Statsutskottets Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1893:Su8 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Eiksd. kansli den 3 mars 1893 kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Postyerket.

l:o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtnaaf>laf t
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t" p°‘‘v‘rkelföreslagit,
att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsproto- ^
kollet öfver finansärenden för den 14 januari 1893 tillstyrkta ändringar
i postverkets stater äfvensom af den enligt samma protokoll föreslagna
bestämmelsen om rätt för postinspektor att uppbära i hans innehafvande
ordinarie befattning intjent ålderstillägg, måtte för år 1894 bestämma postverkets
anslag, förslagsvis beräknadt, till 7,642,000 kronor, att utgå direkt
af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas med 198,500
kronor.

Slutsummorna af de för år 1894 föreslagna staterna, jemförda med
de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad åberopade
statsrådsprotokoll gifver vid handen, följande:

Bih. till Eiksd. Prof. 18.93. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft. (N:o 8.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

år 1894:

aflöningsstaten ............................

öfvergångsstaten .........................

indragningsstaten ......................

pensionsstaten ............................

omkostnadsstaten.......................

oförutsedda utgifter...................

afkortningar och restitutioner.

.............. kr. 2,949,700: —

.............. b 3,600: —

.............. b 2,593: —

............... B 92,750: —

............... » 4,507,000: —

............... » 40,000: —

.............. b 46,357: —

Summa kr. 7,642,000: —

år 1893:

kr. 2,922,300: —
B 4,600: —
b 2,593: —
b 95,500: —
b 4,337,000: —
b 40,000: —
B 41,507: —

kr. 7,443,500: —

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 2—12) lemnade utredning inhemtas,
att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse.

1. Ökning.

A. Aflöningsstaten:

i anslaget till vaktbetjente, för beredande af
lön till 13 vaktbetjente, som komme
att ersätta 13 indragna vaktmästare, med kr. 6,500: —
i dito till aflönande af extra biträden vid
distriktsförvaltningarna och postanstalterna
med...................................................... b 20,000: —

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente och

busbyresbidrag för en del betjente med b 10,000: — fcr, 36,500: _

B. Pensionsstaten:

genom af Ivongl. Maj:t beviljade nya pensioner

kr. 5,500: —

C. Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkespro -

vision med................................................... kr. 10,000

i dito till expensutgifter med........................... b 15,000

Transport kr. 25,000

kr. 42,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 25,000: — kr. 42,000: —
i anslaget till traktamenten för tjensteman

i jernvägspostkupé med.............................. » 20,000: —

i dito till traktamenten för vaktbetjente med » 10,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med ............................................ » 90,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran
å landsväg och inom postanstalternas
områden samt till landbrefbäring
med ................................................................. » 10,000: —

i dito för tillverkning af frimärken, franko kuvert,

brefkort och kortbref med......... » 15,000: —kr. 170,000: —

D. Afkortningar och restitutioner m. m.

ökning med ............................................................... ...................... kr. 4,850: —

Summa ökning kr. 216,850: —

II, Minskning.

A. Aflöning sstaten:

genom uteslutande ur staten af 13 vaktmästarebefattningar

med en lön af tillhopa.............................................................. kr. 9,100: —

B. Öfvergångsstaten:

genom afförande af det för postmästaren i Misterbult upp -

tagna belopp .............................................................................. kr. 1,000: —

C. Pensionsstaten:

genom besparing i följd af pensionstagares afgång...............kr. 8,250: —

Summa minskning kr. 18,350: —

Om från summan af ökningen.................................................. » 216,850: —

dragés summan af minskningen ............................................ » 18,350: —

erhålles det belopp af................................................................. kr. 198,500: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma
att för år 1894 på det hela ökas.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka legat till grund
för de ifrågasatta förändringarna i de särskilda staterna, tillåter sig hänvisa
till statsrådsprotokollet, får efter samma protokoll här närmare redogöra
allenast för de skäl, som anförts till stöd för den föreslagna bestämmelsen
om rätt för postinspektör att uppbära i hans innehafvande befattning intjent
ålderstillägg.

I fråga härom har departementschefen erinrat, att generalpoststyrelsen,
som i sitt förslag till stater för postverket för år 1894 upptagit anslaget
till ålderstillägg till samma belopp, hvarmed det uppförts för innevarande
år, bland utgifterna å detta anslag inberäknat de ålderstillägg, som tre
utaf de af styrelsen föreslagna och af Kongl. Maj:t den 18 november nästlidet
år för en tid af tre år från den 1 januari innevarande år förordnade
postinspektörer intjenat å innehafvande ordinarie befattningar i postverket,
då styrelsen antagit, att desse vore berättigade att fortfarande uppbära
ålderstilläggen, samt i allt fall nödiga medel till ålderstilläggen måste beräknas
i staten, för den händelse att postinspektor frånträdde det honom
meddelade förordnandet och återginge till sin ordinarie befattning.

Med afseende derå att, på sätt statskontoret i inhemtadt utlåtande anfört,
aflöningsförmånerna för samtliga postinspektörerna vore lika och blifva
bestämda utan att hänsyn tagits till möjligheten för en del af tjensteinnehafvarne
att förutom dessa aflöningsförmåner bibehålla någon del af
den aflöning, som vore beviljad för annan tjenstebefattning inom postverket,
hade emellertid, anmärker departementschefen vidare, Kongl. Maj:t vid meddelande
af förordnanden för postinspektörerna i de fem postinspektionsdistrikten,
funnit hinder möta för bifall till generalpoststyrelsens framställning
derom, att tre bland de till postinspektörer förordnade posttjenstemännen,
hvilka intjenat ålderstillägg i innehafvande ordinarie befattningar,
måtte förklaras berättigade att uppbära berörda ålderstillägg äfven såsom
postinspektörer.

Det läge naturligtvis, fortsätter departementschefen, icke ringa vigt
derpå, att postinspektörsbefattningarna besattes med personer af framstående
och bepröfvad duglighet, hvilka gjort sig väl förtrogna med den postala verksamheten
i dess olika grenar. De i sådant hänseende erforderliga qvalifikationerna
vore företrädesvis att finna hos innehafvare af mera magtpåliggande
ordinarie fenster inom postverket. Med dessa fenster vore i
allmänhet förenade aflöningsförmåner, som öfverstege eller åtminstone ej
afsevärdt understege den för postinspektörerna bestämda aflöningen. Vid
sådant förhållande och då postinspektörerna icke erhölle fullmagt å sina

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tjänster, utan förordnades att för viss tid uppehålla dem, syntes det vara
med billighet öfverensstämmande, att, om en till postinspektor förordnad
posttjensteman intjenat eller under den tid, förordnandet fortfore, komme
att intjena den särskilda löneförbättring, som en längre tids innehafvande
af en tjenst medförde i form af ålderstillägg, han icke ginge förlustig
denna förmån derför, att han förordnats att på viss tid sköta annan tjenst.
Departementschefen ansåge sig derför böra hemställa, att Riksdagens medgifvande
måtte inhemtas dertill, att posttjensteman, som förordnades till
postinspektor, jemväl medan sådant förordnande af honom innehades, finge
uppbära ålderstillägg, som af honom i innehafvande ordinarie befattning
intjenats eller under tiden för förordnandet intjenades.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit med afseende å postverkets stater för
nästkommande år har icke gifvit anledning till någon utskottets erinran.

Beträffande åter den ifrågasatta bestämmelsen om rätt för postinspektor
att uppbära i ordinarie befattning intjent ålderstillägg, vill utskottet framhålla
att, på sätt jemväl statskontoret erinrat, Riksdagens nästlidet år fattade
beslut att anvisa årliga arfvoden af 5,500 kronor åt fem postinspektörer afsett,
att aflöningsförmånerna skulle för samtliga ifrågavarande tjensteman
blifva lika och begränsas inom de belopp, Riksdagen med godkännande
af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning faststält. Vid sådant förhållande
lärer Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag i sjelfva verket böra
betraktas såsom en hemställan om löneförbättring för bemälda tjensteman.
Det synes utskottet emellertid icke böra ifrågakomma, att Riksdagen
redan nu, innan någon som helst erfarenhet vunnits rörande de
nya distriktsförvaltningarnas verksamhet, skulle medgifva en dylik löneförbättring;
och i alla händelser anser utskottet den form, hvarunder
denna löneförbättring skulle beredas och hvilken, så vidt utskottet har sig
bekant, icke eger någon motsvarighet inom vår statsförvaltning, vara
oegentlig. Skulle framdeles, då distriktsförvaltningarna någon tid varit i
verksamhet, befinnas, att de för inspektörerna nu faststälda löneförmånerna
tarfva förbättring, lärer denna böra beredas genom anvisande af lämpliga
ålderstillägg å sjelfva inspektörsarfvodena och icke, såsom nu ifrågasatts,
genom att förklara inspektörerna berättigade att uppbära ålderstillägg å
tjenster, dem de icke utöfva.

På grund af livad nu blifvit anfördt hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med beräknande af postverkets
utgiftsstater för år 1894 till följande belopp, nemligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

aflöningsstaten........................................... kr. 2,949,700: —

öfvergångsstaten........................................ » 3,600: —

indragningsstaten ..................................... d 2,593: —

pensionsstaten............................................ » 92,750: —

omkostnadsstaten ...................................... » 4,507,000: —

oförutsedda utgifter ................................ » 40,000: —

afkortningar och restitutioner............... »_46,357: —

tillsammans kr. 7,642,000

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 7,642,000 kronor att utgå direkt af postmedlen; och

b) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit beträffande rätt
för postinspektor att uppbära i hans innehafvande ordinarie
befattning intjent ålderstillägg icke må af Riksdagen
bifallas.

Telegrafverket.

AnS. anslag 2:o) Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit, att Riks m

virka*'' dagen, dels med godkännande af de i statsrådsprokollet öfver finansrg
-| ärenden den 14 januari 1893 omförmälda ändringar i telegrafverkets sta L

ter, dels och med förklarande, att telegrafstyrelsens å stat uppförda vakt betjening

må ega rätt till pension på enahanda sätt och vilkor, som uti
kongl. brefvet den 5 oktober 1883 äro bestämda för tjenstemän hos telegrafstyrelsen,
måtte, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater
göra de jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade,
såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket
för år 1894 anvisa enahanda belopp, 1,370,000 kronor, hvartill
telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att
det öfverskott, som kunde å telegrafinkomsterna uppstå, finge af Kongl.
Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets
utgiftsstater för år 1894 enligt Kongl. Maj:ts förslag komma att
utvisa följande summor:

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

aflöningsstaten...........,....................

öfvergångsaflöningsstaten...........

pensions- och understödsstaten
underhållsstaten............................

............... kronor 961,900: —

...................... > 5,100: —

102,320: —

................... » 284,800: —

tillsammans kronor 1,354,120: —.

För innevarande år hafva samma staters summor af Kongl. Maj:t bestämts
sålunda:

aflöningsstaten................................

öfvergångsaflöningsstaten...........

pensions- och understödsstaten
underhållsstaten .........................

....................... kronor 946,200: —

» 5,300: —

....................... » 101,320: —

.........,............. > 284,800: —

tillsammans kronor 1,337,620: —.

Slutsumman af de för år 1894 föreslagna staterna öfverstiger således
slutsumman af de för innevarande år faststälda med 16,500 kronor, i det
att nemligen höjning egt rum med 15,700 kronor i aflöningsstaten och
med 1,000 kronor i pensions- och understödsstaten, medan åter öfvergångsaflöningsstaten
minskats med 200 kronor. Beträffande anledningarna till
förändringarna i de två sistnämnda staterna tillåter sig utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet, hvaremot utskottet med afseende å ökningen i aflöningsstaten
får ur berörda protokoll meddela följande.

Ifrågavarande ökning, 15,700 kronor, skulle uppkomma genom förhöjning
af anslaget till arfvoden åt ingeniörer med 4,000 kronor och genom
uppförande i den ordinarie aflöningsstaten af 13 nya telegrafistbefattningar
med ett sammanlagdt aflöningsbelopp af 11,700 kronor. I afseende % förhöjningen
i ingeniör sanslaget har departementschefen meddelat, hurusom telegrafstyrelsen
i skrifvelse den 11 sistlidne november anfört, att det nuvarande,
till arfvoden åt ingeniörer på styrelsens stat upptagna belopp,

8,000 kronor, hvilket bestämts år 1883, visat sig mer och mer otillräckligt.
Ingeniörsgöromålen vid telegrafverket skulle dermed icke kunnat
nöjaktigt uppehållas, derest icke styrelsen haft särskildt bemyndigande af
Kongl. Maj:t att låta de assistenter, som förordnats att tills vidare förrätta
dessa göromål, under tiden behålla hela eller större delen af sin assistentaflöning.
Men denna anordning hade den oegentlighet med sig, att de
extra ordinarie tjensteman, som förordnades att uppehålla ifrågavarande
ordinarie tjenstemäns befattningar vid stationerna, måste helt och hållet
eller till större delen aflönas med arfvoden från det för stationspersonalen
afsedda särskilda anslag för extra biträden och vikariat. Denna oegent -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lighet hade styrelsen visserligen sökt att, så vidt möjligt varit, undvika
derigenom, att telegrafingeniörerna, åt hvilka på senare åren måst i vidsträckt
mån uppdragas jemväl utförandet af telefonarbeten, fått jemte sina
arfvoden på telegrafverkets utgiftsstat, men med afstående af så stor del
af assistentaflöningen, som erfordrats för bestridande af deras assistenttjenster,
uppbära särskilda efter förhållandena lämpade fyllnadsbelopp af
telefonmedel. Men såväl genom den med början af år 1889 inträdda nedsättning
i det inländska telegramportot och deraf föranledda betydliga
tillökning i telegrafkorrespondensen som genom det telegrafverkets stationspersonal
pålagda arbetet äfven med telefonledningars betjenande hade
denna personals göromål så tilltagit i mängd, att den stationerna från
början åliggande närmaste tillsynen öfver telegraflinierna numera ej kunde
af dem på ett tillfredsställande sätt fullgöras, hvadan befattningen dermed
måst för dem väsentligt inskränkas och i stället i vidsträcktare mån
än förut öfvertagas af de särskildt förordnade ingeniörerna.

Till följd häraf och genom såväl de nya telegrafledningar, hvilka med
.anledning af korrespondensens tillväxt upprättats och ytterligare erfordrades,
som ock de vidtomfattande telefonanläggningarna, hvilka till stor del
utfördes invid eller i omedelbart sammanhang med telegraflinierna, hade
ingeniörernas antal måst ökas, så att, då ännu år 1888 endast fyra ingeniörer
varit såsom arbetschefer anstälde vid liniearbetena, antalet numera
uppginge till sex och inom kort behöfde ytterligare förstärkas.

Telegrafstyrelsen hade med afseende på det anförda hemstält, att anslaget
till arfvoden åt ingeniörer måtte höjas från dess nuvarande belopp,

8.000 kronor, till 12,000 kronor, dervid styrelsen tillika erinrat, att i det
af komitén för utredning af frågan om post- och telegrafverkens förenande
under en gemensam styrelse afgifna betänkande likaledes föreslagits, att
till arfvoden åt ingeniörer borde i styrelsens stat uppföras ett anslag af

12.000 kronor.

Som med den utvidgade verksamhet, telegrafverket genom telefonväsendets
storartade utveckling- erhållit efter år 1883, då det ifrågavarande
anslagets nuvarande belopp bestämdes, helt naturligt uppstått behof af
ökadt antal ingeniörer, ansåge departementschefen sig böra förorda den af
telegrafstyrelsen äskade anslagsförhöjningen.

Till ådagaläggande af behöfligheten af de nya telegrafistbefattninyarna
bär departementschefen anfört, att den ringa ökning i telegrafisternas antal,
som tid efter annan egt rum, hufvudsakligen varit föranledd af samtidig
indragning af kommissarie- eller assistenttjenster för vinnande af besparing
å utgiftsstaten. Detta framginge, enligt hvad telegrafstyrelsen påvisat,
tydligast deraf, att, ehuru telegrafkorrespondensen från år 1887, då

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

antalet taxerade telegrammer utgjort allenast 1,190,000, till år 1891, då
motsvarande antal uppgått till 1,850,000, ökats med 55 procent, hela den
ordinarie stationspersonalens antal icke allenast icke ökats eller ens bibehållits
oförändradt, utan minskats från 375 år 1887 till 369 enligt den
faststälda utgiftsstaten för 1893. Till följd häraf hade för telegraferingsgöromålens
ombesörjande måst i vida högre grad än tillförene anlitas biträde
af icke blott extra ordinarie tjensteman, utan äfven och i synnerhet
af qvinliga extra ordinarie telegrafister, så att numera måste i tjenstgöring
äfven under vintermånaderna eller den tid af året, då korrespondensens
omfattning vore minst, bibehållas ett antal af sammanlagdt omkring
100 aflönade extra biträden. Mellan antalet ordinarie och extra
ordinarie tjensteman hade derigenom uppstått ett missförhållande, hvilket
verkade ofördelaktigast för den talrika qvinliga telegrafpersonal, som ännu
icke vunnit befordran till ordinarie telegrafistbefattning, hvilken vore den
enda befattning, som denna personal kunde uppnå. Huru ogynsamma de
närvarande befordringsutsigterna, vore för denna personal, framginge, enligt
hvad telegrafstyrelsen anfört, deraf, att de äldsta extra ordinarie telegrafisterna
redan uppnått femton tjensteår och, då de ändtligen uppnådde
målet, måste på grund deraf se sin årsinkomst minskad genom ganska betungande
särskilda retroaktiva afgifter till pensionsinrättningen.

Det belopp, hvarmed den ordinarie aflöningsstaten till följd af det
nu framstälda förslaget komme att ökas, utgjorde, anmärker departementschefen,
900 kronor för hvardera af de 13 telegrafisterna eller tillhopa
11,700 kronor; men då det vanliga årsarfvodet till en extra ordinarie
telegrafist, 800 kronor, utginge af det för detta ändamål på aflöningsstaten
upptagna särskilda förslagsanslag, komme utgifterna å detta anslag att
samtidigt minskas med 10,400 kronor, hvadan ökningen på aflöningsstaten
i dess helhet för ifrågavarande ändamål skulle inskränka sig till 1,300
kronor. Med bibehållande af berörda förslagsanslag vid dess nuvarande
belopp skulle genom den ifrågasatta förändringen äfven vinnas fördelen,
att samma anslag, hvilket, oaktadt tid efter annan skedd ökning, ändock
visade sig otillräckligt, icke behöfde i afsevärd mån öfverskridas.

Hvad telegrafstyrelsen sålunda föreslagit syntes departementschefen,
såsom grundadt på rättvisa och billighet mot den talrika extra ordinarie
telegrafistpersonalen, böra vinna godkännande, helst genom åtgärden äfven
telegrafverkets och den korresponderande allmänhetens bästa komme att
befordras.

I fråga om de skäl, hvilka ligga till grund för Kongl. Maj:ts framställning
angående den å telegrafstyrelsens stat uppförda vaktbetjenings
pensionsrätt, hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet (sid. 23—25).

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 0 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Efter hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt har utskottet
icke något att erinra mot de af Kongl. Maj:t ifrågasatta ändringarna
i telegrafverkets stater.

Jemväl hvad Kongl. Maj:t föreslagit i afseende å vaktbetj entes hos
styrelsen pensionsrätt synes utskottet böra af Riksdagen bifallas.

Hvad slutligen angår det medgifvande om rätt för Kongl. Maj:t att
använda öfverskottet å telegrafinkomsterna till telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring, som Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad som egt
rum allt sedan år 1871, då stat för telegrafverket för första gången under
stäldes Riksdagens pröfning, nu åter af Riksdagen äskat, så har utskottet
af telegrafstyrelsens årsberättelser inhemtat, att ifrågavarande öfverskottsmedel
under de senaste åren endast i jemförelsevis ringa grad tagits i
anspråk för nyss angifna ändamål, medan åter en afsevärd del deraf under
formen af lån användts för telefonväsendets räkning. Enär emellertid ett
sådant tillvägagående synts utskottet mindre egentligt, har för utskottet
framstält sig önskvärdheten af att, om Kongl. Maj:t fortfarande skulle
anses böra erhålla en dylik förfoganderätt öfver telegrafm edlens öfverskott,
Riksdagens medgifvande dertill måtte så affattas, att Kongl. Maj:t
uttryckligen bemyndigades att använda öfverskottet till icke allenast
telegrafverkets utan äfven telefonväsendets utveckling och förbättring. I
sin skrifvelse till Konungen den 13 maj 1891 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel uttalade Riksdagen
emellertid den mening, att tidpunkten snart vore inne, då merberörda
öfverskott borde ställas till Riksdagens disposition, ehuru Riksdagen i
afvaktan på det förslag till lösning af frågan om post- och telegrafverkens
förenande, som den för sådant ändamål tillsatta komitén kunde
komma att afgifva, icke ville vidtaga någon inskränkning i den Kongl.
Maj:t dittills tillerkända rätten att förfoga öfver samma öfverskott. Vid
sådant förhållande och då omförmälda komité numera afgifvit förslag om
de båda verkens förenande, hvilket förslag för närvarande är beroende
på Kongl. Maj:ts pröfning, samt Kongl. Maj:ts beslut i föreningsfrågan
följaktligen lärer vara att snart förvänta, har utskottet nu icke velat göra
någon framställning om ändrade bestämmelser rörande dispositionen af
ifrågavarande öfverskott.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, dels med godkännande af de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 14 januari
1893 omförmälda ändringar i telegrafverkets stater, dels
ock med förklarande att telegrafstyrelsens å stat upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

förda vaktbetjening må ega rätt till pension på enahanda
sätt och vilkor, som uti kongl. brefvet den 5
oktober 1883 äro bestämda för tjensteman hos telegrafstyrelsen,
må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i
verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna
finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,
att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för
år 1894 anvisa enahanda belopp, 1,370,000 kronor, hvartill
telegraf inkomsterna för året blifvit af Kongl. Maj:t
beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som
kan å telegrafinkomsterna uppstå, må af Kongl. Maj:t
användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och
förbättring.

Tullverket.

3:o) Beträffande tullverket har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen, Ang. anslag
med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för1,11
den 14 januari 1893 föreslagna förändringar i tullverkets stater, måtte för L3-J
år 1894 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma
svarande belopp af 2,574,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt
af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater för
år 1894 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande
belopp:

aflöningsstaten..................... kr. 1,837,000: —

öfvergångsaflöningsstaten ...................................................... 8 14,050: —

ålderstilläggsstaten ....................................................................... 8 220,000: —

indragningsstaten ......................................................................... 0 20,950: —

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... » 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn ........................ 8 41,800: —

omkostnadsstaten.................................................... 8 213,200:

Summa kr. 2,574,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten........................................................................... kr. 1,813,800

öfvergångsaflöningsstaten........................................................... » ig §20

ålderstilläggsstaten ...................................................................... » 220 000

indragningsstaten.......................................................................... » 23 510

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... » 227,000

pensionsstaterna för aflidne tjensteman och betjentes i

fattigdom efterlemnade enkor och barn...................... » 31,800

omkostnadsstaten....................................................................... » 213,070

Summa kr. 2,548,000

Slutsumman af de för ar 1894 föreslagna staterna öfverstiger således
slutsumman af de för innevarande år faststälda med 26,000 kronor.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka föranledt de af
Kongl. Maj:t nu föreslagna förändringarna i staterna, i öfrigt tillåter sig
hänvisa till den . redogörelse derför, som lemnas på sid. 27—32 i stats”
radsprotokollet, vill här endast i fråga om de föreslagna förhöjningarna i
aflöningsstaten och i pensionsstaterna för enkor och barn meddela följande.

Enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, skulle förstnämnda
stat komma att ökas med lön och tjenstgöringspenningar för

dels sju kammarskrifvare i andra lönegraden, hvilka skulle ega åtnjuta
i lön 1,500 kronor och i tjenstgöringspenningar 500 kronor, förutom
rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt 1,000 kronor;

dels och tjugu vaktmästare i fjerde lönegraden, hvilka skulle åtnjuta
i lön 800 kronor och i tjenstgöringspenningar 400 kronor, förutom rätt
till två ålderstillägg å tillhopa 300 kronor.

Härigenom skulle aflöningsstaten komma att höjas med sammanlagdt
38,000 kronor, men då samtidigt en besparing till belopp af 14,800
kronor skulle beredas genom indragning af en del förut på försök ledighållna
kustbevakningssysslor, nemligen en kustsergeantstjenst och sjutton
kustvakttjenster till häst eller till fot, blefve ökningen i dess helhet endast
23,200 kronor.

Till ådagaläggande af behöfligheten utaf de föreslagna nya kammarskrifvare-
och vaktmästaretjensterna har departementschefen anfört, bland
annat, att under de senast förflutna tjugufem åren hvarken den ordinarie
personalen vid tullkamrarne och tullbevakningen i Göteborg och Helsingborg
eller antalet kammarskrifvare och underbetjente i Malmö ökats,
oaktadt under denna tid trafiken i samtliga dessa städer mer än fördubblats
och uppbörden stigit: i Göteborg från 4,666,000 till 8,527,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kronor år 1891, i Helsingborg från 248,000 kronor till 1,033,000 kronor
sagda år och i Malmö från 968,000 kronor till 3,770,000 kronor likaledes
1891, samt, hvad särskildt angår sistnämnda två städer, dervarande hamnar
betydligt utvidgats.

Också hade det, enligt hvad generaltullstyrelsen meddelat, redan innan
de år 1888 beslutade genomgripande förändringarna i vårt lands tulllagstiftning
vidtagits och göromålen inom tullverket derigenom ökats, visat
sig .behöflig! att till förstärkning af tullkammare- och tullbevakningspersonalen
i omförmälda tre städer anlita tillfälliga biträden i en icke ringa
omfattning; och detta behof hade sedermera så tilltagit, att under år 1891
måste i tjenstgöring dagligen användas:

vid tullkammaren i Göteborg 5 extra ordinarie kammarskrifvare;

vid tullbevakningen derstädes 37 extra ordinarie vaktmästare;

i Helsingborg 4 extra ordinarie kammarskrifvare samt 7 extra ordinarie
vaktmästare; och

i Malmö 7 extra ordinarie kammarskrifvare samt 11 extra ordinarie
vaktmästare.

Generaltullstyrelsen hade derför funnit oundgängligen nödigt, att följande
nya tjenstebefattattningar inrättades, nemligen:

i Göteborg:

å tullkammaren: två kammarskrifvare utöfver der nu anstälde;

vid tullbevakningen: ytterligare tio vaktmästare;

i Helsingborg: ytterligare en kammarskrifvare och fem vaktmästare;

samt

i Malmö: ytterligare två kammarskrifvare och fem vaktmästare.

Jemväl vid en annan af tullförvaltningsafdelningarna i Göteborg, nemligen
packhusinspektionen, vid hvilken tydligtvis göromålens mängd i ännu
högre grad än vid dervarande tullkammare vuxit genom de vidtagna förändringarna
i tullagstiftningen, vore enligt generaltullstyrelsens åsigt en
tillökning i den ordinarie tjenstemannapersonalen af behofvet oafvisligt
påkallad. Visserligen hade, sedan på framställning af generaltullstyrelsen
anslag dertill år 1890 beviljats, ifrågavarande personal från och med år
1891 förstärkts med två kammarskrifvare, men äfven efter denna förstärkning
hade personalen icke kunnat uppbära en mängd af de vid inspektionen
förekommande vigtiga göromål, i följd hvaraf också derstädes extra
biträden måst användas i större omfattning, än enligt generaltullstyrelsens
mening varit lämpligt, nemligen under år 1891 i medeltal dagligen 8 och
under månaderna januari—september af nästlidet år i medeltal dagligen
9 extra ordinarie kammarskrifvare.

Vid sådant förhållande och då någon minskning i göromålen lika

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

litet kunde antagas komma att ega rum vid ifrågavarande inspektion som
vid tullkammaren, hade det synts generaltullstyrelsen nödvändigt, att inspektionens
personal ytterligare förstärktes med två kammarskrifvare.

Med erinran att för tullverkets tjensteman och betjente lönegraden
vore bestämd efter tjenstgöringsorten och att sålunda de föreslagna nya
kammarskrifvare- och vaktmästarebefattningarna uppförts i samma lönegrader,
som deras förut anstälde vederlikar i Göteborg, Malmö och Helsingborg
tillhörde, ansåge sig departementschefen böra förorda hvad generaltullstyrelsen
i nyss antydda hänseende hemstält.

Beträffande höjningen i pensionsstaterna för enkor och barn har departementschefen
erinrat, hurusom nästlidet års lagtima Riksdag med anledning
af en utaf Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition medgifvit,
att af tullmedlen ett belopp af 10,000 kronor finge från och med år 1892
tills vidare och under vissa vilkor årligen utgå såsom bidrag till tullstatens
enskilda pensionsinrättning. Då ifrågavarande anslag anvisats att tills
vidare årligen utgå af tullmedlen, såsom bidrag till tullstatens enskilda
pensionsinrättning, ansåge departementschefen, att detsamma ock borde
upptagas i tullverkets utgiftsstater. I dessa stater funnes under rubrik
»pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom efterlemnade
enkor och barn» såsom förslagsanslag upptaget ett belopp af 31,800
kronor för bestridande af den genom kongl. reglementet den 16 februari
1833 stadgade pensionering af tull tjenstemäns i fattigdom efterlemnade
enkor och barn. Det syntes departementschefen lämpligt att under gemensam
rubrik med detta anslag upptaga det nu ifrågavarande bidraget till
tullstatens enskilda pensionsinrättning, hvilken inrättning afsåge pensionering
af enkor och barn efter aflidne tjensteman och betjente i tullverket.
För sådant ändamål borde under den gemensamma rubriken »pensionsstaterna
för aflidne tjenstemäns och betjentes enkor och barn» upptagas två
poster, den ena »för bestridande af den genom nådiga reglementet den 16
februari 1833 stadgade pensionering» såsom förslagsanslag med 31,800
kronor och den andra såsom »bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning»
med 10,000 kronor, hvarigenom alltså det under den nuvarande
rubriken i utgiftsstaterna upptagna belopp komme att ökas med 10,000
kronor till 41,800 kronor.

Hvad Kongl. Maj:t nu under anslagstiteln »tullverket» äskat och föreslagit
har icke gifvit anledning till annan erinran från utskottets sida än
att utskottet ansett, att vid sammanförandet under gemensam rubrik af de
båda för pensionering af enkor och barn afsedda anslagen i denna rubrik

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

bör uttryckligen angifvas, det anslaget till viss del har naturen af bestämdt
anslag. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med beräknande af tullverkets stater
för år 1894 till följande belopp; nemligen:

aflöningsstaten

öfvergångsaflöningsstaten........................

ålderstilläggsstaten .................................

indragningsstaten.......................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman
och betjente ...............................

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns
och betj entes efterlemnade
enkor och barn (deraf 10,000 kronor
bestämdt anslag) ........................

omkoStnadsstaten.....................................

kr.

1,837,000

14,050

220,000

20,950

* 227,000:

41,800

213,200

tillsammans kr. 2,574,000

må bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,574,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

4:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen,
att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet måtte höjas med 29,600 kronor från 401,492 kronor
till 431,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhölle denna uppställning:
bestämdt anslag:

för skogsstaten................................................ kr. 447,208: —

» statens skogsläroverk.............................. » 47,700:— kr. 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal
............................................................................ » 84,400: —

Ang. anslag
till skogsväsendet.

[4-]

Transport kr. 579,308: —

Statsritskottets Utlåtande N:o 8.

reservationsanslag:

Transport kr. 579,308: —

till enskilda skogsulldervisningen.............. kr. 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
............................................. * 431,092: — » 439,692: —

Summa kr. 1,019,000: —
Till stöd för den ifrågasatta förhöjningen i reservationsanslaget till
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
har departementschefen anfört, att enligt kongl. brefvet den 29 november
1889 skogsstaten skulle, med vissa undantag, ombesörja skogsodling och
andra arbeten för skogsskötselns främjande å de för statsverkets räkning
utarrenderade egendomar samt å ecklesiastika och civila boställen; och att
enligt samma bref kostnaden för dessa arbeten, så vidt de afsåge utarrenderade
kronoegendomar samt sådana civila boställen, hvilkas skogsafkastning
icke öfverstege husbehofvet, skulle utgå af ifrågavarande reservationsanslag.
Domänstyrelsen hade nu anmält, att ej mindre dessa föreskrifter
än äfven den utvidgning af dylika arbeten å kronoparker, som blifvit en
naturlig följd af statens inköp af delvis kala utmarker, hvilkas försättande
i skogbärande skick snarast möjligt borde eftersträfvas, under senare åren
föranledt en ej obetydlig successiv stegring i utgifterna från nyssberörda
reservationsanslag. Så hade de med detta anslag bestridda kostnaderna
för skogsodling och skogsvård, hvilka i jemna krontal år 1889 belöpt sig
till blott 43,239 kronor, år 1890 stigit till 61,800 kronor och år 1891 till
69,585 kronor samt blifvit i de faststälda generalförslagen för åren 1892
och 1893 beräknade till respektive 80,474 och 86,429 kronor. Äfven
andra utgifter, såsom för skatter och onera in. m., ökades naturligen likaledes
till följd af njm kronoparkers bildande. Hittills hade de årliga anslagen
med förefintliga reservationer kunnat bestrida de ökade utgifterna,
men för en fortgående utveckling af skogsväsendet blefve anslaget med
sitt nuvarande belopp otillräckligt. Domänstyrelsen beräknade emellertid,
att den erforderliga förhöjningen i anslaget för det närvarande kunde inskränkas
till 29,600 kronor; och ansåge sig departementschefen, då de
ifrågavarande medlen skulle komma att erhålla en synnerlig produktiv
användning, böra förorda bifall till domänstyrelsens framställning.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning till
någon utskottets erinran, hvarför utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »skogsväsendet»
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Öfriga ordinarie anslag.

5:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln är An,J <ifr‘sa

/ o O o o ordinarie

icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt. anslag.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,
i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde
hufvudtiteln må i riksstaten för år 1894 uppföras till
oförändrade belopp.

Extra anslag1.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva nedannämnda
framställningar blifvit gjorda.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

6:o) Med anledning af Kongl. Majlts derom gjorda framställning får Ang. anslag till
utskottet hemställa, T/rllt/siLtl

jinansdeparte*

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare åren mentets hankigt
rum, må till beredande af arfvode för en byrå- bJ!™''
assistent ä finansdepartementets bankbyrå på extra stat L°-J
för år 1894 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

7:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embets-tvättning9/sr
verket förskottsvis bestridt följande till sjunde hufvudtiteln hänförliga utgifter,
hvilka borde hos Riksdagen anmälas till ersättning, nemligen: förskott.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 11 Haft. 3 [6.J

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner...........

» ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å vissa indragna boställen.............................................

» inlösen af en del åbyggnader å förra öfverste bostället

Öresten i Elfsborgs län...............................

» ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställshafvare
för saknad afkomst af exproprierad jord
» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvismarens

sänkning.........................................................................

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenafledningsföretag
» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen
» godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt
tillträdande arrendatorerna af indragna militieboställena
l1/? mantal Sundranäs med Norrnäs n:o
1 i Kronobergs län, 1 mantal Holma i Göteborgs
och Bohus län samt 1/2 mantal Måla i Östergötlands
län.......................................................................

» godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna
militieboställena 5/i6 mantal Böle n:o 15
eller Gyllengård och 21/64 mantal Böle n:o 13 eller

Yilhelmsdal i Norrbottens län ..................................

)) godtgörande af reparations- och underhållsarbeten
å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar
» ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta ...............

» kostnader för utarbetande af förslag till ny förordning
angående mantalsskrifning ......................

» kostnader för komitén för utredning af frågan
rörande post- och telegrafverkens förenande under
en gemensam styrelse.................................................

kronor

13,588: 55
18,538: —
1,080: —

1,009:

7,7 2G: 12

8,901: 63
126,153: 18

9,846: 69

9,009: 78
2,361: 71
7,947: 03
7,662: 35

28,255: 18

eller tillhopa kronor 244,079: 74.

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvan omförmälda,
af statskontoret gjorda förskott, på extra stat för

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

år 1894 anvisa ett belopp i jemnt krontal af 244,080
kronor.

Anläggning af telefonledningar.

8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels af det utaf/fn?. anslag till
1889 års Riksdag till utgående under en tid af fem år beviljade anslaget tel‘£££?~
för anläggning af telefonledningar på extra stat för år 1894 anvisa den ry-i
sista femtedelen med 150,000 kronor, dels ock, för anläggning af telefonledningar
från Malmö till Hildesborgs kabelhus, från Norrköping öfver
Vestervik till Oscarshamn, från Sundsvall till Östersund, från Norrköping
till Örebro, från Göteborg öfver Falköping till Sköfde, från Upsala öfver
Sala till Norberg, från Malmö till Helsingborg, från Varekil till Hättan
samt från Göteborg till Uddevalla, bevilja ett extra anslag för år 1894 å
238,600 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, skulle den nu ifrågavarande
återstoden af 1889 års anslag till telefonledningar användas sålunda: till

återgäldande af belopp, som af telegrafmedel förskjutits
för redan färdigbyggda linier................... kronor 18,365: —-

» fortsättning till Hernösand af de under åren 1891
och 1892 på sträckningen Stockholm—Söderhamn
fullbordade telefonledningar, nemligen:
för sträckningen Söderhamn—

Hudiksvall ... kronor 29,975: —

» » Hudiksvall—

Sundsvall..... » 45,650: —

» » Sundsvall—

Hernösand ... » 28,950: — » 104,575: —

till utgreningsledning från Hernösand till Sollefteå ... » 22,935: —

» diverse kompletteringsarbeten å redan färdiga telefonledningar.
................................................................... » 4,125: —

Summa kronor 150,000: —

Af statsrådsprotokollet framgår vidare, att det nu äskade anslaget å
238,600 kronor skulle fördelas sålunda:

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till linien Malmö—Hildesborgs kabelhus ...................... kronor 20,000: —

» ■>) Norrköping—Yestervik—Oscarshamn........... » 45,000: —

» » Sundsvall—Östersund.................................... » 46,000: -—-

» y> Norrköping—Örebro ....................................... » 41,000: —

» » Göteborg—Falköping—Sköfde ....................... » 22,000: —

• » » Upsala—Sala—Norberg...................................... » 26,000: —

» » Malmö—Helsingborg ........................................ » 12,600: —

d Varekil—Hättan............................................. » 11,000: —

» )> Göteborg—Uddevalla ....................... »_15,000: —

Summa kronor 238,600: —.

Till styrkande af de sålunda ifrågasatta nya ledningarnas behöflighet
har departementschefen anfört hufvudsakligen följande:

l:o) Malmö—Hildesborgs kabelhus.

Beträffande syftemålet med denna telefonlinie hade telegrafstyrelsen
andragit, att, sedan svårigheterna för telefonering mellan orter, vidt aflägsna
från hvarandra, under de senare åren öfvervunnits, telefonen numera
äfven såsom internationelt samfärdsmedel intoge en framstående
plats. Sålunda funnes telefonförbindelser upprättade mellan Paris och
Brtissel, mellan London och Paris, mellan Wien och Budapest med flera
af verldens förnämsta affärscentra. Inseende det nya samfärdselsmedlets
stora betydelse i internationelt afseende, hade ock 1891 års Riksdag anslagit
medel till en telefonförbindelse mellan de båda förenade rikena.

Det syntes telegrafstyrelsen icke kunna råda något tvifvel derom, att
med afseende å den lifliga affärsverksamhet och passageraretrafik, som egde
rum mellan Sverige och Danmark, en telefonförbindelse äfven mellan dessa
båda grannländer skulle medföra högst väsentliga fördelar. Öfvertygad
härom, hade telegrafstyrelsen under år 1891 hos den danska telegrafförvaltningen
väckt förslag om upprättande af en telefonledning mellan
Köpenhamn och Malmö. Detta telegrafstyrelsens förslag hade hos nämnda
förvaltning vunnit stor anslutning, som gifvit sig uttryck uti ett den
danske telegrafdirektörens besök i Stockholm för träffande af preliminära
bestämmelser rörande trafiken å den föreslagna ledningen.

Genom detta nya kommunikationsmedel skulle, enligt hvad telegrafstyrelsen
anfört, gifvetvis stora fördelar tillskyndas vårt land, i främsta
rummet Skåne, men äfven den del af landet i öfrigt, som hade affärsförbindelser
med Danmark. Enär Malmö genom dubbeltrådiga telefon -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ledningar stode i förbindelse icke allenast med de öfriga städerna och
mera betydande platserna i Skåne, utan jemväl med hufvudstaden och
samtliga de orter, som vore intagna uti rikstelefonnätet, skulle nemligen
äfven dessa kunna beredas en ny, tidsenlig och billig kommunikationsled
med Danmark.

Kostnaden för ledningen i fråga blefve jemförelsevis ringa. Genom
föi’sök, som telegrafstyrelsen under år 1891 låtit genom sin öfveringeniör
utföra, hade det nemligen visat sig, att, med användande af befintliga
reservledningar uti de i Öresund nedlagda telegrafkablar, hvilka egdes af
Sverige och Danmark gemensamt, samt medelst nämnda ledningars anknytande
till en af rikstelefonledningarna från Stockholm till Skåne, telefonsamtal
kunde på tillfredsställande sätt utvexlas mellan Stockholm och
Danmark. Då för åvägabringande af telefonledningen Köpenhamn—Malmö
den danska telegrafförvaltningen hade att utföra landledningen från Köpenhamn
till den omkring 25 kilometer norr derom belägna kabelstationen
Vedback, hvarifrån de dansk-svenska telegrafkablarne utginge, inskränkte
sig kostnaden på Sveriges sida till anläggandet af en dubbeltrådig förbindelseledning
från Malmö till Hildesborg — beläget ungefär 6 kilometer
norr om Landskrona — hvarest nyssnämnda kablar vore anknutna till
det svenska telegrafnätet.

Ledningen ansåges lämpligast böra anordnas inom jernvägens område
från Malmö via Kjeflinge till Landskrona samt derifrån utefter landsväg
till Hildesborg.

2:o) Norrköping— Västervik—Oscar shamn.

Under det att de vestra, södra och delvis äfven de norra delarne af
landet blifvit försedda med rikstelefonledningar, så att innan kort samtliga
mera betydande orter längs rikets kuster stode i telefonisk förbindelse med
hvarandra, vore, enligt hvad telegrafstyrelsen anfört, södra ostkusten ännu
i saknad af detta kommunikationsmedel. Redan uti det till Kongl. Maj:t
den 18 december 1888 af telegrafstyrelsen afgifna förslag till anläggning
genom telegrafverkets försorg af telefonförbindelser mellan landets vigtigare
städer hade en ledning upptagits, afsedd för de å södra ostkusten belägna
städernas intagande uti rikstelefonnätet. Vanlottade på förbindelser af
ifrågavarande slag, men ingalunda på framstående industriella etablissement,
hade under nästlidet år en stor del af orterna i norra Kalmar län ingått
till telegrafstyrelsen med framställningar om rikstelefonnätets utsträckning
äfven till dessa orter, och hade styrelserna för telefonföreningarna i såväl
Vestervik och Oscarshamn som närmast norr om sistnämnda stad belägna

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

platser beslutit att öfverlåta sina telefonnät till staten, derest lämplig förbindelseledning
kunde anordnas för deras intagande i rikstelefonnätet. Det
hade äfven synts telgrafstyrelsen billigt, att samma fördelar bereddes denna
del af landet som öfriga delar, hvilket lämpligast synts kunna ske på det
sätt, att en dubbeltrådig telefonledning uppfördes från Norrköping öfver
Vestervik till Oscarshamn för att till en början åt nämnda städer med
kringliggande orter bereda förbindelse med rikstelefonnätet.

3:o) Sundsvall—Östersund.

Uti skrifvelse till telegrafstyrelsen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jemtlands län gjort framställning derom, att telegrafstyrelsen
måtte hos Kongl. Maj:t förorda anläggande under år 1894 af en rikstelefonlinie
till Östersund. Till stöd för denna framställning hade följande
skäl, utvisande behofvet af. en sådan förbindelse, blifvit anförda.

Jemtlands stora areal och dess ogynsamma kommunikationsförhållanden
hade alstrat sträfvanden att förbättra dessa senare; och då detta endast
ofullständigt läte sig göra med landsvägsposten, samt ingen förbättring
i jernvägsförbindelserna hittills stått att vinna, hade för meddelanden inom
länet telefonen tagits i ganska stort anspråk. För meddelanden med orter
utom länet vore emellertid icke så väl sörjdt, i det att under vintertiden
svar på ett bref från Stockholm icke kunde påräknas förr än på sjette
dagen och från Sundsvall eller Throndhjem på fjerde dagen. Det funnes
en statstelegrafstation i Östersund och två i Herjeådalen eller tillhopa tre
stationer, af hvilka den i Östersund vore i hög grad anlitad, såsom naturligt
vore, då andra samfärdselsmedel vore så långsamma. Sålunda måste
länets affärsmän i långt högre grad anlita telegrafen för nödvändiga meddelanden
till de större afsättnings-, export- och importorterna, än förhållandet
vore å orter, der man kunde påräkna svar på afsända bref redan
samma dag eller dagen derpå. Der någon vidlyftighet i meddelandena
vore af nöden, medförde telegrafens anlitande för desamma dryga utgifter,
och hade det derför varit och vore ett önskningsmäl att få del af de
fördelar, hvilka de jemförelsevis billiga meddelandena genom telefonen
medgåfvo. Rikstelefonnätets utsträckning till Östersund vore derför för
befolkningen af den största betydelse och skulle, så långt som möjligt
vore, utjemna de olägenheter, som härrörde från länets geografiska belägenhet.

Staten hade dessutom ett alldeles särskild! intresse af lättade kommunikationsmedel
till Östersund, då denna stad enligt den antagna arméorganisationen
blefve i vigt och betydelse den andra garnisonsstaden i

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

riket och, då dertill räknades Frösön med depoter af materiel, manskap
och hästar, stående framför hvarje annan landsortsstad.

Till alla delar instämmande uti hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
sålunda framhållit rörande vigten af Östersunds förbindande med rikstelefonnätet,
hade telegrafstyrelsen beträffande lämpligaste sättet härför
anfört, att, då Sundsvall vore den närmast Östersund belägna ort af någon
större betydelse, som vid 1894 års ingång vore intagen uti rikstelefonnätet,
och då dessa båda städer sins emellan hade stora affärsförbindelser samt
vore förbundna med jernväg, inom hvars område en telefonledning förmånligen
kunde anordnas, telegrafstyrelsen ansåge Sundsvall såsom den
lämpligaste ort för en från Östersund kommande linies anknytning till
rikstelefonnätet.

4:o) Norrköping—Örebro.

Den betydliga telefontrafik, som förefunnes mellan Norrköping och
söder om denna stad belägna orter, å ena sidan, samt Örebro och öster
derom liggande platser, å andra sidan, måste nu ega rum öfver Stockholm.
Till följd häraf blefve de från hufvudstaden utgående ledningarna
delvis upptagna af samtal, för hvilka dessa ledningar icke vore afsedda, till
stort men för hufvudstadens korrespondens med ifrågavarande orter, hvilken,
enligt hvad erfarenheten visat, skulle, om tillfälle dertill bereddes, kunna
vara mycket mera omfattande, än hvad nu vore fallet, då en stor del af
de begärda samtalen, på grund af omöjligheten att för desamma å
ledningarna bereda plats, icke koinme till stånd, hvilket i sin tur åter
framkallade missnöje hos den telefonerande allmänheten.

Afhjelpandet af denna olägenhet för såväl hufvudstadens telefontrafik
till och från landsorten som ock mellan Östergötland, Småland och Blekinge,
å ena sidan, samt Nerike och Vestmanland, å den andra, kunde,
enligt telegrafstyrelsens mening, lämpligast ske genom upprättande af en
telefonledning Norrköping—Örebro, hvilken med hänsyn till den framtida
utvecklingen af rikstelefonnätet inom Östergötland ansetts böra framdragas
inom jernvägens område från Norrköping öfver Motala till Örebro.

5:o) Göteborg—Falköping—Skof de.

Under loppet af år 1892 hade på gjord framställning af vederbörande
egare de enskilda telefonnäten i Hjo och Tidaholin öfverlåtits till staten.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Telefonnätet i förstnämnda stad med omnejd hade sedermera af telegrafverket
ombyggts till dubbeltrådigt och blifvit medelst en dubbeltrådig ledning
till Sköfde stäldt i förbindelse med rikstelefonnätet. Nätet i Tidaholm
hade deremot redan vid öfverlåtelsen till större delen varit dubbeltrådigt
och genom en dubbeltrådig ledning äfvenledes till Sköfde satt i
förbindelse med rikstelefonnätet. Enligt hvad till telegrafstyrelsen blifvit
anmäldt, hade Falköpings telefonförening likaledes beslutit att till staten
försälja sitt telefonnät, hvarjemte från flera platser i Vestergötland anslutning
till rikstelefonnätet syntes vara att förvänta. Vid de nyssnämnda
telefonnätens öfverlåtande till staten hade särskildt framhållits vigten af
en ny och beqväm telefonförbindelse till Göteborg, såsom varande nämnda
landsdels förnämsta afsättningsort. Visst vore ock, på sätt telegrafstyrelsen
meddelade, att den del af den indirekta ledningen Stockholm—Göteborg,
nemligen mellan sistnämnda stad och Sköfde, som vore afsedd för öfre
Vestergötlands korrespondens till och från Göteborg, icke kunde befordra
det stora antal samtal, som mellan dessa orter komrne att utvexlas. Till
stöd härför hade telegrafstyrelsen anfört, att å en mellan Göteborg och
Falköping befintlig äldre, enkeltrådig ledning, tillhörande dels staten,
dels Falköpings telefonförening, dagligen utvexlades ej mindre än omkring
150 samtal mellan å ena sidan Göteborg och å andra sidan Falköping
och kringliggande landsbygd. Denna ledning, hvilken såsom enkeltrådig
ej kunde tillkopplas dubbeltrådiga förbindelseledningar, vore i högst brista
fälligt skick, framdragen som den vore dels å enskild mark, dels utefter
landsväg, och kräfde med anledning deraf dryg underhållskostnad. Telegrafstyrelsen
hade derför ansett, att densamma borde med det snaraste
ersättas med en dubbeltrådig ledning, anordnad inom jernvägens område,
hvilken ledning borde utsträckas till Sköfde för beredande af ytterligare
en kommunikationsled mellan Göteboi’g, å ena, samt Sköfde, Hjo, Falköping
och Tidaholm med flera orter, å andra sidan, enär det vore att förutse,
att den redan befintliga Göteborg—Sköfde-ledningen komme att upptagas
af Göteborgs samtal till och från Nerike, Vermland och Norge.

6:o) Upsala—Sala—Norberg.

Sedan under nästlidet års höst dubbeltrådiga telefonnät blifvit genom
telegrafverkets försorg upprättade i Smedjebacken med kringliggande platser
och medelst ledning till Norberg satta i förbindelse med rikstelefonnätet,
samt telegrafstyrelsen, på grund af derom gjorda förfrågningar, hade att
förvänta framställningar om anläggande i den närmaste framtiden af ytterligare
nya nät i bergslagen, hade telegrafstyrelsen ansett det vara en

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

oafvislig pligt att söka bereda dessa orter en bättre förbindelse med hufvudstaden
än den, som nu funnes öfver Hallstahammar, enär ledningarna
mellan denna plats och Stockholm vore tagna i anspråk för ett större
antal samtal, än hvad som ur synpunkten af allmänhetens intresse borde
ega rum. Genom anläggandet af en telefonlinie från Upsala till Sala samt
derifrån vidare öfver Krylbo till Norberg skulle en mera direkt kommunikationsled
till hufvudstaden åvägabringas för såväl orterna i bergslagen
som Sala, hvilken stad äfven hade behof af en lättare förbindelse med
Stockholm än den nu befintliga öfver Vesterås. På sådant sätt kunde
äfven en lättnad beredas de ofvan nämnda ledningarna Stockholm—
Vesterås—Hallstahammar, så att dessa blefve tillgängligare för samtal mellan
hufvudstaden och de vestra orterna. Antalet samtal, som vexlades mellan
hufvudstaden och Sala jemte Norberg och bortom denna plats belägna
orter, uppginge redan nu till omkring 1,360 i månaden. Detta antal skulle
med all sannolikhet inom kort mångdubblas, om den här ofvan föreslagna
ledningen komme till stånd, då telegrafstyrelsen derigenom sattes i tillfälle
att i bergslagen anordna nya telefonnät, hvilket möjliggjordes endast genom
åvägabringandet af den derför behöfliga förbindelseledning till dessa
orter.

7 :o) Malmö—Helsingborg.

De statistiska uppgifterna rörande trafiken å telegrafverkets förbindelseledningar
gåfve vid handen, att de söderut från Helsingborg upprättade
ledningarna vore de mest anlitade, och att antalet begärda samtal
å dessa ledningar vida öfverstege hvad å desamma kunde befordras. Sålunda
hade å de till Landskrona och Malmö framdragna ledningarna under
sistlidne september månad utvexlats ej mindre än cirka 25,000 samtal, af
hvilka flertalet till Malmö och till de söder och öster om denna stad belägna
orter. Redan dessa siffror utvisade, enligt telegrafstyrelsens mening,
behofvet af ytterligare en förbindelseledning mellan Helsingborg och Malmö.
Då härtill komme, att öfverenskommelse nyligen träffats mellan telegrafstyrelsen
och Halmstads telefonförening om dervarande telefonnäts öfverlåtande
till staten och intagande uti rikstelefonnätet, och telegrafverket
derjemte hade under anläggning ett telefonnät i Falkenberg, framträdde
ännu tydligare behofvet af en sådan förbindelseledning, för så vidt tillfälle
skulle kunna beredas för utvexling af samtal mellan ofvannämnda hallandsstäder
och Malmö jemte södra Skåne; och telegrafstyrelsen förväntade sig,
med kännedom om den lifliga trafik, som egde rum mellan dessa orter,
eu afsevärd telefontrafik mellan desamma.

Bih. till Rikta. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. (1 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Den ifrågavarande ledningen hade ansetts lämpligast böra anordnas
utefter jernväg och i sammanhang med den ofvan föreslagna ledningen
från Malmö till Hildesborg, under hvilken förutsättning kostnaden beräknats
utgöra 12,600 kronor.

8:o) Varekil—Hättan.

Telegrafstyrelsen hade meddelat, att det, allt sedan telefonanläggningar
på statens bekostnad först började utföras inom bohuslänska skärgården,
inom den för sillfisket mest betydande delen af samma skärgård
varit en enstämmig önskan att erhålla en telefonstation å tull- och lotsplatsen
Hättan i Stenkyrka socken af Tjörns härad. Ansökningar om
denna telefonstations inrättande hade derför ock till Kongl. Maj:t ingifvits
under åren 1888 och 1889, hvarjemte såväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet som telegrafstyrelsen i afgifna utlåtanden förordat
densamma.

Tull- och lotsplatsen Hättan vore belägen uti en trakt, som, enligt
både innevarande och föregående sillfiskeperioders erfarenhet, företett ett
det allra ymnigaste sillfiske, samt lämpade sig bäst för inrättandet af en
för sillfiskets främjande i denna trakt afsedd telefonstation för allmänheten,
på samma gång en sådan station der skulle erbjuda äfven en betydande
förmån för sjöfarten från utrikes orter på Uddevalla. Saknaden
af telefonstation på denna plats hade derför länge utgjort en stor olägenhet,
som särskildt för sillfiskebedriften varit känbar och lagt hinder i
vägen för inrättandet derstädes af nödiga förädlingsverk för sillens beredning
till handelsvara.

För att i fullaste mått motsvara ändamålet ansåges Hättan böra
införlifvas med rikstelefonnätet, och hade detta ansetts lättast och billigast
kunna åstadkommas medelst anordnande af en dubbeltrådig ledning
öfver Stockevik till Varekil, hvilken sistnämnda station redan under innevarande
år komme i förbindelse med rikstelefonnätet, sedan 1892 års
lagtima Riksdag anslagit medel till en ledning Göteborg—Varekil—
Lysekil.

9:o) Göteborg—Uddevalla.

Sedan den interturbana telefonledningen Uddevalla—Grebbestad—
Strömstad, till hvars anläggning medel af Riksdagen anslagits, blifvit vid
slutet af år 1891 till allmänhetens begagnande upplåten, hade abonnent -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

antalet i de trakter, denna ledning berörde, i väsentlig grad ökats. Sålunda
funnes dubbeltrådiga nät upprättade i såväl Strömstad som Grebbestad,
hvarjemte i Fjellbacka, Bovallstrand, Hunnebostrand, Hafstensund
med flera betydande fiskelägen smärre nät anordnats och stälts i förbindelse
med rikstelefonnätet. För samtliga dessa orter hade det ansetts
af synnerlig vigt att erhålla en lätt kommunikation med de förnämsta afsättnings-
och skeppningsorterna för fisken, särskildt Göteborg. Detta
läte sig dock svårligen gorå, enär den mellan Uddevalla och Göteborg
befintliga ledningen till förfång för telegrafverkets abonnenter i norra
Bohuslän helt och hållet upptoges under de vigtigaste affärstimmarne på
dagen af de samtal, som utvexlades mellan Uddevalla, Venersborg och Trollhättan,
å ena sidan, samt Göteborg och det öfriga rikstelefonnätet, å den
andra. Framställningar hade derför hos telegrafstyrelsen blifvit gjorda
om beredande af en utfartsväg äfven för norra Bohusläns korrespondens
genom upprättande af ytterligare en förbindelseledning från Uddevalla till
Göteborg, hvilken ledning, med afseende på anläggningskostnaden, lämpligast
synts böra uppläggas på den redan befintliga stolplinien mellan
dessa städer öfver Ljungskile, Stenungsund och Hisingen.

Vid föregående föredragningstillfällen, senast den 13 januari nästlidet år,
hade departementschefen, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas,
utvecklat de skäl, hvilka enligt hans åsigt gjorde det angeläget, att, sedan
staten öfvertagit uppgiften att åvägabringa ett hela landet omfattande telefonnät,
de hufvudledningar, hvilka skulle förbinda de olika landsdelarne med
rikstelefonnätet, komme till utförande, så fort omständigheterna det medgåfve.
Dessa skäl, grundade dels på de särskilda orternas berättigade
anspråk att utan längre dröjsmål än nödigt komma i telefonisk förbindelse
med öfriga landsdelar, dels derpå att statens telefonnät, först sedan
det erhållit en sådan utsträckning, att det omfattade alla orter af betydenhet
i landet, komme att utveckla sin hela betydelse för samfärdseln
och de ekonomiska intressena samt gifva full afkastning å det i dem
nedlagda kapitalet, behöfde departementschefen derför nu icke närmare
utveckla.

Såsom kändt, hade vid anläggningen af statens telefonnät den grundsats
under senare år blifvit följd, att anläggning och inköp af lokala
telefonnät samt kortare förbindelseledningar bekostats af upplånta medel,
medan deremot kostnaden för de ledningar, hvilka förbunde olika landsdelar
med hvarandra, eller de s. k. interurbana ledningarna, blifvit bestridd
af medel, som lemnats såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
Grunden för donna åtskilnad hade varit den, att de medel, som nedlagts

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i de lokala telefonnäten med tillhörande kortare förbindelseledningar, beräknats
kunna af deras afkastning förräntas och inom en jemförelsevis
kortare tid amorteras, hvaremot utsigt till enahanda resultat af trafiken å
de långsträckta ledningarna, åtminstone inom den närmare framtiden, icke
förefunnits. Derför att dessa ledningar icke under en längre eller kortare
tid efter sin anläggning kunde ekonomiskt bära sig och sålunda, derest
icke statens telefonväsende skulle komma på obestånd, måste åvägabringas
utan att hänsyn dervid toges till möjligheten att det i dem nedlagda
kapitalet skulle kunna förräntas och amorteras, finge det emellertid ingalunda
betraktas som en gifven sak, att icke staten i en framtid borde
kunna äfven af dessa ledningar påräkna tillbörlig afkastning.

Till upplysning i detta hänseende har departementschefen meddelat
några sifferuppgifter angående två af de förnämsta interurbana telefonledningarna,
nemligen linierna Stockholm—Göteborg och Stockholm—
Malmö, utvisande att den förra linien kunde anses lemna 5,2 procent och
den senare 2,6 procent å anläggningskapitalet.

De i statsrådsprotokollet anförda siffrorna, hvilka utvisade ett vida
gynsammare ekonomiskt resultat af de ifrågavarande linierna, än man vid
deras anläggning vågat hoppas, berättigade, enligt departementschefens
förmenande, till antagandet, att, i mån som telefonväsendet hunne utveckla
hela sin betydelse för samfärdseln och å de förnämsta sträckningarna
så många ledningar anordnades, att de förmådde upptaga hela den
trafik, som å dem ville söka sig fram, äfven de interurbana ledningarna
komme att visa sig som ett ekonomiskt fördelaktigt företag.

Lika med telegrafstyrelsen ansåge departementschefen hänsynen till
telefonnätets erforderliga utveckling kräfva, att, utöfver den på år 1894
belöpande sista femtedelen af 1889 års anslag för telefonledningar, för
förstnämnda år, likasom för åren 1892 och 1893 egt rum, medel anvisades
för åvägabringande af ett antal interurbana telefonledningar af större betydelse,
och telegrafstyrelsen syntes hafva anfört fullgiltiga skäl för valet
af särskildt de nu föreslagna ledningarna.

Kongl. Maj:ts framställning om anvisande för 1894 af den på samma
år belöpande andel af det år 1889 beviljade anslaget för anläggning af
telefonledningar har icke gifvit anledning till någon utskottets erinran.

Beträffande åter Kongl. Maj:ts nya anslagsbegäran å 238,600 kronor,
vill utskottet först och främst erinra, att Riksdagen förlidet år vid anmälan
af sitt beslut att bifalla Kongl. Maj:ts då gjorda framställning om

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ett extra anslag af 206,450 kronor till nya telefonledningar, ansåg sig i
betraktande deraf, att de medel, hvilka under de senare åren stälts till
telegrafverkets förfogande för utvidgning af statstelefonnätet, uppgått till
högst ansenliga belopp, böra framhålla önskvärdheten af att vid statstelefonväsendets
vidare utveckling nödig varsamhet iakttoges. Med anledning
af detta Riksdagens uttalande har utskottet låtit sig angeläget vara
att efterse, huruvida de nu föreslagna nya ledningarna äro af den beskaffenhet,
att anslag böra anvisas för deras åstadkommande. Vid pröfningen
häraf har utskottet utgått från den uppfattning, som, enligt hvad departementschefen
jemväl antydt, under de senare åren gjort sig gällande i fråga om
sättet för beredande af medel till statens telefonbyggnader, eller att företrädesvis
sådana ledningar böra bekostas med anslag utan återbetalningsskyldighet,
hvilka, ehuru för telefonnätet i dess helhet nödvändiga, på grund
af sin långsträckthet eller till följd af andra omständigheter icke anses kunna
lemna den afkastning, att anläggningskapitalet kan förräntas och på jemförelsevis
kortare tid amorteras. Enligt hvad utskottet trott sig finna,
uppfylles nu denna fordran bland de ifrågavarande telefonsträckningar
allenast af linierna Norrköping—Yestervik—Oskarshamn, Sundsvall—
Östersund, Malmö—Helsingborg samt Varekil—Hättan. Till de ledningar,
som böra bekostas med anslag, anser utskottet äfven böra hänföras linien
Malmö—Hildesborgs kabelhus, med hänsyn dertill, att densamma utgör en
del af anknytningslinien mellan Sveriges och Danmarks telefonnät, hvilken
linie, hvad Danmark beträffar, kan antagas komma att med statsanslag
utföras.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må af det år 1889 beviljade anslaget,
750,000 kronor, för anläggning af telefonledningar,
på extra stat för år 1894 anvisa återstående
femtedelen med 150,000 kronor;

b) att Riksdagen må för anläggning af telefonledningar
från Malmö till Hildesborgs kabelhus, från Norrköping
öfver Vestervik till Oskarshamn, från Sundsvall
till Östersund, från Malmö till Helsingborg och från
Yarekil till Hättan på extra stat för år 1894 bevilja
134,600 kronor; samt

c) att Kongl. Maj:ts framställning om anslag för anläggning
af telefonledningar från Norrköping!till Örebro,
från Göteborg öfver Falköping till Sköfde, från Upsala
öfver Sala till Norberg och från-Göteborg till Uddevalla
icke må vinna Riksdagens bifall.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Genomförande af öfverintendentsembetets nya organisation.

Ang. anslag
till genomförande
af
öfverinlendentsembelets

nya organisation.

[8-]

9:o) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad förut
egt rum, må för genomförande af öfverintendentsembetets
nya organisation å extra stat för år 1894 anvisa ett
belopp af 500 kronor.

Uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad.

Ang. anslag l0:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till bestridande af
af Bj?Man**kostnaden för uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad bevilja ett
statshus i extra anslag af 131,000 kronor, att utgå under två år och deraf anvisa
Mariestad. qq^qqq kronor för år 1894.

*- Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departements chefen

anfört hufvudsakligen följande.

I skrifvelse den 30 maj 1891 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Skaraborgs län gjort framställning om anordnande af nya embetslokaler
för länsstyrelsen, i hvilken skrifvelse Kongl. Maj:ts befallningshafvande till
en början erinrat, hurusom genom kongl. brefvet den 5 februari 1808 bestämts,
att nya embetslokaler för länsstyrelsen i Skaraborgs län borde å den
landshöfdingebostället Marieholm tillhörande holmen med samma namn i
ån Tidan uppföras i två skilda envåningsbyggnader af sten, den ena eller
nuvarande kansliflygeln på det gamla kansliets stenfot och källrar, den
andra eller den så kallade ~ränteriflygeln strax derbredvid, på andra sidan
om infartsvägen till landshöfdingebostaden, allt efter förut uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag. Dimensionerna å dessa ännu i bruk varande
tjenstelokaler vore enligt landskontorets uppgift den 12 mars 1840 för
kansliflygeln 6 alnar i höjd från stenfoten till taklisten, 32 Va alnar i längd
och 25 alnar i bredd samt för ränteri flygeln lika höjd och bredd, men
3.3 ''A alnar i längden. På föranledande af den antagne byggnadsentreprenören
hade dock redan vid en besigtning den 24 maj 1809 anmärkts,
dels att någon kostnad af arkitekten ej beräknats för säker och varaktig
grund å kanslihusets vestra sida, dels att arkitekten ansett den gamla
grundmuren vara tillräcklig och pålitlig för den nya byggnaden, och dels
att ingången till källrarne saknade tak, hvilket dock vore nödvändigt,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

enär eu del väggar måste hvila derpå. År 1810 både ock anslag beviljats
till de anmärkta bristernas afhjelpande. Afsyning, åtminstone å kansliflygeln,
hade egt ram den 9 december 1811, och hade arbetet då befunnits
öfver hufvud försvarligt utfördt. Hofintendenten G. af Silléns berättelse
öfver en besigtning i augusti 1816 visade dock, att kansliflygelns grundmur,
som förut burit allenast ett envånings trähus, men dåmera hade att
uppbära det nya stenhuset med en alns ytter- och en half alns mellanmurar,
redan hade fått en svår sättning å östra gafveln, midt igenom
muren och upp till taklisten, hvarjemte andra sprickor funnos å huset;
att äfven ränteriflygeln tagit sättning i sydöstra hörnet, så att fotmurens
öfverkant var 7 Va tum lägre än vid det sydvestra hörnet och 5 tum lägre
än vid det nordöstra; samt att nästan alla anmärkta bristfälligheter härledt
sig från jordmånens löshet och icke med skäl kunde tillvitas entreprenören.
Efter ytterligare besigtning å husen år 1819 hade år 1821 anvisats medel till
ommurning af kansliflygelns sydöstra hörn och till åtskilliga andra bättringsarbeten.
Sedermera hade under årens lopp och särdeles under det senaste
årtiondet ofta måst företagas arbeten till förekommande eller botande af
sprickor å de båda embetshusen, och i förstnämnda afseende hade kansliflygeln
för åtskilliga år sedan längs insidan af dess södra långvägg uppe
vid taklisten måst genomdragas med ett groft jernband. Då år 1883 i
ränteriflygeln inlagts en brandbotten till arkivets skyddande, hade detta
bidragit till förnyade sättningar, hvilka, oaktadt arkivet måst till större
delen utrymmas, numera vore så väsentliga, att golfvet i ett af rummen
på eu längd af I3V2 fot lutade mer än 7V2 tum och att ännu större
lutning tycktes förekomma å sjelfva brandbottnen. Enär båda flyglarnes
gaflar läge endast 20 till 40 fot från Tidans begge grenar, vore
antagligt, att jemväl de stora vexlingarna i nämnda ås vattenstånd inverkat
ofördelaktigt på husens bestånd. För närvarande befunnes båda flyglarnes
väggar, oaktadt årliga lagningar, å många ställen alltigenom sönderspruckna,
så väl de yttre som äfven mellanväggarne.

Men utom det att sålunda verklig fara förefunnes för dessa två byggnaders
framtida bestånd, vore de i följd af sin anordning för sitt ändamål
alldeles olämpliga och för trånga. Genom deras fördelning i två skilda
hus uppkomme flera olägenheter, såsom att räntmästaren och domänintendenten
derigenom icke kunde /meddela sig med landskontoret eller dettas
personal med dem utan att passera två förstugor, två brotrappor och eu
öppen gårdsplan, att den förres lokal, hvari stora penningbelopp förvarades,
läge alldeles isolerad i ändan af en temligen mörk korridor och sålunda
lätt utsatt för hemligt eller öppet våld, hvilket kunde tänkas förekomma
till och med under den vanliga expeditionstiden, utan att för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

märkas af den öfrig» landsstatspersonalen, samt att landskontorets arkiv
måste förvaras till en del å den oeldade och mörka vinden i andra embetsflygeln
och till den öfriga, större delen å en landshöfdingebostaden tillhörande
spanmålsvind, som saknade ändamålsenliga fönster och hade sin
trappuppgång förlagd i en spannmålsbod. Sjelfva kansliflygeln vore, i förhållande
till den utveckling göromålen och derigenom äfven personalen
numera uppnått, alldeles otillräcklig och oändamålsenlig. För den allmänhet,
som skulle bevista offentliga förrättningar hos länsstyrelsen eller
meddela sig med dess tjensteman, likasom för vaktkonstaplar och fångförare
med flere, som väntade på expedition, funnes ej annat förmak eller
väntrum än förstugan. Denna saknade annat fönster än ett på sjelfva
ytterdörren anbringadt samt innehölle på längden 19 fot och på bredden
endast 8 fot, hvilket ringa utrymme ytterligare minskades genom skåp och
vedbänkar. För landshöfdingen och länsnotarierna saknades egna rum.
Landssekreteraren och ordinarie länsnotarien förfogade tillsammans öfver
ett rum af 13 fots längd och lika bredd. För kanslipersonalen i öfrigt,
som vanligen utgjordes af 10 till 11 personer utom vaktmästaren, funnes
två rum, det ena 20 X 17 V2 fot, det andra 23 X 13 fot, uti hvilka det
icke vore möjligt bereda erforderlig plats, så att på sista tiden en extra
ordinarie tjensteman måst anvisas plats i sessionssalen. Denna, som
ursprungligen varit arkiv, hade väl en längd af 37 fot, men en bredd
af endast 16''4 fot och en höjd af IOV2 fot samt upplystes blott af
två, å ena kortväggen anbragta fönster. Landskontorspersonalen, utom
landskamreraren och länsbokhållaren vanligen sex tjensteman och en vaktmästare,
förfogade öfver ett enda rum, 22% fot långt och 1712 fot
bredt, och länsbokhållaren hade ett genomgångsrum, 14 X 13 fot, med
hvarje vägg upptagen af fönster och dörrar. I alla dessa rum, hvilkas
ofvan nämnda mått vore blott approximativa, minskades det angifna
utrymmet af en mängd hyllor, kassa- och dokumentskåp samt hängare
för tjenstemännens ytterplagg.

Till lokalernas otillräcklighet komme ock andra olägenheter. Trots
ofta företagna omsättningar af en del eldstäder trängde rök in i vissa
rum, företrädesvis sessionssalen. Den dager, som kunde inkomma genom
de i dagöppningen 57/i2 fot höga och 3 ”Am fot breda fönstren i alnstjocka
murar, vore i vissa ruin otillräcklig, och genom de visserligen delvis
hvälfda, men likasom sjelfva grundmuranie mycket gamla — antagligen
från 1600-talet härstammande — källrarne trängde från den af Tidan
stundom genomdränkta grunden upp i rummen en obehaglig och ohelsosam
luft, vissa tider så intensiv, att verkligt illamående deraf ansetts uppkomma.

Ett utkast till embetslokalernas förändring och tillbyggnad hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

väl år 1880 lemnats af arkitekten J. F. Åbom; men detta förslag, som
afsett de båda husens sammanbyggande till ett enda, då körväg till landshöfdingens
bostad skulle beredas genom ett hvalf under husets midtelparti,
hade befunnits icke på långt när afhjelpa behofvet af utrymme, då
derigenom skulle tillkomma endast ett större arkivrum öfver nämnda hvalf
samt fyra rum å nedra bottnen, hvart och ett endast 11 fot bredt, eller
ens i någon afsevärd mån förebygga öfriga anmärkta bristfälligheter. De
ifrågavarande byggnadernas förut antydda bristfälliga beskaffenhet hade
dessutom gjort detta förslag alldeles oantagligt.

Af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt ansåg Kong! Maj:ts befallningshafvande
otvetydigt framgå, att nya och bättre embetslokaler vore
för länsstyrelsen oundgängligen nödiga och att detta behof icke kunde
fyllas annorledes än genom fullständig nybyggnad.

I fråga om platsen härför hade tanken naturligen i främsta rummet
ledts till den holme, der residenset och de nuvarande landsstatsbyggnaderna
vore belägna och hvarest utrymme ej skulle saknas, såvida icke förut befintliga
byggnaders läge och beskaffenhet funnes utgöra hinder för en
sådan anordning. Antagligen kunde emellertid icke någon ändamålsenlig
nybyggnad å holmen åstadkommas, utan att de båda nuvarande landsstatshusen
först nedrefves, men i sådan händelse måste embetslokaler under
hela byggnadstiden förhyras, hvilket blefve förenadt med icke obetydliga
svårigheter. Enligt hvad förut blifvit antydt, funnes dessutom anledning
befara, att grunden å holmen icke vore lämplig för uppförande
af ett större stenhus.

Under förutsättning att residensholmen funnes icke böra till byggnads
plats användas, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett, att ett landsstatshus
kunde lämpligen uppföras antingen uti den till residenset hörande,
i närheten af länsfängelset, invid landsvägen och midt emot Kungsgatan
belägna parken Alhagen eller inom staden Mariestads område; och hade
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hos stadens fullmägtige gjort framställning,
huruvida de i sistberörda händelse skulle vara villige att upplåta
lämplig byggnadstomt. Till svar härå hade fullmägtige besluta att till
uppförande af nya embetslokaler för länsstyrelsens behof kostnadsfritt till
kronan för everdlig tid upplåta, efter myndigheternas egna val, 3 eller 4
af de i qvarteret B.a liggande tomterna n:is 154—159 med tillhörande
förgårdar under vilkor, att de med ifrågavarande jordafträdelse förenade
kostnader af hvad beskaffenhet som helst borde gäldas af kronan, att
tomterna af kronan vederbörligen inhägnades med staket, samt att inhägnaden
för framtiden underhölles.

Då emellertid för ett närmare bedömande af de antydda alternativen

Bih, till lliksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 5

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

samt det enas eller andras företräde erfordrades stödet af en på verklig
sakkunskap grundad undersökning jemte upprättande af alternativa ritningar
och kostnadsförslag, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande anhållit,
att sådan undersökning måtte företagas samt att, efter det förslag i ämnet
hlifvit godkändt, nödiga medel måtte beredas för företagets utförande.

Efter det öfverintendentsembetet erhållit befallning att öfver berörda
framställning afgifva utlåtande, hade embetet — fortsätter departementschefen
—- från orten infordrat uppgift om antalet, den ungefärliga storleken
och det lämpligaste läget af de för länsstyrelsen erforderliga lokaler,
hvarjemte genom en af embetets tjensteman med Kongl. Maj:ts befallningshafvande
på platsen öfverlagts såväl rörande de två af länsstyrelsen föreslagna
byggnad splatserna för det tillämnade huset, den ena i Alhagen och
den andra inom qvarteret B.a i Mariestad, som ock beträffande en genom
embetets försorg för nämnda byggnad uppgjord eskissritning. Derefter
hade embetet, enär åtskilliga anmärkningar mot berörda eskissritning uppkommit,
låtit med ledning af desamma utarbeta ny planeskiss till ifrågavarande
byggnad, afsedd att tillämpas vare sig å den ena eller den andra af de båda
föreslagna byggnadsplatserna. Vid öfversändande till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
af sist omförmälda ritning hade öfverintendentsembetet,
jemte begäran om yttrande beträffande densamma, tillika anhållit, det
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ville låta undersöka, hvilkendera byggnadsplatsen
kunde från olika synpunkter finnas tjenligast, under iakttagande
att i fråga om platsen inom staden Mariestad hela qvarteret B.a finge för
ändamålet disponeras. I skrifvelse till embetet af den 17 oktober 1891
hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande derefter tillkännagifvit, att stadsfullmägtige
i Mariestad, för uppförande af nytt land sstatshus, genom beslut
den 9 i samma månad, hvilket beslut, enligt hvad öfverintendentsembetet
sedermera erfarit, icke öfverklagats, under vissa vilkor upplåtit
hela förenäinnda qvarter B.a samt att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
låtit genom sakkunnig person, byggmästaren A. E. Ahlström, verkställa
undersökningar å båda de föreslagna byggnadsplatserna. Enligt det af
denne afgifna yttrande hade vid undersökningarna utrönts, att å platsen
i parken Alhagen byggnadens midtparti skulle komma att, derest broarne
till Marieholm omlades i Kungsgatans i Mariestad rigtning och samma
gata rakt framdroges, ligga midt för slutet af denna gata; att vid såväl
gräfning som borrning till omkring 2,5 meters djup grunden å nyssnämnda
plats befunnits bestå af mosand, större och mindre sten samt i södra delen
af berg; att dränering svårligen kunde ske på denna plats, emedan vid
afvägning befunnits, att vattnet i ån Tidan vid vårflöde stege ända till
en meter under byggnadsplatsens jordyta; att å denna tomtplats bygg -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nådens södra gafvel komme ungefär 1,5 meter in på vägen till Marieholms
kungsgård och den norra gafveln endast omkring 16 meter från det derinvid
belägna länsfängelsets inkörsport, dervid närheten till fängelsebyggnaden
icke kunde undvikas, utan att den ifrågasatta byggnaden flyttades
så långt vesterut, att den komme i en sänkning, dit Ven ems vatten någon
gång stege; att i qvarteret B.a i Mariestad grunden vid borrning funnits
bestå af lera till 5 å 6 meters djup och derunder af fast grusbotten; samt
att dränering vore på denna plats lätt, emedan kloakledning funnes i
närheten.

På grund af hvad sålunda förekommit, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordat omförmälda qvarter såsom plats för den nya landsstatsbyggnaden.

Med iakttagande af vissa af länsstyrelsen vid den uppgjorda förslagsritningen
framstälda erinringar både derefter öfverintendentsembetet låtit
upprätta och med skrifvelse den 1 december 1891 till Kongl. Maj:ts pröfning
insändt fullständiga ritningar jemte kostnadsförslag till det ifrågasatta
landsstatshuset, slutande å ett belopp af 143,000 kronor. Enligt den
till ritningarna hörande beskrifningen skulle byggnaden komma att uppföras
af tegel i två våningar på gråstenssockel och gråstensgrund, lagd på bjelkrust;
källare och arkivrum hvälfvas; fasaderna skulle putsas med
kalkbruk och yttertaket täckas med svart jernplåt; bottenvåningen
skulle innehålla lokaler för ränteri, landtmäterikontor, domänintendent,
vaktrum och bostad för vaktmästare samt en genomgående korridor; till
öfre våningen skulle leda förutom hufvudtrappan en trappa i hvardera
änden af korridoren; öfre våningen skulle innehålla sessionssal, rum för
landshöfdingen, landskamrerare, landskontor, länsbokhållare, landskansli,
landssekreterare, notarier och ett par arkivrum äfvensom en genom hela
huset gående korridor; jordvåningen, till hvilken skulle utifrån leda två
breda trappor å husets gaflar och en trappa från bottenvåningen invid
vaktmästarebostaden, skulle inrymma klosettrum, hushållskällare, ångpannerum
och bränsleförråd; och skulle byggnaden förses med värmeledning
och ventilation.

Hvad anginge den beräknade kostnaden för ifrågavarande landsstatshus,

143,000 kronor, öfverstege, anmärker departementschefen, denna summa
kostnadsförslaget till det Kongl. Maj:ts pröfning af öfverintendentsembetet
den 1 december 1891 understälda landsstatshuset i Luleå, hvilket kostnadsförslag
slutade å 102,000 kronor, med 41,000 kronor.

Denna ökade kostnad för landsstatshuset i Mariestad föranleddes,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

enligt hvad öfverintendentsembetet anmält, dels af dyrare grundläggning
............................................................... kronor 13,784: —

dels af uppvärmning hufvudsakligen medelst
värmeapparat i stället för med kakelugnar,
hvilken förstnämnda anordning i
Mariestad ansetts lämpligare............................ » 10,850: —

dels ock genom stensättning af källare » 500: — 25,134: ,

efter afräkning af hvilken tilläggskostnad skilnad en mellan de beräknade
kostnaderna för de ifrågasatta landsstatshusen i Luleå och Mariestad blifver
15,866 kronor, beroende förnämligast af husets i Mariestad större dimensioner,
begärda af länsstyrelsen; dock borde nämnda skilnad kunna än
ytterligare minskas, derest uppvärmningen medelst kakelugnar blefve
tillämpad i vidsträcktare män, dervid likväl embetet erinrat, att genom
uppvärmning medelst ånga i förevarande fall vunnes en besparing af bränsle,
hvilken ej vore lika af nöden i Luleå, der tillgången på ved vore rikligare
och priset å densamma för ty billigare.

Af den lemnade utredningen framginge, att de två byggnader, i hvilka
länsstyrelsens i Skaraborgs län embetslokaler vore inrymda, befunne sig i
ett skick, som kunde betecknas såsom i hög grad bristfälligt. Härtill
komme, att sjelfva embetslokalerna, som delvis vore mörka och osunda,
erbjöde alldeles otillräckligt utrymme för den personal, som numera erfordrades
för handläggning af göromålen hos länsstyrelsen i detta län, ett
af landets folkrikaste, hvarförutom betryggande förvaringsrum för ränterikassa
och arkiv saknades. Dessa omständigheter i förening syntes departementschefen
icke lemna något utrymme för tvifvel om nödvändigheten
deraf, att nytt landsstatshus med det snaraste uppfördes, och departementschefen
tvekade derför icke att understödja Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i sådant afseende gjorda framställning.

Hvad beträffade valet mellan de olika byggnadsplatser, om hvilka i
ärendet varit fråga, ansåge sig departementschefen, med hänsyn till den
härom verkstälda utredningen, lika med Kongl. Maj:ts befallningshafvande
böra förorda platsen i qvarteret B. a i Mariestad, hvilket qvarter stadsfullmägtige
i nämnda stad erbjudit sig att utan köpeskilling med full eganderätt
öfverlåta till kronan.

Vid de upprättade ritningarna och kostnadsförslag^! hade departementschefen
i hufvudsak icke annat att erinra, än att det synts honom
tvifvelaktigt, huruvida den föreslagna uppvärmningen medelst värmeapparat
vore att föredraga framför uppvärmning medelst kakelugnar. Såsom af
det förut anförda framginge, vållades häraf en ökad kostnad af 10,850

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kronor. Visserligen skulle, enligt hvad öfverintendentsembetet anfört,
genom uppvärmning medelst ånga vinnas en besparing af bränsle, men
då utredning saknades angående storleken af denna besparing och företrädet
i öfrigt af den centrala uppvärmningen, hvilken icke funnes införd
i något annat landsstatshus, åtminstone kunde sägas utgöra föremål
för delade meningar, ansåge departementschefen sig böra förorda, att den
af sagda uppvärmningssätt föranledda ökade kostnaden uteslötes från kostnadsförslaget.
Detta borde för öfrigt äfven minskas med kostnaden för
ritningarnas och kostnadsförslagets upprättande, hvilken kostnad, jemlikt
kong! bref den 16 sistlidne december, med 1,300 kronor anvisats å
sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter. Med iakttagande af dessa
reduktioner skulle den beräknade kostnaden minskas med i rundt tal

12,000 kronor till 131,000 kronor.

Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt anser
utskottet vara till fullo ådagalagdt, att behofvet af ett nytt landsstatshus
för Skaraborgs län är synnerligen trängande; och, enligt utskottets uppfattning,
tala öfvervägande skäl för, att det nya huset uppföres a den tomt,
stadsfullmägtige i Mariestad erbjudit sig att för ändamålet kostnadsfritt
upplåta.

Hvad åter angår den för huset beräknade kostnaden, så synes denna,
äfven om hänsyn tages till att länet är ett af de till invånareantal största
i riket, vara väl stor vid jemförelse med hvad Riksdagen anvisat till dylika
byggnader inom andra län. Med afseende härå och da utskottet derjemte
vid granskning af kostnadsförslagets detaljer funnit, att prisen å vissa slag
af byggnadsmateriel och arbeten upptagits allt för höga, har utskottet ansett
sig böra ifrågasätta en nedsättning i det äskade byggnadsanslaget, I
sådant hänseende har utskottet förestält sig, att, om ett belopp af 125,000
kronor ställes till Kongl. Maj:ts förfogande för ändamålet, derför borde
kunna uppföras en byggnad med tillräckliga dimensioner och af fullt tillfredsställande
beskaffenhet i öfrigt. Utan öfverskridande af denna summa
borde äfven kunna anordnas uppvärmning medelst värmeapparat i stället
för kakelugnar, hvilket förstnämnda slag af uppvärmning utskottet anser
vara att föredraga inom byggnader af nu ifrågavarande slag.

Derest totalkostnaden för det nya landsstatshuset, på sätt utskottet
föreslår, begränsas till 125,000 kronor, synes det belopp, som bör anvisas
för år 1894, kunna nedsättas till 55,000 kronor.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till uppförande af nytt
landsstatsbus i Mariestad beviljar ett anslag af 125,000
kronor samt deraf på extra stat för år 1894 anvisar

55,000 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

tu^denUlokala 11 :o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

förvaltningen hemställer Utskottet
af statens

3°rdmäner?°~ att Riksdagen må å extra stat för 1894 anvisa

[10 o. 11.] a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor;
samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom
förslagsanslag 40,154 kronor.

Byggnadsarbeten och inventarier vid skogsinstitutet.

A*byggnad.l-''U 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till bestridande

arbeten och af kostnaden för byggnadsarbeten och anskaffande af inventarier vid skogslskoglinstuuVt''ef}ns^tutet
i enlighet med upprättadt kostnadsförslag bevilja ett extra anslag
n 21 för år 1894 af 15,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, liar departementschefen
vid föredragning inför Kongl. Maj:t af ifrågavarande ärende till en början
erinrat, hurusom nästlidet års lagtima Riksdag på framställning af Kongl.
Maj:t godkänt definitiv stat för det dittills endast provisoriskt anordnade
skogsinstitutet. I sammanhang med fastställande af denna stat hade Kongl.
Maj:t, med anslutning till en af domänstyrelsen i dess förslag till organisation
af skogsinstitutet framstäld, af Riksdagen i dess skrifvelse angående
reglering af riksstatens sjunde hufvudtitel biträdd mening, genom kongl.
bref den 3 juni samma år anbefalt domänstyrelsen att inkomma med förslag
till anordnande vid skogsinstitutet af speciella kurser för sådana ynglingar,
som önskade utbilda sig till privata skogsförvaltare.

I skrifvelse den 27 påföljande september hade domänstyrelsen anfört,
att skogsinstitutets lokaler å kongl. Djurgården invid hufvudstaden redan

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för den nuvarande undervisningen visat sig i viss mån otillräckliga och
komme att blifva detta ännu mera efter anordnande af de ifrågasatta
kurserna för bildande af privata skogsförvaltare, hvarför institutets lokaler
borde med det snaraste försättas i fullt nöjaktigt skick. Enligt ett
af institutets direktör uppgjordt förslag, mot hvilket domänstyrelsen åtminstone
i hufvudsak icke haft något att erinra, skulle detta ändamål
vinnas dels genom tillbyggnad vid hufvudbyggnadens ena flygel, dels ock
genom vissa förändringar inom de nuvarande lokalerna, för hvilket allt,
jemte anskaffande af en del nya inventarier, beräknats en kostnad af 15,000
kronor. Domänstyrelsen hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t måtte af
Riksdagen äska ett extra anslag å berörda belopp för byggnadsarbete och
inventarier vid skogsinstitutet; och hade styrelsen tillika, för det fall att
anslaget beviljades, uttalat såsom önskvärdt, att arbetet måtte kunna begynna
redan innevarande år och att derför de medel, som inom anslagsbeloppet
till äfventyra kunde komma att under nämnda år erfordras, måtte
få af statskontoret i mån af behof förskjutas.

Af det upprättade förslaget till byggnadsarbeten m. m. vid skogsinstitutet
jemte tillhörande ritningar framginge, anför departementschefen,
att med den föreslagna tillbyggnaden vid hufvudbyggnadens sydöstra flygel
afsåges att vinna en ritsal med plats för trettio elever och en stor
föreläsningssal, som tillika kunde användas för de biologiska samlingarna.
Vidare skulle de förutvarande lokalerna ändras, så att de blefve rymligare
och försedda med särskilda utgångar, hvarjemte de stora arbetsborden i
de gamla lärosalarne skulle utbytat mot mindre skrymmande pulpeter och
diverse ny inredning anskaffas. Såväl ritningarna som kostnadsförslaget
innehölle två alternativ, slutande det ena å en kostnadssumma af 14,000
kronor och det andra, hvilket direktören vid skogsinstitutet ansett böra
föredragas, å 13,640 kronor. Dertill komme för inredning och för inköp
af inventarier en summa af 1,360 kronor, så att kostnaden för samtliga
ifrågasatta åtgärder skulle uppgå till förut omförmälda belopp af 15,000
kronor.

Under afbidan på lösningen af frågan om skogsinstitutets definitiva
organisation och den dermed sammanhängande om orten för institutets
förläggning hade — fortsätter departementschefen — inga andra kostnader
ansetts böra nedläggas på institutets nuvarande byggnader än de för
deras underhållande nödtorftigaste. Då det efter nästliden års lagtima Riksdag
i ämnet fattade beslut vore afgjordt, att skogsinstitutet fortfarande
komme att vara förlagdt i Stockholm, mötte emellertid ur denna synpunkt
intet hinder för verkställande af de föreslagna förändringsåtgärderna, hvilka,
enligt hvad af det förut anförda framginge, i väsentlig mån voro för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag
till skogsodlingens

befrämjande.

[13.]

anledda af behofvet att bereda erforderlig lokal för anordnande af de
ifrågasatta speciella kurserna för utbildande af privata skogsförvaltare.
Visserligen vore ännu icke definitivt beslut fattadt rörande sistnämnda
fråga, men något tvifvel syntes departementschefen icke böra råda derom,
att, sedan på grund af den domänstyrelsen meddelade befallning plan för
dylika kurser blifvit upprättad, dessa kurser ock borde komma till stånd.

Utskottet, som anser önskvärdt, att de tillämnade kurserna för utbildande
af privata skogsförvaltare snarast möjligen taga sin början, är
för sin del öfvertygadt om nödvändigheten af det ifrågasatta byggnadsföretaget;
och då utskottet icke heller funnit anledning till någon anmärkning
mot förslagets detaljer, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för
byggnadsarbeten och anskaffande af inventarier vid skogsinstitutet
i enlighet med upprättadt kostnadsförslag, bevilja
ett extra anslag för år 1894 af 15,000 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen — i likhet med hvad för de senare
åren egt rum — må för år 1894 för skogsodlingens
befrämjande bevilja ett extra anslag af 25,000 kronor,
att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af
tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som
understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande
af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande
af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock
med vilkor att statsbidrag icke må till något län utgå
med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller endera af dem för ändamålet
anslagit, ej heller till högre belopp än 2,000 kronor för
hvarje landstingsområde.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

14:o) I en inom Andra Kammaren af herr J. Anderson i Tenhult Ayväckt
motion (n:o 131) har iöreslagits, till Konungen

dels att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, ej mindre att Kong! utredning
Maj:t ville låta utreda och för nästkommande Riksdag framställa förslag och förslag
om indragning af kammarkollegium, dervid, om så funnes nödigt, i dess
ställe och i samma lokal borde inrättas en mindre kameralbyrå med 3, kammarkoinhögst
4 tjensteman utom arkivarie och vaktbetjening, än äfven att under smm m■ mtiden
inga tjensteman i kammarkollegium måtte tillsättas annorlunda än
på förordnande,

dels ock att Riksdagen måtte besluta att till frågans behöriga utredande
anvisa ett förslagsanslag af 5,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, hänvisar
utskottet till sj elfva motionen.

Då flera år återstå, tills den nu pågående grundskatteafskrifningen
hunnit fullständigt genomföras, samt det dessförinnan icke lärer kunna
med visshet bedömas, huruvida och i hvad mån någon minskning af antalet
embets- och tjensteman i kammarkollegium kan i följd af skatteförenklingen
blifva möjlig, har utskottet, med fästadt afseende jemväl derå, att
den nya väglagen, hvilken torde komma att för kollegium medföra afsevärdt
ökadt arbete beträffande vägfrågor, från och med 1895 års början
skall tillämpas, ansett den nuvarande tidpunkten icke lämplig för en
framställning till Kongl. Maj:t i motionens syfte, utan hemställer,

att herr Andersons ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Det skulle här antecknas, att herr S. G. von Frusen icke deltagit i
förestående hufvudtitels slutbehandling inom utskottet.

Bih. till Riked. Prot. 189,''i. 4 Sami. 1 Afd. 6‘ Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tåtel! öfver ordinarie anslagen under

1893 års riksstat anslår:

Anvisning i
kontant.

Indelning och
dermed jemförlig
anvisning, pf
förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Kronor | ö.

17.000 i—

64.000 -122,100 !—
102,800 —

174.000 —i

140.000 !—
20,300 —

5,400 j —
169,600 —
35,500
7,443,500

1.350.000 —

2.548.000

1.900.000

94.000
989,400

Trp:t I 15,175,600

Kronor

Summa.

Kronor

17.000 I—

64.000 —

122,100 i 102,

800 !—

174.000 j—

140.000 —
20.300 I—

5,400 —
169,600 —
35,500 —
7,443,500 —

1.350.000

2.548.000

1.900.000

94.000
989,400

FinanS Departementsehefen

.........................................................

{Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......

Kammarkollegium............................................................

Statskontoret.....................................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag..............................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering,

Mynt- och kon troll verken................................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag............

Kammarrätten..................................................................

Öfverintendentsembetet ...................................................

Postverket, förslagsvis berälmadt. att utgå direkt af

Ökas med..................................................................

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen

Ökas med ...............................................................

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt

Ökas med ...............................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag

Domänstyrelsen ..............................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten ......................................................

> statens skogsläroverk .......................................

15,175,600 |

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

förslagsanslag.

postmedlen. Nuvarande belopp ............ 7,443,500

.................................................................. 198,500

direkt utgå. Nuvarande belopp ............ 1,350,000

.................................................................. 20,000

utgå. Nuvarande belopp........................ 2,548,000

.................................................................. 26,000

447,208: —

47,700; — 494,908:

Förslag till blifvande riksstat:

Trp:t 494,908: —|

Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag. Friheter och kyrkotionde.	Summa.
Kronor	Ö.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.
17,000	_		_	17,000	_
64,000	—		—	64,000	—
122,100			—	122,100	_
102,800	—		—	102,800	—
174,000	—		—	174,000	—
140,000	—	—	—	140.000	—
20,300	—		—	20,300	—
5,400	—		—	5,400	—
169,600	—		—	169,600	—
35,500	—		—	35,500	—
7,642,000	—		—	7,642,000	—
1,370,000	—		—	1,370,000	—
2,574,000	_		_	2,574,000	_
1,900,000	—		—	1,900,000	—
94,000				94,000
4,430,700	—	1	14,430,700	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

	1893	års riksstat anslår:
	Anvisning i kontant.		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.
			Friheter och kyrkotionde.
	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
Trp:t	15,175,600				15,175,600		Förslagsanslag: Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitu-jReservationsanslag: Till enskilda skogsundervisningen........................... » kronoskogarnes förvaltning och befrämjande Nuvarande belopp ....................................... Ökas med......................................................
	12,000 30.000 200,000 21,550 15.000 450.000 12.000 25.000 45.000 20.000 400.000 36,810 32.000 60.000	—	6	—	12,000 30.000 200,000 21,556 15.000 450.000 12.000 25.000 45.000 20.000 400.000 36,810 32.000 60.000		Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag... Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Byggnader och reparationer, reservationsanslag ......... Städers friheter, förslagsanslag .................................... Observations- och uppbördsprocenter m. m., för slag s- Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag............ För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, Restitutioner, förslagsanslag......................................... Ålderstillägg, förslagsanslag.......................................... Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ......... Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser, Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag Extra utgifter, reservationsanslag................................. Kongl. operan..................................................................
Summa	16,534,960	—	6	—	16,534,966

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Trp:t 494,908:

tets lärarepersonal.

8,600:

af skogsväsendet i allmänhet.

........................... 401,492: —

.........................■■ 29,600: --- 431,092:

84,400:

439,692:

Stockholm, förslagsanslag

anslag ...............................

förslagsanslag, högst........

förslagsanslag.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Kronor

14,430,700

1,019,000

12,000

30.000

200,000

21,550

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000
36,810

32.000

60.000

Summa 16,809,060

Indelning och
dermed jemförlig
anvisning, på
förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Kronor

Summa.

Kronor

14,430,700

1,019,000

12,000

30.000

200,000

21,556

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000
36,810

32.000

60.000

16,809,066

Bill. tiU Bilad. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 6 lläft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. IÄtt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjunde hufvudtitel.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Eongl. Maj:ts kansli:

Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ...

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott..................................

Anläggning af telefonledningar:

För anläggning af telefonledningar................................... 150,000: —

d » » » från Malmö till Hildes borgs

kabelhus, från Norrköping., öfver Yestervik till
Oskarshamn, från Sundsvall till Östersund, från Malmö
till Helsingborg och från Varekil till Hättan ............ 134,600: —

Öfverintendentsembetet:

För genomförande af dess nya organisation........................ 500: —

» uppförande af nytt landsstatsbus i Mariestad............... 55,000: ■

Domänstyrelsen:

Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserna......................................................... 45,000: —

■» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,154: •

Diverse anslag:

Till byggnadsarbeten och inventarier vid skogsinstitutet... 15,000:
» skogsodlingens befrämjande.......................................... 25,000:

Kronor

4,000

244,080

284,600

55,500

85,154

40,000

Summa’ 713,334 j—

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1893.