Statsutskottets Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1897:Su8 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1897, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riJcsstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(2:a U. A.)

l:o. Såsom utskottet redan i punkterna 4:o och 5:o af sitt ut- Angående
låtande n:o 3, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra„^Aör”nrfe af
hufvudtitel, omförmäla har herr friherre R. M. Klinckowström i en inom recff.atifnaj
Första Kammaren väckt motion (n:o l) föreslagit, att alla i 1897 års °c anslag.3*
riksstat uppförda reservations- och förslagsanslag måtte i 1898 års riksstat
uppföras såsom bestämda anslag, sålunda upphörande att tilläggas
benämningen reservations- eller förslagsanslag.

Under hänvisning till det yttrande, utskottet i punkt 4:o af sitt
nämnda utlåtande afgifvit öfver det i berörda motion framstälda förslag,
får utskottet hemställa,

att herr friherre Klinckowströms ifrågavarande
motion i hvad den angår de under sjunde hufvudtiteln
uppförda reservations- och förslagsanslag må af Riksdagen
lemnas utan afseende.

Dill. till Riksd. Prof. 18.97. 4 Sami. 1 Afd. G Höft. {N:o 8.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ordinarie anslag.

Kammarrätten.

''till kammar- 2:°. I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna
rätten, proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t
[1.] i punkten l:o under sjunde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att å
staten för kammarrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare
två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare
en notarie med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars
innehafvare till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfriga tjensteman
i samma tjenstegrad, äfvensom höja det nu å kammarrättens stat
uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 2,900 kronor
till 31,300 kronor; hvarigenom anslaget till kammarrätten skulle höjas
med 18,700 kronor eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden
den 14 sistlidne januari har föredragande departementschefen
anmält, att kammarrätten i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 oktober
1896, med förmälan att, oaktadt det biträde af adjungerade ledamöter,
kammarrätten under de senare åren fått åtnjuta, antalet derstädes balanserade
mål år från år vuxit och för närvarande vore så betydande,
att deraf måste vållas afsevårda olägenheter för de rättsökande, fäst
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å nämnda missförhållande och tillika föreslagit
åtgärder för detsammas afhjelpande.

Kammarrätten hade dervid till en början erinrat om följande förhållanden.
Enligt den för kammarrätten den 15 oktober 1831 utfärdade
instruktion skulle kammarrätten bestå af president, vice president och
sex kammarrättsråd, af hvilka embeten dock vice presidentsbefattningen
år 1836 indragits. Af löneregleringskomiténs ''den 6 november 1878
afgifna betänkande inhemtades, att, enligt af koraitén införskaffad utredning,
medeltalet af de till kammarrätten under tioårsperioden 1868—
1877 inkomna mål utgjort 2,498. Under de tre sista åren af perioden
hade målens antal belöpt sig, år 1875 till 2,150, år 1876 till 2,205 och
år 1877 till 2,266. Redan under nämnda tid hade kammarrättens ordinarie
arbetskrafter visat sig otillräckliga, hvarför åren 1871—1874 samt
1876 och 1877 biträde af adjungerade ledamöter måst anlitas. Bemälda

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

komité hade ock funnit förstärkning af kammarrättens arbetskrafter
erforderlig, men ansett denna kunna vinnas derigenom, att, med bibehållande,
oförändradt af antalet ledamöter, vikariat anordnades under
ledamöternas semester, så att den till hvarje rotel hörande föredragning
kunde utan afbrott fortgå under hela året. Komiténs ordförande hade
emellertid i senare hänseendet varit af skiljaktig mening och föreslagit
inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten. Enahanda hemställan
hade jemväl gjorts af kammarrätten i dess öfver komiténs förslag den
29 november 1878 afgifna utlåtande.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljt Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående ny lönestat för kammarrätten af den
21 februari 1879, hade dåvarande chefen för finansdepartementet hänvisat
till ofvan omförmälda, af löneregleringskomitén införskaffade utredning
och framhållit, hurusom af denna framginge, att antalet till
kammarrätten inkommande mål under tiden närmast före år 1878 minskats.
Då vid sådant förhållande behofvet af ökadt antal ledamöter ej kunde
anses ådagalagdt samt en möjligen uppkommande tillfällig balans lämpligen
borde undanrödjas genom tillfälligt förstärkande af arbetskrafterna,
hade departementschefen ansett sig ej kunna tillstyrka bifall till kammarrättens
ofvannämnda framställning.

Enligt den för kammarrätten den 14 november 1879 faststälda
lönestat bestode kammarrätten såsom tillförene af, förutom president,
sex ledamöter.

Emellertid hade, efter hvad kammarrätten meddelat, antalet till
kammarrätten inkomna mål efter år 1877 varit stadt i fortgående tillväxt
och öfverstege nu betydligt det arbetsmaterial, med ledning hvaraf
verkets organisation år 1879 bestämdes. De inkomna målens antal, som
år 1878 uppgått till 2,251 och år 1885 till 3,536, hade under de tre
sistförflutna åren utgjort, år 1893 4,076, år 1894 4,540 och år 1895
4,474. För tioårsperioden 1886—1895 hade medeltalet af inkomna mål
belöpt sig till 3,899. Af de på kammarrättens pröfning beroende mål
toge besvärsmålen i ojemförligt öfvervägande grad ledamöternas tid i
anspråk. Antalet inkomna besvärsmål hade utgjort, år 1878 fattigvårdsmål
221 och andra mål 524 eller tillhopa 745, år 1885 fattigvårdsmål
364 och andra mål 812 eller tillhopa 1,176 samt år 1895 fattigvårdsmål
528 och andra mål 1,141 eller tillhopa 1,669 och hade följaktligen sistnämnda
år stigit till öfver dubbelt mot år 1878. Jemte det sålunda
arbetsmaterialet vuxit, hade, sedan kammarrätten från 1895 års början
gjorts till sista instans i fattigvårdsmål och då af sådan anledning skärpt

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kontroll vid fattigvårdsmålens behandling ansetts nödig, ledamöternas
arbete med dessa talrikt förekommande mål väsentligt ökats.

A andra sidan hade kammarrätten erinrat, hurusom un^er tiden
efter åro 1877 en betydande ökning af kammarrättens arbetsprodukt egt
rum. År 1878 hade afgjorts 2,273 mål, år 1885 3,313 mål och år
1895 4,066 mål. Antalet afgjorda besvärsmål hade utgjort, år 1878
fattigvårdsmål 238 och andra mål 572 eller tillhopa 810, år 1885
fattigvårdsmål 344 och andra mål 825 eller sammanlagdt 1,169 samt år
1895 fattigvårdsmål 310 och andra mål 1,157 eller tillhopa 1,467 och
hade således ökats till nära dubbelt. Detta arbetsresultat hade icke
kunnat uppnås utan kammarrättens förstärkning med adjungerade ledamöter.
Sedan under åren 1878—1890 kammarrätten i ganska vidsträckt
omfattning åtnjutit sådan förstärkning, hade oafbrutet från och med år
1891 två adjungerade ledamöter biträdt kammarrätten så väl höst- som
vårsessionen. Härjemte hade kammarrätten tillfälligtvis förstärkts med
ytterligare två adjungerade.

Oaktadt tillväxten af kammarrättens arbetsprodukt, hade emellertid,
på sätt de anförda siffrorna äfven gåfve vid handen, det allt jemt sig
ökande arbetsmaterialet ej kunnat undanarbetas, i den mån detsamma
tillströmmat, utan hade en betydande balans å oafgjorda mål uppkommit.
Balansen, som 1878 utgjort 737 mål och år 1885 723 mål, hade år 1895
stigit till 2,226 mål. Balansen å besvärsmål hade utgjort, år 1878 å
fattigvårdsmål 88 och å andra mål 106 eller sammanlagdt 194 mål, år
1885 å fattigvårdsmål 31, å andra mål 7 eller tillhopa 38 mål samt år
1895 å fattigvårdsmål 958 och å andra mål 150 eller sammanlagdt 1,108
mål och hade följaktligen år 1895 uppgått till nära sex gånger så mycket
som år 1878.

Orsaken dertill, att balansen å fattigvårdsmål nått en sådan höjd,
vore att söka i följande förhållande. Hufvudmassan af de till kammarrätten
inkommande besvärsmålen utgjordes af fattigvårdsmål samt mål,
afseende klagan öfver bevillningstaxeringarne. Utan att underskatta den
skada och olägenhet, som ofta kunde förorsakas genom fördröjdt afgörande
af fattigvårdsmålen, hade kammarrätten dock funnit sig föranlåten
att låta dessa, med afseende å tiden för föredragningen, i viss
mån stå tillbaka för beskattningsmålen. Det hade nemligen ansetts
företrädesvis angeläget, att i beskattningsmålen med minsta möjliga tidsutdrägt
beslut meddelades för att kunna tjena till ledning för taxeringsmyndigheterna,
då enahanda frågor, som i de afgjorda målen pröfvats,
å nyo förelåge till bedömande. Som beskattningsmålen ökats i antal och
jemväl blifvit af allt mera vidlyftig och invecklad beskaffenhet, hade,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

på samma gång de inkommande fattigvårdsinålens antal vuxit, antalet
afgjorda sådana mål aftagit. Balansen å fattigvårdsmål hade derför
hastigt stegrats och utgjorde den 29 oktober 1896, den dag, då kammarrättens
förevarande skrifvelse aflåta, 1,103 mål. Under antagande, att
föredragningssiffran å fattigvårdsmålen ej ytterligare nedginge, motsvarade
nämnda balans något mer än tre och ett hälft års föredragning,
hvilket innebure, att de mål, som inkomme, ej i allmänhet kunde
varda med slut afhulpna förr än efter ingången af år 1900.

Tillika hade kammarrätten fäst uppmärksamheten derå, att en af
Kongl. Maj:t förordnad komité föreslagit, att kammarrättens arbetskrafter
skulle ytterligare tagas i anspråk för pröfning af ansökningar
om ersättning af statsverket för medel, som tillgripits af embets- och
tjensteman, hvilken enligt 1 kap. utsökningslagen egde att med utsökningsmål
taga befattning. ^

Af hvad sålunda anförts ansåge kammarrätten framgå,-att kammarrätten
vore i behof af ökade arbetskrafter och att detta behof vore af
sådan omfattning, att för dess afhjelpande ej vore till fyllest, att kammarrätten,
på sätt redan flera år varit förhållandet, biträddes af två adjungerade
ledamöter.

Att för mötande af kammarrättens behof af ytterligare förstärkning,
hvilket behof visat sig vara af stadigvarande beskaffenhet, använda
än flera adjungerade ledamöter under sessionerna eller tillgripa den af
löneregleringskomitén förordade utvägen att anordna semestervikariat,
genom hvilka åtgärder kammarrätten skulle komma att till väsentlig del
bestå af adjungerade, ansåge kammarrätten ej böra ifrågasättas, särskilt
i betraktande deraf, att kammarrätten numera vore sista instans i fattigvårdsmål.
Att låta dessa för landets kommuner ingalunda ovigtiga
tvistemål i sista instans afgöras af en domstol, der, i händelse någon
ordinarie ledamot hade tjenstledighet, pluraliteten af de i målens afgörande
deltagande kunde komma att utgöras af tillfälliga och. jemförelsevis
mindre erfarna ledamöter, vore enligt kammarrättens åsigt ej
öfverensstämmande med häfdvunnen svensk rättsuppfattning och syntes
äfven stå mindre väl tillsammans med 16 § i kammarrättens instruktion,
genom hvilket stadgandes ändrade lydelse afsetts att åt kammarrättens
ordinarie ledamöter förbehålla ledningen af praxis i fattigvardsmål. I
följd häraf hade kammarrätten förklarat sig nödsakad att föreslå en
ökning af dess ordinarie arbetskrafter samt för ty hemstält, att två nya
kammarrättsrådsembeten måtte varda inrättade.

Kammarrätten hade vidare anfört, hurusom för tjenstgöring vid
protokollet och biträde vid expeditionen å kammarrättens kansli vore

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anstälde sex tjensteman, deraf hälften ordinarie notarier och hälften
amanuenser, samt att hvarje ledamot hade åt sig indelad såsom biträde
en utaf bemälde tjensteman. Under förutsättning af bifall till nyssnämnda
hemställan, ansåge kammarrätten följaktligen personalen å kansliet behöfva
ökas med en notarie och en amanuens.

Ytterligare hade kammarrätten erinrat, att i dess stat funnes uppfördt
under titel »till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden,
flitpenningar och renskrifningskostnad» 28,400 kronor, samt att af de
förhandlingar, som föregått statens fastställande, framginge, att af berörda
summa beräknats för extra biträden 22,000 kronor, till flitpenningar
1,300 kronor, till vikariatsersättning 2,837 kronor 50 öre och för renskrifning
återstoden eller 2,262 kronor 50 öre.

Med förmälan, hurusom af det för extra biträden beräknade beloppet
de nyssomtalade tre kansliamanuenserna åtnjöte ett arfvode af hvardera
1,800 kronor, ansåge kammarrätten, att, för att bereda arfvode åt ytterligare
en kansliamanuens, nämnda belopp borde ökas med 1,800 kronor
till 23,800 kronor.

Slutligen hade kammarrätten erinrat, att renskrifningskostnaden
uppgått, år 1891 till 2,354 kronor 80 öre, år 1892 till 2,467 kronor 5
öre, år 1893 till 2,603 kronor 70 öre, år 1894 till 2,648 kronor 42 öre
och år 1895 till 2,725 kronor 73 öre, i följd hvaraf, och då det för renskrifningskostnaden
afsedda beloppet sålunda varit otillräckligt, för
nämnda kostnads täckande måst tagas i anspråk under ifrågavarande
titel för andra ändamål afsedda medel. Vid sådant förhållande och då
i händelse af en förstärkning af kammarrättens arbetskrafter utgifterna
för renskrifning skulle komma att ytterligare ökas samt såsom följd af
förstärkningen biträde af extra tjensteman och vaktbetjente jemväl skulle
ifrågakomma i större utsträckning, syntes kammarrätten för renskrifning
böra beräknas ett belopp af 2,962 kronor 50 öre och det belopp, som
beräknats för flitpenningar, böra ökas till 1,700 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hade kammarrätten hemstält
om genomförande af ofvannämnda förändringar i dess organisation
och att för sådant ändamål å verkets stat måtte upptagas lön och tjenstgöringspenningar
för två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor
och för en notarie med 3,000 kronor med rätt till ålderstillägg för
nämnda befattningars innehafvare samt det till vikariatsersättning med
mera anslagna beloppet ökas till 31,300 kronor.

För egen del har departementschefen ansett den af kammarrätten
lemnade utredning i fråga om antalet till kammarrätten inkomna och

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

derstädes afgjorda mål otvetydigt ådagalägga, att detta embetsverks
arbetsbörda under den tid, som förflutit efter den nu gällande statens
fastställande, i så väsentlig mån tillvuxit, att, derest icke särskilda åtgärder
vidtoges för beredande jemväl af ökade arbetskrafter, tidsutdrägten
med de kammarrätten tillhörande vigtiga målens afgörande måste komma
att för den rättsökande allmänheten medföra högst känbara olägenheter.
Målens antal, som redan vid tiden för den senaste löneregleringens
genomförande så väl af den för ändamålet tillsatta komité som
af kammarrätten ansetts påkalla en förstärkning af arbetskrafterna,
hvilken likväl då icke kommit till stånd, hade sedan dess i det allra
närmaste fördubblats. Då kammarrätten redan sedan flera år tillbaka
åtnjutit biträde af adjungerade ledamöter till större antal, än som i förhållande
till embetsverkets ordinarie ledamotspersonal kunnat anses rätt
lämpligt, och utvägen att anlita semestervikariat under mellansessionerna
allra minst numera, sedan kammarrätten blifvit sista instans i fattigvårdsmål,
borde ifrågakomma, syntes för beredandet af den erforderliga
ökningen i arbetskrafter ej finnas annan form än ökningen i antalet ordinarie
ledamöter. Denna utväg måste ock så mycket mer anses vara
af för handen varande förhållanden anvisad, som embetsverkets nuvarande
ordinarie ledamotspersonal uppenbarligen vore otillräcklig att uppbära
den arbetsqvantitet, som numera hvilade på verket, och ingen anledning
funnes att motse någon nedgång i tillströmningen af mål till
kammarrätten. Med afseende härpå och då den af kammarrätten begärda
tillökning i arbetskrafter vore den minsta, som för ändamålet kunde
ifrågasättas, har departementschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos
Riksdagen äska höjning af kammarrättens stat med de af nämnda embetsverk
derför föreslagna belopp.

Då, enligt den i statsrådsprotokollet meddelade utredningen, kammarrätten
oaktadt det biträde, som under längre tider lemnats af adjungerade
ledamöter, visat sig icke vara i stånd att med nuvarande arbetskrafter
undanarbeta det under de senare åren betydligt tillväxande antalet inkomna
ärenden, hvadan ock balansen å de oafgjorda målen numera nått
en sådan höjd, att de rättsökande, särskildt i fattigvårdsärenden, måste
i flera år vänta på afgörandct af för dem vigtiga frågor, finner utskottet
behofvet af en stadigvarande förstärkning i embetsverkets_ arbetskrafter
vara ådagalagdt. I anledning häraf och på grund af hvad i öfrigt blifvit
i ärendet anfördt, anser sig utskottet böra tillstyrka Kongl. Maj:ts förslå"
om inrättande af två nya kammarrättsrådsembeten. Genom denna
jemförelsevis stora tillökning i ledamöternas antal bör, enligt utskottets

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

öfvertygelse, ej allenast den nu förefintliga balansen kunna nedbringas,
utan äfven för framtiden förebyggas, att dylik balans till afsevärd storlek
uppkommer, hvilket ändamål måhända skulle ytterligare befordras genom
en lämplig förändring i kammarrättens arbetssätt.

Enligt hvad kammarrätten i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t anfört,
skulle inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten medföra, att personalen
å kansliet behöfde ökas med en ordinarie notarie och en amanuens,
och kammarrättens i detta afseende gjorda hemställan har äfven i den
kongl. propositionen upptagits. Till stöd för detta förslag har kammarrätten
meddelat, att för tjenstgöring vid protokollet och biträde vid
expeditionen å kammarrättens kansli vore anstälde sex tjensteman, deraf
hälften ordinarie notarier och hälften amanuenser, samt att hvarje ledamot
hade åt sig indelad såsom biträde en utaf bemälde tjensteman. Då
häraf synes framgå, att notarier och amanuenser i deras egenskap af
biträden åt ledamöterna hafva väsentligen enahanda tjenstgöring, har
utskottet förestält sig, att hinder icke skulle möta mot ersättande af
den ifrågasatta nya notarietjensten med en amanuensbefattning. Den
för notarien föreslagna aflöningen 3,000 kronor bör sålunda enligt utskottets
mening icke i staten uppföras, hvaremot, och då utskottet funnit
behofvet af den begärda ökningen med 2,900 kronor i anslaget till
vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad
vara styrkt, detta anslag synes böra ytterligare ökas
med 1,800 kronor till arfvode åt en amanuens.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att i staten för kammarrätten
uppföres aflöning för ytterligare två kammarrättsråd
med tillhopa 12,800 kronor, deraf för hvardera lön
4,400 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor,
samt med rätt för dem till ålderstillägg efter fem år
i likhet med öfrige embetsman i samma grad, äfvensom
att det nu å kammarrättens stat uppförda anslag till
vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, ökas
med 4,700 kronor till 33,100 kronor, samt att sålunda
anslaget till kammarrätten höjes med 17,500 kronor
eller från 169,600 kronor till 187,100 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Postverket.

3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med gperkel.
kännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 r^ -i
januari 1897 tillstyrkta ändringar i postverkets stater, för år 1898 bestämma
postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 8,688,000 kronor,
att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle
ökas med 378,000 kronor.

Derjemte har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva:

att tomterna n:is 1, 3 och 10 i qvarteret Riddaren inom Klara församling
i Stockholm finge enligt uppgjorda köpeaftal af postverket
förvärfvas;

att å dessa tomter tillsammans med tomten n:o 9 i samma qvarter,
sedan sistnämnda tomt för postverkets räkning exproprierats, finge för
en kostnad, ej öfverstigande 1,240,000 kronor, uppföras ett nytt posthus
enligt ritningar, som blefve med ledning af de uti förenämnda statsrådsprotokoll
omförmälda, af generalpoststyrelsen öfverlemnade planeskissritningar
med tillhörande beskrifning och kostnadsberäkningar uppgjorda
och af Kongl. Maj:t godkända;

att jemväl tomterna n:is 2 och 8 i ofvannämnda qvarter finge
enligt upprättade köpeaftal af postverket inköpas för att derefter för
dess räkning uthyras, intill dess de behöfde användas till utvidgning
af posthuset; samt

att, i den mån de till fonden för anskaffande af tomt till nytt posthus
i Stockholm redan anvisade medel icke lemnade tillgång till bestridande
af kostnaderna för ofvanberörda tomters förvärfvande, dertill
finge af postverkets öfverskottsmedel för år 1898 användas ett belopp
af högst 200,000 kronor.

Slutsummorna af de för år 1898 föreslagna staterna, jemförda med
de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad åberopade
statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:

är 1897.

aflöningsstaten ............................................. kr. 3,197,100

öfvergångsstaten.............................. » 2,400

pensionsstaten ................................ » 79,475

omkostnadsstaten ........................... » 4,850,500

oförutsedda utgifter ................................. » 120,000

afkortningar och restitutioner in. ro. *__60,525

Bill. till Riksil. Prof. 1897.

tillsammans kr. 8,310,000

4 Samt. 1 Afil. ti Höft.

är 1898.

kr. 3,330,300
» 2,400

» 75,375

» 4,875,500
» 340,000

» 64,425

kr. 8,688,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 7—46) lemnade utredning inhemtas,
att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse;

Ökning.

Aflöningsstaten.

i aflöningsanslaget till biträdande tjensteman
vid postanstalterna för beredande
af aflöning till 75 nya postexpeditörsbefattningar,
36 af l:a och 39 af 2:a

lönegraden, med .......................................... kr. 127,200: —

i anslaget till vaktbetjente för beredande
af lön till 150 nya vaktbetjente äfvensom
åt en vaktbetjent, som komme att
ersätta en indragen vaktmästare, med » 75,500: —

i anslaget till ålderstillägg med.................. » 8,200:— fcr. 210,900: —

Pensionsstaten.

af Kong!. Maj:t beviljade nya pensioner

kr. 5,850: —

Omkostnadsstaten.

i anslaget till uppbörds- och frimärkes provision

med ............................................. kr.

i dito till förhyrande af de för postverket
erforderliga lägenheter samt till bestridande
af utgifterna för posthusens underhåll
m. m. med .................................... »

i dito till rese- och traktamentsersättningar
för resor i embets- och tjenste ärenden

i allmänhet med ........................ »

i dito till postföringskostnad vid befordran
sjöledes mellan Sverige och Tyskland
med ....... »

i dito till tillverkning af frimärken, franko kuvert,

brefkort och kortbref med...... »

i dito till diverse utgifter med.................. »

5,000: —

10,000: —

5,000: —

70,000:—

5,000: —

5>000: ~ kr. 100,000: —

Transport 316,750: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 11

Transport 316,750: —

Oförutsedda utgifter.

höjning af anslaget med............................................................... kr. 220,000:

Afkortningar och restitutioner m. m.

höjning af anslaget med ............................................................... kr. 3,900: —

Summa ökning kr. 540,650: —

Minskning.

Aflöningsstaten.

genom uteslutande ur staten af en vaktmästarebefattning
med .............................. kr. 700:

i anslaget till aflönande af extra biträden
vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna
med........................................... * 62,000:

i anslaget till arfvoden åt extra vakt betjente

med ................................................ s 15,000: kr. 77,700: —

Pensionsstaten.

besparing med ................................................................................. kr. 9,950:

Omkostnadsstaten.

i anslaget till expensutgifter med ........... kr. 15,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran
å landsväg m. m. med .................. » 20,000:

i dito för godtgörelse till främmande

postverk med................................................ * 40,000: kr. 75,000: —

Summa minskning kr. 162,650: —-

Om från summan af ökningen ......................................... kr. 540,650:

dragés summan af minskningen ................................................ * 162,650:

erhålles det belopp af ................................................................. kr. 378,000:

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle
komma att för år 1898 på det hela ökas.

Postmedlen, som i riksstat^ för innevarande år uppförts med

8,580,000 kronor, hafva för år 1898 beräknats till 9,025,000 kronor.
Då, på sätt ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för år

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1898 af Kongl. Maj:t beräknats till 8,688,000 kronor, skulle alltså inkomsterna
komma att öfverstiga utgifterna med 337,000 kronor.

I fråga om de af Kongl. Maj:t föreslagna förändringar i aflöningsstaten
innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 23 november 1896 hade
generalpoststyrelsen, med erinran, att styrelsen vid afgifvande af sitt förslag
till postverkets stater för innevarande år framhållit, bland annat,
önskvärdheten deraf, att de vaktbetjente, som erfordrades till regelbunden
tjenstgöring, genast kunde erhålla anställning i ordinarie tjenst, i
stället för att, såsom på senare tider varit fallet, de i närmare åtta år
efter anställningen i postverket fått vänta på sin befordran till ordinarie
och vid erhållande af sådan befordran redan uppnått en ålder af i genomsnitt
öfver 33 år, vidare anfört, att Riksdagen vid behandling af
den kongl. propositionen angående statsverkets tillstånd och behof för
innevarande år, i hvad den angick postverket, behjertat dessa för postvaktbetjente
ogynsamma förhållanden och uttalat, att det syntes oegentligt,
att ett stort antal extra vaktbetjente, hvilka användes i regelbunden
tjenstgöring och förrättade ett lika ihållande och ansträngande arbete
som de ordinarie, icke blott åtnjöte mindre ersättning än dessa, utan
äfven saknade den tryggade ställning, som ordinarie befattning i statens
tjenst medförde, samt att Riksdagen fördenskull funnit angeläget, att
antalet ordinarie postvaktbetjentbefattningar blefve i någon mån ökadt.
På grund af Riksdagens i samband med detta uttalande fattade beslut
hade Kongl. Maj:t den 29 maj 1896 anbefalt generalpoststyrelsen att, i
sammanhang med afgifvande af förslag till postverkets stater för år
1898, inkomma med förslag till inrättande af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar
till det antal, som, med den inskränkning, nödig sparsamhet
borde föranleda, kunde befinnas lämpligt för beredande åt extra
vaktbetjente af en något tidigare befordran till ordinarie befattning.

Innan generalpoststyrelsen öfvergått till det förslag, som afsåge ett
fullgörande af detta uppdrag, hade styrelsen att yttra sig beträffande de
talrika extra tjenstemännens ställning hos postverket.

Med tacksamt erkännande af det Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut,
som möjliggjorde för generalpoststyrelsen att från och med innevarande
år något reglera de vid postkontoren tjenstgörande extra biträdenas
arfvoden, så att i regeln någon förhöjning deri inträdde efter
viss tids väl vitsordad tjenstgöring, intill dess arfvodet efter tolf års

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

extra biträdestid uppginge till 1,500 kronor för manligt och 1,350 kronor
för qvinligt biträde, kunde nemligen styrelsen icke undertrycka det uttalandet,
att utsigterna till ordinarie befattning för de extra biträdena
fortfarande stälde sig synnerligen ogynsamma och komme att ännu skarpare
framträda, om, såsom vore att hoppas, postanstalternas extra vaktbetjentpersonals
inträde i ordinarie anställning hädanefter komme att
väsentligen påskyndas, samt att den utsträckning, hvari handläggning af
postgöromål vore anförtrodd åt extra biträden, fortfarande vore större,
än som vore förenligt med vare sig allmänhetens eller postverkets intresse.

Då generalpoststyrelsen vid afgifvande af förslag till postverkets utgiftsstater
för år 1895 föreslagit, att postexpeditörernas antal skulle ökas
med 30, hade antalet af de utaf styrelsen antagna extra biträdena uppgått
till 475, hvarjemte 215 extra biträden varit å s. k. dispositionsanslag
af postmedel vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna tjenstgörande,
hvarutöfver vid postkontoren tjenstgjort ett ganska stort antal
—• omkring 200 — biträden, som både vore antagna och aflönade af
postförvaltarne sjelfva. Men oaktadt det begärda ökade antalet postexpeditörer
erhållits och dessa tillträdt sina befattningar med 1895 års
ingång, hade ändock under samma år antalet just af dessa utaf styrelsen
antagna extra biträden, hvilkas göromål närmast vore att likna med
postexpeditörers, stigit från 475 till 496. Ökningen i antalet postexpeditörer
med 30 hade således icke ens för ett år varit tillräcklig att förekomma
stegring i antalet sådana extra biträden, som användes i postexpeditörsgöromål.

Under år 1895 hade 9 extra biträden befordrats till postexpeditörer.
De hade vid befordringstillfället i genomsnitt en ålder af 34 år och en
tillryggalagd tjenstetid i postverket af omkring 13 år. Under nästlidet
år hade 10 extra biträden befordrats till postexpeditörer. Bakom dessa
stodc, väntande på befordran, 518 extra biträden, af hvilka flertalets
fulla arbetskraft och arbetstid redan nu af postverket toges i anspråk.

Att postverkets verksamhet till omfånget årligen ökades, vore allmänt
kändt. Så hade under år 1895 antalet vanliga försändelser stigit
från 151,009,934 till 161,148,904 samt antalet värdeförsändelser från
7,277,425 till 7,928,126, deribland postanvisningarna från 1,369,179 till
1,810,897. Värdet af afgångna assurerade försändelser, inlösta postförskott
samt inbetalda postanvisningsmedel hade under året ökats från
968,436,560 kronor till 1,003,925,018 kronor.

Gång efter annan hade också ur den rent postala verksamheten
uppstått nya rörelsegrenar, såsom den raskt sig utvecklande postspar -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

banksrörelsen, hvilken vid postanstalterna helt och hållet sköttes af postverkets
personal och, allt efter som rörelsen toge större omfång, också
fordrade ökade arbetskrafter, den internationella inkasseringsrörelsen, som
fortgått sedan 1893 års början och syntes vinna en ökad användning,
samt den förmedling, svenska postverket åtagit sig i fråga om utvexling
af postanvisningar mellan, å ena sidan, Finland och, å andra sidan, länder
och orter, med hvilka Sverige omedelbart eller medelbart utvexlade
postanvisningar.

Men en så hastig utveckling fordrade också hastig ökning i personal,
derest icke af brist på dugliga arbetskrafter postverket skulle stanna i
utvecklingen eller, hvad som dermed vore för ett postverk liktydigt, gå
tillbaka.

Generalpoststyrelsen vore för sin del öfvertygad om, att både allmänheten
och statsverket bäst betjenades dermed, att svenska postverket
fortfarande sökte i möjligaste mån följa de främsta utländska postverken
i deras sträfvan att förskaffa allmänheten alla de fördelar, som kunde
erbjudas inom områden för postal verksamhet, likasom styrelsen vore
förvissad att både hos Kongl. Maj:t och Riksdagen vinna det understöd,
som erfordrades för att kunna försvara svenska postverkets plats och
anseende.

Till hvad som härför erfordrades hörde såsom en bland de allra
vigtigaste förutsättningar, att postverket måtte ega utsigt att rekrytera
sin tjenstemannacorps med dugliga personer, som, efter att hafva beträdt
den postala banan, kunde med någon tillförsigt se framtiden till mötes
och vänta sig att på den banan genom arbete nå åtminstone en så pass
tryggad ställning, som en postexpeditör innehade, inom samma tid som
på åtskilliga andra banor och inom kortare tid, än nu vore fallet.

Att sådana siffror, som af generalpoststyrelsen anförts rörande de
lägsta tjenstemännens befordringsförhållanden, icke vore af beskaffenhet
att tillföra postverket dugliga personer, vore uppenbart, och att de följaktligen,
om ingen väsentlig ändring till det bättre i dessa befordringsförhållanden
snart skedde, innebure en fara för postverkets framtid,
kunde icke bestridas. Att dessa siffror icke kunnat hos de nuvarande
extra biträdena skapa önskvärd tillförsigt och känsla af trygghet, utan
i stället hos dem alstrat ett missmod, som måste förtynga arbetet i postverkets
tjenst, derom bure en af 514 extra ordinarie postexpeditörer till
generalpoststyrelsen ingifven framställning om inrättande af nya postexpeditörstjenster
uppenbara spår. Kunde detta missmod, såsom af
nämnda framställning vill synas, åtminstone tills vidare häfvas genom
att från och med år 1898 något öka postexpeditörernas antal, ansåge

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

generalpoststyrelsen frågan visserligen icke derigenom löst, men dock
så mycket vunnet, att den ökade utgiften i förhållande härtill icke finge
tillmätas någon större betydelse.

Antalet nya postexpeditörsbefattningar borde dock icke sättas lägre
än till 75, ty det skulle ändock efter dessa nya befattningars tillsättande
komina att finnas qvar bland de obefordrade nuvarande 518 extra biträdena
icke mindre än 64, som varit i postverkets tjenst alltsedan år
1885 och som endast i mån af afgång bland postexpeditörer skulle hafva
utsigt att erhålla ordinarie befattning. Under de senast förflutna fem
åren hade afgången bland postexpeditörer i medeltal uppgått till allenast
12 för år.

Det kunde antagas, att de extra biträden, som skulle till befordran
å de nya postexpeditörstjensterna ifrågakomma, då hade nått ett årligt
arfvode af i genomsnitt 1,350 kronor. Deras befordran till postexpeditörer
af 2:a lönegraden komme följaktligen att vålla en ökad utgift af
250 kronor för hvarje eller tillhopa 18,750 kronor. Finge samtidigt
36 postexpeditörer af 2:a lönegraden uppflyttas till l:a lönegraden för
att bibehålla den förut af Kongl. Maj:t och Riksdagen godkända proportionen
dessa lönegrader emellan, skulle detta medföra en årlig Utgift
af 7,200 kronor. Den ökade totalkostnaden blefve således 25,950 kronor,
hvartill dock; borde läggas 4,500 kronor semesterkostnad för de nya
postexpeditörerna. Härtill komme i framtiden efter resp. 5 och 10 år
belöpande ålderstillägg. Ökningen af postexpeditörernas antal komme
deremot att föranleda minskning i utgifterna från anslaget till extra
biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna.

På grund af det sålunda anförda hade generalpoststyrelsen hemstält,
att å stat för år 1898 måtte uppföras ytterligare 75 postexpeditörer, 36
af l:a lönegraden och 39 af 2:a lönegraden, hvilket komme att med
127,200 kronor öka anslagen under aflöningsstaten.

Beträffande anslaget till vaktbetjente hade generalpoststyrelsen anmält,
att, med tillämpning af Kongl. Maj:ts och Riksdagens år 1884,
i sammanhang med reglering af postanstalternas vaktbetjening, fattade
beslut om indragning efter hand af de återstående vaktmästarebefattningarna
vid postanstalterna och deras ersättande med vaktbetjentbefattningar
enligt ny stat, antalet dylika vaktmästare nu borde minskas
från det i innevarande års aflöningsstat upptagna antalet 4 till 3 och
i stället antalet »andra vaktbetjente» vid postanstalterna ökas i motsvarande
mån eller från 787 till 788.

Då aflöningen för vaktmästare vore bestämd till 700 kronor, medan

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lönen för vaktbetjent utgjorde 500 kronor, skulle genom denna förändring
anslagen under aflöningsstaten minskas med 200 kronor.

Med föranledande af den generalpoststyrelsen meddelade befallning
att afgifva förslag till inrättande af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar
hade styrelsen hemstält, att i staten måtte uppföras aflöning
för 150 nya vaktbetjente, oberäknadt den vaktbetjent, som, på sätt
ofvan är nämndt, skulle komma att ersätta en indragen vaktmästare, i
sammanhang hvarmed generalpoststyrelsen afgifvit infordradt utlåtande
öfver en af ombud för femte svenska postvaktbetjentmötet till Kongl.
Maj:t ingifven och till styrelsen remitterad framställning angående
reglering af postvaktbetjentes aflöningsförmåner och om inrättande af
nya ordinarie vaktbetjentbefattningar; och har generalpoststyrelsen härvid
anfört, bland annat, följande.

Vaktbetjenterna begärde i omförmälda framställning, »att hvarje
vaktbetjent, som användes i fullständig tjenst, måtte anställas som
ordinarie». Detta deras önskningsmål delades i hufvudsak af generalpoststyrelsen.
Redan vid flera tillfällen hade styrelsen framhållit önskvärdheten
deraf, och generalpoststyrelsens senaste uttalande härutinnan
syntes ock hafva bidragit till det Riksdagens beslut, som föranledt
Kongl. Maj:t att lemna styrelsen i uppdrag att nu föreslå inrättande af
nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar.

Under de förflutna tiderna, då posttrafiken hade mindre omfång
och till följd deraf postverket icke behöfde någon synnerligen talrik
personal, hade det varit jemförelsevis lätt att uppehålla den i och för
sig rigtiga principen, att de betjente, som hade full tjenstgöring, borde
vara anstälda på ordinarie stat, ty det behöfde då icke blifva fråga
om några stora penningbelopp. Men i den mån en hastig utveckling
af postverket omedelbart påkallat ökade arbetskrafter, hade principen
blifvit svårai''e att uppehålla, både i hvad anginge tjenstemanna- och
betjelitklasserna, samt missförhållanden mellan antalet ordinarie och
extra uppkommit till skada för personalen och dermed äfven för verket
i dess helhet.

En för omkring ett år sedan uppgjord beräkning visade, att vaktbetjente
tjenstgjorde i postverket öfver åtta år och uppnådde en ålder
af i genomsnitt öfver trettiotre år, innan de vunne anställning såsom
ordinarie. I dessa förhållanden hade under det senast förflutna året ingen
förbättring inträdt och kunde ju icke heller för framtiden förväntas,
med mindre än att antalet ordinarie vaktbetjente väsentligen ökades.
Vid 1895 års slut utgjorde antalet vaktbetjente i postverket 1,481,
deraf allenast 761 voro ordinarie, men 364 extra och 356 reservbetjente.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Af dessa hade, enligt beräkningar, i september samma år 1,034 vant
i full tjenstgöring, såsom om de varit ordinarie. I slutet al sistlidne
oktober månad hade antalet postvaktbetjente uppgått till 1,529, al hvilka
791 voro ordinarie, 357 extra samt 381 reservbetjente. Antalet af dem,
som voro i full tjenstgöring, utgjorde då 1,050 och hade således på
ett år ökats med 16.

Finge nu den principen fullt tillämpas, att hvarje vaktbetjent, som
gjorde fullständig tjenst, borde vara anstäld såsom ordinarie, skulle,
då de ordinaries antal för närvarande utgjorde 791, redan år 1896 erfordras
259 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar, och med den ökade
användningen af vaktbetjente inom postverket skulle år 1898 antalet
vaktbetjentbeställningar å ordinarie stat ändock icke räcka till åt alla
dem, som då vore i fullständig tjenst. Så hade heller icke, så vidt
styrelsen funne, varit af Kong!. Maj:t och Riksdagen afsedt vid förslagets
infordrande, och styrelsen hade också enligt den lemnade anvisningen
vid förslagets uppgörande tagit all hänsyn till den inskränkning,
nödig sparsamhet borde föranleda, då styrelsen ökat antalet ordinarie
vaktbetjente med 150 till 941, deraf 3 »vaktmästare» och 938
»andra vaktbetjente».

Under de fem senaste åren hade afgången bland vaktbetjente å
stat på grund af afsked eller dödsfall utgjort i medeltal 24 årligen.
Och om det för den skull finge antagas, att från och med nästlidne
november månad till 1897 års slut ytterligare 28 extra hunne befordras
till ordinarie vaktbetjente, skulle, derest 150 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar
finge med 1898 års ingång inrättas, derefter återstå 81
obefordrade af dem, som i slutet af sistlidne oktober månad voro i full
tjenstgöring.

Kostnaden för de nya befattningarna måste under titeln »vaktbetjente»
upptagas med hela lönen 500 kronor för hvarje eller tillhopa

75,000 kronor, men i sjelfva verket blefve den ökade kostnaden icke
så hög, enär de extra vaktbetjente, hvilka skulle ifrågakomma att befordras
till ordinarie, redan nu hade arfvode, som genom den vunna
befordran skulle komma att besparas, nemligen för hvar och en af dem,
som tjenstgjorde vid distriktsförvaltning eller fast postanstalt, 300 kronor,
samt för hvar och eu af dem, som vore anstälda vid jernvägspostcn,
180 kronor. Upphörandet af dessa arfvoden minskade kostnaden med
omkring 39,000 kronor, och kostnaden för de nya befattningarna skulle
således i verkligheten komma att inskränkas till omkring 36,000 kronor
jemte kostnaden framdeles efter fem år för ålderstillägg.

Jemväl i det nu beräknade verkliga kostnadsboloppet, 36,000 kro Bih.

till Riksd. Prut. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 6 Haft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nor, kunde någon minskning anses uppstå derigenom, att flertalet af de
extra vaktbetjenterna uppbure ett något högre dagtraktamente än det,
som skulle, med tillämpning af nuvarande grunder för traktamentets
bestämmande, komma dem till del, då de vunne ordinarie anställning.

Yaktbetjentes till generalpoststyrelsens yttrande remitterade framställning
innehölle jemväl ett förslag till omreglering af postvaktbetjentes
aflöningsvilkor. Efter närmare granskning af detta förslag
(sid. 17—23 i statsrådsprotokollet) hade emellertid styrelsen ansett sig
böra hemställa, att framställningen i denna del ej måtte för närvarande
till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Departementschefen, som vidare anmält, att, sedan generalpoststyrelsens
statsförslag till finansdepartementet inkommit, Sveriges postvaktbetjentförening
genom utsedda komiterade i en till Kongl. Maj:t
stäld. skrift anhållit, att Kongl. Maj:t nu måtte å nyo upptaga det inför
nästlidet års Riksdag framlagda förslaget om tilldelande åt postvaktbetjente
af ett andra ålderstillägg, yttrar härefter följande.

Då generalpoststyrelsen till fullgörande af uppdraget att inkomma
med förslag till ökning af antalet ordinarie postvaktbetjentbefattningar
gjort framställning om inrättande af 150 nya dylika befattningar, kunde
väl detta i förhållande till antalet ordinarie vaktbetjente, för närvarande
utgörande 791, synas innebära en rätt väsentlig förökning. Men det
borde härvid icke förbises, att förslaget blifvit framstäldt i syfte att i
någon män undanrödja ett redan sedan länge förefintligt missförhållande,
hvars afhjelpande äfven Riksdagen funnit angeläget, eller den ogynsamma
proportionen mellan antalet ordinarie och extra vaktbetjente med
sins emellan lika tjenstgöring. Detta missförhållande afhjelptes icke dermed,
att, på sätt hittills tid efter annan egt rum, ett antal nya vaktbetjentbefattningar
inrättades i män af posttrafikens successivt stegrade
tillväxt. Skulle något verksamt steg för ändamålet tagas, vore derför
nödigt, att ett afsevärdt större antal sådana befattningar på en gång
inrättades, och departementschefen kunde så mycket mindre anse, att
generalpoststyrelsen, då den föreslagit uppförande på ordinarie stat af
förenämnda antal extra vaktbetjente, af dem, som vid statsförslagets afgifvande
varit i full tjenstgöring, eller 259, underlåtit att taga den föreskrifva
hänsynen till sparsamhetens fordringar, som med den rastlöst
fortgående utvecklingen af den postala rörelsens alla grenar antalet
extra vaktbetjente säkerligen komme att åter snabbt tillväxa.

Likaså kunde departementschefen icke annat än instämma med
generalpoststyrelsen, då styrelsen uti uppdraget att till förbättrande af
befordringsutsigterna. inom vaktbetjentcorpsen föreslå inrättandet af nya

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vaktbetjentbefattningar funnit sig ega en osökt anledning att äfven bringa
på tal behofvet af verksamma åtgärder i samma syfte hvad anginge de
talrika extra biträdena inom postverket. Toge man hänsyn till de af
generalpoststyrelsen i detta hänseende meddelade uppgifter, enligt hvilka,
vid ett antal af 281 ordinarie postexpeditörsbefattningar, de till större
delen i postverkets tjenst fullt sysselsatta extra biträdenas antal uppginge
till 518 och genomsnittsåldern för dessas befordran till ordinarie
tjenst vore 34 år, kunde det till och med ifrågasättas, huruvida icke de
extra biträdenas ställning vore ännu mera bekymmersam än de extra
vaktbetjentes. Vid sådant förhållande ansåge sig departementschefen
böra lifligt förorda äfven det af generalpoststyrelsen väckta förslaget
om inrättande af 75 nya postexpeditörsbefattningar.

Med en mångfald af nya rörelsegrenar, som uppvuxit på grundvalen
af äldre tiders enkla anordningar för postbefordringen, och den
för hvarje år stegrade intensiteten i utvexlingen af alla slags postförsändelser
hade postverket numera utvecklat sig till en administrationsgren
af helt annan omfattning och betydelse, än samma verk ännu för
ett par, tre årtionden sedan egde. Den lika naturliga som oundvikliga
följden häraf vore ökade administrationskostnader genom ett i bredd
med rörelsens stegring växande behof af ökade arbetskrafter; men denna
ökning i kostnaden för verkets administration vore ingalunda egnad att
ingifva oro, då den till fullo motvägdes af en med hvarje år fortgående
ökning i postverkets inkomster. Betänkligheter ur synpunkten af verkets
ekonomi behöfde derför icke träda hindrande i vägen för vidtagandet
af en af postverkets eget intresse ej mindre än af billighetshänsyn
förestafvad åtgärd till förbättrandet åt de i verkets tjenst sysselsatta
personers ställning.

Då departementschefen nu, med anslutning till den af sistlidet års
Riksdag lemnade anvisning i fråga om det under nuvarande förhållanden
lämpligaste sättet för förbättrande af postvaktbetjenternas ställning,
föresloge en betydande ökning i antalet dylika befattningar, ansåge sig
departementschefen så mycket mindre böra samtidigt ifrågasätta någon
förhöjning af vaktbetjentes aflöningsförmåner, som Riksdagens uttalande
i sammanhang med dess beslut om afslag å Kongl. Maj:ts framställning
om beviljande af ett andra ålderstillägg för vaktbetjente icke gåfve anledning
antaga, att Riksdagen skulle befinnas villig att redan nu medgifva
en aflöningsförhöjning.

Beträffande anslaget till aflönande afl extra biträden vid distriktsförv
ältning av tia och ''postanstalterna, livilket i staten för innevarande år vore
upptaget till 592,000 kronor, hade, enligt hvad vidare af statsrådsproto -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kollet inhemtas, generalpoststyrelsen anfört, att, då, i händelse 75 nya
postexpeditörsbefattningar blefve inrättade, de extra biträden, som komnie
att till dessa postexpeditörsbefattningar befordras, kunde antagas hafva
ett årsarfvode af i genomsnitt 1,350 kronor hvar, dessa arfvodesbelopp,
tillhopa 101,250 kronor, följaktligen skulle upphöra att från anslaget
utgå, men att till återstoden, 490,750 kronor, deremot borde läggas dels
4,500 kronor, motsvarande de kostnader, som kunde beräknas uppstå för
beredande af semester åt de nya postexpeditörerna, dels 16,000 kronor,
som syntes erfordras till aflönande af de nya extra biträden, som under
år 1898 blefve behöfliga, dels ock 18,750 kronor för fortsatt reglering
af de äldre. extra biträdenas arfvoden enligt den af Kongl Maj:t och
Riksdagen gillade plan, eller således tillsammans 39,250 kronor.

Generalpoststyrelsen hade för den skull ansett detta anslag böra
upptagas till 530,000 kronor, hvilket innebure eu minskning af 62,000
kronor.

Vidkommande anslaget till ålderstillägg hade generalpoststyrelsen
anmält, att, med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar
till följd af dödsfall, afsked eller vunnen befordran och, å andra sidan,
till det ytterligare antal tjensteman och betjente, som blefve berättigadt
till ålderstillägg från 1898 års början, anslaget borde för nämnda år
höjas med 8,200 kronor eller från sitt nuvarande belopp, 326,800 kronor,
till 335,000 kronor.

Å anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidraq fölen
del betjente, hvilket i nu gällande stat är upptaget till 70,000 kronor,
hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, utgifterna uppgått i
runda tal under år 1895 till 73,200 kronor och under perioden 1 september
1895 — 31 augusti 1896 till 73,700 kronor. Då, på sätt ofvan
nämnts, de begärda nya vaktbetjentbefattningarnas uppförande i staten
beräknats * medföra en besparing å detta anslag af 39,000 kronor, men
till återstoden borde läggas dels det belopp, som redan utöfver anslaget
tagits i anspråk, afrundadt till 4,000 kronor, dels ock till mötande af
utgifter för anställande af nya extra vaktbetjente ett belopp af 20,000
kionor, hade generalpoststyrelsen hemstält, att anslaget måtte minskas
med 15,000 kronor och således sättas till 55,000 kronor.

Mot generalpoststyrelsens beräkning af utgifterna under sistberörda
tre anslagsrubriker hade departementschefen icke funnit något att erinra.

A sid. 26 och 27 i statsrådsprotokollet redogöres för de förhållanden,
som påkallade förändringar i pensionsstaten, och får utskottet till
denna redogörelse hänvisa.

Vidkommande omkostnadsstaten anser sig utskottet böra här med -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dela, hvad statsrådsprotokollet innehåller med afseende å anslagen till postföringskostnad
vid befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland samt
till godtgörelse till främmande postverk, men tillåter sig att beträffande
öfriga anslag under denna stat hänvisa till sid. 27—30 i samma protokoll.

Enligt generalpoststyrelsens, af departementschefen förordade förslag
skulle anslaget till postföring skostnad vid befordran sjöledes mellan
Sverige och Tyskland höjas med 70,000 kronor eller från 30,000 kronor
till 100,000 kronor, men'' deremot anslaget till godtgörelse till främmande
postverk minskas med 40,000 kronor eller från 50,000 kronor till 10,000
kronor. Utgifterna å förstnämnda anslag hade utgjort år 1894 26,800
kronor, år 1895 26,500 kronor samt under tiden 1 september 1895—31
augusti 1896 26,500 kronor. Enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat,
hade dessa utgifter föranledts af träffade aftal med ångbåtsaktiebolaget
»Sten Sture» och med rederiet för ångfartyget »Oscar» om postbefordran
samt af den förstnämnda bolag på grund af kongl. brefvet den 13 april
1886 medgifna ersättning för lastpenningar samt fyr- och båkafgifter i
svensk hamn. Nämnda aftal gälde emellertid icke år 1898, ty från och
med den 1 maj 1897 skulle, på grund af en i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts den 13 juni 1896 dertill lemnade bemyndigande mellan
svenska postförvaltningen och tyska rikspostamtet träffad öfverenskommelse
angående anordnande och underhållande af regelbunden postångfartygsförbindelse
mellan Trelleborg och Sassnitz och med tillämpning
af uppgjorda aftal dels med svenska rederiaktiebolaget Sverige-Kontinenten,
dels ock med ångfartygsrederiet I. F. Braeunlich i Stettin, svenska postverket
såsom subvention för uppehållande af ifrågavarande sjöpostförbindelse
vidkännas en årlig utgift af dels 50,000 kronor, dels 50,000
tyska riksmark äfvensom, derest det svenska bolaget icke befrias från
hamnafgifter samt fyr- och båkafgifter och lotspenningar, då lots ej påkallats,
eller för dylika afgifter till stat, kommun eller hamnar i de båda
länderna för de enligt kontraktet verkstälda resorna, ersätta bolaget för
dessa utgifter. Med anledning af dessa bestämmelser hade generalpoststyrelsen
ansett anslaget icke kunna sättas lägre än till 100,000
kronor.

Generalpoststyrelsen hade emellertid beräknat, att svenska postverket
skulle erhålla en väsentlig godtgörelse för denna utgift genom
minskad transitersättning till danska postverket. Besparingen härutinnan
hade antagits komma att uppgå till omkring 40,000 kronor för år; och
vore det af denna anledning, som generalpoststyrelsen ansett sig kunna
föreslå, att anslaget till godtgörelse till främmande postverk med nämnda
belopp nedsattes.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Enligt hvad departementschefen erinrat, är det å postverkets stat
uppförda anslag till oförutsedda utgifter för innevarande år upptaget till

120.000 kronor.

Då den på innevarande år belöpande andel af kostnaden för tillocka
ombyggnad af posthuset i Göteborg, hvilken kostnad ansetts böra
utgå af detta anslag, upptagits till 80,000 kronor, under det att allenast

50.000 kronor ansetts böra för år 1898 anvisas till berörda byggnadsarbete,
. skulle — yttrar departementschefen vidare — anslaget af denna
anledning kunnat minskas med 30,000 kronor.

Enligt hvad generalpostyrelsen meddelat, förefunnes emellertid eu
särskild anledning till, att anslaget i dess helhet icke borde nedsättas,
utan väsentligen förhöjas.

Sedan nästlidet års Riksdag i hufvudsak bifallit Kongl. Maj:ts
framställning, att vissa delar af postverkets öfverskottsmedel för åren
1895, 1896 och 1897 finge för postverkets räkning reserveras och afsättas
till en fond för anskaffande af tomt till ett nytt posthus i Stockholm,
hade Kongl. Maj:t den 22 maj 1896 bemyndigat generalpoststyrelsen
att, om den funne sådant lämpligt, under förbehåll af Kongl.
Maj:ts och Riksdagens godkännande, träffa aftal om inköp af tomt till
nytt posthus i Stockholm.

I sammanhang med afgifvande af statsförslaget hade generalpoststyrelsen
anmält, att de underhandlingar, styrelsen med anledning häraf
fort, . ledt till köpeaftal, hvilka inom den närmaste tiden och så snart
definitivt besked från en fastighetsegare rörande förvärfvet af hans för
frågans lösning behöfliga tomt erhållits, komme att underställas Kongl.
Maj:ts pröfning. Derest de fastigheter, om hvilka generalpoststyrelsen
förhandlat, finge för postverkets räkning förvärfvas, förefunnes efter
styrelsens förmenande ingen anledning att uppskjuta byggnadsarbetets
påbörjande, utan vore det tvärtom högeligen angeläget, att nybyggnadsarbetet
finge snarast möjligt påbörjas, på det att de trånga lokalerna i
posthuset vid Rödbodtorget måtte ju förr dess hellre kunna utbytas mot
rymligare.

Af denna anledning hade generalpoststyrelsen i statsförslaget under
auslagstiteln oförutsedda utgifter inberäknat första årets byggnadskostnad
för nytt posthus i Stockholm med 250,000 kronor och för den skull upptagit
anslaget i dess helhet till 340,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 sistlidne december hade generalpoststyrelsen
derefter afgifvit det sålunda i utsigt stälda förslaget om
förvärfvande af tomtplats för det nya posthuset, dervid styrelsen till eu
början åberopat, hvad styrelsen redan i sin skrifvelse den 29 november

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1895, vid afgifvande af förslag till postverkets stater för år 1897, anfört
beträffande olägenheter, som för postverket härflöte af det trånga utrymmet
i de nuvarande lokalerna inom centralposthuset i hufvudstaden,
hvilka olägenheter ansetts icke kunna fullständigt undanrödja, med
mindre än att det nuvarande posthuset vid Rödbodtorget frånträddes och
i stället å rymlig tomt uppfördes ett helt och hållet nytt, tidsenligt posthus.

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom centralpostkontorets
lokaler inom posthuset numera samtliga vore alldeles för trånga.
Der saknades utrymme för tillräckliga diskar till allmänhetens expedierande
och plats för sådana anordningar, hvarigenom arbetet underlättades;
der saknades kassahvalf för de afdelningar, som deraf vore i
behof. Tidningsexpeditionen vore till största delen hopträngd i den
låga entresolvåningen, hvarest en talrik personal vore under vissa tider
på dagen ifrigt sysselsatt med den brådskande expeditionen af tidningar
till landsorten, under temperatur och luftförhållanden, som lemnade
mycket öfrigt att önska. Paketexpeditionen vore redan förlagd inom annat
hus i förhyrd lokal, och äfven om ytterligare en eller annan afdelning
brötes ut och förlädes i en annexbyggnad, kunde en fullt tillfredsställande
utvidgning af de qvarvarande afdelningarna icke ske utan flyttning
af trappuppgångar och andra åtgärder, som droge allt för dryga
kostnader i förhållande till det resultat, de medförde.

Finge deremot hela centralpostkontoret förläggas i en enda tidsenlig
byggnad, blefve arbetet härigenom uppenbarligen underlättadt och
kunde mera än nu påskyndas. De allmänheten betjenande postfunktionärerna
kunde då bättre komplettera hvarandra. En mängd transporter
och budskickningar mellan skilda byggnader undvekes, och utrymmet
kunde bättre tillvaratagas, i det att dels antalet lokaler för allmänheten
kunde inskränkas till några få, men rymliga, dels förstugor, trappor och
förrådsrum kunde blifva färre.

Endast med hänsyn till den betydliga kostnaden, som förvärfvande
af en tillräckligt rymlig och välbelägen tomt samt uppförande derå af
ett fullständigt och tidsenligt posthus förorsakade, hade generalpoststyrelsen
förut såsom alternativ för sakens lösning ifrågastält, att det
nuvarande posthuset skulle bibehållas och ett annex till detsamma å
näi-belägen tomt uppföras; men då den af Kongl. Maj:t till sistlidet års
Riksdag aflåtna proposition om förvärfvande åt postverket af den för ett
dylikt annexposthus allra lämpligaste tomt icke vunnit Riksdagens bifall,
samt å de centralposthuset i öfrigt omgifvande tomter dels påginge
vidlyftiga nybyggnadsarbeten, dels redan funnes uppförda byggnader,
hvilkas inlösen skulle vålla dryga kostnader, utan att byggnaderna än -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dock kunde med fördel för postverket användas, finge, enligt generalpoststyrelsens
mening, frågan om anskaffande af ett annex till det nuvarande
centralposthuset anses fallen, hvadan endast återstode den andra
utvägen för frågans lösning, nemligen den att anskaffa en lämplig tomt
och derå uppföra ett nytt, fullständigt centralposthus.

En sådan tomt borde vara centralt belägen och på samma gång
icke aflägsen från jernvägens centralstation. Det centrala läget betingades
naturligtvis deraf, att den korresponderande allmänhet, som af
postkontoret betjenades, borde utan större tidsutdrägt kunna besöka
kontoret, och närbelägenheten till jernvägens centralstation vore af
vigt derför, att ju närmare postkontoret läge jernvägsstationen, desto
förr kunde det hinna till utdelning ordna den med jernväg ankomna
posten och desto längre inlemningstid kunde medgifvas allmänheten
för den post, som skulle med jernväg fortskaffas. Härtill komme också,
att transportkostnaderna kunde nedbringas, i den mån transporterna
blefve kortare.

Centralpostkontorets samtliga afdelningar, deri inberäknade postdirektörens
expedition och den inom akademiens för de fria konsterna
hus mot 7,500 kronor för år förhyrda paketexpeditionslokalen, innefattade
för närvarande, enligt gjorda beräkningar, en golfyta af sammanlagdt
1,767,45 qvadratmeter eller 20,050 qvadratfot — deraf 1,442,ic
qvadratmeter eller 16,360 qvadratfot inom centralposthuset—underdel,
att, för tillgodoseende af behofvet för någon längre framtid, ansetts erfordras
en golfyta af omkring 3,702 qvadratmeter eller 42,000 qvadratfot,
deraf, under antagande, att, jemte öfriga afdelningar, hela tidningsexpeditionen
skulle inrymmas i bottenvåningen, 3,438 qvadratmeter eller

39,000 qvadratfot borde vara belägna i bottenvåning. Tomten borde för
den skull icke innefatta mindre areal än omkring 4,408 qvadratmeter
eller 50,000 qvadratfot.

Då för kostnadens skull någon tomt icke gerna kunde ifrågasättas,
som redan vore försedd med dyrbara åbyggnader, och då, såsom Riksdagen
påpekat, tomten tillika borde lemna tillfälle till framtida utvidgning
af postverkets lokaler, vore, hvad ock chefen för finansdepartementet
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 24 april nästlidet
år vid anmälan af frågan om förvärfvande för postverkets räkning af
tomten n:o 1 i qvarteret Sjöhästen erinrat, valet mellan för ändamålet
lämpliga tomter synnerligen begränsad!. De tomter, som kunnat ifrågakomma,
hade den ena efter den andra visat sig vid uppmätning vara
för små eller vid fråga om förvärfvande allt för dyrbara till följd af
åbyggnadernas beskaffenhet. Den enda tomt, som i fråga om stor -

Statsutskottets Utlåtande 1V;o 6''.

lek och mindre dyrbara ^byggnader fylde de uppställa vilkoren, vore
den, som bildades af tomtnomren 1, 3, 9 och 10 i qvarteret Riddaren
inom Klara församling. Den begränsades, såsom å en skrifvelsen
bilagd tomtkarta angåfves, af Vasagatan, Mäster-Samuelsgatan,
Bryggaregatan, Klara norra kyrkogata samt två andra tomtnummer i
samma qvarter.

Det kunde visserligen befaras, att ett posthus, uppfördt å denna
plats, skulle af en del bland de större korrespondenter, som för sin post
anlitade det nuvarande centralposthuset, till eu början befinnas i fråga
om centralt läge lemna åtskilligt öfrigt att önska, men mera centralt
belägen tomt vid Vasagatan eller vid andra gator i närheten af jernvägens
centralstation kunde, enligt generalpoststyrelsens förmenande,
icke erhållas till skäligt pris och af erforderliga dimensioner.

Blefve posthus å denna tomt uppfördt, kunde det måhända befinnas
nödvändigt att tillmötesgå önskningar, som, oaktadt det nuvarande centralposthusets
fördelaktiga läge, redan gång efter annan försports, om
inrättande af ett filialkontor i närheten af Gustaf Adolfs torg, men den
omständigheten ensam syntes icke böra afhålla från den nu omförmälda
tomtens förvärfvande till posthusbyggnad eller böra föranleda, att kostnadsfrågan
lemnades alldeles å sido vid fråga om tomtköp, så att, oberoende
af befintliga åbyggnaders dyrbarhet, en mera central tomt inköptes.

Allmänheten satte stort värde på en snabb utlemning af ankommen
post och en till det längsta utsträckt tid för inlemning af afgående post,
men möjligheten att tillmötesgå dessa önskningar försvårades naturligtvis
i samma mån som afstandet ökades mellan postkontoret och jernvägscentralstationen.
Hänsynen härtill föranledde, enligt generalpoststyrelsens
åsigt, att posttomten icke kunde lig"ga utom det område, som
begränsades af Klaraviken i vester, Kungsgatan i norr, Drottninggatan
eller åtminstone Beridarebansgatan, Brunkebergstorg, Malmtorgsgatan
och Gustaf Adolfs torg i öster samt Strömgatan, Rödbodtorget och Jakobsgatan
i söder. Hänsyn till allmänhetens skäliga anspråk på posthusets
centrala läge åter förorsakade, att inom nu nämnda område måste
bortses från de tomter, som läge vester om statens jernvägsspar,
och att man vid valet åt tomt borde undvika områdets nordliga gräns.
Komme så härtill, att mindre tomtyta än cirka 4,408 qvadratmeter eller

50,000 qvadratfot icke kunde anses acceptabel, att inom qvarteret dessutom
borde finnas utrymme för framtida utvidgning af posthuset, samt
att ett posthus syntes böra åtminstone med någon af sina sidor nå mera
trafikerad gata, der hufvudingången för allmänheten kunde beredas,
Bdi. till lliksil. 1’rot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. ti Höft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kunde med skäl påstås, att förvärfvet af hvilken helst annan tillräckligt
stor tomt än den nu ifrågasatta inom det angifna begränsade området
skulle medföra mycket stora kostnader för inlösen af åbyggnaderna.

Pa grund häraf och med den rätt, Kong], Maj:t dertill lemnat, hade
generalpoststyrelsen sökt att med egarne till tomtnumren 1, 3, 9 och
10 i qvarteret Riddaren inom Klara församling träffa köpeaftal under
förbehåll af Kongl. Maj:ts och Riksdagens godkännande.

Det hade dervid visat sig, att berörda förbehåll något höjt inköpsprisen
_ utöfver hvad som syntes hafva kunnat betingas, om aftalen fått
definitivt afslutas, i det att säljarne åberopat, att de genom ett dylikt
vilkorligt aftal blefve bundna och just under en för försäljning af tomter
med godt läge gynsam tid betagna möjligheten att begagna sig
af utsigterna å fastighetsmarknaden, under det att staten åter hade fria
händer, att antaga eller förkasta aftalen, men då likväl de betingade
köpeskillingarne för tomtnumren 1, 3 och 10, enligt generalposstyrelsens
förmenande, måste anses skäliga, hade styrelsen med egarne till
dessa tre tomtnummer uppgjort köpeaftal, som öfverlemnades till pröfning.

För att i möjligaste mån förkorta säljarnes väntetid på besked,
huruvida aftalen godkändes eller icke, för att lemna dem nödig tid till
uppsägning af fastigheterna graverande inteckningar och rörande fastighetslägenheterna
träffade hyresaftal, samt för att så ordna öfvertagandet
af fastigheterna, att nybyggnaden af posthus måtte kunna begynna med
ingången af år 1898, hade i aftalen måst inrymmas den bestämmelsen, att
köpeaftalen. skulle anses förfallna, derest Kong]. Maj:t och Riksdagen
ej lemnat sitt godkännande af desamma inom utgången af mars månad
år 1897.

Beträffande den för posthus jemväl erforderliga tomten n:o 9 i
samma qvarter, hvilken tomt innefattade en areal af 1,850,1 qvadratmeter
eller 20,987 qvadratfot och egdes af Stockholms ridhusförening,
som derå hade uppförda ett ridhus med stallar samt längs den 18,58
meter eller 62,6 fot langa fasaden åt Mäster-Samuelsgatan ett boningshus,
hade underhandlingar pågått med ridhusföreningens direktör. Härvid
hade från ridhusföreningens sida fordrats en köpeskilling af 400,000
kronor, under det att från postverkets sida erbjudits till en början 260,000
kronor och. sedermera, för att söka komma till uppgörelse utan anlitande
af expropriation, 275,000 kronor, hvarefter ridhusföreningens verkställande
direktör förklarat, att ridhusföreningen icke reflekterade å något
anbud understigande 300,000 kronor, hvilket pris åter generalpoststyrelsen
funne alldeles för högt, när i betraktande toges, att fastighetens
taxeringsvärde utgjorde 120,000 kronor, att byggnaderna vore brand -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

försäkrade till 89,000 kronor och enligt sakkunnig byggmästares utsago
värda högst 82,000 kronor, att hela fastigheten icke hade annan fasad
åt gata än den nyss angifna af 18,58 meter, samt att, oaktadt alla lägenheterna
vore uthyrda, hyresafkastningen, så vidt af senaste mantalsuppgift
kunnat inhemtas, icke uppginge till högre belopp än 8,410 kronor.
Generalpoststyrelsen hemstälde derför, under förutsättning, att ofvan
berörda köpeaftal blefve godkända, att sistnämnda tomt måtte fa af
postverket förvärfvas i den ordning, kongl. förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof bestämde.
Tiden, då tomten skulle afstås, borde helst sättas till 1898. års ingång,
men kunde utan större olägenhet för posthusbygget framskjutas till den
1 april 1898.

Vid bifall härtill och med beräkning, att tomten n:o 9 betingade
eu löseskilling af högst 275,000 kronor, skulle till tomt för nytt posthus
i Stockholm erhållas inom nyssnämnda qvarter en areal af tillhopa
5,569,6 qvadratmeter eller 63,181,6 qvadratfot till ett pris af 987,000
kronor, med fasader åt Vasagatan 79,95 meter eller 269,3 fot, åt MästerSamuelsgatan
66,13 meter eller 226,67 fot, åt Bryggaregatan 89,86 meter
eller 302,7 fot samt åt Klara norra kyrkogata 14,25 meter^ eller 48 fot.

För att kunna bebygga detta område med hus i fyra våningar, erfordrades
emellertid, att en del af området utlades till Mäster-Samuelsgatan
och Bryggaregatan, dertill beräknats åtgå 275,36 qvadratmeter eller 3,123,88
qvadratfot, hvarefter således skulle till disposition återstå 5,294,24 qvadratmeter
eller 60,057,72 qvadratfot.

Då emellertid tomten n:o 1 med sin östra del sköte fram längs tomten
n:o 2 till Klara norra kyrkogata och den del, som norr om tomten n:o 2
skulle återstå af tomten n:o 1, sedan erforderlig utläggning till Bryggaregatan
egt rum, blefve mindre lämplig att nu bebyggas, utan hellre borde
sparas för att framdeles bebyggas i sammanhang med bebyggande af tomten
n:o 2, hade det ansetts lämpligast att tills vidare lemna 322 qvadratmeter
eller 3,652,57 qvadratfot af tomtens n:o 1 östligaste del i ungefär orubbadt
skick. Den sålunda undantagna delen af tomten n:o 1 skulle tills vidare
användas för vaktmästare- och maskinistbostäder i der redan befintlig
byggnad samt till vagnshus och vaktstall för postkontorets åkdon och
skjutsentreprenörens hästar.

Sedan förposthuset och gårdar tagits i anspråk 4,972,24 qvadratmeter
eller 56,405,15 qvadratfot, skulle af qvarteret för framtida utvidgning af
posthuset återstå dels af tomten n:o 1 322 qvadratmeter eller 3,652,57
qvadratfot, dels ock tomten n:o 2 om 522 qvadratmeter eller 5,921,57
qvadratfot och tomten n:o 8 om 1,160,6 qvadratmeter eller 13,165,85

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

qvadrat.fot, åtgörande tillhopa 2,004,6 qvadratmeter eller 22,739,99 qvadratfot,
och på det att icke de sistnämnda båda tomterna skulle göras till
föremål för spekulation samt priset härigenom eller genom nybyggnader
uppdrifvas, hade generalpoststyrelsen ansett försigtigheten bjuda att samtidigt
med de öfriga tomterna i qvarteret söka förvärfva jemväl dessa
båda tomter, om hvilka för den skull jemväl upprättats köpeaftal, hvilka
öfverlemnats till Kongl. Maj:ts pröfning. Sammanlagda köpeskillingen för
dessa båda tomter med åbyggnader utgjorde enligt aftalen 512,000 kronor,
hvilket pris betingats med hänsyn till den årliga afkastning, de båda
tomterna lemnade i hyror in. m., och som för närvarande uppginge för
tomten n:o 2 till 7,302 kronor och för tomten n:o 8 till 23.995 kronor.

Då emellertid sistnämnda båda tomter icke skulle omedelbart för det
nya posthuset tagas i anspråk, utan vore afsedda att användas för att
möta i framtiden uppstående behof af utvidgning, hade generalpoststyrelsen
anskaffat anbud å fastigheternas förhyrande för en tid af fem år, räknadt
från den 1 oktober 1897, enligt hvilka anbud de, som anbuden lemnat,
erbjudit för de båda fastigheterna en årlig hyra af tillhopa 25,600 kronor
samt åtagit sig, bland annat, att under hyrestiden hålla fastigheterna i
snyggt och godt skick samt ansvara för fastigheterna åliggande onera och
besvär, renhållning och sotning äfvensom att vid hyrestidens utgång återlemna
fastigheterna och derå uppförda byggnader i minst lika godt skick,
som de mottagits. Den omständighet, att anbudsgifvarne frikallat sig från
erläggande under hyrestiden af de krono- och kommunalutskylder äfvensom
afgifter till presterskap och skolväsen, som kunde varda för fastigheterna
debiterade, skulle icke komma att vålla någon utgift för postverket,
då statens egendomar vore fria från dylika utskylder och afgifter. Genom
dessa anbud finge anses ådagalagdt, att, om köpeaftalen godkändes, postverket
kunde i ränta å köpeskillingen för de båda fastigheterna beräkna
5 procent under de närmaste fem åren efter fastigheternas tillträde; och
så vidt generalpoststyrelsen kunde se, förefunnes ingen anledning till antagande,
att efter de fem årens förlopp, då postkontoret afsåges att redan
vara indyttadt i det nya posthuset, icke lika fördelaktiga hyresaftal skulle
kunna af postverket träffas, intill dess den tid framdeles inträdde, då
fastigheterna behöfde rifvas för att lemna plats till utvidgning af posthuset.

För inköp af hela qvarteret skulle således enligt ofvan gjorda beräkningar
erfordras 1,499,000 kronor. Till liqviderande af denna summa
egde postverket för närvarande en, jeinlikt kongl. bref den 19 juni 1896,
under statskontorets vård och förvaltning stäld fond af 638,288 kronor 8
öre, hvilket belopp genom tillagda räntor beräknades komma att den 1
oktober 1897 uppgå till 662,865 kronor. Men dessutom finge, enligt Riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dagens beslut och kongl. brefvet den 29 maj 1896, till nämnda fond
läggas ej mindre den behållning, som för år 1896 kunde å postverkets
rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen beräknade öfverskottet
för samma år, än äfven hälften af blifvande öfverskottsmedel för ar 1897,
dock att till fonden icke finge afsättas större del af öfverskottet för sistnämnda
år än det belopp, hvarmed detsamma öfverstege 220,000 kronor.
Huru stort det belopp blefve, som med tillämpning af dessa bestämmelser
kunde komma att af behållningen för år 1896 tillfalla fonden, vore för
närvarande omöjligt att tillförlitligt beräkna, men generalpoststyrelsen
hyste den på sannolikheter grundade förhoppning, att fonden, ökad med
denna del af behållningen för sistnämnda år, skulle komma att den 1
oktober 1897 uppgå till en million kronor. Derutöfver skulle i sadant fall
för tomtförvärfvet erfordras 499,000 kronor, hvilket belopp styrelsen ansåge
kunna af postverkets kassaförlag förskjutas för att sedermera ersättas
dels på våren 1898 med det öfverskott, som då finge för ändamålet disponeras
af öfverskottsmedlen för 1897, dels ock på våren 1899 med högst

200,000 kronor af öfverskottsmedlen för år 1898. I förslaget till postverkets
stater för år 1898 har generalpoststyrelsen nemligen hemstält, att
af öfverskottsmedlen för samma år högst 200,000 kronor matte fa användas
till betäckande af det förskott, som från postverkets kassaförlag kunde
hafva lemnats till anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm, i den
män det lemnade förskottet icke vid upprättande af postverkets bokslut
för år 1898 blifvit ersatt.

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom, pa det att postverket
vid uppgörande af planer för byggandet af det nya posthuset skulle
kunna begagna sig af den erfarenhet, som beträffande posthusets lämpliga
anordnande vunnits inom länder, der byggnadsverksamheten för postverken
under senare tider varit lifligare än här i landet och der till följd
häraf den ena förbättringen efter den andra i posthusens planläggning
kunnat komma till utförande och blifva pröfvad, intendenten i ölverintendentsembetet
F. G. A. Dahl, enligt medgifvande af Kongl. Maj:t, fått sistlidne
sommar företaga en resa i Tyskland och Belgien lör att studera indelning
och inredning af de nyare posthus, från hvilka i dessa hänseenden
något kunnat vara att inhemta vid uppgörande af planer och program lör
det nya posthuset i Stockholm. För att underlätta dessa studier och göra
dem mera fruktbringande hade styrelsen så ordnat, att en i de svenska
postanstalternas arbetssätt och den praktiska posttjensten i allmänhet förfaren
posttjensteman, hvilken å det resestipendium, hvaröfver styrelsen egde
förfoga, utsändts att i Tyskland studera vissa postala frågor, under resan
tillhandagått intendenten Dahl med erforderliga upplysningar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Med begagnande af det rika material, som intendenten Dahl från
despa resor medfört, hade han, på uppdrag af styrelsen, utarbetat planeskissritningar
för det nya posthuset jemte kostnadsberäkningar för husets
uppförande. Sedan dessa eskissritningar hos styrelsen förevisats och, i hvad
de anginge lokaler för postsparbanken, jemväl varit förelagda postsparbanksstyrelsen
till granskning, samt efter det ritningar enligt lemnade anvisningar
i vissa delar omarbetats, vore de, enligt generalpoststyrelsens förmenande,
numera sådana, att de kunde och borde läggas till grund för utarbetande
af hufvudritningar till det nya posthusets uppförande å den föreslagna
tomten. Med uppgörande af hufvudritningar hade styrelsen ansett
böra anstå, till dess beslut fattats om inköp af den för huset erforderliga
tomtplats; och då nu frågan gälde att i hufvudstaden uppföra ett tidsenligt
posthus å plats, der jemväl husets yttre borde kunna göra sig gällande,
hade det synts styrelsen kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke pristäflan
borde anordnas för erhållande af hufvudritningar till ett posthus,
som äfven till det yttre kunde i gedigenhet och prydlighet för en längre
framtid försvara sin plats såsom offentlig byggnad i hufvudstaden, utan
att dock härvid skulle ifrågakomma att sira byggnaden med prydnader,
som fördyrade det framtida underhållet. I kostnadsberäkningen, som slutade
på ett belopp af 1,240,000 kronor, hade för den skull afsetts, att
gatufasaderna skulle beklädas med delvis huggen sten och delvis fasadtegel,
hvaremot gårdsfasaderna skulle utföras i fogstruket tegel eller rappas.
Generalpoststyrelsen hade hemstält, att Kongl. Maj:t måtte besluta, att styrelsen
skulle inkomma med förslag till anordnande af pristäflan rörande
hufvudritningar till det nya posthuset.

Byggnadsarbetet vore beräknadt att pågå fyra år, hvarunder skulle
för byggnadskostnaden erfordras:

första byggnadsåret .............................................................kronor 250,000: —

andra » ................................................................ » 350,000: —

tredje » ................................................................ » 340,000: —

och fjerde * .......................... ..................................... » 300,000: —.

Enligt ofvan berörda eskissritningar, hvilka jemte tillhörande beskrifning
och kostnadsberäkningar bifogats generalpoststyrelsens skrifvelse,
skulle byggnaden, i hvilken jemväl postsparbanken skulle inrymmas, uppföras
i fyra våningar, deraf bottenvåningen uteslutande förbehölles centralpostkontorets
afdelningar. Våningen 1 trappa upp skulle inrymma
postdirektörens expedition och kassa samt en del af tidningsexpeditionen
äfvensom generalpoststyrelsens kameralbyrå med till nämnda byrå hörande
hufvudpostkassa, blankettförråd, frimärkesförråd och frimärkestryckeri, hvarjemte
raklamationskontoret ock skulle dit förläggas, på det att allmänheten

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

måtte få beqvämt tillträde till nämnda kontor. Våningen 2 trappor upp
skulle upptagas af generalpostdirektörens embetsrum, styrelsens sessionsrum,
styrelsens öfriga byråer och arkiv samt ungefär hälften af de lokaler, postsparbanken
ansåges erfordra, och våningen 3 trappor upp skulle lemna
det för postsparbanken ytterligare erforderliga utrymme, en vind till arkivet,
äfvensom tjenstelokaler för postinspektionerna i mellersta och östra postdistrikten,
hvarförutom inom våningen åtskilliga lägenheter skulle finnas
lediga till framtida disposition.

Generalpoststyrelsen, som låtit uppgöra jemförande beräkningar öfver
de nuvarande och blifvande lokalernas storlek, hvilka beräkningar å sid.
39 och 40 i statsrådsprotokollet meddelats, har vidare anfört, att, när framdeles
postkontorets lokaler behöfde utvidgas, sådant skulle kunna ske beträffande
ankommande afdelningen och brefbärareexpeditionen genom att
för dessa afdelningars räkning i bottenvåningen öfverbygga den sydvestra
gården, hvilken innefattade en areal af 205,65 qvadratmeter eller 2,333
qvadratfot, och i fråga om afgående afdelningen genom att likaledes i
bottenvåningen öfverbygga återstoden af den nordvestra gården eller en
areal af 98,82 qvadratmeter (1,121 qvadratfot).

För utvidgning åter af paketexpeditionens och tidningsexpeditionens
lokaler, när i en framtid så erfordrades, skulle blifva nödigt att taga tomterna
n:is 2 och 8 i anspråk, dervid afsedt vore, att den nu å eskissritningarna
angifna öppna inkörsvägen från Bryggaregatan skulle tillika
med återstoden af tomten n:o 1 bebyggas till fortsättning af paketexpeditionen
och ny inkörsport anordnas ungefär i gränslinien mellan tomterna
n:is 1 och 2.

Af det anförda ansåge generalpoststyrelsen framgå, att genom det
nya posthuset skulle erhållas tidsenliga och rymliga postlokaler, hvilka vid
framtida behof kunde ytterligare utvidgas; och om än en eller annan af
dessa lokaler skulle med nuvarande rörelse befinnas rymligare, än som
för närvarande erfordrades, blefve dock efter all sannolikhet det förhållandet
mycket snart öfvergående, i hvilket afseende generalpoststyrelsen tilläte
sig åberopa den erfarenhet, som härutinnan vunnits i andra länder, der
det till och med understundom inträffat, att, ehuru vid uppgörande af planer
till posthus tilltagits rymliga lokaler, rörelsen redan under byggnadsåren
så stigit, att, då inflyttningen skolat ske, icke ens alla afdelningar,
som beräknade varit, kunnat i det nya huset inrymmas, utan särskilda
byggnader måst för vissa poströrelsens grenar uppföras eller anordnas.

Från och med tiden för inflyttningen i det nya posthuset, hvilken
styrelsen tänkt sig skola kunna ega rum hösten år 1901, skulle följande
hyresbelopp besparas, nemligen:

Statsutskottets inlåtande N:o S.

hyra lör den nuvarande centralpaketexpeditionslokalen kronor 7,500:

» för vagnbod åt postkontoret ocli persedelförvaringsrum
åt postinspektionen i mellersta distriktet omkring » 1,000;

(nu utginge för ändamålet 1,100 kronor)

» för postinspektionens i mellersta postdistriktet lägenhet
............................................................................... » 500:

» för postinspektionens i östra postdistriktet lägenhet » 1,200:

eller tillhopa kronor 10,200

Då postsparbanken, enligt hvad senare årens erfarenhot visat och af
ett generalpoststyrelsens förevarande skrifvelse bifogadt utdrag af postsparbanksstyrelsens
protokoll ytterligare framginge, vore för trångbodd
inom posthuset vid Lilla Nygatan och der icke kunde beredas erforderligt
ökadt utrymme, samt för den skull banken, derest icke plats för densamma
erhölles i nya posthuset, kunde antagas blifva nödsakad att annorstädes
förhyra lämplig lokal, hvilken antagits icke kunna erhållas till lägre hyra
än 10,000 kronor, skulle, derest postsparbanken, såsom beräknadt varit, inrymdes
i det nya posthuset, i kalkylen öfver statsverket besparade hyresbelopp
kunna intagas, att en besparing i hyresbelopp af 10,000 kronor
årligen bereddes statsverket genom postsparbankens inrymmande i det
nya posthuset, hvadan sålunda de statsverket besparade årliga hyresbeloppen
skulle uppgå till 20,200 kronor.

För tiden 1 oktober 1901—30 september 1903 minskades dock denna
besparing med 300 kronor för hvartdera året, enär postverket, som hyrt
lokal för paketexpeditionen från den 1 oktober 1893, genom kontrakt förbundit
sig att, vid frånträde af berörda, från akademien för de fria konsterna
förhyrda lokal, såsom ersättning för inredningsarbeten erlägga 300
kronor för hvarje år, som hyrestiden understege 10 år, för så vidt uppsägning
skedde från generalpoststyrelsens sida.

Så snart centralpostkontoret och generalpoststyrelsen inflyttat i det
nya posthuset, skulle det nuvarande posthuset vid Rödbod torget kunna af
postverket undvaras, i anledning hvaraf generalpoststyrelsen låtit sakkunniga
personer värdera nämnda centralposthus, som dervid, enligt bifogadt
värderingsinstrument, befunnits hafva ett försäljningsvärde af omkring

650,000 kronor, hvilka ock vid beräkning af de verkliga kostnaderna för
det nya huset syntes böra föras postverket till godo, vare sig huset befunnes
lämpligast böra försäljas eller användas till annat statens behof.

För egen del har departementschefen härefter yttrat:

Då Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1896 anmälde, att Kongl. Maj:ts
den 24 nästförutgå-ngne april aflåtna proposition om förvärfvande af tom -

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

ten n:o 1 i qvarteret Sjöhästen för uppförande derå af ett annex till centralposthuset
icke blifvit af Riksdagen bifallen, anförde Riksdagen, bland
annat, att det icke synts Riksdagen omöjligt, att frågan om anskaffande
af rymligare lokaler för Stockholms centralpostkontor kunde lösas på ett
bättre sätt än det i propositionen angifna. Lämpligast syntes, att för statsverkets
räkning förvärfvades en tomt inom hufvudstaden, som, med hänsyn
till läge och tillfälle till framtida utvidgning af postverkets lokaler, kunde
erbjuda de fördelar, som måste betingas för medgifvandet till så stora
kostnader för ändamålet, som ifrågasatts; och Riksdagen förestälde sig, att
Kongl. Maj:t skulle, efter närmare utredning och förnyade underhandlingar,
kunna genom uppgörande af förberedande aftal om inköp af lämplig tomt
sätta sig i tillfälle att till Riksdagens afgörande framlägga förslag, som
skulle innebära en tillfredsställande och framsynt lösning af frågan om
beredande af ett tidsenligt posthus i hufvudstaden.

Sedan detta Riksdagens uttalande genom kongl. bref den 22 maj 1896
delgifvits generalpoststyrelsen, och styrelsen i sammanhang dermed erhållit
befallning att till Kongl. Maj:t inkomma med utredning och förslag i fråga
om lämpligaste sättet att anskaffa tomt till nytt posthus i Stockholm, hade
nu, såsom af det''förut anförda framginge, generalpoststyrelsen fullgjort
detta uppdrag sålunda, att styrelsen hemstält, att till plats för nytt posthus
i Stockholm samt till den utvidgning af byggnaden, som i framtiden
med visshet kunde antagas blifva erforderlig, måtte förvärfvas samtliga
egendomar i det qvarter, som begränsades af Vasagatan, Mäster Samuelsgatan,
Bryggaregatan och Klara norra kyrkogata.

Lika med generalpoststyrelsen funne departementschefen det sålunda
framstälda förslaget innebära den under för handen varande förhållanden
möjligast lyckliga lösning af den magtpåliggande frågan om anskaffande
af tomt till nytt posthus i Stockholm. Hänförande sig till den af generalpoststyrelsen
för förslaget anförda motivering, hvilken departementschefen
till alla delar biträdt, har departementschefen, som icke funnit anledning
till erinran vid de af generalpoststyrelsen under förbehåll af Kongl.
Maj:ts och Riksdagens godkännande uppgjorda köpeaftalen angående tomterna
n:is 1, 2, 3, 8 och 10 i nämnda qvarter, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte finna
sagda köpeaftal vara af beskaffenhet att böra underställas Riksdagens pröfning.

För tomten n:o 9 i omförmälda qvarter hade deremot begärts ett så
högt pris, att något köpeaftal angående densamma icke kunnat komma till
stånd. Denna tomt måste derför, derest posthuset skulle kunna uppföras
å den af generalpoststyrelsen föreslagna platsen, för postverkets räkning
exproprieras; och ansåge departementschefen, att Kongl. Maj:t i sådant fall

Bill. till lliksd. J’rot 18,97. 4 Sami. 1 Afil. 6 Bä/i. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

komme att framdeles förordna, att postverket egde till sig lösa denna tomt i
den ordning, kong! förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 april 1866 stadgade.

Generalpoststyrelsens hemställan, att till bestridande af kostnaderna
för tomternas förvärfvande måtte, utöfver dertill anvisade medel, af postverkets
öfverskottsmedel för år 1898 få användas ett belopp af högst

200,000 kronor, syntes departementschefen böra vinna godkännande.

Såsom förut nämnts, hade generalpoststyrelsen i sitt statsanslag under
anslagstiteln oförutsedda utgifter med 250,000 kronor inräknat första
årets byggnadskostnad för nytt posthus i Stockholm. Med afseende på
angelägenheten, att det nya posthuset måtte så fort som möjligt varda
uppfördt, ansåge sig departementschefen böra biträda detta generalpoststyrelsens
förslag. Då ifrågavarande förslagsanslag, som för innevarande ar
vore upptaget till 120,000 kronor, af förut anförd anledning, eller minskadt
kostnadsbehof för till- och ombyggnad af posthuset i Göteborg, kunde
minskas med 30,000 kronor till 90,000 kronor, komme, med tillägg af
nyssnämnda 250,000 kronor, anslagets slutsumma för år 1898 att uppgå
till 340,000 kronor.

I händelse byggnadsföretaget komme till stånd, anhölle departementschefen
att få framdeles underställa Kongl. Maj:ts pröfning generalpostsstyrelsens
förslag angående anordnande af pristäflan rörande hufvudritningar
till det nya posthuset.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 75) har herr
T. Zetterstrand anfört, att förslaget att i nya posthuset i Stockholm, hvartill
anslag under förevarande titel begärts, inrangera tjenstelokaler för
postinspektionerna i mellersta och östra postdistrikten, syntes motionären
stå i uppenbar strid med hvad som afsetts med statsmagternas tidigare
beslut rörande decentralisation inom postverkets administration; och har
motionären på grund häraf och med hänvisning till den inom Andra Kammaren
den 11 mars 1896 i ärendet förda diskussion hemstält, att vid
eventuel bifall till Kongl. Maj:ts proposition rörande uppförande af nytt
posthus i Stockholm måtte fästas såsom vilkor, att i detsamma icke blefve
anordnade lokaler för ofvanomförmälda distriktsförvaltningar.

Slutligen har herr friherre R. M. Klinckowström uti den i Första
Kammaren väckta motionen n:o 5 yrkat, att Riksdagen måtte afslå Kongl.
Maj:ts förslag om inköp af en tomt till ny posthusbyggnad och anslag till
samma byggnads uppförande.

Stål sutskott es Utlåtande N:o 8.

Till stöd för sitt yrkande har sistnämnde motionär hufvudsakligen
anfört, att den föreslagna belägenheten för det nya posthuset vore för
allmänheten obeqväm, i hvilket afseende särskild! framhållits, att de flesta
större tidningar i hufvudstaden hade sina lokaler i närheten af det nuvarande
posthuset vid Röda bodarna.

I anledning af Kongl. Maj:ts till nästlidet års Riksdag gjorda framställning
om viss förbättring i ordinarie postvaktbetjentes aflöningsförmåner
anförde Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1896, bland annat, hurusom,
enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, de personer, som under
senaste tiden antagits till ordinarie postvaktbetjente, derutinnan tjenstgjort
i postverket omkring 7,6 år samt uppnatt en ålder af i medeltal 31,1 ar.
Denna jemförelsevis sena befordran till ordinarie befattning maste, yttrade
Riksdagen vidare, gifvetvis utöfva ett ogynsamt inflytande på postvaktbetjentes
ekonomiska ställning, och äfven om de med ordinarie vaktbetjentbefattning
förenade aflöningsförmaner i och för sig kunde anses tillfredsställande,
måste de dock befinnas väl knappa, da de ernåddes först efter
en flerårig tjenstgöring mot lägre ersättning. Med hänsyn härtill och da
det jemväl syntes oegentlig!, att ett stort antal extra vaktbetjente, liv fika
användes i regelbunden tjenstgöring och förrättade ett lika ihållande och
ansträngande arbete som de ordinarie, ej blott atnjöte mindre ersättning
än dessa, utan äfven saknade den tryggade ställning, som ordinarie befattning
i statens tjenst medförde, hade Riksdagen funnit angeläget, att antalet
ordinarie postvaktbetjentbefattningar blefve i någon mån ökadt. På
grund häraf beslöt Riksdagen att, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning
om ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente, anhålla, att Kongl. Maj:t
måtte för 1897 års Riksdag framlägga förslag till inrättande af nya ordinarie
postvaktbetjentbefattningar till det antal, som, med den inskränkning
nödig sparsamhet borde föranleda, kunde befinnas lämpligt för beredande
åt extra ordinarie vaktbetjente af något tidigare befordran till ordinarie

befattning. _ o .

Med anledning åt denna Riksdagens anhållan, bar Kongl. Maj:t, i enlighet
med generalpoststyrelsens hemställan, nu föreslagit Riksdagen att,
förutom den postvaktbetjentbefattning, som med tillämpning af Riksdagens
år 1884 fattade beslut borde sättas i stället för en ^ indragen vaktmästaretjenst,
150 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar måtte inrättas. Generalpoststyrelsen,
som i sammanhang med frågan om förbättrande af befordrings -

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

utsigterna för de extra postvaktbetjente funnit sig böra framhålla bebofvet
åt att åtgärder i samma syfte vidtoges till förmån för postverkets talrika
extra ordinarie tjensteman, har i sådant afseende hos Kongl. Maj:t hemstält
om inrättande af 75 nya ordinarie postexpeditörsbefattningar; och
jemväl detta förslag har af Kongl. Maj:t upptagits och för Riksdagen
framlagts.

Beträffande postvaktbetjente har generalpoststyrelsen upplyst, att i
slutet af sistlidne oktober månad deras antal uppgick till 1,529, af hvilka
791 voro ordinarie, 357 extra och 381 reservbetjente, samt att af de extra
vaktbetjente 259 voro i full sysselsättning. Hvad angår postverkets extra
ordinarie tjensteman, inbemtas af statsrådsprotokollet, att, vid ett antal af
*■''81 ordinarie postexpeditörsbefattningar, funnos 518 extra biträden, hvilka
användes i postexpeditörsgöromål och till större delen voro fullt upptagna
af postverkets tjenst. . Under närvarande förhållanden kunde dessa biträden
icke påräkna att blifva befordrade till ordinarie tjenst förr än vid i
medeltal 34 års ålder och efter en tjenstetid i postverket af omkring
13 ar.

Dessa förhållanden samt hvad i öfrigt blifvit till statsrådsprotokollet
i förevarande . fråga upplyst har . synts utskottet ådagalägga behofvet af
en jemförelsevis betydande tillökning i antalet ordinarie befattningar såväl
för vaktbetjente som för postexpeditörer. Utskottet, som med anledning
häraf icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förslag om uppförande
å stat af 75 nya postexpeditörstjenster, har deremot icke funnit förhållandena
påkalla, att ett sa stort antal som 150 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar
inrättas, helst enligt ofvan meddelade uppgifter befordringsutsigterna
för extra vaktbetjente för närvarande ingalunda kunna säo-as
vara sämre än för de extra tjenstemännen. Med afseende härå och "''då
1896 års Riksdag framhållit, att vid inrättandet af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar
nödig sparsamhet borde iakttagas, har utskottet ansett
en nöjaktig förbättring i de extra vaktbetjentes ställning kunna vinnas
genom uppförande å stat af ytterligare 75 vaktbetjente, oberäknadt den
vakt betjent, .som,, enligt hvad ofvan nämnts, bör ersätta en indragen vaktmästare.
Vid bifall till hvad utskottet sålunda förordat, skulle det af
Kongl. Maj.t föreslagna aflöningsanslaget till vaktbetjente nedsättas med
37,500 kronor, hvaremot å andra sidan de af Kongl. Maj:t beräknade
utgifterna från anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag
för en del betjente derigenom skulle komma att ökas med
omkring 19,500 kronor. I anledning häraf bör den af Kongl. Maj:t föreslagna
aflönmgsstaten genom ofvannämnda minskning med 37,500 kronor och

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ökning med 19,500 kronor i ett för allt ininskas med 18,000 kronor, eller
från 3,330,300 kronor till 3,312,000 kronor.

Beträffande den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen i anslaget till
postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland
inhemtas af statsrådsprotokollet, att ökade utgifter från detta anslag påkallas
med anledning af de överenskommelser, som på grund af Kongl.
Maj:ts beslut träffats i fråga om anordnande och underhållande af regelbunden
postångfartygsförbindelse mellan Trelleborg och Sassnitz. Med
afseende härå får utskottet erinra, att Kongl. Maj:t i proposition till 1892
års Riksdag ej mindre äskade Riksdagens yttrande öfver ett Riksdagen
meddeladt förslag att, för uppehållande genom enskildt bolags försorg af
regulier ångfartygsförbindelse hela året om mellan Trelleborg och Sassnitz,
af postmedlen årligen bestrida hälften af det belopp, som kunde erfordras
till subvention åt bolaget, under förutsättning att den andra hälften anvisades
från tysk sida, (in äfven föreslog Riksdagen att bevilja särskilda
belopp att anvisas dels för anordnande af fullständig natt-tjenst å vissa
statsbanedelar, dels ock såsom lån till Malmö—Trelleborgs jern v ägs aktiebolag,
under förutsättning att bolaget åtoge sig att under vilkor, som af
Kongl. Maj:t bestämdes, ombesörja den genomgående befordringen af post
och resande mellan Malmö och Trelleborg äfvensom verkställa viss ombyggnad
af bolagets jernväg. Vid behandling af denna Kongl. Maj:ts
framställning och i ämnet väckta motioner stannade kamrarne i olika
beslut, hvilka icke kunde sammanjemkas, hvadan frågan då förföll. Sedan
numera, i enlighet med Kongl. Maj:ts den 13 juni 1896 fattade beslut,
definitiva åtgärder vidtagits för anordnande af postförbindelse mellan Trelleborg
och Sassnitz, bar Kongl. Maj:t vidkommande detta ärende icke till
Riksdagen gjort annan framställning, än att till bestridande af postverkets
utgifter för uppehållande af nämnda förbindelse ifrågavarande anslag måtte
ökas från 30,000 kronor till 100,000 kronor eller med 70,000 kronor. Mot
denna förböjning i anslaget, som till en del motsvaras af en genom minskad
transitersättning till danska postverket beräknad nedsättning med

40,000 kronor i anslaget till godtgörelse till främmande postverk, har utskottet
icke något att invända.

Hvad slutligen angår Kongl. Maj:ts förslag om förvärfvande åt postverket
af vissa tomter i qvarteret Riddaren i Stockholm samt uppförande
derstädes af nytt posthus, anser utskottet, att härigenom postverkets behof
af utvidgade och tidsenliga lokaler kan på ett ändamålsenligt sätt tillgodoses.
Då förutom det område, som redan nu måste tagas i anspråk för
uppförande af det nya posthuset, ytterligare två tomter i samma qvarter

Statmtskottets Utlåtande N:o 8.

skulle enligt det kongl. förslaget förvärfvas, beredes härigenom, på sätt
1896 års Riksdag ansett önskligt, utrymme för den utvidgning af byggnaden,
som i en framtid kan befinnas erforderlig. De ifrågasatta tomternas
belägenhet synes utskottet vara synnerligen fördelaktig och fullt motsvara
de fordringar, som derå böra ställas.

Med afseende å det förhållande att, enligt hvad af statsrådsprotokollet
inhemtas, det nya posthuset är afsedt att inrymma jemväl tjenstelokaler
för postinspektionerna i mellersta och östra distrikten, har, såsom ofvan
meddelats, herr Zetterstrand i sin motion n:o 75 yrkat, att, då inom postverkets
förvaltning decentralisationsprincipen borde göras gällande, Kongl.
Maj:ts förslag om uppförande af nytt posthus endast under det vilkor
måtte bifallas, att nu omförmälda tjenstelokaler icke blefve derstädes anordnade.
Då det, enligt utskottets mening, kan med skäl ifrågasättas, huruvida
icke ifrågavarande distriktsinspektioner, i stället för att, såsom nu är
fallet, hafva sina tjenstelokaler i Stockholm, borde placeras å inom vederbörande
distrikt centralt belägna orter, anser utskottet denna fråga böra
tagas under förnyad ompröfning. Emellertid kan utskottet icke finna
lämpligt tillstyrka, att vilkor i det af motionären angifna syfte fästes vid
ett bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning.

Utskottet, som ansett Kongl. Maj:ts förslag i fråga om beredande af
medel för förvärfvande af omförmälda tomter böra af Riksdagen godkännas
och som ej haft något att erinra beträffande den beräknade kostnaden
för uppförande ai det nya posthuset, har jemväl funnit skäl tillstyrka, att till
bestridande af den del utaf nämnda kostnad, som å första byggnadsåret
belöper, eller 250,000 kronor, det å postverkets stat uppförda anslaget till
oförutsedda utgifter må bestämmas till det förhöjda belopp, som af Kongl.
Maj:t föreslagits.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som vid Kongl. Maj:ts
i öfrigt gjorda framställningar beträffande postverket icke haft något att
erinra, hemställa:

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af 75 nya
postexpeditörstjenster, 36 af lista lönegraden och
39 af 2:dra lönegraden, må af Riksdagen bifallas;

2:o) att Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af 151 nya
ordinarie postvaktbetjentbefattningar må på det sätt
bifallas, att å postverkets aflöningsstat uppföras
löner åt 76 nya vaktbetjente;

3:o) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag
och med afslag å ej mindre det af herr friherre
Klinckowström i ämnet gjorda yrkande än äfven

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

herr Zetterstrands ofvannämnda motion, må medgifva: a)

att tomterna n:is 1, 3 och 10 i qvarteret Riddaren
inom Klara församling i Stockholm ma enligt uppgjorda,
i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den
14 januari 1897 närmare angifna köpeaftal af postverket
förvärfvas;

b) att å dessa tomter tillsammans med tomten n:o 9
i samma qvarter, sedan sistnämnda tomt för postverkets
räkning exproprierats, må för en kostnad,
ej öfverstigande 1,240,000 kronor, uppföras ett nytt
posthus enligt ritningar, som varda med ledning af
de uti förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda,
af generalpoststyrelsen öfverlemnade planeskissritningar
med tillhörande beskrifning och kostnadsberäkningar
uppgjorda och af Kong! Maj:t godkända; c)

att jemväl tomterna n:is 2 och 8 i ofvannämnda
qvarter må enligt upprättade köpeaftal, som i samma
statsrådsprotokoll omförmälas, af postverket inköpas
för att derefter för dess räkning uthyras, intill dess
de behöfva användas till utvidgning af posthuset;
och

d) att, i den mån de till fonden för anskaffande af
tomt till nytt posthus i Stockholm redan anvisade
medel icke lemna tillgång till bestridande af kostnaderna
för ofvanberörda tomters förvärfvande, dertill
må af postverkets öfverskottsmedel för år 1898
användas ett belopp af högst 200,000 kronor;

4:o) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit, föranledande
till ändringar i postverkets stater, må af
Riksdagen bifallas; samt

5:o) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet i mom.
l:o, 2:o, 3:o a) och b) samt 4:o hemstält och med
beräknande af postverkets stater för år 1898 till
följande belopp, nemligen:

aflöningsstaten................... kr. 3,312,300:

öfvergångsstaten............................... * 2,400:

pensionsstaten ................. 8__75,375:

Transport 3,390,075: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 3,390,075: —

omkostnadsstaten .............................. » 4,875’.500: —

oförutsedda utgifter ....................... » 340,000: —

afkortningarochrestitutionerm.m. » 64,425: —

tillsammans kronor 8,670,000: —
ma bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 8,670,000 kronor att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

ÄÄef • ,4:0) fK°ngL MaJ:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande ej
ro -i mindre åt de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari
f'' d 1897 tillstyrkta ändringarna i telegrafverkets stater än äfven af de förändrade
bestämmelser i afseende a ålderstillägg för telegrafassistenterna,
hvilka °i sammanhang dermed blifvit föreslagna, måtte, under Kongl. Maj:t
förbehållen rätt att i ^verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna
finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af
telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1898 anvisa enahanda belopp,

1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedel blifvit beräknade,
samt ^tillika medgifva, att det öfverskott, som kunde å dessa inkomster
uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets
tidsenliga utveckling och förbättring.

Såsom af aberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets
utgiftsstater för år 1898 enligt Kongl. Maj:ts förslag komma att utvisa
följande summor:

aflöningsstaten..............................................

öfvergångsaflöningsstaten ...........................

pensions- och understödsstaten ................

omkostnadsstaten........................................... *

* För innevarande år hafva samma

aflöningsstaten.................................................

öfvergångsaflöningsstaten...........................

pensions- och understödsstaten .............r,„

omkostnadsstaten...........................

............................. kr. 961,500: —

............................. » 4.400: —

.............................. » 112,570: —

............................. > 262,800: —

tillsammans kr. 1,341,270: —

staters summor bestämts sålunda:

............................ kr. 955,500: —

-........................... » 4,600: —

.............................. » 112,570: —

.............................. » 262,800: —

tillsammans kr. 1,335,470: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Kongl. Maj:ts förslag innebär sålunda en höjning i aflöningsstaten
med 6,000 kronor och en minskning i öfvergångsaflöningsstaten med 200
kronor, eller i det hela en höjning i staterna med 5,800 kronor^

Beträffande den ifrågasatta höjningen i aflöningsstaten innehaller statsrådsprotokollet
hufvudsakligen följande.

Telegrafstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 november
1896 afgifvit förslag till stat för telegrafverket under år 1898, hade dervid
förklarat sig anse, att det under rubriken särskilda anslag förslagsvis
upptagna beloppet för ålderstillägg åt dertill berättigade af styrelsens
personal, 6,600 kronor, borde på grund af nu kända förhållanden rörande
tjenstemännens rätt till ålderstillägg höjas till 7,600.

Vidare hade telegrafstyrelsen erinrat, hurusom de bland personalen
vid stationerna upptagna assistenterna egde att under de i kongl. brefvet
den 1 september 1882 stadgade vilkor åtnjuta tre ålderstillägg, hvardera
å 200 kronor, utgående det första efter 5, det andra efter 10 och det
tredje efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring. Styrelsen hade i sitt den 28
november 1893 afgifna förslag till utgiftsstater för ar 1895° beträffande
ålderstillägg åt assistenterna hemstält, att dessa ålderstillägg matte, likasom
för kommissarierna af den lägsta lönegraden, utgå med 300 kronor efter
5 år och med ytterligare 300 kronor efter 10 ar eller alltså tillhopa med
samma belopp, 600 kronor, efter en med 5 år förkortad tjenstetid inom
graden, men att statsförslaget i sin helhet icke vunnit Riksdagens bifall.
Då ifrågavarande framställning likväl icke stode i något direkt samband
med det förenämnda förslaget till definitiv stat för telegraf- och telofonväsepdet,
hade telegrafstyrelsen nu ansett sig böra förnya detsamma, dervid
styrelsen framhållit, hurusom denna förändring i tiden för alderstilläggets
utgående syntes styrelsen rättvis och billig, da ålderstillägg till embetsed!
tjensteman inom öfriga så väl centrala som lokala förvaltningar plägade
utgå efter resp. 5 och 10 års tjenstgöring och dertill komrne, att postexpeditör
med samma normala aflöning som telegrafassistent, eller 1,600
kronor, erhölle sina båda ålderstillägg, hvartdera med 400 kronor, efter
förenämnda tjenstgöringstider.

Den ökade årliga kostnad, som härigenom skulle uppstå, kunde,_ enligt
livad telegrafstyrelsen anmält, beräknas till omkring 4,000 kronor, i följd
hvaraf telegrafstyrelsen hemstält, att det under rubriken särskilda anslag
förslagsvis upptagna beloppet för ålderstillägg åt dertill berättigade af stationspersonalen,
75,000 kronor, måtte höjas till i rundt tal 80,000 kronor.

Den af telegrafstyrelsen föreslagna förändringen i det sätt, hvarpå
ålderstillägg utginge till assistenterna i telegrafverket, har departementschefen
så mycket mindre tvekat att understödja, som denna förändring,
Bill. till liihsil. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Af<l. G Höft. G

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

enligt hvilken assistenterna fem år tidigare än för närvarande skulle komma
i åtnjutande af hela det dem tillerkända belopp i ålderstillägg, redan en
gång tillförene, nemligen år 1894, vunnit Kong! Maj:ts godkännande, ehuru
förändringen, såsom utgörande en del af det för nämnda års Riksdag framlagda
förslag till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet, kommit
att förfalla, då detta statsförslag i sin helhet icke vunnit Riksdagens godkännande.
Den häraf föranledda höjningen i anslaget till ålderstillägg åt
stationspersonalen hade sålunda, lika litet som den af telelegrafstyrelsen
jemväl föreslagna förhöjningen i anslaget till ålderstillägg åt styrelsens
personal, gifvit anledning till någon erinran från departementschefens sida.

Uti den i Första Kammaren väckta motionen n:o 5 har herr friherre
R. M. Klinckowström — efter erinran att i 1897 års riksstat såsom reservationsanslag
till telegrafverket uppförts 1,410,000 kronor att af telegrafmedlen
direkt utgå — vidare yttrat följande:

»Efterser man i de senare 10 årens kapitalkonton till rikshufvudböckerna
de reservationer, som årligen insparats å detta anslag, så befinnas
dessa hafva varit:

1895 .............................	.......... 234,131	kronor
1894 ..............................	.......... 217,429	»
1893 ..............................	.......... 288,174	»
1892 .............................	.......... 358,869	»
1891 .............................	......... 300,493	»
1890 .............................	.......... 266,381	»
1889 .............................	.......... 260,429	»
1888 ............................	.......... 238,183	»
1887 .............................	.......... 67,445	»
1886 ..............................	......... 84,512	»
1885 ............................	......... 133,034	»

Summa 2,449,080 kronor

eller i medeltal årligen 244,908 kronor. Häraf synes mig onödigt att i
1898 års riksstat uppföra detta anslag till högre belopp än till 1,165,100
kronor, som jag härmed får yrka, det Riksdagen måtte besluta. Jag finner
derjemte Riksdagens medgifvande att låta detta anslag utgå direkt af
telegrafmedlen vara otjenligt och minska Riksdagens dispositionsrätt öfver
statens utgifter, hvarför jag får yrka, att detta medgifvande måtte af Riksdagen
i 1898 års riksstat uteslutas.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Såsom framgår af motionens ofvan meddelade innehall, är den deruti
föreslagna nedsättningen i anslaget till telegrafverket endast pa det sätt
motiverad, att motionären summerat i hop de elfva belopp, som vid årssluten
1885—1895 bokförts såsom reservation å anslaget, derefter delat
summan med 10 samt slutligen med den sålunda uppkomna qvoten, hvilken
af motionären ansetts utvisa hvad som under nämnda period i medeltal
årligen insparats å anslaget till telegrafverket, minskat det nuvarande anslagsbeloppet.
Det felaktiga i dessa beräkningar torde ligga i öppen dag;
och anser sig utskottet till bemötande af motionärens förslag i denna del
endast böra påpeka, att under de sista åren anslagets bokförda reservation
på det hela minskats, hvilket tydligen gifver vid handen, att derunder
ingen besparing å anslaget uppstått, utan detsamma till fullo tagits i
anspråk.

Hvad angår motionärens yrkande att anslaget till telegrafverket icke
vidare skulle, såsom hittills skett, utgå direkt af telegrafmedlen, har utskottet
icke funnit giltiga skäl för denna förändring föreligga, hvadan
motionen ej heller i denna del synes förtjena afseende.

På grund häraf, och då utskottet vid Kong! Maj:ts under förevarande
anslagstitel gjorda framställningar icke haft något att erinra, far utskottet
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Mapts förslag
och med afslag å herr friherre Klinckowströms i omförmälda
motion gjorda yrkanden i ämnet, må, under godkännande
af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 14 januari 1897 föreslagna förändrade bestämmelser
i afseende å ålderstillägg för telegrafassistenterna
samt med beräknande af telegrafverkets stater
för år 1898 till följande belopp, nemligen:

aflöningsstaten..................................... kr. _ 961,500

öfvergångsaflöningsstaten................. » 4,400

pensions- och understödsstaten ...... » 112,570

omkostnadsstaten ................................ 8 262,800

tillsammans kronor 1,341,270: —

under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets ut giftsstater
göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af
telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1898 anvisa
enahanda belopp, 1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna
af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå,
må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och
telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring.

Tullverket.

åuuUvelZ. j 5:°) KongL MaJ:t har beträffande tullverket föreslagit Riksdagen att,
\å 1 me(* godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden

L den 14 januari 1897 föreslagna förändringar i tullverkets stater, för år

1898 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma
svarande belopp af 2,658,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt
af tullmedlen.

B omnämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater för

år 1898 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande
belopp:

aflöningsstaten .............................................................................. kr. 1,931,300: —

öfvergångsaflöningsstaten ..................................................

ålderstilläggsstaten ........................................................

indragningsstaten ...............................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente
pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ...........................................

omkostnadsstaten..................................

11,050

220,000

13,630

227,000

41,800

213,220

Summa kr. 2,658,000

kör innevarande ar halva samma staters belopp bestämts sålunda:
aflöningsstaten........................................................................... kr. 1,898,600

öfvergångsaflöningsstaten ............................................

ålderstilläggsstaten ........................................

indragningsstaten.........................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente
pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ..............................................

omkostnadsstaten.....................

12,250

220,000

15,190

227,000

41,800

213,160

Summa kr. 2,628,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

•Slutsumman af de för år 1898 föreslagna staterna öfverstiger således
slutsumman af de för innevarande år faststälda med 30,0U0 kronor, beroende
på dels förhöjning i aflöningsstaten med 32,700 kronor och i omkostnadsstaten
med 60 kronor samt dels minskning i öfvergångsaflöningsstaten
med 1,200 kronor och i indragningsstaten med 1,560 kronor. Utskottet,
som med afseende å de föreslagna förändringarna i sistnämnda
tre stater tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet, vill beträffande
den ifrågasatta höjningen i aflöningsstaten från samma protokoll meddela
följande.

Generaltullstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 november
1896 afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1898, hade dervid till en
början anfört, hurusom de genomgripande förändringar i vårt lands tullagstiftning,
som åren 1888 och 1892 genomförts, måste, såsom lätteligen kunnat
förutses, framkalla behof af en ansenligt ökad tullpersonal såväl vid lokalförvaltningen
som vid gränsbevakningen. Också hade generaltullstyrelsen
redan i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 november 1888 angående
regleringen af tullverkets stater för år 1890 häidedt uppmärksamheten dera,
att de då inträdda nya förhållandena inom området för berörda lagstiftning
måste komma att inom en icke aflägsen framtid påfordra en betydlig
ökning af nämnda personal. Erfarenheten under de sedermera förflutna
åren hade till fullo bekräftat rigtigheten af denna förutsägelse och häda
på samma gång gifvit styrelsen erforderlig grund för ett, så vidt möjligt
vore, tillförlitligt bedömande af de skedda förändringarnas inverkan å göromålens
mängd och gång äfven under den närmaste framtiden. Detta gälde
dock icke obetingadt mera än med afseende å lokalförvaltningen, ty hvad
gränsbevakningen beträffade, berodde saken till väsentlig del derpå, huru
den för närvarande sväfvande frågan rörande handelsförhållandena med
Norge komme att ordnas. Till dess denna fråga vunnit sin definitiva lösning,
borde derför, enligt styrelsens åsigt, de provisoriska anordningar,
som för närvarande egde rum med afseende å gränsbevakningen, fortfara.

De förändringar i aflöningsstaten, generaltullstyrelsen nu ginge att föreslå,
hänförde sig derför uteslutande till lokalförvaltningen och hade till
allra största delen sin grund i den förändrade tullagstiftningen. Att styrelsen
nu ansåge sig böra med hänsyn till denna framlägga förslag om lokalförvaltningens
förstärkning medelst uppförande af nya tjenster på ordinarie
stat, berodde derpå, att styrelsen dels, såsom förut antydts, funnit den vunna
erfarenheten beträffande verkningarna åt berörda förändrade lagstiftning tillräcklig
för bedömande af behofvet i nyssberörda hänseende för den närmaste
framtiden, dels ock ansett betänkligt, att det af förut angifna orsak
föranledda behofvet af förstärkta arbetskrafter inom verket längre än nödigt

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

vore tillgodosåges genom användande af extra biträden i den omfattning,
som nu egde rum. Enligt generaltullstyrelsen förmenande kunde det svårligen
bestridas, att användningen af extra tjensteman inom tullverket under
de senare åren nödvändiggjorts i en utsträckning, som ur verkets egen ej
mindre än ur personalens synpunkt måste anses mindre tillfredsställande. För
tullverket sjelft kunde det nemligen icke bereda erforderlig trygghet, att sjelfständiga
göromål af den mest grannlaga och magtpåliggande art icke sällan
måste, i brist på tillräcklig ordinarie tjenstemannapersonal, anförtros åt
extra biträden, och föga billigt syntes det generaltullstyrelsen, att de tjensteman,
hvilkas tid och krafter tullverket på detta sätt tillgodogiorde sig, vanligen
så fullständigt, att tillfälle för dem saknades att å annat håll bereda
sig afsevärd inkomst, nödgades under en lång följd af år icke allenast umbära
tryggheten af ordinarie anställning, utan jemväl såge sig hänvisade
för sitt uppehälle till en aflöning, som, endast i de större städerna uppgående
till så högt belopp som tre kronor om dagen, äfven om den kunde
synas under de första åren utgöra skälig godtgörelse för arbetet, dock i
längden finge anses mindre nöjaktig.

Att den mångåriga tjenstgöring såsom extra ordinarie, hvilken för närvarande
inom tullverket erfordrades för vinnande af ordinarie anställning
i tjenstemannagrad, gjorde sig ganska känbar! gällande för de obefordrade
tjenstemännen sjelfva, derom hade generaltullstyrelsen under sistlidet år fått
en särskild påminnelse uti en af icke mindre än 226 dylika tjensteman
afgifven petition, deri begäran framstälts om styrelsens medverkan till inrättande
af nya fenster å tullverkets stat. Petitionärerna, af hvilka dock
28 tjenstgjorde såsom så kallade biträdande kammarskrifvare mot årligt
arfvode af 1,400 kronor, hade, till ådagaläggande af de numera mindre
gynsamma utsigterna för vinnande af ordinarie anställning såsom tjensteman
inom verket, biand annat framhållit, hurusom under de två sista årtiondena
tiden för befordran till ordinarie tjenstemannagrad alltjemt framflyttats
både hvad tjenste- och lefnadsår beträffade. I sådant afseende hade
i petitionen anförts, att, då på 1870-talet ordinarie tjenstemannagrad i regeln
nåddes efter 10 till 11 års tjenstgöring, medeltalet af de vid sådan
befordran uppnådda tjenstår sedermera stigit så, att det år 1895 uppgått
till 15 år 3 månader, samt att under perioden 1874—95 medelåldern för
dem, som befordrats till kammarskrifvare eller med dem i löneförmåner
likstälde öfveruppsyningsman, ökats från 29,5 till 37,5 lefnadsår.

I anledning häraf hade generaltullstyrelsen anfört, att, huru behjertansvärda
än ifrågavarande af petitionärerna åberopade förhållanden
kunde vara, styrelsen dock skulle hafva tvekat att endast af omsorg om
den styrelsen underlydande personal hemställa om ökning af antalet

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ordinarie tjenster å tullverkets stat. Såsom förut framhållits, hade
emellertid styrelsen funnit en sådan åtgärd vara i tullverkets eget välförstådda
intresse påkallad; och styrelsen hölle före, att den redan vunna
erfarenheten lemnade tillräcklig ledning för afgörande af fragan, i hvilken
utsträckning den ordinarie personalen för närvarande skäligen borde
ökas. Äfven förutsatt, att med tiden importen af vigtigare varuslag,
som inom landet framstäldes, skulle kunna antagas komma att nedgå så
betydligt, att minskningen i trafiken icke komme att till fullo motvägas
af den utveckling, som utrikes handeln i öfrigt vore underkastad —
något som emellertid enligt generaltullstyrelsens förmenande vore föga
sannolikt — ansåge dock styrelsen en sådan framtida möjlighet endast
påkalla den hänsyn, som tagits dertill, då styrelsen, såsom här nedan
framginge, å ena sidan funnit sig icke böra för närvarande ifrågasätta
fullt så många nya tjenster, som motsvarade det nuvarande behofvet,
och å andra sidan föreslagit, att samtliga de ifrågasatta nya tjenstemannabefattningarna
uppfördes såsom tjenster af lägsta eller kammarskrifvaregraden.
Generaltullstyrelsens förslag i nu förevarande afseende komme
derför, enligt styrelsens åsigt, att medföra den minsta möjliga, af de
förändrade förhållandena, i hvad dessa berörde lokalförvaltningens göromål,
påkallade förhöjning i aflöningsstaten; och styrelsen vågade ingalunda
göra sig förvissad, att icke under den närmaste framtiden fortfarande
något större förhöjning än vanligt i denna stat kunde komma
att erfordras för tillgodoseende af lokalförvaltningens behof af arbetskrafter.

De platser, der extra tulltjensteman under de senare åren måst för
trafikens vederbörliga betjenande och göromålens uppehållande i öfrigt
användas i så stor utsträckning, att det ingifvit mera allvarliga betänkligheter,
vore, enligt hvad generaltullstyrelsen meddelat, städerna Stockholm,
Göteborg, Malmö och Helsingborg. Visserligen hade i samtliga
dessa städer för icke länge sedan de ordinarie tjenstemännens antal i
någon mån ökats, i det att å 1891 års stat tillkommit för tullkammaren
i Stockholm två kammarskrifvaretjenster, för packhusinspektionen derstädes
två kontrollörstjenster och för packhusinspektionen i Göteborg
två kammarskrifvaretjenster samt å 1894 års stat till förstärkning af
förutvarande ordinarie personal uppförts för hvardera af de två största
tullförvaltningsafdelningarna i Göteborg, tullkammaren och packhusinspektionen,
två kammarskrifvare samt för tullkammaren i Malmö två och för
tullkammaren i Helsingborg eu tjensteman af samma grad. Denna förstärkning
af personalen hade emellertid icke kunnat i afsevärd man fylla
det behof af ökade arbetskrafter, som framkallats af förändringarne i

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tullagstiftningen i förening med den alltjemt växande trafiken, utan
endast tillgodosett redan förut existerande behof eller sådana, som framkallats
genom nya kommunikationsanstalter eller genom inrättande af
nya förtullningslokaler eller andra anordningar för beredande af skyndsammare
expedition och ökadt utrymme vid tullbéhandlingen af inkommande
varor.

Under år 1895 hade måst i daglig tjenstgöring användas i medeltal
följande antal extra ordinarie tjensteman vid nedan nämnda tullförvaltningar
eller tullförvaltningsafdelningar, nemligen:

i Stockholm:

å tullkammaren under månaderna april—december 10 och under
månaderna januari—mars 2;

vid packhusinspektionen under månaderna april—december 18 och
under månaderna januari—mars 3;

å nederlagskontoret hela året 2;

i Göteborg:

å tullkammaren 4 och vid packhusinspektionen 9;

i Malmö 9 och

i Helsingborg 4.

Enligt hvad generaltullstyrelsen tillika upplyst, hade behofvet af
extra biträden under sistlidet år visat sig i allmänhet lika stort som
under år 1895, på vissa platser dock något, om än icke mycket, större.

Hvad Stockholm anginge, vexlade, såsom af nyss anförda sifferuppgifter
framginge, behofvet af förstärkning i den ordinarie tjenstepersonalen
högst väsentligt under olika tider på året, naturligtvis beroende på
huruvida sjöfarten vore öppen eller icke. Men äfven å öfriga orter, der
sjöfarten i regeln vore öppen hela året om, visade sig behofvet af extra
biträden under en eller annan månad något mindre än eljest. Med afseende
å detta förhållande hade generaltullstyrelsen funnit sig böra till
utgångspunkt vid beräkningen af de enligt styrelsens åsigt oundgängliga
nya tjensterna välja antalet af de extra biträden, som å de särskilda
platserna varit i ständig tjenstgöring använda vid de tider på året, då
trafiken varit minst liflig. För att emellertid icke kunna anses hafva i
någon mån eftersatt nödig försigtighet vid denna beräkning, hade styrelsen
ansett sig höra i viss mån nedsätta de sålunda funna siffrorna med
hänsyn till möjligheten, att importen af vissa varuslag kunde komma att
framdeles i väsentlig grad nedgå och till följd deraf mindre personal än
nu erfordras för göromålens ombesörjande. Generaltullstyrelsen hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sålunda funnit, att den minsta förstärkning af tjenstemannapersonalen i
de ifrågavarande fyra städerna, som med afseende å för handen varande
behof kunde ifrågasättas och som på samma gång kunde antagas i hvarje
fall vara äfven för framtiden erforderlig, borde omfatta inrättandet af
följande nya tjenstebefattningar, nemligen:

i Stockholm:

ä tullkammaren: en kammarskrifvare utöfver der nu anstälde;
vid packhusinspektionen: ytterligare tre kammarskrifvare;
å nederlag skontor et: ytterligare en kammarskrifvare;

i Göteborg:

å tullkammaren: ytterligare två kammarskrifvare;

vid packhusinspektionen: ytterligare tre kammarskrifvare;

i Malmö: ytterligare tre kammarskrifvare; samt

i Helsingborg: ytterligare två kammarskrifvare.

Hvad Stockholm beträffade, utgjorde den sålunda beräknade ökningen
i ordinarie arbetskrafter, enligt hvad generaltullstyrelsen meddelat,
betydligt mindre, än hvad vederbörande tullförvaltningsafdelningar framhållit
såsom önskvärdt. Äfven från tullförvaltningarna på åtskilliga
andra platser hade till generaltullstyrelsen inkommit framställningar om
ökade arbetskrafter, hvilka framställningar styrelsen emellertid funnit
tills vidare icke böra föranleda annan åtgärd, än att, der behofvet kunnat
antagas vara af mera varaktig beskaffenhet, styrelsen sökt tillgodose
detsamma genom anslag af de medel, hvilka af styrelsen disponerades
till vikariatsersättning, extra biträden m. m.

Vidkommande tullbetjeningen hade generaltullstyrelsen funnit sig
för tillfället icke böra ifrågasätta någon annan förstärkning deraf än inrättandet
af två nya vaktmästaretjenster vid packhusinspektionen i Stockholm
och en ny sådan tjenst vid tullbevakningen i Halmstad. Den senare
erfordrades dels på grund af den under sista tiden synnerligen
starka tillväxten i trafiken på Halmstad — såsom bevis på hvilken tillväxt
generaltullstyrelsen ansåge sig endast behöfva anföra, att uppbörden
af tullmedel stigit från 260,934 kronor år 1894 till 405,573 kronor år
1895 — dels ock med anledning af åtgärder, som nyligen inom staden
vidtagits för beredande af nya lossnings- och upplagsplatser. Beträffande
de i Stockholms packhus anstälde betjente, hvilkas antal icke sedan år
1879 ökats med mera än innehafvaren af eu å 1891 års stat nytillkommen
tjenst, vore den ifrågasatta förstärkningen hufvudsakligen betingad

Bill. till Riksil. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 7

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af de under årens lopp till trafikens fromma vidtagna anordningar, till
följd af hvilka tullbehandling af inkommande gods numera verkstäldes
icke blott i tullpackhuset vid Skeppsbron, utan äfven i flera andra på
olika ställen i staden belägna packhuslokaler. Under år 1895 hade i
medeltal fem extra ordinarie vaktmästare varit inkallade till daglig
tjenstgöring vid inspektionen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med erinran att
kammarskrifvarne i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg tillhörde
andra lönegraden samt vaktmästarne i Stockholm fjerde och^vaktmästarne
i Halmstad tredje lönegraden, hade generaltullstyrelsen hemstält,
att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upptagne
tjensteman och betjente vid lokalförvaltningen, uppföras:

dels femton kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön 1,500
kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg
å sammanlagdt 1,000 kronor;

dels två vaktmästare i fjerde lönegraden eller med lön 800 kronor,
tjenstgöringspenningar 400 kronor och rätt till två ålderstillä°g å tillhopa
300 kronor;

dels ock en vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700 kronor,
tjenstgöringspenningar 300 kronor samt rätt till två ålderstillägg å tillhopa
300 kronor;

hvarigenom den ordinarie aflöningsstaten, som omfattade lön och
tjenstgöringspenningar, skulle komma att ökas med sammanlagdt 33,400
kronor.

Generaltullstyrelsen hade vidare anfört, att, ehuru, derest hvad
generaltullstyrelsen sålunda hemstält vunne bifall, en afsevärd minskning
i utgifterna för extra biträden vid de större tullplatserna kunde antagas
komma att från och med år 1898 inträda, generaltullstyrelsen likväl
icke ansåge tillrådligt, att för närvarande och så länge den förstärkta
gränsbevakningen ännu icke uppförts å ordinarie stat, någon nedsättning
egde ruin i det å aflöningsstaten uppförda, senast af sistlidet års Riks^
dag förhöjda anslaget till vikariatsersättning, extra biträden in. m. vid
lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen.

Deremot hade generaltullstyrelsen i ett annat afseende föreslagit
en förändring, ledande till eu mindre nedsättning i aflöningsstatens slutsumma.
Sedan tullinspektorstjensten i Burgsvik genom förre innehafvarens
den 9 juli sistlidet år inträffade frånfälle blifvit ledig, hade
nemligen fråga uppstått om indragning af samma tjenst samt dess ersättande
med en uppsyningsmansbefattning; och då omfånget och beskaffenheten
af de göromål, som numera vore förenade med ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

varande tjenst, synts generaltullstyrelsen medgifva en sådan förändring,
hade generaltullstyrelsen, som emellertid förordnat, att tjensten skulle
leinnas otillsatt och uppehållas på förordnande, funnit sig böra, för
genomförande af sagda förändring, hemställa, att antalet inspektörer
måtte minskas med en, från 8 till 7, men i staten i stället uppföras
ytterligare en uppsyningsman med lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar
300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 300 kronor samt
antalet uppsyningsman med nämnda aflöning sålunda ökas från 39
till 40.

Vid bifall till hvad generaltullstyrelsen i fråga om aflöningsstaten
föreslagit skulle denna stats slutsumma komma att ökas med skilnaden
mellan det belopp, hvartill lön och tjenstgöringspenningar för de af
generaltullstyrelsen föreslagna nya femton karnmarskrifvaretjensterna och

tre vaktmästaretjensterna skulle uppgå, eller.............. kronor 33,400:

och det belopp, hvarmed aflöningen

för en inspektor .............................. kronor 1,900: —

öfverstiger aflöningen åt en uppsyningsman
med lön 900 kronor
och tienstgöringspenningar 300

kronor........ ........ .............. .............. » 1,200: - > 700: -

eller med kronor 32,700: —

För egen del har departementschefen yttrat:

Gifvet vore, att, på sätt generaltullstyrelsen under aflöningsstaten
framhållit, de år 1888 och sedermera genomförda förändringarna i tulllagstiftningen
samt rörelsens alltjemt stegrade tillväxt måste framkalla
behof af ökade arbetskrafter för tullverket, och att det icke i längden
kunde för verket vara betryggande att nödgas i så vidsträckt omfattning,
som för närvarande skedde, åt extra biträden anförtro göromål af magtpåliggande
och ansvarsfull beskaffenhet. Da med afseende a de af
generaltullstyrelsen anförda förhållanden den nu föreslagna förstärkningen
af den ordinarie tjensteinannapersonalen vid tullförvaltningen i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Helsingborg icke kunde anses vara större,
än det för handen varande behofvet oundgängligen kräfde, samt detta
behof måste antagas vara af stadigvarande beskaffenhet, tvekade departementschefen
icke att tillstyrka generaltullstyrelsen^ framställning i berörda
hänseende. Hvad generaltullstyrelsen i ifrigt under aflöningsstaten
hemstält, gåfve icke anledning till någon erinran från departementschefens
sida.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Då den i statsrådsprotokollet meddelade utredningen enligt utskottets
mening gifver vid handen, att de föreslagna nya ordinarie befattningarna
icke utan skada för tullverket kunna undvaras, får utskottet, som ej
heller vid Kongl. Maj:ts framställning i öfrigt haft något att erinra,
hemställa,

att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 14 januari 1897
föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för år
1898 bestämma anslaget för tullverket till ett mot
staternas slutsumma svarande belopp af 2,658,000
kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

AtmZ>ls- .^:0^ * afseen<^e a anslagstiteln »skogsväsendet» har Kongl. Maj:t före''väsendet.
slagit Riksdagen att höja reservationsanslaget till kronoskogarnes för[5ochl5.
1valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet med 30,000 kronor
från 559,092 kronor till 589,092 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:
bestämdt anslag:

för skogsstaten ................................................ kr. 447,208: —

» statens skogsläroverk.............................. » 47,700: —■ Jjr# 494^908:

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärare personal.

......................................................................................... » 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen.............. kr. 4,800: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet » 589,092: —

593,892: —

summa kr. 1,173,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle
ökas med 30,000 kronor.

I sin inom Första Kammaren väckta motion, n;o 5, har herr friherre
R. M. Klinckowström med afseende å anslaget till skogsväsendet yrkat,
att detta anslags slutsumma måtte upptagas till endast 1,016,161 kronor;
varande detta yrkande grundadt på beräkningar af alldeles samma slag

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

som de, hvilka, enligt hvad utskottet ofvan vid behandlingen af anslaget
till telegrafverket meddelat, föranleat motionären att föreslå nedsättning
jemväl i sistnämnda anslag.

Beträffande den af Kongl. Maj:t gjorda framställning om höjning af
reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet inliemtas af statsrådsprotokollet, att, i öfverensstämmelse
med Riksdagens på Kongl. Maj:ts framställning fattade beslut,
genom kongl. bref den 29 maj 1896 förordnats, att hvad som, utöfver
de med kronojägarebefattning förenade tjenstgöringspenningar,
erfordrades för beredande åt den, som förordnades att uppehålla sådan
befattning under tid, då befattningens innehafvare åtnjöte ledighet
för sjukdom, af full kronojägareaflöning, hyresersättnsng, der sådan förekomme,
jemväl deri inbegripen, skulle utgå af reservationsanslaget till
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1896 hade, enligt hvad
vidare meddelas, domänstyrelsen anmält, att det vore antagligt, att sagda
anslag, ehuru för närvarande derför tillräckligt i följd af uppkomna
reservationer, likväl ej blefve det äfven för år 1898 utan motsvarande
höjning. Vidare föranledde tillkomsten af betydande nya kronoparker
en ökning i utgifter för skogsodling och andra dylika åtgärder, för extra
bevakning och för kronoparkerna åliggande utskylder, hvartill komme,
att, i den mån kronans virke i lappmarkerna och i nordliga Dalarne
vunne större efterfrågan och afverkningarna alltså kunde höjas, ytterligare
kraf på förvaltningsanslag uppstode. Slutligen syntes sankmarkers
utdikning å kronoparker i de norra orterna, efter det försöksarbeten en
tid pågått, numera böra bedrifvas i större omfattning än förut. Af nu
nämnda anledningar ansåge domänstyrelsen en förhöjning af 30,000
kronor erforderlig.

För egen del har departementschefen förklarat sig icke hafva något
att erinra mot den af domänstyrelsen sålunda föreslagna förhöjningen i
reservationsanslaget, hvilken föranleddes af Riksdagens beslut om anvisande
å detta anslag af vissa vikariatsersättningar för tillförordnade
kronojägare äfvensom af stegrade förvaltningskostnader för statsskogarne.
Denna stegring vore beroende på skogshushållningens alltjemt fortgående
utveckling, hvilken betecknades, bland annat, deraf, att de till statskontoret
inlevererade skogsmedlen, som för år 1893 utgjorde 2,903,915
kronor 40 öre, år 1894 uppgingo till 3,487,317 kronor 84 öre, år 1895
till 4,209,306 kronor 22 öre och år 1896 till 4,295,738 kronor 30 öre.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I sammanhang med omförmälda förslag har utskottet ansett sig böra
till behandling upptaga ej mindre Kong!. Maj:ts jemväl i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag på extra stat till bestridande af
kostnaden för afdikning å kronans skogar i de norra länen, än äfven
inom kamrarne väckta motioner om beredande af medel för samma
ändamål.

I punkten 15 under förevarande hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för bestridande af kostnaden för afdikningar å
kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län på extra stat för
år 1898 anvisa ett anslag af 50,000 kronor.

I fråga härom har departementschefen till statsrådsprotokollet (sid.
83) erinrat, hurusom domänstyrelsen, i sin den den 29 september 1896
gjorda framställning om förhöjning i beloppet af reservationsanslaget till
skogsväsendet, såsom ett bland skälen härför framhållit önskvärdheten
deraf, att utdikning af sankmarker å kronoparker i de norra orterna
numera, efter det försöksarbeten dermed en tid pågått, komme att bedrifvas
i större omfattning än förut. Styrelsen hade dermed afsett att möjliggöra,
att för detta ändamål skulle kunna i Norrbottens och Vesterbottens
län, der dylika marker upptoge eu betydlig del af kronoparkernas ytvidd,
användas ett belopp af omkring 15,000 kronor årligen. De arbeten,
som för dessa anslagsbelopp skulle utföras, afsåge i första hand att bereda
aflopp åt vattnet å sådana sankmarker inom kronoparkerna, der detta
aflopp genom mossarnes tillväxt blifvit igengrundadt eller helt och
hållet stängdt, hvarigenom angränsande skogsmark, om denna utgjordes
af hed eller lägre åsar, efter hand försumpades.

Då med föranledande deraf, att inkomsterna från de norrländska
statsskogarne numera betydligt ökats, medel syntes böra beredas till dikningsarbetenas
utförande i något större omfattning, i syfte ej allenast
att bereda skydd för den nuvarande skogsmarken, utan äfven att vinna
lämplig myrmark för skogsproduktion, hade emellertid, enligt hvad
departementschefen vidare anmält, domänstyrelsen i skrifvelse den 17
november 1896 hos Kongl. Maj:t hemstält om beredande för år 1898 af
ett extra anslag å 50,000 kronor till afdikning för skogsändamål af
vattensjuk mark å kronoparker i Norrbottens och Vesterbottens län,
län, hvarjemte domänstyrelsen begärt, att af detta anslag någon del
måtte få komma till användning redan under innevarande år.

Likasom för odlingen i allmänhet inom rikets båda nordligaste län,
så utgjorde ock — yttrar departementschefen — särskildt för hushållningen
å kronans skogar i dessa trakter frågan om tillgodogörandet af
de myrtrakter, som upptoge en stor del af länens areal, en angelägenhet

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af stor betydelse. Afdikningen af sankmarker i syfte att försvara, förbättra
eller öka den produktiva skogsmarken vore likväl förenad med
betydande kostnader. Då emellertid af de sifferuppgifter, departementschefen
meddelat vid behandling af frågan om det ordinarie anslaget till
skogsväsendet, framginge, att under de senare åren en betydande stegring
inträdt i afkastningen af kronans skogar, syntes tiden vara inne att i
något större skala än hittills fortgå med arbeten för sådana afdikningar.
Det kapital, som i dessa företag nedlades, kunde, om ock enligt sakens
natur först efter en längre tids förlopp, med säkerhet beräknas komma
att lemna statsverket en tillfyllestgörande och uthållande ränteafkastning.

Departementschefen, som på grund häraf hemstålt, att Kongl. Maj:t
måtte för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äska ett extra anslag
å 50,000 kronor, har slutligen förklarat sig anse, att, derest detta anslag
af Riksdagen beviljades, Kongl. Maj:t icke skulle sakna utväg att, på
sätt domänstyrelsen begärt, redan under innevarande år bereda tillgång
till ett belopp, motsvarande en del af anslaget.

Uti två lika lydande motioner, nemligen motionen n:o 24 i Första
Kammaren, väckt af herr F. O. Bremberg, och motionen n:o 91 i Andra
Kammaren, väckt af herr L. Dahlstedt, har föreslagits, att Riksdagen ville
besluta, att för år 1898 och derefter för hvarje år måtte afsättas 10
procent af den årliga skogsafkastningen från kronans skogar inom hvardera
af Norrbottens och Vesterbottens län i ändamål att deraf bilda en
fond, som af Kongl. Maj:t användes för bestridande af kostnaden för
afdikningar å ifrågavarande skogar i sagda län.

Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört följande.

Då Kongl. Maj:t i sin statsverksproposition till innevarande Riksdag
i enlighet med domänstyrelsens förslag hemstält om beredande för 1898
af ett extra anslag af 50,000 kronor för afdikning till skogsändamål af
vattensjuk mark å kronoparker i Norr- och Vesterbottens län, hade med
denna hemställan angifvits den rigtning, som nämnda styrelse ansett
bäst befordra skötseln af kronans skogar i öfre Norrland.

Virkestillgången och inkomsterna från kronoskogarne skulle genom
dylika åtgärder väsentligt ökas och i sinom tid mångdubblas, och nämnda
skogar i Norrland, på detta sätt förökade, blifva för staten eu rik inkomstkälla,
som utan nämnvärda uppoffringar i förhållande till den blifvande
skogsafkastningen komme att lemna väsentliga bidrag till statsbudgeten.

Då emellertid torrläggningen af sankmarker i syfte att försvara,
förbättra eller öka den produktiva, äfvensom att till produktiv förvandla

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

den nuvarande improduktiva marken vore förenad med betydande kostnader,
ansåge motionärerna det af Kong!. Maj:t äskade anslaget allt för
ringa för att nå det stora mål, frågan gälde. Detta framstode ännu
tydligare, om man besinnade, hvilka oerhördt stora vidder, som inom
Norrland behöfde torrläggas för att blifva skogbärande mark.

Med anledning deraf, att inkomsterna från de norrländska kronoskogarne
årligen betydligt ökades, syntes det motionärerna vara statsmagternas
pligt att, i mån af och i förhållande till dessa ökade inkomster,
anslå medel för tillgodogörande af de myrtrakter, som upptoge stor del
af de båda nordligaste länens areal.

Det syntes äfven motionärerna lämpligt, att dessa medel utginge
med viss procent af den årliga skogsafkastningen för hvardera länet.
Härigenom skulle de norrländska kronoskogarne så småningom med en
jemförelsevis ringa del af sin afkastning erhålla sina sankmarker torrlagda
och på samma gång ställa i utsigt en för hvarje år betydligt ökad
skogsafkastning. De medel, som i dessa företag nedlades, komme säkerligen
att lemna en sådan ränteafkastning, att staten på intet annat företag
kunde erhålla större vinst.

Den nu väckta frågan om bedrifvande i vidsträcktare omfattning af
afdikning å kronans skogsmarker i Vesterbottens och Norrbottens län
synes utskottet vara af stor betydelse, och har utskottet grundad anledning
antaga, att planmessigt och under verksam kontroll företagna
arbeten i detta syfte skola i en framtid genom en ökad skogsafkastning
bereda statsverket godtgörelse för derå nedlagda kostnader. Beträffande
de af herrar Bremberg och Dahlstedt väckta förslag, att från och med
nästkommande år 10 procent af den årliga skogsafkastningen från kronoparkerna
i Vesterbottens och Norrbottens län skulle afsättas till en för
ifrågavarande ändamål afsedd fond, får utskottet meddela, att enligt
lemnade uppgifter de från dessa län till statsverket influtna skogsmedlen
utgjort år 1894 1,987,591 kronor, år 1895 2,456,944 kronor och år 1896
2,409,714 kronor eller i medeltal årligen 2,284,746 kronor; och då denna
skogsafkastning icke torde komma att under den närmaste framtiden i
nämnvärd mån nedgå, skulle således, vid bifall till motionärernas förslag,
omkring 200,000 kronor årligen afsättas för omförmälda afdikningsföretag.
Utskottet, som icke kunnat finna giltig anledning att för bestridande af
de statsutgifter, som nu äro i fråga, bilda en särskild fond med vexlande
inkomster, har ej heller ansett tillrådligt, att så betydande belopp, som
af motionärerna ifrågasatts, nu varda för ändamålet anvisade, helst det
torde vara tvifvelaktigt, huruvida en rätt användning för närvarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kan beredas för större anslag än som af Kongl. Maj:t, i enlighet med
domänstyrelsens hemställan, nu för ändamålet äskats. Såsom af ofvan
meddelade statsrådsprotokoll inhemtas, har domänstyrelsen afsett, att till
bestridande af kostnaden för afdikning å kronoparkerna i Norrbottens
och Vesterbottens län skulle användas, förutom det derför å extra stat
begärda anslaget af 50,000 kronor, ytterligare 15,000 kronor af den föreslagna
förhöjningen med 30,000 kronor i ordinarie reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
På grund af den lemnade utredningen böra, enligt utskottets
mening, båda dessa för afdikningar afsedda belopp af Riksdagen beviljas,
men då skäl till deras fördelning på särskilda anslag icke synes förefinnas,
har utskottet funnit lämpligt tillstyrka, att för ifrågavarande afdikningsarbeten
ett anslag å 65,000 kronor varder å extra stat anvisadt.

Behofvet af den förhöjning i förenämnda reservationsanslag med

15,000 kronor, som af Kongl. Maj:t äskats med anledning af ökade utgifter
från detta anslag dels till följd af nästlidet års Riksdags beslut
om anvisande derå af vissa vikariatsersättningar för tillförordnade kronojägare,
dels ock på grund af ökade kostnader för skogsodling, extra bevakning
m. m., har utskottet, som anser friherre Klinckowströms yrkande
om nedsättning i det ordinarie anslaget till skogsväsendet icke förtjena
afseende, funnit vara ådagalagdt.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å såväl herr friherre
Klinckowströms omförmälda yrkande som de af herrar
Bremberg och Dahlstedt i ämnet väckta motioner, må
på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förevarande förslag,
att Riksdagen

a) höjer reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
med 15,000 kronor från 559,092 kronor till
574,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ............ kr. 447,208: —

» statens skogsläro verk

..................... » 47,700: — kr. 494,908:_^

Transport kr. 494,908: —

Bult Hiksd. Prat. 1887. 4 Somt. 1 Afd. 6 Höft

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 494,908: —

förslagsanslag:

ålderstillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärarepersonal..... » 84,400: —

reservationsanslag:

enskilda skogsundervisningen
kr. 4,800: —
kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i

allmänhet ......... » 574,092: — » 578,892: —

Summa kr. 1,158,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med 15,000 kronor; samt
b) för bestridande af kostnaden för afdikningar å
kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län
på extra stat för år 1898 anvisar ett anslag af 65,000
kronor.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

Ang. anslag 7;0. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att öka förslagsanslaget
vidkensMdT^T kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 13,000
banker och kronor till högst 15,000 kronor, deraf 7,000 kronor att användas till
anstalter, arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom finansdepartementet biträda
(g ] med berörda kontroll och med handläggning af ärenden rörande enskilda
banker och kreditanstalter, och 8,000 kronor att användas till arfvoden
åt ombud vid sådana inrättningar.

Till statsrådsprotokollet i förevarande ärende har departementschefen
erinrat, hurusom i riksstaten vore för kontrollen vid enskilda
banker och kreditanstalter uppfördt ett förslagsanslag af högst 13,000
kronor, deraf enligt beslut af 1895 års Riksdag 7,000 kronor afsedda
att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom finansdepartementet
biträda med berörda kontroll och med handläggning af
ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 6,000 kronor
att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar. Anslaget
hade vid sistnämnda riksdag höjts från 12,000 kronor till sitt nu^rande

till

Statsutskottets Utlåtande 1V:o 8.

belopp af 13,000 kronor eller således med 1,000 kronor, hvilken höjning
afsåge den andel af anslaget, som användes till arfvoden åt allmänna
ombud vid banker.

Då Kongl. Maj:t vid meddelande af oktroj för enskilda sedelutgifvande
banker ålagt hvarje sådan bank att godtgöra kostnaden för
det ombud, Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde hos banken anställa,
utginge, enligt hvad departementschefen meddelat, af förevarande anslag
endast arfvoden åt ombuden hos öfriga enskilda bankinrättningar eller
aktiebankerna. Dessa arfvoden hade utgått med respektive 200, 300
eller 400 kronor, allt efter hvarje särskild banks storlek.

Departementschefen anför vidare att, ehuruväl, såsom nyss blifvit
nämndt, den andel af anslaget, som vore afsedd att användas till arfvoden
åt allmänna ombud vid banker, så nyligen som år 1895 höjts till
ett belopp, som då ansetts komma att för någon tid vara tillräckligt, hade
redan nu en höjning i anslaget ånyo visat sig af behofvet pakallad. Da
enligt kongl. brefvet den 24 januari 1896 arfvoden till ombuden vid
aktiebankerna för samma år bestämdes, hade antalet sadana banker och
bankkontor, vid hvilka särskild! ombud varit anstäldt, uppgått till 21.
Motsvarande antal hade vid anslagets fördelning för år 1897 jemlik! kongl.
brefvet den 18 sistlidne december utgjort 28. Då af de aktiebanker, som
vid det förra tillfället funnos, en derefter upphört, hade sedan januari
månad nästlidet år allmänna ombud blifvit anstälda vid icke mindre än 8
nyupprättade banker, oberäknadt en, som under året både tillkommit och
upphört. Af de sålunda nytillkomna bankerna vore tre af den betydenhet,
att arfvodet till ombudet ansetts, med tillämpning af hittills antagna grunder,
icke kunna sättas lägre än till 300 kronor för en hvar.

Denna snabba tillväxt af antalet aktiebanker hade vållat, att anslaget
till arfvoden åt ombuden vid dem visat sig otillräckligt. Redan da arfvode
den 27 sistlidne november skulle för de två sista månaderna af år 1896
bestämmas för en nyupprättad aktiebank, hade saknats tillgång å anslaget,
hvarför statskontoret måst anbefallas att af under händer varande medel
för ändamålet förskjuta 25 kronor. Sådant förskott hade i större omfattning
måst beredas för innevarande år, då enligt ofvanberörda kongl. bref
af den 18 sistlidne december statskontoret anbefalts att med 1,100 kronor
förskjuta det belopp, hvartill anslaget till bankombud icke lemnade tillgång.
De belopp, som på grund af berörda föreskrifter förskötes af statskontoret,
ansåge departementschefen framdeles böra anmälas till ersättande hos Riksdagen.

En förhöjning i den andel af anslaget, som vore afsedd för den lokala
bankkontrollen, vore sålunda erforderlig, och borde densamma icke lämpligen
bestämmas till lägre belopp än 2,000 kronor.

Stufsutskofets Utlåtande N:o 8.

Ang. öfriga
ordinarie
anslag.

Utskottet, som icke haft något att emot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må öka förslagsanslaget för kontrollen
vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 13,000
kronor med 2,000 kronor eller till högst 15,000 kronor,
deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt dem,
hvilka förordnas att inom finansdepartementet biträda
med berörda kontroll och med handläggning af ärenden
rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 8,000
kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana
inrättningar.

Öfriga ordinarie anslag.

8:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln är
icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskild! omförmälda,
i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde
hufvudtiteln må i riksstaten för år 1898 uppföras till
oförändrade belopp.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln,
gjorda framställningar, hvilka icke redan här ofvan blifvit
af utskottet till behandling upptagna, får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

9:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem ställer

utskottet, för en bys att

Riksdagen må, till beredande af arfvode för en “"“£B‘or“e.
byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på extra
stat för år 1898 anvisa ett belopp af 4,000 kronor. byrå.

Kammarkollegium.

10:o) Uti en i Andra Kammaren väckt motion (n:o 96) har herr J. feloni
Johansson i Noraskog föreslagit, att till ordnande och registrerande före- och registreträdesvis
af ännu oordnade delar af kammararkivets handlingar, Riksdagen™»*
måtte anslå ett belopp af 15,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 mararkivet.
anvisa 5,000 kronor, att ställas till disposition af kammarkollegium, mot
den redovisning och kontroll, som Riksdagen eller Kongl. Maj:t kunde
finna lämpligt att föreskrifva.

Till stöd för detta förslag har motionären framhållit, bland annat,
att, saknaden af ett något så när fullständigt register öfver kammararkivets
rika samlingar gjorde sig oupphörligt gällande icke blott för
forskare i allmänhet utan ännu mera för de embete- och tjenstemän,
hvilka det tillkomme att utreda, bedöma och afgöra kamerala eller dermed
likstälda, i regeln ganska invecklade rättsförhållanden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Enligt hvad motionären vidare meddelat, hade kammarkollegium
hos Kongl Maj:t gjort framställning i fråga om ordnande och registrerande
af kammararkivets handlingar samt dervid anfört följande:

»Sedan jemlikt föreskriften i nådiga brefvet den 9 september 1892
ökadt utrymme beredts kammararkivet, så att de talrika handlingar,
hvilka förut måst uppstaplas å golfvet eller i fönsternischer, kunnat uppsättas
å hyllor, har det blifvit möjligt att företaga ordnandet och registrerandet
af nämnda arkivs samtliga handlingar.

Efter gjord beräkning finnas i kammararkivet för närvarande öfver

2,000 större och mindre bundtar med helt och hållet oordnade handlingar,
de flesta som det vill synas af värde särskild! för den historiska
forskningen. Men äfven arkivets öfriga handlingar måste med hänsyn
bland annat till de förändringar, hvilka under tidernas lopp genom bortflyttningar
eller af andra anledningar egt rum i de olika arkivserierna,
till större delen ordnas om i många fall efter helt nya grunder eller åtminstone
ånyo underkastas registrering, då af de register, hvilka nu förefinnas,
flertalet såsom tillkomna före början af detta sekel ej numera
kunna sägas vara tillfyllestgörande.

I kammararkivet är för närvarande, jemte arkivarien, anstäld endast
en amanuens, med ett arfvode af 1,200 kronor. Dessa båda tjenstemän
hafva i regel full sysselsättning med de undersökningar m. in., hvilka
de äro skyldiga att verkställa ej endast på grund af kollega remisser
utan äfven på begäran af enskilda personer, hvadan endast undantagsvis
tid för dem blifver öfrig för ordnings- och registreringsarbeten å äldre
handlingar, särskild! sådana, som ej nödvändigt påkallas för den dagliga
tjenstgöringen. Det skulle derför, om arbetskrafterna i kammararkivet
ej blefve förstärkta, med säkerhet dröja flera tiotal af år, innan detsamma
blefve så ordnadt, att det kunde sägas vara i dess helhet tillgängligt
för forskningen.

För kammararkivet skulle det visserligen i flera afseenden vara fördelaktigt,
om medel kunde beredas för ett systematiskt ordnings- och
registreringsarbete, afsedt att fullbordas inom en kortare tidsperiod.

Men då för sådant ändamål skulle erfordrats ett ej obetydligt anslag,
har kollegium för närvarande ansett sig allenast böra i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t, på det att åtminstone arbetet med
de ofvannämnda bundtarnas ordnande må kunna snarast möjligt sättas
i verket, täcktes för en tid af ett år af tillgängliga medel till en biträdande
arkivarie i kammararkivet anvisa ett belopp, motsvarande tjenstgöringspenningarna
för arkivarien, eller 1,500 kronor.»

Med afseende å denna framställning har motionären anfört, att ord -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nandet och registrerandet af kammararkivets rikhaltiga samlingar skulle,
om det företoges på det af kammarkollegium föreslagna sättet, kräfva
åratal, för att icke säga årtionden, innan arbetet hunne blifva färdigt
eller åtminstone i hufvudsak afslutadt. Deremot ansåge sig motionäien
kunna påstå, att ett dylikt ordnande och registrerande mycket väl borde
kunna ske på jemförelsevis kort tid, om nemligen tillräckliga medel och
arbetskrafter för ändamålet vore att tillgå. Det vore motionärens öfvertygelse,
som delades äfven af andra, att derest detta arbete lemnades
till en derför lämplig och skicklig person, med rätt att antaga ett eller
flera biträden, med en aflöning för hvartdera, som icke bolde öfveistiga
hvad kammarkollegium i sådant afseende föreslagit, ifrågavarande arbete
skulle kunna utföras och, om icke fullständigt, åtminstone i hufvuds.akliga
delar fullbordas under loppet af 3 år, för en kostnad af omkring

5,000 kronor om året och således i sin helhet ej öfverstiga 15,000 kronor.
Det registrerings- eller kompletteringsarbete, hvilket derefter möjligen
kunde återstå, borde sedermera utan synnerlig tidsutdrägt kunna utföras
af arkivets egna tjenstemän.

Ehuruväl utskottet, i likhet med motionären, funnit önskvärdt, att
de i kammararkivet förvarade handlingarna, hvilka synas, vala af stol
betydelse, varda inom den närmaste tiden ordnade.och registrerade, har
utskottet, som håller före, att, innan medel för dylikt ändamål beviljas,
vederbörande embetsverk bör sättas i tillfälle att lemna fullständig
utredning angående de för ändamålet erforderliga arbetskrafter och
kostnader, icke ansett sig böra tillstyrka bifall till motionärens förevarande
framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Johanssons ifrågavarande motion icke må
vinna Riksdagens bifall.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

1 l:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret^.^
förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde hufvudtiteln och statskontoret
höra till ersättning hos Riksdagen anmälas, enligt uppgifter från stats- uor*«Jörkontoret,
är o: [8.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner ... kronor 22,907: 35
» ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer
för saknad afkomst af exproprierad
jord........................................................................ » 441: 20

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvis marens

sänkning......................................................... » 6,855: —

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings företag.

............................................................................ * 70,829: 59

» ersättning åt afträdande arrendatorn af förra kompanichefsbostället
9/i6 mantal Kyrkbyn n:o 9
eller Haga i Arbrå socken för öfverbyggnad
och förskjuten kostnad för laga skifte och utbrytning
af lertag ...................................................... » 3,253: 90

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen » 151,108: 95
» godtgörande af förskjuten husröteersättning åt
tillträdande arrendatorn af indragna länsmansbostället
5/s mantal Jolmesta n:o 2 i Dingtuna

socken af Vestmanlands län.................................... » 773: 42

» gäldande af vägskatt för det kronan tillhöriga
regala laxfisket inom Hietaniemi med flere

socknar i Norrbottens län................................... » 105: 91

» gäldande af kostnad för vård af Sala hyttas vattensystem
i Vestmanlands län ................................... » 303: 38

» godtgörande af skifteskostnader, belöpande å indragna
rustmätarebostället Fyrås n:o 6 i Hammerdals
socken af Jemtlands län och indragna
corpschefsbostället Böleå n:o 6 i Umeå socken

af Vesterbottens län.................................................. » 9,720: 69

» godtgörelse af vederbörande skiftesdelegare i
Mödängsbo fäbodelag tillkommande ståndskogs liqvid

från Säfverstads kronopark....................... » 4,513: 20

» gäldande af kostnader dels för uppgörande af
förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna
å ett invid Långträsks jernvägsstation
beläget område af Piteå kronopark, ansedd att
för bebyggande åt enskilde med eganderätt

Transport kronor 270,812: 59

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kronor 270,812: 59

upplåtas, och dels för utstakning af tomter

å samma område .................................................;....... » 503: 80

till ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvil kas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta... » 11,528:44

» byggnadsersättningar enligt kongl. brefvet den
29 maj 1891 åt sex skogstorpare inom Norrbottens
län................................. » 3,000: —

» kostnader för komitén för behandling af vissa

frågor angående bevillningslagstiftningen......... » 7,496: 95

» kostnader för komitén för utredning af frågorna
om frilagers inrättande samt om frihamnsanläggningar
i Sverige............................................. » 20,655: 55

eller tillhopa kronor 313,997: 33.

Till gäldande af nämnda förskott har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att å extra stat för år 1898 anvisa ett motsvarande belopp, som
för undvikande af öretal i riksstaten borde utföras med 313,998 kronor.
Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Anordnande af en telegrafförbindelse mellan Gotland och Dalarö
öfver Gotska Sandön och Hnfvudskär.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande af Ang. anslag
en telegrafförbindelse mellan Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön^”"0/^."*
och Hufvudskär å extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af 176,000 förbindelse

, mellan Gotland

kronor. # e och Dalarö.

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsproto- [-gj
kollet anmält, att Kongl. Majffs befallningshafvande i Gotlands län i
skrifvelse den 11 april 1896 hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes förordna
om sådan förbättring af telegrafförbindelsen mellan Gotland och fastlandet,
att en ny telegrafkabel anbringades från Gotland öfver Gotska
Sandön till lämplig plats i Stockholms skärgård.

Vid sin framställning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande fogat
eu af handels- och sjöfartsnämnden i Visby till Kongl. Maj:ts befallnings Bih.

till Biksd. Prat. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 9

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hafvande ingifven skrift, deri nämnden anfört, bland annat, att den nuvarande
telegrafförbindelsen, hvilken utgjordes af en från Kalmar utgående
landledning till Refsudden norr om Kalmar, af kabelledning
mellan Refsudden och Stora Rör å Öland, vidare af landledning öfver
Öland till Bölinge vid Bödaviken samt af kabelledning från sistnämnda
plats till fiskeläget Kronvall å Gotland och slutligen af landledning från
Kronvall till Visby, numera icke kunde anses tillfredsställande; att den
senast nedlagda telegrafkabeln, som användts sedan år 1871 och på
grund af sin ålder antagligen icke så länge skulle kunna göra tjenst,
upprepade gånger, i synnerhet vid ändpunkterna, varit skadad, så att
afbrott vid telegraferingen uppstått, och att afbrott ännu oftare inträffat
å landledningen öfver Öland, hvilka afbrott merendels uppkommit just
under de tider af året, då postförbindelsen med fastlandet varit afbruten,
och af samma orsaker, nemligen is och stormar; att de skador, som
hittills uppstått, visserligen kunnat jemförelsevis snart afhjelpas, så att
uppehållet i telegrafförbindelsen inskränkts till blott några dagar, men
att faran för en större skada med deraf följande längre tids afbrott i
telegrafförbindelsen numera måste anses ganska stor; att, om ett dylikt
afbrott inträffade under en sträng vinter, då jemväl postförbindelsen
vore instäld, en oberäknelig skada skulle tillfogas Visby stads och Gotlands
affärsförhållanden, oafsedt olägenheten för öns invånare att blifva
afstängda från all personlig förbindelse med den öfriga verlden; att
nödvändigheten af en ny telegrafkabel sålunda redan ur synpunkten af
den nuvarande kabelns ålder och ovissheten om huru länge dess tjenstbarhet
kunde fortfara måste anses oafvislig, hvartill komme den omständigheten,
att den nuvarande kabelns läge ej vore i fråga om Gotlands
telegramutvexling synnerligen lämpligt, alldenstund Gotland i
främsta rummet hade och fortfarande måste söka sig förbindelse med
hufvudstaden, och telegramvexlingen dit öfver Öland till följd af våglängden
och de många mellanliggande stationerna ofta blefve uppehållen;
att den nya kabelledningen borde, enligt handels- och sjöfartsnämndens
mening, utgå från norra Gotland eller Fårö till närmaste
punkt på fastlandet, hvarigenom utan afsevärdt ökad kostnad äfven ett
annat länge kändt behof skulle kunna afhjelpas, nemligen förbindelsen
med Gotska Sandön, å hvilken ö, tillhörande lotsverket, funnes två fyrstationer
med deras ej obetydliga personal, hvilken för närvarande saknade
hvarje regelbunden förbindelse med den öfriga verlden; att den
nu ifrågasatta telegrafledningen borde utgå från Visby med vanlig landledning
till Fårösund, derifrån genom kabel föras till Fårö, öfver hvilken

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ö landledning skulle anläggas till någon punkt på dess norra strand,
samt kabel derifrån nedläggas i rät linie till Sandön; att, då tillsyn och
underhåll af en öfver Sandön dragen landledning, hvilken skulle få en
längd af omkring 7 kilometer, måhända komme att medföra svårigheter,
så att tillfälliga skador ej kunde med tillbörlig skyndsamhet afhjelpas,
förmånligast syntes blifva, att kabeln utsträcktes direkt till öns nordvestra
udde, i hvars närhet den ena fj7rplatsen vore belägen, med hvilken
förbindelse skulle anordnas; att kabeln mellan Sandön och Farön liksom
ledningen derifrån till Fårösund borde anordnas med två ledningstrådai,
af hvilka den ena uteslutande skulle användas för meddelanden antingen
medelst telefon eller telegraf från Sandön och den andra sålunda vara
tillgänglig för korrespondensen mellan Gotland och fastlandet; att kabeln
från Sandön borde entrådig fortsättas till fastlandet förbi Hufvudskål''
och öfver Ornön till Dalarö, hvarigenom jemväl skulle befordras
ett annat önskningsmål, nemligen telefonförbindelse med Hufvudskärs
fyrplats, dit kabeln kunde utan nämnvärdt ökad längd dragas; samt
att, om två ledningstrådar anordnades mellan Hufvudskål'' och Dalarö,
på sätt för luden Sandön— Gotland, föreslagits, denna förbindelse skulle
vinnas för en jemförelsevis obetydligt ökad kostnad.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade i sin skrifvelse vitsordat
de af handels- och sjöfartsnämnden anförda skäl för nödvändigheten af
att snart erhålla en ny telegrafkabel i stället för den nu befintliga och
att få den nya kabeln förlagd å annat ställe än den nuvarande, hvars
läge, i synnerhet genom ledningen öfver Oland, ofta visat sig hafva
föranledt rubbningar och afbrott; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört, att den nu föreslagna sträckningen för en sådan kabel
syntes medföra äfven andra fördelar, ej mindre i afseende å rikets försvar
än äfven för lots- och fyrväsendet samt sjöfarten i allmänhet derigenom,
att Gotska Sandön erhölle telegrafförbindelse.

I det utlåtande, som telegrafstyrelsen, enligt hvad af statsrådsprotokollet
vidare inliemtas, den 13 november 1896 till Kongl. Maj:t afgifva
öfver ifrågavarande framställning, hade styrelsen anfört följande.

Att afbrott i en telegrafförbindelse af sådan längd som den nuvarande
mellan Gotland och fastlandet understundom kunde uppstå, vore
uppenbart. Också hade det nästan hvarje år, synnerligen under liöstoch
vintermånaderna, inträffat, att å den långa landledningen å Oland
fel förorsakats af stormar, för hvilka denna del af linien till Gotland
vore lätt utsatt; och hade dervid telegraf korrespondensen till och från
Gotland antingen varit helt och hållet afbruten eller endast med största

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

svårighet kunnat, förmedlas. Dessa fel hade emellertid hastigt blifvit
afhjelpta. Men jemväl å kabelledningen mellan Öland och Gotland
hade, ehuru med flera års mellantid, afbrott förekommit; äfven vid dessa
tillfällen hade i allmänhet telegrafförbindelsen kunnat temligen snart
återställas, enär afbrottet nästan alltid uppstått i närheten af kabelns
landfäste vid Bödaviken å Öland. Ett undantag härutinnan hade dock
helt nyligen egt rum, i det att under tiden 2—22 september 1896 ett
svårare kabelfel förefunnits längre ut i sjön omkring 8 kilometer från
nyssnämnda kabelfäste. Orsaken till felets långvarighet berodde derpå,
att svåra stormar under de flesta af ofvannämnda dagar omöjliggjorde
detsammas afhjelpande.

Det läge i öppen dag, att, då kabeln så länge användts, fel å densamma
framdeles kunde oftare än hittills uppkomma, och blefve det
beroende icke blott af ett uppkommet kabelfels art och läge, utan jemväl,
och detta i högst väsentlig grad, af den för tillfället rådande väderleken,
huruvida felet kunde blifva mer eller mindre hastigt afhjelpt.
Under tiden för felets fortvara förblefve telegrafkorresponflens mellan
Gotland och fastlandet afbruten; och ehuru denna telegraf korrespondens
visserligen icke vore större, än att den kunde under normala förhållanden
befordras på en ledning, inverkade dock ett afbrott uti telegrafförbindelsen
med fastlandet alltid menligt för Gotlands affärsförhållanden,
helst om samtidigt icke heller postförbindelsen kunde upprätthållas.
Det vore vid dessa tillfällen behofvet af ytterligare en telegrafförbindelse
gjorde sig hufvudsakligen gällande, men den ifrågasatta nya förbindelsen
skulle jemväl, såsom ofvan anförts, blifva af vigt med hänsyn till
rikets försvar äfvensom för lots- och fyrväsendet medföra väsentliga
fördelar;, och kunde telegrafstyrelsen derför icke annat än på det liflig3^
tillstyrka framställningen om anordnande af en ny telegrafförbindelse
mellan Gotland och fastlandet.

Beträffande den nya telegrafledningens läge hade telegrafstyrelsen
hemstält, att, då Gotland hade sin väsentligaste affärsförbindelse med
Stockholm och i ändamål att möjlighet måtte beredas Gotska Sandön
och Hufvudskär till förbindelse med Gotland och fastlandet, den ifrågasatta
telegrafförbindelsen måtte anordnas medelst landledning från Visby
telegrafstation, till Fårösund, derifrån med kabelledning till Fårön, vidare
med landledning å sistnämnda ö till norra stranden af densamma, derifrån
med kabelledning öfver Gotska Sandön och Hufvudskär till Ornön
i Stockholms skärgård med landledning å Ornön samt slutligen med
kabelledning mellan sistnämnda ö och Dalarö, hvarest ledningen borde
intagas å dervarande telegrafstation.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Med användande derjemte af den redan befintliga telegrafledningen
mellan Dalarö och Stockholm skulle sålunda en beqväm telegrafförbindelse
mellan Visby och hufvudstaden varda åvägabragt, å hvilken ledning
jemväl Gotska Sandön och Hufvudskär kunde intagas, något som
äfven ur teknisk synpunkt, med hänsyn till undersökning och begränsning
af uppkommande fel å kabeln mellan Fårön och Ornön, vore af
stor betydelse.

Vidkommande handels- och sjöfartsnämndens förslag att mellan
Fårön och Gotska Sandön samt mellan Hufvudskär och Dalarö använda
kabel innehållande två ledningar hade telegrafstyrelsen, oafsedt den
kostnad en kabel med två ledningstrådar skulle medföra — hvilken
kostnad endast för sträckningen Fårön—Gotska Sandön skulle uppgå till
öfver 34,500 kronor mera, än om eu enkeltrådig kabel mellan dessa
platser användes — äfven af andra skäl icke kunnat biträda nämnda
förslag. Under det att telegrafering påginge mellan Gotland och fastlandet
å den härför afsedda ledningen, kunde nemligen den andra ledningen,
på grund af induktion mellan de båda ledningarna, icke. användas
för telefonering; och att för den med all sannolikhet ringa
korrespondens, som vore att förvänta från och till Gotska Sandön och
Hufvudskär, anordna särskilda dyrbara telegrafledningar kunde telegrafstyrelsen
icke tillstyrka. En enkeltrådig ledning så väl mellan Gotska
Sandön och Fårön som mellan Hufvudskär och Dalarö syntes derför
vara tillräcklig, å hvilken ledning de båda afsedda stationerna kunde få
på vissa bestämda tider på dagen inkomma och utvexla sina meddelanden.

Kostnaden för utförandet af ifrågavarande telegrafledning, anordnad
i öfverensstämmelse med telegrafstyrelsens förslag, hade enligt beräkning,
som nämnda styrelse låtit anställa, upptagits till följande belopp:
för anskaffning af erforderliga så väl djupvattens- som strandkablar
132,600 kronor, för landledningarna 21,000 kronor, för behöfliga telegrafapparater
och stationernas inredning 2,400 kronor samt för frakt och
nedläggning af kablarne, erforderliga kabelhus och sjömärken 20,000
kronor eller tillhopa 176,000 kronor.

För egen del har departementschefen med afseende å hvad sålunda
blifvit anfördt ansett behofvet af en ny telegrafkabel mellan Gotland
och fastlandet vara fullt ådagalagdt och på grund deraf hemstält om
proposition till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.

Uti den i Första Kammaren väckta motionen n:o 5 har herr friherre
Ii. M. Klinckowström, på den grund att en telegrafförbindelse redan

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag
till anläggning
af telefonledning
ar.

[10].

funnes mellan Gotland och fastlandet, yrkat, att det af Kongl. Maj:t för
ifrågavarande ändamål äskade anslag icke måtte af Riksdagen beviljas.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet anförts och då dessutom,
enligt hvad utskottet inhemtat, den föreslagna nya telegrafförbindelsen
med afseende å rikets försvar måste anses vara af stor betydelse,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning och med afslag å herr friherre
Klinckowströms i ämnet gjorda yrkande, må för anordnande
af en telegrafförbindelse mellan Gotland och
Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskär å extra
stat för år 1898 anvisa ett anslag af 176,000 kronor.

Anläggningar af telefonledningar.

13:o) Kongl. Maj::t har föreslagit Riksdagen att för anläggning af
telefonledningar från Svinesund till Malmö, från Stockholm till Göteborg,
från Stockholm till Malmö, från Hernösand till Piteå och från
Haparanda till Pajala bevilja ett extra anslag af 1,091,000 kronor, att
utgå under tre år, samt deraf för år 1898 anvisa 395,000 kronor.

I ofvan omförmälda, inom Första Kammaren väckta motion n:o 5
har herr friherre E. M. Klinckowström yrkat, att det för ofvan nämnda
ändamål af Kongl. Maj:t äskade anslag af 1,091,000 kronor måtte af Riksdagen
afslås.

Öfver ifrågavarande förslag kommer utskottet att i sammanhang
med utlåtande öfver Kongl. Maj:ts i propositionen n:o 5 gjorda framställning
om beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende
framdeles afgifva yttrande; hvilket utskottet får för Riksdagen

anmäla.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna bus vid Skeppsbron i

Stockholm.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande af
kostnaden för tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna hus vid nåd af det åt
Skeppsbron i Stockholm å extra stat för år 1898 bevilja ett anslag af^W^
113,730 kronor. vid Skeppsbron

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende med- ■'' Stockholm.
delat, att telegrafstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 novem- [11].
ber 1896 gjort framställning om tillbyggnad af berörda, staten tillhöriga,
och under öfverintendentsembetets vård stälda hus.

Styrelsen hade dervid, jemte meddelande att styrelsen i enlighet
med Kongl. Maj:ts den 29 maj 1891 lemnade bemyndigande för inrymmande
af de till styrelsens administrativa byrå hörande revisionsoch
statistiska afdelningar förhyrt lokal i det intill telegrafhuset belägna,
numera telegrafverkets pensionsinrättning tillhöriga huset n:o 8 vid
Slottsbacken, vidare anfört, att, om också nämnda afdelningar utan afsevärda
olägenheter kunde jemväl för framtiden vara förlagda inom
annat hus än öfriga styrelsens och centralstationernas tjenstelokaler,
detta deremot ej vore fallet med en del andra expeditioner, framför allt
sådana, som omedelbart hade befattning med telegraf- eller telefonkorrespondensen
eller som dermed stode i direkt förbindelse, hvilka expeditioner
derför vid behof af ökadt utrymme borde utvidgas på sådant
sätt, att de nya lokalerna komme i omedelbart samband med de förutvarande.
Behofvet af ökadt utrymme inom telegraf huset för lokaler af
dessa senare slag hade under de senaste åren varit synnerligen känbart.
Sålunda hade, med anledning såväl deraf att nya ledningar indragils
å telegrafstationen som ock deraf att apparater för snabbtelegrafering
derstädes uppsatts, utrymmet i stationens expeditionslokaler
allt mera inskränkts, hvarförutom de för telegrafpersonalen afsedda lokalerna
vore alldeles för knappa. Styrelsens lokaler hade på grunda af
ökade göromål med deraf föranledt ökadt antal tjenstemän blifvit otillräckliga
och behöfde utvidgas för att motsvara behofvet. Äfven telefonstationen,
hvilken enligt medgifvande i kongl. bref af den 5 juni
1891 inredts i telegrafhusets öfverstå våning, kräfde en mycket snar
utvidgning. Denna station gjordes redan från början så stor i ymmande
4,000 abonnenter — som förhallandena medgafvoj och funnes

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

icke . någon möjlighet att utvidga densamma utan genomgripande förändringar
å byggnaden. Antalet telefonabonnenter i bufvudstaden både
emellertid under de senaste åren vuxit så betydligt, att af stationens
för abonnentledningar afsedda 20 vexelbord, hvart och ett i stånd att
rymma 200 ledningar, icke mindre än 17 redan vore upptagna. Då de
återstående 3 vexelborden med all säkerhet blefve fylda redan under
loppet af innevarande år samt plats för flera vexelbord icke under nuvarande
förhållanden kunde beredas, vore det nödvändigt, att under den
allra närmaste tiden åtgärder vidtoges i ändamål att bereda ökadt utrymme
för telefoncentralstationen i fråga.

En sådan utvidgning af lokalerna i telegrafhuset hade styrelsen
ansett, kunna på lämpligaste sätt ske genom tillbyggnad af huset på
den till detsamma hörande tomten. Genom en dylik åtgärd vunnes
nemligen ökadt utrymme för så väl telegrafstationen med dertill hörande
expeditioner som styrelsens olika afdelningar och telefonstationen. Styrelsen
hade för den skull låtit genom professorn i arkitektur vid tekniska
högskolan I. G. Clason utarbeta ett förslag i ämnet, innefattande
ritningar och kostnadsberäkningar.

Enligt sagda förslag bereddes i tillbyggnadens nedersta våning, förutom
förrådsmagasin och förrådskontor för mellersta nedre liniedistriktets
räkning, ett enligt styrelsens mening synnerligen välbehöfligt ytterligare
rum för de nu till ett antal af öfver 60 uppgående telegrambärarne äfvensom
stall för desses velocipeder.

Uti entresolvåningen i tillbyggnaden erhölles ett arkivrum för telegrafstationen
samt ett större förrådsrum. 1 denna våning vore äfven ett rum
och kök för vaktmästaren å telegrafstationen afsedda att inrymmas.

Våningen en trappa upp ökades genom tillbyggnaden enligt förslaget
med tillsammans fyra rum, af hvilka två vore afsedda för expeditioner tillhörande
telegrafstationen, ett för styrelsens administrativa byrå samt ett
för telegrafstationens till ett femtiotal uppgående qvinliga telegrafister,
hvilka för närvarande disponerade allenast ett enda rum till förvaring af
ytterplagg, till toilett och till förtäring af medförd mat. Genom tillbyggnadens
utförande kunde utrymme i gamla byggnaden beredas äfven för
erforderliga toilettrum in. m. för telegrafstationens så väl manliga som
qvinliga personal.

Rummen i våningen två trappor upp vore alla afsedda att användas
för styrelsens räkning. I den tillbyggda delen erhölles sålunda ett rum
för trafikbyrån samt två rum för liniebyrån, hvarförutom styrelsens administrativa
byrå i denna våning finge ett nytt rum till sin disposition.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I tillbyggnaden tre trappor npp vore en större telefonsal föreslagen
att anordnas för att inrymma de för centraltelefonstationen erforderliga
nya vexelborden. För att undvika de stora olägenheter, som följde deraf,
att undersökningen af telefonlinierna för närvarande måste ske i sjelfva
telefonsalen, hade enligt förslaget beredts plats för ett särskildt undersökningsrum.
Det nuvarande för expeditionen af interturbana samtal använda
rummet blefve betydligt utvidgadt, äfvenså det rum, som nu begagnades
för omkoppling af telefonledningarne.

Slutligen afsåge förslaget inredningen å vinden i gamla byggnaden af
kapprum och toilettrum m. m. för telefonisterna.

Enligt kostnadsberäkningarna hade för sjelfva byggnadsarbetet upptagits
en summa af 92,000 kronor, för elektriska ljusledningar inomhus
med 200 glödlampor, men utan armatur och yttre ledningar 3,000 kronor
samt för anordnande af värmeledning med bibehållande tills vidare af de
nuvarande ångpannorna ett belopp af 12,730 kronor, eller sammanlagdt
107,730 kronor.

Detta belopp hade telegrafstyrelsen förklarat icke kunna af telegrafverkets
medel, vare sig förskottsmedel eller upplånta medel, disponeras,
helst ett minst lika stort belopp åtginge för den del af inredningen af
den nya telefonstationen, som genast måste fullbordas. Deremot kunde af
telegrafverkets tillgängliga medel förskjutas det belopp, som behöfde utbetalas
redan under innevarande år.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade telegrafstyrelsen hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes genom proposition till Riksdagen äska erforderliga
medel för berörda tillbyggnad.

I det utlåtande, som öfverintendentsembetet den 24 november 1896
till Kongl. Maj:t afgifvit öfver ifrågavarande framställning, hade embetet,
beträffande kostnadsberäkningarna anmärkt dels, i afseende å kostnaden
för byggnadsarbetet, att i förslaget häröfver en post af allenast 3,280 kronor
50 öre vore upptagen för oförutsedda utgifter, men att detta belopp
syntes embetet, då fråga vore om att tillbygga ett äldre hus och verkställa
grundpålning intill och i närheten af höga byggnader, der kostsamma sättningar
lätteligen kunde ifrågakomma, vara allt för knappt tilltaget och
böra ökas med en summa af 5,000 kronor, dels ock, vidkommande värmeledningsförslaget,
att deri väl förutsattes inrättande af en ny värmekammare
i källaren, men att något kostnadsbelopp härför icke funnes angifvet,
ehuru en dylik anordning kunde antagas betinga en utgift af
ungefär 1,000 kronor; och skulle förty enligt embetets beräkningar totalkostnaden
för de af telegrafstyrelsen ifrågastälda arbetena icke komma att
understiga 113,730 kronor.

Bih. till Rilcsd. Prot. 18.97. 4 Samt. 1 Afd. 0 Käft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag
till yttre restaurering
af
Örebro slott.

[12.]

Då behofvet af den föreslagna tillbyggnaden till det åt telegrafverket
upplåtna huset vid Skeppsbron syntes hafva blifvit på ett fullt tillfyllestgörande
sätt ådagalagdt och ej heller anledning till erinran vid detaljerna
af förslaget förefunnes, hade departementschefen ansett sig böra förorda
detsamma.

Utskottet, som inhemtat, att, förutom den utvidgning af telegrafverkets
lokaler i omförmälda hus, som lämpligen synes kunna vinnas genom den
nu föreslagna tillbyggnaden, tillfälle finnes att genom ytterligare byggnadsföretag
å samma hus bereda så stort utrymme, att telegrafverkets behof
i detta afseende kan antagas varda för de närmaste tjugo åren tillgodosedt,
har med hänsyn härtill funnit sig böra tillstyrka bifall till
Kongl. Maj:ts förevarande framställning. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för
tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna hus vid
Skeppsbron i Stockholm, å extra stat för år 1898 bevilja
ett anslag af 113,730 kronor.

Yttre restaurering af Örebro slott.

15:o) Sedan nästlidet års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.
Maj:t gjord framställning för yttre restaurering af Örebro slott enligt uppgjorda
ritningar beviljat ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under
tio år, under vilkor dels att enahanda belopp blefve för berörda ändamål
på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke finge ega
rum, förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå för
arbetets fullständiga fullbordande, samt af detta anslag för innevarande år
anvisat en tiondedel eller 4,400 kronor, dock att för året högre belopp af
statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades af från enskilde under
samma år influtna medel, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af
det beviljade anslaget för yttre restaurering af Örebro slott på extra stat
för år 1898 under de vid anslagets beviljande stadgade vilkor anvisa ytterligare
en tiondedel med 4,400 kronor, dock att för året högre belopp af
statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades af från enskilde under
samma år influtna medel.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 81 och 82) anfördt, får utskottet, som inhemta t, att för ifrågavarande
restaurering nu tecknats enskilda bidrag till belopp af 45,827 kronor att
betalas dels på en gång och dels under loppet af fem ar samt att af
nämnda summa redan kontant influtit 17,112 kronor, hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år^j”^
1898 anvisa till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domän- förvaltningen
göromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader vid for2''^.
domänförvaltningen, förslagsvis, 40,372 kronor. domäner.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom för [43^ 14.]
bestridande af hit hörande utgifter vore i nu gällande riksstat såsom extra
anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels ock till resekostnader
vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,292 kronor.

Vidare har departementschefen meddelat, att Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse
med af domänstyrelsen afgifvet förslag till fördelning af 1897
års anslag till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af
domängöromålen hos länsstyrelserna, den 13 sistlidne november å nämnda
anslag "för det dermed afsedda ändamål anvisat medel till sammanlagdt
belopp af 43,200 kronor, till följd hvaraf å anslaget uppstått en besparing
till belopp af 1,800 kronor. Då, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 31 oktober 1896 anfört, anslag till berörda, af
styrelsen föreslagna och af Kongl. Maj:t anvisade belopp af 43,200 kronor,
synts styrelsen utan förändring böra utgå äfven för år 1898 och anledning
saknades att föreslå annan förändring i förslagsanslaget till resekostnader
vid domänförvaltningen, än att, för erhållande af jemn slutsumma
å anslagen under denna hufvudtitel, nyssnämnda förslagsanslag
borde ökas med 80 kronor, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå ifrågavarande anslags upptagande till ofvannämnda belopp.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att Riksdagen må på extra stat för år 1898 anvisa

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200
kronor; samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom
förslagsanslag 40,372 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

ft9r''lélri« •17:.°'') Pä grund.af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag och med

fl/>''Lrfer?i^lä''nv^sn*ng till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet anfördt, hem Norrbottens

Ställer Utskottet,

r“"''i att Riksdagen må

^ ’■* a,) för bestridande af kostnaderna för reglering af

flottleder i Norrbottens län anvisa ett extra anslag för
år 1898 å 50,000 kronor, samt

b) medgifva att de afgifter, som läggas å flottningen,
fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

uuZogsodZ. . Vidare. får utskottet, med anledning af Kongl. Maj:ts derom

gens befvärn- gjorda framställning och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet
jande. (sid. 84—86) i ämnet anförts, hemställa,

[17.]

att Riksdagen ma för skogsodlingens befrämjande, i
likhet med hvad för år 1897 egt rum, jemväl för år
1898 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor, att ställas
till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång
tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som understödja
enskilda skogsodlare genom tillhandahållande af
skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af
kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med
vilkor, att statsbidrag icke må till något län utgå med
högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet
anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000 kronor

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för hvarje landstingsområde, äfvensom att efter årets
utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags användning
af vederbörande afgifves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet.

Stockholm den 9 mars 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkten 2:o (angående anslaget till kammarrätten):

af herrar vice talmannen A. P. Danielson, H. Andersson, S. G. von
Frusen, I. Månsson, C. Persson, P. Pehrson, K. A. Kihlberg, P. G. Näslund,
O. Larsson, J. A. Sjö, P. Ersson och D. Persson, hvilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då, enligt den i statsrådsprotokollet meddelade utredningen,
kammarrätten, oaktadt det biträde, som under längre tider lemnats af
adjungerade ledamöter, visat sig icke vara i stånd att med nuvarande
arbetskrafter undanarbeta det under de senare åren betydligt tillväxande
antalet inkomna ärenden, hvadan ock balausen å de oafgjorda målen
numera nått en sådan höjd, att de rättsökande, särskildt i fattigvårdsärenden,
måste i flera år vänta på afgörandet af för dem vigtiga frågor,
finner utskottet behofvet af en förstärkning i embetsverkets arbetskrafter
vara ådagalagdt. Men med hänsyn dertill att förslag till ny
bevillningsförordning föreligger och ovisst är, huruvida icke ändrade
lagstadganden angående bevillningen komma att verka derhän, att antalet
till kammarrätten ingående besvär i beskattningsmål skulle komma
att nedgå, och då ej utredt blifvit, huruvida icke genom lämplig förändring
i kammarrättens arbetsordning en större arbetsprodukt kunde
inom embetsverket åstadkommas, har utskottet ansett klokheten bjuda,
att de två kammarrättsråd, för hvilkas tillsättande Kongl. Maj:t äskat
medel å ordinarie stat, endast antagas tills vidare och intill dess sig

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

visat, i hvad mån behofvet af arbetskrafternas förstärkande inom embetsverket
äfven för framtiden gör sig gällande; och vid sådant förhållande
har utskottet ansett den för två nya kammarrättsråd föreslagna aflöning
tills vidare böra uppföras å extra stat.

Enligt hvad kammarrätten i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t anfört,
skulle inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten medföra, att personalen
å kansliet behöfde ökas med eu ordinarie notarie och en amanuens,
och kammarrättens i detta afseende gjorda hemställan har äfven i den
kongl. propositionen upptagits. Till stöd för detta förslag har kammarrätten
meddelat, att för tjenstgöring vid protokollet och biträde vid
expeditionen å kammarrättens kansli vore anstälde sex tjenstemän, deraf
hälften ordinarie notarier och hälften amanuenser, samt att hvarje ledamot
hade åt sig indelad såsom biträde en utaf bemälde tjenstemän. Då
häraf synes framgå, att notarier och amanuenser i deras egenskap af
biträden åt ledamöterna hafva väsentligen enahanda tjenstgöring, har
utskottet förestält sig, att hinder icke skulle möta mot ersättande af
notarietjensten med en amanuensbefattning, hvarigenom aflöningen till
en notarietjenst skulle komma att besparas, och då utskottet funnit behofvet
af förutom å ordinarie stat derför anslagna medel ytterligare
2,900 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad vara styrkt, har utskottet ansett härtill
böra läggas 1,800 kronor till arfvode åt en amanuens; börande
denna tillökning, tillsammans 4,700 kronor, i de för extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad afsedda medel på grund af hvad
utskottet ofvan nämnt uppföras å extra stat.

Med afseende å hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att på extra stat för år 1898
uppföras dels till arfvoden åt två adjungerade kammarrättsråd
ett belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden
åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad
4,700 kronor eller tillsammans 17,500
kronor;

kommande vid bifall härtill det ordinarie anslaget
till kammarrätten att uppföras med oförändradt belopp
eller 169,600 kronor» ;

vid punkten 3:o (angående anslag till postverket):

af herrar Chr. Lundeberg, friherre F. W. von Otter, H. P. P. Tamm,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

A. G. L. Sining, JSf. Fosser, G. D. R. Tornerhjelm, grefve Ph. Klingspor,
F. E. Pettersson och S. G. von Frusen, hvilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:

»I anledning af — — — — — — — — — till ordinarie befattning
(lika med utskottets utlåtande).

Med anledning af denna Riksdagens anhållan har Kongl. Maj:t, i
enlighet med generalpoststyrelsens hemställan, nu föreslagit Riksdagen
att förutom den postvaktbetjentbefattning, som med tillämpning af Riksdagens
år 1884 fattade beslut borde sättas i stället för eu indragen
vaktmästaretjenst, 150 nya ordinarie vaktbetjentbefattningar måtte inrättas.
Af statsrådsprotokollet i ärendet framgår, att i slutet af sistlidne
oktober månad antalet vaktbetjente vid postverket utgjorde 1,529,
af hvilka 791 voro ordinarie, 357 extra och 381 reservbetjente, samt att
af de extra vaktbetjente ej mindre än 259 voro i full tjenstgöring. Med
afseende å detta förhållande, och då postverkets fortgående utveckling
framkallar ett ständigt ökadt behof af ifrågavarande tjenstebefattningar,
anser utskottet den nu föreslagna tillökningen i antalet ordinarie vaktbetjente
vara erforderlig, på det att det af 1896 års Riksdag, uttalade
syfte om beredande åt extra ordinarie vaktbetjente af en tidigare^ befordran
till ordinarie tjenst skall kunna i afsevärd män och för någon
längre framtid vinnas.

Förhållanden af enahanda beskaffenhet som de, hvilka föranledt
1896 års Riksdag att förorda inrättandet af nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar,
synas äfven tala för vidtagande af åtgärder till förbättrande
af befordringsutsigterna för postverkets talrika extra ordinarie
tjensteman. Enligt hvad generalpoststyrelsen upplyst, voro nemligen
mot slutet af nästlidet år vid postverket anstälde 518 extra biträden,^ af
hvilka flertalets fulla arbetskraft och arbetstid af verket togos i anspråk.
Då under nuvarande befordringsförhållanden dessa biträden icke kunde
påräkna att ernå ordinarie tjenst förr än vid i medeltal 34 års ålder och
efter en tjenstetid i postverket af omkring 13 år, har utskottet funnit
Kongl. Maj:ts framställning om inrättande af 75 nya postexpeditörsbefattningar
vara fullt befogad och böra vinna Riksdagens bifall.

Beträffande den af Kongl. Maj:t —----—

hemställa:

l:o) (lika med utskottet);

2:o) att Riksdagen likaledes må bifalla Kongl. Maj:ts
förslag om inrättande af 151 nya ordinarie postvaktb
etj en t befatt n i n gar;

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3:o) (lika med utskottet);

4:o) (lika med utskottet); samt
5:o) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet i
mom. l:o, 2:o, 3:o a) och b) samt 4:o hemstält och med
beräknande af postverkets stater för år 1898 till följande
belopp, nemligen:

aflöningsstaten.................................... kronor 3,330,300

öfvergångsstaten............................... > 2,400

pensionsstaten .................................... » 75,375

omkostnadsstaten.............................. » 4,875,500

oförutsedda utgifter ....................... » 340,000

afkortningar och restitution erm. m. » 64,425

tillsammans kronor 8,688,000

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 8,688,000 kronor att utgå direkt af postmedlen.»;

vid punkten 6:o (angående anslag till skogsväsendet):

af herr K. Bohnstedt;

vid punkten 12:o (angående anslag till en telegrafförbindelse mellan
Gotland och Dalarö):

af herrar vice talmannen A. P. Danielson, S. G. von Frusen, 1.
Månsson, C. Persson, P. Pehrsson, K. A. Kihlberg, P. G. Näslund, O. Larsson,
J. A. Sjö, P. Ersson, D. Persson och P. Norberg, hvilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då, enligt hvad jemväl i statsrådsprotokollet meddelas, telegrafkorrespondensen
mellan Gotland och fastlandet icke är större, än att
den nu varande kabeln under vanliga förhållanden är för densamma
fullt tillräcklig, samt de afbrott, som å denna ledning förekommit, i allmänhet
visat sig kunna efter kort tids förlopp afhjelpas, har utskottet
icke funnit skäl tillstyrka beviljandet af det jemförelsevis betydande
belopp, som anläggandet af den föreslagna nya telegrafförbindelsen ansetts
påkalla.

Utskottet hemställer alltså,

att, i enlighet med herr friherre Klinckowströms
ofvan omförmälda yrkande, Kongl. Maj:ts förevarande
framställning icke må af Riksdagen bifallas.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Det skulle här antecknas, att herr 0. Erickson icke deltagit i förestående
hufvudtitels behandling inom utskottet samt att herr H. P. P.
Tamm icke öfvervarit handläggningen af punkten 12:o af utlåtandet.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 6 Halt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1897	års riksstat anslår:		- ■------—--
Anvisning kontant.		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.		«
		Friheter och kyrkotionde.			Finans-
Kronor	Ö.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.
17.000 64.000 122,100 102.800 174.000 140.000 20,300 10,500 169,600				17.000 64.000 122,100 102,800 174.000 140.000 20,300 10,500 169,600	—	Departementschefen......................... Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ...... Kammarkollegium............................. Statskontoret.................................... Stämpelomkostnader, förslagsanslag....... Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, Mynt- och kontrollverken........................... Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag......... Kammarrätten. Nuvarande belopp .................... Ökas dels för aflöning för ytterligare två kammar-slaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra kostnad med 4,700 kronor eller tillsammans.........
35,500 8,310,000	—		z	35,500 8,310,000	=	Ofverintendentsembetet.................... Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af Ökas med.................................
1.410.000 2.628.000	—		—	1.410.000 2.628.000	—	Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt Ökas med.......................................
2,100,000 94,000 1,143,200	—		—	2,100,000 94,000 1,143,200	—	Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag Domänstyrelsen ............................. Skogsväsendet: Bestämdt anslag: För skogsstaten....................................... » statens skogsläroverk .......................
16,541,000				16,541,000		V- \ V ,~Vl. 5 -VA

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

förslagsanslag

169^600:

rättsråd med 12,800 kronor och dels å anbiträden,
flitpenningar och renskrifnings.
................................................................ 17,500:

postmedlen. Nuvarande belopp ............ 8,310,000:

................................................................. 360,000:

direkt utgå .................................:..............................

utgå. Nuvarande belopp ........................ 2,628,000:

... ........................................................... 30,000:

447,208: —

47,700: — 494,908:

Tr:pt 494,908:

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag. Friheter och kyrkotionde.	Summa.
Kronor	,	Kronor	ö.	Kronor ö.
17,000			_	17,000!—
64,000			—	64,000 —
122,100	—		—	122,100 —
— 102,800	—		—	102,800 —
174,000	—		—	174,000 —
140,000	—		—	140,000 —
> 20,300	—		—	20,300 —
10,500			—	10,500 —!
187,100				* • '' * 1 187,100 —
35,500	—		—	35,500 —
8,670,000	_		_	8,670,000 —
1,410,000	—		—	1,410,000 —
2,658,000	—	_	_	2,658,000 —
! 2,100,000	—		—	2,100,000 —
94,000				94,000 — i !
15,805,300	—			15,805,300 —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Tr:pt

1897 års riksstat anslår:

Anvisning i
kontant.

Indelning och
dermed jemförlig!
anvisning, på
förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Kronor ö.

16,541,000 j—

Kronor

S n m m a.

Kronor

16,541,000

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstituReservationsanslag: Till

enskilda skogsundervisningen...........................

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

Nuvarande belopp...............................................

Ökas med ............................................................

12,000 —

30.000

200,000

21,550;—

15.000 |—
450,000 —

13.000 —

12,000 —

30.000 —

200,0001

21,590

15.000
450,000

13.000

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag...
Lyshållning m. 11. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag .........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsproeenter m. m., förslags Kontroll

å tillverkningeafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,
Ökas med..................................................................

75.000

45.000

20.000

400,000

36,810

32.000

60.000

Summa; 17,951,360

75.000

45.000

20.000

400,000

36,810

32.000

60.000

17,951,400

Restitutioner, förslagsanslag..........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag..........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag.................................

Kongl. operan..................................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Indelning och
dermed jemförlig
anvisning, på
förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Sömma.

Kronor ; ö.

Tr:pt 494,908: —j 15,805,8001—

tets lärarepersonal....................................... 84,400: — j

.............................................. 4,800: —

af skogsväsendet i allmänhet.

........................... 559,092: —

.......................... 15,000: — 574,092: —

Stockholm, förslagsanslag

anslag

förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp... 13,000: —

...................................................................... 2,000: —!

förslagsanslag.

578,892: — j 1,158,200

12,000

30.000

200,000

21,550

15.000

450.000

15.000

75.000

45.000

20.000

400.000
36,810

32.000

60.000

Summa

18,375,860

Kronor

15,805,300

40 —

1,158,200

12,000

30.000

200,000

21,590

15.000

450.000

15.000

75.000

45.000

20.000

400.000
36,810

32.000

60.000

18,375,860!

Dill. till

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

BU. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Finansdepartementet. Finansdepartementets afdelning af Eongl. Maj:ts kansli:	Kronor	ö.
	i
Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ......	4,000	—j
Statskontoret:
1 Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.....................................	313,998	—
Telegrafverket:
\| Till anordnande af en telegrafförbindelse mellan Gotland och Dalarö öfver Gotska Sandön och Hufvudskär .............................................	176,000	''
Öfverintendentsembetet:
1 Till tillbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna bus vid Skeppsbron i Stockholm.................................................................... 113,730: — » yttre restaurering af Örebro slott................................. 4,400: —	118,130
Domänstyrelsen:
i Till aflöning åt domänintendentm* och för uppehållande af domängöro- målen hos länsstyrelserna............................................ 43,200: — » resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,372: —	83,572
Diverse anslag: Till afdikningar å kronans skogar i Norrbottens län......... 65,000: — ■» reglering af flottleder i Norrbottens och Vesterbot- tens län..''...................................................................... 50,000: — » skogsodlingens befrämjande .......................................... 50,000: —	165,000	,
Summa	860,700

Anm. Öfver af Kongl. Maj:t föreslaget extra anslag under sjunde hufvndtiteln till anläggningar af telefonledningar
kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1897.