota?! fördom. Allt hvad som kunde
bidraga till att meddela kunskap, gående tit på att skingra denna fördom,
syntes förtjent af uppmuntran; och ett arbete sådant som det
ifrågavarande, som genom sin beskaffenhet ingåfve de mest välgrundade
förhoppningar om att synnerligen verksamt bidraga till vinnande af
detta mål, syntes värdt ett kraftigt understöd äfven från det allmännas
sida.

På grund af hvad sålunda anförts, ansågo professorerna Wittrock
och Nålborst sig böra tillstyrka kong!, akademien att hos Konungen
varmt förorda kandidat M. Romells ansökan om anslag för inlösen af

8,000 exemplar af en folkbok rörande de ätliga svamparne.

Utskottet är öfvertygadt såväl om önskvärdheten deraf, att eu allmännare
kännedom om de ätliga svamparne och sätten för deras användning
genom statens medverkan befrämjas, som ock derom, att det
nu ifrågavarande arbetet med dertill hörande planschbilagor är i åtskilliga
afseende!! vid egnadt att befordra spridningen af eu sådan

286

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

kännedom. Då emellertid enligt motionärens förslag utdelningen af de
för statens räkning inlösta exemplaren af arbetet skulle hafva till syfte,
att detsamma skulle bilda underlaget för undervisning vid rikets folkskolor
och vissa andra läroanstalter angående svamparnes igenkännande
och användning, men utskottet icke tilltror sig att bedöma, huruvida
arbetet och dess bilagor äro med afseende å denna deras användning
på fullt ändamålsenligt sätt uppstäda eller om någon förändring,
särskild!, i afseende å planschernas anordning, kan för befrämjande af
nämnda syfte vara önskvärd, samt då de af motionären gjorda kostnadsberäkningarna
äfven torde böra undergå någon ytterligare granskning, anser
utskottet Riksdagen böra för närvarande inskränka sig till aflåtande
af en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, att en utredning i nämnda
hänseenden måtte af Kong], Maj:t åvägabringas samt att Kongl. Maj:t
derefter måtte till Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill
utredningen kan gifva anledning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Almqvists
förevarande motion, må hos Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Majrt måtte låta verkställa utredning, dels
huruvida ifrågavarande arbete angående de ätliga
svamparna och dess bilagor äro med afseende å den
användning, hvarför desamma enligt motionen äro
afsedda, på fullt ändamålsenligt sätt uppstälda eller
om någon förändring, särskild! med afseende å planschernas
anordning, kan från nämnda synpunkt vara
önskvärd, dels ock angående de af motionären gjorda
kostnadsberäkningar, samt att Kongl. Maj: t derefter
måtte till Riksdagen inkomma med den framställning,
hvartill utredningen kan gifva anledning.

De tekniska läroverken.

förstärknfn ^2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning af
J\lZ^Järarekrafterna vid tekniska högskolan på extra stat för år 1902 anvisa
terna vid tek-ett anslag af 16,000 kronor.

För en provisorisk utvidgning af tekniska högskolan, afseende att i
första årskursen mottaga ett från 100 till 125 ökadt antal ordinarie elever,
beräknades i det af Kongl. Maj:t för 1899 års Riksdag framlagda förslag
den på extra stat erforderliga årsutgiften för undervisningen, sedan utvidgningen
fullständigt genomförts, till 14,300 kronor, i hvilket belopp

niska högskolan.

[87.]

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

287

ingingo, bland andra, följande poster:

för allmän fysik ............................................. . ... .. ..... ;............. kr. 600: —

» beskrifvande geometri och linearritning ................... » 1,500: —

» frihandsteckning .................................................................... » 400: —

» husbyggnadskonst ....................................................År. ............ » 600: —

» geodesi och topografi................................... » 200: —

Kongl. Maj:ts framställning i detta ämne blef af Riksdagen godkänd;
och jemväl för år 1901 beviljade Riksdagen, på Kongl. Maj:ts förslag,
enahanda belopp.

Beträffande de medel, hvilka nu erfordrades för mottagandet af ett
ökadt antal elever vid högskolan, hade högskolans styrelse, enligt hvad
af statsrådsprotokollet inhemtas, anfört:

Huru välbehöflig ofvanberörda utvidgning, hvilken vore den största,
som kunde åstadkommas vid högskolan med dess nuvarande lokaler, varit,
framginge deraf att vid höstterminen 1900 anmält sig till inträde i första
årskursen icke mindre än 232 kompetente sökande, så att ett stort antal
af dem måst afvisas. Styrelsen hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25
oktober 1898 förklarat förenämnda belopp, 14,300 kronor, vara det lägsta
belopp, utvidgningen kräfde. Erfarenheten hade visat, att genom de
stegrade lefnadskostnaderna allt större svårighet uppstått för högskolan
att erhålla skickliga biträden för undervisningen och att det vore nödvändigt
att för några af läroämnena beräkna högre belopp för de extra
lärare eller assistenter, som för dem toges i anspråk, hvarjemte i vissa
fall en fördelning af eleverna i flere grupper vid öfningarna visat sig
behöflig, i följd hvaraf ökade utgifter uppstode. Med anledning deraf ansåge
styrelsen någon förhöjning nödvändig i ofvannämnda anslag, nämligen:

för allmän fysik för anordnande af laborationer i flere grupper

åt det stora antal elever, som deruti åeltoge ...................... kr. 900: —

» beskrifvande geometri och linearritning......................;....... » 500: r~

i» frihandsteckning........................................................... » 300: —

•> husbyggnadskonst....,...................................................,............. .» 400: —

» geodetiska mätningar ............... . ....................................» 400: —

eller tillhopa kr. 2,500: —

För den händelse det framstälda 1 förslaget om upprättandet af ett
lektorat i elektrokemi bifölles, skulle en minskning af 800 kronor i det
behof!iga extra anslaget uppstå, så att förhöjningen då uppginge till endast

1,700 kronor, på grund hvaraf det för år 1902 till förstärkning af lärarekrafterna
vid högskolan behöfliga anslaget på extra stat beräknades till

288

Statsutskottets Utlutande N:o it.

16,000 kronor. Det förutsattes dock härvid, likasom förhållandet alltid
varit vid läroverkets provisoriska utvidgningar, att styrelsen egde rättighet
att, när antalet elever i de olika grupperna så påkallade, vidtaga erforderliga
förändringar i anslagen för de särskilda läroämnena, dock så att
slutsumman icke öfverskredes.

Nödvändigheten af ifrågavarande anslag till det förhöjda belopp,
hvartill det nu föreslagits, syntes departementschefen svårligen kunna
bestridas, särskilt i betraktande af det ännu rådande uppsvinget inom
industrien med deraf följande ökade utsigter för de mera framstående
förmågorna å det tekniska området till förbättrade aflöningsförmåner. Högskolans
styrelse syntes departementschefen jemväl hafva rätt derutinnan,
att förevarande extra anslag kunde begränsas till 16,000 kronor, allenast
derest det af departementschefen under punkten 25 i statsrådsprotokollet
omförmälda anslag till en lektorsbefattning i elektrokemi af Riksdagen
anvisades.

Under förutsättning alltså att departementschefens under sistnämnda
punkt gjorda hemställan vunne Kong! Maj:ts bifall, tillstyrkte departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till förstärkning af
lärarekrafterna vid tekniska högskolan på extra stat för år 1902 bevilja ett
belopp af 16,000 kronor. I

I afseende å 1899 års Riksdags i statsrådsprotokollet omförmälda
beslut i anledning af Kongl. Maj:ts framställning om anslag för eu
provisorisk utvidgning af tekniska högskolan, får utskottet erinra, hurusom
Riksdagen i den skrifvelse till Kongl. Magt, hvari meddelande
lemnades angående omförmälda beslut, yttrade, bland annat, följande:

»Ehuru Riksdagen, som sistlidet år bifallit Eders Kongl. Maj:ts då
gjorda framställning om utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan,
anser sig haft grundad anledning antaga, att ökade anslag till
högskolan icke skulle under den närmaste tiden ifrågasättas, har Riksdagen
likväl ansett sig böra i hufvudsakliga delar bifalla Eders Kongl.
Maj:ts förevarande framställning. Enligt hvad Riksdagen försport lärer
nemligen tillgången på ingeniörer för närvarande knappast kunna anses
motsvara de tekniska yrkenas alltjemt växande behof. Och hvad angår
de kostnader förslaget skulle medföra, har Riksdagen funnit, att i förhållande
till den väsentliga ökningen i högskolans elevantal och med
afseende derå, att högskolans organisation nu skulle kunna väntas blifva
definitivt genomförd, kostnaderna icke kunna anses vara för höga».

På grund af hvad Riksdagen sålunda yttrat och då utskottet under
punkten 28:o här ofvan tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts framställning

Statsutskottets Utletande N:o !).

289

om anslag för upprättande vid högskolan af ett lektorat i elektrokemi,
hvarigenom enligt högskolestyrelsens beräkning ett belopp af 800 kronor,
som förut utgått från ifrågavarande extta anslag, skulle blifva tillgängligt
för andra ändamål af beskaffenhet att böra genom anslaget
tillgodoses, anser sig utskottet icke kunna föreslå beviljande af högre
anslag för år 1902, än som för innevarande år beviljats, eller 14,300
kronor; och får alltså utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kong]. Maj:ts förevarande
framställning, må till förstärkning af lärarekrafterna
vid tekniska högskolan på extra stat för år
1902 bevilja ett belopp af 14,300 kronor.

93:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande af de p*g. anslag till
ökade utgifterna för inredning och utrustning af laboratorierna för allmän ''utrutt^ng°af
kemi, allmän fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan på extra stat vissa laborator
år 1902 bevilja ett anslag af 6,800 kronor. tekniska1

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelsen för tekniska högskolan högskola!),
hos Kongl. Maj:t anmält behofvet af ett tillfälligt anslag för att betacka [88.]
de ökade utgifter, som foranledts genom de förhöjda kostnaderna för inredning
och utrustning af laboratorierna för allmän kemi och fysik samt
för elektroteknik. Genom infordrande af anbud från flere leverantörer
samt genom iakttagande af all möjlig sparsamhet hade det, sägér styrelsen,
lyckats högskolan att, oaktadt den ansenliga stegringen af arbetsoch
materialkostnader, som de senaste åren egt rum, i hufvudsak verkställa
de omfattande arbeten, högskolans utvidgning föranledt, med de
medel, som anvisats på grund af de beräkningar, hvilka blifvit till större
delen gjorda flera år tillbaka, då de nämnda kostnaderna varit vida lägre.

Men i vissa fall hade det varit nödvändigt att öfverskrida de för ändamålet
tillgängliga anslagen. Särskilt hade detta varit händelsen vid laboratoriet
för allmän kemi, der den beräknade kostnaden öfverskridits med
ett belopp, något öfverstigande 4,000 kronor, dels till följd af den nyssnämnda
prisstegringen och dels emedan professorn i allmän kemi J. O.
Rosenberg efter besök vid utlandets förnämsta laboratorier funnit, att åtskilliga
väsentliga förbättringar i anordningarna kunde utföras för en jemförelsevis
ringa, förökning i kostnaden. Hvad åter beträffade de fysiska
och elektrotekniska laboratorierna, hvilka inrymdes i de förutvarande kemiska
och kemiskt-tekniska laboratorierna, hade deras utrustning till följd af det
oväntadt stora antalet elever vid högskolan, som egnat sig åt elektrotekniska
studier, samt genom de framsteg, denna gren af tekniken gjort de senare
Bih. till lliksd. Prål. 11101. 4 Sami. / A fri. 9 Häft. 37

290

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

åren, med anledning hvaraf ny förbättrad materiel tagits i anspråk, föranledt
en kostnad, som vore något mer än 2,800 kronor större än den
beräknade. Att ersätta dessa förökade kostnader'' endast genom de årliga
anslag, högskolan hade till sitt förfogande för materielens förstärkning och
till diverse utgifter, kunde icke ske utan att allvarliga olägenheter uppstode
inom andra områden af högskolans verksamhet, i synnerhet som de
årliga utgifterna af allehanda slag betydligt förökats genom det växande
elevantalet och den allmänna prisstegringen. Styrelsen vågade derför hos
Kongl. Maj:t hemställa om ett anslag af 6,800 kronor för betäckande af
de förökade kostnaderna för nyssnämnda laboratoriers inredning och utrustning.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört tillstyrkte departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till betäckande af de
ökade utgifterna för inredning och utrustning af laboratorierna för allmän
kemi, allmän fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan på extra stat
för år 1902 bevilja ett anslag af 6,800 kronor.

Utskottet, som visserligen funnit det anmärkningsvärdt, att högskolestyrelsen
ansett sig befogad att med de i statsrådsprotokollet omförmälda,
afsevärda belopp öfverskrida de för inredning och utrustning af ifrågavarande
laboratorier till styrelsens förfogande stälda anslag, har emellertid icke
velat motsätta sig ett bifall till hvad nu af Kongl. Maj:t föreslagits och
hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till betäckande af de ökade
utgifterna för inredning och utrustning af laboratorierna
för allmän kemi, allmän fysik och elektroteknik vid
tekniska högskolan* på extra stat för år 1902 bevilja
ett anslag af 6,800 kronor.

Ang. anslag till 94:o) Kongl. Ma.j:t har under punkten 89 af åttonde hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att till återgäldande af förskjutna medel för uppeChaimers?
hållande af Chalmers tekniska läroanstalts verksamhet under höstterminen
leknanstaaU.10" 1900 samt till aflöning under år 1901 af assistenter och repetitörer samt
j-gg j arbetsbiträden i anstaltens verkstad på extra stat för år 1902 bevilja ett
anslag af 11,400 kronor.

Öfver berörda framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
särskildt utlåtande i sammanhang med det under punkt 30:o) här ofvan
upptagna ärende, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

291

95:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, Ang.
hemställer utskottet, anfrtrekråf att

Riksdagen må på extra stat för år 1902 bevilja: tema m. m.

a) till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska,

skolan i Stockholm 2,000 kronor; samt Mm.

b) till inköp och underhåll af inventarier och [90.]
undervisningsmateriel vid samma skola 750 kronor;

eller tillhopa 2,750 kronor.

96:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1902 anvisa för uppehållande af verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Norrköping:

till betj eningens aflöning ..................	kronor	250: —
» lyshållning, uppvärmning m. m.	»	1,300: —
assistenter och repetitörer ...........		400: —
» undervisningen i främmande språk	»	400: —
höjd aflöning åt läraren i frihands-teckning...................................		500: —
» bibliotek och samlingar.................	»	300: — kronor 3,150: —
tekniska elementarskolan i Malmö:
till betjeningens aflöning..................	kronor	850: —
» lyshållning, uppvärmning m. m,...	»	1,550: —
» en parallelafdelning i första års-kursen t..,.....................................	»	3,000: —
» en parallelafdelning i andra års-kursen under höstterminen 1901 och hela år 1902.......„..............		4,223: — kronor 9,623: —
tekniska elementarskolan i Örebro:
till betjeningens aflöning under höst-terminen 1901 och hela år 1902	kronor	1,155: —
» lyshållning, uppvärmning m. m. d:o d:o ..............................	»	3,034: —
till en parallelafdelning i första års-kursen d:o d:o ...................		5,778: —
» höjning af lönen för lektorn i byggnadskonst in. in. under höstterminen 1901 .................	»''	223: —
» verkstadsmateriel........................	»	22,000: —
» materiel vid kemiska laboratoriet	»	4,740: — kronor 36,930: —
samt		transport kronor 49,703: —

Ang.

anslag till
vis*a utaf
de tekniska
elementarskolorna.

[91.]

292

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

transport kronor 49,703:

tekniska elementarskolan i Borås:

till betjeningens aflöning.................. kronor 850: —

» lyshållning, uppvärmning m. in. » 1,600: — kronor 2,450: —

eller sammanlagdt kronor 52,153: —

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet omförmält,
hurusom styrelserna för de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö,
Örebro och Borås till uppehållande af skolornas verksamhet hos Ivongl.
Maj:t anhållit om anslag å extra stat för år 1902.

Hvad först anginge tekniska elementarskolan i Norrköping, hade dess
styrelse i skrifvelse till Ivongl. Maj:t den 27 september 1900 till en början
erinrat, att Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljat förhöjningar
med dels 250 kronor i anslaget till betjeningens aflöning och dels 1,300
kronor i anslaget till lyshållning, uppvärmning in. m. Behofvet af dessa
båda anslagsbelopp funne styrelsen qvarstå oförminskadt; och hemstälde
styrelsen om deras anvisande på extra stat jemväl för år 1902.

Derjemte hade styrelsen anhållit om beviljande af ytterligare extra
anslag och till stöd derför anfört:

På grund af det ökade elevantalet vid skolan hade från ingången af
år 1900 skolans båda öfverstå afdelningar, af hvilka för närvarande den
ena hade 32 och den andra 29 elever, i maskinritning måst undervisas
hvar för sig, hvaraf föranledts en höjning med 400 kronor af det belopp,
som utginge i arfvoden för assistent^ enstgö ring. Då denna ökning med
nuvarande höga elevantal omöjligen kunde inbesparas samt det i skolans
ordinarie stat upptagna anslag till assistenter och repetitörer, 800 kronor,
åtginge till arfvoden åt skolans öfriga biträdande lärare, vore ett anslag
för omförmälda ändamål af 400 kronor på extra stat för år 1902 behöflig!.

Lika nödvändig vore en höjning i anslaget till undervisningen i främmande
språk, derest denna undervisning skulle kunna fortgå på ett fullt
tillfredsställande sätt. Ehuru ifrågavarande undervisning vore frivillig,
deltoge numera nästan alla eleverna i undervisningen i såväl tyska som
engelska språken. Det hade emellertid, med hänsyn till såväl elevernas
stora antal som deras sins emellan olika ståndpunkt och kunskaper i de
båda språken, blifvit nödvändigt att fördela undervisningen i dessa på fyra
särskilda afdelningar med en timmes undervisning i veckan för hvardera
språket. Men på samma gång hade man äfven måst höja lärarens aflöning
från det i staten upptagna anslagsbeloppet 400 kronor till 800 kronor för
läsår. Denna höjning, hvilken betingats af undervisningens utsträckning
till 8 timmar i veckan, kunde icke nedsättas utan motsvarande minskning

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

293

af undervisningstiden. Då emellertid en sådan minskning enligt styrelsens
åsigt vore till skada för undervisningen, hvilken af eleverna omfattades
med synnerligen stort intresse och visat sig vara för dem mycket fruktbringande,
förelåge goda skäl för beviljandet af det för berörda undervisning
ytterligare behöfliga beloppet, 400 kronor.

4 Aflöningen för läraren i frihandsteckning hade till 1896 års slut utgått
med endast 500 kronor om året eller ett proportionsvis lägre belopp
än de öfriga lärarnes. Då styrelsen för ifrågavarande, för en teknisk
elementarskola synnerligen vigtiga ämne önskade åt skolan tillförsäkra en
fullt kompetent och skicklig lärare, hade lönen från och med 1897 års
början höjts till 1,000 kronor om året. Detta hade, då någon motsvarande
förhöjning i statsanslag icke erhållits, kunnat ske endast derigenom, att
andra skolans behof blifvit tillbakasätta. Styrelsen ansåge det derför vara
synnerligen behöflig!, att till undervisningen i frihandsteckning anvisades
ytterligare 500 kronor årligen.

Jemväl i fråga om anslaget till bibliotek och öfriga samlingar erfordrades
förhöjning. Detta anslag, som vore i staten uppfördt med 1,000
kronor, hade under åren 1887—1896 öfverskridits med i medeltal 300
kronor om året, men efter sistnämnda år hade på grund af bristande tillgångar
eu betydlig inskränkning måst göras i de till denna post hörande
utgifter. Då det emellertid vore af icke ringa vigt för skolan, att den
i fråga om såväl tekniskt-vetenskaplig literatur som modeller, apparater
m. m. kunde följa med den ständigt pågående utvecklingen och tillgodogöra
sig nyare framsteg, förbättringar och uppfinningar inom detta område,
vore ytterligare 300 kronor för ifrågavarande ändamål välbehöfliga.

Med begagnande af den enligt kongl. bref den 3 augusti 1888 styrelsen
medgifna rätt att beträffande de utgiftstitlar i skolans stat, hvilka
icke innefattade löner till föreståndare och lektorer, å en post göra minskning
och å en annan ökning, endast anslagsbeloppen i deras helhet icke
öfverskredes, hade det visserligen varit styrelsen möjligt att bestrida den
ökning i utgifter, som med nödvändighet gjort sig gällande i några af
aflönings- och utgiftsposterna, dock blott genom att motsvarande inskränkning
gjorts å andra utgiftsposter, såsom till bibliotek, samlingar, undervisningsmateriel
m. in. Då emellertid en dylik inskränkning redan i flera
år måst vidtagas och i längden ej blott menligt inverkade på skolans förmåga
att på ett verksamt och tidsenligt sätt fylla sin uppgift, utan äfven
slutligen blefve alldeles omöjlig att genomföra, anhölle styrelsen, att de
nu anmälda anslagsbehofven måtte, i afvaktan derpå att ny ordinarie stat
för de tekniska elementarskolorna blefve faststäld, på extra stat för år 1902
anvisas med ett sammanlagdt belopp af 3,150 kronor.

294

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till uppehållande af tekniska elementarskolans i Malmö verksamhet
anvisade Riksdagen, i enlighet med Kong! Maj:ts förslag, på extra stat
för år 1901 ett belopp af 9,350 kronor, deraf 1,550 kronor voro afsedda
till bestridande af kostnaderna under höstterminen 1901 för en parallelafdelning
i andra årskursen. Kostnaderna för denna kurs hade, enligt hvad
i statsrådsprotokollet vidare meddelas, af styrelsen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t deri 26 oktober 1899 beräknats till 3,500 kronor årligen, så länge
hela antalet lärjungar i årskursen icke blefve större, än att de kunde undervisas
gemensamt i ritämnena.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 september 1900 hade styrelsen emellertid
anmält, att lärjungeantalet i första årskursen vid början af höstterminen
1900 stigit till 52. Då af dessa minst 46 under år 1901 kunde
flyttas till högre årskurs, komme, yttrade styrelsen i sistberörda skrifvelse,
antalet lärjungar i andra årskursen att, inberäknadt de qvarvarande, öfverstiga
50. Ett så stort antal kunde af flera skäl icke undervisas gemensamt
i ritämnena, i följd hvaraf årskursen äfven med afseende å dessa ämnen
måste delas i två parallelafdelningar. Den ökade årliga kostnaden för en
parallelafdelning, äfven omfattande andra årskursens ritämnen, skulle komma
att uppgå till 500 kronor. Styrelsen hade derför anhållit, att, utöfver de
medel, som. blifvit anvisade för anordnandet höstterminen 1901 af en
parallelafdelning i andra årskursen, fyra niondedelar af förenämnda 500
kronor eller 222 kronor 20 öre måtte ytterligare anvisas för samma
ändamål.

För uppehållande af skolans verksamhet under år 1902 hade styrelsen
ansett följande extra anslagsbelopp erforderliga: till betjeningens aflöning
850 kronor, till lyshållning, uppvärmning in. m. 1,550 kronor, till en
parallelafdelning i första årskursen 3,000 kronor och till en parallelafdelning
i andra årskursen 4,000 kronor eller tillhopa 9,400 kronor.

Hvad nu på extra stat äskades uppginge således sammanlagdt till
9,622 kronor 20 öre eller, i jemnadt krontal, 9,623 kronor.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro erinrade om, att under
senare åren de kompetente inträdessökandes antal varit större, än som
kunnat mottagas, i följd hvaraf ock Kongl. Maj:t, på styrelsens hemställan,
meddelat styrelsen tillstånd att begränsa elevantalet i första årskursen till
30. Att denna åtgärd skulle framkalla missnöje bland målsmän för inträdessökande
och andra, hade varit att förmoda, och missnöjet hade ej
heller uteblifvit. Då nu Örebro samhälle genom högst betydliga uppoffringar,
hvilka redan beräknades komma att öfverskrida 350,000 kronor,
dragit försorg om, att en af de omständigheter, hvilka vållat förvägrande
af inträde för kompetente sökande, eller bristen på rymliga och tidsenliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

295

lokaler, snart blefve undanröjd, vågade styrelsen hoppas att genom Kongl.
Maj:t erhålla hvad som ytterligare kräfdes, för att nu rådande missförhållanden
måtte upphöra, eller behöfliga medel för lärarekrafternas och
undervisningsmaterielens ökande.

Sedan styrelsen härefter medelst en statistik öfver hemorterna för
de under åren 1895—1900 vid skolan inträdessökande sökt visa, att det
beslutade inrättandet af ett nytt tekniskt läroverk i Hernösand icke skulle
i nämnvärd grad minska tilloppet af lärjungar vid läroverket i Örebro,
anmärkte styrelsen vidare, att detta tillopp säkerligen skulle under de
sista åren varit än större, om det icke varit allmänt kändt, att inträde i
skolan icke kunde påräknas det år, då anmälan derom gjordes, hvilket
missförhållande vid innevarande läsårs början till och med gått så långt,
att ingen af dem, som för första gången sökte inträde, kunde mottagas,
hvarförutom mången efter förfrågan hos rektor afstått från att inlemna
ansökan. Då härtill komme, att de elever, som under senare åren genomgått
skolan, i allmänhet genast fått anställning och att till och med efterfrågan
på utgångna elever varit större än tillgängliga antalet, tydde detta
på, att behofvet af personer med elementär bildning i för praktisk sysselsättning
nödiga kunskapsarter vore i ständig tillväxt.

På grund häraf ansåge styrelsen, i likhet med lärarekollegiet, att
skolan vid nästa läsårs början borde vara beredd att mottaga minst
dubbla antalet lärjungar emot hvad hittills varit vanligt, hvadan den
första årskursen behöfde delas i två parallelafdelningar, hvilket den blifvande
skollokalen äfven medgåfve. Kostnaden för eu dylik delning, beräknad
för de olika ämnena efter samma antal timmar, som hittills
anslagits till undervisningen, stälde sig, enligt styrelsens förslag, sålunda:

1	lärare	i matematik och fysik: 9l/2 timmar i	veckan å 125 kr. för år ...	kronor	1,187: 50
1	»	i allmän kemi: 4''/.2 »	» » i» »	»	562: 50
1	»	i linearritning m. m.: 5 »	» '' » » »	»	625: —
1	7>	i tyska och engelska: 2 *	1> 2 » »		250: —
1		i svenska språket: 2 »	» » » »		250: —
1		i frihandsteckning: 5 »	» 100 »	■ ;»•	500: —
2	biträden i verkstaden med 7 timmar i veckan hvardera under'' 35 veckor
	å	kr. 1: 25 i timmen.............................		»	612: 50
			Summa	kronor	3,987: 50

eller i jemnadt tal 4,000 kronor.

Med afseende derå, att det kostnadsförslag, som styrelsen sålunda
uppstå It för parallelafdelningen i första årskursen, med 1,000 kronor
öfversköte det anslag, som af styrelsen för tekniska elementarskolan i
Malmö i skrifvelse den 7 juli 1899 begärdes till en motsvarande parallelafdelning
vid sistnämnda skola och sedermera af Riksdagen beviljades på

29G

Statsutskottets Tillåtande No 9.

extra, stat för år 1901, hade det, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,
blifvit af rektor vid läroverket i Örebro upplyst, att anledningen
till denna skiljaktighet i kostnad läge deri, att styrelsen för tekniska elementarskolan
i Örehro icke ansett sig kunna beräkna mindre än 125
kronor per veckotimme, utom för läraren i frihandsteckning, för hvilken
beräknats 100 kronor per veckotimme, hvaremot i Malmö sistnämnda belopp
ansetts för samtliga lärare tillräckligt, samt att den i kostnadsförslaget
för parallelklassen i Örebro upptagna posten å 612 kronor 50
öre till två verkstadsbiträden, hvilka synts nödiga, derest ett fullt effektivt
verkstadsarbete med 50 samtidigt sysselsatta elever skulle kunna åstadkommas,
saknade motsvarighet med afseende å skolan i Malmö.

I sin ifrågavarande skrifvelse anförde styrelsen vidare:

Att ökade årliga kostnader af annat slag än för en parallelklass tillkomme
från den dag, skolan tagit i besittning de nya lokalerna, hvilka
till antalet vore flere och till utrymme betydligt större än de hittillsvarande,
vore naturligt, Det anslagsbelopp af 900 kronor, hvilket i nuvarande
aflönings- och utgiftsstat vore upptaget för lyshållning, uppvärmning
in. m., hade alltid varit för litet. Under de senaste tio åren hade
nämnda utgifter i medeltal för år uppgått till nära 2,000 kronor, och
hade det anslaget Överskjutande beloppet tagits af influtna terminsafgifter
samt genom användande af aftonskolans årsafgifter för gas m. in. Styrelsen
saknade visserligen erfarenhet för att kunna med bestämdhet uppgifva
det hädanefter för ifrågavarande behof nödiga beloppet, men ansåge, efter
inhemtade upplysningar och med tanke på det betydligt höjda priset på
bränsle, att årliga kostnaden för de löpande utgifterna, såsom till bränsle,
belysning, rengöring, tryckning, annonsering m. m., icke kunde sättas lägre
än 3,000 kronor, hvadan en höjning af berörda anslag med 2,100 kronor
erfordrades.

Betjeningens aflöning vore i gällande stat upptagen till 500 kronor,
men höjdes från början genom motsvarande minskning af en annan
utgiftspost till 600 kronor, hvartill under de sista två åren lagts 150
kronor årligen, hvilka kunnat tagas af besparade terminsafgifter. Enär
eldningen, städningen och uppassningen svårligen medhunnits af en person,
hade vaktmästaren i allmänhet måst föda, och löna en tjensteflicka, hvadan
hans nuvarande arfvode vore för knappt. Efter inflyttning i de nya
lokalerna, der centraluppvärmning komme att anbringas, kunde eldning
och öfriga vaktmästaregöromål än mindre medhinnas af en person,
hvarför en särskild skötare af värmeapparaten måste anställas. Styrelsen
ansåge derför, under antagande af att lön och kost för en tjensteflicka
icke kunde sättas till mindre än 400 kronor årligen, att vaktmästarens

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

297

arfvode borde utgå med 1,100 kronor årligen utom bostad med värme
och belysning, hvadan således en ökning med 500 kronor här borde upptagas.
Beträffande värmeapparatens skötsel, torde denna lämpligast kunna
anförtros åt en af de för verkstaden behöfliga biträdena, hvilkens arfvode
såsom eldare in. in., utom fri bostad med värme och ljus, kunde sättas
till 300 kronor. I allt fall skulle således för betjeningens aflöning en
ökning för år med 800 kronor erfordras.

Gifvet vore, att någon del af förestående årliga utgifter hädanefter
såsom hittills kunde bestridas af inflytande inskrifnings- och terininsafgifter,
hvilka under hvart och ett af de senaste fem åren i medeltal
uppgått till 1,724 kronor, ett belopp, som, efter inrättande af en parallelafdelning
i första årskursen, komme att stiga med några hundra kronor.
Enär likväl, enligt styrelsens beslut, af dessa medel under senaste åren utgått
och fortfarande utginge 750 kronor till höjande af nuvarande extra
lärares och vaktmästarens arfvoden, samt styrelsen dessutom emotsåge
nu oberäkneliga utgifter för de nya lokalernas aptering och för ändring
af redan befintlig undervisningsmateriel, ansåge styrelsen, att elevafgifterna
tills vidare borde reserveras för nämnda ändamål.

De extra anslagsbehof, som sålunda skulle kräfvas för uppehållande
af skolans verksamhet under år 1902, uppginge till sainmanlagdt 6,900
kronor. Vidare hade, såsom departementschefen vid anmälan af ordinarie
anslagsbehof å åttonde hufvudtiteln under punkt 28 i statsrådsprotokollet
omnämnt, styrelsen anhållit om höjning af lönen för lektorn i byggnadskonst
in. m. med ett belopp af 500 kronor, i ändamål att undervisningen
i byggnadskonst skulle kunna utvidgas.

Med förmälan, att den nya skolhusbyggnaden ansåges blifvä fullbordad
till början af läsåret 1901—1902, hemstälde styrelsen, att — förutom
omförmälda extra anslag å 6,900 kronor för uppehållande af skolans
verksamhet under år 1902 — hälften af detta belopp samt af den ifrågasatta
ökningen af lönen för lektorn i byggnadskonst ■rm. in. eller tillhopa

3,700 kronor måtte på extra stat beviljas för uppehållande af skolans
verksamhet under höstterminen 1901.

Slutligen anförde styrelsen: Den nya verkstaden vore tilltagen så stor,
att minst 50 lärjungar samtidigt der kunde arbeta, och då det vore antagligt,
att detta antal i eu årskurs redan vid nästkommande läsårs början
komme att uppnås, måste äfven härför flere nya arbetsmaskiner anskaffas,
hvarförutom den nuvarande gasmotorn borde utbytas emot eu elektricitetsmotor.
Verkmästare och lärare hade ansett, att för att samtidigt kunna
öfva nämnda antal elever erfordrades, utom redan nu befintliga arbetsmaskiner
och verktyg, nedanstående verkstadsmateriel:

Hih. till II i Jäst l. Prat. LttOl. 4 Sand. 1 Aftl. i} Haft. 38

298

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1 elektrisk motor med ledningar och tillbehör ................ kronor 3,000: —

transmissioner, axlar, lagerbockar, rcmskifvor, remmar... » 1,500: —

1 hastighetsborrmaskin ....................... » 250: —

1 pelarborrmaskin ..........................................:...................... » 650: —

9 gängskärningssvarfvar af olika dubbhöjd ....................... » 4,695: —

3 svarfvar af olika slag a 1,850, 3,000, 300 kr.............. » 5,150: —

1 hyfvelmaskin ..................................................................... » 900: —

1 klipphyfvel ................................................... » 965: —

1 fräsmaskin............................ » 700: —

1 frässlipmaskin......................................................................... » 600: —

1 maskin för slipning af spiralborrar..............................» 150: —

1 smidesfläkt för 2 härdar....................................................... » 150: —

1 smidesstäd.................................................................-.................. » 40: —

30 skrufstäd ä 28 kr..............................................................j. » 840: —

diverse skår- och mätverktyg .....................................■ » 700: —

12 chuckar ä 75 kr................................................................... » 900: —

18 filbänkar med verktygsskåp ä 15 kr............................. » 270: —

oförutsedda utgifter .............................................. »_540: —

eller tillsammans kronor 22,000

Det nya kemiska laboratoriet vore afsedt för 36
samtidigt arbetande, hvadan utom vanlig inredning, hvilken
staden antagligen komrne att bekosta, nu befintlig
materiel äfven behöfde något ökas, nemligen med:

22 satser flaskor och burkar med inbrända
etiketter till reagensskr.pen

å 45 kr............................................... kronor 990: —

1 apparat för destillering af vatten med

ånga från värmeapparaten.............. » 1,200: —

15 med kakel beklädda rökskåp för

skadliga ångors^bortförande............ » 1,050: —

10 laborationsbord med reagensskåp..... » 1,500:— » 4,740: —

Summa för verkstad och laboratorium kronor 26,740: —

Om beviljande af detta belopp hade fördenskull styrelsen jemväl
gjort hemställan.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 oktober 1900 hade slutligen styrelsen
för tekniska elementarskolan i Borås, med tillkännagifvande, att
de för skolans behof af Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljade
anslag af 2,450 kronor, deraf till betjeningens aflöning 850 kronor och
till lyshållning, uppvärmning in. m. 1,600 kronor, fortfarande vore för
samma ändamål af nöden, anhållit om anvisande af enahanda anglagsbelopp
jemväl för år 1902.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

299

Hvad sålunda af styrelserna för ifrågavarande tekniska elementarskolor
anförts syntes departementschefen till fullo ådagalägga behofvet af de nu
ifrågasatta anslagen. Dock ansåge departementschefen, beträffande de af
styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro för höstterminen 1901
begärda anslag för anordnande af en parallelafdelning in. in., att dessa
anslag borde sättas till allenast fyra niondedelar af hvad för helt år vore
behöflig!, i likhet med hvad under enahanda förhållanden föreslagits vid
tekniska elementarskolan i Malmö.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte till
Riksdagen afgifva förslag af ofvan angifna innehåll.

De af Kongl. Maj:t äskade anslag för uppehållande af tekniska
elementarskolans i Norrköping verksamhet har utskottet ansett böra af
Riksdagen beviljas méd undantag deraf, att anslaget till höjd aflöning
åt läraren i frihandsteckning synes utskottet böra bestämmas till något
lägre belopp än det af Kongl. Maj:t föreslagna, 500 kronor. Den ifrågavarande
lärares undervisningsskyldighet uppgår, enligt hvad utskottet
erfarit, till i medeltal för hela läsåret omkring 6 Va timme i veckan. Då
ersättningen för hans tjenstgöring synes skäligen kunna beräknas till
100 kronor för veckotimme, och aflöningen är i gällande stat upptagen
till 500 kronor, anser utskottet sig böra för ändamålet förorda en anslagsförhöjning
af allenast 150 kronor, hvarigenom sammanlagda förhöjningen
för tekniska elementarskolan i Norrköping skulle begränsas
till ett belopp af 2,800 kronor.

Emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit beträffande anslag till tekniska
elementarskolan i Malmö har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Hvad angår de begärda anslagen till tekniska elementarskolan i
Örebro, har utskottet deremot, på grund af anstäld jemförelse med hvad
år 1900 beviljades tekniska elementarskolan i Malmö, funnit åtskilliga
jemkningar i anslagens belopp böra ega rum. Sålunda synes kostnaden
för hvarje veckotimme vid undervisningen i första årskursens parallslafdelning
böra beräknas till allenast 100 kronor, hvarigenom skulle
vinnas en besparing i den beräknade kostnaden för år 1902 med 575
kronor och i kostnaden för höstterminen 1901 med 255 kronor; och
skulle följaktligen det för ändamålet begärda anslaget 5,778 kronor
kunna nedbringas till 4,948 kronor.

Äfven anslaget till lyshållning, uppvärmning in. in. vid tekniska
skolan i ■ Örebro, som enligt Kongl. Maj:ts förslag upptagits till 3,034
kronor, har utskottet ansett vara för högt beräknadt. I Malmö, der eu
för skolan nyuppförd byggnad nyligen tagits i bruk, hafva, enligt hvad
som uppgifvits i det vid 1900 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet,
motsvarande kostnader under läsåret 1896—1897 upp -

300

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

gått till ungefär 2,450 kronor, till följd hvaraf ock 1900 års Riksdag
för år 1901 beviljade till lyshållning, uppvärmning m. m., utöfver det
ordinarie anslaget 900 kronor, ett Belopp af 1,550 kronor, hvilket. belopp
äfven blifvit af Kong]. Maj:t för år 1902 äskadt. Till sistnämnda
belopp anser utskottet tekniska skolans i Örebro extra anslag böra beräknas
för år 1902, hvartill kommer för höstterminen 1901 fyra niondedelar
af beloppet eller 689 kronor. För hela den ifrågavarande tiden
torde sålunda anslaget böra bestämmas till 2,239 kronor.

Tekniska skolans i Örebro sammanlagda årsutgift för betjeningens
aflöning har beräknats till 1,400 kronor, hvilket belopp med 50 kronor
öfverstiger motsvarande utgiftspost vid tekniska elementarskolan i Malmö.
Då samma beräkning synes äfven i afseende härå böra vid båda de ifrågavarande
skolorna tillämpas, anser utskottet, att af den begärda förhöjningen
å nu förevarande anslag, 800 kronor för helt år, bör beviljas
allenast 750 kronor, eller för höstterminen 1901 och år 1902 sammanlagdt
1,083 kronor.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran emot hvad af Kongl.
Maj:t i öfrigt föreslagits rörande tekniska elementarskolan i Örebro, skulle,
enligt utskottets förslag, summan af anslagen till nämnda skola uppgå
till 35,233 kronor.

Utskottet anser sig slutligen böra förorda bifall till Kong]. Maj:ts
förslag om vissa anslag till tekniska elementarskolan i Borås.

1 händelse af bifall till hvad af utskottet föreslagits beträffande
samtliga under denna punkt upptagna frågor om extra anslag till de
tekniska elementarskolorna, skulle nämnda anslag komma att utgöra sammanlagdt
50,106 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1902 bevilja:

ä) för uppehållande af verksamheten vid tekniska
elementarskolan i Norrköping 2,800 kronor, deraf till
betjeningens aflöning 250 kronor, till lyshållning, uppvärmning
m. m. 1,300 kronor, till assistenter och repetitörer
400 kronor, till undervisningen i främmande språk
400 kronor, till höjd aflöning åt läraren i frihandsteckning
150 kronor samt till bibliotek och samlingar 300
kronor;

b) för uppehållande af verksamheten vid tekniska
elementarskolan i Malmö 9,623 kronor, deraf till betjeningens
aflöning 850 kronor, till lyshållning, uppvärmning
in. m. 1,550 kronor, till en parallelafdelning i

Statsutskottet« Utlåtande N:o 9.

301

första årskursen 3,000 kronor samt till en parallelafdelning
i andra årskursen under höstterminen 1901 och
hela år 1902 4,223 kronor;

c) för uppehållande af verksamheten vid tekniska
elementarskolan i Örebro 35,233 kronor, deraf till betjeningens
aflöning under höstterminen 1901 och hela
år 1902 1,083 kronor, till lyshållning, uppvärmning in. m.
under samma tid 2,239 kronor, till en parallelafdelning
i första årskursen under samma tid 4,948 kronor, till
höjning af lönen för lektorn i byggnadskonst m. m.
under höstterminen 1901 223 kronor, till verkstadsmateriel
22,000 kronor och till materiel vid kemiska
laboratoriet 4,740 kronor; samt

d) för uppehållande af verksamheten vid tekniska
elementarskolan i Borås 2,450 kronor, deraf till betjeningens
aflöning 850 kronor och till lyshållning, uppvärmning
m. m. 1,600 kronor;

eller sammanlagdt 50,106 kronor.

97:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att till anskaffande af Ang.
vapen och materiel vid de tekniska elementarskolorna på extra stat föransaj“^,df"raf
år 1902 bevilja ett anslag af 18,500 kronor. vapen och

Föredragande departementschefen härtill statsrådsprotokollet i detta matencI for

ärende hänvisat till hvad han i

^ # militäröf fråga

om ny anordning af militär- ningarna vid

öfningarna vid de allmänna läroverken under punkten 19 i statsråds- eiementarprotokollet
yttrat angående behofvet af vissa anslag för en gång. skolorna.

Utskottet har under punkterna 21:o) och 73:o) här ofvan afstyrkt,
Kongl. Maj:ts framställningar dels om beviljande på ordinarie stat af
anslag för ny anordning af militäröfningarna vid de allmänna läroverken
och dels om extra anslag för anskaffande af vapen och materiel för
militäröfningarna vid nämnda läroverk. Då, enligt hvad som framgår
af statsrådsprotokollet i det under förstnämnda punkt af utskottet behandlade
ärende, nu förevarande anslagsfråga utgör en del af den i
nämnda statsrådsprotokoll i ett sammanhang utredda frågan om ny
organisation af militäröfningarna vid de allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna
och de tekniska elementarskolorna, anser sig utskottet
här endast böra åberopa de skäl, hvarpå utskottet grundat sina i nyssberörda
båda punkter framstälda förslag; och får utskottet i öfverensstämmelse
härmed hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

302

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

A"S'' »n- 98:o) Sedan 1900 års Riksdag med bifall till Kongl. Maj:ts frain lSgrVtekDiska8^^11’11?

till understöd för tre år åt lägre tekniska yrkesskolor på vissa i
yrkesskolor, statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 angifna,
[93.] för samma år bestämda vilkor samt till bestridande af kostnader för inspektion
af dessa skolor beviljat ett anslag af 180,000 kronor samt deraf på
extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 60,000 kronor, har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att af förenämnda, redan beviljade anslag på
extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 60,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till understöd åt lägre tekniska
yrkesskolor samt till bestridande af kostnader för inspektion
af dessa skolor af förut beviljadt anslag på
extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 60,000
kronor.

Gymnastiska centralinstitutet.

1. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för uppeåren
1901 och 1902 af undervisningen i den qvinliga
lärokursen, lärokursen vid gymnastiska centralinstitutet med ett ökadt antal elever
[94.] bevilja på extra stat för år 1902 ett belopp af 9,400 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört följande.

Sedan utsedde komiterade inom gymnastiska centralinstitutets lärarekollegium
uppgjort förslag till en väsentlig utvidgning af undervisningen
för qvinliga elever på det sätt, att nya elever för genomgående af stadgad
tvåårig kurs skulle mottagas hvart i stället för hvart annat år, hvilken
förändring beräknats kräfva ett årligt anslag af 4,700 kronor till lärarekrafter,
erforderliga för uppehållande af det ökade antalet lektionstimmar,
45 i veckan, deraf 18 timmar borde egnas åt undervisning genom läkare
och 27 timmar åt undervisning genom annan lärare eller lärarinna, samt
lärarekollegiet till alla delar instämt i komiterades framställning och förordat
deras förslag, hade direktionen öfver institutet i skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 27 april 1900 anhållit, att 20 § i stadgan för institutet den 13 juli
1887 måtte ändras beträffande bestämmelserna angående qvinliga elever
derhän, att unga qvinnor hvarje år antoges till elever för att utbildas till
gymnastiklärarinnor och sjukgymnaster, samt att från och med höstterminen
1900 ett belopp af 4,700 kronor årligen måtte ställas till direktionens
förfogande, på det att den föreslagna förändringen skulle kunna
vidtagas med början af nämnda termin.

Till stöd för framställningen hade direktionen erinrat om det stora
antal sökande, som plägade anmäla sig till inträde i den qvinliga undervis -

Aug.

utvidgning af ^Silande
den qvinliga Helnande

99:o) Kong
under

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

303

ningskursen, om tillvaron af enskilda utbildningsanstalter för qvinliga
gymnaster samt om vissa missförhållanden, som dermed stode i samband,
särskilt att dessa anstalters elever, hvilka ej egde utöfva sjukgymnastik
verksamhet i Sverige, begåfve sig till utlandet och der uppträdde såsom
utöfvare af svensk gymnastik utan att innehafva den gymnastiska bildning,
som här i landet fordrades för dylik verksamhet.

I infordradt utlåtande i ämnet hade medicinalstyrelsen omförmäla
hurusom gymnastikens användning, både såsom läkemedel och såsom
ett vigtigt hjelpmedel till helsans bevarande, under de senare årtiondena
tagit allt större utsträckning och att särskildt flickskolorna numera
allmännare än förr infört gymnastiska öfningar för sina elever, men att
gymnastiska centralinstitutet ej på länge utvidgat sin verksamhet såsom
läroanstalt och, hvad anginge de qvinliga gymnasterna, åtnöjt sig med att
hvart annat år till tvåårig kurs mottaga 25—32 elever, hvadan knappast
15 qvinnor i medeltal årligen utgått från institutet såsom legitimerade
gymnaster, hvilket ej på långt när fylde behofvet. Af dessa och i öfrigt
anförda skäl hade medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall till ifrågavarande framställning.
Genom beslut den 15 juni 1900 hade Ivongl. Maj:t i anledning
af den gjorda framställningen medgifvit, att vid gymnastiska centralinstitutet
Ange vid början af höstterminen 1900 qvinliga elever till det antal, direktionen
egde bestämma, mottagas för erhållande af gymnastisk utbildning,
hvarjemte Kongl. Maj:t dels anbefalt statskontoret att de härför erforderliga
medel, som, efter 4,700 kronor för undervisningsår, kunde anses
belöpa på höstterminen, eller 1,970 kronor till direktionen på reqvisition
utbetala af allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde
hufvudtitel, dels ock förklarat det ankomma på direktionen att vidtaga
erforderliga åtgärder för upprättande af ifrågavarande kurs samt att framdeles
hos Kongl. Maj:t göra hemställan om beviljande af ytterligare erforderliga
medel för kursen.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 september 1900 hade direktionen
nu anmält, att en qvinlig kurs med 25 elever tagit sin början höstterminen
samma år och att erforderliga åtgärder i ocli för behöfliga lärarekrafters
anställande och undervisningens ordnande i öfrigt vidtagits till den utsträckning,
som de anslagna medlen medgifvit; och hade direktionen tillika
anhållit, att, enär det vore önskvärdt och nödvändigt, att ett belopp af
4,700 kronor årligen äfven framgent utginge till förenämnda ändamål, för
hvartdera af åren 1901 och 1902 måtte beviljas ett anslag af enahanda
belopp till bestridande af de utgifter, som genom den nya qvinliga kursen
blifvit erforderliga.

Då behofvet af ornförmälda utvidgning syntes departementschefen vara
till fullo ådagalagdt, men derför erforderliga medel, enligt departements -

304

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

chefens åsigt, icke vidare kunde beredas utan särskild^ af Riksdagen beviljadt
anslag, hemstälde departementschefen om aflåtande till Riksdagen
af nu förevarande framställning.

Uti en till utskottets ordförande den 12 februari 1901 aflåten skrifvelse
har departementschefen meddelat, att Kongl. Maj:t den 25 januari
1901 anbefalt statskontoret att af under händer varande medel till direktionen
öfver gymnastiska centralinstitutet förskottsvis utbetala, för att af
statskontoret framdeles till godtgörande anmälas, ett belopp af 2,730
kronor, utgörande, efter 4,700 kronor för undervisningsår, hvad på vårterminen
1901 belöpte till bestridande af de utgifter, som genom den
nya qvinliga kursen blifvit erforderliga.

Om än, enligt hvad utskottet erfarit, vid anordnandet hösten 1900 af
eu ny kurs för qvinliga elever vid gymnastiska centralinstitutet, så förfarits,
att någon ny organisation af institutets undervisning för qvinliga
elever icke kan anses hafva blifvit derigenom definitivt fastslagen, anser
likväl utskottet, att med inrättandet af berörda kurs bort anstå, till dess
Riksdagen varit i tillfälle att i frågan fatta beslut.

Då emellertid utredningen i ärendet synes gifva vid handen, att en
utvidgning af undervisningen för qvinliga elever är af behofvet påkallad,
hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för uppehållande under åren
1901 och 1902 af undervisningen i den qvinliga lärokursen
vid gymnastiska centralinstitutet med ett ökadt
antal elever bevilja på extra stat för år 1902 ett belopp
af 9,400 kronor.

Farmaceutiska institutet.

Ang. 100:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

in redning''afoc^ un^er hänvisning till hvad i det under punkt 35:o) här ofvan upplokaier
för tågna ärende af departementschefen anförts beträffande behofvet af ett anTiidervUnb"8^®’
^ör en gång till inredning af lokaler för farmaceutiska institutet för
rqr -i ° apoteksele aers undervisning, hemställer utskottet,

t'' att Riksdagen må till inredning af lokaler för apo tekselevers

undervisning vid farmaceutiska institutet på
extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 5,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

305

Barnmorskeundervisningen ocli barnbördshusen.

I01:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anordnande af repe- Ang.
titionskurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kunde,
af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de kurser för
genomginge dessa kurser, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag afbarnniorsko
2,000 krono* . ’ . . [96.]

Sedan Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:ts derom gjorda framställningar,
anvisat på extra stat för år 1899 ett anslag af 3,000 kronor

samt för hvart och ett af åren 1900 och 1901 ett anslag af 2,000 kronor

till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande,
så vidt ske kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna
deri under den tid, de genomginge dessa kurser, har
medicinalstyrelsen, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, i skrifvelse
den 10 september 1900 anhållit, att Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen
göra framställning om anvisande jemväl för år 1902 af ett anslag
till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen har dervid, anfört, att under
åren 1898, 1899 och 1900 såväl i Stockholm som i Göteborg anordnats
dylika kurser med tillsammans under dessa tre år 212 äldre barn morskor.

Då kurserna visat sig eftersökta af barnmorskorna och äfven
gynnats af flere landsting med bidrag för barnmorskornas resor till och från
läroanstalterna eller uppehåll derstädes, ansåge medicinalstyrelsen mycket
önskvärdt, att sådana kurser måtte komma till stånd äfven efter år 1901.

I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, har departementschefen
tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande
framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1902
anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af
repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande,
så vidt ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag
åt deltagarinnorna deri under den tid, de genomgå dessa
kurser.

10''2:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning An„
och under hänvisning till hvad departementschefen i det bär ofvan under anslag till
punkt 36:o) upptagna ärende anfört beträffande behofvet af ett extra an- GriXiVdsslag
till allmänna barnbördshuset i Stockholm, hemställer utskottet, .

Bill. till Riked. Prål. Idol. 4 Sami. 1 Afd. .9 Raft. 39 [97.J

306

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anslag till en
internationel
fortlöpande
katalog öfver
naturvetenskaplig
literatur.

[98.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa
ett anslag af 4,000 kronor såsom bidrag till uppehållande
af allmänna barnbördshusets verksamhet.

V etenskapsakademien.

I03:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att bevilja dels för inlösen
under fem år af fullständiga exemplar och enstaka delar af en internationel
fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig literatur ett belopp
af 10,000 kronor, dels ock för upprätthållande under åren 1901 och 1902
af en för ifrågavarande katalogarbete afsedd regionalbyrå för Sverige 2,000
kronor samt att på extra stat för år 1902 anvisa såväl sistberörda belopp
som ock af anslaget å 10,000 kronor ett belopp af 2,000 kronor, eller
tillhopa 4,000 kronor, att användas med 2,000 kronor för berörda inlösen
och med med 2,000 kronor för upprätthållande af omförmälda byrå under
åren 1901 och 1902.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom genom härvarande kong],
britiske minister, på begäran af Royal Society i London, framställning
gjorts om bidrag från Sveriges sida för utgifvande af en internationel
fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig literatur.

Angående denna frågas uppkomst och utveckling har departementschefen
meddelat följande.

Royal Society, som låtit utarbeta och utgifvit i 11 digra band en
katalog öfver innehållet i matematisk-fysiska och naturvetenskapliga tidskrifter
och andra liknande publikationer, omfattande tiden från år 1800
till och med år 1883, hade kommit till insigt om att detta arbetes fullföljande
och Utveckling till att motsvara den nutida vetenskapens fordringar
icke kunde åstadkommas uteslutande med ifrågavarande samfunds
egna krafter, utan fordrade samverkan från hela den vetenskapligt intresserade
verlden. Sedan Royal Society genom skriftvexling med vetenskapliga
auktoriteter i skilda länder fått visshet om att denna uppfattning
vore mera allmänt rådande, hade samfundet under hänvisning härtill utverkat,
att den britiska regeringea utfärdat inbjudning till en internationel
konferens för frågans närmare behandling. Denna konferens, bestående
af ombud från de flesta civiliserade länder, hade år 1896 sammanträdt i
London, och hade äfven Sverige der varit representeradt, nemligen genom
bibliotekarien hos vetenskapsakademien E. W. Dahlgren. Dervid hade enhälligt
uttalats, att det af Royal Society planlagda företaget vore synnerligen
önskvärdt, och beslutits, under förutsättning af de särskilda ländernas an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

307

slutning, att från och med år IDOG — senare ändradt till 1901 — genom
internationel samverkan skulle utgifvas en katalog, upptagande samtliga
från nämnda tid utkomna arbeten inom de matematiska, fysiska och naturhistoriska
vetenskaperna, såsom matematik, astronomi, fysik, kemi, mineralogi,
geologi, matematisk och fysisk geograh, botanik, zoologi, anatomi,
fysiologi, allmän och experimentel patologi, psykofysik och antropologi,
vare sig sjelfständigt utgifna eller ingående i tidskrifter, sällskapspublikationer
eller andra samlingsverk. Vidare hade bestämts, att denna katalog
skulle anordnas, icke blott, såsom den af Royal Society förut utgifna, i
alfabetisk ordning efter författarenamn, utan äfven och företrädesvis i
realordning samt att katalogen skulle utkomma på dubbelt sätt, nämligen
dels i bokform, dels på lösa blad, s. k. slips eller cards. Konferensen
hade slutligen uppdragit åt Royal Society att låta utarbeta närmare bestämmelser
för företaget och uppgöra beräkning angående kostnaden för detsamma.
För att yttra sig angående dessa närmare bestämmelser hade britiska
regeringen år 1898 sammankallat en andra konferens, vid hvilken Sverige
äfven varit representeradt genom samma ombud som vid den första konferensen,
dock utan rätt för ombudet att deltaga, i något för Sverige bindande
beslut. Denna konferens hade faststält de vetenskapsgrenar, som
katalogen skulle omfatta, men öfverlåtit uppgörandet af indelningsschemata
för de olika vetenskaperna samt åtskilliga frågor af mera praktisk natur
åt en s. k. provisorisk internationel komité, som efter inhemtande af de
anmärkningar, Indika i de särskilda länderna kunde framställas mot planens
detaljer, skulle för en tredje internationel konferens framlägga förslag
till definitiva beslut i frågan.

Sedan Kong]. Maj:t uppdragit åt vetenskapsakademien att yttra sig
angående förslaget, sådant det då förelegat, hade akademien, efter särskilde
komiterades hörande, den 12 april 1899 till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande,
deri akademien framstält åtskilliga anmärkningar mot en del föreslagna
bestämmelser, Indika anmärkningar företrädesvis varit rigtade mot utgifvande!
af katalogen i form af lösa blad samt mot den ifrågasatta registreringen
icke blott af de särskilda arbetenas titlar, utan äfven af deras
innehåll, med deraf påkallad omredigering af titlarnes ursprungliga affattning.

Den nämnda tredje konferensen hade efter fullgjorda förarbeten sammanträd!
i juni månad 1900, men då uti inbjudningen till konferensen
ifrågasatts, att de utsedda ombuden borde vara försedda med fullmagt
att deltaga i ekonomiskt bindande beslut, både Kongl. Maj:t, i enlighet med
akademiens hemställan, icke funnit skäl att för Sveriges del antaga nämnda
inbjudning. Af protokollet för den senaste konferensens sammanträde in -

308

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

hemtades, att en del stater definitivt förklarat sig villiga att deltaga i företaget
och andra meddelat, att deras anslutning vore sannolik, hvarför konferensen
förklarat sig anse företagets finansiella sida så betryggad, att
man kunde skrida till närmare åtgärder för katalogens utgifning.

Enligt af konferensen erhållet uppdrag hade nu Roy al Society i skrifvelse
till britiska utrikesministeriet uttalat den förhoppning, att svenska
regeringen måtte ansluta sig till företaget genom upprättande af en s. k.
regionalbyrå och subskription för en tid af 5 år på ett antal fullständiga
exemplar af den blifvande katalogen.

T anledning af denna framställning hade härvarande kongl. britiske
minister hos utrikesdepartementet anhållit om upplysning snarast möjligt,
huruvida svenska regeringen hade för afsigt att lemna sitt stöd åt katalogens
utgifvande, på det att förberedelserna till katalogarbetet måtte utan
uppskof kunna begynnas; och hade utrikesdepartementet i skrifvelse till
ecklesiastikdepartementet af den 24 juli 1900 anmält denna den britiske
ministerns framställning äfvensom begärt att blifva satt i tillfälle att å
denna framställning aflåta svar.

På departementschefens anmodan hade vetenskapsakademien den 12
September 1900 i ärendet afgifvit yttrande, deri akademien, Som inhemtat
utlåtande af sina ledamöter professor G. Lindström och akademiens förutbemälde
bibliotekarie, förklarat sig för sin del gilla och såsom uttryck
för sina egna åsigter i ämnet antaga desse komiterades betänkande.

I berörda betänkande hade komiterade anfört, bland annat, följande.

Vid afgörande af frågan, huruvida Sverige borde antaga ifrågavarande
inbjudning, borde först framhållas att, såsom akademien vid flere tillfällen
yttrat, nyttan af ett katalogarbete af ifrågavarande beskaffenhet vore
otvifvelaktig. Literaturen på det naturvetenskapliga området hade vuxit
till en omfattning, som redan länge gjort sammanfattande öfversigter
öfver dess Särskilda grenar till oumbärliga hjelpredor för forskaren. Såsom
sådana hjelpredor tjenade i främsta rummet de årsberättelser, hvilka årligen
utgåfves, företrädesvis i Tyskland, för de flesta vetenskapsgrenar. I
samma man som den vetenskapliga produktionen ökades, hade det emellertid
visat sig, att svårigheterna blefve allt större för dessa årsberättelser
att följa med sin tid. Endast få af dem förmådde att, oaktadt en utsträckt
arbetsfördelning, redogöra för det närmast föregående årets vetenskapliga
verksamhet; de flesta utkomme först flere år efter det, för hvars
produktion de redogjorde, och gåfve således icke den vetenskaplige forskaren
tillfälle att följa sin vetenskaps framsteg intill den senaste tiden.
Härtill bidroge icke minst svårigheten att insamla materialet till dessa årsberättelser,
hvilket vore spridt i det ständigt växande antalet af veten -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

309

skapliga tidskrifter, som utkomma på alla språka och i alla jordens länder.
Uppenbart vore, att en snabbt utkommande och så vidt möjligt fullständig
katalog öfver den vetenskapliga literaturen skulle utgöra icke blott
en synnerligen välbehörig och arbetsbesparande grundval för de refererande
årsberättelserna, utan äfven oberoende af dessa tjena som en snart
sagdt oumbärlig vägledning för forskaren. Och att fordringarna på fullständighet
och snabbhet i utgifningen för ett sådant arbete icke kunde
vinnas utan internationell samarbete, vore obestridligt.

Om redan denna synpunkt betingade, att vårt land icke borde undandraga
sig att Samverka med öfriga nationer för målets vinnande, så komine
dertill en omständighet af icke mindre betydelse, nämligen företagets internationela
karakter. Ett folk, som ville upprätthålla sitt anseende bland
öfriga civiliserade nationer, kunde icke underlåta att taga del i dylika
internationella angelägenheter, äfven om den direkta vinsten icke vore
omedelbar och påtaglig. Kongl. Maj:t och Riksdagen hade också på mångfaldigt
sätt visat, sig godkänna den tankegång, som läge till grund för
detta påstående; derom vittnade de offentliga anslag, som årligen gåfves
för vårt lands deltagande i internationella utställningar och kongresser af
hvarjehanda slag, och särskildt kunde i rent vetenskapligt hänseende framhållas
Sveriges deltagande i de internationella företagen för gradmätning,
för frågor om det metriska systemet och senast för hydrografiska undersökningar.
Om Sverige icke biträdde vid utarbetandet af den här ifrågavarande
katalogen, skulle följden häraf blifva, att den svenska vetenskapliga
forskningen i densamma blefve högst ofullständigt representerad,
icke blott till skada för företaget i dess helhet, utan äfven till nackdel
för vårt land, som framgent sträfvade att bevara den höga ståndpunkt,
det såsom Linnés och Berzelii fädernesland intagit på den naturvetenskapliga
forskningens område. Gagnet af den blifvande katalogen vore i väsentlig
mån beroende af det sätt, hvarpå den komme att utföras, och från
Sveriges sida borde intet underlåtas för att, i hvad på oss ankomme, göra
katalogen så tillfredsställande som möjligt. Då vidare de väsentligaste af
de anmärkningar, som af akademien rigtats mot företaget, sådant det från
början planlagts, blifvit under förhandlingarnas senaste skeden undanröjda,
i det att katalogens utgifvande på lösa blad blifvit öfvergifvet och
de flesta deltagande nationer uttalat sig emot titlarnes omredigering och
innehållets registrering genom s. k. subject entries, hade äfven derigenom
en betänklighet mot deltagande i företaget försvunnit.

Hvad anginge den icke mindre vigtiga frågan om sakens ekonomiska
sida, hade akademien redan i sitt utlåtande af den 12 april 1899 framlagt
en ungefärlig beräkning af de blifvande kostnaderna, Indika vore af tvä

310

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

slag, nemligen dels lur den s. k. regionalbyrå, som enligt företagets plan
skulle upprättas i Sverige och som skulle hafva till uppgift att insamla
och katalogisera den ifrågavarande svenska literaturen, och dels för den
centrala byrån i London, som skulle sammanarbeta de från olika länder
inkommande uppgifterna samt utgifva och trycka sjelfva katalogen. Vid
den senast hållna konferensen hade uppgifvits, att den beräknade kostnaden
för centralbyråns arbete skulle utgöra 5,200 engelska pund sterling
om året och att för betäckande af denna utgift subskription på 300 fullständiga
exemplar, hvart exemplar beräknadt till en kostnad af 17 pund
sterling, vore erforderlig. Af detta antal hade följande länder förklarat
sig beredda att subskribera på följande antal exemplar, nämligen Tyskland
45, Storbritannien 45, Frankrike 35, Italien 27, Schweiz 6 och Norge
5 exemplar. Derjemte hade man ansett sig hafva grundad förhoppning
åt,t Österrike skulle öfvertaga 16 exemplar, Ungern 4, Japan 5, Mexico 5
och de britiska kolonierna 25 exemplar, hvadan subskription således kunde
anses tryggad beträffande 218 exemplar. Alltså återstode för att företaget
skulle kunna komma till stånd subskription å 82 exemplar, Indika
skulle öfvertagas af nu icke nämnda länder. Vid beräkningen af det
antal exemplar, hvarpå Sverige skulle subskribera, hade akademien i sitt
utlåtande af den 12 april 1899 utgått från antagandet, att katalogen skulle
bestå af 16 volymer årligen och att hvarje volym i medeltal skulle kosta
l pund sterling; sedan dess hade emellertid volymantalet blifvit bestämdt
till 17 om året till enahanda medelpris. Såsom framhållits i det åberopade
utlåtandet, ansåge komiterade, att ett fullständigt exemplar af katalogen
borde anskaffas för hvart och ett af våra största offentliga bibliotek, nemligen
kong!, biblioteket, de båda universitetsbiblioteken, vetenskapsakademiens
bibliotek och Göteborgs stadsbibliotek. Detta gjorde 5 fullständiga
exemplar, hvartill korame, att enstaka volymer af katalogen
enligt komiterades förmenande blefve behöfliga för åtskilliga af landets
specialinstitutioner, såsom karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska
högskolan, Sveriges geologiska undersökning, de astronomiska och meteorologiska
observatorierna, meteorologiska centralanstalten, vissa institutioner
vid universiteten och Stockholms högskola m. fl., hvilka volymers antal
enligt komiterades åsigt kunde beräknas till omkring 25. Uppskattadt,
i antal volymer, skulle alltså behofvet för Sverige uppgå till 110 volymer,
hvilka kunde evalvera^ till ungefär 61/, exemplar, ett antal,
som i jemförelse med de andelar, hvilka öfvertagits eller sannolikt
komme att öfvertagas af Norge, Schweiz, Ungern, Jäpan och Mexico, åtminstone
icke i betraktande af vårt lands storlek och vetenskapliga produktion
kunde anses vara för högt tillmätt. Kostnaden för nämnda 110

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

311

volymer uppginge till 110 pund sterling eller i svenskt mynt något öfver

2,000 kronor, inom hvilken summa bidraget dock helt visst torde kunna
begränsas, då beloppet 1 pund sterling per volym vore ett medelpris och
behofvet af enstaka volymer för specialinstitutionernas räkning syntes
medgifva en af kostnadsbeloppet betingad inskränkning.

Att vårt lands bidrag till företagets gemensamma kostnader borde
utgå af statsmedel, syntes vara af företagets natur nödvändigt betinga^.
Utom det att den dryga subskriptionskostnaden, som för ett fullständigt
exemplar uppginge till öfver 300 krotior om året, näppeligen enligt komiterades
åsigt kunde påräknas såsom disponibel af de särskilda bibliotekens
knappt tillmätta inköpsanslag, vore det uppenbart, ätt, om bestämmandet af
Sveriges andel i de gemensamma kostnaderna gjordes beroende af beslut af
alla de särskilda myndigheter, hvilka egde bestämmanderätten öfver de särskilda
bibliotekens anslagssummor, detta bidrag skulle komma att underkastas
vexlingar, som gjorde all fast beräkning för centralmyndigheten omöjlig.
Hvad åter anginge de kostnader, hvilka skulle komma på Sveriges särskilda
del för utförandet af arbetet vid den s. k. regionalbyrån, som här
skulle upprättas, vore det i frågans närvarande skede så godt som omöjligt
att uppgöra någon tillförlitlig beräkning deraf. Den ifrågavarande
byrån skulle hafva till uppgift att insamla den årligen utkommande vetenskapliga
literaturen, att katalogisera densamma, att verkställa öfversättning
till något af de faststälda språken — engelska, franska, tyska eller
italienska — af de på svenska affattade titlarne, att med tillhjelp af sakkunniga
inordna dessa titlar i det vetenskapliga systemet samt att ombesörja
den helt visst omfattande korrespondensen med centralbyrån, enskilda
författare och utgifvare samt sakkunniga personer. För det härmed
förenade arbetet hade akademien i sitt förra utlåtande trott sig böra beräkna
ett årligt belopp af 2,000 kronor, men i betraktande af de inskränkningar,
som katalogens plan sedan dess undergått, och då, intill dess
erfarenhet om arbetets omfattning vunnits, endast ett mindre belopp borde
ifrågasättas, ansåge komiterade, att anslagssumman för regionalbyrån under
dess första arbetsår kunde bestämmas till 1,000 kronor.

Slutligen ansåge sig komiterade böra framhålla, att då vetenskapsakademien
vore den främsta representanten för den naturvetenskapliga
forskningen i vårt land, akademien borde förklara sig beredd att öfvertaga
uppdraget att anordna regionalbyrån för Sverige och, under förutsättning
att derför nödiga anslag beviljades, utföra alla öfriga med företaget
följande bestyr.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde komiterade, att akademien
måtte tillstyrka:

312

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

att, under förutsättning af Riksdagens bifall till anslagsyrkandena,
Kongl. Makt måtte ■ förklara, att Sverige koinme att ansluta sig till det
af Royal Society i London föreslagna företaget att genom internationel
samverkan utgifva en fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig literatur;

att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt akademien att, på sätt akademien
funne lämpligt, anordna den regionalbyrå, som skulle utföra Sveriges
andel i nämnda katalogarbete; samt

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om anvisande
och ställande till akademiens disposition dels för en tid af 5 år
från och med år 1901 af ett årligt anslag å 2,000 kronor till inlösen af
5 fullständiga exemplar utaf ifrågavarande katalog äfvensom ett antal
exemplar utaf enstaka delar af densamma till fördelning mellan de inhemska
bibliotek och institutioner, som Kongl. Maj:t på akademiens förslag
kunde komma att bestämma, dels ock för år 1901 af ett anslag mot
redovisning å högst 1,000 kronor för upprätthållande af nämnda regionalbyrå
för Sverige.

Då enligt den sista konferensens beslut en del förberedelser för arbetet
skulle företagas redan år 1900 samt de särskilda ländernas regionalbyråer
trädde i verksamhet den 1 januari 1901, heinstälde komiterade
tillika, att akademien måtte, i afvaktan på. Kongl. Maj:ts och Riksdagens
beslut, uppdraga åt inspektörerna öfver akademiens bibliotek och bibliotekarien
att låta utföra nämnda förberedande arbeten och draga försorg
om fullgörande af de åligganden, som skulle tillkomma den blifvande
regionalbyrån för Sverige, samt att, för den händelse utgifter härför skulle
blifva erforderliga, dessa måtte få af akademiens medel förskottsvis bestridas
intill ett belopp af 500 kronor. Denna hemställan hade, enligt
hvad departementschefen inhemtat, bifallits af akademien.

Till frågans närmare belysning bifogade komiterade öfversättning af
den vid den tredje internationella konferensen faststälda planen för katalogarbetet.

Vidare hade i ärendet hörts öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket
samt bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund.

Af dessa hade den förstnämnde i utlåtande den 20 oktober 1900
såsom sin åsigt uttalat, att ett land med Sveriges höga kultur icke
borde saknas bland dem, som anslöte sig till ett företag af denna art,
och att, förutom denna hänsyn, äfven borde tagas i betraktande vigten
för våra offentliga bibliotek att genom sådan anslutning från Sveriges sida
få sig tillförsäkrade exemplar af det monumentala verk, hvaråt berörda
internationella samverkan komme att gifva upphof.

1 utlåtande den 29 oktober 1900 både bibliotekarien vid uni -

Statsutskottets Utlåtande 1\:o 9.

313

versitetsbiblioteket i Upsala anfört: Med hänsyn till den ofantligt stora

rol, naturvetenskaperna i våra dagar spelade, och de oaflåtliga forskningar,
som i alla länder och på alla naturvetenskapens områden fortginge,
måste det för vetenskapen i allmänhet och för de enskilda vetenskapsmännen
i synnerhet vara af största vigt att förvärfva en öfversigt
af de forskningar, som inom hvarje specialområde anstälts, och de resultat,
hvartill man kommit, en öfversigt, som den enskilde vetenskapsmannen
svårligen eller högst ofullkomligt kunde vinna utan en dylik internationel
katalog. Då förberedelserna till detta storartade bibliografiska arbete efter
noggrann planläggning redan framskridit så långt, att en jemförelsevis
mindre del återstode, vore det från såväl allmän som enskild synpunkt
gagneligt och önskvärdt, att vårt fosterland, som just på naturvetenskapens
fält räknade sina största vetenskapliga namn, äfven lemnade sin
kontingent till företagets förverkligande. Bibliotekarien tillstyrkte derför
bifall till den gjorda framställningen i den rigtning, som af vetenskapsakademien
föreslagits.

Bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund hade i utlåtande
den 9 november 1900 anfört, att det ifrågavarande företaget otvifvelaktigt
komme att blifva af stor betydelse för den naturvetenskapliga
forskningen och att såväl i betraktande häraf som ock särskildt med
hänsyn till de vigtiga insatser, hvilka svenske vetenskapsmän gjort och
alltjemt gjorde i fråga om nämnda forskning, det måste anses vara synnerligen
önskvärdt, att äfven vårt land bidroge till nämnda företags förverkligande,
hvarför bibliotekarien, under lifligt instämmande i hvad som
yttrats uti den af vetenskapsakademien meddelade utredning i saken,
tillstyrkte, det Kongl. Maj:t måtte med anledning af den föreliggande
framställningen vidtaga de åtgärder, som af nämnda akademi förordats.

Sedan Ivongl. Maj:t genom remiss anbefalt Kongl. Maj:t,s befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län att från vederbörande infordra yttrande,
om och i hvad mån från Göteborg kunde förväntas bidrag till anskaffande
för Göteborgs stadsbibliotek af ett fullständigt exemplar af
ifrågavarande fortlöpande katalog, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med skrifvelse den 12 december 1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat ett
af styrelsen för nämnda stadsbibliotek i ärendet afgifvet yttrande, deri
anförts, att styrelsen till fullo uppskattade den stora betydelsen af
ifrågavarande katalog och — särskildt med hänsyn dertill att Göteborgs
museum egde rikhaltiga naturvetenskapliga samlingar, hvilka på viss;], områden
erbjöde ett synnerligen värdefullt material för vetenskaplig forskning,
samt att Göteborgs stadsbibliotek numera genom regelbundna bytesförbindelser
erhölle ett icke ringa antal naturvetenskapliga publikationer —
Bih. till Rikad. Frot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 40

314

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ansåge det särdeles önskvärdt, om Göteborgs stadsbibliotek kunde erhålla
ett fullständigt exemplar af katalogen, men att styrelsen likväl, med instämmande
i vetenskapsakademiens uttalande angående önskvärdheten af
att de för Sveriges deltagande i subskriptionen nödiga kostnader bestredes
af statsmedel, icke kunde utfästa sig till något bidrag från Göteborgs
stadsbibliotek för ifrågavarande ändamål, då dels den summa, öfver hvilken
biblioteket för närvarande kunde förfoga för bokinköp, näppeligen
medgåfve en så betydlig utgift, dels ock styrelsen svårligen kunde fatta
ett för flere år bindande beslut, enär de för biblioteket disponibla tillgångarna
till stor del berodde på årliga anslag af Göteborgs stadsfullmägtige
och Göteborgs högskola. Deremot ville styrelsen uttala den förhoppning,
att stadsbiblioteket måtte erhålla ett exemplar af katalogen på
det sätt vetenskapsakademien föreslagit, helst stadsbiblioteket i andra fall
erhållit exemplar af vetenskapliga arbeten, som inlösts af statsverket.

1 skrifvelse till Kongl. Maj:t- af den 14 november 1900 hade
vetenskapsakademien, i anledning af en utaf dess komiterade i denna
fråga, professor Lindström och bibliotekaiden Dahlgren, till akademien
gjord framställning, anhållit, att, enär akademien i sin skrifvelse af den
12 september 1900 hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition
om anvisande, bland annat, för år 1901 af ett anslag af högst 1,000 kronor
för upprätthållande af den regionalbyrå, som skulle inrättas för besörjande
af Sveriges andel uti ifrågavarande katalog, men vid 1901 års
riksdag statsregleringen för år 1902 skulle uppgöras och således vore
nödvändigt, att af denna Riksdag begärdes enahanda anslag till samma
belopp äfven för år 1902, Kong], Maj:t täcktes till 1901 års Riksdag aflåta
proposition om anvisande för ifrågavarande ändamål af 1,000 kronor för
hvartdera af åren 1901 och 1902 eller tillsammans 2,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört.

Af hvad sålunda förekommit funne departementschefen sig öfvertygad,
att Sverige med hänsyn till sin framstående ställning inom vetenskapens
område icke kunde eller borde undandraga sig att deltaga uti ifrågavarande
internationella företag; och hade departementschefen icke heller
något att erinra mot det af vetenskapsakademien föreslagna sättet för
detta deltagande. I afseende å katalogens utgifning hade från utrikesdepartementet
i skrifvelse till ecklesiastikdepartementet af den 21 november
1900 anmälts, att, enligt meddelande från härvarande kongl. britiske minister,
Royal Society tillkännagifvit, att de ekonomiska förutsättningarna
för katalogens utgifvande numera kunde anses så betryggade, att detta
, skulle kunna börja år 1901, om blott nödigt tillstånd dertill erhölles af
den internationella komité, som skulle ega att öfvervaka katalogarbetet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

315

samt att Koyal Society för sådant ändamål anhållit, att de intresserade
staterna ville utan dröjsmål utnämna sina representanter i berörda komité
och bemyndiga dem att infinna sig på komiténs sammanträde i London
den 12 december 1900. Departementschefen erinrade i detta sammanhang,
att, sedan vetenskapsakademien i ärendet afgifvit utlåtande, Kongl. Maj:t
den 30 november 1900 uppdragit åt bibliotekarien Dahlgren att i egenskap
af ombud för Sverige närvara vid berörda sammanträde med nämnda
internationella komité, dock utan rätt för honom att deltaga i något för
Sverige bindande beslut.

Under åberopande af hvad departementschefen sålunda anfört och
omförmält, hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att bevilja dels för inlösen under fem år af fullständiga exemplar
och enstaka delar af en internationel fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig
literatur ett belopp af 10,000 kronor, dels ock för upprätthållande
under åren 1901 och 1902 af en för ifrågavarande katalogarbete afsedd
regionalbyrå för Sverige. 2,000 kronor samt att pa extra stat för år
1902 anvisa såväl sistberörda belopp som ock af anslaget a 10,000 kronor
ett belopp af 2,000 kronor eller tillhopa 4,000 kronor, att användas med

2,000 kronor för berörda inlösen och med 2,000 kronor för upprätthållande
af omförmälda byrå under åren 1901 och 1902.

I händelse af bifall härtill ansåge departementschefen hinder ej förefinnas
att låta under år 1901 af tillgängliga medel förskjuta livad som
erfordrades för byråns upprätthållande under samma ar och jemväl föi
inlösen af katalogen, derest någon del af densamma hunne utgifvas under
år 1901.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:t förevarande
framställning, må

a) för inlösen under fem år af fullständiga exemplar
och enstaka delar af en internationel fortlöpande
katalog öfver naturvetenskaplig literatur bevilja ett belopp
af 10,000 kronor och deraf på extra stat för år
1902 anvisa 2,000 kronor; samt

b) på extra stat för år 1902 anvisa för upprätthållande
under åren 1901 och 1902 af en för ifrågavarande
katalogarbete afsedd regionalbyrå för Sverige
ett belopp af 2,000 kronor.

316

Stats utskott ets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anslag till
forskningar
efter svenska
minnen i
främmande
länder.

[99.]

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

104:o) Kong]. Maj:t hai'' vidare föreslagit Riksdagen att på extra stat
för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd till företagande
af forskningar efter svenska minnen i främmande länder, under
vilkor att den person, hvilken erhölle uppdrag att utföra berörda forskningar,
skulle vara skyldig att till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
öfverlemna de af bildningar och anteckningar m. m., som blefve
frukten af hans forskningar.

Med bifall till en af Kong! Maj:t den 30 mars 1900 afgifven proposition
har Riksdagen på extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 3,000
kronor såsom understöd till företagande af forskningar efter svenska minnen
i främmande länder, under vilkor att den person, hvilken erhölle uppdrag
att utföra berörda forskningar, skulle vara skyldig att till vitterhets-, historieoch
antiqvitetsakademien öfverlemna de afbildningar och anteckningar m. m.,
som blefve frukten af hans forskningar. Genom kong], bref den 25 maj
1900 hade, enligt hvad departementschefen meddelat, uppdragits åt e. o.
amanuensen hos nämnda akademi F. R. Martin att under samma års sommar
i Ryssland och Turkiet företaga forskningar efter svenska minnen
mot åtnjutande af 3,000 kronor under omförmälda vilkor; och hade statskontoret
anbefalts att af under händer hafvande medel till akademien redan
under år 1900 förskottsvis utbetala ett mot det beviljade anslaget
svarande belopp.

I det vid nämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden redogjordes för de i denna fråga af Martin och
akademien afgifna framställningar, enligt hvilka man tänkt sig, att sådana
undersökningar ej skulle inskränkas endast till Ryssland och Turkiet,
utan äfven omfatta Östersjöprovinserna, Polen, Tyskland och det
öfriga Europa. Resultatet af dessa forskningar, under hvilka noggranna
fotografier och afbildningar med beskrifningar skulle göras af hvarje för
Sveriges historia intressant föremål, som återfunnes, skulle, om de kunde
genomföras systematiskt, helt visst motsvara de dermed förenade kostnaderna,
hvilka ej kunde stiga till några större belopp. För att med fördel
utföra ett dylikt arbete, måste man fördela det på flere, exempelvis fyra,
år. Det syntes knappt vara nödvändigt att för hvarje år vistas på främmande
botten mer än tre till fyra månader; mellantiden skulle användas
för ordnande af det hemförda materialet, som, sedan det vore fullt samladt,
skulle utgifvas i ett större arbete, hvilket, enligt Martins öfvertygelse, skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

317

blifva af stor vigt för den svenska kultur- och konstforskningen och utgöra
en heder för vårt land.

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, att akademien uti skrifvelse
till Kongl. Maj:t af den 6 november 1900 anfört, att Martin, hvilkens resa
blifvit fördröjd genom honom lemnadt uppdrag att vara juryman vid 1900
års verldsutställning i Paris, vid tiden för aflåtande! af akademiens skrifvelse
befunne sig på förenämnda forskningsresa till Ryssland och Turkiet
och således ej kunnat till akademien lemna någon redogörelse för densamma,
men att hans år 1899 af trycket utgifna arbete »Kungliga svenska
gåfvor till ryske Zaren 1647—1699. Silfverskatter i Kejserliga skattkammaren
i Moskwa», innehållande resultaten af hans i förberörda syfte företagna
första resa till Ryssland, borgade för att han egde goda förutsättningar
för den verksamhet, som här vore i fråga. På grund häraf och
då det, såsom akademien förut hos Kongl. Maj:t framhållit, vore af stort
intresse, att den uppgjorda planen för efterforskande af svenska ininnen i
främmande läpder fullföljdes, hemstälde akademien, att till 1901 års Riksdag
måtte göras framställning om fortsatt anvisande för ändamålet af

3,000 kronor samt att åt Martin måtte uppdragas att äfven år 1901 företaga
dylika efterforskningar i land, som akademien egde bestämma.

Med anledning häraf tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen afgifva omförm Rida förslag. Och ansåg departementschen,
att vid bifall till Kongl. Maj:ts framställning, hinder ej förefunnes
för Kongl. Maj:t att låta under år 1901 af tillgängliga medel förskottera
ifrågavarande belopp.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa
ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd till företagande
af forskningar efter svenska minnen i främmande
länder, under vilkor att den person, hvilken er''
håller uppdrag att utföra berörda forskningar, skall vara
skyldig att till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
öfverlemna de afbildningar och anteckningar in. in.,
som blifva frukten af hans forskningar.

105:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utförande af
restaureringsarbeten å Bohus fästningsruin i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjord plan bevilja ett belopp af 35,500 kronor och deraf''
på extra stat för år 1902 anvisa 24,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende an -

Ang.

anslag till
restaurering
if Bohus fästningsruin.

[100.]

318

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

malt, hurusom vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien uti skrifvelse
den 2 oktober 1900 hemstält, det Kongl. Maj:t måtte af 1901 års
Riksdag för fortsatt restaurering af Bohus fästningsruin äska ett belopp
af 32,000 kronor att utgå under de tre åren 1901, 1902 och 1903
med 12,000 kronor under år 1901 samt 10,000 kronor under hvardera
af de två derpå följande åren; varande i detta ärende infordrade utlåtanden
afgifna af öfverintendentsembetet, arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län.

Beträffande hittills vidtagna åtgärder i syfte att från förstöring bevara
lemningarna af Bohus fästning har departementschefen till eu början
erinrat och meddelat följande.

I en af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet med eget
utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrifvelse af den 24 maj 1898
anmälde chefen för fortifikationen, att den för Sverige minnesrika
f. d. fästningen befunne sig i ett synnerligen förfallet tillstånd, och
hemstälde, att reparationsarbeten å de minst förfallna delarne deraf
måtte under sommaren 1898 få verkställas för eu beräknad kostnad af

3,000 kronor och i främsta rummet omfatta anbringande af skyddstak
å tornet »Fars hatt», iordningställande af ingångarne till nämnda torn
och öfre fästningsgården äfvensom af utanverket »Nederplattens» främre
murkant, samt att berörda arbeten finge utföras genom fortifikationsbefälhafvarens
i Göteborg försorg, efter det erforderliga detaljförslag
blifvit utarbetade af honom i samråd med riksantiqvarien, hvilken senare
skulle ega att under arbetenas fortgång gifva anvisningar i och för ett
ur antiqvarisk synpunkt rigtigt och ändamålsenligt utförande af desamma.

Till stöd för denna framställning anförde chefen för fortifikationen
hufvudsakligen följande: Den utan gensägelse äldsta, minnes rikaste,

ärofullaste och mest imponerande äldre fästning, som ännu
funnes qvar i vårt land, torde vara det på Elfvebackens klippholme
i Göta elfs norra utloppsarm, den så kallade Nordre eif, midt emot
Kungelf liggande Bohus. Sedan något mer än etthundra år hade denna
fästning varit öfverlemnad åt förgängelsen, hvilken i ej oväsentlig grad
påskyndats dels af en år 1789 anbefald rasering och dels deraf att staden
Kungelf erhållit tillåtelse att från fästningen taga byggnadssten.
Denna sköfling af det vördnadsvärda fästet hade väl år 1838 blifvit förbjuden,
men hvad menniskohänder ej medhunnit att nedrifva, det förstördes
långsamt men säkert genom tidens inverkan, så länge ej en
minnesgod och bevarande vård egnades denna fornlemning. En af de

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

319

forna yppersta länkande i Sveriges fästningskedja hotades sålunda af
total tillintetgörelse, så vi''da ej snar hjelp lemnades, ett förhållande, som
chefen för fortifikationen ansåge sig desto mera hafva skyldighet att
påpeka, som den möjligheten ej vore utesluten, att de iståndsätta hvalfven
i Bohus än en gång kunde göra tjenst vid krigiska förvecklingar,
ehuru naturligtvis endast såsom upplagsplatser för förråd och dylikt.
Af det, som ännu stode upprätt inom den gamla fästningen och ej vore
alldeles fallfärdigt, förtjenade i första hand att framhållas tornet Fars
hatt, hvars ytterbeklädnad visserligen vore illa åtgången, men som dock,
om det försåges med skyddstak, ännu torde kunna trotsa århundraden.
Ur krigshistorisk synpunkt vore det också just detta torn, som af alla
de olika verken inom Bohus fästning vore mest förtjent af att bevaras
från förstörelse. Vidare vore främre delen af utanverket Nederplattens
murverk i ganska godt skick och torde kunna nöjaktigt repareras fölen
relativt obetydlig summa. Ingångarne till öfre fästningsgården och
till tornet Fars hatt, som vore nästan lifsfarliga att passera, borde äfven
iordningställas. Ytterligare torde äfven brunnen på slottsgården, Nya
magasinet och Kyrkotornet vara så pass litet förfallna, att deras nödtorftiga
reparerande ej skulle kräfva några störa summor. Att på förhand
uppgöra ett kostnadsförslag för Bohus’ vidmagthållande vore en
ytterst vansklig, för att ej säga omöjlig sak. Sannolikt skulle till och
med ganska stora summor kunna härför användas, utan att dock mer än
en ringa del af fästningen hunnit ordnas och skyddas. Vissa detaljkostnader
kunde deremot på förhand någorlunda bedömas, såsom för
skyddstaket å Fars hatt omkring 1,800 kronor, för ingångarnes ordnande
minst 600 kronor och för Nederplattens främre murkants lagande
m. in. 600 kronor. Samtliga dessa arbeten vore det för öfrigt ytterst
vigtigt att utan dröjsmål få utförda, enär i annat fall ytterligare ras ej
skulle uteblifva och inom kort hafva verkat så förstörande, att en iståndsättning
derefter skulle kräfva alltför dryga kostnader.

I fråga om anskaffande af medel till restaureringen ansåg chefen för
fortifikationen, att af de s. k. arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen
kunde för ifrågavarande ändamål användas ett belopp af 2,000 kronor,
hvarjemte han uttalade den förhoppningen, att genom riksantiqvariens
försorg skulle kunna beredas någon ytterligare tillgång, så att åtminstone
nyss berörda arbeten, hvilka skulle betinga ett belopp af 3,000
kronor, kunde komma till stånd.

Vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af chefens för fortifikationen
omförmälda framställning tillstyrkte arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
bifall till hvad denne sålunda föreslagit.

320

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som anbefalts att
i ärendet sig yttra, anförde i utlåtande den 1 juni 1898, att då
skäl funne3, som gjorde ett uppskof med de ifrågavarande arbetenas
utförande rqycket betänkligt, akademien på det lifligaste instämde med
chefen för fortifikationen angående vigten och önskvärdheten af att de
föreslagna konserveringsåtgärderna redan år 1898 och på sätt af honom
blifvit föreslaget måtte komma till utförande, hvarjemte akademien, med
framhållande deraf att akademien ej såge sig i tillfälle att lemna det
ifrågasatta tillskottet af 1,000 kronor, anhölle, det Kongl. Maj:t måtte
för det behjertansvärda ändamålet af tillgängliga medel anvisa sistnämnda
belopp.

Vid föredragning den 10 juni 1898 af detta ärende fann Kongl.
Maj:t godt, med bifall till hvad chefen för fortifikationen föreslagit, för
ifrågavarande ändamål anvisa 3,000 kronor, att utgå med 2,000 kronor
från de under arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet förvaltning
stälda arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000
kronor från det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till extra
utgifter.

På sommaren och hösten 1898 vidtogos härefter, under ledning af
fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg, kaptenen Claes Grill, efter en af
honom uppgjord och af riksantiqvarien godkänd plan vissa åtgärder
för bevarande af åtskilliga delar utaf fästningsruinen. I skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 6 maj 1899 lemnade riksantiqvarien följande redogörelse
för arbetets fortgång och de dermed vunna resultaten: Arbetet hade i
främsta rummet gält tornet Fars hatt, hvars blytak redan längesedan försvunnit,
liksom det år 1746 lagda trätaket. Med iakttagande af största
sparsamhet hade öfver tornet blifvit lagdt ett tak af beton, sammansatt
af stenskärf, cement och alunskiffermjöl, och öfver detta hade anbragts
en 10 centimeter tjock betäckning af fin och fet beton, som stålslipats.
Arbetet hade varit förenadt med fara, men hade lyckligtvis
blifvit utfördt utan någon olyckshändelse. Tornet vore nu skyddadt
från väta, som, trängande sig in i murarne uppifrån, lätt vållade deras
söndersprängande. I närheten af Fars hatt förekomme en lemning af eu
mur, som i den nedre delen vore tjock, i den öfre smal och försedd
med skottgluggar, af hvilka ett par ännu funnes qvar. Innanför denna
öfre tunnare mur, ofvanpå den Överskjutande delen af den tjocka muren,
hade förr varit belägen den s. k. Trumpetaregången, hvilken ledt
fram till en dörröppning högt uppe i tornmuren. Den qvarstående
delen af Trumpetaregången och den denna uppbärande muren hade
under år 1898 blifvit cementerad, intill dess kölden gjort slut på sådant
arbete.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

321

I samma skrifvelse meddelade riksantiqvarien, att staden Kungelf för
fortsatta skyddsarbetens verkställande anvisat ett belopp af 1,000 kronor,
samt anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes för samma ändamål anvisa 2,000
kronor att användas på det af Kongl. Maj:t år 1898 faststälda sätt.
Riksantiqvarien åberopade såsom skäl för denna sin framställning hufvudsakligen
följande: Resultatet af 1898 års arbete vore icke tillräckligt.
Skulle Bohus ruin icke ännu mera förfalla, måste konserveringsarbetet
fortsättas. Vid källossningen år 1899 hade inträffat ras, hvilka vittnade,
att hvad, som kunde göras, borde göras snart. Sedan Fars hatt blifvit
på ett tillfredsställande sätt täckt, kunde detta torn användas som förrådsrum,
åtminstone i händelse af tillfälligt behof, men skulle detta ske,
måste den stora oregelbundna öppning, som funnes i tornets nedersta
del, fyllas. Denna öppning innebure dessutom en fara för den öfverliggande
tornmurens bestånd. I kanten af denna muröppning funnes delar
af en trappa, som vore konstruerad inne i muren. Denna trappa innebure
i det skick, hvari den befunne sig, en fara för ruinen, enär trappan
lätt kunde rasa och derigenom framkalla obestånd hos de omslutande
murarne. Det vore derför nödvändigt att rekonstruera de bortfallna
och skadade delarne af trappan. Trumpetaregångens ytterkanter
behöfde stärkas, på det att mera utskjutande stenar icke måtte rasa.
Den ytterkant, som vette mot Fars hatt, borde stadgas genom en mellan
kanten och tornmuren anbragt sträfva, som lämpligen kunde få formen
af en smal bro, genom hvilken man kunde komma fram till dörröppningen
i tornmuren och blicka in i dess inre. Trumpetaregången ledde
från Fars hatt till det s. k. Kungshuset. Af dess murar funnes äfven
de nedre delarne qvar jemte en båge med öfverliggande mur, som bildade
en gafvelvägg. Denna båge liksom de Kungshuset omgifvande
murarne behöfde efterses och skyddas genom cementering o. s. v. Det
yttre försvarsverket Nederplatt hade fått beklädnadsmuren bortplockad
för att användas i nyare byggnader. Det vore nödvändigt att ersätta
den borttagna beklädnadsmuren med eu ny, som förmådde bereda skydd
åt Nederplatts inre delar och bakom liggande verk.

öfver denna riksantiqvariens framställning hördes chefen för fortifikationen,
hvilken — under erinran, bland annat, att ännu återstode åtskilliga
arbeten, innan tornet Fars hatt kunde anses vara i nöjaktigt
skick för att kunna användas till upplagsplats för förråd, samt att de
vigtigaste af dessa arbeten vore betontakets strykande med asfaltfernissa
och torningångens ordnande, hvilka arbeten borde, om nödig sparsamhet
iakttoges, kunna utföras för sammanlagdt 1,000 kronor—hemstälde, det
Kongl. Maj:t täcktes för fortsatta konserveringsarbeten å Bohus, utförda
Uih. till Rilcsd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 41

322

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

på sätt år 1898 egt rum, anvisa ett belopp af 2,000 kronor, deraf 1,000
kronor af arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen.

Efter det arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet i afgifvet
utlåtande tillstyrkt bifall till hvad chefen för fortifikationen sålunda
hemstält, anvisade Kong!. Magt den 7 juli 1899 för ifrågavarande ändamål
2,000 kronor att utgå med 1,000 kronor från arrende-, jordskyldsoch
tomtöremedlen samt med 1,000 kronor från det under åttonde
hufvudtiteln uppförda anslag till extra utgifter, hvarjemte Kongl. Maj:t
föreskref, att ifrågavarande arbeten skulle utföras i enlighet med de
bestämmelser i sådant hänseende, som för de dittills utförda arbetena
jemlikt kongl. brefvet den 10 juni 1898 varit gällande.

Sedan konserveringsarbetena å fästningsruinen under år 1899 blifvit
fullföljda, fortfarande under ledning af fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg,
aflat riksantiqvarien den 26 maj 1900 en skrifvelse till Kongl.
Maj:t, deri han, med förmälan, bland annat, att genom nämnda arbeten
visserligen mycket vore vunnet för ruinens fortfarande bestånd,
men att, enligt hvad af en från fortifikationsbefälhafvaren till riksantiqvarien
ingången anmälan framginge, åtskilliga för ruinens betryggande
särdeles magtpåliggande åtgärder måste inom den närmaste tiden
vidtagas, innan det blefve möjligt att uppgöra ett fullständigt arbetsoch
kostnadsförslag för återstående konserveringsåtgärder, anhöll, att
Kongl. Maj:t täcktes för år 1900 anvisa ett anslag af 2,000 kronor,
hvilket belopp ansåges vara tillräckligt för det, som under år 1900
kunde uträttas.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, häröfver hörd, anförde
i utlåtande af den 31 maj 1900, att arméförvaltningen å nämnda
departement under hand inhemtat, att de under sommaren 1899 utförda
konserveringsarbetena för det vigtigaste iståndsättandet af tornet Fars
hatt ej visat sig för den vördnadsbjudande ruinens bestånd tillräckliga,
utan att nya bristfälligheter, som snarast måste afbjelpas, yppat sig, ett
förhållande, som i allmänhet inträffade, när fråga vore om dylika konserveringsarbeten;
och tillstyrkte arméförvaltningen bifall till riksantiqvariens
berörda anhållan, med hemställan tillika, att, derest samma anhållan
bifölles, ett belopp af 1,000 kronor måtte för ändamålet anvisas
af arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen.

Genom beslut den 22 juni 1900 fann Kongl. Maj:t godt, med
bifall till den af riksantiqvarien gjorda framställningen, dels för sagda
ändamål anvisa 2,000 kronor att utgå med 1,000 kronor från de under
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet förvaltning stälda arrende-,
jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000 kronor från det

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter, dels ock
föreskrifva, att nu ifrågavarande arbeten skulle utföras i enlighet med de
bestämmelser, som jemlikt förutnämnda kongl. bref af den 10 juni 1898
varit gällande beträffande de dittills utförda arbetena.

Vidare har departementschefen meddelat, att vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien uti nu föreliggande, af akademien gjorda framställning
— med öfverlemnande af dels en utaf fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg
afgifven vidlyftig rapport angående verkstälda restaureringsarbeten å
ifrågavarande fästningsruin m. in., dels ock ett af honom uppgjordt kostnadsförslag
rörande ytterligare behöfliga arbeten å ruinen jemte en till
akademien stäld skrifvelse — vitsordat såväl önskvärdheten och behofvet af
de föreslagna restaureringsåtgärdernas snara vidtagande som ock fortifikationsbefälhafvarens
under de föregående åren ådagalagda skicklighet och
lämplighet i alla afseenden att leda arbetena, hvarjemte akademien särskildt
framhållit, att fortifikationsbefälhafvaren erbjudit sig att fortfarande
som hittills kostnadsfritt hafva ledningen om händer, hvarigenom således
utgiftsposten härför kunnat ur kostnadsförslaget uteslutas.

Af nyssnämnda utaf fortifikationsbefälhafvaren afgifna rapport inhemtades
i fråga om de under åren 1899 och 1900 utförda restaureringsarbetena
hufvudsakligen följande.

Vintern 1898—1899 hade för Bohus ruin varit synnerligen förderfbringande.
På grund af den milda temperaturen hade inträffat ej mindre
än nio källossningar, hvilka gått illa åt de fallfärdiga murarne. Stora
stycken af dessa hade flerstädes nedramlat, hvadan en god del af det år
1899 beviljade anslaget måst användas till att nödtorftigt cementera och
foga hvad som varit mest fallfärdigt å skilda ställen inom den omfångsrika
ruinen. Under år 1899 hade vidare medhunnits återställande af den
synnerligen svårt ramponerade ingången till tornet Fars hatt, återuppbyggande
af den inuti muren till detta torn varande trappan, hvilken varit
nedrasad till två våningars höjd, samt restaurering af porthvalfvet till Kungshuset
och afslutning af arbetet med Trumpetaregången. Ingången till
tornet Fars hatt hade uppmurats i dukt med den öfriga tornmuren, ingången
hade hvälfts i öfverensstämmelse med tillgängliga gamla ritningar
och innertrappans nedre del hade blifvit nyuppförd, tills den
nådde upp till den qvarvarande delen af trappan, så att man inuti
muren kunde komma ända upp till de öfverstå skottgluggarne; och
hade slutligen för ingången anbragts en stark port af jern. Trumpetaregångens
restaurering hade afslutats; och för att man skulle
kunna komma upp på densamma, hade i den tjocka muren anbragts en
smal och brant trappa. Från Trumpetaregången, hvilken fordom sträckt

324

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sig ända fram till tornet Fars hatt, hade en ännu befintlig mindre portöppning
ledt in uti tornet. För att emellertid bibehålla den på senare
tid använda ingången till borggården, enär den fordom brukliga ingången
vore alldeles igenrasad, hade vid restaureringen en smal öppning lemnats
mellan Trumpetaregången och tornet. Mellan Trumpetaregången
och berörda portöppning i tornet hade slagits en lätt brygga af beton,
hvilken på den utåt vända sidan försetts med skyddande ledstänger af
jern. Porthvalfvet till Kungshuset hade vid den mot borggården närmast
belägna delen utgräfts ned till den forna vägbanan; muren och
hvalfvet hade iståndsatts och fogats, hvarjemte murens öfverdel täckts
med beton. Det skarpa 24 meter höga murhörnet vid Nederplatt hade
blifvit till hela sin höjd cementfogadt.

Under år 1900 hade arbetet börjat med restaurering af de ganska
illa ramponerade skottgluggarne i tornet Fars hatt, hvarefter, enär äfven
under vintern 1899 —1900 ras inträffat på åtskilliga ställen i fästningsruinen,
åtgärder måst vidtagas för att skydda andra partier af densamma.
I första hand hade Kyrkotornet måst upphjelpas. På dess södra sida hade
redan år 1898 all ytterklädnad af tuktad sten varit nedrifven eller nedfallen.
På nordvestra sidan åter hade denna ytterklädnad funnits någorlunda
i behåll, men under vintern 1899—1900 hade ur densamma stora
stycken nedrasat. På detta ställe hade under sommaren 1900 verkstälts
en upphjelpning och cementfogning af muren ända från grunden, öfverstå
delen af denna mur hade börjat att något »hänga öfver», derigenom
att regnvattnet vid öfvergång till is trängt ut stenblocken. Sedan
den inre murytan blifvit blottad, hade de öfverhängande stenarne
med talja bragts tillbaka i sitt ursprungliga läge. Kyrkotornets inre erbjöde
nu en angenäm plats, hvarifrån man hade en härlig utsigt öfver
Kungelf och Nordre eif. Det lilla, som funnes qvar af det med Gamla
magasinet sammanhängande halftornet Mors mössa, hade under vintern
1899—1900 börjat ytterligare rasa, likasom förbindelsemuren mellan
tornet Mors mössa och Nya magasinet. Hvalfvet i nämnda förbindelsemur
hade återstälts i sitt ursprungliga skick, hvarjemte murens både
yttre och inre sidor upphjelpts och cementfogats. På tornet Mors mössa
hade den närmast förbindelsemuren belägna delen af yttermuren likaledes
blifvit upphjelpt och cementfogad. I porthvalfvet under Kungshuset
hade under år 1900 utgräfningen fortsatts till hela hvalfvets längd
och ned till den forna vägbanan. Sedan en vid utgräfningen upptäckt
igenmurad öppning i porthvalfvets sidomur blifvit åter upptagen, hade
derinnanför påträffats en smal, af jord och mursand igenfyld gång, hvilken
ledde fram emot kyrkan. Vid utgifning af denna gång hade kyr -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

325

kaus grundmur blottats och för tillfället uppstöttats för att till nästa
sommar hindra ras.

Fortifikationsbefälhafvaren hade härefter, enligt hvad af statsrådsprotokollet
vidare inhemtas, i rapporten framhållit, att mycket återstode
att göra, om man ville för framtiden rädda hvad som ännu funnes
qvar af den stolta borgen, äfvensom att, enär äfven under sommaren
1900 och sålunda oberoende af källossning betydliga ras egt rum, i
synnerhet å Nya magasinets sydvestra gafvelmur, förvättringen visade
sig hafva fortskridit så långt, att hvad man önskade göra borde verkställas
inom den allra närmaste framtiden.

Slutligen hade fortifikationsbefälhafvaren omnämnt, att Hans Maj:t
Konungen under sommaren 1898 aflagt ett besök vid Bohus och dervid
beslutat, att en af fortifikationsbefälhafvaren utförd större planritning
öfver fästningen, sådan denna tedde sig år 1771, skulle gjutas i brons
på Hans Maj:ts bekostnad och uppställas på borggården för att underlätta
för den besökande främlingen att orientera sig i allt detta virrvarr
af gamla lemningar. Nämnda bronstafla hade påföljande vinter blifvit
gjuten och vore nu orienterad och uppstäld invid brunnen med i postainentet
inmurade stenar, hvilka sedan äldre tider vore försedda med årtal
och olika regementens initialer.

I omförmälda kostnadsförslag funnes upptagna de beräknade utgifterna
för restaureringsarbeten å följande delar af fästningsruinen, nemligen
Kyrkotornet, Gamla magasinet, tornet Mors mössa, Qvarntornet, Nya
magasinet, Stora Våghals, Skarpe Nord, Nedre Platt, tornet Fars hatt,
muren från Fars hatt till Kungshuset samt Kungshuset, hvarjemte för
ställningar, stenkran, hissinrättning till skyddsmuren mot vägen söder om
fästningen, verktyg m. m. upptagits eu post å 1,300 kronor; slutande
kostnadsförslaget å en summa af 32,000 kronor.

Uti infordradt utlåtande den 13 november 1900 hade öfverintendentsembetet
anfört, att embetet, efter granskning af berörda
kostnadsförslag, som synts embetet vara uppgjordt med synnerlig omsorg
och insigt, icke funnit anledning till andra erinringar mot detsamma,
än att dels posten till ställningar, stenkran, hissinrättning till
skyddsmuren mot vägen söder om fästningen, verktyg m. m. borde
höjas från 1,300 kronor till 2,500 kronor och dels en post å 2,300 kronor
tilläggas för oförutsedda utgifter, hvadan, derest proposition i ämnet
kotnme att till Riksdagen aflåtas, den äskade anslagssumman borde bestämmas
till 35,500 kronor.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet hade, på grund
af remiss, låtit inhemta yttrande i ärendet från chefen för fortifika -

326

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tionen, hvilken dervid förklarat sig icke hafva något att erinra vare sig
i fråga om önskvärdheten af den vackra och minnesrika ruinens fortsatta
restaurering och det sätt, på hvilket restaureringen enligt förslaget
skulle utföras, eller mot det af fortifikationsbefälhafvaren uppgjorda kostnadsförslaget,
utom i hvad anginge den för ställningar m. in. upptagna
summan 1,300 kronor, hvilken i betraktande af den mängd oförutsedda
utgifter, som vid dylika arbeten alltid förekomme, och de reseersättningar,
som för tillsynen måste utgå, borde upptagas till omkring 15
procent af den beräknade arbetskostnaden, samt på grund häraf föreslagit,
att kostnaden för ställningar in. m. måtte höjas till 4,800 kronor,
hvarigenom slutsumman sålunda skulle uppgå till 35,500 kronor; och
hade arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet uti eget utlåtande
den 14 november 1900 tillstyrkt bifall till hvad chefen för fortifikationen
i nämnda yttrande anfört.

På grund af erhållen befallning att från vederbörande infordra
yttrande, om och i hvad mån bidrag till bestridande af kostnaderna
för de i ärendet ifrågasatta åtgärder beträffande Bohus fästningsruin
kunde förväntas inflyta från den ort, som vore närmast intresserad
i denna fornlemnings skyddande, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län inhemtat yttranden i ärendet dels
från allmänna rådstugan i Kungelf, som — efter det stadens drätselkammare,
inom hvilken framhållits, att staden Kungelf redan för ifrågavarande
ändamål lemnat ett belopp af 1,000 kronor och att stadens finansiela
ställning genom en skolhusbyggnads brand in. in. försämrats, meddelat,
att, ehuru drätselkammaren funne restaureringsarbetet å Bohus fästningsruin
i hög grad både påkalladt och behjertansvärdt, drätselkammaren
såsom vårdare af stadens ekonomi dock icke ansåge sig kunna tillstyrka
vidare tillskott till restaureringsarbetet än hvad som redan lemnats, helst
samhället vore litet och det redan lemnade bidraget med hänsyn härtill
utgjorde ett rätt afsevärdt belopp — på de af drätselkammaren sålunda
anförda grunder förklarat sig icke kunna lemna något ytterligare bidrag
till restaureringsarbetet, dels ock från magistraten i nämnda stad, som
instämt i hvad drätselkammaren på anförda grunder tillstyrkt och allmänna
rådstugan på dessa grunder beslutat.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i utlåtande
den 21 december 1900 anfört, att det syntes, som om staden Kungelf
haft skälig anledning till sitt i saken fattade beslut, och att det
.enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore synnerligen
önskvärdt, om statsmedel till nödigt belopp kunde blifva anvisade
till iståndsättande af ifrågavarande stolta och storslagna fornlemning,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

327

hvars bevarande borde vara af betydelse icke blott för länet utan äfven
för landet i dess helhet.

Vidare har departementschefen meddelat några, hufvudsakligen ur
chefens för fortifikationen förstberörda skrifvelse hemtade uppgifter angående
Bohus fästnings historia.

Detta fäste anlades redan år 1308 af norske konungen Håkon Hålägg
för att betvinga det något längre ned i Nordre eif midt för Kongahälla
belägna Niklasborgs slott, som då innehades af den svenske hertigen
Erik Magnusson. Fästet, som till en början var af trä, blef snart,
till följd deraf att det beherskade gränsfloden Göta eif, en af Norgesvigtigaste
platser och genom allt kraftigare befästningsarbeten af sten
ett af hela Nordens starkaste slott. Bagaholm — den holme, på hvilken
fästet uppförts — var tingsställe för Vikens lagmansdöme, och höfvitsmannen
på Bohus innehade styrelsen först öfver södra och sedermera
äfven öfver norra delen af det landskap, som efter borgen fick namn
af Bohus län. Bohus kom att spela en betydelsefull rol vid de
båda grannrikenas förhållande till hvarandra, såväl de fredliga som de
fiendtliga. På Bohus var år 1333 den norska herredag samlad, som förklarade
Magnus Eriksson myndig, der hyllades år 1344 dennes son Håkan
till Norges konung och der mottog år 1388 Håkans enka Margareta
de svenske stormännens anbud om Sveriges krona. Året derpå
fick konung Albrekt der börja sin fångenskap. På Bohus utsåg en del
af Norges stormän Karl Knutsson till norsk konung. Under åren 1455
och 1456 var slottet för danskar och norrmän en trygg tillflyktsort, der
de funno skydd mot den svenske anföraren Tord Bonde. Många gånger
har detta fäste sedan den tiden varit belägradt. Såsom dess stoltaste
krigiska minne kan emellertid framhållas, att det aldrig varit af fiendehand
intaget. Kristian II belägrade det år 1531, svenskarne inneslöto
det under det nordiska sjuårskriget fem gånger, ifrigast i mars år 1566,
då Nils Boije och Nils Sture företogo fyra stormningar. Vid den sista
af dessa lyckades svenskarne intaga tornet Fars hatt, men sprängdes
jemte en stor del af detta i luften. Bohus hade af denna belägring lidit
svårt, men iståndsattes åter; förbättringar och tillbyggnader vidtogos
åren 1595 och 1605 så ock år 1645, då svenskarne under den s. k.
Hannibalsfejden beskjutit slottet. Fästningens hufvudbyggnader bildade
vid denna tid en fyrkant med torn, af hvilka det nordvestra, det förutnämnda
tornet Fars hatt, var fyrkantigt, men de öfriga, deribland det
sydvestra, som kallades Mors mössa, antagligen runda. Midt på vestra
sidan reste sig det s. k. Röda tornet, hvilket inrymde kyrkan. Utanverken
bildade en oregelbunden sjuhörning. I detta skick befann sig Bohus

328

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fäste, när det genom freden i Roeskilde år 1658 kom i svensk besittning
och Carl X Gustaf den 30 mars samma år der höll sitt intåg. Under den
s. k. Gyldenlövefejden råkade det åter ut för en belägring, den svåraste
af alla, hvilken dock med hjeltemod uthärdades af den obetydliga besättningen
under den tappre öfversten Fredrik von Börstel. Fästningen ansattes
denna gång i nära två månader, från den 25 maj till den 22 juli 1678,
af öfver 10,000 norrmän under Gyldenlöve och skulle hafva nödgats att
gifva sig, om icke riksamiralen grefve Gustaf Otto Stenbock ankommit
med hjelp. Det nästan i grund förstörda fästet uppbygdes sedermera
ånyo och var till år 1700 residens för landshöfdingen öfver Bohus län,
men blef utan synnerlig vigt i militäriskt afseende, enär det ej längre var
gränsfäste. Carl XII lät ock bortföra derstädes befintliga kanoner för
att användas för befästningar närmare norska gränsen; efter hans död
återfick dock Bohus sin bestyckning. Fästet lemnades sedermera att
förfalla, men ännu år 1782 synes dock en arbetskommendering hafva
varit på Bohus. År 1783 fingo Kungelfs borgare rätt att derifrån taga
byggnadssten, och ej långt derefter fick generalqvartermästaren och direktören
öfver fortifikationen Johan von Hermanson nådig befallning att
uppgöra förslag till slottets rasering. De genom föreskrift den 16 maj
1789 anbefalda raseringsarbetena måste dock redan samma år för de
dermed förenade dryga kostnadernas skull inställas. Den 21 mars sistnämnda
år hade staden Kungelf erhållit tillåtelse att af den på Bohus
fästning befintliga sten bortföra och nyttja hvad densamma till sitt behof
tarfvade. Utan tvifvel hade den stolta fästningen snart varit blott
ett minne, om ej konung Carl XIV Johan på derom af vitterhets-, historie-
och antiqvitetsakademien den 15 juni 1838 gjord framställning
förbjudit denna vanhelgande sköfling af ett utaf de skandinaviska rikenas
vördnadsvärdaste minnesmärken.

För egen del har departementschefen yttrat följande:

Enligt hvad af det sagda framginge, befunne sig en af vårt lands
mest storartade och på historiska minnen rika fornlemningar till väsentliga
delar i så förfallet skick, att densamma hotades af förstörelse, derest
ej inom den närmaste tiden skydd häremot bereddes. De hittills å ruinen
utförda skyddsarbetena hade afsett allenast några få partier af fästningen
och ej varit af särdeles betydande omfattning, utan inskränkts till hvad
som icke utan fara för nämnda partiers bestånd kunnat uppskjutas. För
de ännu återstående erforderliga restaureringsarbetena hade framlagts
kostnadsförslag, som af sakkunnig myndighet förklarats vara uppgjordt
med synnerlig omsorg och insigt, hvartill komme, att tillfälle för närvarande
yppades att utan kostnad för statsverket erhålla .en ledare för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

329

arbetena, hvilketis skicklighet och lämplighet härför blifvit af vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien vitsordad. Då slutligen den af såväl
öfverintendentsembetet som chefen för fortifikationen och arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet förordade höjningen af det utaf
akademien begärda anslaget från 32,000 kronor till 35,500 kronor syntes
vara på goda skäl grundad samt, enligt hvad genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
blifvit upplyst, något bidrag från orten för ifrågavarande
ändamål icke vore att förvänta, heinstälde departementschefen,
det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för utförande af restaureringsarbeten
å Bohus fästningsruin i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjord plan bevilja ett belopp af 35,500 kronor och deraf på
extra stat för år 1902 anvisa 24,000 kronor.

Vid bifall härtill ansåge departementschefen hinder icke förefinnas
för Kongl. Maj:t att låta under år 1901 af tillgängliga medel förskottera
större eller mindre del af sistnämnda belopp.

Utskottet finner önskligt, att åtgärder vidtagas i syfte att de ännu
qvarstående delarna af Bohus fästning må bevaras från ytterligare förstöring,
men anser sig på grund af den i statsrådsprotokollet lemnade
redogörelse för ärendets förberedande behandling böra uttala den mening,
att enligt utskottets åsigt planen för de ifrågavarande arbetena
bör på det sätt noga begränsas, att något återställande af fästningens
särskilda delar till deras förutvarande skick icke bör ifrågakomma i
vidsträcktare omfattning än som för vinnande af ofvan angifna syfte
kan finnas vara oundgängligen nödvändigt. Endast under förutsättning
att arbetena sålunda begränsas anser sig utskottet kunna förorda, att
för ändamålet beviljas statsanslag, hvilket derför också synes utskottet
böra beviljas icke i den form, som af Kongl. Maj:t föreslagits utan till
utförande af »konserveringsarbeten» å fästningsruinen.

I det af fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg i september månad
1900 uppgjorda kostnadsförslag har beräknats, att arbetena skulle betinga
eu kostnad af 32,000 kronor; och till detta belopp, som jemväl
blifvit af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien hos Kongl. Maj: t
äskadt, anser utskottet anslaget böra inskränkas, dervid till utgående
under år 1902 synes böra anvisas 22,000 kronor, motsvarande hvad
nämnda akademi ansett behöfligt för åren 190-1 och 1902.

Slutligen har utskottet i detta sammanhang velat uttala den förhoppning,
att konserveringsarbeternq med iakttagande af den utaf utskottet
ofvan angifna grund, så planläggas, att Riksdagen må kunna med säkerhet

Bih. till Riked. Prot 1901. 4 Samt. 1 Af it.. 9 Höft. 42

330

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående
anslag till
museets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.

flor.]

Angående
anslag till
museets
etnografiska
afdelning.

[102.]

Ang.

inlösen af
fyra etnografi
ska samlingar

[103.]

påräkna, att genom berörda anslag ett tillfredsställande och varaktigt
resultat af arbetena åstadkommes, och att sålunda någon tillökning af
anslagets belopp icke skall ifrågasättas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Kong], Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen för utförande af
konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin beviljar ett
belopp af 32,000 kronor och deraf på extra stat för
år 1902 anvisar 22,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

106:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må på extra stat jemväl för 1902
anvisa ett belopp af 2,000 kronor till inköp och insamling
af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden
derstädes och till bestridande af andra med
arbetena vid afdelningen förenade utgifter.

107:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad statsrådsprotokollet i ärendet (sid. 318—320)
innehåller, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1900
och 1901 egt rum, på extra stat för år 1902 uppföra
en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofrans
af naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning.

108:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
.fyra etnografiska samlingars inlösande åt naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelning på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 5,000
kronor.

I en af vetenskapsakademien med skrifvelse den 10 oktober 1900 till
Kongl. Maj:t öfverlemnad, af tillförordnade föreståndaren för naturhistoriska
riksmuseets etnografiska afdelning, doktor Hjalmar Stolpe, gjord framställning
angående inlösen af några samlingar etnografiska föremål för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

331

nämnda afdelning har Stolpe, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,
anfört följande.

Under augusti 1900 hade till riksmuseets ifrågavarande afdelning ankommit
två större sändningar af etnografiska föremål, hvilka af den under
hemresan från en treårig forskningsfärd till Java och tyska Nya Guinea
aflidne svenske botanikern, filosofie doktorn Erik Nyman blifvit sammanbragta
vid sidan af hans egentliga verksamhet som botanisk forskare. Af
dessa etnografiska samlingar vore den från Nya Guinea den vida större.
Den utgjordes, inberäknadt några föremål från Nya Irland, af 1,050 nummer,
omfattande drägter, prydnader, husgeråd, vapen och en mängd föremål,
som belyste ifrågavarande folkstammars religiösa föreställningar. Bland
dessa föremål funnes ett stort antal präktiga sniderier, som utvisade en
hög grad af konstskicklighet hos de nämnda folkstammarne. Samlingens
redan i och för sig stora värde ökades än mera genom en noggrann förteckning
öfver största delen af föremålen, upptagande såväl uppgifter
rörande föremålens betydelse och användning som äfven deras namn på
de olika dialekterna. Katalogen lemnade således också ett synnerligen
värderikt bidrag till dessa föga kända språks lexikografi. Denna samlings
betydelse för vårt etnografiska museum vore så mycket större, som detta
förut egde att uppvisa jemförelsevis obetydligt från ifrågavarande område,
hvilket vore ett af de i etnografiskt afseende vigtigaste och mest intressanta
i verlden. Det enda, vi i den vägen egde, vore en mindre samling,
som under senaste året skänkts till museet af den tyske kolonial^ enstemannen
Er. Wanders, men denna samling, för hvilken museet äfven ytterst
hade att tacka doktor Nyman, genom hvilkens bemedling den kommit
museet till godo, innehölle öfvervägande helt andra saker än den Nymanska.
Förenade skulle dessa samlingar gifva en så fullständig bild af de nämnda
folk stammar nes egendomliga kultur, som något etnografiskt museum hade
att uppvisa. Den på Java hopbragta samlingen vore jemförelsevis mindre,
blott omkring 220 nummer, men äfven den omfattade en mängd för
åskådliggörandet af denna ös urgamla kultur vigtiga föremål, hvilka också
vore nya för vår förut ganska torftiga malajiska samling. Bland de vigtigaste
af dessa föremål vore en vacker samling af silfverprydnader, visande
en öfverraskande grad af arbetsskicklighet och smak, en samling vapen
från olika områden af den malajiska arkipelagen, diverse husgeråd och
redskap, drägtpersedlar, musikinstrument m. in. samt föremål, karakteristiska
för kineserna på Java. Båda dessa samlingar, den från Nya Guinea
och den från Java, erbjödes nu af doktor Nymans rättsinnehafvare åt
museet för ett belopp af 3,500 kronor, ett pris, som efter inhemtade upplysningar
från cheferna för de etnografiska museerna i Berlin, Wien, Dresden

332

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

och Leyden och efter jemförelse med utländska försäljningskataloger måste
anses synnerligen billigt. Tyvärr medgåfve dock ej det lilla årsanslaget på
extra stat af 2,800 kronor till naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelnings underhåll, vård och förkofran — hvarmed vaktmästare skulle
aflönas, utställningsmaterielen vidmagthållas och ökas samt alla öfriga
löpande utgifter bestridas, så att blott en mindre del årligen kunde användas
till nya förvärf — inlösen af doktor Nymans förenämnda vigtiga
samlingar, hvarför den enda utvägen att åt vårt land rädda dessa resultat
af en svensk forskares nitiska och uppoffrande arbete vore att hos Kongl.
Maj:t anhålla om beredande af särskild! extra anslag till deras inlösande.

I sammanhang härmed har doktor Stolpe, enligt hvad till statsrådsprotokollet
vidare meddelats, fäst uppmärksamhet på att i museets asiatiska
afdelning sedan länge funnes en af förutvarande amanuensen vid
museet F. R. Martin deponerad samling af till största delen japanska föremål,
90 nummer, bland hvilka flere stora gudabilder från det sextonde
århundradet, masker, begagnade vid religiösa skådespel, en större samling
svärdsklingor, upplysande för det japanska vapensmidets historia,
en guldbroderad kinesisk drägt och diverse föremål från Persien och Turkestan.
Denna samling, som länge utgjort en integrerande, vigtig del af
museet, men af brist på medel ej kunnat inlösas, erbjödes nu af egaren till
salu för ett pris af 800 kronor, hvilket i förhållande till nu gällande
marknadspris å äldre japanska föremål vore synnerligen billigt.

Vidare vore en högeligen värdefull samling af öfver 50 föremål (fullständiga
utrustningar för kör- och ridhästar, verktyg, husgeråd, drägtpersedlar,
prydnader och amuletter in. m., allt från Sarterna i östligaste Turkestan)
hembjuden af eu der varande missionär M. Bäcklund för 500
kronor, och af en annan missionär, L. E. Högberg, från samma trakter
hade åt museet erbjudits att köpa en särdeles värdefull samling af hufvudsakligen
äldre föremål från de vestligaste delarne af det kinesiska riket,
utan att dock priset för denna, redan i museet deponerade samling
blifvit bestämdt. Båda dessa sist nämnda samlingar vore för museet ytterst
behöfliga, och deras förvärfvande åt museet skulle taga i anspråk mer än
hela det belopp, som för år 1901 skulle kunna disponeras för inköp.

I betraktande häraf anhölle Stolpe, att vetenskapsakademien måtte hos
Kongl. Maj:t göra framställning om aflåtande af proposition till Riksdagen
om beviljande af ett extra anslag af 5,000 kronor, deraf 3,500 kronor till
inlösen af doktor Nymans efterlemnade samling, 800 kronor till förvärfvande
af Martins ifrågavarande samling samt 700 kronor såsom bidrag
till inköp af de utaf missionärerna Bäcklund och Högberg erbjudna samlingarna.

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

333

Denna doktor Stolpes framställning, hvilken tillstyrkts af de utaf
vetenskapsakademien förordnade inspectores för riksmuseets etnografiska
afdelning, bankofullrnäktigen R. Almström och professorn O. Montelius,
hade akademien i sin förenämnda skrifvelse på det varmaste förordat och
fördenskull hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen af det
innehåll, som i Stolpes berörda framställning angifvits.

Sedermera hade doktor Stolpe i eu till ecklesiastikdepartementet ingifven
skrift af den 31 oktober 1900 anfört att, efter det dåmera priset
för den af missionären Högberg erbjudna samlingen blifvit af samlaren
bestämdt till 650 kronor, det anslag af 5,000 kronor, hvarom nu gjorts
framställning, vore afsedt att användas sålunda, att deraf skulle utgå 3,500
kronor till inlösen af Nymans samling, 800 kronor för Martins samling
samt återstående 700 kronor såsom bidrag till inlösen af Bäcklunds till
500 kronor och Högbergs till 650 kronor värderade samlingar, hvadan
alltså det öfverskjutande beloppet, 450 kronor, skulle utgå af anslaget till
etnografiska afdelningens vård, underhåll och förkofran.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemstälde departementschefen,
det Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1902 anvisa ett belopp af 5,000 kronor såsom bidrag till ifrågavarande
fyra samlingars inlösande åt naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning.

Utskottet, som anser anslag af statsmedel böra beviljas för inlösande
af ifrågavarande fyra etnografiska samlingar, har emellertid, under förutsättning
att något större bidrag för ändamålet än i statsrådsprotokollet angifves
skulle kunna lemnas från de för vetenskapsakademien tillgängliga
medel, trott sig böra föreslå, att statsanslagets belopp begränsas till 4,000
kronor, och hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1902 anvisa
ett belopp af 4,000 kronor såsom bidrag till omförmälda
fyra etnografiska samlingars inlösande åt naturhistoriska
riksmuseets etnografiska afdelning.

109:o) Kongl. Maja har föreslagit Riksdagen att på extra stat för Angår
1902 anvisa ett anslag af 3,000 kronor till inköp åt naturhistoriska''**™^
riksmuseet af professor T. T/torells samling af spindeldjur. deidjnr.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen [104.]
anmält, hurusom vetenskapsakademien i skrifvelse till Kongl. Maja den 12
september 1900 hernstält om beredande af anslag till inköp åt naturhisto -

334

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

viska riksmuseum af en samling spindeldjur, i hvilket afseende akademien
åberopat hvad rörande omförmälda inköp anförts af intendenten vid
riksmuseets entomologiska afdelning, professor Chr. Aurivillius, uti en till
akademien aflåten och af inspectores för museets nämnda afdelning, f. d.
professorerna G. Retzius och R. M. Bruzelius, tillstyrkt framställning i ämnet.

I denna framställning hade professor Aurivillius anfört, att ifrågavarande
samling af spindeldjur, som egdes af akademiens ledamot professorn
Tainerlan Thorell och som blifvit genomsedd och granskad af Aurivillius,
bestode af mer än 4,000 skilda arter i öfver 12,000 exemplar och
vore förvarad i sprit i 4,082 burkar och glasrör. Exemplaren vore nästan
utan undantag vackra och väl bibehållna. xAlla grupper af spindeldjur,
ifrån de minsta, qvalsterdjuren, till och med de stora skorpionerna, funnes
representerade i samlingen, och många sällsynta arter anträffades i densamma.
Sitt förnämsta värde egde dock samlingen derigenom, att de flesta
arterna vore granskade och bestämda af professor Thorell, hvilken under
en tid af mer än fyrtio år egnat sig åt studiet af spindeldjuren och genom
sina många, stora och noggranna vetenskapliga arbeten förvärfvat sig ett
berättigadt anseende såsom den måhända främste nu lefvande kännaren
af denna djurgrupp, hvarjemte samlingen innehölle ett betydande antal
typer till af Thorell nybeskrifna former. Under den långa tid, Thorell
varit verksam såsom vetenskaplig författare, hade han erhållit förtroendet
att bearbeta spindeldjurens grupp för flere af Europas förnämsta museer
(i synnerhet för museet i Genua) och hade dervid fått behålla exemplar
för sin egen samling. Denna innehölle till följd deraf talrika arter från
alla verldsdel och vore i synnerhet rik på former från södra Asien samt
från de malajiska och australiska öarne, hvilka former funnes beskrifva i
Thorells af museet i Genua utgifna stora arbete >Studi sui ragni malesi
e papuani > (4 band i 8:o). För alla forskare, som hädanefter i vårt land
komrne att egna sig åt studiet af spindeldjuren, vore det derför af ovärderlig
nytta att ega tillgång till denna samling. Med hänsyn till hvad
sålunda anförts och i betraktande af det pris, andra dylika samlingar
under senaste åren betingat -— så t. ex. hade af universitetet i Lund år
1899 betalats en summa af 9,000 kronor för framlidne adjunkten G. G.
Thomso.ns insektsamling —- ansåge professor Aurivillius, att professor Thorells
spindelsamling borde uppskattas lägst till ett värde af 3,000 kronor.
Professor Thorell hade ock förklarat sig villig att till naturhistoriska riksmuseets
entomologiska afdelning aflåta samlingen i fråga för 3,000 kronor,
i anseende dertill att samlingen derigenom komme att stanna i hans fädernesland.
Den entomologiska afdelningens årsanslag, 2,200 kronor, toges
emellertid till fullo i anspråk af de löpande årliga utgifterna och

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

335

de mindre inköp, som årligen behöfde göras, samt vore ej afsedt för
sådana större tillfälliga utgifter som den, hvilken nu ifrågavarande inköp
skulle medföra. Ej heller några andra medel stode till förfogande för
detta inköp.

I sin skrifvelse i detta ämne hade vetenskapsakademien förklarat, att
förvärfvandet af ifrågavarande utmärkta samling skulle vara en synnerligt
stor fördel för naturhistoriska riksmuseet.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, har departementschefen
tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Då enligt utskottets uppfattning giltiga skäl blifvit anförda för beviljande
af statsanslag för inköp af omförmälda samling spindeldjur, men
utskottet anser, att af enahanda grund, som i det under nästförestående
punkt 108:o af utskottet åberopats för nedsättning af det begärda anslaget
till inköp af fyra etnografiska samlingar, det nu ifrågavarande anslaget
skulle kunna begränsas till 2,500 kronor, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 2,500 kronor till inköp åt naturhistoriska
riksmuseet af professor T. Thorells samling
af spindeldjur.

Meteorologiska centralanstalten.

110:o) 1 anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda Ramställning och
under åberopande af hvad statsrådsprotokollet i ärendet (sid. 824—826)
innehåller hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1900
och 1901 egt rum, må på extra stat för år 1902 anvisa

a) till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst
vid meteorologiska centralanstalten, 9,050 kronor,
deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet åt
nuvarande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel
Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt
biträde vid väderlekstjensten; samt

b) till upprätthållande af en meteorologisk station
i Gellivare 300 kronor.

Ang. anslag
till
väderlekstjensten
vid
anstalten
ra. m.

[105.]

336

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. an- lll:o) Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 anmält, att Riks meteoroiogi-

dagen, med bifall till en af Kongl. Maj:t aflåten proposition, för meteoroska
telegram logiska centrälanstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram från
f''ochaTd°Fceröarne och Island, beviljat ett anslag af 144,000 kronor och deraf på
[106.] extra s*af för år 1901 anvisat ett belopp af 7,200 kronor, har Kong!
Maj:t föreslagit Riksdagen att af det sålunda beviljade anslaget anvisa på
extra stat för år 1902 jemväl ett belopp af 7,200 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må för meteorologiska centralanstaltens
förseende med dagliga meteorologiska telegram
från Fseröarne och Island af förut beviljadt anslag på
extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 7,200 kronor.

Ang. an- 112:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inrättande, i

inrättande af hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i statsrådsprotokollet öfver eckleettjordmagne-siastikärenden
den 11 januari 1901 angifna plan, af ett jordmagnetiskt
o b a e r va t o r iuni. central observatorium i närheten af Stockholm bevilja ett belopp af 36,000
ri071 krorior och deraf på extra stat för år 1902 anvisa 18,000 kronor.

Uti eu af vetenskapsakademien med skrifvelse den 13 september 1899
till Kongl. Maj:t öfverleinnad ansökning har filosofie doktorn V. CarlheimGyllensköld,
enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, väckt fråga om
inrättande i Stockholms närhet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium
under vetenskapsakademiens inseende äfvensom anvisande af dei’för erforderliga
statsanslag.

I berörda ansökning hade doktor Carlheim-Gyllensköld anfört följande.

Sverige saknade ännu bland sina vetenskapliga institutioner ett jordmagnetiskt
observatorium, genom hvars verksamhet vårt land och detsamma
omgifvande farvatten skulle kunna magnetiskt kartläggas och de
betydelsefulla förändringarna i jordens magnetiska tillstånd följas. Kunskapen
härom vore likväl af den största vigt icke blott för vetenskapen
utan i icke ringare mån för eu mängd olika grenar af det praktiska lifvet,
i främsta rummet deribland sjöfarten äfvensom topografien, geologien och
bergsbruket.

Behofvet för sjöfarten af en noggrann kännedom om kompassens
missvisning vore för väl kändt för att det skulle behöfvas mer än en
erinran derom. Särskildt syntes dock böra betonas två sakförhållanden,
som vållade, att det sätt, hvarpå dessa angelägenheter hittills hos oss omhänderhafts,
knappast i längden kunde blifva tillfyllestgörande. Det vore
de stora förändringar, som magnetnålens rigtning vore underkastad såväl
i anseende till tiden som i afseende på orten. För att sjökortens angif -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

337

velser härom icke efter få år skulle blifva värdelösa, erfordrades nämligen,
att deras uppgifter om missvisningens årliga aftagande vore exakta, hvilket
ingalunda alltid varit händelsen. På det år 1890 utgifna sjökortet
öfver Stockholms skärgård angåfves missvisningens årliga aftagande till
7VY, under det att det i verkligheten vore 4 å 5''. Vidare vore det en ibland
sjöfarande känd sak, att kompassen på vissa ställen vid våra kuster vore
underkastad lokala afvikelser, hvilka stundom uppginge till ett belopp af
ett hälft kompasstreck (5Vs°) eller derutöfver (såsom i Kalmarsund, vid
Utö i Stockholms skärgård, Bjurö klubb, Haparanda in. fl. orter) och hvilka
kunde blifva ödesdigra för den sjöfarande. Enligt ett yttrande af framlidne
chefen för sjökarteverket kommendören T. A. Arvidsson syntes eu
stor del af de så vanliga strandning;)rna på Ölands östra kust hafva sin
orsak i en dylik anomali hos kompassen. Kompassens vidsträckta användning
vid topografiska detaljarbeten för såväl topografer och landtmätare
som geologer m. fl. gjorde äfven behofvet af magnetiska kartor känbart.
.Slutligen vore dylika af vigt vid de numera så ofta anlitade magnetometriska
uppmätningarna af jernmalmsfält, hvilka som bekant, spelat eu
stor rol vid hela vår grufhandterings utveckling. För ett fullständigt
tillgodogörande af dessa mätningar vore det nämligen af intresse att känna
de för orten normala värdena på jordmagnetismens styrka och rigtning.
Särskildt med hänsyn till de stora nation alskatter, som i de nordligaste
delarne af vårt land helt säkert ännu läge fördolda, syntes detta vara att
beakta.

Den rent vetenskapliga betydelsen af forskningar på detta område
vore stor och allmänt erkänd. De magnetiska förhållandena på jordens
yta gåfve oss värdefulla upplysningar om jordklotets inre, till hvars kännedom
få medel stode till buds; derpå häntydde de högeligen intressanta
öfverensstämmelserna mellan lokala magnetiska anomalier och störingar i
lodliniens rigtning, som nyligen bragts i dagen, såsom vid Hare och i
närheten af Moskwa. Det måste sjelffallet vara af djupaste intresse för
den geologiska vetenskapen, att de magnetiska iakttagelserna sålunda satte
oss i stånd att nedtränga till djup, som geologen icke på annat sätt kunde
nå. Kännedomen om de underbara sekulära förändringarna i jordens
magnetiska tillstånd, hvarigenom magnetnålens rigtning under seklernas
lopp ändrades med flere kompasstreck, hade nyligen tagit betydelsefulla
steg mot sin lösning, och ett oaflåtligt följande af dessa företeelser på sfi
många punkter af jordytan som möjligt vore mer än någonsin af behofvet
påkalladt. Hvad slutligen beträffade de jordmagnetiska krafternas periodiska
och tillfälliga rubbningar, hade genom dem bragts i dagen ett kosmiskt
samband mellan himrnclskropparne af eu helt och hållet ny och

Dill. till Jlihul. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. f) Höft. 43

338

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

okänd natur; gåtor hade framträda som möjligen skulle erhålla sin lösning
genom samtidens stora upptäckter af elektriska strålar och katodstrålar.
Här öppnade sig nya vidder för forskningen, som lofvade nya
och vigtiga resultat.

Alla civiliserade nationer hade äfven till fullo insett vigten af dylika
magnetiska centralobservatorier såväl för det praktiska lifvet som för vetenskapen.
Hvarje kulturland af betydenhet egde åtminstone en dylik anstalt,
som ansåges såsom en oundgänglig hjelp för sjöfartens och topografiens
behof. Om vi sålunda inskränkte oss till Europa, hade Frankrike
fyra, det europeiska Ryssland fyra, England äfvenledes fyra, Tyskland två,
Österrike två, Spanien två, Holland, Belgien, Portugal, Danmark och Rumänien
hvardera ett. Plärvid hade medräknats endast de efter alla nutidens
fordringar inrättade, med sjelfregistrerande instrument försedda observatorierna.

Sverige väntade ännu på sitt jordmagnetiska observatorium. Om det
allmänna behofvet häraf äfven i vårt land vittnade till fullo de förfrågningar,
som tid efter annan inginge till meteorologiska centralanstalten
eller till härvarande astronomiska observatorium och dess tjensteman såväl
från enskilda personer som från offentliga verk i Sverige och utlandet,
såsom topografiska kåren, sjökarteverket, geologiska byrån, »Bureau des
longitudes» i Paris, »Deutsche Seewarte» i Hamburg in. m. De olägenheter,
som uppstått genom saknaden af ett institut af ifrågavarande slag,
hade endast på ett mycket ofullständigt sätt kunnat afhjelpas dels med
begagnande af utlandets i liten skala publicerade magnetiska kartor, dels
ock medelst de få mätningar, som tid efter annan på enskilda mäns initiativ
och delvis bekostnad företagits inom vårt land. De för reduktionen af
dessa iakttagelser erforderliga variation siakttagelserna hade åter till största
delen måst hemtas från utlandet, nämligen från Miinchen, Pavlovsk eller
Köpenhamn.

Det kunde för den, som vore van att vilja räkna Sverige bland de
främsta representanterna för den vetenskapliga odlingen, ingalunda vara
glädjande att se oss i denna från så många skilda synpunkter vigtiga angelägenhet
hänvisade till att kopiera utlandets kartor öfver våra egna farvatten.
Denna lucka i vårt lands vetenskapliga institutioner syntes endast
kunna afhjelpas genom upprättandet af ett tidsenligt magnetiskt observatorium.
De i Sverige befintliga instrument af hithörande slag vore till
största delen af en ålderdomlig konstruktion, delvis tunga och ohandterliga,
delvis rent af obrukbara. För iakttagande af variationerna saknades
såväl sjelfregistrerande apparater som användbara instrument för vertikalintensiteten.
Att denna känbara brist icke redan för länge sedan blifvit

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

339

afhjelpt, torde helt och hållet böra förklaras derigenom att det nödvändiga
initiativet från de vetenskapliga myndigheternas sida icke tagits. På
ett längre uppskof kunde saken icke annat än förlora, så mycket mer som
den närvarande tidpunkten i flere hänseenden syntes väl vald för att
bringa saken till utförande. 1 våra dagar påginge nämligen öfver hela
verlden på ifrågavarande område en synnerligen liflig verksamhet, framkallad
genom den sammanslutning mellan för saken intresserade lärde i
alla verldsdel, som på den internationella meteorologiska konferensens
initiativ åstadkommits i Paris år 1896. Det måste derför komma att kännas
ganska smärtsamt, ifall Sverige, som sedan äldsta tider på ett så glänsande
sätt deltagit i utvecklandet af denna vetenskapsgren, som det genom sina
mägtiga jernmalmsområden och sitt geografiska läge ända upp emot norrskenszonen
framför andra länder syntes egnadt att befordra, nu endast
på grund af bristande tillfälle till verksamhet för forskaren skulle komma
att saknas på sin post vid det internationella samarbetet. Sedan denna
magtpåliggande fråga nu bragts på tal, borde man dock kunna hysa förhoppning
om att den icke mera skulle kunna falla.

En institution af ifrågavarande slag, med uppgift att bilda en saminanhållande
stödjepunkt för alla magnetiska arbeten inom landet, syntes lämpligast
böra ställas i samband med rikets meteorologiska centralanstalt, i likhet
med hvad förhållandet vore i flertalet af utlandets stater, exempelvis Danmark,
Preussen, Frankrike, Ryssland och Österrike, antingen såsom en underafdelning
deraf eller såsom en jemnstäld, fristående, under vetenskapsakademiens
direkta öfverinseende stäld institution. En sådan anordning
skulle utgöra det bästa stadfästandet af det intresse, vetenskapsakademien
städse visat denna gren af forskningen såväl genom upprättandet af det
numera otillfredsställande magnethuset på observatoriihöjden som anordnandet
af jordmagnetiska undersökningar under talrika arktiska expeditioner.

öfvertygad om akademiens oförminskade intresse, hade doktor Carlheim-Gyllcnsköld
derför, efter samråd med föreståndarne för de förnämsta
af utlandets observatorier af ifrågavarande slag, nämligen i Potsdam och
Parc S:t Maur vid Paris, företagit en beräkning af de kostnader, som
upprättandet af ett dylikt observatorium kräfde. Denna beräkning kunde
naturligtvis icke vara definitiv, då kostnaderna delvis vore beroende af
den plats, dit observatoriet förlädes. Ifrågavarande plats kunde å andra
sidan svårligen utan särskilda undersökningar bestämmas, då dertill fordrades
en lokal, fri från hvarje störande inflytande af berggrundens magnetism
eller af i närheten befintliga elektriska ledningar. Man kunde
emellertid hoppas, att af de vidsträckta, i hufvudstadens närhet befintliga,

340

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

staten tillhöriga jordegendomar ett tillräckligt område för en obetydlig
kostnad skulle kunna upplåtas, i likhet med hvad nyligen egt rum för
t. ex. den entomologiska försöksstationen.

Vid sin ansökning hade doktor Carlheim-Gyllensköld, enligt hvad i
statsrådsprotokollet meddelas, fogat — jemte ritningar, uppgjorda af
arkitekten Gustaf Wickinan till en byggnad af sten samt af Ekmans
nya snickerifabriksaktiebolag till en träbyggnad. — kostnadsförslag för
uppförande och underhåll af ett jordmagnetiskt observatorium, enligt
hvilket förslag han beräknat kostnaden för observatoriets uppförande
till 20,000 kronor. Derest hufvudbyggnaden uppfördes af trä, kunde
denna kostnad minskas med 2,930 kronor, i hvilket fall dock den
årliga underhållskostnaden af byggnaden i stället ökades. För anskaffande
af den erforderliga instrumentutrustningen beräknades 10,000 kronor. Härtill
skulle, i händelse en tomt af 2 Vn hektar ej kunde kostnadsfritt erhållas,
komma kostnaden för en sådan tomt, beräknad till 5,000 kronor.
Kostnaden för årliga underhållet hade förslagsställaren beräknat till 7,000
kronor, nemligen
I. Personalens aflöningar:

föreståndarens lön ...................................... kr. 3,000: —

assistenten, utom fri bostad och vedbrand,

lön....................................................... » 1,200: —

vaktmästaren, lön 600 kr., hyresbidrag

150 kr., vedbrand 50 kr.............. » 800:— 5,000: —

II.

Observatoriets skötsel och underhåll:

byggnadens underhåll..................................

eldning, 5 famnar ved å 25 kr. ...............

belysning.........................................................

fotografiskt papper och framkallning ......

kostnader för resor och extra undersök -

kr. 75: —
» 125: —
» 150: —

» 150: —

ningar......................

telefon..........................

skrifmaterialier och post

oförutsedda utgifter ..................

.. » 600: —
.. » 100: —
.. » 200: —	1,400: —
	6,400: —
	600: —
Summa kr.	7,000: —

Doktor Carlheim-Gyllensköld hade på grund häraf anhållit, det vetenskapsakademien
måtte hos Kong! Maj:t utverka aflåtande af proposition
till Riksdagen att bevilja, jemte kostnadsfritt upplåtande af lämplig

Slätfil’skottets Utlåtande N:o !).

341

tomtplats utaf staten tillhörig jord, dels ett anslag för eu gång af .‘>0,000
kronor till uppförande i Stockholms närhet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium
under vetenskapsakademiens öfverinseende samt detsammas
utrustande med erforderliga instrument, dels ock ett årligt anslag af 7,000
kronor till aflöningar åt observator!ets föreståndare och nödiga biträden,
till observatoriets skötsel och underhåll samt för vetenskapliga resor inom
landet.

I anledning af berörda ansökning hade vetenskapsakademien inhemtat
yttranden i ämnet af sina ^sakkunnige ledamöter professorerna R. Rubenson,
B. Hasselberg och K. Ångström.

Af dessa sakkunnige hade professorerna Rubenson och Hasselberg
dervid anfört, bland annat, att läran om den s. k. jordmagnetismen utgjorde
en gren af den vidlyftiga vetenskap, som man benämnt den terrestra
fysiken, hvilken derjemte omfattade en mängd andra vetenskapsgrenar,
såsom meteorologien, vulkanismen, oceanografien in. fl. Liksom
dessa fordrade äfven studiet af de jordmagnetiska förhållandena, att observationer
anstäldes på många ställen på jordens yta och å en del af
dem, de s. k. jordmagnetiska observatorierna, nära nog kontinuerligt under
hela dj^gnets lopp. Såsom i doktor Carlheim-Gyllenskölds skrifvelse äfven
omnämnts, funnes sådana efter nutidens fordringar inrättade jordmagnetiska
observatorier i nästan alla -Europas länder och i de större länderna
till och med flere. Bland kulturländerna vore det endast Sverige, som
saknade en dylik anstalt. Detta vore så mycket mer att beklaga, som
ifrågavarande forskningsgren hos oss kunde räkna anor till och med ända
från midten af förra århundradet, och våra landsmän från denna tid tillkomme
äran af att hafva upptäckt några af de vigtigaste och märkvärdigaste
egenskaper hos jordens magnetiska kraft. Akademien hade också
allt ifrån denna tid visat sitt stora intresse för förevarande art af forskning
dels genom upptagande i sina handlingar af en mängd värdefulla
arbeten inom denna vetenskapsgren dels genom att uppmuntra och delvis
bekosta anställandet af jordmagnetiska observationer, icke minst under
härifrån utgångna arktiska expeditioner. Men icke desto mindre saknade
vi ännu i vårt eget land ett centrum för denna art af forskning, hvarförutan
denna blefve beroende af den enskilde vetenskapsmannens intresse,
tid och ekonomiska vilkor. Att denna saknad af ett regleradt jordmagnetiskt
studium i vårt land skulle uppehålla och fördröja denna vetenskaps
utveckling, läge nära till hands att antaga, när man erinrade sig
den stora längd vårt land upptoge i rigtning från norr till söder och man
visste, att sådana iakttagelser bland annat åsyftade att utforska olikheterna
hos de jord magnetiska fenomenen vid olika breddgrader. Inverkan

342

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af jordmagnetiska krafter inom jordskorpan och i atmosferen vore så
mycket mera invecklad, men derför ock egnad att i hög grad väcka
forskningsintresset, som denna verkan visade icke blott periodiska och
tillfälliga vexlingar utan äfven sekulära sådana och åtskilliga af dessa
variationer visat sig ega ett ännu till sin orsak outredt samband med vissa
kosmiska fenomen, solrotationen, månens ställning, solfläckarnes större
eller mindre freqvens o. s. v. Alla dessa förhållanden, när de en gång
hunne blifva utredda, borde leda till en fullt tillfredsställande teori för
jordmagnetismen, genom hvilken alla dennas enskilda verkningar komme att
finna sin naturliga förklaring. Detta vore naturligtvis det vetenskapliga
ändamålet med de forskningar, som utomlands fortginge efter en ordnad
plan och hvari Sveriges deltagande af doktor Carlheim-Gyllensköld påyrkades.
Professorerna Rubenson och Hasselberg kunde icke annat än lifligt
ansluta sig till denna hans uppfattning och uttrycka sitt intresse för realiserandet
af hans förslag på grund af deras öfvertygelse om vigten af det
bidrag, den föreslagna inrättningen borde kunna lemna till kännedomen
om de jordmagnetiska fenomenen och deras orsak. Men icke blott i rent
vetenskapligt intresse tillstyrkte dessa sakkunnige det framstälda förslaget.
Enligt deras mening hade doktor Carlheim-Gyllensköld anfört högst vigtiga
skäl för planens realiserande, hemtade ur flere olika grenar af det
praktiska lifvets behof, såsom sjöfartens, Ibergsbrukets in. fl. De synpunkter,
på hvilka doktor Carlheim-Gyllensköld i sin skrifvelse fäst uppmärksamheten,
syntes alla vara af den beskaffenhet, att de nödvändiggjorde, ju
förr desto hellre, upprättandet af ett jord magnetiskt observatorium för utredandet
af de frågor, som stode i sammanhang med kompassens och andra
magnetiska mätinstruments användande i praktiken.

I afseende på den föreslagna institutionen hade doktor Carlheim-Gyllensköld
ansett lämpligast, att den stäldes i samband med statens meteorologiska
centralanstalt under vetenskapsakademiens öfverinseende, men
lemnat oafgjordt, huruvida den borde förenas med nämnda anstalt såsom
en särskild underafdelning af densamma eller om den borde utgöra eu
fristående institution vid sidan af meteorologiska centralanstalten. I betraktande
af de flere vetenskapliga beröringspunkter, hvari de jordmagnetiska
fenomenen stode till vissa till meteorologien räknade företeelser,
såsom norrskenen, luftelektriciteten och åskvädren, hade flerstädes i utlandet
de meteorologiska och jordmagnetiska instituten förenats med hvarandra
till ett enda institut. Då detta äfven i Sverige kunde ske utan någon
olägenhet och i flere afseende!) till fördel för båda dessa instituts undersökningsområden,
tillstyrkte professorerna Rubenson och Hasselberg det
första alternativet eller att det föreslagna jordmagnetiska observatoriet

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

343

upprättades såsom en underafdelning under statens meteorologiska centralanstalt.

Då den af doktor Carlheim-Gyllensköld uppgjorda kostnadsberäkning
grundade sig på af honom ingifna kostnadsförslag och uppgifter från några
af de bästa jordmagnetiska observator^ i utlandet och dessutom ej syntes
högre än hvad nödvändigheten fordrade, ansåge sig nyssnämnda professorer
kunna tillstyrka förslagets utförande enligt samma kostnadsberäkning samt
aflåtande till Riksdagen af proposition i enlighet med hvad doktor Carlheim-Gyllenskölfl
föreslagit.

Professor Ångström hade i sitt utlåtande till vetenskapsakademien i
hufvudsak och på det lifligaste anslutit sig till professorerna Rubensons
och Hasselbergs yttrande. Han anmärkte blott, att den fysiska institutionen
vid universitetet i Upsala visserligen sedan år 1867 egde ett litet s. k.
magnethus, men att härmed krafvet på en jordmagnetisk centralanstalt
alls icke kunde fyllas. Dels vore nemligen denna till fysiska institutionen
hörande byggnad och dess instrumentutrustning redan mycket föråldrade,
dels kunde omöjligen med den utveckling, som den fysiska vetenskapen
särskilt under de senare årtiondena tagit, fortlöpande magnetiska observationer
utföras af institutionens nuvarande personal, hvars tid redan fullt
toges i anspråk för andra, för den fysiska undervisningen vigtigare arbeten.
Slutligen innefattades i planen för det nya magnetiska centralobservatoriet
vissa rent praktiska magnetiska arbeten, såsom för gruffält, sjöfart in. m.,
med hvilka tydligen det vetenskapliga arbetet vid universitetet icke lämpligen
borde belastas. Under dessa omständigheter syntes den föreslagna
anordningen med ett jordmagnetiskt observatorium som underafdelning af
statens meteorologiska centralanstalt böra varmt förordas.

På grund af dessa yttranden hade vetenskapsakademien i sin förenämnda
skrifvelse tillstyrkt bifall till doktor Carlheim-Gyllenskölds förslag samt
anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om anvisande
af de för ändamålet ifrågasatta anslagen äfvensom om kostnadsfritt
upplåtande af ett staten tillhörande lämpligt mindre jordområde i Stockholms
närhet.

Sedan domänstyrelsen genom remiss anbefalts att afgifva utlåtande
beträffande den väckta frågan om upplåtande af ett staten tillhörigt
område till tomt för observator^, hade doktor Carlheim-Gyllensköld,
på anmodan af domänintendenten i Stockholms län, i skrifvelse till
denne meddelat närmare upplysningar om de fordringar, som borde
uppfyllas af en sådan tomt, och dervid anfört: Ur rent vetenskaplig synpunkt
sedt, erfordrades för ett jordmagnetiskt observatorium en lokal fri från
hvarje störande inflytande af skakningar, af berggrundens magnetism och af

344

-Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i närheten Befintliga jernmassor och elektriska anläggningar. Grunden
borde derför icke utgöras af fast berg, utan helst af grus eller sand eller
åtminstone lera. Afståndet ifrån jernvägar och fabriker borde ej understiga
Va till 1 kilometer. Den största olägenheten vållade elektriska jernbanor
af det byggnadssätt, som egde jordafledning genom skenorna, i likhet med
hvad förhållandet vore med .banan mellan Stockholm och Djursholm. Afståndet
till dylika linier finge ogerna mycket understiga 10 kilometer.
Till dessa allmänna teoretiska fordringar komme i förevarande fall ytterligare
eu annan af rent praktisk art. Enligt det uppgjorda kostnadsförslaget
skulle det föreslagna observatoriets skötsel anförtros åt en föreståndare
och cn vid observatoriet boende assistent. Såsom af förslaget fraiuginge,
vore föreståndarens löneförmåner af sparsamhetshänsyn satta så lågt, att
knappast någon för befattningens skötande kompetent person kunde antagas
stå att erhålla emot en sådan godtgörelse, derest genom observatoriets afskilda
läge föreståndaren hindrades från hvarje annan inkomstbringande verksamhet
i hufvudstaden. Kommunikationerna mellan det föreslagna observatoriet
i Stockholms närhet och sjelfva staden måste derför vara så liflig;!,
att de möjliggjorde en vistelse vid observatoriet under två till tre timmar,
utan större tidspillan för resan dit eller tillbaka än omkring en half
timme för hvardera.

Efter att hafva i ärendet hört ofvanbemälde domänintendent, vederbörande
jägmästare samt Kongl. Maj:ts befallninghufvande i Stockholms län,
hade domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Majd den 26 januari 1900 anfört,
att, enligt hvad domänintendenten upplyst, ett till tomt för det ifrågasatta
centralobservatoriet erforderligt område, som i det närmaste uppfylde de angifna
fordringarna, kunde beredas å kronan tillhöriga förra häradshöfdingebostället
Lindhof i Botkyrka socken i närheten af Tumba jernvägsstation,
men att i öfrigt icke funnes någon för det ifrågavarande ändamålet lämpligt
belägen plats å någon af de under domänstyrelsens förvaltning befintliga
egendomar inom länet, och hade domänstyrelsen likasom de af domänstyrelsen
hörda myndigheterna icke något att erinra mot observatoriets
förläggande till Lindhof.

Sedan vetenskapsakademien lemnats tillfälle att afgifva yttrande
med anledning af hvad domänstyrelsen i berörda skrifvelse anfört, hade
vetenskapsakademien med utlåtande af den 14 februari 1900 till Kongl.
Maj:t öfverlemnat och såsom uttryck för sina egna åsigter i ämnet åberopat
ett af professorerna Rubenson och Hasselberg till akademien afgifvet betänkande,
deri nämnda professorer andragit, bland annat, att den af domänstyrelsen
föreslagna, 2,20U meter från Tumba, jernvägsstation belägna platsen
å Lindhof syntes dem i flere afseenden olämplig för det ifrågavarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

345

ändamålet, dels i betraktande af platsens icke obetydliga afstånd från hufvudstaden,
nemligen 20 kilometer, dels på grund af dess ingalunda lätta och
täta kommunikationer med hufvudstaden. Doktor Carlheim-Gyllensköld,
som äfven funnit den af domänstyrelsen förordade platsen otillfredsställande
i anseende till dess aflägsenhet från hufvudstaden, hade emellertid erfarit,
att möjlighet kunde finnas att för statens räkning förvärfva ett på betydligt
mindre afstånd från Stockholm beläget landområde af tillräcklig vidd.
Ifrågavarande område vore beläget å hemmanet l/2 mantal Dräfvinge, tillhörigt
Erstaviks fideikommiss inom Nacka socken af Svartlösa härad och
Stockholms län, knappa 1,000 meter från Lännerstasunds hållplats vid
Stockholm—Saltsjöbadens jernväg, 25 minuters jernvägsresa från Stockholm.
Minsta afståndet till jernbanan vore 500 meter. Vid företagna magnetiska
observationer på sju olika platser inom en kilometers utsträckning i ostvest
och nord-syd hade, enligt uppgift af doktor Carlheim-Gyllensköld, icke
förmärkts några som helst störande inflytelser af berggrundens magnetism,
och vore de jordmagnetiska förhållandena för trakten normala. Till
platsen funnes från Österviks gård och brygga körväg, tillräckligt god att
tjena till upptransporterande af byggnadsmaterialier. Enligt ett af läraren
vid Stockholms högskola friherre G. J. De Geer afgifvet utlåtande bildade
den ifrågasatta platsen å hemmanet Dräfvinge egor en mot söder sakta
lutande sluttning, som med undantag af några få punkter, der berggrunden
ginge i dagen, i öfrigt helt och hållet täcktes af morängrus, som här syntes
vara aflagradt med större mägtighet än vanligt i dessa trakter, hvarför
byggnadsgrunden kunde betecknas såsom särdeles god. Professorerna Rubenson
och Hasselberg tillstyrkte derför, att åtgärder måtte vidtagas för förvärfvande
medelst expropriation af detta område åt staten till byggnadsplats
för det föreslagna jordmagnetiska centralobservatoriet.

Kammarkollegium, i ärendet hördt, hade med utlåtande af den 24 april
1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat yttranden af innehafvaren af Erstaviks
fideikommiss förste hofjägmästare!! H. M. af Petersens, kronofogden i orten
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, af hvilka förste hofjägmästaren
af Petersens och Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig
icke hafva något att erinra mot det ifrågavarande områdets förvärfvande
åt staten medelst expropriation samt kronofogden anfört, att, för så vidt
Stockholm—Saltsjöbadens jernväg icke i en framtid komme att drifvas
med elektrisk kraft, alla betingelser för uppförande af ett jordmagnetiskt
observatorium å det senast föreslagna området syntes vara beaktade.

För egen del hade kammarkollegium anfört, att kollegium saknade
nödig fackkännedom för att rätt bedöma behofvet af det ifrågasatta jordmagnetiska
observatoriet eller lämpligheten af den utaf vetenskapsakade Itih.

till ltikad. Vrot, 1901 4 Sand. I Afd. 9 Uäfl. 44

346

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mien dertill föreslagna platsen, men att, för den händelse Kong]. Maj:t
skulle anse hvad i förstberörda afseende blifvit i ärendet anfördt innefatta
tillräcklig utredning för att läggas till grund för proposition till Riksdagen
i angifvet syfte samt under förutsättning derjemte, att den af
vetenskapsakademien föreslagna platsen för ett dylikt observatorium af
Kongl. Maj:t pröfvades vara för ändamålet lämplig, kollegium tilläte sig
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes förklara, att förenämnda under Erstaviks
fideikommissegendom hörande område måtte, sedan detsamma blifvit
till sina gränser närmare bestämdt, med tillämpning af förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866
inlösas för statens räkning för att användas till plats för ett jordmagnetiskt
centralobservatorium, äfvensom att Kongl. Maj:t måtte förordna, att
den ersättning för jordområdet, som kunde blifva af expropriationsnämnd
bestämd, skulle hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insättas och
i landtränteriet innehållas, intill dess, på derom skeende särskild framställning,
i laga ordning blefve bestämdt, huru och under hvilka vilkor samma
ersättning finge af fideikommissets innnehafvare tillgodonjutas.

Genom remiss den 30 maj 1900 hade vetenskapsakademien anbefalts
att till Kongl. Majd inkomma dels med karta öfver det till plats för ett
jordmagnetiskt observatorium föreslagna område å egorna till ‘A mantal
Dräfvinge, dels med noggrann uppgift å områdets ytinnehåll, dels ock med
yttrande ej mindre, huruvida detta område kunde anses för omförmälda
ändamål lämpligt, äfven om Saltsjöbanan komme att drifvas med elektrisk
kraft, än jemväl om säkerhet funnes eller kunde beredas för att i berörda
områdes närhet ej komme att finnas elektriska anläggningar, som kunde
blifva menliga för observationerna.

Till svar härå hade vetenskapsakademien med skrifvelse den 12 september
1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat dels en af kommissionslandtmätaren
friherre A. R. Kruuse den 25 augusti 1900 upprättad karta öfver det för
observatoriet erforderliga området, enligt hvilken karta detta område innehölle
en areal af 3 hektar 45 ar 80 qvadratmeter, dels ock ett af professorerna
Rubenson och Hasselberg till akademien i ämnet afgifvet yttrande,
som akademien för sin del gillat och såsom uttryck för sina egna åsigter
i ämnet antagit. I detta yttrande hade nämnde professorer anfört, att de så
mycket mindre haft anledning antaga, att Saltsjöbanan skulle ombyggas
för elektrisk kraft, som, enligt hvad de från vederbörande inhemtat, härom
gjorda förslag samtliga blifvit af jernvägsaktiebolagets styrelse förkastade.
Men äfven om i en framtid en sådan ombyggning skulle komma att ske,
blefve likväl den till observatoriet föreslagna platsen härigenom icke gjord
oanvändbar för de hufvudsakligaste ändamål, som med de jordmagnetiska

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

347

observationerna vid observatoriet åsyftades. Det närmaste syftemålet för
observator^ vore nemligen, enligt den plan man tänkt sig för dess verksamhet,
att tjena till stödjepunkt för en fullständig magnetisk kartläggning
af landet och till utförande af de reduktionsarbeten och öfriga undersökningar,
som erfordrades för ett vetenskapligt tillgodogörande af de för
nämnda kartläggning nödiga iakttagelser. Med de på sista tiden gjorda
förbättringar i konstruktionen af magnetiska instrument syntes på ifrågavarande
plats iakttagelserna i allmänhet kunna utföras med all för ändamålet
nödig skärpa. Det vore blott en del finare iakttagelser med ytterligt
känsliga instrument, på hvilka en inverkan vore att frukta af den
elektriska banan. Sådana observationer hörde icke till den nuvarande
planen för observatoriets närmaste verksamhet, hvarför det ej heller vore
meningen att för närvarande anskaffa för deras utförande nödiga precisionsinstrument,
hvilka hittills endast varit i bruk vid ett enda af verldens talrika
magnetiska observatorier. Dylika iakttagelser för speciellare ändamål
hörde visserligen till det i framtiden möjligen förekommande arbetsfältet,
men kunde dock icke antagas komma att pågå oafbrutet, utan endast på bestämda
tider. De kunde då utan olägenhet förläggas till ett för detta ändamål
på tillräckligt afstånd från observatoriet uppfördt annex i form af en enkel
paviljong. Hvad slutligen faran af elektriska anläggningar af andra slag
i det föreslagna observatoriets närhet beträffade, utöfvade elektriska kraftoch
ljusledningar endast en direkt elektromagnetisk verkan, hvilken redan
på ett par hundra meters afstånd vore fullkomligt omärklig, och syntes
man i hvarje särskilt fall i denna till industriella anläggningar dessutom
synnerligen olämpliga terräng lätt kunna utverka, att dylika anläggningar
icke komme att förläggas allt för nära observatoriets område.

På grund af erhållen befallning att afgifva utlåtande i fråga om uppförande
af byggnader för ett jordmagnetiskt observatorium å den föreslagna
platsen å 1 2 mantal Dräfvinge hade öfverintendentsembetet uti skrifvelse
till Ivongl. Maj:t af den 23 oktober 1900 anfört, att embetet, som af
handlingarna i ärendet inhemtat, att de afsedda nybyggnaderna utgjordes af
en observatoriebyggnad af sten och en träpaviljong samt att kostnaden
för den förra byggnaden beräknats uppgå till 17,SOt) kronor och för den
senare till 1,700 kronor, hvartill komme oförutsedda utgifter, beräknade
till 500 kronor, efter skedd granskning icke funnit anledning till annan
erinran mot de företedda ritningarna, än att det öfre takfallet å observatoriebyggnadens
brutna tak syntes lämpligen böra erhålla den lutning och i
sammanhang dermed byggnadens skorsten, om så erfordrades, den höjning,
som å ritningen blifvit af embetet med röda linier utmärkt, äfvensom att
embetet beträffande de upprättade kostnadsberäkningarna ansett sig alle -

348

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

näst böra anmärka, att den kostnad af 1,700 kronor, som enligt ett vid
doktor Carlheim-Gyllenskölds kostnadsberäkning fogadt anbud från Ekmans
nya snickerifabriksaktiebolag angifvits för uppförande af träpaviljongen,
vore väl hög, men att, då grundläggning icke inginge i anbudet, nyssnämnda
belopp emellertid enligt embetets åsigt koinme att åtgå för byggnadens
fullbordande.

I skrifvelse till vetenskapsakademien hade sedermera professorerna Rubenson
och Hasselberg anhållit, att akademien måtte hos Kong! Maj:t göra
framställning derom, att, derest anslag till uppförande af ett jordmagnetiskt
observatorium invid Stockholm samt dess förseende med nödiga instrument
af 1901 års Riksdag beviljades att utgå under år 19<)2, men den för observatoriets
verksamhet erforderliga stat icke beräknades utgå redan från
och med år 1902, Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att å extra stat
anvisa 2,000 kronor för anställande af en vetenskaplig fackman till kontrollant
vid observatoriebyggnadens uppförande och till att vidtaga åtgärder
för instrumentens uppställning, så att observatoriets verksamhet kunde
begynna vid den tid, hvarifrån ordinarie staten beräknades komma att
gälla.

Till stöd för berörda anhållan hade nämnde professorer anfört, att,
då det här gälde byggandet af en vetenskaplig observationslokal af alldeles
särskild art, de ansåge särskilda åtgärder af behofvet påkallade.
Byggnadsmaterialen borde vetenskapligt-undersökas i afseende på sina
magnetiska egenskaper och husets uppförande i öfrigt af en vetenskaplig
fackman noggrant öfvervakas, hvarförutom instrumenten måste i förväg
uppställas och deras konstanter undersökas, för att observator''^ skulle
kunna träda i verksamhet vid den tid, hvarifrån observatoriets stat beräknats
vinna tillämpning.

I enlighet med denna hemställan hade akademien i skrifvelse den 1 1
november 1900 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska anvisande
af ett extra anslag för år 1902 till arfvode åt en kontrollant vid
uppförandet af observator} et.

Vidare hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 november 1900 förste
hofjägmästaren af Petersens på förekommen anledning meddelat, att, sedan
fråga väckts derom, att han såsom innehafvare af fideikommissegendomen
Erstavik med underlydande hemman och lägenheter, deribland lägenheten
Östervik under Dräfvinge hemman, skulle för anläggning af en magnetisk
station afstå ett område å nämnda hemmans mark samt han dertill förklarat
sig villig mot skälig ersättning eller den godtgörelse, som kunde
blifva i författningsenlig ordning bestämd, han för afståendet för all framtid
af ifrågavarande område begärde en ersättning i ett för allt af 4,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

349

kronor. Till stöd för befogenheten af detta anspråk hade förste hofjägmästaren
af Petersens framhållit, dels att medlen i fråga vore att anse
såsom vederlag för fastighetsfideikommiss och sålunda af fideikommissnatur,
dels att för tomter af ungefär enahanda storlek, hvilka från Erstavik upplätes
på arrende, han, utom andra förmåner, betingat sig och erhölle eu
årlig afgift af 200 kronor, dels ock att den mark, hvarom fråga vore,
likasom närliggande mark i anseende till sitt läge i närheten af hufvudstaden
och god jernvägsförbindelse alltmer stege i värde.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Pen utredning, som i förevarande fråga åstadkommits, hade bibragt
honom den öfvertygelsen, att inrättandet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium
i vårt land vore för såväl den vetenskapliga forskningen som för
det praktiska lifvet å flera dess områden af behofvet påkalladt, och syntes
departementschefen eu sådan institution lämpligen böra erhålla den omfattning
och den ställning, som af vetenskapsakademien föreslagits. Det syntes
departementschefen äfven lämpligt, att observatoriet förlädes till närheten
af Stockholm. Då emellertid någon tjenlig plats för observatoriet, enligt
den utredning, som i ärendet lemnats, enligt departementschefen mening
icke fifnnes å någon af kronans egendomar i närheten af hufvudstaden
och passande mark syntes vara för detta ändamål att tillgå endast a egor,
tillhörande Erstaviks fideikommiss, ansåge departementschefen annat icke
återstå än att för ändamålet medelst expropriation förvärfva det till sagda
fideikommiss hörande område å hemmanet 1 2 mantal Dräfvinge, som dertill
af de i ärendet hörde sakkunnige ansetts lämpligt och för afstående
hvaraf fideikommissets innehafvare fordrat en ersättning af 4,000 kronor.
Denna summa ansåge departementschefen tills vidare böra beräknas utgöra
blifvande godtgörelse för den mark, som behöfde upplåtas åt observatoriet.
Kostnaderna för uppförandet af observatoriet och dess förseende med instrument
hade beräknats till sammanlagdt 30,000 kronor, under förutsättning
att hufvudbyggnaden uppfördes af sten. Användandet al sadant byggnadsmaterial
funne äfven departementschefen fördelaktigast, och hade departementschefen
för öfrigt icke heller något att erinra mot den uppgjorda
kostnadsberäkningen.

Hvad anginge frågan om den för observatoriet erforderliga aflöningsoch
underhållsstaten, ansåge departementschefen, vid det förhållande att
expropriationsärendet och uppförandet af observatoriet, eldigt departementschefens
förmenande, toge taga ganska lång tid i anspråk, denna fråga icke
böra nu göras till föremål för Kong! Maj:ts pröfning. Deremot ansåge
departementschefen det vara nödvändigt, att, på sätt, vetenskapsakademien
föreslagit, ett belopp af 2,000 kronor anvisades såsom godtgörelse till eu

350

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vetenskapligt utbildad fackinan för öfvervakande af byggnadsarbetet och
instrumentens uppställning.

Departementschefen hemstälde fördenskull, det täcktes Ivongl. Maj:t,
föreslå Riksdagen att bevilja ett belopp af 36,000 kronor till inrättande, i
hufvudsaklig öfverenstämmelse med nu angifna plan, af ett jordmagnetiskt
centralobservatorium i närheten af Stockholm samt häraf för år 1902
på extra stat anvisa 18,000 kronor.

Genom den i statsrådsprotokollet lemnade utredningen och de upplysningar,
utskottet i öfrigt sökt inhemta angående det föreslagna jordmagnetiska
centralobservatoriets vetenskapliga och praktiska betydelse, har utskottet
icke kunnat vinna någon stadgad öfvertygelse om nödvändigheten
af en sådan anstalts inrättande eller om ändamålsenligheten af den meddelade
planen för anstaltens anläggning och verksamhet. Vid sådant förhållande
och då frågor om synnerligen betydande anslag för fyllande af
vigtiga statsändamål för närvarande äro på Riksdagens pröfning beroende,
har utskottet ansett det föreliggande förslaget om inrättande af ett jordmagnetiskt
centralobservatorium icke böra föranleda någon Riksdagens
åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.

Undervisningsanstalter för döfstnmma och blinda.

[108.]

anstagS''tiii 11.3:0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande af
läroanstalter undervisning en vid läroanstalterna i Bollnäs och Vadstena för öfveråriga
fÖdäfstummaad°fstumma På extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 22,400 kronor.

Af statsrådsprotokollet i detta ärende inhemtas, att direktionen öfver
läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma uti infordradt yttrande
den 1 oktober 1900 meddelat, att för uppehållande af anstaltens verksamhet
under år 1902 erfordrades ett statsanslag af 16,400 kronor eller
samma belopp, som beviljats för år 1901, hvarjemte direktionen anfört,
att anstaltens verksamhet under den närmaste framtiden ej kunde upphöra,
enär i det distrikt, hvars öfveråriga döfstumma anstalten hade att
undervisa, ännu funnes många icke undervisade öfveråriga döfstumma,
hvilka säkerligen komme att begagna sig af undervisningen vid anstalten.
Sedan Kongl. Maj:t den 25 maj 1900 anbefalt direktionen öfver läro -

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

351

anstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma att till Kongl. Maj:t inkomma
med yttrande, huruvida icke antagas kunde, att antalet öfveråriga
döfstumma, som vid början af läsåret 1900—1901 sökte inträde
vid anstalten, ej blefve större, än att utrymme kunde dem beredas i
läroanstalten i Bollnäs, och om ej fördenskull första klassen i läroanstalten
i Vadstena lämpligen kunde indragas, hade, enligt hvad af
statsrådsprotokollet vidare inhemtas, från direktionen till Kongl. Maj:t
inkommit en skrifvelse af den 31 juli 1900, deri direktionen af anförda
skäl samt under förutsättning, att 1900 års intagning af nya
elever vid anstalten vore den sista, att anstaltens andra lärarinnebefattning
skulle indragas med vårterminen 1901 och att anstaltens verksamhet
komme att upphöra med vårterminen 1902, hemstält, att första
klassen i anstalten icke måtte indragas förr än med slutet af läsåret
1900—1901. Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t den 17 augusti
1900 förordnat, att läroanstaltens i Vadstena första klass, som under
läsåret 1900—1901 fortfarande finge vara i verksamhet, skulle indragas
med utgången af vårterminen 1901, att indragning då jemväl skulle ega
rum af anstaltens andra lärarinnebefattning samt att anstaltens verksamhet
skulle i dess helhet upphöra med slutet af vårterminen 1902. Derjemte
hade direktionen anbefalts att till Kongl. Maj:t inkomma med utredning
angående beloppet af de medel, som erfordrades för uppehållande
af anstaltens verksamhet under vårterminen 1902.

Till åtlydnad häraf hade direktionen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den
26 september 1900 anfört följande: Arfvodena åt första lärarinnan, gymnastikläraren
och läkaren borde under år 1902 utgå med jemt hälften af
för helt år hittills bestämda belopp eller respektive 900, 100 och 100
kronor. Beträffande deremot arfvode åt föreståndaren, så enär det vore
antagligt, att dennes arbete efter undervisningens slut i och för anstaltens
fullständiga afveckling och slutredovisning komme att upptaga en
tid af två månader, föresloges arfvode åt honom för åtta månader med
2,000 kronor. Arfvodet för religionsundervisningen hade hittills utgått
med 400 kronor per år och fördelats så, att 300 kronor erlagts för
sjelfva undervisningen och 100 kronor för tillsynen vid densamma.
Det kunde förefalla naturligt, att hälften af detta belopp begärdes
för vårterminen 1902. Men då dels vårterminen vore längre än höstterminen,
dels antalet konfirmander komme att i och för skolans afveckling
blifva större än eljest, dels ock undervisningen skulle blifva svårare
och mödosammare, emedan elever på flere utvecklingsstadier dervid
skulle undervisas, ansåge direktionen ett belopp af 200 kronor icke vara
oskäligt för undervisningen. För tillsynen åter, som vanligen utöfvats

352

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

under vårterminen och som enligt direktionens förmenande skulle i det
hela blifva lika omfattande som under föregående år, borde hela beloppet,
100 kronor, utgå. För undervisning i slöjd och till lokal för denna
undervisning föresloges ett belopp af 250 kronor. Vidare hemstälde
direktionen, att, då enligt direktionens beräkning elevantalet under vårterminen
1902 skulle komma att uppgå till 20, inackorderingshjelpen,
som hittills utgått med 100 kronor för år till hvarje elev, måtte få beräknas
till 1,000 kronor. Hvad hyran för undervisningslokalen anginge,
så enär flyttningstiden i Vadstena vore den 1 april och den 1 oktober
och undervisningen icke kunde sluta förr än i juni, kunde anstalten icke
blifva befriad från lokalen förr än den 1 oktober 1902, och således måste
tre qvartals hyra erläggas med tillsammans 600 kronor. Slutligen föresloge
direktionen, att posten för diverse utgifter måtte bestämmas till
750 kronor, då det å ena sidan icke vore säkert, att ett mindre belopp
skulle vara tillräckligt för ändamålet, och å andra sidan hvad som blefve
öfver skulle återlevereras till statskontoret.

Med åberopande af förestående utredning hemstälde direktionen, att
Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för uppehållande af verksamheten vid
anstalten under vårterminen 1902 äska följande belopp:

till	arfvode åt en föreståndare, som tillika är förste lärare	kr.	2,000	_
»	» » » första lärarinna...............	»	900	_
»	religionsundervisning......................................................	»	300	—
»	gymnastikundervisning.......................................................*	»	100	—
»	slöjdundervisning ..........................................................	»	250	—
»	läkaren............................................	»	100	_
	inackorderingshjelp.............................................................	»	1,000	—
»	hyra för lokal ....................................................................	»	600	—
»	inventarier, undervisningsmateriel in. in...........................	»	750	—
	Summa	kr.	6,000	—

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för uppehållande
af undervisningen vid läroanstalterna i Bollnäs och Vadstena för
öfveråriga döfsturama på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af
22,400 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
framställning, på extra stat för år 1902 anvisa ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

353

belopp af 22,400 kronor för uppehållande af undervid
läroanstalterna i Bollnäs och Vadstena

visningen

för öfveråriga döfstumma.

114:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Angående
får utskottet hemställa, '' : . ''."V hÄrkl att

Riksdagen må, till handtverksskolan i Kristine- skolan i
hamn för blinda, på extra stat för år 1902 bevilja ett ^“‘bUnd™11
anslag till enahanda belopp, som för detta ändamål " qqq i
under närmast föregående år anvisats, eller 10,000
kronor.

115:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppehållande Angående
af förskolans för blinda å Tomteboda verksamhet på* extra stat för år anslag till
1902 bevilja ett anslag af 10,000 kronor. å°r

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anmält, att direk- Tomteboda,
tionen öfver institutet för blinda med en till ecklesiastikdepartementet [110.]
stäld skrifvelse den 24 september 1900 — under erinran, att direktionen
i skrifvelse den 11 november 1899 redan afgifvit förslag till stat för
förskolan för blinda å Tomteboda för skolåret 1901—1902, slutande
å 18,500 kronor — öfverlemnat förslag till stat jemväl för läsåret
1902—1903, slutande å 22,500 kronor, och dervid meddelat, att för
uppehållande af undervisningen m. m. vid förskolan under år 1902 erfordrades
ett till 10,000 kronor uppgående bidrag af allmänna medel.

Det förslag till stat, som åtföljde ofvannämnda skrifvelse, hade följande
lydelse:

Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1902—1903.

Utgifter:

fastighetens underhåll ...............................................................

en första lärarinna ...................................................................

tre lärarinnor.................................................................................

två vårdarinnor och två tjenarinnor....................................

kosthåll för 40 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre om

dagen ......................................................................................

beklädnad af 40 barn efter 50 kronor för hvarje ..........

tvätt och renhållning.................................................................

bränsle och lyshållning ..................................................

kr.

750

1,200

3,000

800

9,636:

2,000:

400:

2,500:

Oih. till Riksd. Prat. 1901. 4 Samt, 1 Aftl. 9 ltä/t.

Transport kr. 20,286:

354

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport kr. 20,286: —

sjukvård ....................... » 200: —

undervisnings- och arbetsmateriel............................„......... » 500: —

inventarier......................................................................................... » 600: —

sekreterare och kamrerare ................I.......... ..........:..................... » 300: —

diverse utgifter ............................ » 614: —

Summa kr. 22,500: —

Inkomster:

årsafgift af 40 barn, 300 kronor för hvarje.......................... kr. 12,000: —

behörigt statsanslag ....................................................................... » 10,500: —

Summa kr. 22,500: —

I sammanhang härmed bär departementschefen erinrat om det af
direktionen uppgjorda förslag till stat för ifrågavarande skola under
skolåret 1901—1902, som läge till grund för beräkning af statsanslaget
för år 1901. Det lydde sålunda:

Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1901—1902.

Utgifter 4- .

fastighetens underhåll ....... kr. 750: —

en första lärarinna ................................................ » 1,200: —

två lärarinnor .....................,............................................''................. 2,000: —

två vårdarinnor och två tjenarinnor ........................................... » 800: —

kosthåll för 30 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre om

dagen............................. » 7,446: —

beklädnad af 30 barn efter 50 kronor för hvarje............. » 1,500: —

tvätt och renhållning............................f.......................................... » 300: —

bränsle och lyshållning ................................................................ » 2,500: —

sjukvård ........ » 200: —

undervisnings- och arbetsmateriel................................................ » 500: —

inventarier........................................................................................... » 600: —

sekreterare och kamrerare ............................<............................... » 300: —

diverse utgifter .........................:..u.....:...................................... » 404: —

Summa kr. 18,500: —

Inkomster:

årsafgift för 30 barn, 300 kronor för hvarje ....................... kr. 9,000: —

behörigt statsanslag .................................................................. » 9,500: —

Summa kr. 18,500: —

Statsutskottets Utlåtande N:v 9.

355

Anledningen till att kostnaderna för ifrågavarande skola upptagits
till högre belopp i staten för skolåret 1902—1903 än i staten för skolåret
1901—1902 vore, att skolan vid början af höstterminen 1902 skulle
utvidgas med ännu en klass.

Jemlikt de ofvan meddelade förslagen till stat erfordrades för förskolans
uppehållande under vårterminen 1902, utom årsafgifterna för
barnen, hälften af det för skolåret 1901—1902 beräknade statsanslaget
eller 4,750 kronor och för höstterminen 1902, utom årsafgifterna för
barnen, hälften af det för skolåret 1902—1903 beräknade statsanslaget
eller 5,250 kronor. För uppehållande af förskolans verksamhet under år
1902 erfordrades sålunda af allmänna medel ett bidrag af 10,000 kronor.

Då förskolan för blinda å Tomteboda först med början af höstterminen
1902 koinme att erhålla den anordning, som föreskrefves i
stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896, ansåge departementschefen
det vara lämpligt, att erforderligt anslag till densamma
fortfarande uppfördes på extra stat.

På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för uppehållande af
förskolans för blinda å Tomteboda verksamhet på extra stat för år
1902 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke
haft något att erinra; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må för uppehållande af förskolans
för blinda å Tomteboda verksamhet på extra stat för
år 1902 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

116:o) På
hemställa,

grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär ar eelever samt till reseunderstöd
åt blindlärare 1,200 kronor.

Ang.

anslag till
tryckning af
blindskrifter
in. in.

[in.]

har

föreslagit Riksdagen

att till resestipendier Ang.
rikets abnormskolor (döfstum-di™8]j\u\T''arc
de vilkor och under de när-och lärarinnor

117:o) Kongl. Maj:t

åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid
skolor, blindskolor och idiotanstalter) på
mare bestämmelser, Kongl. Maj:t, kunde finna skäligt föreskrifva, på extraab„‘orJ[!k“ *orstat
för år 1902 anvisa et''t belopp af 1,000 kronor.

Med anledning af eu inom Riksdagen väckt motion anvisade 1900

[112.]

356

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

års Riksdag på extra stat för år 1901 ett anslag af 1,000 kronor att användas
till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets
abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter) på de vilkor
och under de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt
föreskrifva.

Efter mottagen anmälan af detta Riksdagens beslut har Kongl. Maj:t,
på sätt det i ärendet förda statsrådsprotokollet utvisar, den 25 maj 1900
enligt utfärdadt cirkulär förordnat: att till erhållande af resestipendier
af berörda medel kunde anmäla sig lärare och lärarinnor vid abnorinskola,
hvilka tjenstgjort vid dylik skola minst fem år och fortfarande
vore vid sådan anstälda; att till Kongl. Maj:t stäld ansökning om resestipendium
från ifrågavarande anslag skulle till Kongl. Maj:t inlemnas
före den 15 januari 1901, och borde deri angifvas dels ändamålet med
och planen för resan, dels ock den derför beräknade tiden och det
stipendiebelopp, som söktes; samt att dylik ansökning skulle vara åtföljd
af prestbetyg, meritförteckning, tjenstgöringsbetyg och, om stipendium
söktes för resa till annat land än Sverige, Norge, Danmark eller Finland,
intyg af behörig person, att sökanden egde för ändamålet erforderlig
språkkännedom, hvarjemte sökanden hade att bifoga de öfriga intyg,
genom hvilka han eller hon ville styrka sin behörighet till erhållande af
det sökta stipendiet.

Då de skäl, som föranledt Riksdagen att fatta ofvannämnda beslut,
ännu vore gällande, hemstälde departementschefen om afgifvande till
Riksdagen af omförmälda förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till resestipendier åt föreståndare,
lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor
(döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter), på de
vilkor och under de närmare bestämmelser, Kongl.
Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, på extra stat för
år 1902 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta.

understöd 118:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt
för uppehäi- de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarna
lande af för- fjjr bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för vanföra och hitta

eningarna8 foiv ... . . ^ r . ,*71. % ''..no

bistånd åt samt till bekostande åt dessa anstalters inspektion, pa extra stat för ar
''lytta^erk11 1902 anvisa ett belopp af 7,500 kronor.

samhet.

[113.]

Statsutskottet* Utlutande N:o !).

357

Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning anvisade 1900 ars Riksdag
på extra stat för år 1901 ett belopp af 7,500 kronor att användas
dels i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1900, punkten 103, angifna grunder till understöd
åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarna
för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för
vanföra och lyfta, dels ock för bekostande af dessa anstalters inspektion.

Sedan Riksdagens beslut blifvit inför Kongl. Maj:t anmäldt, bär
Kongl. Maj:t, på sätt statsrådsprotokollet i detta ärende utvisar, enligt
bref till öfverståthållareembetet den 25 maj 1900 föreskrifva, att styrelsen
för föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm skulle,
derest föreningen önskade erhålla bidrag af statsmedel, till öfverståthållareembetet
ingifva till Kongl. Maj:t stäld ansökning om dylikt
understöd, för förra hälften af år 1901 före den 15 juli samma år
och för senare hälften af sagda år före den 15 januari 1902, och
dervid uppgifva dels antalet elever, soin under det halfår, ansökningen
afsåge, deltagit i undervisningen vid anstalten minst tre månader,
i hvilket antal ej finge inräknas de, som på föreningens bekostnad
åtnjutit endast läkarevård, dels ock huru många af de i undervisningen
deltagande eleverna på bekostnad af föreningen erhållit endast
undervisning eller derjemte äfven bespisning eller bostad eller kläder
eller fullt underhåll, hvarjemte öfverståthållareembetet hade att till
Kongl. Maj:t jemte eget utlåtande insända ansökningshandlingarna; och
skulle, derest föreningen efter sålunda gjord ansökan erhölle understöd
af statsmedel, anstalten vara underkastad den inspektion,. chefen för
ecklesiastikdepartementet bestämde, hvarjemte det skulle åligga anstaltens
styrelse att före utgången af januari månad 1902 till nämnda
departement insända redogörelse för anstaltens verksamhet under
år 1901.

Bref af enahanda innehåll hade samtidigt af Kongl. Maj:t aflatits till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län beträffande föreningen
till bistånd åt vanföra och lyfta i Karlskrona, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län angående föreningen för bistånd åt vanföra
i Skåne samt till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och
Bohus län beträffande föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg.

Då uppenbart vore, att ifrågavarande föreningar vore för år 1902
i lika behof af statsunderstöd som för år 1901, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande
framställning.

358

Statsutskottet* Utlåtande N:o !).

På grund af hvad i ärendet sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må till understöd åt de i Göteborg,
Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarna
för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter
för vanföra och lyfta samt till bekostande af dessa
anstalters inspektion på extra stat för år 1902 anvisa
ett belopp‘af 7,500 kronor.

Diverse anslag.

119:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för beredande af
jionsvård åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstäliändskdes
sig^jippMUande landsmän på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp

amuar. ~

[114.]

Ang.

religionsvård ... „ . „ “ « , ---------o— --------r>— ----

åt svenske »jö-religiansvara åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstä,
a-''des sig uppeliållan ’ '' '' “ ” “ * -----

utländska ( y* i
hamnar, åt 15,000 kronor.

Sedan Riksdagen under flera föregående år beviljat på extra stat anslag
af 10,000 kronor till beredande af religionsvård åt svenske sjömän i
utländska ^hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän,
föreslog Kongl. Maj:t i proposition till 1900 års riksdag, att Riksdagen
matte för nämnda ändamål a extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af

15,000 kronor. Denna proposition blef af Riksdagen bifallen.

Det förutvarande anslaget å 10,000 kronor hade, enligt livad af
statsrådsprotokollet inhemtas, plägat fördelas på tre för ändamålet anstälda
svenske prestman i Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque med 3,500 kronor
till den förste, 4,500 kronor till den andre och 2,000 kronor till den
tredje, hvilken tillika innehade pastorsbefattningen vid svenska församlingen
i Paris. . An damal et med den vid 1900 års riksdag vunna förhöjningen
hade varit att kunna bereda religionsvård jemväl åt svenske sjömän samt
andra utvandrade och passerande landsmän i Köpenhamn.

Pa grund af erhallen befallning att till Kongl. Maj:t inkomma med
förslag rörande användandet af det sålunda beviljade anslaget samt om
lämpligaste sättet för tillhandahållande åt vederbörande af de arfvodesbelopp,
som komme att af Kongl. Maj:t anvisas, både svenska kyrkans
nussionsstyrelse i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 juni 1900 anfört
bland annat:

Sedan ar 1890 hade missionsstyrelsen dels genom öfvertagandet af
eganderätten först till sjömanskyrkan i West-Hartlepool, sedan till sjömanskyrkan
i Calais, dels genom förhyrandet af läsrum i Kiel och Wismar,
hvilka. läsrum stode under sjömansprestens i Kiel uppsigt och handhafvande,
dels ock genom beviljandet af sådana anslag, som varit, utöfver

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

359

de till prestmännen i Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque beviljade arfvodesbeloppen,
för deras verksamhet nödiga, stått i oupphörlig och delvis
kontrollerande förbindelse med desse prestman. På grund af sin sålunda
vunna erfarenhet af det fortfarande behofvet af svenske prestman anställande
å nämnda platser föresloge missionsstyrelsen, att 10,000 kronor af
det beviljade anslaget måtte fördelas på enahanda sätt som förut. Återstående
beloppet, 5,000 kronor, borde användas till att bereda religionsvård
åt svenske sjömän samt andra utvandrade och passerande landsmän
i Köpenhamn, hvarom missionsstyrelsen framdeles ville inkomma med närmare
förslag.

Hvad anginge sättet för tillhandahållande åt vederbörande af de beviljade
arfvodesbeloppen, hade utbetalningen af de dittills beviljade anslagen
förmedlats genom domkapitlet i Upsala, som qvartalsvis från statskontoret
lyft de för ifrågavarande ändamål disponibla medlen. Denna
anordning, likasom sättet för de med statsmedel aflönade sjömanspresternas
tillsättning, hade, enligt missionsstyrelsens förmenande, föranledts deraf,
att vid tiden för de nämnda medlens första utgående den svenska kyrkan
saknade eget organ för en dylik verksamhet. Sedan dess hade emellertid
Kongl. Maj:t. bemyndigat missionsstyrelsen dels genom bref den 7 december
1888 att egna sin verksamhet äfven åt svenske sjömän i utländska
hamnar, så vidt medel för detta ändamål inflöte, dels ock genom
bref den 13 oktober 1899 att, under samma förutsättning, likaledes egna
sin verksamhet äfven åt, bland andra, till främmande orter utflyttade
landsmän. Dessa uppdrag hade missionsstyrelsen sökt fullgöra bland
annat genom att, såsom förut omförmälts, understödja de med statsmedel
aflönade sjömanspresternas arbete, hvilka för sin verksamhets bedrifvande
blifvit och vore i ej oväsentlig grad beroende af de anslag, som årligen
mot redovisningsskyldighet inför missionsstyrelsen blifvit dem af missionsstyrelsen
beviljade, hvarjemte styrelsen understöd! det arbete för landsmäns
i Köpenhamn andliga och sedliga vård, som sedan år 1899, om
också i alltför otillräcklig mån, frivilligt bedrifvits, hufvudsakligen genom
prester och teologie studerande från Lunds stift. På grund af ornförmälda
förhållanden och då det måste anses för sjelfva saken gagneligt,
att eu så mycket som möjligt enhetlig ledning af svenska kyrkans såväl
genom enskildes bidrag som genom statsmedel understödda verksamhet
bland svenske sjömän i utländska hamnar samt andra derstädes sig uppehållande
landsmän komine till stånd, föresloge missionsstyrelsen, att do
ifrågasatta anslagen måtte genom missionsstyrelsen vederbörande tillhandahållas,
mot vilkor att särskilda räkenskaper öfver nämnda medel fördes

360

Statsutskott et s Utlåtande N:o 9.

af missiousstyrelsens kassaförvaltare och att årligen behörigen verificera!!
redogörelse öfver desammas användning insändes till kammarrätten.

I anledning af denna mission sstyrelsens framställning hade Kongl. Maj:t,
enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet meddelat,
genom bref den 29 juni 1900 förordnat, att af förevarande anslag

10,000 kronor skulle ställas till missionsstyrelsens disposition för att qvartalsvis
utbetalas till aflönande under år 1901 af de svenske prestmännen i
Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque, den förstnämnde med 3,500 kronor,
den andre med 4,500 kronor och den tredje med 2,000 kronor, samt att
berörda belopp skulle, i enlighet med hvad missionsstyrelsen föreslagit,
till missionsstyrelsen, mot redovisning till kammarrätten, utbetalas för att
vederbörande tillhandahållas.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 september 1900 hade härpå missionsstyrelsen
framlagt förslag angående användande af den ej disponerade
andelen, 5,000 kronor, af ifrågavarande anslag. I denna skrifvelse yttrades
bland annat:

I Köpenhamn vore för närvarande, enligt myndigheters uppgift, bosatta
omkring 25,000 i Sverige födda personer, tillhörande hufvudsakligen
handels-, handtverkare-, fabriksarbetare- och tjenareklasserna. Af dessa besökte
en stor del aldrig någon dansk gudstjenst, afvända derifrån, såsom
de från första början blifvit, genom det främmande språket och de främmande
gudstjenstformerna. Fördelade hufvudsakligen på tre församlingar
och ofta medlemmar i någon svensk förening, hade de emellertid, såsom
det visat sig, lätt nog kunnat samlas till en om fosterlandet och hembygden
påminnande svensk gudstjenst, då denna hållits i någon för dem
mera centralt belägen kyrka eller gudstjenstlokal. Lika mycket som dessa
vore i behof af en regelbunden religionsvård från den svenska kyrkans
sida, lika mycket gälde detta om svenske sjömän samt de arbets- och
tjenstsökande från vårt land, hvilka i ett allt betydligare antal årligen
besökte Köpenhamn för att der söka anställning. För att åstadkomma en
dylik religionsvård, hemstälde missionsstyrelsen, dels att af det odisponerade
beloppet af ifrågavarande anslag en summa af 4,000 kronor måtte
anslås till aflönande af en svensk prestman i Köpenhamn, hvilken skulle
få till uppgift att på lämpligaste sätt bereda svenske sjömän samt andra
utflyttade och passerande landsmän i nämnda stad den religiösa och sedliga
omvårdnad, som vore möjlig och hvaraf de kunde vara i behof, dels
ock att, derest Kongl. Maj:t skulle finna för godt att ställa verksamheten
i något förhållande till missionsstyrelsen, den ifrågavarande presterliga
befattningen måtte få tillsättas af missionsstyrelsen och befattningens
innehafvare för sin förvaltning ställas under missionsstyrelsens uppsigt och
ledning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

361

För den nämnda verksamhetens bedrifvande hade man, anförde missionsstyrelsen
vidare, hopp om att få, särskildt till efterrhiddagsgudstjenster,
upplåtna vissa af de danska kyrkorna i Köpenhamn, hvilket i synnerhet
för nattvardsgångars hållande skulle blifva af betydelse. Det oaktadt
komme alltid behofvet af en egen förhyrd lokal, innefattande samlingssal
och läsrum, att göra sig gällande. Detta, i förening dermed att inom
kort till den svenske prestmannens biträde, såsom hjelp vid den omfattande
diakoniverksamheten, torde behöfva anställas någon svensk diakonissa eller
annat qvinligt biträde, som komme att få till närmaste uppgift att göra
besök i husen uti de svenska qvarteren samt att hafva omvårdnad om de
arbetssökande svenska tjenstflickorna i Köpenhamn, föranledde missionsstyrelsen
att föreslå, att 1,000 kronor eller hvad af ifrågavarande anslagsbelopp
återstode efter disponerande af 4,000 kronor till aflönande af prestmannen
måtte få användas till verksamhetens bedrifvande i öfrigt, på sätt
omständigheterna kunde gifva vid handen.

Vidare har departementschefen erinrat, hurusom Kongl. Maj:t vid
föredragning af missionsstyrelsens sist omförmälda skrifvelse enligt beslut
den 5 oktober 1900 förordnat: att i Köpenhamn skulle af missionsstyrelsen
från och med den 1 januari 1901 tills vidare förordnas en svensk prestman
med uppgift att bereda i Köpenhamn vistande svenske sjömän samt
andra dit utflyttade eller derstädes sig tillfälligtvis uppehållande svenskar
behöflig religiös och sedlig omvårdnad; att nämnde prestman skulle
under år 1901 uppbära en aflöning af 4,000 kronor att till honom af
missionsstyrelsen qvartalsvis utbetalas; att återstoden, 1,000 kronor, af
det utaf Riksdagen beviljade anslag Ange af missionsstyrelsen användas
dels till aflönande af en svensk diakonissa eller annat biträde åt prestmannen,
dels ock för befrämjande i öfrigt, på sätt omständigheterna kunde
gifva vid handen, under år 1901 af den ifrågavarande verksamheten i
Köpenhamn; samt att missionsstyrelsen skulle till kammarrätten redovisa
de sålunda disponerade medlen.

Tillika hade Kongl. Maj:t föreskrifvit, att, då nuvarande innehafvarne
af förutnämnda sjömans-prestbefattningar i Kiel och West-Hartlepool afginge,
deras efterträdare skulle af missionsstyrelsen tills vidare förordnas,
samt att prestmännen i Kiel, West-Hartlepool och Köpenhamn skulle
under den tid, de tjenstgjorde såsom sjömansprester och utöfvade sin verksamhet,
stå under närmaste uppsigt af missionsstyrelsen, som dervid egde
att meddela närmare föreskrifter beträffande deras tjenstgöring. Någon
dylik föreskrift vore ej meddelad beträffande sjömansprestbefattningen i
Dunkerque. Denna vore nemligen, såsom departementschefen förut nämnt,

Bill. till JtUcsd. Prut. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 9 lläft. 40

362

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förenad med den svenska pastorsbeställningen i Paris, och för tillsättande
deraf gälde särskilda bestämmelser.

Ifrågavarande anslag vore fortfarande behöfligt till det af 1900 års
Riksdag beviljade beloppet, 15,000 kronor; och departementschefen hemställde
derför, att Ivongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för beredande
af religionsvård åt svenske sjömän i utländska hamnar samt åt
andra derstädes sig uppehållande landsmän, på extra stat för år 1902
bevilja ett belopp af 15,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, för beredande af religionsvård
åt svenske, sjömän i utländska hamnar samt åt andra
derstädes sig uppehållande landsmän, på extra stat för
år 1902 bevilja ett belopp af 15,000 kronor.

Aug. 120:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att på extra stat bevilja,

entgf5rbuttr°adtill anställande tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens kontrakt
religionsvård samt de delar af Yesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra
kuhIs”X lappmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under år 1902,
lappsktaiande samt till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 3,300 kronor,
församlingar. ^era£ j^QO kronor att utgå under år 1902.

L115.J Med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade

1898 års Riksdag på extra stat till anställande under åren 1899, 1900 och
1901 af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens kontrakt samt de
delar af Yesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken,

18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under år 1899, samt till resekostnadsersättning
åt dessa kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750
kronor att utgå under år 1899; och meddelade Kongl. Maj:t genom bref
den 2 september 1898 närmare bestämmelser rörande de sålunda beviljade
anslagens användande.

Sedan derefter 1899 och 1900 års Riksdagar anvisat för ett hvart
af åren 1900 och 1901 af förenämnda anslag till kontraktsadjunkter 6,000
kronor och af anslaget till resekostnadsersättning 750 kronor, har domkapitlet
i Hernösand, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, i skrifvelse
den 19 september 1900 hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att bevilja för förenämnda ändamål erforderliga medel för åren
1902, 1903 och 1904.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hade domkapitlet anfört
hufvudsakligen följande. Under den tid af snart två år, som gått, sedan
de tre kontraktsadjunkterna i ofvanberörda delar af lappmarken anstäldes,
hade deras verksamhet visat sig vara af största nytta med afseende å själa -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

363

vården i dessa härutinnan förut så vanlottade trakter, för hvilka det ordinarie
presterskapet, huru träget och nitiskt det än arbetade i sitt kall,
omöjligen kunde räcka till. En ej ringa betydelse hade dessa kontraktsadjunkter
derigenom, att de under sina färder i de vidsträckta lappmarksförsamlingarnas
aflägsnare delar, dit den ordinarie presten sällan eller
aldrig kunde komma, blefve i tillfälle att taga närmare kännedom om
derstädes förefintliga kulturella behof, och en ännu större betydelse erhölle
de gifvetvis genom att i ej oväsentlig mån kunna bidraga till dessa behofs
tillfredsställande. Behofvet af detta ambulerande presterskap inom Södra
lappmarkens kontrakt och lappmarksdelarne af Vesterbottens andra och
tredje kontrakt, der befolkningen oftast icke vore samlad i större byar,
utan funnes kringspridd i på stort afstånd från hvarandra liggande enstaka
gårdar och småbyar, framstode icke blott lika starkt nu som vid den tidpunkt,
då domkapitlet gjorde den framställning i ämnet, hvilken föranledde
propositionen till 1898 års Riksdag, utan det förökades alltjemt, då folkmängden
åtminstone inom vissa lappmarksförsamlingar vore stadd i en
rätt snabb tillväxt. Dertill komtne, att, i synnerhet vintertiden, en mängd
löst, i lappmarken icke kyrkobokfördt arbetsfolk samlade sig i dessa skogsbygder,
och äfven för dem kunde kontraktsadjunkten, som förflyttade sin
verksamhet från den ena orten till den andra, blifva af största gagn.
Skäl förefunnes alltså, som talade för anställande af flere kontraktsadjunkter
i lappmarken, än hvad nu vore fallet, men domkapitlet ansåge sig dock ej
nu böra ingå till Kongl. Maj:t med framställning om beredande af medel åt
ett förökadt antal af sådana prestman, särskild! af den anledning, att förhoppning
icke saknades, att inom vissa lappmarksförsamlingar nya ordinarie
presterliga befattningar skulle inom någon tid komma till stånd.

Vidare yttrade domkapitlet beträffande arfvodena till ifrågavarande kontraktsadjunkter:
Ehuru det nu utgående arfvodet, särskild! med hänsyn

till de högre lefnadskostnaderna och de dryga utskylderna i dessa trakter
samt den ansträngande tjenstgöringen, vore det minsta möjliga, ville domkapitlet
ej för närvarande ifrågasätta någon förhöjning deraf. Men den
nu utgående resekostnadsersättningen åt kontraktsadjunkterna syntes domkapitlet
alldeles otillräcklig. Detta framginge deraf, att, då kontraktsadjunkterna
inom Södra lappmarkens kontrakt och lappmarksförsamlingarna
af Vesterbottens tredje kontrakt i början af år 1900 till domkapitlet inkommit
med sina reseräkningar för år 1899, det visat sig omöjligt att
med det till buds stående anslaget betäcka deras resekostnader. Kontraktsadjunkten
i Södra lappmarkens kontrakt E. örnfeldts reseräkning hade
nemligen uppgått till 384 kronor 3 öre; kontraktsadjunkten i lappmarksdelen
af Vesterbottens tredje kontrakt under tiden den 1 januari—den 31

364

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mars 1899 A. N. Juliebö hade anhållit att få sig reseersättning tillerkänd
för resor å jernväg 9 mil och å landsväg 43,9 mil; åt s. m. adjunkten K.
Sundelin, som uppehållit samma befattning under tiden den 1 april—den
15 november 1899 och i denna egenskap färdats sammanlagdt 150 mil,
hade vederbörande kontraktsprost tillstyrkt en resekostnadsersättning af
246 kronor 50 öre; och s. in. adjunkten P. Nordfors, hvilken tjenstgjort
såsom kontrakt sadjunkt i nämnda kontrakt under senare hälften af november
och hela december 1899, hade uppgifvit, att han i tjensteärenden
under denna tid färdats minst 10 mil. Domkapitlet hade tilldelat Örnfeldt
den på Södra lappmarkens kontrakt fallande resekostnadsersättningen
250 kronor, hvarförutom domkapitlet åt honom anvisat ett belopp af 75
kronor 50 öre, hvilket under år 1899 besparats af anslagen till aflönande
af pastorsadjunkt i Vilhelmina och för beredande af ersättning åt bemälde
adjunkt för tjensteresor. Detta hade kunnat ske, emedan Om feld t beordrats
af vederbörande kontraktsprost att tjenstgöra i Vilhelmina församling
med särskild anledning deraf, att pastorsadjunkt icke kunnat under viss
tid dit missiveras. Mellan Juliebö, Sundelin och Nordfors hade fördelats
ej mindre resekostnadsersättningen till kontraktsadjunkten inom Vesterbottens
tredje kontrakt än äfven ett å anslaget till beredande af reseersättning
åt kontraktsadjunkten inom Vesterbottens andra kontrakt uppkommet
öfverskott å 18 kronor 1 öre. Men äfven med tillgripande af
dessa utomordentliga åtgärder hade, såsom af det anförda framginge, domkapitlet
icke kunnat bereda kontraktsadjunkterna Örnfeldt, Juliebö, Sundelin
och Nordfors skälig resekostnadsersättning för år 1899. Då det vore
alldeles tydligt, att, om kontraktsadjunktsinstitutionen skulle motsvara det
dermed afsedda ändamålet, kontraktsadjunkternas tjensteresor under inga
förhållanden finge minskas, utan i stället borde så mycket som möjligt
ökas, men den nu utgående reseersättningen redan under första året visat
sig otillräcklig åtminstone inom två kontrakt, framginge häraf såsom eu
gifven följd, att anslaget till beredande af resekostnadsersättning åt kontraktsadjunkterna
måste höjas.

På grund af hvad sålunda anförts hade domkapitlet, som, under förutsättning
af att för ändamålet erforderligt anslag koinme att af Riksdagen
beviljas, afgifvit förslag till bestämmelser rörande kontraktsadjunkternas
antagande och tjenstgöring i väsentlig öfverensstämmelse med de
genom Kongl. Maj:ts ofvanberörda bref den 2 september 1898 meddelade
föreskrifter, hemstält dels om oförändradt utgående under hvart
och ett af åren 1902, 1903 och 1904 af anslaget till anställande af tre
kontraktsadjunkter, dels ock att anslaget till resekostnadsersättning åt dem
för samma år måtte förökas från 750 kronor till 1,100 kronor årligen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

365

Af detta sistnämnda belopp skulle, yttrade domkapitlet, komma att tilldelas
kontraktsadjunkten inom Södra lappmarkens kontrakt, hvilken hade att
med hänsyn till sitt områdes vidsträckthet göra de ojemförligt kostsammaste
tjensteresorna, 500 kronor och återstående 600 kronor komma att fördelas
mellan kontraktsadjunkterna inom lappmarksförsamlingarna af Vesterbottens
andra och tredje kontrakt.

Slutligen hade domkapitlet uti sin ifrågavarande skrifvelse anhållit, att,
då särskildt kontraktsadjunktens i Södra lappmarkens kontrakt tjensteresor
icke kunde skäligen ersättas med 250 kronor om året, Kongl. Maj:t måtte
af för ändamålet tillgängliga medel för hvartdera af åren 1900 och 1901
anvisa ett anslag af 250 kronor till beredande af ytterligare resekostnadsersättning
åt bemälde kontraktsadjunkt.

För egen del har departementschefen, då af hvad sålunda anförts
framginge, att behofvet af kontraktsadjunkters anställande inom ifrågavarande
lappmarkskontrakt fortfarande förefunnes, och det jemväl vore
uppenbart, att en förhöjning af dessa adjunkters resekostnadsersättning till
hvad af domkapitlet i sådant afseende föreslagits vore erforderlig, hemstält,
det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja till
anställande af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens kontrakt
samt de delar af Vesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra
lappmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under år 1902,
samt till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 3,300 kronor,
deraf 1,100 kronor att utgå under år 1902.

Domkapitlets framställning, i hvad densamma afsåge särskild godtgörelse
åt kontraktsadjunkten i Södra lappmarkens kontrakt, utöfver hvad Riksdagen
i sådant afseende beviljat för tjensteresor under åren 1900 och 1901,
ansåge departementschefen för närvarande icke böra föranleda någon Kongl.
Maj:ts åtgärd; men skulle departementschefen icke underlåta att, när Riksdagen
fattat sitt beslut i fråga om anvisande af anslag till kontraktsadjunkter
för den nya treårsperioden, å nyo inför Kongl. Maj:t anmäla
samma framställning, hvarvid, om den ansåges förtjent af afseende, de för
ändamålet erforderliga medel, enligt departementschefens åsigt, kunde anvisas
till utgående af förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat bevilja

a) till anställande af tre kontraktsadjunkter inom
Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vesterbottens
andra och tredje kontrakt, som tillhöra lapp -

366

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

marken, 18,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå
under år 1902; samt

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
3,300 kronor, deraf 1,100 kronor att utgå
under år 1902.

Ang. 121:o) Sedan 1899 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

åtg&rder*1^ "jOI''^a framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af två konen
förbättrad traktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf
[nomTiernö^ 4,000 kronor att utgå under år 1900, dels till resekostnadsersättning åt dessa
sands stifts kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under år 1900,
församlingar. dels ock till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, förril6l
froSna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under
år 1900, samt 1900 års Riksdag anvisat för år 1901 af anslaget till
kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning
åt dessa 500 kronor samt af anslaget till stipendier 1,500 kronor, har
Kongl. Maj:t, som den 19 maj 1899 och den 25 maj 1900 meddelat närmare
bestämmelser rörande anslagens användande, föreslagit Riksdagen
att för år 1902 anvisa återstoden af de beviljade beloppen, nemligen af
anslaget till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning
åt dessa 500 kronor samt af anslaget till stipendier 1,500
kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må af förut beviljade anslag på
extra stat för år 1902 anvisa

a) till anställande af två kontraktsadjunkter inom
Vesterbottens fjerde kontrakt 4,000 kronor;

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
500 kronor; samt

c) till två stipendier för utbildande vid universitet
af prester, förtrogna med finska språket, 1,500 kronor.

Ans- , 122:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

Tt^prestmän! 0(''h under hänvisning till hvad departementschefen i detta ärende till stats[117.
] rådsprotokollet (sid. 354 och 355) anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, till resestipendier åt prestmän under
de vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt

Statsutskottets Utlåtande 1\:o 9.

367

föreskrifva, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp
af 5,000 kronor.

123:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning^,^"^ be
och under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet stridande af
(sid. 355) i ärendet anfört, hemställer utskottet, kostnader för

att Riksdagen ma, i hkhet med hvad för arenningar rörande
1898—1901 egt rum, för bestridande af kostnaderna
för vissa utredningar angående presterskapets aflönings- landen m. m.
förhållanden med mera. på extra stat för år 1902 anvisa [118.]
ett förslagsanslag af 10,000 kronor.

124:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- ausfang''tilI
ställer utskottet, Svenska

att Riksdagen, i likhet med hvad för åtskilliga föregående
år egt rum, må jemväl för år 1902 på extra
stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska förn- L
skriftsällskapet.

125:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ansfa“gtill
hemställer utskottet, nordiska

att Riksdagen, i likhet med hvad för år 1901 egt mu9eetrum,
må på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af [120.]

50,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska
museet förfogande för att enligt dess bestämmande användas
för museet tillhörande ändamål.

126:o) På grund af Kongl. Majts derom gjorda framställning hem- anäjangg''till
Ställer Utskottet, tidskrift för

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1898land8målm-m—1901
egt rum, må för år 1902 anvisa ett belopp af [121.]
3,650 kronor, att på de vilkor, som Kongl. Maj:t kan
finna lämpligt bestämma, användas till understöd för
utgifvande äfven under sistnämnda år af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif».

Ang.

127:o) Sedan 1899 års Riksdag för åstadkommande af en utförlig
hok öfver Gotlands folkmål beviljat ett anslag af 5,500 kronor och derafGotknds folkuppförts
på extra stat för år 1900 ett belopp af 1,100 kronor samt på

n iil.
[122.]

368

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

anslag till
»Nordiskt
medicinskt
arkiv».

[123.]

Ang.

anslag till
tidskriften
»Acta mathe
matica».

[124.]

Ang.

anslag till
föreläsningskurser
för
arbetsklassen.

[125.]

extra stat för år 1901 likaledes 1,100 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit,
att enahanda belopp måtte på extra stat för år 1902 anvisas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för åstadkommande af en utförlig
ordbok öfver Gotlands folkmål af förut beviljadt
anslag på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af
1,100 kronor.

128:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer
utskottet,

att Riksdagen må till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv» jemväl
för år 1902 på extra stat bevilja ett anslag af 3,000
kronor.

129:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning oeh under hänvisning
till hvad i ärendet hlifvit till statsrådsprotokollet (sid. 357) anfördt,
-får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1893
—1901 egt rum, till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften »Acta mathernatica», på extra stat för år
1902 anvisa 3,000 kronor.

130:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd, under
de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901 angifna
vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser
för arbetsklassen, på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af

65.000 kronor.

Statsrådsprotokollet i ärendet innehåller följande.

För år 1885 hade Riksdagen stält till Kongl. Maj:ts förfogande under
vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till understöd
åt sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser för
arbetsklassen. År efter år hade sedermera anslag för nämnda ändamål af
Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och ett af åren
1895 och 1896 hade anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor, för år
1897 till 30,000 kronor, för år 1898 till 35,000 kronor, för år 1899 till

45.000 kronor och för år 1900 till 55,000 kronor. För år 1901 hade
beviljats ett extra anslag af 65,000 kronor att användas till understöd åt
sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ri69

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,
endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga
3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser
tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge föreståndare
och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad dels å landet, Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga
och lämpliga.

Departementschefen hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till understöd, under nyss angifna vilkor, åt sådana anstalter
eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen, på
extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 65,000 kronor.

'' ‘‘iV.f / '' • • '' ’ '' " .* '' .> '' ‘ . i \ ■ ‘.t £ ‘ \'' • D ''.i ■- '' ‘ /

Uttskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för år 1902 bevilja ett extra
anslag af 65,000 kronor, att på de i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901 angifna
vilkor användas till understöd åt sådana anstalter eller
föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.

131:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, på extra stat för år 1902 anvisa
ett belopp af 6,300 kronor att, under de vilkor, Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till underBill.
till Rikad, Prol. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 47

Ang.

anslag till
utbildning af
lärarinnor i
huslig
ekonomi.

[126.]

370

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum
för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse
anordnade undervisningskurser för utbildande
af lärarinnor i huslig ekonomi.

Ang. anslagtill 132) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att, till bestridande,
expedition tiuunder förutsättning af fortfarande samverkan från rysk sida, af på Sverige
Spetsbergen, belöpande kostnader för fortsättning af gradmätningen på Spetsbergen,
[127.] bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag af 85,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat om följande
förhållanden.

Med anledning af kongl. proposition hade 1898 års Riksdag, under
förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de närmaste
åren korame till stånd och att ett svenska flottan tillhörigt, för
ändamålet lämpligt fartyg jemte nödigt befäl och manskap stäldes till
de svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen förfogande, till bestridande
af vissa på Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning
beviljat ett anslag af 100,000 kronor och deraf på extra stat för år
1899 anvisat ett belopp af 50,000 kronor.

Vid 1899 åis riksdag hade Kongl. Maj:t föreslagit dels i statsverkspropositionen,
att Riksdagen måtte för nämnda ändamål på extra stat för
år 1900 anvisa återstoden af det år 1898 beviljade beloppet eller 50,000
kronor, dels ock, efter det den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för gradmätning
å Spetsbergen inkommit med ett efter samråd med särskilda af
kejserliga ryska regeringen utsedde delegerade uppgjordt definitivt kostnadsförslag
för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena under åren
1899 och 1900, i särskild proposition den 1 mars 1899 (n:o 57), att
Riksdagen måtte på extra stat för år 1900 för samma ändamål anvisa
ytterligare 65,000 kronor.

Hvad Kongl. Majrt föreslagit hade bifallits af Riksdagen, som sålunda
i angifvet syfte för år 1900 beviljat tillhopa 115,000 kronor.

Tillika hade Kongl. Maj:tr enär komitén, som fått sig anvisadt ett
flottans fartyg, nödgats för 1899 års expedition dessutom förhyra en
enskild ångare och kostnaden härför med hänsyn till det af Riksdagen
år 1898 gjorda uttalande i fartygsfrågan ej beräknats i förenämnda definitiva
kostnadsförslag, enligt beslut den 22 september 1899 för betäckande
af fartygslegan anvisat ett belopp af 30,000 kronor att utaf statskontoret
af under händer varande medel utbetalas och framdeles hos Kongl. Maj:t
anmälas till ersättande.

Vid uppgörande af det kostnadsförslag, som legat till grund för pro -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

371

positionen den 1 mars 1899, hade beräknats, att arbetet med gradmätningen
å Spetsbergen skulle slutföras under år 1900, men till följd af
ogynsamma förhållanden hade detta ej kunnat ske, utan hade koinitén
till Kong!. Maj:t inkommit med en framställning, afseende beredande af
möjlighet för gradmätningens fortsättande och afsittande. Vid denna
framställning hade fogats redogörelse för de af 1899 och 1900 års
expeditioner till Spetsbergen redan utförda arbeten och de åtgärder,
som ännu erfordrades för gradmätningens bringande till slut, samt beräkning
af härför nödiga kostnader.

Af handlingarna inhemtades bland annat:

Gradmätningen å Spetsbergen hade fortgått under somrarne 1899
och 1900, men förnämligast genom sällsynt svåra isförhållanden hade
mer än halfva den påräknade arbetstiden gått förlorad för expeditionernas
hufvudsyfte, så att ej mindre än en hel sommars arbete återstode
ofullbordadt. Den följd af gynsarama isår, som omedelbart föregått
tiden för gradmätningsföretaget och som för dess snabba genomförande
lofvat de bästa utsigter, hade sålunda just nu varit afbruten af, som det
ville synas, alldeles exceptionelt ogynsamma förhållanden, hvilka dock
syntes bero på mera tillfälligt rådande vindrigtningar inom polarbäckenet
och en deraf framkallad sydlig förskjutning af polarisens vanliga sydgräns.
Oafsedt. dessa mera tillfälliga svårigheter, hade det å andra sidan lyckats
att genom flere framgångsrika färder öfver inlandsisen till fullo ådagalägga,
att de af några utländska fackmän länge hysta tvifvelsmål om
möjligheten att tvärs öfver inlandsisen sammanbinda triangelnätets norra
och södra delar varit ogrundade, hvarmed den sista invändningen mot
utförbarheten af detta enastående företag blifvit vederlagd. Denna gradmätning
ända uppe vid den åttionde breddgraden hade också bland utlandets
vetenskapsmän väckt allmän uppmärksamhet och det största erkännande,
hvilket senast kommit till uttryck vid den internationella jordinätningskonferensen
i Paris hösten 1900, då gradmätningen å Spetsbergen
af konferensens president betecknats såsom ett bland de vigtigaste
företag af detta slag, som i våra dagar påbörjats.

Komitén både uppstält följande vetenskapliga fordringar på gradmätningsarbetet:
eu fullständig uppmätning af triangelnätets aderton
trianglar, bestämning af triangelsidornas azimuth på åtminstone tre punkter,
pol höjd sbestämningar vid minst tretton punkter, uppmätning af två baslinier
samt bestämning af sekundpendelns längd vid minst åtta punkter.
1 stort sedt kunde man säga, att omkring hälften af de erforderliga arbetena
hittills blifvit utförd. Uppmätningen af trianglarne inom norra
delen af nätet hade fortskridit sa långt, att tvä trianglar vore nästan

372

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

färdigmätta, två vore påbörjade och fem återstode. Södra delen af nätet
visade fem nästan färdiga och två påbörjade trianglar samt två återstående.
Inom hela nätet vore alltså af aderton trianglar sju nästan
färdiga och fyra påbörjade. Triangelsidornas azimuter vore bestämda
vid sju punkter, och programmets fordringar i denna del vore alltså
mer än uppfylda. Polhöjden vore uppmätt vid två triangelpunkter inom
norra delen af nätet och sex inom det södra. Inom norra delen af
nätet återstode alltså minst fem polhöjdsbestämningar. Af de två planerade
basmätningarna vore den ena afslutad och den andra förberedd.
Pendelobservationer hade hittills endast kunnat utföras vid en punkt
inom det norra nätet och en inom det södra. Sex dylika observationer
återstode ännu att utföra. Expeditionerna hade dessutom vid arbetets
utförande samlat en rik skörd af iakttagelser, som, ehuru icke absolut
nödvändiga för expeditionernas hufvuduppgift, likväl vore egnade att i
hög grad öka värdet af sjelfva gradmätningen. Så hade vigtiga topografiska,
geologiska och hydrografiska samt under öfvervintringarna
derjemte meteorologiska och fysikaliska rön gjorts.

Gradmätningen å Spetsbergen kunde i viss mån betraktas såsom en
synnerligen värdig afsilning af den stora rysk-skandinaviska gradmätningen
från Donau till Nordkap, hvilken utförts under tiden mellan
åren 1816 och 1852. Redan tidigare hade emellertid Sveriges regering
i samverkan med främmande stater gjort sig högt förtjent om företag
af samma art, då på framställning af den franska regeringen Sveriges
konung understödt 1700-talets berömda gradmätning i Lappland, den
nordligaste trakt af jorden, der man på den tiden vågade ifrågasätta
möjligbeten af ett sådant precisionsarbete. Liksom sistnämnda nordliga
gradmätning då motsvarats af en annan samtidig i Peru, eller i eqvatorns
närhet, hvarigenom teorin om jordens afplattning mot polerna omsider
till fullo bekräftats, på samma sätt hade äfven den nu pågående gradmätningen
på Spetsbergen, till hvilken vårt land tagit initiativet, åtföljts
af en genom franska regeringen anordnad revision och utsträckning af
den peruanska gradmätningsbågen. Det syntes derför komitén af många
skäl högst önskligt, att det af Sverige i samband med Ryssland påbörjade
vigtiga företaget, på hvilket redan så mycket arbete och kostnader blifvit
nedlagda, icke måtte uppgifvas utan fortsättas, tills det dermed afsedda
syftet blifvit uppnådt. Komitén hade, oaktadt några officiella meddelanden
ännu ej ingått, all anledning förmoda, att man också från rysk sida
ansåge för eu hederssak att ej lemna det påbörjade arbetet ofullbordadt,
och såväl komitén som den för ändamålet tillsatta kejserliga ryska kommissionen
hade enhälligt varit af den åsigt, att arbetena utan uppskof

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

373

borde fullföljas redan under 1901 års sommar. För att gradmätningen
under loppet af en sommar skulle kunna afslutas fordrades visserligen
så pass gynsamma förhållanden, att den behöfliga arbetstiden verkligen
kunde tillgodogöras, men då tillfälliga naturhinder icke på förhand kunde
medtagas i beräkningen, hade komitén ansett sig böra till grund för sitt
kostnadsförslag lägga den tid, som under nämnda förutsättning vore för
arbetets slutförande oundgänglig.

Komitén hade afslutat sin framställning med en anhållan, att till
Riksdagen måtte aflåtas proposition om beviljande af medel för gradmätningsarbetets
fullföljande, under förutsättning af fortsatt samverkan
från rysk sida. Kostnaden för Sveriges deltagande i en härför afsedd
sommarexpedition under år 1901 hade af komitén enligt det vid framställningen
fogade kostnadsförslag beräknats till 85,000 kronor.

Detta kostnadsförslag innehölle i hufvudsak följande poster:

vetenskaplig personal och handtlangare ................................. kr. 18,375: —

proviant ............. » 3,825: —

kläder och skodon .................................... » 550: —

utrustning för båtfärder m. m. ..!................................................ » 1,000: —

reservproviant för ofrivillig öfvervintring .............................. » 8,000: —

bränsle och lyse för ofrivillig öfvervintring........................... » 500: —

tyg till vinterkläder för ofrivillig öfvervintring ................ » 500: —

transporter och frakter .................................................................. » 1,000: —

oförutsedda utgifter ..................................................................... » 5,250: —

fartyg ...................................................................... » 36,000: —

obetäckta utgifter för föregående expeditioner.................... » 5,000: —

bearbetning af redan gjorda observationer ........................... » 5,000: —

eller tillhopa kr. 85,000: —

Vetenskapsakademien, hvars utlåtande öfver komiténs framställning
infordrats, hade öfverlemnat ett af dess ledamöter professorerna D. G.
Lindhagen och B. Hasselberg afgifvet särskild!, yttrande med tillkännagifvande
att akademien för sin del gillat och såsom uttryck för sina
egna åsigter i ämnet antagit samma yttrande.

I detta yttrande hade anförts, hurusom den omständigheten, att synnerligen
ogynsamma naturförhållanden fördröjt de för gradmätningens utförande
erforderliga arbeten, så att de omöjligen kunnat fullbordas inom
den tid, som från början antagits vara möjligt, lätt funne sin förklaring
i betraktande af de vexlande isförhållandenä i de arktiska trakterna.
Emellertid hade, trots dessa ogynsamma förhållanden, betydande arbeten
för ändamålet redan hunnit utföras, och det måste derför betraktas

374

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

såsom naturligt, att arbetet i sin helhet måste bringas till slut, helst då
man besinnade, med hvilket utomordentligt intresse detsamma blifvit
omfattadt af utlandets sakkunnige vetenskapsmän, så att, bland annat,
franska regeringen funnit sig deraf föranlåten att anordna en revision
och utsträckning af den gradmätning, som mot slutet af förra århundradet
blifvit från fransk sida utförd i Peru, således i eqvatorns närhet,
nästan samtidigt med en från Sveriges sida utförd gradmätning i Lappland.
Dessutom syntes det kunna antagas såsom otvifvelaktigt, att frän rysk
sida intet hinder komme att möta för fullföljande af det gemensamma
stora företaget. Professorerna Lindhagen och Hasselberg ville derför
på det allra kraftigaste tillstyrka bifall till komiténs framställning.

För egen del har departementschefen yttrat följande.

I hvad som sålunda anförts för fortsättande af gradmätningen å
Spetsbergen instämde departementschefen till fullo, och särskilt skulle
departementschefen anse beklagligt, om detta för vetenskapen betydelsefulla
företag, på hvilket redan nedlagts stora kostnader, af brist på
medel icke kunde föras till ett lyckligt slut. Mot det uppgjorda kostnadsförslaget
hade departementschefen ej funnit anledning till anmärkning.

Enligt hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet, med hvilken departementschefen
i denna fråga samråda meddelat, funnes ej något annat
flottan tillhörigt fartyg att för den nu ifrågasatta expeditionen disponera
än kanonbåten Svensksund, hvilken dock ej visat sig för ändamålet fullt
lämplig, emedan den saknade tillräckligt utrymme för nödiga förråd, till
följd hvaraf man funnit sig nödsakad förhyra särskilt fartyg för att tillgodose
kanonbåtens behof af kol och andra förnödenheter. För expeditionen
syntes derför, såsom gradmätningskomitén ifrågasatt, böra förhyras
fartyg, hvaremot, enligt hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet
jemväl meddelat, hinder icke kunde antagas möta att, för den händelse
sådant påfordrades, detta fartyg på gradmätningsexpeditionens bekostnad
bemannades med personal från flottan.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att, under förutsättning af fortfarande samverkan från
rysk sida, till bestridande af på Sverige belöpande kostnader för fortsättning
af gradmätningen på Spetsbergen bevilja på extra stat för år
1902 ett anslag af 85,000 kronor.

Vid bifall härtill ansåge departementschefen hinder ej förefinnas för
Kongl. Maj:t att låta under år 1901 af tillgängliga medel förskottera
ifrågavarande belopp.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

375

Uti en till statsutskottets ordförande den 27 februari 1901 aflåten
skrifvelse har chefen för ecklesiastikdepartementet upplyst, hurusom den
af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för gradmätning å Spetsbergen till
ecklesiastikdepartementet ingifvit transsumt af protokoll, hållet vid komiténs
sammanträde den 23 i samma månad, utvisande, att komiténs ledamot
professorn friherre A. E. Nordenskiöld vid sammanträdet meddelat,
att han från direktor Backlund i Pulkowa erhållit ett telegram af innehåll
att i Ryssland beviljats 60,000 rubel för gradmätningsarbetenas fortsättande.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må, under förutsättning af fortfarande
samverkan från rysk sida, till bestridande af på
Sverige belöpande kostnader för fortsättning af gradmätningen
på Spetsbergen bevilja på extra stat för år
1902 ett anslag af 85,000 kronor.

133:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och jnsunder
hänvisning till hvad statsrådsprotokollet i ärendet (sid. 363) inne- vTttafhöjdhåller
hemställer utskottet, matninga att

Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa a*

a) för underhåll och tillsyn af de i riket inrättade >■ "
vattenhöjdmätningsstationerna m. ra. 2,800 kronor; samt

b) till fortsatt sammanställning och bearbetande af
anteckningar öfver registrerade vattenhöjder 1,300 kronor;

eller tillhopa 4,100 kronor.

134:o) På
utskottet,

grund

af Kongl. Majrts derom framstälda förslag hemställer |ng''f..

utgifning och

hvad för hvartdera spridning af

nykterhets -

att Riksdagen må, i likhet med
af åren 1895—1901 egt rum, jemväl för år 1902 å extra
stat anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet
ställas till svenska nykterhetssällskapets
förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

skrifter.

[129.]

135:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 59) har Ang. anslag
herr J. Byström jemte 39 andra ledamöter af kammaren hemstält, attny\rtenr”et[8m^.
Riksdagen måtte'' på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 4,000 jet i stock -

376

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor till bestridandet af kostnaderna för nordiska nykterhetsmötet,
som skulle hållas i Stockholm 1902, att utgå på vilkor, som af Kong].
Maj:t kunde pröfvas lämpliga.

I motionen redogöres för de nykterhetsmöten med deltagare från
Sverige, Norge, Danmark och Finland, som hållits år 1890 i Kristiania,
år 1896 i Randers i Danmark, år 1898 i Göteborg och år 1900 i Kristiania,
samt omförmäles, att norska stortinget till bestridande af kostnaderna
för sistnämnda möte beviljat ett anslag af 4,000 kronor, och att
Kristiania stad för samma ändamål anslagit 2,000 kronor likasom ock
stadsfullmägtige i Göteborg till mötet derstädes år 1898 beviljat 3,000
kronor. Vidare yttra motionärerna följande.

Nordiska nykterhetsmötet skulle nästa gång hafva hållits i Finland,
och man hade trott, att om det hade förlagts dit, skulle finska landtdagen
hafva varit villig lemna bidrag till mötesomkostnaderna. Åtskilliga
allmänt bekanta förhållanden, om hvilka motionäi-erna ej ville orda, hade
dock gjort, att denna tanke uppgifvits. Danskarne hade ej heller i följd
af deras konungs jubileum kunnat inbjuda nykterhetsmötet att hållas i
Danmark förr än år 1904. Det hade derför nu bestämts, att nästa nordiska
nykterhetsmöte skulle hållas i Stockholm 1902.

Liksom vid föregående möten, hade äfven nu tillsatts en komité af fyra
personer, hvars uppgift det vore att verkställa en del fattade beslut och
att vidtaga de första förberedande åtgärderna för nästa mötes hållande.
I denna komité hade invalts för Sverige motionären J. Byström, ordförande;
för Norge jernbanefullmägtig Karl Vedsast, sekreterare, för
Danmark riksmand N. K. Nielsen Grnn, och för Finland doktor Matti
Helenius.

Dessutom skulle nu som förr utses en mötesbestyrelse i det land,
der mötet eller kongressen komme att hållas. Denna bestyrelse tillsattes
af Sveriges ledande nykterhetssamfund antingen vid deras årsmöten
eller genom deras verkställande utskott.

Det ålåge sålunda Sverige att mottaga nordiska nykterhetsmötet
nästa gång. Nykterhetsvännerna önskade naturligtvis, att mötet skulle
i alla afseenden lyckas väl och blifva både till en heder för vårt fädernesland
och till gagn för öfrigt. Då emellertid vederbörande myndigheter
vid föregående möten lemnat frikostiga bidrag till omkostnaderna,
och då mötena redan vunnit och syntes komma att vinna så stor anslutning,
att det blefve svårt att utan statsanslag kunna på värdigt och
ändamålsenligt sätt anordna dem, så vågade motionärerna göra framställning
till Riksdagen om ett anslag på 4,000 kr. för här antydt ändamål.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

377

Skälen härför läge åtminstone delvis i det redan anförda. Ytterligare
borde dock följande framhållas:

Under de senaste åren hade rusdryckskonsumtionen i oroväckande
grad tilltagit. Hvad som kunde göras, borde derför göras för att hämma
dryckenskapens onda.

Nykterhetssträfvandet vore ju också i och för sig så lofvärdt, att det
borde kraftigt understödjas.

Anordnandet af nykterhetsmöten af den beskaffenhet, som här vore
i fråga, måste också på ett särskildt sätt stödjas. Man sträfvade efter
att kunna på dessa möten belysa alkoholfrågan och nykterhetsspörsmålet
från olika synpunkter på ett vetenskapligt, men likväl populärt
sätt. Man sökte försäkra sig om de yppersta män, som lämpligen
kunde fås från det ena eller andra landet att hålla föreläsningar och
föredrag. Dylikt medförde dock kostnader. Vidare medförde kungörelser
i form af cirkulär eller annonser i de olika länderna om mötets hållande
och dess angelägenheter dryga utgifter. Likaså lokaler och den personal,
man tidvis måste hafva anstäld för korrespondens och dylikt.

Skulle något varaktigt resultat qvarblifva af mötet, måste äfven en
stor del af dess förhandlingar tryckas, såsom också skett vid de tvenne
senaste mötena.

Ett bifall till denna begäran, som nu gjordes, skulle verka uppmuntrande
för dem, som allvarligt arbetade för nykterhet bland vårt
folk; och helt säkert skulle beviljandet af ett statsanslag för bär ifrågasatt
ändamål hedra vårt land, som ju bland de öfriga nationerna intoge
ett mycket framstående rum på nykterhetsrörelsens område.

Här åsyftade möten hade ej blott betydelse för sjelfva nykterhetsarbetet,
utan de hade ock eu stor mission att fylla i fråga om åstadkommandet
af ett godt samförstånd mellan folken i Skandinavien, och
detta utan att några som helst andra frågor, än som rörde nykterhetssaken,
behandlaOes. Motionärerna påstode ock, att t. ex. nordiska nykterhetsmötet
och nordiska läraremötet, som båda hållits sistlidna år i
Kristiania, i sin mån bidragit till ett bättre samförstånd mellan Sveriges
och Norges folk. Och hvad som verkade i den rigtningen, borde understödjas
icke minst af staten.

Utan att vilja dermed afgifva något omdöme om den art af nykterhetsverksamhet,
som kan blifva vid det ifrågasatta l^kterhetsmötet
i Stockholm år 1902 representerad, har utskottet, då den af motionären
afsedda angelägenhet är af internationel beskaffenhet och icke torde

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 48

378

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till
kuranstalten
Sans Souci.

[130.]

sakna eu viss betydelse, icke ansett sig böra motsätta sig beviljandet
af det begärda anslaget, hvilket, på sätt motionären föreslagit, lämpligen
synes böra bestämmas till samma belopp, som det af norska stortinget
för liknande möte under år 1900 i Kristiania beviljade, eller 4,000 kronor.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen, med bifall till herr Byströms m. fl.
förevarande motion, må på extra stat för år 1902 anvisa
ett belopp af 4,000 kronor att på vilkor, som
Kong]. Maj:t han finna skäligt fastställa, utgå till bestridande
af kostnader för nordiska nykterhetsmötet
i Stockholm år 1902.

136:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1902 bevilja ett anslag af 3000 kronor att utgå till understöd åt kuranstalten
Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas
lämpliga.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört följande.

Efter särskilda framställningar hade Riksdagen beviljat för hvart och ett
af åren 1894—1900 ett extra anslag af 2,000 kronor och för år 1901 ett
extra anslag af 3,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet
för drinkare vid Sans Souci invid Upsala, numera benämndt kuranstalten
Sans Souci, på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor
för anslagens åtnjutande, som af Kongl. Maj:t i följd häraf vid meddelande
af föreskrift om anslagens utbetalning faststälts, hade, med någon
modifikation för de fyra sista åren, fått enahanda innehåll, som återgifvits
i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 14 januari 1895 vid föredragning af då gjord ansökning om
anslag till nämnda anstalt.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 september 1900 hade styrelsen för
ifrågavarande kuranstalt anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes allt framgent
och närmast för år 1902 hos Riksdagen begära, att ett anslag af 3,000
kronor måtte för nämnda anstalt beviljas. Enligt hvad styrelsen meddelat,
hade anstalten numera utvidgats genom en tillbyggnad, som blifvit af Upsala
stads byggnadsnämnd besigtigad och godkänd. Efter inköp af nya
inventarier m. in. för anstalten samt vidtagande af åtskilliga omändringar
befunne anstalten sig nu i det ordnade skick, att den utan svårighet kunde
samtidigt inrymma 12 patienter.

Af den redogörelse för anstaltens verksamhet under år 1899, som af
anstaltens legitimerade läkare och dess föreståndare afgifvits och funnes
ansökningen bilagd, samt af öfriga vid ansökningen fogade handlingar

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

379

inhemtades: att under nämnda år å anstalten, der vid årets början 6 patienter
varit qvar från år 1898, intagits 12 patienter från olika landskap
och af olika samhällsklasser; att af patienterna 10 under året utgått och 8
funnits qvar å anstalten vid årets slut; att af de 10 utskrifna 7 återgått
till sina förutvarande verksamhetsområden och enligt vanna upplysningar
skött sig på ett i allo hedrande sätt; att af de återstående tre den ene
efter en kurtid af nära 6 månader, på grund af det störande inflytande
han utöfvade på medpatienterna, afvisats från anstalten, den andre, som
ej funnit sig tilltalad af anordningarna derstädes, fått efter en månads
vistelse å anstalten återvända hem samt den tredje kort efter utskrifningen
återfallit i det gamla begäret; att antalet ansökningar och förfrågningar
om plats å anstalten under år 1899 utgjort 44; samt att, efter det under
året gåfvomedel influtit till belopp af 1,958 kronor 50 öre, tillgångarna
utöfver skulderna den 31 december 1899 utgjort 3,318 kronor 99 öre.

Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet infordrats, hade den 8
oktober 1900 afgifvit utlåtande, deri medicinalstyrelsen anfört, att, då
anstalten fullgjort föreskrifna vilkor för åtnjutande af hittills beviljade
anslag samt den förenämnda utvidgningen af anstalten blifvit verkstäld
och anstaltens verksamhet i kampen mot dryckenskapen lemnat ett ganska
godt resultat, medicinalstyrelsen förordade bifall till den af anstaltens
styrelse gjorda framställningen om anslag.

Då ifrågavarande anstalt således fortfarande syntes vara förtjent af
enahanda understöd, som på sista tiden kommit densamma till del, tillstyrkte
departementschefen, att Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 3,000 kronor att utgå till
understöd åt kuranstalten Sans Souci invid CTpsala på vilkor, som af Kong].
Maj:t pröfvades lämpliga.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1902 bevilja
ett anslag af 3,000 kronor att utgå till understöd åt
kuranstalten Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af
Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

137:o) Kongl. Maj.t har vidare föreslagit Riksdagen att på extra stat Ang.
för år 1902 bevilja ett anslag af 7,500 kronor att utgå till understöd åt stwkhoims
Stockholms alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga.aikohoiisthem.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom, sedan [131.]
på ansökningar af styrelsen för Stockholms alkoholisthem Kongl. Maj:t i
1898, 1899 och 1900 års statsverkspropositioner föreslagit Riksdagen att
bevilja nämnda hem anslag för år 1899 af 17,500 kronor samt för hvart

380

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och ett af åren 1900 och 1901 af 7,500 kronor, Kongl. Maj:ts berörda
framställningar på det sätt bifallits, att Riksdagen på extra stat beviljat
hemmet för år 1899 ett anslag af 2,000 kronor och för hvart och ett
af åren 1900 och 1901 ett anslag af 4,000 kronor, att utgå på vilkor,
som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. Vid meddelande af föreskrifter
om ifrågavarande anslags utbetalande hade Kongl. Maj:t tillika faststält
de vilkor, som skulle gälla för anslagens åtnjutande; och voro dessa vilkor
följande:

att hemmets förvaltning skulle handhafvas af en i Stockholm befintlig
styrelse, som antoge föreståndare för anstalten;

att anstalten stode under inseende af Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Vestergötland eller, om han ansåge sig dertill förhindrad, af en
utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad inspektor; att

de i anstalten intagna sjukas vård skulle öfvervakas af legitimerad
läkare;

samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för
anstaltens verksamhet under aret före utgången af mars månad nästföljande
år af anstaltens styrelse och läkare skulle aflemnas till förste provinsialläkaren
i länet.

Styrelsen för hemmet hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 september
1900 anhållit, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bevilja ett
anslag för år 1902 af 7,500 kronor till understöd åt hemmet; och hade
styrelsen till stöd för denna framställning hufvudsakligen åberopat, att de
i en vid skrifvelsen fogad tryckt årsberättelse angående hemmet för år 1899
meddelade uppgifter om antalet af de genom vistelse vid hemmet förbättrade
utgjorde bevis, att stiftelsen vore till gagn för det allmänna, och
att behöfligheten af det begärda statsunderstödet äfven framginge af samma
årsberättelse.

Af nämnda årsberättelse inhemtades bland annat: att vid början af år
1899 funnits å hemmet intagna 10 pensionärer; att under årets lopp intagits
24 och utskrifvits 21, hvadan 13 varit qvar vid årets slut; att från
början af hemmets verksamhet den 1 april 1897 till den 31 december
1899 utskrifvits 36 botade, af hvilka 27 förblifvit nyktra; samt att i följd
af stegrade pris på lifsförnödenheter m. m. utgifterna under år 1899 öfverskjutit
inkomsterna med 1,829 kronor 99 öre.

Efter erhållen remiss hade medicinalstyrelsen den 8 oktober 1900
afgifvit utlåtande i ärendet och dervid anfört, att de af Kongl. Maj:t
för statsanslagets åtnjutande faststälda vilkor blifvit under året uppfylda
samt att, då ifrågavarande anstalt verkade för ett högeligen beak -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

381

tansvårdt ändamål, haft att uppvisa många framgångar i sitt ädla sträfvande
och vore i behof af det begärda anslaget för att kunna fortsätta
sin verksamhet, medicinalstyrelsen förordade bifall till den af hemmets
styrelse nu gjorda anhållan.

Med anledning af hvad i denna fråga förekommit och under erinran
hurusom vid IDOG års riksdag Kongl. Maj:ts framställning om ett anslag
å 7,500 kronor till Stockholms alkoholisthem bifallits af Andra Kammaren
och vid gemensam votering erhållit 170 röster, under det att 186 röster
afgifvits för ett anslag å 4,000 kronor, tillstyrkte departementschefen, att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 bevilja
ett anslag af 7,500 kronor att utgå till understöd åt Stockholms
alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga.

Då Stockholms alkoholisthem utöfvar sin verksamhet i hufvudsakligen
oförändrad omfattning och någon särskild anledning icke föreligger att nu
bevilja statsanslag till högre belopp än som enligt nästföregående Riksdagars
beslut ansetts skäligen böra till anstalten utgå, bör enligt utskottets
åsigt anslaget för år 1902 bestämmas till oförändradt belopp, 4,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1902
bevilja ett anslag af 4,000 kronor att utgå till understöd
åt Stockholms alkoholisthem på vilkor, som af Kongl.
Maj:t pröfvas lämpliga.

138:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- Anslag till

ställer utskottet, ... „ bfbHoteke*

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1900 i Stockholm.

och 1901 egt rum, till det af Stockholms läraresällskap [132.]
grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm på extra
stat jemväl för år 1902 anvisa ett belopp af 2,500 kronor.

139:o) Uti punkten 133 af statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t Ang.
föreslagit Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsråds-dyrt’d*t‘11“gg''
protokollet öfver finansärenden den 7 sistlidne januari angifna grunder, U33.J
af dyrtid stil! ii g g för innevarande år åt en del tjensteman och betjente i
ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till ecklesiastikdepartementet
hörande embetsverk och kårer å extra stat för år
1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 826,500 kronor.

Öfver berörda framställning kommer utskottet att framdeles under

382

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

riksdagens lopp afgifva särskild! utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat

för Riksdagen

anmäla.

tillfällig 6k- . 140:o) Kongl. Maj:t har vidare i punkten 134 af statsverksproposi ning

i anslå- tionen föreslagit Riksdagen, att till beredande af tillfällig ökning för år
nnenBer w-h * vissa ä staterna för ecklesiastikdepartementets afdelning eif Kongl.

extra biträden.Maj:ts kansli och underlydande verk uppförda anslag till belopp, som i
[134.] statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901 förmäldes,
på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i 2,300 kronor.

öfver ifrågavarande framställning kommer utskottet framdeles att i
sammanhang med det i nästföregående punkt omförmälda ärende afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Ang.

141:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret vid afgifersattning
fö,van<^e till Kong]. Maj:t af berättelse om statsverkets inkomster för år
förskott. 1899 jemte förslag till deras beräknande för år 1902, till ersättande an[135.
] malt följande af statskontoret förskjutna medel, nemligen:

Iso) för komitén för utredning af frågan om åtgärder för beredande
af lämplig uppfostran åt vanvårdade eller i sedligt afseende försummade
barn:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden
till komiténs ordförande och ledamöter enligt kongl.

brefvet den 16 oktober 1896 .......................................... kronor 2,301: 50

resekostnadsersättning samt traktamente till landssekreteraren
Bagge enligt kongl. brefvet den 16 oktober
1896, efter afdrag af från andra hufvudtitelns allmänna
besparingar jemlikt kong], brefvet den 26
januari 1900 godtgjordt belopp, 180 kronor 50 öre, » 440: —

ersättning till landssekreteraren Bagge för mistade tjenstgöringspenningar
enligt kongl. brefvet den 19 januari
1900 ....................................................................... » 421: 96

ersättning för mistadt lönetillägg till rektorn vid folkskolelärarinneseminariet
i Kalmar J. Wickbom, som
haft tjenstledighet för fullgörande af uppdraget
såsom ledamot i komitén, äfvensom vikariatsersätt Transport

kronor 3,163: 46

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 383

transpoi’t kronor 3,163: 46
ningar, föranledda af denna, tjenstledighet, enligt
kongl. brefven den 11 mars 1898 samt den 19

maj och den 24 november 1899 ............................ » 1,237: 90

arfvode till tvångsnppfostringskomiténs sekreterare enligt

kong], brefvet den 27 oktober 1899 ......................... » 2,000: —

kostnad för tryckning af det af komitcn afgifna betänkande
n:o IT enligt kongl. brefvet den 3 augusti
1900 ...................... > 3,016: 62

eller tillhopa kronor 9,417: 98

2:o) till de personer, som tillkallats att inom ecklesiastikdepartementet
biträda vid utredande af vissa, frågor rörande folkskoleväsendet, enligt
kongl. brefven den 6 oktober och den 8 december 1899 samt den 8 och
den 15 juni 1900:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden kronor 4,016: 30

ersättning för mistadt lönetillägg åt seminarielärare,
som haft tjenstledighet för fullgörande af uppdraget
att biträda med utredningen, äfvensom vikariats arfvoden,

föranledda af sådan tjenstledighet,........... > 449: 64

till folkskoleinspektören C. R. Sundeil såsom ersättning
för utgifter till följd af uppdraget med ofvan berörda

utredning....................................................... » 173: 56

för lokal vid de sakkunniges sammanträden under våren

1900.......................................................................................... » 370: 10

eller tillhopa kronor 5,009: 60

3:o) till direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, enligt
kongl. brefvet den 19 oktober 1900, såsom ersättning för verkställa
utredningar i anledning af ifrågasatt ålder d omsänder stöd åt vissa från
tjensten tidigare afgångne småskolelärare och lärarinnor 493 kronor 40 öre.

Vidare hade statskontoret i skrifvelse till Kong!. Maj:t den 14 november
1900 — med anmälan att enligt föreskrift i kong], bref den 8 februari
1900 statskontoret förskottsvis af tillgängliga medel utbetalt för tryckning
och häftning samt korrekturläsning af utlåtanden och yttranden
öfver utsedde komiterades den SO april 18.98 afgifna betänkande angående
afskaffande eller inskränkande af undervisningsprofven för lärarebefattningar
vid de allmänna läroverken ett sammanlagdt belopp af 869 kronor
25 öre — anhållit, att Kongl. Maj:t måtte bereda statskontoret ersättning
för de sålunda förskjutna medlen.

384

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Statskontoret hade ytterligare i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 november
1900 anmält, att statskontoret, på grund af kongl. bref den 19 januari
1900, under den 6 februari samma år till extra ordinarie arkitekten hos
öfverintendentsembetet G. Hermansson för uppgörande af ritningar och kostnadsförslag
till ett ifrågasatt nytt folkskolelärarinneseminarium i Landskrona
under förskottstitel anordnat ett belopp af 1,800 kronor; och hade statskontoret
hemstält, att ersättning för detta förskott måtte statskontoret
beredas.

Slutligen hade statskontoret i skrifvelse till Kongl. Maj:t jemväl den
14 november 1900 — med anmälan att enligt föreskrift i kongl. bref den
12 juli 1900 statskontoret till disposition af öfverintendentsembetet under
förskottstitel utanordnat 12,360 kronor 54 öre såsom godtgörelse för bestridda
utgifter för inmurning af en värmeapparat i musikaliska akademiens
byggnad å statens tomt n:o 8 i qvarteret Blasieholmen i Stockholm
anhållit, att Kongl. Maj:t måtte bereda statskontoret ersättning
för detta förskott.

Med hänvisning till hvad i afseende å berörda af öfverintendentsembetet
bestridda utgifter blifvit anfördt i det statsrådsprotokoll öfver
ecklesiastikärenden af den 13 januari 1894, hvilket åtföljt statsverkspropositionen
vid 1894 års riksdag, punkten 55, har departementschefen
beträffande ärendets senare behandling erinrat och meddelat följande.

Sedan öfverintendentsembetet i skrifvelse den 30 januari 1900 hos
musikaliska akademien gjort förfrågan, Indika utvägar numera till äfventyra
stode akademien till buds för att lemna embetet ersättning för det förskotterade
beloppet, hvars utbetalande vore föranledt af från akademien
påyrkadt sätt för utförande af en byggnadsdetalj vid uppförande af huset,
hade akademien uti skrifvelse till öfverintendentsembetet den 29 mars
1900 anfört: att akademien vidhölle sin i skrivelser till Kongl. Maj:t den
24 november 1881, den 28 maj 1891 och den 31 november 1893 framstälda
uppfattning, att akademien icke rättsligen eller billigtvis kunde kännas
skyldig att gälda omkostnader, som uppkommit för uppförande af ett
statens hus, hvilket upplåtits till inhysande af ett statens läroverk; att,
hvad anginge öfverintendentsembetets'' uttalande, att bristen skulle vara
föranledd af från akademien påyrkadt sätt för värmeledningens utförande,
denna uppgift syntes stödja sig på akademiens skrifvelse till embetet den
12 mars 1874, deri akademien såsom sitt eget utlåtande upptagit ett
byggnadskomiterades yttrande af innehåll att komiterade, med afseende å
den omständigheten att akademiens lektionsrum borde ständigt underhållas
vid någorlunda jemn temperatur, hvaremot den stora festivitetssalen endast
kortare tider behöfde uppvärmas, ansåge att detta lättast och ändamåls -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

885

enligast kunde ske genom användning af ånga, hvars värme i lektionsrummen
på lämpligt sätt magasinerades i de derför afsedda reservoarerna, men
deremot omedelbarligen användes till uppvärmning af stora salen; att
akademien med hänsyn härtill ville fästa uppmärksamheten derå, att akademien
i alla händelser icke varit den myndighet, som egt att i ärendet
fatta beslut; samt att akademiens ekonomiska förhållanden icke nu, mera
än förut, medgåfve beredande af utväg för gäldande af ifrågavarande
förskott.

Med åberopande af akademiens sistberörda uppgift anförde öfverintendentsembetet
derefter i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 april 1900,
att vid det af akademien sålunda omförmälda förhållande, och då embetet,
med afseende särskild! fästadt å under året förestående, högst betydande
utgifter för vården och underhållet af de kronans egendomar, som stode
under embetets inseende, vore i behof att få berörda förskott ersatt,
samt då aldrig vare sig af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen ifrågastälts,
att förskottet skulle, äfven om tillgång dertill förefunnes, afföras å de till
embetets förfogande stälda ordinarie anslagsmedel, embetet föranlätes hemställa,
huruvida icke Kongl. Maj:t täcktes anbefalla statskontoret att till
embetet af under händer varande medel till ersättande af det utaf embetet
med stöd af Kongl. Maj:ts medgifvande lemnade förskott för inmurning
af värmeapparat i musikaliska akademiens hus utbetala samma
förskotts belopp, 12,360 kronor 54 öre.

Sedan statskontoret uti infordradt utlåtande den 25 juni 1900 tillstyrkt
bifall till den af öfverintendentsembetet sålunda gjorda framställningen,
hade Kongl. Maj:t genom förutnämnda bref den 12 juli 1900
anbefalt statskontoret att af under händer varande medel till öfverintendentsembetet
under förskottstitel utanordna omförmälda af embetet förskotterade
belopp.

Departementschefen har ansett sig äfven böra omnämna, att, enligt
hvad musikaliska akademien uti skrifvelse den 29 november 1900 i ett
annat ärende meddelat, akademien af egna medel måst fylla betydande
brister såväl å expensanslaget som å anslaget till arfvoden för undervisning
i musikkonservatoriets andra afdelning till biträdande lärare.

I sammanhang härmed har departementschefen anmält en af marinförvaltningen
hos Kongl. Maj:t gjord framställning om ersättning för förskotterade
medel.

Såsom departementschefen redan under punkten 127 i statsrådsprotokollet
haft tillfälle erinra, hade 1898 års Riksdag, med anledning af
proposition, beviljat anslag till bestridande af kostnader för en gradmätning
å Spetsbergen. I afseende härå hade Riksdagen i skrifvelse den

Bill. till Rilcsd. Prat. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft. 4''J

386

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

14 maj 1898 anmält, att Riksdagen, under förutsättning att en svenskrysk
gradmätning å Spetsbergen under de närmaste åren komme till
stånd och att ett svenska flottan tillhörigt, för ändamålet lämpligt fartyg
jemte nödigt befäl och manskap stäldes till de svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen
förfogande, beviljat medel till bestridande af vissa
på Sverige belöpande kostnader för gradmätningen, och hade Riksdagen
dervid jemväl uttalat, bland annat, att, derest fartyget icke kunde af flottan
kostnadsfritt ställas till expeditionens förfogande, den utgift, som genom
fartygets användande uppkomme, kunde, sedan beloppet blifvit kändt, till
ersättande hos Riksdagen anmälas. I samma skrifvelse hade Riksdagen
yttrat, att en expedition af ifrågavarande art egentligen vore främmande
för sådana ändamål, som anslaget till flottans öfningar vore afsedt att fylla.

Sedan Kongl. Maj:t den 6 mars 1899 förordnat chef för och deltagare
i en gradmätningsexpedition, som skulle under samma år afgå till Spetsbergen,
hade Kongl. Maj:t genom generalorder den 1 april 1899 befalt,
att kanonbåten Svensksund skulle rustas för att i början af påföljande maj
månad kunna utgå på omkring fyra och en half månaders expedition för
att föra den svenska afdelningen af gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen;
och genom bref den 21 april 1899 hade Kongl. Maj:t förordnat,
att såväl kostnaderna för fartygets assurans, ändring, ut- och afrostning
samt återställande i dess dåvarande skick som ock alla öfriga af expeditionen
föranledda kostnader skulle af marinförvaltningen med omhänderhafvande
medel bestridas och framdeles till ersättande anmälas, dervid
borde leinnas särskild uppgift å de kostnader, som vore af sådan natur,
att de vid annan expedition med ett flottans fartyg bort bestridas från
anslaget till flottans öfningar.

Dessförinnan hade — med föranledande af en skrifvelse från särskilda
af den af Kongl. Maj:t tillsatta komité för gradmätning å Spetsbergen utsedde
delegerade och enär ifrågasatt blifvit att från flottan uttaga besättningen
å ett för ifrågavarande gradmätningsexpedition afsedt ishafsfartyg, benämndt
Antarctic — åt marinförvaltningen uppdragits att gå i författning om begärd
undersökning af nämnda fartyg; hvarefter marinförvaltningen, som
sedermera inkommit med förslag angående godtgörande af kostnaden för
samma undersökning, genom kong!, bref den 9 juni 1899 anbefalts att
framdeles anmäla denna kostnad i sammanhang med öfriga kostnader för
gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen.

Efter kanonbåten Svensksunds återkomst från ifrågavarande expedition
hade fartygets chef till Kongl. Maj:t inkommit med en framställning, deri
han dels på grund af den med hänsyn till expeditionens säregna beskaffenhet
och möjligheten af en öfvervintring för besättningen nödvändiggjorda

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

387

ekipering, dels ock enär den större risk, hvarför besättningen under en
expedition sådan som denna mer än under vanliga expeditioner vore utsatt,
äfvensom tvånget att sommartiden lefva bland snö och is syntes
böra berättiga till något större förmåner än de vanliga, anhållit om någon
ekiperingshjelp och gratifikation åt fartygets befäl, underbefäl och manskap;
och hade Ivongl. Maj:t enligt bref den 15 december 1899 funnit
godt medgifva, att åt det till deltagande i merberörda expedition kommenderade
befäl, underbefäl och manskap finge såsom ekiperingshjelp och
gratifikation utbetalas följande belopp, nemligen: till en hvar af 3 befäl
200 kronor, i till en hvar af 4 underbefäl 100 kronor, till en hvar af 2
underofficerskorpraler 50 kronor samt till en hvar af 25 man gemenskap
25 kronor, hvarjemte föreskrifvits, att kostnaden härför, tillhopa 1,725 kronor,
skulle af marinförvaltningen med omhänderhafvande medel bestridas och
framdeles till ersättande anmälas i sammanhang med öfriga af ifrågavarande
fartygsexpedition föranledda utgifter.

Nu hade marinförvaltningen, till fullgörande af hvad, på sätt nyss anförts,
blifvit embetsverket anbefaldt, uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den
28 september 1900 öfverlemnat uppgift å samtliga kostnader för nyssnämnda
expedition, hvilken handling upptoge utbetalningar dels på grund af
kongl. brefvet den 21 april 1899 till belopp af 44,945 kronor 47 öre,
hvaraf 9,016 kronor 92 öre proviantkostnad, (fels för undersökning af
ishafsfartyget Antarctic att på grund af kongl. brefvet den 9 juni 1899
anmälas i sammanhang med kostnaderna för expeditionen 707 kronor 32
öre och dels på grund af kongl. brefvet den 15 december 1899 till
gratifikationer 1,725 kronor eller sammanlagdt 47,377 kronor 79 öre, af
hvilket belopp 32,816 kronor 5 öre skolat vid annan expedition med ett
flottans fartyg bestridas af femte hufvudtitelns anslag till flottans öfningar;
och hade marinförvaltningen hemstält, att ersättning måtte beredas för
hela den från nämnda hufvudtitel sålunda bestridda utgiften.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet hade, med anmälan härom, tillkännagifvit,
att den till 9,016 kronor 92 öre uppgående proviantkostnaden
syntes honom kunna utgå från ordinarie anslag under femte hufvudtiteln.
Efter afdrag af detta belopp, 9,016 kronor 92 öre, utgjorde de af
marinförvaltningen förskotterade medel, om hvilkas ersättande nu vore fråga,
38,360 kronor 87 öre.

För återgäldande af de utaf departementschefen sålunda omförmälda
förskott — 9,417 kronor 98 öre, 5,009 kronor 60 öre, 493 kronor 40 öre,
869 kronor 25 öre, 1,800 kronor, 12,360 kronor 54 öre och 38,360 kronor
87 öre eller sammanlagdt 68,311 kronor 64 öre — har Kongl. Maj:t, i

388

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang.

förvärfvande
åt staten af
viss del af
egendomen
Ransäter.

enlighet med departementschefens hemställan, af Riksdagen äskat ett extra
anslag för år 1902 till belopp af 68,312 kronor.

Utskottet har ansett sig icke böra lemna oanmärkt, att Riksdagen
såväl år 1881 som år 1894 afslagit Kongl. Maj:ts gjorda framställningar
om ersättande af ofvan omförmälda, då af öfverintendentsembetet
förskotterade kostnad å 12,360 kronor 54 öre för inmurning af
en värmeapparat i musikaliska akademiens byggnad å statens tomt
n:o 8 i qvarteret Blasieholmen i Stockholm. Då utskottet emellertid
icke ansett det anmärkta förhållandet böra föranleda afslag å Kongl.
Maj:ts i ämnet nu gjorda framställning, och öfriga under förevarande
punkt i statsverkspropositionen innefattade frågor icke gifvit anledning
till någon erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till ersättning af förenämnda
förskott, på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp
af 68,312 kronor.

142:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 21) har
herr A. H. Göthberg föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, dels om och på hvad
vilkor den del af egendomen Ransäters gård, belägen i Ransäters socken,
Kils härad af Vermlands län, som upptoges af den s. k. Geijersgården,
jemte så stor del af den omgifvande åkertegen, som af lokala och öfriga
omständigheter betingades, tillika med de derå befintliga, Geijersgården
tillhörande byggnaderna, äfvensom den del af E. G. Geijer tillhöriga
lösegendomen, som kunde anskaffas, skulle kunna åt staten förvärfvas,
samt derefter inkomma till Riksdagen med det förslag, hvartill denna
utredning kunde föranleda.

I fråga om de skäl, hvarpå denna hemställan grundats, tillåter sig
utskottet hänvisa till motionen.

Af motionen synes framgå, att Erik Gustaf Geijers barndomshem
å egendomen Ransäter icke vidmagthålles på sådant sätt, som med
hänsyn till det vid platsen fästade, för vår odlingshistoria betydelsefulla
minnet skulle varit önskligt. Utskottet, som för sin del anser åtgärder
för platsens försättande och bibehållande i värdigare skick lämpligast
böra, på sätt i likartade fall eger rum, vidtagas af intresserade
enskilda personer eller af någon för fosterländska minnens bevarande
verksam förening, har beträffande det sätt för frågans lösning, som af
motionären föreslagits, velat anmärka, att den ifrågasatta utredningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

389

så mycket mindre synes böra på Riksdagens begäran genom Kongl.
Majrts försorg åvägabringas, som de förberedande förhandlingarna angående
omfånget af den egendom, hvars förvärfvande af staten skulle
kunna ifrågakomma och om vilkoren för dess öfverlåtelse torde lämpligare
kunna försiggå på enskild väg, utan att något uttalande från
Riksdagens sida af dess önskan om egendomens förvärfvande för statens
räkning förut blifvit gjordt.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr Göthbergs förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

vid punkt 2l:o) (angående ny anordning af militäröfningarna vid de
allmänna läroverken);

vid punkt 25:o) (angående ny anordning af militäröfningarna vid
folkskolelärareseminarierna);

vid punkt 33:o) (angående ny anordning af militäröfningarna vid de
tekniska elementarskolorna);

vid punkt 73:o) (angående anskaffande af vapen och materiel för
militäröfningarna vid de allmänna läroverken);

vid punkt 85:o) (angående anskaffande af vapen och materiel för

militäröfningarna vid folkskolelärareseminarierna);

vid punkt 97:o) (angående anskaffande af vapen och materiel för

militäröfningarna vid de tekniska elementarskolorna);

af herrar friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, grefve P/i.

Klingspor, Th. Nyström, L. Grundberg, C. von Frusen, C. J. G. Swartz

och J. T. Kennedy, hvilka ansett utskottet böra hemställa om Riksdagens
bifall till hvad Kongl. Maj:t i ofvannämnda hänseenden föreslagit;

390

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vid punkten 137:o) (angående anslag till Stockholms alkoholisthem);
af herrar I). Persson och P. Olsson, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa, att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i förenämnda
afseende föreslagit.

Herrar K. Bohnstedt, E Fränekel och G. D. R. rTor ner hjelm hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förevarande liufvudtitels behandling
inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr Rf. Fosser icke deltagit i
utskottets slutbehandling af hufvudtiteln.

BILAGOR.

392

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

	1900 års	riksstat anslår:
Anvisning kontant.		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
	Friheter.	Ersättningar.
Kronor 17,000 81,800 45,100 73,200	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor 17,000 81,800 45,100 73,200	Ö.




59,850 30,089 28,174 55,000 824,324	59,850 369,676 34,015 55,000 824,324
—	2,500	—	337,087 5,841	—	—


1,214,537	—	2,500	—	342,928	—	1,559,965	i

Ecklesiastik -

Departementschefen...................................................

Departementets afdelning af Kongl. Majrts kansli ......

Riks- och landsarkiven. Nuvarande belopp..................

Ökas å riksarkivets anslag till inköp af tryckta

af arkivalier och tryckta arbeten» med ...............

Kongl. biblioteket. Nuvarande belopp .......................

Tillkommer: till aflöning åt en amanuens ..............

böjning å det med anslaget till efterslaget
till vikariatsersättning m. m....

hvarjemte båda anslagen uppföras såsom ett
penningar åt extra biträden, renskrifning,
Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations Kleresistaten.

....................................................................

Domkapitlens expeditioner .............................................

Lappmarks eeklesiastikverk, förslagsanslag..................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).
Tillkommer: aflöning åt en amanuens vid universioch
akademiska sjukhuset i Upsala...
aflöning åt en preparator vid universitetill
ett fast docentstipendium i nyare
till en extra ordinarie professor i geohöjuing
af arfvodena till amanuenserna
nikerna i Lund samt till arfvoden åt

en vid barnkliniken derstädes............

arfvode åt en instrumentmakare vid
till ett fast docentstipendium i nyare

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

393

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

		Förslag till blifvande riksstat:
		Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
			Friheter.	Ersättningar.
departementet.
	Kronor 17,000 81,800	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor 17,000 81,800	Ö.


	45,100: —
arbeten under ändrad titel af »till inköp
400: —	45,500						45,500
................................................... 3,000: — middagsservis sammanförda an-	73,200: —
................................................... 2,500: —	5,500: —	78,700 59,850 30,089 28,174 55,000						78,700 59,850 369,676 34,015 55,000
under rubrik »till vikariatsersättning, arfvoden och flit- eftermiddagsservis m. in.» anslag å tillhopa 26,800 kronor)......
		2,500		337,087 5,841


Nuvarande belopp..................................... tetets i Upsala oftalmiatriska poliklinik .................................................... 900: — tets i Upsala anatomiska institution 1,000: — språk vid universitetet i Upsala .. 1,500: — graf! vid universitetet i Upsala... 4,500: — vid medicinska och kirurgiska kli-en amanuens vid ögonkliniken och ....................................................... 2,600: — fysiologiska institutionen i Lund 500: — språk vid universitetet i Lund ... 1,500: —	824,324: —
Transport 12,500: —	824,324; —	396,113		2,500		342,928		741,541	—

Bih. till Rikad. Prol. 1901. 4 Sami. 1 Afd. it Höft. 50

394

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1900 års riksstat anslår:

Tpt

Anvisning i
kontant.

Kronor

1,214,537

202,350

3,059,361

5,000

35,000

200,000

43,500

24,406

6,438,725

Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.

Friheter.

Kronor

2,500

11,222,879— 2,500)—

Ersättningar.

Kronor

342,928

760

Summa.

Kronor

1,559,965

202,350

3,059,361

5,000

35,000

200,000

43,500

25,166

6,438,725

343,688{—|l l,569,067j—

till en assistent vid växtfysiologiska

tionen i Lund ....................................

höjning i anslaget till materiel vid
höjning i anslaget till materiel vid uni Karolinska

mediko-kirurgiska institutet (deraf 14,500

anslag, högst). Nuvarande belopp........................

Tillkommer: för uppehållande af undervisningen i
aflöning åt en amanuens vid institutets
lasarettet .............................................

Allmänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande
Olcas för inrättande af femton nya lektorsbefattningar
med.........,,...............................................................

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro anslag.

.........................................................................

Understöd åt enskilda läroverk, förslagsanslag, högst

Högre skolor för qvinlig ungdom ................................

Högre lärarinneseminariet ............................................

Pedagogier och folkskolor .............................................

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande
Tillkommer: för ålderstillägg åt vissa lärare och
för ålderstillägg åt lärarne vid semiskolor
................................................

Stipendier för seminarieelever...................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskolein Undervisningsmateriel

m. m. för folkskolor ...........

Understöd åt högre folkskolor. Nuvarande belopp
Ökas med..................................................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ..............

Bidrag till aflönande af vikarie under öfningslärares

förslagsanslag ........................................................

Bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid
skolelärarinnors bildande, förslagsanslag.............

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

395

Förslag till blifvande riksstat:

		Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Samma.
			Friheter.	Ersättningar.
		Kronor	ö.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
Transport 12,500: — laboratoriet vid botaniska institu- ..................................................... 1,500: — astronomiska observator^ i Lund 900: — versitetsbiblioteket i Lund ......... 9,000: —	824,324: — 23,900: —	396,113 848,224 206,250		2,500		342,928		741,541 848,224 206,250
kronor till tandläkareinstitutet, förslags- otiatri, rkinologi och laryngoskopi 3,000: — gynekologiska klinik å serafimer-...................................................... 900: —	202,350: — 3.900- —
beloon .......................... 3 059 301- —
och sextiofem nya adjunktsbefattningar	195,000: —	3,254,361 5,000 35,000 200,000 43,500 24,406						3,254,361 5,000 35,000 200,000 43,500 25,166
verken under förfall på grund af sjukdom, förslags-



					760

belopp .................................... 334,725: — lärarinnor .............. 1,100: — nariernas öfnings- .............................. 2,300: — 3,400:	338,125: — 75,000: — 95,000: — 20,000: — 25,000: —
spektörer..................................................... 2 Ö i Ö Ö Ö: ’ — ................................................. 5,000: —
vid folkskolelärareseminarium sjukdom, seminarier för småskolelärares och små-	553,125: — 4,000: — 20,000: —
Transport	577,125: — \|	5,012,854	—	2,500	—	343,688	—	5,359,042	—

396

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

1901 års riksstat anslår:

Anvisning i
kontant.

Kronor

11,222,879

453,375

37,150

20,050

42,858

58,500

8,250

14,460

29,450

11,886,972

Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.

Friheter.

Kronor

2,500

—| 2,500

Ersättningar.

Kronor

343,688

[343,688

Summa.

Kronor

11,569,067

453,375

37,150

20,050

42,858

58,500

8,250

14,460

29.450

12,233,160

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag .........................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag...............

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid follskoFör
anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre

slagsanslag................................................................

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare

skola, förslagsanslag...............................................

De tekniska läroverken. Nuvarande belopp.................

Tillkommer: till ett lektorat i elektrokemi vid tek utgående

arfvode ..............................

höjning i arfvodet till extraläraren i
höjning i aflöningen för lektorn i bygg elementarskolan

i Örebro.................

anslag till tekniska elementarskolan i

Gymnastiska centralinstitutet. Nuvarande belopp ......

Ökas för aflönande af ytterligare en lärare med......

Farmaceutiska institutet. Nuvarande belopp ...............

Ökas med .....................................................................

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen. NuÖkas
å anslaget till allmänna barnbördshuset med

Veterinärundervisningen ................................................

Svenska akademien ........................................................

Vetenskapsakademien ......................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

belopp..........................................................................

Tillkommer: till arfvoden åt vetenskapligt bildade
under akademiens inseende stälda samtill
undersökning och beskrifning af

m. m....................................................

till utgifvande af planschverk öfver
föremål i statens historiska museum

Statsutskottets Utlåtande N:o l).

397

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.

Friheter. Ersättningar.

Summa.

Transport 577,125: —

rikets nordligare trakter bosatta finnar,

................................ 45,000: —

förslagsanslag......................................... 5,250,000: —

.................................................................. 120,000: —

skolan, förslagsanslag............................. 50,000: —

loma, förslagsanslag.............................. 240,000: —

folkskola eller särskild slöjdskola, för .

............................ 90,000: —

eller lärarinna vid folkskola,eller små .

................................................................ 75,000: —

........................................................,.......... 453,375: —

niska högskolan jemte förut

................................................ 1,800: —

teknisk hygien vid högskolan... 750: —
nadskonst m. m. vid tekniska
.....................,............................. 500: —

Hernösand....................	............ 22.600: — 25,650	—
	........................... 37,150	_
	.............................. 2.500	—
	.............................. 20,050 .............................. 13,950	_
varande belopp ...........	........................... 42,858	_
............................ 4,000	—

450 kronor reservationsanslag). Nuvarande

..................................................................... 29,450: —

biträden vid ordnandet och vården af de

lingar m. m............................... 4,000: —

fäderneslandets fornlemningar

.................................................. 3,200: —

fornsaker och andra märkvärdiga

in. m........................................... 2,000: — 9,200: —

Transport

Kronor

5,012,854

6,447,125

479,025

39,650

34,000

46,858

58,500

8,250

14,460

38,650

12,179,372

Kronor

2,500

Kronor

343,688

Kronor

5,359,042

6,447,125

479,025

39,650

34,000

46,858

58,500

8,250

14,460

38,650

343,688|—112,525,560

398

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1901 års riksstat anslår:

Tpt

S:a

Anvisning i
kontant.

Kronor

11,886,972

65,400

51,200

77,450

25,050

259.650

120,000

78.000
2.750

28,380

150,000

1,028

26,500

41,360

798

15,948

15.000

12,845,486]—

Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.

S u m ni a.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

2,500

Kronor

343,688

169,400

2,500|— |öl 3,088

Kronor

12,233,160

65,400

51,200

77,450

25,050

259,650

120,000

78.000
2,750

28,380

150,000

170,428

26,500

41,360

798

15,948

15.000

13,361,074-

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reMusikaliska
akademien (deraf 6,000 kronor reserva Naturhistoriska

riksmuseum ..........................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstumundervisningen, för Institutet

för blinda .................................................

Förskolan för blinda i Vexiö. Nuvarande belopp ...
Ökas med..................................................................

Serafimerlasarettet .........................................................

Stora barnhuset i Stockholm..........................................

Frimurarebarnhuset

Barnhusen i landsorten...................................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsanslag

Kyrkors underhåll......................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut Ålderstillägg,

förslagsanslag .......................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., förslagsÖkas
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med
Extra utgifter, reservationsanslag ................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

399

Förslag till blifvande riksstat:

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
	Friheter.	Ersättningar.
	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
Transport servationsanslag å tillhopa 24,500 kronor) .................. tionsanslag) .....................................................................	12,179,372 65,400 51,200 77,450 25,050	—	2,500	—	343,688	—	12,525,560 65,400 51,200 77,450 25,050	—


reservationsanslag)

slagsanslag ................................................ 200,000: :— ................................................................... 50,150: — ................................................... 9,500: — ................................................. 2,800: — 12,300: —	262,450 120,000 78.000 2,750 28,380 150,000 1,028 26,500 41,360 798 16,018 15.000						262,450 120,000 78.000 2,750 28,380 150,000 170,428 26,500 41,360 798 16,018 15.000





				169,400
gifvande, reservationsanslag ..........................................


anslag. Nuvarande belopp ....................... 15,948: — ................................................................... 70: —


Summa	13,140,756	—	2,500	_	513,088	—	13,656,344	—

400

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Riks- och landsarkiven:

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet...
» till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter ocli
handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia
» fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» in. m.

1,700:

3,000:

1,500:

Nationalmuseum:

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella
samlingar............................................................ 5,100:

För anordnande af nattlig bevakning vid nationalmusei byggnaden

..................................................................... 2,000:

» restaurering af taflor, tillhörande statens i national musei

förråd m. m. befintliga konstsamlingar ............ 5,000:

» biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings-
och gravyrsamlingen äfvensom för vetenskaplig
bearbetning af samlingarna ......................................... 2,000:

Lifrustkammaren:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna.....................................

Domkapitlens expeditioner:

För beredande af löneförbättring åt tjenstemännen vid

dessa expeditioner ........................................................ 3,716: —

» betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor
samt för oförutsedda, oundgängliga behof vid deras
expeditioner................................................................... 2,500: —

Transport

Kronor

6,200

14,100

6,200

6,216

32,716

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

401

Universiteten:

Krono!- ö.

Transport

32,716

Till arfvode åt en lärare vid universitetet i ITpsala i finsk ugriska

språk...............................................................■ ■■

» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Upsala .................................................-

» arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket
i Upsala................................................

» uppförande och utrustning af en ny laboratoriebyggnad
för institutionen för allmän och analytisk kemi vid

universitet i Upsala ......................................................

För utgifvande i tryck af anteckningar efter föreläsningar,
hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet
..............................................................................•••

Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Lund ......................................................

» personligt lönetillägg åt akademikamereraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell...................................................

» särskilt arfvode åt professor Sven Otto Magnus Söderberg.
....................-...................................................

För uppehållande af undervisning i entomologi m. m. vid

universitetet i Lund .....................................................

Till aflöning åt en assistent i matematik vid universitetet

i Lund ..........................................................................

» arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund ..........................................................................

2,500: —
6,000: —
3,500: —

100,000: —

4,000: —
6,000: —
750: —
3,000: —
3,000: —
1,500: —
2,500: —

132,750

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets medicinska poliklinik
å serafimerlasarettet .........................................

» arfvode åt en amanuens vid institutets kirurgiska poliklinik
å serafimerlasarettet ..........................................

» arfvode åt en amanuens vid institutets oftalmiatriska

poliklinik å serafimerlasarettet.......................................

» arfvode åt en amanuens vid universitetets gynekologisk
klinik .........................................................•••••_•

» städning och uppassning vid institutets hygieniska

institution...................................................................

» en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn ................................................

Transport

750:

900:

500:

1,800:

5,450:

165,466

Bih. tiU Rilcsd. Prof. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft.

402

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............

» anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet..................................................

» bekostande af teckningar i vetenskapligt ändamål vid

institutet .......................................................................

För ordnande af institutets patologisk-anatomiska institutions
samlingar samt för inköp af instrument för nämnda
institution......................................................................

5,450

2,800

500

1,500

7,500: —

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna......................................... 469,725: —

» arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de

allmänna läroverken...................................................... 60,000: —

Högre skolor för qvinlig ungdom:

Till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor
för qvinlig ungdom och samskolor ...................................................

Högre lärarinneseminariet:

Till betäckande af brist i seminariets anslag och till uppehållande
af undervisningen vid seminariet under åren

1901 och 1902 ...............................................................

För tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

seminariet.......................................................................

» fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

vid seminariet ..............................................................

» undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och
normalskolan för flickor................................................

21,200

3,250

3.000

5.000

Folkundervisningen:

För uppehållande af undervisningen uti de vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet
i Kalmar anordnade parallelklasser............

12,650: —

Kronor

165,466

17,750

529,725

6,000

32,450

Transport 12,650: — | 751,391

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

403

Till uppförande af

lärareseminariet i Göteborg

Transport
en gymnastikbyggnad vid folkskole -

» uppförande af en gymnastikbyggnad vid folkskolelära rinneseminariet

i Kalmar .............................................

» uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskole lärarinneseminarium

i Landskrona ..............................

För uppehållande af undervisningen vid folkskolelärarinne seminariet

i Landskrona...............................................

Till uppförande af erforderliga byggnader för ett folskole lärareseminarium

i Strengnäs ......................................

För begynnande af verksamheten vid folkskolelärareseminariet
i Strengnäs m. m................................................

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt arfvoden åt tecknings! ärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare
vid dessa seminarier .........................................

» understöd åt mindre bemedlade manliga och qvinliga
lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag

af statsmedel.................................................................

För uppförande å lappskolans i Juckasjärvi tomt af en nybyggnad,
inrymmande skolsal m. m...........................

Till uppförande vid Murjeks stationssamhälle af byggnad
m. m. för seminariet för bildande af lappska småskole lärare

och småskolelärarinnor ytterligare ....................

» resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor
» resestipendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor
vid folkskolelärare- och folkskolelärarinnesemi -

nanerna.....

De tekniska läroverken:

12,650

20,000

15.000

65.000
22,900

80.000
19,250

36,300: —

25,000: —
10,800: —

16,300:

4,000:

2,000:

Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan
» till betäckande af de ökade utgifterna för inredning
och utrustning af laboratorierna för allmän kemi, allmän
fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan...
» förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Stockholm......................................................................

» inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
vid tekniska skolan i Stockholm ..................

14.300: —

6,800

2,000

750

Transport 23,850

Kronor

751.391

329.200

1,080,591|—

404

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

	Kronor	Ö.
Transport 23,850: — För uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar-skolan i Norrköping................................................ 2,800: — » uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar-skolan i Malmö.............................................................. 9,623: — » uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar-skolan i Örebro..................................................... 35,233: — » uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar-skolan i Borås ...................................... 2 450- — Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor samt till be-stridande af kostnader för inspektion af dessa skolor 60,000: —	1,080,591 133,956
Gymnastiska centralinstitutet:
För uppehållande under 1901 och 1902 af undervisningen i den qvin-liga lärokursen vid institutet med ett ökadt antal elever...............	9,400	—
Farmaceutiska institutet:
Till inredning af lokaler för apotekselevers undervisning vid institutet	5,000	—
JB ammorskeundervisning en och harnbördshusen:
Till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor m. m............................................................................. 2,000: Bidrag till uppehållande af allmänna barnbördsbusets verk-samhet ........................................................................... 4,000: —	6,000
Vetenskapsakademien:
För inlösen af en internationel katalog öfver naturveten-skaplig litteratur................................................ 2,000- » upprätthållande af en regionalbyrå, afsedd för upp-rättande af en .internationel katalog öfver naturveten-skaplig litteratur............................................... 2,000: —	4,000
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
Understöd till företagande af forskningar efter svenska minnen i främmande länder.......................................... 3 000- — För utförande af konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin 22,000: —	25,000
Transport	1,263,947	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

405

Träl: sport

Naturhistoriska riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden
derstädes och till bestridande af andra med

arbetena vid afdelningen förenade utgifter.................. 2,000:

» vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

afdelning....................................................................... 7,300

Bidrag till fyra etnografiska samlingars inlösande ............ 4,000

Till inköp af professor T. Thorells samling af spindeldjur 2,500

Meteorologiska centralanstalten:

Till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst

vid anstalten ................................................................. 9,050:

» upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare 300:
För anstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram
från Faeröarne och Island.................................... 7,200:

Undervisningsanstalten för döfstumma och blinda:

För uppehållande af undervisningen vid läroanstalterna i

Bollnäs och Vadstena för öfveråriga döfstumma......... 22,400:

» handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ............... 10,000:

» uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda

verksamhet................. 10,000:

Till tryckning af blindskrifter............................................. 2,500:

» understöd åt blindlärareelever och reseundersöd åt blindlärare
............................................................................. 1,200:

» resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor

vid rikets abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor
och idiotanstalter) ......................................................... 1,000:

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta:

Till understöd åt undervisningsanstalter för vanföra och lytta m. m.

Diverse anslag:

För beredande af religionsvård åt svenska sjömän m. fl. i

utländska hamnar ......................................................... 15,000: -

Till anställande af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarkens
kontrakt samt de delar af Vesterbottens andra
och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken ............ 6,000: -

Kronor

1,263,947

15,800

16,550

47,100

7,500

Bill. till It iliad. Prof. 1901. 4 Samt. 1 Afd.

Transport 21,000: — 1,350,897

9 Håft. 52

406

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

» anställande af två kontraktsadjunkter innom Vester bottens

fjerde kontrakt ................................................

» resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

» två stipendier för utbildande vid universitet af prester,

förtrogna med finska språket .......................................

» resestipendier åt prestman...........................................

För bestridande af kostnaderna för vissa utredningar rörande
presterskapets löneförhållande m. in., förslagsanslag
..........................................................................

Till svenska fornskriftsällskapet ..........................................

» Nordiska museet ...........................................................

» understöd för utgifvande under år 1902 af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif»...........................................

För åstadkommande af en utförlig ordbok öfver Gotlands

folk mål ........................................................................

Till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt
medicinskt arkiv»...................................................

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta

matheinatica».............................................................

» understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen ...............

» understöd för anordnande af vissa undervisningskurser

för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi ...........

» bestridande af på Sverige belöpande kostnader för fortsättning
af gradmätningen på Spetsbergen.................

För underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vatten höjdmätningsstationerna

m. m.....................................

Till fortsatt sammanställning och bearbetande af anteckningar
öfver registrerade vattenhöjder ........................

För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter ............

Bidrag till bestridande af kostnaderna för nordiska nykterhetsmötet
i Stockholm 1902..........................................

Till understöd åt kuranstalten Sans Souci invid Upsala ...

» understöd åt Stockholms alkoholisthem.......................

» det af Stockholms läraresällskap grundade pedagogiska

biblioteket i Stockholm..................................................

» ersättning för förskottsvis äf statskontoret och marinförvaltningen
utbetalda medel tillsammans..................

21,000: —
1,100: —

4,000: —
500: —

1,500: —
5,000: —

10,000:

2,000;

50,000:

3,650

1,100

3,000

3.000

65.000

6.300

85.000
2,800

1.300

4.000

3.000

4.000

2,500

68,312

Kronor

1,350,897

352.062

Summa

1,702,959

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B. 1901.