Statsutskottets Utlåtande N:o H (Utlåtande 1892:Su8 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o H.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1892, kl. 5 c. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Statskontoret.

l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 16 januari 1892 aflåtnaA«e- antUgti
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att det LJoret''
under denna rubrik upptagna belopp måtte, för ökande af deri ingående [j 1
anslag till vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden, höjas
från 100,800 kronor till 102,800 kronor, eller med 2,000 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för den 13 januari 1892 har föredragande departementschefen erinrat, att
i den proposition, Kongl. Maj:t den 24 januari 1876 aflat till Riksdagen
angående omorganisation af statskontoret, utgifterna för vikariat, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden beräknats till 15,000 kronor,
dock under förutsättning att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar
finge uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare
verkligen tjenstgjort eller åtnjutit ferier eller semester, utan att annan måst

Bill. till Riksd. ]‘rot. 1892. 4 Sami. I Afd. U ljuft. (N:o 8.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

under tiden för honom förordnas, men att Riksdagen vid behandlingen af
denna fråga enligt skrifvelse den 13 maj samma år ansett billigheten fordra,
att tjenstgöringspenningarna finge under semester af den ordinarie tjensteinnehafvaren
bibehållas, äfven om annan förordnades att tjensten derunder
uppehålla. Någon förhöjning i nämnda anslag, motsvarande utgifterna för
semestervikariat, hade dock icke beviljats, förr än 1882 års Riksdag på
framställning af Kongl. Maj:t för nämnda ändamål anvisade 2,200 kronor,
hvarigenom ifrågavarande anslag från 1883 års början utgjort 17,200
kronor.

Då likväl äfven detta förhöjda anslag snart befunnits otillräckligt,
hade statskontoret nödgats deri begära ytterligare tillökning. I skrifvelse
den 18 november 1884 hade statskontoret sålunda af anförda skäl hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte, för beredande af medel till aflönande af ytterligare
två amanuenser, föreslå Riksdagen att förhöja ifrågavarande anslag
med 2,000 kronor, hvarigenom detsamma komme att uppgå till 19,200
kronor. Med bifall härtill hade Kongl. Maj: t i propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof till 1885 års Riksdag äskat den ifrågasatta
förhöjningen, hvilken ock af Riksdagen beviljats.

I skrifvelse den 3 sistlidne november hade statskontoret nu hos Kongl.
Maj:t gjort framställning om ytterligare förhöjning i samma anslag.

Statskontoret hade dervid erinrat, att af anslaget i fråga utbetalades
dels kostnaderna för semestervikariat, hvilka, derest samtlige embets- och
tjensteman, som under vissa vilkor vore berättigade till semester, komme
i tillfälle att begagna sig af denna förmån under hela den tid, som vore
en hvar medgifven, numera uppginge till 2,412 kronor 50 öre, dels tjenstgöringspenningar
åt eu biträdande föredragande, hvilken statskontoret, i
anseende till ökningen i göromålen, genom kongl. brefvet den 5 november
1886 bemyndigats att förordna under högst en och en half månad
årligen, dels ock bidrag till aflöning åt embetsverkets juridiska ombud.

Om från berörda anslag, nu utgörande.................. kronor 19,200: —

afräknades nyssnämnda vid verkets omreglering icke
afsedda utgifter, nemligen:

för semestervikariat ............................. kronor 2,412: 50

till en biträdande föredragande.......... » 250: —

till tillförordnade ombudsmannen » 1,500: — » 4,162: 50

återstode kronor 15,037: 50

eller ungefärligen samma belopp, hvartill anslaget år 1876 bestämts. Sedan
nämnda år hade dock göromålen inom statskontoret betydligt ökats.
Sålunda hade, under det de inkomna målen år 1877 utgjort 5,685, an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

talet af desamma sedermera år efter år stigit, så att de år 1885 uppgått
till 6,425 och år 1890 till 7,614. I jembredd med ökningen af göromålen
hade ock kostnaderna för renskrifningen stigit, hvarigenom de för
arfvoden åt amanuenser och flitpenningar åt öfriga extra ordinarie tjensteman
tillgängliga medel minskats. Dessa hade i följd af göromålens ökning
under de senaste åren befunnits allt mera otillräckliga, och statskontoret
hade, jemlikt bemyndigande i kongl. bref den 21 november 1890, af
sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter samma år användt 1,096
kronor 68 öre till betäckande af uppkommen brist uti ifrågavarande anslag.

Med tillkännagifvande att äfven för år 1891 komme att uppstå brist,
hvilken, enligt hvad redan vid tiden för aflåtandet af statskontorets förevarande
skrifvelse visade sig, blefve större än bristen för år 1890, hade
statskontoret, som ansåge sig böra inskränka anspråket på ökning i ifrågavarande
anslag till det minsta möjliga, hemstält, att en förhöjning i anslaget
med 2,000 kronor måtte af Riksdagen äskas.

Med erinran att Kongl. Maj:t den 11 december 1891 af sjunde hufvudtitelns
anslag till extra utgifter anvisat ett belopp af 1,340 kronor till
betäckande af brist i statskontorets anslag till vikariat m. m. för nämnda
år, har departementschefen, enär ingen anledning funnes att antaga, att
de orsaker, som på senare tider vållat anslagets otillräcklighet, skulle visa
sig vara af öfvergående natur, förordat bifall till embetsverkets framställning.

Med afseende derå, att inom statskontoret en så stor ökning i göromål
egt rum sedan år 1885, har utskottet ansett, att i detta fall en förhöjning
af ett anslag af det ifrågavarandes natur bör ega rum, hvilken
förhöjning utskottet jemväl förestält sig lämpligen kunna bestämmas till
det af Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Postverket.

2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, dels med beviljande -<»?. anslag
af årliga understöd till förre styrmannen å postfartyget Sofia, Karl August"w v°‘*v°rketHammarberg,
å 600 kronor och till vaktbetjenten Sivert P:son Gjärsvalls
enka Annika Henriksdotter å 300 kronor, att till henne utgå, så länge
hon lefde ogift, med rätt för Hammarberg och enkan Gjärsvall att uppbära
de föreslagna understöden från och med innevarande år, dels ock med

Statsutskottets Utlåtande IV:o 8.

godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för
den 13 januari 1892 tillstyrkta ändringar i postverkets stater, .äfvensom
af de enligt samma protokoll föreslagna bestämmelserna angående semester
för tjenstemännen vid postdistriktsförvaltningarna och postanstalterna samt
angående rätt för qvinliga postfunktionärer att komma i åtnjutande af
ålderstillägg, måtte för år 1893 bestämma postverkets anslag, förslagsvis
beräknadt, till 7,477,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom
postverkets utgiftsstater skulle ökas med 227,000 kronor.

Slutsummorna af de för år 1893 föreslagna staterna, jemförda med
de för innevarande år faststälda, äro, enligt hvad åberopade statsrådsprotokoll
gifver vid handen, följande:

aflöningsstaten.........................

öfvergångsstaten ......................

indragningsstaten....................

pensionsstaten..............................

omkostnadsstaten.......................

oförutsedda utgifter..................

afkortningar och restitutioner..

	år 1893:		år 1892:
kr.	2,952,300	— kr.	2,820,800	—
	4,600	— »	6,200	—
	2,593	— »	2,593	—
	95,500	- »	88,000	—
	4,340,500	- »	4,193,500	—
»	40,000	- »	90,000	—
3>	41,507	-- »	48,907	—
kr.	7,477,000	— kr.	7,250,000	—

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 5—36) lemnade utredning inhemtas,
att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse I.

I. Ökning.

A. Aflöningsstaten:

genom uppförande i staten af dels arfvode
och tjenstgöringspenningar till 5 post inspektörer

med tillsammas.................... kr. 27,500: —

dels ett anslag till ersättning för mistning
af uppbörds- och frimärkesprovision åt
de kontrollörer och postexpeditörer vid
postanstalterna, som beordrades att tjenstgöra
vid distriktsförvaltningarna, å....... » 7,000: —

Transport kr. 34,500: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr.

i anslaget till vaktbetjente, för beredande af
lön till 2 vaktbetjente, som skulle komma
att ersätta 2 indragna vaktmästare, med »
i dito till aflönande af poststationsförestån -

dare med ...................................,................. »

i dito till aflönande af extra biträden vid

postanstalterna med.................... ........»

i dito till ålderstillägg med........................ »

34,500: —

1,000: —

20,000: —

75,000: —

25,900: — kr. 156,400: —

B. Pensionsstaten:

''•» •; /:; • b l \i i:. ''! i I. I f \ i, i 0j* ? u V {)(''

af Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner ... kr. 13,050: —
föreslagna understöd för förre styrmannen
Hammarberg och enkan Gjärsvall, tillsammans.
.................................................... » 900: — kr. 13,950: —

C. Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkes-pro- i

vision med .................................................. kr.

i dito till expensutgifter med .................... »

i dito till rese- och traktamentsersättningar
för resor i embets- och tjensteärenden i

allmänhet med............................................ »

i dito till traktamenten för tjensteman i

jernvägspostkupé med ............................. »

i dito till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med ........................................... »

i dito till postföringskostnad vid befordran
å landsväg och inom postanstalternas
områden samt till landtbrefbäring med »

5,000: —

10,000: —

7,000: —

20,000: —

90,000: —

15,000: — Kr. 147,000: —

Summa ökning: Kr. 317,350: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

II. Minskning:

A. Aflåning sstaten:

i det i aflöningsstaten under generalpoststyrelsen
uppförda anslaget till vikariatsersättning
och arfvoden åt extra biträden
med...................................................... kr. 10,000: —

genom uteslutande ur staten af dels de
till postförvaltare vid postanstalterna å
jernväg samt till den postförvaltare, som
bestrider göi''omålen inom noi*ra jernvägspostdistriktet,
xxppförda belopp, tillsammans
..................................................... » 13,500: —

dels 2 vaktmästarebefattningar med lön af

sammanlagdt............................................. » 1,400:— kr.

B. Öfvergång sstaten:

genom afföring af derstädes uppförd aflöning för en numera
afliden kanslist hos generalpoststyrelsen med ........ kr.

C. Pensionsstaten:

genom besparing i följd af pensionstagares afgång.............. kr.

_D. Oförutsedda utgifter:

minskning med ........................................................................... kr.

E. Afkortning^'' och restitutioner in. in.;

minskning med .................................................... kr.

Summa minskning kr.

Om från summan af ökningen.............................................. kr.

dragés summan af minskningen ........................................... »

erbålles det belopp af................................................. Kr.

24,900: -

1,600: —

6,450: —

50,000: —

7,400: —
" 90,350: —

317,350: —
90,350: —
227,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma
att för år 1893 på det hela ökas.

I Kongl. Maj:ts förslag till inkomstberäkning har inkomsttiteln »postmedel»,
som i riksstaten för innevarande år är uppförd med 7,700,000 kronor,
blifvit beräknad till 7,900,000 kronor, men efter afdrag af 100,000
kronor, hvarmed postverkets kassaförlag borde ökas, upptagits till 7,800,000
kronor. Då, på sätt ofvan blifvit angifvet, postverkets utgifter för år 1893
af Kongl. Maj:t beräknats till 7,477,000 kronor, skulle alltså inkomsterna
komma att, frånsedt, förenämnda 100,000 kronor, öfverstiga utgifterna med
323,000 kronor.

_ i- l‘M i :

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka legat till grund
för öfriga ifrågasatta förändringar i de särskilda staterna, tillåter sig hänvisa
till statsrådsprotokollet, får här efter samma protokoll närmare redogöra
för de anförda skälen till de förändringar i samma stater, hvilka stå
i sammanhang med framstälda förslag dels om inrättande af distriktsförvaltningar
inom postverket, dels om beredande utan minskning i inkomster
af semester åt tjenstemännen vid dessa distriktsförvaltningar och vid lokalanstalterna,
dels om rätt för qvinliga postfunktionärer att komma i åtnjutande
af ålderstillägg och dels om beviljande af förenämnda årliga understöd
till förre styrmannen Hammarberg och vaktbetjenten Gj äts valls enka
Annika Henriksdotter.

Hvad då först angår förslaget

om inrättande af distriktsförvaltningar,

så har departementschefen erinrat derom, att han vid anmälan af Riksdagens
skrifvelse den 12 maj 1888 med anhållan om utarbetande af förslag
till post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse,
till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889 uttalat den mening, att i
utredningen af denna fråga äfven borde ingå en undersökning, huruvida
icke det betydliga tryck, som ärendena nu utöfvade på postverkets centralstyrelse,
kunde i någon mån lindras. Bland de till generalpoststyrelsen
inkommande mål vore säkerligen ett betydligt antal af den beskaffenhet,
att deras afgörande med full trygghet borde kunna anförtros åt underordnade
myndigheter. Kunde derför på detta område eu decentrallsation
åvägabringas, hvarigenom postverkets öfverstyrelse befriades från bestyret

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

med en mängd mindre vigtiga ärenden, borde en sådan åtgärd* icke
allenast lända till fromma för handlingskraften hos denna styrelse, utan
äfven kunna underlätta lösningen af frågan om post- och telegrafverkens
förening.

Sedermera hade Kongl. Maj:t den 13 december 1889, samtidigt med
tillsättandet af en komité för utredning af frågan om post- och telegrafverkens
förenande under en gemensam styrelse, bemyndigat generalpoststyrelsen
att för utarbetande inom styrelsen af förslag, bland annat, till
sådana förändringar i postverkets förvaltning, hvarigenom handläggningen
af en del ärenden öfverflyttades från centralstyrelsen till underordnade
myndigheter, tillkalla visst antal tjensteman vid den lokala postförvaltningen.

I en den 14 april 1891 aflåten skrifvelse hade nyssberörda komité
anfört, att, efter det komiténs flertal bestämt sig för att föreslå, det eu
förening af post- och telegrafverken under samma styrelse måtte åvägabringas
och åtskilliga provisoriska beslut fattats i fråga om organisationen
af den gemensamma styrelsen samt af vissa distriktsmyndigheter med mera,
komitén vidare hade att till närmare behandling företaga frågan, huru
med pensioneringen af det förenade verkets personal skulle ordnas; att det
syntes komitén, som om för ordnandet af det blifvande post- och telegrafverkets
pensionsangelägenheter två utvägar erbjöde sig, nemligen att antingen
den särskilda pensionsinrättningen för telegrafverket jemte dertill
hörande enke- och pupillkassa upplöstes och den nuvarande telegrafpersonalen
likasom den blifvande nya gemensamma post- och telegrafpersonalen
bereddes delegarerätt i civilstatens pension sinrättning samt i dess enkeoch
pupillkassa, eller ock en gemensam post- och telegrafpensionsinrättning
anordnades, hvilket då borde ske på det sätt, att postpersonalen utginge
ur civilstatens pensionsinrättning och i stället erhölle inträde i telegrafverkets
nuvarande pensionsinrättning; att komitén, som funnit den senare
af dessa utvägar ega företräde framför den förra, ansett angeläget att låta
anställa fullständiga undersökningar i fråga om storleken af postverkets
andel i civilstatens pensionsinrättnings tillgångar, hvilken undersökning
synts så mycket angelägnare, som, enligt hvad komitén inhemta!, den af
Kongl. Maj:t för utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och
behof m. m. den 19 augusti 1889 tillsatta komité till Kongl. Maj:t öfverlemnat
vissa enligt uppdrag af komitén verkstälda beräkningar angående
civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska ställning, utvisande, att pensionsinrättningen
i stället för att, såsom man ansett sannolikt, ega öfverskott,
redan vid 188(5 års slut lidit af eu kapitalist af öfver 7,000,000 kronor;
samt att komitén likaledes ansett utredning böra åstadkommas af den på

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

saken jemväl inverkande frågan angående verkliga värdet af postverkets
pensionsskyldighet beträffande dess personal. Då med anledning af hvad
sålunda förekommit hos komitén uppstått tvekan, huru koiniténs arbeten
dädanefter borde ordnas, hade komitén anhållit, att föreskrift i detta
afseende måtte komitén meddelas. Vid föredragning af komiténs berörda
skrifvelse hade Kongl. Maj:t enligt beslut den 6 augusti 1891, jemte det
komitén bemyndigats att vid fullföljande af sina arbeten utgå från det
antagande, att frågan om det framtida ordnandet af post- och telegrafpersonalens
samt dess enkors och barns pensionering komme att behandlas
i sammanhang med den å bane bragta frågan om ordnandet af pensionsväsendet
för statens öfrige civile tjensteman och betjente, förklarat, att, då
det förslag, som i fråga om de båda verkens förening kunde komma att
af komitén utarbetas, icke, under förutsättning att detsamma i öfrigt
vunne godkännande, torde komma att genomföras, innan frågan om det
civila pensionsväsendet blifvit slutligen ordnad, men Kongl. Maj:t ansåge
angeläget, att icke i afbidan på sådant ordnande måtte anstå med genomförandet
af de förändringar i postverkets förvaltning i syfte att öfverflytta
handläggningen af en del ärenden från centralstyrelsen till underordnade
myndigheter, hvartill generalpoststyrelsen erhållit befallning att utarbeta
förslag, generalpoststyrelsen vid utarbetandet af sådant förslag skulle ega
utgå från den förutsättning, att förändringarna i postverkets förvaltning
bragtes till stånd oberoende af frågan om post- och telegrafverkens förenande
under en gemensam styrelse; dock att generalpoststyrelsen dervid
skulle hafva att tillse, att icke genom de föreslagna förändringarna svårigheter
lades i vägen för lösningen af sistberörda fråga.

Generalpoststyrelsen hade nu i skrifvelse den''23 november 1891 framlagt
ett på grund af det styrelsen gifna uppdrag inom styrelsen utarbetadt
förslag till inrättande af distriktsförvaltningar inom postverket äfvensom
gjort framställning om anvisande af dertill erforderliga medel.

I sådant afseende hade generalpoststyrelsen anfört, bland annat, följande.

Behofvet af att kunna åt myndigheter, stälda mellan centralstyrelsen
och lokalförvaltningarna, öfverlemna utredningen och behandlingen af en
del ärenden, som nu hvilade direkt på generalpoststyrelsen, kunde icke
bestridas, och ett skyndsamt afhjelpande af detta behof skulle, derom
vore generalpoststyrelsen förvissad, vara till fördel för styrelsens handlingskraft
samt i hög grad gagna den allmänhet, postverket vore satt att
betjena.

Redan i sin skrifvelse till Konungen den 25 augusti 18G9 med förslag

Bill. till lliksd. 1’rol. 1802. 4 Sciml. 1 Afil. 6* Iläft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till allmän poststadga hade generalpoststyrelsen framhållit angelägenheten
af, att en del frågor rörande sättet för besörjande af postutvexlingen mellan
särskilda postanstalter Unge, till förekommande af omgång och tidsutdrägt,
i stället för att hvarje gång hänskjutas till generalpoststyrelsens pröfning,
handläggas och afgöras af vissa posttjenstemän i orterna, hvilka tjensteman
det ock skulle åligga att öfvervaka postutvexlingens besörjande i enlighet
med meddelade föreskrifter.

Om vid ifrågavarande tidpunkt behofvet af sådana instanser gjort sig
gällande, måste detta i ojemförligt mycket större mån vara förhållandet
nu, sedan det svenska postväsendet erhållit en utveckling, som då knappast
kunde förutses. Icke minst inom styrelsen hade göromålen i utomordentligt
hög grad ökats. Under det att antalet till generalpoststyrelsen inkomna
inregistrerade ärenden år 1869 belöpte sjg till 4,271, hade antalet
sådana ärenden år 1889 ökats till 12,971. År 1890 hade antalet mål
minskats med 380, men redan under den vid afgifvande af statsförslaget
förflutna delen af år 1891 hade antalet diarieförda mål med resp. 1,197
och 585 öfverstigit dem under motsvarande perioder åren 1889 och 1890.

Att förekomsten inom styrelsen af en så stor arbetsbörda som den
nuvarande måste hafva en menlig inverkan på förvaltningen, läge i öppen
dag. Användandet af den utvägen att öka arbetskrafterna inom styrelsen
skulle icke heller vara till fyllest, ty det vore icke allenast ur synpunkten
af att lindring måste beredas styrelsens embets- och tjensteman, särskild!
byråcheferna, i deras arbete, som en decentralisation vore nödvändig, utan
densamma påkallades äfven och detta i främsta rummet af hänsyn till
verkets ändamålsenliga skötsel och fortsatta utveckling. Endast med tillhjelp
af distriktsförvaltningar kunde det blifva möjligt att handhafva den
skärpta kontroll, om hvars nödvändighet någon tvekan icke torde råda.
Jemte denna kontroll skulle distriktsförvaltningarna vara särskild! egnade
att tillhandagå underlydande postförvaltare med erforderliga råd och upplysningar
i tjensten samt öfvervaka, att gifna föreskrifter följdes. De skulle
bereda möjlighet för centralförvaltningen att bättre, än nu vore fallet, erhålla
kännedom om och kunna taga hänsyn till särskilda ort- och personförhållanden
vid träffande af anordningar af olika slag, hvilket ofta kunde
vara af den största betydelse och jemväl mången gång föranleda till minskning
i omkostnaderna för verkets drift. De skulle under sina täta tjensteresor
kunna tillse, att göromålen å postanstalterna vore på lämpligt sätt
ordnade och der tillgängliga arbetskrafter på bästa sätt använda. Vid
de så ofta förekommande ansökningarna från de särskilda postanstalternas
föreståndare om tillökning i anslagen till biträdespersonalen vore styrelsen
— i saknad af hvarje annan utredning, än den sökanden sjelf lemna! —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ofta tveksam i valet emellan ett obetingadt bifall till anspråk, som kunde
förefalla väl höga, eller ett afslag, som kunde verka hämmande å postgöromålens
behöriga skötande. En utredning från en distriktsförvaltnings
sida vore i sådana fall ytterst välbehöflig. Distriktsförvaltningarna skulle
ock på ett tillförlitligare sätt, än nu kunde ske, genom beröring med allmänheten
erhålla kännedom om och kunna öfverskåda posttrafikens behof
inom de särskilda landsdelar, der deras verksamhet vore förlagd, samt
blifva i tillfälle att skyndsamt afhjelpa öfverklagade smärre olägenheter
eller befintliga brister och beträffande större sådana föreslå lämpliga åtgärder.
Det lede väl intet tvifvel, att härigenom en bättre enhet, ordning
och säkerhet i postgöromålens handhafvande samt en större möjlighet att
tillmötesgå allmänhetens önskningar skulle kunna ernås.

På sätt generalpoststyrelsen i sin ofvan omförmälda skrifvelse den
25 augusti 1869 erinrat, förekommo redan då mellaninstanser inom de
flesta länder med mera utveckladt postväsende. Numera funnes, enligt
hvad exempelvis kunde anföras, dylika instanser i Tyska riket, Bayern,
Österrike, Ungern, Storbritannien och Irland, Nederländerna, Ryssland,
Frankrike, Spanien, Portugal, Grekland, Belgien, Schweiz och Italien.

Såsom i det ofvanberörda yttrandet till statsrådsprotokollet den 12
januari 1889 uttalats, skulle ock inrättandet af dylika underordnade myndigheter
här i landet underlätta lösningen af frågan om post- och telegrafverkens
förening; och generalpoststyrelsen hölle för sin del före, att sådana
mellanmyndigheter vore en nödvändig förutsättning för en gemensam postoch
telegrafförvaltning.

Då generalpoststyrelsen nu ginge att framlägga det förslag till inrättande
af dylika mellanmyndigheter, som blifvit inom styrelsen utarbetadt,
skedde det i visshet derom, att sådana myndigheter vore nödvändiga och
skulle visa sig gagneliga både för postverket och allmänheten. För sin
uppfattning om dylika myndigheters gagnelighet hade styrelsen för öfrigt
att åberopa stödet af erfarenheten ej blott från utlandet, utan äfven från
dan svenska postförvaltningen. De nuvarande jernvägspostinspektionerna
hade nemligen i vissa hänseenden funktioner, likartade med dem, som
enligt styrelsens mening borde tillkomma de nya distriktsmyndigheterna,
och generalpoststyrelsen kunde i fullaste mån vitsorda den stora nytta
och det stöd, centralförvaltningen hemtade af dessa jernvägspostinspektioner.

Vid uppgörande af förslaget i fråga hade generalpoststyrelsen med
ledning af förhållandena i utlandet haft att välja mellan två olika hufvudformer.
Den ena af dessa hade varit att låta föreståndarne för en del
större postanstalter, med bibehållande af sina respektive föreståndarebefattningar,
öfvertaga chefskapet för samtliga postanstalter inom vissa dem

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tilldelade distrikt, och den andra att inrätta särskilda myndigheter, hvilka
uteslutande skulle hafva till uppgift att tjena såsom mellaninstanser.

Den förra anordningen, hvilken, så vidt kunnat af tillgängliga handlingar
inhemtas, funnes införd i Portugal, Spanien och Italien, ehuru i de
två senare af dessa länder dessutom funnes fristående inspekterande mellanmyndigheter,
var den, som af generalpoststyrelsen år 1869 förordats.
Styrelsen hade då af anförda skäl (statsrådsprotokollet sid. 10—11) ifrågasatt,
att uppsigten öfver postbefordringen och postutvexlingens besörjande
inom vissa distrikt måtte uppdragas åt en af postkontorsföreståndarne
inom samma område, dock sålunda att detta uppdrag, utan att vara fäst
vid visst postkontor, måtte kunna för längre eller kortare tid anförtros åt
hvilken som helst af ifrågavarande tjensteman, som dertill befunnes mest
lämplig. Styrelsen hade tillika förordat, att distriktens antal skulle bestämmas
till tolf eller möjligen till nio, samt att den postförvaltare, som
finge uppdraget sig anförtrodt, skulle för detsamma få uppbära särskild!
arfvode till visst belopp, hvarjemte han, för att kunna något så när oförhindrad
af postkontorsgöromålen egna sig åt det nämnda uppdraget, borde
ega att påräkna anställande vid postkontoret af ett särskild! extra biträde.

Den andra i utlandet förekommande hufvudformen för distriktsförvaltning,
eller den med särskilda för sig bestående myndigheter, hade vunnit
vida större utbredning än den förra. Den hade sålunda, hvad europeiska
länder anginge, införts i Tyska riket, Österrike, Ungern, Storbritannien och
Irland, Ryssland, Frankrike, Grekland, Nederländerna, Belgien och Schweiz.
I Bayern vore den alternativt införd, på det sätt, att lokalanstalten i den
ort, der distriktsmyndigheten hade sitt säte, kunde vara förenad med denna.
Äfven i Amerikas förenta stater, der decentralisationsfrågan stode på dagordningen,
hade vederbörande tänkt sig distriktsmyndigheterna såsom fristående
förvaltningsorgan.

För sin del hölle generalpoststyrelsen före, att, om den ifrågasatta
nya instansen i verkligheten skulle kunna fullt uppfylla det med densamma
åsyftade målet, åt densamma måste gifvas en sådan organisation, att distriktschefen
uteslutande kunde egna sig åt sina åligganden såsom sådan.
Förhållandena hade sedan år 1869 så väsentligen ändrats genom jernvägsnätets
utbredning och rörelsens tillväxt i öfrigt, att den af generalpoststyrelsen
då förordade ombildningen af den äldre postinspektorsinstitutionen
icke vidare kunde anses ändamålsenlig. Först och främst måste nemligen
förvaltningen af ett stort postkontor med de olika grenar af poströrelse,
som nu der förekomme, af dess chef kräfva så mycket arbete och så
mycken omtanke, att någon möjlighet icke för honom kunde förefinnas
att, utan en högst väsentlig lättnad i postkontorsgöromålen, vid sidan deraf

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

egna sig på ett verkligt tillfredsställande sätt åt verksamheten såsom chef
för ett stort distrikt. Och frånsedt att det för postverket icke kunde
vara förmånligt, att förvaltningen af just de större och mera svårskötta
postkontoren komme att till en icke ringa del uppehållas åt underordnade
tjensteman, skulle alltså postkontorsföreståndarens verksamhet såsom distriktschef,
om han samtidigt skulle kunna egna någon omsorg åt det
honom anförtrodda postkontorets skötsel, komma att i väsentlig mån hämmas.
Särskildt syntes den kraftigare uppsigt öfver de lokala anstalterna,
hvars åstadkommande skulle vara eu af den nya institutionens hufvuduppgifter,
svårligen kunna i önskvärd mån uppnås, om distriktschefen i
denna sin verksamhet inskränktes af nödvändigheten att vid ett visst åt
distriktets postkontor närmare öfvervaka gången af ärendena och i viss
mån äfven deltaga i desamma.

Vidare föranledde särskilda förhållanden dertill, att den större utgift,
inrättandet af för sig bestående distriktsmyndigheter kunde synas
skola betinga i jemförelse med en anordning, liknande den af generalpoststyrelsen
år 1869 förordade, i verkligheten komme att blifva relativt
obetydlig. Om distriktsmyndigheterna blefve fristående, borde nemligen,
jemte det att deras antal kunde blifva mindre än i det andra fallet, de
nu befintliga jernvägspostinspektionerna kunna indragas och dessas göromål
öfvertagas af de nya distriktsmyndigheterna, med iakttagande likväl
dervid, att samtliga de inspektionerna nu omedelbart underlagda poststationer
— så väl vid jernvägsstationer inrättade som öfriga — skulle
förläggas närmast under de postkontor, dit de på grund af sitt läge
kunde finnas böra hänföras. Kostnaden för särskilda jernvägspostinspektioner
skulle således kunna inbesparas; och den ekonomiska vinsten deraf
skulle, hvad framtiden beträffade, blifva än mera betydande än för närvarande,
enär någon tvekan icke kunde råda derom, att, i händelse det
nuvarande systemet för jernvägspostförvaltningen skulle bibehållas, inrättandet
af en fullständig jernvägspostinspektion för öfre Norrland
inom den närmast liggande tiden skulle vid det fortgående jernvägsbyggandet
i denna del af riket blifva oundgängligen nödigt. Skulle åter
distriktschefsbefattningarna komma att sammanbindas med föroståndareplatserna
vid större postkontor, kunde visserligen i allt fall den inskränkning
i nuvarande jernvägspostinspektioners åligganden genomföras, att
vederbörande poststationer undantoges från deras uppsigt, i följd hvaraf
eu i annat fall nödig förstärkning i deras personal äfven skulle kunna
undvikas, men i öfrigt skulle man gifvetvis nödgas för den egentliga
jernvägspostförvaltningen bibehålla de ifrågavarande inspektionerna.

Om således, redan hvad postförvaltningen enbart beträffade, in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

rättandet af för sig bestående mellanmyndigheter måste anses ega afgjordt
företräde framför den andra anordningen, blefve detta naturligen
i ännu högre grad förhållandet, då det blefve fråga om att inrätta dylika
myndigheter för så väl post- som telegrafväsendet gemensamt. Jemte
det att vederbörande distriktschefers åligganden i detta fall komme att
blifva mera qvalificerade, ansvarsfulla och ansträngande, måste det nemligen
blifva ännu svårare för stora lokalanstalters föreståndare att vid
sidan af förenade anstalters förvaltning utöfva annan verksamhet; och
då generalpoststyrelsen vid upprättandet af sitt förslag skolat tillse, att
icke genom de föreslagna förändringarna svårigheter lades i vägen för
lösningen af frågan om post- och telegrafverkens förenande, men mellanmyndigheter,
så organiserade, som generalpoststyrelsen år 1869 ifrågasatt,
torde blifva för en gemensam post- och telegrafförvaltning oanvändbara,
hade det synts generalpoststyrelsen icke böra råda någon tvekan
derom, att mellaninstanserna borde erhålla en sådan organisation, att de
blefve helt och hållet skilda från de lokala anstalterna.

Innan generalpoststyrelsen närmare redogjorde för, huru enligt
generalpoststyrelsens förmenande de ifrågavarande myndigheterna borde
vara inrättade, ansåge sig generalpoststyrelsen böra i allmänna drag angifva,
hvilka åligganden synts böra anförtros åt samma myndigheter.

I enlighet med hvad redan i det föregående delvis blifvit antydt,
skulle de nya distriktscheferna, eller, såsom de syntes generalpoststyrelsen
lämpligen kunna benämnas, ''postinspektorerna, hafva till hufvudsaklig uppgift
dels att utöfva tillsyn öfver postinrättningarna inom distriktet, således
äfven öfver jernvägspostbefordringen, samt ombesörja verkställigheten
i vissa fall af styrelsens beslut, dels att utreda och förbereda vissa
frågor, hvilka sedermera skulle underställas styrelsen, dels och slutligen
att sjelfständigt handlägga och afgöra vissa ärenden, hvilka nu i allmänhet
vore föremål för styrelsens behandling och beslut, samt vidtaga
åtskilliga åtgärder i öfrigt, som nu tillkomme styrelsen.

I förstnämnda afseende skulle inspektörerna öfvervaka postbefordringen
inom distriktet, tillse, att den blefve med största möjliga omsorg,
säkerhet« och skyndsamhet bestridd, samt att göromålen vid postanstalterna
blefve förrättade i enlighet med gifna föreskrifter, äfvensom att
anordningarna vid postanstalterna till allmänhetens betjenande vore af
beskaffenhet att motsvara trafikens omfattning.

Det skulle alltså tillkomma inspektörerna att utöfva befäl öfver
samtliga inom de resp. distrikten anstälda posttjenstemän, poststationsföreståndare,
föreståndare för ångbåtspostexpeditioner, postvaktbetjente
och landtbrefbärare; att minst eu gång årligen och i öfrigt, så ofta om -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ständigheterna kunde dertill föranleda, verkställa inspektion och inventering
af alla underlydande fullständiga postanstalter, dervid dock den
kontrollör, som, enligt hvad nedan närmare angifves, skulle vara anstäld
vid inspektörens expedition, skulle med inspektören alternera; att, då så
af särskilda förhållanden påkallades, sjelf eller genom kontrollören inspektera
poststationer inom distriktet; samt att tidt och ofta inspektera
de å jernvägarne inom distriktet framgående postkupéexpeditioner och
postiljonskupéer. Hvad särskildt jernvägspostbefordringen och den för
densamma anstälda personal anginge, så skulle de nya postinspektörerna
i afseende derå utöfva den omedelbara tillsyn, som tillkomme de nuvarande
jernvägspostinspektörerna.

Hvad derefter anginge den postinspektörerna åliggande förberedande
och utredande verksamheten, borde det enligt generalpoststyrelsens förmenande
först och främst tillkomma inspektörerna att, under noggrant aktgifvande
på förhållandena å skilda orter inom distriktet, till styrelsen afgifva
erforderliga förslag om inrättande af nya postanstalter eller postgångar
samt om indragning eller förändring åt förut befintliga äfvensom
rörande postbefordringen i allmänhet inom distriktet.

Vidare skulle inspektörerna å styrelsens vägnar emottaga uppsägning
af kontrakt rörande poststationsföreståndarebefattning, postbefordring, posttransport
inom postanstalts område, vårdande af postgods, förhyrande af
lägenheter m. in. samt träffa åtgärder för erhållande af nya, på styrelsens
pröfning beroende kontrakt i förenämnda hänseenden, hvarjemte inspektörerna
skulle verkställa undersökning vid inträffande oordning i afseende
å fortskaffande af post eller vid fel eller försummelse af postförare.

Beträffande slutligen den inspektörerna tillkommande sjelf ständiga, afgörander
ätten, skulle de ega, bland annat, att uppgöra och ändra vissa
tidtabeller för postbefordring; att verkställa en del liqvider; att förordna
om poststations uppflyttning i högre klass, anbringande af breflådor, utförande
af mindre reparationer å posthusbyggnader, inventarier och persedlar
samt om inköp af inventarier och persedlar till ersättande af förslitna;
att medgifva ökadt förskott af frimärken, frankokuvert, brefkort
och kortbref till poststationsföreståndare m. fl.; att antaga och entlediga
reservvaktbetjent; att i vissa fall låta anställa tillfälliga biträden vid de
lokala anstalterna; att inom vissa gränser utöfva disciplinär myndighet
öfver postpersonalen inom distriktet; samt att för kortare tid bevilja tjenstledighet
bland underlydande personal.

I fråga om huru dessa distriktsförvaltningar borde vara anordnade

o p

för att kunna på ett tillfredsställande sätt uppfylla de åligganden, hvilka
skulle dem tillkomma, både generalpoststyrelsen, vid det förhållande att

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

förvaltningarna blefve för sig bestående myndigheter, trott sig kunna inskränka
deras antal till fem, mellan Indika riket, med undantag af städerna
Stockholm, Göteborg och Malmö, skulle i territorielt hänseende fördelas
likasom samtliga inom de fem territoriella distrikten befintliga postinrättningar.
I spetsen för dessa myndigheter skulle, såsom redan af det
föregående syntes, finnas en postinspektor. Han skulle på förslag af generalpoststyrelsen
tillsättas af Kongl. Maj:t, dock icke medelst fullmagt, utan
på föi’ordnande tills vidare eller på viss tid. Närmast under inspektören
skulle åter, enligt hvad jemväl i det föregående vore antydt, såsom assistent
af generalpoststyrelsen anställas en kontrollör. I öfrigt skulle vid
postinspektionerna tjenstgöra erforderligt antal postexpeditörer och extra
biträden samt vaktbetjente. Dessas antal kunde svårligen på förhand med
bestämdhet angifvas i annan mån, än att vid hvarje postinspektion skulle
finnas åtminstone eu postexpeditör, hvilken, bland annat, skulle sköta
kassörsgöromålen, två å tre extra biträden samt en vaktbetjent.

Från postinspektörernas myndighet hade ansetts böra undantagas städerna
Stockholm, Göteborg och Malmö. Anledningen dertill vore den
betydande poströrelsen inom nämnda städer. Föreståndarne för postkontoren
derstädes skulle, beträffande dem underlydande personal och för de
till anstalterna hörande områden, i tillämpliga delar utöfva inspektörs
myndighet och åligganden.

Hvad derefter anginge den vid postinspektionerna anstälda personalens
aflöningsförhållanden, hade generalpoststyrelsen ansett, att endast i
afseende å postinspektörerna några aflöningsbelopp behöfde i postverkets
utgiftsstater uppföras; och hade det synts styrelsen att, med hänsyn till
det ansvarsfulla arbete, som uppenbarligen komme att dessa inspektörer
åligga, och i betraktande jemväl deraf, att de skulle vara förmän för så
pass aflönade postförvaltare som dem af andra klass, aflöningsbeloppet
icke kunde sättas lägre än till 5,500 kronor, deraf — med tillämpning af
den fördelning, som vore bestämd i fråga om aflöningen för tjenstemännen
vid lokalförvaltningen — */♦ eller 4,125 kronor skulle utgöra arfvode och
''/♦ eller 1,375 kronor tjenstgöringspenningar. Härförutom skulle postinspektörerna
ega att under sina tjensteresor åtnjuta resekostnads- och
traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente, hvarvid
generalpoststyrelsen dock förutsatte, att dessa inspektörer skulle, i likhet
med hvad nu vore fallet med jernvägspostinspektörerna, erhålla fribiljett
å statens jernvägar.

Inrättandet af några nya biträdande tjenstemansbefattningar skulle
icke erfordras, utan skulle vederbörande kontrollörer och postexpeditörer

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

från lokalstaten placeras till tjenstgöring vid distriktsförvaltningarna. Att
tilldela dem något särskildt arfvode under den tid, de derstädes tjenstgjorde,
hade icke synts generalpoststyrelsen nödigt, då tjenstgöringen för
dem icke torde blifva mera betungande vid distriktsförvaltningarna än
vid lokalanstalterna. Men enär de kontrollörer och postexpeditörer, som
till distriktsförvaltningarna placerades, derigenom komme att gå miste om
den andel i uppbörds- och frimärkesprovision, hvaraf de skulle hafva
kommit i åtnjutande vid tjenstgöring å lokalstaten, borde de för denna
provision erhålla godtgörelse. Frånsedt de kontrollörer, som vore anstälda
vid de nuvarande jernvägspostinspektionerna, samt den kontrollör, som
skötte kassörsgöromålen vid Stockholms postkontor, hvilka tjenstemäns
provisionsandelar uppgått till högre belopp, hade, enligt gjorda beräkningar,
uppbörds- och frimärkesprovisionen för öfriga kontrollörer under
åren 1885—1889 utgjort i medeltal omkring 620 kronor årligen för hvarje.
Motsvarande provision för postexpeditörerna, jemväl med undantag af de
vid jernvägspostinspektionerna tjenstgörande, hade under samma tid uppgått
till i jemnt tal 334 kronor. Med stöd af dessa beräkningar hade
generalpoststyrelsen ansett, att godtgörelsen i förenämnda hänseende borde
utgå till kontrollör med 600 kronor och till postexpeditör med 400 kronor
och för den skull samt då högsta antalet vid distriktsförvaltningarna
placerade postexpeditörer tills vidare icke torde komma att öfverstiga tio,
i postverkets utgiftsstater för år 1893 upptagit såsom »förslagsanslag» ett
belopp åt 7,000 kronor för beredande af tillgång till sådan godtgörelse.
För de tjensteresor, kontrollör kunde komma att företaga, skulle han i
öfrigt ega att uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt den
för posttjenstemän i allmänhet faststälda grund eller efter resereglementets
fjerde klass, dervid fribiljett å statens jernvägar för sådana resor syntes
kunna tillhandahållas äfven honom.

Erforderligt antal vaktbetjente skulle likaledes erhållas från postanstalterna
och åtnjuta vanliga aflöningsfönnåner.

För de extra biträden, hvilka skulle placeras eller anställas vid
distriktsförvaltningarna, hade arfvodesbeloppet ansetts icke behöfva öfverstiga
1,500 kronor årligen för hvarje eller enahanda belopp, som nu komme
de af generalpoststyrelsen förordnade extra biträdena vid jernvägspostinspektionerna
inom centrala, vestra och södra jernvägspostdistrikten till del.

Den ökade kostnad, som för postverket skulle uppstå till följd af nu
föreslagna distriktsförvaltningars inrättande, skulle sålunda bestå deri, att
den nuvarande utgiftsstaten skulle ökas med arfvoden och tjenstgörings liih,

till Jliksd. Prot. 1892. 4 Sami. 1 Af cl. 6'' Raft. 3

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

penningar till fem postinspektörer a 5,500 kronor, tillhopa kronor 27,500: —

samt med högst........................................................................ » 7,000: —

för att bereda godtgörelse till vissa biträdande tjensteman
i stället för uppbörds- och frimärkesprovision._

Från summan häraf .................................................... kronor 34,500: —

borde dock, för att bedöma den verkliga
ökningen i utgifter, afdragas:

dels det belopp..................................... kr. 10,000: —

hvarmed, enligt hvad förut angifvits,
det i aflöningsstaten under generalpoststyrelsen
upptagna anslaget till vikariatsersättning
samt arfvoden åt extra biträden
m. in. ansetts, under förutsättning af
distriktsförvaltningars inrättande, kunna

minskas, dels ock resp................................. » 12,000: —

och.................................................................... » 1,500: —

som nu vore å aflöningsstaten uppförda till postförvaltare
vid postanstalterna å jernväg samt till den postförvaltare,
som bestrede göromålen inom norra jernvägspostdistriktet.

Efter afdrag af sålunda tillhopa ................................. » 23,500: —

borde till återstående beloppet ......................................... kronor 11,000: —

läggas:

ej mindre det belopp........................................................... » 7,980: —

hvarmed, sedan de för närvarande vid jernvägspostinspektionerna
utgående extra biträdesarfvoden och s. k.
dispositionsanslag till största delen tagits i anspråk
för extra biträden vid distriktsförvaltningarna, anslaget
till extra biträden vid, postanstalterna ansetts böra, med
någon förändring i anslagets benämning, höjas för att
bereda tillgång att i succession efter de kontrollörer och
postexpeditörer, som, utöfver de vid jernvägspostinspektionerna
disponibla, placerades från lokalanstalterna till
distriktsförvaltningarna, anställa erforderligt ökadt antal
extra biträden vid lokalanstalterna,

än äfven — med beräkning att de vid distriktsförvaltningarna
anstälde inspektörers och kontrollörers
tjensteresor skulle årligen kosta omkring 15,000 kronor_

Transport kronor 18,980: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kronor 18,980: —
— det belopp, hvartill ökningen i utgifter å anslaget »till
rese- och traktamentsersättningar för resor i embets- och
tjensteärenden i allmänhet» ansetts kunna begränsas, eller » 3,500: —

sedan från kostnaderna för den distriktsförvaltningarna
åliggande inspektion och inventering af postanstalter
afräknats hvad som kunde antagas blifva besparadt i
följd af dessa förvaltningars inrättande dels genom inskränkning
i styrelsepersonalens och andra af styrelsen
direkt förordnade inspektions- eller inventeringsförrättares
tjensteresor, eller omkring 6,000 kronor, dels ock
genom upphörande af jernvägspostinspektörernas resor,
hvilka beräknats kosta omkring 5,500 kronor årligen.__

Summan häraf utgjorde ............................................... » 22,480: —

och om i denna kostnad beräknades en ytterligare minskning
derigenom, att de för närvarande till tre expedi törer

vid jernvägspostinspektionerna med tillhopa........ » 1,369: —

utgående dagtraktamenten skulle komma att upphöra,
ehuruväl till detta jemförelsevis ringa belopp icke ansetts
böra tagas hänsyn vid förslag till bestämmande
af traktamentsanslaget, skulle verkliga kostnaden komma_

att utgöra................................................................................ kronor 21,111: —

eu kostnad, som det afsedda ändamålets vinnande finge anses väl uppväga.

För egen del har departementschefen anfört, att det af generalpoststyrelsen
framlagda förslaget till inrättande af distriktsförvaltningar syntes
honom innefatta eu lycklig lösning af frågan om åstadkommande af en
decentralisation inom postadministrationen, hvaraf behofvet länge gjort sig
känbart. Generalpoststyrelsen hade redogjort för de åligganden, som skulle
tillkomma dessa förvaltningar i deras olika verksamhetsgrenar, såsom dels
inspekterande postanstalterna, dels utredande och förberedande vissa ärenden,
hvilkas afgörande ankomme på centralstyrelsen, dels ock sjelfständigt
beslutande, samt med styrka framhållit de fördelar, som ur dessa olika
synpunkter skulle genom inrättandet af dessa myndigheter beredas postverket.
Beträffande den sistnämnda af de verksamhetsgrenar, som skulle
tillkomma distriktsförvaltningarna, skulle visserligen, enligt departementschefens
förmenande, kunna ifrågasättas, huruvida icke enligt de af generalpoststyrelsen
antydda grunder ett nog vidsträckt mått af sjelfständig beslutanderätt,
blifvit tillagdt omförmälda förvaltningar, och departementschefen
förestälde sig derför, att Kongl. Maj:t måhända vid fastställande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

instruktion för dessa kunde finna skäligt vidtaga lämplig begränsning af
sagda beslutanderätt, men i öfrigt instämde departementschefen med gcneralpoststyrelsen
i fråga om den nytta, som af den nya institutionen borde
kunna vinnas för postverket, och ville, beträffande den inspekterande
verksamhet, som skulle tillkomma distriktsförvaltningarna, särskild! betona
angelägenheten deraf, att med den omfattande medelsförvaltning,
som, efter uppkomsten af nya och utvecklingen af äldre sätt för penningeförsändning
genom postverket äfvensom efter postsparbankens inrättande,
ålåge postanstalterna, dessa underkastades en jemnare tillsyn, än som för
närvarande kunde åstadkommas. Den uppgift, distriktsförvaltningarna i
detta afseende finge att fylla, blefve säkerligen den icke minst betydelsefulla.

Med fäst afseende jemväl derå, att den ökning i postverkets anslag,
som skulle erfordras för inrättandet af distriktsförvaltningar, så organiserade,
som i generalpoststyrelsens skrifvelse angåfves, måste i förhållande
till den väsentliga nytta, som derigenom skulle postverket beredas,
anses ganska måttlig, syntes departementschefen någon tvekan ej böra
råda om önskvärdheten deraf, att den ifrågavarande institutionen blefve
införd.

Hvad de föreslagna nya postinspektörernas aflöning beträffade, så
borde densamma, i betraktande af vigten och omfånget af de göromål,
som skulle dem åligga, samt den ställning, de komme att inom administrationen
intaga, ej sättas lägre än generalpoststyrelsen ifrågasatt.

På grund af det anförda, och då generalpoststyrelsen kunde anses
hafva vid utarbetandet af det föreliggande förslaget på ett fullt tillfredsställande
sätt stält sig till efterrättelse den i kongl. brefvet den 6 augusti
1891 styrelsen meddelade föreskrift att tillse, att genom de förändringar
i nu ifrågavarande hänseende, till hvilka styrelsen hade att utarbeta förslag,
svårigheter icke lades i vägen för lösningen af frågan om post- och
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse, ansåge departementschefen
sig böra biträda framställningen om distriktsförvaltningarnas
upptagande i postverkets stater.

Beträffande derefter frågan om beredande af

semester utan minskning i inkomster åt posttjetistemän,

så hade, meddelar departementschefen, generalpoststyrelsen till en början
erinrat, att enligt § 67 i den för styrelsen gällande instruktion af den 4
juni 1886 generalpoststyrelsen vore oförhindrad träffa sådana anordningar,
att, i den mån utan särskild kostnad för postverket och utan hinder för
göromålens gång ske kunde, äfven tjenstemännen vid postanstalterna be -

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

reddes semester af högst eu månad för en hvar, samt att ett stadgande
i enahanda syfte jemväl återfunnes i den förut gällande instruktionen för
generalpoststyrelsen.

Behofvet af semester för desse tjensteman finge således, enligt generalpoststyrelsens
förmenande, anses erkändt, men bestämmelsen, att semestern
icke finge föranleda särskild kostnad för postverket, hade vållat,
att den genom semestern afsedda hvila endast undantagsvis kunnat vederbörande
beredas. Särskilt hade det mött och mötte fortfarande svårighet
att, utan allt för stora uppoffringar från tjenstemännens sida, bereda semester
åt föreståndarne för de många postkontor, der postförvaltaren ensam
vore ordinarie tjensteman, såsom förhållandet, med få undantag, vore
vid 5:te och 6:te klassernas postkontor.

Om semestern vore icke allenast en förmån för tjenstemannen, utan
äfven ett medel att, genom beredande af någon kortare hvila från ett ansträngande
och enerverande arbete, göra tjenstemannen mera uthållig, vore
det påstående icke obefogadt, att semestern vore till fördel äfven för sjelfva
tjensten och dess skötande. Att tjensterna å postanstalterna, der arbetet
icke läge nere någon dag och vid vissa af dem icke ens någon natt af
året, vore ansträngande, vore utan tvifvel allmänt erkändt. När då med
den för tjenstens skötande erforderliga hvilan kunde förenas den kontroll,
som läge deri, att uppbördsman måste å tid, den öfverordnade myndigheten
bestämt, efter inventering, för någon kortare tid frånträda sin
befattning, syntes det vara rättvist, att de med semestern förenade kostnader
drabbade staten och icke tjenstemannen. Möjligheten att mera allmänt
erhålla semester hade utgjort öfverläggningsämne vid två särskilda
postmannamöten; och styrelsen för posttjenstemännens förening hade på
grund af uppdrag af det under år 1891 i Stockholm hållna mötet hos
generalpoststyrelsen gjort framställning derom, att åt de ordinarie tjenstemännen
vid postanstalterna måtte beredas kostnadsfri semester under en
månad årligen, samt att semestern måtte blifva obligatorisk för sådana
tjensteman, som hade sig anförtrodd uppbörd. Denna framställning ansåge
sig generalpoststyrelsen höra på förut anförda skäl understödja.

Hvad kostnaderna anginge, förestälde sig generalpoststyrelsen, att
ordinarie tjensteman af lägre grad vid postanstalt borde vara skyldig
att, om han för beredande af semester förordnades till högre befattning,
densamma bestrida mot åtnjutande endast af sina egna aflöningsförmåner,
dock ej längre tid än tre månader under ett är, och att således postverkets
kostnader för semesterns beredande borde begränsas till utgifvande
af skäliga arfvoden åt de extra tjensteman, som, eljest oaflönade,
tillkallades att under semestertiden tjenstgöra å postanstalterna eller

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vid distriktsförvaltningarna, derest sådana blefve inrättade. Generalpoststyrelsen
hade tänkt sig, att beloppet af detta arfvode, hvilket naturligtvis
måste blifva något beroende af tjenstgöringens beskaffenhet och
lefnadskostnaderna å olika orter, vid de fasta postanstalterna i regeln
icke skulle öfverstiga 60 kronor i månaden, dock att, för den händelse
ordinarie tjensteman icke kunde erhållas att under semester för postförvaltare
bestrida dennes tjenst, till äfventyra erforderligt fyllnadsbelopp
syntes böra utgå af postmedel, på det att vikarie för postförvaltare icke
måtte under semesterförordnandet åtnjuta lägre arfvode än 100 kronor
i månaden. Hvad anginge arfvodet till extra tjensteman, som inkallades
att under semester tjenstgöra för i jernvägspostkupé anstäld postexpeditör,
ansåge generalpoststyrelsen detta arfvode kunna sättas något lägre
än arfvodet för semestertjenstgöring vid fast postanstalt, dock icke under
25 kronor i månaden, med rätt för vikarien att jemväl uppbära det,
enligt bestämmelserna i kongl. brefvet den 8 december 1881, till de i
jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer utgående traktamente.

Till dessa kostnader komme ytterligare ersättning till vikarie enligt
gällande resereglemente, när resa för inställelse till tjenstgöring erfordrades.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade generalpoststyrelsen
hemstält, att, på det att åt tjenstemännen vid postdistriktsförvaltningarna
och postanstalterna måtte kunna, utan särskilda kostnader för dem sjelfva,
beredas semester af en månad årligen för hvar tjensteman, följande föreskrifter
måtte varda meddelade, att, jemte öfriga redan gifna bestämmelser,
gälla såsom vilkor för tillgodonjutande af aflöningsförmåner å
stat för dylika tjensteman, nemligen:

att tjensteman af lägre grad skulle, när sådant erfordrades för beredande
af semester, vara skyldig att, om han förordnades till högre
befattning vid distriktsförvaltningarna eller postanstalterna, densamma
bestrida mot åtnjutande allenast af den honom eljest tillkommande aflöning,
dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett och
samma kalenderår;

att semester finge af tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och
postanstalterna åtnjutas, i den mån sådant i vederbörlig ordning pröfvades
kunna ske utan hinder för göromålens gång;

att vid distriktsförvaltning eller postanstalt anstäld tjensteman, som
hade sig anförtrodd uppbörd, skulle vara pligtig att å tid af året, som
af vederbörande öfverordnade myndighet bestämdes, begagna sig af
ifrågavarande semester;

att dessa föreskrifter ovilkorligen skulle lända till efterrättelse för

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dera, som med eller efter 1893 års ingång tillträdde tjenstebefattning
vid distriktsförvaltning eller postanstalt; samt

att de, som dessförinnan tillträd t tjenstebefattning vid postanstalt
och icke kunde lagligen förbindas att, mot sitt bestridande, underkasta
sig ifrågavarande föreskrifter, skulle blifva underkastade desamma, om
och när de anmälde sin önskan att komma i åtnjutande af semester.

Då beloppet af den kostnad, som för genomförande af berörda förslag
skulle postverket tillskyndas, utöfver ersättningen för resor, beräknats
till omkring 30,000 kronor, och, såsom förut omförmälts, det af
distriktsförvaltningars anordnande påkallade anställandet af ökadt antal
extra biträden vid postanstalterna ansetts föranleda en ökad kostnad af
7,980 kronor, att utgå af anslaget till aflönande af extra biträden vid
postanstalterna, samt detta anslag redan måst öfverskridas med betydliga
belopp och med ökad posttrafik måste än vidare tagas i anspråk, hade
generalpoststyrelsen, för tillgodoseende af dessa särskilda behof, ansett,
att anslaget för år 1893 icke borde sättas lägre än till 510,000 kronor
och således höjas med 75,000 kronor.

I betraktande af det trägna och ansträngande arbete, posttjensten
kräfde, syntes det departementschefen vara af rättvisa och billighet påkalladt,
att tjenstemännen vid postanstalterna äfvensom vid distriktsförvaltningarna,
derest sådana komtne att inrättas, bereddes tillfälle att,
der sådant utan hinder för göromålens gång kunde ske, utan ekonomisk
uppoffring komma i åtnjutande af en kortare semester hvarje år. Härtill
koinme, att, derest i öfverensstämmelse med generalpoststyrelsens
förslag semestern blefve obligatorisk för dem bland ifrågavarande tjensteman,
som hade sig anförtrodd uppbörd, en sådan anordning äfven skulle
innebära en högst afsevärd skärpning af kontrollen öfver uppbörden af
postmedel. Departementschefen funne sig derför böra hos Kongl. Maj:t
på det lifligaste förorda hvad generalpoststyrelsen uti ifrågavarande
hänseende föreslagit, dervid endast, i fråga om sista punkten bland de
af generalpoststyrelsen för åtnjutande af aflöningsförmåner å stat för nu
ifrågavarande posttjenstemän föreslagna nya vilkor, erinrande, att, på sätt
generalpoststyrelsen jemväl torde hafva afsett, den uti sagda punkt innefattade
föreskrift uppenbarligen endast borde komma till tillämpning i
det fall, att der afsedd tjensteman anmälde sin önskan att komma i
åtnjutande af semester utan afstående af aflöning.

I fråga om den föreslagna bestämmelsen angående

rätt för qvinlig post funktionär att komma i åtnjutande af aldevstillägg,
har departementschefen anmärkt, att genom kongl. bref den 19 december
1884 angående qvinnas anställning såsom postexpeditör och föreståndare

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för femte eller sjette klassens postkontor Kong], Maj:t förklarat, att, då
sådan befattning åt qvinna anförtroddes, å befattningen icke Unge utfärdas
annat än förordnande eller konstitutorial, hvarigenom tjensten
icke blefvc definitivt tillsatt. Denna bestämmelse, som äfven återfunnes
i § 32 mom. 6 af den för generalpoststyrelsen gällande instruktion, hade
vållat, att i ett särskildt fall, der en qvinlig postexpeditör begärt komma
i åtnjutande af ålderstillägg, för hvars erhållande hon i öfrigt uppfylt
stadgade vilkor, generalpoststyrelsen förklarat sig förhindrad bifalla
den sålunda gjorda ansökningen; och sedan sökanden hos Kong]. Maj:t
fullföljt sin begäran, hade Kongl. Maj:t enligt beslut den 23 oktober
nästlidet år, enär sökanden allenast vore konstituerad att tills vidare
vara postexpeditör, funnit ansökningen ej kunnat bifallas.

Med erinran härom hade generalpoststyrelsen nu hemstält, att jemväl
qvinna, som vunnit anställning som postförvaltare eller postexpeditör,
måtte förklaras likstäld med den manliga tjenstepersonalen i fråga om
rättighet till ålderstillägg.

Till stöd för denna framställning hade anförts, att afsigten med
förenämnda genom kongl. brefvet den 19 december 1884 meddelade
bestämmelse kunde antagas hufvudsakligast hafva varit att derigenom
fritaga qvinlig postfunktionär från skyldighet att med afgifter bidraga
till civilstatens pensionsinrättnings enskilda enke- och pupillfond, men
ingalunda att göra henne i aflöning sämre lottad än de i samma lönegrad
anstälde män. Det syntes fördenskull af hänsyn till rättvisa och
billighet vara önskligt, att ålderstillägg, hvilket inginge såsom en högst
afsevärd andel i postfunktionärs aflöningsförmåner, måtte kunna tilldelas
jemväl qvinlig postfunktionär, helst hvarken i omfånget och beskaffenheten
i öfrigt af det henne i tjensten åliggande arbete ej heller i den
hittills vunna erfarenheten om qvinnas förmåga att fullgöra detta arbete
kunde hemtas stöd för hennes utestängande från dylik förmån.

Genom bifall härtill skulle utgifterna å anslaget till ålderstillägg
för år 1893 ökas med 1,600 kronor; och då detta anslag i enlighet med
uppgjorda beräkningar öfver de belopp, som för år 1893 borde i öfrigt
derifrån utgå, ansetts böra förhöjas med 24,300 kronor, hade anslaget
i statsförslaget upptagits till 300,700 kronor, hvilket innefattade en förhöjning
af 25,900 kronor.

Billigheten deraf, att åt qvinliga postfunktionärer bereddes likställighet
med de manliga i fråga om rätt till ålderstillägg, syntes departementschefen
vara obestridlig. Då emellertid det förut omförmälda hindret
för qvinnas anställning såsom ordinarie funktionär vid postverket fortfarande
qvarstode, vore, i öfverensstämmelse med hvad generalpoststyrelsen

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hemstält, för likställighetens åvägabringande nödigt, att Riksdagens
medgifvande inhemtades dertill, att qvinna, för hvilken utfärdats förordnande
att tillsvidare vara postexpeditör vid postverket eller föreståndare
för femte eller sjette klassens postkontor, finge, så länge hon
innehade sådan befattning i postverkets tjenst, vara i fråga om rätt till
ålderstillägg likstäld med man, som innehade ordinarie befattning i
samma tjenstegrad inom verket; och borde, på sätt general poststyrelsen
jemväl föreslagit, förklarande äfven böra äskas, att ålderstillägg, hvartill
i postverket anstäld qvinna sålunda kunde varda berättigad, finge
utgå från och med 1892 års början.

Vidkommande slutligen frågan om

årliga understöd till förre styrmannen Hammarberg och enkan Gjärsvall

inhemtas af statsrådsprotokollet, bland annat, beträffande Hammarberg:
att han, som är född den 20 juni 1835, från början af år 1870 antagits
till rorgängare å postfartyget Polhem, hvilket då uppehöll vintertrafiken
å linien Vestervik—Visby, och den 26 november samma år öfvertagit
styrmansbefattningen å postfartyget Sofia, vid hvilken befattning han
sedan qvarstått till den 15 november nästlidet år, med undantag allenast
af tiden från början af mars till medio af juni 1876, då han tjenstgjorde
såsom befälhafvare å postfartyget Polhem, samt från medio af
maj till utgången af juni 1880, då han skötte befälhafvaretjensten å
postfartyget Sofia; att med juni månad 1886, efter det fartyget för uppehållande
af vintertrafik hufvudsakligen mellan svenska fastlandet och
Gotland upplåtits till begagnande af Vestervik—Libau-bolaget, Hammarbergs
anställning vid postverket visserligen upphört, men att han efter
nämnda tid dock fortfarit att sköta sin styrmansbefattning, ehuru i bolagets
tjenst intilldess ifrågavarande postföring blifvit på annat sätt
ordnad och i följd deraf fartyget till postverket återlemnats; att stadsläkaren
i Vestervik L. Fredelius den 23 augusti 1890 skriftligen intygat,
att Hammarberg då befunnits lida af organiskt hjertfel, hvilket han
måste anses hafva ådragit sig under tjenstgöringen å postfartyget Sofia,
och att Hammarberg under något mer än två år före intygets utfärdande
lidit af emellanåt påkommande svindelanfall, hvarvid understundom
medvetandet helt och hållet försvunnit; samt att lasarettsläkaren i Vestervik
M. von Friesen i betyg af den 25 augusti 1891 vitsordat, att
Hammarberg, som år 1873 blifvit af honom undersökt och då befunnits
frisk, sedermera i många år lidit och fortfarande lede af ledgångsrheumatism,
hvilken åkomma gifvit anledning till hjertfel, att Hammarberg

Bill. till Riksd. Prof. 1802. 4 Sami. 1 Afd. G Häft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

under de sista fyra åren tidtals haft epileptiforma anfall, att Hammarberg
måste anses hafva ådragit sig nämnda åkomma under sin nitiska tjenstgöring
vintertid å postfartygen Polhem och Sofia, och att dessa åkommor
under Hammarbergs återstående lifstid torde göra honom otjenstbar
i sjömansyrket;

och, beträffande enkan Gjärsvall: att mannen Gjärsvall, hvilken varit
anstäld såsom ordinarie vaktbetjent vid postkontoret i Hudiksvall, blifvit
under tjenstgöring såsom landsvägspostiljon å linien Hudiksvall—Söderhamn
natten mellan den 8 och 9 sistlidne november på väg till Söderhamn
i närheten af Alebo inom Norrala socken af Gefleborgs län öfverfallen
och med eldvapen dödad; att bemälde Gjärsvall, som, född den
25 april 1834, 1863 anstälts som extra vaktbetjent och 1867 befordrats
till ordinarie vaktbetjent vid postverket, i nära tjugunio år tjenstgjort
såsom landsvägspostiljon, alltid med det bästa vitsord; samt att enkan
Gjärsvall enligt läkarebetyg lider af underlifssjukdom och af kronisk
magkatarr, genom hvilken sistnämnda sjukdom hennes kroppskrafter
blifvit så nedsatta, att hon är oförmögen att genom kroppsligt arbete
förtjena sitt uppehälle.

Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt synes
utskottet vara till fullo ådagalagdt, att genomförandet af en decentralisation
inom postförvaltningen är en af behofvet oafvisligen påkallad åtgärd.
En så stark centralisation som den inom nämnda förvaltning nu rådande
kan, enligt utskottets förmenande, icke heller vara lämplig för ett stort
kommunikationsverk, som befinner sig i en ständig och snabb utveckling.
Särskilt i fråga om kontrollen å den under en senare tid så
stegrade uppbörden lärer också den nuvarande anordningen lemna åtskilligt
öfrigt att önska, hvilket äfven vissa inträffade händelser torde
hafva ådagalagt. Och såsom den kanske vigtigaste af de åtgärder, hvilka
äro nödiga för att åstadkomma den erforderliga kraftigare kontrollen
räknar utskottet inrättandet efter utlandets föredöme af myndigheter
mellan centralförvaltningen och lokalanstalterna, då dessa mellanmyndigheter
inom sina mindre distrikt lära i ojemförligt högre grad, än hvad
för den i hufvudstaden befintliga centralstyrelsen är möjligt, kunna
öfvervaka lokalanstalternas verksamhet, i synnerhet i uppbördshänseende.

Särskilda förhållanden synas utskottet i öfrigt göra genomförandet
af den ifrågavarande reformen just nu synnerligen önskvärdt.

Först och främst skall, enligt hvad utskottet inhemtat, en annan
med den nu omförmälda nära sammanhängande åtgärd jemväl i syfte
att åstadkomma en skärpt kontroll i fråga om uppbörden inom kort

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vidtagas. På grund af Kongl. Maj:ts beslut kommer nemligen från och
med den 1 april innevarande år ett nytt reglemente angående medelsredovisningen
vid postkontoren att tillämpas, enligt hvilket, bland annat,
redovisningen, som förut med undantag allenast för enstaka postförvaltare
egt rum qvartalsvis, skall för samtliga postförvaltare blifva månatlig.
Att genom en sådan anordning arbetet inom generalpoststyrelsen kommer
att högst väsentligen ökas ligger i öppen dag, och det synes utskottet
med hänsyn dertill ytterligt angeläget, att den lättnad i göromål,
det förevarande förslaget afser att bereda styrelsens tjensteman, särskild^
byråcheferna, snarast möjligen måtte komma dem till del.

En annan omständighet af beskaffenhet att göra distriktsförvaltningens
införande nu högeligen önskligt förefinnes i det läge, hvari frågan
om post- och telegrafverkens förening befinner sig. Den komité, Kongl.
Maj:t den 13 december 1889 tillsatt för utredning af berörda fråga, lärer
nemligen inom kort komma att till Kongl. Maj:t afgifva sitt betänkande.
Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår och utskottet i öfrigt inhemtat,
har komiténs flertal, på grund af den verkstälda utredningen
funnit sig böra tillstyrka den ifrågavarande reformens vidtagande äfvensom
afgifvit förslag till dess åvägabringande. Vid sådant förhållande
lärer alltså den organisationsförändring, Riksdagen i skrivelser till
Konungen den 13 maj 1868, den 10 maj 1871, den 12 maj 1880 och
den 12 maj 1888 ifrågasatt, kunna komma att inom en icke allt för aflägsen
framtid förverkligas. För reformens genomförande i hela dess
utsträckning torde dock komma att åtgå en relativt lång tid så väl på
grund deraf, att, på sätt i statsrådsprotokollet upplyses, frågan om ordnandet
af det gemensamma verkets pensionsväsende icke utgjort föremål
för komiténs utredning, som äfven i följd af de svårigheter, hvilka
i allmänhet måste vara förenade med sammansmältningen af de båda
kommunikationsverken med dess många lokalanstalter. Då således, särskild!
hvad lokalanstalterna beträffar, sammanslagningen endast kan åvägabringas
successivt och med hänsyn i hvarje fall till de å vederbörande
ort förekommande särskilda förhållanden, måste det uppenbarligen vara
af den yttersta vigt för en blifvande gemensam styrelse att till sitt förfogande
vid reformarbetets utförande hafva mellanhänder i orterna,
hvilka kunna befordra föreningen af lokalanstalterna och öfvervaka att
göromålen vid en hvar af dem från början på lämpligaste sätt fördelas
emellan den der anstälda personalen. Enligt hvad utskottet inhemtat,
lärer också post- och telegrafkomitén hafva föreslagit inrättande af
gemensamma distriktsmyndigheter samt för dem förordat en organisation,
som i det allra närmaste sammanfaller med den, Kongl. Maj:t nu

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ifrågasatt för de enbart postala distriktsförvaltningarna. Det måste
emellertid vara af största betydelse, att någon erfarenhet vunnits rörande
dylika förvaltningars sätt att fungera, då sammanslagningsarbetet skall
under den gemensamma styrelsens ledning taga sin början, och utskottet
har med afseende derå funnit det synnerligen lämpligt, att inrättandet
af dylika, enbart för postförvaltningens behof i allt fall nödiga distriktsförvaltningar
går före sjelfva beslutet om de båda verkens förenande.
Någon svårighet att sedermera förändra de enbart postala distriktsförvaltningarna
till förenade kan i öfrigt med den för båda gemensamma
organisationen så mycket mindre förefinnas, som de förenade förvaltningarna,
enligt hvad utskottet inhemtat, efter post- och telegrafkomiténs
förslag icke skulle, åtminstone till en början, komma att mycket befatta
sig med rent tekniska ärenden, samt distriktschefsbefattningarna dessutom
endast skulle tillsättas på förordnande tills vidare och ombyte af
innehafvarne således kunna ega rum, om så påfordrades.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit rörande distriktsförvaltningarnas organisation
och der anstälda tjenstemäns aflöningsförmåner anser sig utskottet
kunna med allt skäl förorda, då berörda förslag synes vara så
uppgjordt, att kostnaden för statsverket blifver den minsta möjliga, som
kan vara förenlig med organisationsförändringens genomförande på ett
tillfredsställande sätt.

Hvad angår förslaget om beredande af semester utan minskning i
inkomster åt tjenstemännen vid postanstalterna, så synes det utskottet först
och främst uppenbart, att om en dylik förmån medgifves postpersonalen,
anspråk på erhållande af enahanda förmån snarligen kunna motses från
telegrafpersonalens sida, hvilka anspråk i sådant fall svårligen kunna afvisas.
Riksdagen står således, enligt utskottets förmenande, här i sjelfva
verket inför en långt större utgift än den statsverkspropositionen utvisar.
Det synes emellertid utskottet kunna med allt skäl ifrågasättas, huruvida
Riksdagen bör besluta sig för en dylik utgift, om ej samtidigt dermed
genomföres den besparing åsyftande reform, som består i post- och
telegrafverkerkens af Riksdagen så många gånger påyrkade förening.
Den förevarande semesterfrågan torde således först i sammanhang med
föreningsfrågan böra lösas.

Den föreslagna bestämmelsen om rätt för qvinlig postfunktionär
att komma i åtnjutande af ålderstillägg synes utskottet vara af billigheten
påkallad, likasom utskottet icke haft något att erinra mot de
ifrågasatta understöden åt förre styrmannen Hammarberg och enkan
Gjärsvall.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I händelse, på sätt utskottet ifrågasatt, Kongl. Maj:ts förslag om beredande
af semester utan minskning i inkomster åt vissa posttjenstemän
af Riksdagen afslås, kommer häraf att föranledas dels den ändring i aflöning
sstaten, att det å denna stat uppförda anslaget till aflönande afl extra
biträden vid postanstalterna, upptaget till 510,000 kronor, minskas med det
belopp af 30,000 kronor, som genomförandet af semesterförslaget beräknats
komma att, utöfver reseersättningar, kosta, och således aflöningsstaten, af
Kongl. Maj:t upptagen till 2,952,300 kronor, nedsättas till 2,922,300 kronor,
dels ock den ändring, att å omkostnadsstaten, som af Kongl. Maj:t upptagits
till 4,340,500 kronor, anslaget till rese- och traktamentsersättningar för resor
i embets- och tjensteärenden i allmänhet, föreslaget till 29,000 kronor, minskas
med det belopp, 3,500 kronor, som vid bifall till frågan om semester
skolat för berörda ändamål anvisas, eller till 25,500 kronor, hvadan alltså
omkostnadsstaten enligt utskottets förslag skall uppföras med 4,337,000
kronor.

Utskottet får alltså hemställa:

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag angående anställande af fem postinspektörer
för distriktsförvaltning inom postverket med en aflöning
af 5,500 kronor för eu hvar, må för detta ändamål
anslå ett belopp af 27,500 kronor samt till ersättning
för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision åt
de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna,
som beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna,
ett belopp af 7,000 kronor, eller tillhopa
34,500 kronor, att uppföras under postverkets aflöningsstat,
äfvensom dervid godkänna de förändringar i de
å postverkets stater nu upptagna anslag, som Kongl.
Maj:t i sammanhang med förslaget om anställande af
postinspektörer ifrågasatt;

b) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående beredande
af semester utan minskning i inkomster å tjensten
för tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna
icke må af Riksdagen bifallas;

c) att Riksdagen, med godkännande af de af Kongl.
Maj:t föreslagna bestämmelserna angående rätt för
qvinliga postfunktionärer att komma i åtnjutande af
ålderstillägg, må anvisa för ändamålet erforderliga me -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

del, beräknade till 1,600 kronor, att utgå från anslaget
till ålderstillägg;

d) att Riksdagen må bevilja ett årligt understöd
å 600 kronor till förre styrmannen å postfartyget
Sofia Karl August Hammarberg, med rätt för Hammarberg
att uppbära understödet från och med innevarande
år;

e) att Riksdagen må bevilja ett årligt understöd
å 300 kronor till vaktbetjenten Sivert P:son Gjärsvalls
enka Annika Henriksdotter, att till henne utgå, så
länge hon lefver ogift, från och med innevarande år;

f) att hvad Kong!. Maj:t i öfrigt föreslagit föranledande
till ändringar i postverkets stater må af Riksdagen
bifallas; samt

g) att Riksdagen, vid bifall till hvad i momenten
a), b), c), d), e) och f) föreslagits och med beräknande
af postverkets stater för år 1893 till följande belopp,
nemligen:

aflöningsstaten............................

öfvergångsstaten...........................

indragningsstaten......................

pensionsstaten ..............................

omkostnadsstaten ........................

oförutsedda utgifter.................

afkortningar och restitutioner

kronor

2,922,300

4,600

2,593

95,500

4,337,000

40,000

41,507

tillsammans kronor 7,433,500

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 7,433,500 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

Angående an- 3:o) Kongl. Maj:t bär under denna anslagstitel föreslagit, att Riksdagen,
‘‘grafvLleL me(l godkännande af de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den
rg j 13 januari 1892 omförmälda ändringar i telegrafverkets stater, under
Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar,
som kunde finnas af behofvet påkallade, måtte såsom reservations -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1893
anvisa enahanda belopp, 1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna för
året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kunde
å telegrafinkomsterna uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets
tidsenliga utveckling och förbättring.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets utgiftsstater
för år 1893 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten...............................

öfvergångsaflöningsstaten .........

pensions- och understöd sstaten
underhållsstaten...........................

....................... kr. 947,100: —

....................... » 8,520: —

....................... * 101,790: —

........................ > 284,800: —

tillsammans kr. 1,342,210: —

För innevarande år hafva samma staters slutsummor bestämts sålunda:

aflöningsstaten..............................

öfvergångsaflöningsstaten ..........

pensions- och understödsstaten
underhållsstaten............................

....................... kr. 932,400

....................... » 8,520

....................... » 101,790

...................... » 284,800

tillsammans kr. 1,327,510

Förändring har således blifvit föreslagen endast beträffande aflöningsstaten,
hvilken, enligt hvad af den i statsrådsprotokollen (sid. 37—43)
lemnade redogörelse, inhemtas, skulle komma att undergå ökning:

genom uppflyttning af öfverin geniören hos telegrafstyrelsen från första

till andra lönegraden, med ............................................. kr. 1,500: —

» förhöjning af den normala aflöningen till de fyra
telegrafdirektörerna och i sammanhang dermed

föreslagna åtgärder, med................................................... » 900: —

» uppflyttning af kommissarietj ensten vid Lysekils

station från tredje till andra lönegraden, med......... » 300: —

» förhöjning af anslaget till arfvoden för extra biträden

och vikariat, med ............................................................... » 10,000: —

» förhöjning af anslaget åt telegrambärare och upp passare

vid stationerna, med ........................................ * 10,000: —

kr. 22,700: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 22,700: —

hvaremot minskning skulle uppkomma:

genom indragning af de båda kassörstjensterna vid Göteborgs
station och deras ersättande med en kommissarie af

första klassen och en assistent, med......... kr. 800: —

» utbyte af en andra klassens kommissarietjenst
vid Malmö station mot en assistentbefattning,
med.............................................. » 1,100: —

» nedflyttning af kommissarietjensten i
Vesterås från första till andra löneklassen,

med ..................................................................... » 300: —

» indragning af en tredje klassens kommissarietjenst
i Söderköping och densammas
ersättande med en telegrafist såsom

stationsföreståndare, med .............................. » 1,500: —

» uppförande i staten af 7 telegrafistbefatt ningar

i stället för 6 assistenttjenster, med » 3,300: —

» nedsättning i anslaget till ålderstillägg åt

telegrafstyrelsens personal, med.................. » 1,000: — 8,000: —

hvadan aflöningsstaten på det hela skulle komma att ökas

med................................................................................................... kr. 14,700: —

Beträffande de särskilda förhållanden, hvilka föranledt förslaget om
vidtagande af berörda ändringar i aflöningsstaten, tillåter sig utskottet
i allmänhet hänvisa till statsrådsprotokollet och vill endast i fråga om
öfveringeniörens uppflyttning i andra lönegraden och förhöjningen af
normalaflöningen för telegrafdirektörerna ur samma protokoll här meddela
följande.

Till stöd för framställningen om öfveringeniörsbefattningens upphöjande
till tjenst af andra graden, har departementschefen anfört,
att öfveringeniören, hvilken såsom tjensteman i första graden åtnjöte
aflöning med 1,800 kronor i lön och 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar,
enligt instruktionen för telegrafstyrelsen tillika skulle
vara föreståndare för telegrafverkets undervisningsanstalt, med rätt
att i denna sin egenskap uppbära särskildt arfvode till belopp af
omkring 1,500 kronor, utgående af det för nämnda anstalt i staten upptagna
anslag. Sedan år 1878, då i sammanhang med förändrad organ
sation af telegrafstyrelsen omförmälda anordning vidtagits, hade emellertid
förhållandena väsentligt förändrats. Genom uppkomsten af statens
telefonväsende och den stora utveckling deraf, som i synnerhet på de

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

senaste åren egt rum, vore det icke längre möjligt för öfveringeniören
att med de till denna magtpåliggande och ansvarsfulla befattning egentligen
hörande göromål förena äfven föreståndarebefattningen för undervisningsanstalten,
hvadan inseendet öfver denna och dermed följaktig
undervisningsskyldighet måste uppdragas åt annan person. Af detta skäl
hade telegrafstyrelsen ansett det vara med nödvändighet påkalladt, att
åtskiljandet af de ifrågavarande två befattningarna måtte i aflöningsstaten
finna sitt uttryck genom öfveringeniörens uppflyttning i andra
lönegraden med 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar
eller tillhopa 4,500 kronor. Då denne tjensteman, på sätt
förut blifvit antydt, redan för närvarande innehade aflöningsförmåner till
ungefärligen enahanda belopp, skulle han icke för egen del komma i
åtnjutande af någon aflöningsförbättring, men summan på aflöningsstaten
för telegrafstyrelsen komme att — jemte det antalet tjenstemän
i första graden minskades från 10 till 9 — ökas med 1,500 kronor eller
från 80,100 kronor till 81,600 kronor. Telegrafstyrelsen hade i sin framställning
i ämnet tillagt, att, då öfveringeniörstjensten vore af uteslutande
teknisk art, densamma icke kunde komma att beröras af frågan
om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse.

Beträffande förslaget om förhöjning af nornialaflöningen för telegrafdirektörerna
har departementschefen meddelat, att i anledning deraf att
aflöningen till direktörerna vid telegrafverkets stationer, innan de uppnådde
ålderstillägg, vore densamma som kommissariernas af första
klassen, sedan dessa erhållit båda ålderstilläggen, hade, '' enligt hvad
telegrafstyrelsen anmält, den olägenheten uppstått, att vid återbesättandet
af direktörstjensterna i Malmö och Sundsvall, hvilka under nästlidet
år varit lediga, endast ett fåtal sökande anmält sig. Till styrelsens
kännedom hade ock kommit, att åtskilliga kommissarier af första
klassen, hvilka på grund af tjensteålder och bepröfvad skicklighet skulle
kunnat komma i åtanke till dessa platser, förklarat sig icke önska sådant,
enär direktörstjensterna vore förenade med ökadt ansvar, utan att under
de fem första åren lemna någon tillökning i inkomst eller bereda förhöjning
i pension. Af dessa skäl och då telegrafdirektörerna, hvilka i
vissa hänseenden utöfvade chefskap öfver telegrafstationspersonalen och
telegramtrafiken inom hvar sin del af riket, syntes, hvad aflöningen
vidkomme, böra likställas å ena sidan med tjenstemännen af andra graden
inom de centrala embetsverken och å andra sidan med sina vederlikar
inom vissa embetsverks lokalförvaltningar, hade telegrafstyrelsen såsom
med rättvisa och billighet öfverensstämmande föreslagit, att den normala
aflöningen till bemälda direktörer, utgörande ett antal af fyra, af

Bih. till Riksd. Prot. 189''J. 4 Sand. 1 Afd. 8 Höft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hvilka en vid hvardera af stationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Sundsvall, måtte ökas med 500 kronor för en hvar eller från 4,000
kronor till 4,500 kronor, deraf 3,375 kronor i lön och 1,125 kronor i
tjenstgörinspenningar, hvarvid afsetts, att rätten till ålderstillägg skulle
bibehållas oförändrad.

Emellertid och på det härigenom icke måtte uppstå någon väsentlig
tillökning å aflöningsstaten, hade telegrafstyrelsen föreslagit, att samtidigt
med nämnda aflöningsförliöjning, utgörande för de fyra direktörerna
tillhopa 2,000 kronor, det å staten uppförda särskilda anslag till
hushyresersättning åt direktören vid Stockholms centralstation måtte
nedsättas från 1,000 kronor till 500 kronor, och det likartade anslagsbeloppet,
600 kronor, åt direktören vid Göteborgs station helt och hållet
indragas, då denna befattnings nuvarande innehafvare, hvilken redan
uppnått pensionsåldern, men med telegrafstyrelsens begifvande tills vidare
qvarstode i tjensten, ur denna afginge. Ökningen på telegrafverkets
utgiftsstater skulle alltså till följd af denna anordning komma att inskränka
sig till 900 kronor; men dessutom vore det telegrafstyrelsens
afsigt att till hälften eller 500 kronor nedsätta det arfvode af telefonmedel,
1,000 kronor, hvilket direktören i Malmö för närvarande åtnjöte
i egenskap af jemväl föreståndare för dervarande centraltelefonstation,
så att ingendera af telegrafdirektörerna i Stockholm, Göteborg eller
Malmö skulle i verkligheten komma att erhålla någon ökad inkomst.

Fördelen af den föreslagna förändringen för dessa telegrafdirektörer
komme således att inskränka sig dertill, att, efter intjenta ålderstillägg,
pensionsbeloppet för dem komme att ökas med 500 kronor.

Hela förhöjningen å den normala aflöningsstaten skulle, såsom redan
blifvit nämndt, uppgå till 2,000 kronor, men deremot komme att inbesparas
dels af telegrafmedel, under rubriken »särskilda anslag», hushyresersättningar
till belopp af 1,100 kronor och dels af telefonmedel
ett arfvodesbelopp af 500 kronor eller sammanlagdt 1,600 kronor, så
att telegrafverket genom bifall till den föreslagna anordningen icke
behöfde på det hela vidkännas någon större tillökning i utgift än 400
kronor. Men äfven denna ökning skulle, enligt hvad telegrafstyrelsen
förmält, framdeles komma att alldeles bortfalla, nemligen så snart det
nästlidet år inköpta telefonnätet i Sundsvall, hvilket tills vidare och
intill dess det nya post- och telegrafhuset i nämnda stad blefve färdigt,
måste handhafvas af särskild föreståndare, kunde förläggas under inseende
af telegrafdirektören derstädes.

Af förhandlingarna hos komitén för utredning af frågan om postoch
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse hade telegraf -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

styrelsen inhemtat, att post- och telegrafanstalterna i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Sundsvall vore föreslagna att bibehållas under särskilda
föreståndare med aflöning icke understigande hvad telegrafstyrelsen
föreslagit för telegrafdirektörerna å samma orter, hvadan enligt telegrafstyrelsens
mening icke heller af denna aflöningsfråga syntes böra uppstå
något hinder för ett möjligen blifvande beslut om förening af de båda
verken.

Efter att hafva anmält förslaget om telegrafverkets stater för år
1893 har departementschefen till statsrådsprotokollet yttrat, följande:

»Då jag den 12 januari nästlidet år inför Kongl. Maj:t anmälde
frågan om åtskilliga anslag för telefonanläggningar, uttalade jag såsom
min åsigt, att med den utveckling, statens telefonväsende redan vunnit
och inom den närmaste framtiden ytterligare komme att vinna, den
tidpunkt icke syntes böra vara aflägsen, då statsverkets telefonmedel
kunde i riksstaten upptagas bland öfriga statsinkomster samt staten för
telefonväsendet årligen framläggas inför Riksdagen. Nämnda tidpunkt
vore likväl, enligt min mening, då ännu icke kommen. Statsverkets
telefonväsende befunne sig nemligen i ett öfvergångsskede. Af de
långsträckta telefonledningarna vore ännu endast några få fullbordade
och i öfrigt bestode telefonnätet af ett större antal i skilda orter
spridda nät af öfvervägande lokal betydelse. Formerna för förvaltningen
af dessa ännu icke till ett organiskt helt förenade delar kunde tydligen
icke besitta någon högre grad af fasthet eller likformighet, utan borde
tvärtom vara af beskaffenhet att kunna utan omgång underkastas de
förändringar, hvilkas lämplighet efter olika orters förhållanden blifvit
af erfarenheten ådagalagd. En under dessa öfvergångsförhållanden utarbetad
stat för telefonverket skulle uppenbarligen icke kunna erhålla
den för en sådan handling nödiga stadga. Härtill komme, att, innan
den för utredande af frågan om post- och telegrafverkens förenande
under en gemensam styrelse af Kongl. Maj:t tillsatta komité inkommit
med de förslag, hvartill det komitén lemnade uppdrag kunde komma
att föranleda, och dessa förslag blifvit af Kongl. Maj:t pröfvade, frågan
om telefonverkets framtida ställning ännu vore sväfvande. Då jag sålunda
ännu icke ansåg förslag till stat för telefonverket böra Riksdagen
föreläggas, hemtade jag derför äfven stöd i det förfarande, som iakttogs
vid elektriska telegrafinrättningens första införande här i landet. Ehuruväl
telegraflinier började för statens räkning anläggas redan under år

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1853, understäldes nemligen staten för telegrafverket icke förr än år
1871 Riksdagens pröfning.

Med anledning af detta uttalande anför telegrafstyrelsen i sin förut
omförmälda underdåniga skrifvelse af den 10 november 1891 med förslag
till telegrafverkets stater för år 1893, att, ehuruväl telefonväsendets
af mig omförmälda öfvergångs- eller utvecklingsskede ännu fortfore, till
följd hvaraf det icke vore möjligt att med någon grad af visshet för
närvarande beräkna inkomsterna af statstelefonväsendet under år 1893
eller att, med hänsyn jemväl till den ännu oafgjorda frågan om postoch
telegrafverkens förening under en gemensam styrelse, uppgöra en
utförlig stat för driften och underhållet af samma telefonväsende,
telegrafstyrelsen likväl tilltrott sig att redan nu, i sammanhang med
sitt underdåniga förslag angående inkomster och utgifter af telegrafmedel,
kunna och böra i runda tal uppgifva nedanstående hufvudsummor
såsom de minsta, hvartill inkomsterna af statsverkets telefonmedel
ansåges komma att år 1893 uppgå, och dervid tillika, lemnande å sido
en möjligen uppkommande nettobehållning, beräkna de motsvarande
utgifterna sålunda:

Inkomster: abbonnementsafgifter .............. kr. 675,000: —

afgifter för telefonsamtal ...... » 125,000: — kr. 800,000: —

Utgifter: för drift och underhåll............ kr. 550,000: —

till räntor och afbetalning å

upplånta anläggningsmedel ... » 250,000: — kr. 800,000: —

Hela summan af de förslagsvis beräknade inkomsterna af både
telegraf- och telefonmedel skulle alltså komma att för år 1893 uppgå
till 2,150,000 kronor och utgifterna för så väl telegraf- som telefonväsendet
utgöra sammanlagdt 2,142,210 kronor.

Ehuruväl de af telegrafstyrelsen sålunda lemnade siffror torde böra
komma till Riksdagens kännedom, synas mig likväl skäl icke vara för
handen att å desamma grunda en framställning till Riksdagen om upptagande
i riksstaten af inkomsterna och utgifterna för statstelefonväsendet.
Af skäl, som jag i mitt förut anförda yttrande till statsrådsprotokollet
af den 12 januari 1891 anfört och hvilka fortfarande ega giltighet,
är tiden ännu icke inne att för Riksdagen framlägga förslag till stat
för telefonväsendet, och i brist af ett sådant kommer Riksdagen att
sakna hvarje fast underlag för sin pröfning af anslagsbehofvet. I det
utvecklingsskede, hvari telefonväsendet för närvarande befinner sig, kan
dessutom på sin höjd en viss grad af sannolikhet tillmätas de redan

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nu uppgjorda beräkningarna rörande inkomsterna och utgifterna under
år 1893. Skulle derför nu af Riksdagen äskas anslag till de nämnda
år för telefonväsendet nödiga drifts- och underhållskostnader äfvensom
för rånte- och kapitalbetalningar, blefve nödigt att tillika begära, att
anslaget beviljades under sådan form, att telegrafverket, oberoende af
det beviljade anslagets belopp, egde full frihet att disponera öfver telefoninedlen.
Vid sådant förhållande och derest icke hämmande band skulle
läggas på telefonväsendets utveckling, blefve Riksdagens pröfning knappast
mera än en formsak. Val skulle till äfventyrs kunna sägas, att i
betraktande af de i allmänhet rörande statsmedlens disposition gällande
regler äfven denna formalitet icke skulle sakna sin betydelse, men då i
allt fall Riksdagen sättes i tillfälle att vid pröfningen af anslags- och
lånebehof för nya telefonanläggningar utöfva ett bestämmande inflytande
på frågan om den omfattning, hvari anläggandet af nya telefonförbindelser
skall ega rum, torde någon väsentligare betänklighet icke kunna
anses möta deremot, att med utöfningen af den rätt att pröfva jemväl
telefonväsendets förvaltningsutgifter, som ostridigt bör tillkomma Riksdagen,
anstår, intill dess förhållandena vunnit sådan stadga, att ett förslag
till stat kan föreläggas Riksdagen; helst med den utveckling, statstelefonväsendet
redan vunnit, tidpunkten härför numera icke synes böra
vara synnerligen aflägsen.»

Hvad beträffar förslaget om den hos telegrafstyrelsen anstälde öfveringeniörens
uppflyttning i andra lönegraden, så synes det utskottet
uppenbart, att det efter den tillväxt, statens telefonväsende under de
senare åren erhållit, måste vara förenadt med synnerligt stora svårigheter
för bemälde tjensteman att vid sidan af sin egentliga tjenst utöfva
den honom enligt instruktionen åliggande tillsynen öfver telegrafverkets
undervisningvåsende. Öfveringeniören torde för den skull böra befrias
från befattningen med detta undervisningsväsende, men i betraktande
af den stora, alltjemt stegrade ökningen i de honom åliggande telefongöroinålen
synes det utskottet vara med billighet öfverensstämmande,
att han, äfven efter vunnen befrielse från undervisningsgöromålen, bibehålies
vid de löneinkomster, han nu åtnjuter. Utskottet anser sig för
den skull böra biträda Kongl. Maj:ts i sådant afseende framstälda förslag,
helst som, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, öfveringeniörstjensten
icke kan komma att undergå någon förändring vid en blifvande
sammanslagning af post- och telegrafverken, enär densamma är af uteslutande
teknisk art.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

För vidtagande af den ifrågasatta förhöjningen af telegrafdirektörernas
normala aflöning anser utskottet åter tillräckliga skäl icke vara anförda.
Fördelen för direktörerna i Stockholm, Göteborg och Malmö af
förändringen skulle, enligt hvad i statsrådsprotokollet framhålles, komma
att inskränka sig dertill, att, efter intjenta ålderstillägg, pensionsbeloppet
för dem ökades med 500 kronor. I Stockholm och Malmö äro emellertid
direktörsbefattningarna nyligen (åren 1890 och 1891) tillsatta och i
Göteborg är den nuvarande telegrafdirektören redan pensionsmessig,
hvadan han, enligt bestämmelserna i gällande pensionsreglemente för
telegrafverket, icke kan blifva delaktig af den förhöjda pensionen. Telegrafdirektören
i Sundsvall skulle visserligen, vid bifall till den ifrågasatta
förändringen, komma att erhålla en förhöjning i sina löneinkomster
med 500 kronor, men då afsigten synes vara att förlägga telefonnätet i
Sundsvall under inseende af bemälde telegrafdirektör, lärer denne, om
någon löneförhöjning nu icke medgifves honom, komma att, i öfverensstämmelse
med hvad för telegrafdirektören i Malmö egt rum, af telefonmedel
erhålla godtgörelse för den af telefonnätets öfvertagande föranledda
ökningen i göromål, hvadan alltså i sjelfva verket någon annan
fördel än den af förhöjd pension icke heller skulle för honom uppkomma.
Vid nu anmärkta förhållanden anser utskottet frågan om förändring
i direktörernas aflöning kunna utan någon som helst olägenhet
anstå till den allmänna lönereglering för post- och telegrafstaterna, som
i sammanhang med frågan om verkens förenande lärer komma under
ompröfning. Och utskottet anser sig böra tillägga, att någon svårighet
att med nuvarande aflöningsbestämmelser få direktörsbefattningen i Göteborg
besatt med lämplig person vid ett eventuelt afskedstagande af den
nuvarande innehafvare!! torde, i motsats till hvad uppgifvits hafva varit
fallet vid senaste tillsättning af direktörsplatserna i Malmö och Sundsvall, så
mycket mindre kunna antagas uppkomma, som en kommissarie af första
klass, äfven om han intjenat båda ålderstilläggen, skulle vid befordran
till direktörsbefattningen i Göteborg komma att erhålla eu förbättring
i sina löneinkomster med 600 kronor, eller med det belopp, telegrafdirektören
i nämnda stad åtnjuter i hyresersättning.

Mot öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna ändringar i aflöningsstaten har
utskottet icke funnit anledning till någon erinran.

I händelse af afslag å framställningen om förhöjning af direktörernas
normalaflöning skulle den af Kongl. Maj:t till 14,700 kronor ifrågasatta
ökningen i aflöningsstaten komma att minskas med 900 kronor,
eller till 13,800 kronor, och aflöningsstatens slutsumma följaktligen blifva
946,200 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Med anledning af hvad departementschefen till statsrådsprotokollet
yttrat rörande olämpligheten att redan nu i riksstaten upptaga inkomsterna
och utgifterna för statstelefonväsendet har utskottet ansett sig
böra här uttala, att utskottet delar departementschefens uppfattning i
denna del, men att utskottet emellertid anser önskligt, att förslag till
stat för telefonväsendet, så snart lämpligen ske kan, förelägges Riksdagen,
samt att, intill dess detta låter sig göra, ett sådant öfverslag af
telefonverkets inkomster och utgifter för nästföljande år, som nu för år
1893 finnes i statsrådsprotokollet intaget, årligen varder Riksdagen meddeladt.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Kongl. Maj:ts förslag om förhöjning af den
normala aflöningen till telegrafdirektörerna icke må af
Riksdagen bifallas;

b) att öfriga af Kongl. Maj:t nu föreslagna ändringar
i telegrafverkets stater må af Riksdagen godkännas;
samt

c) att Riksdagen, under Kongl. Maj:t förbehållen
rätt att i telegrafverkets utgiftsstater göra de jemkningar,
som kunna finnas af behofvet påkallade, må såsom
reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1893 anvisa 1,350,000 kronor
samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å
telegrafinkomsterna uppstå, må af Kongl. Maj:t användas
för telegrafverkets tidsenliga utveckling och
förbättring.

Tullverket.

4:o) Beträffande tullverket bär Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen, ang. anslag
med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för '' “ Btr
den 13 januari 1892 föreslagna förändringar i tullverkets stater, måtte L4-J
bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande
belopp af 2,548,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater för

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

år 1893 enligt Kong!. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande
belopp:

aflöningsstaten..........,,................................................................. kr. 1,813,800: —

öfvergångsaflöningsstaten ............... > 18,820: —

ålderstilläggsstaten ........................................ » 220,000: —

indragningsstaten.................................................................... » 23,510: —

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente..... » 227,000: —

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom
efterleinnade enkor och barn............................ » 31,800: —

oinkostnadsstaten ...................................................................... » 213,070: —

Summa kr. 2,548,000: —

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten............................................................................... kr. 1,812,600

öfvergångsaflöningsstaten ......................... » 19,320

ålderstilläggsstaten ....................................................................... » 220,000

indragningsstaten ......................................................................... » 25,910

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... » 227,000

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom
efterlemnade enkor och barn............................. » 31,800

omkostnadsstaten .......................................................................... » 213,370

Summa kr. 2,550,000

Slutsumman af de för år 1893 föreslagna staterna understiger således
slutsumman af de för innevarande år faststälda med 2,000 kronor.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka föranledt de af
Kongl. Maj:t nu föreslagna förändringarna i staterna, i öfrigt tillåter sig
hänvisa till den redogörelse derför, som lemnats på sid. 47—48 i statsrådsprotokollet,
vill här endast i fråga om den föreslagna förhöjningen af
1,200 kronor i aflöningsstaten meddela, att med berörda belopp afses att
bereda ökning af tullbevakningspersonalen i Sundsvall genom att der anställa
ännu en bevakningsförman utöfver förut befintlige en öfveruppsyningsman
och en uppsyningsman.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning till
någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »tullverket»
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Skogsväsendet.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, iko väsende!1

att Riksdagen måtte godkänna den i statsrådsprotokollet öfver finans- 9 r
ärenden för den 13 januari 1892 föreslagna staten för skogsinstitutet och
de vilkor för den nya aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed
tillstyrkts;

att, med uteslutande ur staten af de deri nu upptagna anslagen för
statens skogsskolor, 24,500 kronor, och till skogsinstitutet, 21,300 kronor,
måtte såsom bestämdt anslag under titel »för statens skogsläroverk» uppföras
47,700 kronor;

samt att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet måtte minskas med 500 kronor från 401,992
kronor till 401,492 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhölle denna uppställning:
bestämdt anslag:

för skogsstaten............................................... Kr. 447,208: —

» statens skogsläroverk.............................. » 47,700: — Kr. 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal
................................................................................ » 84,400: —

reservationsanslag :

till enskilda skogsundervisningen .............. Kr. 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
.................................................... » 401,492: —■ Kr. 410,092: —

Summa Kr. 989,400: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle
ökas med 1,400 kronor.

Och har Kongl. Maj:t i sammanhang härmed begärt, att Riksdagen
måtte medgifva:

Bill. till Riktd. Prut. 1892. 4 Sami. 1 Afd. tj Raft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att jägmästare finge i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till
godo den tid, lian innehaft befattning såsom direktör eller lektor vid
skogsinstitutet, föreståndare för statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs
skogsskola, vare sig befattningen innehafts på grund af konstitutorial
eller, i följd af fråga om skogsläroverks reglering, endast på kongl. förordnande;
samt

att första gradens tjensteman hos domänstyrelsen, som vunne anställning
såsom jägmästare, eller jägmästare, som vunne anställning såsom
första gradens tjensteman hos domänstyrelsen, finge för ålderstilläggs åtnjutande
tillgodoräkna sig den tid, han egt att för samma ändamål räkna
sig till godo vid den förut innehafda tjensten; allt under de vilkor i öfrigt,
som stadgades i kongl. kungörelserna af den 10 november 1882, den 29
november 1889 och den 6 juni 1890.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1892 uppfördt:

dels bestämdt anslag:
för skogsstaten .........................................	Kr.	447,208: —
» statens skogsskolor.........................	»	24,500: —	Kr.	471,708: —
dels förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten ............			Kr.	84,400: —
dels reservationsanslag:
till skogsinstitutet ..................................	Kr.	21,300: —
» enskilda skogsundervisningen........ » kronoskogarnes förvaltning och		8,600: —
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet ..........................................		401,992: —	Kr.	431,892: -
		tillsammans	Kr.	988,000: —

Kongl. Maj:t har således icke ifrågasatt ändring i andra för skogsväsendet
anvisade ordinarie anslag än i anslagen till statens skogsskolor,
till skogsinstitutet samt till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet. De i dessa anslag föreslagna förändringarna
hafva, enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, föranledts af ett utaf
domänstyrelsen i skrifvelse den 2 november 1891, med bifogande af en

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

från direktören vid skogsinstitutet till styrelsen aflåten skrift, afgifvet
förslag till reglering af direktörens och lektorernas vid institutet aflöning
samt till ny stat för institutet.

I berörda skrift hade, meddelar departementschefen, direktören vid
skogsinstitutet, efter att hafva erinrat om skogshushållningens störa betydelse
för landet och om angelägenheten af att i anledning häraf utbilda
dugliga skogsförvaltare för såväl statens som enskildes räkning, meddelat
eu utförlig historik öfver den förstuga undervisningens utveckling inom
landet. Departementschefen har på sid. 50—54 i statsrådsprotokollet
lemnat ett referat af denna historik, hvarur utskottet här anser sig böra
meddela:

att det första skogsläroverket i landet öppnades af enskild man år 1826
och blef upphofvet till det nuvarande skogsinstitutet, för hvilket stadga
den 15 oktober 1828 första gången utfärdades;

att, sedan ifrågavarande läroverk tid efter annan underkastats förändrad
organisation och utvecklats, fråga uppstått om institutets sammanslagning
med teknologiska institutet eller landtbruksinstituten eller om skogsinstitutets
förläggande till landsorten;

att det första förslaget i detta hänseende väcktes af 1869 års Riksdag,
som i skrifvelse den 13 maj nämnda år ifrågasatte, huruvida undervisningen
i skogsväsendet borde förläggas till teknologiska institutet eller
till ettdera af landtbruksinstituten vid Alnarp eller Ultuna eller till båda
dessa institut;

att emellertid, efter det utredning i ämnet egt rum, såväl Riksdagen
enligt skrifvelse den 9 mars 1870 som Kongl. Maj:t enligt kong], bref
den 10 juni samma år funnit undervisningens förläggande till teknologiska
institutet eller till ettdera af landtbruksinstituten vid Alnarp och Ultuna
eller till båda dessa institut icke lämpligen kunna ega rum;

att ett andra förslag i liknande syfte väcktes af 1872 års Riksdag,
som i skrifvelse den 8 maj samma år anhöll, att Kongl. Maj:t måtte tillse,
om och i hvad mån och under hvilka vilkor en ombildning och förening
af teknologiska institutet, krigshögskolan, skogsinstitutet, farmaceutiska
institutet och undervisningen för landtmätare till en teknisk högskola
kunde vara gagnelig och af behofvet påkallad;

att, efter det eu för utredningen af denna fråga tillsatt komité den 4
november 1873 afgifvit utlåtande och vederbörande myndigheter sedan
yttrat sig öfver nämnda komités betänkande och förslag, Kongl. Maj:t den
13 november 1874 förklarat, att väckt fråga om den högre skogsundervisningens
förläggande till cn föreslagen teknisk högskola icke kunde
bifallas, i sammanhang hvarmed skogsstyrelsen emellertid anbefaldes att

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

yttra sig angående skogsinstitutets förläggande till landsorten och om någon
lämplig kronoskog för detta ändamål förefunnes;

att skogsstyrelsen i anledning häraf i skrifvelse den 9'' december 1874
anförde, att den för ett skogsinstitut mest lämpliga plats otvifvelaktigt
måste anses vara å eller invid någon staten tillhörig, i mellersta eller södra
delarne af landet belägen och för cn intensiv skogshushållning tjenlig
större skog, som kunde förete tillräckligt omvexlande förhållanden, men
att styrelsen likväl tillika meddelade, att någon dylik skog ej då befunnes
för ändamålet passande; samt

att skogsstyrelsens åsigt i fråga om lämpligheten deraf, att institutet
förlädes till landsorten, enligt hvad af Riksdagens skrifvelse den 19 maj
1875 framginge, delades af Riksdagen, men att det visade sig, att någon
för ifrågavarande ändamål lämplig skogsegendom icke kunde erhållas.

Departementschefen har vidare omförmält, hurusom direktören för
skogsinstitutet beträffande särskildt frågan om läroverkets förflyttning till
landsorten i sin förenämnda skrift anfört, att, äfven om en passande skogsegendom
för ändamålet kunde anskaffas, kostnaderna för och olägenheterna
af förflyttningen skulle blifva så stora, att tanken derpå måste uppgifvas.
Genom en sådan förflyttning skulle nemligen enligt direktörens mening en
väsentlig rubbning i den nuvarande lärarepersonalens organisation och
arbetsfördelning inträffa. Direktören, som för närvarande undervisade i
två af skogshushållningens hufvudämnen, finge, utom öfvervakandet af det
hela, så många ekonomiska bestyr, att han svårligen skulle kunna undervisa
i mer än ett af dessa ämnen. Lektorn i skogsmatematik vore fullt
upptagen af sina läroämnen, så att något nytt sådant icke kunde åläggas
honom, hvadan en ny lektorsbefattning, omfattande skogsteknologi, jagt
och skjutkonst, författningar och skogsförvaltningskunskap, enligt direktörens
mening blefve oundgängligen erforderlig. För undervisningen i fysik,
kemi, mineralogi, geologi och agronomi, hvilka ämnen nu föredroges af
extra lärare, blefve äfven en ny lektorsbefattning behöflig. Utgifterna
till byggnader och andra organisationskostnader blefve ock ganska betydliga,
under det att för stipendier, expenser samt praktiska öfningar komine
att erfordras fullt ut lika stora belopp, som för närvarande åtginge. Bland
olägenheter af institutets förläggande till landsorten ville direktören slutligen
framhålla vådan af att under två års tid kasernera ett tjugutal
ynglingar i eu kanske aflägsen skogsbygd, äfvensom att undandraga institutet
i dess helhet all effektiv kontroll och dess lärare den eggelse till
vetenskaplig verksamhet, som beröringen med de vetenskapliga institutionerna
i hufvudstaden lemnade.

På grund häraf ansåge direktören, att numera, sedan det vore sörjdt

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för elevernas praktiska utbildning, institutets förläggande till landsorten
hvarken vore af behofvet påkalladt eller ens nyttigt, samt att under sådana
förhållanden anledning ej funnes att längre uppskjuta institutets uppförande
å ordinarie stat och vidtaga en väl behöflig reglering af direktörens och
lektorernas aflöning.

I sistnämnda afseende hemstälde direktören, att direktörens aflöning,
som nu, jemte fri bostad och vedbrand, utgjorde 4,500 kronor, måtte höjas
till 5,000 kronor, deraf 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, jemte ett ålderstillägg af 500 kronor efter fem år,
samt att aflöningen för lektorerna, af Indika den ene, med undervisningsskyldighet
i skogsmatematik m. m., nu uppbure 3,500 kronor, men den
andre, med undervisningsskyldighet i naturhistoriska ämnen, endast 2,500
kronor, måtte bestämmas till 3,500 kronor för båda, deraf 2,000 kronor i
lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar, jemte tre ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år. Deremot hade
direktören icke ifrågasatt någon förhöjning i arfvodena för extra lärarne,
Indika hade sin hufvudsakliga sysselsättning på annat håll, eller någon
ökning i anslaget till skogsinstitutet i öfrigt.

Såsom motiv för den föreslagna löneförbättringen hade direktören
anfört, hurusom den nuvarande aflöningen vore alltför otillräcklig, för att
lärarne, såsom önskligt vore, skulle kunna egna sig uteslutande åt institutets
tjenst, hvarjemte af honom framhållits, dels beträffande direktörsbefattningen,
att med denna likstälda befattningar, såsom föreståndarebefattningarna
vid tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers’ tekniska läroanstalt
i Göteborg, Ultima och Alnarps landtbruksinstitut samt veterinärinstitutet
i Stockholm, vore förenade med vida högre aflöning än den, som nu
tillkomme direktören vid skogsinstitutet, dels i fråga om lektorerna, att
dessa senare kunde närmast jemföras med lektorerna vid Ultima landtbruksinstitut,
Indika åtnjöte, jemte fri bostad, 2,000 kronor i lön och 1,000
kronor i tjenstgöringspenningar, jemte tre ålderstillägg å 500 kronor
hvartdera, hvadan lektorerna vid skogsinstitutet, som ej åtnjöte fri bostad
och vore underkastade dyrare lefnadsomkostnader i hufvudstaden, enligt
direktörens mening, borde tilldelas 500 kronor högre aflöning än lektorerna
vid Ultuna landtbruksinstitut. Rörande lektorsbefattningen i de naturvetenskapliga
ämnena hade direktören särskildt erinrat, att, då en mängd
vigtiga frågor, som tillhörde denna befattnings läroämnen, ännu vore föga
utredda, t. ex. om trädsjukdomar, förorsakade af svampar och insekter,
om markbetäckningen och dess betydelse för skogens tillväxt och trefnad,
med flere dylika frågor, hvilka erhölle ökad betydelse, i samma mån eu
rationel skogshushållning blefve allmännare, det vore af stor vigt, att inne -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

liafvaren af denna befattning genom tillräcklig aflöning blefve i tillfälle
att med odelade krafter egna sig åt institutets tjenst och genom undersökningar
under sommarmånaderna bidraga till utredningen af berörda frågor.

För egen del hade, meddelar departementschefen, domänstyrelsen anfört,
att, i den mån anspråken på skogsmannabildningen stegrats, den
högre skogsundervisningen efter hand utvecklats och erhållit sin nuvarande
organisation genom de förnyade stadgar för de allmänna skogsläroverken
i riket, som den 13 april 1886 blifvit utfärdade. Med skogsinstitutet
hade såsom förberedande praktisk kurs förenats Ombergs skogskola, efter
hvars genomgående eleverna undervisades vid skogsinstitutet i följande ämnen,
nemligen i skogsindelning, skogsskötsel, skogsteknologi, botanik, zoologi,
fysik, kemi, läran om jordmån och klimat samt agronomi, matematik och
byggnadslära, tillämpade på skogshushållningen, geodesi, linear- och kartritning,
nationalekonomi, skogs- och jagtförfattningar, bokföring och tjensteexpedition
samt jagtkunskap.

Institutet förestodes af en direktör och lydde under domänstyrelsen,
hvars chef vore institutets inspektor. Kursen vore tvåårig och undervisningen
fortginge omvexlande med praktiska öfningar i institutets granskap
från den 15 oktober till 15 juni med högst tre veckors uppehåll jultiden;
den öfriga delen af hvarje läroår användes till skogsmätning och andra
praktiska öfningar å de för sådant ändamål särskildt anvisade skogar. En
särskild kronopark vore stäld under institutets skötsel, för att eleverna
måtte erhålla tillfälle deltaga i förefallande förvaltningsåtgärder.

Lärarepersonalen utgjoi''des af direktören, som, utom de honom såsom
läroverkets föreståndare tillhörande särskilda åligganden, hade att undervisa
i skogsskötsel och skogsteknologi, samt två lektorer, af hvilka den
ene undervisade i matematik och byggnadslära med deras tillämpningar
på skogshushållningen, i skogsindelning, i geodesi och i linear- och kartritning
samt handhade förvaltningen af de skogar, som stäldes under
institutets skötsel, och den andre undervisade i botanik, zoologi och jagtkunskap.
I öfriga ämnen uppehölles undervisningen af extra lärare, som
för närvarande vore fyra till antalet.

Det i riksstaten till skogsinstitutet uppförda reservationsanslaget, 21,300
kronor, utginge jemlikt kongl. brefven den 2 juli 1875 och den 1 juni
1877 enligt följande stat:

1 direktör och förste lektor .................................................. kixmor

1 lektor i skogshushållning och matematik...................... »

Transport kronor

4,500: —
3,500: —

8,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

> Transport

1 lektor i naturvetenskap..................................v.....................

1 extra lärare i författningskunskap .................................

1 eko eko i kemi och fysik .........................................

1 eko eko i nationalekonomi..........i............................

1 planteringsvaktare ..................................................................

till elevernas praktiska öfningar............................................

» stipenelier å 250 kronor åt fyra elever.......................

» expenser, bibliotek in. m................................................

» arrendeafgifter för institutets lägenheter och experimentalfält
.............................................................................

hvartill allt sedan senare hälften af år 1886 ytterligare
kommit, vid fastställande af domänstyrelsens årliga
generalförslag, från reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet till aflöning åt en extra lärare
i agronomi anvisade .........................................................

så att anslaget i sin helhet utgjorde...................................

kronor 8,000

* 2,500

» 1,000

» 1,200

* 600

» 3,000

* 1,000

» 2,500

900:

» 500:

kronor 21,800:

I sammanhang med utfärdandet af nu gällande stadgar för de allmänna
skogsläroverken hade genom kongl. bref den 13 april 1886 förklarats,
att den lägenhet å Djurgården invid Stockholm, hvilken då vore
åt skogsinstitutet upplåten till lärosalar, till bostadslägenheter åt institutets
direktör och betjening samt till inrymmande af institutets samlingar, äfvensom
det åt institutet då anvisade jordområde för plantskolor, trädplantering
och skjutbana, finge fortfarande för samma ändamål disponeras.

Genom kongl. bref den 31 december 1890 hade derjemte, sedan å
anslaget till arrendeafgifter för institutets lägenheter m. m. uppstått en
besparing af 200 kronor derigenom, att en del af den för skogsinstitutets
räkning arrenderade s. k. Laboratoriehagen icke längre varit för institutet
behöflig, af besparingarna å reservationsanslaget till institutet anvisats ett
belopp af 200 kronor årligen, att från och med den 1 mars 1890 tills
vidare utgå till praktiska öfningar utom institutets område, dock utan
rubbning af det i gällande stat faststälda belopp för praktiska öfningar i
allmänhet. Då särskilda resepenningar icke funnes anvisade, åtnjöte vederbörande
lärare vid skogsinstitutet ersättning enligt gällande resereglemente
för de resor, som af elevernas praktiska öfningar föranleddes, hvilken ersättning
utginge från anslaget till dessa öfningar och från de medel, som
genom skogsindelningar kunde för institutets räkning intjenas.

Den stora betydelse, skogshushållningen egde för landet, hvars ytvidd

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till hufvudsakligaste delen bestode af för odling ej lämplig skogsmark,
förutsatte, enligt domänstyrelsens åsigt, fortvaron af ett högre skogsläroverk
dels för utvecklande af skogsvetenskapen efter våra för olika landsdelar
vidt skilda förhållanden, dels ock för utbildande af skickliga yrkesmän för
vården om landets skogsegendom,'' ej allenast statens utan äfven och ej
minst de enskildes.

Från denna sistnämnda synpunkt skulle, enligt domänstyrelsens mening,
kunna ifrågasättas, huruvida icke, då för den privata skogsförvaltaren i
allmänhet icke syntes kunna erfordras så omfattande förkunskaper och
mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfde af sina skogstjenstemän,
åtgärder borde vidtagas för utbildande af privata skogsförvaltare. Domänstyrelsen
hölle fördenskull före, att vid skogsinstitutet i sådant syfte, i
likhet med hvad vid tekniska högskolan egde rum, specialelever borde
antagas, hvilkas elementarbildning icke skulle behöfva motsvara de nuvarande
fordringarna för inträde vid institutet. Men då specialelever lika
väl som de ordinarie eleverna behöfde praktiska förkunskaper för att hafva
gagn af undervisningen vid skogsinstitutet, måste de, derest de ej kunde
styrka sig ega sådan förkunskap, som af föreståndaren ansåges tillräcklig,
hafva, innan de derstädes mottoges, genomgått den praktiska kursen vid
Ombergs skogsskola, hvarest derför, allt efter de inträdessökandes lämplighet
för skogsyrket, till elever skulle antagas de mest passande, oafsedt
hvilken kategori de tillhörde. I fråga om de närmare bestämmelser, som
för nu antydda ändamåls vinnande kunde erfordras, förbehölle sig styrelsen
att, derest det antydda syftemålet skulle befinnas förtjena afseende,
framdeles få inkomma med förslag.

Den vid Ombergs skogsskola anordnade förberedande kursen hade,
enligt hvad domänstyrelsen vitsordade, visat ett gynsamt inflytande på
elevernas utbildning i praktiskt hänseende och syntes i förening med de
öfningar, som eleverna under lärotiden vid institutet numera underginge
såväl å den under institutets egen skötsel stälda kronoparken, som å de
skogar i landets särskilda delar, hvilka för ändamålet särskildt anvisades,
hafva fylt den brista i den praktiska undervisningen, som under en föregående
period förefunnits och ansetts böra afhjelpas genom läroverkets
förläggande till någon skogsegendom i landsorten. Härmed ansåge ock
domänstyrelsen skälet för bibehållande af institutets anslag på provisorisk
stat hafva bortfallit. Detta anslags uppförande på ordinarie stat samt i
samband härmed lärarelönernas reglering hade derför synts styrelsen icke
längre böra uppskjutas, helst aflöningen länge varit otillräcklig och saknaden
af pensionsrätt försatt dessa tjensteman i sämre ställning än deras

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vederlikar. Vid liera tillfällen både ock olägenheter uppstått deraf, att
aflöningen icke varit fördelad i lön och tjenstgöringspenningar.

Eldigt för skogsinstitutet gällande ämnesprogram och arbetsordning
hade direktören, utom de med föreståndareskapet för läroverket förenade
särskilda åligganden och bestyr, 10 timmars, lektorn i matematik och skogshushållning
16 timmars samt lektorn i naturhistoriska ämnen 14 timmars
undervisningsskyldighet i veckan, hvarjemte det ålåge lärarne, hvar och en
i sina ämnen, att leda elevernas praktiska öfningar under tiden mellan våroch
höstterminerna vid institutet. Med hänsyn till betydelsen och omfattningen
af det arbete, som med dessa befattningar vore förenadt, äfvensom i
betraktande af angelägenheten deraf, att dessas innehafvare utan hindrande
bisysslor kunde egna sig åt sin uppgift, ansåge domänstyrelsen tvifvel ej råda
derom, att den nuvarande aflöningen, såsom varande för låg, behöfde ökas,
dervid styrelsen, som ansåge förenämnda ersättning enligt gällande resereglemente
för resor i och för elevernas praktiska öfningar fortfarande liksom
hittills böra utgå åt lärarne vid institutet, dock ansåge förhöjningen kunna
inskränkas till ett något lägre belopp än det af direktören vid skogsinstitutet
föreslagna, eller för direktörsbefattningen, utom fri bostad och vedbrand,
till ett belopp af 5,100 kronor, hvaraf 600 kronor såsom ålderstillägg
efter 5 år, samt för lektorerna, hvilkas aflöning med hänsyn till
deras undervisningsskyldighet syntes böra utgå med lika belopp för båda,
till 4,500 kronor, deraf 500 kronor såsom ålderstillägg efter 5 år. Såsom
lön borde enligt styrelsens mening räknas af direktörens aflöning 3,000
kronor och efter ålderstilläggets erhållande 3,600 kronor samt af lektorernas
aflöning 2,500 kronor och efter ålderstilläggets erhållande 3,000
kronor, så att tjenstgöringspenningarna vid en hvar af dessa befattningar
komme att utgöra 1,500 kronor.

I likhet med de flesta öfriga statens tjensteman borde såväl direktören
som lektorerna förpligtas att vid uppnådda 65 lefnads- och minst 35
tjensteår med oatkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå.

I anslaget till de extra lärarne hade direktören vid skogsinstitutet
icke ifrågasatt någon förhöjning. Härvid ville likväl domänstyrelsen erinra,
att för utöfvande af skogsstatstjenst förutsattes insigter jemväl i vissa delar
af gällande lag, såsom i de delar af jorda- och byggningabalkarne, som
egde tillämpning på jordbrukshushållningen i vissa delar af rättegångsbalken,
strafflagen och utsökningslagen äfvensom af skiftesstadgan. Visserligen
hade undervisningen härutinnan till någon del meddelats af den
extra läraren i skogs- och jagtförfattningarna samt tjensteexpedition, men,
utom det att undervisningen i de förstnämnda ämnena kräfde en juridiskt

Bill, till Riksd, l\ot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 0 Höft. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

bildad person, hade den åt de sistnämnda ämnena anslagna tiden visat
sig alltför knapp att, utan men för liufvudämnena, kunna medgifva undervisning
i ursprungligen ej hithörande läroämnen. Särskild undervisning i
nyssnämnda juridiska ämnen hade derför synts styrelsen vara af behof vet
påkallad, för hvilket ändamål, äfvensom för undervisningen i textning
m. m., en ökning i anslaget till extra lärare af tillsammans 400 kronor
ansetts erforderlig. Anslaget till extra lärare vid skogsinstitutet skulle således
komma att utgöra: för undervisning i skogs- och jagtförfattningar
m. m. 1,000 kronor, i kemi och fysik 1,200 kronor, i nationalekonomi 600
kronor, i agronomi 500 kronor och i de juridiska ämnena m. in. 400
kronor eller tillsammans 3,700 kronor.

I fråga om öfriga anslag till institutet hade annan ändring i staten
icke ansetts erforderlig, än att i öfverensstämmelse med förberörda kongl.
bref af den 31 december 1890 anslaget till arrendeafgifter borde minskas
med 200 kronor, livilka i stället skulle påföras anslaget till de praktiska
öfningarna.

Anslaget till skogsinstitutet hade — yttrar departementschefen härefter
— varit uppfördt på extra stat, till dess detsamma vid 1878 års
Riksdag inflyttades under det ordinarie reservationsanslaget till skogsväsendet.
Oaktadt denna öfverflyttning, hvarigenom erkännande måste anses
hafva blifvit gifvet åt den för öfrigt- väl numera af ingen bestridda oumbärligheten
för landets skogsväsende af den högre fackbildning, skogsinstitutet
hade att meddela, hade detta institut bibehållits vid sin förutvarande provisoriska
organisation, hvarvid jemväl allt hittills förblifvit. Orsaken härtill
vore att söka deri, att man icke velat genom en definitiv organisation af
institutet lägga hinder i vägen för lösningen af den å bane bragta frågan
om institutets förflyttning till någon för ändamålet lämplig kronopark.
Sedan denna fråga väcktes, hade emellertid en betydelsefull åtgärd för främjande
af skogselevernas praktiska utbildning vidtagits derigenom, att Ombergs
skogsskola ombildats till en förberedande undervisningsanstalt för nämnda
elever med hufvudsakligt syfte att bibringa dem praktisk insigt och färdighet
i skogshushållning och jagt. För skogselevernas fortsatta utbildning
i praktiskt hänseende under lärotiden vid skogsinstitutet syntes äfven vara
på ett tillfredsställande sätt sörjdt genom de praktiska öfningar, eleverna
hade att undergå mellan läseterminerna å särskildt för ändamålet anvisad
kronoskog. Det syntes derför, som om någon grund ej vidare borde finnas
för den farhåga, som väl närmast framkallat förslaget om institutets förflyttning
till landsorten, eller att undervisningen vid ett i hufvudstaden
förlagdt skogsinstitut kunde komma att erhålla en alltför öfvervägande
teoretisk rigtning. Då således det väsentligaste skälet för den föreslagna

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

förflyttningen numera kunde anses hafva förfallit, och en sådan åtgärd i öfrigt
komme att föranleda åtskilliga olägenheter och ökade kostnader, syntes
departementschefen hinder ej vidare höra möta derför, att, på sätt domänstyrelsen
föreslagit, definitiv stat faststäldes för skogsinstitutet, och att följaktligen
anslaget för detta institut erhölle naturen af bestämdt anslag.

Enligt domän styrelsens förslag skulle direktören vid skogsinstitutet,
som för närvarande åtnjöte aflöning af 4,500 kronor, bibehållas vid denna
aflöning, men tillerkännas rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring. De båda lektorerna, hvilka för närvarande
åtnjöte aflöning, den ene med 3,500 kronor och den andre med 2,500
kronor, skulle enligt samma förslag båda erhålla 4,000 kronor i aflöning,
hvardera med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring. Med domänstyrelsen vore departementschefen ense
om behofvet af någon förbättring i de för direktören och lektorerna vid
skogsinstitutet för närvarande anvisade löneförmånerna. För att skogsinstitutet
skulle kunna uppfylla de stora fordringar, som numera stäldes
på en läroanstalt för den högre skogsundervisningen, vore nödigt, att institutets
fasta lärarepersonal bereddes en i ekonomiskt afseende så pass
tryggad ställning, att den kunde, utan att för lifsuppehällets förvärfvande
nödgas uppsöka bisysslor, egna sig åt sin vigtiga uppgift att utbilda de
blifvande förvaltarne af statens och enskildes skogar samt att bidraga till
utredningen af de många för skogshushållningen vigtiga frågor, som folie
inom området för de vetenskaper, hvari de hade att undervisa. Vid de
af domän styrelsen föreslagna aflöningsbelopp hade departementschefen ej
heller annat att erinra, än att aflöningen för lektorerna, hvilken blifvit
af domänstyrelsen föreslagen till 4,000 kronor — deraf 2,500 kronor såsom
lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar — jemte rätt till
ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring, lämpligen
syntes honom böra, i närmare öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå
aflöning vore anvisad andra med de ifrågavarande jemförliga tjensteman,
i stället bestämmas till 3,500 kronor — deraf 2,000 kronor såsom lön och
1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar — jemte rätt till två ålderstillägg
å hvartdera 500 kronor efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring.

Vid öfriga af domän styrelsen i staten för skogsinst itutet föreslagna
förändringar, hvilka inskränkte sig dertill, att ett arfvodesbelopp å 500
kronor till en extra lärare, hvilket hittills utgått från reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
skulle öfverflyttas till berörda stat; att anslaget till arfvoden åt
extra lärare skulle derutöfver ökas med 400 kronor; samt att anslaget till
arrendeafgifter in. in. skulle minskas med ett belopp af 200 kronor, hvar -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

med i stället anslaget till de praktiska öfningarna skulle ökas, hade departementschefen
icke något att erinra.

Den af departementschefen tillstyrkta staten för skogsinstitutet skulle
således erhålla följande utseende:

		Tjenst-
	Lod.	görings- penniDgar.	Samma.
Direktören.......................................				j Fri bostad och vedbrand. Efter 6
3,000	1,500	4,500	! år kan lönen höjas med C00 kronor.

Lektorn i matematik och skogshushåll-	2,000			(Efter 5 år kan lönen höjas med ! 600 kronor och efter 10 år med
ning ..........................................	1,500	3,500
Lektorn i naturvetenskap ..................				ytterligare 600 kronor. I Efter 5 år kan lönen höjas med
2,000	1,500	3,500	I 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Arfvoden åt extra lärare ..................	—	__	3,700
Aflöning till planteringsvaktare .........	—	—	600	Fri bostad och vedbrand.
Till stipendier ................................	—	—	1,000
» de praktiska öfningarna............... » arrendeafgifter för institutets lagen-	—	—	3,200
heter och experimentalfält.........	—	—	700
» expenser....................................	—	—	2,500
Summa kronor	—	—	23,200

och borde anslaget för skogsinstitutet, i likhet med anslagen till skogsstaten
och statens skogsskolor, uppföras såsom bestämdt anslag och sammanföras
med sistnämnda anslag under gemensam titel »för statens skogsläroverk»
med belopp af 47,700 kronor.

Såsom vilkor för åtnjutande af löneförmånerna enligt den nya staten
borde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen härutinnan
hemstält, stadgas:

att innehafvare af befattning vid skogsinstitutet skulle vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden,
som kunde varda föreskrifven;

att med ordinarie tjenst vid skogsinstitutet icke finge förenas annan
tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat och ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den funnes icke vara hinderlig för fullgörande af
tjenstgöringen vid skogsinstitutet;

att direktören alldeles icke och lektor endast inom de gränser, domänstyrelsen
bestämde, egde åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde;

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar finge
uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,
men skulle för den tid, han varit från tjenstgöring befriad, utgå till den,
som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskild! uppdrag, kunde förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket
af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller eljest pröfvades
skäligt;

att tidpunkten för åtnjutande af det direktören tillerkända ålderstillägg
likasom det åt lektor medgifna första ålderstillägget skulle inträda
fem år efter befattningens tillträdande, under vilkor att innehafvare]!
under mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjenst, och att hans tjenstgöring
derunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt med
iakttagande, att den högre aflöningen ej finge tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjensteåldern blifvit
uppnådd, hvarvid borde direktören tillgodoräknas den tid, han före den
nya statens utfärdande på kongl. förordnande uppehållit direktörsbefattningen,
och lektor den tid, han likaledes före den nya statens utfärdande
enligt kongl. förordnande bestridt lektorsbefattning vid institutet;

att andra ålderstillägget finge af lektor tillträdas efter ytterligare fem
år under enahanda vilkor, som gälde beträffande det första ålderstillägget
;

att ålderstillägg skulle räknas till lönen; samt

att direktör och lektor vid institutet skulle, då de uppnått sextiofem
lefnads- och minst trettiofem tjensteår, vara förpligtade att med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten
afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och
så länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att i tjensten
qvarstå.

Den utgift, som, i händelse af bifall till den föreslagna nya regleringen,
blefve erforderlig för ålderstillägg åt direktören och lektorerna vid skogsinstitutet,
borde bestridas af anslaget till ålderstillägg åt skogsstaten. Nämnda
utgift komme emellertid icke att varda af den betydenhet, att någon höjning
af anslagets belopp af denna anledning, åtminstone för närvarande,
blefve behöflig. Deremot borde anslagets titel sålunda förändras, att den -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

samma angåfve, att från anslaget utginge ålderstillägg jemväl till skogsinstitutets
lärarepersonal.

Beträffande anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet ifrågasatte domänstyrelsen icke någon förändring.
Då emellertid det arfvode å 500 kronor till en extra lärare i agronomi
vid skogsinstitutet, som hittills utgått från sistnämnda anslag, upptagits i
den nya staten för skogsinstitutet, borde anslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet minskas med motsvarande
belopp, eller från 401,902 kronor till 401,492 kronor.

Hinder syntes icke möta för att lärarne vid skogsinstitutet för resor,
som föranleddes af elevernas praktiska öfningar, hädanefter som hittills
finge åtnjuta ersättning enligt resereglementet från anslaget till nämnda
öfningar och från de medel, som genom skogsindelningar kunde för institutets
räkning intjenas.

Utskottet tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 65—69) beträffande
de skäl, som anförts till stöd för förslagen om rätt för jägmästare
att i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft befattning
såsom direktör eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare för
statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, samt om rätt
för första gradens tjensteman hos domänstyrelsen, som vinner anställning
såsom jägmästare, eller jägmästare, som vinner anställning såsom första
gradens tjensteman hos domänstyrelsen, att för ålderstilläggs åtnjutande
tillgodoräkna sig den tid, han egt att för samma ändamål räkna sig till
godo vid den förut innehafda tjensten.

I sin uti statsrådsprotokollet omförmälda skrifvelse den 9 december
1874 anförde skogsstyrelsen, bland annat, hurusom den lör ett skogsläroverk
mest tjenliga plats otvifvelaktigt måste anses vara å eller invid
en staten tillhörig, i mellersta eller södra delarne af landet belägen och
för en intensiv hushållning tjenlig större skog, som kunde förete tillräckligt
omvexlande förhållanden, för att den i skogsyrket särdeles magtpaliggande
praktiska undervisningen ej måtte blifva ensidig, och der de åtgärder, som
i och för skogsskötsel borde vidtagas, icke allt för mycket gjordes beroende
af sådana konjunkturer med afseende å virkesvärdet, som maste utöfva
inflytande på hushållningen å menigheters eller enskildes skogar, hvarförutom,
vid val af ort för en högre undervisningsanstalt, afseende jemväl
borde,, fästas å närheten till jernväg eller ångbåtsled, som leinnade lätt
tillfälle till resor i och för praktiska öfningar å andra skogar af olika

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

beskaffenhet med läroverkets. Utaf kronoparkerna kunde emellertid af
uppgifna skäl icke någon ifrågakomma för anläggande af eu högre undervisningsanstalt
för skogsväsendet, och skogsstyrelsen hade ej heller för det
dåvarande bland de marker, som erbjudits kronan till inlösen, att uppgifva
någon för emottagande af skogsinstitutet lämplig skog, men styrelsen
ansåge dock ordnandet af den högre skogsundervisningen genom dess förläggande
till en derför passande kronoskog ej böra lemnas ur sigte, utan
fastmer åtgärder vidtagas för genomförandet af denna angelägenhet, så
fort ske kunde och nödiga medel hunne beredas.

Riksdagen förklarade i sin jemväl åberopade skrifvelse den 19 maj
1875, att Riksdagen till alla delar gillade skogsstyrelsens yttrande angående
angelägenheten deraf, att skogsinstitutet blefve till någon större
skogsegendom förlagdt, samt att Riksdagen förestälde sig, att bland de
många skogrika boställen, som redan vore eller inom kort blefve till statsvei’kets
disposition indragna, det ej borde möta svårighet att utse något,
som vore för berörda ändamål lämpligt, och att således den högre skogsundervisningen
skulle kunna ordnas, utan att någon särskild egendom
derför behöfde inköpas.

I statsrådsprotokollet uppgifves nu visserligen i sammanhang med
omnämnandet af Riksdagens berörda skrifvelse, att det visade sig, att någon
för ifrågavarande ändamål lämplig skogsegendom icke kunde erhållas;, och
en del omständigheter anföras der äfven till ådagaläggande af att institutets
förflyttning till landsorten nu mera hvarken skulle vara behöflig
eller ändamålsenlig. I förstnämnda hänseende åberopas, att eleverna genom
den förberedande kursen vid Omberg och genom skogsöiningarna under
sommarmånaderna erhålla tillräcklig praktisk utbildning, och i det senare
hänseendet framhålles, bland annat, att en förflyttning skulle vara förenad
med ökade kostnader såväl för nybyggnader som för lärarepersonalens
aflönande, samt att det icke skulle vara lämpligt att låta eleverna under
två års tid kaserneras i en kanske aflägsen skogsbygd.

För sin del har emellertid utskottet icke kunnat finna, att härigenom
ådagalagts origtigheten af den utaf skogsstyrelsen och Riksdagen uttalade
uppfattningen om önskvärdheten af institutets förläggande till landsbygden.
Hvarken kursen vid Omberg eller de omförmälda praktiska öfningarna
under mellanterminerna torde nemligen kunna ersätta fördelen af att
eleverna under hela sin studietid få vistas å eu plats, der de äro i tillfälle
att omedelbart iakttaga huru de teoretiska lärorna praktiskt tillämpas.
Kostnaden för nybyggnader vid eu förflyttning af institutet torde icke
heller behöfva blifva så synnerligen betydande, om saken på ett ändamålsenligt
sätt ordnas; och i detta hänseende är för öfrigt att märka, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

institutets nuvarande lokaler befinna sig i ett allt annat än tillfredsställande
skick med afseende ä inredning och utrymme, hvarföre, om institutet
definitivt skulle förläggas till Stockholm, icke obetydliga kostnader
för reparation samt om- och tillbyggnad af institutets hus kunna emotses,
särskildt för det fall att, såsom utskottet för sin del anser högeligen önskvärd!,
specialkurser vid institutet anordnas för sådana ynglingar, hvilka
vilja utbilda sig till privata skogsförvaltare. Någon ökad utgift för lärarepersonalens
aflönande lärer vidare icke behöfva uppkomma vid en förflyttning,
ty, om också en ytterligare lektorsbefattning då skulle behöfva inrättas
för de läroämnen, i hvilka undervisningen nu bestrides af extra lärare,
skulle å andra sidan de nu utgående arfvodena till extra lärare inbesparas,
samt lärarnes aflöningsförmåner kunna sättas icke obetydligt lägre
än om institutet bibehölles i hufvudstaden. Och hvad hänsynen till eleverna
beträffar, så kan utskottet icke föreställa sig annat, än att studietidens
tillbringande på landet måste för eleverna blifva i alla afseenden helsosamt
äfvensom ekonomiskt fördelaktigt.

Icke heller hvad i öfrigt anförts till förmån för institutets bibehållande
i hufvudstaden synes utskottet vara af beskaffenhet att förtjena afseende.

Utskottet anser således skäl icke förefinnas för Riksdagen att frångå
sin förut uttalade uppfattning om ändamålsenligheten af institutets förläggande
till landsbygden. Och som sedan år 1874, då skogsstyrelsen
yttrade sig i ämnet, antalet till kronans disposition varande skogsegendomar
högst väsentligen ökats genom indragningen af militära och civila
boställen samt de pågående inköpen af skogsmark, synes det utskottet
böra blifva föremål för förnyad undersökning, huruvida icke någon för
institutet lämplig egendom finnes att tillgå eller i sammanhang med inköpen
af skogsmark kan anskaffas. I afvaktan på resultatet af denna
undersökning torde någon förändring icke böra vidtagas med afseende å
de till skogsinstitutet anvisade medlen.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit om rätt för jägmästare att i fråga om
ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft befattning såsom
direktör eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare för statens skogsskola
eller underlärare vid Ombergs skogsskola, samt om rätt för första gradens
tjensteman hos domänstyrelsen, som vinner anställning såsom jägmästare,
och för jägmästare, som vinner anställning såsom första gradens tjensteman
hos domänstyrelsen, att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den
tid, han egt att för samma ändamål räkna sig till godo vid den förut
innehafda tjensten, har synts utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda
skäl böra af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må, med afslag å Kongl. Maj:ts
förslag om godkännande af ny stat för skogsinstitutet,
fastställa det ordinarie anslaget till skogsväsendet att
utgå med oförändradt belopp, så att detta anslag erhåller
följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ............ kr. 447,208: —

» statens skogsskolor » 24,500: — kr. 471,708: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten............... » 84,400: —

reservationsanslag :

till skogsinstitutet......... kr. 21,300: —

» enskilda skogsun dervisningen

...... » 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning
och
befrämjande af
skogsväsendet i

allmänhet........... » 401,992: — *, 431,892: —

tillsammans kr. 988,000: —

b) att Riksdagen må medgifva, att jägmästare må
i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo den
tid, han innehaft befattning såsom direktör eller lektor
vid skogsinstitutet, föreståndare för statens skogsskola
eller underlärare vid Ombergs skogsskola, vare sig befattningen
innehafts på grund af konstitutorial eller, i
följd af fråga om skogsläroverks reglering, endast på
kongl. förordnande; samt

c) att Riksdagen må medgifva, att första gradens
tjensteman hos domänstyrelsen, som vinner anställning
såsom jägmästare, eller jägmästare, som vinner anställ Bih.

till Riksd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd. U Höft. 8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ning såsom första gradens tjensteman hos domänstyrelsen,
må för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid,
han egt att för samma ändamål räkna sig till godo vid
den förut innehafda tjensten; allt under de vilkor i öfrigt,
som stadgas i kongl. kungörelserna af den 10 november
1882, den 29 november 1889 och den 6 juni 1890.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. e/risa 6:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln är
"anslå™ icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,
i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde
hufvudtiteln må i riksstaten för år 1893 uppföras till
oförändrade belopp.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva nedannämnda
framställningar blifvit gjorda; och får utskottet härmed öfvergå
till afgifvande af yttrande öfver berörda framställningar.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

Ang. anslag till 7:o) Med anledning af Kongl. Majds derom gjorda framställning får
lllZtutZr^k°ttet hemställa,

Jinansdeparte men‘byrå.

anh att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

[■g] åren egt rum, må till beredande af arfvode för en byrå assistent

å finansdepartementets bankbyrå på extra stat
för år 1893 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

8:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embets-^<™'',as
verket förskottsvis bestridt följande till sjunde hufvudtiteln hänförliga „/ statskonutgifter,
hvilka borde hos Riksdagen anmälas till ersättning, nemligen:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggläggning
af åtskilliga kronans domäner........................... kr. 13,137: 64

» ersättning för till statsverket afträdd åbyggnad å ett

indraget boställe................................u ............... » 1,845: 36

» ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställs hafvare

för saknad afkomst af exproprierad jord............ » 7,126: 66

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens sänkning . .. > 8,213: 17

» dito för dito i andra vattenafledningsföretag................. » 18,465: 05

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen......... » 225,097: 86

» godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt tillträdande
arrendatorerna af indragna militieboställena 1
mantal Solberga N:is 1 och 2 i Elfsborgs län och V2

mantal Våtamåsa N:o 1 i Malmöhus län...................... 1 2,191: 38

» godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna
militiebostället 4V135 mantal Heljesund N:o 3 i Jemt lands

län......................i................................:.......................... *■ 1,205: 87

» bidrag till uppförande %f ny ladugård å indragna militiebostället
3/s mantal Asaka N:o 3 Jutegården i Elfsborgs
län.......................... 8 790: —

» godtgörande af reparations- och underhållsarbeten å

Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar........... » 3,704: 16

» ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas

ränta icke blifvit. af statsverket inlöst............................... 8 7,845: 28

» kostnader för tullkomitén....................................................... * 62,571: 31

» reparationsarbeten å tekniska skolans hus i Stockholm
efter den å nämnda bus den 7 juni 1889 timade eldsolycka
............ 8 32,200:

eller tillhopa kr. 384,303: 74

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom giorda
framställning får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att Riksdagen må, till ersättning för ofvan omförmälda,
af statskontoret gjorda förskott, på extra stat
för år 1893 anvisa ett belopp i jemnt krontal af
384,304 kronor.

Genomförande af öfverintendentsembetets nya organisation.

genomförande 9:°) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
af öfverinten-i öfverensstämmelse med hvad förut egt rum hemställer utskottet,

dentsenlbetets

3 tion. a att Riksdagen må, för genomförande af öfverintendents [8.

] embetets nya organisation, å extra stat för år 1893 an visa

ett belopp af 500 kronor.

Uppförande af nytt landsstatshns i Lnleå.

Ang. anslag 10:o) Till uppförande af nytt landsstatshus i Luleå har Kongl. Maj:t
lal/nyuiånds-^^ ett extra anslag för år 1893 af 102,000 kronor.
statshus i I fråga om denna anslagsfordran har departementschefen till statsrådsprotokollet
meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län i skrifvelse den 17 november 1888 hos Kongl. Maj:t gjort framställning
om beredande af nödiga medel för uppförande i enlighet med uppgjorda
ritningar invid landsstatsembetshuset i Luleå af mot eldfara tryggade
förvaringsrum för länsstyrelsens, landtränteriets och provinslandtmäterikontorets
dyrbaraste handlingar, genom hvilken åtgärd jemväl skulle
vinnas erforderligt ökadt utrymme för länsstyrelsens embetslokaler. Till
stöd för denna framställning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande hufvudsakligen
anfört, hurusom genom de förhärjande eldsvådor, hvilka under
åren 1887 och 1888 öfvergått tre af Norrlands städer, den erfarenhet vunnits,
att de flesta kassahvalf af enkla murar, förlagda i midten af trähus,
erbjöde så otillförlitligt skydd mot eldsolyckor, att sedlar och papper, till
och med inneslutna i brandfria kassaskåp, ofta blefve i dylika hvalf förstörda,
oaktadt dessa i allmänhet ansetts brandfria och jemväl varit uppförda
med sådan styrka, att sjelfva murverket lemnats oförstördt af elden;
att ifrågavarande framställning jemväl vore påkallad af nödvändigheten
att afhjelpa den brist på erforderligt utrymme inom landsstatshuset, som
för närvarande förefunnes; att länsstyrelsens sessionsrum vore så litet, att
det understundom ej utan stor svårighet kunde rymma den allmänhet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

som ofta vid allmänna sammanträden, virkesauktioner och andra dylika
tillfällen komme tillstädes; samt att såväl nämnda sessionsrum som länsstyrelsens
öfriga lokaler skulle genom den ifrågasatta åtgärden vinna en
välbehöflig utvidgning; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som
ansett sig ej kunna stå i ansvar för fortvaron af de nu befintliga eldfarliga
och otillräckliga anordningarna inom landsstatshuset, åberopat instrumentet
öfver den 28 september 1888 förrättad ekonomisk besigtning å
nämnda hus, deri vitsordats de lemnade uppgifterna angående landtränterihvalfvets
eldfarlighet och embetslokalernas otillräcklighet, samt förslag
framstälts om afhjelpande af berörda olägenheter medelst uppförande af
en tillbyggnad af tegel i två våningar för en kostnad af 14,000 kronor,
hvilken kostnadssumma, efter det nödiga ritningar blifvit upprättade, funnits
böra höjas till 16,680 kronor.

I häröfver den 18 december 1888 afgifvet utlåtande hade öfverintendentsembetet
framhållit, hurusom beträffande inredningen i nuvarande
landsstatshuset i Luleå välgrundade anmärkningar kunde göras, då uti
nämnda af trävirke uppförda hus dels samtliga lokaler vore med hänsyn
till behofvet allt för små, dels räntmästarens rum användes såsom genomgång,
under det att tillträde till det murade och i utsträckning obetydliga
ränterihvalfvet ej, såsom behöflig! vore, funnes från räntmästarens rum
utan allenast från sessionssalen, dels ock landtmäterikontoret med dess
vigtiga handlingar vore inrymdt å vinden, allt omständigheter, hvilka syntes
embetet böra i en närmare framtid föranleda till en förändring till det
bättre. Emellertid hade embetet funnit det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
framstälda förslaget, afseende, förutom uppförande af en .stenhusbyggnad
invid nuvarande landsstatshuset, jemväl påbyggnad af detta
senare trähus, hvarigenom eldfaran ökades, utan att likväl genom dessa
anordningar olägenheterna af förstugors och tamburers otillräcklighet blefve
afhulpna, ej vara tillfredsställande utan snarare att betrakta såsom endast
en provisionel åtgärd för afhjelpande tillsvidare af de öfverklagade olägenheterna,
hvilka enligt embetets tanke påkallade uppförande af ett helt och
hållet nytt landsstatshus af sten, helst residenshuset, som äfvenledes vore
af trä, båge helt nära det nuvarande landsstatshuset.

Vid föredragning af detta ärende den 25 januari 1889 hade, erinrar
departementschefen, Kongl. Maj:t enligt öfverintendentsembetets hemställan
uppdragit åt bemälda embete att i samråd med Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län uppgöra förslag till en nybyggnad af sten för
länsstyrelsens embetslokaler.

Till åtlydnad af denna befallning hade, enligt hvad öfverintendentsembetet
i skrifvelse den 1 sistlidne december anmält, alternativa ritningar

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till en sådan byggnad uppgjorts dels såsom byggnadsprogram genom länsstyrelsens
föranstaltande, dels ock derefter hos öfverintendentsembetet med
iakttagande af vissa ändringar i det af länsstyrelsen uppgjorda förslaget i
syfte att åstadkomma tillräcklig dager i tamburer och väntrum samt af
vaktmästarebostadens förläggande till husets bottenvåning, efter hvilka
ändringar, som gifvit anledning till omarbetande jemväl af husets fasader
likasom till dessas förenkling, byggnad skostnad en af einbetet beräknats till
102,000 kronor. Denna senare hos embetet utarbetade ritning hade derefter
blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter erhållen del af
planen dertill, förordad till godkännande med vilkor af någon tillökning i
utrymme inom länsnotariens rum, landtmäterikontorets förvaringshvalf samt
i vaktmästarebostället äfvensom af beredande af rum jemväl för en extra
länsnotarie samt anordnande af en spiraltrappa mellan landskontoret och
dertill hörande arkiv; och hade embetet efter iakttagande af de begärda
ändringarna nu för Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat hos embetet uppgjord
senare ritning jemte kostnadsförslag och beskrifning till ifrågavarande
byggnad, afsedd att uppföras å den derför enligt jemväl bifogad situationsplan
öfver residenstomten utmärkta plats.

Med afseende å hvad upplyst blifvit rörande utrymmet och beskaffenheten
i öfrigt af länsstyrelsens nuvarande embetslokaler, ansåge departementschefen
för sin del uppförandet af en ny tidsenlig byggnad för inrymmande
af nämnda lokaler vara af ett tvingande behof påkalladt; och
departementschefen hade ej funnit något att anmärka mot vare sig den
hos öfverintendentsembetet uppgjorda ritningen eller embetets kostnadsberäkning.

Utskottet erkänner behofvet deraf, att mot eldfara tryggade förvaringsrum
anskaffas för de i land sstatshuset i Luleå förvarade vigtiga handlingar
samt att länsstyrelsens embetslokaler något utvidgas, men utskottet hyser
för sin del den öfvertygelse, att ifrågavarande behof på ett fullt tillfredsställande
sätt kan tillgodoses på den väg, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
sjelf ursprungligen ifrågasatt, eller genom om- och tillbyggnad af det
nuvarande landsstatshuset.

De invändningar, öfverintendentsembetet framstält mot en sådan åtgärd,
har utskottet, efter tagen del af de uppgjorda ritningarna, icke ansett
vara af den vigt, att skäl enligt utskottets förmenande förefinnas för Riksdagen
att, med frångående af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ojemförligt
mindre kostsamma förslag, betunga statsverket med den betydande
utgiften för en nybyggnad. Den olägenhet, som enligt Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes förslag skulle uppkomma derigenom, att förstugor
och tamburer blefve mindre rymliga, anser utskottet nemligen icke vara

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

synnerligen stor i jemförelse med den ökade kostnaden för en nybyggnad,
och af ritningarna har det synts utskottet, som om de för de vigtiga
handlingarnas förvarande afsedda lokaler kormne att blifva mot eldfara i
tillräcklig mån tryggade. Utskottet håller således före, att Riksdagen för
ifrågavarande ändamål bör bevilja allenast den lägre, för ombyggnad beräknade
kostnadssumman, 16,680 kronor, eller i jemnadt belopp 17,000
kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen till bestridande
af kostnaderna för om- och tillbyggnad af landsstatshuset
i Luleå beviljar ett extra anslag för år 1893
af 17,000 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

Riksdagen måtte dels af datAn^ende an''
för anläggning af telefonled- uufoniL -

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att
utaf 1889 års Riksdag beviljade anslaget

ningar på extra stat för år 1893 anvisa en femtedel med 150,000 kronor, nm3ardels
ock för anläggning af telefonledningar från Stockholm till Örebro, [10.]
från Stockholm öfver Norrköping till Linköping, från Malmö till Kristianstad
samt från Göteborg öfver Varekil till Lysekil bevilja ett extra anslag
för år 1893 å 206,450 kronor.

Beträffande de skäl, hvilka legat till grund för Kongl. Maj:ts förevarande
framställningar, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
(sid. 75—87) och vill här endast anmärka, att af det nya extra
anslaget å 206,450 kronor skulle användas

för linien Stockholm—Örebro................................ kronor 78,770

för linien Stockholm—Norrköping—Linköping.............. » 58,115

för linien Malmö—Kristianstad............................................ » 31,630

och för linien Göteborg—Varekil—Lysekil .................... » 37,935

kronor 206,450

Kongl. Maj:ts framställning om anvisande för år 1893 af den på
samma år belöpande andel af ofvanomförmälda, år 1889 beviljade anslag
för anläggning af telefonledningar har icke gifvit anledning till någon
utskottets erinran; och då den nya anslagsfordran å 206,450 kronor,
Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål nu framstält, synes utskottet vara

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af omständigheterna påkallad, har utskottet jemväl ansett sig böra förorda
bifall till denna anslagsfordran.

I betraktande deraf att de medel, hvilka under de senare åren dels
såsom anslag och dels såsom lån stälts till telegrafverkets förfogande för
utvidgning af statstelefonnätet, numera uppgå till högst ansenliga belopp,
har utskottet emellertid ansett sig höra här framhålla önskvärdheten af
att vid statstelefonväsendets vidare utveckling nödig varsamhet iakttages.
Och i sammanhang härmed har utskottet velat betona angelägenheten af
att ändringar icke annat än i särskilda undantagsfall vidtagas i de planer
för liniebyggnader, hvilka vid vederbörande anslags äskande för Riksdagen
framlagts.

Utskottet hemställer:

a) att Riksdagen må af det år 1889 beviljade anslaget,
750,000 kronor, för anläggning af telefonledningar
på extra stat för år 1893 anvisa en femtedel
med 150,000 kronor;

b) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie
från Stockholm till Örebro på extra stat för år
1893 bevilja 87,770 kronor;

c) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie
från Stockholm öfver Norrköping till Linköping
likaledes på extra stat för år 1893 bevilja 58,115 kronor;

d) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie
från Malmö till Kristianstad på extra stat för år
1893 bevilja 31,630 kronor; och

e) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie
från Göteborg öfver Varekil till Lysekil likaledes
på extra stat för år 1893 bevilja 37,935 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

Ang. andag 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å extra stat
till den lokala1893 anvisa dels till aflöning åt domänintendenter och för uppclistät
én‘sjord- håll a n d e af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, och dels
bruksdomäner till resekostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,080 kronor.
[11, 12.] För bestridande af motsvarande utgifter äro uti innevarande års riksstat
anvisade respektive 45,000 kronor och förslagsvis 22,181 kronor.

Beträffande de förhållanden, hvilka ansetts böra föranleda till en så
betydande höjning af förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen,
har departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, att domän -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

styrelsen i skrifvelse den 6 november 1891 anmält hurusom under alla de
år, styrelsen utöfvat sin verksamhet, dessa kostnader uppgått till högre
belopp än det i sådant afseende för innevarande år anvisade och detta jemväl
efter utfärdandet af kungörelsen den 20 december 1889, angående
ändring i resereglemente! den 11 februari 1881, i det nemligen resekostnaderna
vid domänförvaltningen under år 1890 uppgingo till 48,914 kronor
25 öre. Dom än styrelsen hyste väl den förhoppning, att, i den mån försäljningen
af mindre kronoegendomar komme att fortgå, förvaltningskostnaderna
i allmänhet och således äfven resekostnaderna skulle kunna
nedbringas, men ännu hade försäljningarna, som först genom kongl. brefven
den 18 maj 1888 och den 29 maj 1891 erhållit en mera betydande
omfattning, ej kunnat utöfva någon väsentlig verkan i nämnda hänseende,
helst som för flertalet af de egendomar, som försåldes, statsverket finge
vidkännas särskilda utgifter derigenom, att försäljningen enligt gällande
föreskrifter borde föregås af saluvärdering i den ordning, som för arrendeuppskattningar
vore stadgad. Då emellertid, enligt styrelsens antagande,
redan under de närmaste åren kunde förväntas, att resekostnaderna blefve
något mindre än för år 1890, ansåge styrelsen desamma för år 1893 kunna
beräknas till omkring 40,000 kronor. För erhållande af jemn slutsumma
å anslagen under denna hufvudtitel har departementschefen derjemte för
sin del ansett, att det ifrågavarande anslaget borde utföras med 40,080
kronor.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning till
någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må å extra stat för år 1893 anvisa

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000
kronor; samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom
förslagsanslag 40,080 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag
hemställer utskotttet, _ _ '' fditgZ

att Riksdagen — i likhet med hvad för de senare befrämjande.
åren egt rum — må för år 1893 för skogsodlingens [13.]
befrämjande bevilja ett extra anslag af 25,000 kronor, att
ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af
tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som
understödja enskilde skogsödare genom tillhandahållande

Bill. Ull Rilsd. Prat. J8.92. 4 Sand. 1 Afd. <> Höft. 9

Ang. ifrågasatt
anslag för
offentliggörande
af
den s. k. öfver•
skottsplaceringskomiténs

arbeten.

66 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande
af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock
med vilkor att statsbidrag icke må till något län utgå
med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller endera af dem för ändamålet
anslagit, ej heller till högre belopp än 2,000 kronor för
hvarje landstingsområde.

14:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 31) har herr
A. Hedin föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja till Kongl. Maj:ts disposition
ett förslagsanslag å 5,000 kronor för offentliggörande så skyndsamt
''som möjligt af dén s. k. öfverskottsplaceringskomiténs undersökningar och
förslag, samt att Riksdagen, vid anmälan om detta beslut, måtte anhålla, att
Kongl. Maj:t ville tillse, att koinitéarbetet blefve i bokhandeln tillgängligt
till så billigt pris, att äfven obemedlade personer utan svårighet kunde förskaffa
sig detsamma.

Beträffande den af motionären åsyftade departementskomiténs verksamhet
har utskottet inhemtat följande, som utskottet ansett sig böra till
Riksdagens kännedom meddela.

De på grund af Kongl. Maj:ts beslut den 29 oktober 1888 för utredning
af vissa med skattelagstiftningen i samband stående frågor inom finansdepartementet
tillkallade personer sammanträdde första gången den 1
november 1888 och voro derefter samlade under år 1888 den 4—14 december,
under år 1889 den 12—13 juni, den 16 —19 oktober och den
17—20 december samt under år 1890 den 14—28 oktober och den 3—11
december. Sammanlagdt 25 sammanträden höllos.

Utlåtanden afgåfvos dels den 13 december 1888 angående ifrågasatt
nedsättning af fyr- och båkafgiften, dels den 17 december 1889 med anledning
af Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1888 angående undersökning
af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd m. m., dels den 28 oktober 1890
angående den finansiella delen af arbetareförsäkringskomiténs förslag till
lag om • ålderdomsförsäkring, och dels den 11 december 1890 angående
statsverkets behof af kassaförlag. Under sammanträdena behandlades dessutom
åtskilliga andra frågor, hvilka icke föranledde till afgifvande af
skriftliga yttranden.

Kostnaderna hafva utgjort:

ersättning åt ledamöterna............................................................. kr. 1,511: 40

d:o till professorn Mittag-Leffler för verkstälda beräkningar
rörande en allmän svensk ålderdomsförsäkring » 1,023: 50

Transport kr. 2,534: 90

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 67

Transport kr. 2,534: 90

arfvode åt sekreteraren .............................................................. » 500: —

expenser................................................................................................ » 39: 38

aflöning åt vaktmästare ............................................ » 90: —

ersättning åt statskommissarien Riben för biträde vid utredning
af frågan om statsverkets kassaförlagsfond ..... *_100: —

Summa kronor 3,264: 28.

Med anledning af hvad utskottet sålunda inhemtat, hemställer utskottet,

att Herr A. Hedins förenämnda motion icke må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

vid punkt 5:o mom. a) (angående godkännande af ny stat för skogsinstitutet) af

herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, grefve E. C. A. Piper,
H. P. P. Tamm, V. A". Ekenman, F. Boström, friherre A. 11. von Krcemer,
C. Lundeberg, A. G. Svedelius, friherre C. G. A. Kling spor, G. D. R.
Tornerhjelm och A. P. Sjögréen, Indika yrkat, att utskottets yttrande och
förslag i denna del skulle hafva följande lydelse:

»I öfverensstämmelse med den uppfattning, som uttalats af vederbörande
myndigheter, anser utskottet, att genom anordnandet af den förberedande
kursen vid Omberg och af de särskilda skogsöfningarna mellan

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vår- och höstterminerna numera blifvit tillräckligt sörjdt för att eleverna
vid skogsinstitutet erhålla den praktiska underbyggnad, som är erforderlig
för att de skola kunna på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodogöra sig
den teoretiska undervisningen vid institutet. Och då, på sätt myndigheterna
ock framhållit, härtill kommer, att institutets förflyttning till landsorten
inåste blifva förenadt med högst betydande kostnader för statsverket,
särskilt i afseende å nybyggnader, håller utskottet före, att frågan om
dylik förflyttning bör anses hafva förfallit.

Vid sådant förhållande synes emellertid tidpunkten vara inne att
gifva institutet en definitiv organisation, då fortvaron af den nuvarande
provisoriska anordningen icke lärer kunna anses öfverenstämma med hvad
hänsynen till lärarepersonalens ställning samt statens eget intresse kräfva.
Och mot det af Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende nu framstälda
förslag har utskottet icke funnit aidedning till någon erinran.

Med anledning deraf, att domänstyrelsen i sin uti statsrådsprotokollet
omförmälda skrifvelse den 2 november 1891 ifrågasatt, att vid skogsinstitutet
borde anordnas speciella kurser för sådana ynglingar, hvilka önskade
utbilda sig till privata skogsförvaltare, har utskottet här velat uttala sin
fulla anslutning till denna uppfattning.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen må

dels godkänna den i statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 13 januari 1892 föreslagna staten för skogsinstitutet
och de vilkor för den nya aflöningens åtnjutande,
hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts;

dels med uteslutande ur staten af de deri nu
upptagna anslagen för statens skogsskolor, 24,500 kronor,
och till skogsinstitutet, 21,300 kronor, såsom bestämdt
anslag under titel »för statens skogsläroverk» uppföra
47,700 kronor;

dels ock minska anslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
med 500 kronor från 401,992 kronor till 401,492
kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

bestämdt anslag:

för skogsstaten.............. kr. 447,208: —

» statens skogsläro verk.

........................ » 47,700: — kr. 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal......... » 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogs undervisningen

.. kr. 8,600: —

» kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i

allmänhet......... » 401,492: — kr. 410,092: — •

Summa kr. 989,400: —»

vid punkten 10:o (angående anslag till uppförande af nytt landsstatshus
i Luleå)

af herrar F. Boström och C. Lundeberg, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt har
utskottet ansett behofvet af att ett nytt landsstatshus uppföres i Luleå

vara till fullo ådagalagdt, men det af Kongl. Maj:t i fråga derom nu

framstälda förslaget har likväl icke synts utskottet böra af Riksdagen
oförändrad t bifallas. Utskottet har nemligen funnit det belopp af 102,000
kronor, som Kongl. Maj:t för ändamålet äskat, allt för betydande, i det
att utskottet förestält sig, att genom ändamålsenliga anordningars vidtagande
kostnaden för den ifrågasatta byggnaden skulle kunna icke obetydligt
nedbringas, i all synnerhet som prisen på eu del byggnadsmateriel i
det uppgjorda kostnadsförslaget upptagits väl höga. För sin del har

utskottet vågat antaga, att, om ett belopp af 80,000 kronor ställes till

Kongl. Maj:ts förfogande för ändamålet, de uppgjorda ritningarna skulle
kunna så omarbetas, att berörda belopp komme att befinnas vara tillräckligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen till bestridande
af kostnaden för uppförande af nytt landsstatshus
i Luleå beviljar ett extra anslag för år 1893 af 80,000
kronor.»

af herr C. E. Casparsson.

Herr friherre A. B. von Krcemer har begärt få antecknadt, att Iran
ej deltagit i de här ofvan under punkten l:o samt 2:o mom. a) och b)
antecknade ärenden.

Likaledes skulle här antecknas, att herrar O. W. Odelberg, B. G. von
Hedenberg och K. Bohnstedt icke närvarit vid behandlingen inom utskottet
af punkterna 5:o—14:o af förestående utlåtande, samt att herr V. H.
Ekenman likaledes varit frånvarande under handläggningen af de under
punkterna 10:o—14:o upptagna ärenden.

BILAGOR.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1892	års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
		Friheter och kyrkotionde.
Kronor	Ö.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Finans-
17.000 64.000 122,100 100,800 174.000 140.000 20,300 5,400 169,600 35,500 7,250,000	—	—	—	17.000 64.000 122,100 100,800 174.000 140.000 20,300 5,400 169,600 35,500 7,250,000	—	Departementschefen......................................................... Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ...... Kammarkollegium............................................................ Statskontoret. Nuvarande belopp ................................. Okas å anslaget till vikariat, renskrifning, flit- Stämpelomkostnader, förslagsanslag.............................. Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, för- Mynt- och kontrollverken............................................... Omkostnader för kontroll verket, förslagsanslag........... Kammarrätten................................................................. Öfverintendentsembetet ................................................... Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af Ökas med..................................................................
1.350.000 2.550.000	—		—	1.350.000 2.550.000	—	Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt Minskas med............................................................
1,900,000 94,000 988,000	—		—	1,900,000 94,000 988,000	—	Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag Domänstyrelsen ........................................................... Skogsväsendet: Bestämdt anslag: För skogsstaten......................................................... » statens skogsskolor.............................................
14,980,700			—	14,980,700	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag. Friheter och kyrkotionde.	Summa. ''
Kronor ö.	Kronor	ö.	Kronor	ö. i
17,000 —		_	17,000	_i
64.000 —		—	64,000	-:
122.100 —		—	122,100	—''
102,800 —		_	102,800	j
174,000 —		—	174.000	—!
140,000 —		—	140.000	—
20,300 —		—	20,300	—■
5,400 —		—	5,400	—
169,600 —		—	169,600	—
35,500 —		—	35,500
7,443,500 —			7,443,500
1,350,000 —		—	1,350,000	—
2.548,000 —		_	2,548,000	_
1,900,000 —		—	1,900,000	—
94,000 —			94,000

departementet.

penningar och tillfälliga biträden med...
slagsanslag .................,...........................

postmedlen. Nuvarande belopp...............

100,800:

2,000:

direkt utgå ......................

utgå. Nuvarande belopp

7,250,000:

193,500:

2,550,000:

2,000:

447,208: —

Bih. till Rilcsd. Prof. 1892.

Trp:t 471,708: — 14,186,200
4 Sand. 1 Afd. 6 Häft.

14,186,200

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Trp:t

Summa

1892	års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Indelning och j dermed jemförlig i anvisning, på j Sömma. förslag. j Friheter och 1 kyrkotionde.
Kronor	Ö.	Kronor	ö. [ Kronor	Ö.
14,980,700			—\| 14,980,700 j
12,000		•	—1 12,000
30,000	—		— 30,000	—
200.000	—		— 200,000	—
21.550	—	6	— 21,556	—
15,000	—		— 15,000	—
450,000	—		— 450,000	—
12,000	—		— 12,000	—
25,000	—		— 25,000	—
45,000	—		—j 45,000	—
20,000	—		— 20,000	—
400,000	—		— 400,000	—
36,810	—		—\| 36,810	—
32,000	—		— 32,000
60,000	—		—( 60,000	—
16,340,060	—	6	—116,340,066	—

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten..............................

Reservationsanslag:

Till skogsinstitutet..................................................

» enskilda skogsundervisningen...........................

» kronoskogarnes förvaltning ock befrämjande

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag...
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag .........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags Ivontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag .........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag..........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag.................................

Kongl. operan..................................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Indelning ock
dermed jemförlig
anvisning, på
förslag.

Summa.

Friheter och
kyrkotionde.

Krouor

Trp:t 471,708: — 14,186,200 —
......... 84,400: —j

................................................ 21,300

.............................................. 8,600

af skogsväsendet i allmänhet 401,992

431,892: —

Stockholm, förslagsanslag ...

anslag ........................

förslagsanslag, högst

förslagsanslag.

Summa

988.000

12,000

30.000

200.000

21,550

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000
36,810

32.000

60.000

Kronor

16,533,560

6 !—

Kronor

14,186,200

988.000

12,000

30.000

200.000

21,556

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000
36,810

32.000

60.000

6 — 16,533,566;

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjunde hufvudtitel.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ......

Statskontoret:

j Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.....................................

Öfverintendentsembetet:

j För genomförande af dess nya organisation........................ 500: —

» om- och tillbyggnad af landsstatshuset i Luleå ......... 17,000: —

Telegrafverket:

j För anläggning af telefonledningar.......................................150,000: —

» » » en telefonlinie från Stockholm till Örebro 78,770: —

» » » » » Stockholm öfver Norr köping

till Linköping 58,115: —
» » » » » Malmö till Kristianstad.
......................... 31,630: —

» » » » » Göteborg öfver Yare kil

till Lysekil ...... 37,935: -

Domänstyrelsen:

j Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserna......................................................... 45,000: —

» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,080: —

Diverse anslag:

j Till skogsodlingens befrämjande....................

Kronor ! ö.

4,000

384,304

17,500 —

356,450

85,080
25,000 j

Summa! 872,334 —

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1892.