Statsutskottets Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1895:Su9 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 2G mars 1895, kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till
ecklesiastikdepartementet.

(2:dra U. A.)

Ordinarie anslag.

Kongl. biblioteket.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t
under åttonde hufvudtiteln föreslagit, att en förhöjning i det till kongl.
biblioteket anvisade anslag för böckers inköp och inbindning måtte beviljas
med 15,000 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
den 14 januari 1895 har föredragande departementschefen till
en början erinrat derom, att uti skrifvelse den 28 augusti 1882 dåvarande
öfverbibliotekarien Gr. E. Klemming hos Kongl. Maj:t gjort framställning
om förhöjning af kongl. bibliotekets anslag till böckers inköp och bindning.
1 sådant afseende hade anförts, att enligt gällande reglemente kongl.
biblioteket såsom nationalbibliotek vore ämnadt att innehålla en, så vidt
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 lläft. (N:o 9.) 1

Ang. höjning
af anslaget till
böckers inköp
och bindning.

[i.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

möjligt, fullständig samling af svensk litteratur och derjemte de vigtigaste
alstren af främmande länders vetenskapliga och litterära verksamhet.
Till området af bibliotekets inköp hörde således den äldre svenska litteratur,
som ännu der saknades, den utom Sveriges nuvarande gränser
tryckta svenska litteraturen, hvilken i Finland och Nordamerika vore af
betydande omfång, allt hvad i utlandet utgåfves om Sverige, af svenskar
eller i öfversättning från svenskan, samt slutligen handskrifter, hvilka
kompletterade den för svensk historia, biografi och litteratur värdefulla
handskriftsamlingen. Derjemte borde biblioteket tillegna sig det förnämsta
af brödrafolkens litteratur och tillhandahålla de vigtigaste af de
arbeten, som tunnes tillgängliga på andra länders bokmarknad, för att
såmedelst inom sitt område främja möjligheten för vårt land att deltaga
i de öfriga folkens stora kultursträfvanden. Enligt öfverbibliotekarien
Klemmings förmenande vore de minsta belopp, kongl. biblioteket behöfde
för ifrågavarande ändamål, 30,000 kronor till bokinköp och 10,000 kronor
till inbindning.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t hade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet yttrat, bland annat, att då de medel,
hvaröfver kongl. biblioteket egde att förfoga till inköp och inbindning
af böcker, icke svarade mot den utveckling, som på vetenskapernas och
litteraturens område vid den tiden försigginge, och mot de stegrade
anspråk, som i våra dagar stäldes på ett nationalbibliotek, en förhöjning
i bibliotekets anslag väl syntes önskvärd, men att departementschefen,
i betraktande af de mångfaldiga och stora anspråk, som stäldes på statsverket
för den allmänna bildningens alltmer växande behof, ansåge sig
icke kunna föreslå ett så stort anslagsbelopp, som af öfverbibliotekarien
Klemming ifrågasatts. Af detta skäl och då en fördelning af anslaget
i två delar, den ena för inköp och den andra för inbindning af böcker,
lämpligast syntes böra göras af öfverbibliotekarien sjelf efter förefallande
omständigheter under hvarje år, hade departementschefen tillstyrkt att
hos Riksdagen måtte äskas en förhöjning i det till kongl. biblioteket då
anvisade anslag för böckers inköp och inbindning, 18,000 kronor, med
allenast 7,000 kronor, eller till 25,000 kronor. Ett i öfverensstämmelse
härmed af Kongl. Magt hos 1883 års Riksdag framstäldt förslag blef af
Riksdagen bifallet, hvadan omförmälda anslag från och med år 1884
utgått med 25,000 kronor.

I skrifvelse den 29 september 1S94 hade, enligt hvad departementschefen
härefter anmält, nuvarande öfverbibliotekarien, med åberopande af
motiveringen i öfverbibliotekarien Klemmings nyssnämnda skrifvelse,
anfört, hurusom under de tolf år, som förflutit från aflåtande! af denna

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skrifvelse, svårigheterna för kongl. biblioteket att med för banden varande
anslag för böckers inköp och inbindning fylla det behof, som dermed
skulle tillgodoses, i hög grad ökats. Litteraturens tillväxt både hållit,
jemna steg med den snabba utvecklingen på alla andra områden, och i
sammanhang härmed både det blifvit allt omöjligare att inom de litteraturfack,
hvilka det ålåge kongl. biblioteket att företrädesvis komplettera,
anskaffa de verk, som vore mest utmärkande för vetenskapens och litteraturens
nyare ståndpunkt. Medan sålunda allt större luckor uppstode
inom dessa fack, stege allmänhetens anspråk att genom kongl. biblioteket
få sina bildningsintressen tillgodosedda. Detta framginge tydligt deraf,
att, under det år 1882 endast 27,419 volymer framtagits till allmänhetens
begagnande och 6,153 volymer utlånats till användning i hemmen,
motsvarande tal för år 1893 stigit till 69,495 och 10,347. Af öfverbibliotekariens
årsberättelse för år 1893 inhemtades, hurusom vid 1894
års början förefunnits en till omkring 3,000 kronqr uppgående obetald
rest å de under år 1892 genom firman Samson & Wallin gjorda bokinköpen,
hvarjemte då varit obetaldt hela det inköp, som kongl. biblioteket,
år 1893 gjort hos denna firma, genom hvilken det hufvudsakliga
utländska bokinköpet förmedlades. I bokbindningen hade af brist på
medel inskränkningar måst vidtagas, så att kostnaden för år 1893 stannat
vid 6,524 kronor 46 öre mot 8,272 kronor 99 öre under närmast föregående
år. Denna nödtvungna inskränkning af bokbindningen måste,
om den år efter år upprepades, blifva i hög grad skadlig för de obundna
böckernas bestånd. Det svenska årstrycket vore sedan många år till
öfvervägande del obundet, och de obundna arbetena a utländska afdelningen
beräknades uppgå till minst 20 procent af hela volymantalet,
fastän årligen bundits så långt tillgångarna medgifvit, med iakttagande
af nödig sparsamhet i afseende på band. Eu dyrare post vid inbindningen
utgjordes af den under de två sista decennierna så hastigt tillväxande
svenska tidningslit,teraturen, hvilken på grund af det merendels
särdeles stora formatet, kräfde i medeltal 8 kronor 50 öre per band.
Att i obundet skick förvara dessa tidningsårgångar, i Indika så mycket,
vigtig! material för framtida studium funnes nedlagdt, voro ogörligt med
hänsyn till brukbarhet^! och papperets beskaffenhet. För att inbindningen
icke måtte till böckernas skada allt för mycket inskränkas, borde
minst 10,000 kronor årligen för densamma användas. Att till förmån
för bindningen sålunda inskränka inköpssumman, vore icke förenligt med
kongl. bibliotekets uppgift att uppköpa svenskt tryck från utlandet och
i biblioteket obefintliga äldre svenska tryckalster äfvensom Sverige rörande
handskrifter samt att följa med i den ständigt växande utländska bok -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

marknaden, såväl den moderna som den antiqvariska, inom området för
de kunskapsgrenar, hvilka i kongl. biblioteket vore representerade.
Bland dessa inginge de särdeles dyrbara publikationerna inom facken
skön konst, fornkunskap, geografi och resor. På grund häraf hade
öfverbibliotekarien nu anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition om höjande af kongl. bibliotekets anslag till
böckers inköp och inbindning från 25,000 kronor till 40,000 kronor.

Med åberopande af hvad öfverbibliotekarien sålunda anfört rörande
behofvet af ökade medel för ifrågavarande ändamål, har departementschefen,
som ansett det i sådant hänseende föreslagna belopp icke gifva
anledning till anmärkning, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
gorå den framställning, som ofvan angifvits.

I sammanhang med nu omförmälda fråga har utskottet ansett sig
böra jemväl taga nnder öfvervägande Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om förhöjning med i 2,000 kronor i det till
Upsala universitets bibliotek för närvarande utgående årsanslaeret af
15,000 kronor.

I detta ämne meddelas i förenämnda statsrådsprotokoll, att kanslern
för rikets universitet, hvilken med skrifvelse den 29 september 1894
till Kongl. Maj:t öfverlemnat det större akademiska konsistoriets i Upsala
framställning om åtskilliga universitetets behof, för hvilkas afhjelpande
anhållits, att anslag måtte af Riksdagen utverkas, dervid, lika med konsistorium,
såsom i högsta grad angeläget framhållit behofvet af förhöjning
i årsanslaget för universitetsbiblioteket. Till stöd härför hade åberopats
de anföranden och den motivering, som de särskilda fakulteterna
och universitetsbibliotekarien i ärendet afgifvit.

Enligt hvad bibliotekarien i sitt utlåtande meddelat, framginge af
fakulteternas betänkanden i frågan, bland annat, att utaf den summa,
som under de senare åren kunnat årligen användas till inköp af litteratur,
komme på arbeten, tillhörande de särskilda fakulteternas områden, följande
belopp: för den teologiska omkring 500 kronor, för den juridiska
700 å 800 kronor, för den medicinska vid pass 1,300 kronor, och för
filosofiska fakulteten, hvilken omfattade en sådan mängd olika vetenskaper,
något öfver 6,000 kronor; att, ehuru största delen af dessa belopp,
hvad de tre förstnämnda fakulteterna beträffade, åtgått till anskaffande
af vetenskapliga tidskrifter, sådana dock ingalunda funnits att
tillgå i tillräckligt antal; att i detta afseende särskilt medicinska fakulteten
erinrat, hurusom antalet medicinska tidskrifter, som kunnat af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

biblioteket tillhandahållas, utgjorde betydligt mindre än hälften af de i
Karolinska institutets bibliotek tillgängliga; samt att de belopp, som ansetts
erforderliga utöfver hvad förut kunnat påräknas, upptagits för
teologiska fakulteten till 490 kronor, för den juridiska till 1,200 kronor,
för den medicinska till 3,000 kronor och för den filosofiska till 6,000
kronor.

En blick på bibliotekets utgifter för bokinköp syntes, enligt hvad
bibliotekarien vidare anfört, visa, att biblioteket i detta afseende vore
alldeles efter sin tid och ingalunda förmådde fylla sin uppgift. Sammanlagda
utgiften för bokinköp under år 1892 hade varit 9,767 kronor,
hvaraf de ofvan fakultetsvis anförda utgifterna representerade 8,737 kronor,
och utgifterna för fack, som ej borde föras till viss fakultet, såsom
bibliografi, litteraturhistoria, litterära tidskrifter, polygrafer och allmänna
akter, utgjort 1,030 kronor. Aret derpå hade för bokinköp utgifvits
endast 9,078 kronor, emedan det varit att frukta, att, derest ej reduktioner
gjordes, der så möjligt vore, institutionens konto skulle komma
att vid årets slut utvisa brist. Häri hade man ej misstagit sig, ty vid
räkenskapernas afslutande hade visat sig, att, äfven med ofvannämnda
starka indragning å bokinköpet, dock en brist uppstått å 254 kronor.
Orsaken härtill läge å ena sidan deri, att bibliotekets extra inkomster,
såsom till en stor del beroende af spanmålsprisen och studentantalet,
vore stadda i nedgående, å den andra sidan deri, att utgifterna för uppvärmningen
af de genom ombyggnaden i stor utsträckning vidgade lokalerna
växt så mycket öfver det under de gamla förhållandena bestämda
anslaget, att man måste af bibliotekets öfriga medel tillgripa omkring
800 kronor årligen för att betäcka bristen.

Det kunde derför betraktas som säkert, att biblioteket hädanefter
icke kunde för inköp af nya böcker, af fortsättningar å påbegynta arbeten
och af tidskrifter disponera mer än 9,000 kronor utan att brist uppstode.
Otillräckligheten af ett dylikt belopp borde springa en hvar i ögonen.
Man behöfde blott besinna, att om denna summa uppdelades på de särskilda
vetenskaper, som vid universitetet representerades, så folie på
hvar och en ett vida mindre belopp än det, som den enskilde vetenskapsmannen
i regeln använde på förökande af sin boksamling.

Det kunde måhända förefalla underligt, att, då biblioteket cgde ett
årsanslag af staten af 15,000 kronor, det icke skulle kunna använda
mer än 9,000 kronor till bokinköp. Men biblioteket hade ock att bestrida
eu mängd andra oundvikliga utgifter. Så hade det under år 1893
utgifvit för bokbindning 6,120, för materiel och arbetshjelp 2,841, för
uppvärmning 2,708, för vatten 100 kronor. Utgiften för bindning hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visserligen detta år varit ovanligt stor, men att döma af föregående års
erfarenhet, syntes den ej kunna för framtiden hållas lägre än 5,000
kronor årligen. Att denna post vid universitetsbiblioteket stege till så
hög siffra, jemförd med bokinköpet, berodde derpå, att man hade att
binda ej blott hvad som inköptes, utan det flerdubbelt större antal, som
representerades af den årliga leveransen från de svenska tryckerierna,
och af den genom byte och donationer inflytande bokmassan,'' hvilken
senares volymsiffra år 1892 varit tre gånger och år 1893 fyra gånger
så stor som antalet inköpta böcker. Kostnaden för uppvärmningen hade,
såsom förut nämnts, stigit betydligt och borde hädanefter i medeltal beräknas
till 2,500 kronor årligen; och för materiel, expenser och arbetshjelp,
hvilkas siffror kunde vexla för olika år, vore nödigt att reservera
minst 2,700 kronor, som i det närmaste utgjorde medeltalssiffran för de
sista fem åren.

Visserligen hade biblioteket dessutom tillgångar, framgående dels
ur donationsräntor, dels ur vissa till detsamma ingående afgifter vid
universitetet, men dessa tillgångar, hvilkas sammanlagda belopp aldrig
varit stort, hotade nu att ej obetydligt nedgå dels genom spanmålsprisets
sjunkande, dels genom det minskade studentantalet. För de fem åren
1889—93 hade deras belopp varit 2,333, 2,336, 2,072, 2,554, 2,067
kronor. Af dessa tillgångar kunde dock intet användas till bokinköp,
då, såsom af det ofvan meddelade syntes, de ej ens försloge till gäldande
af de årliga utgifterna för materiel, expenser och arbetshjelp,
utgifter, som vid ett stort och lifskraftigt bibliotek vore oundvikliga och
med dettas vidgade verksamhet oupphörligt stegrades. För detta ändamål
egde universitetsbiblioteket ej något statsanslag, utan måste tillgripa
sina extra inkomster, under det att kongl. biblioteket härför disponerade
ett särskildt anslag. Slutresultatet blefve derför, att universitetsbiblioteket
äfven med största hushållning, och den hade visserligen med stränghet
iakttagits, icke kunde för bokinköpet. för framtiden använda mer än 9,000
kronor, och att det förknappningssystem, som genom många år konseqvent
tillämpats, måste fortfara, till dess statsmagterna trädde emellan.

En af orsakerna, hvarför, äfven om anslaget vid en viss aflägsen
tid kunde anses på ett ej alltför otillfredsställande sätt uppfylla sitt ändamål,
dock under tidens fortgång afståndet mellan tillgångar och behof
måste allt skarpare göra sig gällande, vore att söka i den vetenskapliga
produktionens oupphörligt stegrade tillväxt. Men härtill kunde läggas
äfven andra orsaker. Priset å bokmarknadens produkter hade småningom
och ej obetydligt stigit i allmänhet, men i ovanlig grad för de medicinska
och naturhistoriska större verken, Indika i regeln försåges och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

äfven måste vara försedda med planclier. Kostnaden för böckers inbindning
hade ock, trots att man här sökt iakttaga den största möjliga
enkelhet, visat en oroande tillväxt, hvarigenom ytterligare minskning
blifvit nödig i de medel, som -afsåges för bokinköp.

Förutom nu anförda orsaker till bokanslagets minskade köpkraft
funnes ännu en, härledande sig ur universitetets egen utveckling och
stegrade lif. Man måste ihågkomma, att sedan år 1851 det påräkneliga
anslaget (då omkring 12,000 kronor, deraf 10,200 kronor statsanslag)
förblifvit oförändradt i trettio år, och när det för tretton år sedan förhöjdes
(statsanslaget ökades då med 4,800 kronor), hade dervid sedan
fått förblifva, under det att de ordinarie lärostolarne på dessa fyrtio år
växt med 50 procent, och en helt ny klass af e. o. professorer tillkommit.
Dåde man härtill det starkt ökade antalet af docenter och den
vetenskapliga rigtning, som studierna tagit, hvarom de talrika afhandlingarna
vittnade, kunde man förstå, att de fordringar, som nu stäldes
på biblioteket, vore mångdubbelt större, än hvad fallet varit för fyrtio
år sedan. Detta bekräftades med full tydlighet af det, som de statistiska
uppgifterna gåfve vid handen om bibliotekets starkt ökade användning
på sista tiden. Hemlånens antal hade under de senare åren utvisat ett
oupphörligt stigande, hvilket tydligen vittnade om bibliotekets ökade
betydelse för studierna. Från 6,106 volymer år 1888 hade hemlånen
växt till 10,138 år 1893, eller med 66 procent på sex år. Och siffran
skulle varit många tusental större, om biblioteket varit i stånd att anskaffa,
hvad lärare och studenter derstädes förgäfves efterfrågat. Så glädjande
denna tillökning i henilånens antal vore, trädde den dock i skuggan
för den lifliga verksamhet, som utvecklats i den om sommaren 1890
öppnade läsesalen. Före denna tid, då läsesal alldeles saknades, inhyste
man visserligen dagligen några besökande, der plats kunde beredas, men
huru oerhördt förhållandena förändrats sedan dess, visade sig deraf, att
läsesalen år 1892 begagnats af 4,181 personer, för hvilkas räkning 45,724
volymer, deraf 3,690 handskrifter, utlemnats. År 1893 hade siffran af
volymer, ut-lemnade i läsesalen, sjunkit till 34,934, men detta utvisade
långt ifrån någon minskning i dess användning, såsom syntes redan
deraf, att antalet af derstädes arbetande personer samtidigt växt från
4,181 till 4,493. Förklaringen läge deri, att det i läsesalen uppstälda
referensbiblioteket, som de besökande finge sjelfva direkt använda, i betydlig
grad utvidgats med just sådana arbeten, som ofta efterfrågats.
Emellertid syntes dylika siffror föra ett talande språk, ty de vittnade,
huru ojemförligt mycket mera än förr biblioteket loges i anspråk, men

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ock att dess förmåga att gå de arbetandes behof till mötes måste och
förtjenade att utvecklas.

Beträffande storleken af det nya anslag för bokinköp och bindning,
som måste anses erforderligt för att biblioteket skulle kunna uppfylla sin
bestämmelse, hade bibliotekarien erinrat om förut omnämnda, af fakulteterna
uppgifna belopp, hvilka bibliotekarien funnit så måttligt tilltagna,
att de endast kunde anses någorlunda motsvara behofvet. Summan af
dessa belopp utgjorde 10,690 kronor. Om härtill lades den nödiga förhöjningen
för alla de bokfadk, hvilka ej kunde föras till någon viss
fakultet, äfvensom för liandskriftsinköp — i hvilket afseende biblioteket,
som dock egde den största handskriftsamling i Sverige, tyvärr hittills
måst, ofta till stor förlust för vetenskapen och fosterlandets historia, låta
gå sig ur händerna tillfället att äfven för relativt obetydliga belopp rädda
högst värdefulla saker — och om slutligen hänsyn toges dertill, att
disponibla medel för inköp sedan år 1893 minskats med 700 kronor,
syntes totalsumman af det nya anslag, hvilket måste betraktas som
oundgängligen erforderligt, böra beräknas till 12,000 kronor.

Denna förhöjning kunde väl vid första påseendet synas betydlig,
men frågan vore ej, om ökningen i sig syntes ovanligt stor, utan om
den funnes erforderlig och således berättigad. Att den nu framträdde
så stor, hade ej minst sin grund deri, att man så länge stått stilla.
1851 års anslag hade nemligen förblifvit oförändradt i trettio år, och
den derefter beviljade förhöjningen, i hvilken förändring sedan ej skett,
hade både erkänts som provisorisk och äfven från första stund befunnits
otillräcklig.

En jemförelse med hvad inom vårt land på senare tider begärts
och beviljats för motsvarande institutioner syntes visa, att anspråken
ingalunda vore för högt stälda. Medicinska fakulteten och Karolinska
institutet hade samma uppgift att fylla; det senare hade för sitt bibliotek
ett särskildt årligt anslag af 4,000 kronor. Kong], biblioteket, som
äfven förut varit bättre tillgodosedt än universitetsbiblioteket, åtnjöte
sedan 1883 ett årsanslag, som med 10,000 kronor öfverstege det senares.
Detta anslag hade likväl befunnits otillräckligt och tarfvade en betydlig
förhöjning.

Det syntes dock ej kunna bestridas, att biblioteket vid rikets första
universitet hade fullt ut så stora förbindelser att fylla som det kongl.
biblioteket. Den publik, som det betjenade, bedrefve nästan utan undantag
vetenskapliga studier och måste derför på institutionen ställa kraf
af vida mer omfattande art än de, som i regeln förekomme vid kongl.
biblioteket. Af vetenskapliga tidskrifter, hvilka för det vetenskapliga

Statsutskottets Utlåtande ]S):o 9.

studiet egde eu så ingripande betydelse, syntes vid universitetsbiblioteket
ett vida större antal vara behöflig! än i Stockholm, ehuru förhållandet
nu vore omvändt. Tyngst borde dock i vågskålen falla det ofta förbisedda
sakförhållandet, att kongl. biblioteket vore befriadt från skyldigheten
att köpa verk inom de talrika naturvetenskaperna och inom medicinen,
hvilka arbeten vore de dyraste af alla och som vid universitetet
naturligen i stor omfattning studerades och derför ej finge i dess''bibliotek
saknas. Man finge ej heller alldeles lemna ur sigte de betänkliga
luckor i bokförrådet, som uppstått genom anslagens otillräcklighet, ett
förhållande, som icke kunde vara för något bibliotek likgiltigt, men särskild!
betydde mycket vid ett universitet, der vetenskapens historia alltid
måste studeras och således åtminstone dess förnämsta produkter ej
borde för sammanhanget saknas.

Af hvad sålunda anförts har departementschefen funnit till fullo
ådagalagdt, att ifrågavarande bibliotek är i största behof af ökadt anslag,
och har departementschefen ansett det begärda beloppet ingalunda vara
för högt beräknadt.

Beträffande såväl sistnämnda bibliotek som kongl. biblioteket finner
utskottet de till statsrådsprotokollet anförda omständigheter nogsamt visa, att
de medel, hvaröfver dessa bibliotek hittills kunnat förfoga för böckers inköp
och bindning, ej äro tillräckliga för ett rätt tillgodoseende af de med
biblioteken afsedda ändamål. Så betydliga förhöjningar af statsanslagen,
som nu äskats, anser utskottet dock icke vara af behofvet påkallade.
I detta afseende torde hänsyn böra tagas dertill, att uppgiften för ifrågavarande
statsbibliotek i väsentlig mån underlättas genom de mångfaldiga, för
forskare tillgängliga fackbibliotek, som för närvarande underhållas ej mindre i
Stockholm än i Upsala; och i fråga om universitetsbiblioteket i sistnämnda stad
liar utskottet velat särskildt påpeka, att de i Upsala inrättade universitetsseminarierna
för inköp af böcker åtnjuta årligt statsanslag till ganska afsevärdt
belopp. Då genom tillbörlig hänsyn till berörda boksamlingar och deras
årliga förvärf bokinköpen vid ifrågavarande statsbibliotek kunna i flera fall
begränsas, föreställer sig utskottet, att utgifterna för detta ändamål icke
behöfva stiga till så höga belopp, som i de gjorda framställningarna
beräknats. Hvad angår kostnaderna för bokbindning, hvartill, enligt de
i statsrådsprotokollet lemnade uppgifter, betydliga belopp ansetts erforderliga,
har utskottet jemväl tänkt sig möjligheten af en nedsättning.
Särskildt beträffande tidningslitteraturen, hvars bindning, enligt hvad
öfverbibliotekarien upplyst, visat sig synnerligen kostsam, förefaller det
knappast behöflig!, att Aid hvart och ett af de tre offentliga bibliotek,
Bill. till lliksd. Blot. 189T. 4 Sami. 1 Afd. 9 Uäft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. höjning
af anslaget till
domkapitlens
expeditioner
in. in.
[2-]

till hvilka exemplar af allt svenskt årstryck författningsenligt öfverlemnas,
samtliga svenska tidningar skola i bundet skick förvaras. Äfven
beträffande bindningen afen del af det svenska årstrycket i öfrigt torde utan
synnerlig olägenhet någon inskränkning kunna göras. I sammanhang
härmed vill utskottet ej underlåta att fästa uppmärksamheten på, att
äfven de offentliga bibliotekens skyldighet, att förvara särskildt tidningslitteraturen
synes böra kunna begränsas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har utskottet ansett sig
böra föreslå, att förhöjningarna i omförmälda anslag'' till kongl. biblioteket
och Upsala universitets bibliotek bestämmas till 9,000 kronor för
h vartdera.

Under förevarande punkt hemställer utskottet alltså,

att Kongl. Maj:ts framställning må på det sätt
af Riksdagen bifallas, att, det till kongl. biblioteket
anvisade anslag för böckers inköp och inbindning höjes
med 9,000 kronor, eller från 25,000 kronor till 34,000
kronor.

Vid bifall härtill kommer det i riksstaten uppförda anslaget till
kongl. biblioteket, nu 64,200 kronor, att ökas till 73,200 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

2:o) Kongl. Muj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med gillande
af hvad i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari
1895 hemstälts rörande konsistorieamanuenserna, extra biträden och vaktbetjening
vid domkapitlen samt skrifmaterialier och expenser för dessa
myndigheter äfvensom ersättning för semestervikariat, godkänna föreslagen
aflöningsstat för konsistorienotarierna samt hvad som ifrågasatts
rörande deras pensionsrätt, så ock medgifva, att för bestridande af kostnader
härför det i riksstaten under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik
»domkapitlens expeditioner» uppförda anslag måtte förhöjas med 69,409
kronor, eller till 94,409 kronor, samt att det nu under titel »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar» under nyssnämnda
anslagsrubrik upptagna anslag måtte från riksstaten uteslutas.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen till en
början framhållit, hurusom, medan under de senaste årtiondena lönereglering
genomförts för statens embete- och tjenstemän på nästan alla

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

områden af förvaltningen, tjenstemannapersonalen vid de ecklesiastika
konsistorierna fått qvarstå under aflöningsförhållanden, som delvis vore
så beskaffade, att det måste förefalla egendomligt, att de icke långt före
detta reglerats. Den hufvudsakliga förklaringsgrunden härtill syntes vara,
att frågan om stiftsstyrelsernas omorganisation, långt innan senare tiders
löneregleringar å andra områden egt rum, stått på dagordningen. Redan
inom den komité, som år 1828 afgifvit förslag till kyrkolag, hade denna
fråga förevarit till behandling. I de betänkanden, som afgifvits af följande
kyrkolagskomitéer åren 1846, 1873 och 1891, förekomme förslag
till stiftstyrelsernas omorganisation. Under de senaste trettio åren hade
förslag i sådant hänseende gång efter annan utgjort föremål för både
Konungs och Riksdags pröfning. Vid 1862—1863 årens riksdag, då
Rikets Ständer för afhjelpande »tills vidare» af det anmärkta missförhållandet
beträffande aflöningarna vid domkapitlen anvisat nu utgående ordinarie
anslag af 10,000 kronor, hade antydts, »att en förändrad organisation
af domkapitlens verksamhet vore att emotse». Alltifrån kyrkomötesinstitutionens
tillkomst hade frågan om sådan omorganisation efter olika
grunder förekommit vid dessa möten. Genom proposition af den 10
februari 1893 hade Kongl. Maj:t senast påkallat Riksdagens medverkan
för samma frågas lösning. Då det emellertid hittills icke lyckats att
ernå enighet angående organisationens beskaffenhet, och ingenting tydde
på, att man stode nära målet att få denna fråga löst, förefölle det departementschefen,
som om en definitiv lönereglering, hvilken naturligtvis
borde utföras så, att den icke på något sätt blefve till hinder för en
framtida omorganisation af stiftsstyrelserna, icke längre borde undanskjutas.
Beträffande definitiv lönereglering förelåge ock en framställning
af 1888 års kyrkomöte, hvaröfver samtliga domkapitel, Stockholms stads
konsistorium samt statskontoret sig yttrat, och hade slutligen från nämnda
ecklesiastika myndigheter förnyade utlåtanden infordrats med anledning
af statskontorets yttrande. Äfven från senast församlade kyrkomöte
hade Kongl. Maj:t fått mottaga skrifvelse i detta ärende.

Vid det tillfälle, då propositionen i ämnet till 1893 års Riksdag
beslutits, hade, enligt hvad vidare erinras, departementschefen, under
hänvisning särskildt till 1888 års kyrkomötes skrifvelse, inför Kongl.
Maj:t framhållit, hurusom behofvet af en dylik lönereglering redan länge
varit både kändt och erkändt. Departementschefen hade dervid, under
åberopande af då föreliggande sifferuppgifter, påvisat, bland annat, hurusom
lönebeloppen inom de olika stiften företedde skiljaktigheter, som
icke stode i förhållande till den olikhet i göromålens mängd, hvilken
förefunnes mellan de särskilda domkapitlen, samt hurusom i afseende å

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvarje särskild lön visade sig en skilnad i beloppet från ena året till
det andra, hvilken föga stämde med den eljest antagna grundsatsen, att
aflöningen för en tjenst icke borde från ett’ år till ett annat vara underkastad
oberäkneliga vexlingar, allra minst till den grad, att, såsom här
vore fallet, inkomsterna vid samma befattning ena året med omkring
3,000 kronor öfverstege det andra årets eller vore omkring dubbelt så
höga det ena året som det andra. Vid samma tillfälle hade departementschefen
ock antjdt, att, om redan i aflöningarnas ojemnhet och vexling
förelåge talande skäl för behofvet af en lönereglering, en undersökning
. af löneförmånernas beståndsdelar lemnade ytterligare bevis för
nödvändigheten af en sådan. Med ledning af den omfattande utredning,
som innefattades i statskontorets utlåtande i ärendet af den 30 december
1893, ville departementschefen nu fullständigare, än hvad som vid meranämnda
tillfälle varit möjligt, ur sistberörda synpunkt belysa den ifrågavarande
löneregleringens nödvändighet. Det syntes ligga i sakens natur,
att nuvarande å riksstaten uppförda anslag, 25,000 kronor på ordinarie
och 3,716 kronor på extra stat, icke kunde vara tillräckliga både för
uppehållande af verksamheten inom 13 ecklesiastika konsistorier genom
vid hvart och ett åt dessa embetsverk anstälde notarie, amanuens och
vaktbetjent, och tör bekostande åt erforderliga skrifmaterialier och expenser.
Följden häråt hade också blifvit, att för dessa institutioners
bestånd måst uppsökas utvägar, hvilka icke å något förvaltningsområde
i vårt land hade sin motsvarighet och som delvis vore så beskaffade,
att deras anlitande icke ens syntes öfverensstämma med statens värdighet.
Vid en del domkapitel hade dessutom staten under en följd af år
nödgats träda emellan för att betäcka brister i domkapitlens expeditionskassor.
Beslut om anvisande af medel härtill hade fattats, sedan kammarrätten,
som i ärendet hörts, granskat vederbörande räkenskaper, funnit
bristerna hafva sin orsak i oundgängliga utgifter och tillstyrkt deras
betäckande. Under de senaste åren hade statskontoret af Kongl. Maj:t
anbefalts att förskottsvis af tillgängliga medel utbetala härför erforderliga
belopp för - atUsedermera till ersättning anmälas; och ämnade departementschefen,
sedan statskontoret i skrifvelse den 3 sistlidne december
hemstält, att för detta ändamål nu förskjutna 10,245 kronor 56 öre
måtte ersättas, jemväl föreslå framställning till Riksdagen i sådant syfte.

Den hufvudsakliga delen af de tillgångar, hvarmed de ecklesiastika
konsistorierna uppehölles, utginge, såsom af det redan anförda kunde
slutas, ej heller af statsmedel, utan från andra håll med ett sammanlagdt
belopp, som, enligt föreliggande uppgifter från åren 1883—1887,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i medeltal utgjort omkring 55,000 kronor, en siffra, som på grund af
den kända erfarenheten rörande omöjligheten att erhålla fullt exakta
redogörelser rörande sportelinkomster, sannolikt i verkligheten varit ännu
högre. Med ledning af statskontorets utlåtande kundo sistnämnda tillgångar,
som utgått från andra håll än staten, lämpligen sammanföras
under följande hufvudgrupper nemligen: expeditionslösen, provisioner, kollektör,
bidrag från stiftens presterskap, aflöningsbidrag från domkyrkorna
och andra kyrkor samt diverse inkomster.

I. Expeditionslösen.

Denna inkomstpost hänfördes i statskontorets utlåtande under två
särskilda rubriker, fullmagtslösen och annan lösen.

Beträffande den först omnämnda, som utginge till konsistorietjenstemännen
för fullmagt, konstitutorial, antagningsbevis eller protokollsutdrag,
hvarigenom tjenst, beställning eller syssla med verklig lön på stat
tillsättes och bortgifves, hade densamma, under antagande att denna
lösen vid domkapitlen i Lund och Göteborg, hvarifrån vederbörliga uppgifter
saknades, uppgått till sammanlagdt 1,500 kronor årligen under
tidsperioden 1883—1887, i medeltal under samma period utgjort 11,827
kronor 27 öre. Denna lösen utginge enligt taxa å expeditionslösen vid
domkapitlen i riket den 31 oktober 1851. Enligt förnyade kongl. förordningen
den 7 december 1883 angående expeditionslösen, hvarigenom
i öfrigt upphäfts hvad i afseende å dylik lösen dittills varit stadgadt,
hade nemligen i 5 §, med hänsyn till nödvändigheten att tillgodose
konsistorietjenstemännens lönebehof, föreskrifvits, att, tills vidare och intill
dess annorlunda kunde vara förordnadt, dessa myndigheter, för hvilka
1851 års expeditionstaxa varit gällande, fortfarande vore berättigade att
i nyssnämnda fall uppbära lösen enligt samma taxa. Denna lösen erlades
med ett belopp af fyra procent, beräknade efter de sista fem årens medium
af de till taxering uppgifna löneinkomster, för hvilka vid den tillsatta
tjensten bevillning blifvit erlagd, och på grund af kongl. brefvet
den 22 juni 1870 gälde samma bestämmelser som för domkapitlen jemväl
för direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk i tillämpliga
delar, eller i ärenden, som för direktionen och domkapitlen vore
gemensamma. Till statsrådsprotokollet den 10 februari 1893 hade departementschefen
erinrat, att de, som hade att utgöra denna lösen, vore
kyrkoherdar i konsistoriella gäll, komministrar och lärare vid allmänna
läroverk, hvilka tjenstemän dessutom hade att, i likhet med andra statens

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

embete- och tjensteman, erlägga stadgad stämpelafgift. Departementschefen
hade dervid yttrat, att det ur ingen synpunkt kunde försvaras,
att dessa i allmänhet svagt aflönade tjenstemän betungades med en särskild
beskattning, från hvilken deras vederlikar annars numera befriats,
och att, under det en kyrkoherde, som utnämndes af Kongl. Maj:t, vore
befriad från lösen för sin fullmagt, kyrkoherde, som utnämndes af domkapitel,
äfvensom komministrar måste erlägga sådan, och detta för aflönande
af tjenstemän, hvilka, såsom konsistoriernas, måste anses vara
statens. Samtliga domkapitlen och statskontoret hade ock hemstält, att
ofvanberörda lösen måtte upphöra.

Hvad beträffade den återstående delen af ifrågavarande inkomstpost,
hvilken del, under antagande att densamma vid domkapitlen i Lund
och Göteborg, hvarifrån vederbörliga uppgifter å dess belopp saknades,
uppgått till sammanlagdt 2,000 kronor årligen under tidsperioden 1883
—1887, i medeltal under samma period utgjort 4,779 kronor 26 öre,
hade statskontoret hemstält, att konsistorienotarierna borde bibehållas vid
rättigheten att uppbära lösen för hit hänförliga expeditioner, som part
eller annan på egen begäran erliölle eller eljest icke författningsenligt
vore pligtig att lösa. Den till konsistorienotarierna utgående lösen för
expeditioner, hvilka part utan särskild begäran författningsenligt vore
skyldig att lösa, ansåge statskontoret böra utbytas mot stämpel; och
hade statskontoret härvid yttrat : »I detta hänseende synes lämpligast,
att domkapitlen och Stockholms stads konsistorium öfverflyttas från den
forsta till den tredje af de afdelningar, hvartill statsmyndigheterna i fråga
om lösen för eller stämpel till expeditioner äro hänförda i nådiga förordningarna
den 7 december 1883 angående expeditionslösen och den 5
september 1890 angående stämpelafgiften, samt att i stämpelförordningens
tariff, 3:dje afdelningen, införas stämpelafgifter:

för betyg öfver aflagdt kunskapsprof, till belopp motsvarande den

för sådant betyg nu utgående lösen, med .................................... 3 kronor,

för missiv för predikoprofs afläggande, dito dito............... 2 „

för prestebref, motsvarande sammanlagda beloppen af

för sådant bref nu utgående lösen och stämpelafgift ............... 4 „

för skiljebref i äktenskap eller trolofning, dito dito ......... 7 „

för stämning, ehvad den afser en eller flera personer, dito dito 2 „ .»

För den händelse Kongl. Maj:t gillade statskontorets berörda förslag,
borde — yttrar departementschefen — vederbörlig proposition i ämnet
till Riksdagen på finansdepartementets föredragning afl åtas. Enligt verkstäld
beräkning skulle den inkomst, som härigenom komme att tillfalla
statsverket, uppgå till omkring 3,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

II. P> •ovisioner.

Bland de poster, som för närvarande inginge i konsistoriet] enstemännens
aflöning, lemnade ingen större tillgångar än provisionerna.
Grunderna, hvarefter dessa provisioner beräknades, återfunnes i Kongl.
Maj:ts cirkulär den 9 februari 1844. Enligt detta cirkulär, i hvad detsamma
nu vore tillämpligt, utginge konsistorienotariernas provision: efter
G procent å kollektmedel, Indika inom stiftet insamlades, å vederlag under
extra nådår, samt å alla behållna inkomster vid ecklesiastika och läraresysslor,
af Indika under ledighet inkomsterna vore till läroverkens kassor
anslagna; efter 3 procent å kollektmedel, som inom andra stift insamlats
för kyrkobyggnad, samt i vissa fall å räntor å byggnadskassornas
medel. Enligt departementschefens åsigt hade åt dessa stadganden, med
hänseende till konsistorieexpeditionernas oafvisliga- behof af tillgångar,
gifvits en så utsträckt tolkning, att dess fulla berättigande * vissa fall
kunde dragas i tvifvel.

Enligt den af statskontoret lemnade redogörelsen kunde de konsistorietjenstemämnen
för närvarande tillkommande provisioner upptagas
under följande rubriker:

a) Provision å kollekt- och stamboksmedel. Denna provision hade i
medeltal under åren 1883—1887 uppgått till ett sammanlagdt belopp af
4,G18 kronor 43 öre. Under den nyssnämnda 5-årsperioden hade densamma
i Lunds och Göteborgs stift lemnat den högsta inkomsten. I
det förra stiftet hade den under ett år uppgått till ej mindre än 1,141
kronor 31 öre och i det sistnämnda till 732 kronor 1 öre. I afseende
å denna inkomstpost hade af domkapitlet i Linköping uti dess i ärendet
afgifna utlåtande framhållits olämpligheten af att medel, som af den
kristliga barmhertigheten offrades för välgörande ändamål, beskattades
i hufvudsakligt syfte att derigenom bereda lönebidrag åt domkapitlens
tjensteman. Under åberopande häraf och då genom kollektör i rikets
kyrkor, inom de flesta stift äfven för stiftens premie- och fattigkassor,
insamlade medel otvifvelaktigt vore till oafkortade belopp väl behöfliga
för de med dem afsedda ändamål, ansåge äfven statskontoret, i likhet
med domkapitlen, denna provision böra upphöra.

b) Provisioner för uppbörd och redovisning af de medel, som ingå
till presterskapets enke- och pupillkassa från lediga prosteriiga tjenster.
Enligt 9 § i kong!, reglementet den G november 1874 för nämnda kassa
skulle, utom andra medel, till kassans grundfond ingå ett års behållen
inkomst af hvarje prosteri ig beställning i riket, hvilken inkomst i allmän -

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

het borde tillfalla kassan, då beställningen första gången efter reglementets
fastställande blefve ledig, samt behållen inkomst vid prestsyssla,
hvilken, till följd af tvist eller annan omständighet, komme att stå ledig
utöfver den lagliga tillträdestiden, äfvensom vederlag under extra nådår.
I reglementets 25 § stadgades, att dessa inkomster skulle uppbäras af
konsistorium för att till enke- och pupillkassans direktion öfverlemnas
och redovisas mot vanlig provision. Enligt vederbörande domkapitels
bestämmande hade härigenom uppkomna tillgångar enbart tillfallit notarierna,
utom i Karlstads stift, der beloppet fördelats med f på notarien
och med t på amanuensen. T medeltal hade denna inkomst under åren
1883—1887 uppgått till 15,518 kronor 06 öre. Det vore emellertid
uppenbart, att denna inkomst, i den mån de1 presterliga lägenheter, af
hvilka enke- och pupillkassan egde åtnjuta inkomster, blefve färre,
komme att minskas för att slutligen helt och hållet upphöra.

Statskontoret hade ansett, att denna provision borde utöfver den
egentliga lönen tillkomma konsistorienotarierna och understält Kongl.
Maj:ts pröfning, huruvida icke densamma, när den uppbörd, som för
året till enke- och pupillkassan redovisades, ej inom stiftet öfverstege
10,000 kronor, borde fortfarande såsom hittills utgå med 6 procent, men,
när uppbörden för året vore större, med 6 procent för den del deraf,
som ej öfverstege 10,000 kronor, och med 2 procent å den de! af uppbörden,
som öfversköte nämnda summa.

c) Provision för förvaltning af vissa läroverken och domkapitlen anslagna
kassor af mera allmän natur.

Här mötte först de kassor, som inom alla stift, jemlikt § 135 i
kongl. stadgan den 1 november 1878 för rikets allmänna läroverk, skulle
finnas för dessa läroverks behof, de s. k. byggnadskassorna. Dessa kassors
inkomster utgjordes, bland annat, af två årliga kollektör öfver hela stiftet
och ett års behållen inkomst efter ecklesiastik tjensteman utom läroverket,
hvilken genom erhållet afsked eller genom afsättning från tjensten afgått
eller som aflidit utan att efterlemna enka eller omyndiga barn, hvilka
vore till nådår lagligen berättigade. Å dessa inkomstposter äfvensom å
inflytande räntor å byggnadskassornas utlånta medel egde konsistorienotarie,
enligt, ofvan anförda bestämmelser, att beräkna provision å kollektoeh
vakansmedel efter 6 procent och å räntemedel efter 3 procent. Den
inkomst, som härigenom tillflutit konsistorienotarierna under åren 1883—
1887, hade i medeltal utgjort 1,058 kronor. Vidare vore att hit hänföra
de under domkapitlets i Lund förvaltning stående äldre pastoraliefonden,
domkapitelshuskassan samt Filénska fonden, uppkomna de två förstnämnda,
domkapitelshuskassan dock ej med full visshet, genom besparade pa -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

storalier och den sistnämnda genom donations- och kollektmedel. Å
dessa fonders räntor hade provisionen under åren 1883—1887 i medeltal
utgjort tillsammans 53 kronor 2 öre. Hit vore ock att räkna den
under domkapitlets i Göteborg förvaltning stående biskopshus} onden, afsedd
för biskopshusets behof och väsentligen bildad genom besparade pastoralier,
och å hvars ränteinkomst konsistorienotariens provision i medeltal
för åren 1883—1887 belöpt sig till 128 kronor 73 öre.

Till sådana mera allmänna medel, hvarå konsistorienotarie åtnjöte
provision vore ock att hänföra arrendemedel från indragna sjunde lektionen
vid f. d. gymnasium i Linköping, salut den s. k. stomhemmansafgiften
inom Kalmar stift vid extra nådår. Å dessa poster hade konsistorienotariernas
provision i medeltal för åren 1883—1887 utgjort respektive
55 kronor 42 öre och 3 kronor G3 öre.

Statskontoret hade ansett, att efter vidtagen lönereglering provision
för förvaltning och uppbörd af dessa medel icke vidare bort utgå,
och har departementschefen härvid erinrat, hurusom beträffande biskopshusfonden
i Göteborg Kongl. Maj:t redan den 25 sistlidne oktober faststält
kammarrättens beslut, hvarigenom 1844 års cirkulär förklarats icke
vara tillämpligt med afseende å denna fonds medel och dervarande konsistorienotarie
frånkänts uppburen provision.

d) Hit vore ock slutligen att räkna uppbördsprocenter eller förvaltningsarfvoden
från till stipendier m. m. testamenterade och donerade
fonder samt från presterskapet tillhöriga genom sammanskott eller på
annat sätt bildade kassor. Konsistorienotariernas ersättning för förvaltningsbestyret
med dessa fonder utginge i enlighet med bestämmelser,
meddelade i testamenten eller donationsbref eller åt domkapitlen
eller af stiftens presterskap. Årliga medelbeloppet af denna inkomst
hade under åren 1883—1887 utgjort 5,2G1 kronor 43 öre.

Statskontoret hade framhållit, hurusom ifrågavarande slags fondförvaltning
syntes vara af helt och hållet enskild natur, och hemstält,
med hemtadt stöd af grunderna för den för landsstatens tjensteman
gällande lönereglering, att konsistorienotarierna måtte, utan afdrag å den
lön, som för dem kunde varda bestämd, få bibehållas vid den uppbördsprovision
eller det arfvode, som enligt presterskapets beslut eller i de
af enskilde utfärdade testamenten eller gåfvobref kunde vara medgifvet
för förvaltningen och redovisningen af presterskapet enskildt tillhörande
fonder och kassor samt genom enskildes förordnande under domkapitlens
vård stälda fonder.

c) Provisioner d fosterlöner för barn från allmänna barnhuset i
Stockholm.

JJih. till Jliksd. Prot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Slutligen hade, på sätt statskontoret i sitt utlåtande närmare upplyst,
sedan gammalt utdelningen af de s. k. fosterlönerna för barn, utackorderade
från allmänna barn!mset i Stockholm, skett genom presterskapet
med vederbörande domkapitel såsom mellanhand. För bestyret härmed
åtnjöte konsistorienotarierna en af barnhusdirektionen bestämd årlig ersättning
af 50 öre för hvar je uttingadt barn. Medelbeloppet af konsistorienotariernas
inkomst härför under åren 1883—1887 både utgjort 1,181
kronor 2 öre. Då ingen allmän bestämmelse funnes om skyldighet för
konsistorienotarierna att utföra detta bestyr, ansåge statskontoret, att den
inkomst, som härigenom uppkomme, borde utgå utöfver den dem tillerkända
lön.

III. Kolleliter.

Till aflönande af och understöd åt de ecklesiastika konsistoriernas
tjenstemän och betjente hade under 1600- och 1700-talen vid särskilda
tillfällen medgifvits insamlande årligen af medel inom församlingarna
medelst kollekter. Sådana utginge åt konsistorienotarierna och amanuenserna
i Linköping, Skara, Göteborg och Karlstad, åt notarierna i
Strengnäs, Hernösand och Visby, åt notarien, amauensen och vaktmästaren
i Vesterås, åt notarien i Upsala för hållande af en amanuens, åt
notarien i Vexiö för bläck, papper och annan omkostnad, åt amanuensen
derstädes samt åt konsistorieamanuensen i Stockholm, äfvensom för
konsistorieexpeditionernas behof inom Linköpings, Strengnäs, Kalmar
och Karlstads stift. De medel, som genom dessa kollekter influtit, hade
i medeltal under perioden 1883—1887 uppgått till 2,648 kronor 8 öre
årligen. Under åberopande dels af Riksdagens skrifvelse den 8 maj
1886, deri bland annat anförts, att föreskrifterna om upptagande af kollekter
för statsändamål torde vid sin uppkomst hafva varit ändamålsenliga
och af behof påkallade, men att detta sätt att bereda statens
stiftelser behöfliga inkomster numera icke vore lämpligt, dels ock af
Kongl. Maj:ts cirkulär den 31 december 1887 angående upphörande af
vissa kollekter, hade statskontoret, då äfven uppehållandet af de domkapitlen
åliggande göromål vore att anse såsom ett statsändamål, hemstält,
att dessa kollekter måtte förklaras skola upphöra. IV.

IV. Bidrag från stiftens presterskap.

Sådana bidrag utginge inom åtskilliga stift antingen genom sammanskott
från presterskapet, enligt å prestmöten träffade öfverenskom -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

melser, eller från presterskapet enskildt tillhöriga kassor. Dessa bidrag,
som i medeltal för åren 1883—1887 uppgått till 3,030 kronor 5 öre,
tillkomme i allmänhet de vid domkapitlen anstälde vaktmästare, men i
Linköpings och Lunds stift jemväl vederbörande amanuens, som i det
förra stiftet åtnjöte årligen 600 kronor och i det senare i medeltal under
de nyssnämnda åren åtnjutit 533 kronor 80 öre, äfvensom i Visby stift
konsistorienotarien, hvilkens medelinkomst häraf utgjort 120 kronor 61 öre.
Statskontoret hade framhållit, att samtliga ifrågavarande bidrag måste
anses helt och hållet frivilliga, och att de alltså icke kunde tagas i beräkning
vid en blifvande lönereglering.

V. Aflöning sbidrag från domkyrkorna.

Af den utaf statskontoret lemnade fullständiga utredningen rörande
dessa bidrag framginge, att desamma dels vore beviljade från äldre
tider i för domkyrkorna faststälda stater eller genom särskilda kongl.
bref, dels hade sin grund allenast i domkapitlens beslut. På detta sätt
hade under 1600- och 1700-talen och jemväl till någon del under detta
århundrade beviljats anslag till lönebidrag, vedbrand m. m. åt notarier,
amanuenser och vaktmästare samt till skrifvarehjelp och skrifmaterialier.
Dessa anslag hade, der de ej anvisats i kontant, utgått i spanmål af de
domkyrkorna tilldelade anslag af rånte- och tiondespanmål, och hade
sistnämnda anslag numera, jemlikt kongl. förordningen den 23 juli 1869,
till statsverket indragits mot ersättning, som årligen utginge ^ efter
medelmarkegångspris med forsellön. Derjemte hade amanuensen hos
Upsala domkapitel och åtskilliga konsistorievaktmästare tillerkänts förmånen
af fri bostad i domkyrkorna tillhöriga hus. Medelvärdet af dessa
anslag, bostadsförmånerna oberäknade, hade för åren 1883—1887 utgjort
2,553 kronor 3 öre. Statskontoret hade anmärkt, att någon ovilkorlig
skyldighet för domkyrkorna att på detta sätt tillgodose domkapitlen joch
deras tjenstemän icke torde förefinnas, och att utan tvifvel anlitandet
af domkyrkornas och andra kyrkors tillgångar till omförmälda ändamål
föranledts af domkapitelsexpeditionernas ursprungliga uppgift att vara
stiftskansli för presterskapets angelägenheter och de rent kyrkliga ärendenas
vård. 1 afseende å de ifrågavarande aflöningsbidragen ansåge
statskontoret, att, der de vore beviljade från äldre tider irför domkyrka
faststäld stat eller sedermera genom särskilda kongl. bref anvisats, desamma,
af statskontoret beräknade till 1,590 kronor, rätteligen 1,591
kronor, fortfarande herde utgå och upptagas såsom eu tillgång vid löneregleringen,
samt att detsamma borde vara förhållandet med bidragen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till skrifmaterialier m. m. vid domkapitlens expeditioner. Hvad deremot
anginge af domkapitlen, så vidt statskontoret kunnat utröna, utan
tillstånd af Kongl. Maj:t beviljade anslag, utgörande, förutom värdet af
konsistorienotarien och amanuensen i Upsala samt konsistoriepedellen i
Strengnäs lemnad ved, tillsammans omkring 500 kronor, syntes det statskontoret,
som om dessa prestationers utgörande icke borde anses åligga
domkyrkorna allt framgent, med mindre ej särskildt förordnande derom
meddelades. Förutom ofvannämnda bidrag hade jemväl från domkyrkorna
utgått anslag för bestridande af åtskilliga kostnader för domkapitlens
expeditioner, såsom för lokal, vedhuggning, renhållning in. m.
Dessa anslag ansåge statskontoret vara af natur att åligga domkyrkorna
på grund af det i § 3 af kongl. förordningen den 11 februari 1687,
huru med rättegång uti domkapitlen skall förhållas, förekommande stadgande,
att konsistorium skall sammanträda »uti ett beqvämt rum, som
i domkyrkan eller något dess hus, med allt nödvändigt behör, dertill
beredas skall».

VI. Aflöning sbidrag från öfriga kyrkor.

Sådana bidrag utginge inom Linköpings, Lunds och Göteborgs
stift samt inom Stockholms stad och hade belöpt sig för nyssnämnda
tre stift i medeltal för åren 1883—1887 till 613 kronor 83 öre och
inom Stockholms stad till 521 kronor 50 öre, eller tillsammans till 1,135
kronor 33 öre. I Linköpings och Göteborgs stift tillgodokomme afgiften
konsistorienotarien allenast, i Lunds stift notarie, amanuens och
vaktmästare samt i Stockholms stad notarie och vaktmästare. Statskontoret,
som i sitt utlåtande lemnat upplysningar beträffande uppkomsten
af dessa aflöningsbidrag, hade ansett, att desamma, i öfverensstämmelse
med grunderna i Riksdagens skrifvelse den 8 maj 1886 om vidtagande
af åtgärder för afskaffande af kollekter för statsändamål, borde
vid en lönereglering upphöra. VII.

VII. Diverse inkomster.

a) Från de s. k. expeditionskassorna. Ofta vore dessa kassor att
anse endast såsom särskilda konti i domkapitlens räkenskaper, och, enligt
departementschefens förmenande, borde i dessa konti redovisas inkomster
och utgifter, afseende allenast skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. Statskontoret hade upplyst, att ett dylikt konto väl förekomme
i Upsala domkapitels hufvudbok, men der afsåge allenast vissa aflönings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

medel, och att kostnaderna för skrifmaterialier och expenser för expeditionen
godtgjordes från en särskild kassa, »kassa för öfriga expeditionsutgifter
vid domkapitlet», för hvilken kassa, som förvaltades af konsistorienotarien,
ej redovisades i hufvudboken, äfvensom att dylikt konto alls icke
förekomme i Skara domkapitels hufvudbok, och att ej heller Lunds domkapitels
hufvudbok innefattade redogörelse för omkostnader vid konsistorieexpeditionen,
hvilket sistnämnda syntes bero derpå, att ett belopp af 350
kronor af statsmedel utbetalades till dervarande konsistorienotarie, som,
enligt domkapitlets uppgift, af egna medel bekostade hvad derutöfver erfordrades
till extra biträde, skrifmaterialier och expenser vid expeditionen.
I Hernösands domkapitels hufvudbok förekomme eu räkning benämnd
»synodal- och konsistoriiförnödenhetskassa» samt i Stockholms stads
konsistorii hufvudbok ett konto för »Stockholms stads konsistoriikassa».
De båda sistnämnda syntes motsvara hvad som i de andra konsistoriernas
hufvudböcker i allmänhet benämndes »expeditionskassa». Under
nämnda konti redovisades såsom inkomster: statsanslag; vissa af domkyrkor
anslagna medel; de här ofvan omförmälda kollektmedel; räntemedel
af vissa kassor; i Göteborg, anslag från dervarande biskopsliuskassa
m. m.; samt såsom utgifter: förutom kostnader för skrifmaterialier,
ved m. m., aflöningsbidrag till konsistorii tjensteman och vaktmästare.
Såsom statskontoret upplyst, hade för år 1892 nämnda kassors
utgifter för skrifmaterialier och expenser, ved m. m. utgjort vid domkapitlen
i Linköping, Strengnäs, Vesterås, Vexjö, Göteborg, Kalmar,
Karlstad, Hernösand och Visby samt Stockholms stads konsistorium
tillsammans 5,113 kronor 25 öre. I afseende å beloppen af enahanda
slags utgifter hos domkapitlen i Upsala, Skara och Lund, hvarifrån
uppgifter saknades, hade statskontoret approximativt beräknat dessa
till 918 kronor. Vidare hade statskontoret meddelat, att för samma år
expeditionskassorna påförts aflöningsbidrag:

för notarierna i Stockholms stads konsistorium och

Strengnäs domkapitel....................................................... kr. 58: 5 0

för amanuensen vid förstnämda konsistorium..................... „ 75: —■

för vaktmästare vid åtskilliga kousistorii expeditioner.

.............................................. kr. 3,124: 80

med tillägg af det belopp, som uppgifvits
tillkomma vaktmästaren hos Skara
domkapitel af statsanslaget till expeditionen
.................................................... » 50: — )> 3v174: so.

Summa kr. 3,308: 3 0.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Dessa aflöningsbidrag ansåge statskontoret vid en lönereglering
böra upphöra. Beträffande de bland kassornas tillgångar hittills upptagna
inkomster af kollektmedel, utgörande för 1892 omkring 200
kronor, hade, såsom redan under rubriken Icollekter angifvits, statskontoret
uttalat sig för, att sådana för här afsedda ändamål icke borde
ifrågakomma. Lika litet kunde enligt statskontorets åsigt såsom tillgångar.
vid en blifvande lönereglering beräknas sådana poster som i
Linköpings domkapitels räkenskaper upptagen upp- och afskrifningsränta
90 kronor 37 öre, i Kalmar befordringsafgift 3 kronor 50 öre
samt i Hernösands hyror för begagnande vid åtskilliga tillfällen af
högtidssalen (sessionsrummet) samt smårummen 237 kronor. Deremot
ansåge statskontoret, att såsom tillgångar vid lönereglering borde upptagas: anslag

frånLinköpingsdomkyrka kr. 86: 8 3
b b Skara domkyrka förenämnda
spanmålsanslag, i

värde omkri ng .................... 50: —

anslagfrånHernösandsdomkyrka » 300: — kr, 43g. 83

b b Göteborgs biskopshuskassa............ b 200: —

räntemedel hos Stockholms stads konsistorium
omkring................................................ b 300: —

diverse inkomster, enligt redogörelserna för
Linköpings och Vesterås stifts expedi tionskassor.

.................................................... b 128: 30 ]ir, 1,065: 13.

Upptagande af sistnämnda post, 128 kronor 30 öre, såsom en
tillgång syntes dock på af departementschefen anförda skäl få anses
vara beroende på ett misstag.

b) Från vissa af allmänna medel grundade, under domkapitlens
förvaltning stälda, fonder. Enligt statskontorets uppgift utginge lönebidrag
från dylika fonder vid tre domkapitel. Vid domkapitlet i Linköping
hade enligt kong!, brefvet den 9 december 1887 åt dåvarande
konsistorievaktmästaren beviljats från stiftets byggnadskassa ett belopp
af 200 kronor årligen. Inom Lunds stift hade, enligt kongl. brefvet
den 17 oktober 1890, från den så kallade äldre pastoraliefonden under
hvart och ett af åren 1891, 1892 och 1893, i likhet med förhålllandet
under flera föregående år, löneförhöjning anvisats till konsistorieamanuensen
med 400 kronor och till konsistorievaktmästaren med 300
kronor. Genom kongl. bref, senast af den 29 juli 1876, hade från

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

biskopshuskassan i Göteborg såsom hyresersättning åt konsistorievaktmästaren
beviljats ett belopp af 300 kronor årligen.

Statskontoret ansåge dessa bidrag fortfarande kunna påräknas,
det från Linköpings stifts byggnadskassa dock endast för nuvarande
konsistorievaktmästarens tjenstetid.

c) Från enskilda, under domkapitlens i Strengnäs och Göteborg
samt Stockholms stads konsistorii förvaltning stående, donationsfonder.
Summan af de från dessa fonder utgående belopp utgjorde allenast 28
kronor och utginge såsom bidrag till vaktmästarnes vid dessa konsistorier
aflöning.

Domkapitlet i Strengnäs hade föreslagit, att der utgående belopp,
eller 10 kronor, fortfarande borde på enahanda sätt användas, och statskontoret
hade förklarat sig icke finna anledning att afgifva något derifrån
afvikande förslag beträffande de utaf domkapitlet i Göteborg och
Stockholms stads konsistorium i förevarande hänseende disponerade
belopp.

d) Af af gifter vid befordringar, kallelser till examina och prof samt
sigillpenningar. Sådana afgifter hade utgått med följande belopp i medeltal
för åren 1883—1887 nemligen: till amanuenserna i Vexiö och
Lunds stift med 68 kronor 70 öre samt till vaktmästarne i Skara,
Vexiö, Lunds, Göteborgs och Kalmar stift med 165 kronor 15 öre.

Statskontoret hade ansett, att med vidtagande af en blifvande lönereglering
dessa afgifter borde upphöra.

Af statskontoret hade vidare anförts, att, förutom den förmån af
fri bostad, som, på sätt redan blifvit omförmäldt, af amanuensen hos
domkapitlet i Upsala och åtskilliga konsistorievaktmästare innehades i
domkyrkorna tillhöriga hus, dylik förmån åtnjötes af:

konsistorienotarien i Linköping på grund af donation enligt ett
handlingarna bifogadt testamente af den 28 juli 1827, i hvithet föreskrifves,
att »denna testamentariska förmån icke må vid något tillfälle
hindra och hvarken såsom något inre eller öppet skäl verka och anföras
till nekande af den förbättring uti laga löneinkomster, med hvilka
i framtiden konsistorienotarier möjligen må ihågkommas»;

konsistorienotarien i Strengnäs i konsistoriehuset, hvilken förmån
enligt handlingarna kunde uppskattas till 500 kronor; samt

vaktmästarne vid domkapitlen i Karlstad, Hernösand och Visby,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för hvilken sistnämnde dock från domkapitlets expeditionskassa utbetalts
75 kronor såsom hyra.

Statskontoret hade funnit, att med afseende å innehållet af ofvan
omförmälda testamentariska förordnande boställstörmåneu för konsistorienotarien
i Linköping icke kunde inräknas i den aflöning, som
eljes pröfvades böra tillkomma denne tjensteman, men att detta borde
ske med afseende å de amanuensen i Upsala, konsistorienotarien i
Strengnäs samt vaktmästarne vid domkapitlen i Karlstad, Hernösand
och Visby tillkommande bostadsförmåner.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framginge — yttrar departementschefen
— att statskontoret ansett, att efter den ifrågasatta löneregleringens
tillämpning, alla de under förenämnda rubriker upptagna inkomster
och förmåner skulle helt och hållet upphöra, med undantag:
dels af de under afdelningarna V och VII a) upptagna anslag från domkyrkor
som funnes beviljade från äldre tider i för domkyrka faststäld
stat eller sedermera genom särskilda kongl. bref anvisats att utgå, samt
de under VII b) anförda bidrag från äldre past.oraliefonden i Lund 700
kronor och från biskopshuskassan i Göteborg 300 kronor samt de under
VII c) upptagna bidrag från enskilda fonder 28 kronor, äfvensom den
nyss omförmälda, konsistorienotarien i Strengnäs tillkommande, till
värde af 500 kronor beräknade boställsförmånen, hvilken enligt statskontorets
förslag skulle beräknas såsom tillgång för lindrande af statens
utgifter vid den blifvande löneregleringen; dels ock af den del af
under I upptagna lösen för expedition, som part ej vore skyldig att
lösa, samt provisionerna under II b) å presterskapetskapets enke- och
pupillkassas medel och under II d) och e) å diverse enskilda fonder
och fosterlöner äfvensom de under IV omförmälda bidragen från presterskapet
och dess enskilda kassor, hvilka skulle tillkomma konsistorietjenstemännen
såsom sportelinkomster utöfver aflöningen.

Mot statskontorets förslag att, såsom ständig tillgång till bestridande
af utgifterna för den föreslagna löneregleringen, beräkna det
bidrag af 700 kronor, som årligen sedan 1877 utgått och senast på
grund af Kong]. Maj:ts bref den 22 september 1893 för åren 1894—1896
anvisats att utgå såsom lönebidrag till konsistorieamanuensen och vaktmästaren
i Lund från den så kallande äldre pastoraliefonden, hade dervarande
domkapitel inlagt sin gensaga, under anförande, att fondens
tillgångar i anseende till fallande räntefot numera icke ens försloge till
bestridande af de på fonden i öfrig! anvisade utgifter, och att, då fondens
kapitaltillgång årligen miskades, densamma icke kunde påräknas
skola för någon längre framtid lemna det begärda bidraget. Likaledes

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hade domkapitlet i Strengnäs anmält, att dervarande konsistorienotarie
icke längre åtnjöte förmånen af fri bostad. I följd häraf har departementschefen
ansett, att de af statskontoret såsom tillgång för staten
härför upptagna tillsammans 1,200 kronor icke borde såsom dylik tillgång
upptagas.

Någon beräkning rörande beloppet af den under I omförmälda
lösen, som skulle indragas och med stämpel ersättas, hade ej af statskontoret
verkstälts. Deu tillgång, som härigenom komme att beredas
statsverket, skulle, såsom ofvan blifvit nämndt, uppgå till omkring 3,000
kronor.

I en annan mera betydande punkt ansåge departementschefen en
ändring i hvad statskontoret föreslagit böra eg a rum. Detta vore -i afseende
å den under 11 b) upptagna provisionen å de till presterskapets
enke- och pupillkassas grundfond ingående medel, en provision, som, på
samma gång den utgjort konsistorietjenstemännens mest betydande sportelinkomst,
mer än allt annat bidragit till att göra deras inkomster vexlande,
hvarpå departementschefen, med hänvisning till statskontorets
utlåtande, anfört åtskilliga exempel. I afseende å denna provision hade
statskontoret, såsom nämnts, ansett, att densamma icke borde tagas i
beräkning vid en blifvande lönereglering, utan att den fortfarande borde
utgå såsom en extra inkomst åt konsistorienotarierna. Statskontoret
hade, på sätt förut förmälts, föreslagit, att provisionen, sedan löneregleringen
trädt i tillämpning, skulle, när redovisade beloppet öfverstege
10,000 kronor, nedsättas från 6 procent till 2 procent. Härvid vore först
att bemärka, att enligt detta förslag ett och samma arbete, för hvilket
enligt statskontorets uppfattning denna provision skulle utgöra ersättning,
blefve mycket olika betaldt, om det hopade sig på ett år eller om det
fördelade sig på två. Vidare komme härtill, att, om ock den vexling i
lönebeloppen, som det vore en af löneregleringens uppgifter att undanrödja,
genom procentnedsättningen skulle betydligt inskränkas, hvilket
vore det af statskontoret uppgillra syftet med förslaget om nedsättningen,
samma vexling dock derigenom icke blefve helt och hållet häfd; och
sedan vakansårens omloppstid vore slut och provisionerna upphörde, blottstäldes
konsistorienotarierna för en så afsevärd löneminskning, att utan
tvifvel fordringar skulle komma att ställas på staten att delvis omgöra
löneregleringen.

Beträffande den ifrågavarande provisionen vore att märka, att densamma
allt sedan presterskapets enke- och pupillkassas bildande utgått
för förvaltningen och redovisningen af de medel, som från vakanta presterliga
lägenheter tillfullo kassan, med (i procent. Härom stadgades i 25 §

Bih. till Uiksd. Vrot. 1899. 4 Sami. 7 A få. 9 Höft. t

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af det för kassan gällande reglementet, att kassans inkomster af dessa
lägenheter skulle uppbäras af konsistorierna, för att till kassans direktion
öfverlemnas och redovisas, mot hittills vanlig provision. Ehuru af ordalagen
i detta stadgande framginge, att man syntes hafva velat lemna
konsistorierna fria händer att för utförande af detta bestyr anlita äfven
andra personer än konsistorii tjenstemän, hade dock sådant icke ifrågakommit,
utan hade denna redovisning uppdragits åt konsistorienotarierna,
med undantag för ett stift, der detta uppdrag lemnats jemväl åt amanuensen.
Då således erfarenheten gifvit vid handen, att detta arbete,
som väsentligen bestode i bevakande af kassans rätt vid af- och tillträdessyner
samt vid utarrendering af boställen äfvensom i uppbörd,
bokföring och redovisning af alla för ifrågavarande lägenheter kassan
tillfallande medel, kunnat af konsistoriet]enstemännen, om ock med väsentligen
ökad tunga i deras arbete, nöjaktigt utföras, syntes från denna
sida, eller synpunkten af möjligheten att få arbetet genom konsistorienotarierna
på ett tillfredsställande sätt utfördt, intet hinder möta för att
samma arbete, om en lönereglering för dem komme till stånd, betraktades
såsom ett dessa tjenstemäns tjensteåliggande. Gent emot det af
statskontoret jemväl framstälda förslaget om nedsättning i denna provision
hade domkapitlet i Lund bevändt, att, då provisionen till nu utgående
procent vore tagen i beräkning i det ursprungliga förslaget till kassans
bildande, och Kongl. Maj:t tillförene icke funnit skäl bifalla af delegarnes
i kassan ombud gjord framställning om nedsättning i denna provision,
någon anledning att nu fästa afseende å detta förslag icke syntes
förefinnas. Vidare kunde med fog härvid invändas, att den hittills utgående
provisionen icke vore högre, än att med all säkerhet denna gren
af kassans förvaltning, om densamma skulle af kassan sjelf mera omedelbart
utföras, komme att blifva ännu kostsammare. Slutligen kunde det
icke anses ligga något origtigt i, att kassan, hvilket ock enligt dess
reglemente förutsattes, godtgjorde konsistorierna för det att genom dem
utfördes hithörande förvaltningsbestyr, samt att genom denna godtgörelse
staten bereddes en lindring i sina utgifter för dessa institutioners uppehållande
under den tid, hvarunder dylik förvaltningsprovision ännu komme
att utgå.

Huru lång denna tid komme att blifva, läte sig icke med någon
grad af tillförlitlighet beräkna, då densamma så väsentligen vore beroende
af nuvarande tjensteinnehafvares lifslängd. Deremot kunde approximativa
kalkyler uppgöras rörande totalbeloppet af ännu återstående provision;
och har departementschefen såsom resultat af i sådant afseende
gjorda beräkningar, för hvilka å sid. 21 och 22 i statsrådsprotokollet

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

närmare redogöres, meddelat, att utan fara för öfverdrift kunde antagas,
att nu återstående provisionsbeloppet skulle utgöra omkring 90,000 kronor.

Efter att hafva lemnat förestående utredning rörande de tillgångar,
genom hvilka de ecklesiastika konsistoriernas verksamhet hittills uppehållits
och den omfattning, hvari desamma vid en blifvande lönereglerng
kunna tillgodogöras, har departementschefen öfvergått till en redogörelse
dels för de göromål, som ålåge dessa konsistorier, dels för den personal,
som erfordrades för göromålens behöriga förrättande, samt dels slutligen
för, huru löneregleringen syntes böra vara beskaffad, och de för dess
genomförande erforderliga statsanslag.

Hvad först anginge

gör omålen vid de ecklesiastika konsistorierna

hade departementschefen yttrat, att, när förslag till en lönereglering, hvilken,
såsom den ifrågavarande, kräfde icke obetydliga uppoffringar från det
allmännas sida, framlades, måste den frågan träda i förgrunden, hvilket
gagn staten hade af de institutioner, för hvilka dessa uppoffringar kräfdes,
och hvilket arbete de vid dem anstälde tjenstemännen hade att utföra
för det allmännas räkning. Hvad statskontoret i detta hänseende
yttrat, eller att de ecklesiastika konsistorieexpeditionema, beträffande
arten och omfattningen af det arbete, som der utfördes, syntes vara att
jemföra med rektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken, lemnade
ingalunda en tillräcklig ledning för bedömande af frågans innebörd.
Ytterst få vore de allmänna bestämmelser, som direkt afsåge konsistorienotariernas
göromål. Kongl. brefvet den 12 februari 1805 stadgade om
handlingars mottagande och diarieföring genom konsistorienotarien; kongl.
brefvet den 25 april 1811 föreskrefve, att besvärs- och alla öfriga till
konsistorium stälda skrifter, der fråga vore om fatalier, icke borde till
någon annan inlemnas eller emottagas af annan person än konsistorienotarien,
eller den hans syssla förestode, hvilken vore den person, som
vid konsistorierna svarade emot andra publika verks aktuarier eller registratorer;
och i kongl. förordningen den 12 mars 1830 återfunnes särskilda
bestämmelser rörande konsistorienotariens ansvarsskyldighet för
de medel, som han i eller för sin tjenst till förvarande, förvaltning eller
redovisning mottagit. Enligt kyrkolagen ålåge honom, bland annat, att
åtfölja biskopen vid visitationerna samt dervid »förfärdiga acta visitatoris».

1 handlingarna vore från de särskilda domkapitlen lemnade sifferuppgifter
för att visa göromålens omfattning under femårsperioden 1883
—1887. Statskontoret hade erinrat om, att dessa uppgifter vore uppstäda

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

så olika, allt efter det olika sätt, hvarpå diarierna fördes, att desamma
icke knnde läggas till grund för en jemförelse af göromålen inom de
olika domkapitlen. Departementschefen ansåge visserligen, att, äfven om
en större likformighet i diarieföringen egt rum, summan af diarienummer
vore en ytterst otillförlitlig mätare på arbetsbördan i ett embetsverk,
samt att detsamma väsentligen vore förhållandet beträffande antalet
protokollsparagrafer och expeditioner, hvarom ock uppgifter i handlingarna
förekomme. Men, ehuru det icke kunde förnekas, att den högre
eller lägre siffra, som i detta fall uppkomme, föga betydde, och det
vore uppenbart, att ett enda mål kunde förorsaka vida mera arbete, än
ett tio- eller tjugutal andra, har departementschefen, då dock någon
föreställning om den verksamhet, som försigginge inom domkapitlens
expeditioner, genom de anförda siffrorna syntes kunna vinnas, i detta
hänseende exempelvis ur handlingarna anfört, att- diarienummer, protokollsparagrafer
och expeditioner uppgifvits utgöra i medeltal under den omförmälda
femårsperioden i domkapitlet i IJpsala respektive 813, 1,477
och 1,336, i Linköping 1,700, 1,586 och 2,967 samt i Göteborg 1,008,
1,823 och 1,226. Härjemte har departementschefen, såsom ett bevis på, huru
göromålen inom domkapitlet i Hernösand under de sista åren ökats, anfört
att, då diarienummern år 1887 uppgått till 1,288, densamma år 1888 stigit
till 1,624, år 1889 till 1,652, år 1890 till 1,707, år 1891 till 1,803, år 1892 till
2,089 och år 1893 utgjort 1,879. Bättre än genom dessa siffror kun de
emellertid inblick vinnas i domkapitlens verkliga arbete genom en någorlunda
fullständig redogörelse för arten af den verksamhet, som inom
domkapitlen utöfvades. 1 detta hänseende har departementschefen först
hänvisat till det af kyrkolagskomitén den 25 maj 1891 afgifna betänkande.
I detta hade komitén, som icke afset-t utvidgning eller inskränkning
af domkapitlens verksamhetsområde Titan endast förändring i deras
sammansättning och arbetets anordning, föreslagit en fördelning af göromålen
sålunda, att en del åt desamma skulle handläggas af domkapitlet
i dess helhet och en del åt biskopen med biträde af stiftssekreteraren,
och uppräknades dervid med stor noggrannhet de mål och ärenden, som
skulle på det ena eller andra sättet handläggas. Till domkapitlets befattning
skulle höra, bland annat:

att anställa prestexamen samt andra dermed jemförliga prof;

att fullgöra hvad i fråga om tillsättning af presterliga tjenster domkapitel
lagligen ålåge;

att handlägga frågor angående skilnad i trolofning eller äktenskap;

att förvalta de under domkapitlets omedelbara vård stälda kassor
och uppbördsmedel;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att öfva tillsyn öfver förvaltningen af de inom stiftet varande
kyrkors och fromma stiftelsers med flere dylika medel;

att afgöra:

a) besvär öfver frågodagsförrättning och prestval;

b) besvär öfver ernbetsåtgärd af prest i hvad ej anginge den
enskilda själavården;

c) mål angående sådan af prest begången förbrytelse, hvaröfver,
enligt hvad särskildt vore stadgadt, verldslig rätt ej finge döma;

d) tvister, huru stor andel af de med presterlig tjenst inom stiftet
förenade löneförmåner den, hvilken njöte afkomst af tjensten, skulle
afstå såsom godtgörelse till tjenstförrättande eller biträdande prest;

e) öfver kyrkostämmas, kyrkoråds eller skolråds beslut anförda
besvär, hvilka enligt särskilda författningar borde hos domkapitel fullföljas; f)

besvär i andra mål, hvilka af Konungen blefve till domkapitlet
hänvisade.

De mål och ärenden, hvilka biskop med biträde af stiftssekreterare
skulle hafva att handlägga, hade af komitén angifvits vara, förutom
en del andra, följande:

frågor om presterskapets embetsförvaltning; om fördelning af
tjenstgöringen mellan prester inom samma pastorat; om inventering
mellan af- och tillträdare af presterlig tjenstebefattning; om utfärdande
af bestämmelser angående kyrkobetjentes tjensteåligganden; om vidtagande
af åtgärd med anledning af hållna visitationer inom stiftet;
om den ekonomiska förvaltningen af presterlig lägenhet under tid, för
hvilken afkomsten deraf tillfölle allmän kassa; samt om ekonomiska
besigtningar och laga syner å ecklesiastika boställen och lägenheter
samt vidtagande af åtgärd, som deraf föranleddes; en hel del andra
ärenden af ekonomisk och administrativ natur, såsom oregelbundenheter
i den ecklesiastika indelningen; utarrendering och förvaltning af de till
presterskapets aflöning anslagna stom-, annex-, mensal- och öfriga
hemman, löningsjordar och lägenheter äfvensom af kyrkojordar och
enkesäten; fastställande af förslag till afgäld från vissa hemman och
lägenheter till presterskapets löneregleringsfond; hushållning med de
ecklesiastika boställsskogarne samt disposition af medel, som inflöte för
derifrån försålda skogsalster m. m.; frihetsår för odling af oländig mark
å ecklesiastika boställen; tillstånd till vattenafledning å och jordafsöndring
från sådana boställen; tillsyn öfver fullgörandet af skyldigheter med
anledning af laga skifte, som öfvergått dylikt boställe; värdering af
jord eller hemman, afsedt att utgöra vederlag för jord eller lägenhet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som blifvit från ecklesiastikt boställe afsöndrad eller bortbytt; ny kyrkobyggnad,
tillbyggnad till, förändring eller inredning af kyrka samt
kyrkors sammanbyggnad; fastställande af ritning till begrafningsplats;
samt tillsyn öfver efterlefnad af föreskrifter angående kyrkliga fornlemningar
och angående enskilda grafvar i kyrka eller å begrafningsplats;
äfvensom frågor: om afgifvande af yttrande rörande dispens från
åldersvilkor m. in., samt rörande nådår, kollektör, patronatsrätt. och
lönetillskott från presterskapets löneregleringsfond; om förordnande, på
vederbörandes anmälan, af ombud att närvara vid handläggning af de
prester, kyrkor eller ecklesiastika hemman och lägenheter rörande mål
och ärenden, hvilka jemlikt särskilda författningar borde i närvaro af
konsistorieombud handläggas, m. in.

Onekligen gåfve denna framställning af mål och ärenden en ganska
åskådlig bild beträffande arten af här ifrågavarande arbeten. En ingalunda
värdelös inblick i domkapitelsgöromålen lemnade dessutom, då
det vore otvifvelaktigt att förhållandena vid samtliga domkapitel måste
vara i viss mån analoga, en sammanställning, som af domkapitlet i
Linköping gjorts angående antalet af de till olika arter hänförliga mål,
som under år 1887 derstädes behandlats. Af denna sammanställning
framginge, att nyssnämnda år i detta domkapitel handlagts: 263 ärenden
af hufvudsakligen ekonomisk natur, rörande kassor, fonder, stiftelser
m. m.; 44 angående arrendeuppgörelser och dylikt; 71 angående syner,
ekonomiska besigtningar och landtmäteriförrättningar å ecklesiastika
boställen; 10 angående rättegångar, konkursbevakningar m. in.; 26
besvärsmål, hvari resolutioner eller utslag afkunnats; 29 mål angående
äktenskaps- och trolofningsskilnad; 203 ansökningsmål af olika slag; 9
ärenden angående biskops- och prostvisitationer; 17 angående inventeringar
mellan af- och tillträdande prester; 4 angående kyrkobyggnader;
80 angående folkskoleväsendet; 23 angående stipendier vid läroverk
och universitet; 9 angående stiftsbiblioteket; 110 med anledning af
kongl. bref, cirkulär, resolutioner och skrifvelser från ecklesiastikdepartementet;
45 på grund af kongl. remisser; 11 på remisser från kammarrätten,
17 på remisser från kammarkollegium, 21 på remisser från
domänstyrelsen, 96 på remisser från Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i olika län, 4 på remisser från landsting; 284 eforalärenden; 12 ärenden
rörande läroverk för qvinlig ungdom; 66 andra ärenden, som föranledt
skriftvexling med andra domkapitel eller med prost- och pastorsembeten.

Betydelsen af den penningeförvaltning, som vore anförtrodd konsistorierna,
framginge af nedanstående tabell, uppgjord med ledning af
uppgifter, som i slutet af nästlidna år infordrats af ecklesiastikdepartementet: -

Statsutskottets Utlåtande}N:o 9.

Konsistoriet i	antal	Fondernas kapitalbelopp	Förmedlade utbetalningar
Upsala ..........................................................	17	252,243	4 1	465,000*	_
Linköping ..................................................	591 2 3	514,141	91	410,0003	—
Skara............................................................	53	169,730	—	279,5004	—
Strengnäs .....................................................	485	261,568	3 9 5	341,500	—
Vesterås .......................................................	42	203,587	38	250,046	04
Vexjö...........................................................	41	226,872	81	290,000	—
Lund ............................................................	35	257,689	80	612,000	—
Göteborg.....................................................	25	263,458	28	486,500	—
Kalmar..........................................................	36	352,382	26	36,409	55
Karlstad ......................................................	28	243,899	62	234,000	—
Hernösand .................................................	50	423,162	52	510,000	—
Visby...........................................................	14	37,343	13	87,080	—
Stockholm ...................................................	10	94,087	94	48,818	94
Summa	458	3,300,167	45	4,050,854	5 3

Det anförda ansåge departementschefen vara nog för att ådagalägga,
att domkapitlen vore icke blott kyrkliga utan tillika statsinstitutioner
med uppgift och pligt att vårda synnerligen magtpåliggande
allmänna angelägenheter, samt att både skicklighet, redbarhet och
träget arbete måste kräfvas af den tjenstemannapersonal, som nöjaktigt
skulle kunna utföra ofvannämnda mångartade göromål.

Beträffande

Konsistoriet] enstemännen

har departementschefen, under erinran att den för närvarande vid de
ecklesiastika konsistorierna anstälda tjenstemannapersonal utgöres af
konsistorienotarier och amanuenser, vidare anfört, att enligt kong], brefvet

1 Ej inberäknade utbetalningar för domkyrkans restaurering 135,G00 kronor.

2 Ej inberäknadt värdet af frälseriintor och hemman in. in., 7 fonder å 141,562: 25.

3 Ej inberäknade utgifna lån och insättningar i banker 320,189:21.

4 Ej inberäknade utbetalningar för presterskapets enke- och pupillkassa.

6 Ej inberäknade (i diverse fonder.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den 1 juni 1791 konsistorienotarierna antagas af domkapitlen på konstitutorial
och att kong], brefvet den 14 september 1839 bestämmer,
att vid de domkapitel, der amanuenser icke ännu äro anstälda, men
finnas behöfliga, sådana tjenstemän må antagas. Med anledning af
det utaf kyrkolagskomitén afgifna förslaget till lag angående stiftsstyrelse
hade Kongl. Maj:t den 26 juni 1891 föreskrifvit, att ledigblifvande
konsistorienotariebefattningar icke skulle tillsättas, utan tills
vidare uppehållas genom förordnande, som af domkapitlen meddelades,
med rätt för den förordnade att uppbära med tjensten förenad lön och
öfriga förmåner.

I Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om stiftsstyrelse
hade — yttrar departementschefen härefter — föreslagits, att för kompetens
till stiftssekreterarebefattning skulle erfordras examen, som berättigade
till inträde i rikets rättegångsverk och dessutom förfarenhet
i domarevärf. Önskvärdheten af att åtminstone i allmänhet samma
kompetensfordringar stäldes på konsistorienotarierna framginge redan
deraf, att domkapitlet i vissa mål fungerade såsom domstol samt äfven
beträffande en stor del af de ärenden, som i öfrig!; hos detsamma
förekomme, hade ett omedelbart behof af juridisk bildning och erfarenhet.
I fråga om grunderna för en blifvande lönereglering hade statskontoret,
hvad anginge konsistorienotarierna, ansett, att stiftens sins emellan
olika storlek och deraf följande olikheter i omfattningen af göromålen
borde föranleda dertill, att icke samma aflöning bestämdes för alla
dessa tjenstemän. Till ofvan omförmälda statsrådsprotokoll för den 10
februari 1893 hade departementschefen anfört, hurusom enligt hans
åsigt, stiftens folkmängd samt antalet inom stiftet befintliga kontrakt,
pastorat, skoldistrikt, folkundervisningsanstalter och allmänna läroverk,
äfvensom för Hernösands stift de stora svårigheter beträffande kyrka
och skola, som berodde på språk och andra egendomliga förhållanden
inom lappmarken och den finsktalande bygden, utgjorde sådana faktiska
förhållanden, från hvilka, med ganska hög grad af sannolikhet, slutsatser
kunde dragas beträffande mera betydande skiljaktigheter i göromålens
mängd inom de särskilda stiftsstyrelserna. Hvad särskilt framhållits
beträffande Hernösands stift kunde ej på något sätt i siffror
uttryckas, men för öfriga ofvanberörda förhållanden hade redogörelse
lemnats i en tabell, med ledning hvaraf en klassifikation af stiften
syntes kunna ske sålunda, att till första klassen hänfördes Upsala,
Lunds, Göteborgs och Hernösands stift; till andra klassen Linköpings,
Skara, Strengnäs, Vesterås, Vexjö och Karlstads stift samt till tredje
klassen Visby och Kalmar stift. Statskontoret hade i sitt utlåtande

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

jemväl uttalat, att denna klassifikation enligt dess tanke kunde läggas
till grund för gruppering af de särskilda stiftens konsistorienotariebefattningar;
och hade statskontoret hemstält, att konsistorienotariernas
löneförmåner måtte bestämmas till följande belopp, nemligen:

för konsistorienotarierna i Upsala, Lunds,

Göteborgs och Hernösands stift............

med ålderstillägg efter tio år...............

i Linköpings, Skara, Strengnäs, Vesterås,

Yexjö och Karlstads stift........................

med ålderstillägg efter tio år...............

i Kalmar och Visby stift ...........................

med ålderstillägg efter tio år ...............

Lön. Tjenstgörings- Summa,
penningar.

3,500: —	1,500: —	5,000: —
4,000: —	1,500: —	5,500: —
3,200: —	1,300: —	4,500: —
3,700: —	1,300: —	5,000: —
2,500: —	1,000: —	3,500: —
3,000: —	1,000: —	4,000: —

med iakttagande att, i händelse konsistorienotarien i Strengnäs bibeliölles
vid nu innehafvande boställsförmån, afdrag å lönen skulle ega
rum med ett belopp motsvarande denna förmåns uppskattade värde.

Beträffande notarien vid Stockholms stads konsistorium hade
statskontoret föreslagit, att dennes aflöning måtte bestämmas till

lön................................................................................................ kronor 1,500: —

tjenstgöringspenningar ......................................................... ,, 1,000: —

med ålderstillägg å lönen med 500 kronor efter tio års tjenst.

Enligt detta statskontorets förslag förutsattes emellertid, såsom
nämndt, att konsistorienotarierna, utöfver de i staten angifna aflöningsförmånerna,
skulle såsom sportelinkomst åtnjuta, bland annat, uppbördsprocenten
från presterskapets enke- och pupillkassa med deri föreslagen
reduktion. Det syntes ej lida tvifvel, att ju icke den utsigt till inkomster
utöfver i staten föreslagna belopp, hvilken enligt statskontorets
förslag för närmaste framtiden öppnades, bidragit till att domkapitlen
temligen allmänt, åtskilliga dock med viss tvekan, funnit sig i statskontorets
förslag. Ett af domkapitlen hade påyrkat provisionens utgående
med oreduceradt belopp. Väl hade härvid af samma domkapitel
framhållits, att provisionen ingalunda vore att anse såsom en
konsistorienotarierna tillagd löneförmån, utan såsom en till domkapitlens
disposition stöld tillgång för uppbörds- och redovisningsbestyret med
presterskapets enke- och pupillkassas medel, ett bestyr, som efter domkapitlens
godtfinnande kunde uppdragas äfven åt andra än konsistorienotarierna.
Men då sannolikheten af att domkapitlen, hädanefter mer
Bih. till lliksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 lläft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

än hittills, komme att fråntaga konsistorienotarierna detta bestyr syntes
ytterst ringa, skulle, om provisionen fortfarande med oföräudradt belopp
utginge, den nu med rätta öfverklagade ojemnheten i dessa tjenstemäns
inkomster, trots löneregleringen, tillsvidare fortfara och löneregleringen
komma att medföra allenast en betydande tillökning i inkomsterna. Med
åberopande af de här ofvan anförda skäl, hvarför departementschefen
ansett sig böra vidhålla sin redan till statsrådsprotokollet den 10 februari
1893 uttalade åsigt, att ifrågavarande provision, bibehållen
vid sin hittills varande procent, borde indragas till statsverket, har
departementschefen vidare yttrat, att huru mycket än kunde framhållas,
att denna provision, reducerad eller icke reducerad — och hvilken, om den
fortfarande stäldes till domkapitlens disposition, helt säkert komme konsistorienotarierna
till godo i form af sportelinkomst — vore att betrakta
såsom en extra ersättning för ett extra arbete, det dock vore visst,
att då detta arbete upphörde, fördelen af den derigenom uppstående
lindringen i arbetet icke komme att af vederbörande tjensteinnehafvare
kännas såsom ens tillnärmelsevis motsvarande den förlust i inkomster
de lede. En af en lönereglerings vigtigaste uppgifter borde väl vara
att, så vidt möjligt, ordna förhållandena så, att tjenstemännens inkomster,
i stället för att småningom minskas — såsom fallet blefve om den
ifrågavarande sporteln, reducerad eller oreducerad, fortfarande utginge
till konsistorienotarierna — bibehölles oförändrade med en förhöjning
efter viss tids väl vitsordad tjenstgöring.

Det vore emellertid uppenbart, att eu ändring i statskontorets
förslag, afseende provisionens tagande från konsistorienotarierna, skulle
bringa dessa tjenstemän under det eller de närmaste årtiondena i en
ej obetydligt sämre ställning, än om detta förslag i dess helhet gillades.
Den kompetens, de kunskaper och den skicklighet, som, åtminstone i
de största och medelstora stiften, måste fordras af konsistorienotarierna,
och det ansvar, som vore förenadt med deras befattningar, allt detta
nödvändiggjorde, att aflöningarna för dessa tjenstemän bestämdes till
sådana belopp, att dugliga och lämpliga sökande till befattningarna
kunde påräknas. Departementschefen, som ansåge, att ett fullständigt
gillande af statskontorets förslag till lönereglering för notarierna skulle
bereda dessa under den närmaste framtiden högre inkomster än erforderligt
vore, fruktade deremot, att inkomsterna i de största och
medelstora stiften längre fram i tiden enligt samma förslag skulle blifva
något för knappa; hvilket sistnämnda ock skulle blifva fallet för den
närmast kommande tiden, i händelse de af statskontoret föreslagna
aflöningsbeloppen utan sportelprovisioner bibehölles. Till förekommande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

häraf vore en förhöjning i dessa belopp erforderlig. Och då staten,
enligt det af departementschefen framlagda förslaget, skulle erhålla de
omkring 90,000 kronor, hvartill återstående provisioner å presterskapots
enke- och pupillkassas vakansmedel beräknats uppgå, hvilket belopp
enligt statskontorets förslag icke skulle tillgodokoinma staten, ansåge
departementschefen denna förhöjning i de årliga aflöningsbeloppen till
konsistorienotarierna i do omförmälda stiften, utan något större betungande
af statsverket än statskontoret ifrågasatt, kunna bestämmas till den
ungefärliga räntan å den vinst, statsverket gjorde genom provisionens
indragning.

På grund häraf har departementschefen hemstält, att för konsistorienotarierna,
Indika borde vara skyldiga att underkasta sig .de förändringar
i tjenstgöring, som kunde blitva en följd af en blifvande
omorganisation af konsistorierna, måtte föreslås följande aflöningsbelopp,
nemligen:

Lön

kronor

för konsistorienotarierna

i Upsala, Lunds, Göteborgs och

Hernösands stift........................ 4,000:

med ålderstillägg efter 10 år 4,500:
i Linköpings, Skara, Strengnäs,
Vesterås, Vexiö och Karlstads
stift ..........................................

Tjcnstgörings penningar kronor 1,

500: —
1,500: —

Summa

kronor

5,500: —
6,000: —

3,500	— 1,300	— 4,800
4,000	— 1,300	5,300
2,500	— 1,000	— 3,500
3,000	— 1,000	— 4,000
1,500	— 1,000	- 2,500
2,000	— 1,000	— 3,000

Då, enligt hvad domkapitlet i Strengnäs upplyst, dervarande konsistorienotarie
numera icke åtnjöte fri bostad, kunde icke, såsom statskontontoret
ifrågasatt, afdrag för honom ega rum med ett belopp, motsvarande
donna förmåns uppskattade värde.

Behofvet af att, jemte konsistorienotarien, vid domkapitlens expeditioner
hafva ett ständigt tjenstebiträdc att tillgå, hade, enligt hvad
departementschefen vidare anfört, redan genom det bär ofvan omförmälda
kongl. brefvet af den 14 september 1839 blifvit erkändt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I de yttranden, som af domkapitlen afgifvits i det nu föreliggande
ärendet om lönereglering för konsistoriernas tjensteman och betjente,
innan samma ärende remitterades till statskontoret, hade samtlige dessa
myndigheter förutsatt, att amanuenstjensterna fortfarande skulle finnas
vid domkapitlen. I sitt ofvanberörda utlåtande hade deremot statskontoret
— på den grund att en lönereglering, enligt hvilken å stat
skulle uppföras bestämda löner för dylika amanuenser, komme att blifva
för statsverket _ särdeles betungande, helst i betraktande toges äfven
deras pensionering — såsom sin åsigt uttalat, att en dylik lönereglering
ej vore behöflig, då konsistorieamanuensernas åligganden i allmänhet
vore jern förliga med dem, för hvilkas fullgörande inom andra embetsverk
anlitades extra biträden, som undfinge godtgörelse medelst arfvoden
från dertill af embetsverken disponerade medel. Mot denna statskontorets
uppfattning hade samtliga domkapitlen, med bibehållande af
sina förut uttalade åsigter om behofvet af amanuensbefattningarnas bibehållande,
enhälligt framstält invändningar, som icke kunde frånkännas
stor betydelse.

Härvid hade domkapitlen framhållit, bland annat, följande. Behofvet
af att vid sidan af konsistorienotarien hafva en andre fast anstäld
och med göromålen förtrogen tjensteman måste framdeles till och med
mera än hittills blifva oafvisligt, redan till följd af den utveckling arbetet
i konsistoriernas expedition erhållit och allt framgent kunde väntas
erhålla. Göromålen fördelades nu af domkapitlen mellan notarien och
amanuensen på sätt som funnes tjenligast. Härvid toges i allmänhet
icke ärendenas beskaffenhet till utgångspunkt, utan skedde fördelningen
allt efter den större eller mindre erfarenhet och öfning i deras handläggning,
som ansåges förefinnas hos den ene eller den andre af tjenstemännen.
Undantagsvis hade dock befunnits lämpligare, att amanuensarbetet
vid ett domkapitel koncentrerades mera kring penningcverket
och räkenskaperna m. m., vid ett annat kring protokollsföringen och
de mera löpande ärendenas handläggning. I alla händelser vore behofvet
af amanuensbiträde aldrig tillfälligt utan ständigt för handen.
Det lede intet tvifvel, att i småstäderna det kunde blifva svårt, stundom
omöjligt, att erhålla tillfälliga extra biträden. I detta afseende
vore statskontorets jemförelse mellan domkapitlen och de centrala
embetsverken mindre rigtig. Det måste vid konsistorienotariens sida
finnas en person, som också han egde vana vid de olikartade göromålens
handläggning och domkapitlets arbetssätt samt kännedom om förut
fattade beslut och stiftets individuella förhållanden, en person som
kunde inträda såsom notariens ställföreträdare, när denne i följd af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sjukdom, visitationsresor, andra förfall eller semester icke utöfvade sin
tjenst, så vida ej allvarsamma rubbningar i domkapitlets arbeten skulle
äfventyras.

Ett ganska talande skäl mot amanuensernas ersättande af endast
tillfälliga extra biträden innefattades i den upplysning, som lemnats från
domkapitlet i Hernösand rörande dervarande förhållanden, och hvaraf
framginge, att, nuvarande amanuensen derstädes vore tillsatt med vilkor,
det han icke finge innehafva annan ordinarie befattning, samt att, oaktadt
amanuensen, liksom notarien, helt och hållet egnade sig åt domkapitelsgöromålen,
notarien nödgats anlita extra biträden, livilka han
med egna medel aflönat med i medeltal under de sista fyra åren 640
kronor årligen. Till hvad i domkapitlens ofvan åberopade yttranden
anförts, ville departementschefen lägga, att en större trygghet i afseende
å kontrollen öfver den domkapitlen ombetrodda betydande
penningeförvaltningen syntes vara att vinna genom bibehållande vid
domkapitelsexpeditionen af två fast anstälda tjenstemän. Tillämpningen
af grundsatsen om anlitande af extra biträden vid en förvaltning af
den omfattning, som här vore i fråga, torde ock vara utan motsvarighet
hos andra myndigheter; och har departementschefen härvid erinrat om
förhållandena i detta hänseende vid länsstyrelserna.

På ofvan anförda grunder kunde departementschefen icke biträda
statskontorets förslag om de hittillsvarande amauuensbefattningarnas
afskaffande och uppförande allenast af ett särskildt anslag i stat för
bestridande af renskrifningslcostnader och kostnader för extra biträden
vid de ecklesiastika konsistorieexpeditionerna. Departementschefen,
som sålunda ansåge, att amanuenstjensterna fortfarande borde bibehållas
har dock icke funnit nödvändigt att å innehafvarne af dessa
tjenster bereda annan eller fastare anställning än den, de för närvarande
egde. Vid sådant förhållande borde aflöningarna bestämmas att utgå
i form af arfvoden och tjensterna endast på förordnande af domkapitlen
tillsättas; och har departementschefen hemstält, att arfvodena måtto
föreslås att utgå med följande belopp, nemligen:

för konsistorieamanuenserna

i Upsala, Lunds, Göteborgs och Hernösands stift med kr. 1,800:-—

i Linköpings, Skara, Strengnäs, Vcsterås, Vexjö och

Karlstads stift med.............................................................. „ 1,600: —

i Kalmar och Visby stift med ............................................. ,, 1,000: —

i Stockholms stads konsistorium med .............................. ,, 800: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vid vissa konsistorieexpeditioner syntes emellertid göromålen
icke kunna behörigen skötas med mindre än att, jemte amanuensen,
anlitades extra biträden. Domkapitlet i Hernösand både framhållit,
utf, oaktadt både notarie och amanuens helt och hållet egnade sig åt
domkapitelsgöromålen, notarien nödgats anlita extra biträden, ntt, med
hänsyn till göromålens tillväxt, det vore oundgängligen nödvändigt,
att, så länge stiftet hade sitt nuvarande omfång, jemväl ett anslag
till extra biträden anvisades, och att detta anslag ej kunde sättas lägre
än till 1,000 kronor för år. Handlingarna utvisade, att jemväl vid
expeditionerna i Upsala, Strengnäs, Lund och Göteborg konsistorienotarierna
måste afstå icke obetydliga belopp till oundgängligt tjenstebiträde
utöfver det, som lemnades af amanuensen. För tillgodoseende
af dessa behof ansåge departementschefen, att ett belopp af åtminstone
3,000 kronor borde äskas till Kongl. Maj:ts disposition.

Vaktbetjeningen.

I afseende å det för konsistorierna erforderliga vaktmästarebiträde
hade statskontoret erinrat, hurusom vid några konsistorier
visat sig att dessa befattningar kunnat förenas med enahanda befattningar
vid de allmänna läroverken i stiftsstäderna, och hade statskontoret
antagit, att äfven vid öfriga ecklesiastika konsistorier erforderligt
vaktmästarebiträde borde kunna beredas, utan att ordinarie tjenstebefattningar
derför behöfde inrättas. På grund deraf hade statskontoret
ansett, att beloppet af de arfvoden, som borde utgå, icke kunde bestämmas
förr än efter i hvarje särskildt fall, med ledning af vederbörandes
förslag, skeende pröfning. Med fästadt afseende ej mindre
å den aflöning, som, enligt hvad handlingarna och statskontorets
utlåtande bifogade sammandrag närmare utvisade, nu åtnjötes af konsistorievaktmästarne,
än äfven derå, att flere af dem innehade och, enligt
domkapitlens förslag, äfven fortfarande skulle innehafva boställsförmån,
hade statskontoret ansett det för ifrågavarande ändamål erforderliga
anslaget kunna antagas icke böra öfverstiga 6,000 kronor. Åtskilliga
domkapitel hade framhållit omöjligheten af en förening af vaktmästarebefattningen
vid domkapitlet med annan befattning. Trots detta och
ehuru departementschefen icke förbisåge, att svårigheter skulle vara
förenade med att på ett tillfredsställande sätt få vaktmästaretjenstgöringen
vid domkapitlen vederbörligen ordnad med det föreslagna
beloppet, ansåge sig departementschefen dock icke nödsakad ifrågasätta
förhöjning i detsamma.

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Skrifmaterialier och expenser.

Enligt af statskontoret vorkstäld beräkning erfordrades till bestridande
af kostnaderna för detta ändamål 6,031 kronor 25 öre.
För närvarande vore af anslaget till domkapitlens expeditioner härför
anvisadt ett belopp af 2,178 kronor 1 öre. Såsom en tillgång för
lindring af statens utgifter borde, enligt hvad ofvan visats, kunna för
framtiden påräknas från domkyrkorna anslagna omkring 800 kronor.
Utöfver omförmälda nu utgående statsanslag skulle alltså erfordras
ytterligare omkring 3,000 kronor. Statskontoret hade ock föreslagit,
att, i stället för berörda nu utgående statsbidrag af omkring 2,000
kronor, ett statsanslag af 5,000 kronor måtte ställas till Kongl. Maj:ts
disposition för fördelning domkapitlen emellan, på sätt Kongl. Maj:t
kunde finna lämpligt. Jemte erinran om, att den tillgång från domkyrkornas
medel, som af statskontoret ansetts vara härför disponibel,
beräknats 128 kronor 30 öre för hög, har departementschefen, som
icke ansett det vara möjligt att för det af statskontoret angifna beloppet
få här ifrågavarande kostnader bestridda, hemstält, att ett anslag
af 6,000 kronor måtte för detta ändamål äskas.

Enligt förestående skulle, förutom hvad som för ålderstillägg
komme att påföras vederbörande förslagsanslag, för uppehållande af
göromålen vid de ecklesiastika konsistorierna erfordras :

till aflöning åt konsistorienotarierna

„ ,, „ amanuenserna............

,, ersättning för semestervikariat...

„ extra biträden .................................

„ vaktbetjening...................................

„ skrifmaterialier och expenser......

............. kronor 60,300: —

............. „ 19,600:-

............. „ 1,400:-

.............. „ 3.000: —

.............. „ 0''0()0: —

............. „ 0,000: —

Summa kronor 96,300: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Härifrån afginge för närvarande å riksstat anvisade:

å ordinarie stat till Ddomkapitlens

expeditionerD................................... kr. 25,000: —

Härjemte vore enligt hvad ofvan
anförts, för all framtid att för ändamålet
påräkna:

från domkyrkorna ......... kr. 1,591: —

„ biskopshuskassan i

Göteborg .................. „ 300: - kr. 1,891:- kronor 26,891:—;

hvadan nytt anslagsbehof å ordinarie stat skulle uppstå till belopp af
69,409 kronor. Härvid vore dock att taga i betraktande, dels att det
å extra stat utgående anslag för tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen
vid domkapitlens expeditioner å 3,716 kronor icke vidare skulle
ifrågakomma, dels att de bidrag af allmänna medel, som med omkring
4,000 kronor årligen under en följd af år utgått till betäckande af
brister i expeditionskassorna, ej för framtiden skulle erfordras. Vidare
borde hänsyn tagas till den statsinkomst genom stämpelpapper, som
med i medeltal 3,000 kronor årligen här ofvan beräknats uppstå, äfvensom
till den ganska betydande, till sammanlagdt omkring 90,000 kronor
uppgående inkomst, som under de närmaste åren skulle tillföras statsverket
genom dit ingående provisioner å presterskapets enke- och
pupillkassas medel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har departementschefen
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

d1:o) att, med gillande af hvad ofvan blifvit hemstäldt rörande
konsistorieamanuenserna, extra biträden, vaktbetjening samt skrifmaterialier
och expenser äfvensom ersättning för semestervikariat, godkänna
den föreslagna aflöningsstaten för konsistorienotarierna under
förbehåll, att med löneregleringens inträdande upphör rättigheten till
fullmagtslösen och annan expeditionslösen, uppbördsprocenter och provisioner,
sammanskott af kyrkor och församlingar samt presterskap,
kollekter, äfvensom aflöningsbidrag från domkapitlens expeditionskassor;
dock med det undantag, att följande sportler komma att till konsistorienotarierna
fortfarande utgå, nemligen:

a) lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen
begäran erhåller eller eljest icke författningsenligt är pligtig lösa;

b) arfvode för förvaltning och redovisning af presterskapet, enskildt
tillhöriga fonder och kassor samt af sådana fonder, som på grund af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

enskildes förordnande blifvit stälda under konsistoriernas förvaltning,
för såvidt sådant arfvode af presterskapet blifvit medgifvet eller de
enskildes förordnanden derför icke lägga binder i vägen; samt

c) tills vidare och intill dess annorlunda varder förordnadt arfvode
för utdelning af från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner
till underhåll af barn utom barnhuset;

2:o) att medgifva, att beträffande pension vid afskedstagandet
för konsistorienotarierna må gälla hvad som i allmänhet är eller varder
stadgadt för de statens embets- och tjenstemän, hvilkas aflöning är
fördelad i lön och tjenstgöringspenningar;

3:o) att fastställa följande grunder för den nya löneregleringen:
att konsistorienotarie skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som kan varda
föreskrifven;

att med konsistorienotariebefattning, förutom vid Stockholms stads
konsistorium, icke må förenas annan tjenst å rikets eller Riksdagens
eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning med mindre
den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen å
konsistorieexpeditionen;

att de med befattningen förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras
endast för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit
semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring
befriad, utgå till den som tjensten förrättat;

att konsistorienotarie, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst,
eger uppbära hela lönen, hvaremot sådan tjensteman, som undfår ledighet
för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljes pröfvas skäligt;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids innehafvande af konsistorienotarietjensten
anses böra medgifvas, sådan förhöjning icke må
inträda, med mindre innehafvaren under mera än fyra femtedelar af
denna tid sjelf bestridt sin eller, på grund af förordnande, annan statens
tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester, med iakttagande att den högre aflöningen ej får till trädas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från
hans antagande eller för den, som jemlikt kong], brefvet den 26 juni

1891 förordnats, från den tid förordnandet meddelades; samt

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Väft. G

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjutas af konsistorienotarie under högst en månad årligen;
äfvensom

4:o) att medgifva, att för bestridande af kostnaderna härför det i
riksstaten under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik »domkapitlens expeditioner»
uppförda anslag må förhöjas till 94,409 kronor, samt att det
nu under titel »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag,
ersättningar» under nyssnämnda anslagsrubrik upptagna anslag må
från riksstaten uteslutas.»

Utskottet raedgifver visserligen, att de nuvarande aflöningsförhållandena
för domkapitlens tjenstemän äro olämpliga och otidsenliga, men
anser dock, att en reglering af dessa förhållanden, huru önskvärd den
än må vara, icke bör komma till stånd, så länge frågan om domkapitlens
omorganisation ännu står på dagordningen och väntar sin
lösning. Först efter genomförande af en sådan omorganisation, hvilken
torde kunna medföra en väsentlig förändring i stiftsstyrelsernas verksamhetsområde,
kan man för någon längre framtid beräkna dessa
styrelsers behof af tjenstebiträde samt efter göromålens art och omfång
afpassa tjenstemännens aflöningsförmåner. Det måste sålunda förefalla
oegentligt att innan omförmälda embetsverks organisation blifvit definitivt
faststäld, bestämma dithörande tjenstemäns antal och reglera deras
löner; och då en sådan åtgärd utan tvifvel kunde komma att verka
hindrande för genomförande af reformer, som inom ifrågavarande förvaltningsgren
synas vara i hög grad af behofvet påkallade, finner sig
utskottet icke böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
Utskottet hemställer alltså,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagsrubriken
»domkapitlens expeditioner» föreslagit icke må af
Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Universiteten

3:o) Under åberopande af hvad utskottet under punkt 1 i detta
utlåtande anfört, får utskottet hemställa,

att Kong!. Maj:ts framställning om höjning af
det till Upsala universitets bibliotek utgående årsanslag
må på det sätt af Riksdagen bifallas, att detta
anslag höjes med 9,000 kronor, eller från 15,000
kronor till 24,000 kronor.

4:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 74) har herr
S. J. Boethius hemstält, att Riksdagen måtte till undervisningsmateriel
åt seminariet i sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning
vid Upsala universitet på ordinarie stat anvisa ett årligt anslag af
350 kronor.

I anledning af Kongl. Maj:ts framställning beviljade nästlidna års
Riksdag till följande seminarier vid universitetet i Upsala anslag å
ordinarie stat, nemligen dels till seminarier för klassiska, nordiska,
romanska och germanska språk, historia, statskunskap, filosofi, estetik
och litteraturhistoria samt semitiska och slaviska språk 5,000 kronor,
deraf till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt tillfälliga
utgifter 3,100 kronor och till arfvoden 1,900 kronor, dels ock till
det matematiska seminariet 1,500 kronor. Kongl. Maj:ts berörda framställning
afsåg, enligt hvad af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1894 inhemtas, anslag jemväl till seminarier
dels för sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning och dels
för egyptologi vid nämnda universitet; och hade för hvardera af dessa
seminarier ifrågasatts anslag till belopp af 150 kronor att användas
till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt tillfälliga
utgifter. Riksdagen, som icke biföll Kongl. Maj:ts framställning beträffande
seminarier för sistnämnda två ämnen, yttrade vid anmälan af
sitt beslut i frågan (Riksdagens Skrifvelse n:o 34), att Riksdagen hölle
före att, då antalet studerande i de båda ämnena sanskrit och jern -

Ang. höjning
af anslaget
till universitetsbiblioteket

i Upsala.

[3.]

Ang. anslag
till seminariet
för sanskrit och
jemförande
■indoeuropeisk
språkforskning
vid
Upsala
universitet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förande språkforskning samt egyptologi måste vara jemförelsevis ganska
obetydligt, något statsanslag för inrättande af seminariekurser i dessa
ämnen icke borde ifrågakomma.

Motionären har anfört, att enligt bestämmelserna i kongl. stadgan
angående filosofie kandidat- och licentiatexamina den 17 april 1891
den filosofiska fakulteten borde årligen i hvarje examensämne, i hvilket
institutionsöfningar icke förekomme, anordna seminariekurser. På grund
häraf och då enligt samma stadga ämnet sanskrit och jemförande
indoeuropeisk språkforskning vore ett ordinarie examensämne vid Upsala
universitet samt institutionsöfningar deri ej förekomme, ålåge det universitetet
att deri anordna årliga seminariekurser. När — fortsätter
motionären -— den utredning skedde vid Upsala universitet, som lades
till grund för Kongl. Maj:ts ofvannämnda proposition om anslag till
seminarierna, hade ämnet sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning
derstädes saknat ordinarie målsman, hvarför det ej representerats
inom de utredande myndigheterna, och till följd häraf hade
universitetets så kallade riksdagspetita ej kommit att innehålla någon
framställning om behofvet af anslag åt ett seminarium i detta ämne.
Såsom redan nämnts, hade Kongl. Maj:t dock upptagit förslag derom
i sin proposition om seminarierna, men anslag till detta seminarium
hade ej af Riksdagen beviljats. Af detta Riksdagens afslag hade nu
blifvit följden att ett seminarium, som författningsenligt skulle hållas,
saknade medel till anskaffande af undervisningsmateriel, hvarförutan
seminarieöfningar dock icke kunde hållas. Det skulle visserligen kunna
synas, som om, då behofvet vore jemförelsevis obetydligt, ^lniversitetets
reservfond skulle kunna tillgodose detsamma, men denna fond vore
afsedd för tillfälliga utgifter och syntes derför icke rätteligen kunna
bestrida de årliga utgifterna för en ordinarie institution. Under sådana
förhållanden syntes ingen annan utväg återstå än att anhålla om Riksdagens
mellankomst. Såväl den humanistiska sektionen som det större
konsistoriet i Upsala hade också, enligt motionen bilagda handlingar,
nä6tlidet år uttalat sig härför och dervid närmare utredt beskaffenheten
af det föreliggande behofvet. De båda myndigheterna hade ansett,
att hvad som behöfdes för ändamålet vore dels ett årligt anslag af
350 kronor, dels ett tillfälligt orgauisationsanslag för eu gång af 500
kronor. Då Riksdagen i denna fråga ej borde besväras med framställningar,
om möjlighet funnes att på annat sätt lösa svårigheterna,
hade motionären ansett sig ej böra väcka förslag om erhållandet af det
ifrågasatta tillfälliga anslaget, utan inskränkt sig till det årliga, för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

4 5

hvars bestridande universitetets egna fonder icke rätteligen syntes
kunna och böra tagas i anspråk.

Slutligen har motionären, under hänvisande till hvad de båda
universitetsmyndigheterna anfört om behöfligheten för universitetet af
det ifrågavarande seminariet, framhållit:

att ämnet sanskrit och jemförande indoeuropeisk språkforskning
på grund af sin grundläggande ställning till de flesta europeiska språk
vore af stor vigt för de vetenskapliga språkstudierna vid universitetet,
om det också ej egde den praktiska betydelse som vissa andra språk
och derför deltagarne i dess seminarieöfningar ej kunde blifva så
många som i dessa; samt

att verkligt fruktbärande och relativt talrikt besökta seminarieöfningar
deri bedrifvits under flera års tid genom enskilda uppoffringar
af vederbörande lärare, men att sådana uppoffringar hvarken kunde
begäras eller i längden vore möjliga.

Då enligt gällande bestämmelser seminariekurser för sanskrit och
jemförande indoeuropeisk språkforskning skola hållas vid Upsala universitet,
och då upplyst blifvit, att dylika kurser redan under en följd
af år pågått, torde anslag till ifrågavarande seminarium icke böra af
Riksdagen förvägras. Enär emellertid i Kougl. Maj:ts till nästlidna års
Riksdag gjorda framställning ett belopp af 150 kronor årligen ansetts
vara för ändamålet tillräckligt, synes det utskottet, som om anslaget
kunde inskränkas till detta belopp. Utskottet hemställer derföre,

att herr Boéthius’ förevarande motion må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till undervisningsmateriel
åt seminariet för sanskrit och jemförande
indoeuropeisk språkforskning vid Upsala universitet
på ordinarie stat anvisar ett årligt anslag af 150
kronor.

Vid bifall härtill äfvensom till hvad utskottet under nästföregående
punkt föreslagit kommer slutsumman af anslaget till universiteten, nu
748,901 kronor, att höjas med 9,150 kronor och således i riksstaten
uppföras med 758,051 kronor, deraf 162,700 kronor förslagsanslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. fånefyllnad
åt
teologie lektorn
vid h. latinläroverket
i
Göteborg.

[4-J

Ang. väckt
motion ifråga
om vilkoren
för lönetursberäkning

eåsom lektor
vid allmänt
läroverk.

Allmänna läroverken.

5:o) i anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
med hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 43 och 44) blifvit
anfördt, hemställer utskottet,

att från och med år 1896 må under anslagen
till allmänna läroverken uppföras ett mot den i stat
beräknade afkastningen af Lundby och Tufve församlingars
pastorat svarande belopp af 900 kronor.

Vid bifall härtill kommer reservationsanslaget till allmänna läroverken,
som för närvarande utgår med 2,909,404 kronor, att ökas till
2,910,304 kronor.

6:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 55) har
herr B. Eklundli från Lund hemstält, det Riksdagen måtte besluta, att
bestämmelsen beträffande godkändt undervisniugsprof såsom vilkor för
lönetursberäkning såsom lektor vid allmänt läroverk skulle upphöra
att gälla.

På sätt af motionären omförmäles, stadgas i kongl. kungörelsen
angående ändrade bestämmelser beträffande lönetursberäkning för lärare
vid allmänna läroverk den 12 september 1890, bland annat, att ordinarie
adjunkt eller kollega, hvilken aflagt sådan akademisk examen, som
utgör vilkor för behörighet att söka lektorsbefattning vid högre allmänt
läroverk, äfvensom i öfrigt fullgjort stadgade föreskrifter för att kunna
till lektor utnämnas, må ega rätt att vid årsberäkning för uppflyttning
i högre lektorslönegrad räkna sig till godo den tid han från och med
året näst efter det, hvarunder berörda vilkor blifvit fullgjorda, med nit
och skicklighet vid allmänt läroverk tjenstgjort såsom tillförordnad
rektor, såsom vikarierande lektor eller med en tjenstgöring väsentligen
lika med den, som åligger lektor.

Då för rätt till lönetursberäkning såsom lektor på grund af anförda
stadgande erfordrades att hafva aflagt undervisningsprof för
lektorsbefattning, kunde, enligt hvad motionären erinrat, inträffa, att
utaf lärare, som samtidigt fullgjort öfriga vilkor för att kunna utnämnas
till lektorer, den, som haft tillfälle att tidigare aflägga dylikt undervisningsprof,
kom me i en bättre ställning i fråga om lönetur än den,
som först vid en senare tidpunkt undergått samma prof.

Statsutskottets Utlåtande N:0 d.

Enligt motionärens förmenande innebure detta en obillighet, som
komme att närmast träffa dem, kvilkas lönetursberäkning daterade sig
från tiden före nämnda kungörelses tillkomst, enär för dem ingen anledning
förut funnits att aflägga undervisningsprof, så vida de icke
tillfälligtvis varit sökande till lektorsbefattning. Då nu undervisningsprof
ej vidare erfordrades för rätt till lönetursberäkning såsom adjunkt,
ansåge motionären att det ej heller borde utgöra vilkor för lönetursberäkning
såsom lektor. Och för att särskildt tillgodose lärare, hvilka,
utan att hafva aflagt undervisningsprof, bestridt lektorstjenstgöring
före utfärdandet af 1890 års ofvannämnda kungörelse, borde en förändring
i det af motionären föreslagna syfte erhålla retroaktiv verkan.

Beträffande hvad motionären i öfrigt anfört till stöd för sitt ifrågavarande
yrkande tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

En sådan förändring af de i gällande lönestater faststälda bestämmelser,
som med förevarande framställning afses, anser sig utskottet,
icke böra tillstyrka på enskild motionärs förslag och utan att någon
utredning föreligger om verkningarna af förändringens genomförande.
Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Eklundhs ifrågavarande motion icke
må vinna Riksdagens bifall.

7:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 77) har herr
F. J. E. B er glaf föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att treklassiga
läroverket i Yarberg utvidgades till femklassigt med det antal lärare
och den aflöningsstat, som vore gällande för andra, i landsortsstäder
befintliga femklassiga läroverk.

Beträffande hvad motionären anfört till stöd för sitt ifrågavarande
förslag tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Då förhållandena äfven inom andra orter torde vara sådana, att,
derest förevarande motion blefve af Riksdagen bifallen, liknande förslag
om läroverks utvidgning skulle vara att emotse från flere håll, samt
det derjemte icke synes vara lämpligt, att Riksdagen på enskild motionärs
yrkande fattar beslut i särskilda delar af läroverksfrågan, hvilken
torde böra i sin helhet pröfvas och afgöras, hemställer utskottet,

att herr Berglöfs ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. vädd
förslag om
utvidgning af
allmänna läroverket
i
Var b er g.

Statsutskottets Utlåtande N:o V.

Ang. lönetursberäkning

för vitsa
lärare vid
folkskolelärareseminarier.

Folkundervisningen.

8:o) Uti en till Riksdagen den 31 december 1894 aflåten, till förberedande
behandling af statsutskottet remitterad proposition (n:o 18)
har Kongl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt protokoll
öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit, att den tid, som
i afseende å lönetursberäkning vid allmänna läroverken tillgodokomme
ämneslärare, måtte vid öfvergång i folkskolelärareseminariernas tjenst
honom tillgodoräknas beträffande lönetursberäkning vid dessa seminarier.

Enligt sistnämnda statsrådsprotokoll hade departementschefen vid
ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört, hurusom på förslag
af Kongl. Maj:t Riksdagen år 1890 beslutit, att lärare vid folkskolelärareseminarier
och högre lärarinneseminariet samt lektorer vid sjökrigsskolan
skulle, om de öfverginge i de allmänna läroverkens tjenst,
åtnjuta samma rätt till lönetursberäkning, som genom kongl. kungörelserna
den 29 maj 1874 och den 29 juni 1883 medgifvits lärare
vid vissa enskilda läroverk. Om en lärare, som tjenstgjort vid allmänt
läroverk, öfverginge i folkskolelärareseminariernas tjenst, hade han
deremot icke rättighet att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig
till godo någon del af den tid, han tjenstgjort vid allmänna läroverken.

Häraf blefve en följd, att vid allmänt läroverk anstäld lärare, som
hade större intresse och fallenhet för tjenstgöringen vid folkskolelärareseminarierna
eller af annan anledning skulle vilja öfvergå i deras
tjenst, hindrades derifrån, om han ansåge sig hvarken kunna eller
böra för lönetursberäkning afstå från den tid, han tjenstgjort vid de
allmänna läroverken. Samma förhållande gälde äfven för de vid enskilda
läroverk anstälde lärare, som egde rätt till tjenstårsberäkning
vid de allmänna läroverken men alldeles saknade sådan vid folkskolelärareseminarierna.
Detta måste naturligtvis vara till skada såväl för
vederbörande läroverk som för lärarne sjelfve.

De föreskrifna kompetensfordringarna för ämneslärarebefattningar
vid nu ifrågavarande slag af läroverk vore desamma, tjenstgöringen
vid dem vore i stort sedt enahanda, och denna tjenstgöring öfvervakades
af offentliga myndigheter.

Under sådana förhållanden syntes det departementschefen billigt,
att sådan ämneslärare, hvarom här vore fråga, vid öfvergång till folk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skolelärareseminarium finge i fråga om lönetur åtnjuta den tid honom
i sådant afseende vid de allmänna läroverken tillgodokomme.

Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t
i förevarande proposition föreslagit, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må, af Riksdagen bifallas.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att under anslaget till medicinalstyrelsen
med dithörande stater måtte uppföras ett reservationsanslag
af 1,500 kronor att användas till resestipendier åt ordinarie läkare vid
länslasarett och dermed likstälda sjukhus.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari
innevarande år har departementschefen anmält, att medicinalstyrelsen
i skrifvelse den 21 september 1894 angående medicinalverkets behof
för år 1896 hos Kongl. Maj:t gjort hemställan om ett årligt anslag
af 1,500 kronor till resestipendier åt ordinarie lasaretts- och sjukhusläkare
samt dervid öfverlemnat afskrift af eu utaf åtskilliga lasaretts- och
sjukhusläkare hos medicinalstyrelsen gjord framställning i ämnet. Sistnämnda
framställning innehölle, enligt hvad departementschefen meddelat,
hufvudsakligen följande.

Det rastlösa arbete, som påginge inom det medicinska forskningsområdet,
medförde resultat, som utan tvifvel kunde och borde tillgodogöras
vårt lands befolkning. En ofantligt rik litteratur omtalade visserligen
de nya forskningarna, de nya rönen och till en de! äfven den kritiska
sofring, dessa småningom underkastades. Det vore dock en erkänd
sanning, att man vida lättare uppfattade t. ex. en operation, om man
sjelf såge den utföras, än om man blott läste beskrifningen derom.
Detsamma vore förebådandet med den utbildade teknik, som nu för
tiden inginge i många andra sätt att behandla sjuka, äfvensom med
många vigtiga undersökningsmetoder. Med egna ögon vore det äfven
bäst att skaffa sig kännedom om nya instrument, om förbättringar uti
inredningen af sjukhus, om goda modeller till sjukhusinventarier m. in.
Sjelfva patienterna vore ock ett rikt illustrativt material för att bedöma
olika behandlingsmetoders inbördes värde. Den peronliga kännedomen
icke allenast af de ledande förmågorna, utan äfven af de unge, som
Bill. till /likså. Prof. 1895. 4 Sand. / Afd. 9 Haft. 7

Ang. anslag
till resestipendier
åt
las ar ettsoch
sjukhusläkare
.

[5.]

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

vore på väg till berömdhet, medförde för den läkare, som med dem
komme i beröring, betydliga fördelar icke blott för tillfället, utan äfven
långt efteråt. Äfven i andra afseenden lände utländska studieresor
läkarekonstens idkare till gagn.

Staten hade också genom större resestipendier i någon mån tillgodosett
de intressen, som här vore i fråga; men de redan befintliga
stipendierna fordrade en lång tids vistelse utrikes. Kortare och täta
resor vore emellertid ur många synpunkter lämpligare för lasarettsläkarne,
som hade fasta tjänster, der kontinuiteten i skötseln ej borde
för lång tid rubbas. Också hade många af de svenska lasarettsläkarne
icke skytt att på egen bekostnad genom sådana resor göra sig bekanta
med så mycket som möjligt af hvad utlandet hade att uppvisa och lära.
Men bördan började att kännas tung, och mången saknade de tillgångar,
som erfordrades för att uppfylla hans önskningar i detta hänseende.

Sökandena hade derför anhållit, att medicinalstyrelsen ville hos
Kongl. Maj:t hemställa om proposition till Riksdagen, att ett ordinarie
anslag å 1,500 kronor måtte beviljas för att hvarje år sätta tre lasarettsläkare
i tillfälle att under en månad företaga en vetenskaplig utrikes
resa, för hvilken redogörelse sedan skulle afgifvas. Det vore särskilt
önskvärdt, att tiden för resan icke utsträcktes öfver en månad, derför
att dels många lasarettläkares semester omfattade just denna tid, dels
andra lasarettsläkare i sådant fall kunde utan omväg eller tidsutdrägt
erhålla tjenstledighet af lasarettsdirektionen eller dess ordförande och
omedelbart afresa, när omständigheterna medgåfve det.

Med anledning af den sålunda gjorda framställningen hade medcinalstyrelsen
anfört, att för civila läkare funnes två resestipendier, som
enligt kongl. brefvet den 24 mars 1876 utginge med ett belopp af
2,000 kronor för det större och 1,500 kronor för det mindre stipendiet
samt med en mot de olika beloppen svarande skyldighet för stipendiaten
att vistas utomlands i 8 eller 6 månader. Dessa stipendier hade varit
till stort gagn för många läkare och beredt dem en god utbildning
vid utländska universitet och sjukvårdsinrättningar. För mera omfattande
studier och för vetenskapliga forskningar vore dessa stipendier
oumbärliga, och detta såväl för civile läkare i allmänhet som ock särskild t
för lasaretts- eller sjukhusläkare, men under alla förhållanden vore de
ej för de sistnämnde fullt lämpliga och kunde ej heller åt dem utdelas
så ofta som önskvärdt vore. Den förut omnämnda, af åtskilliga lasarettsoch
sjukhusläkare gjorda framställningen funne medicinalstyrelsen fördenskull
väl grundad och ansåge, att de ifrågasatta stipendierna skulle
komma icke blott läkarne, utan ock lasaretten samt derstädes intagne

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sjuke till gagn. Rikets lasarett och sjukhus hade nemligen under senare
årtionden betydligt utvecklat sig, i synnerhet på det kirurgiska området.
På grund af den förmåga att utföra svåra operationer, som,
dessa vårdanstalters läkare vetat att förskaffa sig, och med tillhjelp
af nutidens alltmer förbättrade särbehandling, som möjliggjort en lycklig
utgång af de största operativa ingrepp, hade stora och vigtiga operationer
kunnat med framgång utföras äfven vid smärre lasarett eller
sjukhus. Många sjuka hade derigenom blifvit räddade, hvilka eljest
skulle gått förlorade eller varit nödsakade att företaga kostsamma och
besvärliga resor till de stora sjukhusen.

För att detta goda förhållande måtte icke blott fortfara, utan ock
ännu mer utvecklas, vore det behöflig!, att dessa vårdanstalters läkare
underhölle sitt vetande och sin förmåga i nyss nämnda hänseende samt
följde med läkarekonstens och specielt kirurgiens framsteg. Tekniken
för operationerna och sårbehandlingen utvecklades fortfarande. Läkaren
behöfde derför emellanåt inhemta kännedom om de nya förbättringar,
som kommit till utförande vid de större klinikerna i utlandet; och då
läkaren i nu ifrågavarande hänseende behöfde förvärfva sig icke blott
teoretisk kunskap, utan äfven en detaljerad kännedom om de nyare
metoderna samt förmåga att sjelf tillämpa desamma, måste han erhålla
tillfälle att se dem utföras och sätta sig in i den speciella tekniken.
Fn beskrifning eller en afbildning kunde ej ersätta den personliga
åskådningen.

En så lång studietid, som vore föreskrifven för åtnjutande af
stipendier för civile läkare i allmänhet, vore emellertid hvarken behöflig
eller ens önskvärd för en ordinarie lasaretts- eller sjukhusläkare. Af
större behof påkalladt vore, att resorna kunde oftare upprepas. Eu
kortare tid af ungefär en månad skulle vara tillräcklig och skulle motsvara
den semestertid, som landstingen numera temligen allmänt beviljade
läkarne vid de af dem inrättade lasarett.

På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda andragit och med
åberopande af de skäl, som förebragts i den hos styrelsen i ämnet
gjorda framställning, tillstyrkte styrelsen, att proposition måtte till
Riksdagen aflåtas om beviljande af ett årligt anslag till sådana stipendier,
som nu ifrågasatts.

Departementschefen, som af hvad i detta ärende anförts funnit
sig öfvertygad om den stora vigten af dylika stipendier, har vidare
yttrat, att vid tillsättning af desamma borde, på sätt jemväl medicinalstyrelsen
uttalat, enahanda föreskrifter, som gälde rörande nu befintliga
stipendier för civile läkare i statens tjenst, i tillämpliga delar kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. höjning
af anslaget
till Kristinebergs
zoologiska
station.

[6.]

följas, dock att tiden för stipendiatens vistelse utrikes syntes böra
begränsas till att omfatta minst en månad. Slutligen har departementschefen
förklarat, att tillgång för utdelande af de ifrågasatta stipendierna
ej kunde med redan anvisade medel beredas.

Då det ändamål, som med Kongl. Maj:ts förevarande framställning
afses, synes vara i hög grad beaktansvärdt, har utskottet icke
tvekat att tillstyrka beviljandet af det härför äskade anslaget 1,500
kronor. Men med hänsyn dertill, att många lasarettsläkare hittills sjelfva
bekostat studieresor i utlandet, synes det utskottet, som om reseunderstödet
af statsmedel stundom skulle kunna sättas lägre än det
i sådant afseende af sökandena föreslagna beloppet 500 kronor, helst
derigenom ett större antal läkare kunde komma i åtnjutande af reseunderstöd
från berörda anslag. På grund häraf hemställer utskottet,

att under anslaget till medicinalstyrelsen med
dithörande stater må uppföras ett reservationsanslag
af 1,500 kronor att användas till resestipendier, hvart
och ett å högst 500 kronor, åt ordinarie läkare vid
länslasarett och dermed likstälda sjukhus.

I händelse af bifall härtill kommer anslaget till medicinalstyrelsen
med dithörande stater, nu 494,750 kronor, att uppföras med 496,250
kronor, deraf 1,500 kronor reservationsanslag.

Vetenskapsakademien.

10:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att höja det på akademiens stat uppförda årsanslaget till den
zoologiska stationen vid Kristineberg från 2,000 kronor till 5,000 kronor
eller med 3,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen
anmält, att vetenskapsakademien i skrifvelse den 12 september
1894 hos Kongl. Maj:t hemstält om höjning af det anslag, som utginge
till den under akademiens inseende stälda zoologiska stationen Kristineberg
i Göteborgs och Bohus län.

Rörande behofvet af en sådan anslagsförhöjning hade, enligt hvad
departementschefen vidare meddelat, chefen för ifrågavarande station,
intendenten vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för lägre everte -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

brater, professor Hj. Théel i en till akademien ingifven skrifvelse, som
åtföljt dess framställning i ämnet, anfört följande.

Allt sedan år 1872, då den verldsbekant^ zoologiska stationen i
Neapel grundades, hade hafslaboratorier upprättats vid Europas, Afrikas
och Amerikas kuster, ja, till och med i Japan och på Java, så att deras
antal för närvarande uppginge till bortåt 50. De allra flesta af dessa
vore förbundna med universitet eller lärda sällskap och hade i likhet
med vår svenska station till uteslutande uppgift att främja rent vetenskapliga
studier samt att bidraga till utbildande af vetenskapsmän och
lärare. I alla länder, der man på ett kraftigt sätt velat befordra
naturvetenskapernas, särskild! de biologiska vetenskapsgrenarnas utveckling,
hade man inrättat hafsstationer, väl inseende, att hafvet, med
dess oändligt rika djur- och växtverld, som lemnade ett obegränsadt,
aldrig sinande material för forskning, just vore platsen, dit företrädesvis
sådana studier, som folie inom området för biologien i inskränkt
bemärkelse, för fj^siologien, anatomien, histologien och embryologien
m. m., borde förläggas. Ty ingenstädes träffades en sådan mångfald
af de mest olikartade organismer som i hafvet. Äfven i Norge, för
att anföra ett exempel, hade man till fullo insett detta, ty der hade
man, förutom fiskeristationen vid Flödefjord i Arendals närhet, två
biologiska stationer, en i Bergen, grundad år 1892, och en i Dröbak,
öppnad år 1894, hvardera åtnjutande ett statsanslag af 2,000 kronor.
Sveriges enda hafsstation, som grundades år 1877 af professor Sven
Lovén med penningmedel, donerade till vetenskapsakademien af
doktor A. F. Regnell, hade allt sedan början af sin tillvaro sökt fylla
de fordringar, hela vårt lands biologiska forskning stälde på henne,
och hade redan en vacker verksamhet bakom sig. Men denna station
hade ännu blott ett årligt statsanslag af 2,000 kronor. När man
sammanstälde detta dermed, att biologernas antal i Sverige vore mer än
dubbelt mot i vårt vestra grannland, att derför vår enda station måste
utöfva större verksamhet än Norges båda tillsammans, samt att Kristineberg
på grund af sitt läge vore, för att bereda de arbetande utrymme
äfvensom tillfälle att erhålla föda och uppassning, hänvisadt att, jemte
laboratoriebyggnaden med hvad dertill hörde, underhålla boningshus med
nödiga inventarier samt aflöna hushållerska — något som ej varit behöflig!
i Norge eller flertalet andra länder — så framgingo tydligt, att
den svenska stationens ekonomiska ställning vore mycket betänklig, och
att det vore synnerligen maktpåliggande, att det hittills beviljade statsanslaget
betydligt förhöjdes. Ätt stationen, oaktadt dess betryckta ställning,
hittills kunnat utöfva eu så omfattande och fruktbringande verk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samhet, hade berott ej blott derpå, att stationens intressen på det noggrannaste
öfvervakats, utan framför allt derpå, att besparingar, numera
uttömda, funnits att tillgå från den ursprungliga Regnellska donationen
samt att eu enskild person, friherre Oscar Dickson, vid ett par tillfällen
frikostigt understödt henne. Men oaktadt denna tillfälliga hjelp vid
sidan af statsanslaget, hade medlen visat sig alldeles otillräckliga, och
många för det biologiska studiet och för stationens verksamhet skadliga
inskränkningar hade måst göras, på sätt af det följande framgiuge.

Stationen, belägen på Skaftölandet vid Gullmarsfjordens mynning,
utgjordes af följande lägenheter:

laboratoriebyggnaden, ett stort trähus i två våningar, inrymmande
7 enskilda arbetsrum, eu läsesal, ett mindre rum för samlingar och ett
förrådsrum samt dessutom på nedra bottnen ett gemensamt arbetsrum
med 3 platser, ett s. k. sköljrum med 5 större aqvarier, ett sorteriugsoch
konserveringsrum samt 2 små rum med större aqvarier af cement
och glas;

boningshuset, med 6 rum och kök på nedra bottnen och 5 vindskammare,
afsedt att bereda samlingslokal, matrum och sofplatser för
10 forskare;

villan, en mindre byggnad med 3 rum och kök samt 2 vindskammare,
afsedd för föreståndaren;

tornbyggnaden, inrymmande den stora vattenreservoaren och pumpverket
samt bärande vindmotorerna; äfvensom

stugan, med två rum, det ena verkstad, det andra för tjenstepersonalen,
samt mangelbod.

Till stationen hörde jemväl uthus, bryggor och stenkaj.

Det läge i sakens natur, att underhållande af fem byggnader af
trä jemte uthus och bryggor årligen kräfde ej ringa kostnader, så mycket
mer som erfarenheten visat, att reparationer, målning, bestrykning af
tak m. m. måste förnyas oftare vid hafskusten än på andra platser.
Ensamt de årligen återkommande reparationerna af pumpverket och
vindmotorerna toge ej obetydliga summor i anspråk.

Vida dyrbarare stälde sig dock det årliga underhållet och nyanskaffandet
af inventarier samt driftkostnaderna. Till inventarier räknades
då ej blott servis, möbler och öfriga husgeråd i boningshusen,
utan alla de tillbehör, som inrymdes i laboratoriet, och som vore nödvändiga
för en framgångsrik forskning, såsom t. ex. aqvarier, glaskärl
i stor mängd, vågar och parafinugn för inbäddning, mikroskop, mikrotomer,
dissektionsmikroskop, luftningsapparater, rörelseapparater för
aqvarier med ej rinnande vatten, injektionsapparater, slangar och glas -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

rör, reagentier m. m., hvartill komme ytterligare båtar och draggredskap,
såsom skrapor, trådvis, handhåfvar, planktonhåfvar, dragglinor och lodlinor
m. m. I betraktande af hafslaboratoriernas uppgift att på allt
sätt främja zoologisk forskning i vidsträcktaste mening, hvartill de,
omgifna som de vore af en oändligt rik natur, lämpade sig bättre än
flertalet andra laboratorier, borde de vara väl försedda ej blott med
apparater och hjelpmedel sådana, som nyss exempelvis uppräknats,
utan äfven med alla de härdnings- och fixeringsvätskor, kemikalier och
färgämnen, utan livilka djurens väfnader och deras element knappast
kunde studeras. Denna dyrbara, för studiet så nödvändiga samling af
inventarier måste årligen kompletteras och delvis nyanskafifas. De
begränsade tillgångarna bure skulden för, att stationen långt ifrån vore
så yäl försedd med vetenskapliga inventarier, som önskligt vore och
som de biologiska vetenskapernas nuvarande ståndpunkt kräfde. Till
inventarier borde också med nödvändighet höra ett litet väl valdt bibliotek
af uppslagsböcker och faunistiska arbeten för att möjliggöra
examinerande och bestämmande af djur- och växtformer i hafvet. Det
funnes väl knappast i verlden en station, som icke egde ett sådant.
Kristineberg hade ännu ej haft medel att inköpa en enda bok.

Men utom förenämnda utgifter för byggnader och inventarier
kräfdes årligen stora summor för tjenstepersonalens aflöning och draggningsarbetenas
utförande. Sålunda uppbure tillsy ning smannen eu årslön
åt 500 kronor, hvarför han vore skyldig att under de tre sommarmånaderna,
då stationen regelbundet vore i full verksamhet, oafbrutet
vistas på platsen, sköta vindmotorer och pumpverk, att biträda vid
alla göromål, der hans hjelp kunde påfordras, samt att under öfriga
tider af året hafva daglig tillsyn öfver stationens egendom. En annan
årslön utginge med 300 kronor jemte ved och lyse till hushållerskan,
som hade vård om inventarierna i boningshusen, ombesörjde matlagning
och städning, och som året om skulle vara bosatt på stationen. Båda
dessa platser vore oumbärliga, och båda lönerna syntes skäligen ej
kunna sättas lägre.

Beträffande draggningsarbetena, förutan livilka material för undersökningar
skulle tryta, måste de försiggå under hela den tid, stationen
vore i full verksamhet, d. v. s. under de tre sommarmånaderna. Stationen
hade i regel mast nöja sig med ett båtlag, två draggare, men
under de två sista åren hade ett andra måst inrättas, på grund deraf
att antalet forskare förökats och deras fordringar på arbetsmaterial
eljest ej kunnat tillfredsställas. Två båtlag vore också en ovilkorlig
nödvändighet att hafva, dels för att det behöfliga arbetsmaterialet for -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tast möjligt utan mycken tidspillan skulle kunna anskaffas, dels för
att äfven vid Kristinebergs station, såsom förhållandet vore vid utlandets,
undersökningar årligen måtte fortgå med uppgift att utvidga vår kunskap
om djurlifvet i hafvet kring våra kuster, att studera djurens utbredning
och förekomstsätt samt periodiciteten i deras uppträdande
och betingelserna härför, att vinna kännedom om tiden för deras könsmognad
med flera dermed sammanhängande frågor af stor vetenskaplig
betydelse. Dagspenningen för endast ett båtlag, två karlar, under tre
månader vore emellertid för stationen en dryg utgift; två båtlag hade
hon ej råd att hålla.

Men dertill komme, att i många fall arbetsmaterialet ej kunde
anskaffas i stationens närhet, utan vore att söka långt derifrån, t. ex.
vid Väderöarna eller Kosteröarna, eller också vore det att finna långt
in i fjordarne eller ute på öppna hafvet. Under sådana förhållanden
hade det varit en nödvändighet att förhyra en större heldäckad båt, på
hvilken en del af stationens medlemmar jemte draggkarlar inskeppat
sig för att uppsöka och hemföra de önskade djuren eller växterna.
Endast undantagsvis — några få gånger under hela tiden stationen
existerat — hade man för en eller ett par dagar förhyrt en mindre
ångslup i ändamål att utforska de större djupen inuti fjordarna eller
att, då hafvet vore fullt stilla, hastigt kunna förflytta sig ut i öppna
sjön för att vinna kännedom om de organismer, som funnes der drifvande
i de olika vattenlagren eller lefvande på bottnen. Men dylika
färder, vare sig med förhyrd segelbåt eller med ångslup, fördyrade
driftkostnaderna så betydligt, att de af bristande tillgångar endast
ytterst sällan kunnat företagas.

Af största vetenskapliga betydelse skulle det vara, att undersökningar
öfver djur- och växtverlden kunde utsträckas öfver en större del afåret.
Faunan vintertid vore nemligen i hög grad olika den under den varma
årstiden och förtjenade att vida mer uppmärksammas, än hittills kunnat
ske. Knappast någon station i verlden, om ej den nyss i Dröbak öppnade,
hade ett för dylika studier så gynsamt läge som Kristineberg.
Här skulle just vara platsen att studera isens inflytande på littoralfaunan,
att utforska hvart denna, då vattnet afkyldes, toge vägen, att
konstatera, om ej samtidigt sådana organismer, som under sommartiden
lefde på djupet i fjordarnes kallare vatten, vintertiden stege upp
mot kusterna, att lära känna livilka former under den kalla årstiden
passerade genom sina s. k. larvstadier och sålunda inginge i planktons
sammansättning, med flera vigtiga och intressanta spörsmål. Men för
dylika undersökningar hade hittills medel saknats.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I sammanhang härmed hade framhållits, att stationen helt och
hållet saknade tillgångar att aflöna ett vetenskapligt extra biträde vid
sådana tider af året, då arbetenas beskaffenhet och mångfald ovilkorligen
kräfde en sådan hjelp. Det kunde ej rimligtvis begäras, att föreståndaren,
som hvarken åtnjöte lön för detta förtroendeuppdrag eller
ens ersättning för resor till och från stationen, skulle åsidosätta sina
vetenskapliga studier för att dagligen stå de studerande till tjenst i
alla möjliga afseenden, tillhandagå dem vid anhållan med apparater,
kärl och instrument, tillreda reagentier, sortera och på olika händer
fördela arbetsmaterialet, konservera djur, deltaga i draggningsfärder
för uppsökande af önskadt arbetsmaterial, föra draggningsjournal m. m.,
allt göromål, som på andra laboratorier under vederbörlig uppsigt tilldelades
något yngre, vetenskapligt biträde. Föreståndarens tid vore
tillräckligt upptagen med att under hela året efter bästa förmåga vårda
och öfvervälla stationen, att se till, att dess behof så vidt möjligt fyldes,
och att dertill under sommarmånaderna närvara och ordna arbetena på
ett sådant sätt, att i möjligaste måtto allas billiga fordringar blefve
tillfredsstälda — något som, enligt hvad erfarenheten visat, eljest aldrig
skedde. För stationens bestånd och utveckling, för upprätthållande af
ordning och för att arbetena skulle blifva så omfattande och fruktbringande
som önskligt, vore det derför af största vigt, att stationen
vissa tider af året, framför allt under sommarmånaderna, kunde aflöna
ett vetenskapligt extra biträde.

På grund af det anförda och i betraktande af att zoologiska
stationer öfverallt blifvit ett behof så stort, att den biologiska forskningen
öfver hufvud måste lida oberäknelig skada i de länder, der dylika
institutioner ej omhuldades, hade professor Théel anhållit, att akademien
ville hos Kougl. Maj:t hemställa, att det statsanslag af 2,000 kronor,
som från och med år 1886 utgått på ordinarie stat till underhåll af
Kristinebergs zoologiska station och för främjande af de vetenskapliga
arbetena vid densamma, måtte varda förhöjdt till 5,000 kronor.

Vetenskapsakademien hade i sin förenämnda skrifvelse yttrat, att
akademien funnit professor Thcels framställning så uttömmande och
öfvertygande, att akademien icke hade något att dervid tillägga, utan
endast kunde vitsorda noggranheten af hans uppgifter äfvensom det
stora gagn, som vår zoologiska station tillskyndat den biologiska forskningen,
i hvithet afseende ej mindre en professor Thcels skrifvelse till
akademien bilagd förteckning på de vetenskapsidkare, som allt sedan
stationens tillkomst idkat studier vid densamma, än äfven de talrika,
Bill. till Biksd. Vrot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 ljuft. 8

Statsutskottets Utlåtande AT:o 9.

offentliggjorda arbeten, som vore grundade på forskningar, anstälda vid
stationen, utgjorde talande vittnesbörd. Beträffande beloppet af den
begärda anslagsförhöjningen, syntes detsamma akademien icke vara för
högt tilltaget, derest stationen skulle någorlunda fullständigt motsvara
sitt ändamål och tidens stegrade fordringar. Vid en jemförelse med
de kostnader, som de flesta likartade stationer i andra länder medförde,
borde eu årsinkomst af 5,000 kronor för denna station få anses vara
ganska måttlig. På grund häraf och med åberopande af den utförligare
motivering, som innefattades i professor Théels skrifvelse, ville akademien
på det varmaste förorda hans ansökning till bifall. I öfverensstämmelse
dermed hade akademien hemstält, det Kong], Maj:t täcktes af Riksdagen
äska förhöjning af det till den zoologiska stationen Kristineberg utgående
anslaget med 3,000 kronor, eller från 2,000 kronor till 5,000 kronor.

På gifven anledning hade professor Théel sedermera till ecklesiastikdepartementet
inlemnat en af honom uppgjord beräkning öfver de
årliga utgifterna vid stationen, sålunda utvidgad som nu ifrågasatts.
Denna beräkning upptoge följande poster:

reparationer och nödigt underhåll af 5 byggnader jemte uthus af trä,
brygga, stenkaj, pumpverk, vindmotorer, rörledning för hafsvattnets

ledande till aqvarierna m. m.................................. kronor G00: —

underhåll och nyanskaffaude vid behof af inventarier
i boningshusen, såsom möbler, servis, sängar och
sängkläder in. m. för minst 10 personer, af instrument
för vetenskapliga undersökningar, aqvarier,
reagentier, båtar, skrapor, trådvis, linor,

håfvar af olika slag m. m........................................ „

inköp af handböcker och faunistiska arbeten.............. „

aflöning åt tillsyningsmannen och hushållerskan jemte

bekostande af ved och lyse....................................... „

draggningar under minst 3 sommarmånader med 2
båtlag samt hyra af större heldäckad båt eller

anari

slup

utsträckning af undersökningarna af hafvets djur verld

till vissa vintermånader ............................................

arfvode åt ett yngre vetenskapligt extra biträde ......

G00: —
150: —

950: —

1,200: —

1,000

500

Summa kronor 5,000

För egen del har departementschefen yttrat, att såväl i professor
Théels framställning till vetenskapsakademien som ock i akademiens

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

skrifvelse hufvudsakligen framhållits vigten i rent vetenskapligt hänseende
deraf, att stationen vid Kristineberg genom ökadt statsanslag
sattes i tillfälle att utvidga sin verksamhet. Men — fortsätter departementschefen
— äfven ur en annan synpunkt torde denna station vara
af betydelse, nemligen för den, särskildt i den ort, der stationen vore
belägen, vigtiga fiskerinäringen. Genom de undersökningar, som vid
stationen verkstäldes, kunde, på sätt jemväl af professor Théels skrifvelse
framginge, göras erfarenheter och rön, hvilka säkerligen vore egnade
att främja berörda näring.

Hvad i denna fråga blifvit anfördt synes utskottet ådagalägga ej
mindre ifrågavarande stations betydelse för den vetenskapliga lorskniugen
än ock dess behof af ökadt anslag för att kunna fullt tillfredsställande
motsvara sin uppgift. Kostnaderna för stationens verksamhet
torde dock kunna begränsas till något lägre belopp, än som
enligt den framlagda beräkningen ansetts erforderligt. Sålunda anser
utskottet, att icke något särskildt anslag bör beviljas för att bereda
arfvode åt ett yngre vetenskapligt extra biträde åt stationens föreståndare.
Möjligen kunna äfven de beräknade utgifterna för draggningar
utan egentlig olägenhet något nedbringas. Med hänsyn härtill
anser utskottet en förhöjning af ifrågavarande statsanslag till 4,000
kronor vara för ändamålet tillräcklig. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att det på vetenskapsakademiens
stat uppförda årsanslaget till den
zoologiska stationen vid Kristineberg höjes från 2,000
kronor till 4,000 kronor, eller med 2,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till vetenskapsakademien, som
för närvarande utgår med 12,460 kronor, att höjas till 14,460 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, med uteslutande Ang. ändring
ur staten för akademien för de fria konsterna af titeldelen »hyra i 1 aka^l,en>
atelierbyggnaden vid Carl XIII:s torg», följande poster i nämnda stat [7.]
måtte upptagas sålunda:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Akademiens läroverk:

1 direktör, arfvode...............

hyresersättning

kronor 1,500:—
„ 1,000: —

Diverse anslag:

belysning, undervisningsmateriel m. in. kronor 4,000: —
lefvande modeller för båda afdelnin -

garna ..................................................... „ 3,000: —

samlingarnas ökande och underhåll... ,, 2,500: —

städning och renhållning samt betje ningens

beklädnad .......................... „ 1,900: —

tillsammans gemensamt reservationsanslag ..................kronor 11,400:_.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till en början erinrat,
att den af Kongl. Maj:t den 18 maj 1878 faststälda aflöningsoch
utgiftsstat för akademien för de fria konsterna, hvilken stat med
en deri enligt kongl. brefvet den 13 juli 1887 gjord mindre förändring
slutade på ett belopp af 61,300 kronor, innehölle, bland annat, följande:

Akademiens läroverk:

1 direktör, jemte bostad i akademiens hus, arfvode ... kronor 1,500: —

Diverse anslag:

hyra i atelierbyggnaden vid Carl XIII:s torg, belysning,
undervisningsmateriel m. in. kronor 6,500: —
lefvande modeller för båda afdelnin garna

...................................................... „ 2,400: —

samlingarnas ökande och underhåll „ 2,500: —

städning och renhållning samt betje ningens

beklädnad ....................... ... „ 1,000: —

tillsammans gemensamt reservationsanslag .................kronor 12,100:—.

Med afseende å de sist nämnda fyra anslagsposterna hade, enligt
hvad departementschefen vidare meddelat, akademien i skrifvelse till

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kongl. Maj:t den 25 augusti 1877, enär utgifterna derå årligen vexlade,
begärt, dels att en möjligen uppkommande brist i någon af dessa poster
finge fyllas af tillgångarna å de öfriga, under iakttagande deraf att
deras sammanlagda summa ej blefve öfverskriden, dels ock att möjligen
uppkommande besparing å samma poster finge för de alsedda ändamålen
till följande år reserveras.

Då akademien i skrifvelse den 25 september 1886 framlade förslag
till om- och nybyggnad af akademiens hus, hade akademien anfört,
bland annat, att tomtarealen lade hinder i vägen för inrymmande af
boställsvåning åt läroverksdirektören. Sedan på Kongl. Maj:ts år 1890
gjorda framställning Riksdagen till om- och nybyggnad af akademiens
hus beviljat 385,000 kronor, hade Kongl. Maj:t den 4 februari 1892
godkänt af akademien understälda ritningar till denna om- och nybyggnad,
hvilka ritningar ej upptagit någon boställsvåning för direktören.
Kongl. Maj:t hade emellertid förklarat Sig dervid förutsätta, att
akademien skulle blifva i tillfälle att af hyrorna för tillernade butiklägenheter
i byggnaden eller af andra akademien tillhöriga medel bestrida
ifrågakommande ersättning, för det direktören ginge i mistning
af honom tillkommande bostadsförmån.

I skrifvelse den 31 augusti 1894 hade akademien anfört, att med
fullbordandet af den om- och nybyggnad, som akademiens hus sedan
omkring två år underginge, komme det under akademiens inseende
stälda läroverket, i hvilket undervisningen under nybyggnaden vore
fördelad på fyra lägenheter i olika delar af hufvudstaden, att inflytta
i den nya byggnaden i slutet af år 1895, hvadan alltså från och med
år 1896 läroverket i sin helhet skulle vara inrymdt i den nya byggnaden
och dermed nu gällande bestämmelser rörande undervisningen
åter kunna vinna fullständig tillämpning. Eu nödvändig följd af denna
öfverflyttning till en ny byggnad, der lärosalarna och ateliererna vore
både flera och rymligare än i den gamla, blefve, att de för läroverket
utgående expensanslagen, hvilka redan förut visat sig i åtskilliga delar
nog knappa, derefter blefve alldeles otillräckliga. Några af dessa nya
utgiftsposter trodde sig akademien efter noggrann beräkning af de
ökade inkomster, som uthyrandet af en del butiklägenheter m. in.
sannolikt skulle medföra, kunna fylla af egna medel. Att bestrida dem
alla vore dock icke möjligt för akademien, helst dessa inkomster under
de närmaste fyratio åren komme att till hufvudsaklig dol tagas i anspråk
för betalning af ränta och amortering å det inteckningslån till
belopp af 200,000 kronor, som akademien måst upptaga för byggnadens
fullbordande, hvartill komme ökade årliga omkostnader för husets under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

håll, brandstodspremier, onera m. m. Af de i akademiens stat upptagna
anslagsposter, livilka efter läroverkets inflyttning i den nya byggnaden
sålunda skulle visa sig alldeles otillräckliga, vore de till lefvande
modeller samt till städning och renhållning de mest påfallande. Redan
år 1891 hade akademien hos Kongl. Maj:t anmält, att det belopp å
2,400 kronor, hvilket i nu gällande stat vore upptaget för lefvande
modeller, under de senare åren betydligt öfvorskridits. Detta hade sin
naturliga förklaringsgrund deruti, att i det förnyade kongl. reglementet
af den 31 december 1888 för nämnda läroverk ökad tjenstgöringsskyldighet
ålagts såväl professorn i figurteckning och modellering, i hvilkens
undervisning den lefvande modellen hade en särskild! stor uppgift att
fylla, som äfven professorn i landskapsmålning, hvilken enligt reglementet
vore skyldig att, så vidt möjligt, använda modell för staffage
under den tid af en och en half månad, som eleverna under hans ledning
idkade studier efter naturen. Då samtidigt någon förhöjning icke
gjorts i det för undervisningen efter lefvande modell dittills utgående
anslaget, hade akademien, för att i detta hänseende kunna åtlyda Kongl.
Maj:ts befallning, ingen annan utväg än att söka betäcka den sålunda
med nödvändighet uppkommande bristen genom inknappning på andra
expensmedel. Efter inflyttningen i det nya huset kunde sådant icke
vidare ske. Akademien anhölle derför, att detta anslag måtte från och
med år 1896 få utgå med åtminstone 3,000 kronor.

Anslaget till städning och renhållning samt betjeningens beklädnad,
som nu vore upptaget till 1,000 kronor, skulle, i betraktande deraf,
att de lokaler och förstugor m. m., som borde städas och renhållas,
upptoge eu mer äu dubbelt så stor areal som de gamla, för hvarje år
komma att uppvisa en brist, som beräknades uppgå till omkring
1,000 kronor.

Under de år nybyggnaden pågått hade direktören vid det under
akademiens inseende stälda läroverk i hyresersättning af akademiens
egna medel uppburit 1,000 kronor. Då detta statens läroverk hädanefter
komme att disponera så stort utrymme i akademiens hus, att
läroverksdirektören ej der kunde erhålla den honom enligt akademiens
stat och stadgar tillkommande bostad, hade akademien hemstält, att
hyresersättning åt honom måtte från och med år 1896 utgå af statsmedel.

I öfverensstämmelse härmed hade akademien anhållit, det Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition derom, att följande
anslagsposter å akademiens stat finge från och med år 1896 höjas
sålunda:

Statsutshottets Utlåtande N:o 9. 63

lefvande modeller med G00 kronor till ........................... kronor 3,000: —

städning och renhållning samt betjeningens beklädnad

med 1,000 kronor till ................................................ „ 2,000: —

hvartill skulle komma:

hyresersättning åt läroverksdirektören ......................... „ 1,000: —.

Vid bifall härtill skulle akademiens stat således komma att från
och med år 1896 ökas med ett sammanlagdt belopp af 2,600 kronor.
Denna tillökning blefve dock endast skenbar. Efter inflyttningen i den
nya byggnaden komme nemligen de för målarskolorna i atelierbyggnaden
vid Carl XIII:s torg allt sedan år 1868 förhyrda lokalerna ej
längre att behöfvas, hvarför den i staten upptagna, till ett belopp af

2,500 kronor om året utgående hyran för dem från och med år 1896
inbesparades. Den ifrågasatta ökningen i akademiens stat inskränkte
sig således till 100 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat, att han funne en
förändring af akademiens stat i den antydda rigtningen vara af omständigheterna
påkallad och lämpligen höra vidtagas nu, så att den
förändrade staten kunde vinna tillämpning, sedan akademien och dess
läroverk inflyttat i den nya byggnaden. Någon förhöjning af anslagen
till akademien utöfver den slutsumma, hvartill akademiens stat nu uppginge,
ansåge departementschefen likväl ej böra ifrågakomma, utan syntes
de af akademien angifna posterna böra ökas allenast med tillsammans
det belopp, 2,500 kronor, som efter inflyttningen i det nya huset ej
vidare erfordrades för hyra af lokaler i atelierbyggnaden vid Carl
XIIl:s torg.

Utskottet, som vid denna Kong!. Maj:ts framställning icke haft
något att erinra, hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »akademien
för de fria konsterna» föreslagit må af Riksdagen
bifallas.

Vid bifall härtill kommer anslaget till akademien för do fria
konsterna att i riksstaten uppföras med 61,300 kronor, deraf tvenne
reservationsanslag å tillhopa 20,400 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Ang. höjning
af anslaget till
museets entomologiska
afdelning.

[8.]

Naturhistoriska riksmuseum.

12:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att anslag till riksmuseets entomologiska
afdelning måtte från sitt nuvarande belopp, 1,400 kronor,
höjas med 800 kronor till 2,200 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att vetenskapsakademien, under
åberopande af en utaf intendenten för det naturhistoriska riksmuseets
entomologiska afdelning professor Chr. Aurivillius gjord framställning,
i skrifvelse den 12 september 1894 hos Kongl. Maj:t anhållit om beredande
af ofvan omförmälda förhöjning i det till denna afdelning af
museet utgående ordinarie statsanslaget.

I sin berörda framställning hade, enligt hvad departementschefen
meddelar, intendenten anfört, hurusom redan sedan flera år tillbaka anslaget
till den entomologiska afdelningen visat sig otillräckligt för bestridande
af de med afdelningens vård, underhåll och utveckling förbundna
utgifter. Under de sista åren hade detta missförhållande blifvit
så känbar!, att intendenten ej kunnat underlåta att derå fästa akademiens
uppmärksamhet. Sedan öfriga behöfliga årliga utgifter (för glas, sprit,
inventarier och naturalier) blifvit betäckta, hade i allmänhet högst 400
kronor kunnat användas till aflöning åt en preparator. Då emellertid
en härtill duglig person ej kunde erhållas för mindre än 1,000 kronor
om året, hade följden blifvit den, att ett, sådant biträde endast under
en mindre del af året kunnat anlitas. De årligen till afdelningen inkommande
gåfvorna, hufvudsakligen från främmande museer och från
landsmän å en mängd olika trakter af jordklotet, vore dock numera så
betydande, att för dessa föremåls preparering ovilkorligen skulle behöfvas
ett biträde, som sysslade dermed hela året. På grund af anslagets otillräcklighet
kunde nu endast en del af den årliga tillökningen nöjaktigt
prepareras, och detta måste naturligen i sin ordning högst menligt inverka
såväl på offervilligheten hos de personer, hvilka hittills frikostigt ihågkomma
statens samlingar med gåfvor, som ock på samlingarnas användbarhet
för vetenskapliga undersökningar och studier.

Äfven i ett annat afseende lade årsanslagets ringhet hinder i vägen
för en tidsenlig utveckling af denna afdelnings samlingar. Under det man
fordom hufvudsakligen fäste sig vid de utbildade djuren, hade man på
senare tid börjat egna allt större uppmärksamhet åt utvecklingsstadierna
och de unga formerna samt åt insekternas lefnadsvanor och lefnadsförhållanden.
Att kännedomen om dessa sidor af insekternas lif vore ej alle -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nast af största intresse i vetenskapligt, utan ock af stor betydelse i praktiskt
hänseende vore numera så allmänt kändt och erkändt, att det ej
behöfde ytterligare framhållas. Det oaktadt funnes i hela vårt land ej
någon samling, som på ett tillfredsställande sätt belyste dessa förhållanden,
och många frågor, som tid efter annan framstäldes vare sig i
vetenskapligt eller i praktiskt syfte, måste derför nu lemnas obesvarade.
En början till en dylik utvecklingshistorisk samling öfver våra insekter
hade visserligen blifvit gjord i riksmuseet, men på grund af bristande
tillgångar hade den hittills endast helt obetydligt kunnat utvidgas och
kunde ej under närvarande förhållanden utvecklas så, att den motsvarade
de fordringar, som billigt vis kunde ställas på densamma. En dylik
för både vetenskapen och de praktiska studierna så ytterst vigtig samling
skulle dock enligt gjorda beräkningar kunna upprättas, underhållas
och förökas för en årlig kostnad af omkring 200 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat, att hvad sålunda
blifvit anfördt syntes innefatta talande skäl för att den anslagsförhöjning,
som nu blifvit ifrågasatt, måtte komma till stånd. Det gälde här
att med ett mycket måttligt understöd bidraga till utveckling af en vetenskaplig
institution, hvars undersökningar kunde blifva af stor praktisk
betydelse för en del vigtiga näringar, särskild! jordbruket och skogsskötseln.

Då utskottet anser, att de medel, som utöfver det nu utgående
anslaget till riksmuseets entomologiska afdelning kunna befinnas för
afdelningens upprätthållande och utveckling erforderliga, böra kunna af
vetenskapsakademien beredas genom anlitande af de till dess förfogande
stående tillgångar, har utskottet icke velat förorda den af Kongl. Maj:t
under denna punkt äskade anslagsförhöjningen, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Ang. anslag

13:o) Sedan Kongl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof föreslagit, dels under punkt 9: sami tm ,ml

att Riksdagen, med godkännande af en för förskolan för blinda i förande af en
Vexiö uppgjord stat måtte för tillämpning af samma stat bevilja ett förskola för
Bill. till Riksd. Vrot. 1895. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft. 9 blinda (t

Tomteboda
in. m.

[9 o. 59.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. öfriga
ordinarie
an&laq.

[10.]

årligt belopp af 13,500 kronor äfvensom medgifva, att de för skolans
föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvardera å 300
kronor efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring finge
utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till
ålderstillägg,

dels ock under punkt 59:

att Riksdagen måtte bevilja till uppförande af en byggnad för förskola
för blinda å Tomteboda samt för bestridande af kostnaderna för
ritningar och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad 81,950 kronor,
deraf för år 1896 50,750 kronor,

har Kongl. Maj:t i särskild, den 4 innevarande månad aflåten
proposition, som liksom förenämnda framställningar blifvit till statsutskottet
remitterad, föreslagit Riksdagen att —- såsom förutsättning för
dess bifall till hvad i statsverkspropositionen föreslagits beträffande
byggnad af en förskola för blinda vid Tomteboda äfvensom i fråga om
en förskola för blinda i Vexiö — godkänna de grunder för blindundervisningens
ordnande, som i den särskilda propositionen angifvits.

Med anledning af hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit komma deputerade
från statsutskottet och lagutskottet att sammanträda till sammansatt
utskott, hvadan yttranden öfver samtliga dessa frågor först längre fram
under riksdagens lopp komma att afgifvas; hvilket utskottet skolat för
Riksdagen

anmäla.

Öfriga ordinarie anslag.

14:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskilt nämnda ordinarie
anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan
ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande upptaget till
23,079 kronor, måtte höjas med 2 kronor, eller till 23,081 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, i hvilka förändring icke blifvit här
ofvan föreslagen, må för år 1895 fastställas till samma

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

belopp som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.
må få göras den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga under åttonde
hufvudtiteln, gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.

Riksarkivet.

15:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1896 anvisa
ett belopp af 1,700 kronor.

16:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj.:t för
år 1896 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående
år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandets historia, må bevilja för år 1896 ett
extra anslag af 3,000 kronor.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senaste
åren egt rum, må, till fortsatt utgifvande af »Svenska
riksdagsakterT) m. ?«., på extra stat för år 1896 bevilja
ett anslag af 1,500 kronor.

Ang. arfvoden
åt e. o. tjenstemän
i riksarkivet.

[ilo

Ang. anslag
till utgifvande
af historiska
handlingar.
[120

Ang. anslag
till utgifvande
af »Svenska
riks dag sakter»
m. m.

[130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till statens
konstindustriella

samlingar.

ri4.|

Ang. anslag
till lifrustkammaren.

116.]

Ang. anslag
till universitetslektorer

i Upsala.

[16.]

Nationalmuseum.

18:o) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må för år 1896, i likhet med hvad
för flera föregående år egt rum, bevilja ett extra anslag
af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning
af statens konstindustrietta samlingar.

Lifrustkammaren.

19:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj :ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt
ram, må på extra stat för år 1896 anvisa ett anslag
af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustk
ammar ens samlingar m. m.

Universiteten.

20:o) Sedan Riksdagen år 1894 beviljat ett anslag af 36,000 kronor
för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska,
franska och engelska språken samt af detta anslag för år 1895 anvisat
6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att af omförmälda anslag
måtte för år 1896 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska
och engelska språken vid universitetet i Upsala på
extra stat för år 1896 anvisa 6,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen
och examinationen i geografi vid universitet i
(Jpsala på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp
af 1,000 kronor.

22:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen i likhet med hvad för de tre senaste
åren egt rum, må på extra stat för år 1896 anvisa
ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra
ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsahi.

23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffande af
instrument för zootomiska laboratoriet vid universitetet i Upsala på extra
stat för år 1896 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,
hade akademiska konsistoriet i Upsala anhållit om beredande af anslag
till inköp af instrument för ofvannämnda institution, hvilken anhållan
grundade sig på en af professorn T. Tullberg och extra ordinarie professorn
A. Wirén gjord framställning af följande innehåll.

I följd af den utveckling, undervisningen i zoologi under de senare
åren tagit, hade vid de zootomiska öfningarna mikroskopiska undersökningar
af djurkroppar kommit att spela en allt större roll. På grund
häraf hade för det zootomiska laboratoriet behofvet af en tillräcklig uppsättning
af mikroskop och andra för sådana undersökningar nödiga instrument,
afsedda för såväl den elementära undervisningens som do
vetenskapliga arbetenas bedrifvande, blifvit allt mera trängande.

Det hade visserligen lyckats att genom inskränkningar på andra
områden under den tid af sexton år, hvarunder laboratoriet varit i verksamhet,
med dess ordinarie inkomster så småningom hopsamla ett antal
af sju mikroskop. Sålunda hade behofvet kunnat någorlunda fyllas, så
länge mikroskopiska öfningar förekommit endast för filosofie licentiatexamen.
Men då numera årslånga kurser, vid Indika sådana öfningar
nästan dagligen förekomme, inrättats såväl för filosofie kandidat- som
för licentiatexamen, hade icke blott behofvet af mikroskop och andra
för nämnda öfningar nödvändiga instrument mer än fördubblats, utan

Ang. anslag
för uppehållande
af
undervisningen
i geografi
vid
Upsala
universitet.

[17-]

Ang. anslag
till arfvoden
åt e. o. amanuenser
vid
universitetsbiblioteket
i
Upsala.

[18.]

Ang. anslag
till anskaffande
af instrument
för zootomiska
laboratoriet
i
Upsala.

[19-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

äfven laboratoriets utgifter för undervisningsmateriel måst ökas. Under
de senaste åren hade också bristen på mikroskop och mikrotomer varit
synnerligen känbar, på samma gång som det visat sig omöjligt att utan
extra anslag anskaffa det för den dagliga undervisningen nödvändiga
antalet sådana instrument.

Det zootomiska laboratoriets årsanslag uppginge till 1,000 kronor.
Denna summa räckte ej på långt när till betäckande af de årliga utgifterna
för dissektions- och annan undervisningsmateriel, sprit, gas,
vatten m. m., hvarför ej obetydliga afgifter måste påläggas de studerande,
som deltoge i öfningarna (50 kronor för kursen för filosofie kandidat-
och 30 kronor för licentiatexamen). Äfven om dessa afgifter
ökades, hvilket dock knappast syntes i någon nämnvärd grad kunna
ske, skulle likväl laboratoriet aldrig utan extra anslag kunna erhålla en
tillräcklig uppsättning af instrument. Ej heller kunde man för framtiden
fortsätta på den väg, på hvilken man hittills sökt reda sig, nemligen
att emot veckoafgifter af 25 till 50 öre hyra mikroskop af nationsföreningar
och andra studentsällskap, som hölle sig med sådana. De
instrument, som på detta sätt kunde erhållas, vore nemligen oftast af
sämsta beskaffenhet, gamla och vanvårdade. Och icke ens sådana hade
alltid kunnat i tillräcklig mängd anskaffas.

Behofvet af instrument, som nu på en gång borde inköpas, beräknades
till sju mindre mikroskop, afsedda för deltagarne i de zootomiska
öfningarna, ett större mikroskop för vetenskapliga arbeten, en del
biapparater till de mindre mikroskopen samt en större och en mindre
mikrotom, hvilket allt enligt upprättadt kostnadsförslag belöpte sig till
en summa af 3,074 kronor 23 öre, hvari dock icke frakt och tullomkostnader
vore inberäknade. På grund häraf hade begärts ett extra
anslag å 3,000 kronor eller lika stort belopp, som vid 1888 års riksdag
beviljades universitetet i Lund för samma ändamål.

Till denna framställning, som äfven blifvit af universitetskanslern
förordad, har departementschefen ansett sig böra tillstyrka bifall.

Utskottet, som funnit behofvet af ifrågavarande anslag ådagalagdt
genom hvad till statsrådsprotokollet meddelats, tår på grund häraf
hemställa,

att Riksdagen må till anskaffande af instrument
för zootomiska laboratoriet vid universitetet i Upsala
på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af 3,000
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till arfvoden åt tvä exta bi- Ang. anslag
träden vid meteorologiska institutionen i Upsala under det år, vissa ifråga- tl''/J netéoroiosatta
molnobservationer komme att pågå, måtte på extra stat för år giska institut
1896 anvisas ett belopp af 2,500 kronor. ‘uplaia

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att ifrågavarande förslag för- [20.]
anledts af en utaf extra ordinarie professorn H. H. Hildebrandsson
gjord framställning, deri anförts följande. ,

För den moderna väderlekslärans utveckling vbre det närmare studiet
af luftströmmames rörelser af största vigt. Först i den mån lagarne
för luftcirkulationen blefve utredda, kunde väderleksläran blifva
af betydelse och medföra ett allt större gagn för det praktiska lifvet,
särskilt för jordbruket, iiskerierna, sjöfarten och helsovården. Detta
framginge oemotsägligt af de senaste årtiondenas erfarenhet i nästan
alla civiliserade länder, i hvilka med icke obetydliga kostnader meteorologiska
anstalter och observatorier för detta ändamål upprättats. Äfven
icke fackmän kunde lätt inse, att, om man ville lära känna strömmarnes
gång i lufthafvet och den allmänna cirkulationen i detsamma, det icke
vore tillräckligt att studera hvad som försigginge på bottnen af detta
Imf eller i närheten af jordytan, utan man måste ock söka utforska rörelserna
hos de strömmar, som herskade i de högre rymderna. Detta
skedde lättast genom iakttagande och mätande af molnens rörelser.

Dylika iakttagelser hade under mer än tjugu år för berörda ändamål
af professor Hildebrandsson anordnats på en mängd platser både
inom och utom landet. Tillsammans med den engelske meteorologen
Abercromby hade han uppgjort en ny klassifikation af de olika molnslagen,
hvilken nu vore antagen i snart sagdt alla länder; och de olika
molnslagens medelhöjder vore noggrant bestämda af åtskilliga meteorologer
dels i Sverige dels i Nordamerika. Dessa arbeten hade visat sig
leda till vigtiga resultat, hvilka bekräftats äfven i andra länder.

Vid den meteorologiska konferensen i Miinchen 1891 hade professor
Hildebrandsson på grund häraf framstält förslag, att dylika iakttagelser
och mätningar skulle under ett års tid samtidigt utföras på några platser
kring norra Atlanten emellan c;q vatorn och polcirkeln, på det att luftcirkulationen
på denna för oss vigtigaste delen af jordytan måtte blifva
genom direkta iakttagelser på olika höjder närmare utredd. Konferensen
hade tagit frågan i allvarligt öfvervägande och beslutit att utsträcka
den ifrågasatta undersökningen, så vidt möjligt., till hela jorden, så att
under ett års tid öfver hela jorden samtidiga molnobservationer och
molnmätningar skulle efter eu gemensam plan anställas i alla civiliserade
länder och deras kolonier. Tillika hade åt professor Hildebrandsson

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

uppdragits att utarbeta förslag till instruktion för detta stora företag
och att redogöra för de olika observationsmetoder, som lämpligen kunde
för ändamålet användas.

Detta uppdrag hade professor Hildebrandsson fullgjort och med anlitande
till det yttersta af meteorologiska institutionens medel skaffat
och afprofvat nödiga, mer eller mindre dyrbara instrument. Under år
1894 skulle den permanenta internationella meteorologiska komitén sammanträda
i Upsala för att utfärda definitiva instruktioner och fastställa
tiden för observationernas början. Möjligen komme denna början att
bestämmas till någon dag redan under år 1894; beroende detta derpå,
huru snart de i företaget deltagande länderna kunde blifva färdiga med
sina förberedelser och särskild! huru snart det stora antalet instrument
kunde hinna förfärdigas. I vårt land vore sådana redan under tillverkning
för Eyssland och holländska Ostindien.

Skulle emellertid Upsala meteorologiska observatorium, från hvilket
såväl planen som förberedelserna till detta företag utgått, kunna i detsamma
deltaga, vore ett mindre anslag oundgängligt. Behöfliga instrument
vore, som sagd!, med observatoriets medel anskaffade, men
hvad som nödvändigt erfordrades vore arbetskraft. Meteorologiska observatoriets
personal bestode endast af föreståndaren, en ordinarie och en
lönlös extra ordinarie amanuens; och det funnes ingen möjlighet, att dessa
utöfver sina vanliga tjensteåligganden skulle kunna åtaga sig det nu
ifrågasatta ganska betydliga arbetet, vid hvilket alltid två personer blefve
samtidigt sysselsatta. Så ofta väderleken det tilläte, skulle nemligen
tre gånger om dagen fotografering och mätning af olika molnslag företagas,
och denna massa af observationer skulle sedan vederbörligen beräknas
och tabuleras, så att två personer komme att härmed vara sysselsatta
större delen af hvarje dag.

På grund häraf hade professor Hildebrandsson begärt ett anslag
för en gång af 2,500 kronor till aflönande af två extra biträden vid
ifrågavarande observationer.

Med anledning häraf hade akademiska konsistoriet i Upsala anhållit
om utverkande af ett tillfälligt anslag för berörda ändamål.

Af statsrådsprotokollet inhemtas vidare, att universitetskanslern i
detta ärende anfört, att det begärda anslaget visserligen icke kunde
anses stå i omedelbart sammanhang med den akademiska undervisningen,
men dock måste betecknas såsom ganska betydelsefullt för Upsala universitet,
enär saknaden af detta anslag skulle för en af universitetets
vigtigare institutioner, hvilken tillvunnit sig högt anseende både inom
och utom fäderneslandet, omöjliggöra deltagandet i ett vetenskapligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 73

forskningsarbete, till hvilket just denna institution tagit initiativet och
för hvilket den ock hittills gått i spetsen.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade ofvanberörda
sammanträde i Upsala numera egt rum, och har departementschefen
med afseende å hvad sålunda förekommit, funnit sig böra tillstyrka
det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra den framställning,
som ofvan nämnts.

På grund af hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet anfördt,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må, till arfvode]! åt två extra
biträden vid meteorologiska institutionen i Upsala under
det år, vissa ifrågasatta molnobservationer komma att
pågå, på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af

2,500 kronor.

25:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl. Maj:ts
förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska fakxdteten
vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af 4,000
kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför tillgängliga;
och har sagda belopp anvisats för hvart och ett af åren 1890—
1895. Då medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet
tillgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1896 anvisa

4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj ri s förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

26:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
med hänvisning till hvad i afseende derå blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 90 och 91) anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för anställande under 6 år af
lektorer i tyska, franska och, engelska språken vid universitetet
i Lund på extra stat bevilja 36,000 kronor,
deraf för år 1896 anvisa 6,000 kronor.

Bill till Riksil /hot. /Sila 4 Sand. 7 Ålit. !) Halt.

Ang. anslag
till aflöning
åt eu e. o.
professor i
Lund.

[21,1

Ang. anslag
till unirersitet
slektorer i
Lund.
[22.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. arfvode
åt docenten
S. Söderberg.

[23.]

27:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må till särskilt arfvode åt docenten vid
universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1896 anvisa
ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg
under ifrågavarande år egnar sin tjenst åt universitetets
historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

Ang. lönetillägg
åt vice
bibliotekarien
i Lund A. J.

T. Palm.

[24.]

28:o) I anledning af Kongl. Maj:ts likaledes derom gjorda framställning
far utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för
år 1896 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för
samma år anvisa enahanda belopp, som för ett hvart
af åren 1890—1895 beviljats, eller 500 kronor.

Ang. anslag
till akademikamreraren

O. G. Regnell.

[25.]

29:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart
och ett af åren 1892—1895 egt rum, såsom personligt
lönetillägg för år 1896 åt akademikamrer ar en i Lund
Oscar Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda
år bevilja 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjeustgöringspenningar.

Ang. anslag
till universitetsbiblioteket

i Lund.

[26.]

30:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må i likhet med hvad för
flera föregående år egt rum, jemväl för år 1896 på
extra stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra
biträden vid universitetsbiblioteket i Lund.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för de
» senare åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare
vid fysiologiska institutionen i Lund för år 1896
anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

32:o) Sedan 1894 års Riksdag för uppförande af en ny byggnad åt
anatomiska institutionen i Lund å extra stat beviljat ett anslag af 149,000
kronor och deraf för år 1895 anvisat 50,000 kronor, har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att af berörda anslag anvisa för år 1896 ett
belopp af 50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

33:o) Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att till uppehållande
af undervisningen och examinationen i speciel privaträtt vid universitet i
Lund på extra" stat för år 1896 bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att juridiska fakulteten vid universitetet
i Lund redan år 1890 gjort framställning om ett årligt anslag
af 6,000 kronor till en ny ordinarie professorsbefattning inom fakulteten,
hvilken framställning afsett inrättande af en ny professorsbeställning för
speciel privaträtt, d. v. s. handels-, vexel- och sjörätt jemte näringsrätt.
Derigenom skulle, enligt hvad fakulteten vid ifrågavarande tillfälle anfört,
ämnesfördelningen inom fakulteten ställa sig sålunda:

eu professur för svensk civilrätt,

„ ,, „ speciel privaträtt,

„ „ „ straffrätt, krigslagfarenhet och juridisk encyklopedi,

,, „ „ processrätt,

,, ,, ,, romersk rätt och rättshistoria,

,, ,, ,, politisk ekonomi och finausrätt, samt

,, ,, ,, statsrätt, folkrätt och allmän administrativrätt med

kyrkorätt.

Äfven om den ifrågasatta förstärkningen vunnes, skulle, enligt hvad
fakulteten anfört, flera lärostolar ändock komma att omfatta väl många
och vidsträckta läroämnen, så att lärareantalet ingalunda kunde anses

Ang. anslag
till arfvode
åt cn instrumentmakare

vid fysiologiska
institutionen
i

Lund.

[27.]

Ang. anslag
till ny byggnåd
för anatomiska
institutionen
i
Lund.

[28].

Ang. anslog
till uppehållande
af undervisning
och
examination i
speciel privaträtt
vid Lundå
universitet.

[29.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

blifva öfverflödigt stort. Någon skilnad hade vid sammanställningen icke
gjorts mellan ordinarie och extra ordinarie professurer, emedan bådadera
intoge samma ställning till undervisningen, och det derför lätt kunde
inträffa i Lund, såsom länge varit förhållandet i Upsala, att vården åt
ett ämne flyttades från ordinarie till extra ordinarie "professor eller
tvärtom.

Rörande lärarekrafterna inom de juridiska vetenskapsgrenarne hade
fakulteten vidare yttrat, att redan år 1875 fakultetens upprepade framställningar
om det ordinarie lärareantalets ökande från sex (4 professorer
och 2 adjunkter) till sju (5 professorer och 2 adjunkter) lyckats vinna
det afseende, att Riksdagen till förstärkande af fakultetens lärarekrafter
beviljat ett årligt anslag af 4,500 kronor, eller det belopp, hvartill en
ordinarie professors lön då för tiden uppgick. Den lättnad, som sålunda
vunnits, hade dock kort derefter gått förlorad, då vid adjunktsinstitutionens
ombildning, hvilken borde försiggå utan öfverskridande af befintliga
anslag, lärareantalet åter reducerats till sex (4 ordinarie och 2
extra ordinarie professorer). På grund af ogynsamma omständigheter
hade emellertid den ena af de extra ordinarie professurerna icke kunnat
tillsättas, förr än Riksdagen för detta ändamål beviljat ett extra anslag,
hvarför juridiska fakulteten i Lund en lång tid varit inskränkt till 5
lärareplatser, under det att bemälda fakultet i Upsala länge förfogat öfver
5 ordinarie och 2 extra ordinarie professorsbefattningar samt dessutom
2 fasta docentstipendier.

En sådan skilnad emellan de båda universiteten kunde enligt fakultetens
åsigt icke vara gagnelig. Om ej betänkliga verkningar deraf
skulle uppstå och statens tjenster komma att beklädas med män af
väsentligt olikartad grundläggande juridisk bildning, måste de akademiska
studierna vid båda universitetens juridiska fakulteter bedrifvas i någorlunda
lika omfattning och examensfordringarna hållas väsentligen vid
samma nivå. Likhet i detta afseende vore visserligen stadgad, men med
ett ringare lärareantal kunde undervisning icke gifvas i samma utsträckning
som med ett större, och derför kunde icke heller, oaktadt allt ärligt
bemödande, examensfordringarna upprätthållas vid sitt rätta mått,
då de i hvarje ämne måste stå i fortgående samband med motsvarig
undervisning, hvartill tiden för den med många vidsträckta läroämnen
betungade läraren icke kunde räcka, äfven om det skulle lyckas honom
att, trots splittringen af sin verksamhet, hålla sig sjelf uppe i jemnhöjd
med vetenskapens fordringar och att följa den städse växande åt de
olika hållen sig förgrenande vetenskapliga litteraturen.

Svårigheterna vid ett dylikt förhållande måste tydligen blifva dess

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mer känbara, i samma mån som ett större lärjungeantal loge lärarnes
tid och krafter i anspråk. I huru hög grad antalet juris studiosi i Lund
tilltagit, vore emellertid väl kändt. Så hade detta vårterminen 1875 —
det år, då, såsom ofvan anförts, behofvet åt flere än sex lärare första
gången af Riksdagen erkänts — utgjort endast 54, medan det vårterminen
1890 uppgått till 222. Det hade således under denna tid mer
än fyrdubblats. Visserligen vore antalet juris studiosi i Upsala icke
obetydligt större än i Lund, men hvad lärarnes arbete anginge, utjemnades
detta väsentligen deraf, att i synnerhet under senare åren antalet
i Lund aflagda juridiska examina varit i det närmaste jemnstor! med det
i Upsala. Så hade examen till rättegångsverken under år 1888 aflagts
af 40 i Upsala och af 38 i Lund, samt under år 1889 af 47 i Upsala
och af 50 i Lund. Härtill komme dessutom, att procenttalet af de studerande,
hvilka icke bestått profvet, utan måst underkännas, i Lund varit
icke obetydligt större än i Upsala. Men pröfningen af dessa examinander
vore för lärarne ingalunda mindre ansträngande än den af de godkände.
Förklaringen af det förhållandet, att, oaktadt lärjungeantalet i
Lund varit mindre, antalet examinander derstädes varit jemnstort med
det i Upsala, läge deruti, att, enligt hvad statistiska jemförelse!- mellan
universiteten gifvit vid handen, studietiden för juris studiosi i medeltal
varit omkring ett år kortare i Lund än i Upsala, äfvensom deruti, att
ett för hvarje termin växande antal juris studiosi efter en längre eller
kortare studietid i Upsala Överflyttad till Lund, naturligtvis i förhoppning
att sålunda kunna förkorta studietiden.

Huru mycket mer den juridiska fakultetens lärare i Lund varit
betungade af undervisning och examination än öfrige universitetslärare
derstädes, syntes i någon mån framgå af en enkel jemförelse mellan
antalet lärare och studenter inom den juridiska och de ötriga fakulteterna.
Vårterminen 1890 hade de ordinarie lärarnes antal inom juridiska fakulteten
utgjort 6 och antalet juris studiosi 222, alltså 37 lärjungar för
hvarje lärare, under det de ötriga fakulteterna räknat tillsammans 36
ordinarie lärareplatser och 585 studerande, alltså något öfver 16 studerande
för hvarje lärareplats, d. v. s. icke ens hälften sa stort antal som
inom juridiska fakulteten Derigenom uttrycktes dock ingalunda skilnaden
fullständigt, emedan de fleste lärare inom juridiska fakulteten
hade att meddela undervisning och anställa pröfning i ett flertal ämnen.

Efter meddelande häraf har departementschefen yttrat, att denna
fakultetens framställning förordats åt det större akademiska konsistoriet
i Lund samt kanslern lör rikets universitet och sedermera år efter år
upprepats, äfvensom att vid sammanträde den 30 maj 1894 fakulteten

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till arf voden åt
amanuenser.

[30.]

beslutit att åter förnya densamma. Men som behofvet af förstärkning i
fakultetens lärarekrafter för närvarande vore synnerligen trängande, hade
fakulteten ansett sig böra hemställa, att, derest berörda anslag icke kunde
för det närvarande erhållas, ett tillfälligt anslag å 1,500 kronor måtte
beredas att, intill dess anslag till en ordinarie professorsbefattning blefve
beviljadt, årligen utgå till uppehållande af undervisning och examination
i speciel privaträtt, deri inbegripet näringsrätt, sjörätt och vexelrätt.
Med anledning häraf hade också det större akademiska konsistoriet och
universitetskanslern gjort anhållan om utverkande af ett dylikt anslag.

En förstärkning af lärarekrafterna inom juridiska fakulteten i Lund
måste, enligt departementschefens mening, efter den utredning, som blifvit
af fakulteten gjord, anses synnerligen behöflig, men för närvarande kunde
behofvet lämpligen tillgodoses genom den mera provisoriska anordning,
som fakulteten sjelf föreslagit.

Då den utredning, som i förevarande fråga blifvit af juridiska fakulteten
vid universitetet i Lund förebragt och af departementschefen
lagts till grund för hans framställning i ämnet, är uppgjord för omkring
fem år sedan och förhållandena vid Lunds universitet derefter möjligen
i åtskilliga afseenden undergått förändringar, har utskottet saknat stöd
för att kunna med full säkerhet pröfva lämpligheten af det nu föreslagna
sättet för eu förstärkning af lärarekrafterna inom universitetets juridiska
fakultet. Vid sådant förhållande och då, så vidt utskottet kunnat finna,
större svårigheter hittills icke mött för det behöriga uppehållandet af
undervisningen och examinationen i de till den speciella privaträtten
hörande ämnen, anser sig utskottet icke hafva skäl att förorda Kong].
Maj:ts nu framstälda förslag. Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Majrts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

34:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må jemväl för år 1896 på extra
stat anvisa

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets gynekolo giska

klinik ............................................ 900 kronor; och

b) till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska
laboratorium ............................. 900 kronor.

35:o) Med anledning af Kong’1. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

Ang. anslag
till kliniker
för barnsjukdomar.

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må på extra stat för år 189G anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800
kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm
2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms
stad för polikliniken tillskjuter samma belopp
för år 189G.

36:0) På grund af Kong''!. Makts derom gjorda framställning hem- Äna- andag

{ ... ,ö ö J ° för ulfärande

stabel utskotta, ay teckningar

i vetenskap att

Riksdagen, på sätt för de senare uren egt u9a “£famät.
rum, må till bekostande af teckningar i vetenskapliga L
ändamål vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag
för år 1896 af 1,500 kronor.

37:o) Med anledning af hvad Ivongl. Maj:t derom föreslagit, hem- fy- nnsl[''u
staber utskottet, för oftai miatriska

klinik? it

att Riksdagen må för anskaffande och underhåll [33 ]
af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska
institutet på extra stat för år 189G anvisa ett belopp
af 500 kronor.

38:o) Kong]. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att på extra stat i''ör
år 1896 bevilja ett anslag af 500 kronor till underhåll och utveckling n;s/.ae fjjf
af det hygieniska museet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet. [34.]
Af statsrådsprotokollet framgår, att detta förslag föranledts afen utaf
institutets lärarekollegium hos universitetskanslern gjord framställning om

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utverkande af medel för berörda ändamål, i anledning hvaraf kanslern
hos Kong! Maj:t hemstält om ofvannämnda anslags beviljande.

Enligt hvad departementschefen meddelat, hade lärarekollegiet till
stöd för denna anhållan anfört, hurusom, på initiativ och bekostnad af
styrelsen för stiftelsen »Lars Hiortas minne», i början af 1880-talet vid
institutet bildats ett hygieniskt museum, hvilket sedermera, efter det
den gamla anatomibyggnaden vid institutet af professor G. Retzius för
ändamålet inköpts och till institutet öfverlemnats, blifvit i denna byggnad
inrymdt. De hygieniska samlingarna hade emellertid fortfarande egts
af stiftelsen »Lars Hiertas minne», hvilken dock år 1886 till institutets
disposition öfverlemnat ett belopp af 4,000 kronor, som, så länge den
gamla anatomibyggnaden qvarstode, skulle förvaltas såsom en fond,
hvars ränteafkastning borde användas till byggnadens och, i den mån
tillgångarna det medgåfve, till de der förvarade hygieniska samlingarnas
vård och underhåll, men, om byggnaden refves, vore afsedd att
sätta institutet i tillfälle att fullgöra vissa institutet då åliggande skyldigheter.
Numera hade dock bemälda stiftelse till institutet såsom
gåfva öfverlemnat äfven sjelfva samlingarna tillika med ett ytterligare
penningbelopp af 1,713 kronor 49 öre, hvarjemte fru Anna Retzius,
född Hierta, skänkt 1,500 kronor att utgå med 500 kronor under hvart
af åren 1892, 1893 och 1894 för att användas till museets underhåll
och tillsyn.

Museet vore således numera fullständigt införlifvadt med institutet
och förestodes af professorn i allmän helsolära. Det omfattade föremål
af mångahanda slag, hvilka egde hygieniskt intresse, såsom modeller,
ritningar och annan åskådningsmateriel, apparater, undersökningsinstrument
m. m., afseende luftvexling, uppvärmning, renhållning, desinfektion,
skolor, sjukhus o. s. v. Många af dessa saker undersöktes och pröfvades
å museet eller å den hygieniska institutionen; och föremål Unge
af fabrikanter och handlande utställas å museet, om de erbjöde hygieniskt
intresse för undervisningen eller för allmänheten. Genom att sålunda
till utställning mottaga i hygieniskt afseende värdefulla föremål
undginge museet i vissa fall kostnaderna för inköp af desamma. Vissa
föremål, såsom sämre konstruktioner, för hvilkas användande borde
varnas, samt en del utländska alster af större hygieniskt intresse måste
dock förvärfvas genom köp.

Då inköpen sålunda kunde i väsentlig män inskränkas, bletve museets
upprätthållande ej dyrbart. Dertill fordrades nemligen, utom utgifterna
för inköpen, blott kostnader för renhållning och vård samt för tillsynen,
då museet hölles öppet för allmänheten. Men, ehuru jemförelsevis obe -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tydliga, kunde dock nämnda kostnader icke bestridas af den hygieniska
institutionen, hvilken visserligen till sin disposition hade ett årligt anslag
af 1,200 kronor för undervisningens och institutionens upprätthållande,
men saknade anslag till vaktmästare.

För den hygieniska undervisningen vid institutet vore museet oundgängligen
nödvändigt. Derifrån hemtades ständigt för föreläsningarna
erforderliga modeller och apparater; ofta gjordes ock demonstrationer
å sjelfva museet för kandidater och läkare. Men ej blott den högre
undervisningen hade gagn och behof af museet; detta hade under de
senaste åren äfven afgiftsfritt användts af flere lärare för populära hygieniska
kurser och hygienisk undervisning af elever vid tekniska skolor.

Museet hade hittills hållits öppet för allmänheten två timmar hvarje
vecka mot en inträdesafgift af 10 öre för person. De influtna afgiftema
hade dock ingalunda varit tillräckliga att betacka kostnaderna för tillsyn
och renhållning, oaktadt allmänheten visat ett mycket stort intresse
att besöka museet. Årligen hade nemligen omkring 400 personer erlagt
afgift för besök i detsamma, häri icke inberäknade de, hvilka af lärare
åtnjutit undervisning derstädes. Den besökande allmänheten hade till
stor del utgjorts af arbetare och mindre bemedlade personer, hvilka
sedermera i sina hem eller i sitt arbete tillämpat de erfarenheter, de å
museet inhemtat. Att stänga museet för dessa skulle utan tvifvel medföra
stora olägenheter, men af brist på medel blefve det dock nödvändigt,
derest icke ett anslag för museets underhåll och utveckling kunde
beredas. Af gjorda beräkningar framginge emellertid, att ett anslag af
500 kronor om året skulle vara tillräckligt för museets upprätthållande
samt för att afgiftsfritt hålla det tillgängligt för den stora allmänheten
två timmar hvarje vecka.

Departementschefen har funnit hvad lärarekollegiet sålunda anfört
tillräckligt ådagalägga vigten och behofvet af ett särskildt anslag för
det hygieniska museet; och har departementschefen, som icke haft något
att erinra mot det föreslagna beloppet, på grund häraf hemstält om aflåtande
till Riksdagen af ifrågavarande framställning.

Då utredning saknas i fråga om de utgifter, som skulle med förevarande
anslag bestridas, och i följd deraf icke kan med säkerket bedömas,
huruvida det nu äskade beloppet må vara för ändamålet behöflig!,
hemställer utskottet,

att Kong]. Maj ds förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Bill. till liiksd. Prut. 1895. 4 Samt. 1 Afd. 9 Raft. 11

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

Ang. anslag
till tillfällig
löneförbättring
åt lärame
vid allmänna
läroverken och
''pedagogierna.

[35.]

39:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt
lärame vid. allmänna läroverken och pedagogierna, efter
samma grunder som för innevarande år, på extra stat
för år 1896 anvisa 345,725 kronor.

Ang. anslag
till arfvoden
åt extra lärare
m. m.

[36.]

40:o) Vidare får utskottet hemställa,

att Riksdagen till arfvoden åt extra lärare samt
till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare
vid de allmänna läroverken må på extra stat för år
1896 bevilja enahanda belopp, som under de senaste
åren härtill anvisats, eller tillsammans 100,000 kronor.

Ang. anslag
till aflöning
åt teckningslärare
under
sjukdom.

[37.]

41:o) Kongl. Maj:t har föreslagit att, till bestridande af förhöjd
aflöning åt ordinarie teckning slär are vid rikets allmänna läroverk under
tjenstledighet på grund af sjukdom, måtte på extra stat för år 1896 anvisas
ett förslagsanslag af 3,000 kronor.

Samma belopp har af Riksdagen anvisats för hvartdera af åren
1894 och 1895. Enligt de af 1893 års Riksdag bestämda grunderna för
ifrågavarande förhöjda aflönings tillgodonjutande eger teckningslärare
under tjenstledighet för sjukdom uppbära:

a) der antalet tjenstgöringstimmar uppgår till 25 i veckan eller
derutöfver, tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af de så kallade
löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom i den händelse han
sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring
uppgått till 25 timmar i veckan;

b) der antalet tjenstgöringstimmar utgör från och med 20 till och
med 24 i veckan, tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag af
löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom, i den händelse han sjelf
sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring uppgått
till 20 timmar i veckan; samt

c) der antalet tjenstgöringstimmar är från och med 16 till och
med 19 i veckan, tre fjerdedelar af det belopp, som efter afdrag af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom, i den händelse han sjelf
sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring uppgått
till 16 timmar i veckan.

Nu hafva i särskilda motioner (n:o 44 i Första Kammaren och
n:o 141 i Andra Kammaren) herrar T. Säve och S. J. Kardell sammanstämmande
föreslagit, det Riksdagen måtte medgifva, att, tills vidare
och intill dess annorlunda blefve bestämdt, ordinarie teckningslärare vid
rikets allmänna läroverk vid inträffande tjenstledighet på grund af sjukdom
måtte, der antalet tjenstgöringstimmar uppginge till 30 i veckan
eller derutöfver, få uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som, efter
afdrag af de så kallade löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom,
i den händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse
denna tjenstgöring uppgått till 30 timmar i veckan.

Då Riksdagen för endast två år sedan träffat bestämmelser rörande
teckningslärares löneförhållanden vid tjenstledighet på grund af sjukdom,
anser utskottet sig icke böra på grund af enskild motion tillstyrka förändring
i hvad sålunda blifvit faststäldt, utan hemställer,

att Riksdagen må, med afslag å herrar Säves och
Kardells ifrågavarande motioner, bifalla hvad Kongl.

Maj:t i ämnet föreslagit.

Högre lärarinneseminariet.

42:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinne- Ana- anslag
seminariet af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1896, att utgå efter Hn^wärate
samma grunder som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj ;t och lärarinnor
föreslagit. Riksdagen att för år 1896 på extra stat anvisa enahanda ^inneZiJina-''
belopp som hittills, eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet, rist.

[38.]

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

43:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hem- Ang. anslag
ställer utskottet, till den fjerde

årskursen samt
undervisning i

a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af hus,li9 ekonomi

, } ? 7 . , . . J o , , . Vid seminariet.

den valfria fjerde årskursen vid seminariet pa extra stat rgn -i
för år 1896 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till löneförbättring
m. m.
åt lärare vid
folkskolelärareseminarierna.

[40.]

Ang. anslag
till understöd
åt lärjungar
vid folkhögskolor.

[410

Ang. införande
af samaritkurser
och
helsovårdslära
såsom läroämnen
vid
folkskolelärare seminarierna.

b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt
undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan
på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af

5,000 kronor.

Folkundervisningen.

44:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
i likhet med hvad förut under derå år egt rum, hemställer utskottet,

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och
lärarinnor vid folkskolelärare seminarierna samt till arfvoden
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter
samma grunder som för innevarande år, må bevilja
ett extra anslag för år 1896 af 33,300 kronor.

45:o) Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att jemväl för år 1896 på extra stat anvisa ett belopp af

15,000 kronor; och får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

46:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 135) har herr
J. Andersson i Lysvik hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta
införande af s. k. samaritkurser och helsovårdslära såsom läroämnen vid
rikets folkskoleseminarier samt för detta ändamål för år 1896 anvisa
erforderliga medel.

Då redan i nu gällande undervisningsplan för folkskolelärareseminarierna
föreskrifves, att undervisningen i naturkunnighet skall omfatta
äfven läran om menniskokroppens byggnad, lifsförrättningar och
vård; och då härunder torde inbegripas jemväl så mycket af helsovårdsläran,
som lämpligen bör i undervisningen vid seminarierna ingå, anser
utskottet någon åtgärd med anledning af motionärens framställning rörande
helsovårdsläran icke vara behöflig.

Hvad åter angår förslaget om anordnande af så kallade samaritkurser
vid folkskolelärareseminarierna, vill utskottet visserligen icke för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

neka, att de blifvande folkskolelärarnes deltagande i dylika kurser kunde
vara till gagn, då derigenom färdigheten att vid hastigt påkommande
olycksfall bringa hjelp skulle erhålla en allmännare spridning. Då
emellertid utskottet icke anser Riksdagen böra på grund af enskild framställning
fatta något beslut rörande undervisningsplanen vid folkskolelärareseminarierna,
får utskottet hemställa,

att herr Anderssons förevarande motion icke må
vinna Riksdagens bifall.

47:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 36) har herr Ang. vackt
A. F. Liljeholm, med hvilken herrar J. Persson och Edv. Svensson in- a™ljgonta™n.
stämt, föreslagit, att Riksdagen måtte besluta: dels att för år 1896 an- (lervälling i
visa ett anslag af 3,000 kronor att användas till understöd åt läro- huéhS^fro''
anstalter, som utbilda lärarinnor i kushållsgöromål med särskilt afseende
fäst vid folkskolans flickor; dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t
att fördela detta anslag samt att bestämma de närmare vilkoreu för
understödets åtnjutande.

Till stöd för detta sitt yrkande har motionären bland annat anfört,
hurusom genom det anslag af 5,000 kronor, som alltsedan år 1893
på extra stat utgått till högre lärarinneseminariet för beredande af undervisning
i huslig ekonomi, redan vore sörjdt för utbildande af lärarinnor
i hushållsgöromål vid de högre flickskolorna. Deremot hade det
visat sig vara förenadt med ej ringa svårighet att anskaffa fullt dugliga
lärarinnor för meddelande af undervisning i herörda ämne åt de
qvinliga eleverna i folkskolorna. Försök med dylik undervisning hade
redan på åtskilliga håll anstälts, ådagaläggande, att det nya bildningsmedlet
omfattats med intresse såväl på landsbygden som i städerna.

Utan något understöd från statens sida kunde emellertid de kommuner
eller enskilda, genom hvilkas åtgöranden sådana försök kommit till
stånd, icke vara villiga att för det allmännas väl bekosta utbildning
af större antal lärarekrafter än de sjelfva behöfde. Derför och med
hänsyn till ämnets stora betydelse, enär arbetarens dåliga ställning
torde vara till stor del beroende af hustruns bristfälliga kunskap i
hushållsangelägenheter, borde Riksdagen bevilja anslag till utbildning
af lärarinnor, som kundo bibringa i skolåldern varande flickor ökad
duglighet i hushållsgöromål.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som legat till grund
för Riksdagens beslut att bevilja anslag till högre lärarinneseminariet

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till ny byggnåd
åt tekniska
högskolan
m. m.

[42.]

för undervisning i huslig ekonomi, skulle utskottet icke hafva tvekat
att förorda bifall till förevarande motion, om icke ärendet synts kräfva
en fullständigare utredning än den, som nu föreligger. Närmare upplysning
saknas nemligen såväl om hvilka läroanstalter som borde
komma i fråga till åtnjutande af det utaf motionären påyrkade anslaget
som ock, huruvida detta kan anses vara till beloppet rätt afpassadt
för dermed afsedt ändamål; och vid sådant förhållande finner
sig utskottet icke för närvarande höra biträda hvad motionären föreslagit,
utan hemställer,

att herr Liljeholms förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

De tekniska läroverken.

48:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att till ny byggnad
för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska af delningar samt densammas
inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag bevilja 306,230
kronor och deraf anvisa 100,000 kronor att utgå under år 1896, dels
att till inköp af maskiner och apparater för mekaniska laborationer vid
högskolan bevilja 12,000 kronor, dels ock att till provisorisk utvidgning
af högskolans undervisning under nyssnämnda år anslå ett belopp af
19,600 kronor.

På sätt departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, förelädes
frågan om uppförande af eu n}r byggnad åt tekniska högskolan
jemväl sistlidet års Riksdag. Kongl. Maj:t föreslog nemligen då, bland
annat, att Riksdagen måtte till ny byggnad för tekniska högskolans
kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas inredning och
utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag bevilja 325,100 kronor och deraf anvisa

50,000 kronor att utgå under år 1.895.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 7 maj 1894 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel anförde
Riksdagen med afseende å Kongl. Maj:ts nyssnämnda förslag, att då
Kongl. Maj:t i sammanhang med förslaget om beviljande af anslag till
ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar
låtit till Riksdagens kännedom komma den af särskilde komiterade
uppgjorda plan till högskolans utvidgning och omorganisation,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för hvilken blifvit i statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 redogjordt,
samt dervid tillika förklarat sig i hufvudsak godkänna densamma, för
så vidt den blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt, hade Riksdagen
ansett sig äfven böra i korthet taga denna plan i skärskådande.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som legat till grund
för 1890 års Riksdags beslut att bevilja ett särskildt anslag för åvägabringande
af utredning angående behofvet af och sättet för utvidgning
och omorganisation af tekniska högskolan, och som äfven fått ett uttryck
i det af 1892 års lagtima Riksdag fattade beslut om provisorisk
utvidgning af undervisningen vid högskolan, ansåge Riksdagen behof
förefinnas af att en mera omfattande verksamhet för tekniska högskolan
möjliggjordes såväl genom förbättring af dess lokaler som ock
genom utvidgning af undervisningen. Huruvida dervid borde följas
den då föreliggande planen, hade emellertid synts Riksdagen med skäl
kunna dragas i tvifvelsmål ej blott i betraktande af dermed förenade
dryga kostnader, utan äfven med hänsyn till förefintliga behof.

Hvad till en början anginge maximiantalet af elever i högskolans
första afdelning, ville Riksdagen visserligen icke bestrida, att det föreslagna
antalet af 120 elever kunde anses vara väl afvägdt med hänsyn
till de lärarekrafter, som redan förefunnes, eller som af andra orsaker
än lärjungeantalets ökning kunde komma att behöfvas. Men Riksdagen
trodde icke, att landets behof af vetenskapligt utbildade teknici verkligen
kräfde eller under den närmare framtiden skulle komma att kräfva,
att en omorganisation af tekniska högskolan grundades på beräkningen
af ett så stort antal nya elever för hvarje år som 120. Riksdagen ville
med afseende härå först erinra, att för perioden 1883—91 medeltalet
af nyintagna elever utgjort blott 73; år 1890 hade Kongl. Maj:t medgifvit,
att i första afdelningen finge mottagas 80 elever, hvilket antal
år 1892 blifvit höjdt till 100. Då sålunda elevantalet i sagda afdelning
under de sista åren så betydligt ökats, syntes det kunna sättas
i fråga, huruvida någon ytterligare ökning för den närmaste framtiden
borde ske. Visserligen hade såsom skäl för den motsatta åsigten anförts,
att kompetente inträdessökande måst afvisas till ett antal af 24
höstterminen 1891, 5 höstterminen 1892 och 22 höstterminen 1893.
Men i betraktande deraf att, såsom af ofvan bemälde komiterades betänkande
inhemtades, en ganska betydande del af dem, som vunnit
inträde, sedermera efter hand lemnat högskolan utan att hafva erhållit
fullständigt afgångsbetyg, måste man antaga, att de nyintagne till en
icke obetydlig del i sjelfva verket icke varit lämplige till ingeniörer,
och framstälde sig då den frågan, om vid inträdesfordringarnas bestäm -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

maude behörig hänsyn tagits dertill, att verklig håg och fallenhet för
ingeniörsyrket borde förefinnas hos dem, som beviljades inträde. Riksdagen
förestälde sig, att till ett sådant syftemål skulle i hög grad
bidraga, om af inträdessökande vid högskolan fordrades intyg antingen
om väl vitsordade föregående praktisk sysselsättning vid mekanisk
verkstad eller annat industrielt eller tekniskt företag, eller ock att
sökanden på annat sätt visat sig ega praktiska anlag för tekniken.

I sammanhang härmed ville Riksdagen också, med afseende å förslaget
att göra alla eller de flesta fackskolorna obligatoriskt fyraåriga,
uttala sina betänkligheter vid att utsträcka den teoretiska kursen utöfver
hvad som vore oundgängligen nödvändigt. Riksdagen ville visserligen
icke förneka den nytta, åtskilliga af eleverna skulle kunna hafva
af att vid högskolan tillbringa ett fjerde år i de fackskolor, som nu
blott vore 3-åriga; men med tanken på huru vigtig! det för en blifvande
ingeniör måste vara att så tidigt som möjligt få börja sin praktiska
verksamhet, förestälde sig Riksdagen, att undervisningen lämpligen
borde ordnas på sådant sätt, att den fjerde årskursen i berörda
fackskolor blefve frivillig.

Hvad vidare beträffade fackskolorna, yttrade Riksdagen med afseende
å ifrågasatt inrättande af en särskild fackskola för elektroteknik
och eu underafdelning för skeppsbyggnadskonst inom fackskolan för
maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, att den förstnämnda af
dessa förändringar otvifvelaktigt vore af behof påkallad. En särskild
fackskola för elektroteknik betingades nemligen af den elektrotekniska
industriens storartade utveckling. Deremot hyste Riksdagen någon
tvekan med afseende å behofvet af en fackskoleafdelning för skeppsbyggnadskonst
vid tekniska högskolan, då 1893 års Riksdag genom
beviljande af anslag till en lektorsbefattning i skeppsbyggeri vid Chalmers’
tekniska läroanstalt gifvit sitt bifall till det definitiva ordnandet
vid nämda anstalt af en fackskola för skeppsbyggeri.

Beträffande de förändringar, som ansetts nödiga i afseende å
lärarepersonalen vid högskolan, uttalade Riksdagen till en början såsom
sin mening, att det framstälda förslaget att utbyta lektoraten
mot extra ordinarie professorsbefattningar, såväl på grund af dermed
förenade betydliga kostnader som ock med hänsyn till ifrågavarande
lärares ställning och tjensteåligganden, icke syntes böra genomföras.
Vidare och på grund särskild! af hvad Riksdagen yttrat i fråga om
elevantalet och lärotiden, ansåge Riksdagen, beträffande de i de olika
ämnena erforderliga lärarekrafterna, dels att behofvet af extra lärare
och assistenter borde blifva mindre än som i förslaget beräknats, dels

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ock att i åtskilliga ämnen inskränkningar kunde göras äfven i fråga
om den föreslagna ordinarie lärarestyrkan. Sålunda borde undervisningen
i fysik, äfven efter inrättande af en elektroteknisk fackskola,
kunna vederbörligen upprätthållas af en ordinarie professor och
en lektor, och i ingen händelse syntes en ordinarie professor vara för
undervisningen i skeppsbyggnadskonst erforderlig. Undervisningen
i de till byggnadskonsten hörande läroämnen borde, enligt Riksdagens
mening, blifva behörigen tillgodosedd med en lektor och en extra
lärare i stället för de föreslagna två e. o. professorerna.

Då det vidare med afseende å de ordinarie lärarnes löneförmåner
hlifvit ifrågasatt att ändra förhållandet mellan lön och tjonstgöringspenningar
derhän, att de senare skulle blifva mindre och sjelfva lönen
i samma mån större än för närvarande, så ville Riksdagen påpeka,
att eu dylik förändring icke öfverensstämde med den åsigt, som på
senare tider vid löneregleringar framhållits i fråga om nödvändigheten
att minska den del af aflöningen, som både lades till grund för pensions
beräknande och kunde af vederbörande tjensteinnehafvare få vid
ledighet i vissa fall behållas.

Beträffande i öfrigt den för tekniska högskolan ifrågasatta ordinarie
utgiftsstat hade Riksdagen ej ansett sig för det dåvarande böra ingå
i någon närmare granskning; men då det med afseende å de många
betydande kraf, som stäldes på statsverket för fyllande af undervisningens
behof, vore nödvändigt att så mycket som möjligt inskränka
utgifterna, hade Riksdagen dock velat uttala, att enligt Riksdagens
uppfattning besparingar borde kunna göras på åtskilliga af de föreslagna
posterna.

Hvad slutligen beträffade den ifrågasatta nybyggnaden för tekniska
högskolan, så vore visserligen Riksdagen öfvertygad, att högskolans
nuvarande utrymme i läro- och ritsalar såväl som i laboratorier vore
otillräckligt, samt att utvidgade lokaler behöfdes redan för en praktisk
anordning af den undervisning, som nu meddelades derstädes, och
således borde blifva än mera behöfliga, derest en utvidgning af undervisningen
skulle genomföras. Men om än Riksdagen sålunda måste
erkänna behofvet af en ny- eller tillbyggnad för högskolan, så vore
Riksdagen deremot ej öfvertygad, att icke, med hänsyn särskilt
till hvad Riksdagen yttrat angående läroverkets utvidgning, i den
föreliggande byggnadsplanen åtskilliga inskränkningar skulle kunna
göras, genom hvilka kostnaderna för staten kunde nedbringas. Då
emellertid förslag till do förändringar i byggnadsplanen, som i sådant
syfte kunde vara att vidtaga, icke utan en fullständig omarbetning af
den uppgjorda planen kunde framläggas, an sago Riksdagen, att för

Bill. till Jiiksd. Urat. 1995. 4 Samt. I Afd. 9 llaft. 12

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

vinnande af utredning i detta hänseende byggnadsfrågan icke då borde
erhålla sin lösning.

Men om än sålunda frågan blefve för 1894 års Riksdag undanskjuten,
hyste dock Riksdagen den förhoppning, att en framflyttning af
tidpunkten för omorganisationens fullständiga genomförande icke häraf
borde blifva eu följd. Redan till 1895 års Riksdag borde nemligen de
förändringar i den framlagda planen, som syntes böra föranledas af
de mot densamma gjorda erinringar, kunna framläggas; och genom
byggnadsanslagets fördelning på en kortare tid, än som föreslagits,
skulle enligt Riksdagens mening både nybyggnaden och förändringarna
i högskolans nuvarande lokaler kunna vara fullbordade vid samma tidpunkt
som enligt det först framlagda förslaget.

Enligt hvad till statsrådsprotokellet meddelas, anbefalde Kongl.
Maj:t, med anledning af hvad Riksdagen sålunda anmärkt beträffande
den framlagda planen för tekniska högskolans utvidgning och omorganisation,
högskolans styrelse att efter lärarekollegiets hörande
inkomma med utlåtande och förslag. På sid. 102—118 i statsrådsprotokollet
har departementschefen lemnat en redogörelse för hvad
styrelsen till följd af den erhållna remissen hufvudsakligen anfört, ur
hvilken redogörelse utskottet får meddela följande.

Med afseende först å frågan om elevantalet vid högskolan hade
styrelsen yttrat, att äfven om det vid läroverket nu mottagna elevantalet
vore tillräckligt för landets närvarande behof, så skulle det
redan i en icke aflägsen framtid blifva otillräckligt, hvarför det vore
alldeles nödvändigt att, äfven om högskolans organisation för den
närmaste framtiden grundades på antagandet af blott 100 elever i
första årskursen i stället för 120, de anordningar, som vidtoges, särskild!
i fråga om nybyggnader, gjordes sådana, att öfvergången till
det ökade elevantalet kunde ske utan allt för stora svårigheter.

Beträffande vidare hvad Riksdagen yttrat i afseende å inträdesj''or
äring ärna, hade styrelsen anfört, att erfarenheten såväl hos oss
som i andra länder otvifvelaktigt visat, att, om ock vid smärre specialläroverk
det läte sig göra att fordra föregående praktik hos eleverna,
detta icke utan allvarliga olägenheter kunde begäras af eleverna vid
en teknisk högskola, hvilken förberedde till en mängd olikartade yrken,
äfven om dessa sammanfattades inom ramen af några få fackskolor.
Det vore dessutom de mindre bemedlade och de inflytelserika relationer
saknande ynglingarne, som skulle lida af ett dylikt vilkor. Så länge
de icke förvärfvat den mognad och de tekniska kunskaper, som i högskolans
första och andra årskurser meddelades, emottoges de icke

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gerna vid fabriker och byggnadsföretag, så framt de icke vore särskilt
gynnade. Deremot hade det visat sig vara lättare för eleverna att efter
inträdet vid högskolan under ferierna förskaffa sig någon praktisk
sysselsättning, hvilken då tillika blefve mera fruktbärande, sedan eleverna
hunnit närmare bestämma sig för det yrke, de ämnade välja, samt äfven
vore i stånd att draga nytta af beröringen med det industriella lifvet.
Särskildt skulle det vara svårt för de ynglingar, som ville egna sig
åt någon af kemiens mångsidiga tillämpningar, att före inträdet vid
högskolan få tillfälle att utöfva någon praktisk verksamhet af verklig
nytta för deras fackstudier. Det vore derför att befara, att mången
lofvande ung man, som kunnat blifva till heder för industrien, skulle
genom en ovilkorlig fordran på en föregående praktisk verksamhet
utestängas från läroverket. För så vidt åter genom Riksdagens skrifvelse
endast betonades önskvärdheten af att vid utväljandet af de
elever, hvilka i första rummet skulle mottagas vid högskolan, skälig hänsyn
borde tagas till en dylik praktisk verksamhet, syntes det vara möjligt
att, så långt utan allvarlig olägenhet kunde ske, gå den i Riksdagens
skrifvelse uttalade önskan till mötes genom den af Kongl. Maj:t redan
lemnade föreskriften, att den omständighet, att inträdessökande kunde
förete goda vitsord om föregående praktisk sysselsättning vid. fabrik,
byggnadsarbete eller annat tekniskt företag, eller att han visat sig
ega&mera omfattande insigter i de för högskolans uppgift vigtigaste
läroämnena matematik, fysik och kemi, särskildt borde räknas honom
till företräde. Sedan denna föreskrift börjat tillämpas, hade nemligen
ett större antal inträdessökande än förut töretett intyg öfver föregående
praktisk sysselsättning, och år 1893 hade af 115 kompetente sökande
75 haft dylikt intyg.

Att en ganska betydande del af dem, som vunnit inträde vid högskolan,
sedermera efter hand lemna! denna utan att hafva erhållit fullständigt
afgångsbetyg, vore visserligen obestridligt, men egde sin
motsvarighet vid alla läroverk och skulle blifva förhållandet, äfven om
man fordrade praktik före inträdet. Ty det berodde i de allra flesta
fall på sjuklighet, förändrad ekonomisk ställning, otillräcklig begåfning
eller bristande flit hos eleven och mera sällan derpå att han ändrade
lefnadsbana. För öfrigt vore förlusten af elever vid tekniska högskolan
ingalunda så stor, som man kunde antaga på grund af uppgifterna
om det antal elever, som icke erhölle fullständigt afgångsbetyg
eller vunne uppflyttning till högre årskurs, ty flertalet af dessa elever
erhölle, när giltiga skäl förefunnes, tillstånd att antingen ännu ett år
i afdelningen qvarstå eller ock såsom extra elever följa undervisningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i de läroämnen, som för deras fack vore af största betydelse. Många
af dessa elever lyckades sedermera åter förvärfva sig afgångsbetyg
eller åtminstone sådana kunskaper, att de med framgång kunde egna
sig åt industriel verksamhet, hvarpå en mängd exempel kunde anföras.

Hvad anginge lärokursernas längd, både, enligt hvad styrelsen
härefter erinrat, i Kongl. Maj:ts proposition till 1894 års Riksdag
förutsatts, att i fackskolorna för maskinbyggnadskonst och mekanisk
teknologi, för kemisk teknologi och för bergsvetenskap det fjerde året
icke skulle fordras för alla elever. Redan under nuvarande förhållanden
qvarstannade de elever, som ville fullständigare utbilda sig till
maskinkonstruktörer, ett fjerde år, hvarigenom de, såsom erfarenheten
visat, äfven lättare kunde vinna fördelaktig anställning; och i fackskolan
för kemisk teknologi hade den fjerde årskursen blifvit på det
lifligaste tillstyrkt af såväl svenska tekuologföreningens kemiska sektion
som ock de särskilt tillkallade sakkunnige, hvilka yttrat sig deröfver.
För ölrigt skulle enligt det framstälda förslaget äfven efter omorganisationen
för de elever, hvilka önskade att så skyndsamt som möjligt
fullborda de oundgängligaste fackstudierna utan att genomgå en fullständig
kurs, tillfälle finnas att göra detta och erhålla afgångsbetyg
såsom specialelever (eller extra ordinarie elever). Detta gälde för samtliga
mera omfattande tekniska eller tillämpningsläroämnen, som förekomme
vid högskolan. Det syntes häraf, att högskolan till fullo kunde
motsvara den önskan, som Riksdagen i detta hänseende uttalat.

De vigtigaste förändringar i afseende å undervisningens utsträckning
vid högskolan, som genom den ifrågasatta omorganisationen åsyftades,
bestode dels i upprättande af parallelkurser, nödvändiga till följd af
det redan nu ökade elevantalet, dels ock i anordnande af undervisning
i vissa vigtiga grenar af tekniken, hvilka för närvarande alls icke eller
endast ofullständigt vore vid högskolan representerade. Den utveckling
utöfver den nuvarande, som den rent teoretiska undervisningen
skulle erhålla, vore jemförelsevis ringa.

Fackafdelning en för skeppsbyggnadskonst, hvilken föreslagits såsom
en underafdelning af fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk
teknologi, vore ingalunda afsedd att motsvara den mera elementära
skola lör skeppsbyggnadskonsten i allmänhet, som från navigationsskolan
i Göteborg blifvit flyttad till Chalmerska läroanstalten, utan
skulle hufvudsakligen beröra den speciella del af nämnda näringsgren,
hvilken vid flera af landets mekaniska verkstäder idkades, nemligen
konstruktioner af ångfartyg samt andra fartyg af stål och jern. Vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

högskolan skulle detta kunna ske till den omfattning och med den
vetenskapliga grundläggning, som vore nödvändig för denna del af
den moderna skeppsbyggnadskonsten, hvilket vore af så mycket större
betydelse, som byggandet af större ångfartyg för både krigsbruk och
handel påkallade ofantliga kostnader. För utbildande af de ingeniörer,
som sysselsatte sig med konstruktionen af sådana fartyg och hos hvilka
en hög grad af vetenskaplig teknisk bildning kräfdes, hade flera länder
vidtagit omfattande åtgärder. De läroanstalter, som för sådant ändamål
i de stora kulturländerna blifvit upprättade, stode antingen i samband
med de tekniska högskolorna eller vore sjelfva på det rikaste
utrustade. Så vore t. ex. Frankrikes högsta läroanstalt i skeppsbyggnadskonst
en specialskola, hvars undervisning vore grundad på polytekniska
skolan i Paris och utgjorde fortsättning af dennas undervisning. Tysklands
högsta läroverk af detta slag vore direkt förenad! med polytekniska
skolan i Berlin och utgjorde en af dennas fackskolor med
ett elevantal af icke mindre än 129 under läroåret 1893—-1894. Skeppsbyggeriafdelningen
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt vore utan tvifvel
mycket lämplig och behöflig för utbildande af skeppsbyggmästare och
verkmästare, men den vore otillräcklig att meddela den högre undervisningen
inom denna gren af tekniken, som först i Sverige genom
Chapman erhållit en strängt vetenskaplig grundval och hvilken för
vårt land vore en af de mest naturliga näringarna. Tekniska högskolan
vore det enda svenska läroverk, som meddelade en nog omfattande
undervisning i matematik, teoretisk mekanik, fysik, maskinlära,
byggnadsstatik in. fl. läroämnen, hvilka måste ingå i planen för
eu läroanstalt, afsedd att utbilda skeppskonstruktörer. Redan nu meddelades
vid högskolan undervisning i ångfartygskonstruktion i den
frivilliga fjerde årskursen af fackskolan för maskinbyggnadskonst och
mekanisk teknologi, men den vore allt för knapphändig för att motsvara
behofvet. Äfven om icke eu särskild fackafdelning för skeppsbyggnadskonst
finge upprättas vid högskolan, syntes det dock af anförda
skäl och med hänsyn till de många af eleverna vid fackskolan
för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, hvilka efter slutade
studier vunne anställning vid verkstäder, der ångfartyg byggas, vara
af stor vigt att undervisningen iden nämnda delen af skeppsbyggnadskonsten
utvidgades väsentligt utöfver dess nuvarande omfattning.

Beträffande lärarekrafterna vid högskolan hade styrelsen, med afseende
å förslaget att inrätta eu ordinarie professorsbefattning i allmän
fysik, yttrat, att undervisningen i nämnda ämne borde, på sätt i Riksdagens
skrifvelse blifvit antydt och med det till 100 begränsade elev -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

antalet i första årskursen, äfven efter eu elektroteknisk fackskolas upprättande
kunna behörigen bestridas af en lärare med lägre aflöning än
eu professor, på grund hvaraf föresloges inrättande af ett lektorat uti
ifrågavarande ämne. Den likaledes ifrågasatta professuren i skeppsbyggnadskonst
betingades af den föreslagna fackafdelningen för denna
gren af tekniken, men om också denna afdelning icke nu kunde komma
till stånd, ville styrelsen likväl på ofvan anförda skäl lifligt tillstyrka,
att åtminstone ett väl aflönadt lektorat i ångfartygskonstruktion måtte
upprättas, så att en i teoretiskt och praktiskt hänseende kompetent
person måtte kunna vinnas för denna vigtiga lärareplats.

Enär Riksdagen bestämdt uttalat sitt ogillande af förslaget om
de vid högskolan befintliga lektoratens förändring till extra ordinarie
professurer, ansåge sig styrelsen icke böra åter upptaga denna fråga.
Men det borde framhållas, att för de fleste af lektorerna vid högskolan
lönevilkoren vore mycket ofördelaktiga såväl med hänsyn till det af
dem fordrade arbetet som i jemförelse med de vilkor, andre lärare med
likartad verksamhet åtnjöte. Sålunda aflönades lektorerna vid de tekniska
elementarskolorna i allmänhet med 3,000 kronor med två ålderstillägg
å 500 kronor hvardera samt vid Chalmers’ tekniska läroanstalt med

3,500 kronor med två ålderstillägg, likaledes å 500 kronor. Vid tekniska
högskolan deremot funnes endast två lektorat på 4,000 kronor, och af
dessa hade det ena måst delas i två lärareplatser, den ena med 2,700
och den andra med 1,300 kronor i aflöning, enär kompetent sökande
icke anmält sig för hela den vidsträckta befattningen. För de öfriga
lektoraten vore lönerna lägre, ända ned till 2,000 kronor, och det utan
att något ålderstillägg funnes. Tekniska högskolans lektorer vore således
i regel vida sämre aflönade än lektorerna vid de tekniska elementarskolorna.
Visserligen vore antalet undervisningstimmar för högskolans
lektorer i allmänhet mindre än för de tekniska elementarskolornas, men
denna skilnad utjemnades dels deraf, att större fordringar på specialkunskap
måste ställas på högskolans lärare, dels ock derigenom, att
det stora elevantalet vid högskolan gjorde arbetet med tentamina och
granskning af ritningar, problem m. m. mycket ansträngande och
tidsödande. Vid en högskola och icke minst vid en teknisk högskola
vore det dessutom nödvändigt, att lärarne toge grundlig kännedom om
framstegen inom de olika facken och äfven sjelfva bidroge till dessas
utveckling. Då härtill komme, att genom den utvidgning, undervisningen
vid högskolan borde erhålla för att någorlunda motsvara tidens
fordringar, lektorernas arbete väsentligt skulle ökas, syntes det mycket
obilligt, om högskolans lektorer i något fall skulle aflönas lägre än

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lektorerna vid de tekniska elementarskolorna. För att emellertid kunna,
såsom Riksdagen fordrade, i någon väsentligare grad nedbringa kostnaderna,
syntes det styrelsen nödvändigt, att med hänsyn till läroämnenas
beskaffenhet, undervisningstidens längd och andra omständigheter,
som härvid borde tagas i betraktande, lektoraten delades i två
klasser: den ena med lönevilkor, motsvarande lektoraten vid de tekniska
elementarskolorna, och den andra lika med de högst aflönade redan
nu befintliga lektoraten vid högskolan med ett ålderstillägg, så att
slutligen desse lektorer skulle uppnå samma lönevilkor som de högst
aflönade lektorerna vid Chalmers’ tekniska läroanstalt. De lönevilkor,
som enligt styrelsens förslag skulle åtnjutas af de båda olika klasserna
af lektorer, skulle sålunda utgöra för lektorer af första löneklassen

4,000 kronor med 500 kronor såsom ålderstillägg efter 5 års väl vitsordad
tjenstgöring samt för lektorer af andra löneklassen 3,000 kronor
med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring.

Beträffande de förändringar i fråga om lärarekrafterna, som styrelsen,
med afseende å hvad sålunda anförts, föreslagit, tillåter sig
utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 108—112), hvaraf inhemtas,
att i styrelsens förslag upptagits 5 lektorat af första löneklassen,
nemligen i beskrifvande geometri och linearritning, i metallurgi och
hyttkonst, i allmän byggnadslära och byggnadsstatik, i allmän fysik
samt i skeppsbyggnadskonst, hvartill skulle komma fem lektorat af
andra löneklassen i följande ämnen, nemligen i geodesi och topografi,
i enkla maskindelars konstruktion, i elementarmekanik och beskrifvande
maskinlära, i geologi och mineralogi samt i husbyggnadskonst. De i
1894 års proposition ifrågasatta två ordinarie och nio extra ordinarie
professurerna skulle sålunda ersättas med tio lektorat, hvarjemte i stället
för den förut föreslagna extra ordinarie professuren i väg- och vattenbyggnadskonst
en extra lärarebefattning med arfvode af 2,000 kronor
skulle upprättas.

Under de af styrelsen antagna förutsättningar beträffande elevantal
och anordningen af undervisningen skulle, enligt hvad den hittills
vid den provisoriska utvidgningen af läroverket vunna erfarenheten
visat, till extra lärarebefattningar erfordras ett belopp af tillsammans
19,250 kronor, deri inberäknadt nyssnämnda arfvode af 2,000 kronor.
I komiterades förslag hade till arfvoden åt extra lärare beräknats

21,500 kronor, hvartill komme de 4,000 kronor, som afsetts för den
extra ordinarie professuren i väg- och vattenbyggnadskonst. Med afseende
å anslaget till extra lärare förutsattes emellertid, såväl att för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

delningen deraf blefve af Kong]. Maj:t på förslag af styrelsen efter
förefallande behof verkstäld, som ock att en del af beloppet, när Kong],
Maj:t så funne lämpligt, måtte kunna användas äfven för de docenter,
som anstäldes i vissa nya läroämnen och livilka för öfrig! finge ersättning
genom särskilda afgifter af de elever, som deltoge i undervisningen
i dessa ämnen. Derigenom blefve det möjligt att med de
jemförelsevis små anslagen kunna i någon mån tillgodose de behof,
som genom vetenskapens och teknikens fortgående utveckling stäldes
på läroverket.

Vidare skulle, i öfverensstämmelse med den erfarenhet, som genom
den provisoriska utvidgningen vunnits, till assistenter påkallas ett anslag
af 14,300 kronor i stället för de i komiterades förslag beräknade
18,450 kronor. För att emellertid det nu föreslagna beloppet skulle
vara tillfyllestgörande, vore det nödvändigt, att styrelsen såsom hittills
egde befogenhet att årligen efter lärarekollegiets hörande verkställa
fördelningen deraf med hänsyn till elevantalets gruppering i de olika
fackskolorna och andra omständigheter, som hade inflytande på behofvet
af lärarebiträden.

Enligt nu framstälda förslag till undervisningens förstärkning vid
tekniska högskolan skulle årliga anslaget för lektorer, extra lärare och
assistenter, hvilket för närvarande utginge med 33,900 kronor på ordinarie
stat och 17,800 kronor på extra stat eller tillsammans 51,700
kronor, förhöjas till 68,550 kronor förutom ålderstilläggen. I komiterades
förslag äfvensom i Kong!. Majrts proposition till 1894 års
Riksdag vore för samma ändamål en summa åt 87,950 kronor upptagen,
deruti äfven inberäknats kostnaden för de två nya ordinarie professurerna,
i hvilkas ställe nu lektorat vore förutsatta.

Någon förändring med afseende å de vid högskolan redan befintliga
professurerna ville styrelsen under nuvarande förhållanden icke
ifrågasätta. I den ordinarie utgiftsstaten måste emellertid upptagas
den hyresersättning af 600 kronor årligen, som tillkomme professorn i
kemisk teknologi för den af honom afträdda boställsvåningen.

Med iakttagande jemväl af de förslag, som tekniska högskolans
styrelse, enligt hvad på sid. 112—113 i statsrådsprotokollet meddelas,
framstält beträffande de i nu gällande utgiftsstat för högskolan förekommande
poster, hvilka icke äro lärareaflöningar, således stipendier,
förvaltningskostnader, utgifter för bibliotek och andra samlingar, laborationer,
betjening samt diverse utgifter, skulle förhållandet mellan de
särskilda förslagen till högskolans omorganisation blifva sådant, som
af efterföljande tabell inhemtas:

Statsutskottets Utlåtande TV: o !).

Föreståndaren (jemte biträde vid

undervisningen) ........................

Ordinarie professorer ..................

j öfrige lärare jemte assistenter

; Andra tjensteman ........................

j Betjeningen ....................................

| Biblioteket.......................................

l Samlingar samt fysiska och

S elektrotekniska apparater......

l Kemiska, kemiskt tekniska och

metallurgiska laboratorier......

i Verkstaden jemte mekaniska

laboratorier.................................

i Lärarnes utrikes studieresor......

Stipendier ......................................

Kostnad enligt

den provi-soriska ut-vidgningen	komite-rades förslag	Kongl. Maj:ts proposition till 1894 års Riksdag	styrelsens nuvarande förslag i
kronor	kronor	kronor	kronor
6,600	3,500	3,500	3,500
70,100	83,400	83,400	70,100
51,700	75,950»	75,950»	68,550»
3,200	5,300	5,300	4,300
3,500	5,100	5,100	5,100
3,500	5,000	5,000	4,500
6,200	8,000	8,000	8,000
6,000j-	12,000	6,0001 2 3	6,0002
2,5002	3,000	2,500 2	2,5002
- -	2,000	2,000	1,800
3,000	3,000	3,000	3,000
10,0002	18,750	10,0002	10,0002

Diverse utgifter

Summa 166,3003; 225,0001 209,750» 187,350»

I fråga om de anslag, som för en gång skulle erfordras för tekniska
högskolan, vore i första rummet att märka kostnaden för nybyggnad
till inrymmande af de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska
institutionerna, äfvensom af en stor föreläsningssal, hvarigenom de lokaler,
som för närvarande begagnades af nämnda institutioner, skulle
kunna anordnas till fysiska och elektriska laboratorier samt för undervisning
i frihandsteckning och modellering. Hade frågan gält endast
att anskaffa större utrymme för de kemiska undervisningsgronarne,
både styrelsen icke tvekat att, i öfverensstämmelse med hvad som
blifvit ifrågasatt i ett redan år 1876 utarbetadt förslag, förorda en på 1

Oberäknad! ålder.-dillägg.

2 Förutom tillskott genom clevnfgifter.

3 Deraf 140,700 kronor på ordinarie stat och 10,000 kronor på extra stat.

Bih. till liiksd. Blot. 1895. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft. 13

Statsutskottets Utlåtande Alo 9.

byggnad af det gamla laboratoriet, enär denna skulle hafva medfört
en väsentligt mindre kostnad än den föreslagna nybyggnaden. Men
nu måste tillika lokaler anskaffas för de fysiska och elektriska laboratorierna
jemte föreläsningssal samt salar för ritning och modellering.
Ty de lokaler, som man för närvarande disponerade för dessa ändamål,
vore alldeles otillräckliga, i synnerhet sedan numera fysiska
laborationer intagit eu vidsträckt plats inom den tekniska undervisningen
för flera olika yrken, och upprättandet af eu elektrisk fackskola stälde
stora fordringar på ökadt utrymme för hithörande öfningar. Man skulle
derför utom eu ansenlig påbyggnad af det gamla laboratoriet behöfva
en nybyggnad nära nog lika stor som den föreslagna; och kostnaden
derför skulle utan tvifvel blifva större än som nu beräknats. Men
härtill komme, att man genom en särskild nybyggnad för de kemiska
och dermed i samband stående undervisningsgrenarne och genom användande
af de gamla laboratorierna för fysiken och elektrotekniken
m. m. skulle vinna flera afsevärda fördelar. Kemiska laboratorier
anordnades gerna i lokaler skilda från andra byggnader, både för eldfarans
skull och för de skadliga gaser och ångor, som i dem utvecklades.
De nuvarande kemiska laboratorierna skulle svårligen efter
påbyggnaden blifva fullt lämpliga för sitt ändamål med hänsyn till
den allmänna kemiens fordringar, äfven om de skulle vara tillfyllestgörande
för de kemiskt tekniska laborationerna, hvaremot de, förändrade
till fysiska och elektriska laboratorier, skulle kunna blifva i
alla hänsenden förträffliga, enär de samtliga vore belägna i bottenvåningen
vid en föga trafikerad gata, hvilket för de flesta fysiska
arbeten vore af ganska stor betydelse. Äfven de lokaler, som skulle
inrättas för teckning och modellering, blefve mycket ändamålsenliga
och komme i närheten till de för arkitektundervisningen använda
lokalerna, hvilket vore en fördel, emedan de modeller, som för dessa
olika grenar af undervisning användes, till stor del vore gemensamma.
En nybyggnad, som vore afsedd väsentligen för den kemiska och
mineralogiska undervisningen, kunde dessutom till en del förläggas på
den tomt, hvilken brukssocieteten öfverlemnat till Kongl. Maj:t och
kronan, med förbehåll att endast byggnader för bergsundervisningen
och dess befrämjande finge derå uppföras. Härigenom skulle denna
värderika tomt kunna tillgodogöras för högskolan, enär brukssocieteten
förklarat hinder derför icke möta, då kemi och mineralogi just för
bergsundervisningen vore af stor vigt. Nämnda tomt skulle icke kunna
användas för eu nybyggnad till annat högskolans ändamål, utan om
en sådan skulle uppföras, måste den förläggas inom högskolans eget

Statsutskottets Utlåtande A :o 9.

område. Men härigenom skulle åter för läroverkets utvidgning i en
framtid och för de nya byggnader, hvilka möjligen om några årtionden
kunde blifva behöfliga, tomten blifva otillräcklig och mindre lämplig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, syntes det styrelsen
uppenbart, att under de förhållanden, som nu egde rum, det rigtigaste
vore att uppföra en nybyggnad, sådan som redan vore föreslagen, afsedd
för de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska institutionerna
samt med en stor föreläsningssal.

För att i enlighet med Rikdagens önskan nedbringa kostnaden
härför hade styrelsen anmodat intendenten, vice professorn F. G. A. Dahl
att jemte professorerne i kemi och kemisk teknologi samt lektorn i
mineralogi och geologi vid högskolan söka vidtaga de besparingar,
som möjligen kunde vid byggnadsplanen göras utan att försämra denna
och med hänsyn till att, fastän till en början läroverket skulle mottaga
blott 100 elever i första årskursen, dock i en framtid detta antal
skulle kunna ökas till 120. Genom denna granskning af planen hade
det visat sig, att sjelfva byggnaden ej utan skada kuude göras mindre,
men att den först beräknade kostnaden i någon mån skulle kunna
förminskas dels genom byggnadsarbetets förenkling samt billigare
materialkostnad, dels ock derigenom att inredningen och utrustningen
blefve något mindre kostsamma till följd af det reducerade elevantalet.
För att erhålla en säkrare utgångspunkt i fråga om byggnadskostnaden
hade intendenten Dahl anmodat åtskilliga entreprenörer, som vore förtrogna
med dylika arbeten, att meddela nya prisuppgifter. Det framginge
häraf, att den i det ursprungliga förslaget beräknade kostnaden
för byggnaden jemte inredning samt vatten-, gas- och afloppsledningar,

326,500 kronor, kunde nedsättas till 296,500 kronor, hvarjemte de i
samma förslag beräknade utgifterna af 23,000 kronor för undervisningsmateriel
skulle kunna förminskas till 18,780 kronor eller med 4,220
kronor, nemligen med 540 kronor för allmänna kemien, 3,550 kronor
för tekniska kemien och 130 kronor för mineralogien. Ytterligare
borde frånräknas det belopp af 7,900 kronor, som redan för den provisoriska
utvidningen af undervisningen beviljats för de kemiska och
mineralogiska institutionernas materiel, hvilken sedermera skulle öfverflyttas
till det nya laboratoriet. Kostnaden för hela nybyggnaden med
inredning, vatten-, gas- och afloppsledningar samt lös undervisningsmateriel
skulle således kunna nedsättas från den af komiterade beräknade
summan 349,500 kronor och det af Kongl. Maj:t i 1894 års
proposition upptagna beloppet 325,100 kronor till 307,380 kronor.
Dessutom skulle eu besparing vinnas derigenom, att den föreslagna

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förändringen i hufvudbyggnaden ansenligt kunde inskränkas, om blott
100 elever skulle mottagas i läroverkets första årskurs. I komiterades
förslag både bärför beräknats 60,000 kronor och i nyssnämnda proposition
i enlighet med styrelsens förslag 35,000 kronor. Då ett
mindre antal elever skulle mottagas och i följd deraf ett eller två rum
i nybyggnaden blefve lediga till förstärkning af lokalerna i hufvudbyggnaden,
skulle dennas förändring kunna inskränkas till de gamla
laboratoriernas förändring till fysiska och elekirotekniska laboratorier,
hvarför 10,000 kronor borde beräknas. I jemförelse med den summa,
som i 1894 års proposition upptagits, skulle sålunda enligt styrelsens
nuvarande förslag i kostnaderna för byggnader och hvad dermed stode
i samband uppstå en minskning af tillsammans 42,720 kronor.

Kostnaderna för anskaffande af undervisningsmateriel, bvilka i
nyssnämnda proposition beräknats till 28,750 kronor, deraf för inköp
af maskiner m. m. till mekaniska laborationer 12,000 kronor och till
nya elektriska apparater för den elektrotekniska fackskolan 4,500 kronor
samt till förstärkning och förbättrande af den öfriga undervisningsmaterielen
12,250 kronor, skulle, derigenom att sistnämnda belopp med
hänsyn till det mindre antalet elever nedsattes till 10,500 kronor,
enligt styrelsens åsigt kunna nedbringas till 27,000 kronor.

Slutligen hade styrelsen på följande sätt sammanfattat de fördelar,
som genom de sålunda ifrågasatta anslagen skulle tillskyndas
tekniska högskolan och dermed ock komma vårt lands industri och
ingeniörskonst till godo.

Undervisningen i ren matematik skulle erhålla eu väsentligt förbättrad
anordning genom inrättande af en särskild mer elementär kurs
för blifvande arkitekter och kemister m. fl., Indika icke behöfde den
mera omfattande kursen i detta läroämne. Vid öfningarne i geodesi
och topografi, beskrifvande geometri och linearritning, frihandsteckning,
husbyggnadskonst, konstruktion af enkla maskindelar m. in. äfvensom
vid repetitioner och problemöfningar i flera läroämnen skulle en lämpligare
gruppindelning kunna genomföras, hvilket skulle synnerligen
främja undervisningen samt medgifva en bättre kontroll å elevernas
arbete. Undervisningen i allmän fysik samt i detta läroämnes vigtiga
tillämpningar inom många grenar af tekniken skulle ansenligt förbättras
genom anordningen af vidsträcktare fysikaliska laborationer, än hvad
hittills låtit sig göra. Genom upprättande af en elektroteknisk fackskola
skulle undervisningen i de numera så vigtiga hithörande grenarna
af tekniken, som för vårt land blifvit af särskild betydelse,
väsentligt förbättras. Den kemiska och kemisk tekniska undervis -

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

101

ningen skulle vinna stora fördelar dels genom de nya laboratorierna,
dels genom speciella lärokurser i jäsningsteknik och elektrolytisk kemi
samt genom den frivilliga fjerde årskursen. Undervisningen i de till
den praktiska mekaniken hörande läroämnena skulle i flera hänseenden
förbättras och särskilt genom att den frivilliga fjerde årkursen kunde
anordnas på ett långt mera tillfredsställande sätt, än hvad som för
närvarande vore möjligt. Äfven de båda byggnadsyrket omfattande
fackskolorna skullej vinna väsentliga fördelar genom en bättre anordning
af undervisningen i husbyggnadskonst och allmän byggnadslära
samt genom anställande af eu lärare i vissa vigtiga delar af väg- och
vattenbyggnadsfacket, hvilka hittills icke kunnat ingå i högskolans
program. Bergsskolan skulle vinna dels derigenom att undervisningen
i åtskilliga förberedande läroämnen förbättrades, dels derigenom att en
speciell lärokurs i metallurgisk teknologi upprättades och dels slutligen
genom utsträckningen af de mekaniska laborationerna, något som äfven
vore till stort gagn för de andra fackskolorna, särskilt den i maskinbygguadskonst
och mekanisk teknologi. De grenar af högskolans
undervisning, hvilka afse skyddsmedel för den vid fabriker och byggnadsarbeten
använda personal samt i allmänhet de sanitära åtgärderna
vid tekniska företag skulle väsentligt utvecklas. För öfrigt skulle hela
läroverket vinna ansenligt genom rymligare och i sanitärt hänseende
fördelaktigare lokaler samt möjligheten att bättre anordna undervisningen
i flertalet af läroämnena.

Hvad beträffade de anslagsbehof, hvilka med afseende ej mindre
å den ifrågasatta reorganisationen och permanenta utvidningen af högskolan
än äfven å den provisoriska utvidningen af undervisningen
borde föreläggas näst sammanträdande Riksdag, så ansåge styrelsen
för år 1896 till eu början erfordras ett anslag af 100,000 kronor till
den föreslagna nybyggnaden, för att denna måtte kunna fullbordas så
snart som beräknats. Vidare vore det anslag af 12,000 kronor till
anskaffande af maskiner och apparater till högskoleelevernas mekaniska
laborationer, som styrelsen redan förut påyrkat, af så stor betydelse,
att styrelsen icke kunde underlåta att nu derom göra förnyad framställning.
Dessa laborationer afsåge öfningar för profning af hållfastheten
och öfriga egenskaper hos metaller, sten, cement o. s. v.,
äfvensom undersökni ng af olika brännmaterialier samt af eldstäders
verksamhet; och det vore uppenbart, att dessa laborationer skulle
blifva till stor nytta för undervisningen vid högskolan. Till sist kräfde
den provisoriska utvidgningen för år 1896 samma anslag som för de
senast förflutna tre åren, nemligen:

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik kronor 2,000: —

„ elektrotekniska apparater och laborationer ......... „ 1,200: —

„ förstärkning af undervisningen vid högskolan ... „ 15,800: —

„ hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi „ 600: —

eller tillsammans kronor 19,600: —

Efter remiss hade, enligt hvad departementschefen meddelar,
jemväl öfverintendentsembetet yttrat sig i detta ärende, dervid embet.et,
som icke haft något att erinra mot de föreslagna förändringarna i den
ursprungliga byggnadsplan^], beträffande de senast uppgjorda kostnadsberäkningarna
anmärkt, att, då gångarne till laboratorierna n:o 32, 35
och 36 lämpligen syntes böra, i likhet med hvad i fråga om sjelfva
laboratorierna föreslagits, beläggas med furugolf i stället lor ekparkett,
kostnadsförslagets slutsumma 296,500 kronor, kunde ytterligare minskas
med 1,150 kronor eller till 295,350 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat, att genom de inskränkningar
i den förut framlagda planen till tekniska högskolans
utvidgning och omorganisation, som sålunda blifvit, i anledning af 1894
års riksdagsbeslut föreslagna, syntes det i Piiksdagens ofvanberörda
skrifvelse uttryckta behofvet af besparingar vara tillgodosedt i så hög
grad, som vore möjligt med fasthållande af det med högskolans omorganisation
afsedda syftemål att sätta läroverket i stånd att motsvara
de anspråk, som de tekniska vetenskapernas utveckling stälde på
landets högsta tekniska läroanstalt. Och hvad särskildt beträffade den
del af förslaget till högskolans utvidgning, som nu närmast förelågo
till afgörande, eller byggnadsfrågan, ansåge departementschefen icke
tillrådligt att söka ytterligare nedbringa de för beredande af nödigt
utrymme åt högskolan erforderliga kostnader genom att planlägga en
ny- eller tillbyggnad, som icke skulle vid förefallande behof möjliggöra
mottagandet af 120 elever i första årskursen. Ett så betydande byggnadsföretag
som det för tekniska högskolan nu erforderliga borde
naturligen ej allenast afse att fylla det allra närmaste behofvet, utan
äfven tillgodose de ökade kraf, som af utvecklingen betingades. Och
att denna inom en ej aflägsen framtid skulle komma att taga i anspråk
hela det utrymme, som genom den nu föreslagna nybyggnaden skulle
beredas högskolan, derom vore departementschefen förvissad, i betraktande
såväl deraf, att tillströmningen till högskolan varit så betydlig
under de sista åren, hvilka ändock måste anses såsom i ekonomiskt
hänseende ganska ogynsamma, som ock deraf, att hela vårt
näringslif utvecklade sig i eu rigtning, som gjorde behofvet af veten -

Statsutskottds Utlåtande ÅT:o !).

i oå

skapligt bildade teknici allt större. Departementschefen kunde derför
ej finna det vara förenligt med klok sparsamhet att, då högskolans
lokaler i alla fall måste betydligt utvidgas, icke sörja för att utrymmet
blefve ökadt på ett sådant sätt, att det kunde blifva tillräckligt för en
längre tid.

Departementschefen hade alltså ingenting att invända mot högskolestyrelsens
förslag i afseende på nybyggnaden åt läroverket, med
undantag deraf att äfven den utaf öfverintendentsembetet föreslagna
nedsättningen i anslagsbeloppet syntes böra genomföras. I enlighet
med styrelsens hemställan och i öfverensstämmelse med hvad som af
departementschefen anförts till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894,
funne departementschefen vidare anslaget af 12,000 kronor till mekaniska
laborationer böra under år 1896 utgå, hvarförutom det till högskolans
provisoriska utvidgning hittills utgående anslaget af 19,600
kronor fortfarande under nämnda år vore af behof påkalladt.

Ehuruväl af 1894 års Riksdags ofvan anförda skrifvelse synes framgå,
att Riksdagen förestält sig att med afseende å de förändringar i
den då framlagda planen för tekniska högskolans omorganisation, som
Riksdagen ansett böra vidtagas, kostnaderna för nybyggnaden vid högskolan
skulle kunnat nedbringas i någon högre grad än hvad det nu
föreliggande förslaget innefattar, har utskottet likväl, med hänsyn till
hvad som anförts till stöd för det nu begärda byggnadsanslagets beviljande,
icke tilltrott sig kunna föreslå ytterligare nedsättning i detta
anslag. På grund häraf och då utskottet, som ej ansett sig böra för
närvarande ingå i granskning af hvad enligt statsrådsprotokollet blifvit
ifrågasatt rörande omorganisationen af högskolan, icke haft något att
erinra mot Kongl. Maj:ts framställning, i hvad den afser anslag till
inköp af maskiner m. m. för mekaniska laborationer och till högskolans
provisoriska utvidgning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl.
Maj:t föreslagit,

l:o) till ny byggnad för tekniska högskolans
kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas
inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
bevilja 306,230 kronor samt deraf för år
1896 anvisa ett belopp af 100,000 kronor;

2:o) till inköp af maskiner och apparater för

104

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

mekaniska laborationer vid högskolan bevilja ett extra
anslag för år 1896 af 12,000 kronor; samt

3:o) i likhet med hvad för innevarande år egt
rum, på extra stat för år 1896 bevilja:

a) till arfvode åt en extra lärare i praktisk
elektroteknik 2,000 kronor;

b) till elektrotekniska apparater och laborationer
1,200 kronor;

c) till förstärkning af undervisningen vid högskolan
under år 1896 15,800 kronor;

d) till hyresersättning åt professorn i kemisk
teknologi för år 1896 600 kronor,

eller tillsammans 19,600 kronor.

Ang. andag 49:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning och under

7ifng^aflärare- hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 120)
krafterna vid anfördt, får utskottet hemställa,

tekniska
skolan i

Eskilstuna. att Riksdagen må till förstärkning af lärare [43.

] krafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna på extra

stat för år 1896 anvisa ett belopp af 750 kronor.

Ang. anslag
till lägre tekniska
yrkesskolor.

[44.]

50:o) Kongl. Maj:t har föreslagit att till understöd åt lägre tekniska
yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion
måtte på extra stat för år 1896 beviljas ett anslag af 45,000 kronor,
under vilkor att det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas
till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande
kommun i kontant tillsköte för skolan.

Till statsrådsprotokollet erinrar departementschefen, hurusom till
understöd för lägre tekniska yrkesskolor allt sedan år 1877 anvisats
extra anslag, hvilka de första åren till och med 1881 utgått med

20.000 kronor, åren 1882—1886 med 25,000 kronor och derefter med

35.000 kronor årligen, hvilket. sistnämnda belopp, vid hvars beviljande
fästats enahanda vilkor, som af Kongl. Maj:t föreslagits för det nu
ifrågasatta anslaget, varit afsedt jemväl för bestridande af kostnader
för skolornas inspektion.

Ifrågavarande anslag, hvars nuvarande belopp år 1886 lämpats
efter dåvarande förhållanden, hade, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, småningom blifvit allt mera otillräckligt. Nyssnämnda
år hade anslaget tagits i anspråk af 20 skolor med omkring 2,600

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

lärjungar; för innevarande år hade ansökningar inkommit från 32
skolor med omkring 5,000 lärjungar. Huru summan af de sökta
understödsbeloppen vuxit, syntes af följande siffror: för år 1892 hade
af 28 skolor begärts 39,325 kronor, för år 1893 af 29 skolor 40,625
kronor, för år 1894 af 30 skolor 41,375 kronor och för innevarande
år af 32 skolor 44,075 kronor.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm, hvilken de senaste
åren haft uppdrag att afgifva utlåtanden öfver de inkomna ansökningarna,
hade ock framhållit behofvet af anslagets ökande. I utlåtande
den 8 februari 1893 hade styrelsen anfört, att sammanlagda beloppet
af de statsbidrag, hvarom ansökningar ingifvits, under de senare åren
öfverstigit det beviljade anslaget. Oaktadt de begärda bidragen icke
synts styrelsen vara för höga, hade nedsättningar alltså varit nödvändiga.
För kommande år funnes all anledning att antaga, att summan
af de sökta beloppen skulle ytterligare ökas dels på grund af nya
skolors inrättande och dels emedan de förutvarande skolornas fortgående
utveckling beträffande såväl läroplan som antal lärjungar ovilkorligen
kräfde ökade utgifter. Äfven om de särskilda kommunerna,
såsom också skett, i främsta rummet fått vidkännas dessa kostnader,
vore det väl billigt, att äfven statsverket i någon mån ökade sitt bidrag.
I alla händelser kunde det icke annat än blifva högst menligt
för hela denna klass af undervisningsanstalter, afsedda för yrkesidkare och
arbetare och för dem otvifvelaktigt till stort gagn, om de nya skolor,
som upprättades, icke kunde påräkna statsbidrag eller om detta nedsattes
för de äldre redan i verksamhet varande.

I utlåtande den 1 februari 1894 hade styrelsen påvisat, hurusom
de då inkomna ansökningarna lemnade ett ytterligare stöd för styrelsens
föregående år gjorda framställning. Redan hade ännu en skola tillkommit,
så att, derest erforderliga medel icke kunde från annat håll disponeras,
antingen en af understöd väl förtjent skola måste sakna sådant
eller ånyo de redan förut knappa anslagen nedsättas för de öfriga
skolorna. Säkerligen skulle jemväl för kommande år nya ansökningar
inkomma. Men det vore obestridligt att, så vida icke de ifrågavarande
läroanstalternas verksamhet skulle på ett betänkligt sätt förlamas eller
till och med fleras bestånd äfventyras, vidare nedsättningar icke kunde
göras, liksom å andra sidan det icke vore med billighet förenligt, att
de senare tillkomna skolorna lemnades utan understöd.

Departementschefen har för egen del yttrat, att ifrågavarande
undervisningsanstalter, för hvilka inom rätt många kommuner ådagaBih.
till Riksd. Frot. 18!J5. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft. 14

10G

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

lagts lifligt intresse och mycken offervillighet, visat sig vara till stort
gagn för yrkesarbetare och industriidkare samt väl förtjena att af staten
uppmuntras och understödjas. Då, såsom ofvan visats, det härför afsedda
anslaget numera vore otillräckligt, ansåge departementschefen
detsamma böra förhöjas med ett belopp, som åtminstone motsvarade
det närvarande behofvet. På grund af de uppgifter, som meddelats
om skolornas och de sökta statsbidragens tillväxt, hade departementschefen
derför hemstält om aflåtande till Riksdagen af den framställning
som ofvan nämnts.

Då den af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen af det för ifrågavarande
ändamål hittills utgående anslaget synes utskottet vara af
behofvet påkallad, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Gymnastiska Centralinstitutet.

Ang. anslag 51:o) För tillbyggnad af och förändringar inom gymnastiska central byggnad

af institutets lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig ny materiel bevilochfurändrin-
jades vid senaste riksdag ett anslag af 80,000 kronor, hvaraf för inneinstituttts
varande år anvisades 40,000 kronor. Kongl. Maj:t har nu till Riksdagen
lokaler m. m. gjort framställning om anvisande af återstoden, 40,000 kronor, till
145.] utgående under år 1896. Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

52:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning och i likhet med hvad
för flera föregående år egt rum, må bevilja ett extra
anslag för år 1896 af 1,200 kronor till arfvode för
granskning af hospitalens räkenskaper.

53:o) Med anledning af Kongl. Majtts derom gjorda framställning
rUken för land. hemställer utskottet,

sjukdomar.

[47.]

Ang. anslag
för granskning
af hospitalens
räkenskaper.

[46.]

Ang. anslag

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

att Riksdagen må äfven för år 1896 anvisa ett
extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande i Stockholm
af en poliklinik för tandsjukdomar.

Veterinärundervisningen.

Ang. anslag

54:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1896 bevilja
ett extra anslag af 1,174 kronor till reparation och komplettering af ring af åskåskledare
å veterinärinstitutets byggnader. .veterinär I

skrifvelse den 18 maj 1894 hade, enligt hvad departements- institutets
chefen till statsrådsprotokollet anmält, direktionen för veterinärinstitutet byggnader.
i Stockholm fäst uppmärksamhet på behofvet af det ofvannämnda reparationsarbetet.
Direktionen hade i detta afseende åberopat ett vid dess
skrifvelse fogadt instrument, upprättadt af ingeniören vid rikstelefonbyråu
John Andersson, hvilken utfört åskledarearbeten på åtskilliga
offentliga och enskilda byggnader i landet samt på anmodan i maj 1893
verkstält undersökning och uppmätning af åskledarne å institutets
byggnader. Bemälde ingeniör, som funnit dessa åskledare bristfälliga
och otidsenliga, hade tillika inkommit med erbjudande att utföra i
undersökningsinstrumentet omförmälda arbeten för ett sammanlagdt belopp
af 1,124 kronor, i hvilken summa dock ej inginge ersättning för
gräfning och möjligen erforderlig jordledningslina. Sedan direktionen
begärt öfverintendentsembetets utlåtande i ärendet, hade öfverintendentsembetet,
förklarat, dels att embetet funnit de i berörda instrument upptagna
kompletteringsarbeten vara välbetänkta och det å samma arbetens
utförande af ingeniören Andersson afgifna anbud antagligt, dels att något
bidrag till bestridande af kostnaden för ifrågavarande arbetens verkställande
icke kunde påräknas från de till öfverintendentsembetets
disposition stälda anslag. I enlighet med öfverintendentsembetets tillika
gjorda hemställan hade direktionen för erhållande af lägsta möjliga
anbud infordrat dylika från tre andra yrkesmän, af hvilka två dermed
inkommit, nemligen Luth & Roséns elektriska aktiebolag och W. Wiklunds
elektriska afdelning, slutande dessa anbud å respektive 969 kronor
och 1,365 kronor, oberäknadt gräfningskostnaden för jordledningar.

1 Rutil & Roséns aktiebolags anbud hade ej heller ingått kostnaden
för jordledningslinor. Gräfningskostnaden hade af detta bolag beräknats
till 85—185 kronor, allt efter markens beskaffenhet. Då såväl
de till underhåll af institutets byggnader som öfriga för olika ändamål
vid institutet anslagna medel icke beredde tillgång till bekostande af

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ifrågavarande arbeten, hade direktionen till Kongl. Maj:ts pröfning
öfverlemnat de inkomna anbuden samt tillika hemstält, huruvida Kongl.
Maj:t ville medgifva direktionen att träffa aftal om arbetenas utförande
äfvensom till direktionens disposition anvisa derför erforderliga medel.

Ofverintendentsembetet, som fått sig anbefaldt att häröfver afgifva
utlåtande, hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 sistlidne juli,
jemte vitsordande af lämpligheten deraf att de ifrågasatta kompletteringsåtgärderna
blefve snarast möjligt utförda, i öfrigt åberopat innehållet
af ett utaf ingeniören Karl Wallin, uppå anmodan af embetet,
afgifvet, vid embetets skrifvelse fogadt yttrande i ärendet. Af detta
yttrande inhemtades, bland annat, att kostnaden för hela arbetet jemte
jordledningar och gräfning enligt de två lägsta anbuden uppginge till
1,172 eller 1,174 kronor samt att Wallin, beträffande arbetets utförande,
ansett ingeniören Anderssons erfarenhet och sätt att leda arbeten af
ifrågavarande slag lemna eu större garanti för ett godt arbete och
derför tillstyrkt antagandet af Anderssons anbud, som, efter att hafva
kompletterats, slutade å sistnämnda belopp.

Departementschefen har funnit det framgå af den i ärendet verkstälda
utredning, att den nuvarande anordningen af åskledarne å veterinärinstitutets
byggnader vore bristfällig och olämplig samt att åskledareanläggningen
icke utan en grundlig reparation och komplettering kunde
bringas i sådant skick, att byggnaderna kunde anses skyddade för
skada genom åskslag. Det vore derför nödvändigt, att härför erforderliga
åtgärder med det snaraste vidtoges och att, då institutet saknade
medel härtill, någon utväg bereddes att på annat sätt fylla
behofvet. 1 sådant afseende har departementschefen erinrat hurusom
Kongl. Maj:t i 1892 års statsverkproposition föreslagit Riksdagen att
i staten för veterinärinstitutet bevilja en förhöjning af 1,500 kronor
till byggnaders och stängsels underhåll. Såsom skäl för den då äskade
anslagsförliöjningen hade anförts, bland annat, att ganska omfattande
underhållsarbeten å institutets byggnader inom kort måste utföras.
Riksdagen hade emellertid ansett, att dylika större reparationer borde,
der de befunnos af behofvet påkallade, verkställas med medel, som på
extra stat för en gång anvisades för ändamålet; och hade Riksdagen
höjt det ifrågavarande anslaget med endast 1,000 kronor. Då behof
af ett sådant reparationsarbete nu förefunnes och medel ej vore att
tillgå för arbetets utförande, har departementschefen hemstält om aflåtande
till Riksdagen af förevarande framställning.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t
i detta ärende föreslagit, hemställer,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 109

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må vinna Riksdagens bifall.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

55:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å
tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens
verksamhet, blifvit för innevarande liksom för flera föregående år
beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896
anvisa följande anslag till vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening
4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. in. 3,200 kronor; samt

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum m. m. 2,000 kronor.

56:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till vidtagande af
åtgärder för bevarande af vissa kyrkoruiner i Sigtuna på extra stat för
år 1896 anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 september
1893, på grund af ett skrifvelsen bilagdt, af arkitekten E. V. Langlet
uppgjordt kostnadsförslag anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
begära ett anslag af 7,000 kronor för vidtagande af åtgärder
till bevarande af kyrkoruinerna i Sigtuna.

Enligt berörda kostnadsförslag skulle de erforderliga åtgärderna
bestå i dels bortrensning af nedfallet och kring yttermurarne hopadt
material, som delvis dolde byggnadsverkens planformer, och i samband
härmed så mycken gräfning, att grundmurarne blottades å de ställen,
der öfrigt murverk helt och hållet försvunnit, dels fallfärdiga eller svårt

Ang. anslag
till vitterhets-,
historie- och
antiqv itetsakademiens

samlingar
m. m.

1.4 9.]

Ang. anslag
till bevarande
af kyrkoruinerna
i
Sigtuna.

[50.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ramponerade murare stödjande och återställande i hållbart skick så till
skiftgång som hvad murbruk och fyllnadsmur anginge, dels cementbetäckning
af alla murars uppåtvända ytor samt varsam fogfyllning
med passande godt bruk jemväl å de vertikala murytor, som deraf
vore i behof, dels äfven bortrödjande af åtskilliga träd och buskar,
som påtagligen förorsakade skada. Med afseende å de kostnader, som
för vidtagandet af dessa åtgärder erfordrades hade arkitekten Langlet
lemnat en redogörelse för det tillstånd, hvari de särskilda ruinerna
befunne sig, med specifikation å de åtgärder, som med hvarje ruin
vore att vidtaga. Af denna redogörelse, som blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 126—128) meddelad, framgår, att kostnaderna för de
erforderliga arbetenas utförande beräknats till 2,500 kronor för hvardera
af Sfi Pers och Sfi Olofs ruiner, till 1,500 kronor för Sfi Lars
och till 200 kronor för Sfi Nicolai ruin. Hela det belopp, som för ifrågavarande
ändamål skulle erfordras, blefve alltså omkring 6,700 kronor
eller, om härtill lades 300 kronor för gräfningar å södra sidan om
S:ta Maria, der grundmurarne till det forna klostret borde vara åtminstone
delvis att återfinna, jemnt 7,000 kronor, deri inberäknade mafcrialier,
redskap, resor och tillsyningsarfvoden.

Sedan Kongl. Maj:t anbefalt öfverintendentsembetet att i ärendet
afgifva utlåtande, hade, enligt hvad departementschefen meddelar,
nämnda myndighet uti skrifvelse den 31 oktober 1893 anfört, att embete!,
som mot arkitekten Langlets förenämnda förslag ej ansett sig
ega anledning till anmärkning och som funnit synnerligen önskvärd!,
att för ifrågavarande historiska ruiners bevarande från ytterligare förfall
nödiga reparationsarbeten komme att utföras, hemstält om bifall
till förevarande framställning.

I sin förut omnämnda skrifvelse af den SO september 1893 hade
vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien erinrat, att af Sigtuna
samhälle, som knappast förmådde underhålla stadens nu begagnade kyrka,
den forna dominikanerkyrkan, något bidrag till bekostande af de för
ruinernas skyddande erforderliga arbeten icke kunde påräknas. Genom
remiss den 6 november 1893 hade Kongl. Majfis befallningshafvande
i Stockholms län anbefalts att från vederbörande infordra och med
eget utlåtande till Kongl. Majfi insända yttrande, om och i hvad mån
bidrag till bestridande af kostnaderna för de i ärendet ifrågasatta åtgärder
kunde förväntas inflyta från den ort, som voi-e närmast intresserad
i dessa fornlemningars skyddande.

I följd häraf hade Sigtuna vid allmän rådstuga röstberättigade
invånare den 18 december 1893 besluta, att under förutsättning att

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Riksdagen beviljade äskadt anslag till vidtagande af åtgärder för bevarande
af stadens kyrkoruiner, staden skulle till ifrågavarande ändamål
bidraga med 500 kronor. Ärendet hade jemväl behandlats å kyrkostämma
i Sigtuna, S:t Olofs och S:t Pers till ett pastorat förenade
församlingar. Dessa hade förmält sig väl inse vigten af de minnesrika
ruinernas restaurerande, men hade funnit sig icke kunna dertill lemna
något bidrag i följd af församlingarnas öfriga stora utgifter, särskildt.
för pågående inståndsättande med betydliga kostnader af församlingarnas
till gudstjenst begagnade gemensamma kyrka, hvilken, såsom varande
den gamla dominikanerkyrkan, äfven utgjorde ett värderikt historiskt
minne. I skrifvelse den 3 mars 1894 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelat hvad Sigtuna stad och församlingarna sålunda besluta
samt derjemte tillkännagifvit, att magistraten i Sigtuna, på föranledande
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, föranstaltat om en
frivillig insamling af medel för saken inom staden och kringliggande
ort, hvilken insamling, enligt hvad magistraten upplyst, antoges komma
att uppgå till 500 kronor. För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört, att utöfver omförmälda 1,000 kronor något bidrag
från orten icke vore att förvänta; att stora historiska intressen knöte
sig vid de fyra delvis ännu (kvarstående kyrkoruinerna i Sigtuna från
kristendomens äldsta tider i värt land, derunder, såsom kändt, Sigtuna
blifvit säte för Svealands förste biskop och varit ett af de mest blomstrande
samhällen i mellersta Sverige, hvarom bäst vittnade dessa storartade
ruiner jemte den ännu begagnade gamla dominikanerklosterkyrkan;
samt att de tre mest betydande af dessa ruiner, S:t Per, S:t
Fars och S:t Olof, ännu gjorde ett mägtigt intryck, men hotade att
hemfalla under fullständig förstörelse, derest icke med stor skyndsamhet
åtgärder vidtoges för deras bevarande, hvarför Kongl. Maj:ts befallningshafvande
på det lifligaste förordade, att statsmedel till belopp af G.000
kronor måtte anvisas för räddande undan förstörelse af nämnda åldriga
och intressanta minnesmärken.

På grund af hvad sålunda anförts, och då för ifrågavarande ändamål
ett bidrag af 1,000 kronor från annat håll förväntades, har departementschefen
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
till vidtagande af de nödvändigaste åtgärderna för bevarande af omförmälda
kyrkoruiner i Sigtuna äfvensom 1 ill anställande af dermed i
samband stående gräfningar anvisa på extra stat för år 1896 ett anslag
af 5,000 kronor. 1

1 betraktande af ifrågavarande fornlemningars betydelse för vårt

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till fyllande
af en brist i
akademiens
expensanslag.

[51.1

lands äldre historia anser sig utskottet icke böra afstyrka anslags beviljande
för deras skyddande mot fullständig undergång; och då ytterligare
bidrag från Sigtuna eller orten deromkring icke synes vara att
påräkna samt utskottet ej haft något att erinra mot de beräknade
kostnaderna för de föreslagna åtgärdernas utförande, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Musikaliska akademien.

57:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande af
brist i akademiens expensmedelsanslag å extra stat för år 1896 anvisa
ett belopp af 2,153 kronor.

Till det i förevarande ärende förda statsrådsprotokollet har departementschefen
i minnet återkallat, hurusom vid föredragning den
14 januari 1893 af ärenden rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns
ordinarie stat departementschefen anmält, bland annat, musikaliska
akademiens skrifvelse den 27 oktober 1892 med anhållan om förhöjning
af det å akademiens stat upptagna anslag till expenser m. in., samt
att, sedan med anledning häraf till Riksdagen aflåtits proposition i
ämnet, Riksdagen i akademiens stat beviljat en förhöjning af 300 kronor
till expenser m. m.

1 akademiens omförmälda skrifvelse hade -— meddelar departementschefen
vidare — anförts, hurusom ifrågavarande anslag, som äfven
vore afsedt för instrumenters vård, inköp af musikalier och böcker
samt uppvärmning och lyshållning i akademiens byggnad och af hvilket
anslag jemväl borde utgå årligen till aflöning åt en eldare 900
kronor och åt en portvakt 200 kronor, visat sig för de afsedda ändamålen
otillräckligt. Redan vid akademiens flyttning till dess nya byggnad
hade å nämnda medel uppkommit eu brist, som vid 1880 årsslut
uppgått till 1,129 kronor 91 öre, till hvars betäckande Kong]. Maj:t
åt allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel
anvisat motsvarande belopp. Trots all sparsamhet vid expensmedlens
användning hade emellertid äfven derefter visat sig omöjligt
att med desamma bestrida de utgifter, som varit nödiga för statens
under akademiens inseende stälda läroverk, utan hade akademien för
behofvens fyllande måst anlita sina egna tillgångar. Enligt hvad skrif -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

velsen bifogadt utdrag af räkenskaperna för åren 1883 —1891 utvisade,
hade under berörda tid årligen utgått i medeltal: till arfvoden åt eldaren
och portvakten samt instrumentvårdare, städerska, orgeltrampare
och en under de senare åren mot ett årsarfvode af 150 kronor anstäld
läkare, bvilkens råd afgiftsfritt varit att tillgå för de oftast mycket
obemedlade eleverna, 1,849 kronor 3 öre, till instrumenters inköp och
underhåll 504 kronor 93 öre, till böcker och musikalier 193 kronor
6 öre, till annonser och tryck 441 kronor 95 öre, till uppvärmning
och lyshållning 1,727 kronor 29 öre samt till brandförsäkring, skrifmaterialier
m. in. 258 kronor 39 öre. För nu angifna ändamål hade
under nämnda 9 år utbetalts sammanlagdt 44,771 kronor 83 öre, eller
i medeltal 4,974 kronor 65 öre om året. Då härför under samma tid

öre, nemligen

år 1883.........................

„ 1884.......................

„ 1885........................

„ 1886........................

åren 1887 och 1888

år 1889........................

„ 1890.........................

„ 1891 ........................

kronor

kronor	83
316:	01
40:	6 G
85:	90
138:	47
665:	75
294:	90
458:	23
602:	91
2,602:	83.

Till betäckande af den sålunda uppkomna bristen hade akademien
anhållit, att medel måtte anvisas, hvilket äfven statskontoret i utlåtande
af den 7 december 1892 tillstyrkt. Någon framställning derom till
Riksdagen hade emellertid icke vid framläggandet af 1893 års statsverksproposition
kunnat göras i sammanhang med förslaget om expensanslagets
höjande, enär frågan om bristens fyllande då berott på pröfning
af kammarrätten, som erhållit befallning att yttra sig i ämnet.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade kammarrätten
den 30 mars 1893 afgifvit det infordrade utlåtandet, som inkommit
till ecklesiastikdepartementet den 28 påföljande april. I detta
utlåtande hade anförts, att akademiens i kammarrätten granskade räkenskaper
för åren 1883—1891 i afseende å den brist, hvilken enligt
akademiens framställning skulle för dessa år hafva uppstått i dess anBih.
till Jtiksil. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

slag till expenser m. m., ej gåfve anledning till annan erinran, än att
akademien vid beräknandet af bristen för hvart och ett af åren 1889,
1890 och 1891, till utgifter, som bort af nämnda statsanslag bestridas,
hänfört arfvode till en läkare, hvilkens råd afgiftsfritt varit att tillgå
för akademiens elever. Detta arfvode hade utgått med 150 kronor om
året eller för de tre sistnämnda åren med sammanlagdt 450 kronor.
Enlig kammarrättens förmenande hade akademien icke lagligen egt att
för berörda ändamål använda större eller mindre del af expensmedlen.
Bristen å expensmedelsanslaget borde derför anses rätteligen uppgå
till ett belopp, som med 450 kronor understege det af akademien till
2,602 kronor 83 öre upptagna, eller till 2,152 kronor 83 öre.

Med åberopande deraf att Riksdagen nyligen under liknande förhållanden
beviljat anslag till amortering af en å naturhistoriska riksmuseets
expensmedelsanslag uppkommen brist, har departementschefen,
som, . lika med kammarrätten, ansåge den nu ifrågavarande bristen
rätteligen utgöra 2,152 kronor 83 öre, hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, till betäckande af omförmälda under åren
1883—1891 å musikaliska akademiens expensmedelsanslag uppkomna
brist, på extra stat för år 1896 anvisa ett till helt krontal jemnadt
belopp af 2,153 kronor.

Af statsrådsprotokollet framgår, att det nu föreliggande förslaget
att ersätta den uppkomna bristen å musikaliska akademiens expensanslag
grundar sig på samma framställning från akademien, som föranledde
Kongl. Maj:t att år 1893 begära den förhöjning af nämnda
anslag, hvilken sedermera af Riksdagen beviljades, och då utskottet föreställer
sig, att det sålunda höjda anslaget borde kunna med iakttagande
af. nödig sparsamhet lemna tillgång till amortering af ifrågavarande
brist, anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till hvad Kongl.
Maj:t i detta ärende föreslagit, utan hemställer,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Ang. anslag
till riksmuseets
afdelning
för
arkegoniater
m. m.

[52.]

Naturhistoriska riksmuseum.

58:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

att Riksdagen må, till inköp och insamling af
naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för
arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid
afdelningen förenade utgifter, jemväl för år 1896 på
extra stat anvisa 2,000 kronor.

59:o) Få grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må för vård, underhåll och förkofran
af naturhistoriska riksmuseets etnografska samling
anvisa på extra stat jemväl för år 1896 enahanda
belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

60:o) Vidare får utskottet med anledning af Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet
(sid. 132) blilvit meddeladt, hemställa,

att Riksdagen må till fortsatt amortering af brist
ä naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag på extra
stat för år 1896 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

61:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 133) blifvit
i ämnet meddeladt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896
bevilja ett anslag af 7,950 krouor för upprätthållande
af fullständigt ordnad v äd er lekstjenst vid meteorologiska
centralanstalten.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

62:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 133) finnes i
ämnet anfördt, får utskottet hemställa,

Ang. anslag
till museets
etnografiska
samling.

[53.]

Ang. anslag
för amortering
af brist ä
museets expensanslag.

[54.]

Ang. anslag
till väderleksfjenslen
vid
anstalten.

[55.]

Ang. anslag
till läroanstalter
för
öfvcräriga
döfstu mina,.

116

Stalsutsliottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till handlverksskolan
i Kristinehamn

för blinda.

[57.]

Ang. anslag
till tryckning
af blindskrifter
m. m.

[58.]

Ang. anordnande
vid
Upsala af eu
asyl för
sinnessjuke.

[CO.]

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter
för öfveråriga döfstumrna, nemligen i Vadstena,
Skara och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1896
af 49,200 kronor.

63:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till uppehållande af handtverksskolan
i Kristinehamn för blinda, på extra stat
för år 1896 bevilja ett anslag till enahanda belopp,
som för detta ändamål under närmast föregående år
anvisats, eller 10,000 kronor.

64:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896 anvisa:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär ar eder er samt reseunderstöd
åt blindlärare 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

65:o) Uti proposition (n:o 2) af den 20 december 1894 har Kongl.
Maj it, med åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att

dels medgifva, att till anordnande af en asyl för sinnessjuke, i
hufvudsaklig enlighet med hvad medicinalstyrelsen i sådant afseende
föreslagit, finge vid den tid, Kongl. Maj:t funne godt bestämma, från
den i närheten af Upsala belägna kronoparken Åsen, utan att i andra
afseenden derifrån afsöndras, upplåtas ett å en af jägmästaren H.
Gelertsen år 1891 upprättad karta med tillhörande beskrifning utmärkt
område om 67 hektar 11 ar med rätt för hospitalsöfverstyrelsen att förfoga
öfver marken till såväl byggnadsplatser och promenadgångar samt för
sjukvårdens behof i öfrigt som plantering åt löfträd till skydd mot

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

eldfara, men med domänstyrelsen förbehållen rätt att disponera öfver
ej mindre den skog, som kommer att å ifrågavarande område fällas
för beredande af utrymme i nyssberörda afseeuden, än äfven den derefter
å området qvarvai-ande ståndskogen, och med skyldighet för
hospitalsöfverstyrelsen att bekosta upprättande och framtida underhåll
af all hägnad emot kronoparken samt mot området tillstötande rågrannar,
hvad anginge på kronoparken förut belöpande hägnad,

dels jemväl medgifva, ej mindre att kronojägarebostället Åsen
jemte derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader finge^med oinskränkt
dispositionsrätt den 14 mars 1896 till asylen upplåtas mot en summa
af 7,500 kronor med skyldighet för hospitalsöfverstyrelsen att med
150 kronor inlösa två på boställets mark uppförda, arbetaren Johan
Erik Carlsson tillhöriga byggnader samt att till boställets innehafvare
utgifva ersättning för det höstutsäde, som vid boställets afträdande
kunde vara derå nedlagdt, äfvensom för dertill och till den öfriga åkerjordens
höstberedning användt arbete, än äfven att berörda summa,

7,500 kronor, såsom uppbördsmedel tillgodofördes sjunde hufvudtitelns
reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet,

dels ock till förvärfvande åt asylen af nämnda kronojägareboställe
jemte akademihemmanen n:is 1 och 2 Hammarby om 1 mantal i Bondkyrka
socken äfvensom till uppförande af för asylen erforderliga byggnader
och vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder i
afseende på förändring af vissa lägenheter vid Upsala hospital samt
anläggning af spårväg och vattenledning till asylen m. m. i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med för detta ändamål upprättade ritningar,
dock med Kongl. Maj:t förbehållen rätt att låta deri göra ej mindre
den ändring, som kunde påkallas för anordnande af ändamålsenlig värmeledning,
än äfven sådana jemkningar, som i öfrigt kunde finnas erforderliga
eller lämpliga och ej föranledde öfverskridande af de för ifrågavarande
anläggningar beräknade kostnadernas slutsumma, bevilja ett
anslag af 1,480,000 kronor och deraf på extra stat för år 1896 anvisa
ett belopp af 500,000 kronor.

Beträffande det af Kongl. Maj:t sålunda äskade anslaget, hvilket
jemväl upptagits i den till Riksdagen aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof, har herr friherre Klinckowström i eu
inom Första Kammaren väckt motion (n:o 14) hemstält, att Riksdagen
villo besluta, att för omnämnda ändamål måtte för år 1896 beviljas
endast 250,000 kronor.

118 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll den 20 december 1894 inhemtas,
att en af medicinalstyrelsen jemlikt kongl. brefven den 11
september och den 9 oktober 1891 tillsatt kommission för utarbetande
af förslag till en hufvudsakligen för vård af sinnessjuke från mellersta
Sverige. afsedd större asyl och plats för densamma den 19 juni 1893
till medicinalstyrelsen inkommit med förslag i cämnet med dertill hörande
ritningar och kostnadsberäkning. Till stöd för detta förslag, som af
medicinalstyrelsen med skrifvelse den 10 juli samma år öfverlemnats
till Kongl. Maj:ts pröfning, hade kommissionen anfört bland annat
följande:

Från statens sida vore, i synnerhet under sista decenniet, mycket
åtgjord! för att afhjelpa bristen på platser för vård af sinnessjuke. År
1885 hade det nya hospitalet vid Upsala för manliga patienter blifvit
färdigt. År 1887 hade hospitalet vid Kristinehamn öppnats för mottagande
af sjuke. Den nya paviljongen vid Nyköpings hospital hade
blifvit färdig och tagits i bruk år 1890, och år 1891 hade den stora
asylen vid Lund fullbordats och samma år delvis tagits i bruk. Dessutom
vore medel beviljade till nytt hospital vid Piteå och en asyl i
Vadstena.

Sjukplatsernas antal hade såväl genom dessa nybyggnader- som
ock genom ändringar och tillbyggnader ökats, så att, då år 1881 platser
förefunnos å rikets vårdanstalter för 1,991 sinnessjuke, vid 1890 års
slut 2,625 sjukplatser voro tillgängliga. Under decenniet 1881—1890
hade således sjukplatsernas antal ökats med 634, motsvarande nära
32 procent. Lnder år 1891 hade beredts 684 nya platser genom öppnandet
af Lunds asyl, 10 platser genom ändringar å Kristinehamns
hospital och 2 platser å Upsala hospital, eller tillsammans 696 nya
platser. Inom ett par år skulle ytterligare kunna anordnas 172 platser
å Lunds asyl, 290 å Piteå hospital och 424 å Vadstena hospital och
asyl, eller tillsammans 886 platser. Vid slutet af år 1895 borde sålunda
kunna påräknas tillhopa 4,207 platser för sinnessjukes vård. För de
femton åren 1881—1895 skulle alltså platsernas antal komma att ökas
från 1,991 till 4,207 eller med 2,216 platser, motsvarande en tillökning
af mer än 111 procent.

För bedömande af otillräckligheten af befintliga sjukplatser behöfdes
endast att med antalet platser jemföra antalen sinnessjuke och
idioter, hvilka allt sedan 1886 funnes augifna i öfverstyrelsens för
hospitalen årsberättelser. Detta förhållande hade varit följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

År	Antal sinnessjuke
1886 .......................	! 6,532
1887 .........................	6,885
1888 ..............................	7,068
1889 ............................	7,285
1890°) ...........................	7,491

Antal idioter	Summa	Antal tillgängliga platser
4,212	10,744	2,257
4,984	11,869	2,277
5,456	12,524	2,572
5,731	13,016	2,572
6,153	13,644	2,625

Härvid vore dock att märka, att de officiella uppgifterna i fråga
om antalet sinnessjuke och idioter ingalunda vore fullt tillförlitliga,
utan att med största sannolikhet kunde antagas, att summan af sådana
personer inom landet vore betydligt högre.

Beräknades förhållandet emellan det hoplagda antalet sinnessjuke
och idioter, å ena sidan, samt antalet tillgängliga sjukplatser, å den
andra, framginge deraf, att år 1886 platser funnits för 21 procent af
dessa och vid 1890 års slut endast för något öfver 19 procent. Enligt
denna jemförelse skulle tillfälle till vård å rikets vårdanstalter för sinnessjuke
förefinnas endast för ett fåtal af dem, som deraf vore i behof.
Oafsedt att de uppgifter om sinnessjuke och idioter, som af vederbörande
kyrkoherdar lemnades, icke kunde vara fullt exakta, såsom
nyss antydts, syntes det ej vara fullt befogadt att räkna idioterna
bland dem, som behöfde plats å hospital eller asyl. Idioterna sändes
nemligen i allmänhet dels till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn
och dels till särskilda för dem afsedda vårdanstalter, eller ock underhölles
de i hemmen eller å fattighus. Endast undantagsvis söktes och
erhölles för dem vård å hospital eller asyl. Så hade äfven varit händelsen
under femårsperioden 1886—1890, då å rikets vårdanstalter för
sinnessjuke intagits 3,705 patienter, men af dessa endast 40, eller
ungefär 1 procent, varit idioter.

Beräknades tillgängen på platser utan afseende å befintliga idioter
och således endast i förhållande till de sinnessjukes antal, visade det
sig, att densamma förblifvit oförändrad, uppgående till ungefär 35

*) Enligt öfverstyrelwens för hospitalen berättelser för åren 1891—1999 hade motsvarande
tal utgjort ur 1891: 7,978, 9,192, 19,870 och 9,921, år 1892: 7,879, 0,295,
14,198 och 9,357 samt- år 1893: 7,997, 0,449, 14,443 och 3,057.

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

procent af befintliga sinnessjuke. Ehuru platsernas antal under sistberörda
fem år ökats med 368, hade derigenom ej förorsakats någon
ändring eller förbättring beträffande den procentiska tillgången på
platser, enär de sinnessjukes antal under tiden ökats med 959. Beräknades
åter förhållandet mellan sinnessjuke, under förutsättning att
dessas antal förblefve oförändradt liksom år 1890, eller 7,491, och för
dem disponibla platser vid 1895 års slut, eller 4,207, skulle således
för 56 procent af dessa kunna beredas vård vid rikets hospital och
asyler.

Utan att vilja ingå på någon granskning af anledningen till stegringen
af de sinnessjukes antal eller undersöka, huruvida stegringen
vore verklig eller skenbar och, i sistnämnda fall, beroende på omsorgsfullare
insamlande af uppgifter om befintliga sinnessjuke, och fastän
de sinnessjukes antal i verkligheten torde vara betydligt större än uppgifterna
visade, kunde man likväl med visshet påstå, att äfven efter
fullbordandet af de vårdanstalter, till hvilka medel vore anslagna, platserna
å rikets hospital och asyler vore otillräckliga.

Huru stort antal sjukplatser som ytterligare måste beredas, ansåge
kommissionen ej kunna på förhand med säkerhet beräknas. För
att kunna besvara denna fråga måste man först noggrant känna det
verkliga antalet sinnessjuke, huru många af dem, som vore lugna och
lätt skötta, huruvida omgifningen vore benägen att i hemmen behålla
de stillsamma o. s. v. Dessutom hade denna fråga en rent ekonomisk
sida, i det att afgiften för tredje klassens patienter å statens vårdanstalter
vore så billig, att det blefve en besparing för enskilda och
kommuner att få medellösa sinnessjuka personer derstädes intagna.

Förhållandena i andra länder vore så vexlande, att ej heller med
ledning deraf kunde göras någon tillförlitlig beräkning af antalet behöfliga
platser i vårt land. Sålunda hade t. ex. England plats tör nästan samtliga
dervarande sinnessjuke, Preussen deremot blott för 28,5 procent
af sina. Så mycket kunde dock med ledning af kända förhållanden
sägas, att, då i Sverige år 1890 funnits 7,491 sinnessjuke, och detta
antal sannolikt komme att ökas vid den tidpunkt (år 1895), då 4,207
platser skulle blifva tillgängliga, det vid denna tidpunkt skulle visa
sig, att detta antal platser vore alldeles för litet.

Hospitalen kunde ej uppfylla ändamålet med sin bestämmelse, att
vara verkliga kuranstalter, så länge nuvarande förhållande, eller att
mera än 80 procent af de för sinnessjukdom vårdade vistats å hospitalen
längre tid än två år, egde rum. Enligt hvad erfarenheten gifvit,
vid handen, vore nemligen vid denna tids förlopp utsigten för tillfrisk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

nande ringa. Genom uppförande af asyler skulle hospitalen kunna
befrias från en del af sina obotliga patienter samt blifva i stånd att
emottaga nyligen insjuknade i vidsträcktare mån, än som nu vore möjligt,
och utan att så långt uppskof med mottagningen behöfde ske,
som hittills ofta inträffat. För öfrigt kunde behofvet af sjukplatser för
framtiden icke nu bestämmas. Behofvet af sådana platser vore stort,
och äfven det förslag till asyl, som kommissionen framstälde, komme
icke att fylla detsamma. Då emellertid nya asyler sannolikt ej komme
att byggas, utan att sådant visat sig behöfligt, blefve det framtiden
förbehållet att efter sig företeende omständigheter skapa nya vårdanstalter
för sinnessjuke.

I fråga om valet af det ställe, dit den nya asylen borde förläggas,
hade kommissionen funnit endast två platser kunna dertill ifrågakomma,
den ena i närheten af Örebro och den andra vid Upsala hospital. Den
förra platsen utgjordes af ett område, kalladt Almängarna, jemte en
del af kronohemmanet Rönninge; men denna byggnadsplats vore skoglös
samt utsatt för nordliga och ostliga vindar, en olägenhet, som dock
kunde afhjelpas genom plantering af skog, hvilken likväl erfordrade
en tid af omkring 20 år eller mera för att hinna tillräckligt uppväxa.
Den andra platsen, belägen å kronoparken Åsen, hade kommissionen
funnit ega ett i alla afseenden förmånligare läge och bättre tillgång
på vatten äfvensom erbjuda andra fördelar, på grund hvaraf kommissionen
gifvit denna plats företrädet, dock endast under en viss förutsättning.
Kommisssionen, som, under åberopande af förhållandet vid
de i närheten åt Lund förlagda vårdanstalterna för sinnessjuke, ansett,
att, om den nya asylen anlades å den ifrågasatta byggnadsplatsen invid
Upsala, i hvilket fall asylens och hospitalets ekonomiska förvaltning
borde blifva gemensam, öfverläkaretjensten vid asylen, hufvudsakligen
till förebyggande af förvecklingar, borde förenas med öfverläkaretjensten
vid Upsala hospital, hade nemligen funnit det vilkor
böra härför uppställas, att sistberörda tjenst skildes från den dermed
nu förenade extra ordinarie professuren i psykiatri vid Upsala universitet.
Skulle detta vilkor ej kunna uppfyllas, hade kommissionen, som
befarat stora framtida olägenheter af berörda extra ordinarie professurs
förenande med öfverläkaretjensten vid den ifrågasatta stora anstalten,
afstyrkt asylens förläggande vid Upsala hospital och i sådant fall förordat
om förmälda byggnadsplats vid Örebro.

Beträffande storleken af den tillämnade asylen hade kommissionen
anfört bland annat följande. De komiterade, som år 1886 afgifvit förslag om
Bill. till Biksd. Vrot. 1895. 4 Samt, 1 A/d. 9 Iläft. IG

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

inrättande af eu asyl vid Lund, hade ansett, att vid bestämmandet af den storlek,
som lämpligen borde tillkomma en asyl för sinnessjuka i vårt land, 600
till 1,000 sjukplatser kunde antagas såsom temligen passande, enär mindre
anstalter icke kunde erhållas tillräckligt billiga och mycket större anstalter
syntes blifva svåra att administrera, om de skulle hafva lokalstyrelse och ekonomi
gemensamma med ett närbeläget hospital af betydligare storlek. Komiterade
hade derför föreslagit, att asylen vid Lund skulle beräknas att genast
kunna upptaga 684 sjuke, hvilket antal sedermera genom tillbyggnad skulle
kunna ökas med omkring 150 sjukplatser. Den tid, som förflutit sedan denna
för våra förhållanden stora sjukvårdsinrättning tagits i bruk, vore ännu ganska
kort, men enskildheterna vid de der träffade anordningarna hade likväl hunnit
pröfvas. Den erfarenhet, som dervid vunnits, hade icke gifvit någon anledning
att öfvergifva de principer, som lagts till grund vid bestämmande af denna
anstalts storlek. Med afseende på det stora behofvet af ökadt utrymme inom
anstalterna för sinnessjuke vore det visserligen eu fördel, om platsernas antal
kunde sättas högre inom de asyler, som hädanefter komme att byggas, helst
som underhållskostnaden för hvarje enskild sjuk derigenom jemväl borde kunna
något minskas; men dessa fördelar skulle möjligen komma att åtföljas af olägenheter,
hvilkas omfattning ännu icke kunde beräknas. Administrationen af så
stora anstalter förutsatte betingelser, hufvudsakligen med afseende på den dagliga
provianteringen, som ännu icke vore fullt pröfvade, och sammanförandet
af ett så betydligt antal sinnessjuka menniskor på samma ställe manade äfven
till någon varsamhet, intill dess ökad erfarenhet hunnit vinnas med afseende
å asylvården i allmänhet. Af dessa skäl hade kommissionen föreslagit, att
sjukplatsernas antal inom den blifvande asylen måtte bestämmas till omkring
800 med 400 patienter af hvartdera könet.

Kommissionen hade låtit uppgöra ritningar och kostnadsförslag öfver
den tillämnade asylen med fästadt afseende å dess förläggande vid Upsala, men
hade tillika förklarat, att dessa ritningar och kostnadsförslag kunde bibehållas
oförändrade, derest asylen förlädes till Örebro, blott de granskades och kompletterades
för beredande bland annat af tvätt- och bagarestuga jemte bostad
åt syssloman. Äfven om kostnadsförslaget härigenom skulle komma att något
ökas, hvilket kommissionen ingalunda ansett säkert, enär byggnadsmaterialierna
i Örebrotrakten vore billigare och transportkostnaderna mycket lägre än i
Lpsala, syntes skilnaden i anläggningskostnad blifva relativt obetydlig.

Kostnaden för de till asylen i dess helhet erforderliga arbeten, byggnader,
värmeledning samt källvatten-, varmvatten- och kloakledningar m. in.
hade kommissionen beräknat till 1,422,037 kronor. Som antalet patient- eller
sängplatser inom asylen enligt förslaget skulle komma att uppgå till 828,
blefve kostnaden för hvarje sjukplats 1,717 kronor 44 öre. Jemförde man

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

härmed kostnaden för hvarje patient å förut uppförda sjukvårdsinrättningar,
befunnes, att priset för sjukplats i andra under senare år verkstälda hospitals -

byggnader utgjort vid

Lunds hospital ............................................ 4,951 kronor

tillbyggnaden af Hernösands hospital ............................................ 3,160 „

inansafdelningen vid Upsala „ ............................................. 4,700 „

Kristinehamns 3,030 „

Piteå „ ........................................... 3,328 „

Lunds asyl ................................................................................... 1,726 „

Beträffande Vadstena asyl hade kostnaden för hvarje sjukplats beräknats till
1,029 kronor. Vid denna jemförelse borde ej förbises, att kostnaden för sängplats
skulle blifvit icke obetydligt lägre, derest man ej i förslaget dels, med
hänsyn till nutidens fordran på trygghet mot eldfara och till sanitära fördelar,
utbytt träbjelkar och vanlig trossfyllnad mot jernbjelkar och betonhvalf, dels
ock inberäknat kostnaderna för elektrisk belysning och varmvattenberedning
med ledningar vid asylen.

Rörande behofvet af en ny större asyl för sinnessjuke hade medicinalstyrelsen
i sin förut omnämnda skrifvelse yttrat, bland annat, följande. Sedan
kommissionen tillsattes hade behofvet af platser för sinnessjukes vård icke
minskats, oaktadt den stora asylen i Lund sedan dess blifvit fullt belagd. Den
15 juni 1893 hade å rikets hospital alla platser varit använda, med undantag
af några få för tillfället lediga, och å somliga hospital hade till och med öfvertaliga
sjuka intagits. Detta oaktadt hade vid nämnda tidpunkt 310 till
hospitalsvård berättigade sinnessjuke afvaktat blifvande lediga platser, hvaraf
framginge, att, ett stort behof förefunnes af ökade sjukvård sanstalter för dessa
många olyckliga. Utan tvifvel funnes dessutom ett stort antal sinnessjuke,
för Indika man icke sökt plats, enär man af erfarenhet visste, att intagning
å hospital ofta fördröjdes, stundom i åratal, af brist på utrymme.

Beträffande valet af plats för den blifvande asylen hade medicinalstyrelsen
förklarat sig dela den uppfattning, som gjort sig gällande hos kommissionen.
Medicinalstyrelsen ansåge äfven, att ett med asyl förenadt hospital icke
med fördel kunde förvaltas af en direktion och två med hvarandra likstälda
och af hvarandra oberoende öfverläkare, utan att en öfverläkare borde vara
chef för båda anstalterna, på sätt i Lund med god framgång tillämpats. I
sådant fall måste emellertid, enligt medicinalstyrelsens åsigt, öfverläkaren vara
teoretiskt och praktiskt val förtrogen så väl med sinnessjukes vård som ock
med den vidlyftiga ekonomiska förvaltningen af dessa stora anstalter, hvilket
åter icke kunde i allmänhet förutsättas, derest samma öfverläkare tillika skulle
vara e. o. professor i psykiatri vid Upsala universitet och tillsättas hufvud -

124

Statsutskottets Utlåtandt N:o 9.

sakligen på grund af bättre vitsordade lärdomsmeriter utan behörigt afseende
vid ådagalagd förmåga både såsom hospitalsläkare och såsom administratör.
Om deremot hinder skulle möta för genomförande af den förändring beträffande
tillsättning åt öfverläkaretjensten, som kommissionen föreslagit, förklarade sig
medicinalstyrelsen, med kännedom om hospitalets och asylens beroende af öfverläkarens
praktiska förmåga samt dennes stora inflytande på det hela och särskildt
på den ekonomiska förvaltningen, lika med kommissionen afstyrka asylens
förläggande till Upsala och i stället tillstyrka, att asylen måtte få sin plats
i närheten af Örebro, samt att utredning snarast möjligt måtte ega rum beträffande
de relativt obetydliga förändringar i kostnadsförslagen, som kunde
betingas af det förändrade läget.

Under förutsättning, att asylen komme att anordnas i samband med
Upsala hospital och att kompetensvilkoren för öfverläkaretjensten komme att
ändras i antydd rigtning, hade medicinalstyrelsen hemstält om vidtagande af
åtgärder för erforderligt jordområdes förvärfvande åt asylen samt om beredande
af medel dertill och för anordnande af byggnader åt asylen äfvensom för åvägabringande
i samband dermed af nödiga förändringar vid Upsala hospital.

För den ifrågasatta asylen vid Upsala skulle enligt det uppgjorda förslaget
behöfvas, så snart arbetet kunde börjas, en del af kronoparken Åsen
jemte det närliggande kronojägarebostället med samma namn. För patienternas
sysselsättning med jordbruk komme dock framdeles att erfordras en större jordareal,
hvarför det närbelägna akademihemmanet Hammarby borde förvärfvas.

Med afseende å berörda, för asylen erforderliga jordområden samt de
vilkor, under Indika desamma kunde för ändamålet förvärfvas eller till användning
för asylens behof upplåtas, lemnas härefter å sid. 10—16 i statsrådsprotokollet
en redogörelse, till hvilken utskottet tillåter sig att hänvisa.

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, att enligt den uppgjorda byggnadsplanen
asylen skulle bestå af nio från hvarandra skilda paviljonger, så grupperade
i förhållande till hvarandra som en bland ritningarna befintlig situationsplan
utvisade. Af nämnda paviljonger vore tre afsedda för manliga och tre
för qvinligt patienter, en till administrationsbyggnad, en till ekonomibyggnad,
inrymmande kök in. in., samt en till verkstadsbyggnad. På lämpliga ställen
inom asylområdet skulle uppföras dels eu större rot fruktskällare med sköljbassin
för rengöring af potatis, dels ock en mindre tvättstuga. Hospitalets gamla
kök inom nya mansafdelningen skulle apteras till bagerilokal, hvithet kunde
ske med ringa byggnads- och ändringsarbete. Det gamla tvätthuset skulle
utvidgas genom en tillbyggnad af sten samt förses med nödiga tvättmaskiner,
lämpade efter det ökade patientantalet, så att den gamla tvättanstalten efter
tillbyggnaden jemte nyssnämnda mindre tvättstuga vid asylen blefve tillräcklig
för både hospitalet och asylen. Från det närmande pumphuset vid hospitals -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

källan skulle nedläggas en sjelfständig vattenledning direkt upp till en reservoar
i asylens vattentorn, derifrån vatten sedan skulle ledas till asylens alla paviljonger.
Det gamla, å hospitalets område befintliga vattentornet kunde ej begagnas för
asylen, dels emedan det befunne sig för lågt i förhållande till asylen, dels
enär det ej vore tillräckligt stort för båda anstalterna. Emellertid vore föreslaget
att genom ett rör af lämpliga dimensioner, försedt med afstängningskran,
förena de båda vattenledningarna, så att man vid behof, t. ex. vid möjligen
inträffande eldsolycka vid hospitalet, kunde hafva tillgång till vatten
från asylens reservoar, hvars botten skulle ligga 43,7 meter öfver nollpunkten,
under det att i gamla vattentornet reservoirens botten befunne sig 33,5 meter
öfver nämnda punkt. Från asylens samtliga byggnader skulle kloakledning
anläggas ned till lämplig plats vid Fyrisån utför den starkt sluttande åsen.

I anslutning till hospitalets spårväg skulle eu sådan väg af samma spårvidd
anläggas fram till asylen och utmed alla dess paviljonger. För asylens
behof skulle vidare stall med vagnshus inredas i en stallbyggnad, som redan
funnes å kronojägarebostället. Stallbetjeningen skulle erhålla bostäder i de
gamla åbyggnaderna inom samma lägenhet.

Å sid. 17 och 18 i statsrådsprotokollet redogöres härefter för det af
kommissionen framlagda förslag till uppvärmning och ventilation af vissa byggnader
samt varmvattenberedning vid asylen; och skulle enligt detta förslag
kostnaden för de anläggningar, som vore afsedda för uppvärmning och ventilation
åt de sex sjukvårdspaviljongerna och maskinhuset samt för varmvattenberedningen,
uppgå till sammanlagd! 135,500 kronor. För ekonomibyggnaden
skulle tillkomma anordningar för uppvärmning och ventilation af kök och diskrum.
I dessa skulle placeras värmeelement, försedda med rörledningar för ånga
och kondensationsvatten äfvensom med ventiler. Administrationsbyggnaden
och verkstadshuset skulle uppvärmas medelst kaminer och kakelugnar.

Öfverintendentsembetet, som den 21 november 1893 afgifvit infordradt
utlåtande i ärendet, hade, enligt hvad departementschefen meddelat, dervid anfört,
dels att embetet icke funnit anledning till erinran mot sjelfva byggnadsritningarna.
dels att, ehuru de understälda kostnadsförslagen, i hvad de afsåge
uppförandet af ifrågavarande byggnader, synts embetet med tillämpning af de
grunder, hvarefter embetet plägade granska dylika förslag, väl lågt beräknade,
embetet dock icke ansett sig böra mot desamma framställa någon anmärkning.
Beträffande förslagen till uppvärmning, ventilation och varmvattenledning hade
deremot i ett af öfverintendentsembetet såsom eget yttrande åberopad! memorial
framstälts åtskilliga anmärkningar, på grund hvaraf nämnda förslag ansetts
böra undergå omarbetning efter delvis förändrade grunder. Beträffande
denna fråga, hvaröfver yttranden vidare afgifvits af medicinalstyrelsen och öfverintendentsembetet
samt styrelsen för tekniska högskolan, får utskottet hänvisa

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till den å sid. 19—28 i statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen och vill här
endast meddela, att den af öfverintendentsembetet tillstyrkta förändrade anordningen
af värmeledningen beräknats medföra en kostnad utöfver det ursprungliga
förslaget af 26,000 kronor; och har medicinalstyrelsen ansett, att
detta belopp borde till mötande af alla eventualiteter tilläggas den först beräknade
kostnadssumman.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtats, äro i ett vid kommissionens
omförmälda skrifvelse fogadt sammandrag af uppgjorda speciella beräkningar
kostnaderna för hela den ifrågasatta byggnadsanläggningen för en
asyl vid Upsala hospital upptagna sålunda:

administrationsbyggnaden .................................................. kronor 83,000

paviljong för lugna patienter, män ............................... 130,500

» V » .v qvinnor ........................... „ 130,500

» „ osnygga och oroliga patienter, män ...... „ 142,000

» » » „ „ „ qvinnor... „ 142,000

cellpaviljong för män ........................................................ „ 117,500

„ „ qvinnor .............................................. „ 1 17,500

ekonomibyggnaden.............................................................. „ 73,000

verkstadshuset ....................................................................; 28 800

tillbyggnad af gamla tvättinrättningen .......................... H 14,500

cementarbeten till administrationsbyggnaden och sjuk vårdspaviljongerna

...................................................... „ 105,511:

värme- och ventilationsledningar samt varmvattenberedning -

vatten och afloppsledningar...............................................

elektrisk belysning ...........................................................

spårväg med vagnar ......................................................

apparater för ångköket ......................................................

„ „ tvättinrättningen ........................................

inredning af bageri i gamla köket .................................

vatten- och afloppsledningar för d:o ..............................

planeringsarbeten och stängsel .........................................

åskledare ..............................................................................

rotfruktskällare ...................................................................

stall m. m.........................................................................

ny tvättstuga för asylen ..................................................

oförutsedda kostnader ......................................................

För uppvärmningsanläggningen skulle, enligt hvad förut
blifvit nämndt, tillkomma........................................

135,500:
63,700:
47,000:
9,179:
14,230:
12,945:
6.000:
671:
12.000:
6,000:
10,000:
2.000:
10,000:
8,000:

50
1 0

1 5

26,000: —

Summa kronor 1,448,037:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

Dessutom skulle, på sätt departementschefen erinrat
vid redogörelsen för det område, som ansetts
behöfva för asylen förvärfvas, åtgå
till inlösen af kronojägarebostället Åsen med derå upp -

förda hus ................................................................ kronor 7,650: —

till inköp af akademihemmanen Hammarby.................... ,, 23,121: —

Hela det erforderliga anslaget skulle alltså utgöra kronor 1,478,808: —

Departementschefen har härefter redogjort för innehållet i ett af medicinska
fakulteten vid Upsala universitet afgifvet, af universitetskanslern med
skrifvelse den 28 oktober 1893 till Kong!. Maj:t öfverlemnadt yttrande i ärendet.
T detta yttrande hade fakulteten uttalat sin mening om den föreslagna asylens
ställning till det nuvarande hospitalet vid Upsala med afseende å så väl administrationen
som ock särskilt chefskapet å de förenade anstalterna samt
sättet och kompetensvilkoren för öfverläkaretjenstens tillsättande, äfvensom angående
undervisningen i psykiatri vid Upsala universitet. Beträffande dessa
frågor, öfver Indika medicinalstyrelsen uti infordradt utlåtande af den 22 november
sistnämnda år vidare yttrat sig, får utskottet hänvisa till hvad å sid.
29—37 i statsrådsprotokollet blifvit meddeladt.

Slutligen har departementschefen för egen del yttrat:

“Af den redogörelse, som lemnats angående antalet sinnessjuke i vårt
land och tillgången på platser för deras vård å hospital eller asyler, framgår,
att ett stort och oafvisligt behof af nya sådana platser ännu allt jemt gör
sig gällande. Oaktadt de flesta af dessa vårdanstalter belagts med ett större
antal sjuke, än som ursprungligen med hänsyn till derför användbart utrymme
beräknats, funnos, enligt hvad medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den
12 december 1894 meddelat, den 1 i samma månad 377 till hospitals- eller
asylvård berättigade sinnessjuke antecknade såsom afvaktande tillfälle att blifva
intagna å derför tjenlig anstalt. För att tillgodose nämnda behof lärer det
blifva nödvändigt, att eu större vårdanstalt med det snaraste inrättas, och
synes mig i sådant afseende en asyl, som kan inrymma omkring 800 sjuke,
bäst lämpa sig för våra förhållanden. Kan en sådan anstalt förliiggas i närheten
af ett redan befintligt hospital, beredas derigenom så vigtiga fördelar
för sjukvården och ekonomien, att man bör gifva företrädet åt eu dylik anordning,
om afsevärda binder derför ej möta. Af de två platser, som asylkommissionen
och medicinalstyrelsen ansett nu kunna ifrågakomma för anläggande
af en asyl, är endast den vid Upsala belägen i närheten af ett hospital. Denna
plats har af samtliga, som i detta ärende yttrat sig, ansetts i allo tjenlig för
en asylanläggning, hvaremot rörande lämpligheten af den andra påtänkta byggnadsplatsen,
vid Alnängarna i närheten af Örebro, framstälts betänkligheter.

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

En af asylkommissionens medlemmar liar ansett denna plats dels vara otillräcklig
för en så stor anstalt, som ifrågasatts, dels ligga allt för lågt, för att
man der skulle kunna vinna fullt goda sanitära förhållanden. Äfven kommissionens
öfriga ledamöter hafva ansett det icke vara utredt, att höjdförhållandena
vid denna plats medgifva nödig lutning för afloppsledningar m. in.; hvarjemte
kommissionen i sin helhet såsom en stor och afsevärd olägenhet anmärkt,
att, på sätt förut omnämnts, platsen är skoglös samt utsatt för nordliga och
ostliga vindar. Mot asylens förläggande invid Upsala hospital har endast erinrats
af asyl kommissionen och medicinalstyrelsen, att, då i sådant fall öfverläkaren
vid hospitalet derjemte hör fungera i samma egenskap vid asylen,
hvithet äfven vederbörande akademiska myndigheter förordat, öfverläkarens
tid varder så upptagen af sjukvården och öfriga förvaltningsgöromål, att han
ej gerna kan medhinna att tillika vara e. o. professor i psykiatri, hvarjemte
kommissionen och medicinalstyrelsen framhållit de stora svårigheter, som i följd
af nu gällande bestämmelser rörande dessa förenade tjensters tillsättande möta
för att få en lämplig person till chef för ifrågavarande två betydliga vårdanstalter.
Det ligger i sakens natur, att e. o. professorsbefattningen i psykiatri,
om den skall vara förenad med öfverläkaretjensten, endast kan betraktas
såsom ett mera tillfälligt uppdrag, och att man då i främsta rummet bör sörja för
att dessa befattningar beklädas åt en person, som kan uppfylla de fordringar,
livilka måste ställas på honom i egenskap åt öfverläkare. Såsom chef för
hospitalet och asylen, livilka båda anstalter äfven enligt min åsigt böra stå
under eu gemensam öfverläkare, måste han hafva sin verksamhet rigtad ej
mindre på vården af omkring 1,200 patienter än äfven på förvaltningen i
öfrig!, af dessa två betydliga anstalter med deras vidlyftiga ekonomi. Om än
under vissa förhållanden en person möjligen skulle kunna vid sidan af dylika
omfattande och magtpåliggande göromål jemväl meddela undervisning åt studerande
i psykiatri, torde dock klokheten bjuda, att man vid en sådan anordning
i första hand tillser, att ej derigenom en mindre sorgfällig skötsel af
hospitalets och asylens angelägenheter vedervågas. Den skada och förlust,
som i sådant fall kunde uppkomma, skulle mångdubbelt uppväga den besparing,
som genom föreningen af ifrågavarande befattningar vinnes. Förr eller
senare lärer det ock blifva behöflig! att vid Upsala universitet upprätta en
särskild lärostol i nervsjukdomar, hvilken sysslas innehafvare derjemte torde
kunna fullgöra den undervisningsskyldighet, som hittills ålegat e. o. professorn
i psykiatri. Då så är, anser jag, att, om den påtänkta asylen skall förläggas
invid Upsala hospital, öfverläkaretjensten vid dessa anstalter icke under alla
förhållanden bör vara förenad med e. o. professuren i psykiatri vid nämnda
universitet. För denna lärarebefattnings skiljande från öfverläkaretjensten torde
ej heller hinder möta. Genom ett förbehåll i fullmagten för den blifvande

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

öfverläkaren kan lian nemligen förpligtas att frånträda e. o. professorsbefattningen
och dermed förenade aflöningsförmåner, när Eders Kongl. Maj:t finner
sådant lämpligt; och då alltid åtskilliga år måste förflyta, innan en sådan
asyl som den nu ifrågasatta kan blifva färdig att tagas i bruk, kunna under
tiden de åtgärder hinna att vidtagas, som må finnas nödiga, för att, sedan
öfverläkaretjensten blifvit skild från e. o. professuren i psykiatri, bereda undervisning
i detta ämne åt studerande vid universitetet.

Goda skäl synas mig således tala för att en asyl inrättas vid Upsala
hospital. De jordområden, som härför skulle erfordras, torde kunna förvärfvas
i enlighet med hvad domänstyrelsen och kammarkollegium i sådant afseende
tillstyrkt. 1 följd af kronojägarebostället Åsens öfverlåtande till asylen måste
visserligen, intill dess annat boställe kan hinna anskaffas åt kronojägaren, särskild
ersättning beredas honom med 325 kronor om året; men, enligt hvad
jag inhemtat, lärer någon höjning i det bestämda anslaget till skogsstaten ej
erfordras till bestridande af denna ökade utgift, utan torde lösesuinman för
berörda boställe i sin helhet kunna såsom uppbördsmedel tillgodoföras reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet. Mot den för asylen uppgjorda byggnadsplats och den
för hela ifrågavarande anläggning beräknade kostnaden synes mig ej något
väsentligt vara att erinra, blott det, på sätt medicinalstyrelsen hemstält, iakttages,
att det för anordnande af värmeledning in. m. ursprungligen föreslagna
beloppet ökas med 26,000 kronor, så att möjlighet beredes att vid asylen göra
eu central ångpanneanläggning för uppvärmningen, om sådant skulle befinnas
tjenligast, hvarjemte slutsumman torde böra afundas uppåt till jemnt 10,000-tal för att täcka eu del utgifter för erforderliga jordområdens förvärfvande,
särskildt Hammarbyhemmanens upplåtande till asylen vid en närmare liggande
tidpunkt än nuvarande arrendeperiods utgång."

På grund af hvad i detta ärende förekommit och då med afseende å
angelägenheten af asylens snara fullbordan anslaget för nästkommande år icke
synes böra sättas till lägre belopp, än det som af Kongl. Maj:t föreslagits,
hemställer utskottet,

att Riksdagen, utan afseende å herr friherre Klinekowströms
i ämnet gjorda yrkande, må bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning.

60:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord
skottet hemställa,

Bill. till liiksd. 1’rot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

framställning får ut -

Ant/, anslag
till Jerf so
sjukhus för
spetelsk^.

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till svenska
fomskriftsällskapet.

[62.]

Ang. anslag
till beredande
af religions*
vård åt
svenske sjömän
m . fl.
i utländska
hamnar.

[63.]

Ang. åtgärder
för en förbättrad

religionsvärd
inom Her nosande
stifts
flnsktalande
församlingar.

[64.]

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad för
liera föregående år egt rum, må för år 1896 på extra
stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd åt
Jerf so sjukhus för spetelske, under vilkor att Geflehorgs
läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor
och medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid
sjukhuset erhålla vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Diverse anslag.

67:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för liera föregående
år egt rum, må jemväl för år 1896 på extra stat anvisa
ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

68:o) Likaledes på grund af derom utaf Kongl. Maj:t gjord framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, på sätt för liera föregående år egt
rum, må till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
in. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra anslag för år
1896 af 10,000 kronor.

69:o) Sedan 1893 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af två kontraktsadjunkter
inom Yesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000
kronor att utgå under år 1894, dels till resekostnadsersättning åt dessa
kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under år 1894,
dels ock till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år 1894
äfvensom åt Kongl. Magt öfverlemnat att meddela de närmare bestämmelser,
som kunde erfordras rörande anslagens användande, samt nästlidna års Riksdag
af sålunda beviljade belopp anvisat för år 1895 af anslaget till kontraktsadjunkterna
4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning åt desse 500
kronor, samt af det till stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor,
har Kongl. Maj:t, som den 2 juni 1893 i ofvannämnda afseenden meddelat

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

närmare bestämmelser, nu föreslagit Riksdagen att af återstående belopp anvisa
för år 1896 af anslaget till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget
till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor samt af det till stipendiers
inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

70:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett
af åren 1891—1895 egt rum, må på extra stat för år
1896 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till
styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt
dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

71:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom långmålm.m
gjorda framställning och i likhet med hvad för flera före- 1^1
gående år egt rum, må för år 1896 anvisa ett extra anslag
af 8,150 kronor, att på de vilkor, Kongl. Maj:t kan
finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande
äfven under år 1896 af tidskriften »Nyare bidrag till
kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif

72:o) Kong). Maj:t lian föreslagit Riksdagen att till understöd för fort- A”''J- anslna
satt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv» på extra stat för ‘''''[nordiskt''”
år 1896 bevilja ett anslag af 8,000 kronor. medicinskt

Departementschefen har i detta ärende anfört, hurusom, sedan alltifrån j(*7 j

är 1876 af reservationsanslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda 1 ''''

verks utgifvande bidrag till vexlande, dock i allmänhet mindre betydande
belopp lenmats för vidmagthållande af den utaf professorn Axel Key redigerade
tidskriften ''»Nordiskt medicinskt arkiv». Kongl. Maj:t i 1894 års statsverksproposition,
då nyssnämnda anslag länge befunnits otillräckligt för tillfredsställande
af de anspråk, som derpå stäldes, och professor Key begärt förhöjdt, understöd,
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 8,000
kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af sagda tidskrift.

Ang. anslag
till nordiska
museet.

[65.]

Ang. anslag
till cn tidskrift
för

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med afseende å detta förslag yttrade Riksdagen i skrifvelse angående
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, att, då, enligt
hvad i statsrådsprotokollet blifvit meddeladt, utgifvandet af ifrågavarande tidskrift
visat sig medföra eu årlig förlust af mer än 3,200 kronor, som blott
till en mindre del ersatts genom det statsbidrag, som kunnat beredas från
anslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, funne
Riksdagen med hänsyn till denna tidskrifts betydelse för den medicinska forskningen
i vårt land angeläget, att dess fortfarande utgifvande blefve genom
ett ökadt understöd af allmänna medel tryggadt, Då det emellertid borde
vara möjligt att äfven framdeles från nyssnämnda anslag bereda tidskriften
något årligt bidrag, syntes det Riksdagen, som om det särskilda anslag, hvilket
till understöd för densammas utgifvande borde ifrågakomma, lämpligen kunde
till 2,000 kronor begränsas, i anledning hvaraf Kongl. Maj:ts framställning
på det sätt bifölls, att Riksdagen på extra stat för år 1895 anvisade ett
belopp af 2,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af berörda
tidskrift.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade Kongl. Maj:t,
som lika med Riksdagen funnit angeläget, att tidskriftens bestånd tryggades,
genom beslut den 20 december 1891 från anslaget till resestipendier samt
läroböckers och lärda verks utgifvande tillagt professor Key för tidskriftens
utgifvande under år 1895 ett belopp af 1,000 kronor, hvarigenom statsunderstödet
för sagda år bragts upp till en summa af 3,000 kronor. Anlitandet
af en sådan nödfallsutväg syntes dock för framtiden blifva nästan omöjligt,
så vidt icke andra högst behjertansvärda kraf på understöd från berörda reservationsanslag
skulle afvisas. I detta hänseende har departementschefen
erinrat, att sammanlagda beloppet af de understöd derifrån, som för år 1895
begärts för utgifvande af vetenskapliga arbeten m. in., uppgått till öfver

20,000 kronor. Efter det från anslagets summa, 24,000 kronor, afdragits

10,500 kronor, som städse utginge till resestipendier för vetenskapsidkare vid
universiteten samt civile läkare, hade endast 13,500 kronor funnits att fördela,
och dervid hade större inskränkningar måst göras än önskligt varit. Det
funnes icke någon anledning att antaga, att detta förhållande skulle ändras,
såvida icke reservationsanslaget höjdes, hvartill Riksdagen dock hittills icke
visat sig villig.

Professor Key hade nu anhållit om understöd för tidskriftens fortsatta
utgifvande under år 1896. till hvilken ansökning kanslern för rikets universitet,
efter lärarekollegiets vid Karolinska inediko-kirurgiska institutet hörande, tillstyrkt
bifall. Enligt hvad departementschefen hade sig bekant, vore de uppoffringar,
professor Key hittills fått vidkännas för denna tidskrift, så betydliga,
att han icke vågade ikläda sig vidare kostnader för tidskriften, derest ej större

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

trygghet bereddes åt företaget genom tillräckliga medels anvisande. Departementschefen
vore derför af den mening, att för sådant ändamål borde hos
Riksdagen äskas särskildt anslag till hela det belopp, som professor Key angifvit
såsom årligen erforderligt af statsmedel för att han skulle blifva i stånd
att fortfarande utgifva tidskriften.

Vid det förhållande, att från ofvannämnda anslag till resestipendier samt
läroböckers och lärda verks utgifvande något bidrag till »Nordiskt medicinskt
arkiv» icke torde för framtiden kunna påräknas, synes, enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, det fortsatta utgifvandet af denna för den medicinska
forskningen i vårt land betydelsefulla tidskrift icke kunna tryggas, med
mindre det af Kong!. Maj:t äskade anslaget varder af Riksdagen beviljadt,
hvadan utskottet får hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Rikdagen bifallas.

73:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att jemväl för år 1896 å
extra stat bevilja ett anslag af 4,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften »Acta mathematica».

Samma belopp, som Kongl. Magt sålunda äskat för nästkommande år,
har alltsedan 1884 årligen beviljats till understöd åt nämdna tidskrift. Vid
öfvervägande af Kongl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet, med hänsyn
dertill att de vetenskapsmän, hvilkas arbeten intagits i tidskriften, till största
delen varit utländingar, funnit det kunna ifrågasättas, huruvida från vårt land
fortfarande borde för detta ändamål lemnas statsbidrag till så högt belopp som
hittills; och har utskottet på grund häraf ansett, att ifrågavarande anslag
lämpligen kan för nästkommande år nedsättas till 3,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kong]. Maj:ts ifrågavarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till understöd för fortsatt
utgifvande af tidskriften »Acta mathematica» på extra stat
för år 1896 beviljar ett anslag af 3,000 kronor.

74:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må för år 1896 bevilja ett extra
anslag å 25,000 kronor att användas till understöd åt

Ang. anslag
till tidskriften
»Acta mathematica.
>

[6S-]

Ang. anslag
till för cläsningskurser

för arbetsklassen.

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till precisionsnivellcringsarbeten
in. in.

sådana anstalter eller föreningar, som anordna f öreläsningskur
ser för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt
eller förening, icke får öfverstiga 3,000 kronor för år
räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika
mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af eu styrelse,
som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal
timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl
afpassade kurser; dock att, hvad landsbygden beträffar,
Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,
för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig
och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar
vid föreläsningarna eller undervisningen blifva förbjudna;
samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att
underkasta sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af
Kongl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

75:o) På grund af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning och med
erinran, att, för precisionsnivelleringsarbeten i norra Sverige ett extra anslag
af 9,000 kronor årligen utgått från och med år 1891 samt att, enligt det
af departementschefen vid ifrågavarandeärendes föredragning inför Kongl.
Maj:t åberopade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari
1890, den totala kostnaden för utförandet af nyssnämnda arbeten beräknats
till 72,000 kronor att under åtta år utgå med 9,000 kronor årligen, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1896 bevilja

12,500 kronor, deraf 9,000 kronor till fortsättande af
precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige, 2,500 kronor
till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer
m. m. samt 1,000 kronor till fortsatt sammanställning och
bearbetande af anteckningar öfver de vid dessa stationer
registrerade vattenhöjder.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

76:o) Sedan nästlidna års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom Ang. anslag
framstälda förslag på extra stat för år 1895 anvisat ett anslag af 4,000 tiUsnk^rhets''
kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhet ssällskapets 171 i

förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter, har, enligt hvad
departementschefen till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14
januari 1895 anmält, nämnda sällskaps styrelse i skrifvelse den 6 oktober
1894, under åberopande af hvad styrelsen i skrifvelsen den 25 september 1893
anfört rörande behofvet af ett årligt understöd af allmänna medel för fullföljande
af den verksamhet, som enligt sällskapets stadgar ålåge detsamma, anhållit
om utverkande hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda
belopp för år 1896. Med anledning häraf och på hemställan af departementschefen
har Kongl. Maj:t ock föreslagit Riksdagen att för år 1896 bevilja ett
extra anslag af 4,000 kronor för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

Utskottet har visserligen hyst någon tvekan, huruvida det vore välbetänkt
att, innan man varit i tillfälle att bedöma användningen af det utaf nästlidna
års Riksdag beviljade anslaget, redan nu å nyo anvisa medel för samma ändamål;
men med afseende å det behjertansvärda syftet med ifrågavarande anslag
har utskottet dock icke velat motsätta sig detsammas beviljande. Utskottet
hemställer alltså,

att Riksdagen må jemväl för år 1896 på extra stat
anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet
ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande
för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

\é:o) Pä grund åt Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning och under stöd dt
hänvisning till hvad å sid. 140 och 141 i statsrådsprotokollet blifvit, i ämnet Zmmet9for
anfördt, hemställer utskottet. drinkare vid

Sans-sond

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år 1896
bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd '' *''
åt räddningshemmet för drinkare vid Sans-souct invid
Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

<8:o) Kong]. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till bidrag för betäckande Ang. anslag
åt eu del af de med sjunde nordiska skolmötet förenade kostnader å extra stat för 1,11 sjmlde
ar 1896 bevilja ett anslag åt 10,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna ifrågavarande belopp. | ”3. |

På siitt af statsrådsprotokollet inhemtas, grundar sig denna framställning
på eu af bestyrelse!! för det sjunde nordiska skolmötet i skrifvelse till Kongl.

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Maj:t den 5 november 1894 gjord ansökning, deri bestyrelse^ jemte meddelande
att vid sjette allmänna nordiska skolmötet, som hållits i Köpenhamn sommaren
1890, beslutits, att nästa allmänna skolmöte, till hvilket borde inbjudas företrädesvis
lärare och lärarinnor från Sverige, Korge, Danmark och Finland,
skulle hållas i* Stockholm sommaren 1895, anhållit, att af statsmedel måtte
anvisas ett belopp af 10,000 kronor såsom bidrag till betäckande af kostnaderna
för sistnämnda möte, det sjunde nordiska skolmötet.

Såsom stöd för denna sin begäran hade bestyrelse!! anfört följande.

Då redan sjelfva resan till och uppehållet i hufvudstaden för det stora
flertalet lärare och lärarinnor komme att medföra rätt känbara uppoffringar,
kunde medlemsafgiften icke sättas till något högre belopp, i alla händelser icke
så högt, att dessa afgifter kunde täcka omkostnaderna. En af bestyrelse^
första uppgifter måste derför blifva att på annat sätt skaffa bidrag till bestridande
af en del af de med ett sådant möte förenade utgifter. Omkostnaderna
för ett dylikt möte stege, enligt hvad erfarenheten visat, till ganska afsevärda
belopp. Så hade de vid 1880 års möte i Stockholm uppgått till 23,839
kronor, vid 1885 års möte i Kristiania till 24,489 kronor och vid 1890 års
möte i Köpenhamn till 40,703 kronor.

I sammanhang med dessa möten plägade anordnas utställningar af undervisningsmateriel
och skolmöbler in. in., på det att tillfälle måtte beredas deltagarne
att erhålla kännedom om allt, som genom prisbillighet och ändamålsenlighet
kunde anses vara mest användbart och möjligt att åt skolorna — så
mindre som större — anskaffa, eller hvaraf något särskildt kunde vara att lära.

Önskligt vore, att en sådan utställning kunde komma till stånd äfven
vid det stundande mötet. Anordnandet af en dylik, soin kunde vara vårt land
och dess skolväsende värdig, kräfde emellertid dryga omkostnader, och då
bestyrelsen vore lifligt öfvertygad om det stora gagn för undervisning och
folkupplysning samt. sålunda äfven för samhället i dess helhet, som såväl i nu
nämnda som i öfriga hänseenden vunnes genom ett sådant möte, dit deltagare
komme att samlas från vårt lands alla delar, äfven de mest aflägsna, vågade
bestyrelsen hoppas, att staten nu, i likhet med hvad förut skett, lemnade
bidrag till betäckande af en del af de med nämnda möte förenade utgifter.

Det fjerde nordiska skolmötet i Stockholm 1880 hade erhållit ett statsbidrag
af 5,000 kronor. Enahanda belopp hade Norges Storting beviljat till
det följande mötet i Kristiania 1885. Bidraget af statsmedel till sjette nordiska
skolmötet i Köpenhamn 1890 hade utgått med ett betydligt högre belopp,
nemligen 12,000 kronor, och till den nu samlade riksdagen i Danmark både
danska regeringen gjort framställning om beviljande af 15,000 kronor till
underlättande af Danmarks deltagande i skolmötet i Stockholm instundande
sommar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

Under åberopande af de utaf bestyrelsen sålunda anförda skäl har
departementschefen hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen af
den framställning, som ofvan nämnts.

På grund af hvad i ärendet anförts får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

79:o) Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har statskontoret i
skrifvelser till Kongl. Magt den 29 november 1893 och den 3 december 1894
till godtgörelse anmält förskott till sammanlagdt belopp af 10,421 kronor 3
öre, livilket statskontoret på grund af särskilda kongl. bref utbetalt dels till
bestridande af kostnaderna för de särskilda undervisningskurser, som jemlikt
Kongl. Maj:ts den 14 april 1893 fattade beslut samma år anordnats vid
universiteten i Upsala och Lund äfvensom vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet med afseende å kolerasjukdomens igenkännande och bekämpande samt
kolerasjukes behandling, dels ock till professorn vid Upsala universitet S. E.
Henschen och docenten vid nämnda institut E. Selander, såsom understöd för
af dem under år 1893 företagna utrikes resor för inhemtande af upplysningar
angående berörda sjukdom in. in.

Likaledes hade statskontoret i skrifvelse af den 3 december 1894 till
ersättning anmält ett belopp af 8,407 kronor 50 öre, som statskontoret, på
grund af kongl. brefvet den 26 januari samma år, utanordna! såsom gorltgörelse
åt personer, hvilka tjenstgjort såsom ledamöter å den år 1893 hos
medicinalstyrelsen inrättade, numera indragna, afdelning för ärenden rörande
kolerafarsoten, äfvensom åt derstädes anstälda kanslibiträden och eu vaktmästare.

Sedan Riksdagen den 20 maj 1892 anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning i hvad mån och under hvilka vilkor ökadt statsunderstöd
åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde böra anvisas,
har, enligt hvad departementschefen meddelar, Kongl. Maj:t uppdragit åt eu
komité att afgifva det utlåtande och förslag i detta afseende, hvartill omständigheterna
kunde föranleda. Bemälda komité hade i mars 1894 afgifvit sitt
betänkande och förslag. Till betäckande af kostnaderna för komiténs arbeten
samt för tryckning af dess betänkande in. in. hade statskontoret på grund af
särskilda kongl. bref under förskott stitel utanordna! ett sammanlagdt belopp
af 4,478 kronor 97 öre, för hvilket statskontoret i skrifvelse den 11 sistlidne
december anhållit om godtgörelse.

i skrifvelse den 6 maj 1893 hade, enligt hvad departementschefen
erinrat, Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kong]. Maj:t täcktes för
Riksdagen framlägga förslag angående beredande af statsunderstöd för underlik.
till llilcsd. Vrot. 1895. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 18

Ang. anslag
till ersättning
för förskott.

[74.]

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

visning i qvinlig slöjd vid folkskolorna äfvensom angående de vilkor, som för
understödets åtnjutande kunde böra fastställas. För utarbetande af nämnda
förslag hade infordrats statistiska uppgifter från de särskilda skoldistrikten i
riket. Bearbetningen af dessa uppgifter hade blifvit verkstäld af amanuensen
i ecklesiastikdepartementet E. G. Korstöm. Till betäckande af kostnaderna
för den verkstälda bearbetningen hade på grund af kong], brefvet den 9 februari
1894 statskontoret under förskottstitel utanordnat ett belopp af 450
kronor, för hvilket statskontoret i sist berörda skrifvelse anhållit om godtgörelse.

Vidare hade statskontoret i samma skrifvelse till ersättning anmält ett
belopp af 1,950 kronor, som statskontoret på grund af kong!, brefvet den 6
sistlidne april utanordnat till bestridande af kostnaderna för en utredning
rörande förbättring af pensionsvilkoren i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
m. in., om hvilken utredning Riksdagen i skrifvelse den 6 maj 1893
hos Kongl. Maj:t anhållit.

Sedan statskontoret i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 november 1892
hemstält om godtgörelse för ett sammanlagdt belopp af 2,706 kronor 39 öre,
som statskontoret på grund af kongl. brefvet den 16 oktober 1891 sistnämnda
år under förskottstitel utanordnat till disposition af domkapitlen i Linköping,
Strengnäs, Vesterås, Yexjö, Karlstad och Visby till betäckande af brist, som
uppkommit i nämnda domkapitels expeditionskassor, hade statskontoret på
grund af kongl. brefven den 29 april 1892 samt den 9 februari och den 8
mars 1894 ytterligare för ifrågavarande ändamål till disposition af samma
domkapitel jemte domkapitlet i Kalmar förskottsvis utanordnat, under år 1892
ett belopp af 3,800 kronor 38 öre och under år 1894 ett belopp af 3,738
kronor 79 öre, eller tillhopa 7,539 kronor 17 öre. Och hade statskontoret,
med anmälan härom, hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes förordna om godtgörelse
till statskontoret för hela ifrågavarande förskott, tillhopa 10,245
kronor 56 öre.

Till den af Kongl. Maj:t den 7 december 1888 tillsatta komitén för
afgifvande af förslag till ordnande af kyrka skrifning en i riket hade statskontoret,
på grund af erhållna föreskrifter i kongl. bref af nyssnämnda dag
äfvensom i kongl. brefven den 7 november 1890, den 2 april 1891 och den
30 november 1893, af under händer varande medel förskottsvis utbetalt följande
belopp, nemligen:

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden åt

komiténs ordförande och ledamöter .................................... kr. 11,781: 4 o

till tre ledamöter i komitén såsom ersättning för dem frångångna
löneinkomster m. m................................................. ,, 691: G 6

Transport kr. 12,473: o G

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

Transport kr. 12,473: 0 6

godtgörelse till den ledamot i komitén, som ombesörjt sekre teraregöromålen

och tryckningen af komiténs förslag m. m. „ 2,482: 8 9

kostnader för biträde vid utarbetande inom ecklesiastikdepartementet
af förslag till förordning angående kyrkoböckers

förande m. m..................................................................... ,, 525: —

samt för tryckning af sistnämnda förslag in. m...................... „ 254: 35

Summa kr. 15,735: 30.

Med anmälan härom både statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t
täcktes förordna om godtgörelse för de förskjutna medlen.

Vidare hade statskontoret till den af Kongl. Maj:t den 31 december
1888 tillsatta kommissionen för revision af fjällande kyrkohandbok, på grund
af erhållna föreskrifter i särskilda kongl. bref dels af sistnämnda dag, dels
ock af den 20 april 1892, den 9 och den 18 augusti 1893 samt den 9
november 1894, af under händer varande medel förskottsvis utanordnat följande
belopp, nemligen:

resekostnads- och traktamentsersättning åt kommissionens ledamöter.
..................................................................................... kr. 1,122: 2 3

arfvoden åt ledamöterna för å revisionsuppdraget nedlagdt arbete ,, 3,100: —

godtgörelse för bekostad renskrift ............................................. ,, 50: —

till bestridande af kostnaden för tryckning in. in. af det nya

handboksförslaget ............................................. „ 415: 60

Summa kr. 4,687: 8 3.

Med anmälan härom hade statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t
täcktes förordna om ersättning till embetsverket för de sålunda förskjutna medlen.

För återgäldande af samtliga ofvanberörda förskott, uppgående till sammanlagdt
56,376 kronor 19 öre, har Kongl. Maj:t af Riksdagen äskat ett extra
anslag för år 1896, hvilket anslag, till undvikande af öretal i riksstaten, upptagits
till 56,377 kronor.

Hvad beträffar ofvannämnda, af statskontoret täckta brist å tillhopa
10,245 kronor 56 öre, som uppkommit i vissa domkapitels expeditionskassor
anser visserligen utskottet, att framställningen angående det behof, som genom
nämnda belopp tillgodosetts, bort i annan ordning föreläggas Riksdagen, men
vid det förhållande, att beloppet redan blifvit utbetaldt, bär utskottet icke
annan hemställan att göra, än att ifrågavarande anslag måtte af Riksdagen
beviljas; och då utskottet i öfrigt icke haft något att erinra emot hvad Kongl.
Maj:t i ofvannämnda hänseenden föreslagit, får utskottet hemställa,

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 mars 1895.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

Reservationer:

vid punkten 2:o (angående höjning af anslaget till domkapitlens
expeditioner m. m.):

af herrar G. Sparre, friherre F. W. von Offer, I. Wijk, A. G. L.
Billing, I. Kerfstedt, N. Fosser, F. E. Pettersson, H. R. Törnebladh,
grefve F. Wachtmeister, T. Nyström och C. U. S. Lybeck, hvilka ansett,
att utskottet bort hemställa,

att Kong]. Maj:ts framställning må af Riksdagen
på det sätt bifallas, att Riksdagen

l:o) med gillande af hvad enligt statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1895
blifvit hemstäldt rörande konsistorieamanuenserna,
extra biträden, vaktbetjening samt skrifmaterialier och
expenser äfvensom ersättning för semestervikariat,
godkänner den föreslagna aflöningsstaten för konsistorienotarierna
under förbehåll, att med löneregleringens
inträdande upphör rättigheten till fullmagtslösen
och annan expeditionslösen, uppbördsprocenter
och provisioner, sammanskott af kyrkor och församlingar
samt presterskap, kollektör, äfvensom aflöningsbidrag
från domkapitlens expeditionskassor; dock med
det undantag, att följande sportler komma att till
konsistorienotarierna fortfarande utgå, nemligen:

a) lösen för sådana expeditioner, som part eller
annan på egen begäran erhåller eller eljest icke författningsenligt
är pligtig lösa;

b) arfvode för förvaltning och redovisning af
presterskapet enskildt tillhöriga fonder och kassor
samt af sådana fonder, som på grund af enskildes
förordnande blifvit stälda under konsistoriernas förvaltning,
för såvidt sådant arfvode af presterskapet

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

blifvit medgifvet eller de enskildes förordnanden derför
icke lägga kinder i vägen; samt

c) tills vidare och intill dess annorlunda varder
förordnadt arfvode för utdelning af från allmänna
barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner till underhåll
af barn utom barnhuset;

2:6) medgifver, att beträffande pension vid afskedstagandet
för konsistorienotarierna må gälla hvad
som i allmänhet är eller varder stadgadt för de statens
embets- och tjenstemän, livilkas aflöning är fördelad
i lön och tjenstgöringspenningar;

3:o) fastställer följande grunder för den nya
löneregleringen:

att konsistorienotarie skall vara underkastad den
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning
i åligganden, som vid förändrad organisation af domkapitlen
eller eljest kan varda föreskrifven;

att med konsistorienotariebefattning, förutom vid
Stockholms stads konsistorium, icke må förenas annan
tjenst å rikets eller Riksdagens eller kommunens stat,
ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den
finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen
å konsistorieexpeditionen;

att de med befattningen förenade tjenstgöringspenningar
få uppbäras endast för den tid tjenstens
innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester,
men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring
befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att konsistorienotarie, som af sjukdom hindras
att förrätta sin tjenst, eger uppbära hela lönen,
hvaremot sådan tjensteman, som undfår ledighet för
svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller
särskilda uppdrag, kan forpligtas att under ledigheten
utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket
af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

143

sjelf bestridt sin eller, på grund af förordnande, annan
statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, med iakttagande
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr
än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; börande
löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som
före den nya statens utfärdande förflutit från hans
antagande eller för den, som jemlikt kongl. brefvet
den 26 juni 1891 förordnats, från den tid förordnandet
meddelades; samt

att semester må, när sådant utan hinder för
göromålens behöriga gång kan ske. åtnjutas af konsistorienotarie
under högst en månad årligen; äfvensom
4:o) medgifver, att för bestridande af kostnaderna
härför det i riksstaten under åttonde hufvudtitelns
anslagsrubrik »domkapitlens expeditioner» uppförda
anslag må förhöjas med 69,409 kronor eller
till 94,409 kronor, samt att det nu under titel »indelning
och dermed jemförlig anvisning på förslag,
ersättningar» under nyssnämnda anslagsrubrik upptagna
anslag må från riksstaten uteslutas;

af herr H. V. P. Tamm, som yrkat, att utskottets yttrande och
förslag måtte erhålla följande lydelse:

»Då det sätt, på hvilket domkapitlens tjenstemän för närvarande
äro aflöuade, grundar sig på ett system, hvars oegentligheter längesedan
blifvit allmänt erkända, finner utskottet angeläget, att en tidsenlig
reglering af ifrågavarande aflöningsförhållanden icke vidare uppskjutes.
Så länge emellertid frågan om domkapitlens omorganisation står
på dagordningen och väntar sin lösning, synes det dock icke vara
lämpligt att för dithörande tjenstemän göra löneregleringen fullt definitiv;
och har utskottet med afseende härå ansett, att den för konsistorienotarierna
ifrågasatta pensionsförmånen icke nu bör af Riksdagen
inedgifvas. I anledning häraf och då Kongl. Maj:ts förslag i öfrigt
synes utskottet vara väl grundad! och från dess sida icke föranledt
till någon erinran, får utskottet hemställa,

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen, med afslag å hvad i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari
1895 blifvit ifrågasatt rörande pensionsrätt för konsistorienotarierna,
må med gillande af hvad i samma
protokoll hemstälts rörande konsistorieamanuenserna,
extra biträden och vaktbetjening vid domkapitlen samt
skrifmaterialier och expenser för dessa myndigheter
äfvensom ersättning för semestervikariat, godkänna
föreslagen aflöningsstat lör konsistorienotarierna och
medgifva, att för bestridande af kostnader härför det i
riksstaten under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik
»domkapitlens expeditioner» uppförda anslag må förhöjas
med 69,409 kronor eller till 94,409 kronor, samt
att det nu under titel »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag, ersättningar» under nyssnämnda
anslagsrubrik upptagna anslag må från riksstaten
uteslutas, allt under vilkor, att, på sätt i
statsrådsprotokollet omförmäles, provisionerna åpresterskapets
enke- och pupillkassas medel komma att ingå
till statsverket»;

vid punkten 38:o (angående anslag till det hygieniska museet):

af herrar A. G. L. Billing, /. Kerfstedt, N. Fosser, T. Nyström,
O. Jonsson och O. A. Ericsson mot den af utskottet använda motiveringen ;

vid punkten 48:o (angående anslag till ny byggnad åt tekniska
högskolan):

af herr S. G. von Friesen mot utskottets motivering;

vid punkten 73:o (angående anslag till tidskriften »Acta mathematica»): af

herr S. G. von Friesen, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att Kongl. Maj:ts framställning måtte oförändrad af Riksdagen bifallas.

Statsutslcottets Utlåtande N:o d.

145

Det skulle här antecknas, att herr grefve G. Sparre icke inom
utskottet närvarit vid behandlingen af de under punkterna 3:o—12:o i
förestående utlåtande omförmälda ärenden.

Likaledes skulle här antecknas, att herrar O. M. Björnstjerna,
C. Lundeberg, G. D. R. Tornerhjelm, K. Bohnstedt, E. Froenckel, A. P.
Danielson, K. A. Kihlberg icke deltagit i ofvannämnda hufvudtitels behandling
inom utskottet.

Bih. till liiksd. Prof. 1805. 4 Sami. 1 Åfd. 9 ljuft.

14G

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1895 års riksstat anslår:

Anvisning kontant.		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	ö.
17,000						17,000
81,800	—					81,800	—
39,300	—					39,300	—
04,200	—					64,200	_
46,350	__	_ _	__	_ _	_	46,350
20,660	—	16,000	—	337,087	—	373.747	_
19,159	—	---	—	5,841	—	25''000	—
55,000	—	- -	—	- -	—	55,000	_
713,081		35,820			_	748.901	—
169,900						169,900
2,909,404	—	- -	—	- -	—	2,909,404	—
5,000	—					5,000	—
100,000	—	- -	—	_ _	_	100.000	_
43,500	—				—	43,500	—
24,406	—	1,010	—	760	—	26,176	—
\| 4,308,760	—	52,830		343,688	—	4,705,278]—

Ecklesiastik -

Departementschefen........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ....

Riksarkivet ....................................................................

Kongl. biblioteket. Nuvarande belopp.......................

Ökas å anslaget för böckers inköp och inbindning
Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations Kleresistaten.

...................................................................

Domkapitlens expeditioner ............................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag ................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).
Tillkommer: höjning i anslaget till Upsala universiTill
undervisningsmateriel åt seminariet
europeisk språkforskning ................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet........................

Allmänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande
Ökas med....................................................................

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna

slagsanslag ...............................................................

Högre skolor för qvinlig ungdom ................................

Högre lärarinneseminariet ............................................

Pedagogier och folkskolor ............................................

Tpt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Kronor

departementet.

........................................................................ 64,200:

med............................................................... 9,000:

17,000

81,800

39,300

73,200 —

anslaa å tillhopa 14,300 kronor).................................... 46,350! —

.................................................................................. 20,660; —

.................................................................................. 19,159 —

........................................................................................... 55,000

Nuvarande belopp........................................ 748,901: —

tetsbibliotek ............................ 9,000: —

i sanskrit och jemförande indo .

.............................................. ISO: — 9,150: —

belopp........................................................ 2,909,404: —

............................................................ 900: —

läroverken under förfall på grund af sjukdom, för -

Transport

722,231

169,900

2,910,304

5,000

100,000

43,500

24,406

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

4,327,81 Oj -

Kronor

16,000

35,820

1,010

52,830

Ersättningar.

Kronor

337,087

5,841

Summa.

760;

313,688

Kronor

ö.

17.000
81,800
39,300

73,200

46,350

373,747

25.000

55.000

758,051

169,900

2,910,304

5,000

100,0001

43,500

26476;

4,724,328|

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1895 års riksstat anslår:
		Indelning och dermed jemförlig
Anvisning	i	anvisning, på förslag.
kontant.
		kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
4,308,760		52,830	—	343,688	—	4,705,278	—
4,751,025						4,751,025
i 394,975						394,975
37,150	—	— —	—	---	—	37,150	-1
494,750	—					494,750
103,500						103,500	1
12,000	—	— —	—	- -	—	12,000	—
32,750	—	700	—	- -	—	33,450	—
8,250	—					8,250	—
57,500	—					57,500	—
7,700	—					7,700	—
145,000	—					145,000
3,000	—					3,000
8,250	—	- -	—	- -	—	8,250	_
12,460	—					12,460	_
29,450						29,450
4,000		— —	—	—	—	4,000	—
\|10,410,520	—	53,530	—	343,688 —	10,807,738	_

Tpt

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande ................

Stipendier för seminarieelever....................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole Undervisningsmateriel

m. m. för folkskolor............

Understöd åt högre folkskolor ................................

eller ett gemensamt reservationsanslag...............

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag ........................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och små Understöd

åt folkhögskolor, förslagsanslag ............

Understöd för aflönande af lärarne vid fortsättningsBidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folkBidrag
till aflönande i vissa fall af vikarie för or skola,

förslagsanslag................................................

De tekniska läroverken ...............................................

Gymnastiska centralinstitutet........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater. Nuvarande
Tillkommer: till resestipendier åt ordinarie läkare

hus, reservationsanslag....................

Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag,
Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslags Barnmorskeundervisningen

och barnbördskusen ........

Ortopediska institutet...................................................

Veterinärundervisningen ................................................

Vaccinationens befrämjande .......................................

Till bestridande af kostnader för allmän helso-'' och

Svenska läkaresällskapet................................................

Svenska akademien .......................................................

Vetenskapsakademien. Nuvarande belopp....................

Okas å anslaget till den zoologiska stationen vid
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf
Landtbruksakademien ...................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

Förslag till blifvande riksstat:

inspektörer

rikets nordligare trakter bosatta tinnar,

skolor, förslagsanslag................................ 3

skolan, förslagsanslag................................

skolorna, förslagsanslag............................

dinarie lärare eller lärarinna vid folk -

belopp ........................................................

vid länslasarett och dermed likstälda sjuk -

högst

anslag

sjukvård, förslagsanslag.

Kristineberg med.........................

450 kronor reservationsanslag)

Transport

316,025:

75,000:

95,000:

20,000:

12,460:

526,025: —

45,000:
,925,000:
55,000:
50,000:
110,000:

40,000: — |

494,750:
1,500: —I

Anvisning kontant.		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	ö.
4,327,810		52,830		343,688		4,724,328
4.751.025	_					4,751,025
394,975	—	- -	—	—	—	394,975	—
37,150		- -	—	- -	—	37,150	1
496,250						496,250
103,500	—	- -	—	---	—	103,500
12,000	—	- -	—	— —	—	12,000	_
32,750	—	700	—	—	—	33,450	—
8,250	—					8,250	—
57,500	—					57,500	—
7,700	—	---	—	- -	—	7,700	—
145,000	—	- -	—	- -	—	145,000	—
3,000	—	- -	—	*	—	3,000	_
8,250	—					8,250	—
14,460		__	__	_ __	_	14,460	_
29,450						29,450	—
<1,000 —	— —	—	—	—	4,000	i
[10,433,0701—	53,530	i	343,688;—	10,830,288;—

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

1895 års riksstat anslår:
Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor	o.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	ö.!
10,410,520	—	53,530	—	343,688	—	10,807,738	—!
61,300	—	—	—■	—	—	61,300	1
51,200		_ _				51,200
75,650	—	- -	—	- -	—	75,650	—
25,050	—					25,050	—
250,150	—	- -	—	- -	_	250,150	—
I 9,564						9,564
75,000	—	- -	—	- -		75,000	—
95,061	—	4,360	—	---		99,421	—
900,000	—		—	- -		900,000	—
78,000	—		—	- -	_	78,000	—
2,750	—	- -	—	- -	_	2,750	—
28,380	—	- -	—	---	—	28,380	—
25,000	—	- -	—	---		25,000	—
7,528	—	193,300	—	169,100	—	370,228	—
24,000	—	-- -	—	- -		24,000	--.
80,000	—					80,000	—
1,500	—	- -	—	- -	—	1,500	—
23,079	—	— —	—	— —	_	23,079	—
i 15,000	—					15,000	—
\|12,238,732j—	251,190	—	513,088	—	13,003,010!—

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reGenom
ändrad fördelning af anslagen under denna
kronor till 20,400 kronor, under det att de beMusikaliska
akademien (deraf 6,000 kronor reserva Naturhistoriska

riksmuseum............................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för Institutet

för blinda....................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag....................

Lasaretts underhåll ........................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag................................

Stora barnhuset i Stockholm........................................

Frimurarebarnhuset........................................................

Barnhusen i landsorten ...............................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags Kyrkors

underhåll............................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut Ålderstillägg,

förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsÖJcas
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med
Extra utgifter, reservationsanslag ..............................

Statsutskottets Vilåtande N:o 9.

151

Transport

servationsanslag å tillhopa 21,400 kronor).

titel minskas beloppet af reservationsanslagen med 1,000

stämda anslagen ökas med samma summa............

tionsanslag).................................................................

reservationsanslag).

slagsanslag................................................ 200,000: —

................................................................... 50,150:

anslag....................................

gifvande, reservationsanslag

anslag. Nuvarande belopp........................ 23,079: —

.................................................................... 2: —

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Samma.
Enheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	ö.
10,433,070		53,530	—	343,688	—	10,830,288	—
61,300						61,300
51,200	—	— —	—	- -	—	51,200	—
75,650	—	- -	—	- -	—	75,650	—
25,050	—					25,050	—
250,150						250,150
9,564	—					9,564	—
75,000	—					75,000	—
95,061	—	4,360	—	- -	—	99,421	—
900,000	—					900,000	—
78,000						78,000	—
2,750	—					2,750	—
28,380	—	— —	—	- -	—	28,380	—
25,000	—					25,000	—
7,528	—	193,300	—	169,400	—	370,228	—
24,000	—					24,000	—
80,000		- -		---	—	80,000	—
1,500						1,500	—
23,081	_	_ _	__	_ _	_	23,081	_
15,000	—					15,000	—
12,261,284	—	251,190	—	513,088	—	13,025,562	—

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver Extra ordinarie anslagen under riksstatens
Åttonde hufvudtitel.

Kronor. ; ö.

Ecklesiastikdepartementet.

Riksarkivet:

! Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman ..................... 1,700: —|

I r fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia ... 3,000: —

„ fortsatt utgifvande af “Svenska riksdagsakter“ m. m. 1,500: —

Nationalmuseum:

\ För vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar

Lifrustkammarm:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m........................

Universiteten:

G,200

4,000

5,800

Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i

Upsala......................................................................... 6,000: —

För uppehållande af undervisningen och examinationen i

geografi vid universitetet i Upsala ............................. 1,000: —

Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket
i Upsala...................................................... 2,500: —

„ anskaffande af instrument för zootomiska laboratoriet

vid universitetet i Upsala .......................................... 3,000: —

„ arfvoden åt två extra biträden vid meteorologiska institutionen
i Upsala under det år vissa ifrågasatta

molnobservationer komme att pågå ........................... 2,500: —

., aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund............................. 4,000: —

Transport 19,000: — | 16,000)—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

Transport

I Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Lund.............................................

„ särskild! arfvode åt docenten vid universitetet i Lund

Sven Söderberg ..................................;.......-.......

v personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid uni’
versitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm
„ personligt lönetillägg åt akademikamereraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell .................................; ........

i ,, arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund ..................................... ......;......;......;...........

I n arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen
i Lund......................................... .................

I „ uppförande åt anatomiska institutionen i Lund af
en ny byggnad ..........................................................

19,000: —

6,000
2,000
500
750
1,500
500
50,000

Kronor. ! 6.

16,000:—

— 80,250 —

Karolinska medilco-kirurgiska institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klinik .................................................................... 900:

„ arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
......................................................................... 900:

, en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn ............................................. 1,800: —

,, en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ........... 2,800: —

bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet.............................................................. 1,500: —

För anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet.................................................. 500: —

8,400

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna...................................

arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning
åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken
.................................................................

,, bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckuingslärare
vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet
på grund af sjukdom, förslagsanslag .........

345,725: —

100,000: —

3,000: —
Transport

448,725
553,37 5|

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Högre lärarinneseminariet:

Till tillfällig löneförbättriDg åt lärare och lärarinnor vid

seminariet ...............................................................

För fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

vid seminariet .......................................................

„ beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi
vid seminariet och normalskolan ............................

Transport

4,000;

3.000

5.000

Folkundervisningen:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare

vid dessa seminarier ............................................... 33,300: —

„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ......... 15,000: —

De tekniska läroverken:

Till Dy byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska
afdelningar samt densammas inredning

och utrustning ...................................................... 100,000: —

„ inköp af maskiner och apparater för mekaniska labora tioner

vid högskolan....................................... 12,000: —

„ arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik

vid tekniska högskolan............................................... 2,000: —

„ elektrotekniska apparater och laborationer vid dito 1,200: —

„ förstärkning af undervisningen vid högskolan............ 15,800: —

„ hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi

vid dito ............................................................... 600: —

„ förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan

i Eskilstuna ............................................................. 750: —

", understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande
af kostnader för deras inspektion............... 45,000: —

Kronor.

Gymnastiska centralinstitutet:

För tillbyggnad af och förändringar inom institutets lokaler äfvensom
för anskaffande af behöflig ny materiel........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper...... 1,200: —

„ uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tandsjukdomar
..... ......................................................... 4,000: —

o53,3 / o;1

12,000

48,300j

177,350 —

40,000

5,200

Transport I 836,225!—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

	1 Kronor. o.
Transport	836,225	—
Veterinärundervisningen:
Till reparation och komplettering af åskledarne å veterinärinstitutets byggnader ...................................................................................	1,174	—
« Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vår-den af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening .......................................... 4,000: — „ undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn- lemningar m. m........................................................ 3,200: — „ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000: — „ vidtagande af åtgärder för bevarande af vissa kyrko-ruiner i Sigtuna........................................................ 5,000: —	14,200
Naturhistoriska riksmuseum:
Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arke-goniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade ut-gifter......................................................................... 2,000: — „ vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska samling ...................................... 2,800: — „ fortsatt amortering af brist å museets expensmedels- anslag ................................................................... 1,000: —	O* "bo o o
Meteorologiska centralanstalten:
För upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten	7,950	—
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
Till uppehållande af undervisningen vid tre anstalter för öfveråriga döfstumma ......................................................... 49,200: — „ handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ............... 10,000: — „ tryckning af blindskrifter............................................. 2,500: — „ understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd åt blindlärare ............................................................ 1,200: —	62,900
Transport	928,249	—

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Hospitalsvården :

Till förvärfvande af erforderligt jordområde åt en asyl för sinnessjuke
vid Upsala, äfvensom till uppförande af för asylen erforderliga
byggnader och för förändring af vissa lägenheter vid Upsala

hospital m. m........................................................... 500,000: —

„ understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske.................. 14,000: —

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet ...................................

„ beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i

utländska hamnar.....................................................

„ fortsatt anställande af två kontraktsadjunkter inom

Vesterbottens fjerde kontrakt..................................

„ resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter......

„ två stipendier för utbildande vid universitetet af piaster,

förtrogna med finska språket....................................

„ nordiska museer ........................................................

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif“ ......................................................

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nordiskt
medicinskt arkiv"...........................................

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften "Acta

mathematicä" ............................................................

„ understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen...............

„ fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra
Sverige, till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer
m. m. samt till fortsatt sammanställning och
bearbetande af anteckningar öfver de vid dessa stationer
registrerade vattenhöjder ...............................

För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter...............

Till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans

Souci invid Upsala ...................................................

„ bidrag för betäckande af en del af de med sjunde

nordiska skolmötet förenade kostnader ...................

„ ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis
utbetalts...................................................................

2,000:

10,000:

4,000:

500:

1,500:

25,000:

3,150

3,000

25,000

12,500:

4,000:

2,000:

10,000:

56,377:

Kronor.

928,249

514,000

162,027;—

Summa | 1,604,27b;

0 Anm. Öfver anslagen till blindskolan i Yexiö och till uppförande af en ny byggnad
blinda a Tomteboda kommer utskottet att afgifva särskildt utlåtande.

för

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1895.