Statsutskottets Utlåtande N:o åi (Utlåtande 1894:Su44 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o åi.

■ i.H rl Mr. dii'';’)!lri i

1 ’i, > t ;; }> |

fi<*<{<frr .5;i!v''* • ! •!!

i UV /■’.''» i i i K rf ■ t ll\: IM • ,■ >

•} • • f

tnililillllil I. *tii ;

■/;»• .i J:o M:,,..-.nvij

Ifl.jhf! ,->! It,:;'' q-‘ iMj.l* •• •; >''■;;• ''

:i, i‘V:1 it Oim r ‘

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1894, kl. 2 e. m.

5ic.)*th.fu i: V luft vi'' .li:>.< / in- ''• . 1 •• J: O f} il (; i; i cu>b i i • . *•;> ii ''ii''"'' ; 1-107

Utlåtande, i anledning af väckt motion om beviljande af ytterligare
anslag för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar.

(R. A.)

;<V-V i: . i f f it j i''>.hn> ‘j;i-■ lii-.■ -i tf MT i • . ''"lUh j:.

- ir''; ■A'' .ruin '' '' °.y.r ''liv ; /;■" ■,«. ; ■ i.-,: v ;: q I

en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 120) har herr
F. Berglöf jemte tretton andra af kammarens ledamöter hemstält,

att Riksdagen måtte till låneunderstöd åt enskilda jernvägar intill
högst halfva anläggningskostnaden och under bestämmelser i öfrigt, som
af 1891 års Riksdag blifvit faststälda, till Kongl. Maj:ts förfogande ställa
ytterligare ett extra anslag af fem millioner kronor, att utgå under
åren 1895 och 1896.

Till stöd för denna hemställan hafva motionärerne till en början
erinrat, att, då Riksdagen år 1891 beviljade ett anslag af 5,000,000
kronor till låneunderstöd för enskilda jernvägsanläggningar, att utgå
under åren 1892—1896, motioner förelågo om anslagets bestämmande
till 10,000,000 kronor, samt att redan vid 1892 års riksdag motioner
framkommo om anslagets höjande till sistnämnda belopp, i hvilka
motioner anfördes, bland annat:

natt staten, likasom den hittills endast i några jemförelsevis min»dre
betydande undantagsfall gjort förlust på de till enskilda jernvägs»företag
utlemnade lånen, med den skärpta kontroll öfver företagens
»rentabilitet och förvaltning samt i betraktande af den numera högst

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 30 Höft. (N:o 44.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

»betydligt billigare anläggningskostnaden, ej heller hädanefter bör kunna
»på dessa lån göra någon förlust;»

»att det från statens sida icke är fråga om någon särskild upp»offring,
utan staten endast kommer att uppträda såsom kreditförmed»lare
för att sätta särskilda orter i tillfälle att fylla sitt lånebehof till
»minst betungande annuitetsbelopp;»

y>att i allt fall de särskilda orterna måste för erhållande af sta»tens
låneunderstöd göra betydande egna uppoffringar, hvilka torde få
»anses såsom det bästa vitsordet om den mening, som i dessa orter ut»bildat
sig om jernvägens gagn — ja, oumbärlighet;»

»att för närvarande priset på de för jernvägsbyggnad erforderliga
»materialier ställer sig lågt, och således tidpunkten synes gynsam för
»ifrågavarande företag;»

»att det äfven ur synpunkten att bereda tillfällen till arbets»förtjenst
vore önskligt, om den lifaktighet, som visat sig hafva uppstått
»för anskaffande af jernvägskommunikationer, erhölle verksamt under»stöd;»
och

»att under nuvarande konjunkturer på penningmarknaden staten
»synes kunna till billig ränta anskaffa de för utlåningen erforderliga
»medel».

Motionärerne hafva vidare meddelat förteckning å dels koncessionerade
jernvägar, hvarå arbetet ej påbörjats vid 1893 års slut, dels jernvägar,
hvarå koncession sökts och hvarom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
afgifvit utlåtande, dels ock jernvägar, hvarå koncession sökts,
men hvarom bemälda styrelse icke afgifvit utlåtande, hvarjemte motionärerne
erinrat, hurusom 1891 års lånefond redan vore disponerad för
fyra jernvägsföretag, som fått fondens hela belopp, 5,000,000 kronor,
emellan sig fördeladt.

I motionen anföres härefter, att af berörda uppgifter framginge,
dels att förslag till jernvägsbyggnader i många och olika delar af landet
förelåge till behandling, dels ock att ett fåtal jernvägar kunnat erhålla
låneunderstöd från de vid 1891 års riksdag beviljade medel; att
för en del af de ifrågasatta jernvägarne arbetet med samlandet af nödigt
byggnadskapital så långt fortskridit, att jernvägsföretagets utförande
endast vore beroende af möjligheten att erhålla lån till hälften
af anläggningskostnaden; att vid granskning af förslagen, der sådant
redan icke skett, det med all säkerhet skulle framgå, att flera af de
ifrågasatta jernvägarne borde beviljas understöd medelst statslån; att
gent emot den vid 1891 års riksdag uttalade mening, att, då anslagna
medel skulle fylla behofvet af understödsmedel för de jernvägsföretag,

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

som kunde ifrågakomma till utförande under åren 1892—1896, det således
visat sig, att ytterligare anslag härutinnan vore af nöden; samt
att det icke kunde anses vara en obillig eller oskälig begäran från de
orter, som ännu vore i saknad af jernvägsförbindelser, att, då de sjelfva
offrade betydande summor, statsmedel i form af lån lemnades för att
göra det möjligt att utföra tillämnade jernvägsföretag.

Då flera till byggnad ifrågasatta jernvägar kunde bringas till utförande,
om låneunderstöd intill högst halfva anläggningskostnaden
blefve för dem beviljadt;

då härvid från statens sida icke påkallades någon uppoffring, utan
endast utgifvande af lån, derå ränta och amortering skulle erläggas;

då de orter, som med ifrågavarande lån skulle understödjas, vore
i största behof af jernvägar och under många år med stilla tålamod
afvaktat den tidpunkt, då för dem skulle beredas de samfärdsmedel,
som redan kommit andra orter till godo.; och

då nödigt vore att bereda arbete och utkomst åt de från statens
jernvägsbyggnader lediga arbetare,

hemstälde motionärerne om bifall till motionen.

Sedan 1871 och 1876 årens Riksdagar, hvar för sig, till Kongl.
Maj:ts förfogande stält. en lånefond för enskilda jernvägar af 10,000,000
kronor, att utgå med 2,000,000 kronor årligen under fem års tid, nedsatte
Riksdagen år 1881 den för nästkommande femårsperiod 1882—
1886 beviljade fonden till 5,000,000 kronor, att utgå med 1,000,000 kronor
om året, och har Riksdagen derefter såväl år 1886 som år 1891
fasthållit vid sistnämnda belopp. Oanmärkt bör dock ej lemnas, att
Riksdagen dessutom för vissa jernvägsföretag anvisat särskilda lån, uppgående
åren 1882—1886 till 2,345,500 kronor och åren 1887—1891 till

2.068.000 kronor, hvadan under dessa femårsperioder såsom låneunderstöd
för enskilda jernvägar anvisats inalles 7,345,500 kronor och

7.068.000 kronor, samt att under nuvarande femårsperiod Riksdagen
för anläggning af jernväg mellan Hernösand och Sollefteå beviljat särskilt
lån å 2,350,000 kronor. Det belopp, som under de senaste femårsperioderna
anslagits till jernvägslån, är sålunda för åren 1892—1896
redan uppnådt. Att nu öfverskrida detta belopp genom att för periodens
återstående två år anslå ytterligare medel för lån till jernvägar,
synes utskottet icke vara att tillråda, allra minst i den omfattning
motionärerne föreslagit, helst åtskilliga förhållanden bjuda till varsamhet
vid beviljandet af anslag för jernvägslån.

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

Det må väl såsom regel vara rigtigt, att, på sätt i motionen framhålles,
vid utgifvandet af sådana lån från statens sida icke påkallas
någon uppoffring, enär å lånen skall erläggas ränta jemte årligt amorteringsbelopp,
men den omständigheten, att riksgäldskontorets utestående
fordran för förfallna men icke verkstälda inbetalningar å utgifna lån
för enskilda jernvägar m. m. under de senaste fem åren vuxit med i
det närmaste 1,000,000 kronor (jfr utskottets utlåtande n:o 21 sid. 3),
kan icke annat än mana till ett försigtigt handhafvande af statens lånerörelse
för jernvägsändamål och talar, enligt utskottets uppfattning,
emot en så hastig utsträckning af samma rörelse som den, motionärerne
ifrågasätta. Då erfarenheten visat, att jernvägsbolag sökt kringgå
de för statslåns erhållande bestämda vilkor, torde för öfrigt kunna
ifrågasättas, huruvida icke, innan ytterligare medel anslås till lån för
jernvägsanläggningar, nu gällande föreskrifter med afseende å dylika
lån böra underkastas revision. En sådan synes emellertid lämpligast
ega rum i sammanhang med beviljandet af ny lånefond och fastställandet
af vilkor för erhållande af lån från densamma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr F. Berglöfs m. fl. ifrågavarande motion
icke må af Riksdagen bifallas.

juni.

Stockholm den 13 april 1894.

iv f

j; >

På statsutskottets vägnar.

Gustaf Sparre.

Stockholm, tryckt hos Å. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1894.