Statsutskottets Utlåtande N:o 88 (Utlåtande 1895:Su88 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

N:o 88.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1895, kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående förskott
utgifter.

för bestridande af kabinettskassans

(l:a U. A.)

Såsom utskottet i sitt utlåtande n:o 4, angående regleringen af
utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel, omförmält, hade friherre
Klinckowström i en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 15) yrkat:

l:o att Riksdagen måtte bevilja ett extra anslag af 91,800 kronor
för att ersätta statskontoret den utgift af under hand varande medel,
kontoret, enligt kongl. brefvet. den 6 augusti 1894, gjort för att godtgöra
utrikesdepartementet den anpart, som norska staten vägrat utbetala
till kabinettskassan för de sex sista månaderna af året 1894;

2:o att Riksdagen måtte bevilja till utrikesdepartementet för hela
året 1895, på extra stat, ett anslag af 183,600 kronor för att ersätta
den förlust departementet skulle vidkännas, i fall norska Stortinget
skulle vägra att äfven under året 1895 utbetala sin anpart till kabinettskassan
;

3:o att Riksdagen ville för statsregleringen året 1896, och för den
händelse vare sig norska staten äfven under året 1896 vägrade utbetala
sin anpart till den svenska kabinettskassan, eller att vid denna tid föreningen
af de båda länderna upphört, ersätta den brist i anslaget, som
då uppstode, på det sätt:

Bill. till Itdcsd. Prof. 1895. 4 Sand. 1 Afd. Öl Höft. (N:o 88.)

Statsutskottets Utlåtande N-o 88.

a) att utrikesdepartementets årliga anslag ökades med 100,000
kronor på extra stat;

b) att återstoden af bristen ersattes dels genom en lämplig nedsättning
i de till ministerstaten hörande embets- och tjenstemäns löner,
dels genom sammanslagning af ministerplatserna i Berlin och Wien samt
i Madrid och Lissabon; och dels genom indragning af de nuvarande
militärattachébefattningarna.

Och hade utskottet dervid hemstält, att med afslag å friherre
Klinckowströms omförmälda motion, i hvad den afsåge framställning
om minskning i anslagen till ministerstaten för år 1896, hvad Kong].
Maj:t i fråga om regleringen af de ordinarie utgifterna under tredje
hufvudtiteln föreslagit måtte vinna Riksdagens bifall, hvilken hemställan
jemväl af Riksdagen bifallits, hvarjemte utskottet anmälde, att utskottet
komme att öfver friherre Klinckowströms motion i öfriga delar framdeles
afgifva utlåtande.

Sedermera har Kongl. Maj:t i en den 22 sistlidne mars till Riksdagen
aflåten proposition (n:o 44), under åberopande af bilagdt utdrag af
protokoll öfver utrikesdepartementsärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att medgifva, att, så länge sådant till följd af uteblifna bidrag
från Norge till kabinettskassan blefve erforderligt och intill dess nytt
beslut i ämnet kunde varda fattadt, statskontoret måtte af under händer
varande medel på reqvisition af ministern för utrikes ärendena utbetala
intill ett belopp af 15,300 kronor i månaden, att användas till bestridande
af sådana utgifter från kabinettskassan, som beräknats skola
gäldas med anslag från Norge.

Vid ärendets föredragning har ministern för utrikes ärendena anfört,
att, sedan anmäldt blifvit, att norska medel icke funnes att tillgå
för de sedan den 1 juli 1894 eller början af nu löpande norska budgettermin
till betalning från kabinettskassan för löner och andra ifigifter
förfallna belopp, Kongl. Maj:t den 6 augusti 1894 dels i svenskt statsråd
förklarat, att, derest beslut komme att fattas om förskott för kabinettskassans
räkning af belopp, som beräknats skola gäldas med anslag
från Norge, detsamma finge utgå från statskontoret af under händer
varande medel, dels i sammansatt statsråd beslutit, att hela det belopp,
som i de år 1894 för Riksdag och Storting förelagda propositioner beräknats
för utgifter från kabinettskassan, skulle tills vidare hållas utrikesdepartementet
till hända, endast med den inskränkning att för utgifterna
till beskickningen i Wien, i enlighet med det af Kongl. Maj:t den 4
december 1893 fattade beslut, samt för hemliga utgifter endast påräknades
de af svenska Riksdagen anslagna belopp, samt bemyndigat

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

ministern för utrikesärendena att, med iakttagande af nyssnämnda inskränkning
beträffande omkostnaderna för beskickningen i Wien samt
förekommande utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter», tills
vidare af förskottsmedel från statskontoret bestrida hvad i öfrigt beräknats
skola gäldas med anslag från Norge, intill ett belopp af 15,300
kronor i månaden.

Utrikesdepartementet, som, efter det att rättighet till förskott sålunda
medgifvits, till en början var i tillfälle att bestrida kabinettskassans
ifrågavarande utgifter med medel, hvilka till utrikesdepartementets
disposition funnes i riksbanken innestående, hade den 1 december
1894 af statskontoret uppburit ett förskott af 91,800 kronor,
motsvarande hvad af kabinettskassans utgifter för senare halfåret 1894,
efter 15,300 kronor i månaden, skolat gäldas med anslag från Norge,
och med anmälan härom hade utrikesministern vid föredragning i svenskt
statsråd den 14 nästlidne januari yttrat, att han för det dåvarande icke
ansåge sig böra göra någon hemställan rörande betäckande af detta
förskott, då dels departementet för det inre i det vid protokollet i
sammansatt statsråd den 22 sistlidne december fogade utdrag ur departementets
till grund för Kongl. Maj:ts beslut i norskt statsråd den
15 i samma månad liggande betänkande, bland annat, förklarat sig vilja
i sammanhang med det betänkande, som det komme att afgifva angående
budgeten för året 1895—1896 rörande utgifterna till diplomatiska
ärenden, inkomma med förslag om, att för nästa Storting framlades
kongl. proposition, att de af svenska statsmedel i förbindelse med beslutet
af den 6 augusti sistlidet år bestridda utgifter, utan hänsyn till
att beskickningen i Wien förklarats skola upprätthållas, beviljades att
utgå af den norska statskassan, dels ock Kongl. Maj:t beslutit att för
nästa norska budgettermin äska det af utrikesministern föreslagna norska
bidraget till kabinettskassan.

Sedan dess hade Kongl. Maj:t den 18 sistlidne januari till norska
Stortinget aflåtit förnyad proposition angående det från Norge beräknade
bidraget för utgifter från kabinettskassan för budgetåret 1894—
1895, och förslag hade blifvit framstäldt i Stortinget att företaga denna
fråga till behandling under innevarande mars månad, men Stortinget,
hade uppskjutit behandlingen till maj månad innevarande år.

Stortinget hade icke heller ännu behandlat den innevarande år afgifna
propositionen om anslag till utrikesdepartementet för nästa norska
budgettermin 1 juli 1895—30 juni 1896, och då det icke syntes antagligt,
att Stortinget skulle komma att behandla denna proposition annat
än i samband med den till handläggning i maj undanskjutna frågan om

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

bidraget till kabinettskassan för budgetåret 1894—95, vore det således
icke för närvarande möjligt att förutse, hvar-kén huruvida de för innevarande
eller de för nästa budgettermin beräknade bidrag från Norge
för utgifter från kabinettskassan komma att erhållas.

Vid sådant förhållande ansåge utrikesministern sig böra hemställa,
att framställning nu måtte göras till Riksdagen i fråga om bestridandet
af den del af kabinettskassans utgifter, som varit afsedd att betäckas
med bidrag från Norge, för det fall att, likasom under nu löpande
budgettermin hittills varit förhållandet, äfven framgent och under budgetterminen
från och med den 1 juli 1895 till och med den 30 juni
1896 inga norska medel skulle blifva att för ändamålet tillgå. Då de
utgifter, hvarom här vore fråga, borde betraktas såsom förskott, hvilkas
återgäldande från Norge motses, syntes det icke, åtminstone för närvarande,
böra ifrågasättas, att medel skulle i form af anslag utaf Riksdagen
beviljas vare sig för ersättande af redan, på grund af Kongl.
Maj:ts ofvanberörda beslut af den 6 augusti 1894, från statskontoret
lemnade förskott eller för bestridande af de utgifter af enahanda beskaffenhet,
Indika framgent kunde blifva erforderliga, utan vore det
lämpligast, att Riksdagens medgifvande begärdes att fortfarande härtill
förskottsvis få disponera medel.

I afseende å hvad friherre Klinckowström till stöd för sin motion
anfört, tillåter sig utskottet hänvisa till hans i Första Kammaren väckta
motion (n:o 14).

Då Sveriges intressen fordra, att de utrikes angelägenheternas
oafbrutna skötsel icke äfventyras i följd af beslut, som norska Stortinget
redan fattat eller framdeles kan komma att fatta i afseende å Norges
andel i de för rikena gemensamma utgifter, bör Riksdagen, enligt utskottets
mening, icke tveka att anvisa de medel, som för ändamålet äro
nödiga; och synas dessa medel, enär det måste antagas, att Stortinget
skali fylla den brist, som föranledt förevarande framställning, böra, på
sätt Kongl. Maj:ts förslag innebär, anvisas endast såsom förskott.

Härvid anser sig utskottet emellertid böra på det allvarligaste
framhålla, att den situation, som framkallats af Stortingets beslut af den
19 juli 1894, bär ett förnyadt vittnesbörd om att de unionella bestämmelserna,
sådana de för närvarande äro, icke äro egnade att bevara
ett godt, förtroende fullt förhållande mellan brödrafolken. För hvar
och en, som ser unionens uppgift i främjandet af de båda folkens lugna

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

framåtskridande och värnandet af deras sjelfständighet, måste det derför
framstå som en bjudande nödvändighet, att de anledningar till split
och missämja, som ligga i dessa bestämmelsers ofullständighet och
oklarhet, skyndsamt aflägsnas förmedelst en fullständig revision af desamma.
En sådan revision synes utskottet vara så angelägen, att utskottet
icke kan betvifla, att Kongl. Maj:t skall gorå allt hvad på Kongl. Maj:t
beror för att utan dröjsmål få densamma till stånd. Sker så, torde,
äfven om Stortinget icke skulle bifalla de till dess godkännande framlagda
förslag om bidrag till kabinettskassan, kunna antagas, att det af
Kongl. Maj:t nu begärda medgifvandet icke skall behöfva afse någon
längre tid. Emellertid synes nödig försigtighet bjuda, att detta medgifvande
i intet fall utsträckes längre än till dess Riksdagen kan blifva
satt i tillfälle att efter pröfning af alla de förhållanden, som på denna
fråga kunna inverka, fatta vidare beslut i ämnet.

Härmed torde ock friherre Klinkowströms ofvan omförmälda motion
få anses besvarad i de delar, hvari Riksdagen ej redan beslutit.

Utskottet hemställer sålunda:

att, med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning äfvensom friherre Klinckowströms omförmälda
motion, Riksdagen må medgifva att, så länge
sådant till följd af uteblifna bidrag från Norge till
kabinettskassan varder erforderligt och intill dess nytt
beslut i ämnet kan varda af Riksdagen fattadt, statskontoret
må af under händer varande medel på
reqvisition af ministern för utrikes ärendena förskottsvis
utbetala intill ett belopp af 15,300 kronor i månaden,
att användas till bestridande af sådana utgifter från
kabinettskassan, som beräknats skola gäldas med anslag
från Norge;

samt att Riksdagen vid anmälan af detta sitt beslut
må anhålla, att denna fråga å nyo af Kongl. Maj:t
förelägges härnäst sammanträdande Riksdag, derest
sådana omständigheter, som föranledt Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, fortfarande då förefinnas.

Stockholm den 9 maj 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih till Ttiksd. Prat. 1895. 4 Samt. 1 Afd. 61 Iläft.