Statsutskottets Utlåtande N:o ål (Utlåtande 1890:Su41 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o ål.

N:o 41.

Ant. till Rilisd. kansli den 21 mars 1890, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af Iiongl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag för utrotande af ollonborrarne inom Hallands
och Kristianstads län. (R. A.)

I en till statsutskottet remitterad proposition af den 81 januari
1890 (ruo 27) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att af de
medel, som jemlikt Riksdagens skrivelser den 12 maj 1868 och den 6
mars 1889 blifvit stälda till Kongl. Maj:ts disposition för behöfvandes
undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller då allmännare nöd
i någon ort af annan orsak uppstått, ett sammanlagdt belopp af högst
60,000 kronor må för åren 1890, 1891 och 1892 af Kongl. Maj:t disponeras
såsom anslag till bestridande af kostnaderna för utrotande af
ollonborrarne inom Hallands och Kristianstads län, att utgå i den mån
motsvarande belopp af enskilde, kommuner, landsting eller hushållningssällskap
för ändamålet tillskjutes.

Af det vid denna proposition fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden
inhemtas, att Hallands och Kristianstads läns hushållningssällskap,
hvart för sig, sökt statsbidrag för utrotande af ollonborrarne inom
dessa län.

Hallands läns hushållningssällskap har dervid anfört, att, då dessa
skadeinsekter, som sedan liera årtionden uppträdt inom länet och der
gjort stor skada på grödan, numera syntes allt mer öka sig och sprida

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

sig mot norr, det syntes vara en trängande nödvändighet att söka, så
vidt ske kunde, hämma deras spridning och minska den skada de åstadkomme;
att dessa djur, Indika förut i allmänhet uppträdt periodvis, på
senare åren förekommit både oftare och i större mängd; att hushållningssällskapet
år 1885 låtit verkställa en uppskattning å den skada, ollonborrarne
under året inom åtskilliga socknar förorsakat, dervid skadan
inom 18 socknar beräknats uppgå till sammanlagdt öfver 70,000 kronor;
att, oaktadt hushållningssällskapet under en följd af år anslagit medel
för uppsamling och dödande af ollonborrar och detta på liera trakter
gjort någon nytta, så att skadedjuren minskats, dessa djur dock icke
kunnat genom de vidtagna åtgärderna utrotas; att under år 1887, hvilket
år synes hafva varit för ollonborrar särdeles gynsamt, emedan de då
uppträ,dt i oerhörda massor, insamling i stor skala genom hushållningssällskapets
föranstaltande företagits inom de flesta af länets socknar,
der djuren uppträdde; att derunder 171,272 kannor ollonborrar insamlats
och dödats för eu kostnad af 27,387 kronor, hvilken gnidits till hälften
af hushållningssällskapet och till hälften af de olika kommunerna; att
flera kommuner måst utbetala mellan 1,000 och 1,500 kronor och att,
då man icke varit beredd på en så stor utgift, medlen endast genom
lån kunnat anskaffas, liksom hushållningssällskapet, hvars tillgångar
tagits i anspråk för andra angelägna ändamål, måst för att bereda
tillgång till dess andel i kostnaderna anlita sin grundfond, som derigenom
minskats under det enligt reglementet faststälda minimibeloppet;
att hushållningssällskapet under år 1888 till alla de kommuner, der
ollonborrarne uppträdt, utdelat modeller till starholkar och uppmanat
landtbrukarne att allmänt låta förfärdiga och uppsätta sådana till skydd
för de nyttiga stararne; samt att, då härjningar af ollonborrslarver
vore att emotse under åren 1889 och 1890 samt deras flygår åter inträffade
år 1891, det vore åf största vigt att under denna tid med
kraft fullfölja det utrotningskrig mot dem, som redan påbörjats; att
något verksammare medel härvid ej torde finnas än att insamla och
döda så väl larver som ollonborrar, men att kostnaderna för dylika
åtgärder, hvilka måste fortgå i större skala, om af desamma skulle
kunna förväntas framgång, öfverstege hvad af hushållningssällskap och
kommuner kunde af tillgängliga medel för ändamålet anvisas; och har
hushållningssällskapet på grund häraf anhållit, att Kongl Maj:t täcktes
af allmänna medel bereda bidrag härtill med ett belop af 10,000 kronor
för hvarje af åren 1889, 1890 och 1891 att utgå med så stort belopp,
som motsvarade hvad som kunde visas hafva af kommuner eller hushållningssällskapet
för ändamålet under samma år utgifvits.

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Till följd af erhållen nådig remiss å denna ansökning hade landtbruksakademiens
förvaltningskomité den 18 januari ,1889 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande och dervid öfverlemnat yttrande i ämnet
af landtbruksakademiens entomolog Sven Lampa, som under ollonborrarnes
sista svåra svärmningsår, 1887, på begäran af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands län, af komitén beordrats att besöka
länets af ollonborrarne mest hemsökta trakter för att med råd och anvisningar
biträda vid de utrotningsåtgärder, som inom länet anordnats.

Uti berörda yttrande har Lampa framhållit, bland annat, huru som,
då jordmån och andra lokala förhållanden i de lägre belägna trakterna af
Halland vore synnerligen gynsamma för ollonborrarnes trefnad och förökning
och all anledning vore att antaga, det deras utbredning i ännu
större skala skulle ega rum, när markens fullständiga torrläggning verkstälts
i en betydligare utsträckning, det blefve en tvingande nödvändighet
att vidtaga mera kraftiga åtgärder för det ondas motarbetande, så vida
ej länets fruktbaraste delar en gång skulle dömas till samma öde som
vissa orter i Danmark, der enligt uppgift egendomar funnes, som nu
mera gjorts så godt som osäljbara till följd af ollonborrarnes framfart.
Om utrotningsarbetet under nu kommande härjnings- och svärmningsår
med tillbörligt eftertryck fortsattes, hölle Lampa före att ollonborrarnes
antal koinme att så förminskas, att ett oroväckande uppträdande af dem
ej kunde under den närmaste tiden befaras; härigenom skulle allmänheten
lära sig inse nyttan af att sålunda bekämpa det onda samt sedermera
utan alltför stora uppoffringar på egen hand bedrifva saken,
hvarigenom anslag af allmänna medel i framtiden blefve öfverflödiga.
Slutligen erinrade Lampa att, då, enligt hvad erfarenheten visat, insamlingen
af larverna skedde i långt mindre skala än insamlandet af sjelfva
ollonborrarne, en lika fördelning af det begärda anslaget på åren 1889,
1890 och 1891 vore mindre lämplig, så vida icke de från de båda larvåren
1889 och 1890 öfverblifna medlen finge reserveras till sjelfva svärmningsåret
1891.

För egen del har förvaltningskomitén så väl på de grunder, Lampa
anfört, som ock i betraktande af de synnerligt stora utgifter, som befolkningen
i den hemsökta orten redan nödgats underkasta sig för den
hittills bedrifna otillräckliga utrotningen, funnit den gjorda ansökningen
i hög grad behjertansvärd, i synnerhet som det uti förevarande fall
gälde att med samlade krafter söka i tid förekomma eller åtminstone
väsentligen förminska eu landsplåga, hvilken, om den icke med all energi
bekämpades, syntes hota att snart sagdt ödelägga en del af vårt
land, hvilken under de senaste årtiondena företett den mest glädjande

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

utveckling i produktionskraft och välmåga. Komitén har derför tillstyrkt
bifall till den gjorda ansökningen, men lika med Lampa ansett
en lika fördelning af anslaget på hvarje af de tre åren vara mindre
lämplig.

I en särskild skrift tillkännagaf Lampa derefter, att danska inrigesministeriets
consulent dels meddelat honom att ollonborrsvärmarne i
Danmark 1887 icke varit så stora som 1883 uti de trakter, der insamling
sistnämnda år egt rum, dels ock redogjort för de uppoffringar af
penningemedel, som 1887 gjorts, och för de deraf erhållna resultat, af
hvilken redogörelse framginge, att uti 411 kommuner insamlats och
dödats ej mindre än 7,510,947 danska skålpund ollonborrar eller
3,755,473,500 individer, hvarför utbetalts den ansenliga summan af
660,109 kronor 2 öre, och att danska staten härtill bidragit med hälften,
samt amtsrepresentationerna och kommunerna med den andra hälften,
men att, ehuru en så stor penningesumma blifvit använd till insamlingen,
densamma dock icke kunnat ske nog energiskt öfver allt, såsom
t. ex. i Prsestö amf, der svärmarne varit så oerhörda, att träden icke
kunnat rensas, från de hopar af ollonborrar, som deruti haft sitt tillhåll;
och har Lampa i sistberörda skrift uttalat den åsigt, att, ehuru
det ännu icke kommit så långt i Halland som i Danmark, sådant dock
endast vore en tidsfråga, emedan, om ej kraftiga ansträngningar gjordes
att hålla skadedjurens förökning inom så tränga gränser som möjligt,
dessa äfven i Halland komme att taga en sådan öfverhand, att''oerhörda
ansträngningar komme att behöfvas, om åkerbruk med framgång
skulle kunna bedrifvas.

Kristianstads läns hushållningssällskap har, med förmälan, huru som
under den senare tiden med några års mellanrum härjningar af ollonborrar
och deras larver förekommit inom vissa delar af länet, vidare
anfört, att, såsom man haft skäl vänta, ollonborrslarver under 1889
års sommar åter anstalt betydliga förödelser inom länet; att uti hushållningssällskapet
tillhandakomna meddelanden klagats öfver större
eller mindre förödelser från omkring fyratio socknar eller sålunda från
mer än fjerdedelen af länets samtliga socknar; att den skada, som på
den växande grödan, i synnerhet å vårsäden, under år 1889 blifvit anstäld,
uppskattats inom trettiosju socknar till den betydliga summan af
något mer än 407,000 kronor, i hvilken uppskattning dock icke inginge
den flerstädes betydliga ödeläggelsen på nyplanterad skog, på klöfveroch
betesmarkerna eller på potatesfälten, hvarest skadan vid den tid,
uppskattningen skett, icke kunnat med säkerhet bestämmas; att under
år 1887, det sista då ollonborrarne i större mängd svärmat, ganska

Bill. till Rihsd. Prat. 18.90. 4 Sami. 1 Afd. SO Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

betydliga uppoffringar på uppmaning af länsstyrelsen gjorts på flera
ställen inom länet både af enskilde jordegare och af kommunerna för
skadedjurens utrotande, för hvilket ändamål inom 29 socknar utbetalts
9,616 kronor; att under 1889 års sommar entomologen Lampa på sällskapets
reqvisition besökt länet för att studera skadedjurens lefnadssätt
och meddela råd och upplysningar angående bästa sättet för deras utrotande;
att, då ollonborrarne beräknades komma att svärma i mycket
stort antal under sommaren 1891 och möjligen äfven, fastän i mindre
antal, under 1890 och 1892 årens somrar, utrotningskriget mot dem
under denna tid måste med all kraft upptagas, så vida man ej ville utsätta
sig för faran, att skadedjuren skulle ännu mer föröka sig och
sprida sig till angränsande trakter för att slutligen öfversvämma större
delen af landet; att, enär klimatet ingenstädes i mellersta delarne af
riket syntes utgöra något hinder för ollonborrarnes utveckling och
förty farhågan för deras utbredning norr ut ingalunda syntes vara öfverdrifven,
när man toge hänsyn till deras stora förökningsförmåga, det
syntes vara för hela riket angeläget att med all kraft motarbeta deras
förökning och stäfja deras utbredning; samt att hushållningssällskapet,
på grund häraf och då de hemsökta trakterna icke kunde bära de med
ett sådant utrotningskrig förenade kostnaderna, anhölle, att Ivongl. Maj:t
täcktes af statsmedel anvisa eller medelst framställning till Riksdagen
utverka ett anslag af 30,000 kronor att under åren 1890, 1891 och
1892 i mån af behof användas till bidrag vid utrotandet af ollonborrarne
inom de delar af länet, der dessa skadedjur komme att under de nämnda
åren i större antal uppträda, hvarjemte sällskapet hemstälde, att kommunerna
skulle ega att af berörda anslag utbekomma minst hälften af
det belopp, som de för ollonborrarnes utrotande under de nämnda åren
komme att utgifva.

Så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län som
landtbruksakademiens förvaltningskomité hafva på det varmaste förordat
bifall till denna hushållningssällskapets ansökning, hvarvid komitén anmärkt,
att de förhållanden i afseende å jordmån och dylikt, hvilka gjorde
en stor de! af Halland så gynsam för ollonborrarnes trefnad och förökning,
i lika mån förefunnes inom vidsträckta områden af Kristianstads
län och att ett samtidigt kraftigt ingripande emot skadedjuret i de båda
länen vore af vigt ej blott för de nu hemsökta trakterna utan äfven för
det öfriga landet, emedan derigenom landsplågans vidare utveckling
syntes kunna hämmas.

Statsrådet och chefen för civildepartementet har anfört följande:

»Af hvad handlingarna i detta ärende innehålla synes mig otve -

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

tydigt framgå, att ollonborrarnes uppträdande under den senaste tiden
inom Hallands och Kristianstads län innebär stora faror för landets
vigtigaste näring, jordbruket, ej blott inom de nu hemsökta delarne
af nämnda län utan äfven inom andra delar af södra och mellersta
Sverige.

Enligt hvad enskilda meddelanden från Hallands län gifva vid handen,
synas skadedjuren redan nu börja derifrån sprida sig mot Småland
och Vestergötland. Kraftiga åtgärder i större omfattning och mera
planmessiga än hittills böra derför i tid vidtagas för att söka, så vidt
möjligt är, utrota ifrågavarande skadedjur. Dylika mera omfattande
åtgärder torde emellertid icke kunna åvägabringas endast med de medel,
som kunna vara att för ändamålet påräkna från enskilde, kommuner,
landsting och hushållningssällskap inom de af dessa insekter hemsökta
båda länen, och förhindrandet af desammas ytterligare spridning synes
vara ett ärende af vigt för landet i dess helhet. Jag finner sålunda de
utaf hushållningssällskapen i de båda länen gjorda ansökningar i hög
grad behjertansvärda, liksom jag anser beloppen af de sökta understöden
icke vara för högt tilltagna.

De till Eders Ivongl. Maj:ts förfogande stående anslag under sjette
hufvudtiteln och de å samma hufvudtitel befintliga besparingar lemna
emellertid icke tillgång till anvisande af de ifrågasatta anslagen. Deremot
torde med Riksdagens medgifvande medel kunna böra för ändamålet
beredas från den fond, som Eders Kongl. Maj:t jemlikt Riksdagens
skrivelser den 12 maj 1868 och den 6 mars 1889 eger disponera för
behöfvandes undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller dä
allmännare nöd i någon ort uppstått af annan orsak, såsom felslaget
fiske, öfversvämning eller större eldsvåda. Visserligen är intet af de
fall, som i berörda skrivelser afses, här för handen, men det ändamål,
för hvilket anslag nu ifrågasättes, synes vara förenligt med det allmänna
syftet med nämnda fond. Och då denna fonds nettobehållning vid 1889
års slut uppgick till 1,016,306 kronor 1 öre och under åren 1880—1889
allenast 36,700 kronor utgått såsom understöd från fonden, torde denna
kunna utan någon olägenhet lemna tillgång till det belopp, hvarom nu
är fråga.»

Då åtgärder för ollonborrarnes utrotande äro af största vigt för
landet, har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till förevarande
proposition, dock med den ändring att, då det synts utskottet lämpligast,
att, för den händelse nämnda skadedjur skulle uppträda jemväl inom
andra län, Kongl. Maj:t icke måtte sakna tillfälle att af anslaget låta

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

bestrida kostnader för deras utrotande äfven inom sådana län, utskottet
ansett orden »inom Hallands och Kristianstads län» böra utgå.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att af de medel, som
jemlikt Riksdagens skrivelser den 12 maj 1868 och
den 6 mars 1889 blifvit stälda till Kongl. Majrts disposition
för behöfvandes undsättning vid missväxt eller
felslagen skörd eller då allmännare nöd i någon ort
af annan orsak uppstått, ett sammanlagdt belopp af
högst 60,000 kronor må för åren 1890, 1891 och 1892
af Kongl. Maj:t disponeras såsom anslag till bestridande
af kostnaderna för utrotande af ollonborrar, att utgå
i den mån motsvarande belopp af enskilde, kommuner,
landsting eller hushållningssällskap för ändamålet tillskjutes.

Stockholm den 24 mars 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Ivar Hpeggströms boktryckeri, 1890.