Statsutskottets Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1891:Su8 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 13 februari 1891, kl. 3 e. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 14 januari 1891 af- Än9- h°jlåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit, mfaga fff
att det under förestående rubrik upptagna belopp måtte, för ökande af amanuenser,
deri ingående anslag för amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning ersättning,
m. m., höjas från 62,400 kronor till 64,000 kronor, eller med 1,600 kronor. renskrifning
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för den 12 januari 1891 har föredragande departementschefen Llvl
i fråga härom erinrat, att i den vid 1878 års riksdag för finansdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli faststälda stat ett belopp af

7,000 kronor upptagits till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning
m. m. samt att sedermera, då vid 1884 års riksdag kontroll- och
Bih. till Riksd. Prot. 18.91. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

justeringsbyrån uppförts å ordinarie stat under nämnda afdelning af
Kong], Maj:ts kansli, nyssberörda anslag, för betäckande af enahanda
kostnader jemväl för kontroll- och justeringsbyrån, höjts till 9,000 kronor.
Den erfarenhet, som vunnits under den derefter förflutna tiden, hade
emellertid ådagalagt, att det till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning
m. m. för finansdepartementet med inberäkning af kontrolloch
justeringsbyrån sålunda disponibla belopp af 9,000 kronor icke lemnade
tillfälle att bereda de i departementet anstälde extra ordinarie
tjensteman en i förhållande till deras arbete någorlunda afpassad godtgörelse.
Under erinran att kostnaderna för departementets bankbyrå
utginge af anslagen för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter
och till arfvode för en byråassistent å nämnda byrå, ville
departementschefen rörande dispositionen af anslaget till amanuenser
m. m. för nästlidet år meddela följande uppgifter. Till innehafvarne af
tre med årligt arfvode af 1,000 kronor förenade amanuensbefattningar,
en å hvardera af departementets öfriga tre byråer, hade utbetalts de
faststälda arfvodena, sammanlagdt 3,000 kronor, hvarjemte till en hvar
af dessa amanuenser äfvensom till den å bankbyrån anstälde amanuens,
hvilken äfven biträdt med handläggningen af göromålen inom departementet
i öfrigt, utgått särskilda gratifikationer af 125 kronor till hvardera.
Till vikariatsarfvoden hade åtgått 1,861 kronor 8 öre, till renskrifning
2,058 kronor 92 öre samt till arfvoden och gratifikationer åt
extra vaktbetjente 675 kronor. Återstoden af anslaget, 905 kronor, hade
utdelats i gratifikationer till åtta amanuenser med belopp af respektive
175, 165, 125, 115, 100, 100, 75 och 50 kronor.

1 betraktande deraf att den tjenstgöring, som ålåge innehafvarne
af de med fast arfvode förenade amanuensbefattningarna, upptoge större
delen af förmiddagen och icke sällan erfordrade hemarbete, måste den
godtgörelse, som blifvit de ifrågavarande amanuenserna beredd, anses
ganska ringa. I ännu högre grad gälde emellertid detta i fråga om
godtgörelsen till öfrige amanuenser. Visserligen kunde desse icke med
skäl påräkna full ersättning för sitt arbete, men då det måste ligga i
departementets intresse, att ett antal yngre tjensteman, utan att allt
för mycket behöfva splittra sin verksamhet åt olika håll, egnade sig åt
departementets tjenst för att framdeles derinom vinna befordran, kunde
det icke annat än lända till men för departementets verksamhet, att
utväg saknades att åt dem bland ifrågavarande tjensteman, hvilka ansåges
förtjente att vid departementet fästas, bereda en någorlunda skälig
godtgörelse.

Vid jemförelse med de belopp, som uti förevarande afseende blifvit

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för öfriga större departement anslagna, visade sig ock, att finansdepartementet
intoge eu ofördelaktig ställning. Enligt gällande stater
vore nemligen de motsvarande anslagen bestämda för landtförsvarsdepartementet
till 10,800 kronor, för civildepartementet till 15,000 kronor
och för ecklesiastikdepartementet, efter i anslaget vid senaste riksdag
medgifven förhöjning, likaledes till 15,000 kronor, af hvilket belopp likväl
omkring 1,500 kronor användes till statistiskt biträde. Antalet med
fast arfvode försedde amanuenser vore ock i de ifrågavarande departementen
relativt större än i finansdepartementet, likasom äfven arfvodena
i regeln vore högre. En förhöjning i finansdepartementets anslag syntes
derför departementschefen vara af omständigheterna fullt påkallad, och
beloppet af denna förhöjning syntes honom lämpligen böra bestämmas
till 1,600 kronor.

Kong]. Maj:ts förevarande framställning har ej gifvit anledning till
någon utskottets erinran; och får utskottet för den skull hemställa,

att det under anslagstiteln: »departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli» upptagna belopp må,
för ökande af deri ingående anslag för amanuenser,
vikariatsersättning, renskrifning in. in., höjas från 62,400
kronor till 64,000 kronor, eller med 1,600 kronor.

Mynt- och kontrollverhen.

2:o) Kongl. Maj: t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, attAng. mynt-och
den i gällande stat för kontrollverket för kontrolldirektören upptagnakontr^’^kenförmån
af fri bostad med vedbrand finge beräknas till ett värde af
1,200 kronor, deraf 800 kronor skulle anses tillhöra lönen.

Enligt hvad af ofvan åberopade statsrådsprotokoll inhemtas, har
departementschefen vid föredragning inför Kong]. Maj:t af ifrågavarande
ärende till en början erinrat, hurusom aflöningsförmänerna för kontrolldirektören
genom den under den 8 december 1876, i enlighet med samma
års Riksdags beslut, faststälda nya stat för mynt- och kontrollverken
blifvit bestämda till lön 2‘,600 kronor och tjenstgöringspenningar 1,400
kronor jemte rätt till två ålaerstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt
fri bostad och vedbrand; hvarefter departementschefen anmält, att kontrolldirektören
Carl Salomon Bleckert Lindman i eu till Kongl. Maj:t
stäld skrift, med förmälan att nyssnämnda förmån af fri bostad och
vedbrand vid bevillningstaxeringen uppskattats till 1,500 kronor samt
att Lindman, hvilken den 13 december 1878 utnämnts till kontrolldirektör,
vore i åtnjutande af förberörda två ålderstillägg, så att hans

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hela löneinkomst, med beräkning af bostadsförmånen jemte vedbrand
till sistnämnda belopp, utgjorde 6,500 kronor, anhållit, att Kongl. Maj:t
måtte förklara honom berättigad att vid snart förestående afskedstagande
i pension bekomma ett samfäldt belopp af fasta lönen med ålderstilläggen
och dertill ett belopp, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt
motsvara förmånen af fri bostad med vedbrand, hvilken förmån, enligt
sökandens mening, icke borde kunna anses tillhöra tjenstgöringspenningarna.
Till stöd för denna anhållan hade Lindman anfört, bland annat,
att vid bestämmandet af den fasta lönens belopp hänsyn tvifvels utan
tagits till sistnämnda förmån och lönen med afseende å densamma bestämts
till ett lägre belopp, än hvad fallet skulle hafva blifvit, om denna
förmån icke funnits, samt att, om bostadsförmånen icke finge räknas till
lönen, utan borde hänföras till tjenstgöringspenningarna, sökandens aflöning
skulle med hänseende till hans pension få en högst ovanlig och
för sökanden ofördelaktig fördelning, i det att pensionen sålunda komme
att motsvara föga mer än hälften af de med befattningen förenade aflöningsförmånerna.

Statskontoret, hvars utlåtande öfver denna framställning blifvit inhemtadt,
hade erinrat, att i den nya staten för mynt- och kontrollverken
upptagits för såväl mynt- och kontrolldirektörerna som myntkamreraren,
myntgravören och förste vaktmästaren förmånen af fri bostad
med vedbrand, utan att denna förmån till visst penningevärde beräknats,
till följd hvaraf densamma icke heller kunde inverka vid bestämmande
af pensionsbeloppet. Vid flera tillfällen hade dock vid utfärdandet af
nya aflöningsstater ett annat förfaringssätt iakttagits. Så hade genom
kongl. bref den 24 maj 1878 stadgats, att den boställsförmån, hvaraf
generalpostdirektören vore i åtnjutande, skulle beräknas och afgå från
lönen med 1,000 kronor, och uti de stater, som under åren 1878 och
1879 blifvit faststälda för de särskilda afdelningarna af Kongl. Maj:ts
kansli och för kammarkollegium med flera embetsverk, hade bestämts, att
boställsförmån för vaktmästarne skulle verka till minskning i kontanta lönen
med 150 kronor. Då nu Lindman i lön med två ålderstillägg åtnjöte sammanlagdt
3,600 kronor, skulle således pensionen, då han uppfylt derför
stadgade vilkor, jemlikt, bestämmelsen i kongl. brefvet den 1 juni 1877
uppgå till samma belopp, eller 3,600 kronor. I betraktande af de med kontrolldirektörens
befattning förenade åligganden enligt de för mynt- och kontrollverken
den 8 december 1876 utfärdade instruktioner, då han nemligen
utöfvade chefskapet vid kontrollverket och vid myntverket bestrede en
synnerligen vigtig kontrollerande verksamhet, samt vid jemförelse med
de för tjensteman vid förvaltande verk inom hufvudstaden utgående pen -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sioner, eller för tjensteman af tredje graden (ledamöter) 5,000 kronor
och för tjensteman af andra graden (sekreterare, kamererare, räntmästare,
förste revisor) 4,000 kronor, måste man, enligt statskontorets mening,
finna, att den kontrolldirektören tillkommande pension vore alldeles för
låg och att med billighet vore öfverensstämmande, att någon tillökning
deri för honom bestämdes.

Statskontoret, som likväl funne det belopp, hvartill Lindmans bostadsförmån
vid bevillningstaxeringen upptagits, eller 1,500 kronor, väl
högt, ansåge för sin del nämnda förmån jemte vedbrand kunna beräk.
nas till lika belopp, hvartill ersättning för samma boställe jemte vedbrand
vid 1877 års riksdag tillerkänts myntmästaren Tham eller 1,200
kronor, hvaraf två tredjedelar borde betraktas såsom lön och en tredjedel
såsom tjenstgöringspenningar. Med iakttagande häraf skulle pensionen
för kontrolldirektören, efter det han kommit i åtnjutande af två
ålderstillägg, uppgå till 4,400 kronor, ett belopp, hvilket statskontoret
ansåge vara tillräckligt.

För egen del ansåge departementschefen lika med statskontoret billigt,
att någon förhöjning i pension blefve kontrolldirektören beredd,
och funne sig departementschefen likaledes kunna biträda den af statskontoret
i sådant syfte föreslagna anordning.

Då den pension, Lindman enligt gällande stat för mynt- och kontrollverken
är berättigad att vid afskedstagandet erhålla, efter utskottets
uppfattning icke är så otillräcklig, att förhöjning deri nödvändigt erforfordras,
samt den af Kongl. Maj:t föreslagna anordning, att vid beräknandet
af den ifrågavarande bostadsförmånens penningvärde en del åt
samma förmån skulle anses utgöra lön och eu annan del tjenstgöringspenningar,
dessutom synes utskottet i och för sig oegentlig, får utskottet
hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Postverket.

3:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riks- Ang. anslag
dagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet för den I2ult p°s^"keU
januari 1891 tillstyrkta ändringar i postverkets stater, måtte för år 1892 L
bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 7,250,000 kronor,
att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle
ökas med 198,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Slutsummorna af de för år 1892 föreslagna staterna, jemförda med
de för innevarande år faststälda, äro, enligt hvad åberopade statsrådsprotokoll
"ifver vid handen, följande:

år 1892.

aflöningsstaten........................................ kr. 2,820,800

öfvergångsstaten ............................... » 6,200

indragningsstaten............................. » 2,593

pensionsstaten......................................... » 88,000

omkostnadsstaten................................... » 4,193,500

oförutsedda utgifter..................... » 90,000

afkortningar och restitutioner m. m. » 48,907

Summa kr. 7,250,000

år 1891.

kr. 2,767,200: —
» 7,400: —

» 5,080: —

» 85,540: —

» 4,048,500: —

» 90,000: —

» 48,280: —

kr. 7,052,000: —

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 6—24) lemnade utredning inhemtas,
att de särskilda förändringarna i förestående stater afse

I. Ökning.

A. Aflöningsstaten:

i anslaget till vikariatsersättning samt arfvode!! åt extra

biträden m. m. med .......................... kr. 10,000: —

i dito till vaktbetjente för beredande af
lön till 3 vaktbetjente, som komme
att ersätta 3 indragna vaktmästare,

med.................................................... » 1,500: —

i dito till aflönande af poststationsföre ståndare

med......................................... » 20,000: —

i dito till ålderstillägg med ................... » 1,300: —

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente
och till hushyresbidrag för en del

betjente med....................................... » 20,000: —

i anslaget till gratifikationer m. m. åt

tjensteman och betjente med........... » 3,000: — kr.

Transport kr.

55,800: —
55,800: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 55,800: —

B. Pensionsstaten:

af Kong]. Maj:t beviljade nya pensioner

kr. 4,950: —

C. Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkes provision

med ....................................... kr. 10,000: —

i dito till rese- och traktamentsersättningar
för resor i embets- och

tjensteärenden i allmänhet med....... » 5,000: —

i dito till traktamenten för vaktbetjente

med............................................................ » 60,000: —

i dito till postbetjentes beklädnad och

beväring med.......................................... » 15,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran
å landsväg och inom postanstalternas
områden samt till landt brefbäring

med....................................... » 15,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran
sjöledes mellan »öfriga inrikes

orter» med ............................................. » 5,000: —

i dito för tillverkning af frimärken,
frankokuvert, brefkort och kortbref
med......................................................... » 35,000: — ]{r.

145,000: —

I). Afkortningar och restitutioner m. m.:

............................. kr. 627: —-

Summa ökning kr. 206,377: —

ökning med

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

II. Minskning.

A. Aflöningsstaten:

genom uteslutande ur staten af 3 vaktmästarebefattningar
med lön af sammanlagdt...................................... kr. 2,200: —

B. Öfvergångsstaten:

genom indragning af derstädes uppförd aflöning för en

kanslist hos generalpoststyrelsen med ........................... kr. 1,200: —

C. Indragningsstaten:

genom nedsättning i derunder uppfördt
belopp för postexpeditören J. A. J.

Drangel med ................................................ kr. 400: —

samt genom uteslutande af den å samma
stat uppförda aflöning“till postexpeditören
S. W. Sundius med........................ » 2,087: — kr. 2,487: —

D. Pensionsstaten:

genom besparing i följd af pensionstagares afgång ......... kr. 2,490: —

Summa miskning kr. 8,377: —

Om från summan af ökningen................................................. » 206,377: —

dragés summan af minskningen ................................................ » 8,377: —

erhålles det belopp af................................................................. kr. 198,000: —

hvarmed, enligt Kongl. Maj:ts förslag, postverkets utgiftsstater skulle
komma att för år 1892 på det hela ökas.

I Kongl. Maj:ts förslag till inkomstberäkning har inkomsttiteln »postmedel»,
som i riksstaten för innevarande år är uppförd med 7,380,000
kronor, blifvit, efter afdrag af 100,000 kronor, hvarmed postverkets
kassaförlag borde ökas, upptagen till 7,700,000 kronor. Då, på sätt
ofvan blifvit angifvet, postverkets utgifter för år 1892 af Kongl. Maj:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

beräknats till 7,250,000 kronor, skulle således, i händelse af bifall till
hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseenden förslagit, de beräknade
inkomsterna för postverket under nämnda år komma att öfverstiga de
beräknade utgifterna med 450,000 kronor.

Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka legat till grund för
de särskilda af Kongl. Maj:t nu föreslagna förhöjningarna i postverkets
utgiftsstater, tillåter sig utskottet i allmänhet hänvisa till statsrådsprotokollet
och vill endast i fråga om förhöjningarna i det å aflöningsstaten
uppförda anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyrebidraq
för en del betjente samt i det å omkostnadsstaten upptagna anslaget till
traktamenten för vaktbetjente ur berörda protokoll här meddela följande.

Till stöd för den ökning, som föreslagits å förstnämnda anslag, har
departementschefen anfört, att utgifterna å detta anslag,, hvilket i staten
för år 1890 höjdes från 17,500 kronor till sitt nuvarande belopp, 30,000
kronor, uppgått, år 1888 till 31,914 kronor 71 öre, år 1889 till 40,683
kronor 59 öre samt under förra hälften af nästlidet år till 21,559 kronor
75 öre. Under erinran att, på sätt generalpoststyrelsen vid flera föregående
tillfällen meddelat, vaktbetjente vid postanstalterna användes
för en del enklare göromål, såsom stämpling af inkomna försändelser,
vissa anteckningar af bref, tidningars falsande och förseende med nödig
påskrift in. in., hade generalpoststyrelsen nu tillkännagifvit, att den
ökade posttrafiken påkallade förhöjning af ifrågavarande anslag, i det
icke blott vid fasta postanstalter och den inom deras områden anordnade
lokalbrefbäring det ökade antalet postförsändelser ländt till ökadt
behof af vaktbetjente, utan äfven enahanda behof gjorde sig gällande
för beredande af nödigt skydd vid postföringen från ort till annan. Sålunda
både under åren 1888 och 1889 antalet postförsändelser ökats
med i rundt tal 11,662,000, antalet postförda nymil å landsväg med
36,006, antalet dylika mil å jernväg med 60,080, antalet värdeförsändelser
med 434,398 stycken och deras sammanlagda angifna värde med
i rundt tal 102,740,000 kronor. Den å anslaget erforderliga ökningen
hade generalpoststyrelsen ansett böra bestämmas till 20,000 kronor.

Vidkommande åter den ifrågasatta höjningen af anslaget till traktamenten
för vaktbetjente har departementschefen anmärkt, att generalpoststyrelsen
meddelat, det utgifterna å nämnda anslag från och med
år 1886 år för år ökats med resp. 24,900 kronor, 19,600 kronor, 14,600
kronor och 26,000 kronor. Anslaget, i 1890 års stat förslagsvis upptaget
till 440,000 kronor, vore, yttrade styrelsen, i staten för år 1891
bibehållet vid samma belopp, och då utgifterna å anslaget under perioden
1 juli 1889—30 juni 1890 uppgått till i rundt tal 451,800 kronor

Bill. till Rilcsd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

samt under år 1890 antoges icke komma att understiga 460,000 kronor,
framginge häraf, att redan under nuvarande förhållanden anslaget måst
icke obetydligt öfverskridas.

Samma förut anförda förhållanden, som framkallat behof af för--höjning i anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente, hade ock till
följd behof af ökning i nu ifrågavarande anslag. Ty uppenbart vore,
att, då aflöningen till extra vaktbetjente utgjordes dels af ett mindre
arfvode, utgående från nyssnämnda anslag, dels ock af traktamente, ökning
i antalet extra vaktbetjente medförde ökade utgifter å traktamentsanslaget.

Redan nu anförda anledningar skulle hafva föranledt generalpoststyrelsen
att i anslaget till traktamenten för vaktbetjente för år 1892
föreslå en väsentlig förhöjning. Men härtill komme, att en ofta hörd
klagan öfver postvaktbetjentaflöningens otillräcklighet å nyo sökt sig
uttryck i en till styrelsen ingifven skrift, deri åtskillige vaktbetjente å
egna och ett stort antal andre vaktbetjentes vägnar anhållit, bland annat,
att lägsta traktamentet för ordinarie vaktbetjent måtte bestämmas
till visst förhöjdt belopp, olika för olika kategorier; att vaktmästare,
som qvarstode å äldre stat, måtte erhålla visst tilläggstraktamente för
dag; att hvarje vaktbetjent vid fast postanstalt måtte komma i åtnjutande,
utan afdrag i inkomster, af tjenstledighet hvarannan sön- och
helgdag ; samt att vaktbetjent, tjenstgörande i jernvägspostkupé eller vid
landsvägspost, måtte, derest nyss omförmälda sön- och helgdagshvila
icke kunde honom beredas, få åtnjuta minst 14 dagars tjenstledighet
hvarje år, utan att någon minskning i hans aflöning derför egde rum.

Generalpoststyrelsen hade på grund af verkstälda beräkningar i
fråga om de kostnader, uppfyllandet af ifrågavarande önskningsmål skulle
medföra, ansett sig icke nu böra söka tillfälle att genomföra desamma
i deras helhet, men då det enligt styrelsens mening icke lede något
tvifvel, att för en del vaktbetjente en förhöjning i traktamente vore af
synnerligt behof påkallad, om ock till lägre belopp än det sökandena
ifrågasatt, äfvensom att frikallelse från tjenstgöring vissa sön- och helgdagar
borde vaktbetjent i vidsträcktare mån, än hittills kunnat ega
rum, beredas, hade styrelsen ansett sökandenas framställning icke böra
lemnas obeaktad. Då emellertid ett tillmötesgående härutinnan, jemväl
om det inskränktes till afhjelpande af de mest trängande behofven, icke
kunde ega rum utan väsentligt höjda utgifter å anslaget och då, på
sätt förut, anförts, äfven af andra anledningar behof af anslagets ökning
gjort sig gällande, hade generalpoststyrelsen ansett förevarande anslag
böra höjas med 60,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Hvad till statsrådsprotokollet sålunda anförts har visserligen synts
utskottet innebära giltiga skäl för Riksdagen att nu, i enlighet med hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, höja de till aflönande af extra vaktbetjente afsedda
anslag, men den stegring, som år efter år egt rum i utgifterna
för berörda ändamål, har hos utskottet väckt farhågor, att i en icke
aflägsen framtid dessa utgifter kunna komma att öfverstiga hvad som
äfven med hänsyn till postverkets fortgående utveckling må anses
skäligt. En bidragande anledning till omförmälda stegring har utskottet
i öfrigt trott sig finna i den anordning, som för närvarande, särskildt
i de större städerna, eger rum i fråga om kringbärande af
ankomna postförsändelser och som i icke ringa mån lärer hafva föranledt
ett ökadt behof af extra vaktbetjente. Denna anordning, enligt
hvilken försändelserna vid många särskilda utdelningstider om dagen
aflemnas i adressaternas bostäder, huru högt upp i husen dessa än äro
belägna, synes derjemte, vid en fortsatt tillämpning och med hänseende
särskildt till det växande antalet höga hus i städerna, skola med nödvändighet
leda till att brefbärarepersonalen öfveranstränges och i förtid
göres otjenstbar. Det förefaller emellertid utskottet, som om ej allenast
vaktbetjeningens utan äfven statsverkets intresse gjorde en inskränkning
önsklig i det anmärkta sättet för befordran af ankomna försändelser,
och utskottet föreställer sig äfven, att på initiativ af generalpoststyrelsen
skulle i flera fall genom tillmötesgående från vederbörande adressater
och husegare kunna vidtagas ändrade anordningar i förevarande afseende,
hvilka utan att minska den säkerhet, som nu förefinnes för att
försändelserna komma rätta personer till hända, skulle göra det möjligt
att i någon mån begränsa den omfattning, hvari försändelserna nu uppbäras
i husens öfre våningar.

På sätt af det ofvan anförda framgår, anser sig utskottet likväl
under för handen varande förhållanden böra förorda bifall till de båda
nu särskildt omförmälda anslagsförhöjningarna, och då öfriga af Kongl.
Maj:t ifrågasatta förändringar i postverkets utgiftsstater icke gifvit anledning
till någon erinran från utskottets sida, får utskottet jemväl tillstyrka
vidtagandet af berörda förändringar.

'' Enligt hvad ofvan gjorda sammanställning af de för innevarande år
faststälda och de för år 1892 föreslagna utgiftsstaterna gifver vid handen,
har anslaget till oförutsedda utgifter för sistnämnda år af Kongl. Maj:t

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

upptagits till enahanda belopp som i gällande stat, eller 90,000 kronor.
Beträffande detta anslag har departementschefen erinrat om följande
förhållanden.

I skrifvelse den 26 november 1888 med förslag till postverkets
stater för år 1890 hade generalpoststyrelsen anmält, att vid den eldsvåda,
som i juni månad förstnämnda år öfvergått staden Sundsvall, äfven postverkets
hus derstädes nedbrunnit, i följd hvaraf vid bestämmande af anslaget
till oförutsedda utgifter kostnaderna för uppförande i nämnda
stad af nytt posthus syntes böra tagas i beräkning. Berörda kostnader
kunde ännu icke tillförlitligen beräknas, men, under antagande att huset
måste byggas af sten enligt en af intendenten vid öfverintendentsembetet
F. G. A. Dahl uppgjord approximativ kalkyl, ansåge generalpoststyrelsen,
att kostnaderna icke borde uppskattas till lägre belopp än 70,000
kronor. Med beräkning att af dessa kostnader hälften skulle komma
att utgå under år 1889 och den andra hälften under år 1890, hade generalpoststyrelsen,
med hänsyn jemväl till postsparbankens behof af förskott
från postverket, hemstält, att anslaget till oförutsedda utgifter, i
1889 års stat upptaget till 83,000 kronor, måtte höjas med 7,000 kronor,
eller till 90,000 kronor.

Sedan Kongl. Maj:t derefter i den till Riksdagen den 14 januari
1889 aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit,
bland annat, att anslaget till oförutsedda utgifter för år 1890
måtte höjas med det af generalpoststyrelsen ifrågasatta belopp, hade
Riksdagen i skrifvelse den 16 maj 1889 anmält, att Riksdagen icke funnit
anledning till erinran emot Kong]. Maj:ts framställning och att Riksdagen
för den skull beslutat att, med godkännande af den af Kongl. Maj:t föreslagna
ändringen i anslaget till oförutsedda utgifter för år 1890, för
samma år höja nämnda anslag med 7,000 kronor.

Vid afgifvande den 23 november 1889 af förslag till postverkets
stater för år 1891 hade emellertid generalpoststyrelsen tillkännagifvit,
att, sedan postmästaren i Sundsvall hos styrelsen anmält, att i anledning
af den ökade rörelsen vid dervarande postkontor en del expeditionslokaler
i det nya posthuset borde, för att blifva tidsenliga, göras rymligare
än förut, styrelsen gått i författning om upprättande af nya kostnadsberäkningar
för posthusets uppförande. Under tiden hade derjemte
fråga väckts om att anordna posthuset så, att der kunde beredas nödiga
lokaler äfven för statens telegrafstation. Af dessa anledningar hade
posthusets uppförande då ännu ej kunnat påbörjas, och några utgifter för
byggnadsföretaget komme derför, emot hvad beräknadt varit, icke att
för år 1889 uppstå. Då halfva kostnaden för ifrågavarande nybyggnad

Statsutskottet« Utlåtande N:o 8.

således borde beräknas för år 1891 och i följd af de ifrågasatta utvidgningarna
kostnaderna för posthuset syntes komma att öfverstiga hvad
förut antagits, hade styrelsen icke ansett sig böra föreslå någon ändring
i anslaget till oförutsedda utgifter för år 1891.

Sistnämnda anslag hade ock — erinrar departementschefen — i
den till Riksdagen den 14 januari 1890 aflåtna statsverkspropositionen
blifvit beräknad till samma belopp som för år 1890, eller till 90,000
kronor, hvilken beräkning af Riksdagen godkänts.

I en af generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen gemensamt aflåten
skrifvelse af den 21 april 1890 hade generalpoststyrelsen derefter anfört,
att vid byggnadsfrågans upptagande det visat sig vara uppenbart, att
expeditionslokaler med erforderligt utrymme för snabb och ordentlig
behandling af den mängd försändelser, som numera förekomme vid postkontoret
i Sundsvall, icke kunde åt postverket beredas i ett hus af
samma storlek som den förutvarande posthusbyggnaden. An mindre tillfredsställande
för framtiden skulle expeditionslokalerna i ett sådant hus
komma att blifva. Postmästaren i Sundsvall hade ock, på sätt i styrelsens
skrifvelse den 23 november 1889 redan blifvit antydt, framhållit
önskvärdheten deraf, att en del lokaler i det nya posthuset måtte blifva
icke oväsentligen större än i det förutvarande posthuset. Den ökning,
som under senaste årtiondet visat sig i såväl antalet invånare i Sundsvall
som ock i rörelsen vid postkontoret derstädes, syntes styrelsen härvid
kräfva särskild! beaktande.

Sålunda hade folkmängden i Sundsvall ökats från den 31 december
1880 till motsvarande dag 1888 med 2,609 personer och under år
1889 med ytterligare 1,330 personer. Antalet invånare i nämnda stad
uppgick, enligt från statistiska centralbyrån lemnadt meddelande, vid
sistnämnda års slut till 12,415 personer. Uppbörden vid postkontoret,
som år 1880 utgjorde 96,194 kronor 29 öre, hade år 1888 stigit till
127,090 kronor 48 öre, och antalet försändelser vid samma kontor hade
under åren 1880—1888 ökats från 322,006 stycken till 1,385,905 stycken.

Med anledning häraf och då enligt den af Kongl. Maj:t faststälda
stadsplanen för Sundsvall endast hus af sten finge uppföras i
den del af staden, der postverkets tomt vore belägen, hade generalpoststyrelsen
uppdragit åt intendenten Dahl att tillse, huruvida nytt
posthus af sten med det utrymme, postmästaren ifrågasatt, äfvensom
tillhörande uthusbyggnader kunde å postverkets tomt uppföras samt
att, i händelse tomten visade sig vara för ändamålet tillräcklig, afgifva
förslag i ämnet jemte eskissritning och approximativ kostnadsberäkning;
och utvisade den af Dahl i sådant afseende uppgjorda planritningen,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att expeditionslokaler, något rymligare än de förutvarande, visserligen
kunde å posttomten erhållas, men att detta kunde ske endast under
förutsättning att postkontoret delades på två våningar, att stallet uteslötes
och att gårdsutrymmet, som erfordrades för ankommande och
afgående åkande poster, till det yttersta inskränktes. En sådan åtgärd
som den att förlägga expeditionslokalerna till två våningar skulle dock
redan från början göra lokalerna mindre tjenliga för det afsedda ändamålet,
försvåra öfversigten af expeditionerna och framkalla behof af
ökade arbetskrafter. Kostnaden för husets uppförande i enlighet med
denna plan hade, under antagande att postmästaren fortfarande likasom
tillförene skulle, för att så mycket som möjligt vara till hands för befrämjande
af arbetets jemna gång, beredas tillfälle att förhyra bostad
inom posthuset, beräknats till omkring 110,500 kronor.

Eu tillfredsställande lösning af byggnadsfrågan syntes således icke
kunna vinnas, med mindre än att till nybyggnaden jemväl finge användas
en posttomten angränsande tomt; och då äfven telegrafstyrelsen
vore i behof af lokaler för telegrafstationen i Sundsvall, hade fråga
uppstått, huruvida icke båda dessa tomter borde bebyggas med ett
gemensamt post- och telegrafhus.

På anmodan af generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen hade
intendenten Dahl derefter uppgjort planeskiss och kostnadsberäkning
för uppförande å omförmälda båda tomter af ett gemensamt post- och
telegrafhus. Kostnaden för detta byggnadsarbete hade af Dahl approximativt
beräknats till 166,500 kronor, deraf i ungefärligt förhållande till
det hvardera verket tilldelade utrymme 130,500 kronor skulle belöpa
på postverket och 36,000 kronor på telegrafverket, hvilket sistnämnda
verk jemväl skulle vidkännas den till 14,000 kronor beräknade kostnaden
för inköp af den för byggnaden ytterligare erforderliga tomt.

Genom deltagande i den gemensamma byggnaden skulle således
kostnaderna för postverket blifva 20,000 kronor högre, än om ett posthus
uppfördes endast å posttomten; men under det att postverket endast
med svårighet och utan tillfredsställande resultat skulle kunna åtnöjas
med sin nuvarande tomt för uppförande af posthus, lemnade deremot
förslaget till båda tomternas bebyggande med ett gemensamt post- och
telegrafhus postlokaler med så stort företräde i fråga om rymlighet och
läge, att den högre utgiften syntes generalpoststyrelsen väl berättigad.
Styrelsen hölle ock före, att, då fråga vore om anskaffande af egna
postlokaler, en klok hushållning bjöde att taga hänsyn dertill, att poströrelsen
ovilkorligen vore stadd i en särdeles stark utveckling. Lokalerna
borde icke anordnas endast efter det nuvarande behofvet, utan

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

redan från början tilltagas så, att de åtminstone kunde tillgodose de
kraf, som med visshet kunde förutses skola ställas på dem redan inom
närmaste tio till tjugu år.

På grund häraf och då genom uppförande af ett gemensamt postoch
telegrafhus i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det uppgjorda
förslaget med deri ifrågasatt tillägg, åsyftande, bland annat, att genom
husets påbyggande bereda lokal för en statstelefonstation, såväl postsom
telegrafverken skulle erhålla tjenstelokaler, som blefve för en längre
framtid fullt tillräckliga och jemväl lemnade utrymme för postverket
till anordnande, när så komme att erfordras, af särskilda tjenstelokaler
för en postinspektion genom att taga i anspråk postmästarens bostadslägenhet,
hade styrelserna hemstält, bland annat, att den till postverkets
tomt gränsande tomten finge inköpas och ett gemensamt postoch
telegrafhus med tillhörande uthusbyggnader å dessa båda tomter
uppföras.

Vid föredragning den 13 juni 1890 af generalpoststyrelsens och
telegrafstyrelsens ifrågavarande skrifvelse hade — meddelar departementschefen
vidare — Kongl. Maj:t bemyndigat dels telegrafstyrelsen
att till ett pris ej öfverstigande 14,000 kronor inköpa tomten n:o 75 vid
Gamla Kyrkogatan och Nygränden i Sundsvall, dels generalpoststyrelsen
och telegrafstyrelsen att i och för uppförande å nämnda tomt och
postverkets tomt n:o 74 i samma stad af ett gemensamt post- och
telegrafhus med tillhörande uthusbyggnader i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ofvan omförmälda planeskiss och det dertill föreslagna
tillägg anskaffa och Kongl. Maj:ts pröfning underställa af kostnadsförslag
åtföljda fullständiga ritningar till dessa byggnader; och hade
styrelserna med skrifvelse den 19 september 1890 öfverlemnat af intendenten
Dahl i nämnda afseende uppgjorda ritningar jemte kostnadsförslag
med anhållan, bland annat, att, derest de uppgjorda förslagsritningarna
vunne nådig fastställelse, styrelserna måtte bemyndigas att
vid utförandet af byggnadsarbetena få vidtaga de mindre ändringar,
som till äfventyrs kunde visa sig behöfliga och icke ökade kostnaden.

För egen del har departementschefen i förevarande ämne anfört,
att fördelarne för den korresponderande allmänheten att i samma hus
ega tillgång till såväl post- som telegraf- och telefoninrättning syntes
honom ligga i öppen dag och icke behöfva vidare framhållas. Mot de
uppgjorda ritningarna till post- och telegrafhuset i Sundsvall hade departementschefen
icke heller något väsentligt att erinra. Visserligen
skulle härvid kunna anmärkas, att vid ritningarnas upprättande hänsyn
tagits jemväl till behofvet af särskild tjenstelokal för en postinspektion

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i Sundsvall, ehuru beslut om inrättande af en sådan postinspektion ännu
icke förelåge, men af skäl, som departementschefen närmare utvecklat
(sid. 19—20 i statsrådsprotokollet), syntes en dylik hänsyn vara fullt
berättigad. Under antagande att personalen vid denna för »norra jernvägspostdistriktet»
afsedda postinspektion, hvilken redan vid den förutsatta
tiden för norra stambanans fullbordande till Luleå, eller år 1894, skulle
framstå såsom af behofvet oafvisligen påkallad, komme att bestå af tre
tjenstemän och eu vaktbetjent, skulle för denna personal erfordras en
tjenstelokal om 5 rum, deraf 1 för postinspektören, 1 för en kontrollör
med hans kassor, frimärkesförråd och räkenskaper, 1 för extra biträden
och tillfälligt å postinspektionskontoret tjenstgörande personer, 1 för
vaktbetjenten och 1 till förvaringsrum för reservpersedlar samt för tjenstgöringen
å banorna beliöfliga vågar m. m.

Då den å ritningarna till post- och telegrafhuset såsom bostad för
postmästaren angifna lokal 1 trappa upp således redan under år 1894
skulle behöfva tagas i anspråk för postinspektören, ansåge departementschefen
emellertid, att postmästarens bostadslägenhet redan från
början borde förläggas 2 trappor upp. De för postinspektionen
icke behöfliga lägenheter i våningen 1 trappa upp borde, i likhet med
hvad som egt rum i det förra posthuset, upplåtas till bostad åt sådana
vid postkontoret anstälde tjenstemän och betjente, som med hänsyn till
natt-tjenstgöringen vid postkontoret vore i behof af bostad inom posthuset.
För tiden från hösten 1892, då det nya post- och telegrafhuset
beräknades blifva färdigt, och till dess postinspektionslokalen behöfde
för sitt egentliga ändamål tagas i anspråk, skulle, enligt hvad departementschefen
antoge, hinder ej möta att få de för postinspektionen afsedda
rum uthyrda såsom tillfällig bostad åt tjenstemän vid postkontoret.

I följd deraf att det ifrågavarande byggnadsföretaget icke blifvit
under år 1890 påbörja dt, hade en behållning å postverkets anslag till
oförutsedda utgifter för sistnämnda år uppstått, utgörande omkring 70,000
kronor. Under förutsättning att den del af kostnaden för posthus i
Sundsvall efter den nya planen, som icke betäcktes af 1891 års anslagför
oförutsedda utgifter, i den mån detta blefve för ändamålet disponibelt,
borde utgå af 1892 års enahanda anslag, hade generalpoststyrelsen
hemstält, att sistnämnda anslag måtte i staten för 1892 upptagas till
oförändradt belopp, eller till 90,000 kronor, och under hänvisning till hvad
departementschefen förut yttrat i fråga om kostnaden för postverkets
andel i det föreslagna nya post- och telegrafhuset ansåge sig departementschefen
böra biträda hvad generalpoststyrelsen sålunda hemstält.

Af hvad till statsrådsprotokollet meddelats rörande den ändrade

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

planen för uppförande af den för postverket erforderliga nya byggnaden
i Sundsvall framgår, att samma byggnad, oafsedt den del deraf, som
skulle disponeras af telegrafverket, skulle komma att uppföras till större
dimensioner än hvad postverkets egna behof för närvarande och under
den allra närmaste framtiden kunde anses kräfva, i det att nemligen
én särskild bostadslägenhet skulle anordnas för postmästaren. Då utskottet
af flera skäl i allmänhet icke anser lämpligt, att i statens hus
inredas bostadsvåningar åt embets- och tjenstemän, skulle utskottet i
enlighet med denna sin uppfattning icke hafva kumiat godkänna en
dylik anordning, derest icke i förevarande fall en särskild omständighet
synts utskottet böra föranleda till ett undantag från den allmänna regeln.
Den ständigt växande betydelse, Sundsvall erhåller i så väl postaliskt
som telegrafiskt hänseende, berättigar nemligen, enligt utskottets
förmenande, till det antagande, att i eu icke allt för aflägsen framtid
post- och telegrafrörelsen i Sundsvall skall hafva vunnit en så betydande
omfattning, att jemväl det utrymme, som upptages af den nu till
bostadsvåning för postmästaren afsedda lägenhet, skall befinnas vara
för samma rörelse erforderligt. Vid sådant förhållande synes en
klok hushållning bjuda, att den ifrågavarande byggnaden redan från
början uppföres till den i förevarande plan afsedda storlek, helst
kostnaden för anbringandet, i sammanhang med husets uppbyggande
i öfrigt, af omförmälda lägenhet icke lärer stiga till högre belopp
än att under den tid, som åtgår innan lägenheten kan blifva för
post- eller telegrafverkets behof erforderlig, fullt skälig ränta å beloppet
kan erhållas genom lägenhetens uthyrning till postmästaren
eller annan person. Utskottet antager nemligen, att den hyra, som
postmästaren, enligt hvad af statsrådsprotokollet synes framgå, skulle
för lägenheten erlägga, icke till beloppet kommer att sättas lägre än
hvad i allmänhet för våningar af samma storlek i orten betalas, likasom
utskottet föreställer sig, att, derest postmästaren icke skulle befinnas
villig att på de vilkor, som af generalpoststyrelsen kunna anses
skäliga, förhyra lägenheten, densamma varder på enahanda vilkor till
förhyrning utbjuden åt allmänheten.

Beträffande särskilt den kostnad af 166,500 kronor, hvartill det
ifrågavarande byggnadsarbetet beräknats komma att uppgå, anser sig
utskottet kunna hysa förhoppning, att, då prisen på byggnadsmaterial
äro stadda i sjunkande, berörda kostnad i verkligheten skall kunna något
nedbringas. Då kostnaden, hvad postverkets andel deri vidkommer,
skall bestridas från anslaget till oförutsedda utgifter, har utskottet emellertid
trott anledning icke förefinnas att föreslå en nedsättning af samma

Bih. till liiksd. Prof. 18Ö1. 2 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anslag under det belopp, hvartill detsamma de senare åren varit uppfördt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfordt får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med beräknande af postverkets
utgiftsstater för år 1892 till följande belopp, nemligen*

aflöningsstaten....
öfvergångsstaten ....
indragningsstaten ...

pensionsstaten ..........

omkostnadsstaten ....
oförutsedda utgifter,
afkortningar och
m. m.......................

kronor

esti tu tioner

2,820,800

6,200

2,593

88,000

4,193,500

90,000

48,907: —

tillsammans kronor 7,250,000: —
må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 7,250,000 kronor att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

[4.]

Ang.anslagm 4:o) Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit, att Riksdateiegrafveiket.
gen, mec[ godkännande af de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den
12 januari 1891 omförmälda ändringar i telegrafverkets stater, under
Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar,
som kunde finnas af behofvet påkallade, måtte såsom reservationsanslag,
att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år
1892 anvisa enahanda belopp, 1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna
för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott,
som kunde å telegrafinkomsterna uppstå, finge af Kongl. Maj:t
användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets
utgiftsstater för år 1892 komma att utvisa följande summor:

aflöningsstaten..................................

öfvergångsaflöningsstaten ..............

pensions- och understödsstaten ...
underhållsstaten................................

............................. kronor	939,800: —
............................ »	8,520: —
.............................. »	97,660: —
.............................. »	284,800: —
tillsammans kronor	1,330,780: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

För innevarande år hafva samma staters summor bestämts sålunda:

aflöningsstaten........................................................................kronor 930,200

öfvergångsaflöningsstaten ...................... » 8,720

pensions- och understödsstaten ....................................... » 97,660

underhållsstaten .................................................................... » 284,800

Summa kronor 1,321,380: —
Slutsumman af de för år 1892 föreslagna staterna öfverstiger således
slutsumman af de för innevarande år faststälda med 9,400 kronor, i det
att nemligen aflöningsstaten höjts med 9,600 kronor, medan åter öfvergångsaflöningsstaten
minskats med 200 kronor; och har utskottet, med
afseende å hvad till statsrådsprotokollet (sid. 25—26) anförts till stöd
för de sålunda ifrågasatta förändringarna i omförmälda stater, icke funnit
anledning att mot samma förändringar framställa någon erinran.

Allt sedan år 1871, då staten för telegrafverket för första gången
understäldes Riksdagens pröfning, har Kongl. Maj:t årligen af Riksdagen
äskat medgifvande, att det öfverskott, som kunde å telegrafinkomsterna
uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring, och år efter år har Riksdagen
bifallit dessa Kongl. Maj:ts framställningar. Jemväl för nästkommande
år har Kongl. Maj:t, såsom af det förestående framgår, begärt ett dylikt
medgifvande. Det synes utskottet likväl kunna med allt skäl ifrågasättas,
huruvida icke tidpunkten snart vore inne, att den undantagsställning,
telegrafverket sålunda intagit i förhållande till öfriga kommunikationsinrättningar,
upphörde och verkets öfverskott stäldes till Riksdagens
disposition. Enligt hvad utskottet inhemtat, hafva nemligen telegrafverkets
reserverade medel under de senare åren uppgått till ganska
afsevärda belopp. Sålunda utgjorde, enligt en utskottet meddelad uppgift,
telegrafverkets kontanta tillgång utöfver skuld vid 1885 års utgång
................................................................................................... kr. 225,658: 54

öfverskotten uppgingo sedermera
för år 1886 till......................... kr. 3,982: 98.

)) » 1888 » ......................................... )) 170,738: 78.

» » 1889 » .......................................... » 123,508: 81. kr. 298,230:. 57

kr. 523,889: 11.

Af dessa medel användes på grund af särskilda
Kongl. Maj:ts bemyndiganden:

under år 1885............................................. kr. 92,624: 17.

» » 1886............................................ » 52,504: 40.

» » 1887............................................ » 17,067: 84.

» » 1889........................................... » 101,263: 05. kr. 263,459: 46

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

hvadan alltså tillgången vid 1889 års slut utgjorde... kr. 260,429: 65.

Om till denna summa lägges öfverskottet för år

1890, livilket lärer kunna beräknas till ........................... » 108,370: 35

men åter från samma summa dragés hvad af ifrågavarande
medel enligt särskilda Kongl. Maj:ts bemyndiganden
stälts till telegrafverkets disposition

under år 1890, eller ........................................................... » 108,800: —,

kan alltså tillgången vid 1890 års slut beräknas till

omkring .................................................................................. » 260,000: —

Då emellertid en särskild af Kongl. Maj:t tillsatt komité för närvarande
till behandling förebar den af Riksdagen väckta frågan om postoch
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse, samt det
synes utskottet uppenbart, att, derest en förening mellan de båda verken
kommer till stånd, det icke kan ifrågakomma, att Kong]. Maj:t öfver
telegrafinkomsterna erhåller annan dispositionsrätt än den han för närvarande
eger öfver postinkomsterna, bar utskottet icke ansett lämpligt,
att Riksdagen, innan kännedom erhållits om det förslag, omförmälda
komité lärer komma att afgifva, vidtager någon inskränkning i den
Kongl. Maj:t hittills tillerkända rätten att förfoga öfver öfverskottet å
telegrafmedlen.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 12 januari 1891
omförmälda ändringar i telegrafverkets stater, under
Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater
göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt
af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1892 anvisa

1,350,000 kronor samt tillika medgifva, att det öfverskott,
som kan å telegrafinkomsterna uppstå, må af
Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring.

Tullverket.

Ang anslag 5:o) Beträffande tullverket har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen,
uver «*• med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 12 januari 1891 föreslagna förändringar i tullverkets stater, måtte
bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma sva -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

rande belopp af 2,550,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt
af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater
för år 1892 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande
belopp:

aflöningsstaten......................................................................

öfvergångsaflöningsst-aten...................................................

ålderstilläggsstaten...............................................................

indragningsstaten..................................................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente.
..^............................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn.........

oinkostnadsstateri..............................................................

kronor 1,812,600: —

» 19,320: —

» 220,000: —

» 25,910: —

» 227,000: —

» 31,800: —

» 213,370: —

Summa kronor 2,550,000

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten......................................................................

öfvergångsaflöningstaten.....................................................

ålderstilläggsstaten............................................................

indragningsstaten................................................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente.
................................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn.........

omkostnadsstaten................................................................

kronor 1,812,600:

» 28,370:

» 220,000:

» 28,660:

» 227,000:

» 31,800

» 211,570

Summa kronor 2,560,000

Slutsumman af de för år 1892 föreslagna staterna understiger således
slutsumman af de för innevarande år faststälda med 10,000 kronor.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka föranledt de
af Kongl. Maj:t nu föreslagna förändringarna i staterna, tillåter sig hänvisa
till de upplysningar derom, som lemnats på sid. 27—28 i statsrådsprotokollet,
hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »tullverket»
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Extra utgifter.

Ang. reservationsanslaget

till extra utgifter.

6:o) Enligt hvad till utskottets kunskap kommit, hafva nästlidet års
statsrevisorer ij.sin berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1889 ifrågasatt, huruvida icke det under
förevarande hufvudtitel uppförda reservationsanslaget till extra utgifter,
nu 35,000 kronor, lämpligen skulle kunna i någon mån nedsättas.

Med afseende härå och då revisorernes berättelse ännu icke till
Riksdagen inkommit, har utskottet ansett sig böra uppskjuta att yttra
sig öfver det i omförmälda berättelse sålunda berörda anslaget å denna
hufvudtitel till extra utgifter; men skall utskottet framdeles under riksdagens
lopp i afseende å nämnda anslag afgifva den framställning, hvartill
förhållandena må föranleda; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. öfriga 7:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln
°r<?nsiTg.e år icke någon förändring ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,
i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde
hufvudtiteln må i riksstaten för år 1892 uppföras till
oförändrade belopp.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva nedannämnda
framställningar blifvit gjorda; och får utskottet härmed öfvergå
till afgifvande af yttrande öfver berörda framställningar.

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

8:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ochAng. anslag till
under åberopande af hvad i ämnet finnes anfördt till statsrådsproto-byrTassistlntl
kollet (sid. 29) får utskottet hemställa, finansdeparte meniets

bank att

Riksdagen må till beredande af arfvode för en bvråbyråassistent
å finansdepartementets bankbyrå på extra [6.]
stat äfven för 1892 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

9:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embets-^/ anslag till
verket förskottsvis bestridt följande till sjunde hufvudtiteln hänförliga^/Ustatsilnutgifter,
hvilka borde hos Riksdagen anmälas till ersättning, nemligen: toref wnrda

föv skott.

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner......... kronor 7,720: 17

» ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
å indragna boställen ............................... » 6,858: 37

» ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställshafvare
för saknad afkomst af exproprierad

jord ................................................................................. » 1,622: 79

» godtgörande af den på vissa kronoegendomar
belöpande kostnad för deltagande under år 1889

i Hjelmarens och Qvismarens sänkning ............... » 7,862: 77

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenafledningsföre tag

...................................................................................... » 11,683:31

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen » 137,963: 54

» gäldande af prestlönemedel m. in., belöpande
å indragna häradshöfdingebostället mantal
Medby Öfver- och Nedergården i Göteborgs

och Bohus län .......... » 31: 88

» godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt
tillträdande arrendatorerna af sistnämnda boställe
samt af indragna hospitalshemmanet 1/s
mantal Munkaskog i Skaraborgs län ..................... » 3,782: —

[7.]

Transport kronor 177,524: 83

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kronor 177,524: 83
till godtgörande af kostnaden för återförvärfvande
åt kronan af ett från indragna mönsterskrifvarebostället
Gulastorp n:is 4 och 5 i Kristianstads
län, såsom vederlag för vunnen jordförbättring

genom sjösänkning, utbrutet område..................... » 251: 71

» ersättning till egare af skattefrälsehemman,

hvilkas ränta icke blifvit af statsverket inlöst... » 4,847: 91

» godtgörande af reparations- och underhållsarbeten
å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms
broar ..................................................................... » 2,928: 44

eller tillhopa kronor 185,552: 89.

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvan omförmälda,
af statskontoret gjorda förskott, på extra stat
för år 1892 anvisa ett belopp i jemnt krontal af
185,553 kronor.

Genomförande af öfverintendentsemlbetets nya organisation.

Ang. anslag
till genom- .
förande af 1
öfverintendentsembetets

nya organisation.

[8.]

10:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
öfverensstämmelse med hvad förut egt rum hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för genomförande af öfverintenclentsembetets
nya organisation, å extra stat för år
1892 anvisa ett belopp af 500 kronor.

Uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå.

uppförande‘af H;o) Sedan nästlidet års Riksdag till bestridande af kostnaden för

ny länsresi- uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå beviljat ett extra anslag
den‘umeTd 17U>000 kronor, att utgå under två år, och deraf anvisat ena hälften,
[9] e^er 85,000 kronor, för år 1891, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dagen att å extra stat för år 1892 å det beviljade anslaget anvisa återstående
85,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Reparations- och förändringsåtgärder utvändigt å vissa kronans hus

i Stockholm.

12:o) Sedan 1890 års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.^ ansla9tiU
Maj:t gjord framställning dels till reparations- och förändringsåtgärder ^c/f/arå"-utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm, dels ock till bestridande a^drinPå^ärder
kostnaden för inläggande af brandbotten och deraf föranledda arbeten i\ls; stocTdet
åt generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen beviljat ett extra holmanslag
af 100,000 kronor, att utgå under två år, och deraf för år 1891 [10.]

anvisat ett belopp af 50,000 kronor, har Kong]. Maj:t nu föreslagit Riksdagen
att å extra stat för är 1892 till reparations- och förändringsåtgärder
utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm anvisa återstående hälften
af nyssnämnda år 1890 af Riksdagen beviljade anslag, eller 50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till reparations- och förändringsåtgärder
utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm,
af det redan beviljade anslaget anvisa på extra stat
för år 1892 återstående 50,000 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

13:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riks-^"^"*^
dagen måtte dels af det utaf 1889 års Riksdag beviljade anslaget för ana/uiefZ-9
läggning af telefonledningar på extra stat för år 1892 anvisa en femtedel lednin9armed
150,000 kronor, dels ock för anläggning af telefonledningar från [l 1 •]
Piteå till Haparanda, från Uddevalla till Strömstad och från Örebro till
riksgränsen vid Magnor bevilja ett extra anslag för år 1892 å 116,000
kronor.

I sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet
till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr A. V. Ljung Bih.

till Rilcsd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

man väckt motion (n:o 159), deruti hemstälts, det måtte Riksdagen
dels efter utredning med förslag af statsutskottet anslå nödiga medel till
betäckande af de skulder, telegrafverket åsamkat sig för inköp eller utförande
af telefonanläggningar, dels i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om framläggandet af en fullständig plan för den blifvande utvecklingen
af statens telefonväsende.

Hvad först angår det af Kongl. Maj:t äskade anslaget å 150,000
kronor, har departementschefen — under erinran att 1889 års Riksdag för
anläggning af telefonledningar beviljat ett extra anslag af 750,000 kronor,
att utgå under fem år, af hvilket anslag hittills anvisats 150,000 kronor
för hvartdera af åren 1890 och 1891, samt att enligt den för nyssnämnda
Riksdag framlagda plan i första rummet borde till anläggande förekomma
linierna Stockholm—Malmö, Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö,
Göteborg—Jönköping och Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar
— till statsrådsprotokollet, i fråga om användningen af de hittills anvisade
medlen, meddelat, att, sedan Kongl. Maj:t den 5 oktober 1889 anbefalt
telegrafstyrelsen att för en kostnad, icke öfverstigande 219,475 kronor,
låta i öfverensstämmelse med uppgjord plan anlägga en dubbeltrådig
telefonledning af 3 mm. koppartråd mellan Stockholm och Malmö jemte
utgreningslinier till Jönköping och Vexiö med två dubbelledningar af 2,5
mm. koppartråd äfvensom att utföra arbetet under loppet af nästlidet
år, Kongl. Maj:t derefter, på framställning af telegrafstyrelsen, den 6
juni 1890 anbefalt bemälda styrelse att i sammanhang med förberörda
arbete låta mellan Stockholm och Malmö upplägga en andra för mellanstationerna
afsedd dubbelledning af 2,5 mm. koppartråd, dervid telegrafstyrelsen
skulle ega att hos Kongl. Maj:t göra framställning om sättet för
godtgörande af den del af den till 343,915 kronor beräknade kostnaden
för hela ifrågavarande arbete, som icke kunde bestridas af de för åren
1890 och 1891 anvisade anslagsbelopp. Enligt hvad telegrafstyrelsen i
skrifvelse af den 23 sistlidne december anmält, voro då — meddelar departementschefen
vidare — såväl de båda dubbelledningarna mellan Stockholm
och Malmö som ock utgreningslinien till Vexiö fullbordade, hvaremot
utgreningslinien till Jönköping ännu icke medhunnits.

Derjemte hade telegrafstyrelsen bemyndigats att, sedan enligt gjordt
erbjudande ett belopp, motsvarande den beräknade anläggningskostnaden
för telefonförbindelsen mellan Göteborg och Uddevalla, 26,465 kronor,
blifvit till telegrafstyrelsen från Uddevalla stad förskottsvis inbetaldt, gå i
författning om nämnda förbindelses anläggning.

1 skrifvelse den 23 december nästlidet år, deruti telegrafstyrelsen anhållit,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning om an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

visande för år 1892 af ifrågavarande 150,000 kronor, hade styrelsen anmält,
att beloppet vore afsedt att användas för påbörjande från Stockholm
och framdragande till Söderhamn af den telefonlinie, som enligt den ursprungliga
arbetsplanen borde anläggas mellan Stockholm och Hernösand.

Vidkommande derefter anslagsfordringen å 116,000 kronor har departementschefen
meddelat, hurusom telegrafstyrelsen i skrifvelse af den
19 sistlidnc december gjort framställning om anvisande af ett särskild!
anslag å berörda belopp för ofvan angifna ändamål, ocli dervid hvad
anginge

l:o linien Piteå—Haparanda,

anfört, att behofvet af eu sådan förbindelse blifvit hos telegrafstyrelsen
framhållet af landshöfdingen i Norrbottens län, som i sådant afseende
åberopat hufvudsakligen följande grunder.

Norrbottens ofantliga areal, som utgjorde eu fjerdedel af hela rikets,
föranledde dertill, att befolkningen ännu vore gles och afstånden stora
mellan länets hufvudorter. Denna omständighet hade åter till följd otillräckliga
och besvärliga kommunikationer med sen och otillfredsställande
postgång samt ett i alla afseenden förlamande inflytande på utvecklingen
af ortens afsevärda rikedomskällor, hvilket allt gjorde anordnandet af
telegraf- och telefonförbindelser i detta län nödvändigare än i andra landsdelar
och påkallade statens mellankomst i högre grad än annorstädes,
enär det gälde tillgodoseendet af en stor och löftesrik del af fäderneslandet,
hvilkens befolkning likväl ännu helt naturligt saknade tillräckliga
medel att sjelf ensam fylla behofven. Af denna anledning hade också
genom statens försorg, men med betydande bidrag af orten, telefonledningar
för några år sedan blifvit åvägabragta från Piteå till Elfsbyn,
från före till Bränna i Öfver-Kalix samt från Haparanda upp till Matarengi
i Öfver-Torneå, allt i enlighet med Kong! Maj:ts beslut af den
13 mars 1885. Men för att på ett fullständigare sätt bereda nyssnämnda
fördelar åt hufvudorterna i de särskilda floddalarne och, i mån
af liniernas utsträckning högre upp i landet, åt hela landsdelen, erfordrades
det och hade det äfven från början varit afsedt, att de sålunda
på skilda orter anordnade telefonledningarna sedermera skulle sammanbindas
i ändamål dels att upphäfva den fullkomliga afstängning, hvari
hvarje floddal af ålder befunne sig med en enda utfartsväg till kusten,
men utan samband med sina sidogrannar, dels ock att underlätta det af
de långa afstånden tryckta affärslifvet samt att framkalla nya förvärfsgrenar
och större lifaktighet i de näringar, hvaråt befolkningen redan

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

egnat sitt arbete. Från statens synpunkt vore dén nu ifrågasatta telefonförbindelsen
af stor betydelse, såsom högeligen underlättande såväl förvaltningen
af länet i allmänhet som upprätthållandet af den allmänna ordningen
derstädes, hvilket i en delvis öde eller glest befolkad landsdel alltid
mötte särskilda svårigheter. Vigten häraf ökades i följd af länets egenskap
af gränsort, hvarest mellan befolkningen på ömse sidor om gränsen
understundom kunde uppstå menliga tvister, hvilka påkallade länsstyrelsens
hastiga ingripande. Den föreslagna telefonförbindelsen skulle äfven medföra
direkt besparing för statsverket genom minskadt behof af resor, expresser
och dylika omkostnader. Den nytta, som genom denna telefonledning
skulle tillskyndas länets största affärsverksamhet, trävaruindustrien,
vore uppenbar jemväl deraf, att å andra orter denna industris målsmän
ensamma, utan betungande af staten, varit villiga och mägtiga att förskaffa
sig det ifrågavarande vigtiga samfäld! smedlet.

Men då i Norrbottens län staten vore den störste jord- och skogsegaren,
tillfölle dessa fördelar hufvudsakligen statsverket, hvarför rättvisan
syntes kräfva, att staten, som inhöstade största afkastningen af länets skogar
och använde densamma på andra orter, jemväl lemnade väsentligt bidrag
till befordrande af de allmännyttiga inrättningar, som vore för dess
industri och domäner af nöden. Slutligen borde härvid icke förbises nyttan
af ifrågavarande förbindelse vid truppsammandragningar inom länet.

Telegrafstyrelsen, som förmälte sig till alla delar instämma i hvad
landshöfdingen i länet sålunda anfört, hade vidare upplyst, att kostnaden
för den föreslagna telefonförbindelsen från Piteå öfver Luleå, Råneå, Törefors
och Neder-Kalix till Haparanda, en sträcka af 224 kilometer, med
dubbel ledningstråd, som upplades på förut befintliga stolpar, vore beräknad
till 40,000 kronor, hvaraf en fjerdedel, eller 10,000 kronor, redan vore
af länets landsting för detta ändamål anvisad, så att på statens andel
skulle komma ett belopp af 30,000 kronor.

Beträffande

2:o linien Uddevalla—Strömstad

hade telegrafstyrelsen anfört, att denna telefonlinie skulle utgöra en naturlig
fortsättning af den delvis redan utförda och i sin helhet beslutade
vestkustlinien Malmö—Helsingborg- Halmstad— Göteborg—Uddevalla samt
antagligen komma att i en icke aflägsen framtid fortsättas fram till Norges
hufvudstad. Denna linie, hvilken syntes kunna fullt likställas med
den äfvenledes redan beslutade ostkustlinien, vore af allra största vigt för

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

de bohuslänska kustplatserna med deras talrika skeppsrederier, storartade
liskerier och många badorter. Enligt kommerskollegii senaste berättelse
uppginge lästetalet af de å den bohuslänska landsbygden hemmahörande
fartygen till 35,854 tons eller till 6,916 tons mer än i något annat län
och mångdubbelt mer än i flertalet af de andra länen. Fiskerierna hade
under fisketiden 1888—1889 lemnat en afkastning af omkring 2,500,000
kronor. Af landets badorter vore de förnämsta belägna inom Bohuslän.

Behofvet af ifrågavarande interurbana telefonförbindelse inom länets
norra del gjorde sig så mycket mer känbart, som denna länsdel vore i saknad
af jernvägar och äfvenledes under en stor del af året ytterst knapphändigt
försedd med ångbåtslägenheter, så att till exempel postbefordringen,
med undantag för Strömstad, inskränkte sig till kärrpost tre gånger i
veckan. Just under denna tid, eller vintermånaderna, vore det som fiskebedriften
hufvudsakligen påginge och nästan alla fraktslut egde rum, hvadan
telefonförbindelsen i synnerhet under nämnda årstid, då öfriga kommunikationer
vore sämre, skulle varda till oberäknelig fördel.

Derjemte läge det, enligt telegrafstyrelsens mening, stor vigt uppå,
att de nuvarande genom telegrafverkets försorg anlagda och staten tillhöriga,
i skärgården spridda telefonstationerna blefve sins emellan förbundna,
så att derigenom erhölles ett fullständigt provinsnät med snabb kommunikation
med de förnämsta afsättnings- och skeppningsorterna för fisken,
bland hvilka särskildt borde nämnas Göteborg och Uddevalla.

Telegrafstyrelsen hade vidare upplyst, att det af styrelsen påräknade
antalet abonnenter för upprättande af lokalnät i Strömstad och Grebbestad
redan vore fulltecknadt, men blott under vilkor att den nu föreslagna
hufvudledningen Uddevalla—Strömstad komme till stånd.

Kostnaden för denna telefonlinie med utgreningar till Munkedal och
Grebbestad samt med dubbel kopparledning af 2,5 mm. tjocklek och 113
kilometer i längd vore af telegrafstyrelsen beräknad till 26,000 kronor.

Under erinran, hvad slutligen vidkomme den tredje af de föreslagna
linierna eller

3:o linien Örebro—riksgränsen vid Magnor,

att från såväl svensk som norsk sida framställningar gjorts om Kongl.
Maj:ts tillstånd att öfver riksgränsen framdraga enskilda telefonledningar
till underlättande af den stora och lifliga affärsverksamhet, som egde
rum mellan de på ömse sidor om nämnda gräns belägna orter, hade
telegrafstyrelsen tillkännagifvit, att vid de med anledning häraf mellan

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

svenska och norska telegrafförvaltningarna förda underhandlingar angående
lämpligaste sättet för åvägabringande af telefonförbindelse mellan
de förenade rikena samstämmigt framhållits icke blott önskvärdheten,
utan äfven nödvändigheten deraf, att dylik förbindelse borde utföras af
staterna, hvar å sin sida och genom sitt telegrafverk, äfvensom att telegrafstyrelsen
ock hade sig bekant, att hos Kongl. Maj:ts norska regering
redan gjorts framställning om äskande hos Storthinget af anslag i
hvad rörde ledningen mellan riksgränsen och Kristiania.

På det största möjliga gagn måtte dragas af den nu ifrågasatta internationella
telefonförbindelsen, borde densamma, enligt telegrafstyrelsens
mening, å svenska sidan sättas i samband med rikstelefonnätet och
framdragas genom sådana orter, der affärsverksamheten vore af betydenhet
och dit rikstelefonnätet äfven i annat fall antagligen skulle förr
eller senare komma att utsträckas.

För sådant ändamål hade derför synts lämpligast, att ledningen
upplades på telegrafverkets förutvarande stolpar inom statsbanans område
från riksgränsen i närheten af Magnor ötver Karlstad och Kristinehamn
till Karlskoga jernvägsstation; att derifrån utefter den enskilda
jernvägen uppfördes en ny stolplinie för ledningens framdragande till
Nora; samt att ledningen derifrån åter upplades pa telegrafverkets
stolpar till Örebro, hvarest anslutningen till rikstelefonnätet skulle
ega rum.

Likasom för de telegrafverkets förut varande interurbana telefonförbindelser,
hvilka intagits i rikstelefonnätet, borde äfven för den nu
ifrågasatta ledningen användas dubbel kopparledning af minst 2,5 mm.
diameter.

Kostnaden för en sådan ledning, hvars längd utgjorde 260,6 kilometer
med 57 kilometer ny stolplinie mellan Nora och Karlskoga, vore,
med inberäkning af kortare kabelledningar och apparater, af telegrafstyrelsen
förslagsvis beräknad till 60,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört, att, då på framställning
af Kongl. Maj:t 1889 års Riksdag för anläggning af telefonledningar
anvisade ett belopp af 750,000 kronor, att utgå under
fem år, och derigenom'' satte telegrafverket i stånd att telefoniskt
med hvarandra förbinda ett större antal af landets vigtigare städer,
staten på telefonväsendets område öfvertog en uppgift, hvars fyllande,
såsom ock vid nämnda tidpunkt uttalades, med visshet kunde
antagas leda dertill, att inom eu närmare eller aflägsnare framtid ett
hela landet omfattande telefonnät genom statens försorg komme att
bringas till stånd. Med denna uppgift för ögonen vore det emellertid

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af vigt, att de hufvudledningar, hvilka skulle förbinda de olika landsdelarne
med rikstelefonnätet, komme till utförande så fort omständigheterna
det medgåfve. Härför talade icke blott den omständigheten
att, då staten på detta område öfvertagit en uppgift, hvilken eljest
kunnat tillgodoses af den enskilda företagsamheten, de särskilda orterna
syntes eg a berättigade anspråk, att med deras förbindande i telefoniskt
afseende med öfriga delar af landet icke fördröjdes längre än nödigt.
Äfven statens eget välförstådda intresse hänvisade på ett framgående i
antydda rigtning. Jemte det att inkomsten af de talrika lokala telefonnät,
staten numera egde i olika landsdelar, kunde antagas komma att
väsentligen stegras, i den mån dessa nät blefve förbundna med hvarandra
och med rikstelefonnätet, vore det nemligen en gifven sak, att statens
telefonnät, först sedan det erhållit en sådan utsträckning, att det omfattade
alla orter af betydenhet i landet, komme att utveckla sin hela
betydelse för samfärdseln och de ekonomiska intressena och dermed äfven
att gifva staten full afkastning af det i anläggningen nedlagda kapitalet,
hvarför det uppenbarligen borde ligga i statens intresse att, i den
mån tillgångar kunde beredas, fortskynda uppnåendet af nyssnämnda tidpunkt.
Departementschefen ansåge sig derför böra understödja telegrafstyrelsens
förslag om anvisande af ett särskildt, anslag för utförande redan
under den femårsperiod, för hvilken förut omförmälda anslag å

750,000 kronor blifvit anvisadt, af vissa ytterligare interurbana telefonledningar,
hvilka kunde anses af mera framstående vigt.

I fråga om valet af de ledningar, hvilka sålunda borde utöfver den
förut för femårsperioden uppgjorda planen nu komma till utförande,
ansåge departementschefen äfvenledes telegrafstyrelsens förslag böra vinna
godkännande. Bland de föreslagna ledningarna inginge visserligen linien
Piteå—Haparanda icke omedelbart såsom en länk i rikstelefonnätet, men
komme att i en framtid utgöra en vigtig del af detsamma, och genom
dess anläggning fyldes i öfrigt redan nu, på sätt landshöfdingen i länet
framhållit, ett i den ifrågavarande, på kommunikationer vanlottade landsdelen
sedan länge förefintligt behof. För förvaltningen af statens vidsträckta
skogar i Norrbottens län blefve ledningen af särskild betydelse,
i det att genom densamma de i de särskilda floddalarne befintliga, ganska
omfattande telefonnäten kunde bringas i förbindelse med länets hufvudorter,
hvarigenom vid förekommande tillfällen, såsom vid utbruten skogseld,
under pågående större afverkningar o. s. v., väsentliga fördelar
måste komma att beredas nämnda förvaltning. Linien Uddevalla—Strömstad
utgjorde, såsom telegrafstyrelsen erinrat, eu integrerande del af den
blifvande vestkustlinien och finge dessutom den särskilda uppgiften att

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

med hvarandra förbinda åtskilliga af de i bohuslänska skärgården genom
telegrafverkets försorg anlagda telefonstationerna. Hvad slutligen beträffade
linien från Örebro till norska gränsen, komme densamma, under
förutsättning att den vid gränsen möttes af en till Kristiania framdragen
ledning, att med hvarandra förbinda Sveriges och Norges telefonnät.
Om än den sålunda föreslagna linien må hända icke, åtminstone under
den närmaste framtiden, komme att lemna en afkastning, som motsvarade
full ränta på det i anläggningen nedlagda kapitalet, borde dock
icke förbises, att mellan de närmast riksgränsen på ömse sidor om densamma
belägna, med talrika industriella etablissement försedda orterna,
hvilka hittills saknat telefonisk förbindelse med hvarandra, en icke ringa
telefonkorrespondens kunde antagas komma att uppstå. Och i öfrigt
skulle de fördelar, som för samfärdseln de båda rikena emellan bereddes
genom den ifrågavarande internationella ledningen — i hvilket afseende
uppmärksamhet särskildt borde lästas på möjligheten till omedelbara
muntliga förhandlingar mellan förvaltningsmyndigheterna i de båda hufvudstäderna
— tillräckligt uppväga olägenheten af ett åtminstone under
den första tiden mindre tillfredsställande ekonomiskt resultat. Då likväl
de förväntade fördelarne af linien Örebro—riksgränsen endast kunde
uppstå under den ofvan uttalade förutsättningen, att linien på norska
sidan framdroges till Kristiania, ansåge departementschefen förstnämnda
linie endast under nyssberörda förutsättning böra komma till stånd. Enligt
hvad departementschefen inhemtat, vore emellertid Kongl. Maj:ts
norska regering betänkt att hos Kongl. Maj:t göra framställning i antydda
hänseende.

Hvad slutligen beträffar herr Ljungmans ofvan omförmälda, i förevarande
ämne väckta motion, får utskottet i afseende å de omständigheter
och skäl, på hvilka motionären grundat sitt förslag, hänvisa till
motionen i fråga.

Kongl. Maj:ts framställning om anvisande för år 1892 af den på
samma år belöpande andel af ofvanomförmälda, år 1889 beviljade anslag
för anläggning af telefonledningar har icke gifvit anledning till någon
utskottets erinran; och då den nya anslagsfordran å 116,000 kronor,
Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål nu framstält, synts utskottet
välgrundad, har utskottet ansett sig böra förorda bifall jemväl till det i
sistberörda afseende gjorda förslag. Dock föreställer sig utskottet, att
Riksdagen vid beviljande af det för linien Örebro—riksgränsen afsedda

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anslag bör uttryckligen göra utgåendet af samma anslag beroende derpå,
att genom norska statens försorg linien på andra sidan gränsen framdrages
till Kristiania.

Vid behandling af förevarande ärende har utskottet, särskildt med
föranledande af den i ämnet väckta motionen, fäst sin uppmärksamhet
vid det förhållande, att telegrafstyrelsen för medel, dem styrelsen med
Kongl. Maj:ts tillstånd upplånat från handels- och sjöfartsfonden samt
andra under statskontorets förvaltning stående fonder, bestridt kostnaderna
för anläggningar och inköp af lokala telefonnät äfvensom för byggande
af telefonlinien Stockholm—Göteborg.

I det statsrådsprotokoll, som fans vidfogadt den till 1889 års
Riksdag aflåtna statsverkspropositionen, i hvad densamma rörde anslagen
under finansdepartementet, omförmäldes, att de skulder, hvilka statens
telefonvåsende för ofvan angifna ändamål åsamkat sig och å hvilka
telegrafstyrelsen hade att erlägga ränta och amortering, redan då belöpte
sig till sammanlagdt 502,000 kronor. Departementschefen anförde
emellertid till samma protokoll, att telefonväsendet under den närmare
framtiden syntes honom icke böra ytterligare skuldsättas, om ej måhända
i och för anläggning af mindre, i förbindelse med hufvudlinierna
stående telefonnät, af hvilka större afkastning kunde vara att påräkna.
Enligt hvad utskottet inhemtat, uppgick likväl telefonväsendets skuld
till statskontoret vid 1890 års slut till icke mindre än 762,000 kronor,
hvarförutom telegrafmedel till belopp af 235,000 kronor räntefritt förskjutits
för telefonändamål. Någon anledning förefinnes visserligen icke,
enligt utskottets förmenande, att befara, det telefonväsendet icke skulle
kunna bära utgifterna för ränta och amortering å ifrågavarande skuldkapital,
ty telefoninkomsterna befinna sig i snabbt stigande.

Telefoninkomsterna — abonnements- och samtalsafgifter — hafva
nemligen, enligt utskottet meddelade uppgifter, utgjort:

år 1883 ........................................................................................... kr. 45,005: 38

» 1884 ............................................................................................ » 76,333: 12

» 1885 .............. » 109,970: 92

» 1886 ............................................................................................ » 149,906: 84

» 1887 ............................................................................................. » 191,867: 96

» 1888 ............................................................................................. » 296,600: 74

» 1889 ............................................................................................ » 364,431: 70

» 1890 ......................................................................... omkring » 408,000: —

samt beräknas för år 1891 komma att uppgå till omkring.
............................................................................................ » 600,000: —

Bih. till Rikscl. Prot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utskottet finner emellertid det vara oegentligt, att ett embetsverk
af Kongl. Maj:t utan Riksdagens hörande tillätes ikläda sig dylika vidtgående
ekonomiska förbindelser, och föreställer sig, att telegrafstyrelsen
skulle lika framgångsrikt som under den sista tiden kunna på telefonområdet
tillvarataga statens intressen, äfven om de medel, hvilka för
sådant ändamål måste stå till styrelsens disposition, bereddes derigenom,
att antingen Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t beviljade ett förslagsanslag
till erforderligt belopp för inköp och anläggning af lokala
telefonnät, eller ock Riksdagens medgifvande äskades dertill, att telegrafstyrelsen
för enahanda ändamål finge inom visst, för år bestämdt maximibelopp
mot skälig ränta upplåna medel, att med inflytande telefoninkomster
på bestämd tid amorteras.

Hvad den till behandling föreliggande motionen beträffar, så anser
utskottet, på sätt af det redan anförda torde framgå, anledning icke
förefinnas för Riksdagen att nu anvisa medel till gäldande af telegrafverkets
omförmälda skulder; och då utskottet för sin del håller före,
att en fullständigare plan för den framtida utvecklingen af telefonväsendet
än den som redan blifvit i de statsrådsprotokoll, hvilka vidfogats
Kongl. Maj:ts framställningar i ämnet, Riksdagen meddelad, icke gerna
för närvarande torde kunna uppgöras, finner sig utskottet icke heller
kunna biträda senare delen af motionärens omförmälda förslag.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må af det år 1889 beviljade anslaget,
750,000 kronor, för anläggning af telefonledningar
på extra stat för år 1892 anvisa en femtedel
med 150,000 kronor;

b) att Riksdagen må för anläggning af en telefonledning
från Piteå till Haparanda på extra stat för år
1892 bevilja 30,000 kronor;

c) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie
från Uddevalla till Strömstad likaledes på extra
stat för år 1892 bevilja 26,000 kronor;

d) att Riksdagen må för anläggning af en telefonledning
från Örebro till riksgränsen vid Magnor bevilja
jemväl på extra stat för år 1892 60,000 kronor,
att utgå, derest norska staten anslår medel till liniens
framdragande från riksgränsen till Kristiania; samt

e) att herr Ljungmans förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

14:o) Med anledning af Kong], Maj:ts derom gjorda framställning och Ans- anslan
i öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, hemställer utskottet, ''förtaitningln

af statens jord att

Riksdagen må anvisa på extra stat för år 1892Jrui*d<”''!“"erett
anslag af 45,000 kronor till aflöning åt domänintenW 2 o. 13.]
denter och uppehållande af domängöromdlen hos länsstyrelserna.

15:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må anvisa på extra stat för år
1892 ett förlagsanslag af 22,181 kronor till resekostnader
vid domänförvaltningen.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

16:o) På grund -af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Ans- anslas
under åberopande af de skäl, som till stöd för framställningen finnas an-afptaldTri
förda till statsrådsprotokollet (sid. 40—43), hemställer utskottet, Norbottewiän.

att Riksdagen — i likhet med hvad för inneva- [14.]
rande år egt rum — må för bestridande af kostnaderna
för reglering af fl,ottleder i Norrbottens län anvisa ett
extra anslag för år 1892 å 100,000 kronor äfvensom
medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,
må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag
och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning
anförts till statsrådsprotokollet (sid 43), får utskottet hemställa, befrämjande.

[15.]

att Riksdagen — i likhet med hvad för åren 1889,

1890 och 1891 egt rum — må för år 1892 för skogsodlingens
befrämjande bevilja ett extra anslag af 25,000
kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilde skogsödare genom
tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt
pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,
dock med vilkor att statsbidrag icke
må till något län utgå med högre belopp, än hvad
landsting och hushållningssällskap tillsammans eller
endera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till
högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Stockholm den 13 februari 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 3:o) (ang. anslag till postverket) beträffande motiveringen:

af grefve G. Sparre;

af herrar C. E. Casparsson, V. N. Ekenman, R. G. von Hedenberg,
grefve E. C. A. Piper, E. V. R. L. Königsfeldt, P. J. von Ehrenheim,
O. W. Odelberg, K. Bohnstedt, F. Boström och E. Fränekel, hvilka ansett,
att det å sid. 9—11 intagna uttalandet, som börjar med orden: »Beträffande
de omständigheter och skäb> etc. samt slutar med orden: »vidtagandet
af berörda förändringar», icke bort i utlåtandet ingå, men att
i dess ställe deri bort inflyta ett yttrande af följande lydelse:

»Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka legat till grund för de
särskilda af Kongl. Maj:t nu ifrågasatta förändringarna i postverkets utgiftsstater,
tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet; och då be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

rörda förändringar med afseende å hvad till stöd för dem sålunda andragits
synas utskottet vara af omständigheterna påkallade, anser sig
utskottet böra tillstyrka deras vidtagande»;

af herr H. P. P. Tamm, som yrkat, att i stället för det å sid. 11
förekommande stycket: »En bidragande anledning— — — — i husens
öfre våningar», måtte intagas följande yttrande:

»Då antalet postförsändelser städse ökas och vaktbetjente äro skyldige
att kringbära dessa alla dagar under veckan, är naturligt, att
antingen tjenstepersonalen, tvungen till oafbrutet arbete utan hvila,
måste öfveransträngas och risk uppstå att den i förtid blifver otjenstbar
eller ock att kostnaderna måste stiga betydligt. Ännu mera måste detta
blifva fallet i den händelse anhållan om frikallelse från tjenstgöring vissa
sön- och helgdagar bifölles, genom nödvändigheten att under dessa dagar
förhyra andra personer i de ledigas ställe. Det förefaller derför utskottet,
som om en inskränkning i söndagsarbetet å postkontoren samt ett fullständigt
upphörande med postförsändelsers kringbärande inom städerna
under sön- och helgdagar eller åtminstone en väsentlig minskning i densamma
skulle leda till såväl besparing för staten som till ett bevarande
från öfveransträngning af tjenstepersonalen. Ett sådant offer från allmänhetens
sida för en billig fordran af vaktbetjente torde vara ringa
och kan säkert en sådan anordning lika väl genomföras i Sverige som
i Storbritannien, hvars affärslif ej af en likartad bestämmelse undertryckes
eller hämmas»;

vid punkten 13:o) (ang. anslag till anläggning af telefonledningar), mom. c.
(ang. anslag till anläggning af telefonledning från Uddevalla till Strömstad):

af herrar S. Nilsson och O. Jonsson.

Herr friherre B. A. Leijonhufvud har begärt få antecknadt, att han
icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1891	års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.		Indelning och dermed jemförlig
	anvisning, på förslag.	Summa.
		Friheter och kyrkotionde.
Kronor	Ö.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Finans-
17,000	—		_	17,000	—	Departementschefen...........................................................................
62,400	—		—	62,400	—	Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli. Nuvarande be-
						Ökas å anslaget för amanuenser, vikariatsersättning, renskrif-
122,100	—		—	122,100	—	Kammarkollegium..............................................................................
100,800	—	—	—	100,800	—	Statskontoret.......................................................................................
174,000	—		—	174,000	—	Stämpelomkostnader, förslagsanslag................................................
140,000	—		—	140.000	—	Kostnader för allmänna beviliningens uttaxering, förslagsanslag
20,300	—		—	20,300	—	Mynt- och kontroll verken..................................................................
5,400	—		—	5,400	—	Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag.............................
169,600	—		—	169,600	—	Kammarrätten...................................................................................
35,500	—		—	35,500	—	Öfverintendentsembetet .....................................................................
7,052,000	—		—	7,052,000	—	Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af postmedlen.
						Ökas med.......................................................................................
1,350,000	—		—	1,350,000	—	Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen direkt
2,560,000	—		—	2,560,000	—	Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt utgå. Ku-
					Minskas med.................................................................................
1,900,000	—		—	1,900,000	—	Pirsättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag..................
94,000	—		—	94,000	—	Domänstyrelsen ............................................................................
988,000	—		—	988,000	—	Skogsväsendet:
						Bestämdt anslag:
						För skogsstaten..........................................................................
						» statens skogsskolor ...........................................................
						Förslagsanslag:
						Till ålderstillägg åt skogsstaten...............................................
14,791,100	—		—	14,791,100	—

Trpt

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lätt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtiteL

departementet

lopp ..................

ning in. in. med

Nuvarande belopp

utgå ................

varande belopp

62,400: —
1,600: —

7,052,000: —
198,000: —

2,560,000: —
10,000: —

447,208: —

24,500: — 471,708: —
................... 84,400: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i kontant.		Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag. Friheter och kyrkotionde.	Summa.
Kronor	Ö.	Kronor	ö.	Kronor	Ö.
17,000	—		—	17,000	—
64,000	_		_	64,000
122,100	—	—	—	122,100
100,800	—		—	100,800	—
174,000	—		—	174,000	—
140,000	—		—	140,000	—
20,300	—		—	20,300	—
5,400	—		—	5,400	—
169,600	—		—	169,600	—
35,500	—		—	35,500	—
7,250,000	_		_	7,250,000	__
1,350,000	—		—	1,350,000	—
2,550,000	_	___		2,550.000
1,900,000	—		—	1,900,000	—
94,000		^ .		94,000

Trpt 556,108

13,992,700 ; —

'' 13,992,700 |—

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Trp:t

Summa

1891	års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag. Friheter och kyrkotionde.	Summa.
Kronor	Ö.	Kronor	Ö.	Kronor	Ö.
14,791,100				14,791,100
12,000				12,000
30,000	—		—	30,000	—
200,000	—		—	200,000	—
21,550	—	6	—	21,556	—
15,000	—		—	15,000	—
450,000	—		—	450,000	—
12,000	—	—	—	12,000	—
25,000	—		—	25,000	—
* 45,000	—	—	—	45,000	—
20,000	—		—	20,000	—
400,000	—		—	400,000	—
36.810	—		—	36,810	—
35,000	—		—	35,000	—
60,000	—		—	60,000	—
16,153,460	—	6	—	16,153,466)—

Reservationsanslag:

Till skogsinstitutet.................................................................

» enskilda skogsundervisningen.............................................

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogs Till

belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag.....................

Lyshållning in. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm,

Byggnader och reparationer, reservationsanslag ..........................

Städers friheter, förslagsanslag ......................................................

Observations- och uppbördsproeenter in. in., förslagsanslag.........

Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag..............................

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, förslags Restitutioner,

förslagsanslag...........................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag............................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...........................

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser, förslags Skrifmaterialier

och expenser, ved in. in., förslagsanslag ............

Extra utgifter, reservationsanslag *)...............................................

Kongl. operan..................................................rf...............................

*) Rörande detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

åt

väsendet i allmänhet
förslagsanslag...........

anslag, högst ...........

anslag.......................

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemförlig
anvisning, på
förslag.

S u m m a.

Friheter och
kyrkotionde.

	Kronor	ö.	Kronor	Ö.	Kronor.	Ö.
Trp:t 556,108: —	18,992,700	—		—	13,992,700	—
21,300: —
8,600: —
401,992: — 431,892: —	988,000			—	988,000	—
	12,000	—		—	12,000	—
	30,000	■—		—	30,000	—
	200,000	—	—	—	200,000	—
	21,550	—	6	—	21,556	—
	15,000	—		—	15,000	—
	450,000	—	—	—	450,000	—
	12,000	—		—	12,000	—
	25,000	—		---	25,000	—
	45,000	—		—	45,000	—
	20,000	—		—	20,000	—
	400,000	—		—	400,000	—
	36,810	—		—	36,810	—
	35,000	•—		--	35,000	—
	60,000	—		—	60,000	—
Summa	16,343,060	—	6	—	16,343,066	—

Sill. till Rilcsd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjunde hufvudtitel.

		Kronor	Ö.
Finansdepartementet.
Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ......	4,000	—
Statskontoret:
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.................		185,553	—
Öfverintendentsembetet:
För genomförande af dess nya organisation........................	500: —
» uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå............	85,000: —
Till reparations- ocli förändringsåtgärder utvändigt å vissa
kronans hus i Stockholm..............................................	50,000: —	135,500	—
Telegrafverket:
För anläggning af telefonledningar...................................	150,000: —
Till eu telefonledning från Piteå till Haparanda.....................	30,000: —
» » » Uddevalla till Strömstad ............	26,000: —
» » » Örebro till riksgränsen vid Magnor	60,000: —	266,000	—
Domänstyrelsen:
Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserna.........................................................	45,000: —
» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag	22,181: —	67,181	—
Diverse anslag:
För reglering af flottleder i Norrbottens län .....................	100,000: —
» skogsodlingens befrämjande .......................................	25,000: —	125,000	—
Summa	783,234	_

Stookbolm, Ivar Heeggströms boktryckeri, 1891.