Statsutskottets Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1895:Su8 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 22 febr. 1895, kl. 3 e. ro.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
* sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
(2:a U. A.)

Ordinarie anslag-.

Postverket.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna Vvo~tffpojt*fffet
position angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t före- r. n
slagit, att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet L -J
öfver finansärenden den 14 januari 1895 tillstyrkta ändringar i postverkets
stater, måtte för år 1896 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt
till 8,150,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets
utgiftsstater skulle ökas med 169,900 kronor.

I sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet
till behandling förehaft en af herr A. Hedin inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 7), deruti föreslagits, att Riksdagen behagade med 5,000
kronor höja den af Kongl. Maj:t begärda ökningen af anslaget till traktamenten
för vaktbetjente vid postverket och således, i enlighet med generalpoststyrelsens
förslag, höja traktamentsanslaget från 530,000 till 555,000
kronor.

Bill. till Riksd. Vrot. 189.0. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (N:o 8.J

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Slutsummorna af de för år 1896 föreslagna staterna, jemförda med
de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad åberopade
statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:

aflöningsstaten..........................................

öfvergångsstaten....................................

indragningsstaten .................................

pensionsstaten.......................................

omkostnadsstaten ...................................

oförutsedda utgifter ...............................

afkortningar och restitutioner in. m..

är 1895: år 1896:

kr. 3,065,600: — kr. 3,090,100: —

» 2,400: — » 2,400: —

» 593: — » 593: —

» 85,225: —

» 4,772,000: —

» 135,000: —

> 64,682: —

kr. 8,150,000: —

89,325

4,737,000

40,000

45,182

tillsammans kr. 7,980,100: —

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 2—14) lemnade utredning inhemtas,
att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse ■.

I. Ökning.

A. Aflöningsstaten:

i anslaget till vaktbetjente för beredande

af lön till 30 nya vaktbetjente med kr. 15,000: —
och i anslaget till ålderstillägg med ........ » 9,500: — kr. 24,500: -

B. Pensionsstaten:

genom af Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner.............. » 7,450: —

C. Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkes provision

med....................................... kr. 15,000: —

och i anslaget till traktamenten för vaktbetjente
in. m.......................................... » 20,000: — „ 35,000: —

Transport kr. 66,950: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 66,950: —

D. Oförutsedda utgifter:

ökning med

95,000: —

E. Afkortningav och restitutioner in. m.:

ökning med ................................................................................. » 19,500: —

Summa ökning kr. 181,450: —

II. Minskning.

Pensionsstaten :

besparing........................................	................................ kr.	11,550: —
	Summa minskning kr.	11,550: —
Om från summan af ökningen .	.................................. kr.	181,450: —
dragés summan af minskningen..........	................................ »	11,550: —
erhålles det belopp af............................	................................... kr.	169,900: —

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma
att för år 1896 på det hela ökas.

I Kongl. Maj:ts förslag till inkomstberäkning liar inkomsttiteln »postmedel»,
som i riksstaten för innevarande år är uppförd med 8,173,000
kronor, blifvit beräknad till 8,500,000 kronor. Då, på sätt ofvan angifvits,
postverkets utgifter för år 1896 af Kongl. Maj:t beräknats till 8,150,000
kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med

350,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka legat till grund
för öfriga ifrågasatta förändringar i de särskilda staterna, tillåter sig hänvisa
till statsrådsprotokollet, får efter samma protokoll här närmare redogöra
för de anförda skälen till de förändringar i staterna, hvilka stå i
sammanhang med framstälda förslag dels om uppförande i 1896 års stat
af 30 nya vaktbetjentbefattningar, dels om höjning af anslaget till traktamenten
för vaktbetjente, dels och om tillbyggnad af posthuset i Göteborg.

Hvad först angår inrättandet af nya vaktbetjentbefattningar, har departementschefen
till en början erinrat att, då vid fastställande af postverkets
stater för år 1885, aflöningsförhållandena för postanstalternas betjening
reglerades, å dessa anstalters stater, utöfver de då vid postanstalterna
anstälde 38 vaktmästarne, uppförts 675 vaktbetjente, motsvarande
det antal brefbärare samt ordinarie och extra postiljoner, som
då användes i regelbunden tjenstgöring, tillökadt med 20 nya betjente,
hvarjemte af Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutits, att, i den mån nämnde
38 vaktmästare afginge, de ledigblifna vaktmästarebefattningarna icke skulle
å nyo tillsättas, utan i stället antalet vaktbetjente i motsvarande mån ökas.
1 1888 års stat hade antalet vaktbetjente ökats med 48, af hvilka 34
afsetts för postlinier, å hvilka landsvägspost då fört-skaffades nattetid utan
att beledsagas af postiljon, och återstående 14 beräknats blifva under året
erforderliga för tjenstgöring å nya landsvägspostlinier, som borde inrättas,
och för tjenstgöring i postkupé å nya jernvägslinier. Sammanlagda antalet
vaktmästare och vaktbetjente å postanstalterna hade alltsedan dess utgjort
761. På grund af Kongl. Maj:ts och Riksdagens år 1884 fattade beslut
om indragning efter hand af de återstående vaktmästarebefattningarna och
deras ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat hade vaktmästarnes
antal nu nedgått till 4 och vaktbetjenternes i motsvarande mån
ökats till 757.

Generalpoststyrelsen hade nu i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27
november 1894, i sammanhang med afgifvande af förslag till postverkets
stater för år 1896, hemstält, att å stat för nyssnämnda år måtte upptagas
30 nya vaktbetjentbefattningar, och till stöd för denna framställning anfört,
hurusom, oaktadt ökningen år 1888 af antalet ordinarie vaktbetjente, redan
vid samma års utgång förefunnits ett antal af 173 i regelbunden tjenstgöring
anstälde extra vaktbetjente, hvilket antal under årens lopp i följd
af posttrafikens tillväxt måst ökas, så att antalet extra vaktbetjente för
närvarande uppginge till 293. Någon skilnad mellan de ordinarie och de
extra vaktbetjentes tjenstgöring förefunnes emellertid icke, och billigheten
syntes derför kräfva att bereda åtminstone en del af dessa extra vakt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

betjente den tryggare ställning, som ett inträdande i ordinarie befattning
medförde. Sådant kunde emellertid icke ske utan att öka antalet ordinarie
vaktbetjente, och med hänsyn dels till det uppsving, posttrafiken sedan
år 1888 tagit, hvilket naturligtvis påkallade ökadt. biträde äfven inom vaktbetjentklassen,
dels ock till generalpoststyrelsens vid ett föregående tillfälle
omförmälda afsigt att söka inom jernvägsposten, i den mån ske kunde,
utbyta tjensteman mot vaktbetjente, till hvilken utvägs användande Riksdagen
uttalat sin anslutning, kunde den nu förslagna tillökningen i antalet
vaktbetjente anses såsom den minsta möjliga.

Då vaktbetjents aflöning — yttrade generalpoststyrelsen vidare —
oberäknadt dagtraktamente och ett ålderstillägg å 100 kronor efter fem
års tjenstgöring, uppginge till 500 kronor, utgjorde den tillökning å aflöningsstaten,
uppförande af 80 nya vaktbetjentbefattningar medförde, således
15,000 kronor. Men i sjelfva verket blefve statens ökade utgift
härigenom icke så hög, enär, under förutsättning af bifall till ökningen
i antalet vaktbetjente, ej mindre en eljest erforderlig förhöjning i anslaget
till arfvoden åt extra vaktbetjente kunde undvikas, än äfven anslaget till
traktamenten åt vaktbetjente höjas med lägre belopp, än eljest skulle
hafva erfordrats. Extra vaktbetjente uppbure nemligen högre traktamente
än ordinarie.

Då generalpoststyrelsen syntes hafva anfört tillfyllestgörande skäl för
sitt förslag om uppförande i staten för år 1896 af 30 nya vaktbetjentbefattningar,
har departemenschefen ansett sig böra förorda samma förslag.

Hvad vidare beträffar den föreslagna höjningen af anslaget till traktamenten
för vaktbetjente hade generalpoststyrelsen anfört, att, då utgifterna å
anslaget för tiden 1 september 1893—31 augusti 1894 uppgått till i rundt
tal 526,200 kronor eller nära det belopp, hvartill anslaget för år 1895 fastställs,
det vore att motse, att anslaget, bibehållet vid samma belopp, blefve
för år 1896 otillräckligt och att således, för att lemna tillgång till de från
anslaget eljest vanliga utgifter, en förhöjning erfordrades, som dock, derest
den begärda ökningen i antalet ordinarie vaktbetjente medgåfves, ansåges
kunna begränsas till 15,000 kronor, enär ordinarie vaktbetjente i regeln
åtnjöte ett lägre traktamente än extra eller reservvaktbetjente.

Det förefunnes likväl enligt generalpoststyrelsens förmenande äfven eu
annan omständighet, som påkallade höjning i detta anslag.

Med den år för år ökade posttrafiken och styrelsens sträfvan att söka,
så vidt möjligt, begränsa personalens antal lede det intet tvifvel, att icke
åtskilliga vaktbetjente inom postverket vore mera ansträngda i tjensten än
med dem jemnstälde inom andra verk och att flere af postvaktbetjenterne

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skulle vara både väl förtjente af och väl behöfva någon tids ledighet årligen
från den ansträngande tjenstgöringen, liksom ock, derest en sådan
kortare tids hvila kunde förunnas en del till åren komna, ehuru icke till
pensionsåldern hunna postvaktbetjente, detta utan tvifvel skulle för dem
verka stärkande och uppmuntrande.

Det kunde emellertid icke gerna förutsättas, att personer af vaktbetjentklass
skulle anse sig i tillfälle att begära sådan hvila, derest den
skulle förvärfvas med uppoffring af någon del utaf aflöningen, utan
ansåges en sådan hvila behöflig och lämplig, borde vid densammas tilldelande
medgifvas postvaktbetjente, hvilkas aflöningsförmåner bestode af
lön eller arfvode och dagtraktamente, att behålla icke blott lönen eller
arfvodet, utan äfven dagtraktamentet under den tid, ledigheten omfattade.

En motsvarande anordning hade inom statens jernvägstrafik redan
år 1870 vidtagits, i det att genom styrelsens för statens jernvägstrafik
cirkulär den 2(i april nämnda år meddelats föreskrifter, ledande derhän,
att der anstälde betjente kunde till skötande af egna angelägenheter beviljas
ledighet sammanräknadt femton dagar under ett kalenderår utan att
behöfva afstå något af sin aflöning.

En sådan ledighet för hela vaktbetjentcorpsen hade dock generalpoststyrelsen
af flera orsaker icke ansett sig böra ifrågasätta.

För att emellertid komma i tillfälle att träffa sådana anordningar,
hvarigenom postvaktbetjente, som till ‘följd af ansträngande tjenstgöring
eller andra särskilda orsaker ansåges böra tilldelas någon hvilotid, måtte
kunna, med bibehållande jemväl af traktamente, erhålla ledighet högst
femton dagar under kalenderår, hade styrelsen velat ifrågasätta en förhöjning
i anslaget till traktamenten för vaktbetjente med 10,000 kronor.

Af dessa skäl hade ökningen uti ifrågavarande anslag af generalpoststyrelsen
upptagits till sammanlagdt 25,000 kronor.

Mot den förhöjning i nämnda anslag, som generalpoststyrelsen ansett
erforderlig till bestridande af anslagets vanliga utgifter, i hvilka till följd
af den växande posttrafiken stegring gifvetvis vore att motse, har departementschefen
icke haft något att erinra. Med afseende åter å den förhöjning
i anslaget med 10,000 kronor, som generalpoststyrelsen ifrågasatt för
att komma i tillfälle att i vissa fall åt vaktbetjente bereda någon kortare
tids årlig ledighet utan minskning i deras aflöningsförmåner, yttrar departementschefen,
att ehuru han gerna medgaf, att fall kunde förekomma,
då det måste anses önskvärdt att kunna bereda postvaktbetjent en sådan
förmån, departementschefen likväl tvekade att tillstyrka bifall till åtgärden
i den omfattning, hvari densamma af generalpoststyrelsen förordats. Något

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

mera trängande behof af den ifrågavarande förmånen syntes endast forell
nnas, då särskilt ömmande omständigheter, såsom sjukdom, försvagad
helsa eller hög ålder, förelåge. Till dylika mera undantagsvis förekommande
fall borde den föreslagna förmånen begränsas, och derför ansåge
sig departementschefen icke böra i vidsträcktare mån förorda generalpoststyrelsens
förevarande framställning, än att anslaget för beredande af den
sålunda angifna förmånen för postvakthetjente måtte höjas med 5,000
kronor.

Hvad slutligen vidkommer förslaget om tillbyggnad af posthuset i
Götehonj, hade generalpoststyrelsen i nämnda skrifvelse af den 27 november
1894, beträffande det å postverkets stat uppförda anslag till oförutsedda
utgifter, hvilket i 1893 års stat nedsatts från 90,000 kronor till

40.000 kronor och sedan dess varit upptaget till sistberörda belopp, anfört,
att då utgifterna å anslaget under år 1893 uppgått till 35,718 kronor 63
öre, skulle styrelsen under vanliga förhållanden icke hafva för år 1896 i
anslagsbeloppet föreslagit någon förändring. Men då under senare tider
nybyggnadsanslag, när sådana ifrågakommit, inräknats under detta anslag,
hade generalpoststyrelsen förmält sig anse anslaget böra för såväl år 1896
som framdeles för åren 1897 och 1898 förhöjas, med hvilken förhöjning
styrelsen afsett att erhålla tillgång till bestridande af kostnaden för en
nödig befunnen tillbyggnad af posthuset i Göteborg.

Departementschefen meddelar härefter, att generalpoststyrelsen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 6 september 1893 anfört, att till följd af den
betydliga utveckling, posttrafiken i Göteborg tagit under senaste årtionden,
det åren 1870 och 1871 derstädes uppförda posthus visat sig alltmera
otillräckligt och obeqvämt, hvithet ock tid efter annan föranledt framställningar
från postdirektören i Göteborg än om posttomtens utvidgning medelst
köp af angränsande, numera af enskilda personer bebyggd tomt, än
om förvärfvande af annan tomt och uppförande derstädes af nytt posthus,
än åter om förhyrande af lokaler för inrymmande af vissa utaf postkontorets
afdelningar; samt att generalpoststyrelsen ansåge uppenbart, att inom
den allra närmaste tiden något måste göras för att åt Göteborgs hufvudpostkontor
bereda ökadt utrymme, helst det redan kommit derhän, att
styrelsen måst från den 1 oktober 1893 medgifva förhyrande för tidningsexpeditionen
af eu särskild lokal i ett angränsande hus mot årlig hyra af

3.000 kronor samt, derest icke väsentligt ökadt utrymme inom posthuset
snart erhölles, svårligen kunde undgå att jemväl för paketexpeditionen förhyra
särskild lokal. Med anledning af postdirektörens i Göteborg förslag,
att postverket, hellre än att tillbygga det nuvarande posthuset, skulle söka
erhålla annan mera centralt belägen tomt i nämnda stad för att der upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

fora ett helt och hållet nytt posthus, hade generalpoststyrelsen hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län anhållit om meddelande,
huruvida, med hänsyn till förhållandena i Göteborg, behof förefunnes
af stadens hufvudpostkontors förläggande till annan plats än den
nuvarande samt i sådant fall huruvida Göteborgs stad vore i tillfälle att
mot billig ersättning till postverket öfverlåta någon för det afsedda ändamålet
lämpligt belägen och tillräckligt stor tomt. Men såväl Kongl. Maj:ts
bemälde befallningshafvande som handels- och sjöfartsnämnden samt magistraten
i Göteborg, hvilka i frågan hörts, hade förklarat sig icke anse
postkontorets nuvarande läge olämpligt för affärsrörelsen, ej heller förflyttning
af detsamma till annan plats för det dåvarande önskvärd. Då deraf
framginge, att utsigten till förvärfvande genom stadens mellankomst af ny
posttomt i Göteborg vore undanskjuten till eu oviss framtid och icke
kunde sättas i samband med den redan nu oafvisliga frågan om rymligare
expeditionslokaler för hufvudpostkontoret i Göteborg, men en behöflig tillbyggnad
af posthuset med nödvändighet förutsatte ökadt tomtutrymme,
hade generalpostyrelsen anhållit, att en intill posthustomten gränsande, i
hörnet af Kronhusgatan och Smedjegatan belägen, kronan tillhörig tomt,
som då disponerades af arméförvaltningen, men om hvars försäljning Kongl.
Maj:t förordnat, måtte på de vilkor, Kongl. Maj:t täcktes bestämma, få af
postverket öfvertagas och för dess räkning disponeras.

Vid föredragning den 10 november 1893 af generalpoststyrelsens omförmälda
skrifvelse hade Kongl. Maj:t bemyndigat styrelsen att till förvärfvande
för postverkets räkning af den ifrågavarande tomten af postmedlen
disponera ett belopp af 25,000 kronor.

Nämnda tomt jemte en derå befintlig byggnad hade sedermera af
generalpoststyrelsen för nyss nämnda belopp från arméförvaltningen förvärfvats;
och hade denna utgift bestridts af det under oinkostnadsstaten
uppförda anslag till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter
samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll.

Efter anförande häraf yttrar departementschefen vidare, att generalpoststyrelsen
till upplysning om den tillväxt, posttrafiken vid Göteborgs
postkontor erhållit under de två sista årtiondena, åberopat följande siffror:

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

	År 1874:	År 1893:
	st.	st.
Antalet postförsändelser vid postkontoret
utgjorde .............................................	1,054,612	6,352,638
» poststationer, med hvilka post ut-
vexlades, utgjorde............................	9	50
	Kronor	Kronor
Värdet utgjorde af:
från postkontoret afgångna assurerade för-
SÄT1 fl Pl StAT	29,921,949: 99	48,085,247: 06
vid » inlösta postförskott........	13,929: 13	101,871: 17
» » inbetalda postanvisnin-
gar......................................	92,889: 49	1,719,527: 72
» » influtna tidningsmedel...	33,386: 09	55,513: —
Inkomsten vid postkontoret utgjorde.........	288,394: 43	561,857: 90

Att med en sådan stegring i rörelse de postlokaler, som kunde anses
rymliga i förhållande till göromålen och personalen å postkontoret, då det
nuvarande posthuset tillträddes, nu blifvit så trånga, att arbetet der icke
kunde obehindradt försiggå, läge enligt general poststyrelsens åsigt i öppen
dag. Då afhjelpandet af denna olägenhet brådskade samt det icke kunde
vara lämpligt hvarken från ekonomisk synpunkt att förhyra lägenheter
på en ort, der tillfälle gåfves att i erforderlig mån genom tillbyggnad
utvidga ett redan befintligt posthus, eller för arbetets gång inom postkontoret
att splittra arbetskrafterna inom skilda, från enskilda personer förhyrda
lägenheter, som tillkommit för andra ändamål och blefve till postlokaler
mer eller mindre olämpliga, hade generalpoststyrelsen låtit från
postdirektören i Göteborg införskaffa förslag, huru med användande dels
af den nyförvärfvade tomten, dels ock af delar utaf den äldre posttomten
en för postkontoret lämplig och tillräckligt rymlig tillbyggnad skulle
kunna vinnas. Dervid hade tillika afsetts, att inom byggnaden skulle
kunna beredas lokaler jemväl för postinspektionen i vestra postdistriktet,
för hvilken lokal nu i Göteborg förhyrdes för ett år i sänder mot eu årlig
hyra af 2,000 kronor.

Bill. till Rikad. Prof. 1885. 4 Sand. 1 Afd. 8 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Det nuvarande posthuset i Göteborg utgjorde, enligt hvad departementschefen
vidare anför, till sin hufvudsakliga del en byggnad i två
vaningar, men dess flyglar bestode af endast bottenvåning och inrymde,
den ena flygeln allenast stall och vagnshus samt ett vaktbetjentrum och
den andra flygeln brefbärarelokal. Ingendera af dessa flyglar vore, enligt
hvad generalpoststyrelsen meddelade, af beskaffenhet att tåla påbyggnad,
utan, om de tomtdelar flyglarne upptoge skulle kunna bättre användas
än nu skett, måste flyglarne rifvas.

Det af postdirektören afgifna, af planritningar åtföljda förslaget afsage,
att i samband med posthuset skulle å den nyförvärfvade tomten och
med anlitande jemväl af det utrymme, som nu upptoges af stall och
vagnshus, uppföras en tvåvåningsbyggnad, hvarefter i denna nybyggnad
och den dermed sammanhängande sidan af hufvudbyggnaden skulle inrymmas,
a nedra botten postkontorets afdelning för afgående poster och
paketexpedition samt en trappa upp delar af postdirektörens expedition,
bostäder för vaktbetjente och lokaler för nyssnämnda postinspektion; att
den andra ^flygeln, enär deri inrymda brefbärarelokal redan nu vore alldeles
för trång, skulle rifvas och i stället, jemväl i samband med hufvudbyggnaden,
uppföras ett hus i två våningar, inrymmande, jemte angränsande
delar af hufvudbyggnaden, i bottenvåningen postkontorets afdelning
för ankommande poster och brefbärarelokal samt en trappa upp delar af
postdirektörens expedition och, tills vidare, bostad för postdirektören, men
att den för närvarande förhyrda lokal för tidningsexpeditionen skulle af
postverket behållas.

Då det emellertid synts generalpoststyrelsen vara af vigt, att genom
tillbyggnaden förhyrandet af lägenhet för hufvudpostkontoret i Göteborg
kunde helt och hållet upphöra, och då tillika inskränkning i förslaget om
bostäder för vaktbetjente synts kunna ske samt bättre användning för
vissa delar af hufvudbyggnaden ansetts kunna vinnas genom borttagande
derinom af en del trappor och innerväggar, hade styrelsen uppdragit åt
intendenten i öfverintendentsembetet F. G. A. Dahl att till styrelsen inkomma
med det ändringsförslag, som af dessa omständigheter betingades.

Efter det postdirektören i Göteborg yttrat sig öfver det af Dahl på
grund häraf upprättade byggnadsförslaget och biträdt detsamma, hade
generalpoststyrelsen med skrifvelse den 28 sistlidne december till Kongl.
Maj:t öfverlemnat de af Dahl uppgjorda ritningarna med tillhörande kostnadsförslag.
Detta byggnadsförslag skilde sig från det af postdirektören
förut afgifna hufvudsakligast derutinnan, att tidningsexpeditionslokalen i
posthuset inrymdes enligt det nya förslaget, hvarjemte för att bibehålla
det sammanhang, postdirektören ansett erfordras mellan afdelningen för

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ankommande poster samt brefbärareexpeditionen och tidningsexpeditionen,
dessa tre afdelningar af postkontoret förlagts till venstra flygeln, der
större utrymme kunde beredas, i stället för till högra flygeln, af hvilken
anledning också afdelningen för afgående poster samt paketexpeditionen
inrymts i högra flygeln i stället för, enligt postdirektörens förslag, i venstra
flygeln.

Då den nuvarande högra flygeln lemnade för litet utrymme och måste
rifvas för att ersättas af en större, hade, enligt hvad generalpoststyrelsen
anförde, denna flygel föreslagits att uppföras i två våningar, eller till lika
höjd med hufvudbyggningens andra våning, dels emedan i den venstra
flygeln redan från början erfordrades två våningar och husets utseende
skulle väsentligt lida, derest flyglarna uppfördes till sins emellan olika
höjd, dels ock emedan kostnaden för anbringande af öfre våning å högra
flygeln stälde sig väsentligt lägre, om arbetet finge utföras i sammanhang
med det öfriga nybyggnadsarbetet, än om dermed skulle anstå, till dess
denna öfre våning blefve för postverkets direkta behof nödvändigt erforderlig.
Den starka tillväxten af posttrafiken i rikets andra stad syntes
enligt generalpoststyrelsens mening kunna berättiga till det antagande, att
likasom för tjugutre år sedan posthuset vid dess uppförande varit för den
dåvarande rörelsen synnerligen rymligt, men nu blifvit alldeles för trångt,
så skulle det ock visa sig, att den tid icke vore alltför aflägsen, då en
eller annan afdelning behöfde större lokaler än de nu föreslagna, då till
exempel de nu till brefbärare- och tidningsexpedition föreslagna lokaler
blefve för dessa expeditioner för trånga och måste utvidgas, vid hvilken
tidpunkt lägenheten en trappa upp i högra flygeln i alla händelser skulle
behöfva tagas i anspråk för postverkets räkning. Vid sådana förhållanden
hade generalpoststyrelsen ansett en klok hushållning bjuda, att flygeln redan
från början uppfördes till den i planritningen afsedda storlek.

Intill dess den ifrågavarande lägenheten komme till användning för
postverket, kunde, enligt hvad generalpoststyrelsen vidare anförde, densamma,
som å ritningarna angåfves såsom bostadslägenhet till uthyrning»
och skulle komma att bestå af sex rom, jungfrukammare, kök och
serveringsrum, utan svårighet uthyras vare sig åt postdirektören eller, om
hinder härför mötte, åt annan person på de vilkor, som af generalpoststyrelsen
kunde anses skäliga.

Kostnaden för arbetets utförande hade beräknats till 225,000 kronor,
hvaraf 36,000 kronor ansetts åtgå för ändringar inom hufvudbyggnaden.

Generalpoststyrelsen hade ansett byggnadsarbetet, för att icke blifva
alltför hinderlig!, böra fördelas på tre år; och skulle af byggnadsmedlen

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

erfordras under år 1896 95,000 kronor, under år 1897 80,000 kronor
samt under 1898 50,000 kronor.

Med framhållande hurusom genom detta byggnadsförslags utförande
förhyrande af lokal för paketexpeditionen skulle kunna undvikas, den till
den 1 oktober 1898 förhyrda tidningsexpeditionslokalen kunna då frånträdas
samt behofvet att förhyra lokal för postinspektionen inom vestra
postdistriktet upphöra, hvarförutom skälig hyra kunde beräknas för de
lokaler, som icke genast behöfde tagas i anspråk för postverkets direkta
behof, hade generalpoststyrelsen fördenskull hemstält, att ett byggnadsanslag
å 95,000 kronor måtte för år 1896 inräknas under anslaget till
oförutsedda utgifter, hvilket derigenom skulle komma att uppgå till
135,000 kronor; och har departementschefen, då af hvad generalpoststyrelsen
anfört framginge, att de nuvarande lokalerna i posthuset i Göteborg
vore för sitt ändamål otillräckliga samt mot de beräknade kostnaderna
för den föreslagna tillbyggnaden och dermed sammanhängande förändringar
inom den ursprungliga byggnaden icke syntes vara något att erinra,
ansett sig böra biträda generalpoststyrelsens hemställan om förhöjning i
anslaget till oförutsedda utgifter.

Det i ofvannämnda motion framstälda yrkandet på höjning af anslaget
till traktamenten för vaktbetjente utöfver den ökning af detta anslag,
som Kongl. Maj:t föreslagit, afser att bereda generalpoststyrelsen tillfälle
att i den utsträckning, som af styrelsen påyrkats, medgifva postvaktbetjente
ledighet från tjenstgöring med bibehållande af traktamentet. Till
stöd för sitt yrkande har motionären dels åberopat hvad i ämnet yttrats
af generalpoststyrelsen, dels anfört, hurusom föredöme till den ifrågavarande
åtgärden kunde hemtas från den privata industrien och att det
gåfves exempel derpå, att enskilda arbetsgivare beviljat sina arbetare
något längre hvilotid än den ledighet under femton dagar, som generalpoststyrelsen
ifrågasatt för en del postvakbetjente.

Hvad Kongl. Maj:t i fråga om postverkets utgiftstater för år 1896
föreslagit Riksdagen, synes utskottet böra af Riksdagen bifallas.

Beträffande särskildt frågan om beviljande af ledighet utan minskning
i löneförmåner åt postvaktbetjelite, vill utskottet förorda det förslag,
som blifvit af departementschefen framstäldt. I betraktande af de anspråk
på liknande förmån, som med säkerhet vore att emotse från andra håll,
derest åt vaktbetjente inom postverket tillerkändes eu mera omfattande
rätt till ledighet, anser nemligen utskottet, att den ifrågavarande förmånen
ej bör medgifvas utom i de fall, då särskildt ömmande omständigheter,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

såsom sjukdom, försvagad helsa eller hög ålder, föreligga; och då
Kongl. Maj:t ansett en höjning i anslaget till traktamente för vaktbetjente
med 5,000 kronor vara tillräcklig för denna förmåns beredande, der sa
erfordras, har utskottet icke trott sig böra för ändamalet tillstyrka en
ytterligare ökning i anslaget och sålunda icke kunnat biträda det i ofvannämnda
motion väckta förslag.

Hvad angår den ifrågasatta tillbyggnaden af posthuset i Göteborg,
har utskottet visserligen funnit det härför begärda anslaget väl högt, särskilt
i förhållande till beloppet af de hyror, som skulle inbesparas; men
då utskottet saknat tillgång till erforderliga handlingar för att i detalj
granska kostnadsförslaget och sålunda icke kunnat föreslå någon bestämd
nedsättning af det begärda anslaget, vill utskottet, med uttalande af den
förvissning, att genom nödig sparsamhets iakttagande byggnadskostnaderna
skola kunna nedbringas, tillstyrka anslagets beviljande.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att, med afslag å herr Hedins förevarande motion
och med bifall till Kongl. Maj:ts framställning i ämnet,
Riksdagen må, med beräknande af postverkets stater för
år 1896 till följande belopp, nemligen:

aflöningsstaten ............................................. Kr. 3,090,100: —

öfvergångsstaten......................................... 1 2,400: —

indragningsstaten ................................... » 593: —

pensionsstaten ......................................... » 85,225: —

omkostnadsstaten ................................. » 4,772,000: —

oförutsedda utgifter ................................ » 135,000: —

afkortningar och restitutioner m. in.... » 64,682: ■—■

tillsammans Kr. 8,150,000: —

bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till
8,150,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

2:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t gjort framställningens, anslag uu
derom, att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokolletteleorafv''rketöfver
finansärenden den 14 januari 1895 föreslagna ändringarna i telegraf- L^-J

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

verkets stater, under Kong!. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater
göra de. jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade, måtte såsom
reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för
år 1896 anvisa enahanda belopp, 1,335,000 kronor, hvartill inkomsterna
af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott,
som kunde å dessa inkomster uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för
telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring.

Såsom af åberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets
utgiftsstater för år 1896 enligt Kongl. Maj:ts förslag komma att utvisa följande
summor:

aflöningsstaten..................................................................... kronor 936,100: —

öfvergångsaflöningsstaten.................................................. » 4,600: —

pensions- och understödsstaten ....................................... > 108,820: —

omkostnadsstaten .......................................................... » 262,800: —

tillsammans kronor 1,312,320: —

För innevarande år hafva samma staters summor af Kongl. Maj:t bestämts
sålunda:

aflöningsstaten................................................................. kronor 951,300: —

öfvergångsaflöningsstaten ................................................. » 4,600: —

pensions- och understödsstaten ...................................... » 112,320: —

omkostnadsstaten................................................................ > 272,800: —

tillsammans kronor 1,341,020: —

Kongl. Maj:ts förslag innebär sålunda en nedsättning i nu gällande
stater med sammanlagdt 28,700 kronor, deraf å aflöningsstaten 15,200
kronor, å pensions- och understödsstaten 3,500 kronor och å omkostnadsstaten
10,000 kronor. Beträffande de omständigheter, som föranledt dessa
af Kongl. Maj tf, på framställning af telegrafstyrelsen, ifrågasatta nedsättningar,
tillåter sig utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet.

Departementschefen, som till det ofvannämnda dag förda statsrådsprotokoll
angående beräkningen af statsverkets tillgångar för nästkommande
statsregleringsperiod meddelat, hurusom telegrafverkets inkomster genom
minskning i telegramportomedlen under senaste tid betydligt nedgått, har
nu, med erinran härom, anfört att, äfven om med afseende å denna nedgång
i verkets inkomster anledning icke funnes att antaga, att något mera
afsevärdt öfverskott skulle uppstå på dessa inkomster för år 1896, enahanda
medgifvande i fråga om öfverskottets användning, som för år 1895
lemnats af Riksdagen, dock syntes böra äskas äfven för år 1896.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kong!. Maj:ts under
denna anslagstitel gjorda framställning, hemställer,

att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 14 januari 1895
föreslagna ändringarna i telegrafverkets stater, under
Kong! Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater
göra de jeinkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade,
må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af
telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1896 anvisa
enahanda belopp, 1,335,000 kronor, hvartill inkomsterna
af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva,
att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå,
må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och
telefonväsendets tidsenliga utveckling^och förbättring.

Tullverket.

3:o) Kongl. Maj:t har beträffande tullverket gjort den framställning,Anv- till

att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver
finansärenden den 14 januari 1895 föreslagna förändringar i tullverkets
stater, måtte för år 1896 bestämma anslaget för tullverket till ett mot
staternas slutsumma svarande belopp af 2,593,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater för
ar 1896 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande
belopp:

aflömngsstaten ........ kronor

öfvergångsaflöningsstaten ............................................. >

ålderstilläggsstaten .................................................... »

indragningsstaten ................................................................ »

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente >
pensionr,staterna för afiidne tjenstemäns och betjentes
efter!emnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag)............................................................... »

omkostnadsstaten ............................................................. »

1,863,400: —
12,250: —
220,000: —
15,550: --227,000: —

41,800: —
213,000: —

summa kronor 2,593,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 8

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten......................................................................... kronor 1,837,000: —

öfvergångsaflöningsstaten..................................................... » 12,250: —

ålderstilläggsstaten.................................................................. » 220,000: —

indragningsstaten..................................................................... » 17,600: —

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente » 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjensteman och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag),............................................................... » 41,800: —

omkostnadsstaten................................................................... » 213,350: —

summa kronor 2,569,000: —

Slutsumman af de för år 1896 föreslagna staterna öfverstiger således
slutsumman af de för innevarande år faststälda med 24,000 kronor, beroende
på förhöjning i aflöningsstaten med 26,400 kronor samt minskning
dels i indragningsstaten med 2,050 kronor och dels i omkostnadsstaten
med 350 kronor. Utskottet, som med afseende å de föreslagna nedsättningarna
i sistnämnda två stater tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet,
vill beträffande den ifrågasatta höjningen i aflöningsstaten meddela
följande.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anmält, har
generaltullstyrelsen i skrifvelse med förslag till tullverkets stater för år
1896 med afseende å aflöningsstaten till eu början erinrat om följande
förhållanden. I sin angående verkstäld granskning af statsverkets jemte
dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1892
afgifna berättelse hade Riksdagens år 1893 församlade revisorer fäst Riksdagens
uppmärksamhet å det förhållande, att, sedan vid beviljande af anslag
för tullverket för sistnämnda år Riksdagen, som medgifvit, att de
besparingar, hvilka uppstode å tullverkets ordinarie aflöningsstat, finge af
generaltullstyrelsen disponeras för samma ändamål, hvartill de å aflöningsstaten
uppförda anslagen till vikariatsersättningar och extra biträden m. m.
inom styrelsen och inom lokalförvaltningen vore afsedda, i enlighet med
Kong]. Maj:ts förslag bestämt aflöningsstaten till 1,812,600 kronor, deraf
1,612,600 kronor till ordinarie aflöningar och 200,000 kronor till vikariatsersättningar,
samt, enligt tullverkets räkenskaper för revisionsåret, till vikariatsersättningar
och extra biträden utgått ett belopp af 321,075 kronor
47 öre, så hade skilnaden mellan sistnämnda belopp och det för ändamålet
beviljade anslaget 200,000 kronor, eller 121,075 kronor 47 öre, jemte
ett från öfvergångsaflöningsstaten öfverfördt belopp af 200 kronor, omförts
till aflöningsstaten och det belopp, hvarmed sistnämnda stat, från hvilken

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ordinarie aflöningar utgått med 1,517,523 kronor 37 öre och som sålunda
visat en utgift å tillsammans 1,638,798 kronor 84 öre, till följd häraf
öfverskridits, eller 26,198 kronor 84 öre, betäckts genom en omföring till
aflöningskonto af den tullverket från fyr- och båkmedlen tillkommande
provision, som år 1892 uppgått till 31,900 kronor 74 öre. Med afseende
å omförmälda förhållanden hade revisorerna ansett att det kunde ifrågasättas,
huruvida berörda provision, hvilken, jemlikt kongl. förordningen
den 15 februari 1881 angående lotsverket, tillkomme tullverket för uppbörden
af fyr- och båkmedlen med två procent af uppburna medel, rätteligen
borde, såsom under revisionsåret egt rum, användas till aflöningar,
hvarigenom den af Riksdagen faststälda aflöningsstaten i sjelfva verket
blifvit öfverskriden. Uti häröfver afgifvet utlåtande hade generaltullstyrelsen
anfört, bland annat, att med stöd af kongl. brefvet den 3 december
1842 allt ifrån år 1843 hela den tullverket tillkommande uppbördsprovision
å fyr- och båkmedlen blifvit i hufvudboken godtskrifven
ordinarie staten och sålunda ansetts icke såsoih en inkomst, hvilken i
likhet med de vanliga tullintraderna skolat uppdebiteras och omedelbart
redovisas för statsverkets räkning, utan såsom en tillgång, afsedd uteslutande
för tullverkets egen räkning och hvilken enligt sin natur i främsta
rummet skolat användas till uppbördsprovision eller aflöning, i följd hvaraf
tullmedelsutgiften under dessa titlar minskats i mån af provisionens belopp;
och hade generaltullstyrelsen vidare yttrat, att för den händelse att
styrelsens uppfattning angående dispositionen af och redovisningssättet för
den tullverket tillfallande provisionen af fyr- och båkmedlen icke skulle
vinna Kongl. Maj:ts och Riksdagens godkännande, utan denna inkomst
borde i likhet med tullmedlen omedelbart inflyta till statsverket, generaltullstyrelsen
af anförda skäl funne, att, för så vidt styrelsen såsom dittills
skulle kunna med noggrant iakttagande af tullverkets rätt tillgodose den
trafikerande allmänhetens och sjöfartens enligt styrelsens åsigt fullt berättigade
anspråk på skyndsam expedition från tullverkets sida, förhöjning
af anslaget till vikariatsersättning och extra biträden m. m. skulle blifva
af behofvet påkallad. I skrifvelse den 9 maj 1894 angående reglering af
utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel hade Riksdagen anfört, att
Riksdagen ansåge oegentligt, att, på sätt revisorerna anmärkt, en af Riksdagen
faststäld stat blifvit med anlitande af ifrågavarande provisionsmedel
öfverskriden; att, då den till tullverket utgående provision å fyr- och båkmedlen
numera icke till någon del vore anvisad såsom särskild godtgörelsc
åt dem bland verkets tjensteman och betjente, som med uppbörden af dessa
medel hade befattning, det syntes Riksdagen, att berörda provision börda
till statsverket inlevereras; samt att, om öfverförandet af dessa medel till
Bill. till niksil. Prat, 189.1. 4 Samt. 1 Afd. 8 Iläft. il

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

statsverket skulle, såsom generaltullstyrelsen antydt, föranleda ökadt anslagsbehof,
Riksdagen antoge, att Ivongl. Maj:t icke komme att underlåta
att med anledning häraf till Riksdagen göra den framställning, hvartill
förhållandena kunde föranleda.

Vid anmälan af Riksdagens berörda skrifvelse den 25 maj nästlidet
år hade Kongl. Maj:t förklarat, att generaltullstyrelsen vid uppgörande af
förslag till tullverkets utgiftsstater för år 189G borde utgå från den förutsättning,
att den för uppbörd, debitering och redovisning af fyr- och båkmedlen
tullverket tillkommande provision å samma medel skulle uppdebiteras
och redovisas omedelbart för statsverkets räkning.

Generaltullstyrelsen hade — fortsätter departementschefen — nu anfört,
att styrelsen i anledning af berörda föreskrift haft att taga i öfvervägande,
i hvad mån en höjning af beloppet utaf de till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. inom styrelsen och inom lokalförvaltningen för
närvarande anvisade två anslag, tillhopa 215,000 kronor, kunde från och
med sistnämnda år blifva erforderlig.

Då af orsaker, för hvilka generaltullstyrelsen i sitt förut omförmälda
utlåtande redogjort, det behof af förstärkt personal vid tullverkets lokalförvaltning
och vid gränsbevakningen, som redan år 1888 framträdt, derefter
betydligt ökats, samt detta behof hufvudsakligen tillgodosetts genom
anlitandet af extra biträden, hade, oaktadt den förhöjning, som år 1889
beviljats i det ena af förberörda anslag eller det å lokalförvaltningens stat
upptagna, utgifterna för vikariatsersättning och extra biträden m. m. icke
blott, på sätt af samma utlåtande framginge, under åren 1890—1892, utan
jemväl under år 1893 öfverstigit sammanlagda beloppet af ifrågavarande
två anslag och de under tiden uppkomna besparingarna å den ordinarie
aflöningsstaten; och hade skilnaden i rundadt medeltal årligen uppgått till
19,500 kronor.

Sedan i aflöningsstaten för år 1894 tillkommit 7 nya kammarskrifvaretjenster
och 20 nya vaktmästaretjenster, hade visserligen å de orter, der
dessa tjensters innehafvare blifvit anstälda, eller städerna Göteborg, Helsingborg
och Malmö, behofvet af extra biträden väsentligen nedgått, men den
häraf uppkommande besparing, som generaltullstyrelsen ansåge för helt år
kunna beräknas till högst 20,000 kronor, motvägdes till större delen af
den minskning å de för ifrågavarande utgifter disponibla medel, som uppstått
derigenom att samtidigt med omförmälda nya tjensters inrättande
indragning egt rum af åtskilliga kustbevakningssysslor, som sedan flera år
tillbaka på försök hållits lediga, och hvilkas aflöning, tillhopa 14,800
kronor, följaktligen under tiden kunnat användas för samma ändamål,
hvartill oftanämnda anslag vore afsedda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Vid nu anförda förhållanden och då å öfriga större tullplatser, likasom
ock vid gränsbevakningen, det nuvarande behofvet af extra biträden
kunde antagas snarare komma att ökas än minskas, både generaltullstyrelsen,
som emellertid icke ansett sig ega anledning att nu föreslå inrättandet
af någi''a nya ordinarie befattningar för tillgodoseende af samma
behof, funnit det under förut angifna förutsättning vara oundgängligen
nödigt, att det å lokalförvaltningens stat uppförda anslag till vikariatsersättning,
extra biträden m. in. förhöjdes med 20,000 kronor, och derför
hemstält, att detta anslag måtte i 1896 års stat bestämmas till 220,000
kronor.

Sedan staden Örnsköldsvik nästlidet år börjat begagna sig af den
staden den 7 april 1892 förunnade stapelstadsrätten, hade, enligt hvad
departementschefen vidare meddelat, Kongl. Maj:t den 11 maj 1894 bemyndigat
generaltullstyrelsen att genom förordnanden, gällande tills vidare,
tillsätta den för tullförvaltningens i nämnda stad behöriga handhafvande
erforderliga personal. Enahanda bemyndigande hade, sedan Ivongl. Maj:t
den 9 september 1892 dels medgifvit, att tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende Unge i staden Lund inrättas, dels ock i sammanhang
dermed beviljat staden nederlags- och transitupplagsrätt, den 28 november
1894 lenmats generaltullstyrelsen i afseende a sistberörda stad. Generaltullstyrelsen
liemstälde nu, att dessa provisoriska anordningar måtte för
är 1896 i den ordinarie aflöningsstaten upptagas.

Förut gällande stat upptoge för Örnsköldsvik:

T ön Tjenstgörings’
penningar.

Ålderstillägg.

eu öfveruppsyningsman
en vaktmästare...............

För samma stad hade
reglering:

en tullförvaltare .................

eu vaktmästare .....................

eu dito ..................

kronor 2,500
600

» 600

: —■ 300: —-	600: —
): — 300: —	150: —
2,600: —
Lts följande tjmiste	och lönn-
Tjenstgöring))-	Ålderstillägg
penningar.
): — 1,000: —	1,000: —
: — 300: —	150: —
: — 300: —	150: —

5,300: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Den för staden Lund

~ eu tullförvaltare ..
en vaktmästare.....

provisoriskt faststälda staten upptogc:

kronor

Lön.

2,500: ■
600: •

Tjenstgörings penningar.

1,000: —

300: —

Ålder» tillagg''.

1,000: —

150: —

4,400: —

Den tillökning, som, derest dessa provisoriska anordningar i den ordinarie
aflöningsstaten upptoges och i följd deraf förut omnämnda öfveruppsyningsmanstjenst
indroges, skulle i denna stat för tullkamrarne i Örnsköldsvik
och Lund uppkomma utöfver hvad tillförene för tullstationen å
förstnämnda plats utgått, uppginge således till 7,100 kronor.

Generaltullstyrelsen både vidare anmält, att, sedan tullinspektorstjensten
i Rone genom förre innehafvarens den 11 mars 1894 inträffade frånfälle
blifvit ledig, fråga uppstått om indragning af samma tjenst och dess
ersättande med en uppsyningsmansbefattning. Då omfånget och beskaffenheten
af de göromål, som numera vore förenade med ifrågavarande tjenst,
synts generaltullstyrelsen medgifva en sådan förändring, hade generaltullstyrelsen,
som emellertid förordnat, att tjensten skulle lemnas otillsatt och
uppehållas på förordnande, hemstält, att antalet inspektörer måtte minskas
med en från 9 till 8, men i staten i stället uppföras ytterligare en uppsyningsman
med ^ lön 900 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor,
med rätt till tva alderstillägg a tillhopa 300 kronor, och antalet uppsyningsman
med nyssnämnda lön sålunda ökas från 38 till 39.

Pa sätt redan blifvit näindt, hade — yttrar departementschefen härefter
— i årligt medeltal under åren 1890—1893 ett belopp af 19,500
kronor utaf den tullverket tillkommande provision för uppbörden af fyroch
båkmedlen disponerats för samma ändamål som det å lokaltullförvaltningens
stat uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. in.
Under förutsättning att berörda provisionsmedel ej vidare skulle få för
ändamålet anlitas, hade generaltullstyrelsen heinstält, att nyssnämnda anslag
måtte höjas med ungefärligen motsvarande belopp, eller 20,000 kronor.
Oaktadt det i riksstaten uppförda anslaget till tullverket af denna orsak
skulle ökas med sistnämnda belopp, innebure detta således icke någon
egentlig ökning i statsutgift, utan allenast en omflyttning på andra statsmedel
af en tillförene befintlig dylik. Departementschefen, som hade för
afsigt att, i öfverensstämmelse med den af Riksdagen uttalade mening, tillstyrka
Kong! Maj:t att besluta, att den tullverket tillkommande provision
för uppbörden af fyr- och båkmedlen skulle från och med nästkommande
år uppdebiteras och redovisas omedelbart för statsverkets räkning, har med

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

afseende härå, och då generaltullstyrelsen syntes hafva på ett tillfyllestgörande
sätt ådagalagt det fortfarande behofvet af de ifrågavarande medlen
för det afsedda ändamålet, ansett sig böra förorda hvad generaltullstyrelsen
i nu förevarande afseende föreslagit.

Hvad generaltullstyrelsen i öfrigt under aflöningsstaten hemstält har
icke föranledt till någon erinran från departementschefens sida.

Då från de belopp, hvarmed aflöningsstaten vid bifall till hvad sålunda
blifvit tillstyrkt skulle ökas, eller

förhöjning i anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid

lokalförvaltningen.................................. ............................. kronor 20,000: —

förhöjd aflöning åt tullförvaltningen i Örnsköldsvik » 2,700: —

aflöning åt tullförvaltningen i Lund ................................... » 4,400: —

summa kronor 27,100

afdroges det belopp, livarmed aflöningen vid den till
indragning föreslagna inspektorstjensten i Rone, 1,900
kronor, öfverstege aflöningen vid den uppsyningsmans -

befattning, som skulle ersätta samma tjenst ................ » 700: —-

så uppkomme en tillökning i aflöningsstaten af............... kronor 26,400: —

hvadan statens slutsumma, senast faststäld till 1,837,000 kronor, skulle för
år 1896 uppgå till 1,863,400 kronor.

Såsom ofvan meddelats, har departementschefen ansett, att den tullverket
tillkommande provision för uppbörden af fyr- och båkmedlen skulle
från och med nästkommande år uppdebiteras och redovisas omedelbart
för statsverkets lirkning; och har departementschefen i sammanhang härmed
föreslagit, att det i aflöningsstaten ingående, för lokalförvaltningen
uppförda anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. skulle förhöjas
med 20,000 kronor, eller från 200,000 kronor till 220,000 kronor.

Med afseende härå, och med hänsyn till hvad i öfrigt blifvit angående
ifrågavarande anslagstitel i statsrådsprotokollet meddeladt, får utskottet,
som icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
hemställa,

att Riksdagen, under vilkor att den tullverket tillkommande
provision för uppbörden af fyr- och båkmedlen
från och med år 1896 uppdebiteras och redovisas
omedelbart för statsverkets räkning, må medgifva,
att det i tullverkets aflöningsstat ingående, för lokalförvaltningen
uppförda anslag till vikariatsersättning, extra

Statsutskottets Utlutande N:o 8.

biträden m. in. förhöjes med 20,000 kronor eller från
200,000 kronor till 220,000 kronor, samt att Riksdagen,
med godkännande jemväl i öfrigt af de enligt statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 14 januari 1895
föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för år
1896 bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,593,000 kronor,
att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Ang. a nord- 4:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 47) bär herr

’7åndigfJn dc Lav al liemstält, att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl.
ställning «/Maj:t om anordnande, i samband med tullverket, bär i Stockholm af eu
P''ZL "infå7 permanent exposition af lämpliga profver af varor, som till riket importetiii
Sverige, ras, i förening med en enkel och tydlig statistik öfver sagda import.

”*• Till stöd för detta förslag har motionären anfört, hurusom vid gransk ning

af siffrorna för den årliga varuimporten till Sverige framginge, att
denna import till hufvudsaklig del utgjordes af sådana varuslag, som äfven
inom landet tillverkades. Denna inhemska tillverkning borde, enligt motionärens
åsigt, kunna betydligt uppdrifvas samt utsträckas äfven till en del
varor, som numera helt och hållet importerades från utlandet; och ansåge
motionären, att detta syfte skulle genom de nu ifrågasatta anordningarna
befordras.

Då närmare utredning icke föreligger vare sig angående det sätt, på
hvilket den föreslagna utställningen skulle anordnas, eller beträffande omfattningen
deraf, har utskottet, då det i allt fall torde vara tvifvelaktigt,
huruvida anordningar af det slag, motionären ifrågasatt, kunna medföra
verkligt gagn för utvecklingen af nuvarande industrigrenar eller för framkallande
af nya sådana, icke ansett sig böra till motionärens förevarande
framställning tillstyrka bifall. Utskottet hemställer alltså,

att herr de Lavals förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att förslagsanslaget för
kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 12,000 kronor vi,i enskilda
måtte ökas till högst 13,000 kronor, deraf 7,000 kronor att användas till *«»*«»• *»• *».
arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom finansdepartementet biträda [4.]
med berörda kontroll och med handläggning af ärenden rörande enskilda
banker och kreditanstalter, och 6,000 kronor att användas till arfvoden åt
ombud vid sådana inrättningar.

I denna fråga har departementschefen med afseende å det nu för
ändamålet utgående förslagsanslaget af högst 12,000 kronor erinrat, att
deraf enligt beslut af 1 888 års Riksdag 7,000 kronor vore afsedda att användas
till arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom finansdepartementet
biträda med berörda kontroll och med handläggning af ärenden
rörande enskilda banker och kreditanstalter, och återstoden eller 5,000
kronor åt ombud vid sådana inrättningar.

Då Kongl. Maj:t vid meddelande af förlängd oktroj för enskilda sedelutgifvande
banker ålagt hvarje sådan bank att godtgöra kostnaden för det
ombud, Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde hos banken anställa, utginge
af sist omförmälda anslagsbelopp endast arfvoden åt ombuden hos
öfriga enskilda bankinrättningar eller aktiebankerna. Dessa arfvoden hade

<T) C

utgått med respektive 200, 300 eller 400 kronor, allt efter hvarje särskild
banks storlek.

Berörda anslagsbelopp hade emellertid numera visat sig otillräckligt
för bestridande af de utgifter, som vore afsedda att utgå derifrån. Genom
kongl. brefvet den 31 sistlidne december hade å nämnda anslag för år
1895 anvisats arfvoden till sammanlagdt belopp af 4,900 kronor, hvarför
å anslaget allenast funnes odisponeraclt ett belopp af 100 kronor. Kongl.

Maj:t hade emellertid den 25 oktober nästlidet år faststält bolagsordning
för en ny aktiebank, vid hvilken allmänt ombud borde förordnas. För
detta ombud kunde sålunda ej beredas arfvode till högre belopp än 100
kronor, ehuru eljest intet arfvode plägat eller billigtvis bort bestämmas
till lägre belopp än 200 kronor.

I den del af den nu förevarande anslagstiteln, som vore afsedd för
flen lokala bankkontrollen och som för närvarande vore bestämd till 5,000
kronor, syntes således en förhöjning vara erforderlig, hvilken för att möta
det anslagsbehof, som kunde varda eu följd af tillkomsten utaf nya aktiebanker,
icke borde bestämmas till lägre belopp än 1,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. iifriga
ordinarie
anslag.

På grund af hvad i ärendet anförts får utskottet hemställa,

att förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker
och kreditanstalter å högst 12,000 kronor må ökas till
högst 13,000 kronor, deraf 7,000 kronor att användas
till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att inom finansdepartementet
biträda med berörda kontroll och med
handläggning af ärenden rörande enskilda banker och
kreditanstalter, och 6,000 kronor att användas till arfvoden
åt ombud vid sådana inrättningar.

Öfriga ordinarie anslag.

6:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln är
icke någon förändring af Kong! Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskilt omförmälda,
i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde
hufvudtiteln må i riksstaten för år 1896 uppföras till
oförändrade belopp.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Extra anslag1.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln,
gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden och
förslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

7:o) På
utskottet,

grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer Ang. andag

till arfvode
för en byrå att

Riksdagen må, till beredande af arfvode för en assistent &
byräassistent ä finansdepartementets bankbyrå, på extra^”“^fj“^t"
stat för år 1896 anvisa ett belopp af 4,000 kronor. byrå.

[5.]

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

8:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embets- fff- ffrättfi
verket förskottsvis bestridt följande till sjunde hufvudtiteln hörande ut- Statskontoret
gifter, hvilka borde hos Riksdagen anmälas till ersättning, nemligen: gjorda för -

tid! godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner ........... kronor 47,381: 28

» ersättning till vissa boställshafvare och krono arrendatorer

för saknad af afkomst af exproprierad

jord ............................................................. » 348: 25

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegen domars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens

sänkning ......................................................................... » 7,347: 32

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegen domars

deltagande i andra vattenafledningsföretag » 13,990: 55

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen » 83,178: 04

>» godtgörande af förskjuten husröteersättning åt tillträdande
arrendatorn af indragna häradshöfdinge bostället

1 mantal Vassinolösa n:o 5 i Kalmar län »_1,816: 96

Transport kronor 154,062: 40

Bill. till ltiksd. Prot. 1885. i Sami. 1 Afd. 8 Höft. 4

[6-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till

Transport

godtgörande af skifteskostnader belöpande å indragna
fanjunkarebostället \ mantal Brasta n:o 2

i Jemtlands län..............................................................

godtgörande af kostnaden för vissa verkstälda arbeten
med anledning af ett invid Sagån i närheten
af mangårdsbyggnaden å indragna förra kronofogdebostället
östanbro n:o 4 i Vestmanlands län

inträffadt jordras..............................................................

godtgörande af reparations- och underhållsarbeten
å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar
ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta .................

byggnad sersättnin gar enligt kongl. brefvet den 29
maj 1891 åt sex skogstorpare å kronoparker i Norrbottens
län.........................................................................

kostnader för verkställande af den på begäran af
1889 års Riksdag anbefalda undersökning rörande
de inom Norrbottens län befintliga apatitlager å
kronojord........................................................................

kronor 154,062: 40
420: 48

3,540: 13
» 2,537: 71

8,915: 76

3,000: —

» 70,542: 68

eller tillhopa kronor 243,019: 16

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till ersättning för ofvan omförmälda,
af statskontoret gjorda förskott, på extra stat för
år 1896 anvisa ett belopp i jemnt krontal af 243,020
kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

9:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem Ang.

anslag ställei* Utskottet,

“fåfiluinngen att Riksdagen må å extra stat för 1896 anvisa

af statens a) till aflöning åt domänintendenter och för uppe ^månerf0

hållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000

g] kronor; samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom
förslagsanslag 40,280 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

I0:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande-4^“”?*as,/*r
af kostnaderna för reglering af flottleder i Norrbottens län anvisa ett ''flottleder0i
extra anslag för år 189G å 50,000 kronor äfvensom medgifva, att de Norrbottens
afgifter, som lades å flottningen, fortfarande Ange för enahanda ändamål r„ i
disponeras. L

Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört, hurusom redan
för längre tid tillbaka uppmärksamheten fästats på behofvet af åtgärder
från kronans sida för reglering af flottleder i vattendragen inom Norrbottens
län, hvarest kronan egde stora sammanhängande skogskomplexer
af flera qvadratmils ytvidd. Efter det på grund af kongl. bref den 7
februari 1873 undersökning af vattendragen blifvit verkstäld och förslag
till deras flottbargörande upprättats, hade afverkningsrätt å vissa kronoparker
utbjudits till försäljning med skyldighet för virkesköparen att
på egen bekostnad ombesörja de för vattendragets reglering erforderliga
arbeten. Men då den enskilde helt naturligt sökte göra sig väl betald för
sina åtagna skyldigheter genom ett lägre virkespris och detta pris i många
fall än mera nedtrycktes, emedan det förlagskapital, som erfordrades för
flottledens inrättande, för många utgjorde ett hinder att uppträda som
spekulanter, och då det sålunda syntes uppenbart, att, om staten sjelf efter
hand utförde dylika anläggningar, kostnaden derför i längden skulle blifva
mindre än den uppoffring staten finge vidkännas derigenom, att anläggningen
af en flottled gjordes till vilkor vid utbjudandet af afverkningsrätt,
hade på framställning af domänstyrelsen å 1885 års reservationsanslag till
kronoskogarnes förvaltning uppförts ett anslag af 23,000 kronor till inrättande
af flottleder i Norrbottens län, hvarefter under de derpå följande
åren några smärre flottleder inrättats i Norra Piteå revir, hvilka visat sig
medföra åsyftad verkan. Förberedande åtgärder hade derefter vidtagits för
mera omfattande dylika arbeten i andra delar af länet; men då enligt
upprättade kostnadsförslag kostnaderna uppginge till betydande belopp och
då härför erforderliga medel egentligen vore att betrakta som förlagskapital,
hvilket jemte sex procent ränta genom inflytande amorteringsafgälder
å flottgodset efter hand komme att återgäldas och derför ej borde
sammanblandas med reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, hade domänstyrelsen hos
Kongl. Maj:t gjort framställning om anvisande af sådant förlagskapital.

Med anledning af denna domänstyrelsens framställning hade Riksdagen,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

på förslag af Kong! Maj:t, för hvartdera af åren 1891 och 1892 anvisat
ett extra anslag å 100,000 kronor för bestridande af kostnaderna för
reglering af flottleder i Norrbottens län, hvarjemte Riksdagen medgifvit,
att de afgifter, som lades å flottningen, finge för enahanda ändamål
disponeras.

I skrifvelse af den 29 september nästlidet år hade domänstyrelsen
anmält, att af de sålunda beviljade anslagen jemte redan ingångna flottningsafgifter
vid 1893 års slut återstått ett belopp af 59,747 kronor 12
öre, hvaraf komme att för 1894 års arbeten tagas i anspråk omkring
50,000 kronor, hvilket sistnämnda belopp dock endast kunnat beräknas
approximativt i anseende dertill att dessa arbeten ännu påginge. Behållningen
vid 1894 års slut kunde alltså, derest årets inflytande flottningsafgifter
antoges komma att uppgå till ungefär lika belopp som 1893 eller
omkring 15,000 kronor, beräknas till ungefär 25,000 kronor, som jemte
1895 års flottningsafgifter vore afsedda att tillgodose sistnämnda års behof,
hvaremot till 1896 och efterföljande års arbeten, hvilka för en ordnad och
förmånlig virkesafsättning från kronans skogar vore af stor betydelse,
endast skulle finnas att tillgå efter hand inflytande flottningsafgifter. Att
redan vid denna tid, då flottningsafgifterna ännu ej kunde antagas uppgå
till större belopp, med allenast dessa bedrifva de erforderliga flottledsregleringsarbetena
läte sig icke lämpligen göra, dels emedan arbetena, då
afgifternas belopp icke kunde med säkerhet på förhand beräknas, ej skulle
kunna förberedas och anordnas i så god tid, som för deras ändamålsenliga
utförande erfordrades, dels ock, hufvudsakligast, derför att dessa arbeten
då måste inskränkas alltför mycket i förhållande till ännu återstående
flottledsregleringar. Sedan med de ofvan nämnda anslagsmedlen och influtna
flottningsafgifterna flottningen blifvit reglerad i Svärdelfven och
Nuortijaurbäcken, utströmmande i Byske eif, Abmoelfvcn, bivatten till
Pite eif, Kengis och Lappea forsar samt Liviojoki, Sikajoki och Puostijoki
vattendrag, utfallande i Torne eif samt Perlelfven och Naustajoki, utmynnande
i Lule eif, hvarigenom virkesafsättningen inom Södra och Norra
Arvidsjaurs, Pajala och Jockmocks revir väsentligen främjats, borde, enligt
hvad domänstyrelsen vidare anfört, liknande behof inom andra revir under
de närmaste åren tillgodoses. I detta syfte vore ock förberedande åtgärder
vidtagna med syner samt arbets- och kostnadsförslag — hvilka senare dock
ännu ej vore färdiga—-för följande vattendrag, nemligen: Pite eif ofvanför
Abmoelfvens inflöde, öfre delarne af Tele- och Arpartsbäckarne, tillhörande
sistnämnda elfs vattensystem, Julhäjoki och Säivajoki uti Torne eif utfallande
vattendrag samt Hvitträskbäcken och Spikelfven, utmynnande i
Råne eif. Då det, enligt domänstyrelsens mening, vore af synnerlig vigt

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att medel bereddes för fortsättning af dessa arbeten, hade domänstyrelsen,
under erinran att här afsåges ett produktivt ändamål, nemligen höjande
af kronans inkomster genom uppnående af högre virkespris, hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes för år 1896 äska 50,000 kronor såsom extra anslag för
reglering af flottleder i Norrbottens län med fortfarande rätt att till samma ,
ändamål disponera inflytande flottningsafgifter.

Att de flottledsanläggningar — yttrar departementschefen härefter —
för hvilka kostnaderna bestridts af de för ändamålet anvisade medlen, utöfva!
en synnerligen gynsam inverkan på virkesprisen, vore otvifvelaktigt.
Exempelvis hade sålunda, enligt hvad departementschefen inhemta!, vid
nästlidet års virkesauktioner erhållits följande pris, som dittills icke uppnåtts
inom Norrbottens län, nemligen:

i Pajala revir för 110,025 timmerträd, utstämplade vid Liviojoki och
Sikajoki, ofvanför Kengis och Lappea forsar i Torne eif, 2 kronor 65 öre
för trädet, under det att årsmedelpriset för försäljningarna i förening med
elfrensningsskyldighet under närmast föregående tioårsperiod endast undantagsvis
öfverstigit 1 krona för trädet;

i Södra Arvidsjaurs revir för 36,900 träd, utstämplade vid Svärdelfven
och Nuortijaurbäcken, 2 kronor 82 öre å 2 kronor 28 öre och i Norra
Arvidsjaurs revir för 42,000 träd, utstämplade ofvanför Abmoelfven, 2
kronor 97 öre å 2 kronor 30 öre för trädet, medan vid föregående med
elfrensningsskyldighet förenade virkesförsäljningar ej betalats mer än 55 öre
ä 1 krona 13 öre för trädet; och

i Jockmocks revir för 71,305 träd, utstämplade vid Perlelfven, 1 krona
87 öre för trädet mot 1 krona 9 öre för föregående försäljningar i förening
med elfrensningsskyldighet.

Att dessa prisstegringar ej föranledts af förbättring i konjunkturen
bevisades enligt departementschefens åsigt deraf, att prisen på utlandets
trävarumarknad ej nu vore högre, snarare lägre än under de år, nemligen
åren 1873, 1877, 1881 och 1888, då virkesförsäljningar i förening
med elfrensningsskyldighet för köparen senast egt rum i ofvan nämnda
revir.

Uppenbarligen vore den föreliggande prisstegringen fastmer beroende
derpå, att spekulanter från andra orter nu uppträdt och framkallat eu
konkurrens vid auktionerna, hvilken de i orten varande sågverksbolagen
genom överenskommelser om virkesinköp för gemensam räkning förut
lyckats förebygga. Men all anledning funnes äfven att antaga, att dessa
nya spekulanter, om ej helt och hållet, dock till större delen uteblifvit,
derest flottlederna icke varit reglerade, i hvilket fall det för flottlcds ord -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nande erforderliga kapitalet äfvensom den oundvikliga tidsutdrägten liksom
hittills måst verka förlamande på spekulationen.

Medelpriset för timmerträd för den ordinarie virkesförsäljningen inom
länet i dess helhet, som under åren 1884—1891 utgjort endast 95 öre,
. hade under 1892 stigit till 1 krona 13 öre, under 1893 till 1 krona
45 öre samt under år 1894 till 1 krona 92 öre. Betydelsen af denna
prisstegring insåges lätt, om i betraktande toges, att den ordinarie virkesförsäljningen
inom länet belöpte sig till 400,000 å 500,000 timmerträd
årligen.

Då det sålunda icke kunde betviflas, att icke de kostnader, som enligt
domänstyrelsens förslag ytterligare skulle komma att nedläggas på
utförandet af flottledsregleringar, skulle erhålla en synnerligen produktiv
användning, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte till
Riksdagen göra den framställning, som ofvan angifvits.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning till
någon erinran från utskottets sida, hemställer utskottet,

att Riksdagen må:

a) för bestridande af kostnaderna för reglering af
flottleder i Norrbottens län anvisa ett extra anslag för
år 1896 å 50,000 kronor, samt

b) medgifva att de afgifter, som läggas å flotta
ningen, fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

Ang. anslag 11 :o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem‘odlingfns
Ställer Utskottet,

befrämjande.

[10.] att Riksdagen — i likhet med hvad för de senare

åren egt rum — må för år 1896 för skogsodlingens
befrämjande bevilja ett extra anslag af 25,000 kronor,
att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af
tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilde skogsödare genom tillhandahållande
af skogsfrö och plantor till billigt pris eller
beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

arbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp, än hvad landsting
och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af
dem för ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp
än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Diverse anslag.

12:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 2) har herr Ang. anslag
Fredrik Emil Pettersson hemstält, att Riksdagen måtte besluta att i riks~{fr
staten för år 1896 under sjunde hufvudtiteln uppföra ett extra anslag &{''revision af
3,000 kronor för utredning af frågan om lämpligaste sättet för åstadkom- tjärnande
i Sverige af revision utaf så väl allmänna, som eventuel! enskilda Umkaper geräkenskaper
genom derför särskildt utbildade personer. Twrticiid/tt Till

stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört föl- uidade persande.
soner''

Under senare tid hade i vårt land vid åtskilliga tillfällen yppats
s. k. oegentligheter såväl inom vissa grenar af affärsverksamheten och vid
penningeförvaltande inrättningar, som ock hos handhafvare af allmänna
medel. En stor del af dessa oegentligheter skulle, enligt motionärens åsigt,
kunnat förhindras genom en bättre ordnad kontroll och revision, och för
att ernå en sådan fordrades med nödvändighet, att revisorerna dels vore i
besittning af de egenskaper och insigter, som behöfdes för att rätt bedöma
förvaltningen, dels ock att de befunne sig i en sådan ställning, att
man hos dem kunde förutsätta ett fullt opartiskt omdöme vid utöfningen
af kontrollen. Dessa grundvilkor kunde efter motionärens förmenande
uppfyllas endast genom införandet af offentliga revisorer, som gjorde
revisionen till sitt yrke, och som å ena sidan genom aflagda prof visat
sig ega tillräcklig kompetens samt å andra sidan fått sin ställning i lag
bestämd på ett sådant sätt, att de kunde fullgöra sitt vigtiga värf utan
några sidointiytelser.

Enligt hvad motionären meddelat, funnes i England sådana offentliga
revisorer såsom en laglig institution, och insigten om fördelarne af en dylik
anordning hade jemväl inom eu del andra länder i större eller mindre
mån gjort sig gällande.

1 vårt land vore, såsom motionären närmare utvecklat, den offentliga
kontrollen ingalunda för lagstiftningen främmande, men de i sådant

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

afseende gifna föreskrifterna syntes sakna inbördes likformighet och än
mindre bilda ett genomfördt system. Verkningarna af denna kontroll vore
ock i många fall mindre tillfredsställande.

Motionären, som ansåge otvifvelaktigt, att en systematiskt ordnad,
offentlig revision skulle för vårt land vara till stort gagn, har med afseende
å genomförandet häraf ifrågasatt, att vid våra med statsanslag understödda
handelsinstitut skulle anordnas cn särskild kurs för dem, som
ville förvärfva kompetens såsom offentliga revisorer. Dessa revisorer
borde hafva till uppgift att dels granska kronans uppbördsmäns räkenskaper
samt å tider, som ej vore på förhand bestämda, hos dem verkställa
inventering, dels deltaga i revisionen af de affärsföretags räkenskaper,
vid hvilkas granskning statsmagterna för närvarande medverkade,
dels ock mot lämplig ersättning biträda vid revisionen af aktiebolags och
på annat sätt organiserade penningeinrättningars räkenskaper, när de dertill
af vederbörande delegare i behörig ordning kallades.

Utskottet, som visserligen medgifver, att motionären haft fullt fog för
att fästa Riksdagens uppmärksamhet på de af honom omförmälda beklagliga
företeelserna, anser dock, att den af motionären föreslagna utvägen
icke skulle leda till det åsyftade målet, utan att andra åtgärder härför
erfordras, och finner sig på grund häraf förhindradt från att till den
gjorda framställningen tillstyrka bifall. Utskottet hemställer alltså,

att herr Petterssons förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 februari 1895.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Reservationer:

vid punkt l:o (ang. anslag till postverket):

af herr S. G. von Frusen, som yrkat, att herr Hedins i ämnet väckta
motion måtte af utskottet tillstyrkas;

vid punkt 12:o (ang. anslag för utredning af frågan om revision af allmänna
och enskilda räkenskaper genom derför särskildt utbildade personer):

af herr F. E. Pettersson.

Bih. till Riksd. Prol. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1895	års riksstat anslår:
		Indelning och
Anvisning i		dermed jemförlig anvisning, på	Summa.
kontant.		förslag.
		Friheter och kyrkotionde.			Finans-
				Kronor
Kronor	Ö.	Kronor	ö.	0.
17,000	—		—	17,000	—	Departementschefen.........................................................
64,000	—		—	64,000	—	Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......
122,100	—		—	122,100	—	Kammarkollegium............................................................
102.800	—		_	102,800	—	Statskontoret.....................................................................
174.000	—		—	174,000	—	Stämpelomkostnader, förslagsanslag..............................
140,000	—			140,000	—	Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering.........
20,300	—			20.300	—	Mynt- och kontroll erken................................................
5,400	—		—	5,400	—	Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag...........
169,600	—		—	169,600	—	Kammarrätten..................................................................
35,500	—		—	35,500	—	Öfverintendentsembetet ...................................................
7,980,100	—		—	7,980,100	—	Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af
				Ökas med..................................................................
1,370,000	—		—	1,370,000	—	Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen
						Minskas med............................................................
2,569,000	—		—	2,569,000	—	Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt
				Ökas med..................................................................
1,900,000	—		—	1,900,000	—	Ersättning till städerna för inistad tolag, förslagsanslag
94,000	—		—	94,000	—	Domänstyrelsen ...........................................................
1,147,000	—		—	1,147,000		Skogsväsendet:
				Bestämdt anslag:
						För skogsstaten ......................................................
						» statens skogsläroverk .......................................
15,910,800	_			15,910,800	—

Trp:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

postmedlen. Nuvarande belopp..........

direkt utgå. Nuvarande belopp .......

utgå. Nuvarande belopp....................

7,980,100:

169,900:

1,370,000:

35,000:

2,569,000:

24,000:

447,208: —

47,700: — 494,908:

Trp:t 494,908: —

Förslag till blifvande riksstat:	—
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag. Friheter och kyrkotionde.	Summa.
Kronor	Ö.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.
17,000	_		_	17,000	—
64,000	—		—	64,000	—
122,100	—		—	122,100	—
102,800	—		—	102,800	—
174,000	—		—	174,000	—
140,000	—		—	140.000	—
20,300	—		—	20,300	—
5,400	—		—	5,400	—
169,600	—		—	169,600	—
35,500	—		—	35,500	—
8,150,000	—		—	8,150,000	—
1,335,000	—			1,335,000	—
2,593,000	—			2,593,000	_
1,900,000	—		—	1,900,000	—
94,000				94,000
14,922,700 —\| -	—	14,922,700	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1895 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemförlig
anvisning, på
förslag.

Summa.

Friheter och
kyrkotionde.

Tr:pt

Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
15,910,800			—	15,910,800	—
12,000				12,000
30,000	—		—	30,000	—
200,000	—		—	200,000	_
21,550	—	40	—	21,590	-1
15,000	—		—	15,000	—
450,000	—		—	450,000	_
12,000	—		—	12,000	—
25,000	_		_	25,000	_
45,000	.		—	45,000	—
20,000			—	20,000	—
400,000			—	400,000
36,810	—		—	36,810	—
32,000	—		—	32,000	—
60,000	—		—	60,000	—
17,270,160		40	—	17,270,200	—

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstituEeservationsanslag: Till

enskilda skogsundervisningen...........................

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag...
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag .........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsprocenter in. in., förslags Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Okas med..................................................................

Restitutioner, förslagsanslag.........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag..........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag................................

Kongl. operan..................................................................

Summa

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Trp:t 494,908:

Förslag

till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemförlig
anvisning, på
förslag.

Summa.

Friheter och
kyrkotionde.

Kronor	ö.	Kronor	ö. \| Kronor	Ö.
14,922,700			— 14,922,700	—

tets lärarepersonal.

84,400: -

8,600: —

af skogsväsendet i allmänhet 559,092: — 567,692: _

Stockholm, förslagsanslag

anslag ........................................................................

förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp... 12,000: —

...................................................................... 1,000: —

förslagsanslag....

Summa

1,147,000

12,000

30.000

200,000

21,550

15.000

450.000

13.000

25.000

45.000

20.000

400.000
36,810

32.000

60.000

17,430,060 !— 40

1,147,000

12,000

30.000

200,000

21,590

15.000
450,000

— 13,000

25.000
—: 45,000

—! 20,000

— 400,000

— 36,810

i— 32,000

60.000

j—I 17,430,100

‘I

Bill. till Itilcml. Prof.. 18!).i. 4 Sami. I Afd. 8 Iläft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjunde hufYudtitel.

		Kronor	Ö.
Finansdepartementet.
Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ......	4,000	—
Statskontoret:
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott..................		243,020	—i
Domänstyrelsen:
Till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande	af domän-
göromålen hos länsstyrelserna.......................................	45,000: —
» resekostnader vid domänförvaltuingen, förslagsanslag	40,280: —	85,280	—
Diverse anslag:
\| Till reglering af flottleder i Norrbottens län .....................	50,000: -
» skogsodlingens befrämjande .........................................	25,000: —	75,000	—
Summa	407,300	—

Stockholm, Ivar Hseggstrums Boktryckeri, 1895.