Statsutskottets Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1887:Su9 - majjul su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 13 juni 1887, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

(l:a U. A.)

Beträffande riksstatens nionde hufvudtitel, hvilken omfattar anslagen
till pensions- och indragningsstaterna, hafva vid innevarande riksdag
ifrågakommit de förändringar, som här nedan omförmälas.

Pensionsstaten.

l:o. I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upp- Angående hötager
kontant 1,313,030 kronor, har Kongl. Maj:t i statsverksproposi- lande »fhögsta
tionen icke föreslagit någon ändring; hvaremot Kongl. Maj:t i en till beUppettfoikRiksdagen
särskildt aflåten proposition af den 15 april innevarande år sicoiciärarnes
(n:o 19) föreslagit, att det högsta lönebelopp, för hvilket delaktighet i PTätZng.''
folkskolelärarnes pensionsinrättning finge ega rum, måtte bestämmas till
1,200 kronor.

Af det den kongl. propositionen åtföljande statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 17 december 1886 inhemtas, att, sedan
Riksdagen i skrifvelse den 8 maj nyss nämnda år anhållit, att Kongl.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension
för magasins
för valtar en
och sjukhusinspektoren
Gustaf
Lindström.

‘ [l.]

Maj:t måtte låta utreda, hvilket inflytande en förhöjning af högsta delaktighetsbeloppet
i folkskolelärarnes pensionsini''ättning från 1,000 till
1,200 kronor skulle utöfva på nämnda inrättnings samt folkskolelärarnes
enke- och pupillkassas förmåga att uppfylla sina förbindelser, samt,
för den händelse den ifrågasatta förhöjningen kunde ske ske utan afsevärdt
ytterligare tillskott från statsverket, för Riksdagen i ämnet
framlägga förslag, Kongl. Maj: t infordrat direktionens öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning utlåtande i frågan, hvilket finnes återgifvet
i berörda statsrådsprotokoll, hvartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Af detta utlåtande synes, enligt utskottets förmenande, de förhoppningar,
1886 års Riksdag hyste om ofvannämnda kassors förmåga
att utan afsevärdt ytterligare tillskott från statsverket kunna bära nu
ifrågasatta förhöjning af högsta delaktighetsbeloppet i folkskolelärarnes
pensionsinrättning, icke blifvit uppfylda. Af utlåtandet framgår nemligen
(se sid. 13 i statsrådsprotokollet) att, om än folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa utan svårighet skulle kunna uppfylla sina i följd
af den ifrågasatta förändringen ökade förbindelser, folkskolelärarnes
pensionsinrättnings kassa deremot icke, utan afsevärdt bidrag från
statsverket, med säkerhet skulle kunna fullgöra sina förbindelser, derest
den förhöjda delaktigheten begagnades af flere än ungefär 200
tjenster, eller derest icke åtminstone 2,000 tjenster qvarstode vid delaktighet
efter 600 kronor, eller om räntefoten understege 4 V2 procent,
eller slutligen delegarnes antal i anmärkningsvärd grad öfverstege 5,000.

Då det emellertid synes utskottet så mycket mera vanskligt att
grunda den ifrågasatta förändringen på någon förhoppning derom, att
de sålunda befarade förhållanden icke skola inträda, som redan nu
206 tjenster äro delaktiga efter 1,000 kronor, som vidare med räntefotens
sjunkande lönerna äro i stigande och som slutligen delegarnes
antal för närvarande uppgår till så nära 5,000 som 4,896, hemställer
Utskottet,

att Kongl. Majrts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

Allmänna indragningsstaten.

2:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t
föreslagit, att magasinsförvaltaren och sjukhusinspektoren vid Glotlands
nationalbeväring Gustaf Lindström må från och med månaden näst

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

efter den, i hvilken han erhåller afsked, under sin återstående lifstid
åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till ett belopp, motsvarande
hans nuvarande lön vid nationalbeväringen, eller 540 kronor
årligen.

Af det den kongl. statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 10 december 1886 inhemtas,
att Lindström, som vore född den 5 september 1800, under 60 år
varit anstäld vid Gotlands nationalbeväring dels såsom kanslist och
dels såsom magasinsförvaltare och sjukhusinspektor; samt att statskontoret
i ett öfver ansökningen afgifvet utlåtande andragit:

att Lindström, såsom f. d. kronofogde i södra fögderiet af Gotlands
län, enligt nådiga brefvet den 20 februari 1856 åtnjöte pension
från civilstatens pension sinrättning till årligt belopp af 450 kronor;

att, enligt hvad en bilagd skrifvelse från direktionen öfver arméns
pensionskassa utvisade, Lindström, hvilken, med stöd af 2:dra punkten
i 79 § af reglementet för nämnda kassa den 24 augusti 1833, afsagt
sig delaktighet i pensionskassan för innehafvande befattning vid nationalbeväringen,
icke vore berättigad att, efter erhållet afsked, från pensionskassan
undfå pension; och

att pensionsrätt å allmänna indragningsstaten icke tillkomme
Lindström för ifrågavarande befattning.

Då vid sådant förhållande, såsom departementschefen anfört, icke
lärer kunna antagas, att Lindström, derest pension icke beredes honom,
afgår från sin befattning, men de dertill anslagna medel äro afsedda
att vid Lindströms afgång, då befattningen skulle indragas, användas
för genomförande af Gotlands nationalbevärings förändrade organisation,
får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för vaktmästaren vid generalstaben
Carl Fredrik Cedervall må å allmänna indragningsstaten uppföras
en pension af 600 kronor, att af Cedervall under hans lifstid
årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden näst efter den,
då han erhåller afsked från nämnda vaktmästarebefattning.

Af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 19 november
1886 (sid. 10) inhemtas, att Cedervall, som vore född den 24 november
1818 samt lede af kronisk njursjukdom och hjerthypertrofi,
hvarigenom han vore urståndsatt att sköta sin befattning, den 1 janu -

Angående pension
för vaktmästaren
C. F.
Cedervall.

[2-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående gra
tiJiJcationer åt
f. d. landtvärnsman.

[3.]

ari nästkommande år kom me att hafva varit i statens tjent 30 år
och 1 månad, nemligen såsom underkanonier 4 år och 1 månad,
såsom fyrverkare 3 år samt slutligen såsom vaktmästare vid topografiska
corpsen och derefter vid generalstaben under sammanlagdt
nära 23 år, att Cedervall under denna tjenstetid städse med trohet och
nit fullgjort sina åligganden, samt att arméförvaltningen i infordradt
utlåtande anfört, att, då Cedervalls atlöningsförmåner utgjordes af ett
kontant arfvode å 750 kronor samt fri bostad och vedbrand, hvilka naturaförmåner
plägade å staterna uppskattas till 150 kronor, samt Cedervall
således kunde i afseende ä löneförmåner likställas med de lägre
vaktmästarne i landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli och i arméförvaltningen, Cedervall så mycket hellre borde
komma i åtnjutande af pension till lika belopp, som för bemälde vaktmästare
vore bestämdt, eller 600 kronor, som derest Cedervalls kontanta
lön, i likhet med hvad för dylika betjente annorstädes eger rum,
utginge såsom lön i stället för såsom arfvode, Cedervall vore berättigad
att erhålla pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension af
statsverket till lönens hela belopp.

Då Cedervalls aflöning ej utgått som fast lön, utan endast som
arfvode, och Cedervall således ej torde vara fullt jemförlig med landtförsvarsdepartementets
lägre vaktmästare, finner utskottet, helst i betraktande
deraf, att Cedervall endast omkring 30 år varit i statens
tjenst, den ifrågavarande pensionen skäligen böra nedsättas till samma
belopp, som dessa vaktmästare åtnjuta i lön utan ålderstillägg, eller
500 kronor, och hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts framställning må på det sätt
bifallas, att för vaktmästaren vid generalstaben Carl
Fredrik Cedervall må å allmänna indragningsstaten
uppföras en pension af 500 kronor, att af Cedervall
under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från
och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked
från nämnda vaktmästarebefattning.

4:o. Till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande
landtvärnsmän, som sig derom anmäla, har Kongl. Maj:t äskat
anvisande för år 1888 å allmänna indragningsstaten af 1,550 kronor.

Af statsrådsprotokollet den 31 december 1886 (sid. 12) inhemtas,
att antalet understödstagare, som år 1885 utgjorde 11, år 1886 nedgått
till 5, hvilka tilldelats gratifikationer med tillhopa 1,550 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Under erinran, att Riksdagen för ifrågavarande ändamål åren 1885
ocli 1886 beviljat 3,000 kronor, hemställer Utskottet,

att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809
årens krig qvarlefvande landtvärnsman, som sig derom
anmäla, ett belopp af 1,550 kronor må för år 1888
å allmänna indragningsstaten anvisas.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att åt regementsläkaren vid Små- ingående Penlands
husarregemente Per Johan Danielson Aschan må å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension, att från och med månaden r-J-D.yischan.
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från regementsläkaretjen- [4-]
sten, under hans återstående lifstid utgå med så stort belopp, att den,
tillsammans med den från arméns pensionskassa honom tillkommande
pension af 600 kronor, utgör 2,800 kronor, eller med 2,200 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 6 april 1887
(sid. 14) inhemtas, att Aschan, som är född den 25 maj 1814 och
sedan omkring 12 år tillbaka lider af sockersjuka, som har till följd
en betydlig nedsättning i arbetsförmågan, blifvit anstäld i statens tjenst
den 8 februari 1841 och befordrad till sin nuvarande befattning den
16 mars 1858. ,

Statskontoret, som öfver Aschans ansökning hörts, har i afgifvet
utlåtande anfört:

att nuvarande aflöning för regementsläkare utgjorde lön 2,800
kronor och dagaflöning förslagsvis 240 kronor om året, eller tillsammans
3,040 kronor, samt att, enligt senaste pensionsreglering för
armén, pensionen härå, beräknad till 80 procent af lönen, uppginge
till 2,240 kronor; att Aschan emellertid qvarstode å gammal stat, hvartill
han, såsom innehafvande fullmagt af äldre datum än den 8 april
1862, varit berättigad, och hade, enligt hvad regementschefen upplyst,
under de senaste fem åren i aflöning uppburit omkring 3,500 kronor
årligen; att Aschan, enligt författningarna, vore vid afsked från regementsläkarebefattningen
berättigad till endast 2,000 kronors pension,
hvaraf 600 kronor från arméns pensionskassa och 1,400 kronor från
allmänna indragningsstaten; samt att, för den händelse Aschan ingått
på 1875 års lönestat, han skulle enligt då gällande pensionsstadganden
haft rätt till pension af 2,800 kronor, eller enahanda belopp, hvarom
han nu gjort ansökning; hvarföre statskontoret ansåge sig kunna hemställa
om så stor pension å allmänna indragningsstaten för Aschan,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension
för möns
ter skr ifvar ne
Olof Westblad
och A. JR. Palm.

[5.]

att denna, tillhopa med pensionen från arméns pensionskassa, komme
att uppgå till det af honom begärda belopp.

Som Aschan emellertid icke begagnat sig af sin rättighet att ingå
å ny lönestat och derigenom bereda sig pension till det för honom nu
begärda belopp, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för mönsterskrifvarne vid
lifregementets husarcorps Olof Westblad och vid Kronobergs regemente
Alexander Reinhold Palm må å allmänna indragningsstaten uppföras
årliga pensioner af 800 kronor för den förre och 400 kronor för den
senare, att utgå från ingången af månaden näst efter den, i hvilken
en hvar af dem erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattningen,
äfvensom att Riksdagen må medgifva, att innehafvande!, af dessa pensioner
ej må utgöra hinder för Westblad och Palm att uppbära den
fyllnadspension, hvartill de på grund af nådiga brefvet den 9 februari
1858 kunna blifva berättigade.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att sökandena, hvilka båda å sina
beställningar innehafva fullmagter, åtnjuta följande löneförmåner: Westblad
kontant lön omkring 50 kronor och boställsarrendemedel 1,600
kronor, eller tillsammans omkring 1,650 kronor, samt Palm kontant
lön omkring 150 kronor och boställsarrendemedel 906 kronor, tillsammans
omkring 1,056 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t erinrar departementschefen,
hurusom Riksdagen år 1886 biföll en af Kongl. Maj:t då gjord
framställning om att mönsterskrifvaren vid Vestgöta-Dals regemente
L. A. R. Sandels, som af sin befattning åtnjutit sammanlagda årliga
inkomster af 1,281 kronor 97 öre, måtte såsom pension erhålla två
tredjedelar af sina löneinkomster, dock efter afdrag af de pensionsbelopp,
han uppbure från arméns pensionskassa och i fyllnadspension
af statsmedel.

Med vidhållande af nyss omförmälda grundsats i fråga om proportionen
emellan lön och pension för mönsterskrifvare, borde den
Westblad tillkommande pension bestämmas till 1,100 kronor, deraf 800
kronor på indragningsstat, samt Palms samtliga pensionsförmåner bestämmas
till 700 kronor, deraf 400 kronor på indragningsstat.

Utskottet, som emellertid anser den för Westblad begärda pension
så mycket hellre skäligen böra till 700 kronor nedsättas, som denne

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ändock derigenom skulle komma att erhålla högre pension, än i allmänhet
kommer mönsterskrifvare till del, får derföre hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

a) att för mönsterskrifvaren vid lifregementets
husarcorps Olof Westblad må å allmänna indragningsstaten
uppföras årlig pension af 700 kronor, att utgå
från ingången af månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattningen;

b) att för mönsterskrifvaren vid Kronobergs regemente
Alexander Reinhold Palm må å allmänna indragningsstaten
uppföras årlig pension af 400 kronor,
att utgå från ingången af månaden näst efter den, i
hvilken han erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattningen
; och

c) att innehafvandet af ofvanberörda pensioner
ej må utgöra hinder för Westblad och Palm att uppbära
den fyllnadspension, hvartill de på grund af
Kongl. brefvet den 9 februari 1858 kunna blifva berättigade.

7:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att materialförvaltaren vid
flottans station i Karlskrona Johan Hugo Aspegren må från och med
månaden näst efter den, hvari han med pension ur amiralitetskrigsmanskassan
från tj ensten afgår, under sin återstående lifstid från allmänna
indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,
att detta, tillsammans med pensionen från nämnda kassa, utgör 3,200
kronor, eller 1,425 kronor årligen.

Beträffande skälen till denna Kongl. Maj:ts framställning tillåter
sig utskottet hänvisa till det statsverkspropositionen bifogade statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 22 oktober 1886 (bil. 6, sid. 21).
Framställningen är af enahanda innehåll som den i samma ämne till
1886 års Riksdag af Kongl. Maj:t gjorda, i afseende å hvilken utskottet
uttalade den åsigt att, med hänsyn till Aspegrens oförmåga att vidare
bestrida sin tjenst, afsked med pension visserligen borde honom beviljas,
men att, enär hans lön jemte ålderstillägg uppginge till 3,200
kronor, pensionen syntes lämpligen böra bestämmas till 80 procent af
detta belopp, samt deri ifrågavarande fyllnadspensionen alltså utgå med
785 kronor.

Angående pension
för materialförvaltaren

J. H. Aspegren.

[6.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pensionsrätt
för
öfverståthållare
i Stockholm.

[?•]

Riksdagens beslut utföll i enlighet härmed samt eger fortfarande
giltighet, och utskottet har ej funnit skäl frånträda den till grund för
detta beslut liggande åsigt.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag, i hvad det
afser förändring i Riksdagens år 1886 fattade beslut
om fyllnadspension åt materialförvaltaren vid flottans
station i Karlskrona Johan Hugo Aspegren, ej må
vinna Riksdagens bifall.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att öfverståthållare i Stockholm
må förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, då
han efter 65 lefnadsår och minst 35 tjensteår, deraf minst 10 år såsom
landshöfding eller öfverståthållare, från embetet afgått, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension
af 6,000 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anför statsrådet och
chefen för civildepartementet (sid. 25 och 26) att, då år 1884 beslut
fattades om landshöfdingelöneregleringsfondens indragning till statsverket,
föreskrefs i sammanhang dermed, att landshöfding skulle ega
att å allmänna indragningsstaten uppbära pension af 6,000 kronor från
och med månaden näst efter den, då han efter 65 lefnadsår och minst
35 tjensteår, deraf minst 10 såsom landshöfding, från embetet afgått.

Öfverståthållaren, hvilken med hänsyn till de med embetet förenade
åligganden vore fullt jemförlig med landshöfding, egde likväl,
jemlikt nu gällande bestämmelser, icke åtnjuta pension till samma belopp
som landshöfding. Då rättelse synts departementschefen böra
beredas i detta missförhållande, hade han i ärendet inhemtat yttrande
från statskontoret, som dervid upplyst, att öfverståthållarens årliga
kontanta aflöning, bestämd genom nådiga brefven den 2 maj 1862 och
den 13 november 1863, uppginge till 18,000 kronor, hvaraf ena hälften,
9,000 kronor, utginge från statsverket under sjette hufvudtitelns
anslag till öfverståthållareembetet och andra hälften från Stockholms
stad med dels 7,000 kronor såsom taffelpenningar och dels 2,000 kronor
såsom anslag till ved. Vidare hade öfverståthållaren sig till boställe
anvisadt den Stockholms stad tillhöriga fastigheten med adressnummer
4 vid Slottsbacken. Det af statsmedel utgående belopp vore
fördeladt

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i lön ......................................................................... kronor 4,681: 45

» taffelpenningar...................................................... » 2,001: —

» lönetillökning ...................................................... » 2,317: 55

Summa kronor 9,000: —

Då i afseende å öfverståthållares pensionsrätt ingenting funnes
särskildt stadgadt, borde härom tillämpas hvad äldre pensionsförfattningar
innehålla rörande civile embets- och tjenstemäns rätt till pension
från allmänna indragningsstaten. Enligt dessa bestämmelser skulle
öfverståthållare, vid fylda 70 år och minst 30 års oafbruten tjenstetid
eller vid 65 års ålder efter vid pass 40 års tjenstgöring och med intyg
om försvagad helsa, eg a att i årlig pension uppbära 80 procent
af den från statsverket utgående lön jemte lönetillökning, 6,999 kronor,
eller sålunda 5,599 kronor 20 öre.

Med åberopande af nu angifna förhållanden och då de öfverståthållare
tillkommande sammanlagda aflöningsförmånerna öfverstiga för
landshöfding bestämd aflöning, hade statskontoret i sitt yttrande ansett
skäl icke förekomma, att öfverståthållare skulle åtnjuta lägre pension
än landshöfding; och hade statskontoret tillika funnit det icke
kunna ifrågasättas, att någon pension skulle från Stockholms stad tillkomma
denne embetsman.

Landshöfdingarnes löner, fortsätter departementschefen, utgjorde
för närvarande, i Göteborgs och Bohus län 17,000 kronor, i Malmöhus
län 15,500 och i öfriga 22 län 13,000 kronor. Derjemte åtnjöte de
rätt till bostad i länsresidensen samt rätt att begagna de dertill hörande
trädgårdar och parkanläggningar. Som, oaktadt olikheten i aflöningarnes
storlek, pensionen för samtlige landshöfdingarne vore bestämd
till enahanda belopp, och då skilnaden emellan landshöfdingens
i Göteborgs och Bohus län samt öfverståthållarens aflöning icke vore
betydlig, ansåge departementschefen sig icke böra ifrågasätta, att pensionen
för denne bestämdes högre än för landshöfding. Lika med
statskontoret ansåge han ock, att hela pensionsbeloppet borde från
statsverket utgå, emedan öfverståthållarens embetsåligganden i väsentliga
afseenden vore desamma som en landshöfdings. Af sistnämnda
skäl torde ock följa, att vilkoren för pensionens åtnjutande skulle vara
desamma, dock att öfverståthållare, hvilken innehaft landshöfdingebeställning,
borde ega tillgodoräkna sig den tid, han såsom landshöfding
tjenstgjort.

Bill. till Riksd. Prot. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 7 IläfL

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension
för landsman
slisten C. R.
Stiegler,

[8.]

Såsom här ofvan synes, nppgår det pensionsbelopp, öfverståthållare
i Stockholm vid fylda 70 år efter minst 30 års oafbruten tjenstetid
eller vid 65 års ålder efter vid pass 40 års tjenstetid har att
från statsverket påräkna, till 5,599 kronor 20 öre. Skulle berörda pensionsbelopp
icke anses tillräckligt, lärer Stockholms stad, som till hälften
deltager i öfverståthållarens aflönande, jemväl, enligt utskottets förmenande,
böra bidraga med fyllnaden i hans pensionering, så mycket
hellre som i öfverståthållarens åligganden ingå åtskilliga göromål särskildt
för Stockholms stad såsom kommun, till hvilka någon motsvarighet
ej finnes i landshöfdingarnes embetsutöfning, och öfverståthållaren
således ej torde vara i alla afseenden med landshöfding jemförlig.
Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

9:o. Uppå derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit,
att landskanslisten i Vermlands län Carl Rutger Stiegler må från
och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från landskanslisttjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid åtnjuta
från allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp, motsvarande
hans lön, ålderstillägget inberäknadt, eller 1,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 3 december 1886
(bil. 8 sid. 28) inhemtas,

att Stiegler, som vore född den 28 november 1843 samt antogs
till extra ordinarie landskanslist i januari månad 1865 och konstituerades
till landskanslist i Vermlands län den 28 Oktober 1872, i slutet af
november månad 1882 träffats af ett slaganfall (hfcmorrhagia cerebri),
till följd hvaraf han sedermera varit oförmögen att förrätta sin tjenst,
samt att enligt den 27 sistlidne oktober utfärdadt läkarebetyg ingen
utsigt funnes, att Steigler åter kunde blifva tjenstbar;

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län till ansökningen
tillstyrkt bifall och dervid — jemte upplysning att Steigler, som
vore gift, befunne sig i mycket svaga ekonomiska omständigheter —
tillika anfört, att det för tjenstens behöriga skötande vore af stor vig''t,
att densamma innehades på ordinarie stat af en dertill fullt skicklig
och lämplig person, samt att det visat sig, att för tjenstens uppehållande
genom vikarie det hittills varit nödigt att bereda särskild! anslag
till arfvode åt denne;

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samt att statskontoret, efter härå erhållen remiss, inkommit med
underdånigt utlåtande och deruti — med erinran att Stiegler, i egenskap
af landskanslist, enligt gällande stat åtnjöte lön, 700 kronor, samt
ålderstillägg derå, 300 kronor, beviljadt genom nådiga brefvet den 19
januari 1883, äfvensom tjenstgöringspenningar, 500 kronor, eller tillsammans
1,500 kronor — anfört, att, ehuruväl Stiegler vore endast
43 år gammal och icke längre tid än inemot 22 år varit anstäld i statens
tjenst samt således icke hunnit den lefnads- och tjensteålder, som
enligt nådiga brefvet den 1 juni 1877 erfordrades för hans öfverflyttande
å indragningsstat till åtnjutande af pension, statskontoret likväl,
med afseende å sökandens genom läkarebetyget styrkta otjenstbarhet
för framtiden och öfriga af Kongl. Maj:ts befallningshafvande anförda
omständigheter, funne sig, jemväl med hemtadt stöd af Rikets Ständers
vid 1853—1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga om
obotlig ansedd lam, blind eller sinnessvag tjenstemans skiljande från
ordinarie beställning i rikets tjenst, böra hemställa, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att landskanslisten Stiegler måtte tillerkännas
rättighet att från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked
från landskanslist^''ensten blefve honom beviljadt, för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp,
motsvarande hans lön, ålderstillägget inberäknadt, eller 1,000
kronor.

1 likhet med Kongl. Maj:t har utskottet ansett pension böra tilldelas
landskanslisten Stiegler. Dock torde enligt utskottets förmenande
pensionsbeloppet i anseende till hans korta tjenstetid icke böra sättas
högre än till åttio procent af den lön, Stiegler nu uppbär, eller till
800 kronor, hvadan utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att landskanslisten
i Vermlands län Carl Rutger Stiegler må från och
med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från
landskanslisttjensten varder honom beviljadt, under
sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
en årlig pension af 800 kronor.

10:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts befallningsliafvandes i Norr - Angående penbottens
län derom gjorda framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att
landskanslisten i nämnda län Frans Gustaf Bucht må från och med Bucht.

månaden näst efter den, i hvilken han med pension från civilstatens [9.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

pensionsmrättning afgår från tjensten, under sin återstående lifstid åtnjuta
från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att
detta, tillhopa med pensionen 450 kronor från nämnda inrättning, uppgår
till hans nuvarande lön med ålderstillägg, 1,000 kronor, eller 550
kronor årligen.

Åf det till statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver
civilärenden den 22 december 1886 (bil. 9 sid. 31) inhemtas, att Bucht,
som vore född den 12 mars 1831, antagits den 8 maj 1851 till e. o.
landskanslist och den 19 mars 1856 konstituerats till landskanslist i
Norrbottens län, samt att, enligt den 12 oktober 1886 utfärdadt läkarebetyg,
Bucht, hvars hörselförmåga sedan många år tillbaka varit och
fortfarande vore i hög grad nedsatt, derjemte numera lede af skrifvarekramp
(graphospasmus) af en sådan beskaffenhet, att han vore oförmögen
att sköta de till hans tjenst hörande göromål, samt att någon
förbättring från sjukdomen ej vore att förvänta.

Till stöd för den gjorda framställningen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört, att i följd af Buchts helsotillstånd han numera
alltjemt åtnjöte tjenstledighet, men det oaktadt, enär sjukdom utgjorde
anledningen dertill, vore berättigad att under ledighet bibehålla sin lön,
hvarföre Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke kunde påräkna att
duglig vikarie skulle under någon längre tid åtaga sig tjenstens bestridande
emot den ringa ersättning, som derför kunde beredas; att,
då detta förhållande ovilkorligen måste lända till skada för arbetet å
landskanslict, det för göromålens behöriga gång vore nödvändigt, att
landskanslisttjensten blefve med annan ordinarie innehafvare försedd;
att Bucht, derest han nu toge afsked, väl, enär han uppnått en ålder
af öfver 55 år och innehaft sin tjenst under en tid af mer än 30 år,
vore berättigad till pension från civilstatens pensionsmrättning, men
att beloppet af denna pension, som utgjorde 450 kronor, icke kunde
fylla de nödvändigaste lefnadsbehofven för honom, som vore gift och
hade tvenne döttrar, hvilka njöte underhåll i föräldrahemmet; samt att
Bucht icke egde annan inkomst, än den han uppbure från statsverket;
hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat, att Bucht under
den tid, hans krafter voro oförsvagade, med synnerligt nit skött sin
befattning samt ådagalagt, förutom en mindre vanlig begåfning och
skicklighet, stor arbetsförmåga.

Vidare har, såsom af ofvannämnde statsrådsprotokoll jemväl synes,
statskontoret i afgifvet utlåtande, jemte tillkännagifvande att Bucht i
egenskap af landskanslist enligt gällande stat åtnjöte lön, 700 kronor,
jemte ålderstillägg derå, 300 kronor, beviljadt genom nådiga brefvet

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den 17 januari 1879, samt tjenstgöringspenningar, 500 lcronor, eller
tillsammans 1,500 kronor, förordat bifall till den gjorda framställningen.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

ll:o. Med anledning af en utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
på anhållan af stationsingeniören vid statens jernvägsbyggnader Anders
Erik Daniel Rudelius’ enka Julia Eudelius, född Behm, gjord framställning
har Kongl. Maj:t föreslagit, att hon måtte berättigas från allmänna
in dragnings staten åtnjuta årlig pension till belopp af 400 kronor, att
utgå från och med augusti månad år 1886, så länge hon förblifver enka.

Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet (se
nionde hufvudtiteln bil. 10 sid. 35) inhemtas, att Rudelius allt sedan
år 1872 varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader och under de senare
tio åren tjenstgjort såsom stationsingeniör, hvilken befattning han
ock vid sitt frånfälle beklädde; att han under dessa 14 år med nit och
skicklighet samt till sina förmäns fulla belåtenhet fullgjort sina tjensteåligganden;
att hans krafter särskildt tagits i anspråk vid tillsynen
öfver den under 1886 års sommar verkstälda spårförändringen å statsbanan
Sundsvall—Torpshammar, som bedrefs med en sådan skyndsamhet,
att den lemnade honom föga tid till hvila, hvadan ock hans
död, som inträffade den 15 juli nämnda år, förorsakats af denna ytterst
ansträngande tjenstgöring; samt att hans efterlemnade enka, som uppnått
en ålder af 29 år, i anseende till sjuklighet egde ringa utsigt att
sjelf kunna bidraga till sitt uppehälle.

Af åberopade läkarebetyg hade inhemtats, dels att stationsingeniören
Rudelius under sin tjenstgöring vid statens jernvägsbyggnader
ådragit sig ett hjernlidande (blödning eller bulnad), som lång tid förlupit
nästan utan symptomer, men omedelbart efter en både till kropp
och själ ytterst ansträngande tjenstgöring plötsligt förvärrats och orsakat
hans död, dels ock att enkan Rudelius vore sedan flera år tillbaka
behäftad med blodbrist i hög grad och allmän nervsvaghet samt
i öfrigt egde en svag kroppskonstitution; och hade tre personer i en
likaledes vid framställningen fogad skriftlig handling intygat, att, enligt
bouppteckningen efter stationsingeniören Rudelius, enkan Rudelius,efter
afdrag af boets vid bouppteckningen befintliga och sedermera tillkomna
skulder, icke egde någon kontant tillgång, utan endast ett mindre för
sitt behof erforderligt bohag, som icke gåfve någon inkomst.

Angående pension
för stat
iomingcniörcn
A. E. 1). Rudelius''
enka.

[10.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension
för lektorn
K. II. Brandt.

[li.]

På grund af ofvan anförda belijertansvärda omständigheter anser
utskottet visserligen skäl förefinnas, som tala för beredande af
något understöd åt enkan Rudelius, men i anseende till hennes mans
jemförelsevis korta tjenstetid finner utskottet det af Kongl. Maj:t föreslagna
beloppet skäligen böra nedsättas och hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att stationsingeniören vid statens
jernvägsbyggnader Anders Erik Daniel Rudelius’ enka
Julia Rudelius, född Behm, må berättigas att så länge
hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor, att
utgå från och med augusti månad år 1886.

12:o. Med anledning af en derom gjord, af domkapitlet i Idernösand
förordad ansökan har Kongl. Maj:t föreslagit,

att lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik Brandt
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 3,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 17 december
1886 (bil. 11 sid. 37) inhemtas,

att Brandt, som vore född den 16 februari 1829, år 1860 promoverats
till filosofie doktor; att han, efter att hafva under ett läsår tjenstgjort,
såsom vikarierande lärare vid allmänna läroverket i Umeå, den
12 juli 1861 utnämts till lektor i grekiska språket och teologi vid allmänna
läroverket i Östersund och bestridt denna befattning till och
med vårterminen 1880, hvarefter han på grund af sjukdom åtnjutit och
fortfarande åtnjöte tjenstledighet; att Brandt under sin lektorstjenstgöring
ådagalagt stort nit och berömlig skicklighet; samt att, enligt
ett den 12 juni 1886 utfärdadt läkarebetyg, Brandt lede af kronisk
sinnessjukdom jemte betydligt nedsatt synförmåga och på grund häraf
för all framtid vore urståndsatt att fullgöra sin tjenst.

I infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, att Brandt visserligen
uppnått allenast 57 års ålder och varit i statens tjenst blott 26
år samt således ännu icke hunnit den lefnads- och ej heller den tjensteålder,
som enligt författningarne vore stadgad såsom vilkor för den
civile embets- och tjenstemän i allmänhet tillkommande pensionsrätt,
men att, då Brandt emellertid på sjunde året åtnjöte tjenstledighet för
sjukdom samt genom läkarebetyg styrkt blifvit, att Brandt vore ur -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ståndsatt att sköta sin tjenst, statskontoret ansåge sig, lika med domkapitlet,
böra till nådigt afseende förorda den gjorda framställningen
om beredande af pension åt Brandt; i hvilket afseende statskontoret,
med tillkännagifvande att Brandts lön enligt gällande stat utgjordes af
2,500 kronor jemte personella lönetillägg af 1,500 kronor, eller tillhopa
4,000 kronor, i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta proposition derom, att Brandt måtte tillerkännas rättighet
att, efter det afsked blefve honom beviljadt, åtnjuta en årlig pension,
hvars belopp, i öfverensstämmelse med hvad i flera likartade fall
tillförene egt rum, syntes icke böra bestämmas högre än tre fjerdedelar
af hans nuvarande lön, eller tre tusen kronor.

Utskottet, som af kongl. brefvet den 19 januari 1877, angående
lärares vid elementarläroverken uppflyttning i högre lönegrad och
statsverkets specialutgiftsstat, åttonde hufvudtiteln, inhemtat, att det
här ofvan såsom »personelt lönetillägg» omförmälda belopp af 1,500
kronor är verkligt ålderstillägg och att 4,000 kronor utgöra Brandts
lön i den af honom uppnådda lönegrad, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

13:o. Med anledning af derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t
föreslagit,

att lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Frans Oskär Birger
Svahn må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 2,625 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 17 december
1886 (bil. 11 sid. 39) inhemtas,

att Svahn, som vore född den 29 december 1833, utnämnts till
docent i teoretisk filosofi vid universitetet i Lund år 1863 och år 1867
befordrats till sin nu innehafvande lektorsbefattning, samt att han, förutom
uppdrag att deltaga i komitéer och öfverläggning rörande läroverksfrågor,
under åren 1875—1879 innehaft förordnande såsom föreståndare
för den teoretiska profårskursen vid allmänna läroverket i
Kalmar, hvarjemte Svahn dels med understöd af allmänna medel företagit
flera utländska resor i pedagogiskt ändamål, dels ock idkat en
ej obetydlig skriftställare verksamhet; samt att i afseende å Svahns
sjukdomstillstånd han, enligt ett den 27 nästlidne augusti utfärdadt
läkarebetyg, vore blind på venstra ögat och lede af betydligt nedsatt
samt aftagande synförmåga på det högra ögat, hvarigenom Svahn vore

Angående penston
för lektorn
F. O. B. Svahn.

[12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension
för kapellmästaren
W.
TU. Gnosspclins.

[13.]

urståndsatt att läsa och att på vederbörligt sätt såsom till exempel i
afseende å kontroll utöfva lärarekallet.

Domkapitlet i Kalmar, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat Svahns
ansökning med dertill hörande handlingar, hade i tillika afgifvet yttrande,
då af läkarebetyget nogsamt framginge, att Svahn vore och
hädanefter blefve för läroverket otjenstbar, samt med erinran om Svahns
allmänt kända nitiska och gagnande verksamhet i vetenskapens och
undervisningens tjenst, på grund hvaraf han måste anses hafva gjort
sig väl förtjent af den sökta förmånen, hvilken ock för honom vore
såsom vilkor för afskedstagandet oundgängligen nödvändig, enär han
förutom sin lön saknade egna medel till sitt och sin stora familjs underhåll,
tillstyrkt bifall till ansökningen.

I infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, att, ehuru Svahn
endast vore nära 53 år gammal och ej mera än 23 år varit anstäld i
statens tjenst samt han således ännu icke på långt när uppfylt de för
lärares pensionsrätt i afseende å lefnads- och tjensteålder föreskrifna
vilkor, statskontoret likväl, då, enligt hvad af läkarebetyget framginge,
någon förhoppning ej förefunnes, att Svahn, som under flera år på
grund af ögonsjukdom åtnjutit tjenstledighet, någonsin skulle kunna i
sin tjenst åter inträda, samt i betraktande deraf att hans qvarstående
vid tjensten skulle menligt inverka på undervisningen vid läroverket,
ansett sig böra hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen,
att Svahn, hvilkens aflöning i egenskap af lektor utgöres af
lön 2,500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, eller tillhopa 3,500
kronor, måtte tillerkännas rättighet att, efter afskedstagandet, å allmänna
indragnings staten uppbära en årlig pension, hvars belopp, i
öfverensstämmelse med hvad i likartade fall tillförene egt rum, torde
bestämmas till tre fjerdedelar af sagda aflöning, eller 2,625 kronor.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

14:o. Uppå derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t. föreslagit,
att kapellmästaren vid universitetet i Lund Wilhelm Theodor Gnosspelius
må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från kapellmästarebefattningen, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,600 kronor.

Af statsverkspropositionen åtföljande statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 17 december 1886 (se nionde hufvudtiteln bil.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

11 sid. 40) inhemtas, att Gnosspelius, som vore född den 28 december
1809, år 1841 aflagt musikdirektörsexamen ocb, sedan han innehaft befattning
såsom musiklärare och organist i Linköping, år 1858 erhållit
sin nu innehafvande befattning, hvilken han emellertid på grund af rheumatisk
verk, sömnlöshet och allmän svaghet äfvensom i anseende till
sin höga ålder vore oförmögen att bestrida; att mindre akademiska
konsistoriet i Lund, vitsordande det nit och den skicklighet, Gnosspelius
ådagalagt i fullgörandet af sina åligganden, förordat ansökningen,
samt att statskontoret i afgifvet utlåtande, efter vunnen upplysning att
universitetets reservfond saknade tillgång till den föreslagna pensionen
samt under meddelande att Gnosspelius såsom kapellmästare hade 2,000
kronor i årlig lön, jemväl tillstyrkt bifall till ansökningen.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

15:o. Med anledning af derom gjord ansökning, till hvilken domkapitlet
i Kalmar tillstyrkt bifall, har Kongl. Maj:t föreslagit, att läraren
i musik vid allmänna läroverket i Kalmar Anders Johan Johansson,
må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked
från nämnda lärarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 1,000
kronor.

Af statsrådsprotokollet (bil. n:o 11 sid. 41) inhemtas, att Johansson
vore född den 7 oktober 1817 och således 69 år gammal, samt
att han, som år 1859 antagits till syssloman vid domkyrkan i Kalmar,
varit anstäld i statens tjenst alltsedan den 16 januari 1843, eller mer
än 43 år, under hvilken tid han tjenstgjort såsom sånglärare vid folkskolelärareseminarium
i Kalmar under 221 år, eller till den 15 Juni
1865, och från den 26 februari samma år innehaft anställning vid
allmänna läroverket i Kalmar dels såsom tillförordnad, dels sedan år
1872 såsom ordinarie musiklärare, hvilken sistnämnda befattning Johansson
oafbrutet skött med undantag af de tre senaste åren, då han
för sjuklighet åtnjutit tjenstledighet; att, enligt ett den 25 sistlidne
september utfärdadt läkarebetyg, Johansson sedan flera år lede af strupkatarr
och rheumatism samt af den förminskning i krafter, som vore
vanlig vid hans ålder, i följd hvaraf Johansson vore olämplig och vissa
tider oförmögen att sköta sin tjenst; och hade domkapitlet vitsordat,
att sökanden nitiskt och pligttroget verkat i sina lärarebefattningar.

Bih. till Piksd. Prot. 1887. 4 Sami. 1 Afä. 7 Haft. 3

Angående ■pension
för musikläraren
A. J.
Johansson.

[14.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, hurusom Johansson
visserligen uppfylt de genom nådiga brefvet den 12 november
1823 för civile tjensteman vid uppnådd 65 års ålder stadgade vilkor
för pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, att efter vid pass 40 års
tjenstgöring deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd genom laglig
läkareattest bestyrktes, men att, då stadgandet i nådiga brefvet den
16 mars 1858 angående lärarnes vid elementarläroverken pensionerande
enligt de för civile tjenstemän gällande grunder hittills icke
tillämpats å öfningslärare vid dessa läroverk, nådig framställning till
Riksdagen torde ske i fråga om rätt för Johansson att vid afskedstagande!.
undfå pension å allmänna indragningsstaten; i hvilket hänseende
statskontoret, med tillkännagifvande att Johansson såsom musiklärare
vid Kalmar läroverk enligt gällande stat åtnjöte lön 750 kronor
och två ålderstillägg med 500 kronor, eller tillsammans 1,250 kronor,
hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes uti nådig proposition till Riksdagen
föreslå, att sökanden må tillerkännas rättighet att, efter afskedstagande!,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till det af
honom begärda belopp, 1,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Angående pension
för teckning
släraren
J. G. Löfvenqren.

[15.]

16:o. Vidare har, med anledning af derom gjord ansökning, Kongl.
Maj:t föreslagit, att teckningsläraren vid allmänna läroverket i Visby
Johan Gustaf Löfvengren må från och med månaden näst efter den, i
hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 900 kronor.

Af statsrådsprotokollet (bil. 11 sid. 43) inhemtas, att Löfvengren
är född den 2 april 1819 och således öfver 67 år gammal; att han,
som under många år från början af 1840-talet innehaft anställning såsom
lärare i teckning vid enskilda läroverk i hufvudstaden, den 12
augusti 1863 utnämnts till teckningslärare vid allmänna läroverket i
Visby och i denna egenskap tjenstgjort till slutet af vårterminen 1879,
hvarefter han för sjukdom åtnjutit tjenstledighet; att i afseende å Löfvengrens
helsotillstånd genom läkarebetyg, utfärdadt den 6 sistlidne
september, styrkts att han lede af ögonsjukdom (conjunctivitis chronica)
och allmän svaghet samt till följd deraf vore oförmögen att fullgöra
sina åligganden; att domkapitlet i Visby i afgifvet yttrande förordat
ansökningen och dervid andragit, att, då Löfvengren antagligen icke

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

någonsin komme att återinträda i tjenst, det vore en synnerlig fördel
för läroverket, om tjensten blefve med ny innehafvare försedd, och att, i
anseende dertill att Löfvengren åtnjöte lön i högsta lönegraden och arfvodet
till hans vikarie till större delen utginge af statsmedel, en årlig besparing
af 281 kronor 74 öre skulle, enligt en af läroverkets rektor uppgjord,
handlingarne bifogad uträkning, genom beviljande af den sökta pensionen
statsverket beredas under de närmast följande åren; samt att
statskontoret, oaktadt stadgandet i nådiga skrifvelsen den 16 mars
1858, att lärarne vid allmänna läroverken skulle komma i åtnjutande
af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som enligt då
gällande författningar tillkomme civile tjenstemän, icke hittills tillämpats
i afseende å öfningslärare vid nämnda läroverk, och att i allt fall Löfvengren
icke uppnått den tjensteålder, som för berättigande till sådan
pension erfordrades, dock ansett sig, med hänsyn till Löfvengrens höga
lefnadsålder och vitsordade oförmåga att sin befattning utöfva, böra,
jemte tillkännagifvande att lönen för lärare i teckning vid högre allmänt
läroverk utgör 1,000 kronor, hvartill för Löfvengren komme ålderstillägg
med 500 kronor, tillstyrka, att nådig framställning måtte
till Riksdagen aflåtas derom, att Löfvengren må öfverflyttas å allmänna
indragningsstaten med åtnjutande under sin återstående lifstid
af pension till det af honom begärda belopp af 900 kronor årligen.

Efter hvad sålunda blifvit upplyst hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

17:o Med anledning af derom gjord ansökan, har Kongl. Maj:t Angående penföreslagit,
att öfverläraren vid gymnastiska centralinstitutet professo- floren h.°~f
ren Hjalmar Fredrik Lings enka Josefina Ling, född Rolf, må, så länge Ungs enka.
hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig [16.]
pension af 600 kronor, att utgå från och med år 1887.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att professoren Ling vid sin
den 9 mars 1886 timade död efterlemnat såsom sterbhusdelegare bemälda
enka, född den 22 februari 1828, och tvenne döttrar; att, vid
den 1 juli 1886 hållet arfsskifte efter den aflidne, boets tillgångar, som
utgjort 9,620 kronor 33 öre, inberäknadt en osäker fordran å 886
kronor, fördelats mellan enkan och barnen, hvarvid den förra erhållit
5,050 kronor 67 öre, deraf dock 465 kronor 16 öre utgjorde andel i
berörda osäkra fordran; samt att, enligt ett af öfverläkaren vid Stockholms
hospital för sinnessjuke, e. o. professoren F. J. Björnström, den

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31 mars 1886 utfärdadt intyg, sökanden, som vårdats å hospitalet från
den 24 september 1884 till den 12 februari 1885, sedan dess icke fullt
återvunnit sina psykiska krafter och såväl härigenom som till följd af
angifna kroppsliga lidanden antagligen för all framtid vore urståndsatt
att sig med arbete försörja.

Öfver ansökningen hörd, hade direktionen för gymnastiska centralinstitutet
i afgifvet yttrande förklarat sig, vid betraktande af såväl
professoren Långs långvariga och nitiska tjenstgöring som den stora
förtjenst, han genom det systematiska utarbetandet af den del af hans
verld sberömde faders snillrika verk, som innefattades under den pedagogiska
gymnastiken, i det menskliga och fosterländska kulturarbetet
inlagt, samt vid besinnande af hans enkas med läkarebetyg fullt styrkta
både fysiska och psykiska oförmåga att sig sjelf försörja samt af hennes
ringa tillgångar, på det lifligaste tillstyrka bifall till ansökningen.

Äfven statskontoret hade i afgifvet utlåtande tillstyrkt bifall till
densamma.

Utskottet, som genom intyg den 27 maj innevarande år af öfverläkaren
vid Stockholms hospital inhemtat, att professorskan Ling nu
för andra gången vårdas derstädes för sinnessjukdom (melancholia
attonita), anser på grund af allt hvad sålunda blifvit upplyst, att understöd
bör beredas enkan Ling, men då af det anförda framgår, att
hon icke helt och hållet saknar tillgångar, finner utskottet det af Kongl.
Maj:t föreslagna beloppet kunna något nedsättas och hemställer derföre,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på detta sätt bifallas, att öfverläraren vid gymnastiska
centralinstitutet professoren Hjalmar Fredrik Lings
enka Josefina Ling, född Rolf, må, så länge hon förblifver
enka från allmänna indragningsstaten åtnjuta
årlig pension till belopp af 500 kronor, att utgå från
och med år 1887.

Angående pen- 18:o. Af Kongl. Maj:t är vidare föreslaget, att provinsialläkaren
non för pt-o- Qar| Daniel Lindskogs enka Maria Elisabeth Lindskoq, född Lund, må,
c.n.Lindskogs så länge hon enka förblifver, från allmänna indragningsstaten åtnjuta

enka.

[17.]

årlig pension till belopp af 600 kronor, att utgå från och med år 1887.

Af statsrådsprotokollet (bil. 11, sid. 45) inhemtas, att provinsialläkaren
Lindskog, som var född den 7 augusti 1828, aflidit den 11
oktober 1885 under en tjensteresa; att han efter aflagda medicinska
examina blifvit den 13 mars 1863 anstäld såsom extra provinsialläkare
i Vrigstads distrikt samt, sedan distriktet förändrats till ordinarie provinsialläkaredistrikt,
den 7 december 1866 erhållit nådig fullmagt så -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som provinsialläkare derstädes; att han efterlemnat jemte sökanden,
som vore född den 24 juni 1835, tio barn, nemligen fem söner och
fem döttrar, af hvilka endast fyra numera uppnått myndig ålder; samt
att den efter Lindskog förrättade bouppteckning angåfve en brist i
boet af 12,040 kronor 23 öre, hvilken brist, enligt hvad sedermera
blifvit upplyst, i verkligheten vore ännu större; och hade kronofogden
i fögderiet äfvensom ortens representant i Riksdagens Andra Kammare
med flere personer inom provinsialläkaredistriktet uti afgifvet intyg
vitsordat, att Lindskog under sin mångåriga verksamhet derstädes med
oförtröttadt nit och skicklighet skött sin befattning och städse med
beredvillighet infunnit sig, då hans läkarehjelp påkallats.

Efter erhållen remiss hade medicinalstyrelsen, som inhemtat, att
beloppet af den enkan och barnen efter provinsialläkaren Lindskog
från civilstatens enke- och pupillkassa tillkommande pension utgjorde
nio hundra kronor årligen, uti afgifvet utlåtande, på grund deraf att
Lindskog aflidit under en för utöfningen af sin tjenst företagen embetsresa
samt med afseende å det uppoffrande nit och den piigttrohet,
han städse ådagalagt i sin ansträngande och ansvarsfulla befattning,
och med hänsyn till den svåra ekonomiska belägenhet, hvari hans enka
och oförsörjda barn befunne sig, förordat bifall till den gjorda, ansökningen;
och hade statskontoret, som jemväl i ärendet afgifvit infordradt
utlåtande, lika med medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall till ansökningen.

På grund af de ömmande omständigheter, som i förevarande fall
äro för handen, samt särskildt med afseende derå, att Lindskog under
tjensteresa aflidit, finner utskottet, att understöd af statens medel bör
enkan Lindskog beredas, men då, som här ofvan synes, enkan Lindskog
och hennes barn upphöra pension från civilstatens enke- och
pupillkassa med 900 kronor årligen, anser utskottet att det af Kongl.
Maj:t begärda anslaget bör något nedsättas och hem ställes derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att provinsialläkaren Carl Daniel
Lindskogs enka Maria Elisabeth Lindskog, född Lund,
må, så länge hon enka förblifver, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af
500 kronor, att utgå från och med år 1887.

19:o. Under förutsättning att Kong]. Maj:ts proposition af den 6
april innevarande år (n:o 12) angående upplösning af det nu bestående
rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag m. m. bifölles, har

Angående fyllnadspension

för grufingeniören
A. M.
G ullbr andsson,

[19.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kongl. Maj:t föreslagit, .att grufingeniören Albert Mortimer Guldbrandsson
må förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, under
hvilken han erhåller afsked från nämnda befattning, utöfver den
pension, som kan tillkomma honom från civilstatens pensionsinrättning,
från allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till belopp af
900 kronor årligen.

Utskottet kommer framdeles att afgifva utlåtande med anledning
af förenämnda proposition och skall dervid yttra sig jemväl om Kongl.
Maj:ts förevarande framställning om fyllnadspension åt grufingeniören
Gullbrandsson ; hvilket härmed hos Riksdagen

anmäles.

Angående pension
för läraren
vid Alnarps
landtbruksinstitut

W. Olbers.

20:o. I en till Riksdagen aflåten proposition af den 29 april
innevarande år (n:o 29) har Kongl. Maj:t med anledning af derom
gjord ansökan föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att läraren i
agrikulturkemi, geologi och meteorologi vid Alnarps landtbruksinstitut
Elain Willgott Olbers må från och med den 1 november innevarande
år, sedan han dessförinnan afgått från sin beställning vid Alnarps
landtbruksinstitut, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.

Af propositionen inhemtas, att Olbers, som vore född den 17 oktober
1816, nu mera lede af börjande ålderdomssvaghet, hufvudsakligen
yttrande sig genom aftagande hörselförmåga och försvagadt
minne, till följd hvaraf han, som under en tid af sexton år med nit
och samvetsgrannhet skött sin innehafvande tjenst, numera icke egde
tillräckliga krafter för en dylik ansträngande verksamhet; att han, som
i löneförmåner åtnjutit 3,000 kronor jemte bostad och vedbrand, haft
en talrik familj att försörja och derför icke kunnat bespara något för
ålderdomen, utan nu befunne sig i saknad af tillgångar; att, ehuru
Olbers allenast ofvannämnda tid af omkring 16 år varit anstäld vid
institutet, Olbers’ lifsgerning till fäderneslandets och särskildt dess
modernärings bästa icke inskränkt sig till den tid, han innehaft befattningen
vid institutet, utan äfven derförut yttrat sig i en gagnande
vetenskaplig verksamhet på geologiens område; samt att landtbruksakademiens
förvaltningskomité i afgifvet utlåtande, under förklaring
att det ur synpunkten af läroverkets och den der meddelade undervisningens
intressen kunde anföras tungt vägande skäl för en åtgärd,
som möjliggjorde den ålderstigne lärarens entledigande, utan att han
öfverlemnades åt nöd och brist, förordat ansökningen.

På grund af de ömmande omständigheter, som tala för bifall till

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

densamma, och då det måste anses af vigt, att den undervisningsgren,
geologi och agrikulturkemi, som varit Olbers anförtrodd, uppehälles af
en lärare med fullgoda, ej af ålderdom brutna krafter, får utskottet
hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vimia Riksdagens bifall.

21:o. Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att å -Angående«»-allmänna indragningsstaten må för år 1888 anvisas ett anslag af 10,000 ^Tofva^
kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt folkskolelärare.
meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre H8-]
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men
derifrån erhållit afsked före år 1867.

Enär, enligt de af Kong], Maj:t meddelade bestämmelser, äldre
folkskolelärare, som oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit
afsked före år 1867, icke lära kunna påräkna något understöd af dessa
medel, derest de öfvergått till annan tjenst eller näring, äfven om de
det oaktadt äro i behöfvande omständigheter, hemställer utskottet,
under uttalande af önskvärdheten, att förändring i bestämmelserna
derutinnan kunde företagas,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må vinna
Riksdagens bifall.

22:o. Kongl. Maj:t har, likaledes i statsverkspropositionen, för q-Angående forslagit,
att den förhöjning i det vid 1840—1841 års statsreglering antagna
spanmålspris, som bör utgå till sterbhusen efter dem, hvilka före "mlgående
vidtagande af nämnda statsreglering beredt sina sterbhus rätt till begrafningslijelp,
må efter en prisskilnad af 1 krona 78 öre för tunnan t20-]
bestämmas till xitgående från allmänna indragningsstaten.

Efter ur statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 25 april innevarande
år (bil. sid. 6) vunnen upplysning, att riksmarkegångspriset å
spanmål åren 1884—1886 utgjorde i medeltal 1 krona 95 öre kubikfoten,
motsvarande 12 kronor 28 öre för tunnan, eller 1 krona 78 öre
utöfver det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid
1840—1841 årens statsreglering beräknades, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må af Riksdagen
bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående be- 23:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att, för vinnande af jemn

l°rdinari{an slutsumma å de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel, det kon°siagen>under
tanta anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas med 400 krom°”t-tdiVWd''
nori eller från ii310!170 kronor till 1,310,570 kronor.

[2l”] Med anledning deraf hemställer utskottet,

att. utskottet vid uppgörande af riksstaten för år
1888 må ega att i anslaget till allmänna indragningsstaten
vidtaga den jemkning, som för jemnande af
riksstatens slutsumma kan blifva erforderlig.

Extra anslag.

Angående kre- 24:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit,

ditiv för ar- att å extra stat för år 1888 må anvisas ett kreditiv af 1,125,000

mén\aZi0nS- kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensions[22.
] kassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande
förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,
och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen
godkända grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1887 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering
användas.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet anfört, hurusom allt sedan år
1877, då Riksdagen, med godkännande i hufvudsak af de utaf Kongl.
Maj:t föreslagna bestämmelser för pensionering af arméns befäl och
underbefäl med vederlikar samt om afgång ur tjenst, å extra stat för
år 1878 anvisade ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas dels till
upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med då
faststälda pensionsbelopp, dels till fyllnadspensioner i enlighet med de
faststälda grunderna för sådana pensioners utgående, den beslutade
pensioneringen kunnat upprätthållas utan förhöjning i kreditivsumman.
Uti nämnda förhållande, som haft sin grund väsentligen deri, att Riksdagen
redan år 1878 uppå Kongl. Maj:t,s framställning medgaf och

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sedan fortfarande medgifvit, att livad af det för hvarje år anvisade
kreditiv kunde blifva oanvändt finge för det kommande året användas,
hade numera, i mån som de nya stadgandena i allt vidsträcktare omfång
vunnit tillämpning, en länge motsedd förändring inträdt. Uti
afgifvet utlåtande hade direktionen för arméns pensionskassa upplyst,
att utgiftsbeloppet för år 1888, under beräkning af ökning i fyllnadspensionsstaten
enligt vedertagna grunder, komme att uppgå till
1,262,000 kronor, under det att behållningen från år 1887 å de af
Riksdagen beviljade kreditiv då torde hafva nedgått till 112,000 kronor
från 414,000 kronor, som den utgjorde vid innevarande års ingång;
med anledning hvaraf direktionen hemstält, att Kongl. Maj: t
täcktes föreslå Riksdagen att bevilja omförmälda kreditiv för år 1888
till ett belopp af 1,150,000 kronor, att utgå på enahanda vilkor, som
hitintills varit fallet.

Då den ifrågasatta ökningen, långt ifrån att öfverskrida de för
Riksdagen framlagda beräkningar, som läge till grund för den nya
pensionsstatens fastställande, snarare stannade något efter hvad som
för pensioneringens genomförande efter de nya grunderna ansågs erforderligt
och i allt fall vore en nödvändig följd af det beslut, som
af Riksdagen år 1877 fattades, kunde enligt departementschefens åsigt
någon erinran i sak mot direktionens förslag icke göras. Enär emellertid
uppgifterna för pensioneringen, enligt hvad de senare årens erfarenhet
gåfve vid handen, merendels understigit beräkningarne, har
departementschefen ansett någon minskning i det belopp, direktionen
uppgifvit såsom för ändamålet erforderligt, utan olägenhet kunna eg a
rum och förty föreslagit beloppet till 1,125,000 kronor.

Som detta redan så höga anslag nu, på grund af hvad här ofvan
anförts, måste höjas och, efter hvad utskottet inhemtat, anledning är
att befara, att, om nu gällande bestämmelser bibehållas, detsamma inom
en snar framtid ytterligare måste förhöjas, har utskottet ansett angeläget
vara att uttala önskvärdheten af åtgärders vidtagande för att
motverka sådan ytterligare höjning.

Enligt nu gällande bestämmelser äro officerare af kompaniofficers
grad under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade och vid 53 års
ålder förpligtade att afgå med pension. Om icke de fleste, så dock
ett flertal af dem, besitta vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu
den kraft och uthållighet, att de, utan men för härens krigsduglighet,
skulle kunna qvarstå i tjensten ännu någon tid, t. ex. till 55
års ålder eller till samma ålder som deras vederlikar vid flottan.

Bih. till Riksd. Peot. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vidare har det synts utskottet ej obilligt, om de officerare, som hädanefter
antagas, ålades att i någon högre mån än nu bidraga till sin
framtida pensionering, så att åtminstone det bidrag af kreditivet, som
för närvarande utgår till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering måtte kunna nedsättas. På här antydda sätt har
utskottet trott, att det utan olägenhet skulle kunna låta sig göra att
åstadkomma, om icke en minskning i anslagets nuvarande belopp,
så åtminstone en motvigt mot en ytterligare förhöjning deraf.

Under uttalande häraf och under förhoppning, att Kongl. Maj:t
ville åt saken egna en närmare utredning i det af utskottet antydda
syftet, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 7:o (ang. pension för materialförvaltaren J. H. Aspegren):
af herr C. E. Casparsson;

vid punkten 8:o (ang. pensionsrätt för öfverståthållare i Stockholm):
af herrar grefve G. Sparre, O. W. Odelberg, E. Sederholm, C. E. Casparsson,
grefve W. G. Hamilton, R. AT. G. Montgomery-Cederliielm, friherre
R. von Krcemer, G. V. Schotte, F. A. Boström och G. R. F. von
Baumgarten, hvilka yrkat bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
;

vid punkten 12:o (ang. pension för lektorn K. H. Brandt): af herr
O. Jonsson, som anfört:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

»Vid beviljandet af pensioner för sådana embets- och tjensteman,
som af en eller annan anledning afgå ur tjensten före den för erhållande
af full pension eljest stadgade tjenstetid, följes ingen fast princip, utan
samma belopp erhålles i allmänhet, vare sig tjensteåren varit flere eller
färre. Så är förhållandet äfven med pensionerna i 12 och 13 punkterna,
der, trots olikheten i tjensteår, pensionen för båda föreslagits
till tre fjerdedelar af lönebeloppen, och ännu oegentligare ställa sig
pensionerna för dessa gent emot eu afgången pensionär med full tjenstetid.
Tjensteåren för en lektor lära vara minst 30 och högst 40
och 80 % af lönen för till exempel en medeltjenstetid af 35 år, fördelad
per tjensteår, gifva en mycket lägre pension per år räknadt än
75 % af lönen, fördelade efter samma grund, gifva för 23 år. Då således
80 % af lönen, fördelade på 35 år, närmast motsvara 2,3 % per
är, borde pensionen för 26 tjensteår blifva cirka 59% af lönen. Omen
sådan grund, hvilken torde vara lika rigtig som de annars kombinerade
tjenstetiderna, följdes vid pensioneringen af i förtid afgångna tjenstemän,
vore Riksdagens pröfning i dylika fall en enkel sak, som mera
kunde afse minimitjenstetiden, under hvilken ingen pension borde beviljas.
På grund häraf har jag ansett att pensionen för lektorn Karl
Henrik B rån dt bort sättas till i jemnadt tal 60 % af lönen eller 2,400
kronor»;

vid punkten 13:o (ang. pension för lektorn F. O. B. Svahn): af herr
O. Jonsson, som af samma skäl, hvilka anföras i hans vid nästföregående
punkt anförda reservation, yrkat, att pensionen för lektorn Svahn,
som har 23 tjensteår, måtte bestämmas till i jemnadt tal 1,900 kronor;

vid punkten 17:o (ang. pension för professoren H. F. Lingsenka):
af hérrar C. E. Casparsson och C. R. F. von Baumgarten;

vid punkten 18:o (ang. pension för provinsialläkaren C. D.
Lindskogs enka): af herrar C. E. Casparsson och C. R. F. von Baumg
arten;

vid punkten 24:o (ang. kreditiv för arméns pensionskassa): af herr
grefve H. Sparre;

af herrar friherre B. A. Leijonhufvud och C. R. F. von Baumgarten,
i fråga om motiveringen.

Herrar friherre F. von Essen, H. P. P. Tamm och grefve E. C. A.
Piper hafva begärt få antecknadt, att de ej deltagit i behandlingen af
denna hufvudtitel, och friherre B. A. Leijonhufvud, att han ej deltagit
i behandlingen af de under punkterna l:o—23:o omförmälda ärenden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragnings staten.

bevaring Gustaf Lindström, pension ........................................

Vaktmästaren vid generalstaben Carl Fredrik Cedervall, pension.

''Till ™ H ~ 1QAO ~^.L i c*nn z________________

landtvärnsman

regemente Alexander

Mönsterskrifvaren vid kronobergs

Palm, pension ..........................................................................

Landskanslisten i Vermlands län Carl Eutger Stiegler, pension
Landskanslisten i Norrbottens län Frans Gustaf Bueht, pension
Stationsingeniören vid statens jernvägsbyggnader Anders Erik Da

Rudelius’ enka Julia Rudelius, född Behm, pension ............

Lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik Bra

pension.......................................................................................

Lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Frans Oskar Birger

Svahn, pension.....................

Kapellmästaren vid universitetet i Lund Wilhelm Theodor Gnoss pelius,

pension........................................

Läraren i musik vid allmänna läroverket i Kalmar Anders Johan

Johansson, pension ............

Teckningsläraren vid allmänna

Löfvengren, pension............

Öfverläraren vid gymnastiska centralinstitutet professoren Hjalmar

Fredrik Lings enka Josefina Ling, född Rolf, pension..............

Provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs enka Maria Elisabeth Lind

skog, född Lund, pension..............................................................

Läraren vid Alnarps landtbruksinstitut, adjunkten Elam Willgott

Olbers, pension .........................................................................

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867

Summa

Kronor.	ö.
540	i
500	—
1,550	_
700	1
400
800
550
300
3,000	__
2,625
1,600	1
1,000
900	—
500	—
500	—
1,500 10,000)	1

26,965 —

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1887 års riksstat anslår:

Ersättning
Anvisning i för indragen
indelning

kontant. m. m.

på förslag.

Summa.

Pensions- och in -

Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
112,286	—	—	—	112,286
100,428	—	—	—	100,428	—
244,025	—	—	—	244,025	—
219,470	—	—	—	219,470	—
676,009			—	676,009)—

A. Pou -

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman .............

Dito för deras enkor och omyndiga barn ..............................

Ersättningar för mistade löneinnehållningar .......................

Dito för nådårs- och begrafningskjelpsbesparingar ...............

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska
För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg på

ordinarie stat, äfvensom af deras enkor och barn ......

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ...........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ...............

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och

Vadstena krigsmanshuskassa ....................................................

Amiralitetskrigsmanskassan:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden..............................................................

» gratialfonden -..................................................................

Trp:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Litt. B.

riksstatens Nionde hnfvndtitel.

		Förslag till blifvande riksstat:
				Ersättning
		Anvisning		för indragen
				indelning	Summa.
		kontant.		m. m.
(lragningsstaterna.				pa förslag.
sionsstaten.		Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
	37,500: — 45,000: — 2,246: —	—	—	—	—		—
	__	_		_	__	_
	6,540: —						—
enkor och barn ........................................................	7,200: —	—	—	—	—	—	—
skogsskolorna ............................................................	9,000: —						—
högskolan ..................................................................	3,500: —						—
och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön	1,300: —	112,286				112,286
underbefäl med vederlikar....................................	4,640: — 28,080: — 67,708: —	100,428	—	—	-	100,428	—
		244,025	—	—	—	244,025	—
...................................................... 36,320: — ............................................................ 16,650: —	52,970: —
Trp:t	52,970: —	456,739	—	—	-	456,739	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1887 års riksstat anslår:

Anvisning i kontant.		Ersättning för indragen indelning ra. in. på förslag.	Summa
Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö,
676,009	—	—	—	676,009	—
—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—
60,350				60,350
4,000	—	—	—	4,000	—
78,000	—	—	—	78,000	—
68,471	—	—	—	68,471	—
356,500	—	—	—	356,500	—
63,500	—	—	—	63,500
6,000	—	—	—	6,000
1,313,030	—	—	—	1,313,030
1,310,170		0,400		1,316,570
—			—	—	—
2,623,900		6,400	_	2,629,600

Till pensionering af flottans befäl ocli underbefäl med ve;>
dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst
mermans- och handtverksstaterna inrättade inyalidstat)

Invalidhusfonden.........................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag...
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedien
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid

Bidrag till folkskolelärarnes pensionering.................................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.................

Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor ..............................

B. Allmänna in Till

diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i
Tillkommer: för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slut -

:ma

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

	Förslag till blifvande riksstat:
	Anvisning kontant.		Ersättning för indragen indelning m. m. på förslag.	Summa.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Trp:t 52,970: —	456,739	_	__	___	456,739
............. 100,000: — d. tim-	—	—	—	—	—	—
............. 66,500: -	219,470	—	—	—	219,470	_
	60,350	—	—	—	60,350	—
	4,000	—	—	—	4,000	—
	78,000	—		—	78,000	—
m. m......................	68,471	—	—	-	68,471	—
	356,500	—	—	—	356,500	—
	63,500	—	—	—	63,500	—
	6,000	—	—	—	6,000	—
S:gr	1,313,030	—	—	—	1,313,030	—
.......... 1,310,170: —
.......... 400: —	1,310,570	—	6,400	—	1,316,970	—
S:ma	2,623,600	—	6,400	—	2,630,000	—

derlikar, förslagsanslag.......

9,030 kronor till den för
förslagsanslag ....................

direkt utgå, förslagsanslag

dragningsstaten.

kontant................

summor ... ..........

Bill. till Rilcsd. Prot. 1887. JB. 4. Sami. 1 Afd. 7 Iläft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde liufvudtitel.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
till fyllnadspensioner, kreditiv......................................................

Kronor.

1,125,000

Stockholm, K. L. Beckman, 1887.