Statsutskottets Utlåtande N:o it) (Utlåtande 1893:Su49 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o it).

.''Col^iiiodfii ohctiilno

•* |;;r<

N:o 49.

Ank. till Kiksd. kansli den 20 mars 1893, fel. 2 e. ni

i ii u i

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse, för bildande af Kungsörs köping, af mark
från Kungsörs kungsladugård.

- 000.00»;.*: f..;.,. ,,

Enligt hvad af en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 31) af
den 24 februari innevarande år inhemtas, vore Kungsörs kungsladugård
i jordeboken för Vestmanlands län upptagen såsom två särskilda kronoegendomar
under allmän disposition, den ena under namn af Kungsörs
norra kungsladugård n:o 1 om 1 lj mantal i Ktmgs-Barkarö socken och
Åkerbo härad och den andra under namn af Kungsörs södra kungsladugård
n:o 1 om ll£ mantal i Kung Karls socken. Hela kungsladugården
''Om 23^ mantal hade af kammarkollegium genom kontrakt den
23 oktober 1871 varit utarrenderad på tjugu års tid från den 14 mars
1872 till samma dag 1892 emot en årlig arrendeafgift af 10,000 kronor,
hvartill kommit enligt kollegii resolution den 2 Maj 1882 ett årligt
skogsarrende af 20 kronor. Arrendetiden vore genom kongl. brefvet den
5 juni 1891 förlängd på ett år till den 14 mars 1893, efter hvilken
dag domänstyrelsen enligt kongl. brefvet den 8 juli 1892 hade att, i
afbidan på afgörandet af väckt fråga om afsöndring af jord från kungsladugården
till område för en blifvande köping vid Kungsör, ombesörja
kungsladugårdens skötsel och vård på de för kronan förmånligaste vilkor
under två år. Den utarrenderade egendomen innehölle, enligt hvad arrende -

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

kontraktet utvisade, en areal af 1,885 tunnland 15,7 kappland, deraf 808
tunnland 1, i kappland åker och tomter, 66 tunnland 0,3 kappland äng
och 904 tunnland 17,7 kappland skogs- och betesmark.

Redan i sammanhang med det förut å platsen förlagda stuteriets
flyttning från Kungsörs kungsladugård och föreskrift om dennas utarrenderande
efter stadgade grunder hade Kongl. Maj:t den 6 maj 1811
förklarat, att som de å en det kongl. brefvet bifogad förteckning n:o 5
upptagna, å Kungsörs backe och åsar befintliga lägenheter innehades af
101 personer, till en del tillhörande stallstaten, hvilka på god tro verkstält
de skedda uppodlingar på till största delen oländig mark i hopp
att få dem för framtiden begagna samt äfven derå på egen bekostnad
uppfört hus, som af dem beboddes och innehades, Kongl. Maj:t i anseende
till dessa och flera förekomna ömma anledningar funne godt
tillåta, att dessa personer med barn och arfvingar samt deras rättsinnehafvare
finge på det sätt orubbade vid lägenheterna bibehållas, ätt
den uppodlade och nyttjade jorden blefve genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg taxerad och skattad till vissa årliga dagsverken,
som borde till Kungsörs kungsladugård utgöras; till följd hvaraf Kongl.
Maj:t ock anbefalde sin befallningshafvande att om denna taxering och
dagsverksreglering föranstalta, med åliggande att densamma kammarkollegii
pröfning underställa; hvarefter och sedan dessa dagsverken
blifvit af kollegium pröfvade och faststälda, de skulle in natura kungsgårdsarrendatorerna
till förmån presteras och således uti arrendevilkoren
upptagas.

Sådan skattläggning hade ock af vederbörande verkstälts med beräkning
af ett dagsverke för 2, eller högst 3 kappland efter jordens
större eller mindre godhet och bördighet. Denna skattläggning hade
den 12 november 1811 af kammarkollegium faststälts, men som derigenom
en äldre dagsverksskattläggning alldeles förändrats och torpens
namn, som ofta ombyttes med hvarje ny innehafvare, icke återfunnes,
hade af vederbörande i lägenhetsinnehafvames närvaro den 16 november
1826 å lägenheterna upprättats en tomtlängd, stäld icke på namn, titan
på nummer, hvilken ock bifogats jordeboken och i enlighet hvarmed,
sedan tre lägenheter återfallit till den norra kungsladugården, i nya
jordeboken upptoges å denna fyra under namn af Kungsörstorp n:is 1
till och med 4 med tillhopa 26 \ dagsverken och å den södra kungsladugården
etthundraåtta lägenheter under namn af Kungsörstorp n:is 1 till
och med 108, af hvilka dock fem icke skattlagts, med tillhopa 1,723^
dagsverken, hvarförutom en lägenhet å den förra egendomen genom kongl.
brefvet den 20 mars 1863 upplåtits under enskild disposition och genuin

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

kammarkollegii utslag den 18 oktober 1866 skattlagts till 44 dagsverken.
Samtliga dessa dagsverken till ett antal af 1,794g hade enligt 6:te
punkten i arrendekontraktet upplåtits arrendatorn, utan disposition af
sjelfva lägenheterna, samt blifvit i jordeboken förda inom kolumn.

Enligt uppdrag af åtskilliga innehafvare af lägenheter och backstugor
å Kungsörs kungsladugårds och komministersboställes egor hade
å deras vägnar kronofogden M. Selling, W. Asperén med flere i en till
Kongl. Maj:t ingifven ansökning anhållit, att, såvida Kongl. Maj:t beviljade
den eganderätt, som här nedan omförmäldes, till den mark från
nämnda kungsladugård och komministersboställe, som inginge i det å en
ansökningen bilagd, af vice kommissionslandtmätaren W. Graan år 1886
upprättad karta utmärkta område, Kongl. Maj:t täcktes, i anseende dertill
att denna plats allt mer och mer antagit karaktären af stad eller
åtminstone köping, hvaraf följde behofvet, att densamma i kommunalt
hänseende bildade egen kommun hvad beträffade såväl fattigvård som
införandet af ordningsstadga och byggnadsordning, för berörda område,
som innehölle en areal af 168 har 73,44 ar, bevilja af stad oberoende
köpings fri- och rättigheter, hvarigenom området, utom i kyrkligt afseende,
skulle varda skildt från Kung Karls kommun, samt tillåta, att
den blifvande köpingen benämndes Kungsör.

Under förmälan hurusom Kungsör, som vore beläget vid Arbogaåns
utlopp i Mälaren, under sista decenniet, sedan de förut dåliga kommunikationerna
blifvit väsentligt förbättrade, i det att dels Oxelösund—
Flen—Vestmanlands jernväg dragits genom Kungsör med station derstädes
och dels på norra sidan en bro blifvit anlagd öfver Arboga-ån,
erhållit en betydlig ökning såväl i byggnader som befolkning, hvilken
senare numera uppginge till mer än 1,000 personer,£hade sökandena
framhållit, att ortens vidare utveckling i hög grad hämmades deraf, att
befolkningen till största delen bestode af lägenhetsinnehafvare, som icke
hade fullständig eganderätt, utan blott så kallad evärdelig besittningsrätt
jemlikt ofvan åberopade kongl. brefvet den 6 maj 1811 till sina lägenheter.

I det område, som funnes utmärkt å förenämnda karta, inginge
från Kungsörs kungsladugårds mark:

l:o) af de i 1811 års kongl. bref afsedda] lägenheter åttio hela
lägenheter, som numera, sedan åtskilliga af dem blifvit delade, innehades
af 107 personer; och utgjorde dessa lägenheters sammanlagda

areal .................................................................................. 63 har 36,5 2 ar

hvartill komme inkräktningar å kungsladugårdens

Transport 63 har 36,52 ar

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Transport 63 har 36,52 ar
mark af en del bland lägenhetsinnehafvarne med

tillhopa ........................................... 5 „ 71,74 ,,

2:o) sådana lägenheter, kallade backstugor, som
med arrendatorns af kungsladugården enskilda tillstånd
uppförts å samma Kungsörs backe eller sandås
som förutnämnda lägenheter mot utgörande af öfverenskomma
dagsverken till arrendatorn; innehållande
den till backstugorna, hvilka uppginge till ett antal af

39, brukade marken en sammanlagd areal af ......... 5 „ 19,05 „

3:o) delar af kungsladugårdens mark, som af

kungsladugården omedelbart disponerades ............... 57 „ 07,21 „

131 har 34,5 2 ar;

och utgjordes återstoden af det kartlagda området dels af tio lägenheter
å komministersbostället och dels af annan mark lydande under
samma boställe samt egor tillhörande Kung Karls socken, Oxelösund—
Flen—Vestmanlands jern vägsbolag och enskilda personer.

Då på grund af Kongl. brefvet den 6 maj 1811 nuvarande innehafvare
af de lägenheter, som i det Kongl. brefvet asyftades, egde rätt
att till främmande personer försälja lägenheterna, men köparne voro förhindrade
att å lägenheterna erhålla lagfart, emedan det Kongl. brefvet
icke bokstafligen gifvit eganderätt, ehuru alla för eganderätten nödvändiga
bestämmelser vore i samma Kongl. bref uttryckta;

då lägenheternas värde egentligen läge i byggnaderna, enär marken
blott utgjorde en bergbunden och skoglös sandbacke eller ås, men, så
länge marken ej innehades under uttrycklig eganderätt, de derå uppförda
byggnader ej hade sitt fulla värde;

då, innan fullständig eganderätt funnes, ej heller funnes möjlighet
till inteckning, i följd hvaraf den mindre bemedlade icke kunde fritt
förfoga öfver sitt rörelsekapital och derför icke heller utveckla den verksamhet,
som eljest för honom vore möjlig till eget gagn och jemväl till
nytta för det allmänna såväl genom uppkommande allmänna inkomster
af krono- och kommunalutskylder som i öfrigt; och

då, om än en blott besittningsrätt kunde vara tillfyllestgörande så
länge marken vore bebygd med obetydliga byggnader, ovissheten om
eganderätten icke numera, då lägenheterna bestode af mera värdetulla
hus, som beboddes af en talrik befolkning, kunde tillfredsställa dem, som
på byggnadernas uppförande måst nedlägga betydliga penningesuminor,
hade sökandena hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att
Bih. till Riksd. Prat. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 37 Häft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

den ständiga besittningsrätten till ifrågavarande lägenheter finge förändras
till full eganderätt, dervid lägenhetsinnehafvarne underkastade
sig de vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna för godt bestämma för samma
eganderätts vinnande, vare sig dessa bestämdes genom direkt skatt till
statsverket eller genom jordens afsöndring från kungsladugården på sätt
och efter de grunder, som i sådant fall gälde enligt Kongl. cirkuläret
den 6 december 1878.

Beträffande innehafvarne af de så kallade backstugutorpen å kungsladugårdens
och komministersboställets mark samt inkräktningarna å kungsladugårdens
egor till vissa af de under mom. 1 här ofvan omförmäld a
lägenheter, medgåfve sökandena väl, att dessa icke hade samma skäl för
erhållande af eganderätt att åberopa som de i berörda mom. för 63 har
36,5 2 ar upptagna lägenhetsinnehafvare, men då den mark, hvarå dessa
s. k. backstugor vore uppförda, såsom varande nästan uteslutande en
grusås och således ej af något odlingsvärde, endast fått värde genom
bebyggandet, hade sökandena, under åberopande i tillämpliga delar af
de skäl, som förut anförts för nyttan så väl för staten och kommunen
som för den enskilde genom beviljande af eganderätt mot skälig ersättning
till statsverket, hemstält, att äfven ifrågavarande lägenheters eller
backstugutorps innehafvare måtte få full eganderätt till den mark, de
innehade, mot helst samma vilkor och skyldigheter, som ifrågasatts i
afseende å de under mom. 1 omförmälda lägenheter.

I fråga åter om den mark, som omnämndes under mom. 3 och
hvilken mark, derå ännu icke byggnader uppförts, hufvudsakligen bestode
af en grusås samt till någon del af berghällar, hade sökandena hemstält,
att, då denna mark för den ifrågasatta nya köpingens bildande och
ordnande vore oundgängligen behöflig, densamma måtte af den blifvande
köpingen eller nya särskilda kommunen genom afsöndring från kungsladugården
få tillvinnas med full eganderätt, allt på de vilkor Kongl.
Maj:t med stöd af kongl. cirkuläret den 6 december 1878 kunde finna
skäligt bestämma, dock att de delar af denna mark, som å den ansökningen
bilagda karta upptagits till gator, torg och parkanläggningar eller
andra allmänna platser, måtte, till underlättande af de bördor, köpingens
organisering framkallade, till den blifvande köpingen upplåtas utan lösen,
i hvilket fall för 13 har 53,9 5 ar af det under mom. 3 omförmälda område
ej skulle utgå någon ersättning eller skatt till statsverket.

Efter härå erhållen remiss hade kommerskollegium inhemtat yttranden
i ärendet från, bland andra, dels Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Vestmanlands län, som jemte eget utlåtande öfverlemnat en skrift, deri
åtskilliga jordinnehafvare, hvilka förut icke yttrat sig, instämt i ansök -

Statsutskottets Utlåtande N:o é9. 19

ningen, äfvensom yttranden af Kung Karls sockens kommunalstämma
och arrendatorn af kungsladugården, dels ock domänstyrelsen, som tore
afgifvande t af sitt utlåtande hört domänintendenten i länet.

Af dem, hvilka sålunda yttrat sig, hade Kung Karls sockens
kommunalstämma tillstyrkt bifall till ansökningen. .

Arrendatorn af kungsladugården och domänintendenten hade icke
haft något annat att erinra mot ansökningens bifallande, än att det
område, som blifvit ifrågasatt att från kungsladugården upplatas till

köpingen, borde inskränkas. ...

Kongl. Mai:ts befallningshafvande hade anfört, att Kungsors jemförelsevis
talrika befolkning och täta bebyggande med nödvändighet
betingade, att ordningsstadgan samt byggnads- och brandstadgan tor
rikets städer äfvensom, i utsträckt grad, helsovårdsstadgan i hvarje
händelse snart bringades till tillämpning inom visst område a denna
plats. Förslag derom hade ock blifvit hos Kongl. Majits befallningshafvande
väckt, ehuru detsamma hittills undanskjutits allenast med
hänsyn till den nu föreliggande, länge beredda frågan, hvars afgörande
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den gjorda ansökningen enligt
lag skulle omedelbart medföra tillämpning af åtminstone vissa af berörda
författningar. Då, utom behofvet af ifrågavarande forfattningars tillämpning
inom det föreslagna området, i betraktande toges den utveckling
af handel och näringar, hvilken kunde antagas blifva en toljd,
om ett i alla afseenden, med undantag af det kyrkliga, sjelfständig
samhälle kunde vid Kungsör bildas, tvekade således Kongl. Majits
befallningshafvande icke att förorda bifall till den gjorda framställningens
hufvudsakliga syfte, beredande af köpingsrättigheter åt den ifrågavarande
platsen vid Kungsör.

Beträffande den kronan tillhöriga mark, som erfordrades för den
blifvande köpingen, erinrade Kongl. Majits befallningshafvande, hvad
först anginge de jemlikt kong], bretvet den 6 maj 1811 ti omna
lägenheter, att den upplåtelse af mark, som på grund af berörda kong .
bref medgifvits, i sjelfva verket för innehafvarne af denna mark grundlagt
en rätt, som icke mycket skilde sig från eganderätt, samt att det
således syntes Kongl.. Majits befallningshafvande som om Kärnstål ningen
om inlösen af denna mark enligt grunderna i kongl. cirkuläret
den 6 december 1878 faktiskt innefattade en fördel för statsverket och
förty redan af denna anledning borde bifallas. o

Vidkommande derefter den öfriga kronans mark, hvarå anspråk
framställe, tillstyrkte Kongl. Majits befallningshafvande, med hänsyn
till det gagn, som ovedersägligen borde tillskyndas det allmänna genom

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

den förväntade förkofran, som en sjelfständig köpingskommun vore egnad
att bereda handel och näringar, dels att staten afgiftsfritt öfverläte åt
den ifrågasatta köpingen hvad som åtginge till utläggning af gator,
torg, parker och andra allmänna platser eller 13,53 95 hektar af den
till kungsladugården omedelbart disponerade egorymd, dels ock att
köpingssamhället berättigades att till sig lösa den återstående för dess
kjg§nadsplan erforderliga egovidd enligt den i kongl. cirkuläret den 6
december 1878 bestämda grund.

Domänstyrelsen hade anfört, att då å den del af Kungsörs södra
kungsladugård, hvarom nu vore fråga, jemte angränsande mark en
jemförelsevis ganska talrik befolkning funnes bosatt inom ett tern ligen
inskränkt område, syntes befolkningens genom ansökningen uttalade
önskan att fa förhallandena a platsen ordnade genom tillämpning af
de under senare tider utkomna författningar för reglering af samhällens
bebyggände, helsovård m. m. ega allt fog för sig, och vore det gifvet,
att det asyftade ändamålet skulle väsentligen befordras, om, såsom
ifrågasatt blifvit, tillstånd lemnades de å platsen boende att bilda egen
kommun såsom köping. För en sådan anordning hade emellertid förutsatts,
att Kongl. Maj:t skulle dels bevilja innehafvarne af en del lägenheter
å det för köpingen afsedda område på kungsladugårdens mark
eganderätt till samma lägenheter, dels ock till den blifvande köpingen
under enahanda rätt upplåta andra till kungsladugården hörande delar,
som inginge i den upprättade planen för köpingen, enligt hvilken
köpingsområdet skulle innefatta af kungsladugårdens mark ej mindre
än 131 har 34,5 2 ar och af annan mark 37 har 38,9 2 ar eller tillsammans
168 har 73,44 ar.

Att denna areal ginge långt utöfver hvad för den blifvande köpingen
äfven med den snabbaste utveckling'' erfordrades under flera
generationer, syntes styrelsen uppenbart, hvarjemte genom upplåtelse
i den ifrågasatta omfattningen af mark från kungsladugården åtskilliga
olägenheter skulle uppstå för jordbruket derstädes. Emot förslaget
mötte dessutom den betänklighet, att enligt detsamma af åtskilliga
enligt 1811 års kongl. bref upplåtna lägenheter vissa delar skulle falla
inom planen för köpingen och andra utom densamma. I ärendets dåvarande
skick kunde således styrelsen icke annat än afstyrka bifall
till den gjorda ansökningen, såvidt den afsåge upplåtelse'' af kungsladugårdens
mark.

För den händelse emellertid Kongl. Maj:t skulle finna den af sökandena
ingifna plan för köpingen böra i sin helhet eller i mindre
omfattning godkännas, i hvilket fall öfverlåtelse af eganderätten till

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

den kungsladugårdens mark, som komme att falla inom det fastställa
köpingsområdet icke syntes böra förvägras, hade domänstyrelsen beträffande
vilkoren för en sådan öfverlåtelse vidare anfört, att, hvad först
anginge sådana lägenheter, som upplåtits jemlikt kongl. brefvet den 6 maj
1811, den rätt, som genom detta kongl. bref tillförsäkrats deri afsedda
lägenheters innehafvare, närmast kunde betecknas såsom ständig besittningsrätt
och att den skedda upplåtelsen för kronan öfver hufvud
taget medförde enahanda verkningar, som om kronan på de stadgade
vilkoren afhändt sig eganderätten till lägenheterna, men att för innehafvarne
förhållandet stälde sig annorlunda. Dessa vore nemligen,
såsom i ansökningen framhållits, genom upplåtelsens beskaffenhet förhindrade
att å lägenheterna erhålla lagfart och följaktligen jemväl att
desamma inteckna. Då lägenheterna numera, sedan dyrbara byggnader
blifvit derå uppförda, i innehafvarnes hålåder representerade ett ganska
betydligt värde, som ej kunde i realkreditens tjenst användas, vore det
klart, att rörelsen och affärsverksamheten skulle i hög grad tillbakahållas.
Med afseende härå och enär genom en förändring af besittningsrätten
till full eganderätt, såsom förut vore antydt, ej skulle tillskyndas
kronan någon förlust, ansåge sig styrelsen böra på det sätt tillstyrka
den i ansökningen gjorda hemställan om en dylik förändring, att innehafvarne
af sådana enligt 1811 års kongl. bref upplåtna lägenheter,
som inginge i köpingsområdet, finge, hvar och en emot erläggande af
visst belopp, tillösa sig eganderätten till hvar sin lägenhet.

Beträffande derefter de till eu del af förenämnda slags lägenheter
gjorda inkräktningar, hvilka, enligt hvad kartan utvisade, blifvit temhgen
allmänt bebyggda, och de å kungsladugårdens mark uppförda
s. k. backstugutorp, så syntes dessa kunna i öfverensstämmelse med
grunderna för kongl. cirkuläret den 6 december 1878 till innehafvarne
öfverlåtas mot lösen, bestämd till tjugu gånger den summa, som efter
uppskattning ansåges motsvara jordens behållna afkastning.. Den uppskattning,
som således skulle ske, ansåge styrelsen lämpligen kunna
ega rum i sammanhang med den värdering, hvarom här nedan förmäles.

I fråga om sökandenas anhållan att af den nu under kungsladugården
omedelbart brukade jord, som kunde blifva köpingen tillagd, så
stor del, som vore afsedd till allmänna platser inom köpingen, måtte
afgiftsfritt upplåtas, hade styrelsen yttrat, att en sådan förmån styrelsen
veterligen ej hittills medgifvits något annat samhälle,, och att styrelsen
ansåge sig ej hafva skäl att tillstyrka ett undantag i föi svarande
fall. För bestämmande af den ersättning, som således efter styrelsens
åsigt borde utgå för all den jord af ifrågavarande beskaffenhet, som

Statsutskottets Utlåtande N:o’49.

komme att ingå i köpingsområdet, hade styrelsen hemstält, att, i likhet
med hvad som nyligen skett i afseende å kronojord, som Hvetlanda
bysamhälle anhållit få tillösa sig, värdering å marken förrättades
på sökandenas bekostnad af domänintendenten i länet med biträde af
sakkunnige män, dervid jemväl växande skog borde till sitt värde uppskattas,
hvarjemte styrelsen ansåge, att den blifvande köpingen borde
uppföra och underhålla stängsel mellan köpingsområdet och kungsladugårdens
tillstötande mark.

Sedan med anledning af hvad domänstyrelsen sålunda anfört
kommerskollegium anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande att bereda
sökandena tillfälle att vidtaga de jemkningar i det afgifna förslaget,
hvilka kunde anses vara af omständigheterna betingade, hade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande jemte eget samt domänintendentens i länet
yttrande till kollegium insändt en skrift af sökandena, deruti de framstält
två nya alternativa förslag till köpingsområdets bestämmande.

Enligt dessa förslag, hvilka, i handlingarne benämnda det andra
och det tredje förslaget, funnes åskådliggjorda å en af kommissionslandtmätaren
August Lejdström tagen kopia af Graans förutnämnda
karta öfver Kungsör, skulle för den blifvande köpingen af kungsladugårdens
mark tagas i anspråk:

enligt det s. k. andra förslaget 69 Kungsörstorp eller delar af

sådana med en sammanlagd areal af ........................... 38 har 62,3 3 ar

inkräktningar å kungsladugårdens mark af en del

bland lägenhetsinnehafvarne med tillhopa............ 4 „ 91,68 ,,

s. k. backstugutorp med en areal af tillsammans ...... 3 „ 24,98 „

af den mark, som af kungsladugården omedelbart

disponerades, ............................................................ 24 „ 37,31 „

71 har 16,30 ar

och enligt det s. k. tredje förslaget, som upptoge, förutom all den
mark, som afsåges i det andra förslaget, ytterligare 20 har 49,71 ar,
Kungsörstorpen N:is 1—5, 22—44, 46—49, 51—66,

68, 69, 74—76, 92—108, innehållande i areal

sammanlagdt ............................................................. 57 har 90,3 5 ar

inkräktningar till en del af dem från kungsladugården
............................................................................. 5 60 12

backstugutorpen N:is 1—3, 7, 8, 12, 14, 15, 17, 19,

•n

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

21, 23—26, 28—32, 35—45, 47 samt del af N:o

46 med en areal af tillhopa ...............................••••

af mark, som af kungsladugården omedelbart disponerades,
...:.V;............................................................. 24 „ 81,81 „

91 har 66,01 ar

Af dessa båda förslag hade det tredje förslaget synts Kongl. Maj:ts
befallningshafvande icke vara mer omfattande, än som för en ändamålsenlig
reglering af köpingsområdet erfordrades, och hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, i sådant hänseende modifierande sitt först afgifna
utlåtande, biträdt detta förslag, hvilket äfven domänintendenten funnit,
såsom mest lämpligt, böra vinna bifall..

Med afseende å det förändrade skick, hvari frågan sålunda kommit,
hade domänstyrelsen, på anmodan af kommerskollegium, afgifvit
nytt utlåtande i ärendet och deri anfört, att sökandenas andra förslag,
förutom att enligt detsamma mindre mark skulle afhändas kungsladugården
än enligt det tredje förslaget, i det afseende egde företräde
framför sistnämnda förslag'', att enligt det andra förslaget gränserna
kring köpingsområdet vore med räta linier uppdragna, under det att
de enligt det tredje förslaget vore i hög grad irreguliera och till och
med en egofigur, som skulle tillhöra köpingen, läge helt och hållet
inom kungsladugårdens område, men att, då emot det andra försiaget
förekomme samma anmärkning, som af styrelsen i dess förra underdåniga
yttrande framstälts mot deri omförmälda regleringsförslag, eller
att en del af de enligt 1811 års kongl. bref upplåtna lägenheter eller
de s. k. Kungsörstorpen skulle genom köpingsgränsen styckas, styrelsen
ansåge detta förslag icke vara antagligt.

Emot det tredje förslaget kunde visserligen, utom hvad redan
erinrats i fråga om gränsernas beskaffenhet, invändas, att den areal
af kungsladugårdens egor, som enligt detta förslag skulle förläggas till
köpingen, syntes styrelsen större, än som af behofvet påkallades; men
då enligt detta förslag från kungsladugården skulle inom köpingsområdet
indragas nära 40 har mindre, än som från början föreslagits,
hvarigenom kungsladugården finge bibehålla af de i första förslaget
upptagna Ivungsörstorp och backstugor 10 af förra slaget och 7 af det
senare med åtföljande arbetsskyldighet, samt sökandenas uppgift, att,
om styckning af Kungsörstorp skulle undvikas, större inskränkningar i
köpingsområdet, än som genom ifrågavarande förslag skett, ej läte sig
förena med en ändamålsenlig anordning af planen för köpingen, vunne
stöd deraf, att flera af dessa torp, såsom de ingifna kartorna med beskrifningar
utvisade, hade sina egor temligen spridda, ansåge sig

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

styrelsen ej böra på grund af den areal, som enligt sistberörda förslag
skulle tilläggas köpingen, motsätta sig förslagets antagande; och då
den anmärkta olägenheten af irreguliera gränslinier mellan köpingsområdet,
sådant det enligt förslaget skulle bestämmas, och kungsladugården
i första rummet skulle drabba köpingen, om denna, såsom
i styrelsens förra utlåtande hemstälts, finge sig ålagt att ansvara för
stängseln mot kungsladugården, samt dessutom sökandena förklarat,
att vederbörande lägenhetsinnehafvare vore villiga att för beredande af
mera regelbundna gränser underkasta sig gränsreglering genom egoutbyte,
hade styrelsen, under förutsättning att sådan reglering på
köpingens bekostnad egde rum, tillstyrkt upplåtelse af den kungsladugårdens
mark, som inginge i det tredje förslaget, i afseende å
hvilket styrelsen tillika erinrade, att enligt detsamma inom sydvestra
gränsen för köpingsområdet folie en del eller 1,2 5 ar af den å vice
kommissionslandtmätaren Graans karta med 39 betecknade egofigur,
hörande till backstugutorpet N:o 46, hvars öfriga egor med åbyggnad
skulle bibehållas under kungsladugården, samt att följaktligen berörda
1,2 5 ar ej borde hänföras till mark, som innehafvaren egde att lösa,
utan ingå bland det, som till köpingen omedelbart upplätes.

För egen del hade kommerskollegium i afgifvet utlåtande förklarat,
att kollegium beträffande frågan, huruvida platsen Kungsör vunnit den
betydenhet i kommersielt och andra närliggande hänseenden, att grundad
anledning vore för handen att medgifva dess skiljande från moderkommunen
till bildandet af en egen kommun såsom köping, ansåge
sig kunna instämma i de tillstyrkande yttranden, som i denna del af
frågan afgifvits; och hade kollegium, som ansett sig böra med sitt förord
understödja sökandenas tredje förslag och dervid, lika med domänstyrelsen,
förutsatt, att lämpligare gränslinier för köpingsområdets utmål
å marken komme att genom egoutbyte i vederbörlig ordning beredas,
under förutsättning i öfrigt att inträdandet i köpingsrättighéter skulle
göras beroende deraf, att öfverlåtelse af eganderätten till den kungsladugårdens
mark, som komme att falla inom den nya köpingskoramunens
gränser, blefve medgifven och att således denna mark komme att
i sin helhet områdas af antingen köpingskommunen eller enskilde medlemmar
af densamma, tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes under vissa
vilkor tillförsäkra det å förenämnda, af kommissionslandtmätaren Lejdström
uppgjorda kartekopia med tillhörande beskrifning upptagna område
af Kung Karls socken, hvilket, innehållande en areal af 107 har
51,30 ar, begränsades i nordvest och norr af Runnabäck, Arboga å
och sjön Mälaren samt i öfrigt funnes å kartan inneslutet inom svarta,

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

dels streckade, dels heldragna, delvis med röd eller gul färg belagda,
ytterliuier, jemte ett söder om samma område beläget, å nämnda karta
med n:o 255 betecknadt egostycke om 23 ar, att få utgöra en köping,
benämnd Kungsör, samt en från Kung Karls socken i kommunalt och
fattigvårdshänseende skild kommun.

Slutligen hade kammarkollegium afgifvit, utlåtande och deri meddelat,
bland annat, att å de Kungsörstorp, som enligt det tredje förslaget
skulle komma att ingå i det nya köpingsområdet, belöpte 989f$
dagsverken, att enligt 1891 års mantals- och taxeringslängder folkmängden
i Kung Karls socken utgjorde 2,262 personer, deraf å Kungsörstorpen
och backstugorna inom det föreslagna köpingsområdet 657 personer,
att taxeringsvärdet utgjorde å jordbruksfastighet i hela socknen

1.057.600 kronor, å annan fastighet 469,700 kronor och, såvidt lägenheterna
kunnat i taxeringslängden återfinnas, å de nämnda Kungsörstorpen
314,800 kronor och å backstugorna på södra kungsladugården

61.600 kronor, samt att den beskattningsbara inkomsten inom socknen
upptagits till 51,011 kronor; och har kollegium förmält sig i hufvudsak
instämma i kommerskollegii underdåniga utlåtande.

Då samtlige vederbörande tillstyrkt, att det område, som upptages
i sökandenas tredje förslag, måtte få bilda köping under namn af
Kungsör, men för genomförande af detta förslag, bland annat, förutsattes,
att för köpingsområdet erforderlig mark upplåtes från Kungsörs
kungsladugård och att innehafvare af åtskilliga inom området befintliga
Kungsörstorp, inkräktningar och backstugutorp erhålla eganderätt till
sina lägenheter, har Kongl. Maj:t, med afseende å hvad i ärendet förekommit,
nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att, för den händelse
köpingsrättigheter blefve Kungsör tillagda, måtte

dels vid utgången af nu löpande arrendeperiod för Kungsörs
kungsladugård den 14 mars 1895 till område för köpingen från Kungsörs
södra kungsladugård för alltid upplåtas åt de under kungsladugårdens
omedelbara disposition varande egor 24 har 81,81 ar och af det s. k.
backstugutorpet n:o 46 1,2 5 ar eller tillsammans 24 har 83,06 ar.

dels ock Kungsörstorpen n:is 1—5, 22—44,46—49,51—66, 68,
69, 74—76, 92—108 jemte till en del af dessa torp från kungsladugården
gjorda inkräktningar om 5 har 60,12 ar äfvensom de å kungsladugården
befintliga s. k. backstugutorpen n:is 1 — 3, 7, 8, 12, 14, 15,
17, 19, 21, 23—26, 28—32, 35—45 och 47 likaledes den 14 mars 1895
till vederbörande innehafvare upplåtas, allt under vilkor,

Bih. till Rilcsd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 37 Häft.

Statsutskottets Utlåtande iN:o 49.

att för den mark, som upplätes från de under kungsladugårdens
omedelbara disposition varande egor äfvensom från backstugutorpet
n:° 46, såsom köpeskilling till kronan erlades det belopp, hvartill
marken jemte derå växande skog uppskattades vid värdering, som af
domänintendenten i länet med biträde af de inom orten utsedde uppskattningsmän
vid arrendevärderingar å kronoegendomar på köpingens
bekostnad verkstäldes, dock att det sålunda uppskattade köpeskillingsbeloppet
skulle underställas Kong!. Maj:ts pröfning och godkännande;

att den sålunda bestämda köpeskillingen skulle erläggas, innan
marken finge tillträdas;

att, sedan köpeskillingen blifvit erlagd, köpebref å området skulle
af domänstyrelsen utfärdas;

att för Kungsörstorpen, inkräktningarne och backstugutorpen såsom
löseskilling till kronan erlades, för hvart och ett af kungsörstorpen
n:is 1—5, 22—40, 42—44, 46—49, 51 — 61, 63—66, 68, 69,
74—76, 92—108 tjugu gånger det belopp, som motsvarade värdet af
de för lägenheten till kungsladugården utgående dagsverken, beräknadt
efter medium af de tio sista årens markegångspris å dagsverke enligt
markegångstaxa!! för Vestmanlands län, för hvardera af kungsörstorpen
n:is 41 och 62, hvilka icke vore dagsverken åsätta, det belopp, som
efter uppskattning befunnes motsvara tjugu gånger jordens behållna
afkastning, samt för en hvar af inkräktningarne och backstugutorpen
fjugu gånger det belopp, som efter uppskattning befunnes motsvara
jordens behållna afkastning, hvilket belopp borde ökas med det värde,
marken på grund af läge eller lämplighet för bebyggande kunde anses
ega; och skulle dessa uppskattningar på lägenhetsinnehafvarnes bekostnad
af domänintendenten med biträde af ofvan omförmälde arrendeuppskattningsmän
verkställas i sammanhang med värderingen af den
mark, som upplätes från de under kungsladugårdens omedelbara disposition
varande egor;

att, sedan den för hvarje af dessa lägenheter belöpande löseskillingen
blifvit erlagd, köpebref å lägenheten skulle af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande utfärdas, dock att köpebref ej finge meddelas förr,
än nuvarande innehafvarens besittningsrätt blifvit behörigen ådagalagd;

att den i södra kungsladugårdens mantal inbegripna mark, som
sålunda från kungsladugården upplätes, skulle på köpingens bekostnad
i författningsenlig ordning åsättas belöpande andel af kungsladugårdens
mantal samt i jordeboken upptagas under titel allmänt frälse med denna
jordnaturs grundskatt; samt

att stängsel mellan köpingsområdet och kungsladugårdens till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

stötande mark skulle, der så påfordrades, af köpingen uppföras och
underhållas;

hvarjemte Kongl. Maj:t. föreslagit Riksdagen att medgifva, att de
medel, som inflöte för de afyttrade delarne af kungsladugårdens egor,
måtte, efter afdrag af hvad som kunde finnas höra tilläggas innehafvaren
af backstugutorpet n:o 46 såsom ersättning för den derifrån
upplåtna marken, få användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ifrågavarande
proposition blifvit hänvisad, har emot hvad Kongl. Maj:t, föreslagit icke
haft något att erinra, hvadan utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.