Statsutskottets Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1893:Su9 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1893, kl. 8 f. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 16 sistlidne januari aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t föreslagit,
att för anställande inom ecklesiastikdepartementet, såsom biträde
vid utförande af de statistiska arbetena inom departementet, af en aktuarie,
med en aflöning af 3,000 kronor, deraf 1,800 kronor skulle utgöra lön
och 1,200 kronor tjenstgöringspenningar, hvilken lön kunde höjas efter
fem år med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor,
samt med skyldighet att vara underkastad samma vilkor för dessa löneförmåners
åtnjutande och eljest, som gälde för öfrige inom departementet
fast anstälde tjenstemän, anslaget till ecklesiastikdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli måtte höjas från sitt nuvarande belopp,
79,800 kronor, till 82,800 kronor, eller med 3,000 kronor.

Bill. till Iliksd. Prof. 1893. 4 Sand. 1 Afd. 7 Htift. (N:o 9.)

Ang. anställande
af en
aktuarie ä
departementets
statistiska afdelning.

[l.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 14 januari 1893 har föredragande departementschefen
erinrat, hurusom, efter det Riksdagen från och med år 1875, i enlighet
med Kongl. Maj:ts framställningar, till utförande af statistiska arbeten
inom departementets byråer för undervisningsärenden årligen anvisat ett
extra anslag af 6,000 kronor, deraf 4,200 kronor utgått såsom arfvode
åt den, som utförde det hufvudsakliga statistiska arbetet, samt återstoden
såsom arfvoden åt tillfälliga biträden vid samma arbete, Kongl.
Maj:t föreslagit 1878 års Riksdag, att de för nämnda ändamål afsedda
anslag skulle, i sammanhang med departementets aflöningstillgångar i
öfrigt, uppföras på ordinarie stat sålunda, att der upptoges lön åt en
kanslisekreterare och att anslagets återstod, 2,000 kronor, sammanfördes
med det till departementschefens förfogande stälda anslag för
amanuenser, vikariat sersättning, renskrifning och extra vaktbetjente m. m.
Denna framställning hade blifvit af Riksdagen bifallen; och hade sedermera
det statistiska arbetet inom departementet utförts, med tillhjelp af
för ändamålet särskildt antagna biträden, under ledning af en kanslisekreterare,
som varit dermed uteslutande sysselsatt.

Ehuru det statistiska arbetet hittills varit begränsadt till de allmänna
läroverken och folkskolorna, hade det dock — fortsätter departementschefen
— visat sig omöjligt att utföra detsamma med de krafter,
som med de af Riksdagen för ändamålet anslagna medel kunnat anskaffas.
Den del af amanuensanslaget, hvilken varit att påräkna för de
statistiska arbetena, och hvilken för öfrigt, med hänsyn till de många
andra behof nämnda anslag haft att fylla, icke kunnat utgå med det
från början afsedda beloppet, 2,000 kronor, utan allenast med omkring
1,500 kronor, hade naturligen icke medgifvit anställande af andra än
tillfälliga, icke vetenskapligt bildade biträden, s. k. timbiträden, men
arbetets såväl omfattning som beskaffenhet vore sådan, att denna arbetsbielp
befunnits både qvantitativt och qvalitativt otillräcklig.

Detta förhållande vunne erforderlig förklaring redan vid en hastig
öfversigt öfver det arbete, den statistiska afdelningen hade att utföra.
Departementet offentliggjorde för närvarande i Sveriges officiella statistik
berättelser om allmänna läroverken och om folkskolorna. Antalet läroanstalter
inom den förra gruppen uppginge, pedagogierna oberäknade,
till 77. Redan granskningen af deras årsredogörelser, hvilkas flesta
moment skulle statistiskt bearbetas, toge i anspråk en betydlig tid, hvartill
ytterligare komme, att de rättelser, som hlefve en följd af granskningen,
oftast ej kunde verkställas utan inhemtande från läroverken af
nya uppgifter eller förklaringar. Så hade t. ex. för berättelsen för läse -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

året, 1889—1890 utfärdats för detta ändamål 127 anmärkningsskrifvelser.
Till den senare gruppen hörde öfver 10,000 folkskolor, för hvar och en
af hvilka till departementet inginge primäruppgifter enligt faststäldt
tabellformulär. Ehuru dessa uppgifter gått genom skolrådsordförandenas
och folkskoleinspektörernas händer, behöfde de ytterligare i departementet
undergå en omsorgsfull granskning, likasom äfven de uppgifter,
hvilka enligt annat tabellformulär lemnades för hvart och ett af rikets
nära 2,400 skoldistrikt. Äfven af denna granskning framginge såsom
följd en mängd anmärkningsskrifvelser af till största delen ganska stor
vidlyftighet. Under hvart och ett af de två senaste åren hade omkring
500 sådana skrivelser måst utfärdas. Efter allt detta, som dock endast
utgjorde förarbeten, följde sedan den egentliga statistiska bearbetningen
af det ytterst omfattande materialet. Äfven åtginge eu betydlig tid
för diariiföring och för expedierandet af de utgående skrifvelserna.

Det vore uppenbart, att detta omfattande arbete icke kunde med
erforderlig omsorg och skyndsamhet utföras af en enda person med tillhjelp
af de biträden, som för medel från amanuensanslaget erhölles. Det
hade visat sig oundgängligen nödigt att erhålla ökad arbetskraft och
dertill sådan, som genom vetenskaplig utbildning kunde lemna ett mera
värdefullt och verksamt biträde.

Också hade under do senare åren, utom timbiträdena, särskild t
vetenskapligt bildad!, biträde varit för de statistiska arbetena användt. Att
erhålla ett sådant hade möjliggjorts genom de å allmänna läroverkens
anslag befintliga reservationer, hvilka synts kunna i någon mån tagas i
anspråk för befordrande af arbetet med en del af statistiken, som afsåge
de allmänna läroverken. Genom denna anordning hade läroverksstatistiken
kunnat föras fram så, att berättelsen för läseåret 1889—1890 nu vore
under tryckning samt alla tabellerna för läseåret 1890—1891 utarbetade.
Det ändamål, som närmast afsetts med anlitande af nämnda särskilda
biträde, nemligen att bringa berättelserna fram till det löpande läseåret,
kunde med visshet påräknas blifva uppnådt under nästkommande år,
hvarefter af detta slags arbete återstode endast en berättelse årligen att
utföra. Medelbart hade det för läroverksstatistiken särskild!, anlitade biträde
ländt äfven folkskolestatistiken till godo. Denna statistik, sådan
den för närvarande i tryck förelåge, sträckte sig visserligen allenast till
och med år 1885, men det jemförelsevis långa tidsrum, som förflutit före
offentliggörandet af senaste berättelsen, hade måst användas till ytterst
tidsödande och vidlyftiga förarbeten, vållade af primäruppgifternas i vissa
hänseenden högst otillfredsställande beskaffenhet, Denna deras bristfällighet,
länge iakttagen, hade slutligen föranledt en i alla enskildheter in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

gående granskning, med åtföljande anmärkningar och skriftvexling, föi
att vinna fullt pålitliga och rigtiga resultat. Sedan det vidlyftiga arbete,
som häraf vållades, nu undangjorts, kunde utan uppskof arbetet med berättelsernas
offentliggörande återupptagas, och det vore att beräkna, att
de skulle i rask följd utkomma. För framtiden borde sådana omfattande
förarbeten, som nu måst göras, icke blifva behöfliga, enär dels skolrådsordförandena
och folkskoleinspektörerna genom den omnämnda skriftvexlingen,
hvilken alltid gått genom de senares händer, gjorts uppmärksamma
på de olika arterna af fel, som plägat förekomma, dels det genom
kongl. kungörelsen den 5 augusti 1892, angående ändring af vissa paragrafer
uti folkskolestadgan, blifvit betydligt lättare, hvad särskildt distriktens
skolräkenskaper beträffade, både för ordförandena att lemna
rigtiga sammandrag af dessa räkenskaper och för inspektörerna att utöfva
den dem åliggande granskningsskyldighet.

Behofvet af särskildt sakkunnigt biträde qvarstode emellertid äfven
för framtiden. Äfven om planen för läroverks- och folkskolestatistiken
komme att för framtiden i vissa delar, såsom afedt vore, något begränsas,
och äfven om genom redan verkstälda omfattande förarbeten det
kommande arbetet blifvit i afsevärd mån underlättadt, vore i allt fall
nämnda statistiska arbete till omfång och beskaffenhet sådant, att det
påkallade en vetenskapligt bildad man vid sidan af arbetets hufvudsaklige
ledare. Härtill komme emellertid, att flera andra läroverksgrupper
utom de förut nämnda väntade på att äfven blifva representerade
bland Bidrag till Sveriges officiella statistik. Bland de statens läroverk,
som hörde under ecklesiastikdepartementet, kunde i sådant hänseende
erinras om universiteten, karolinska institutet, tekniska högskolan och
andra tekniska läroverk, gymnastiska centralinstitutet, veterinärinstitutet,
lärare- och lärarinneseminarier, s. k. abnormskolor m. fl. Äfven andra
läroverk, hvilka af staten uppmuntrades genom understöd eller på annat
sätt, borde härvid ihågkommas, såsom enskilda läroverk med dimissionsrätt,
högre skolor för qvinlig ungdom, folkhögskolor m. fl. Utan tvifvel
vore det högeligen önskvärdt, att det statistiska arbetet efter hand, i
den mån befintliga arbetskrafter det medgåfve och i den ordning, som
kunde pröfvas lämplig, utsträcktes till alla eller de flesta af nu antydda
områden, om än dervid den statistiska behandlingen såväl af de nytillkommande
områdena som af dem, hvilka för det närvarande bearbetades,
borde anläggas efter en mera begränsad plan än den, som hittills
för undervisningsstatistiken varit följd.

Man kunde derför utan fara för misstag påstå, att det statistiska
arbetet inom departememtet icke någonsin skulle kunna skötas med

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mindre än två särskild!, utbildade tjensteman och ett efter omständigheterna
afpassadt antal timbiträden. Att anlita reservationerna å anslagen
till de allmänna läroverken läte sig, då biträdets arbete i väsentlig
mån skulle tagas i anspråk jemväl utom området för de allmänna
läroverken, icke vidare göra, oafsedt, att på sådan väg icke skulle
kunna lemnas fast anställning åt någon, utan allenast uppdrag af tillfällig
natur. I hög grad angeläget vore emellertid, att den person,
hvars biträde vore behöfligt, vunne fast plats inom departementet. Ett
blott tillfälligt uppdrag, ovisst till sin fortvaro och utan rätt för innehafvaren
att tillgodoräkna sig tjenstgöringen för framtida befordran,
pensionering och dylikt, vore icke egnadt att locka, i alla händelser
icke att qvarhålla en verkligt dugande man. Helt visst skulle en
sådan, frånsedt, det jemförelsevis ringa arfvode, som med ett dylikt
uppdrag kunde förenas, icke stanna längre än till dess han på annat
håll funne en lämplig, med större förmåner och bättre framtidsutsigter
förenad plats. Men sådant vore ej förmånligt för departementet och
för kontinuiteten i arbetet, hvilken kräfde, att biträdet, som naturligen
borde efter hand sätta sig in i alla de inom departementet förekommande
statistiska arbeten, kunde vid hufvudledarens tjenstledighet eller vid
förfall för honom öfvertaga ledningen af det hela. För kontinuiteten
i arbetena högst betänklig vore den nuvarande ställningen, under hvilken
det icke funnes inom departementet någon person, åt hvilken ens i händelse
af semester för den ensamme statistiske tjenstemannen ett förordnande
kunde lämpligen gifvas.

Den nya tjenst, som sålunda inom departementet erfordrades, syntes
böra till benämning och löneförmåner motsvara de s. k. aktuariebefattningarna
inom statistiska centralbyrån. Detta embetsverks chef hade
såsom vetenskapliga biträden förutom amanuenser dels tre s. k. förste
aktuarie)-, dels två aktuarier. Desse sistnämnde åtnjöte i lön och tjenstgöringspenningar
3,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500
kronor efter respektive fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring. Departementschefen
ville jemväl erinra derom, att kommerskollegium från
och med år 1892 hade eu särskild statistisk afdelning, inom hvilken
vore anstälde en förste aktuarie och en aktuarie med samma löneförmåner
som liknämnde tjenstemän inom statistiska centralbyrån, och
derjemte två amanuenser med fasta arfvodeu samt ett större antal
extra biträden.

Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt
anser utskottet behofvet af ett vetenskapligt bildad! biträde å ecklesiastikdepartementets
statistiska afdelning vara styrkt, och då de der -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för erforderliga medlen uppenbarligen icke vidare kunna beredas från
reservationerna å de allmänna läroverkens anslag, bör, enligt utskottets
förmenande, anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli för ifrågavarande ändamål höjas med lämpligt belopp. Deremot
anser utskottet tillräckliga skäl icke förefinnas att redan nu inrätta eu
ordinarie aktuariebefattning å departementets stat. Det har nemligen
visat sig, att med den nuvarande anordningen, enligt hvilken kanslisekreteraren
för de statistiska arbetena har sig tilldelad, förutom timbiträden, en
särskild amanuens mot en ersättning, som, enligt hvad utskottet inhemtat-,
för närvarande uppgår till omkring 2,000 kronor om året, läroverksoch
folkskolestatistiken kunnat föras icke obetydligt- framåt. Derest planen
för denna statistik, på sätt departementschefen antydt, för framtiden
kommer att i vissa delar något begränsas, böra arbetena, äfven med
befintliga krafter, kunna framskrida ännu hastigare; och vid sådant
förhållande har det synts utskottet, som om med inrättandet af en ny
ordinarie statistikerbefattning inom departementet i alla händelser borde
anstå, tills folkskolestatistiken bringats fram till det stadium, läroverksstatistiken
snart uppnått, eller att berättelsen för ett läseår utkommer
under det dernäst följande. Först vid den tidpunkten bör enligt utskottets
förmenande tagas i närmare öfvervägande, huruvida, såsom departementschefen
antydt, området för den statistiska afdelningens arbeten
bör utsträckas att. omfatta äfven andra undervisningsanstalter än de allmänna
läroverken och folkskolorna, och af det beslut, som i detta afseende
kan komma att fattas, torde böra bero, om någon ny ordinarie befattning
inom afdelningen må anses böra komma till stånd eller ej.

På grund af hvad nu blifvit. anfördt, och då utskottet anser den
ofvan förordade förhöjningen af anslaget till departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli skäligen böra bestämmas till enahanda belopp,

2,000 kronor, som den statistiske amanuensen för närvarande åtnjuter
i ersättning, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, för anställande
inom ecklesiastikdepartementet af ett biträde vid utförande
af der förekommande statistiska arbetena,
höjer anslaget till departementets afdelning af Kong!.
Maj:t kansli från dess nuvarande belopp, 79,800 kronor,
till 81,800 kronor, eller med 2,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. ''

Kongl. biblioteket.

2:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning
anförts till statsrådsprotokollet (sid. 6—8), hemställer utskottet:

a) att för beredande af arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän samt ersättning åt vaktbetjening för
särskild tjenstgöring om eftermiddagarne, då kongl.
biblioteket å sådan tid hålles öppet, kongl. bibliotekets
anslag må höjas från dess nuvarande belopp, 62,700
kronor, till 64,200 kronor, eller med 1,500 kronor; samt

b) att Riksdagen må medgifva, ej mindre att
kostnaden för belysning af bibliotekets förstuga, kapprum,
låneexpedition och läsesal från och med innevarande
år må mot behörig redovisning gäldas af åttonde
hufvudtitelns förslagsanslag till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m., än äfven att det af Riksdagen
på extra stat för år 1893 beviljade anslag å
500 kronor till bestridande af den med ifrågavarande
lokalers belysning förenade driftkostnad må användas
till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän och godtgörelse
åt vaktbetjening för sådan särskild eftermiddagstjenstgöring,
som nyss blifvit nämnd.

Universiteten.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till aflönande
af en assistent vid patologiska iustitutionen i Lund bevilja ett årligt
anslag af 1,500 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
erinrat, att det större akademiska konsistoriet vid universitetet
i Lund, med hänsyn till behofvet af ökade arbetskrafter vid den patologiska
institutionen derstädes, år 1890 ingått till Kongl. Maj:t med
framställning, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska dels ett årligt
anslag af 1,500 kronor till inrättande af en assistentbefattning vid institutionen,
dels ett anslag af 500 kronor om året att användas antingen
såsom arfvode åt eu andre amanuens eller till ersättning åt extra amanuenser
vid densamma. Då det syntes kunna förutsättas, att, derest

Ang. anslag
för att hålla
kongl. biblioteket
tillgängligt
viss tid af
eftermiddag
ame.

[2-]

Ang. anslag
till patologiska
institutionen i
Lund.

[3-]

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

anslag till den ifrågastälda assistentbefattningen beviljades, det jemväl
begärda amanuensarfvodet borde kunna tills vidare umbäras, hade Kongl.
Maj:t ansett sig böra af Riksdagen för det dåvarande allenast äska
ett årligt anslag af 1,500 kronor till aflönande af en assistent. Riksdagen
år 1891 hade emellertid ansett, att behofvet af ökad personal
vid institutionen skulle blifva på ett tillfredsställande sätt tillgodosedt,
derest ett anslag af 500 kronor stäldes till Kongl. Maj:ts förfogande
för arbetets uppehållande vid densamma, och hade på extra
stat för år 1892 anvisat sagda belopp, hvilket sedermera beviljats
jemväl för år 1893. Redan samma år, som detta belopp anvisades,
och jemväl sistlidna år hade akademiska konsistoriet framhållit, att,
så behöfligt och välkommet detta för extra arbetshjelp afsedda mindre
anslag än varit, kunde det dock endast i någon mån lätta, men ingalunda
fylla, det trängande behofvet af ett fast biträde, sådant som
den föreslagna assistentbefattningen afsåg. På grund häraf och med
åberopande af förut lemnad utförlig motivering äfvensom af en utaf
institutionsföreståndaren ytterligare ingifven framställning hade konsistorium
nu förnyat sin begäran, att för patologiska institutionen måtte
beviljas, utöfver det nu å extra stat anvisade belopp af 500 kronor, ett
årligt anslag af 1,500 kronor till en assistentbefattning.

I nyssnämnda framställning har institutionsföreståndaren, enligt
hvad departementschefen vidare meddelar, till den utredning, som förut
lemnats, tillagt hufvudsakligen följande.

På frågan, hvarför behofvet af ökadt arbetsbiträde och särskildt
af den begärda assistentplatsen just på sista tiden och ej i samma mån
förr gjort sig känbart, vore det icke svårt att gifva ett tillfyllestgörande
svar. Vetenskapens rastlöst fortgående utveckling förde med sig, att
alltjemt nya forskningsområden öppnades, hvarvid icke sällan resultat
vunnes af den ingripande praktiska betydelse, att derur utbildade sig
mer eller mindre sjelfständiga discipliner. En sådan vore bakteriologien,
hvilken både för den praktiska medicinen och för hygienen fått en så
afgörande betydelse, att eu läkarebildning utan insigt i densamma icke
kunde anses fullständig. Eu annan sådan vetenskapsgren vore nervsjukdomarnes
patologi med sitt patologiskt-anatomiska underlag. Det
borde då icke heller förtänkas lärarne, att de, efter upprättandet af den
nya patologiska institutionen och dermed gifna yttre möjlighet för hithörande
studier, önskat upptaga äfven nyssnämnda vetenskapsgrenar
inom ramen af den vid Lunds medicinska fakultet meddelade undervisning
samt efter förmåga och lägenhet sökt främja studiet af desamma.

Statsutskottets" Utlåtande N:o 9.

I bakteriologi hade visserligen under de senare åren regelbundna
kurser kunnat gifvas åt yngre studerande för medicine-kandidat-examen,
likasom äfven längre i studierna framskridna flitigt begagnat det tillfälle
till eget arbete, som det bakteriologiska laboratoriet erbjöde. Men då
bakterieodlingen och handhafvandet af dertill hörande redskap kräfde
mycken tid och omsorg, hade det icke varit möjligt för institutionens
ende amanuens att jemte öfriga göromål besörja äfven dessa. Att verksamheten
på ifrågavarande område hittills kunnat hållas i någorlunda
jemn gång, finge derför i väsentlig mån tillskrifvas det tillfälliga biträde,
som man lyckats vinna, på senaste tiden dock endast mot ersättning.
Då det sålunda visat sig, att efter tillkomsten af den bakteriologiska
afdelningen amanuensgöromålen vida öfverstege hvad som skäligen
kunde fordras eller ens medhinnas af en person, samt då den tillfälliga
och frivilliga arbetshjelp, hvartill institutionen hittills varit hänvisad,
utgjorde eu alltför osäker grund för att derpå kunna bygga en
ordnad verksamhet, syntes häri ligga fullt giltiga skäl för bibehållandet
af det en gång beviljade anslaget å 500 kronor, antingen och helst
i den friare form för användningen, hvarunder det nu utginge, eller ock
i form af arfvode åt eu amanuens vid bakteriologiska afdelningen.

Den andra sidan af institutionens utvidgade verksamhet berodde
på de tillfällen till obduktioner och patologisk-anatomiska undersökningar,
som Lunds hospital och asyl för sinnessjuke i så rikt mått erbjöde.
Med afseende på der förefallande obduktioner hade det redan från början
lyckats ordna saken så, att dessa under läseåret skulle komma patologiska
institutionen till godo. De hade hittills förrättats delvis af
extra ordinarie professorn sjelf, delvis af medicine studerande under
hans ledning, samt flitigt besökts.

Så länge det gält det måttliga antal obduktioner, som förekommit vid
sjelfva hospitalet (med 354 platser), hade blott undantagsvis egentlig
svårighet mött att fullgöra nämnda, i undervisningens intresse frivilligt
åtagna arbete; men sedan den stora asylen med sina 684 platser öppnats
och redan till största delen hunnit fyllas, hade ställningen blifvit
väsentligen förändrad och blefve det än mera, när samtliga platser
upptagits och Malmöhus läns sinnessjukanstalt snart tillkomme. Det
vore klart, att det sålunda ungefär tredubblade obduktionsmaterialet,
om det verkligen skulle komma undervisningen till godo, måste kräfva
en motsvarande förökning af det arbete, som hittills från institutionens
sida kunnat egnas deråt. Såsom af den föregående utredningen framginge,
vore likväl gränsen för det arbetsmått, som institutionen med
nu disponibla krafter kunde åstadkomma, så i ena som andra rigtninBih.
till Eiksd. Vrot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
t ill aflöning åt
en laborator i
■växtfysiologi
vid botaniska
institutionen i
Lund.

[4-]

gen redan hunnen och en ytterligare utsträckning deraf ogörlig. Skulle
således den medicinska undervisningen icke gå miste om de ovärderliga
tillfällen till patologisk-anatomiska studier, som denna Sveriges
största sjukvårdsanstalt med sammanlagdt, öfver 1,000 platser i så rikt
mått erbjöde, måste nödvändigt en verklig förstärkning i patologiska
institutionens arbetskraft beredas. Det vore också hufvudsakligen med
hänsyn till nu omnämnda, för institutionen så magtpåliggande behof,
som begäran om anslag till en assistentbefattning å nyo framstäldes,
ehuruväl inrättandet af en dylik befattning äfven i andra hänseenden
för institutionen vore af största betydelse.

Med afseende å hvad i denna fråga förut förekommit och nu
ytterligare anförts, har departementschefen för egen del ansett, att institutionen
har behof ej blott att få tillgodonjuta det anslag af 500 kronor,
hvilket under de två senaste åren anvisats åt densamma, utan
jemväl att erhålla medel till en assistents aflönande. Under punkten
46:o) i statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t jemväl enligt departementschefens
tillstyrkan för år 1894 äskat ett extra anslag af 500
kronor för förstärkning af arbetskrafterna vid institutionen.

Utskottet finner de skäl, som nu anförts till ådagaläggande af
den ifrågavarande assistentbefattningens behöflighet, vara af den öfvertygande
art, att utskottet icke anser sig kunna annat än tillstyrka
Riksdagen bifalla hvad Kongl. Maj:t i denna del föreslagit. Deremot
synes det utskottet, som om anledning icke förefunnes för Riksdagen
att medgifva en större förstärkning af arbetskrafterna vid institutionen,
än hvad Kongl. Maj:t i sin till 1891 års Riksdag aflåtna proposition
ifrågasatte. Utskottet, som fördenskull under punkten 55:o) här
nedan hemställer om afslag å Kongl. Maj:ts framstälda begäran om
anslag å extra stat för ifrågavarande ändamål, hemställer, med anledning
af hvad Kongl. Maj:t i nu förevarande punkt äskat,

att Riksdagen må till aflönande af en assistent
vid patologiska institutionen i Lund bevilja ett årligt
anslag af 1,500 kronor.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till aflöning
åt eu laborator i växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund bevilja
ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att Kongl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Maj:t till nästlidet års Riksdag gjorde en med den nu förevarande lika
lydande framställning, hvilken framställning emellertid icke af Riksdagen
bifölls. Akademiska konsistoriet hade nu, sedan institutionsföreståndaren
ytterligare framhållit behofvet af denna lärarebefattning, å nyo
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes utverka beviljandet af det härför
erforderliga anslag. Det af institutionsföreståndaren till konsistoriets
protokoll afgifna yttrande i denna fråga innehölle — upplyser departementschefen
— hufvudsakligen följande.

Anledningen till Riksdagens vägran att bevilja ifrågavarande
anslag hade väsentligen varit den, att en dylik lärarebefattning för
närvarande ej ansetts vara af behofvet påkallad vid den botaniska
institutionen i Upsala, hvarvid det antagande läge nära till hands, att
den äfven vore mindre behöflig i Lund. Det borde emellertid ej förbises,
att något växtfysiologi! laboratorium hvarken funnes vid den
nuvarande botaniska institutionen i Upsala, ej heller, så vidt man finge
döma af planen för den utvidgning af denna institution, till hvars
genomförande Riksdagen beviljat anslag, för närvarande vore afsedt att
der inrättas. Vid sådant förhållande vore det naturligt, att en laborator
i växtfysiologi derstädes skulle vara öfverflödig.

Väsentligen annorlunda vore förhållandet vid den nya botaniska
institutionen i Lund, hvarest ett fullständigt och i allo tidsenligt laboratorium
för experimentel växtfysiologi funnes anordnad!. Af de åt
denna anstalt upplåtna rum i den nya byggnaden vore två salar afsedda
för undersökningar om de fysiska krafternas och om de olika kemiska
ämnenas inverkan på växtens utveckling och lif, ett rum innehölle en
fullständig frökontrollanstalt, två mindre rum vore inrättade för undersökning
af de lägre parasitsvamparnes biologiska förhållanden och tre
andra vore upplåtna för studium af växternas lifsförrättningar i ljus, i
mörker och vid konstant temperatur. Ett särskild! rum vore inredt
till verkstad för anordnandet och hopsättandet af de apparater, som
skulle användas i laboratoriets olika afdelningar. Dessutom funnes i
omedelbar anslutning till den kemiskt-fysiologiska arbetssalen ett
mindre försöksväxthus, hvarjemte det af staden Lund skänkta område,
på hvilket den nya institutionsbyggnaden vore uppförd, lemnade utrymme
för kontrollerande kulturförsök i det fria.

Det anförda borde i någon mån kunna lemna en föreställning om
eu blifvande laborators åligganden. Under den tid, anstalten varit i
verksamhet, hade undervisning meddelats två förmiddagar i veckan. Men
då de experiment och kulturförsök, som anstäldes på ett växtfysiologi!
laboratorium, omöjligen kunde inskränkas till viss begränsad tid,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utan hvar för sig påginge under en längre tidsföljd och således kräfde
en daglig tillsyn, hade den docent, som haft ledningen af arbetena
sig anförtrodd, varit nödsakad att dagligen under längre eller kortare
tid öfvervaka försöken. Dessutom hade han meddelat särskild undervisning
i kontrollering af utsädesfrö. Att det tillfälle till växtfysiologiska
studier, som sålunda blifvit den studerande ungdomen beredt, af
densamma med begärlighet omfattats, framginge deraf, att under vårterminen
1892 sju studerande deltagit i de experimentalfysiologiska
öfningarna, två i svampundersökningar och sex i arbetena på frökontrollanstalten.
Vid början af höstterminen hade tolf studerande
anmält sig till deltagande i de fysiologiska öfningarna.

Redan förut hade påvisats, att de göromål, som ålåge de båda
fast anstälde lärarne i botanik, icke tilläte dem att derjemte åtaga sig
det tidsödande arbete, som ledningen af ett fysiologiskt laboratorium
kräfde. Desse lärares åligganden hade numera, sedan de nya bestämmelserna
rörande den akademiska undervisningen trädt i kraft, blifvit
väsentligen ökade dels genom undervisningstidens förlängning, dels
genom stadgandet om anordnande af propedevtiska kurser. Också
hade man hvarje gång framställning gjordes om anslag till ny byggnad
för botaniska institutionen erinrat om behofvet af en laborator.
Om ej lön för en sådan beviljades, skulle det växtfysiologiska laboratoriet
förfela sitt ändamål.

Vidare vore att beakta, att, då vid tillsättandet af de båda botaniska
professorsbeställningarna hänsyn borde tagas till de sökandes
vetenskapliga skicklighet i allmänhet och ej särskildt till deras kunskap
om fysiologi, man ej hade tillräcklig garanti för att någon af de ordinarie
lärarne vore i besittning af den för ledningen af ett växtfysiologi^
laboratorium nödiga skickligheten i den experimental växtfysiologien,
hvilken kräfde väsentligen andra förutsättningar än öfriga grenar
af botaniken.

Beträffande växtfysiologiens vigt och betydelse kunde man med
skäl påstå, att den intoge en mycket framstående plats i vår tids naturforskning.
Också funnes numera växtfysiologiska laboratorier vid snart
sagdt alla fullständiga utländska universitet, och vid många af dem
vore anstäld en ordinarie professor särskildt i växtfysiologi. Derjemte
hade denna gren af botaniken en mycket stor praktisk betydelse, enär
agronomien kunde sägas vara en tillämpning af fysiologien. Inrättandet
af ett växtfysiologi^. laboratorium i den för botaniska institutionen
uppförda nya byggnaden åsyftade således tillgodoseendet af ett i såväl
vetenskapligt som praktiskt hänseende synnerligen vigtigt behof. Men

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för att derma anstalt skulle kunna uppfylla sin bestämmelse, måste dess
verksamhet ledas af eu person, som gjort växtfysiologi till sitt särskilda
studium.

Den utredning, hvilken sålunda lemnats och hvilken icke i samma
fullständighet förelegat vid ärendets behandling hos Riksdagen nästlidna
år, syntes departementschefen på ett tillfyllestgörande sätt bemöta de
invändningar, hvilka i frågans då befintliga skick kunde rigtas mot
förevarande anslagsbegäran, hvarför departementschefen ansåge sig
böra förorda förnyad framställning till Riksdagen i ämnet.

I öfverensstämmelse med den af departementschefen uttalade uppfattningen
anser utskottet, att efter de ytterligare upplysningar, som
nu framkommit i detta ärende, de skäl, nästlidet års Riksdag anförde
till stöd för sitt afslag å Kongl. Maj:ts då gjorda framställning, icke
längre kunna tillerkännas afgörande betydelse. Vid sådant förhållande
och då det synes utskottet uppenbart, att den ifrågavarande institutionen,
till hvars inrättande Riksdagen anvisat anslag till ansenliga
belopp, icke kan på ett fullt tillfredsställande sätt fylla det med densamma
afsedda ändamålet, om icke en särskild specialist med fast aflöning
anställes såsom ledare af laborationsöfningarna derstädes, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må till aflöning åt en laborator i
växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund bevilja
ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 750
kronor såsom tjenstgöringspenningar.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att bevilja förhöjning
i årsanslaget till konstsamlingarna vid universitetet i Lund med 400
kronor.

Akademiska konsistoriet i Lund hade — meddelar departementschefen
-— gjort framställning derom, att, då det till universitetets
konstsamlingar utgående årliga anslag, 100 kronor, vore alldeles otillräckligt
för underhåll af den utaf enskilda personer till konstmuseum
skänkta tafvelsamlingen samt inköp af nödig undervisningsmateriel,
detta anslag måtte varda höjdt till 500 kronor. Konsistorium hade
härvid åberopat hvad professorn i estetik samt litteratur- och konsthistoria
i ärendet anfört. Detta anförande vore af följande innehåll.

Det så kallade konstmuseets uppgift vore att utgöra undervisningsmaterial
för det konsthistoriska studiet vid universitetet. Att för ett så
obetydligt belopp som 100 kronor årligen något dylikt material ej kunde

Ang. förhöjning
i ärsanslaget
till
konstsamlingarna
vid
universitetet i
Lund.

[5.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. ifrågasatt
anslag för
inrättande af
professurer i
vissa ämnen
vid universiteten.

inköpas, läge i öppen dag, då man besinnade de konsthistoriska planschverkens
dyrbarhet; ensamt ett af de för föregående års besparingar
inköpta arbetena — öfver gräfningarna i Olympia — hade gått till
öfver 250 kronor. Men ett dylikt åskådningsmaterial vore lika nödvändigt
för undervisningen i konsthistoria som ett laboratorium för det
kemiska studiet. Utan sådant material kunde någon konsthistorisk
undervisning icke meddelas vid universitetet.

I den undervisningsplan, som professorn på grund af nu gällande
statuter utarbetat och hvilken af kanslern blifvit godkänd, hade ett
visst mått af konsthistoriska kunskaper upptagits för betyg i ämnet
»estetik samt litteratur- och konsthistoria». Skulle han nu icke blifva
i tillfälle att meddela någon undervisning i sistnämnda kunskapsgren,
måste han ingå till kanslern med förslag till nya examensfordringar, i
hvilka konsthistoria, såsom ej längre studerad vid universitetet, uteslötes;
ty att såsom examensämne upptaga en vetenskap, i hvilken ingen
undervisning kunde lemnas, syntes knappt befogadt gent emot den
studerande ungdomen.

I enlighet med hvad departementschefen jemväl uttalat har utskottet
ansett uppenbart, att ifrågavarande anslag är för sitt ändamål otillräckligt,
men då det å andra sidan synts utskottet mindre lämpligt, att
anslaget på en gång höjes från 100 kronor till 500 kronor, har utskottet
trott sig böra förorda, att anslagsförhöjningen för närvarande inskränkes
till hälften af hvad som ifrågasatts, eller till 200 kronor, och att årsanslaget
följaktligen bestämmes till 300 kronor. Utskottet hemställer
alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen beviljar förhöjning
i årsansiaget till konstsamlingarna vid universitetet
i Lund med 200 kronor.

6:o) I en inom Andra Kammaren af herr A. V. Ljungman väckt
motion [n:o 12] har föreslagits, att Riksdagen måtte uppföra ett anslag
af 18,000 kronor å ordinarie stat för anställandet af en ordinarie professor
i jemförande statsrätt och politik vid Lunds universitet samt af
två ordinarie professorer i politisk geografi och statistik, den ene vid
uuiversitetet i Upsala och den andre vid universitetet i Lund.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Vid 1889 års riksdag äskade Kongl. Maj:t, såsom motionären

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

äfven erinrat, anslag för upprättande af en ordinarie professur i geografi
och statskunskap vid universitetet i Lund, och vid samma riksdag föreslog
herr Ljungman i motion [n:o 115] inom Andra Kammaren, att i
stället för den af Kongl. Maj:t ifrågasatta professuren en dylik i blott
statskunskap måtte inrättas. I sitt öfver dessa förslag afgifna yttrande
[punkten 8:o) af utlåtandet n:o 9] hemstälde utskottet om afslag å de
väckta förslagen, hvilken hemställan ock af Riksdagen bifölls, hvad
Kong], Majrts förslag beträffade, dock först efter gemensam omröstning.

Då Kongl. Maj:t sedermera icke ansett sig böra göra någon förnyad
framställning i ämnet, lärer Riksdagen icke nu böra, på enskild motionärs
förslag, bevilja medel till inrättande i Lund af två professurer i
dessa ämnen.

Hvad åter angår motionärens förslag om upprättande af en
professur i geografi och statistik vid universitetet i Upsala, får utskottet
erinra, att Kongl. Maj: t af innevarande års Riksdag äskat ett anslag
af 1,000 kronor på extra stat för år 1894, att användas för uppehållande
af undervisningen och examinationen i geografi vid nämnda universitet.

Då utskottet med afseende å de skäl, som anförts till stöd för denna
senare framställning, anser sig böra förorda densamma (se punkten
43:o) här nedan), kan utskottet uppenbarligen icke understödja motionärens
vida längre gående förslag.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr Ljungmans förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för höjande till 1,500 kronor Ang. förhöjaf
det. arfvode, som tillkommer rektor vid Karolinska institutet, måtte
beviljas ett årligt anslag af 600 kronor, samt att för uppehållande af torn vid instiden
del utaf den rektor åliggande undervisniugsskyldighet, från hvilken tutet m■ mhan
med hänsyn till rekt.orsgöromålen måtte varda befriad, måtte anvisas
ett årligt anslag af 1,500 kronor.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har, enligt hvad af statsrådsprotokollet,
inhemtas, föranledts af en af lärarekollegiet vid omförmälda
institut gjord och af universitetskansleren förordad framställning,
deruti anförts i hufvudsak följande.

Arfvodet för inspektor eller, såsom han numera kallades, rektor
vid karolinska institutet hade genom kongl. brefvet den 20 mars 1858

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bestämts till 900 kronor om året. Sedan nämnda tid hade af staten
aflönade tjenstemän i allmänhet erhållit i större eller mindre mån förbättrade
löne vilkor, äfven om de med deras befattningar förenade
göromål ej alls eller ej nämnvärdt förökats. ArfVodet till rektorn vid
karolinska institutet hade emellertid blifvit oförändradt, och detta ehuru
hans göromål mångdubblats och arfvodet numera ej stode i rimlig proportion
till göromålens omfång.

Huru betydligt dessa göromål sedan 1858 ökats, insåges lätt, om
man toge i betraktande den utveckling, institutet sedan dess erhållit.

År 1858 utgjordes lärarekollegiet vid karolinska institutet af 8
ordinarie professorer, jemte hvilka funnos anstälde 5 adjunkter samt
ytterligare en lärare, hvars befattning motsvarade en adjunktur, alltså
tillsammans 14 lärare, med 3 aflönade amanuenser såsom biträden. För
närvarande utgjordes lärarekollegiet af 22 ordinarie och extra ordinarie
professorer, hvartill kom me 2 laboratorer och 1 prosektor samt 13 docenter.
De aflönade amanuensernas antal utgjorde 15 och dessutom
funnes 7 icke aflönade, extra ordinarie amanuenser. Lärarnes och assistenternas
nuvarande antal uppginge sålunda till 60. Detta antal måste
med de allt jemt stegrade krafven på undervisningen ytterligare ökas.

Tillökningen af lärareantalet motsvarades af höjning utaf de studerandes
antal. Läseåret 1857—1858 var lärjungarnes antal vid institutet
122. Efter vexlande stigning och sjunkning började från och med
år 1880 en stark tillströmning af lärjungar, hvilken fortgick till läseåret
1887—1888, då lärjungarnes antal uppgick till 481, vid hvilken
höjd det sedermera temligen oförändradt förblifvit, hvadan lärjungeantalet
alltså från år 1858 fyrdubblats.

I samband med den angifna betydande ökningen i lärarecorpsen stode
upprättandet af flera nya kliniker och institutioner med hvad dertill
hörde; och den starka tillströmningen af lärjungar hade gjort det nödvändigt
att låta undervisningen vid de flesta klinikerna fortgå utan
afbrott under hela kalenderåret, ett förhållande som saknade motsvarighet
vid något annat läroverk i vårt land.

Denna starka utveckling i alla rigtningar hade för rektorn blifvit
så mycket mer betungande, som han, i motsats till hvad förhållandet
vore vid universiteten, dels icke hade till sin hjelp ett ständigt kansli
utan måste sjelf utföra eu ingalunda ringa del af de arbeten, kanslierna
vid universiteten utförde, dels icke hade sig medgifven någon minskning
i sin undervisningsskyldighet, hvilket vore så mycket mer beaktansvärdt,
då rektor, såsom nu vore fallet, af sitt läroämnes natur nödgades
att undervisa dubbelt så många timmar i veckan som det enligt stad -

Statsutskottets Utlåtande N.-o 9.

garne för institutet ålåge en professor att meddela undervisning. Skulle
han, såsom stadgarne föreskrefve, undervisa endast 4 timmar i veckan,
blefve det nödvändigt att anskaffa en vikarie för att fylla behofvet i
öfrigt af undervisning i ämnet, men härtill saknades för närvarande
alla tillgångar; och skulle rektor sjelf aflöna en vikarie för detta ändamål,
komme rektoratets skötande att för honom medföra en ej obetydlig
ekonomisk uppoffring, hvilket vore orimligt att ifrågasätta. Rektorns
vid karolinska institutet göromål vore emellertid under angifna förhålllanden
numera så omfattande och tidsödande samt kräfde så mycket
arbete, att de svårligen kunde fullgöras samtidigt med det han fullgjorde
alla sina åligganden såsom professor med oförminskad undervisnings-,
tentamens- och examinationsskyldighet. En nedsättning i
undervisningsskyldigheten vore för honom fullt ut lika mycket af nödvändighet
påkallad, som den redan länge erkänts vara det för innehafvare
af motsvarande befattningar vid andra läroverk.

För ådagaläggande af billigheten deraf, såväl att rektor erhölle
förhöjdt arfvode, som ock att han befriades från en del af den honom
åliggande undervisningsskyldighet, hade — meddelar departementschefen
— lärarekollegiet särskild! till jemförelse åberopat förhållandet vid
tekniska högskolan i Stockholm. Vid denna läroanstalt, hvarest antalet
lärare under läseåret 1890—91 utgjordes af 12 professorer, 7 lektorer
och 7 extra lärare med biträde af 13 assistenter och hvarest elevantalet
under samma läseår utgjorde 218, egde enligt kongl. brefvet den 19
september 1890 tillförordnade föreståndaren att, utöfver honom såsom
professor tillkommande lön och tjenstgöringspenningar, uppbära ett årligt
arfvode af 1,500 kronor, hvarjemte ett belopp af 2,000 kronor om
året vore stäldt till styrelsens för högskolan förfogande till bekostande
af den del utaf den föreståndaren tillkommande undervisning, från
hvilken denne ansåges böra befrias. Billighet och rättvisa syntes kräfva,
att rektor vid karolinska institutet blefve i berörda hänseenden likstäld
med föreståndaren för tekniska högskolan, då göromålen för rektorn
vid institutet måste kräfva minst lika mycken tid och arbete som göromålen
för föreståndaren vid högskolan, helst karolinska institutet vore
genom sitt stora antal skilda, till en del mycket spridda, institutioner
långt mer kompliceradt till sin sammansättning än högskolan, hvartill
komme att, såsom förut nämndt, undervisningen vid institutet å flera
afdelningar fortginge under hela året utan alla ferier.

För egen del har departementschefen ansett lärarekollegiets framställning
hvila på giltiga grunder, dock att beloppet af det anslag, som
ifrågasatts för uppehållande af en del utaf rektors undervisningsskyldigBih.
till Riksd. Vrot. 1893. d Sand. 1 Afd. 7 Iläft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

het, synts honom skäligen kunna sättas något lägre än hvad lärarekollegiet
föreslagit.

Den nu äskade förhöjningen i det till rektorn vid karolinska
institutet utgående arfvode finner utskottet vara med billigheten öfverensstämmande,
likasom utskottet också anser det vara af behofvet påkalladt,
att rektorn befrias från en del af den honom för närvarande
åliggande uudervisningsskyldigheten. Beträffande åter beloppet af det
anslag, som skulle anvisas till hans biträde, håller utskottet före, att
detta skäligen kan något minskas under hvad departementschefen ifrågasatt.
I betraktande af den tjenstemerit, ett dylikt förordnande måste
medföra, och då den, sorn erhåller förordnandet, torde komma att vid
sidan deraf utöfva en omfattande enskild läkarepraktik, synes nemligen
ett anslag af 1,000 kronor i detta hänseende vara till fyllest. Utskottet
hemställer alltså:

a) att Riksdagen för höjande till 1,500 kronor
af det arfvode, som tillkommer rektor vid karolinska
institutet, må bevilja ett årligt anslag af 600 kronor; och

b) att Riksdagen för uppehållande af den del
utaf den samme rektor åliggande undervisningsskyldighet,
från hvilken han med hänsyn till rektorsgöromålen
må varda befriad, må bevilja ett årligt anslag
af 1,000 kronor.

hygit9 8:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen till förhöjning af

institu- årsanslaget till den hygieniska institutionen vid karolinska institutet
från 500 kronor till 1,500 kronor måtte bevilja 1,000 kronor.

I en af universitetskanslern tillstyrkt framställning hade — meddelar
departementschefen — lärarekollegiet vid nämnda institut hemstält
dels om förhöjning med 1,000 kronor i det till den hygieniska
institutionen på ordinarie stat uppförda anslag af 500 kronor, dels om
ett tillfälligt anslag af 2,000 kronor för anskaffande af åtskilliga för
institutionens laboratorium behöfliga instrument och apparater. Lärarekollegiets
anhållan grundade sig på följande motivering och utredning.

Sedan Riksdagen år 1886 åt den hygieniska institutionen vid
institutet, beviljat ett ordinarie anslag af 500 kronor, hade detta anslag
utgått till oförändradt belopp, men visade sig numera alldeles otillräckligt
för sitt ändamål. Detta framginge bäst deraf, att större delen
af anslaget åtginge för de stora laboratorielokalernas hållande i tillbörligt
skick och för anskaffande af nödigt biträde dertill, alldenstund

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

någon vaktmästare icke funnes vid institutionen anstäld. Än mer hade
beliofvet af ökade medel för institutionen gjort sig känbart, sedan genom
kongl. brefvet den 18 oktober 1889 föreskrifvits, att genomgående
af en kurs i hygien vid institutet vore obligatoriskt för dem, som ville
aflägga medicine kandidatexamen. Att någon framställning om förhöjning
i anslaget icke förut gjorts hade sin grund deri, att förre
innehafvaren af professorsbefattningen i hygien aflidit kort efter det
ofvan berörda föreskrift meddelades, samt att samma befattning först
under nästlidna läseår blifvit med ordinarie innehafvare åter besatt.
Ytterligare kostnader komme att tillskyndas institutionen genom de
kurser, som lärarekollegiet, med anledning af kongl. kungörelsen den
11 december 1891 angående vilkoren för behörighet till förste provinsialläkarebefattning,
funnit nödvändigt att anordna för läkare, hvilka
för erhållande af dylik befattning behöfde speciel utbildning i vissa
ämnen och bland dem hygien.

Till följd af det ringa anslag, som hittills stått till den hygieniska
institutionens förfogande, befunne sig laboratoriet i ett synnerligt
otillfredsställande skick. Visserligen hade anskaffats de för dåvarande
förhållanden nödvändigaste apparater med det anslag af 1,500 kronor,
som 1886 års Riksdag jemväl anvisat, men enär laboratoriets verksamhet
måste vara mycket mångsidig, såsom omfattande både bakteriologiska,
fysikaliska och kemiska undersökningar, erfordrades ännu åtskilliga
apparater, utan hvilka en mängd vigtiga undersökningar och
demonstrationer icke kunde å laboratoriet utföras. En del af de apparater,
som sålunda behöfdes för att sätta laboratoriet i ett tillfredsställande
skick, vore emellertid så dyrbara, att de icke kunde bekostas
med det årliga anslaget, äfven om detta på angifvet sätt förhöjdes.
Sålunda erfordrades följande instrument m. in., för hvilka kostnaderna

förslagsvis upptagits till nedanstående belopp:
Mikroskop, deribland ett med akromatisk lins för
oljeimmersion, ..............................................................	kronor	800	—
Mikrotom ..............................................................................		100	—
Recknagels differentialmanometer ..................................	11	70	—
Fotometer...............................................................................		350	—
Rumvinkelmätare .................................................................	•))	50	—
Autoclav.................................................................................	11	200	—
Centrifug ................................................................................	11	100	—
Termostat och serumapparat............................................	11	350	—
Tillsammans	kronor	2,020	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till materiel
vid den aftalmiatriska

kliniken.

[8.J

Behofvet af den ifrågasatta förhöjningen utaf institutionens årsanslag
äfvensom af det tillfälliga anslag, som för institutionens laboratorium
begärts, ansåge departementschefen, i betraktande af den lemnade
utredningen, icke kunna bestridas.

Lika med departementschefen anser utskottet det ifrågasatta tillfälliga
anslaget till laboratoriet vara behöfligt till hela sitt belopp, hvarför
utskottet också i punkten 60:o) här nedan hemställer om bifall till
Kongl. Maj:ts i detta afseende gjorda framställning. Hvad åter angår
den äskade förhöjningen af årsanslaget, synes denna utskottet jemförelsevis
väl betydande och lämpligen kunna begränsas till 700 kronor.
Utskottet hemställer alltså nu,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till förhöjning af
årsanslaget till den hygieniska institutionen vid karolinska
institutet från'' 500 kronor till 1,200 kronor
beviljar 700 kronor.

9:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till anskaffande
och underhåll af materiel för den oftalmiatriska kliniken vid
karolinska institutet bevilja ett årligt anslag af 500 kronor.

Till stöd för den af lärarekollegiet framstälda och af universitetskanslern
förordade anhållan, som föranledt nu ifrågavarande förslag,
har, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, anförts hufvudsakligen
följande.

Den oftalmiatriska kliniken, hvilken år 1888 skildes från den
kirurgiska, hade sedan dess varit stadd i nästan jemn tillväxt och hade
med början af år 1892 erhållit en ny, i afseende å sjuksalar och utrymme
tidsenlig institution. Ifrågavarande klinik hade emellertid hittills
helt och hållet saknat medel till bestridande af de för undervisningen
och den vetenskapliga forskningen nödiga utgifter. Detta vore
så mycket mer känbart, som kliniken lede brist på snart sagdt det
allra nödvändigaste. Den egde intet mikroskop, ingen fotometer, icke
ens en duglig ögonspegel eller en undersökningslampa. Ett småningom
skeende anskaffande af nödiga instrument samt deras underhåll och
komplettering med nya, på det att kliniken måtte hållas i jemnhöjd
med vetenskapens utveckling, kräfde årligen icke obetydliga belopp.
Likaledes erfordrades årliga omkostnader för det vetenskapliga tillvaratagandet
af sjukmaterialet, för mikroskopiska och bakteriologiska under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sökningar samt för tillverkning af nödiga preparat för belysning af
kliniska demonstrationer och föreläsningar.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har ej gifvit anledning
till annan erinran från utskottets sida, än att det äskade beloppet synts
utskottet lämpligen böra tills vidare och intill dess erfarenhet vunnits
rörande anslagsbehofvets stabilitet anvisas på extra stat. Utskottet
hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen till anskaffande
och underhåll af materiel för den oftalmiatriska kliniken
vid karolinska institutet beviljar på extra stat
för år 1894 ett anslag af 500 kronor.

Allmänna läroverken.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

att treklassigt, allmänt läroverk finge, på framställning af vederbörande
kommunalstyrelse, anordnas såsom samskola för gossar och flickor, med
rätt för Kongl. Maj:t att i sådant fall för undervisningens uppehållande
vid läroverket disponera såväl de å läroverkets stat upptagna lönemedel
som de på de särskilda i staten uppförda lärareplatserna belöpande löneförbättringsmedel,
så länge sådana utginge, under vilkor att vederbörande
kommun åtoge sig att gälda de kostnader, som för undervisningens
uppehållande blefve erforderliga utöfver hvad sålunda af statsmedel utginge;
samt

att kommunen måtte, såsom bidrag till betäckande af sina nämnda
kostnader, vara befogad att uppbära en terminlig afgift af läroverkets
lärjungar till belopp, som på kommunalstyrelsens förslag af Kongl.
Maj:t faststäldes, men som icke finge öfverstiga 10 kronor för lärjunge
inom lista, 2:dra och 3:dje årskurserna och 20 kronor för lärjunge inom
4:de och 5:te årskurserna, med rätt för läroverkskollegiet att från hela
eller en del af denna afgift befria medellöse eller mindre bemedlade
lärjungar, hvilka genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande
ansåges förtjenta af denna förmån; dock att summan af de afgifter,
från hvilka befrielse meddelades, icke finge uppgå till mer än 25 procent
af det belopp, som skulle inftyta, om alla lärjungar erlade full afgift.

Med föranledande af denna Kongl. Maj:ts framställning hafva inom
Andra Kammaren väckts följande till statsutskottet remitterade
motioner:

Ang. införan
de af Barnundervisning

vid de treklassiga
allmänna
läroverken
m. in

[9.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

motionen n:o 122, af herr A. W. Nilson från Lidköping, som hemstält:
l:o) att, i fall Kongl. Maj:ts förslag om de treklassiga allmänna
läroverkens ombildning till samskolor för gossar och flickor till hufvudsaklig
del vunne Riksdagens bifall, Riksdagen måtte medgifva, att icke
blott den första, utan äfven den andra kollegan vid mindre, allmänna
läroverket i Falköping bibehölles på ordinarie stat, samt att ett särskildt
årligt anslag af 2,000 kronor stäldes till Kongl. Maj:ts disposition
för undervisningens vid detta läroverk anordnande på sådant sätt
och med de vilkor i öfrigt, som den kongl. propositionen till innevarande
Riksdag angående de treklassiga läroverken innehölle,

2:o) att, derest Kongl. Maj:ts förslag angående samskolor icke
blefve af Riksdagen gilladt, Riksdagen måtte besluta, att treklassiga
läroverket i Falköping utvidgades till femldassigt med det antal lärare
och den aflöniugsstat, som vore gällande för andra i landsortsstäder
befintliga femklassiga läroverk;

motionen n:o 123, af herr D. G. Restadius, hvilken föreslagit:
att, derest Kongl. Maj:ts förslag om de treklassiga allmänna läroverkens
ombildning till samskolor för gossar och flickor vunne Riksdagens
bifall och i följd deraf dylik anordning blefve vid läroverket i
Alingsås införd, Riksdagen måtte medgifva, att icke blott den första,
utan äfven den andra kollegan vid samma läroverk bibehölles på ordinarie
stat, och att med föranledande deraf ett särskildt årligt anslag
af 2,000 kronor stäldes till Kongl. Maj:ts disposition för anordnande
af undervisningen vid läroverket på sådant sätt och med de vilkor i
öfrigt, som innehölles i den kongl. propositionen till innevarande Riksdag
angående de treklassiga läroverken, eller ock, om förslaget angående
samskolor ej bifölles, Riksdagen måtte besluta, att treklassiga
läroverket i Alingsås utvidgades till femldassigt. med det antal lärare
och den aflöningsstat, som vore gällande för andra i landsorten befintliga
femklassiga läroverk;

motionen n:o 84, af herr E. A. Zotterman, deruti föreslagits,
att Riksdagen måtte för hvardera af de fem åren 1894—1898
på extra stat ställa till Kongl. Maj:ts disposition 8,150 kronor för att
åt Motala stad lemna understöd till inrättande och uppehållande af en
samskola för gossar och flickor i enlighet med det förslag till sådana
skolor, som afsåges i Kongl. Maj:ts proposition n:o 1 till innevarande
Riksdag, och med de vilkor, som kunde komma att af Kongl. Maj:t bestämmas;
och

motionen n:o 111, af herrar Fridtjuv Berg och E. Hammarlund,
livilka yrkat,

att Riksdagen, med förkastande af den framlagda propositionen

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 23

om vissa treklassiga allmänna läroverks utvidgande, måtte för sin del
besluta:

dels att samtliga ännu bibehållna treklassiga allmänna läroverk
samt två- och enklassiga pedagogier inom den 1 juli 1895 helt och
hållet skulle indragas,

dels att i deras ställe skulle upprättas ett nytt slags undervisningsanstalter,
utgörande praktiska öfverbyggnader på folkskolan (»realskolor»,
»mellanskolor», »borgarskolor»), anordnade enligt grunder, hvilka
af motionärerna sammanfattats sålunda:

»1. Dessa skolors syfte bör vara att tillgodose de lärjungars bildningsbehof,
hvilka vid 15—16 års ålder skola utgå i det praktiska lifvet.

2. De böra vara tillgängliga för såväl gossar som flickor samt
förses med såväl manliga som qvinliga lärarekrafter.

3. För de lärjungar, hvilka fullständigt inhemtat skolans kurs,
bör anordnas en särskild afgångspröfning, hvars genomgående medför
vissa rättigheter.

4. Fordringarna för inträde i första årsklassen böra vara: fylda
12 år samt kännedom af det kunskapsmått, som en väl ordnad folkskola
(enligt normalplanen litt. A.) kan bibringa.

5. Undervisningen bör vara afgiftsfri.

6. Folkskolelärare eller folkskolelärarinna, som, på sätt Kongl.
Maj:t genom särskilda bestämmelser kan finna lämpligt föreskrifva, styrkt
sig ega de för undervisning vid skolan erforderliga kunskaper och färdigheter,
må vid densamma kunna vinna anställning.

7. Kostnaderna för dylik skola böra bestridas dels af staten, dels
af kommunen, detta enligt väsentligen samma grunder, som nu gälla
för folkskolan och som af 1882 års läroverkskomité föreslogos beträffande
de då ifrågasatta »kommunalskolorna».

8. Läroverk af detta slag må kunna upprättas på alla sådana orter,
der behofvet af eu dylik bildningsanstalt gör sig så känbart, att vederbörande
kommun vill åtaga sig de på dess del belöpande utgifterna.»

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i före vai ande fråga
anfört följande.

De förslag till ombildning af vissa pedagogier och treklassiga allmänna
läroverk, som af Kongl. Maj:t åren 1890 och 1892 framlagts för
Riksdagen, hade icke blifvit af denna antagna. Och vid behandlingen af
frågan härom dels i de utskott, som hade att deröfver afgifva utlåtande,
dels i kamrarne hade fram stälts så olika och vidt från hvarandra gående

StatsutsJcottets Utlåtande N:o ,9.

meningar, att departementschefen för närvarande icke ansåge lämpligt
att framställa något förslag till definitiv lösning af denna fråga. I en
punkt hade emellertid en ganska stor samstämmighet visat sig, nemligen
angående lämpligheten att vid de ifrågavarande mindre läroverken mottaga
flickor till Barnundervisning med gossarne.

De skäl för en dylik anordning, som i de kongl. propositionerna
anförts, hade hufvudsakligen varit följande: att enligt den erfarenhet,
som vunnits dels i andra länder, dels i folkskolan inom vårt eget land,
icke några egentliga faror eller olägenheter kunde antagas uppstå af
samundervisning utaf gossar och flickor till 14 eller 15 års ålder, åtminstone
icke i kommuner med så litet omfång och så enkla förhållanden
som de, till hvilka de nu afsedda läroverken vore förlagda; att det
af ekonomiska skäl visat sig omöjligt att i dessa kommuner upprätthålla
särskilda flickskolor med tillfredsställande organisation eller att, der
sådana för tillfället förefunnes, för framtiden bibehålla dem; att utan
tvifvel ett mot det erforderliga lärareantalet fullt svarande antal lärjungar
skulle å ifrågavarande orter kunna påräknas, om flickor jemte gossar
mottoges till undervisning vid berörda läroverk, i synnerhet om derjemte
kursen vid dessa läroverk utsträcktes till femårig; att flera kommuner,
der treklassigt allmänt läroverk eller pedagogi funnes, inkommit
med ansökningar angående dessa läroverks förändring till sämskolor;
samt att den 1885 tillsatta s. k. flickskolekomitén lifligt förordat en
anordning af detta slag samt önskade se den utsträckt till ett flertal
läroverk i mindre städer. Det särskilda utskott, som vid 1890 års riksdag
behandlat läroverksfrågan, hade icke haft något att anmärka mot
ifrågavarande anordning; och statsutskottet vid 1892 års lagtima riksdag
hade med afseende härå yttrat, att 1882 års läroverkskomités plan
för de mindre läroverkens organisation, hvilken plan utskottet ville i
hufvudsak hafva lagd till grund för en blifvande omorganisation, men
hvilken icke upptagit frågan om Barnundervisningen, borde utvidgas derhän,
att samundervisning af gossar och flickor kunde, efter vederbörandes
önskan, ega rum i dessa skolor. Den allmänna meningen syntes, enligt
utskottets åsigt, allt mer både hos skolans och ungdomens målsmän med
förtroende omfatta idén om samundervisning äfven på ett högre stadium
än folkskolans. Obestridligt vore också, att, om samundervisning lcomme
till stånd i dessa skolor, de skulle i ojemförligt mycket högre grad än
eljest blifva till gagn för de kommuner, för hvilka de närmast vore afsedda.

Den osäkerhet med afsende på deras framtida öde, som under en
lång följd af år försvårat och nedtryckt de mindre läroverkens verksam -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

het — sedan år 1882 hade ledigblifna lärareplatser vid de treklassiga
allmänna läroverken och pedagogierna icke fått med ordinarie innehafvare
besättas — hade äfven — fortsätter departementschefen — inneburit
talrika anledningar till bryderi och bekymmer för de kommuner
och orter, hvilka dessa läroverk tillhörde, särskildt då fråga varit om
byggande eller förändring af skollokaler eller om ordnandet af undervisningen
för den qvinliga ungdomen. Till gagn och tillfredsställelse
för dessa läroverk och kommuner skulle det derför utan tvifvel lända,
om en åtgärd vidtoges, som, om den också icke innebure en fullständig
lösning af frågan om läroverkens framtida ställning, dock gåfve dem en
ny uppgift att lösa samt dermed utsigt till fortfarande framgångsrik
verksamhet. En sådan åtgärd ansåge departementschefen det vara att
medgifva intagandet af flickor vid nämnda läroverk till Barnundervisning
med gossarne samt att vidtaga deraf föranledda anordningar. Beträffande
de treklassiga läroverken skulle en dylik åtgärd icke behöfva medföra
någon ökad utgift för statsverket, och funne departementschefen sig
fördenskull böra hemställa, att framställning i ämnet måtte i afsende å
dem göras till Riksdagen.

Enligt af departementschefen meddeladt uppdrag hade t. f. rektorn
vid allmänna läroverket i Askersund J. G. Spangenberg och t. f. rektorn
vid pedagogien i Köping M. P. Mattson utarbetat detaljerad läsplan med
kursfördelning för en samskola under iakttagande af den största möjliga
besparing i afseende å lärarekrafter samt med det slutmål för undervisningen,
som uppstälts af den ofvan nämnda flickskolekomitén för de
af densamma föreslagna samskolorna. Detta slutmål innefattade:

i kristendom: insigt i bibliska historien och katekesen, kännedom
af bibeln och den kyrkliga bekännelsen;

i modersmålet: säkerhet i rättstafning och interpunktion, färdighet
i välläsning, öfning att i tal och skrift redigt och korrekt framställa sina
tankar öfver lättare ämnen jemte derför erforderlig kännedom af förmoda
satslära, en genom flitig litteraturläsning vunnen bekantskap med
våra mera framstående författare;

i historia: icke blott bekantskap med de vigtigaste personligheterna
och tilldragelserna i svenska historien, utan äfven kännedom af mensklighetens
utveckling i dess hufvudpunkter;

i geografi: kännedom af jorden såsom menniskans hem;
i ett eller tvä främmande lefvande språk: korrekt innanläsning,
förmåga att uppfatta sådana hörda och lästa stycken på det främmande
språket, som icke erbjuda större svårighet, någon öfning att muntligen
och skriftligen yttra sig öfver alldagliga ämnen;
liih. till /likså. Prot. 1893. 4 Sund. 1 Afd. 7 liåft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i matematik: färdighet i praktisk räkning och förande af hushållsbok,
kännedom af läran om triangeln, fyrhömingen och cirkeln, vana
vid beräkning och mätning af plana och solida figurer; för gossarne
dessutom en särskild vidsträcktare kurs;

i naturkunnighet: en med hänsyn till det praktiska lifvets kraf,
särskildt helsovården, meddelad insigt i grunddragen af zoologi, botanik,
fysik och kemi; en något utförligare kurs för gossarne;
i teckning: färdighet att afteckna fristående föremål;
i väls klifning: förmåga att skrifva snabbt och väl;
i slöjd och qvinliga handarbeten: vana vid bruket af de i träslöjden
förekommande verktyg, förmåga att förfärdiga och vidmagthålla egna
kläder och hemmets linneförråd.

Såsom resultat af bemälde rektorers utredning hade framgått, att
för ernående af nämnda slutmål skulle, med hufvudsakligen samma
inträdesfordringar som vid de allmänna läroverken, kräfvas en femårig
kurs, samt att för bestridande af undervisningen vid en dylik skola skulle
—- under förutsättning att lärjungeantalet vore mellan 60 och 70, temligen
jemnt fördeladt på de särskilda årsklasserna, och att sammanslagning
af två årsklasser till gemensam undervisning skulle ega rum, så
ofta sådant lämpligen kunde ske — erfordras två ämneslärare och två
ämneslärarinnor med full tjenstgöring samt tre öfningslärare, af hvilka
lärarne i teckning och gymnastik skulle erhålla en ungefär dubbelt så
sträng tjenstgöring som motsvarande lärare vid treklassiga läroverk, under
det att läraren i musik icke behöfde åläggas flera undervisningstimmar
än som för närvarande åligga dylik lärare vid treklassigt läroverk.

Lärarepersonalen vid ett treklassigt allmänt läroverk utgjordes —
erinrar departementschefen — af en rektor, två kolleger samt öfningslärare
i musik, teckning och gymnastik. I aflöning åtnjöte för närvarande
rektor, utom fri bostad, som tillhandahölles af kommunen, å stat upptagen
lön 3,000 kronor och såsom tillfällig löneförbättring 250 kronor,
eller tillsammans 3,250 kronor, samt hvardera kollegan å stat upptagen
lön 1,500 kronor och såsom tillfällig löneförbättring 500 kronor, eller
tillsammans 2,000 kronor, hvarjemte rektor, derest han såsom ordinarie
lärare tjenstgjort minst 15 år, egde att uppbära ett ålderstillägg å 500
kronor, och kollega kunde, beroende af den tid, hvarunder han vid allmänt
läroverk tjenstgjort, hafva att uppbära ända till fyra ålderstillägg,
hvardera å 5Ö0 kronor, dock att, derest han uppbure i ålderstillägg

2,000 kronor, den tillfälliga löneförbättringen inskränktes till 250 kronor.
Till öfningslärarne utginge arfvoden å 300 kronor för hvar och en, eller
tillsammans 900 kronor. Utom ålderstilläggen uppginge således statens

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kostnader för ett treklassigt allmänt läroverk i regeln till 8,150 kronor
årligen. Förändrades således ett treklassigt allmänt läroverk till en
samskola med ofvan angifven lärarepersonal, så skulle rektorn, den ena
kollegan och musikläraren kunna bibehållas med sina hittillsvarande löneförmåner,
under det att medel erfordrades till aflöning åt två ämneslärarinnor,
hvaraf den ena skulle vara biträdande föreståndarinna för
flickorna, samt till ökning af arfvodena åt lärarne i teckning och gymnastik.
Deremot skulle en besparing af 2,000 kronor uppstå derigenom,
att den andra kollegan kunde undvaras. Bestämdes nu aflöningen för
hvardera ämneslärarinnan till 1,200 kronor — det minsta som för en så
ansträngande befattning syntes böra ifrågakomma, då såsom kompetensvilkor
måste fordras betyg öfver afgångsexamen från högre lärarinneseminariet
eller annat deremot fullt svarande intyg — och ansloges 300
kronor till arfvode för biträdande föreståndarinnan, 400 kronor till ökning
af arfvodena för lärarne i teckning och gymnastik samt 200 kronor till
arfvoden för undervisning i bokhålleri och handarbete, skulle utöfver
hvad som besparades derigenom, att den ena kollegabefattningen lemnades
obesatt, erfordras ett belopp af 1,300 kronor. Detta belopp skulle
komma att höjas med 1,200 å 1,800 kronor, om det blefve nödvändigt
att afstå från att sammanslå olika årsklasser till gemensam undervisning,
så att hvarje årsklass måste erhålla särskild undervisning i hvarje ämne,
något, som måste blifva fallet, derest lärjungeantalet i någon betydligare
mån öfverstege 70 eller vore temligen ojemnt fördeladt på de särskilda
årsklasserna, eller om andra hinder mötte för sammanslagningen, såsom
bristande utrymme eller andra svårigheter, dem undervisningen i en af
två årsklasser bestående afdelning kunde medföra.

Skulle det nu åligga vederbörande kommun icke blott att tillhandahålla
sunda och ändamålsenliga skollokaler och bostad för rektor, utan
äfven att gälda de kostnader till belopp mellan 1,300 och 3,100 kronor,
som, utöfver det hittills utgående statsbidraget till det treklassiga allmänna
läroverket, erfordrades för uppehållandet af samskolans verksamhet,
så skulle sådant säkerligen innebära en allt för stor tunga för flertalet
af de kommuner, som här vore i fråga. Också skulle skyldigheten
att bekosta den högre undervisningen för den qvinliga ungdomen derigenom
öfverflyttas från föräldrarne på kommunen. Det syntes derför
icke obilligt, att kommunen finge rätt att inom vissa gränser och på
vissa vilkor, såsom bidrag till de utgifter, kommunen för skolan iklädt
sig, uppbära en terminlig afgift af lärjungarne. Att ålägga endast
flickorna denna afgift och derifrån befria gossarne, syntes departementschefen
emellertid föga tilltalande. Och då genom Barnundervisningens

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

införande tillfälle bereddes gossarne att vinna en icke obetydlig ökning
i sitt kunskapsmått genom att få stanna vid skolan två år längre än
eljest, komme fördelen häraf att fullt uppväga den skäligen obetydliga
ökning i terminsafgift, som här skulle ifrågakomma, nemligen högst
10 kronor för de tre första årskurserna och högst 20 kronor för de båda
senare.

Herr Nilson har i sin förenämnda motion anfört, att, enligt hans förmenande,
den ifrågasatta anordningen med samundervisning läte sig med
fördel tillämpas, i synnerhet vid alla de mindre läroverk, der lärjungarnes
antal vore temligen begränsadt. Vid de treklassiga läroverk åter, i
hvilka antalet gossar redan nu uppginge till ett 70-tal och deröfver, syntes
för samma anordnings ändamålsenliga genomförande vara nödigt att
i någon mån öka det af Kongl. Maj:t föreslagna antalet ämneslärare och
lärarinnor. Ty då, förutom det redan befintliga stora antalet gossar, de
flickor, som komme att söka inträde i samskolan, ej kunde beräknas
till lägre antal än minst 50, så blefve den af Kongl. Maj:t föreslagna
lärarepersonalen otillräcklig.

Bland läroverk, för hvilka den af Kongl. Maj:t ifrågasatta anordningen
synes icke vara i alla afseenden fullt lämplig, vore att räkna det
treklassiga läroverket i Falköping. Dess lärjungeantal uppginge för närvarande
till inemot 80, och kunde detta läroverk alltså närmast likställas
med de femklassiga. I propositionen till 1890 års Riksdag angående
de allmänna läroverken hade Kongl. Maj:t föreslagit, att detsamma måtte
ombildas till mindre, allmänt läroverk med fyra ämneslärare. I denna
del hade ock Kongl. Maj:ts förslag bifallits af Riksdagens båda kamrar,
ehuru beslutet härom icke ledt till verkställighet, enär hela läroverksförslaget
då slutligen fallit Spå grund af andra allmänt kända orsaker.
Således hade både Kongl. Maj:t och Riksdagen redan samstämmigt erkänt
det billiga och befogade uti, att detta läroverk torsåges med en,
af staten afl onåd, lärare mer än flertalet öfriga treklassiga läroverk. Vid
1892 års lagtima riksdag hade af Kongl. Maj:t 1890 års förslag blifvit
förnyadt i fråga om Falköpings och jemväl några andra treklassiga läroverk,
men det hade icke heller då ledt till någon påföljd. Äfvenledes
hade förut af enskild motionär förslag varit i Riksdagen väckt om läroverkets
i Falköping utvidgning till femklassigt, läroverk. Med mindre
än en fast anstäld lärarepersonal, bestående afl en rektor, två kolleger
och två ämneslärarinnor förutom i förslaget upptagne öfningslärare, kunde,
efter motionärens uppfattning, undervisningen vid detta så starkt freqventerade
läroverk, förvandladt till samskola, icke heller på ett tillfredsställande
sätt uppehållas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Alldenstund den osäkerhet med afseende på dess framtids öde,
hvari Falköpings läroverk befunne sig, allt för länge försvårat och nedtryckt
dess verksamhet och ett snart slut på detta tillstånd af ovisshet
vore för såväl läroverket som den kommun, det tillhörde, af högsta
behof påkalladt, så tilläte sig motionären nu att, i fall Riksdagen icke
inginge på Kongl. Maj:ts förslag om ordnandet af samskolor, alternativt
föreslå, att ifrågavarande treklassiga läroverk utvidgades till femklassigt,
såsom ock länge varit önskvärd! och föreslaget.

Under erinran att lärjungeantalet vid Alingsås treklassiga läroverk
de senare åren uppgått ända till omkring 90, har herr Restadius till stöd
för sitt ofvan omförmälda förslag rörande nämnda läroverk åberopat enahanda
skäl, som af herr Nilson gjorts gällande med afseende å Falköpings
läroverk.

Beträffande de skäl, hvarpå herr Zotterman grundat sitt i förenämnda
motion framstälda förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till
motionen och vill här endast anmärka, det motionären anfört, bland annat,
att år 1886 i Motala inrättats ett enskildt läroverk för gossar, hvilket
ännu, och det som femklassigt, fortsatte sin verksamhet; att detta läroverk
att börja med uppehållits genom bidrag från skolans grundläggare
och andra för densamma intresserade — så kallade principaler — samt
lärjungarnes terminsafgifter och sedermera, då berörda bidrag allt mera
nedgått och till sist alldeles uteblifvit, genom terminsafgifterna och årliga
anslag, som från Motala stad och Motala verkstads bolag kommit
läroverket till del; att läroverket vårterminen 1893 besöktes af 49 lärjungar;
att, enligt befolkningsstatist.iken för år 1890, Motala stad egde
2,616 personer och Motala landsförsamling 7,722 personer, eller tillsammans
10,338 personer, deraf ungefär 3,500, af hvilka många både ville
och kunde lemna sina gossar en högre undervisning än folkskolans, vore
boende vid Motala verkstad, å Göta kanals område, på kort afstånd från
staden eller i dess omedelbara närhet; att kongl. proposition fyra särskilda
gånger, nemligen åren 1879, 1887, 1890 och 1892, framlagts
derom, att ett treklassigt läroverk måtte af staten upprättas i Motala;
att, om den af Kongl. Magt nu ifrågasatta skoltypen blefve godkänd,
Motala samhälle säkerligen skulle finna med sin fordel förenligt att omorganisera
sitt enskilda läroverk för gossar till eu samskola för gossar
och flickor med 5 årsklasser i enlighet med det kongl. förslaget; att
samhället emellertid vore i behof af hjelp genom statsunderstöd, särskilt
då Motala verkstad icke längre hade förmåga eller tillfälle att biträda med
ett visst årligt understöd; men att motionären, då ett läroverk af den
beskaffenhet som det ifrågavarande behöfde eu viss tid till pröfning af

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lämpligheten i de ändrade förhållandena, ansåge sig böra yrka på ett
understödsanslag allenast å extra stat.

Ur den utförliga motivering, som innehålles i herrar Bergs och
Hammarlunds anförda motion, får utskottet, som i öfrigt hänvisar till
sjelfva motionen, här meddela följande.

Den åsigten, att våra småläroverk borde ombildas till öfverbyggnader
på folkskolan, vore — erinra motionärerna — mycket gammal.
Redan den s. k. stora läroverkskomitén af 1828 hade föreslagit, att alla
läroverk med mindre än tre lärare skulle förvandlas till högre eller lägre
folkskolor. Med den ringa utveckling, folkskolan då för tiden nått, hade
detta sig dock mycket svårt. År 1842 hade folkskolan blifvit en kommunalinrättning,
och vid 1856—58 års riksdag hade den, genom tilldelande
af högre statsunderstöd, i vidsträcktare mening än förut blifvit
erkänd äfven såsom en statens angelägenhet. Det var samma Riksdag,
som genom sina, närmast af grefve Rudenschöld föranledda, beslut genomförde
folkskolans organiserande i »småskolor», »egentliga folkskolor» och
»högre folkskolor», och som i dessa senare grundade en förut ej erkänd
offentlig skolår!, i hvilken småläroverken helt naturligt kunde uppgå.

Vid samma tid uttalade regeringen, att dessa läroverk, särskild!
pedagogierna, icke kunde sägas hafva någon speciel uppgift, som kräfde
deras bibehållande såsom ett system för sig eller deras utbildande i
någon särskild rigtning. Vid följande riksdag, 1859—60, föreslog regeringen,
att enär dessa läroverk i sin dåvarande form syntes vara
närmast hänförliga till de högre folkskolorna, så borde statsunderstödet
till dem utgå af de till folkskoleväsendets främjande anslagna medlen.
Denna uppfattning delades af Riksdagen; pedagogierna anslöte sig i
afseende på sin läroplan närmast till folkskolorna och borde helst lyda
under folkskolestadgan, statsanslaget till dem borde sammanföras med
det för folkskolorna anvisade beloppet under den gemensamma rubriken:
pedagogier och folkskolor.

Efter denna tid hade gång efter annan framträdt yrkanden på,
att ej blott pedagogierna, utan äfven de treklassiga läroverken måtte
indragas eller förvandlas till högre folkskolor. Dessa yrkanden grundades,
bland annat, derpå, att folkskolan genom en sådan åtgärd skulle
vinna i lifaktighet och användbarhet för alla samhällsklasser. De togo
sig vid 1868 års riksdag uttryck i flera enskilda motioner inom Andra
Kammaren. Det utskott som behandlade dessa, ansåg, att de eu- och
tvåklassiga läroverken lämpligast borde så ombildas, att de komme att
motsvara den högre folkskolan, samt »öfvertagas af kommunerna sjelfva
med det bidrag från statens sida, som kommer andra sådana folkskolor

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till del». Härigenom skulle de blifva tillgängliga äfven för qvinliga
lärjungar, deras elever skulle ej längre loekas »att inträda på den så
kallade lärda banan för att der taga några mödosamma, gagnlösa fjät»,
och »den egentliga folkskolan skulle erhålla en organisk utveckling
uppåt». På dessa grunder tillstyrkte utskottet, att de en- och tvåklassiga
läroverken måtte ombildas till högre folkskolor, och Andra
Kammaren godkände detta förslag.

Efter någon tids relativ hvila hade frågan ånyo upptagits inom
Andra Kammaren 1880. Det utskott, som fick i uppdrag att behandla
den, uttalade sig i öfverensstämmelse med kammarens tidigare hållning;
hvad särskildt pedagogierna angick, ansåg det dem rent af som
»ett oting». Det föreslog derför indragning af alla pedagogier, alla
eller de flesta treklassiga läroverk samt några femklassiga. Andra
Kammaren gillade dessa förslag och återupprepade dem äfven 1881.

Senast hade yrkandet om småläroverkens ombildande till praktiska
öfverbyggnader på folkskolan blifvit. upptaget genom motionärernas
härom vid föregående lagtima riksdag framlagda motion n:o 9G inom
Andra Kammaren.

Så vidt motionärerna kunde inse, vore också den enda tidsenliga
lösningen af småläroverksfrågan en dylik anordning.

Huru vida man nu, liksom 1868, ville kalla dessa öfverbyggnader
»högre folkskolor» eller förse dem med något mera tilltalande namn,
t. ex. mellanskolor, borgareskolor, kommunalskolor, realskolor eller
dylikt, torde betyda jemförelsevis mindre. Af synnerlig vigt vore
deremot, att de verkligen stäldes öfver folkskolan, icke vid sidan deraf.
Endast derigenom kunna de undgå att skada folkskolans utveckling.

Endast derigenom kunde de ock sjelfva komma att göra någon
vidsträcktare nytta. Allmänt hade nemligen antagits, att dessa skolors
kurs borde vara genomgången vid ungefär 15 års ålder. Sattes nu
inträdesåldern till 9 år, så medförde detta tvenne svårigheter, som i
hög grad komme att inskränka det gagn, ifrågavarande läroverk eljest
skulle kunna hafva med sig. För det första måste de då blifva sexklassiga,
följaktligen temligen dyra och på grund häraf äfven jemförelsevis
fåtaliga. För det andra kunde deras betydelse då endast blifva
mera lokal; liksom de nuvarande småläroverken måste de nemligen
komma att användas så godt som uteslutande af läroverksstaden sjelf
samt dess allra närmaste omgifning — detta af det helt naturliga skälet,
att tänkande föräldrar ej utan synnerligen tvingande grunder sände
sina små ur hemmet vid så unga år.

Faststäldes deremot inträdesåldern till fylda 12 år, så begränsa -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

des kursen till 3 år, och skolorna blefve väsentligen billigare samt
kunde med användande af samma totalkostnad upprättas i långt större
antal. De kunde då äfven komma till nytta för vida större områden,
enär 12—15-åringen icke vore på långt när så beroende af hemmet
och så bunden vid dess vanor och förhållanden som 9—12-åringen.

Till förekommande af att förevarande läroanstalter i likhet med
de nuvarande små läroverken skulle blifva skolor nästan uteslutande
för läroverksstadens egna barn, syntes motionärerna dessutom såsom
vilkor för statsbidrag böra stadgas, att de skulle vara tillgängliga äfven
för barn utom den kommun, som de tillhörde (möjligen dock mot
någon mycket låg afgift).

Mot den af motionärerna föreslagna inträdesåldern hade egentligen
endast ett hufvudskäl blifvit andraget, nemligen att undervisningen i
främmande språk icke ens i sådana skolor skulle kunna anstå till fylda
12 år. Detta skäl kunde möjligen låtit höra sig, i fail motionärerna föreslagit,
att inträdesåldern äfven vid det allmänna läroverket nu skulle sättas
vid nämnda höjd. Så länge det emellertid gåfves rikliga tillfällen att
börja läsa tyska vid 9 eller 10 år, såväl vid de fullständiga som de
feinklassiga läroverken, kunde det väl icke skada att inom några skolor
få pröfva, hvad man genom användande af den moderna, rent praktiska
språkundervisniugsmetoden skulle kunna uträtta med lärjungar, hvilka
under en fullständigt genomgången folkskolekurs erhållit en solid underbyggnad
i modersmålet och andra svenska ämnen. Svagare, än resultaten
af tysldäsuingen i läroverkens nedersta klasser enligt kännares
utsago hittills varit, torde de knappast kunna blifva.

Under punkten 15:o) här nedan har utskottet att besvara tre inom
Andra Kammaren väckta motioner, åsyftande, bland annat, meddelandet
af sådana förändrade bestämmelser angående anslaget till understöd åt
högre folkskolor, att detta anslag finge anlitas jemväl till understöd åt
skolor af ifrågavarande slag, hvilka inrättades i städer. På grund af
det nära samband, som i verkligheten eger rum mellan dessa motioner
och de förslag, som, i enlighet med hvad ofvan meddelats, framställe
beträffande de allmänna läroverken, har utskottet ansett sig böra här
redogöra jemväl för innehållet i omförmälda motioner.

I en af dem, motionen n:o 1G4, har herr A. F. Liljeholm yrkat,
1 ro) att Riksdagen ville medgifva, att högre folkskola äfven finge,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med åtnjutande af samma statsunderstöd, som nu vore tillerkändt dylik
skola på landet, upprättas i stad, der behofvet af dylik undervisningsanstalt
gjorde sig gällande och vederbörande kommun ville åtaga sig
de dermed förbundna kostnaderna;

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes dels vidtaga de ändringar uti nu för högre
folkskolan gällande förordning, hvilka erfordrades för att bringa den i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med vissa af motionären angifna grunder,
dels låta utarbeta läroplan till ledning för undervisningen i sagda
skola; samt

3:o) att Riksdagen måtte till bestridande af kostnaden för dessa
arbeten bevilja ett anslag af 4,000 kronor;

varande de grunder, enligt hvilka motionären ansett den högre
folkskolan böra ordnas, följande:

»1. Högre folkskolans uppgift bör vara att på grundvalen af den
vanliga folkskolebildningen meddela en fortsatt undervisning, afpassad
för det praktiska lifvets behof och särskildt lämpad för dem, som vid
14—15 års ålder lemna skolan för att öfvergå till yrken och näringar.

2. Högre folkskolan bör vara tillgänglig för så väl gossar som
flickor.

3. Högre folkskolans lärokurs bör vara två- eller treårig och som
vilkor för inträde bör fordras att hafva inhemtat det kunskapsmått,
som i en väl ordnad folkskola kan bibringas.

4. I högre folkskola bör undervisningen meddelas i följande läroämnen:
kristendomskunskap, modersmål, räkning, geometri, historia,
geografi, naturkunnighet, bokföring, teckning, sång, gymnastik, trädgårdsskötsel
(i skolor på landet) och slöjd. I högre folkskolan i städerna
borde ett främmande språk —- tyska eller engelska — vara obligatoriskt.

5. Högre folkskola bör kunna upprättas på sådana orter (så väl
i stad som på land), der behofvet af eu dylik undervisningsanstalt gör
sig gällande och vederbörande kommun eller kommuner vilja åtaga sig
de dermed förbundna kostnaderna.

6. Kostnaderna för högre folkskolan böra bestridas dels af staten,
dels af kommunen efter samma grunder, som gälla för nuvarande högre
folkskolan.

7. Folkskolelärare och folkskolelärarinnor, som styrkt sig ega
för undervisning i högre folkskolan erforderliga kunskaper och färdigheter,
böra vid densamma kunna vinna anställning.»

Herr O. V. Vahlin, med hvilken herr A. A. Lilienberg instämt,
Bill. till Riksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Jläft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

har hemstält. i motionen n:o 151, att Riksdagen måtte besluta, att i
riksstaten upptagna anslag af 20,000 kronor till understöd åt högre
folkskolor på landet måtte få användas till understöd, enligt Kongl.
Maj:ts bepröfvande, åt högre folkskolor eller med dem jemförliga enskilda
läroanstalter jemväl i städerna.

Slutligen har herr A. M. Lundberg i motionen n:o 110 yrkat, att
Riksdagen måtte dels förklara, att hvad som vore stadgadt rörande
högre folkskolor på landet skulle, på sätt Kongl. Maj:t egde närmare
bestämma, tillämpas jemväl beträffande sådana städer, der det icke funnes
något allmänt läroverk, dels ock bevilja med 5,000 kronor förhöjning
af det i omförmälda hänseende uti riksstaten upptagna anslag.

Utskottet, som, beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd
för sina särskilda förslag, i öfrigt hänvisar till motionerna, vill endast
i detta hänseende här anmärka följande.

Efter att hafva erinrat, att de högre folkskolorna vid deras inrättande
mottagits med likgiltighet och att de ännu i dag förde ett
tynande lif, har herr Liljeholm framhållit, att orsaken härtill varit den,
att tiden icke varit mogen för de tankar, hvarpå inrättandet af den
högre folkskolan hvilade. Folkskolan hade ej verkat tillräckligt länge,
för att insigten om en sann upplysnings vigt och betydelse skulle hafva
hunnit genomtränga folkmedvetandet och dymedelst omdana ett helt
folks åskådnings- och tänkesätt. Syftet med den högre folkskolan hade
obestridligen varit godt, men målet hade ej stått klart vare sig för den
stora allmänheten eller för vederbörande myndigheter. Så hade hon
t. ex. på åtskilliga ställen blifvit rätt och slätt en förberedande skola
till de allmänna läroverken; på andra åter hade hon fått blifva förberedande
för något visst yrke, t. ex. sjömansyrket. Bestämmelsen,
att för inträde i högre folkskola skulle fordras att »innehafva de kunskaper,
hvilka i den egentliga folkskolan meddelas», hade åsidosatts.
Derigenom hade denna skola blifvit en konkurrent till folkskolan i
stället för en öfverbyggnad på densamma, hvartill hon ursprungligen
varit ämnad. En brist hade äfven legat deri, att den högre folkskolans
verksamhet varit begränsad till landsbygden.

Att ifrågavarande skola, sådan hon hittills varit anordnad, icke
lyckats förvärfva sig allmänhetens förtroende, framginge bäst deraf, att
för närvarande endast 12 dylika skolor funnes i hela landet med sammanlagdt
omkring 280 lärjungar, medan det i folk- och småskolorna
undervisades 700,000 lärjungar.

Hvad undervisningen i högre folkskolan anginge, behöfde endast
påpekas, att år 1890, då skolornas antal varit 11, helsolära förekommit

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

blott i 1 skola, svensk stats- och kommunalkunskap blott i 4, linearritning
i 2, bokhålleri i 4, gymnastik blott i 5, tyska i 2 och engelska
i 1 skola.

Här gälde således att råda bot för påtagliga brister. Hvad Riksdagen
hade att göra för undanrödjande af omförmälda missförhållanden
och väckande af intresse för ifrågavarande skola, vore att gifva sitt
erkännande och understöd äfven åt högre folkskolor i städerna, men
på samma gång i skrifvelse till Kongl. Maj:t begära vissa ändringar i
nu för högre folkskolan gällande bestämmelser. För de stadssamhällen,
som i följd af 1890 års Riksdags beslut fått eller finge sina undervisningsanstalter
indragna, skulle denua skolform, praktiskt anordnad,
blifva en ersättning. Men som det nu vore stäldt, läte detta sig icke
göra. Härför behöfdes en ändring i kongl. kungörelsen den 16 juni
1875 angående anslag till högre folkskolor. I denna kungörelse definierades
nemligen nämnda skola som en sådan, hvilken inrättades »för en
eller gemensamt för flera församlingar på landet». Men dylika skolor
vore behöfliga äfven i städerna. De ynglingar, som ville egna sig åt
den mera omfattande handelsverksamheten och den högre industrien,
kunde inhemta derför erforderliga insigter och färdigheter i de allmänna
läroverken och de högre fackskolorna. Men hvar skulle det
störa flertalet af ynglingar, som ville egna sig åt hand t verket, den
mindre omfattande handeln och industrien, få lämplig förbildning? Att
det allmänna läroverkets lägre klasser, hvilka af en stor del anlitades,
och hvarigenom staten förorsakades betydliga utgifter, icke mägtade
gifva dem en för det praktiska lifvets värf afpassad bildning, vore klart.
Den mängd af barn, som nu, efter inhemtande af den egentliga folkskolans
lärokurs, genomginge en eller annan af elementarläroverkens
lägsta klasser, der deras tid hufvudsakligen upptoges med att å nyo
genomgå hvad som redan inhemtats — ett litet pensum i tyska språket
undantaget — skulle i en tidsenligt organiserad högre folkskola få en
för det praktiska lifvets behof särskild lämpad bildning. Inrättades
dylika skolor, der de af behofvet påkallades, skulle ej så många af
folkskolans lärjungar som nu frestas att träda in på det offentliga
läroverkets långa studiebana, utan tidigare utgå i lifvets värf, hvarigenom
tillströmningen till elementarläroverken skulle minskas, utan
skada för landets högre bildning, men till stort gagn för dess näringslif.

Härtill komme, att förtroendet till folkskolan år efter år blefve
allt allmännare, så att hon på många ställen vore på god väg att blifva
den enda skola, i hvilken handtverkare^ den mindre handlanden och
den lägre tjenstcmannen m. fl. satte sina barn. Flertalet af dessa

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

barn komme att egna sig åt just sådana näringslifvets områden, som
här vore i fråga. Men för att kunna göra det med hopp om framgång,
och för att vår konstfärdighet och arbetsduglighet måtte komma att
stå i jemnhöjd med andra nationers, behöfde de inhemta mera, än den
egentliga folkskolan kunde meddela.

Folkskolestadgans bestämmelser angående högre folkskolans organisation
vore ytterst fragmentariska, och undervisningsplan saknades
helt och hållet, hvadan motionären ansett sig böra lemna några antydningar
om de grundsatser, som enligt hans förmenande borde följas
vid ifrågavarande skola. Härvid finge dock ej förbises, att olika orters
förhållanden stälde på en dylik skola skilda fordringar, hvarför ett visst
mått af frihet borde lemnas skolstyrelserna att derefter ordna dessa
skolors läroämnen och kurser.

Herr Vahlin har till stöd för sin framställning åberopat det faktum,
att genom den år 1890 beslutade indragningen af vissa lägre läroverk
och pedagogier åtskilliga städer gått förlustiga undervisningsanstalter,
för hvilkas anordnande de fått vidkännas icke obetydliga
uppoffringar, samt att flertalet af ifrågavarande städer icke vore i stånd
att utan statens mellankomst bereda sig — och härmed äfven närgränsande
landsbygd — någon ersättning för de dem fråntagna läroverken;
hvarjemte motionären framhållit, att genom ett bifall till motionen
den mellanskoleform, hvars saknad enligt motionärens uppfattning
utgjorde en af de väsentligaste bristerna i vårt nuvarande undervisningssystem,
skulle komma att vida mer, än nu vore förhållandet,
pröfvas och utvecklas, och härigenom ett värdefullt förarbete vara
undangjordt för dess allmännare och måhända i en icke aflägsen framtid
obligatoriska införande i vårt land.

Herr Lundberg har grundat sitt förslag uteslutande på den beslutade
indragningen af vissa lägre läroverk och pedagogier.

Egentliga syftet med det förslag till lösning af den s. k. småläroverksfrågan,
som Kong]. Maj:t nu framlagt, synes vara att genom
anordnande af Barnundervisning vid de ifrågavarande läroverken ingjuta
nytt lif i dem och derigenom bevara dem åt de kommuner, der de nu
finnas. Ehuru den ifrågasatta lösningen enligt departementschefens
uppfattning icke skulle vara definitiv, lärer likväl något tvifvel knappast
kunna råda derom, att genom ett bifall till förslaget läroverken skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

komma att fastslås i vederbörande städer, och den handlingsfrihet, som
Riksdagen allt sedan år 1882 egt att kunna, då omsider meningarna
hunnit enas, på ett ändamålsenligt sätt ordna ifrågavarande del af
undervisningsväsendet, komma att väsentligen inskränkas, i det att
nemligen lärare åter skulle vid läroverken anställas å ordinarie stat.
Uppfattningen inom landet har emellertid allt mera gått i den rigtning,
att ifrågavarande läroverk böra indragas och ersättas med någon skolform,
mera afpassad för behofvet hos det stora flertal lärjungar, som
nu från dem utgå i det praktiska lifvet. Och mot den nu föreslagna
samskolan synas utskottet tungt vägande anmärkningar kunna rigtas.

På samma gång den ifrågasatta anordningen, såsom nyss blifvit
anmärkt, skulle medföra ett fastläsande af de smärre allmänna läroverken,
innehåller sålunda förslaget en alldeles opröfvad nyhet. Den skolform,
som föreslås, saknar nemligen helt och hållet fotfäste i vårt undervisningsväsende.
Den är uppenbarligen företrädesvis afsedd för de mera
bemedlades barn, men kan icke ens tillfredsställa dessas behof, då den
icke medför dimissionsrätt till högre läroverk. Och den leder vidare
in på en väg, som i sin fortsättning måste medföra högst betydliga
utgifter för statsverket. Om statens uppoffringar för ifrågavarande
skolor endast kunna försvaras derigenom, att äfven flickor få tillträde
till dem, torde nemligen med skäl kunna frågas, hvarför staten i så
stor utsträckning skall tillgodose flickundervisningen endast i de smärre
städerna, och befogade anspråk synas då kunna framställas från de
större städernas sida, att staten äfven måtte under liknande former
sörja för undervisningen af deras qvinliga ungdom.

Af nu anförda skäl anser sig utskottet icke kunna förorda Kong!.
Maj:ts framställning, och häraf följer äfven, att utskottet icke kan biträda
herr Zottermans derpå grundade förslag samt de yrkanden, som
af herrar Nilson och Restadius framstälts i förra delarne af deras motioner.
Beträffande åter sistbemälde två motionärers alternativt väckta
förslag om de tre-klassiga läroverkens i Falköping och Alingsås uppflyttning
till fem-klassiga, vill utskottet icke förneka, att skäl anförts
till stöd för en sådan förändring, men då uppflyttningen, derest den bör
ega rum, synes utskottet böra företagas endast i sammanhang med en
omreglering af de femklassiga läroverken i deras helhet, dervid tillfälle
blir beredt att samtidigt indraga sådana läroverk, hvilka icke kunna
anses försvara sin plats, kan utskottet under för handen varande förhållanden
icke annat- än afstyrka motionerna jemväl i denna del.

Herrar Bergs och Hammarlunds förslag synes utskottet förtjent
af synnerlig uppmärksamhet. Genom att uttala sig till förmån för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bemälda motionärers yrkande på indragning af de återstående treklassiga
läroverken samt pedagogierna skulle Riksdagen gå vidare på den
år 1890 beträdda vägen, hvilken ensam synes föra fram till det mål,
som, enligt utskottets förmenande, bör uppställas för småläroverksreformeu,
eller inrättandet af just sådana öfverbyggnader på folkskolan,
hvilka motionärerna förorda och hvilka, då desamma i sjelfva verket
komme att utgöra en utveckling af den högre folkskolan, i motsats till
de af Kongl. Maj:t föreslagna samskolorna, skulle nära ansluta sig till
vårt nuvarande undervisningsväsende.

Att nu fatta definitivt beslut om indragning åt samtliga ifrågavarande
läroverk och pedagogier synes utskottet emellertid så mycket
mindre böra ifrågakomma, som några af dessa läroverk kunna anses
så lifskraftiga, att de, såsom förut framhållits beträffande läroverken i
Falköping och Alingsås, till äfventyrs böra förändras till femklassiga,
hvadan utredning i detta hänseende uppenbarligen måste föregå ett
dylikt beslut. Icke heller synes Riksdagen nu böra besluta upprättande
af mellanskolor i enlighet med de af herrar Berg och Hammarlund angifna
grunder, ty äfven i detta afseende lärer vidare utredning vara
af nöden. Bemälde motionärers förslag i denna del sammanfaller i
öfrig! i allt väsentligt med det förslag till förändring af den högre
folkskolan, som framstälts af herr Liljeholm, och då sistnämnde motionär
ifrågasatt en skrifvelse till Konungen i ämnet, synes det utskottet,
som om Riksdagen borde vidtaga en sådan åtgärd, hvilken emellertid
lämpligast torde böra anknytas till den af herrar Berg och Hammarlund
väckta motionen, då i denna jemväl yrkats afslag å Kongl. Maj:ts i
fråga om de treklassiga läroverken nu gjorda framställning. Till utgångspunkt
för utredningen synas lämpligen kunna tagas de af sistbemälde
motionärer angifna grunder, dock att, enligt utskottets förmenande,
dels någon viss ålder icke bör föreskrifvas för vinnande af inträde i
skolan, enär sådant inträde icke bör förvägras någon, som verkligen
innehar det af motionärerna för inträde jemväl fordrade kunskapsmått,
dels det tillägg bör göras, att undervisning i ett främmande lefvande
språk bör i skolan meddelas, hvarjemte äfven torde kunna, på sätt
motionärerna i motiveringen jemväl antydt, ifrågasättas, huruvida icke
barn från annat distrikt än det, der skolan vore belägen, borde ega
tillträde till skolan mot erläggande af någon mindre afgift. Att,
såsom herr Liljeholm föreslagit, anvisa särskildt anslag för utredningens
verkställande, lärer icke vara erforderligt.

I afvaktan på det förslag, hvartill den ifrågasatta utredningen
kan föranleda, och med stöd af de väckta motionerna i ämnet synes

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

emellertid Riksdagen böra redan nu fatta ett definitivt beslut angående
utsträckt, disposition af anslaget till understöd åt högre folkskolor.
Såväl herr Liljeholm som herrar Lundberg och Yahlin hafva föreslagit,
att bidrag från berörda anslag måtte få utgå jemväl till högre folkskolor,
som inrättas i städerna, herr Lundberg med den inskränkning, att
endast sådan stad, der allmänt läroverk icke finnes, bör komma i åtnjutande
af ifrågavarande förmån, och herr Vahlin med den utvidgning, att
jemväl enskildt, med högre förskola jemförligt. läroverk i stad bör deraf
blifva delaktigt. I frågans nuvarande läge synes det utskottet icke
behöfligt att gå utöfver hvad herr Lundberg föreslagit, dock att åt
beslutet torde böra gifvas en något annan formulering, än den bemälde
motionär ifrågasatt, i det att nemligen, bland annat, lärer böra uttryckligen
förklaras — hvad motionären i öfrigt uppenbarligen afsett — att
icke heller stad, der pedagogi nu finnes, bör blifva berättigad till understöd
från anslaget.

Då en icke obetydlig del af anslaget för närvarande besparas,
synes någon förhöjning af detsamma, på sätt herr Lundberg föreslagit,
icke för nästkommande år vara behöflig.

Utskottet, som under punkten 15:o) här nedan gör de hemställanden,
hvartill herrar Liljeholms, Vahlins och Lundbergs motioner funnits
föranleda, får, med afseende å Kongl. Maj:t,s förevarande framställning
och dermed direkt sammanhängande motioner, nu hemställa:

a) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, må i anledning af herrar
Bergs och Hammarlunds motion uti skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, efter
föregående utredning, taga i öfvervägande ej mindre,
huruvida icke samtliga nu befintliga tre-klassiga allmänna
läroverk och pedagogier kunna indragas, med
undantag för sådana läroverk, hvilka kunna anses
böra förändras till fem-klassiga, än äfven, huruvida
icke åtgärder böra vidtagas för inrättande i de indragna
läroverkens och pedagogiernas ställe af högre
folkskolor, anordnade i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med åt utskottet ofvan angifna grunder;

b) att herr Zottermans ofvan omförmälda motion
icke må af Riksdagen bifallas;

c) att herr Nilsons förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

Ang. ifrågasatt
förändring
rörande
teckningslärames
vid
de högre allmänna
läroverken
löneförmåner.

d) att icke heller herr Restadius’ ofvanberörda motion
må föranleda till någon åtgärd från Riksdagens sida.

ll:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 102) har
herr S. J. Kardell föreslagit,

dels att, tills vidare och intill dess annorlunda blefve bestämdt,
ordinarie tecknings!ärare vid rikets allmänna läroverk vid inträffande
tjenstledighet på grund af sjukdom måtte:

a) der antalet tjenstgöringstimmar uppginge till 25 i veckan eller
derutöfver, få uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag
af de s. k. löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom, i den händelse
han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring
uppgått till 25 timmar i veckan;

b) der antalet tjenstgöringstimmar utgjorde från och med 20 till
och med 24 i veckan få uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som,
efter afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom,
i den händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse
denna tjenstgöring uppgått till 20 timmar i veckan; samt

c) der antalet tjenstgöringstimmar vore från och med 16 till och
med 19 i veckan, få uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som, efter
afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom, i den
händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna
tjenstgöring uppgått till 16 timmar i veckan;

dels ock att Riksdagen måtte för innevarande statsregleringsperiod
till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag af 3,000 kronor
i och för bestridande af här ifrågavarande utgifter.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
får utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Vid 1891 års riksdag förehade utskottet till behandling ett med
det nu förevarande väsentligen öfverensstämmande förslag, hvilket framburits
af herr P. A. Romberg genom motion (n:o 147) inom Andra
Kammaren. I det yttrande, utskottet afgaf öfver berörda förslag (punkten
7:o) af utlåtandet n:o 9), anförde utskottet bland annat, att ehuru utskottet
icke förbisåge, att med nuvarande aflöningsbestäuimelser teckningslärarne
vid de allmänna läroverken i händelse af sjukdom komme
att i jemförelse med de andra lärarne befinna sig i en ofördelaktig ställning,
utskottet likväl icke ansåge detta missförhållande i verkligheten
vara af den betydenhet, att icke med afhjelpandet deraf utan olägenhet
kunde anstå, tills läroverksfrågan i sin helhet erhölle sin lösning; och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hemstälde utskottet, att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.
Denna hemställan vann Andra Kammarens bifall, hvaremot Första Kammaren,
med afslag å utskottets hemställan, biföll motionen. Till följd
af kamrarnes skiljaktiga beslut förföll frågan.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med den uppfattning, soro sålunda
af statsutskottet år 1891 gjordes gällande, anser utskottet behofvet af en
rättelse uti de ifrågavarande aflöningsförhållandena icke i verkligheten
vara af den trängande beskaffenhet, att denna rättelse bör vidtagas
oberoende af frågan om lönereglering för lärarne vid de högre läroverken
i allmänhet, hvadan utskottet hemställer,

att herr Kardelis förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Folkundervisningen.

12:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen,
att för anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg anslaget till seminarierna för folkskolelärares
bildande måtte höjas med 1,500 kronor.

Domkapitlet i Göteborg hade — meddelar departementschefen —
på anhållan af rektor vid folkskolelärareseminariet derstädes inkommit
med framställning derom, att undervisning i slöjd måtte blifva införd
vid nämnda seminarium. Såsom skål derför både åberopats, bland
annat, att, äfven om denna undervisning ej vore af större vigt för
seminarieelevernas egen utbildning under läroåren, skulle ämnet likväl
under närvarande omständigheter ej utan skada kunna saknas på seminariets
arbetsordning. Slöjdkunnighet vore nemligen numera af icke
liten betydelse för elevens befordran, enär den, som utexaminerats från
ett seminarium, bland hvars läroämnen slöjd inginge, på många ställen
komme att föredragas framför den, som fått sin utbildning vid seminarier,
hvarest dylik undervisning icke meddelades. Detta komme naturligtvis
att ske företrädesvis i de bygder, i hvilka skolor med slöjd
funnes i större mängd, och till sådana kunde särskildt räknas de delar
af landet, som omgåfve Göteborg och derför plägade taga sina lärare
från dervarande seminarium.

Med hänvisning till den utredning af frågan om undervisning i
slöjd vid seminarierna, som i bilagor till 1887 års statsverksproposiBih.
till Riksd. Viol. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 [luft. G

Ang. anslag
till undervisning
i slöjd
vid folkskolelärareseminariet
i Göteborq.

[10.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
för anordnande
af undervisning
i slöjd
vid folkskolelärareseminariet
i Upsala.

tioner lemnades af departementets dåvarande chef, har departementschefen
vidare erinrat derom, att anslag till undervisning i slöjd vore
beviljadt till alla qvinliga seminarier samt till de manliga i Karlstad,
Hernösand, Lund, Linköping och Vexjö.

Kostnaderna för införande af slöjdundervisning vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg vore beräknade till eu utgift för en gång af

3,000 kronor, hvilket belopp afsåges för ordnande af lokal och inköp
af verktyg, samt till en årlig utgift af 1,500 kronor till arfvode åt
lärare och inköp af virke m. m.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet, som i punkten 66:o) här
nedan förordar bifall till ett af Kongl. Maj:t framlagdt förslag om anvisande
på extra stat för år 1894 af anslag till lokal och inköp af
verktyg för den ifrågasatta slöjdundervisningen, nu hemställa,

att Riksdagen må för anordnande af undervisning
i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Göteborg höja
anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande
med 1,500 kronor.

13:o) I en till Riksdagen den 3 februari innevarande år aflåten
proposition (n:o 19) har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen
bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen att, för anordnande af undervisning i slöjd
vid folkskolelärareseminariet i Upsala, anslaget till seminarierna för
folkskolelärares bildande måtte höjas med 1,500 kronor samt på extra
stat för år 1894 anvisas ett belopp af 400 kronor.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att domkapitlet i
Upsala på anhållan af rektor vid folkskolelärareseminariet derstädes den
28 sistlidne januari till Kongl. Maj:t inkommit med framställning derom,
att undervisning i slöjd måtte blifva införd vid nämnda seminarium.

I berörda framställning hade, anför departementschefen, såsom
skäl för det väckta förslaget erinrats, hurusom fordran på slöjdkunnige
folkskolelärare blefve allt mera allmän. Redan höstterminen 1886 hade
fråga väckts att införa slöjdundervisning vid seminariet, men då hade
hinder derför mött i omöjligheten att anskaffa lämplig lokal. Nu hade
emellertid utsigt uppstått att erhålla en sådan genom förhyrande af en
för ändamålet passande lägenhet.

Kostnaderna för införande af slöjdundervisning vid folkskolelärare -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

seminariet i Upsala vore af rektor beräknade till en utgift för en gång
af 400 kronor, hvilket belopp afsetts för inköp af verktyg, samt till
en årlig utgift af 1,500 kronor till arfvode åt lärare, hyra för lokal och
inköp af virke in. m.

Då de skäl, som föranledt införande af undervisning i slöjd vid
andra folkskolelärareseminarier, i lika mån gälde angående seminariet
i Upsala, och då det, med hänsyn till det nu yppade tillfället att erhålla
en för dylik undervisning vid sistnämnda seminarium lämplig
lokal, syntes vara angeläget, att beslut om dylik undervisnings införande
derstädes blefve snarast möjligt meddeladt, hemstälde departementschefen,
att proposition i ämnet måtte till nu pågående Riksdag aflåtas.

Kongl. Maj:ts nu framstälda förslag har synts utskottet vara af
beskaffenhet att böra af Riksdagen bifallas. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må för anordnande af undervisning
i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Upsala:

a) höja anslaget till seminarierna för folkskolelärares
bildande med 1,500 kronor, och

b) på extra stat för år 1894 anvisa ett belopp
af 400 kronor.

14:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom i statsverkspropositionen
gjorda framställning och under hänvisning till de skäl, som till stöd materiel m. in.
för samma framställning finnas åberopade i statsrådsprotokollet (sid. 26), f°r f°^k°lorhemställer
utskottet: L ^

a) att anslaget till undervisningsmateriel m. in. för
folkskolorna må höjas från 15,000 kronor till 20,000
kronor, eller med 5,000 kronor; samt

b) att Riksdagen må medgifva, att den undervisningsmateriel,
som af ecklesiastikdepartementet anskaffas,
må få på reqvisition af vederbörande styrelser
till samma pris, som medgifves åt de allmänna folkskolorna,
tillhandahållas äfven de seminarier för bildande
af lärare vid småskolan, hvilka af landsting upprättats.

15:o) Beträffande anslaget till högre folkskolor hafva, på sätt i punkten Ano- utsträckt
10:o) här ofvan meddelats, inom Andra Kammaren väckts följande motioner: afamiagct
motionen n:o 164, af herr A. F. Liljeholm, som yrkat: till understöd

l:o) att Riksdagen ville medgifva, att högre folkskola äfven (inge,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kong!. Maj:t täcktes dels vidtaga de ändringar uti nu för högre folkskolan
gällande förordning, hvilka erfordrades för att bringa den i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med vissa i motionen närmare angifna
grunder, dels låta utarbeta läroplan till ledning för undervisningen i
sagda skola; samt

3:o) att Riksdagen måtte till bestridande af kostnaden för dessa
arbeten bevilja ett anslag af fyra tusen kronor;

motionen n:o 151, af herr O. V. Vahlin, deruti föreslagits, att
Riksdagen måtte besluta, att i riksstaten upptagna anslag af 20,000
kronor till understöd åt högre folkskolor på landet finge användas
till understöd, enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande, åt högre folkskolor
eller med dem jemförliga enskilda läroanstalter jemväl i städerna; och
motionen n:o 110, af herr A. M. Lundberg, som hemstält, att
Riksdagen måtte dels förklara, att hvad som vore stadgadt rörande
högre folkskolor på landet skulle, på sätt Kong], Maj:t egde närmare
bestämma, tillämpas jemväl beträffande sådana städer, der icke
funnes något allmänt läroverk, dels ock bevilja med 5,000 kronor
förhöjning af det i omförmälda hänseende uti riksstaten upptagna anslag.

Under åberopande af hvad utskottet i förenämnda punkt anfört
beträffande ifrågavarande motioner och med erinran att utskottet,
i anledning af en utaf herrar Berg och Hammarlund väckt motion, i
samma punkt hemstält om aflåtande till Konungen af en skrifvelse i
väsentligen enahanda syfte, som det herr Liljeholm med den af honom
ifrågasatta skrifvelsen afser, får utskottet här hemställa:

a) att Riksdagen, med anledning af herrar Liljeholms,
Vahlins och Lundbergs förevarande motioner,
må medgifva, att det i riksstaten uppförda anslaget
till understöd åt högre folkskolor må, enligt Kongl.
Maj:ts bepröfvande, användas jemväl till understöd åt
högre folkskola, som upprättas i stad, der hvarken
allmänt läroverk eller pedagogi finnes; och

b) att omförmälda motioner i öfrigt icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

16:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att förslagsanslaget
till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter
bosatta finnar, nu 25,000 kronor, måtte höjas till 45,000 kronor,
eller med ett belopp af 20,000 kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen
till en början erinrat, att Riksdagen år 1874 beviljat ett
förslagsanslag af 12,000 kronor till befrämjande af folkundervisningen
bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar. Detta anslag, hvilket
af Riksdagen år 1889 höjts till 25,000 kronor, hade, i öfverensstämmelse
med den för detsamma från början angifna plan, blifvit användt
till upprättande och underhållande af ett småskolelärareseminarium
i Haparanda, till stipendier åt elever vid nämnda seminarium samt åt
finsktalande elever vid folkskolelärareseminariet i Hernösand, till bidrag
för inrättande af folk- och småskolor inom de finsktalande församlingarna,
till höjande af dervarande folkskolelärares löner öfver eljest
bestämdt minimibelopp, till lindring af skoldistriktens öfriga omkostnader
för skolväsendet samt till utarbetande af lämpliga läroböcker och
anskaffande af annan undervisningsmateriel, hvarjemte några skolor inrättats,
som antingen helt och hållet bekostats af anslaget eller vid
hvilka lärarnes löner i sin helhet utginge från detsamma, dessa skolor
med särskild uppgift att meddela undervisning på svenska språket.

Tvifvelsutan hade — fortsätter departementschefen — detta anslag,
behöfligt redan af hänsyn till de finsktalande socknarnes svaga
ekonomiska vilkor, hvilka påkallade större uppoffringar för skolväsendet
från statens sida än som komme andra delar af landet till godo,
varit af synnerligt gagn. Särskilt hade genom detsamma möjliggjorts
anordningar, åsyftande att befordra ett vigtigt fosterländskt ändamål,
nemligen att inom den ifrågavarande bygden främja svensk odling och
språkkunskap, ett ändamål, hvars stora värde de finsktalande församlingarna
sjelfva lifligt behjertad

Domkapitlet i Hernösand hade emellertid nu, efter att hafva anmodat
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att verkställa
och till domkapitlet insända utredning, huruvida och på hvilka
orter inom länets finsktalande församlingar af staten inrättade och underhållna
folkskolor med svenska såsom undervisningsspräk kunde ytterligare
vara af behofvet påkallade, öfverlemnat och dervid med eget
utlåtande beledsagat eu af Kongl. Majrts bemälde befallningshafvande,
efter vissa församlingars samt vederbörande skolråds, pastorsembetens
och folkskoleinspektörers hörande, i berörda hänseende gjord utredning.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hado deruti anfört, att den finsk -

Ang. höjning
af anslaget
till folkundervisningens
befrämjande

bland de i rikets
nordliga
trakter bosatta
finnar.

[12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

talande befolkningens undervisning i svenska språket vore enligt Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes åsigt af den största betydelse samt för en
stor del af denna befolkning ett sedan länge kändt önskningsmål. Att
ett ökadt antal skolor af ofvan antydda beskaffenhet, vore erforderligt
syntes påtagligt ensamt deraf, att i följd af bristen på dylika skolor
det område inom länet, hvarest svenska språket talades, alltjemt förminskades.
Vid sådant förhållande vore det en pligt att vidtaga sådana
anordningar, att undervisning åt alla svenska föräldrars barn meddelades
på svenska språket, och att tillfälle bereddes åt de finska att
inhemta kunskaper i svenska språket. Då emellertid församlingarna
ansåge sig icke vara i stånd till ökade uppoffringar för sitt skolväsende,
och då något användande af tvångsmedel icke i detta fall borde ifrågasättas,
återstode, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, intet
annat, än att staten trädde emellan och sjelf läte inrätta det ökade antalet
skolor, som behöfdes intill dess församlingarna sjelfva kunde bekosta
dem.

Vid bestämmande af de erforderliga skolornas lägen samt den
ordning, hvari de borde till utförande förekomma, syntes den grundsats
lämpligast böra följas, att de orter först dermed borde tillgodoses,
hvilka egde en blandad svensk- och finsktalande befolkning eller gränsade
intill en dylik eller till svensktalande bygd. Skälen härtill läge
i öppen dag. Det måste naturligen i första rummet gälla att bereda
möjlighet för de svenska elementen att bibehållas vid sina fäders språk
och kultur. Innan detta skett kunde man icke hoppas, att undervisning
i svenska språket inom den oblandadt, finska bygden skulle kunna
bära stadigvarande frukt, hvilket förutsatte, att dess befolkning äfven
utom skolan framgent och ofta sattes i beröring med svensktalande
befolkning.

På grund häraf vore det i språkgränsen och dess närhet dessa
skolor först borde anläggas, eller på de orter inom det oblandadt finska
området, hvarest svenska kolonier eller någon vigtigare centralpunkt
funnes. Denna grundsats hade jemväl hittills följts med afseende på
de redan anlagda eller under anläggning varande skolorna, som staten
ensam bekostat.

Men äfven på den långsträckta språkgränsen erbjöde olika punkter
olika behof af svensk språkundervisning och olika utsigter till snabb
framgång. Till belysande af detta förhållande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
erinrat, hurusom det finska språket inträngt djupast
i landet inom Gellivare och Jockmocks socknar, ehuru det härstädes
på tre sidor omgåfves af svenska och lappska språken. Genom denna

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

framskjutna del af det finska språkområdet framginge numera Luleå—
Ofoten-banan. Det vore enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt
detta område, som med största utsigt till framgång kunde återvinnas
genom svenska skolors anläggning och med full säkerhet bibehållas
för svenska språket.

Hvad beträffade Torneå-dalen och de skolor, hvilkas inrättande
derstädes vederbörande skolråd och pastorsembeten förordat, så kunde
visserligen i några fall deras verkan icke anses lika säker, då några
af dem icke vore förlagda i full enlighet med ofvan angifna grundsats
utan djupt in i finnbygden vid riksgränsen; men då nämnda skolor
komme att ligga i denna landsdels hufvudorter, der ett om än ringa
svenskt element alltid förefurmes, och då de för öfrigt vore eftersträfvade
af befolkningen samt komme att lemna en hittills saknad erfarenhet
rörande dessa skolors lämpligaste anordning, tvekade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande icke att instämma i förslagen samt förorda jemväl
dessa till skyndsamt utförande.

På grund af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört
hade bemälda embetsmyndighet föreslagit, att ett antal af 24 folkskolor
med svenska såsom undervisningsspråk måtte på statens bekostnad
inrättas i enlighet med närmare angifven plan (se statsrådsprotokollet
sid. 29).

Vid öfverlemnande af denna Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
framställning hade domkapitlet förmält, att domkapitlet beträffande
behofvet af de föreslagna skolorna, nödvändigheten af statens mellankomst
för deras inrättande och de grundsatser, som borde följas vid
bestämmandet af deras lägen, helt och hållet instämde med Kongl.
Maj:ts befallningshafvande. Men då alla de föreslagna skolorna svårligen
på en gång kunde komma till stånd, hade domkapitlet ansett sig
böra med ledning af handlingarna för närvarande från förslaget utesluta
några, med hvilkas inrättande borde kunna någon tid anstå (se statsrådsprotokollet
sid. 29 och 30).

På grund af hvad domkapitlet anfört och under åberopande i
öfrigt af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förslag hade domkapitlet
hemstält, att Kongl. Magt måtte, för inrättande på nedannämnda ställen
af folkskolor med svenska såsom undervisningsspråk, bereda anslag
af allmänna medel till följande belopp, nemligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

	Byggnads- kostnad och materiel.	Hyra.	Lön.
skolhus	2,500	600	700
d:o	3,300	—	700
d:o	3,300	—	700
d:o	3,300	—	700
d:o	3,300	—	700
d:o	3,300	—	700
d:o	5,000	—	700
	—	350	700
	—	250	700
	—	250	700
	—	300	700
	—	250	700
	—	250	700
	—	300	700
	—	200	700
	—	200	700
	—	300	700
	—	200	700
a kronor	24,0CÖ	\| 3,450\| 12,600

Jockmock: Kvoka—Sarkavara—Mur
» Gellivare: Skröfven—Storberget,
Mäntyvara—Yrti vara,
Palohurnas—Leipojärvi,
Dokkas—Alavara,
Sakavara—Liikavara,
Sammakko,

b Neder-Torneå: Seivis.........................

b Öfver-Torneå: Jänkisjärvi.................

b Hietaniemi: Kukkasjärvi....................

» Neder-Torneå-. Mattila.......................

b Korpilombolo: Narken .......................

b Öfver-Torneå: Matarengi .................

b Karl Gustaf: Kukkola.......................

b Pajala: Kengis bruk........................

b Öfver-Torneå: Kuivakangas.............

B Hietaniemi: Niemis...........................

b Korpilombolo: Jerijärvi......................

eller för eu gång 24,000 kronor och tills vidare årligen 16,050
kronor.

Då genom inrättande af folkskolor på statens bekostnad på ofvannämnda
ställen en stor lättnad skulle beredas församlingarna med afseende
på deras skolväsen, hade domkapitlet vidare föreslagit, att
Kongl. Maj:t måtte föreskrifva såsom vilkor, att församlingarna för att
komma i åtnjutande af denna förmån skulle tillhandahålla lärarne kofoder
och erlägga pensionsafgifter efter det lönebelopp, som förutom
naturaförmåner eller ersättning derför af dem uppbures. Äfvenså borde
Gellivare församling i öfverensstämmelse med sitt erbjudande kostnadsfritt
tillhandahålla tomter för skolhusen.

Sedan statskontoret, i ärendet hördt, erinrat derom, att ej alla
de ifrågavarande församlingarna afgifvit yttranden i ämnet, samt Kongl,
Maj:t genom remiss anbefalt domkapitlet att från de församlingar^

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bvilka äunu icke blifvit hörda, infordra yttranden och med desamma
jemte det förnyade utlåtande, som domkapitlet kunde finna sig föranlåtet
afgifva, till Kong!. Maj:t inkomma, både domkapitlet i skrifvelse
den 2 december 1891 ånyo utlåtit sig i ärendet och dervid öfverlemnat
de infordrade yttrandena. Af dessa yttranden jemte förut till Kong].
Maj:t ingifna handlingar framginge, att alla i domkapitlets förslag
angifna församlingar, med undantag af Korpilombolo, förklarat sig villiga
att erlägga kofoder och pensionsafgifter för lärarne vid de skolor, som
jemlikt domkapitlets förslag kunde varda inom dessa församlingar inrättade,
hvaremot Korpilombolo församling ansett sig icke kunna lemna
större bidrag än ett årligt belopp af 100 kronor till hvardera af de
två föreslagna skolorna. Med anledning af hvad Korpilombolo församling
anfört både domkapitlet emellertid förmält, att domkapitlet fortfarande
vidhölle sitt förslag, att ifrågavarande folkskolor måtte inrättas
endast med vilkor, att vederbörande församling erlade kofoder eller
ersättning derför samt pensionsafgift, beräknad efter den kontanta lön,
som läraren förutom naturaförmåner åtnjöte.

Efter remiss både statskontoret i detta ärende den 11 januari
sistlidet år ånyo sig yttrat, dervid statskontoret anfört, att, då behofvet,
af statens mellankomst för ifrågavarande ur flera synpunkter särdeles
vigtiga ändamål syntes vara till fullo ådagalagdt, statskontoret funne
sig böra tillstyrka bifall till domkapitlets förevarande framställning.
För beredande af tillgång till de för ändamålet erforderliga medel hade
statskontoret tillika hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen
äska dels å extra stat ett anslag af 24,000 kronor för uppförande af
12 folkskolebyggnader i finnmarken samt deras förseende med erforderlig
materiel, dels ock att det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag till befrämjande af folkundervisuingen bland de i rikets
nordligare trakter bosatta finnar, från hvilket det utaf domkapitlet för
nu ifrågakomna ändamål äskade årliga anslag af 16,050 kronor till
hyres- och aflöningsmedel borde utgå, men hvilket anslag under de
senare åren måst i väsentlig grad öfverskridas, måtte höjas med 20,000
kronor och sålunda hädanefter i riksstaten uppföras med 45,000 kronor.

Enligt departementschefens förmenande, vore otvifvelaktigt, att
genomförandet af domkapitlets förevarande förslag skulle i hög grad
gagna folkundervisningen och särskildt den svenska odlingen inom rikets
nordligare trakter; och då de församlingar, för bvilka de nya anordningarna
ifrågasattes, icke syntes kunna i vidsträcktare mån, än som
i förslaget blifvit förutsatt, bidraga till de för ändamålet nödiga kostnaderna,
om ej möjligen med det för skolan och läraren erforderliga
Bih. till Riksd. Frat. 1893. 4 Samt 1 Afd. 7 Höft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bränsle, ansåge departementschefen statens mellankomst till den utsträckning-,
som föreslagits, vara med fullt skäl påkallad. Då emellertid
härigenom skulle vållas ett väsentligt öfverskridande af det befintliga,
redan förut otillräckliga statsanslaget, och då i öfrigt kostnaden för de
föreslagna skolhusbyggnaderna icke lämpligen syntes böra utgå från
det ordinarie anslaget, utan, på sätt statskontoret hemstält, bestridas
genom särskildt för ändamålet anvisade medel, ansåge sig departementschefen,
under anhållan att vid redogörelse för anslagsbehofven å extra
stat få återkomma till frågan om sistberörda särskilda anslag, nu böra
ifrågasätta höjning af ifrågavarande anslag med 20,000 kronor.

Angelägenheten af att staten kraftigare än hvad för närvarande
eger rum medverkar till befrämjande af folkundervisningen i de finsktalande
trakterna af vårt land synes utskottet vara till fullo ådagalagd
genom den utredning, som i fråga härom lemnats till statsrådsprotokollet.
. Af hänsyn såväl till de särskilda förhållanden, hvilka i dessa
trakter nu äro rådande, som i synnerhet till önskvärdheten att befolkningen
derstädes blir mägtig landets språk, måste staten uppenbarligen,
åtminstone för närvarande, i fråga om folkskoleväsendet påtaga sig vida
större förpligtelser gent emot kommunerna i denna del af riket än i
det öfriga landet. Det förslag till inrättande af folkskolor på statens
bekostnad, som nu föreligger, finner utskottet jemväl bygdt på rigtiga
grunder och i öfrigt ändamålsenligt. Utskottet har endast velat för
sin del ifrågasätta, huruvida icke åtminstone af vissa kommuner skäligen
borde fordras ett något större bidrag till skolorna än departementschefen
afsett; och har utskottet i sådant hänseende förestält sig,
att man för statens mellankomst skulle kunna uppställa det vilkor, att
vederbörande kommuner tillhandahölle skollärare planteringsland och
till äfventyrs äfven bekostade underhållet af skolhusen.

Utskottet, som i punkten 68:o) här nedan förordar bifall till
Kongl. Maj:ts der omhandlade framställning om anslag på extra stat
för år 1894 för uppförande af nu ifrågasatta folkskolebyggnader och
deras förseende med erforderlig materiel, hemställer med anledning af
förevarande framställning,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till befrämjande
af folkundervisningen bland de i rikets
nordligare trakter bosatta finnar, nu 25,000 kronor,
till 45,000 kronor, eller med ett belopp af 20,000
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

17:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att förslagsanslaget till lönetillskott
.åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 3,725,000 kronor,
måtte höjas till 3,925,000 kronor eller med 200,000 kronor.

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 169) hafva åter herrar Nils Nilsson i Skärhus och Nils
Svensson i Olseröd hemstält, att Riksdagen — på det att, då till ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola eller till annan examinerad,
vid folkskola antagen lärare eller lärarinna utginge kontant ersättning
för kofoder med minst 100 kronor eller ock på grund af ordinarie
lärares eller lärarinnas derom gjorda yrkande kofodret till sådan lärare
eller lärarinna utginge in natura, skoldistriktet måtte af statsmedel få
bekomma ett årligt bidrag af 66 kronor 67 öre till denna del af lärarens
eller lärarinnans aflöning — måtte öka förslagsanslaget till »lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor» med 360,000 kronor.

Denna motion har af utskottet öfverlemnats till sammansatta statsoch
lagutskottet för att tagas under ompröfning i sammanhang med
eu af herr E. A. Zotterman väckt motion (n:o 21 i Andra Kammaren)
om utbytande af folkskolelärares rätt till kofoder mot viss ersättning
i penningar; och då beloppet af nu ifrågavarande förslagsanslag icke
lärer kunna bestämmas förr än Riksdagen, sedan det sammansatta utskottet
afgifvit utlåtande i ämnet, fattat beslut i anledning af förstnämnda
motion, kommer utskottet framdeles, efter det sådant beslut
blifvit fattadt, att beträffande Kongl. Maj:ts förevarande framställning
meddela det yttrande, hvartill förhållandena må föranleda; hvilket utskottet
skolat för Riksdagen

anmäla.

18:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag och
under hänvisning till de skäl, som till stöd för samma förslag finnas
anförda till statsrådsprotokollet (sid. 33 och 34), hemställer utskottet:

a) att förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor,
nu 40,000 kronor, må höjas till 55,000 kronor,
eller med ett belopp af 15,000 kronor;

b) att förslagsanslaget till understöd för aflönande
af lärare vid fortsättningsskolan, nu 30,000 kronor,
må höjas till 50,000 kronor, eller med ett belopp af

20,000 kronor; och

c) att förslagsanslaget till bidrag till aflönande

Ang. höjning
af förtlagsanslaget
till
lönetillskott
åt lärare vid
folkskolor och
småskolor.

[13.]

Ang. höjning
af öfriga till
folkundervisningen
anvisade
förslagsanslag.

[13.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I fråga om
förändring af
lärarebefattningen
i
byggnadskonst
vid Chalmers’
tekniska läroanstalt.

[14.]

af lärare i slöjd vid folkskolorna, nu 75,000 kronor,
må höjas till 110,000 kronor, eller med ett-belopp af

35,000 kronor.

De tekniska läroverken.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för inrättande vid Chalmers
tekniska läroanstalt, i stället för den nuvarande lärarebefattningen i
allmän och husbyggnadskonst, af en lektorsbefattning i byggnadskonst
och ornamentsritning, med rätt för innehafvaren till aflöning och andra
förmåner i likhet med öfriga lektorer vid anstalten, årsanslaget till
anstalten måtte ökas med 2,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Kongl. Maj:ts förevarande
förslag föranledts af en utaf styrelsen för läroanstalten gjord framställ*
ning, deruti anförts hufvudsakligen följande.

I sammanhang med den första tillämpningen af 1877 års förnyade
stadgar för anstalten och på grundvalen af den då faststälda utgiftsoch
aflöningsstaten hade flera förbättringar införts i den förut vid anstalten
gällande undervisningsplanen. Flera beaktansvärda punkter i det
förslag, som af särskildt utsedde komiterade den 21 november 1874
afgifvits angående den lägre tekniska undervisningen i riket, kunde
dock, hufvudsakligen af ekonomiska skäl, icke då genomföras, och
under de femton år, som sedan dess förflutit, hade ännu flera ändringar
i undervisningsplanen visat sig mer eller mindre nödvändiga. Med
begagnande af de räntor å donationsmedel, som stått styrelsen för anstalten
till förfogande, hade styrelsen sökt afhjelpa de mest framträdande
bristerna, och de beslutade åtgärderna hade, såsom styrelsen vågade
hoppas, varit anstalten till gagn. Så länge elevantalet hållit sig vid
den höjd, som under medlet af åttiotalet varit den normala, eller mellan
100 och 150, hade ock visat sig, att styrelsen med tillgängliga medel
kunnat bestrida de erforderliga omkostnaderna, om ock styrelsen måst
för nämnda ändamål så fullständigt använda donationsräntorna, att den
ej kunnat använda något deraf till stipendier och premier, hvilket
senare dock med all sannolikhet ingått uti donatorernas afsigter, äfven
om det icke uti gåfvobrefven föreskrifvits. Under de senaste åren hade
dock elevantalet vid anstalten så vuxit, att förhållandena blifvit i väsentlig
mån ändrade. Styrelsen hade uppgjort och i en bilaga meddelat
en tabell öfver elevantalet under de tio sista åren, hvaraf framginge,
huru detta jemn! och stadigt vuxit från 103 under höstterminen 1883

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till 225 under höstterminen 1892, och sålunda nu vore mer än dubbelt
så stort som vid decenniets början. Med anledning häraf hade styrelsen
måst vidtaga provisoriska åtgärder, för hvilkas genomförande under
den kommande tiden omkostnaderna blefve större, än att, de till styrelsens
disposition stående medlen kunde förslå. Särskildt hade styrelsen
varit tvungen att uti ett par årskurser införa parallelafdelningar, såväl
på grund af lokalernas otillräcklighet att rymma det odelade antalet
elever som för att möjliggöra en god undervisning.

Uti sitt år 1874 afgifna betänkande hade ofvannämnde komiterade
upptagit å anstaltens lönestat en lärare i »allmän bvggnadslära och husbyggnadskonst
med tillhörande byggnadsritning» med 1,500 kronors årlig
lön samt föreslagit, att vid uppgörandet af undervisningsplanen för de olika
årskurserna 6 timmar i veckan skulle anslås till »allmän byggnadskonst
och byggnadsritning» uti högre afdelningens andra årskurs, samt uti samma
.afdelnings tredje årskurs 6 timmar i veckan till »byggnadskonst jemte
ritning» och 4 timmar i veckan till »frihandsteckning (oruamentik)», hvarvid
dock särskildt framhållits önskvärdheten af, att den speciella undervisningen
i byggnadskonst utvidgades. Vid tillämpningen af detta förslag
hade ordningen vid anstalten biifvit. den, att bemälde lärare i byggnadskonst
ålagts att mot åtnjutande af det i staten upptagna arfvodet,
af 1,500 kronor meddela undervisning i allmän byggnadslära 3 timmar
och i husbyggnadskonst 6 timmar i veckan, hvarjemte styrelsen af donationsräntor
anslagit åt honom 600 kronor om året mot skyldighet att
undervisa 4 timmar i veckan uti arkitektonisk ornamentsritning och
perspektivlära. I början af 1880-talet hade undervisningen i andra årskursen
ökats med croquisritning 1 timme i veckan, hvarjemte styrelsen måst, för
att få behålla en fullt duglig lärare, något öka aflöningen. Den nuvarande,
sedan 1886 anstälde läraren åtnjöte dock ej mer än 2,100 kronor — de
å den faststälda lönestaten upptagna 1,500 kronor och 600 kronor af
donationsmedel — mot eu tjenstgöringsskyldighet af 4 timmar i veckan
i högre afdelningens andra årskurs och 10 timmar i samma afdelnings
tredje årskurs, eller in alles 14 timmar i veckan. Denna aflöning kunde
emellertid icke anses motsvara den magtpåliggande undervisning, som
ålåge anstaltens främste lärare inom husbyggnadsfacket. Dertill komme,
att det, enligt styrelsens åsigt, skulle vara af största gagn, om undervisningen
i allmän byggnadslära i andra årskursen kunde ökas med två
timmar i veckan, något, som redan föreslagits i 1874 års komitébetänkande
och som nu, två årtionden senare, måste med den hastiga utveckling,
industrien och särskildt byggnadsverksamheten vunnit, visa sig än mer
behöfligt. Undervisningsplanen inom byggnadsfackskolans andra årskurs

StatsutsJcottrts Utlåtande N:o 9.

medgåfve ock en sådan utvidgning utan lärjungarnes öfveransträngning.

Af de sex undervisningstimmar i veckan, som i högre afdelniugens
tredje årskurs egnades åt husbyggnadskonst, vore endast två anslagna åt
föreläsningar, under det att fyra upptoges af konstruktionsritning. Då
den till föreläsningar anslagna tiden vore så kort, att någon undervisning
i stillära derunder icke kunde medhinnas, hade eleverna sökt afhjelpa
denna brist genom att besöka aftonlektionerna i detta ämne vid Göteborgs
slöjdförenings skola; och hade under sista årtiondet det gynsamma
förhållande egt rum, att nämnda lektioner hållits af läraren i byggnadskonst
vid chalmerska läroanstalten. Klart vore emellertid, att berörda
lektioner vid slöjdföreningens skola, hvilka egentligen vore afsedda för
en helt annan lärjungekrets än chalmerska anstaltens elever, endast kunde
vara en nödfallsersättning för lektioner, som omedelbart vore lämpade
efter de sistnämndes behof. Styrelsen hade derför betraktat såsom ett
önskningsmål att få uppdraga åt läraren i husbyggnadskonst vid anstalten
att hålla en eller två föreläsningar i veckan för ifrågavarande årskurs,
utöfver hvad nu vore fallet.

Det antal undervisningstimmar — 14 timmar i veckan — som
läraren i byggnadskonst för närvarande hade sig ålagdt, vore så stort,
att det mötte svårighet att förmå någon af stadens främsta arkitekter
att afstå åt anstalten så mycken tid, helst mot så låg aflöning som 2,100
kronor, då han måste betrakta denna tjenstgöring såsom en ^förtjenst
och hafva sin hufvudverksamhet på annat håll. Jemförde man Chalmers
tekniska läroanstalt i detta hänseende med tekniska högskolan, der
främste läraren i berörda ämne hade en aflöning af 6,000 kronor, framträdde
olikheten skarpt. Ökade man tjenstgöringen för den ifrågavarande
läraren vid chalmerska anstalten med två timmar i allmän byggnadslära
och eventuel! med eu eller två timmar i stillära, hvilket, såsom
styrelsen framhållit, vore högeligen önskvärd!, växte svårigheterna att
finna lämplig person för denua undervisning ännu mera, äfven om ett
särskild! anslag kunde beredas till ersättning för den ökade tjenstgöringen.
Styrelsen förestälde sig derför, att tidpunkten nu vore inne
att förändra lärarebefattningen i byggnadskonst vid anstalten till ett
lektorat. Vid de tekniska elementarskolorna hade redan i anledning
af 1874 års komitéförslag lektorat i byggnadskonst blifvit inrättade, och
chalmerska läroanstalten vore sålunda ensam bland de tekniska läroverken
i saknad af ett dylikt.

Äfven med den ofvan föreslagna utvidgningen af tjenstgöringen
för läraren i byggnadskonst vid anstalten skulle icke flera undervisnings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

timmar komma att åläggas en blifvande lektor, än att frihandsteckningen
i högre afdelningens andra årskurs kunde åt honom uppdragas.
Denna undervisning i frihandsteckning uppehölles för närvarande
medelst särskildt anslag af donationsmedel och hade före 1886 varit
uppdragen åt läraren i byggnadskonst.

Upprättandet af ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning
skulle sålunda tillskynda läroanstalten stora fördelar. Den skulle derigenom
erhålla större utsigt att för framtiden kunna tillförsäkra sig
dugliga lärare i ämnet, och genom den omändring i undervisningen, som
i sammanhang dermed kunde vidtagas, skulle arbetet inom anstalten
ej oväsentligt befrämjas, hvarjemte det för närvarande af donationsmedel
utgående anslaget till läraren i byggnadskonst blefve lösgjordt
och kunde af styrelsen användas till andra för anstalten vigtiga, men
mera tillfälliga ändamål.

För egen del har departementschefen anfört, att såväl i följd af
den högst betydande tillväxt, lärjungeantalet vid anstalten under senaste
årtiondet vunnit, som på grund af de ökade kraf, hvilka i vår tid
stäldes på den tekniska undervisningen, det synts honom oundgängligt
att anstaltens lärarepersonal förstärktes; och då en dylik förstärkning
lämpligen syntes kunna ske derigenom, att lärarebefattningen i byggnadskonst
förändrades till ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning,
ansåge departementschefen sig böra tillstyrka denna åtgärd.

Enligt den för chalmerska läroanstalten gällande aflöningsstat åtnjöte
en lektor vid denna anstalt i årlig lön 3,500 kronor jemte två ålderstillägg
å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,
under det att för läraren i allmän och husbyggnadskonst är
upptaget ett arfvode å 1,500 kronor. Den kostnad, som den ifrågasatta
förändringen skulle medföra, utgjorde således för det närvarande

2,000 kronor om året.

Af den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen synes utskottet
visserligen framgå, att, på det eu fullt ändamålsenlig undervisning i
byggnadskonst och ornamentsritning må kunna anordnas vid ifrågavarande
anstalt, eu höjning bör vidtagas i det till anstalten nu utgående
anslag, helst derigenom skulle beredas möjlighet att använda åtminstone
någon del af de i protokollet omförmälda donationsräntorna till stipendier
och premier i enlighet med hvad donatorerna lära hafva afsett. Deremot
kan utskottet icke finna, att fullgiltiga skäl äro anförda för
inrättandet af en ordinarie lektorsbefattning i omförmälda ämnen.
Enligt hvad i statsrådsprotokollet antydes och utskottet i öfrigt in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. förändring
af
förste-lärarebefattningen

i skeppsbyggeri
vid
Chalmers* tek -

niska läroanstalt.

hemtat, kan ifrågavarande lärarebefattning icke på ett tillfredsställande
sätt uppehållas af någon annan än den, som vid sidan deraf utöfvar
en mer eller mindre omfattande verksamhet som praktisk arkitekt.
Vid sådant förhållande och då läraren alltså i hvarje fall skulle komma
att egna allenast en del af sin tid och sina krafter åt läroanstalten,
synes det utskottet mindre egentligt, att han skulle erhålla fast anställning
och komma i åtnjutande af de andra förmåner, som med en lektorsbefattning
äro förenade. Utskottet föreställer sig deremot, att det
snarare vore till fördel för anstalten, om dess styrelse vid hvarje tidpunkt
egde fria händer att för lärarebefattningens uppehållande vända
sig till den praktiske arkitekt på platsen, som dertill syntes företrädesvis
lämplig.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, och då den ofvan förordade
anslagsförhöjningen synes skäligen kunna bestämmas till detafKongl.
Maj:t i sådant hänseende föreslagna beloppet, 2,000 kronor, hemställer
utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen för befrämjande
af undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt ökar årsanslaget
till anstalten med 2,000 kronor.

20:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för inrättande
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt, efter nuvarande förste
lärarens i skeppsbyggeri afgång, af en lektorsbefattning i detta ämne
i stället för den nuvarande förste-lärarebefattningen, med rätt för inuehafvaren
af den blifvande lektorstjensten till aflöning och andra förmåner
i likhet med öfriga lektorer vid anstalten, årsanslaget till anstalten
måtte ökas med 500 kronor.

Med förmälan att iunehafvaren af nämnda förste-lärarebefattning
senast med innevarande läsårs slut komme att afgå, och att således
frågan om denna befattnings återbesättande vore snart förestående,
hade — meddelar departementschefen — läroanstaltens styrelse i detta
ärende andragit hufvudsakligen följande.

Sedan den 1 oktober 1887 hade, enligt kongl. bref af den 31
december 1886, den förut med navigationsskolan i Göteborg förbundna
skeppsbyggeriskolan varit förenad med Chalmers’ tekniska läroanstalt
såsom ett särskildt, deri ingående fack. Förste läraren i skeppsbyggeri
hade för närvarande en tjenstgöring af 24 timmar i veckan från den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1 oktober till den 1 maj och åtnjöte på anstaltens stat en lön af 3,000
kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter 5 och 10
års väl vitsordad tjenstgöring. På grund af de för anstalten gällande
stadgarna af den 10 augusti 1877 tillsattes den nämnda befattningen
af styrelsen genom förordnande, under det att lektoraten tillsattes genom
fullmagt.

Enligt styrelsens åsigt vore emellertid förste lärarens i skeppsbyggcn
tjenstgöring så magtpåliggande och så omfattande, att han
måste betrakta sin anställning vid anstalten såsom sitt hufvudarbete,
hvarför han ock borde hafva fast anställning vid anstalten. I anseende
till tjenstgöriugens beskaffenhet vore han äfven närmast jemförlig med
lektorerna och meddelade liksom dessa undervisning äfven på anstaltens
högsta stadier. Derigenom att denna plats likstäldes med lektorsbefattningarna
vid anstalten, såväl med afseende på tillsättningen genom
fullmagt som med hänsyn till löneförmåner och pensionsrätt, skulle
den utan tvifvel blifva mer begärlig för sökande, än den hittills varit.

Enligt den erfarenhet, som vunnits under de år, skeppsbyggeriskolan
varit förenad med chalmerska anstalten, önskade ett flertal af
skeppsbyggerieleverna så tidigt egna sig åt detta yrke, att en skeppsbyggeriskola
utan en lägre afdelning svårligen skulle kunna uppfylla
det med densamma afsedda ändamålet. Chålmerska anstalten erbjöde
i detta afseende beaktausvärda fördelar, och styrelsen betviflade icke,
att dess skeppsbyggerifack skulle vara mägtigt af en tillfredsställande
utveckling och kunna följa med sin tid, om blott goda lärarekrafter
erhölles.

Då departementschefen i likhet med styrelsen funne högst antagligt,
att en fullt skicklig och lämplig hufvudlärare inom skeppsbyggerifacket
vid anstalten lättare skulle kunna erhållas, om man vore i tillfälle
att erbjuda denne lärare fast anställning äfvensom den aflöning och öfriga
förmåner, som vore tillförsäkrade anstaltens lektorer, och då departementschefen
derjemte ansåge det vara af vigt, att fackskolan i skeppsbyggeri
likstäldes med anstaltens öfriga fackskolor äfven i det afseende!,
att dess hufvudlärare erhölle samma fasta ställning som hufvudlärarne
vid de senare, så förordade departementschefen bifall till framställningen.

Kong]. Maj:ts förevarande framställning har med afseende å de
skäl, som anförts till stöd för densamma, icke gifvit, anledning till någon
utskottets erinran, hvarför utskottet hemställer,

Bill. till liiksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Halt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. uteslutande
ur
riksstaten af
ett provinsialkirurgsarfvode.

[16].

Ang. barnnierske
undervisningsanstalten

i Göteborg.

[17].

att Riksdagen må för inrättande vid Chalmers’
tekniska läroanstalt, efter nuvarande förste lärarens
i skeppsbyggeri afgång, af en lektorsbefattning i detta
ämne i stället för den nuvarande förste-lärarebefattningen,
med rätt för innehafvare!! af den blifvande
lektorstjensten till aflöning och andra förmåner i likhet
med öfriga lektorer vid anstalten, öka årsanslaget
till anstalten med 500 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

21:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
och under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet (sid. 40) blifvit
i ämnet upplyst, hemställer utskottet,

att ett å anslaget till medicinalstyrelsen med
dithörande stater upptaget arfvode för en provinsialkirurg,
225 kronor, må ur riksstaten afföras, och anslaget
till medicinalstyrelsen med dithörande stater
minskas från 494,975 kronor med ett mot arfvodet
svarande belopp af 225 kronor, eller till 494,750 kronor.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

22:o) På grund af Kongl. Maj:ts under denna anslagstitel gjorda
framställning och med hänvisning till de skäl, som till stöd för samma
framställning anförts till statsrådsprotokollet (sid. 40—42), hemställer
utskottet,

att i staten för barnmorskeundervisningsanstalten
i Göteborg de till 2,591 kronor uppgående medel,
som vid olika tillfällen anvisats till frilärlingars underhåll
samt till hyra, ved, ljus, inventarier för frilärlingarnes
rum och åtskilliga behof för undervisningen,
må sammanföras till en gemensam anslagspost, för
slutsummans jemnande ökad med 9 kronor, eller till
2,600 kronor, under den förändrade titeln »till frilärlingars
underhåll, hyra, bränsle, lyse, inventarier,
undervisningsmateriel m. in.».

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Veterinärundervisningen.

23:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att
anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm måtte ökas från 50,100
kronor till 56,100 kronor eller med 6,000 kronor, deraf till aflöning åt
en professor i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi 5,000 kronor,
att utgå med 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
samt till anskaffande af undervisningsmateriel för
ifrågavarande professur 1,000 kronor; äfvensom att lönen för innehafvaren
af denna befattning måtte, i likhet med hvad som gälde för de
nuvarande professorerna vid institutet, kunna efter fem års tjenstetid
höjas med 500 kronor.

Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har institutets direktion
till styrkande af den ifrågasatta professurens behöflighet anfört hufvudsakligen
följande.

Det funnes icke någon gren af veterinärvetenskapen, hvilken
under de senare åren nått sådan utveckling som läroämnena histologi,
patologisk anatomi och bakteriologi och ej heller någon, som vore af
* större vigt för kännedomen om kreatursfarsoter samt deras bekämpande,
än patologisk anatomi och bakteriologi. Vid alla utländska veterinärläroverk
vore derför ock sedan flera år tillbaka anstälda särskilda lärare
för undervisning i dessa ämnen, hvilka ansetts så vigtiga för den praktiska
sjukvården om husdjuren, att man inom några af våra grannländer
genom allmänna medel anordnat för redan utexaminerade veterinärer
särskilda kurser, synnerligast i bakteriologi. Äfven i Sverige
hade en början dertill skett, i det att, enligt kongl. bref af den 10 april
1891, en dylik kurs hållits vid veterinärinstitutet under oktober månad
samma år för 15 äldre veterinärer. Vid denna kurs hade meddelats
undervisning i de ämnen, som hufvudsakligen afsåge smittosamma husdjurssjukdomars
säkra igenkännande och ändamålsenligaste bekämpande.

Eu jemförelse mellan antalet lärare vid veterinärinstitutet i Stockholm
och flera af utlandets mindre veterinärskolor, såsom i Hannover,
Munchen, Stuttgart, Utrecht och Bern, visade, att de senare i allmänhet
förfogade öfver ungefär dubbelt så stort antal lärare som veterinärinstitutet
i Stockholm, hvarest lärarepersonalen utgjordes af 4 professorer,
1 lektor, 1 adjunkt och 1 instruktionssmed. ''Till följd af det ringa
antalet lärare vid veterinärinstitutet i Stockholm måste hvarje lärare
der undervisa i två till fyra läroämnen, hvarigenom han icke så odeladt

Ang. anslag
till ny

professur vid
veterinärinstitutet
i
Stockholm.

[18].

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

som ensidigt vore kunde följa med den utveckling, som egde rum inom
hvarje af de särskilda vetenskapsgrenarne, ett förhållande, som ej kunde
vara till fromma för undervisningen, och som gjorde behofvet af ökade
lärarekrafter vid institutet allt mer oafvisligt. Genom öfverförande på
en särskild lärare af ifrågavarande läroämnen skulle de nuvarande
lärarnes undervisningsskyldighet icke komma att minskas, utan skulle
dessa lärare i stället meddela så mycket mer omfattande undervisning
i sina hufvudsakligaste ämnen. Härjemte borde tagas i betraktande,
att under snart ett fjerdedels århundrade någon ny lärarebefattning
icke blifvit vid institutet inrättad, oaktadt de stora framsteg veterinärvetenskapen
under samma tid gjort.

Medicinalstyrelsen hade, upplyser departementschefen, förordat
bifall till direktionens i ämnet väckta förslag.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då departementschefen
ansåge det vara af yttersta vigt, att vid institutet tillfredsställande
undervisning lemnades särskildt i bakteriologi, hvarom kännedom
vore nödvändig för ett rationelt bekämpande af härjande kreatursfarsoter,
samt då den jemförelsevis obetydliga utgift, hvarom här vore
fråga, mångdubbelt uppvägdes af det gagn, som derigenom bereddes
icke blott undervisningen vid veterinärinstitutet, utan hela vårt landtbruks
ekonomi, tvekade icke heller departementschefen att understödja ’
förslaget.

Jemväl utskottet är för sin del öfvertygadt om behöfligheten af
den föreslagna nya lärarebefattningen och hemställer för den skull,

att anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm
må ökas från 50,100 kronor till 56,100 kronor eller
med 6,000 kronor, deraf till aflöning åt en professor
i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi 5,000
kronor, att utgå med 3,500 kronor såsom lön och
1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar, samt till
anskaffande af undervisningsmateriel för ifrågavarande
professur 1,000 kronor, äfvensom att lönen för innehafvaren
af denna befattning må, i likhet med hvad
som gäller för de nuvarande professorerna vid institutet,
kunna efter fem års tjenstetid höjas med 500
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att årsanslaget till
det under vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens inseende stälda
bibliotek måtte ökas med ett belopp af 1,000 kronor, eller till 2,500
kronor, hvarigenom anslaget till nämnda akademi, nu 29,450 kronor,
skulle komma att uppgå till 30,450 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat, att nämnda
akademi i skrifvelse den 13 september 1892 anfört bland annat, att af
de ordinarie statsanslag, som vore stälda till akademiens förfogande,
funnes ett, som af gammalt visat sig i hög grad otillräckligt, nemligen
anslaget för boksamlingen. Detta anslag hade från och med år 1877
utgått med 1,500 kronor årligen; och akademien hade redan vid flera
föregående tillfällen, senast i skrifvelse den 16 september 1885, gjort
framställningar om anslagets höjande; men Kongl. Maj:t hade icke funnit
skäl att i anledning af dessa framställningar vidtaga någon åtgärd.

Efter år 1885 hade akademien emellertid funnit hvart år visa omöjligheten
att med ett anslag af 1,500 kronor tillfredsställa de fordringar,
som omtanken om statssamlingarna och fornlemningarna stälde på ifrågavarande
bibliotek. Dessa fordringar hade blifvit ytterligare ökade, sedan
genom kongl. reglementet rörande vården af de under akademiens inseende
stälda samlingarna den 17 oktober 1890 ett bibliotek, innehållande
företrädesvis arkeologisk och numismatisk litteratur, upptagits såsom en
särskild afdelning af dessa statssamlingar. Då under sådana förhållanden
kongl. biblioteket, jemlikt § 8 i det för biblioteket gällande reglemente,
ej inköpte arbeten hörande till de vetenskaper, som i detta fackbibliotek
vore representerade, måste man i detta jemväl fasta sig vid
den vetenskapliga forskningens behof; och hade äfven det antiqvarisktnumismatiska
biblioteket år efter år flitigare anlitats af forskare icke
blott i hufvudstaden, utan äfven i landsorten.

Enär inom de arkeologiska och numismatiska områdena forskningen
med hvart år blefve allt mångsidigare och grundligare, växte litteraturen
inom dessa ämnen i mycket hög grad, och svårigheten att för
ifrågavarande bibliotek erhålla hvad der ej kunde undvaras ökades årligen.
En förhöjning af biblioteksanslaget vore derför af yttersta vigt.

På grund af det sålunda anförda hade akademien anhållit, att anslaget
till biblioteket måtte på ordinarie stat ökas från 1,500 kronor
till 2,500 kronor.

Ang. förhöjning
i anslaget
till vitterhetshistorie
-och antiqvitetsakademiens

bibliotek.

[19.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. höjning
af anslaget till
expenser m. m.

[20.]

Ang. anslag
till uppmuntran
och
understöd åt
inhemska tonsättare.

[21.]

Hvad akademien i förevarande ämne anfört syntes departementschefen
innefatta tillräckliga skäl för anslagets höjande, på sätt akademien
begärt.

Då den omständighet, som hufvudsakligen lärer hafva föranledt
förevarande framställning, eller att Kongl. Magt anbefalt upprättande
af ett särskildt fackbibliotek för arkeologisk och numismatisk litteratur
inom akademiens boksamling, icke synes utskottet i och för sig innebära
giltig anledning för Riksdagen att anvisa medel till samma biblioteks
underhåll, och då det nu ifrågavarande behofvet i allt fall icke torde
vara af den trängande beskaffenhet, att icke med dess tillgodoseende
kan anstå, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Musikaliska akademien.

25:o) På grund af Kongl. Maj-.ts derom gjorda framställning och
under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet (sid. 46 och 47) blifvit
till stöd för framställningen anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må i musikaliska akademiens stat
bevilja en förhöjning af 300 kronor till expenser m. m.

26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att under musikaliska
akademiens stat måtte uppföras ett årligt reservationsanslag af 6,000
kronor för att, i enlighet med de föreskrifter, som af Kongl. Maj :t meddelades,
användas dels till stipendier åt yngre svenska musikidkare med
anlag för tonsättningskonst och dels till belöning åt eller uppmuntran
af inhemska tonsättare för åstadkommande af musikaliska arbeten af
högre värde.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
erinrat, hurusom musikaliska akademien i skrifvelse den 17 september
1891 återupptagit en redan vid ett par föregående tillfallen väckt
fråga om anslag till understöd åt svenska tonsättare. Akademien hade
i berörda skrifvelse hufvudsakligen anfört, att de musikaliska kompositörernas
ställning vore hos oss ingalunda sådan, att de kunde påräkna att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

genom sin verksamhet såsom tonsättare bereda sig en inkomst, som ens
tillnärmelsevis motsvarade lefnadsbehofven. Det kunde till och med
sägas, att, ju mera omfattande och ju konstfullare utarbetadt ett musikverk
vore, desto mindre utsigt hade tonsättaren att få sitt derpå nedlagda
arbete i någon mån ersatt. I lyckligaste fall kunde han måhända
hoppas att få verket utfördt — utan arfvode, eller tryckt — utan
författarehonorar. Omsorgen om lifsuppehället tvingade honom sålunda
att vända sig till andra grenar af musikalisk verksamhet, såsom utöfning
af eller undervisning i tonkonst, och endast undantagsvis kunde han
bereda sig tillfälle att genom skapande verksamhet tillfredsställa sitt
eget musikaliska behof, dervid han i de flesta fall af praktiska hänsyn
hölle sig till visans eller pianostyckets mera tillgängliga former.

Å andra sidan vore otvifvelaktigt den musikaliska konstens lif och
utveckling i väsentlig mån beroende derpå, att de skapande förmågorna,
der de uppstode, äfven funne tillfälle till utbildning och verksamhet.
Då som allmänt erkändt finge antagas, att musiken, så väl som hvarje
annan konst, icke blott för sin egen skull utan ock för sin i stor mening
uppfostrande inverkan vore af största betydelse för ett lands odling, borde
hon ock kunna anses ega berättigade anspråk på att, just i hvad som
rörde hennes vigtigaste och ömtåligaste grenar, från statens sida njuta
det skydd och den uppmuntran, som i allmänhet komme kulturintressen
till del, helst staten icke undandragit sig liknande förpligtelser, när det
gält litteratur eller bildande konst.

Efter att vidare hafva lemnat en redogörelse för förhållandena i
Norge och Danmark uti nu ifrågavarande hänseende samt erinrat derom,
att den uppfattning af statens intresse att understödja den inhemska
tonsättningen, som genomförts i båda dessa länder, äfven blifvit erkänd
och åtminstone vid ett tillfälle tillämpad hos oss, i det Riksdagen år
1883 beviljade förre hofkapellmästaren L. Norman ett årligt understöd
af 2,000 kronor, hade akademien hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta proposition om beviljande af G,000 kronor årligen till
understöd åt musikaliska kompositörer.

Med anledning af denna framställning, för hvilken enligt departementschefens
uppfattning akademien anfört fullt giltiga skäl, hade Kongl.
Maj:t i statsverkspropositionen år 1892 föreslagit Riksdagen att till
understöd åt inhemska tonsättare uppföra under musikaliska akademiens
stat ett årligt anslag af 6,000 kronor, att af Kongl. Maj:t, efter akademiens
hörande, fördelas.

Detta förslag hade emellertid icke, enligt hvad departementschefen

Statsutskottets Utlåtande 1N:o 9.

vidare erinrat, antagits af Riksdagen, som i skrifvelse den 20 maj 1892
uti detta ämne anfört följande. Enligt Riksdagens uppfattning kunde
det anses vara en statens uppgift att bidraga till den musikaliska konstens
uppodling. Att i det afseendet beviljandet af anslag till understöd åt
inhemska tonsättare skulle visa sig såsom ett verksamt medel, om det
lenmades i rätt form och så, att konstnärernas och konstens utveckling
derigenom fullt tillgodosåges, torde vara obestridligt, och staten syntes
vid sådant förhållande icke böra undandraga sig att främja den i så hög
grad allmänbildande och för vida kretsars uppfattning tillgängliga tonkonstens
utveckling inom landet, lika litet som den gjort det i fråga
om vitterheten och de bildande konsterna. För ett rätt främjande af det
erkännansvärda ändamålet måste det emellertid vara af vigt att finna
det bästa sättet för statens medverkan. Af hvad akademien meddelat
om förhållandena i Norge och Danmark i detta afseende syntes framgå,
att bidrag åt tonsättare lemnats under olika former, nemligen dels såsom
fast eller tillfälligt understöd, dels såsom reseanslag, dels ock såsom
hedersgåfvor på lifstid. Hvad nu först beträffade det sista sättet för
statsanslags meddelande, syntes det Riksdagen, som om ett beslut härom
borde, för att få sin rätta betydelse, blifva beroende på pröfning af
Konung och Riksdag och icke sättas i sammanhang med dispositionen
på angifvet sätt af ett så beskaffad! årsanslag, som blifvit ifrågasatt. 1
hvad mån åter genom det äskade anslaget för öfrigt uppmuntran skulle
anses kunna och böra lemnas åt tonsättare, som deraf kunde hafva gjort
sig fullt förtjena, eller åt yngre krafter med hänsyn till förhoppningar
om en lifskraft^ musikalisk utveckling, eller ock komma båda dessa
grupper till godo, derom lemnade akademiens framställning icke tillräcklig
upplysning. Med afseende härå och då Riksdagen saknade ledning
för att rätt kunna bedöma, i hvad mån anslaget skulle blifva verkligt
fruktbringande för den inhemska tonsättarekonsten, i det att de
hufvudsakliga vilkoren för tillgodonjutande af andel deri, om de ock
varit föremål för öfvervägande, dock ej blifvit närmare angifna, funne
sig Riksdagen, ehuru den till fullo behjertade angelägenheten af det
främjande från statens sida af tonsättarekonsten, hvarom vore fråga, dock
i sakens dåvarande skick icke kunna till Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning lemna bifall.

I skrifvelse den 24 november 1892 hade nu — fortsätter departementschefen
— akademien anmärkt, att, ehuru Riksdagen sålunda ej
ansett sig böra lemna sitt bifall till den kongl. propositionen, det dock
ville synas som skulle Riksdagens uttalande ingifva förhoppning, att det

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ifrågavarande anslaget möjligen kunde komma att beviljas, derest Kongl.
Maj: t derom framlade förnyad proposition med angifvande af de bestämmelser
rörande vilkoren och sättet för anslagets utdelande, hvilka Riksdagen
förmält sig sakna. I förhoppning, att Kongl. Maj:t täcktes å nyo
upptaga denna fråga till pröfning, ville akademien i afseende på vilkoren
och sättet för anslagets utdelande anföra följande.

Beträffande först fördelningen af den föreslagna summan förestälde
sig akademien, att deraf kunde bildas stipendier af olika storlek, så att
det högsta belopp, som för hvarje gång kunde till en person utdelas,
bestämdes till 2,000 kronor för år, under det åter intet understöd, så
vida något gagn dermed skulle kunna vinnas, borde understiga 1,000
kronor.

Vilkoren åter för att efter ansökan komma i åtnjutande af stipendium
syntes böra affattas så, att den sökandes egentliga studier i komposition
och instrumentering borde vara afslutade, hvilket skulle styrkas
genom egna arbeten, som jemte ansökan inlemnades till akademien.
Vidare borde en viss maximiålder stadgas såsom vilkor för första tillträdandet
af ett stipendium. I detta hänseende kunde det ej undgå
akademiens uppmärksamhet, att i vårt land, hvarest tonsättningskonsten
oftast blott utgjort en mera tillfällig verksamhet vid sidan af annat
arbete inom musikens område, och der, efter hvad erfarenheten hittills
visat, de konstnärliga anlagen i allmänhet jemförelsevis sent vunne
mognad och stadga, det mötte stora svårigheter att träffa sådana bestämmelser,
som ej uteslöte möjligheten af understöd, der sådant må
hända ur konstnärlig synpunkt funnes befogadt och önskligt. Akademien
ansåge sig emellertid böra uttala den meningen, att en sådan åldersgräns
åtminstone ej borde sättas lägre än 30 år.

Öfver ansökningar, hvilka inom viss föreskrifven tid inkommit från
behörigen qvalificerade personer, skulle akademien till Kongl. Maj:t afgifva
utlåtande jemte förslag till anslagets fördelning. Dock ansåge
akademien sig äfven böra anhålla om rättighet att, derest särskilda
omständigheter dertill föranledde, kunna å förslaget upptaga person, som
öfverskridit förutnämnda åldersgräns och för ty ej egt kompetens att sjelf
derom göra ansökan, med iakttagande att den del af anslaget, som skulle
kunna användas för sådant ändamål, begränsades till ett belopp af högst

2,000 kronor.

1 fråga om den tid, under hvilken ett efter ansökan erhållet stipendium
skulle kunna af stipendiaten innehafvas, ansåge sig akademien
slutligen böra föreslå, att stipendiet skulle utan vidare ansökan få beBih.
till Riksd. Vrot. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hållas i två år, inom hvilken tid stipendiat borde, genom inlemnadt
musikaliskt arbete i större form, ådagalägga, att understödet burit frukt,
hvarefter stipendietiden skulle kunna förlängas med två år och sedermera,
under förutsättning af fortsatt styrkt kompositionsverksamhet, med ett
år i sänder under ytterligare tre år. Hvarje gång bestämmelse träffades
om förlängning af stipendietiden, kunde möjligen äfven beloppet ändras,
inom förut angifna gränser.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hade akademien anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om ett årligt
anslag för svenska tonsättare å 6,000 kronor, att fördelas efter de bestämmelser
akademien angifvit eller Kongl. Maj:t eljest kunde finna
lämpliga.

För egen del har departementschefen yttrat följande: »Då jag den
13 januari 1892 för Kongl. Maj:t anmälde musikaliska akademiens underdåniga
skrifvelse i ämnet den 17 september 1891, tillät jag mig uttala,
att det här gälde den gren af tonkonsten, som ej blott vore den högsta
och för den fosterländska odlingen af mest ingripande betydelse, utan
äfven, såsom erfarenheten visat, mest i behof af en verksam omvårdnad,
samt att det ej torde lida något tvifvel, att det understöd, som i Norge
och Danmark från statens sida lemnats dessa länders kompositörer,
kraftigt bidragit till den norska och danska tonkonstens utveckling och
nationella pregel, likasom att äfven hos oss goda frukter vore att vänta
af en liknande uppmuntran från det allmännas sida. I öfverensstämmelse
med de åsigter jag sålunda uttalat, och då af Riksdagens svar på den
sistlidna år aflåtna nådiga framställningen i ämnet synes kunna dragas
den slutsats, att Riksdagen i hufvudsak delar dessa åsigter, tvekar jag
ej att nu tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes framlägga en förnyad
proposition, i hvilken jemväl antydas de grunder, efter hvilka ett anslag
för ändamålet bör användas.

Enligt hvad af akademiens framstälda förslag framgår, skulle
anslaget i sin helhet disponeras uteslutande till stipendier, att utgå
såsom understöd åt tonsättare, hvilka ännu ej uppnått full konstnärlig
mognad. Med en sådan användning af anslaget skulle dock enligt min
tanke ej beredas allt det gagn för den inhemska tonsättningskonsten,
som med detsamma bör och kan vinnas. Akademien har sjelf erinrat
derom, att de musikaliska kompositörernas ställning hos oss är sådan,
att de icke kunna utan allt för stora ekonomiska uppoffringar egna sig
åt utöfningen af sin konst. Vid sådant förhållande synes det ej vara
nog, att staten genom understöd i form af stipendier bidrager till

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utvecklingen af lofvande anlag inom ifrågavarande konstart, utan staten
bör ock söka sätta den mognade konstnären i tillfälle att utöfva den
förmåga han förvärfvat. Sker ej detta, har hvarken staten eller konstnären
sjelf den båtnad af hans konstnärliga utveckling, som varit afsedd
och kunnat påräknas. Följaktligen, anser jag, att någon del af anslaget
bör kunna användas till belöning åt eller uppmuntran af inhemska tonsättare
för åstadkommande af musikaliska konstverk af högre värde.
Tydligt är, att något visst årligt belopp ej kan bestämmas till användning
på sådant sätt, utan lärer det böra ankomma på Eders Kongl. Maj:t
att efter akademiens hörande i hvarje fall bestämma hvad i sådant afseende
bör utgå.

Hvad åter beträffar stipendierna, till hvilka väl i regeln större
delen af ifrågavarande anslag skulle komma att användas, finner jag
akademiens förslag i hufvudsak tillfredsställande. Dock anser jag, att
den maximitid af sju år, som af akademien föreslagits för innehafvande
af stipendium, är något för högt tilltagen. Jag tillåter mig att i detta
afseende erinra derom, att enligt det af Eders Kongl. Maj:t faststälda
reglemente angående det på akademiens för de fria konsterna stat uppförda
reservationsanslag till resestipendier åt konstidkare den längsta
tid, hvarunder ett af dessa stipendier kan innehafvas, är bestämd till
sex år; och maximitiden för innehafvande af ett stipendium för musikidkare
synes mig i hvarje fall icke böra bestämmas längre, snarare något
kortare, för att, såsom akademien jemväl erinrat, bereda uppväxande
yngre förmågor större möjlighet att komma i åtnjutande af sådant understöd.
Äfven synes det mig mindre lämpligt att, på sätt akademien
föreslagit, meddela någon bestämmelse om viss ålder såsom vilkor för
rätt att söka stipendium — en bestämmelse, som ej heller har någon
motsvarighet eller visat sig erforderlig i afseende å de med dessa stipendier
jemförliga stipendierna vid akademien för de fria konsterna.»

Då Riksdagen forlidet år förklarat sig till fullo behjerta angelägenheten
af ett främjande från statens sida af tonsättarekonsten, samt de
skäl, hvarpå Riksdagen då grundade sitt afslag å Kongl. Maj:ts framställning,
numera, efter den ytterligare utredning, frågan om statsanslag
till understöd åt svenska tonsättare erhållit, icke förefinnas, får utskottet,
som för sin del icke funnit något att erinra mot de åsigter, departementschefen
i afseende å det ifrågasatta anslagets användande uttalat,
hemställa,

att Riksdagen må under musikaliska akademiens

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

-Ang. förhöjning
af
naturhistoriska
riksmuseets
expensanslag.

[22.]

stat uppföra ett årligt reservationsanslag af 6,000 kronor
för att, i enlighet med de föreskrifter, som af
Kongl. Maj:t meddelas, användas dels till stipendier åt
yngre svenska musikidkare med anlag för tonsättningskonst
och dels till belöning åt eller uppmuntran af inhemska
tonsättare för åstadkommande af musikaliska
arbeten af högre värde.

Naturhistoriska riksmuseum.

27:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till höjande af
naturhistoriska riksmuseets årliga expensmedelsanslag bevilja 1,630 kronor,
hvarigenom museets ordinarie anslag skulle komma att uppgå till
76,650 kronor.

Till expenser för naturhistoriska riksmuseet utginge för närvarande
— erinrar departementschefen — ett anslag af 10,370 kronor. Redan
år 1877 hade vetenskapsakademien hos Kongl. Maj:t anmält behofvet af
detta anslags höjande från 7,470 kronor, hvarmed detsamma då utgick,
till 12,000 kronor, och proposition i sådant syfte hade aflåtits till 1878
års Riksdag; men Riksdagen hade då beviljat endast en förhöjning af
2,900 kronor, eller till anslagets nuvarande belopp. I skrifvelse den 17
september 1890 hade akademien anfört, att detta anslag, i hvilket äfven
vore inberäknade särskildt anvisade 500 kronor expensmedel för museets
mineralanalytiska laboratorium, under de senare åren visat sig mer och
mer för sitt ändamål otillräckligt. Anledningarna härtill vore hufvudsakligen
att söka dels i tillkomsten af en ny museiafdelning, den för
arkegoniater och fossila växter, dels i de stegrade prisen på stenkol och
koks, som användes för museets värmeledning. Bristen å expensmedelsräkningen
hade under de då närmast förflutna åren allt jemt ökats. Då
det icke läte sig göra att längre fortgå med denna år för år växande
brist, som med museets fortskridande tillväxt otvifvelaktigt kom me att
med åren stegras i ett ännu starkare förhållande, hade akademien anhållit
om aflåtande af proposition om expensmedelsanslagets höjande till

12,000 kronor, då akademien ville tillse, att deraf till en början kunde
erhållas ett årligt bidrag till successiv förminskning af den dåvarande
bristen, efter hvars fullständiga amortering det höjda anslaget antagligen
icke skulle komma att visa sig vara mer än tillräckligt för bestridande
af museets årliga expensutgifter.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I enlighet med akademiens sålunda gjorda hemställan hade till
1891 års Riksdag proposition aflåtits, i afseende å hvilken statsutskottet
anförde, att den ej gifvit anledning till någon utskottets erinran. Den
hade ock blifvit af Första Kammaren bifallen, men afslagits af Andra
Kammaren, och vid gemensam votering hade frågan afgjorts i enlighet
men Andra Kammarens mening. Eu af akademien i skrifvelse den 9
september 1891 gjord framställning i ämnet hade icke föranledt någon
Kongl. Maj:ts åtgärd.

Nu hade akademien i skrifvelse den 14 september 1892 åter upptagit,
denna fråga och dervid anfört, bland annat, att bristen å nämnda
anslag numera uppginge till omkring 4,000 kronor samt att ordnandet
af denna angelägenhet icke längre kunde uppskjutas utan väsentligt men
för riksmuseet och verksamheten vid detsamma; och hade akademien,
med åberopande af sina föregående skrivelser i ämnet, anhållit, det
Kongl. Maj:t täcktes till näst instundande Riksdag aflåta förnyad framställning
om förhöjning af det till museet utgående expensanslaget från
dess nuvarande belopp, 10,370 kronor, till 12,000 kronor, eller med
1,630 kronor.

Hvad sålunda i ärendet förekommit syntes departementschefen tydligt
utmärka, att här förelåge ett verkligt och oafvisligt behof, hvadan
departementschefen tillstyrkte bifall till akademiens anhållan.

Att naturhistoriska riksmuseet är i behof af ökade medel för bestridande
af sina expenser, har synts utskottet uppenbart, men då den
nu äskade förhöjningen i expensmedelsanslaget delvis skulle användas
till amorterande af den till omkring 4,000 kronor uppgående bristen å
samma anslag, samt någon utredning icke föreligger, huru vida, sedan
bristen blifvit betäckt, hela förhöjningen kan vara erforderlig, har det
förefallit utskottet rigtigare, att medel för bristens betäckande anvisas på
extra stat och att i stället höjningen i det ordinarie anslaget begränsas
i motsvarande mån; och har utskottet, med beräknande att omförmälda
brist skulle kunna på 4 års tid amorteras med ett anslag af 1,000 kronor
om året, ansett höjningen i expensmedelsanslaget lämpligen kunna inskränkas
till 630 kronor.

Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen dels till höjande af
naturhistoriska riksmuseets årliga expensmedelsanslag

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

beviljar 630 kronor, hvarigenom museets ordinarie anslag
kommer att uppgå till 75,650 kronor, dels ock till
amorterande af den å expensmedelsanslaget uppkomna
brist på extra stat för år 1894 anvisar ett belopp af

1,000 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

Ang. andag 28:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att, för ett fullständigt

af väderleks- ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralijcmten
vid anstalten i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af anstaltens föreme"cetur^ka
ståndare afgifvet, i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14
anstalten, januari 1893 omförmäldt förslag, det till anstalten utgående årliga an[^3-]
g]ag måtte höjas med 7,950 kronor, deraf 6,075 kronor såsom reservationsanslag,
hvarigenom anstaltens ordinarie anslag skulle uppnå eu slutsumma
af 33,000 kronor (deraf 22,075 kronor reservationsanslag).

Beträffande de skäl, hvilka legat till grund för Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet
(sid. 54—61).

Hvad i statsrådsprotokollet anförts har visserligen synts utskottet
innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till af Kongl. Maj:t ifrågasatt
belopp ställas till meteorologiska anstaltens förfogande för ordnande
och utvidgande af väderlekstjensten, men då enligt utskottets förmenande
någon tids erfarenhet rörande resultaten af de nya anordningarna bör
afvaktas, innan beloppet uppföres på ordinarie stat, har utskottet ansett
sig böra ifrågasätta, att tills vidare endast anslag på extra stat för nu
angifna ändamål anvisas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen med
uppförande af ordinarie anslaget till meteorologiska
centralanstalten till oförändradt belopp, 25,050 kronor
(deraf 16,000 kronor reservationsanslag), på extra stat
för år 1894 beviljar ett anslag af 7,950 kronor till
fullständigt ordnande och utvidgande af väderlekstj
ensten vid anstalten.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Hospitals underhåll.

29:o) Kongl. Makt har föreslagit, att Riksdagen måtte godkänna Ang- a^ä'' ,
den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari inne- ptt/ä hospital
varande år omförmälda aflöningsstat för öfverläkare, biträdande läkare “• moch
syssloman vid Piteå hospital; L24. J

att i fråga om denna stats tillämpning Riksdagen jemväl måtte
godkänna, att enahanda föreskrifter, som af Kongl. Maj:t redan beträffande
stat för tjenstemän vid Kristinehamns hospital meddelats om den
kontanta aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, om förändring
i biträdande läkarens aflöning under vissa förhållanden samt om
förbud för öfverläkaren att utom hospitalet utöfva annan än viss praktik,
äfven tillämpades för bemälde tjenstemän vid Piteå hospital;

att, på det Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att lemna arfvoden
åt öfriga vid Piteå hospital erforderliga tjenstemän, Riksdagen måtte
med 1,300 kronor öka det belopp af högst 17,000 kronor, som af Riksdagen
år 1885 och 1886 beviljats till arfvoden åt motsvarande tjenstemän
vid de hospital, för hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom
att Riksdagen måtte medgifva, att de sålunda för samtliga tjenstemän
vid Piteå hospital afsedda aflöningar skulle utgå af förslagsanslaget
till hospitals underhåll.

I skrifvelse den 23 september nästlidna år angående medicinalverkets
behof hade — meddelar departementschefen — medicinalstyrelsen
anfört, att, enär arbetena å Piteå hospitals byggnader så långt framskridit,
att hospitalet kunde tagas i bruk under loppet af innevarande år, och
då det tillika vore af den största vigt, att sjuke der måtte kunna emottagas
så snart som möjligt, för att i någon mån fylla det stora behofvet
af plats för sinnessjuke, det vore nödvändigt, att aflöningsstat för hospitalets
läkare och andra tjenstemän bestämdes. Beträffande ifrågavarande
aflöningsstat hade medicinalstyrelsen ansett samma grunder i allmänhet
höra följas, som tillämpats i fråga om andra hospital. Aflöningsstater
för dessa hospitals läkare och öfriga tjenstemän hade blifvit af Kongl.

Maj:t faststälda den 5 juni 1885 hvad anginge de äldre hospitalen och
den 4 juni 1886 beträffande Kristinehamns hospital, som i storlek svarade
mot det vid Piteå. För sysslomannen vid sistnämnda hospital borde
dock, enligt medicinalstyrelsens åsigt, lönen bestämmas högre än för
sysslomän vid lika stora hospital i södra och mellersta Sverige, alldenstund
vid Piteå hospital göromålen komme att blifva betydligt mera

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

omfattande och dertill kräfva större förmåga hos sysslomannen på grund
af de särskilda omständigheter, som betingades af detta hospitals nordliga
läge och hvilka komme att göra sig gällande såväl vid hospitalets
iordningställande som ock vid den årliga förvaltningen.

I fråga om aflöning för andra tjenstemän än läkare och sysslomän
vid de hospital, för hvilka aflöningsstater bestämdes åren 1885 och 1880,
hade Riksdagen medgifvit, att till arfvoden åt dessa tjenstemän finge
användas ett kontant belopp af högst 17,000 kronor af förslagsanslaget
till hospitals underhåll. För beredande af arfvoden åt motsvarande tjenstemän
vid Piteå hospital skulle enligt medicinalstyrelsens förslag erfordras
1,300 kronor.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad medicinalstyrelsen
föreslagit, har departementschefen förordat följande aflöningsstat, för
öfverläkare, biträdande läkare och syssloman vid Piteå hospital:

öfverläkaren............................................................................ kronor 6,000: —

jemte boställsvåning, ved och elektrisk belysning;

biträdande läkaren............................................................... „ 2,500: —

jemte bostad med möbler, sängkläder, lyse, ved,
tvätt och kost lika med allmänna afdelningen samt
såsom kostförbättringspenniugar 200 kronor;

sysslomannen ........................................................................ „ 3,200: —

jemte boställsvåning, ved och elektrisk belysning.

Vid 1885 och 1886 årens riksdagar hafva följande kontanta aflöningsbelopp
faststälts för öfverläkare, biträdande läkare och sysslomän
vid de större hospitalen med då befintligt antal sjukplatser:

vid	Stockholms hospital:	(260 sjukplatser:) öfverläkaren.....................................	kronor .. 4,000: —
		biträdande läkaren..........................	. 2,500: —
		sysslomannen ..................................	. 3,200: —
vid	Upsala hospital:	(400 sjukplatsor:) öfverläkaren....................................	. 6,000: -
		2 biträdande läkare, hvardera ...	.. 2,500: —
		sysslomannen ....................................	. 3,200: —
vid	''Vadstena hospital:	(360 sjukplatser:) öfverläkaren......................................	6,500: —
		biträdande läkaren ......................... sysslomannen ..................................	2,500: — .. 3,200: —

Statsutskottets Utlåtande R:o 9. 7B

vid Vexiö hospital: (220 sjukplatser:)

öfverläkaren .................. 6,000: —

biträdande läkaren............................. 2,500: —

sysslomannen ........................,............. 2,800: —

. '' '' ■ . I , '' I | • J u (11.5 ‘ /j i *

vid Lunds hospital: (350 sjukplatser:)

öfverläkaren ......................................... 6,500: —

biträdande läkaren............................. 2,500: —

sysslomannen ....................;•............... 3,200: —

vid Göteborgs hospital: (170 sjukplatser:)

öfverläkaren......................................... 6,000: —

biträdande läkaren.............................. 2,500: —

sysslomannen ...................................... 2,800: —

vid Hernösands hospital: (221 sjukplatser:)

öfverläkaren ...................................... 6,000: —

biträdande läkaren.............................. 2,500: —

sysslomannen........................ 2,800:_

vid Kristinehamns hospital: (236 sjukplatser:)

öfverläkaren......................................... 6,000: —

biträdande läkaren............................. 2,500: —

sysslomannen..................................... 2,800: —

De särskilda föreskrifter, hvilka af Kongl. Maj:t, enligt hvad ofvan
förmäles, i vissa hänseenden meddelats beträffande staten för tjenstemän
vid Kristinehamns hospital och hvilka i öfrigt öfverensstämma med
dem, som äro meddelade rörande staterna för de äldre hospitalen, äro
följande:

att två tredjedelar af den kontanta aflöningen utgöra lön och en
tredjedel tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat och boende vid
hospitalet, eger utöfver den i staten bestämda aflöning bekomma årligen
1,000 kronor, under vilkor att han icke med befattningen såsom
biträdande läkare förenar annan tjenst;

att för biträdande läkare, som icke är boende vid hospitalet, aflöningen
i alla händelser utgår med endast 2,000 kronor om året utan
någon rätt till naturaförmåner; samt

att öfverläkaren icke må utom hospitalet utöfva enskild praktik
mot betalning, med undantag af hvad som rörer sinnessjukdomar.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. '' 10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. ifrågasatt
lönereglering
för läkaren
vid Nyköpings
hospital.

Då de aflöningsförmåner, som föreslagits för läkarne och sysslomannen
vid Piteå hospital, synas utskottet väl afvägda i förhållande
till dem, som fäststälts för motsvarande tjenstemän vid öfriga hospital,
samt utskottet icke heller i öfrigt funnit anledning till någon erinran
mot hvad Kongl. Maj:t. föreslagit, hemställer utskottet:

a) att Riksdagen må godkänna den i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari
1893 omförmälda aflöningsstat för öfverläkare, biträdande
läkare och syssloman vid Piteå hospital;

b) att Riksdagen må, beträffande tillämpningen
af denna stat, föreskrifva,

att två tredjedelar af den kontanta aflöningen
utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat
och boende vid hospitalet, eger utöfver den i staten
bestämda aflöning bekomma årligen 1,000 kronor,
under vilkor att han icke med befattningen såsom
biträdande läkare förenar annan tjenst;

att för biträdande läkare, som icke är boende
vid hospitalet, aflöningen i alla händelser utgår med
endast 2,000 kronor om året utan någon rätt till
naturaförmåner; samt

att öfverläkaren icke må utom hospitalet utöfva
enskild praktik mot betalning, med undantag af hvad
som rörer sinnessjukdomar;

c) att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle
att lemna arfvoden åt öfriga vid Piteå hospital erforderliga
tjenstemän, Riksdagen må med 1,300 kronor
öka det belopp af högst 17,000 kronor, som af Riksdagen
år 1885 och 1886 beviljats till arfvoden åt
motsvarande tjenstemän vid de hospital, för hvilka aflöningsstater
då faststäldes; och

d) att Riksdagen må medgifva, att de sålunda
för samtliga tjenstemän vid Piteå hospital afsedda
aflöningar skola utgå af förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

30:o) I eu inom Andra Kammaren af herr E. A. Edelstam väckt
motion (n:o 96) har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta den ändring

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

uti den för Nyköpings hospital faststälda aflöningsstat, att läkarens
kontanta aflöning höjdes från 2,500 kronor till 3,100 kronor.

Motionären har till stöd för sitt förslag anfört hufvudsakligen
följande.

Uti propositionen angående statsverkets tillstånd och behof till
1891 års Riksdag hade Kong]. Maj:t, föreslagit, att Riksdagen måtte
medgifva, bland annat, den ändring uti den för Nyköpings hospital faststälda
aflöningsstat, att läkarens kontanta aflöning höjdes från 2,500
kronor till 3,100 kronor; och hade af chefen för ecklesiastikdepartementet
såsom skäl för denna framställning anförts, att genom en då nyligen
fullbordad nybyggnad för sinnessjukes vård platsernas antal i hospitalet
ökats från 70 till 118, eller med 48, motsvarande en tillökning
af 68 procent, genom hvilken utvidgning arbetet betydligt ökades för
hospitalets läkare.

Enär emellertid innehafvaren af läkarebefattningen vid berörda
hospital tillika vore läkare vid Nyköpings länslasarett och såsom sådan
uppbure lön till belopp af 1,500 kronor jemte 500 kronor bostadsersättning
samt derjemte, enligt hvad utskottet hade sig bekant, utöfvade
en icke obetydlig enskild läkarepraktik, hade förenämnda Riksdags
statsutskott ansett, att för det dåvarande saknades skälig anledning
för Riksdagen att vidtaga den af Kong]. Maj:t i fråga om hospitalsläkarens
löneförmåner föreslagna ändring i aflöningsstaten för Nyköpings
hospital, hvarför utskottet hemstält, att Kongl. Maj:ts framställning
icke måtte af Riksdagen bifallas. Denna hemställan hade afkamrarne
bifallits.

Nu hade emellertid enligt motionärens förmenande andra förhållanden
inträdt. Södermanlands läns lansting hade år 1892 beslutat att
bevilja den nuvarande lasarettsläkaren pension att utgå från och med
månaden efter den, då han erhållit afsked, och i anledning deraf komme
bemälde läkare att i den närmaste framtiden begära afsked från lasarettsläkarebefattningen.
Som han derjemte uppnått en ålder af 67 år
och ej mindre än sex läkare numera öfvade praktik i Nyköping och
dess omnejd, hade inkomsterna på den enskilda läkarepraktikeu ej
obetydligt nedgått.

Då Riksdagen icke lärer böra på enskild motionärs förslag besluta
en lönereglering af nu ifrågavarande art, och då utskottet derjemte,
vid det upplysta förhållande, att den nuvarande hospitalsläkaren
redan uppnått eu ålder af 67 år, håller före, att med frågan om löne -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

regleringen lämpligen bör anstå till efter bemälde läkares afskedstagande,
hemställer utskottet,

att herr Edelstams förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.

4^''imthg''t 31:0) Kong1- Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja reservationstiii^resestipen-
anslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande
Mer mmi från 24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.

°Zrda7Ju Beträffande de skäl, som ligga till grund för denna Kongl. Maj:ts

utgifvande, framställning, får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 63
[25.] och 64. ,

Vid 1889 års riksdag förehade utskottet till behandling en af
Kongl. Maj:t gjord framställning af enahanda innehåll som den nu förevarande.
1 det yttrande, utskottet deröfver afgaf (punkten 33:o) af utlåtandet
n:o 9), anförde utskottet, bland annat, att behofvet af den
ifrågavarande anslagsförhöjningen icke vore af så trängande beskaffenhet,
att icke med dess tillgodoseende ännu någon tid kunde utan olägenhet
anstå, och hemstälde utskottet för ty, att framställningen icke måtte
af Riksdagen bifallas. Efter gemensam omröstning af båda kamrarne
godkändes denna hemställan af Riksdagen.

Då den uppfattning, 1889 års Riksdag sålunda gjorde gällande
i denna fråga, synes utskottet fortfarande ega sin giltighet, hemställer
utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

lätt*anslag''för _32:o) I en inom Andra Kammaren af herr A. Bexell väckt motion

anordnande (n:o 5) har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta ett anslag af högst
täflvngar''om 10’000 kronor att användas i och för pristäfliDgar om utarbetande af
utarbetande af dels sanningsenliga och i patriotisk anda skrifna läroböcker i geografi
biJdker mr°~m fiI1 användni.ng i rikets elementar- och folkskolor, dels för skolorna afsedda
förskrifter, innehållande sedelärande ordspråk och sentenser.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
hänvisar utskottet till sjelfva motionen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då, enligt, utskottets förmenande, i det hela tillfredsställande läroböcker
i geografi finnas att tillgå för rikets elementarläroverk och
folkskolor, samt jemväl sådana förskrifter, som motionären förordar,
sedan länge varit tillgängliga, hemställer utskottet,

att herr Bexells förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

33:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie An9-öfriga
anslag under åttonde hutvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan °a«s%*e
ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslags- [26.]
anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande upptaget
till 23,090 kronor, måtte höjas med 3 kronor, eller till 23,093
kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, hvilka här ofvan icke blifvit särskildt
omförmälda, må för år 1894 fastställas till samma
belopp som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
må få göras den jemkning, som till jemnande af
hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, häuförliga under åttonde hufvudtiteln,
hafva följande framställningar blifvit gjorda.

Riksarkivet.

34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra ff1*- “r>oden
stat för år 1894 anvisa ett belopp åt 2,500 kronor till arfvoden åt extra ^rikeordinarie
tjenstemän i riksarkivet. arkivet.

[27.|

Statsutskottets Utlåtande N;0 9.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att riksarkivarien i skrifvelse
deri 30 sistlidne september, under erinran att i den af Kongl. Maj:t
den 1 juni 1877 för riksarkivet faststälda stat eu summa åt 6,000 kronor
vore anslagen till vikariatsersättningar, arfvoden och flitpenningar åt
extra biträden, renskrifning m. m., anfört, bland annat, att af denna
summa utginge till vikariatsersättningar, då samtliga tjenstemän begagnade
sig af sin rätt till semester, ett belopp af 1,325 kronor, till
arfvoden åt extra vaktmästare omkring 300 kronor och till renskrifning
ett vexlande, mindre belopp, under det att omkring 4,300 kronor tilllades
e. o. amanuenser såsom arfvoden och flit-penningar, på det sätt
att 3,000 kronor lemnades i form af bestämda arfvoden å 1,000 kronor
årligen åt tre sådana amanuenser emot viss, daglig tjenstgöringsskyldighet,
och återstoden, omkring 1,300 kronor, qvartalsvis utdelades till de
öfriga e. o. amanuenserna. Då emellertid antalet af riksarkivets e. o.
amanuenser numera uppginge till 10, blefve ersättningen för dem, som
ej åtnjöte bestämdt årsarfvode, mycket ringa och stode, enligt riksarkivariens
mening, ej i något rimligt förhållande till det arbete, de
inom arkivet utförde. Flertalet af dem tjenstgjorde nemligen å riksarkivet
så godt som dagligen flera eller färre timmar, deras arbete vore
för arkivet af mycket värde och skulle ej utan stor olägenhet kunna
undvaras. Äfven under antagande, att antalet af e. o. amanuenser vid
riksarkivet skulle kunna något minskas, blefve det för ändamålet i
staten anslagna beloppet i hvarje fall alldeles otillräckligt. Riksarkivarien,
som ansåge billigt, att ett så godt och redbart arbete som det,
hvilket utfördes af de ifrågavarande extra ordinarie tjenstemännen, icke
af staten lemnades utan någorlunda skälig ersättning, hemstälde derför,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att vid nästkommande
statsreglering höja det i riksarkivets stat till vikariatsersättningar, arfvoden
och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning m. m. anslagna
belopp från 6,000 kronor till 8,500 kronor eller, i fall sådant skulle
befinnas lämpligare, att på extra stat för år 1894 anvisa ett belopp af
2,500 kronor att användas till arfvoden åt de extra ordinarie tjenstemännen
vid riksarkivet.

De af riksarkivarien sålunda anförda skäl har departementschefen
funnit synnerligen beaktansvärda. Sedan den tid, då gällande stat för
riksarkivet faststäldes, hade detta embetsverk kommit i besittning af
en betydligt utvidgad lokal, hvilket förhållande i förening med arkivaliernas
tillväxt framkallat behof af ökad tillgång på arbetskrafter.
För att tillgodose detta behof ansåge departementschefen den af riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arkivarie]! angifna utväg att genom extra anslag bereda skäliga arfvoden
åt ett tillräckligt antal e. o. amanuenser i riksarkivet tills vidare
kunna och böra anlitas.

Lika med departementschefen har utskottet funnit anvisandet af
ökade medel till nu ifrågavarande ändamål vara af behofvet påkalladt,
men då, enligt hvad af riksarkivariens skrifvelse synes framgå, det nu
begärda extra anslaget af 2,500 kronor är afsedt att komma de e. o.
amanuenser till godo, hvilka icke åtnjuta fasta arfvoden och hvilka för
närvarande tillsammans uppbära allenast omkring 1,300 kronor, har
anslagsbeloppet synts utskottet kunna något begränsas, och har utskottet
för den skull trott sig böra ifrågasätta, att detsamma fastställes till
allenast 1,700 kronor, i hvilket fall till arfvoden åt ifrågavarande e. o.
amanuenser skulle blifva disponibelt ett belopp af tillhopa 3,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till arfvoden åt
e. o. tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år
1894 anvisar ett belopp af 1,700 kronor.

35:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och hand- Ang. anslag
lingar, som vore af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t m. ufffva:nfe
för år 1894 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera “larMMgar.
föregående år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer [28.1
utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandets historia, må bevilja för år 1894 ett
extra anslag af 3,000 kronor.

36:o) Med anledning al Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ^»<7. anslag
hemställer utskottet vidare, m ut9ifvande

'' af 11 Svenska

riksdagsakter1
^

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senaste [29.]
åren egt rum, må, till fortsatt utgifvande af x>Svenska
riksdagsakterj) in. m., på extra stat för år 1894 bevilja
ett anslag af 1,500 kronor.

Stats utskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till statens
konstindustriella

samlingar.

[30.]

Ang. anslag
till lifrustkammaren.

[31.]

Ang. anslag
för löneförbättring
åt
tjenstemännen
vid domkapitlens

expeditioner.

[32.]

Ang. anslag
till seminarier
för språkvetenskap
och
matematik.

[33.]

Nationalmuseum.

37:o) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts
derom gjorda framställning, må för år 1894, i likhet
med hvad för flera föregående år egt rum, bevilja ett
extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och
tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

38:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt
rum, må på extra stat för år 1894 anvisa ett anslag
af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af
lifrustkammarens samlingar m. m.

Domkapitlens expeditioner.

39:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må anvisa på extra stat för år
1894 ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring
åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Universiteten.

40:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen må till de vid universiteten befintliga
seminarier för språkvetenskap och matematik för år
1894 bevilja extra anslag till samma belopp som förut,
nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet i

Upsala .................................................kronor 3,000: —

till det språkvetenskapliga seminariet i

_ Lund ...................................................... 3) 2,950: —

till det matematiska seminariet i Upsala » 1,500: —

till det matematiska seminariet i Lund » 1,500: —

41:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1894 bevilja ett anslag af 3,000 kronor till aflöning åt observatorn i
astronomi vid universitetet i Upsala.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att vid
1889 års riksdag beviljats, på det att laboratorstjensten i experimentel
fysik samt observatorstjensten i astronomi vid universitetet i Upsala
måtte kunna med ordinarie innehafvare förses, för hvardera af nämnda
befattningar 3,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve
härför tillgängliga, samt att i berörda afseende för hvardera af åren
1890—1893 anvisats 6,000 kronor. Sedan numera adjunkten L. Edman,
efter det honom beviljats förhöjd pension, sökt och erhållit afsked, hade
emellertid den af Edman innehafda adjunktslönen blifvit tillgänglig att
användas för en af de ofvannämnda befattningarna. Departementschefen
tillstyrkte derför, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning
om anvisande för år 1894 af 3,000 kronor till aflöning åt observatorn
i astronomi vid universitetet i Upsala.

Under nionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit, att adjunkten
vid universitetet i Upsala Fredrik Georg Afzelius måtte från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked från adjunktsbefattningen
kunde varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära,
utöfver den honom enligt kongl. brefvet den 6 juni 1873 tillkommande
pension å allmänna indraguingsstaten af 2,500 kronor, en pensionsförhöjning
af 500 kronor, eller tillsammans 3,000 kronor. Då denna
Kongj, Maj:ts framställning af Riksdagen efter gemensam omröstning
bifallits, lärer adjunkten Afzelius’ afskedstagande vara förestående, och
derefter kan hans adjunktion disponeras för bestridande af aflöningen
åt ofvan omförmälda observator. Det för detta ändamål nu äskade
Bill. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft, 11

Ang. anslag
till aflöning åt
en observator
i Upsala.

[34.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till anställande
af
universitetslektorer
i
Upsala.

[35.]

Ang. anslag
för uppehållande
af
undervisningen
i geografi
vid
Upsala
universitet.

[36.]

extra anslaget synes aliså icke komnaa att blifva erforderligt, men vid
det förhållande, att Afzelius ännu icke erhållit afsked, lärer anslaget
böra i riksstaten uppföras, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

42:o) Sedan Riksdagen dels år 1888 beviljat 36,000 kronor för
anställande vid Upsala universitet under sex år af lärare i tyska, franska
och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kong]. Maj:t kunde
finna godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor
för ett hvart af åren 1889—1893, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att
af omförmälda anslag måtte för år 1894 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,.

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska
och engelska språken vid universitetet i Upsala på
extra stat för år 1894 anvisa 6,000 kronor.

43:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra
stat för år 1894 anvisa ett belopp af 1,000 kronor, att användas för
uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universitetet
i Upsala.

I fråga om behofvet af detta anslag inhemtades — upplyser
departementschefen — af handlingarna, att professorn i statskunskap
O. J. Alin vid humanistiska sektionens sammanträde den 5 december
1891 anfört, hurusom undervisningen i geografi vid universitetet dittills
ingått i undervisningen uti statskunskap endast för så vidt geografisk
kunskap vore nödig för vinnande af den kännedom om de särskilda
ländernas politiska förhållanden, som undervisningen i statskunskap
afsåge att meddela, men att i följd af de den 17 april 1891 vidtagna
ändringar i universitetsstatuterna och den samma dag utfärdade nya
stadga angående filosofie kandidat- och licentiat-examina numera måste
jemte undervisningen i statskunskap meddelas särskild undervisning i
geografi och denna åtminstone till det omfång, att kunskapsfordringarna i
filosofie kadidatexamen motsvarade det kraf, som borde ställas på blifvande
läroverkadjunkter i ämnet. Alin hade vidare dels tillkännagifvit, att han icke
ansåge sig i sin egenskap af professor i statskunskap ega skyldighet
att meddela undervisning i geografi i den utsträckning, som sålunda
blifvit bestämd, och ej vore villig att åtaga sig denna skyldighet, då

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ett dylikt åtagande skulle menligt inverka på uppfyllandet af de skyldigheter,
som han vid emottagandet af sin professur iklädt sig, dels
ock erinrat, att universitetet inom sin lärarecorps egde eu annan person,
som vore både skicklig och villig att åtaga sig meddelandet af den
ifrågavarande undervisningen. Med anledning häraf hade sektionen
beslutat ingå till kanslern med anhållan, att af universitetets medel
måtte för läseåret 1892—1893 anvisas en summa af 1,000 kronor till
arfvode för bestridande af undervisning och examination i geografi
enligt de bestämmelser, som kanslern kunde föreskrifva. Denna af
drätselnämnden och det mindre konsistoriet förordade anhållan hade af
kanslern bifallits. Då emellertid drätselnämndens förord gifvits under
förutsättning, att sådant anslag skulle endast under läseåret 1892—
1893 utgå af universitetets medel, samt att, derest jemväl framdeles
enahanda anslag blefve erforderligt, detsamma skulle bestridas af statsmedel,
hade hemställan nu gjorts, att åtgärder måtte vidtagas för utverkande
af ett statsanslag å 1,000 kronor, att af universitetet disponeras
för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi
under läseåret 1893—1894. Sektionen hade visserligen ansett den
föreslagna summan under vanliga förhållanden vara för det uppgifna
ändamålet otillräcklig, men då upplyst blifvit, att nöjaktig undervisning
i ämnet kunde för tillfället anskaffas mot omförmälda ersättning, funnit
sig böra stanna vid en anhållan om nämnda belopp, hvarom konsistorium
ock gjort framställning.

Då geografien numera så väl vid elementarundervisningen som
vid universitetet intoge en långt vigtigare och sjelfständigare ställning
än förr, vore det enligt departementschefens förmenande af stor vigt, att
vid universitetet funnes någon lärare, som vore skyldig att undervisa
och examinera i detta ämne i den utsträckning, som nu erfordrades.

I enlighet med hvad utskottet redan i punkten 6:o) här ofvan
omförmält, har utskottet ansett sig böra förorda denna Kongl. Maj:ts
framställning; hemställande utskottet alltså,

att Riksdagen må till uppehållande af undervisningen
och examinationen i geografi vid universitetet
i Upsala på extra stat för år 1894 anvisa ett belopp
af 1,000 kronor.

j4ng. anslag

44:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ar„vo^n
får utskottet hemställa, center vid

universitetsbiblioteket
i

Upsala.

[37.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

-Ang. anvisande
af
beviljadt anslag
till nya
byggnader och
förän dringar
vid botaniska
institutionen i
Upsala.

[38.]

Ang. ifrågasatt
anslag
såsom bidrag
till anskaffande
af nödig
utrustning åt
den den Regnellska
fysiologiska
institionen
vid
Upsala universitet.

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må på extra stat för år 1894 anvisa ett
belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

45:o) Sedan senaste Riksdag till nya byggnader och förändringar
vid botaniska institutionen i Upsala beviljat ett anslag af 56,000 kronor
och deraf för innevarande år anvisat 30,000 kronor, har Kongl. Maj:t,
då angeläget vore, att ifrågavarande byggnads- och förändringsarbeten
snart blefve utförda, föreslagit Riksdagen att till utgående under år
1894 anvisa återstoden af nämnda anslag, 26,000 kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till någon erinran mot detta
Kong], Maj:ts förslag, hemställer

att Riksdagen af det år 1892 till nya byggnader
och förändringar vid botaniska institutionen i Upsala
beviljade anslag, 56,000 kronor, må på extra stat för
år 1894 anvisa återstående beloppet, 26,000 kronor.

46:o) I två sins emellan lika lydande motioner, väckta den ena
inom Första Kammaren af herrar C. L. H. Nyström och O. Alin
(n:o 18) och den andra inom Andra Kammaren af herrar Chr. Loven
och S. J. Boethius (n:o 161), har föreslagits, att Riksdagen måtte, såsom
bidrag till att förse den af d:r Regnell skänkta nya fysiologiska byggnaden
vid Upsala universitet med nödig utrustning för sitt ändamål, bevilja
ett anslag för en gång af 14,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionerna.

Den utredning, motionärerna lemnat, synes utskottet gifva vid
handen, att staten under någon form bör träda emellan och möjliggöra
den redan uppförda och afsynade byggnadens förseende med sådan
utrustning, att den må kunna komma att fullt motsvara det med densamma
afsedda syftet. Utskottet anser sig likväl icke kunna på enskilde
motionärers förslag och utan att officiel utredning föreligger
angående anslagsbehofvets verkliga omfattning tillstyrka Riksdagen att
nu anslå medel till ändamålet, hvarför utskottet hemställer,

att herrar Nyströms och Alins samt Lovéns och
Boethius’ förevarande motioner icke må af Riksdagen
bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl.
Maj:ts förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund, måtte kunna tillsättas, ett anslag af

4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför
tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren 1890
—1893. Då medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet
tillgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1894
anvisa 4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom
juridiska fakulteten i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

48:o) Sedan Riksdagen dels år 1889 beviljat 36,000 kronor för anställande
vid Lunds universitet under sex år af lärare i tyska, franska
och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde
finna godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor
för hvartdera af åren 1890, 1891, 1892 och 1893, har Kongl. Maj:t nu
föreslagit, att af omförmälda anslag måtte för år 1894 anvisas 6,000
kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska
och engelska språken vid universitetet i Lund på extra
stat för år 1894 anvisa 6,000 kronor.

49:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må till särskildt arfvode åt docenten vid
universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1894 anvisa
ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg
under ifrågavarande år egnar sin tjenst åt universitetets
historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

50:o) I anledning af Kongl. Maj:t likaledes derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

Ang. anslag
till aflöning
åt en e. o.
professor i
Lund.

[39.]

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till anställande
af universitetslektorer
i
Lund.

[40.]

Ang. arfvode
åt docenten
S. Söderberg.

[41.]

Ang. lönetillägg
dt vice
bibliotekarien
i Lund A. J.

T. Palm.

[42.]

Ang. anslag
till akademikamreraren

O. G. Regnell.

[43.]

Ang. anslag
till universitetsbiblioteket

i Lund.

[44.]

Ang. anslag
till arfvode
åt en instrumentmakare

vid fysiologiska
institutionen
i

Lund.

[45.]

Ang. anslag
till fullbordande
af
och utred/ning
för fysiologiska
institutionens
i Lund
nya byggnad.

86 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för
år 1894 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för
samma år anvisa enahanda belopp, som för ett hvart
af åren 1890—1893 beviljats, eller 500 kronor.

51:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren
1892 och 1893 egt rum, såsom personligt lönetillägg
för år 1894 åt akademikamrer ar en i Lund Oscar Gerhard
Regnell, på extra stat för sistnämnda år bevilja
750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

52:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj-.ts derom
gjorda framställning, må, i likhet med hvad för flera
föregående år egt rum, jemväl för år 1894 på extra
stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden
vid universitetsbiblioteket i Lund.

53:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren
1892 och 1893 egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare
vid fysiologiska institutionen i Litncl för år 1894
anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

54:o) I en till Riksdagen den 24 sistlidne februari aflåten proposition
(n:o 33) har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen
bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att å extra stat för år 1894 anvisa ett belopp af

10,000 kronor till fullbordande af och utredning för fysiologiska institutionens
i Lund nya byggnad.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att departementschefen
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t till en början erinrat, huru -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som Kongl. Maj:t till 1890 års Riksdag aflat framställning derom, att
till uppförande af en ny byggnad för fysiologiska institutionen vid
universitetet i Lund samt till inköp af tomt för byggnaden och dennas
inredning måtte beviljas ett extra anslag af 100,000 kronor. Enligt
den plan, som för ifrågavarande företag då uppgjorts af den fysiologiska
institutionens föreståndare, både kostnaden beräknats för sjelfva
byggnaden till 75,000 kronor samt för inköp af tomt, inredning, möblering
m. m. till 25,000 kronor. Ofverintendentsembetet hade visserligen
i afgifvet utlåtande förklarat sig anse den för sjelfva byggnaden beräknade
kostnaden böra ökas med 10,000 kronor, men då utgifterna
för tomt samt för byggnadens inredning icke kunnat bestämdt angifvas,
hade Kongl. Maj:t funnit sig icke böra ifrågasätta anslag till högre
belopp än den af institutionsföreståndaren upptagna slutsiffra, 100,000
kronor. Riksdagen, som ansåg uppförandet af ny byggnad för institutionen
vara ett behof af den angelägna beskaffenhet, att uppskof med
dess tillgodoseende icke utan afsevärd olägenhet kunde ega rum, beviljade
emellertid för ändamålet allenast ett belopp af 90,000 kronor,
dels i betraktande deraf att genom infordrande af entreprenadanbud
minskning i kostnaden för sjelfva byggnaden syntes kunna vinnas,
dels ock enär å det för tomt, inredning och möblering beräknade belopp
någon besparing antogs kunna åstadkommas. Af det sålunda beviljade
anslaget hade anvisats 40,000 kronor för år 1891 samt återstoden,
50,000 kronor, för år 1892.

Med förmälan, att de för ändamålet anvisade medel visat sig
otillräckliga, hade nu det större akademiska konsistoriet i framställning,
som blifvit af universitetskausleren med skrifvelse den 10 februari
öfverlemnad, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
utverka ett ytterligare anslag af 10,000 kronor till fullbordande af och
utredning för fysiologiska institutionens nya byggnad; och hade konsistoriet
härvid åberopat en af medicinska fakulteten vid universitetet
gjord, af bilagor åtföljd framställning i ämnet af hufvudsakligen följande
innehåll.

För ofvannämnda af Riksdagen beviljade anslag, 90,000 kronor,
hade inköpts tomt för institutionen och uppförts sjelfva byggnaden,
hvarjemte värmeledning insatts, men hvad af anslaget med derå upplupen
ränta återstode vore så obetydligt, alt de för institutionens fullbordan
nödiga utgifter omöjligen kunde dermed bestridas, utan erfordrades,
för att sätta institutionen i sådant skick att den kunde
tagas i bruk för dermed afsedt ändamål, oundgängligen ett fyllnadsanslag
af 10,000 kronor. Ett uppskof med detta fyllnadsanslags be -

88 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

viljande skulle medföra stor skada för undervisningen i och studiet af
fysiologien, detta för den medicinska utbildningen synnerligen vigtiga
och grundläggande ämne. Att det begärda beloppet icke vore för
högt tilltaget, framginge af en utaf institutionsföreståndaren, professor
M. Blix upprättad, fakultetens skrifvelse bilagd och af infordrade kostnadsförslag
åtföljd tablå öfver användningen af redan för institutionen
anslagna och för densamma ytterligare erforderliga medel.

1 denna tablå upptoges, meddelar departementschefen, såsom utbetalda
eller kontraherade summor:

för tomt ..................................................... kronor 10,000: —

„ byggnadsentreprenören..................... „ 70,375: 6 7

„ värmeapparat....................................... „ 6,425: —

„ arkitektarfvode.................................... „ 1,748: 2 6

„ koks .................................................... „ 216: —

Summa kronor 88,764: 9 3;

vidare för yttre utrustning enligt specifikation 1,337 kronor, samt, jemväl
enligt specifikation, för inre utrustning och möbler, med afdrag af
värdet af redan befintliga möbler, 12,781 kronor, eller tillhopa 102,882
kronor 93 öre.

Universitetskansleren hade för sin del vid öfverlemnandet af
handlingarne i ärendet, då enligt kanslerens förmenande ett längre
uppskof med den fysiologiska institutionens försättande i tjenstbart
skick skulle medföra stora olägenheter icke blott för sjelfva den fysiologiska
institutionen utan medelbart äfven för hela den medicinska
undervisningen vid Lunds universitet, förordat bifall till konsistoriets
ifrågavarande framställning.

Utskottet, som anser sig böra framhålla angelägenheten deraf,
att de byggnadsföretag, hvartill Riksdagen anvisar medel, också så
anordnas och utföras, att de kunna bringas till fullbordan för de beviljade
anslagsbeloppen, kan i sakens nuvarande läge likväl icke motsätta
sig det äskade fyllnadsanslagets beviljande, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

Ang. anslag 55:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riks tiiipatologiska

(Jao-en att för förstärkning utaf arbetskrafterna vid patologiska instituLund.
tionen i Lund bevilja för år 1894 ett extra anslag af 500 kronor.

[46.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 89

Med hänvisning till hvad utskottet under punkten 3:o) här ofvan
yttrat rörande detta Kongl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

56:o). Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må jemväl för år 1894 på extra
stat anvisa till arfvode åt en amanuens vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik
................................................... 900 kronor; och

till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska
laboratorium...................................... 900 kronor.

57:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må på extra stat för år 1894 anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800
kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm
2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms
stad för polikliniken tillskjuter samma belopp
för år 1894.

58:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt
rum, må till utförande af teckningar i vetenskapliga
ändamål vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag
för år 1894 af 1,500 kronor.

Bill. till liiksd. Vrot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

Ang. anslag
till arfvoden
ä amanuenser.

[47.]

Ang. anslag
till kliniker
för barnsjukdomar.

[48.]

Ang. anslag
för utförande
af teckningar
i vetenskapliga
ändamål.

[49.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag 59:o) Sedan nästlidet års Riksdag på Kong!. Maj:ts framställning

^/patologisk?- bevilja t ett anslag af 120,800 kronor för om- och tillbyggnad af den
anatomiska in- dt karolinska institutets patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner
bywTadT.li. m- m- för närvarande upplåtna byggnad, till de nya lägenheternas in[50.
] redning och förseende med uppvärmnings- och luftvexlingsinrättningar
samt gas- och vattenledningar äfvensom till uppsättning å den bakteriologiska
afdelningen af erforderliga instrument m. m., och af detta anslag
anvisat ett belopp af 25,000 kronor till utgående under innevarande
år, har Ivongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af ifrågavarande anslag
anvisa å extra stat för år 1894 ett belopp af 50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det år 1892 för om- och
tillbyggnad af den åt karolinska mediko-kirurgiska
institutets patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner
m. m. för närvarande upplåtna byggnad, till
de nya lägenheternas inredning och förseende med
uppvärmnings- och luftvexlingsinrättningar samt gasoch
vattenledningar äfvensom till uppsättning å den
bakteriologiska afdelningen af erforderliga instrument
m. m. beviljade anslag, 120,800 kronor, på extra stat
för år 1894 anvisa ett belopp af 50,000 kronor.

60:o) Under åberopande af hvad utskottet i punkten 8:o) här ofvan

Ang. anslag

T. T1 föTden anfört rörande detta ämne hemställer utskottet,

hygieniska
institutionen.

i 51.1

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må för år 1894 anvisa
ett extra anslag af 2,000 kronor att användas till
anskaffande af behöjliga instrument och apparater för
den hygieniska institutionen vid karolinska institutet.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

Ang. anslag 61:o) Med anledning af Kongl. Maj;ts derom gjorda framställning

till tillfällig 1 ...n i.1 i# i

löneförbättring hemställer utskottet,

åt lärame vid

alTrkenoch°~ att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt

pedagogiema. lärame vid allmänna läroverken och pedagogierna. efter

[52.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samma grunder som för innevarande år, på extra stat
för år 1894 anvisa 345,725 kronor.

62:o) Vidare får utskottet hemställa,

att Riksdagen till arfvoden åt extra lärare samt
till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare
vid de allmänna läroverken må på extra stat för år
1894 bevilja enahanda belopp, som under de senaste
åren härtill anvisats, eller tillsammans 100,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

63:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
af löneförbättring jemväl för år 1894, att utgå efter samma
grunder som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för år 1894 på extra stat anvisa enahanda belopp
som hittills, eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

64:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad på sid. 73—75 i statsrådsprotokollet
blifvit i ämnet erinradt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 bevilja
för högre lärarinneseminariet:

a) för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde
årskursen vid seminariet 3,000 kronor; och

b) för beredande äfven under år 1894 af undervisning
i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan
5,000 kronor.

Folkundervisningen.

65:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
i likhet med hvad förut under flera år egt rum, hemställer utskottet,

Ang. anslag
till arfvoden
åt extra lärare
m. m.

[53.]

Ang. anslag
till löneförbättring
för lärare
och lärarinnor
vid högre lärarinneseminariet.

[51.]

Ang. anslag
för uppehållande
af den
valfria fjerde
årskursen vid
seminariet
m. m.

[55.]

Ang. anslag
till löneförbättring
m. m.
åt lärare vid
folkskolelärareseminariema.

[56.]

Ang. anslag
till undervisning
i slöjd
vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg.

[57.]

Ang. anslag
till understöd
åt lärjungar
vid folkhögskolor.

[58.]

uing. anslag
till folkskolebyggnader

m. m. inom
vissa församlingar
af Norrbottens
län.

[59.]

Ang. statsunderstöd
för
den qvinliga
slöjdundervisningen.

92 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och
lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden
åt teckning slär are för extra tjenstgöring och extra
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter
samma grunder som för innevarande år, må bevilja
ett extra anslag för år 1894 af 33,300 kronor.

66:o) På grund af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning och
under åberopande af hvad i punkten 12:o) härofvan anförts hemställer
utskottet,

att Riksdagen må för anordnande af undervisning
i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Göteborg på
extra stat för år 1894 bevilja ett belopp af 3,000
kronor.

67:o) Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att jemväl för år 1894 på extra stat anvisa ett belopp
af 15,000 kronor; och får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

68:o) Under hänvisning till hvad i punkten 16:o) här ofvan blifvit
i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må för uppförande af
åtskilliga folkskolebyggnader inom vissa finsktalande
församlingar af Norrbottens län samt deras förseende
med erforderlig materiel, anvisa på extra stat för
år 1894 ett belopp af 24,000 kronor.

69:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 112) har
föreslagits af herr E. Hammarlund, med hvilken 19 ledamöter af kammaren
instämt, att Riksdagen måtte besluta:

dels att för år 1894 anvisa ett förslagsanslag af 50,000 kronor att
användas till understöd åt skoldistrikt, som på lämpligt sätt beredde i
skolåldern varande flickor undervisning i qvinlig slöjd;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta understöd
samt att bestämma de närmare vilkoren för understödets åtnjutande.

Vid sistlidet års lagtima riksdag förehade statsutskottet till behandling
ett af samme motionär väckt förslag af enahanda innehåll
som det nu förevarande.

Såsom skäl för detta förslag anförde motionären då hufvudsaligen:

att intresset för slöjdundervisningen utvecklats väsentligen genom
de statsbidrag, som lemnats för befrämjande af undervisning i slöjd
för gossar;

att rättvisan kräfde, det statsbidrag lemnades för flickornas slöjdundervisning
lika väl som för gossarnes;

att lika vigtigt som det vore, att läsning och slöjd omvexlade för
gossen, minst lika vigtig finge väl en dylik omvexling för flickan
anses vara;

att särskildt för de fattigare klasserna det vore af vigt, att flickan
finge i skolan lära sig så mycken händighet, att hon kunde, då hon
utginge i lifvet vare sig som maka, tjenarinna eller arbeterska i något
särskildt fack, utan hjelp reda sig med afseende på de allra vanligaste
qvinliga handarbetena;

att den qvinliga slöjdundervisningen här och hvar slagit in i en
osund rigtning, men att genom ett statsbidrag detta förhållande snart
nog skulle ändras, enär naturligtvis statsunderstöd endast skulle komma
de skolor till godo, i hvilka slöjden vore ordnad på ett, fullt ändamålsenligt
sätt, och församlingarna för ty, för att ej gå miste om statsanslaget,
blifva nödsakade att reformera denna undervisning i en sund
rigtning;

att utan ett mindre statsbidrag det ej vore tänkbart, att de fattigare
landskommunerna skulle mera allmänt kunna tillgodogöra sig den
välsignelse, som läge i att hafva en väl ordnad slöjdundervisning för
det uppväxande qvinliga slägtet;

att slöjdundervisning redan vore införd vid tre af rikets folkskolelärarinneseminarier
och från nästa höst blefve införd äfven vid de
två återstående, samt att under senare åren en mängd kurser hållits för
utbildande af lärarinnor i metodisk slöjdundervisning för flickor, hvadan
fullt dugliga lärarinnor i ämnet numera kunde erhållas; samt

att lämpliga personer för öfvervakande af denna undervisning icke
heller numera borde saknas, sodan qvinna gjorts valbar till skolrådsledamot.

De allmänna betingelser, under hvilka staten borde lemna understöd
till sådana skoldistrikt, som anordnade undervisning i slöjd för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

flickor, ansåg motionären lämpligen böra blifva likartade med dem, som
vore gällande i afseende på slöjdskolorna för gossar. Sålunda skulle
kunna bestämmas:

1) att denna undervisning borde afse: a) att i allmänhet öfva
handen och ögat, stärka ordningssinnet och framkalla kärlek till ett
rent, noggrant och omsorgsfullt arbete, b) att sätta flickan i stånd att
sjelfständigt förfärdiga de i ett enkelt hem förekommande vanliga handarbetena,
och c) att göra det möjligt för flickan att på egen hand
vidare uppöfva sin handafärdighet;

2) att läsning och slöjd skulle på lämpligt sätt omvexla med
hvarandra;

3) att skoldistriktet genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör
skulle visa sig hafva på ändamålsenligt sätt anordnat undervisning i
slöjd för flickor under minst fyra timmar i veckan, utan att undervisningen
i folkskolans Jäsämnen derigenom eftersattes, innan statsbidrag
för denna undervisning kunde erhållas;

4) att statsbidraget sattes till högst 50 kronor årligen för hvarje
skola (eller kanske rättare för hvarje skola/''delning med ett visst minimiantal
lärjungar).

Lämpligast syntes emellertid motionären vara, att Riksdagen öfverlemnade
åt. Kongl. Maj:t att bestämma de närmare vilkor, under hvilka
statsanslaget finge utgå.

I öfver omförmälda motion afgifvet yttrande (punkten 68:o af utlåtandet
n:o 9) anförde dåvarande statsutskottet, att utskottet visserligen
icke förbisett vigten deraf, att undervisning i qvinlig slöjd meddelades
vid folkskolorna, men att utskottet dock ansett denna angelägenhet,
för hvars ordnande i hvarje särskildt fall erfordrades jemförelsevis
obetydliga kostnader, lämpligen borde omhändertagas af vederbörande
kommuner och landsting; och hemstälde utskottet för ty,
att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Denna
hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot Andra kammaren biföll
en af sex utaf utskottets ledamöter vid punkten fogad reservation,
deruti yrkats, att Riksdagen med anledning af motionen måtte i skrifvelse
till Konungen anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen
framlägga förslag angående beredande af statsunderstöd för undervisning
i qvinlig slöjd vid folkskolorna äfvensom angående de vilkor,
som för understödets åtnjutande kunde böra fastställas.

Utskottet, som delar den uppfattning, hvilken således gjordes
gällande af bemälde reservanter och af Andra Kammaren, anser så

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

öfvertygande skäl vara anförda för förslaget om den qvinligt slöjdundervisningens
befrämjande genom statsanslag, att utskottet icke skulle
tvekat att förorda bifall till motionen, om icke utskottet dels saknat
nödig utredning för att kunna bedöma lämpliga beloppet af det anslag,
som för ändamålet skulle erfordras, dels ock ansett, att Riksdagen icke
bör bevilja ett dylikt anslag annat än i sammanhang med godkännande
af de vilkor, hvilka böra blifva gällande för understöds åtnjutande.
Med afseende å anslagets belopp har nemligen synts utskottet kunna
ifrågasättas, huruvida icke den af motionären förordade summan, 50,000
kronor, är väl hög, samt den qvinliga slöjden, som icke förekommer
vid det stora flertalet skolor, icke annat än successivt lärer kunna
införas såsom undervisningsämne vid desamma. Och att nu för Riksdagen
framlägga ett på giltiga grunder hvilande förslag till särskilda
bestämmelser för understödets åtnjutande anser utskottet i frågans nuvarande
outredda skick icke möjligt, helst undervisningskostnaden
för qvinlig slöjd vid en skola icke torde få bedömas efter måttstocken
af den för undervisning i goss-slöjd erforderliga utgift. Utskottet finner
sig derför, lika med 1892 års reservanter, böra inskränka sig till att
föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t begära framläggande af vederbörligt
förslag i ämnet och hemställer alltså,

att Riksdagen, med anledning af förevarande
motion, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag
angående beredande af statsunderstöd för undervisning
i qvinlig slöjd vid folkskolorna äfvensom angående
de vilkor, som för understödets åtnjutande
kunna böra fastställas.

De tekniska läroverken.

70:o) Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
och under hänvisning till de skäl, som till stöd derför anförts
i statsrådsprotokollet (sid. 76—78), får utskottet hemställa,

att Riksdagen i likhet med hvad för innevarande

Ang. anslag
för utvidgning
af undervisningen

vid tekniska
högskolan
ra. ra.

[60.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till förstärkning
af lärarekrafterna
vid
tekniska
skolan i
Eskilstuna.

[61.]

Ang. anslag
till understöd
åt lägre tekniska
yrkesskolor
m. m.

[62.]

år egt rum, må för tekniska högskolan på extra stat
för år 1894 bevilja:

a) till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik
2,000 kronor;

b) till elektrotekniska apparater och laborationer
1,200 kronor;

c) till förstärkning af undervisningen vid högskolan
under år 1894 15,800 kronor;

d) till hyresersä,aning åt professorn i kemisk teknologi
för år 1894 600 kronor,

eller tillsammans 19,600 kronor.

71:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 78 och 79)
finnes i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 bevilja
till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
skolan i Eskilstuna ett anslag af 1,500 kronor, med
rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från detta
anslag låta af tillgängliga medel förskjuta det belopp
af 750 kronor, som för ändamålet är under innevarande
år erforderligt.

72:o) Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande
af kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats
ett belopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor, att det bidrag, som
af dessa medel kom me att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke
finge öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för
skolan. Då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, omförmälda
belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må till understöd åt lägre
tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader
för deras inspektion på extra stat för år 1894 anvisa
ett anslag af 35,000 kronor, med vilkor, att det bidrag,
som af dessa medel kommer att utbetalas till
understöd åt lägie teknisk yrkesskola, icke lar öfver -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stiga hvad vederbörande kommun i kontant tillskjuter
för skolan.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

73:o) Utskottet hemställer, An9■ anslag

för granskning
af hospitalens

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der- räkenskaper.
om gjorda framställning och i likhet med hvad för
flera föregående år egt rum, må bevilja ett extra anslag
för år 1894 af 1,200 kronor till arfvode för
granskning af hospitalens räkenskaper.

74:o) Med anledning af Kongl. Mai:ts derom gjorda framställning An9- ansla9
hemställer utskottet, £

sjukdomar.

att Riksdagen må äfven för år 1894 anvisa ett [64.]
extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande i Stockholm
af en poliklinik för tandsjukdomar.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

75:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning
och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å historik och
tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet,
blifvit för innevarande liksom för flera föregående år beviljade, “amiingZ*.
äro för samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer utskottet, [65.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 anvisa
följande anslag till vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening
4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

Bill. till lliksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 13

Statsutslcottets Utlåtande N:o 9.

Ang. andag
till bevarande
af Kärnan vid
Helsingborg.

[66.1

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum m. m. 2,000 kronor.

76:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till vidtagande
af de nödvändigaste åtgärderna för bevarande af Helsingborgs Kärna
anvisa på extra stat för år 1894 ett anslag af 15,000 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
till eu början omförmält, att vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
i särskilda skrivelser den 29 september och 19 december
1891 samt den 13 september 1892 hemstält, att Kongl. Maj:t ville af
Riksdagen äska dels ett årligt anslag af 10,000 kronor under tio år
till vidtagande af åtgärder för bevarande af landets märkligare historiska
ruiner, dels ock ett årligt anslag af 5,000 kronor under fem år
för blottande, aftecknande och restaurerande af äldre målningar samt
för underhåll af minnesmärken i kyrkorna, samt att bland de ruiner,
som i nämnda skrivelser åsyftas, akademien särskild! påmint om
Helsingborgs Kärna, Bohus ruin, Nyköpings, Stegeborgs, Stekeholms,
Borgholms, Axevalla och Sölvesborgs slottsruiner, ruinerna på Visingsö
och vid Grenna, Kronobergs ruin, Sigtuna kyrkoruiner samt Riseberga,
Alvastra och Gudhems klosterruiner.

Vidkommande särskildt Helsingborgs Kärna hade — meddelar
departementschefen vidare — Helsingborgs stadsfullmägtige i början
af år 1889 anhållit, att Kongl. Maj:t ville af den då sammanträdande
Riksdagen äska ett anslag af 30,000 kronor för behöflig repai-ation å
denna ruin. Öfver nämnda, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Malmöhus läu förordade ansökning, vid hvilken funnits fogadt ett af
byggmästaren N. Andersson uppgjordt. kostnadsförslag, slutande å

30,000 kronor, hade infordrade utlåtanden afgifvits ej mindre af vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien, som dervid tillstyrkt, att åtgärder
måtte så fort som möjligt vidtagas för detta märkliga fornminnes
bevarande, än äfven af öfverintendentsembetet, som förklarat
sig vid granskning af nämnda kostnadsförslag ej hafva funnit skäl till
anmärkning mot den för ifrågavarande arbete beräknade kostnad af

30,000 kronor. Kong], Maj:t hade likväl icke funnit skäl att till Riksdagen
aflåta proposition i ämnet.

Nu hade emellertid riksantiqvarien i skrifvelse den 22 sistlidne
december anmält, att förhållanden inträffat, som gjorde det för honom
till en skyldighet att till Kongl. Maj:t inkomma med eu särskild framställning
rörande Helsingborgs Kärna. Så betänkliga tecken till ett
stundande ras af ansenligt mått hade nemligen der visat sig, att veder -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

börande myndighet måst, till förebyggande af fara för menniskors lif
eller lemmar, inhägna platsen närmast ruinen. Ännu hade visserligen
icke det väntade raset inträffat, men nu tillstundade just den för ruiner
farliga årstiden med rik tillgång på väta, som trängde sig in i fogar
och sprickor, samt med köld, som sprängde sönder murar ända in i
deras innersta delar. Förhållandena hade nu kommit till den af riksantiqvarien
länge förutsedda punkt, att man stäldes inför det beklagliga
valet, huruvida Helsingborgs Kärna skulle bevaras åt oss och våra efterkommande
eller om den skulle få försvinna.

Enligt riksantiqvariens mening hade vi icke råd, ur fosterländsk
synpunkt, att låta denna byggnad försvinna. I forna tider var det i
Sverige vanligt att anordna fästena så, att de bestodo af ett midttorn
eller så kallad kärna samt en yttre krans af murar och andra byggnader.
Numera egde vi i vårt land blott en byggnad, i hvilken vi kunde
studera den gamla kärnkonstruktionen, och denna byggnad vore Helsingborgs
Käima, hvilken, förskonad från senare ändringar, bevarat sin
medeltidskarakter. Ur antiqvarisk synpunkt skulle det vara en stor
förlust, om Helsingsborgs Kärna skulle försvinna. Men denna medeltidsbyggnad
egde äfven ett historiskt intresse genom de otaliga minnen,
som anknöte sig dervid. Den stora roll, som detta fäste spelat i Danmarks
historia, innebure en förpligtelse för oss, som kommit i besittning
af det fordom danska Skåne, att särskildt vårda ett minne, som
icke blott vore vårt utan äfven andras.

Helsingsborgs Kärna, meddelade riksantiqvarien, byggdes redan
under en tidig del af medeltiden. Under 1200-talet fans den redan.
På 1500-talet voro Kärnan och gården ännu omslutna af den gamla
med torn späckade ringmuren. Kristian IV gaf de omslutande fästningsverken
en annan karakter och tog ned Kärnans öfverstå parti, på det
att de å taket stälda kanonerna skulle kunna sända kulor mot en belägrande
fiende och icke öfver dennes hufvud. Under Karl XI:s tid
sprängdes de omgifvande fästningsverken i luften, men Kärnan lemnades
qvar för att vittna om tider, som gått, och att tjena som märke
för dem, som färdades fram genom sundet. Någon omvårdnad egnades
icke det väldiga tornet. Taket, som uppförts vid midten af 1600-talet, egde ej samma fasthet som de äldre delarne af byggnaden, det
föll sönder och grusades, på gruset frodades gräs och buskar. Ännu
på 1840-talet kom man endast med svårighet genom de väl bevarade,
men med allt möjligt skräp fylda trapporna till det öfre partiet med
dess grönska och dess utsigt. Från detta tillstånd af förfall räddades
Kärnan af HelsingborgB samhälle, som anbragte ett tak öfver den

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

qvarstående delen af tornet, hvarjemte dettas inre delar sattes i godt
skick. Men under den tid, då Kärnan stod utan tak, börjades ett
förstörelseverk, hvilket genom anordningen af det nya taket blef endast
delvis hämmadt. Muren bestode nemligen af två delar, en inre mur och
en yttre, al tegel uppförd, beklädande mur. Uppifrån inträngande väta
hade under långliga tider löst större eller mindre delar af denna beklädnadsmur
från den inre muren, och när denna sålunda blifvit tillgänglig
för väder och väta, påskyndades förstörelsen. Under den tid
riksantiqvarien inspekterat Helsingsborgs Kärna, hade han länge, år
efter år, med oro sett bortspjelkandet af tegelbeklädnaden. Så kom ett
år, då från öfverstå våningens sal syntes dagern genom ett hål i den
tjocka muren. Hålet hade visserligen sedermera på Helsingsborgs stads
bekostnad blifvit fyldt, men denna tutning kunde ej anses vara mer
än provisorisk — full trygghet vunnes ej, förrän hela muren utvändigt
blifvit satt i ursprungligt skick. Två åtgärder måste vidtagas: att
skaffa ersättning för det som fallit bort, så att de inre delarne ej skadades,
och att håfva auledningen till fortgående förstöring genom att
på ett kraftigt sätt skydda murarne från uppifrån inträngande väta.

Efter att hafva inhemtat närmare upplysningar angående det arbete,
som här skulle ifrågakomma och hvars syfte uteslutande vore att
bevara ruinen, hemstälde riksantiqvarien, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen
äska till bevarande af Helsingborgs Kärna 15,000 kronor, eller
hälften af den summa, som stadsfullmägtige i Helsingborg år 1889
begärt. Med 15,000 kronor kunde det vigtigaste arbetet fullgöras, och
till utförande af det öfriga borde det nödiga beloppet kunna erhållas
genom frivilliga bidrag, hvilka vore lättare att få, när det behöfliga
beloppet blifvit nedsatt till hälften och frikostighet från statens sida
lockade till efterföljd.

Departementschefen har för egen del yttrat följande.

Att en nations aktning för sig sjelf fordrade, att den skall akta
sina historiska minnen, derom torde man icke behöfva erinra det svenska
folket, som vid flera tillfällen i handling visat, att det väl kände den
stora förbindelse, hvari det stode till sin ärorika forntid. Det kunde
ej heller betviflas, att Riksdagen, hädanefter som hittills, skulle vara
villig att lemna nödiga bidrag för att, i den mån lämpligen ske kunde,
åt efterverlden bevara sådana i vårt land förefintliga vigtigare minnesmärken
af en försvunnen tid, som kunde anses förtjenta att skyddas.
Man torde likväl med fog kunna påräkna, att staten icke ensam skulle
behöfva vidkännas hela kostnaden för de åtgärder, som i berörda afseende
kräfdes, utan att äfven från de orter, som vore närmast intres -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

101

serade i bevarandet af sådana fornlemningar, hvarom här vore fråga,
lemnades skäliga tillskott till nämnda företag. Det syntes för öfrigt
mindre lämpligt, att, såsom vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
föreslagit, en större summa skulle härför på en gång begäras af
statsmedel, att utbetalas under eu följd af år, utan torde det vara
ändamålsenligare att, efter behörig utredning af behofvet i hvarje särskilt
fall, låta frågan om anslag pröfvas beträffande hvart företag för
sig. Hvad nu särskildt Helsingborgs Kärna vidkomme torde, med afseende
å hvad riksantiqvarien yttrat angående denna märkliga ruin,
mera omfattande mått och steg för dess skyddande icke längre kunna
utan alltför stor risk uppskjutas; och departementschefen tillstyrkte
derför bifall till riksantiqvariens förslag.

Utskottet, som delar departementschefens åsigt, att frågor om
anslag till skydd för sådana fornminnen som det nu ifrågavarande,
endast böra hvar för sig och efter särskild utredning i hvarje fall företagas
till pröfning, samt att jemte staten äfven vederbörande orter böra
till ändamålet medverka, har efter de upplysningar, som meddelats angående
det tillstånd, hvari Helsingborgs Kärna nu befinner sig, icke
något att erinra mot ett bifall till Kongl. Maj:ts förslag, utan hemställer,

att Riksdagen må till vidtagande af de nödvändigaste
åtgärderna för bevarande af Helsingborgs
Kärna på extra stat för år 1894 bevilja ett anslag af

15,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

77:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till inköp och insamling af
naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för
arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande åt andra med arbetena vid afdelningen
förenade utgifter, jemväl för år 1894 på extra
stat anvisa 2,000 kronor.

Ang. anslag
till riksmuseets
afdelning
för
arkegoniater
m. m.

[67. J

102

Statsutskottets Utlåtande Nio 9.

Ang. anslag
till museets
etnografiska
samling.

[68.]

Ang. anslag
till ersättning
för telegram.

[69.]

Ang. anslag
till läroanstalter
för
öfveråriga
dofstumma.

[70.]

Ang. anslag
tillblimdskolan
i Vexiö.

[71-]

78:o) På grund af Kongl. Majt:s derom framställa förslag får utskottet
hemställa,

att Riksdagen tnå för vård, underhåll och förkofran
af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling anvisa
på extra stat jemväl för år 1894 enahanda belopp som
för innevarande år, eller 2,800 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

79:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 59 och 85) blifvit i
ämnet meddeladt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till godtgörelse åt telegrafverket
för vissa under juli, augusti och september månader 1893
vid meteorologiska centralanstalten behöfliga nya meteorologiska
telegram, på extra stat för år 1894 anvisa ett
anslag af 925 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna ifrågavarande belopp.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda

80:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under
hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 85 tinnes i ämnet anfördt,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter
för öfveråriga döfstumma, nemligen i Vadstena, Skara
och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1894 åt
49,200 kronor.

81:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må till blindskolan i Vexiö för år

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

108

1894 anvisa ett extra anslag till enahanda belopp, som
för flera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor.

82:o) Med anledning af Kongl
utskottet hemställa,

Maj;ts derom gjorda framställning får -Ang. anslag

till handtverks*
skolan i Kristinehamn -

att Riksdagen må, till uppehållande af handtverksskolan
i Kristinehamn för blinda, på extra stat för år L "''•J
1894 bevilja ett anslag till enahanda belopp,1 som för
innevarande år för detta ändamål anvisats, eller 10,000
kronor.

83:o) På grund
skottet hemställa,

Kongl.

Majrts derom gjorda framställning får ut- -Ang. anslag

till tryckning
af blindskrifter
m. m.

att Riksdagen må, i likhet med hvad för flera före- [73].
gående år egt. rum, anvisa för år 1894 följande extra
anslag:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär ar eelev er 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

84:o) Sedan Riksdagen till uppförande vid Lunds asyl af en nybygg- Ang. anslag
nåd för vård af obotliga sinnessjuka qvinnor beviljat ett anslag af 237,400
kronor samt deraf anvisat på extra stat för år 1893 ett belopp af 150,000 asyl.

kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till fullbordande af ifråga- [74.]

varande nybyggnad vid Lunds asyl anvisa på extra stat för år 1894 återstoden
af det beviljade anslaget, eller 87,400 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

85:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- -Ang. anslag
ställer utskottet, m

[75.]

att Riksdagen till fortsättande af arbetet å Vadstena
asyl må på extra stat för år 1894 anvisa af det år 1892

104

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Ang. anslag
till Jerfsö
sjukhus för
spetelsk\e.

[76.]

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag för
restaurering
af Vadstena
klosterkyrka.

[77.]

Ang. anslag
till svenska
fomskriftsällskapet.

[78.]

beviljade anslaget, 431,790 kronor, ett belopp af 250,000
kronor.

86ro) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning får utskottet
hemställa,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad för
flera föregående år egt rum, må för år 1894 på extra
stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd åt
Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att Gefleborgs
läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor
och medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid
sjukhuset erhålla vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Kyrkorestaurering.

87:o) Sedan Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t till restaurering
af Vadstena klosterkyrka beviljat ett anslag af 100,000 kronor
och deraf anvisat för år 1892 ett belopp af 20,000 kronor och för innevarande
år 40,000 kronor, eller sammanlagdt 60,000 kronor, har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att till fortsättande och afslutande af ifrågavarande
restaureringsarbete anvisa för år 1894 på extra stat återstående
beloppet 40,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Diverse anslag.

88:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må jemväl för år 1894 på extra stat
anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

89:o) Likaledes på grund af derom af Kong!. Makt gjord framställ- Ans- anslas
ning hemställer utskottet, ‘ff br?iZjZt

vård åt

att Riksdagen, på sätt för flera föregående år egt *fl.

rum, må till beredande af religionsvård åt svenske sjö- * utländska
män 7n. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra anslag
för år 1894 af 10,000 kronor.

[79.j

90:o) Kongl. Maj: t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat
bevilja:

till anställande af två kontraktsadjunkter inom Yesterbottens fjerde
kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1894;

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf 500 kronor att utgå under år 1894; samt

till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år 1894;

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser, som
må erfordras rörande anslagens användande.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att 1890 års
Riksdag beviljat för beredande af en förbättrad religionsvård inom Hernösands
stifts finsktalande församlingar på extra stat: dels till anställande af två
kontraktsadjunkter inom Yesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare
bestämmelser, Kong]. Maj:t kunde komma att meddela, 12,000 kronor,
deraf 4,000 kronor att utgå under år 1891, dels och, för utbildande af
prestman, förtrogna med finska språket, till två universitetsstipendier för
teologie studerande, enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t
kunde komma att meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under
år 1891 samt att Riksdagen åren 1891 och 1892 af de beviljade beloppen
anvisat för hvardera afåren 1892 och 1893 af anslaget till kontraktsadjunkterna
4,000 kronor och af anslaget till stipendier 1,500 kronor, hvadan
alltså den sista tredjedelen af de vid 1890 års riksdag för omförmälda
ändamål beviljade anslag komme att utgå under innevarande år.

Domkapitlet i Hernösand hade nu, efter det vederbörande kontraktsprost
yttrat sig i ärendet, i skrifvelse den 7 september 1892 gjort framställning
om förnyelse af omförmälda anslag; och hade domkapitlet dervid
redogjort så väl för den verksamhet, som utöfvats af ifrågavarande kontraktsadjunkter,
som ock för det sätt, hvarpå de omförmälda stipendierna blifvit
använda. (Se statsrådsprotokollet sid. 88 och 89.)

Tilläde man till denna redogörelse för hvad sålunda åstadkommits med
Vilt. till ltilcsd. Vrot. 189.1. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 14

Ang. åtgärder
för en förbättrad
rsligionsvdrdtnom

Hernösands
stifts finsktalande
församlingar.

rso.j

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dessa anslag, under den korta tid de utgått, hvad domkapitlet vidare anfört,
bland annat, om den fortfarande otillräckligheten af presterliga krafter i de
finsktalande församlingarna och svårigheten att finna extra ordinarie prestman,
som vore på eu gång villiga och skickliga att användas i det svåra, svagt
aflönade arbetet i dessa församlingar, måste man, syntes det departementschefen,
erkänna, att fullt giltiga skäl talade för, att man i deri redan inslagna rigtningen
borde arbeta på att tillgodose det omisskänneliga behof åt förbättrad
själavård, som förefunnes i dessa aflägsna bygder. Jemte det domkapitlet
i sin nu föreliggande skrifvelse lifligt framhölle detta, anmärkte domkapitlet
dels önskvärdheten af en mindre väsentlig förändring i nu gällande bestämmelser
för stipendiernas utgående, dels ock nödvändigheten att genom ett
ytterligare anslag bereda utväg att lemna kontraktsadjunkterna bidrag för
lindrande af deras resekostnader.

Beträffande stipendierna ansåge domkapitlet, att dessa icke såsom hittills
ovilkorligen borde vara afsedda för teologie studerande allenast. Domkapitlet
ansåge väl, att man i allmänhet kunde hoppas, att studerande, som genom
aflagd filosofisk examen beredt sig inträde i teologisk fakultet, skulle finnas
villiga att på nu gällande vilkor söka ifrågavarande stipendier. Likväl förutsatte
domkapitlet, att fall kunde inträffa, då sålunda qvalificerade sökande
saknades, under det att studerande, som genom studier inom filosofiska fakulteten
bereda sig för inträde i den teologiska, kunde finnas villige att söka
stipendiet och åtaga sig dermed förbundna förpligtelser. Af denna anledning
ansåge domkapitlet önskvärdt, att rättighet måtte beredas domkapitlet att,
der teologie studerande icke anmälde sig såsom sökande, för kortare tid,
exempelvis ett år, utdela stipendiet åt sådan sökande, som nyss nämnts.

I fråga om kontraktsadjunkternas resor upplyste domkapitlet, att det i
några församlingar lyckats att på enskild väg förmå vederbörande ordinarie
presterskap att helt eller delvis bekosta dessa resor, men i andra hade deremot
presterna förklarat sig icke kunna lemna något bidrag för detta ändamål.
Enligt hvad domkapitlet uppgåfve, vore lefnadskostnaderna i synnerhet
i den nordligare finnbygden, der de längsta resorna förekomma, mycket dryga,
och då man icke rimligen kunde begära, att kontraktsadjunkten skulle använda
någon större del af sitt arfvode till resekostnad, blefve följden, att
han icke i det omfång, som önskligt och nödigt vore, kunde i själavårdande
syfte besöka de olika trakterna af sitt distrikt. Den kontraktsadjunkt, sota
under år 1891 företrädesvis var stationerad i Jukkasjärvi och Pajala, och
hvilken under nämnda år färdats till fots eller med båt eller efter häst minst
1 58 mil, hade ock anmärkt, att han icke rest omkring så mycket som varit
behöfligt, emedan han af ekonomiska skäl måst inskränka sig till det nödvändigaste.
Domkapitlet hade derför framhållit vigten af att bereda kontrakts -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

adjunkterna någon ersättning för deras resekostnader, såvida ändamålet med
institutionen icke skulle i betydlig mån förfelas. Att på förhand med en
bestämd siffra angifva, huru stor denna ersättning borde vara och i hvad
mån den borde utgå till den ene eller andre kontraktsadjunkten, ansåge domkapitlet
så mycket mindre möjligt, som man icke på förhand kunde för längre
tid bestämma adjunkternas tjenstgöring. Det behof, som här vore i fråga,
ansåge domkapitlet bäst kunna tillgodoses, om ett anslag af 500 kronor för
hvart af åren 1894—1896 anvisades och domkapitlet erhölle rätt att inom
gränsen af detta anslag efter hvarje års slut tilldela kontraktsadjunkterna den
resekostnadsersättning, som med afseende å omständigheterna kunde finnas
lämplig.

Hvad domkapitlet i denna fråga anfört syntes departementschefen i allo
behjertansvärdt, och departementschefen funne sig ega fullt skäl tillstyrka
Ivongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att, förutom förnyandet af de hittills utgående
anslagen, bevilja ytterligare anslag för lindrande af kontraktsadjunkternas
resekostnader. Likasom år 1890 borde äfven nu anslagen äskas på
extra stat att utgå under tre års tid, och syntes det jemväl vara lämpligast,
att åt Kongl. Maj:t öfverlätes att framdeles, efter ärendets behandling hos
Riksdagen, meddela närmare bestämmelser om anslagens användande.

Af hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt har utskottet
fått den uppfattning, att de åtgärder, hvilka under den med detta år tilländagående
treårsperioden vidtagits för beredande af en förbättrad religionsvård
inom de finsktalande församlingarna af Hernösands stift, äro erforderliga jemväl
för en ny treårsperiod; och då utskottet icke funnit något att erinra mot
förslaget att äfven sådan filosofie studerande, som bereder sig för inträde i
teologiska fakulteten, må i visst fall kunna komma i åtnjutande af stipendium
af nu ifrågavarande slag, samt utskottet anser det vara med billigheten
öfverensstämmande, att staten lemnar något bidrag till bestridande af kontraktsadjunkternas
resekostnader, hemställer utskottet,

att Riksdagen må

a) till anställande af två kontraktsadjuukter inom
Vesterbottens fjerde kontrakt bevilja 12,000 kronor, samt
deraf på extra stat för år 1894 anvisa 4,000 kronor;

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
bevilja 1,500 kronor, samt deraf på extra stat för
är 1894 anvisa 500 kronor;

c) till två stipendier för utbildande vid universitet
af prester, förtrogna med finska språket bevilja 4,500

Ang. anslag
till nordiska
musett.

[81.]

Ang. anslag
till en tidskrift
ftir
landsmål m. m.
[82]

Ang. anslag
för utgifvande
af tidskriften
“Acta

mathematica".

[83.]

108 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor och deraf på extra stat för år 1894 anvisa 1,500
kronor;

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande dessa anslags
användande.

91:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts nu derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1891,
1892 och 1893 egt rum, må på extra stat för år 1894
anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens
för nordiska museet förfogande för att enligt dess
bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

92:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för flera föregående
år egt rum, må för år 1894 anvisa ett extra anslag
af 3,150 kronor, att, på de vilkor, Kongl. Maj:t kan
finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande
äfven under år 1894 af tidskriften »Nyare bidrag till
kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif-».

93:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat
för år 1894 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, till understöd för fortsatt
utgifvande af tidskriften »Acta mathematica».

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 152) har åter herr
V. Vahlin föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 4,000 kronor
lör fortsatt utgifvande under 1894 af tidskriften Acta Matematica, dock med
vilkor, att ett exemplar af tidskriften aflemnas till hvarje högre allmänt läroverks
bibliotek.

Utskottet, som har anledning antaga, att de läroverksbibliotek, som
vilja förvärfva sig den ifrågavarande tidskriften, kunna genom utgifvareu erhålla
densamma utan afsevärd kostnad, anser icke nödigt att det af motionären
föreslagna vilkoret uppställes för anslagets utgående, utan hemställer,

att Riksdagen må med afslag å herr Vahlins före -

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

109

varande motion, för så vidt den skiljer sig från Kong!.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning, bifalla samma framställning
oförändrad.

94:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för de senare
åren skett, må anvisa på extra stat för år 1894 ett anslag
af 20,000 kronor att användas till understöd åt sådana
anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser
för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt
eller förening, icke får öfverstiga 3,000 kronor, för år
räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika
mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse,
som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal
timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl
afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,
för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig
och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar
vid föreläsningarna eller undervisningen blifva förbjudna;
samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att
underkasta sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af
Kongl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

95:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 93) finnes i ämnet
anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige, till underhåll och tillsyn
af vattenhöjdmätningsstationer m. m. samt till fortsatt
sammanställning och bearbetande af anteckningar öfver de

Ang. anslag
till föreläsningskurser

för arbetsklassen.

04-1

Ang. anslag
till precis
sionsniveUeringsarbeten

in. in.

[85]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. ersättning
för
förskott.
[86-]

Ang. understöd
åt räddningshemmet

för drinkare
vid Sanssouci
invid
Upsala.

vid dessa stationer registrerade vattenhöjder på extra stat
för år 1894 anvisa ett anslag af 12,500 kronor.

96:o) Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har statskontoret
på grund af kongl. bref den 6 juni 1890 under förskottstitel utanordna! till
disposition af öfverintendentsembetet ett belopp af 1,950 kronor till betäckande
af de härtill beräknade kostnader för uttorkning af den nya riksarkivbyggnaden
genom uppvärmning under tiden intill dess byggnaden blefve fullbordad.
Sedan öfverintendentsembetet, som genom kongl. bref af samma
dag anbefalts att inkomma med uppgift om och i hvad mån berörda belopp
kunde godtgöras med någon behållning å anslaget för uppförande af riksarkivets
nya byggnad, efter mottagande af vederbörande byggnadschefs slutredogörelse
angående byggnadsarbetet anmält, hurusom någon sådan behållning
icke uppkommit, enär hvarjehanda kompletteringsåtgärder behöft vid
tagas före arkivaliernas inflyttning i den nya lokalen, har statskontoret i
skrifvelse den 28 sistlidne november anhållit om godtgörelse för ifrågavarande
förskott.

Likaledes har statskontoret anhållit om godtgörelse för förskott till
sammanlagt belopp af 6,608 kronor 60 öre, utgörande kostnad för den
komité, som haft i uppdrag att verkställa omarbetning af läsebok för
folkskolan.

I anledning häraf har Kongl. Maj:t för återgäldande af berörda förskott
af Riksdagen äskat ett extra anslag för år 1894, hvilket anslag, till
undvikande af öretal i riksstaten, upptagits till 8,559 kronor.

Utskottet, som visserligen anser det kunna ifrågasättas, huruvida icke
ofvan omförmälda till läsebokskomitén utbetalade belopp, 6,608 kronor 60
öre, hvilket närmast torde vara att betrakta såsom författarearfvode, lämpligen
bort gäldas af vederbörande förläggare, får i sakens nuvarande läge
hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

97:o) I en inom Andra Kammaren af herrar S. J. Boethius och K. E.
Holmgren väckt motion (n:o 155) har föreslagits, det Riksdagen måtte å
extra stat för år 1894 anvisa ett anslag af 2,000 kronor till understöd åt
räddningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala på vilkor, som
af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Motionärerna hafva till en början anmärkt, att önskligheten af, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillfälle till upprättelse beredes dera, som genom alkoholdryckers missbruk
råkat i moraliskt och fysiskt förfall, allmänt erkändes, men att lika behjertansvärd
som saken vore lika svårt hade det visat sig vara att finna effektiva
medel för dess realiserande.

En metod, som på senare tid med framgång användts i utlandet —
bland annat i Norge — vore emellertid inrättandet af asyler, i hvilka drinkare,
under sträng isolering, finge åtnjuta lämplig moralisk och hygienisk
behandling, och enligt verkligt sakkunniges mening vore denna metod den enda,
hvaraf tillfredsställande resultat med någon säkerhet kunna väntas.

Ett i enlighet med denna metod anordnadt räddningshem för drinkare
funnes nu — fortsätta motionärerna — i vårt land, i det styrelsen för Upsala
läns allmänna nykterhetsförbund på den för ändamålet inköpta lägenheten
Sans-souci invid Upsala upprättat ett sådant, hvilket varit i verksamhet
sedan hösten 1891.

Dess styrelse hade hittills utgjorts af ofvannämnda nykterhetsförbunds
ordförande (professorn W. Rudin) samt trenne af förbundets styrelse på
två år valda medlemmar, men meningen vore, att tvenne af dessa medlemmar
skulle framdeles, på förslag af förbundets styrelse, väljas, den ene af
Upsala läns landsting, den andre af Upsala stadsfullmägtige. Inspektor för
hemmet vore professor Kjellberg, föreståndare skolläraren Conrad Schwalbe
och läkare doktor T. Brunnberg. Patienterna eller skyddslingarne finge endast
under kontroll mottaga besök eller gå utom hemmets område. De sysselsattes
med vedhuggning, snickeri och trädgårdsarbete. Under den tid af
något mer än ett år, som hemmet varit i verksamhet, hade 13 alkoholister
der intagits, deraf 8 utgått och 5 för närvarande underginge behandling. Af
de 8 utgångna ansåges 4 friska eller förbättrade, 3 hade återfallit och en
afbrutit kuren i förtid.

Hemmet hade hittills endast existerat genom gåfvomedel, hvilka till
1893 uppgått till kronor 5,975: 6 8. Omkostnaderna för företagets bringande
till stånd hade uppgått till kronor 5,997: 54, nemligen kontanta
utgifter vid köpet af lägenheten Sans-souci (bestående af byggnader med

en större trädgård) ............................................................................ 3,608: 7 8

för reparationer .................................................................................. 1,575: 2 2

för inventarier .................................................................................... 813: 64

Summa kronor 5,997: 54

således ungefär samma belopp som de influtna gåfvomedlen, hvartill kommit
ej obetydliga kostnader för trädgårdens iståndsättande. Hemmets räntebärande
skuld på fastigheten utgjorde 9,000 kronor.

Under sådana förhållanden och ehuru föreståndaren ej åtnjöte annan

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ersättning för sitt magtpåliggande arbete än fri bostad och vedbrand och
läkarevården erhölles kostnadsfritt, hade endast betalande patienter kunnat
mottagas, nemligen för en afgift af kronor 1:50 per dag, och den härigenom
influtna summan i förening med trädgårdens afkastning hade ej
räckt till att bestrida de löpande utgifterna för hushållet m. m. under der
gångna året, utan hade eu brist af i rundt tal 1,200 kronor uppstått, och
på grund af gjorda beräkningar motsåge styrelsen en nära nog lika stor
brist för år 1893. Då man besinnade, att de hittills influtna gåfvomedleu
förnämligast afsett företagets igångsättande, hvartill de äfven såsom ofvan
visats användts, torde man knappast kunna påräkna, att den årsbrist, som
sålunda uppstått och hotade att uppstå, skulle kunna tyllas genom enskild
offervillighet, och vore det derför fara värdt, att hela företaget måste uppgifvas,
så vida ej understöd af allmänna medel derför kunde erhållas. Lämpligheten
af att sådant i ett fall som detta gåfves hade också redan, åtminstone
i viss mån, af den svenska Riksdagen erkänts.

Yid 1889 års riksdag hade väckts åtskilliga motioner om anslag till
nykterhetens befrämjande, deribland en af herr E. W. Wretlind, som föreslagit,
att Riksdagen ville ställa ett anslag af 100,000 kronor till regeringens
förfogande för att i mån af behof anordna offentliga eller understödja enskilda
asyler med syfte att åvägabringa drinkares återupprättelse till normal kroppsoch
själsbeskaffenhet. Statsutskottet yttrade med anledning häraf i sitt utlåtande
n:o 9, att det syntes utskottet, att nykterhetssaken genom sådana asylers upprättande
komme att på ett verksamt och på ett verkligt praktiskt sätt befrämjas,
att vårt land borde följa det i utlandet gifna exemplet, men att det ej
vore lämplige att staten sjelf ombestyrde inrättandet af dessa asyler, utan att
dess medverkan torde böra inskränkas dertill, att staten lemnade understöd
åt asyler, som på enskildt initiativ inrättas, och föreslog utskottet på grund
häraf, att på extra stat för 1890 måtte anvisas och ställas till Kongl. Majrts
förfogande ett belopp af 25,000 kronor att på de vilkor Kongl. Maj:t måtte
ega att bestämma användas till understöd åt enskilda, för drinkares kurativa
behandling upprättade asyler.

Häremot reserverade sig en ledamot af utskottet förnämligast på den
grund, att några dylika asyler ännu ej funnes i vårt land, men han förklarade
tillika att, om sådana privata asyler funnes åt den beskaffenhet, att de förtjenade
statsbidrag och deraf vore i behof, så skulle han gerna vara med om att
bevilja sådant understöd. Nu föreslog han emellertid, att anslaget måtte få
användas för nykterhetens befrämjande, på sätt Kong!. Maj:t pröfvade lämpligast.
I enlighet med denna hans reservation fattade Andra Kammaren sitt
beslut, medan åter Första Kammaren beslöt, att anslaget skulle på de vilkor,
Kongl. Maj:t måtte ega att bestämma, användas dels till understöd åt enskilda

113

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för drinkares kurativa behandling upprättade asyler, dels till utgifning och
spridning af nykterhetsskrifter.

Riksdagens skrifvelse i ämnet affattades i enlighet med Andra Kammarens
beslut, men af det anförda framginge, att, om en dylik anstalt som
den ifrågavarande då funnits till, skulle det öfverensstämt med Riksdagens
mening, om den erhållit understöd af det beviljade anslaget. Nu blef detta,
då någon sådan anstalt ännu ej kommit till stånd, uteslutande användt till
nykterhetsskrifters utgifvande.

Då emellertid Riksdagen sålunda erkänt nyttan af upprättandet af asyler
för drinkares räddning; då de förutsättningar, under hvilka den uttalat sig
för lämpligheten af statsunderstöd åt sådana, just uppfyldes af räddningshemmet
vid Sans-souci, och då detta utan ett sådant understöd, menskligt
att döma, ej kunde fortsätta sin välsignelsebringande verksamhet och alls icke
kunde vinna en sådan utveckling, att denna verksamhet på ett mera tillfredsställande
sätt motsvarade sitt ändamål, hvartill bland annat fordrades, att friplatser
bereddes åt mindre bemedlade, att mera än som nu vore möjligt kunde
göras för patienternas sysselsättning med nyttiga arbeten samt att ett aflönadt
biträde måtte kunna anställas, som genom sitt dagliga umgänge inverkade
förädlande på patienterna, så hade motionärerna ansett sig böra bringa under
Riksdagens pröfning frågan, huru vida ej statsunderstöd måttte på vilkor,
som af Kongl. Maj:t närmare bestämdes, kunna beviljas ofvannämnda räddningshem,
och ville motionärerna som ytterligare skäl för en dylik åtgärd
fästa uppmärksamhet på följande omständighet:

Räddningshemmet vid Sans-souci kunde ej betraktas som en lokal inrättning
för Upsala och dess omnejd, utan fylde ett för hela landet förefintligt
behof, hvilket framginge deraf, att af de 13 patienter, som hittills der vårdats,

3 varit från Upland (Stockholm),
„ Halland,

Skåne,

Medelpad,

It
It

„ Dalarne,

„ Yestmanland,

,, Östergötland och
„ Småland.

I detta sammanhang borde påpekas nyttan af att åtminstone eu dylik
anstalt funnes i vårt land, så att de, som vilja söka räddning genom asylBih.
till Riksd. Prat. 1893. 4 Sand. 1 Afd. 7 Raft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

väsendet, ej ovilkorligt nödgades resa till utlandet, hvilket naturligtvis vore
förknippadt med ökade svårigheter och kostnader.

Resultatet af hemmets arbete måste, helst om man toge i betraktande,
hvilka små medel stått till dess förfogande och att dess verksamhet ännu
vore i sin begynnelse, anses såsom ganska tillfredsställande. Af ofvan lemnade
redogörelse framginge nemligen, att 50 procent af de utgångna patienterna
blifvit verkligt förbättrade, och enligt uppgift af hemmets läkare doktor Brunnberg
plägade vid utlandets asyler med deras större erfarenhet och deras betydliga
tillgångar 60 procent anses såsom ett godt resultat.

Hemmets verksamhet hade hittills visserligen varit ganska inskränkt,
men den för dess räkning förvärfvade lägenheten vore sådan, att om blott
tillräckliga medel erhölles, dess verksamhet kunde betydligt utvidgas, och
äfven i sitt nuvarande skick egde det en stor och allmän betydelse såsom
experimentalfält.

Då det syntes vara skäl, att det ännu någon tid finge samla erfarenhet
såsom sådant, hade motionärerna ej velat föreslå det begärda understödet till
högre belopp än styrelsen ansett oundgängligt nödvändigt för att hemmet nu
må kunna fortsätta sin verksamhet, eller 2,000 kronor.

Då räddningshemmet vid Sans-souci, att döma af motionärernas redogörelse
för dess organisation och verksamhet, synes vara att hänföra till sådana
asyler, till förmån för hvilka utskottet år 1889 uttalade sig och med afseende
å hvilka jemväl Riksdagen i dess helhet stälde sig ganska gynsam, samt det
nu endast är fråga om ett jemförelsevis obetydligt statsbidrag för att sätta
hemmet i tillfälle att, under fortsatt verksamhet efter hufvudsakligen enahanda
måttstock som hittills, samla större erfarenhet att lägga till grund för eu
blifvande utvidgning, har utskottet ansett sig böra biträda motionärernas förslag,
sådant detsamma nu föreligger. Med tanke på den förestående utvidgningen
har utskottet likväl velat anmärka, att det enligt utskottets förmenande kan
ifrågasättas, huruvida icke olika afgifter lämpligen borde fastställas för olika
grupper af patienter, såsom fallet är exempelvis vid rikets hospital. För de
mera burgna patienterna borde då afgiften kunna sättas icke obetydligt högre
än den af en krona 50 öre om dagen, som, enligt hvad motionärerna upplyst,
nu erlägges. Att, på sätt motionärerna synas afse, inrätta en del friplatser,
anser utskottet åter af hänsyn till hemmets ekonomi mindre ändamålsenligt,
då de afgifter, hvilka kunde komma att a hord ras medellösa patienter, säkerligen
skulle kunna erhållas genom mellankomst af vederbörande kommuner,
nykterhetsföreningar eller eljest intresserade i hemorterna.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 bevilja
ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet
för drinkare vid Sans-souci invid Upsala på
vilkor, som af Kong). Maj:t pröfvas lämpliga.

Stockholm den 7 april 1893.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

Reservationer:

vid punkten ko) (angående anställande af en aktuarie å departementets
statistiska afdelning)

af herrar R. G. von Hedenberg, C. Lundeberg, F. A. Boström och
I. Kerfstedt, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:

»Genom den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen synes
utskottet vara till fullo ådagalagdt, att stadigvarande behof förefinnes
af ett vetenskapligt bildad!, biträde åt kanslisekreteraren för de statistiska
arbetena inom ecklesiastikdepartementet. Vid sådant förhållande
och med hänsyn till angelägenheten deraf, att vid arbeten af ifrågavarande
slag den största möjliga kontinuitet åstadkommes, anser utskottet
nödigt, att åt omförmälda biträde, på sätt Kong]. Maj:t ifrågasatt,
beredes ordinarie anställning vid departementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli. Då utskottet icke heller funnit något att erinra
mot de löneförmåner, som för samma biträde föreslagits och hvilka
motsvara dem, som utgå till dess vederlikar inom andra verk, hemställer
utskottet,

att för anställande inom ecklesiastikdepartementet,
såsom biträde vid utförande af de statistiska
arbetena inom departementet, af en aktuarie, med en

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

aflöning af 3,000 kronor, deraf 1,800 kronor skola
utgöra lön och 1,200 kronor tjenstgöringspenniDgar,
hvilken lön kan höjas efter fem år med 500 kronor
och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt
med skyldighet att vara underkastad samma vilkor
för dessa löneförmåners åtnjutande och eljest, som
gälla för öfrige inom departementet fast anstälde
tjensteman, anslaget till ecklesiastikdepartementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli må höjas från sitt nuvarande
belopp, 79,800 kronor, till 82,800 kronor,
eller med 3,000 kronor»;

vid punkten 4:o) (angående anslagjtill aflöning åt eu laborator i
växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund);

af herrar A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Pehrson, O.
Jonsson, S. G. von Friesen, N. Petersson, C. Persson och O. Andersson,
som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande
lydelse:

»Vid anmälan af sitt beslut om afslag å Kongl. Maj:ts nästlidet år
framstälda förslag i ämnet erinrade Riksdagen, att Kongl. Maj:t, som
för Riksdagen framlagt förslag rörande lokalförändringar och nybyggnad
för botaniska institutionen i Upsala, åsyftande, bland annat, inredande
af ett större botaniskt laboratorium uti institutionens hus i
botaniska trädgården, i sammanhang med detta förslag icke framstält
anspråk på inrättande af särskild laboratorsbefattning; och, enligt hvad
Riksdagen inhemtat, vore yrkande i sådant syfte icke heller att från
universitetsmyndigheternas sida förvänta. Vid sådant förhållande och
då flere ordinarie lärare uti ifrågavarande disciplin icke funnes i Upsala
än i Lund, men antalet studerande deremot vid det förra universitetet
vore ojemförligt större än vid det senare, ansåg Riksdagen anställandet
af den föreslagne laboratorn icke vara af behofvet påkalladt.

Genom den utredning, som nu lemnats till statsrådsprotokollet,
lärer visserligen vara ådagalagdt, att det växtfysiologiska laboratoriet
i Lund för det botaniska studiet är af en annan betydelse än det botaniska
laboratoriet i Upsala, men då Riksdagens ifrågavarande beslut
i allt fall icke lärer kunna uppfattas annat än som ett bestämdt förklarande
från Riksdagens sida, att Riksdagen under nuvarande förhållanden
icke anser ett ökande af de ordinarie lärarekrafterna inom
den botaniska disciplinen vid Lunds universitet vara lämpligt, samt,
enligt utskottets förmenande, några skäl nu icke anförts af den be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

skaffenhet, att Riksdagen af hänsyn till dem måste anses böra frångå
denna sin så nyligen uttalade mening, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas»;

vid punkten 10:o) (angående införande af samundervisning vid de
treklassiga allmänna läroverken m. m.)

af herrar B. G. von Hedenberg, C. Lundeberg, A. G. Svedelius,
F. A. Boström, friherre F. W. von Otter, G. D. B. Tornerhjelm, friherre
J. T. Gripenstedt, H. B. Törnebladh och I. Kerfstedt, som yrkat, att utskottets
yttrande och förslag skulle på följande sätt affattas:

»På sätt departementschefen erinrat, skulle det utan tvifvel vara
till gagn för de kommuner, i hvilka tre-klassiga läroverk nu äro förlagda,
om en åtgärd vidtoges, genom hvilken dessa läroverk kunde få
utsigt att öfva en framgångsrik verksamhet, och kommunerna få undanröjda
de anledningar till oro och bekymmer, som framkallats af ifrågavarande
läroverks sedan mera än tio år ovissa ställning. I afseende
härpå innebär Kongl. Maj:ts förslag en möjlighet, som enligt utskottets
mening icke bör förbises.

Genom ett af Riksdagen lemnadt medgifvande dertill, att treklassigt,
läroverk må anordnas såsom Barnskola för gossar och flickor,
om vederbörande kommun framställer anhållan härom och åtager sig
dermed sammanhängande förpligtelse!’, sättes kommunen i stånd att
på ett ändamålsenligt sätt sörja för undervisning till högre mått än
folkskolans icke blott för samhället tillhörande barn af båda könen,
utan ock för ungdom från närmast kringliggande landsbygd. Att undervisningen
i de ifrågavarande samskolorna, såsom afsedd för såväl flickor
som gossar, ordnas med hänsyn till bildningskursens afslutande vid
15 å 16 års ålder synes utskottet ur mer än en synpunkt önskvärd!,
och den omständigheten, att öfvergång från dylik skola till allmänt
läroverk icke utan vidare kan komma att ske, lär ej böra utgöra hinder
för skolans inrättande med hufvudsakligt afseende på utgåendet i det
praktiska lifvet, helst för de föräldrar och målsmän, som önska få sina
barn och myndlingar längre fram intagna i allmänt läroverk, ringa
svårighet torde möta att på enskild väg komplettera hvad som kan
brista i de unges utbildning för det syftet.

Men för att skolan må kunna blifva fullt lifskraftig och utveckla
sig till gagn för både de lokala intressena och medelbart för staten,
fordras helt visst, att den kan påräkna fortfarande omvårdnad och in -

118

Statsutskottets Utlåtande 2V:o 9.

tresse af kommunen. Om nu denna, såsom Kongl. Maj:t föreslagit,
erhåller rätt att upptaga terminsafgifter till begränsad! belopp och med
skyldighet att lemna befrielse från eller nedsättning i afgiften för välartade
barn från mindre bemedlade hem, bör den tydligtvis ock vidkännas
uppoffringar i sådant mått, att å ena sidan statens utgifter för
ändamålet icke blifva oproportionerligt stora, men å den andra skolans
anordning så god, att undervisningen kan lemna fullt tillfredsställande
resultat.

Det vill derför synas utskottet, som om kommunen borde för åtnjutande
af de fördelar, en samskola medför, förbindas att till aflöningskostnaderna
bidraga med viss andel. Departementschefen har beräknat
de hithörande kostnader, som enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle falla
på kommunens del, till 1,300 å 3,100 kronor — kostnaden för bostads
tillhandahållande åt rektor deri ej inbegripen. Möjligt är, att ifrågavarande
kostnader i vissa fall skulle ställa sig till och med högre, men
å andra sidan bör från dem afdragas hvad i terminsafgifter kommer
att inflyta. Om nu skolan, såsom utskottet håller före, i väsentlig mån
är att betrakta såsom en lokal bildningsanstalt, vid hvars anordnande
inom gränserna af de utstakade hufvudgrunderna ortens kommunalstyrelse
torde böra ega ett visst inflytande och i hvars ledning lokal
myndighet borde i större eller mindre mån deltaga, kan det anses
billigt, att kommunernas bidrag, såsom ock blifvit af 1882 års läroverkskomité
ifrågastäldt, fixeras till minst ^ af kostnaderna för lärarepersonalens
aflöning, oafsedt rektors bostadsförmån, dock att statsverket fortfarande
bekostar ålderstillägg för de lärare, som tillhöra den nuvarande
staten för treklassiga läroverk, eller rektor och i vissa fall en, i andra
fäll två kolleger. Kommunerna skulle sålunda, enligt hvad utskottet
tänkt sig, med nyss angifna undantag ansvara för de kostnader, som
utöfver de i nuvarande stater upptagna belopp för aflönande af rektor,
2 kolleger och 3 öfningslärare jemte de tillfälliga löneförbättringarne,
så länge dessa utgå, kunna fordras för undervisningens uppehållande,
dock så, att alltid minst \ af hela aflöningskostnaden, utom ålderstilläggen,
skulle af kommunen bestridas, allt med rätt för denna att
uppbära terminsafgifter på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.

Hvad angår vidden och beskaffenheten af de ifrågasatta kurserna,
hvilka synas i det närmaste sluta sig till de af senaste flickskolekomité
föreslagna, anser sig utskottet, om ock ett och annat i sjelfva formuleringen
ådragit sig utskottets uppmärksamhet, dock ej hafva anledning
att uttala sig i annan mån, än att utskottet för Bin del ger bestämdt
företräde åt det alternativ, som uppställer fordran på endast

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

ett främmande språk såsom föremål för undervisningen, enär härigenom,
utan att lärjungarnes mogenhet i det hela försvagas, bättre tillfälle
gifves att drifva studiet af det ifrågavarande språket så, att den afgående
lärjungen kan någorlunda beherska detsamma i praktiskt afseende.

Utskottet har vidare att taga i betraktande, om det af Kongl.
Maj:t äskade medgifvande! bör gälla alla treklassiga läroverk. I afseende
härå kan visserligen tvifvelsmål hysas beträffande ett eller annat,
der lärjungeantalet synes väl litet för att man derpå skulle kunna bygga
säker förhoppning om sådan utveckling, hvilken kan påkalla ett så pass
stort understöd af staten, som nu är ifrågasatt. Utskottet finner sig
dock i sakens nuvarande läge blott i fråga om ett, Marstrands läroverk,
hvars lärjungeantal i medeltal för höstterminerna 1887—1891 uppgått
till 19 samt enligt hvad bifogade tabell (bil. a) utvisar, höstterminen
1892 utgjort endast 12, böra förorda undantag från det allmänna medgifvandet.
Då nemligen läroverkens ombildning kommer att blifva beroende
af kommunernas egna beslut och åtaganden, synes det icke erforderligt,
att Riksdagen i fall, der tvifvel förefinnas, påförhand afskär
möjligheten för kommunen att med de uppoffringar, som den kan finna
saken värd, söka åstadkomma ett af utveckling mägtigt läroverk, helst
vederbörande samhällen säkerligen komma att noga öfverväga, om de
skola anse sig böra ingå på de uppstälda vilkoren eller på annat sätt
sörja för den art af det uppväxande slägtets bildning, hvarom nu
är fråga.

Då Kongl. Maj:t nu endast äskat medgifvande att på vissa vilkor
anordna Barnskola i stället för treklassigt läroverk, synes deraf följa,
att med den slutliga pröfuingen i afseende å tillvaron af och ställningen
för de treklassiga läroverk, hvilka ej förvandlas till samskolor,
maste anstå, så att Riksdagen blir i tillfälle att derom för sin del besluta.
Vid sådant förhållande lär också med lärareplatserna vid dessa
läroverk tills vidare böra förfaras, såsom hittills, så att de tillsättas
endast på förordnande.

Hvad derefter vidkommer herrar Nilsons och Restadius’motioner,
så synes Riksdagen icke på enskilde motionärers förslag nu böra vidtaga
några modifikationer uti den ifrågasatta samskoleorganisationen,
hvilka gå i den retning, berörda motioner angifva, utan torde det
böra blifva beroende på Kongl. Maj:t att, sedan närmare erfarenhet
vunnits rörande organisationens förmåga att uppfylla sitt ändamål, föreslå
de jemkningar i densamma, hvilka erfarenheten kunnat visa vara
behöfliga.

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Herr Zotterman synes utskottet visserligen hafva anfört ganska
behjertansvärda skäl till stöd för sitt förslag, men då Kongl. Maj:t,
som, på sätt motionären erinrat, förut vid framläggande af förslag i
läroverksfrågan beaktat Motala stads anspråk på att i fråga om statens
medverkan till elementarundervisningens ordnande blifva likstäld
med de i storlek närmast motsvarande städerna, nu icke funnit omständigheterna
påkalla någon åtgärd, hvarigenom staden skulle kunna
blifva delaktig af den föreslagna samskoleorganisationen, bör icke heller
Riksdagen, enligt utskottets förmenande, taga något steg i sådan retning,
helst genom ett bifall till det förslag, utskottet här nedan framställer
beträffande utsträckt disposition af anslaget till understöd åt
högre folkskolor, tillfälle skulle beredas Motala likasom öfriga städer,
hvilka äro i saknad af statsläroverk, att anmäla sig till erhållande af
statsbidrag för inrättande af högre folkskola.

Af hvad ofvan blifvit anfördt, beträffande Kongl. Majtts föreliggande
förslag, framgår, att utskottet för sin del icke kan understödja
herrar Bergs och Hammarlunds yrkande, att Riksdagen, med afslag å
berörda förslag, måtte besluta dels indragning af samtliga återstående
treklassiga läroverk och pedagogier, dels ock inrättande i deras ställe
af ett nytt slags undervisningsanstalter, utgörande »öfverbyggnader»
på folkskolan. Icke heller herr Liljeholms förslag, hvilket, lemnande
frågan om de treklassiga läroverkens och pedagogiernas indragning å
sido, åsyftar en sådan utveckling af den högre folkskolan, att denna
skulle komma att i det närmaste motsvara de af herrar Berg och Hammarlund
förordade undervisningsanstalterna, kan utskottet i hufvudsak
biträda, i det att utskottet nemligen icke anser nog erfarenhet vara
vunnen om den högre folkskolan för att på dess grund uppföra eu
skolorganisation af större omfattning.

Såväl herr Liljeholm som herrar Lundberg och Vahlin hafva
emellertid föreslagit, att från anslaget till högre folkskolor bidrag måtte
få utgå jemväl till sådana skolor, hvilka inrättades i städerna, herr
Lundberg med den inskränkning att endast sådan stad, der allmänt
läroverk icke finnes, bör komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån,
och herr Vahlin med den utvidgning, att jemväl enskildt, med högre
folkskola jemförlig! läroverk i stad bör deraf blifva delaktigt. Frågan
om den högre folkskolans utveckling synes utskottet vara stäld i sina
rätta dimensioner af herr Lundberg. De stadskommuner, som icke
hafva statsläroverk, befinna sig för närvarande med afseende å sitt
undervisningsväsende i en sämre ställning än landskommunerna; och
billigheten synes derför fordra, att de förra blifva delaktiga af den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

förmån att kunna erhålla statsbidrag till inrättande af högre folkskolor,
som är medgifven för de senare. På samma gång erbjuder sig genom
en dylik anordning tillfälle att inhemta erfarenhet rörande den ifrågavarande
skolformens förmåga af utveckling under de förhållanden, som
råda inom smärre stadskommuner. Det utsträckta medgifvande i fråga om
dispositionen af anslaget till understöd åt högre folkskolor, som sålunda
må af Riksdagen lemnas, synes utskottet alltså böra för närvarande, i
närmaste öfverensstämmelse med hvad herr Lundberg föreslagit, begränsas
att gälla endast sådana städer, der hvarken lägre allmänt läroverk eller
pedagogi finnes, och anser utskottet särskild^ i olikhet med herr Vahlin,
lämpligt, att endast sådan skola, hvilken inrättas af sjelfva kommunen
såsom sådan, bör kunna komma i åtnjutande af statsunderstödet. Då
eu icke obetydlig del af ifrågavarande anslag för närvarande besparas,
synes någon förhöjning af detsamma, på sätt herr Lundberg föreslagit,
icke för nästkommande år vara behöflig.

Utskottet, som under punkten 15:o) här nedan gör de hemställanden,
till hvilka herrar Liljeholms, Vaklins och Lundbergs motioner
funnits föranleda, får, med afseende å Kongl. Maj:ts förevarande framställning
och dermed direkt sammanhängande motioner, nu hemställa:

a) att Riksdagen, med afslag å herrar Bergs och
Hammarlunds förevarande motion, må på det sätt bifalla
Kongl. Maj:ts framställning, att Riksdagen medgifver,

dels att treklassigt allmänt läroverk, med undantag
för läroverket i Marstrand, må, på framställning
af vederbörande kommunalstyrelse, anordnas såsom
samskola för gossar och flickor, med rätt för Kong].
Maj:t att i sådant fall för undervisningens uppehållande
vid läroverket disponera såväl de å läroverkets
stat upptagna lönemedel som de på de särskilda i staten
uppförda lärareplatserna belöpande löneförbättringsmedel,
så länge sådana utgå, under vilkor att vederbörande
kommun åtager sig att gälda de kostnader,
som för undervisningens uppehållande blifva erforderliga
utöfver hvad sålunda af statsmedel utgår — dock
att under alla förhållanden minst en tredjedel af hela
aflöningskostnaden, ålderstillägg och rektors bostadsförmån
deri ej inräknade, skall bestridas af kommunen,
Bill. till flik sd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 16

122

Statsutskottets Utlåtande N:o !>.

dels ock att kommunen, under ofvan angifna förutsättningar,
må, såsom bidrag till betäckande af sina
nämnda kostnader, vara befogad att uppbära en terminlig
afgift af läroverkets lärjungar till belopp, som på
kommunalstyrelsens förslag af Kongl. Maj:t fastställes,
men som icke må öfverstiga 10 kronor för lärjunge
inom lista, 2:dra och 3:dje årskurserna och 20 kronor
för lärjunge inom 4:de och 5:te årskurserna, med rätt
för läroverkskollegiet att från hela eller en del af
denna afgift befria medellöse eller mindre bemedlade
lärjungar, hvilka genom fallenhet för studier, flit och
godt uppförande anses förtjenta af denna förmån, dock
att summan af de afgifter, från hvilka befrielse meddelas,
icke må uppgå till mer än 25 procent af det
belopp, som skulle inflyta, om alla lärjungar erlade
full afgift;

b) att herr Zottermans ofvan omförmälda motion
icke må af Riksdagen bifallas;

c) att herr Nilsons förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och

d) att icke heller herr Restadius’ ofvannämnda
motion må föranleda till någon åtgärd från Riksdagens
sida»;

åt nerrar H. P. P. Tamm och friherre A. E. von Krcemer;

vid punkten ll:o) (angående ifrågasatt förändring rörande teckningslärarnes
vid de högre allmänna läroverken löneförmåner)
af herr H. P. P. Tamm;

vid punkten l5:o) (angående utsträckt disposition af anslaget till
understöd åt högre folkskolor):

af herrar R. G. von Hedenberg, C. Lundeberg, A. G. Svedelius,
F. A. Boström, friherre F. W. von Otter, G. D. R. Tornerhjelm, friherre
J. T. Gripenstedt, H. R. Törnebladh och I. Kerfstedt mot den af utskottet
använda motiveringen;

af herrar H. P. P. Tamm och friherre A. R. von Krcemer;

vid punkten 19:o) (i fråga om förändring af lärarebefattningen i
byggnadskonst vid Chalmers’ tekniska läroanstalt)

af herrar R. G. von Hedenberg, A. G. Svedelius, H. P. P. lamm,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

friherre F. W. von Otter och I. Kerfstedt, hvilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka, att Kongl. Maj:ts förslag i ämnet måtte oförändradt af
Riksdagen bifallas;

vid punkten 24:o) (angående förhöjning i anslaget till vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademieus bibliotek)

af herrar R. G. von Hedenberg, C. Lundeberg, A. G. Svedelius,
H. P. P. Tamm, friherre A. R. von Krcemer, F. A. Boström, friherre
F. W. von Otter, G. D. R. Torner It jehu, friherre J. T. Gripenstedt, //.
R. Törnebladh, F. E. Pettersson och 1. Kerfstedt, hvilka yrkat, att utskottet
måtte hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts framställning i
ämnet:

vid pnnkten 54:6) (angående anslag till fullbordande af och utredning
för fysiologiska institutionens i Lund nya byggnad)

af herrar P. Andersson, H. Andersson och C. Persson, som ansett,
att utskottet bort hemställa om afslag å Kongl. Maj:ts framställning i
ämnet;

vid punkten .96:6) (angående ersättning för förskott)
af herr P. Andersson.

Herr K. Bohnstedt har begärt få antecknadt, att han icke inom
utskottet deltagit i förestående hufvudtitels behandling.

Likaledes skulle här antecknas, att herr V. X. Ekenman icke
deltagit i behandlingen af punkterna 10:o—97:o, samt herrar A. G.
Svedelius och H. Andersson i punkterna l:o—9:o af förestående utlåtande.

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. a.

De närvarande lärjungarnes antal
vid

de trelclassic/a allmänna läroverken höstterminen 1892.

Läroverk. i		Klasser ock	linier.		Summa.	1
i	2	3		i			Gemensam linie.	Real- linie.	Latin- linie.	Summornas summa.
Gemensam linie.	R.	L.	R.	L.
Söderköping..	10	12	15		5	_	——	or, 31		5	1 42
Vimmerby ......	It	10	11		—		—	32		—	32
Alingsås .........	18	17	19	13	1	16	6	54	29	7	90
Falköping ......	19	27	15	—	9	—	6	61	—	15	76
Askersund ......	7	9	9	—	—	—	—	25	—	—	25
Sala.................	24	15	11		—	—	—	50	—	—	50
Vernamo .........	--	4	6	—	—		—	10	—	—	10
Sölvesborg......	4	lo	16	9	—	9	—	33	18	—	51
Ronneby .........	6	6	7		—	—	—	19	—	—	19
Trelleborg ......	12	6	7	—	—	—	—	25	—	—	25
Engelholm......	1.4	16	14	—	9	—	—	44	-—	9	53
Varberg .........	20	14	11	12	—	4	—	45	16	—	61
Marstrand .....	5	4	3	—	—		—	12	—	—	12
Strömstad ......	14	8	9		—	—	—	31	—	—	31 1
Åmål ..............	6	11	16		—	—	—	33	—	—	33
Filipstad .........	13	22	15	12	1	—	—	50		1	63
Arvika ...........	16	19	21	—	—	—	—	56		—	56
jSkellefteå.........	7	8	7	4	5	2	o O	22	6	8	36
Örnsköldsvik...	16	13	10	11	—	—	—	39	11	—	50
Summa	1222	234	QOQ u L	61	30	: 31	i 15	\| 67S	\| 92	!	815

Bil. Litt. Ä.

126

Statsutskottets Utlåtande lV:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1893 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig
Anvisning i ; anvisning, på förslag.
kontant.

Summa.

Friheter och
kyrkotionde.

Kronor. i ■

17,000j79,
800j 39,

300j 62,

700;-

46,350-20,660-19,159 -55,000 -690,681 -

165,600

2,909,404

100,000

43,500

24,417

Tptj 4,273,571

■T

Kronor, ö.

18,000

35,820

KrsKUningar.

Kronor.

337,087

5,841

ö. I Kronor. I <

-| I7,ooo;
79,800!-

39,300

62,700;

46,350

375,747!

—I 1,010

54,830-

1,1001-

344,028|—

— 25,000 —

55,000 —
726,501 —

165,600 -

2,909,404-

100,000-

43,500-

26,527;-

4,672,429f

Ecklesiastik Departementschefen

........................................................

Departementets afdelning åt Kongl. Maj:ts kansli. Nu Ökas

med ....................................................................

Riksarkivet........................................................................

Kongl. biblioteket. Nuvarande belopp ........................

Ökas med ....................................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations jKleresistaten

....................................................................

Domkapitlens expeditioner ............................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag....................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).
Tillkommer: till aflöning åt en assistent vid patotill
aflöning åt en laborator i växt tionen

i Lund................................

till förhöjning af anslaget till konstLund.
...............................................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande
Tillkommer: för höjande af arfvodet till instituför
uppehållande af en del af rektors
till höjning af anslaget till den hygieni Allmänna

läroverken, reservationsanslag........................

Högre skolor för qvinlig ungdom....................................

Högre lärarinneseminariet................................................

Pedagogier och folkskolor................................................

Statsutskot tets Utlåtande N:o 9.

127

Litt. A.

under riksstatens Åttonde hufvudtitcl.

departementet.

varande belopp ............................................ 79,800:—I

....................................................................... 2,000; — j

....................................................................... 62,700: —

........................................................................ 1,500: —

anslag å tillhopa 14,300 kronor)....................................

Nuvarande anvisning i kontant............... 690,681: — j

logiska institutionen i Lund .... 1,500: —
fysiologi vid botaniska institu .

................................................... 3,000: —

samlingarne vid universitetet i

................................................... 200: — 4,700: - I

be lop p ........................................................ 165,6007— I

tets rektor ............... 600: —

undervisningsskyldighet............ 1,000: —

ska institutionen........................ 700: — 2,300:_j

Transport

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.	Indelning och anvisning,	dermed jemförlig på förslag.	Summa.
Friheter och j kyrkotionde.	i Ersättningar.
Kronor, j ö.	Kronor.	k	Kronor.	1 ö.	Kronor.	Ö. 1 t
17,000 —	—		—		17,000	H
81,800!—		;_	__	i	81,800	1 i
39,300 —	—				39,300	—j
64,200! —	__ ____	_	__	j_	64,200	i
46,350''—	- -	—	- -	1	46,350
20,660 —	18,000	—	337,087	—	375,747	_
19,159 -	- --	—	5,841		25,000
55,000 —				_	55,000
695,381-	35,820		—		731,201
167,900 ;					167,900
2,909,404 —	- -	-i	- -		2,909,404	—,
100,000—	— — !	_1	- -7	—!	100,000	—
43,5001—\|	— — 1	—	- -	—1	43,500
24,417—j	1,010]	—\|	1,100	—i	26,527
4,284,071 i—\|	54,830;	-	344,028	—i	4,682,929]	~~ i

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1893 års riksstat anslår:

''Indelning och dermed jemförlig
i Anvisning i j anvisning, på, förslag.

| kontant. |

Summa.

Friheter och „ .... .

. , , Ersättningar,

kyrkotionde.

Kronor, i ö. ! Kronor. ö. ! Kronor. | ö. | Kronor. ö.

Tpt

4,278,571 —:
4,413,025'' -i

54,830!

344,028:

302,475

37,150 —
494,975!-:

4,672,429

4,413,025 — Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande
Tillkommer: för anordnande af undervisning i slöjd

i Göteborg ........................................

för d:o vid folkskolelärareseminariet

Stipendier för seminarielever ....................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleUndervisningsmateriel
m. m. för folkskolor. Nu Höjes

med ................................................................

Understöd åt högre folkskolor....................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslag sanslag. Nuvarande belopp........................

Ökas med ..............................................................

Lönetiilskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,
Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag. Nu Ökas

med ................................................................

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsvarande
belopp ........................................................

Ölcas med ................................................................

Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folk varande

belopp ........................................................

Ökas med ................................................................

392,475!—De tekniska läroverken. Nuvarande belopp................

TilUcommer: för befrämjande af undervisningen i

Chalmers tekniska läroanstalt ........

för inrättande vid samma läroanstalt
byggeri afgång af en lektorsbefatt Gymnastiska

centralinstitutet ........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater. Nuvarande
Minskas med...............................................................

37,150
494,975 —

Tpt| 9,011,196 - 54,830)—| 344,028|- 10,010,054

'') Angående detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

belopp ............................... 313,025: —

vid folkskolelärareseminariet

................................................ 1,500: —

i Upsala ................................ 1,500: —

inspektörer ..............................................

varande belopp .................... 15,000: —

................................................ 5,000: —

rikets nordligare trakter bosatta tinnar,

............................................... 25,000: —

................................................ 20,000; —

förslagsanslag *)

varande belopp

40,000: —
15,000: —

skolan, förslagsanslag. Nu -

30,000: —
20,000: —

skolorna, förslagsanslag. Nu -

75,000: —
35,000: —

byggnadskonst och ornamentsritnmg vid
............................................... 2,000: —

efter förste lärarens i skeppslag
i detta ämne................ 500: —

belopp

	Förslag till blifvande riksstat:
1	Anvisning i kontant.	1 1	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
			Friheter och Kyrkotionde.	Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport	4,284,071	—	54,830		344,028	—	4,682,929	—
310,025: — 75,000: — 95,000: —
20,000: — 20,000: —
526,025: —
45,000: — 3,725,000: —
55,000: —
50,000: —
110,000: —	4,511,025			_			4,511,025	_
392,475: —		■
2,500: —	394,975						394,975
	37,150	—					37,150
494,975: — 225: —	494,750		_ _		_ _	_	494,750	-
Transport	! 9,721,971	—	54,830j—	344,028	—	10,120,829	_

Bih. Ull Riksd. Urat. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft.

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

1893 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
Friheter och _ .... . kyrkotionde. Ereattaingar-

Kronor. \|	.. 0.	Kronor.	* Ö.	1 Kronor.	Ö.	Kronor.
\| 9,611,196		54,830	—	! 344,028	I_	110,010,054
103,500				: \|		103,500
12,000	—	— —	—	- -	—	12,000
32,741	—	700	—	— —	—	33,441
8,250	__	__	_	___	_	8,250
51,500	—	— —	—	—	—	51,500
7,700	_	_ _	_	_ __	_	7,700:
145,000	—					145,000
3,000	—	- -	—	- -	—	3,000
8,250	—					8,250
12,460	—					12,460
29,450	—					29,450
61,300	—					61,300
44,900						44,900
75,020	—	- -	—			75,020;
25,050	_	- -				25,050
250,150	—					250,150;
9,564						9,564
75,000	—	- -	—	- -	—	75,000
42,061	—	4,360	—	- -	—	46,421
900,000	—					900,000
78,000	—					78,000
2,750						2,750
11,588,842	—	59,890	_	344,028	—	11,992,760;

-iHyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag, högst
Bidrag till extra provinsialläkares allönande, förslags-jBarnmorskeundervisningen
och barnbördshusen. Nu Ökas

med ....................................................................

jOrtopediska institutet ....................................................

jVeterinärundervisningen. Nuvarande belopp................

I Ökas med ....................................................................

■jVaccinationens befrämjande............................................

■Till bestridande af kostnader för allmän helso- och

■jSvenska läkaresällskapet ................................................

(Svenska akademien............................................................

| V etenskapsakademien........................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf
Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reser -

(Musikaliska akademien. Nuvarande belopp ...............

Ökas till expenser m. in. med..................................

och dels till stipendier åt yngre svenska musikuppmuntran
af inhemska tonsättare med ett

(Naturhistoriska riksmuseum. Nuvarande belopp ........

Ökas till höjande af expensmedelsanslaget med........

; Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor
| Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för Institutet

för blinda ....................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten ....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag........................

Lasaretts underhåll ........................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag................................

• Stora barnhuset i Stockholm ........................................

Frimurarebarnhuset ........................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

Förslag till blifvande riksstat:

anslag....................................

varande anvisning i kontant

sjukvård, förslagsanslag.

450 kronor reservationsanslag................

vationsanslag å tillhopa 21,400 kronor)

•................................................... 300: -

idkare, dels till belöning åt eller
reservationsanslag å ................ 6,000: —

reservationsanslag)
slagsanslag............

Transport

32,741:

51,500:

6,000:

44,900: —

6,300:

75,020:

630:

200,000:

50,150:

Transport

Anvisning i kontant.	Indelning och anvisning, Friheter och kyrkotionde.	lerraed jemförlig på förslag. Ersättningar.	Summa.
Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
9,721,971	—	54,830	—	344,028	—	10,120,829	—
103,500						103,500
12,000	—	—	—	— —	—	12,000	—
32,750	_	700	_	_ _	_	33,450
8,250		— —	—	— —	—	8,250	—
57,500						57,500	_
7,700	—	- -	—	- -	—	7,700	—
145,000	—	- -	—	- -	—	145,000	—
3,000	—	---	—	---	—	3,000	—
8,250	—	- -	—	- -	—	8,250	—
12,460	—	- -	—	- -	—	12,460	—
29,450	—	- -	—	---	—	29,450	—
61,300	—	—		''		61,300	—
51,200	—					51,200	—
75,650	_	__	_	___	_	75,650	_
25,050	—	- -	—	- -	—	25,050	—
250,150						250,150
9,564	—	---	—	- -	—	9,564	—
75,000	—	- -	—	- -	—	75,000	—
42,061	—	4,360	—	- -	—	46,421	—
900,000	—	- -	—	- -	—	900,000	—
78,000	—	- -	—	- -	—	78,000	—
2,750	—!	— —	—	—	—	2,750	—
11,712,556	—	59,890	—\|	344,028	—	12,116,474	—

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1893 års riksstat anslår:

	Anvisning kontant.		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Samma.
Friheter och kyrkotionde.	Ersättningar.
	Kronor.	0.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
	11,588,842	—	59,890	—	344,028	--	11,992,760	—
	28,380		_ _		_ _	_	28,380	_
	25,000	—	- -	—	- -	—	25,000	—
	7,528	_	193,300	—	169,400	—	370,228	—
	24,000	—					24,000	—
	80,000	—	- -	—	- -	—	80,000	—
	1,500	—	- -	—	- -	_	1,500	—
	23,090	—					23,090	—
	15,000	—	- -	—	- -	—	15,000
S:a	11,793,340	-	253,190	—	513,428	-	12,559,958	1-

Barnkusen i landsorterna...............................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags Kyrkors

underhåll.............,.............................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut

Ålderstiilägg, förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .......

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags Ökas

med ...................................................................

Extra utgifter, reservationsanslag ..................,............

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

anslag...................................

gifvande, reservationsanslag

anslag. Nuvarande belopp

Förslag till blifvande riksstat:
		Indelning och dermed jemförlig
Anvisning kontant.		anvisning,	på förslag.		Summa.
		Friheter och Kyrkotionde.	Ersättningar.
Kronor.	Ö.	Kronor.	0.	Kronor.	Ö.	Kronor.	6.
11,712,556	—	59,890	—	344,028	—	12,116,474	—
28,380	_	_ _	_	_ _	_	28,380	_
25,000	—	. — —	—	- -	—	25,000	—
7,528	—	193,300	—	169,400	—	370,228	—
24,000	—	- -	—	- -	—	24,000	—
80,000	—	- -	—	- -	—	4 80,000	—
1,500	—	—	—	— —	—	1,500	—
23,093		__		__	_	23,093	_
15,000	—	—	—	—	—	15,000	—
,11,917,0571 —	253,190	—	513,428	—	12,683,675	—

Transport

23,090:

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra anslagen under riksstatens Åttonde

hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Kronor. ö.

* Riksarkivet:

Till arfvode!! åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet.... 1,700: —
’ fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia.... 3,000: —
„ fortsatt utgifvande åt “Svenska riksdagsakter“ m. m. 1,500: —

Nationalmuseum :

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella
samlingar.......................................................................................

Lifrustkammaren:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m............................

6,200

4,000 —

5,800 —

Domlcapitlens expeditioner:

För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner....

3,716

Universiteten:

Till det språkvetenskapliga seminariet

i Lund

„ matematiska „ i Upsala ................ 1,500

„ „ „ i Lund........v.........; 1>500

aflöning åt observatorn i astronomi vid universitetet i

Upsala................................................................................ 3,000: —

lärare i tyska, franska och engelska språken vid universitetet
i Upsala........................................................... 6,000:

Upsala ................ 3,000

'' '' 2,950

Transport 17,950:

19,716

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

			Kronor.	ö.
	Transport 17,950: —	19,716
För	uppehållande af undervisningen och examinationen i
	geografi vid universitetet i Upsala................................	1,000: —
Till	arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universi-
	tetsbiblioteket i Upsala....................................................	2,500: —
n	nya byggnader och förändringar vid botaniska institu-
	tionen i Upsala................................................................	26,000: —
1)	aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska
	fakulteten vid universitetet i Lund................................	4,000: —
V	lärare i tyska, franska och engelska språken vid uni-
	versitetet i Lund ............................................................	6,000: —
	särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund
	Sven Söderberg ................................................................	2,000: —
n	personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid uni-
	versitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm	500: —
n	personligt lönetilläggg åt akademikamereraren i Lund
	Oscar Gerhard Regnelt....................................................	750: —
	arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
	i Lund ............................................................................	1,500: —
n	arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska insti-
	tutionen i Lund................................................................	500: -
n	fullbordande af och utredning för fysiologiska institu-
	tionens i Lund nya byggnad .......................................	10,000: —	72,700	—
	Karolinska medikokirurgislca institutet:
Till	arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska
	klinik ...........................................	900: —
n	arfvode åt eu amanuens vid institutets kemiska labo-
	ratorium............................................................................	900: —
n	eu pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård-
	anstalt för sjuka barn....................................................	1,800: —
7?	eu poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............	2,800: —
n	bekostande af teckningar i vetenskapligt ändamål vid
	institutet...................................	1,500: —
För	om- och tillbyggnad af den åt institutets patologiskt-
	anatomiska och kemiska institutioner upplåtna bygg-
	nåd in. in.........................................................................	50,000: —
Till	anskaffande af instrument och apparater för institu-
	tets hygieniska institution................................................	2,000: —
	anskaffande och underhåll af materiel för den oftal-
	miatriska kliniken ............................................................	500: —	60,400	—

Transport! 152,810!—

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken

och pedagogierna............................................................ 345,725:-

„ arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning
åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken
............................................................................ 100,000: -

Högre lärarinneseminariet:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet 4,000
„ fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

vid seminariet ..........................................................• 3,000

För beredande af undervisning i huslig ekonomi vid seminariet
och normalskolan................................................ 5,000

Folkundervisningen:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskoleläraresemi
narierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring
och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa

seminarier....................................................................... 33,300

För anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg.................................................... 3,000

„ anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet
i Upsala........................................................ 400

Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel........ 15,000

„ uppförande af åtskilliga folkskolebyggnader inom
vissa finsktalande församlingar i Norrbottens län samt
deras förseende med erforderlig materiel.................... 24,000:

De teknislca läroverken:

Till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik vid tekniska

högskolan ........................................................................ 2,000: —

„ elektrotekniska apparater och laborationer vid samma

högskola ........................................................................ 1,200: —

„ förstärkning af undervisningen vid högskolan............ 15,800: —

„ hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi derstädes
............................................................................ 600: —

Kronor,

152,816

445,725

12,000

75,700

Transport 19,600: — | 686,2411

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Eskilstuna..................................................................

„ understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till be -

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper....
„ uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tand -

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och
vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt

till aflöning åt vaktbetjening....................................... 4,000

n undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn lemningar

m. m............................................................. 3 200

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000
„ vidtagande af åtgärder för bevarande af Kärnan vid

Helsingborg .................................................................... 15,000

Naturhistoriska riksmuseum :

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till
bestridande af andra med arbetena vid afdelningen

förenade utgifter........................................................... 2 000

„ vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samling............................................................................. 2,800

„ amortering af den å museets expensmedelsanslag uppkomna
brist.................................................................... 1,000

Meteorologiska centralanstalten :

( Till godtgörelse åt telegrafverket för vissa meteorologiska

| ^ telegram ........................................................................ 925: —

För fullständigt ordnande och utvidgande af väderleks tjensten

vid anstalten.................................................... 7,950:_

	Kronor.	Ö.
19,600: —	686,241	—
1,500: —
35,000: —	56,100	—
1,200: —
4,000: —	5,200	.

1 Transport]

Bih. till Rihsd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

24,200

5,800:—

8,875!

786,416|—j

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för öfver ånga

döfstumma ............................................................ 49,200:

„ blindskolan i Yexiö...................................................... 11,000

handtverksskolan i Kristinehamn för blinda................ 10,000

„ tryckning af blindskrifter ............................................ 2,500

„ understöd åt blindlärareelever ................... 1,200

Kronor.

ö.

786,416

73,900

Hospitalsvården :

Till fullbordande af en nybyggnad vid Lunds asyl ........ 87,400

„ fortsättande af arbetena å Vadstena asyl ............... 250,000

understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske ................ 14,000

— 351,400

Kyrhrrestaurenng:

Till fortsättande och afslutande af restaureringsarbetet å Vadstena!

klosterkyrka ........................................................................................ 40,000

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet............................................ 2,000: —

„ beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska
hamnar ............................................................ 10,000: —

„ anställande af två kontraktsadjunkter inom Vester bottens

fjerde kontrakt ................................................ 4,000: —

resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter.... 500: —
„ två stipendier för utbildande vid universitetet af

prester, förtrogna med finska språket ........................ 1,500: —

jj nordiska museet ............................................................ 25,000: —

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif“................................................................ 3,150: —

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Acta

mathematica" ............................................................... 4,000: —

„ understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen ............ 20,000: —

Transport 70,150: —

1,251,716;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

		Kronor.	ö.
Transport	70,150: —	1,251,716	—
Till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i Norra Sverige, till underhåll och tillsyn af vattenhöj dmät-ningsstationer m. m. samt till fortsatt sammanställ-ning och bearbetande af anteckningar öfver de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder.................... „ ersättning för belopp, som af statskontoret förskotts-vis utbetalts................................................................... „ understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala ........................................................	12,500: — 8,559: — 2,000: —	93,209
	Summa	1,344,925	—