Statsutskottets Utlåtande N:o 84 (Utlåtande 1908:Su84 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 84

N:o 84.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1908, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förändrade grunder för förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner jämte en i ämnet väckt motion.

(I. A.)

Uti en den 28 sistlidne februari till Riksdagen afbiten, till statsutskottet
för förberedande behandling hänvisad proposition (n:o 107)
har Kungl. Maj:t; under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag. föreslagit Riksdagen
att antaga följande

Förslag

till

förändrade grunder för förvaltningen af kronans .jordbruksdomäner.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen den 10 november 1882
angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner
äfvensom af alla senare utkomna författningar, såvidt de afse
förändringar i nämnda kungörelse, förordnas härigenom som följer:

l:o. All kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt
innehafves eller är till visst statsändamål anslagen och till följd däraf antingen
till omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft. (N:o 84.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

ämbetsmyndighets vård, skall stå under inseende af en i hufvudstaden
förlagd domänstyrelse och under närmare tillsyn af en lokalförvaltning
samt utarrenderas på sätt här nedan stadgas.

2:o. Innan kronan tillhörig jordbruksegendom utarrenderas, skall
skogsmarken därifrån skiljas, så framt densamma, till fördel för kronan,
kan ensam för sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark
såsom kronopark förvaltas och ej ligger i samfällighet med enskild
egendom.

Å andra sidan skola från de till bildande af nya eller tillökning
af äldre kronoparker inköpta egendomar afskiljas och såsom jordbruksegendomar
behandlas sådana för jordbruk lämpade områden, som icke
anses böra försäljas och som ej heller pröfvas böra användas vare
sig till boställen eller till upplåtelse åt skogsarbetare, hvilka för kronoparkernas
skötsel äro erforderliga.

3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark, upplåtes jämte
jordbruksegendomen på arrende, med rätt för arrendator!! att, i öfverensstämmelse
med den hushållningsplan, som må vara eller blifva fastställd,
och de närmare bestämmelser, arrendekontraktet innehåller, använda
skogen till skogsfångst samt till bete, där sådant utan men för
skogens återväxt kan medgifvas; dock må, där skogen är af betydenhet,
densamma från arrendet undantagas, med rätt för arrendator!
att erhålla årlig utsyning af husbehofsvirke till belopp, som i arrendekontraktet
angifves, hvarjämte, i händelse skogens bevakning finnes
böra åt arrendator! uppdragas, ersättning härför må honom tilläggas.

4:o. Arrende af kronan tillhörig jordbruksegendom skall i allmänhet
omfatta 20 år; dock må i afbidan på fullbordande af skifte
eller större dikningsföretag eller annan vattenafledning, så ock i
händelse under närmast följande åren annat sådant förhållande antages
inträda, som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske
på kortare tid. Anses större odlingsföretag böra å en egendom utföras,
ankommer på Kungl. Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen,
förordna, huruvida egendomen må upplåtas på arrende för längre tid,
dock ej öfver 30 år, med skyldighet för arrend atorn att de nödiga
befunna odlingarna under arrendetiden verkställa.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fall
efter för handen varande förhållanden af domänstyrelsen bestämmas.

5:o. hfär kronans fördel anses sådant fordra, må flera egendomar
under ett arrende upplåtas eller en egendom i flera lotter utarrenderas.

Likaledes må fiske, sten- eller kalkbrott, sand- grus- eller sten -

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

takt, torfmosse eller annan dylik lägenhet vid utarrendering af den
egendom, hvartill densamma liörer, jämte nödigt utmål undantagas och
på särskild! arrende upplåtas, om högre afkomst därigenom kan påräknas.

Detsamma gälle om kvarnverk eller vattenfall, som ej i samband
med dess skiljande från den fastighet, till hvilken det liörer, finnes
böra ställas under särskild förvaltning.

Finnes vid utarrendering af egendom sten- eller kalkbrott, sand-,
grus- eller stentäkt eller torfmosse icke böra från egendomen skiljas,
må domänstyrelsen, där så pröfvas lämpligt, åt arrendator!! upplåta
rättighet att till afsalu begagna dylik lägenhet i enlighet med de bestämmelser
härom, som i arrendekontraktet meddelas.

Har genom redan utfärdadt arrendekontrakt jämte egendomen
upplåtits sten- eller kalkbrott, sand-, grus- eller stentäkt eller torfmosse
utan rätt för arrendatorn att något därifrån sälja eller sker
dylik upplåtelse i arrendekontrakt, som hädanefter utfärdas, må
domänstyrelsen, då framställning därom.göres, kunna åt arrendatorn
eller med hans begifvande åt annan person lämna rättighet att tillgodogöra
sig sten, kalk, sand, grus eller torf mot den afgift och på
de villkor i öfrig!, som af domänstyrelsen bestämmas, dock med förbehåll.
hvad angår å egendomen befintlig täkt af sand, grus eller sten,
om skyldighet för den, till hvilken rättigheten upplåtes, att mot det
afdrag å arrendet, som af domänstyrelsen bestämmes, tåla, ej mindre
att rätt att därifrån hämta väglagningsämnen i vederbörlig ordning
medgifves väghållningsskyldiga än äfven att för hämtning af dylika
ämnen de väghållningsskyldiga taga väg öfver egendomens mark, där
sådan af vederbörande domänintendent eller kronobetjänt dem anvisas.

6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig jordbruksegendom,
skall, efter noggrann undersökning af alla egendomens förhållanden,
så till byggnad som in- och utägor, domänintendent eller
vederbörande kronobetjaning i samråd med två i landtbruks- och affärsförhållanden
kunniga män, hvilka, jämte lika antal suppleanter, för
länet i dess helhet eller viss af Kungi. Maj:ts befallningshafvande bestämd
del årligen utses, den ena af landstinget och den andra af hushållningssällskapets
förvaltningsutskott eller, där hinder härför möter,
bägge af landstinget, uppgöra förslag till sättet för egendomens utarrendering,
till de närmare arrendevillkoren i afseende på nybyggnadsoch
andra skyldigheter samt till den arrendeafgift, emot hvilken egendomen
kan anses skäligen böra upplåtas; ägande Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
efter som nödigt pröfvas, tillkalla skogstjänsteman, landtmätare,
landtbruksingenjör och byggnadskunnig person för att härvid

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

biträda. Det sålunda upprättade förslaget skall därefter, tillika med
beskrifning öfver egendomen, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte
eget yttrande till domänstyrelsen insändas.

7:o. Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen fastställda,
skall, därest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till
optionsrätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans
med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och han
egendomen väl brukat, hvithet tillhör domänstyrelsen att efter därom
vid arrendeuppskattningen och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
afgifna yttranden pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes,
till det fastställda arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i
händelse han med döden afgått, hans änka och barn; börande i senare
fallet, därest arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera
barn, dessa föreläggas att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla,
till handhafvande för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig
person.

Har under de sista fem arrendeåren arrendators stärbhusdelägare
efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller har
under samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller
måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen den, som
på sådant sätt blifvit innehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af
optionsrätt räkna sig till godo den tid. hvarunder företrädaren varit i
besittning af arrendet.

Har arrenderätt öfverlåtits på arrendatorns löftesmän för arrendet
eller öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit
af konkursförvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för
optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet
eller den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen
försåld, äga optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering, oaktadt
löftesmännen, konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke innehaft
arrendet i så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen
af arrendetiden uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till
arrendelöftesmän eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll
beträffande viss persons anställande för egendomens skötsel, som här
ofvan gjorts i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka
och barn.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

som af domänstyrelsen godkännes, anäes optionsrätten förfallen, och
varde i sådant fall eller då optionsrätt ej äger ruin, efter kungörelse,
som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren
och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra
betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig
auktion, hvilken förrättas inför Kung!. Maj:ts befallningshafvande i
länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande
finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde
eller annan särskilt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen.
Skriftliga anbud må ej af auktionsförrättaren emottagas.

Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för
sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd
icke förekommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom
under sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator
olämplig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrendevärdet,
icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankommer därefter att, med iakttagande af ofvan
stadgade villkor i afseende å säkerheten samt arrendator^ person och
frejd, arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta
eller, i händelse antagligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens
skötsel tills vidare efter omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej antagits.

8:o. Vid utarrendering i här ofvan stadgade ordning skall bland
arrendevillkoren intagas det uttryckliga förbehåll, att, därest efter arrendetidens
utgång egendomen i sin helhet eller till någon del ej vidare
kommer att utarrenderas eller vederbörande ämbetsmyndighet skulle
finna lämpligt att egendomen eller en del häraf under ett arrende
med annan egendom upplåta, arrendatorn då icke äger att för den
honom eljest tillkommande optionsrätt af kronan fordra eller erhålla
någon ersättning.

9:o. Vid utarrendering af jordbruksegendom på kortare tid än
20 år, äfvensom af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till jordbruksegendom
hänföra, förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall
finner lämpligast.

10:o. Arrendeafgiften skall alltid vara utsatt i penningar, att
för hvarje arrendeår erläggas vid särskild uppbördsstämma å någon
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd dag närmast före den 14
mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper.

ll:o. Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

någon del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin
början, må arrendatorn berättigas att å samfällda området äfvensom,
sedan samfälligheten upphört, å det område, som därvid blifvit egendomen
tillagdt, kronans rätt för den arrenderade egendomens nytta
begagna,§ med skyldighet att iakttaga livad för ty fall lag bjuder samt
de af samhälligheten,fså länge den fortfar, härrörande förpliktelser, så
ock efter dess upphörande den hushållningsplan, som för därvid utbruten
och egendomen tillagd skogsmark kan varda fastställd.

12:o. Hörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockenallmänning
eller rätt till annan förmån utom egendomens område,
komme det arrendatorn till godo, där ej för visst fall undantag finnes
böra göras.

Arrendekontrakt skall, där omständigheterna därtill föranleda, tydligt
angifva, att arrendator icke i någon händelse äger anspråk på
dagsverken eller arbetsskyldighet från jord, som ej till egendomen
hörer, eller på ersättning därför.

Vid utarrendering skall iakttagas att, där ej Kungl. Maj:t på
domänstyrelsens framställning annorlunda förordnar, den förmån af
mulbete eller utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit
i åtnjutande, från arrendet undantages. Ej må ny dylik förmån utan
Kung!. Maj:ts tillstånd tilläggas egendomen.

13:o. Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning
kan särskildt tillstånd meddelas af domänstyrelsen, som jämväl
bestämmer villkoren därför.

14:o. Arrendatorn skall tillförbindas att städse i fullgodt stånd
underhålla vid egendomen befintliga byggnader och anläggningar.

Den husröteersättning, som afträdaren enligt syn kan kännas
skyldig utgifva, må tillträdaren berättigas uppbära på sätt, hvarom
stadgas i 3lista punkten.

15:o. Arrendators nybyggnadsskyldighet skall, därest nybyggnad
anses erforderlig; före egendomens utarrendering såväl i afseende på
byggnadernas beskaffenhet som kostnaden därför noggrant bestämmas
och i arrendekontraktet angifvas.

Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande och efter
plan, som af densamma blifvit godkänd, byggnad uppförd, som ej innefattas
under den arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,
äge domänstyrelsen medgifva, att öfverbyggnaden må
arrendatorn godtgöras genom eftergift i närmaste årens arrende eller
vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock bör vid be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

stämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta, som
genom den nya byggnaden kan ärrendatorn under återstående arrendetiden
tillskyndas.

I det kontrakt, som afslutas med den nye arrendatorn, skall, där
ej särskilda förhållanden föranleda undantag, intagas uttrycklig bestämmelse
om skyldighet för honom att gälda den ersättning, hvarom nyss
är sagdt.

Tarfvas vid jordbruksegendom, som förut ej varit för statsverkets
räkning utarrenderad, större nybyggnad, än som skäligen kan åläggas
arrendatorn för första arrendeperioden, åligge domänstyrelsen att om
förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som i ämnet förordnar
efter ty lämpligt pröfvas.

Om på grund af särskilda förhållanden hemman eller lägenhet
anses lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från
all byggnadsskyldighet befrias.

16:o. Arrendator skall tillförbindas att, företrädesvis i brandstodsförening
för länet eller i orten, där sådan finnes, för kronans räkning
ombesörja och utan afdrag å arrendet bekosta åbyggnademas
brandförsäkring till deras fulla, i behörig ordning uppskattade värde
med rätt för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, där anledning därtill
förekommer, meddela föreskrift såväl om det belopp, hvarför försäkring
bör sökas, som om den anstalt, där försäkringen må äga rum; börande,
till ledning för den Kungl. Maj:ts befallningshafvande i berörda hänseende
åliggande pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande
besiktningar yttrande afgifvas om åbyggnadernas brandförsäkringsvärde.

17:o. Inträffar brandskada, skall arrendator vara skyldig att skadan
bota till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brandskadeersättning,
som erhålles. Kronan skall äga uppbära brandskadeersättningen,
hvilken, sedan plan för byggnaden blifvit fastställd, af
kronan tillhandahålles arrendatorn i den mån för byggnaden erfordras;
skolande, därest kostnaden för byggnaden öfverstiger den kronan
tillerkända ersättningen, det öfverskjutande beloppet arrendatorn godtgöras
genom eftergift å närmaste årens arrende eller vid egendomens
afträdande af den nya arrendatorn.

Yarder annorledes byggnad förstörd eller så skadad, att ny byggnad
eller ombyggnad erfordras, skall det ock åligga arrendatorn att,
sedan plan för byggnaden blifvit fastställd, verkställa densamma mot
godtgörelse för kostnaden, på sätt nyss är sagdt om kostnad, som öfverskjuter
brandskadeersättningens belopp.

Statsutskottets Utlutande N:o 84.

Förbehåll om hvad sålunda skall gälla skola intagas i kontrakten.

18:o. Arrendator skall tillförbindas uppföra och underhålla all den
stängsel, som i det arrenderade områdets gräns mot annan egendom efter
lag bör finnas, samt att jämväl inom det arrenderade området uppehålla
den hägnad, som vid syn eller besiktning finnes nödig omkring
ängs- eller betesmark, som af ålder varit inhägnad.

19:o. Egendomens åker och äng skall arrendator åläggas att
enligt de närmare föreskrifter, som genom arrendekontraktet meddelas,
i alla afseenden väl häfda och i god växtkraft hålla.

20:o. Från det i lag stadgade förbud att under arrendetiden
från egendomen bortföra stråfoder må domänstyrelsen äga medgifva
undantag under de villkor, som af densamma föreskrifvas.

Bortförande af gödsel må ej medgifvas.

21:o. Nyodling må tillåtas endast på de områden och under de
villkor, som i arrendekontraktet eller sedermera på arrendatorns framställning
af vederbörande förvaltningsmyndighet bestämmas.

Arrendekontrakt skall innehålla uttrycklig bestämmelse därom,
att, om arrendator vill för det arrenderade området eller viss del däraf
i väsentlig mån förändra sättet för jordens torrläggning, eller önskar
anlägga ängsvattning, sådant endast må ske efter af sakkunnig person
uppgjord plan, som af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag
liksom för större odlings- eller täckdikningsarbeten, hvaraf egendomen
tillskyndas synnerlig fördel, men arrendator under sin arrendetid ej
kan tillgodogöra sig en kostnaden motsvarande inkomst, må efter domänstyrelsens
pröfning godtgörelse arrendator tilläggas genom skälig minskning
i ett eller flera års arrendeafgift.

På samma sätt skall den ersättning för tegelrör, som äfven eljest
enligt lag må tillkomma arrendator!!, godtgöras honom; och skall uttrycklig
bestämmelse intagas i arrendekontraktet om arrendatorns skyldighet
att mottaga godtgörelse i denna ordning.

22:o. Arrendator skall tillförbindas att ej utan domänstyrelsens
medgifvande borttaga å egendomen befintliga torp eller anlägga nya
samt att ej heller utan domänstyrelsens medgifvande pålägga egendomens
torpare afgäld eller besvär utöfver hvad som vid egendomens
uppskattning blifvit af uppslcattningsnämnden bestämdt.

2S:o. Arrendator skall åläggas att, därest icke med tillträdaren
annorlunda öfverenskommes, året före egendomens afträdande å denna
verkställa trädesbruk samt höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd
i enlighet med tillämpad växtföljd eller särskilda i kontraktet

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

härutinnan meddelade bestämmelser, och skall ny arrendator tillförbindas
att för dylika arbeten samt för utsädet lämna företrädaren
ersättning, hvilken, i händelse af tvist, bestämmes i den ordning, som
stadgas i 2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Arrendator skall ock åläggas att vid egendomens afträdande utan
ersättning tillhandahålla tillträdaren stråfoder till visst belopp, som
skall i arrendekontraktet bestämmas. I öfrigt skall hvad i gällande lag
är stadgadt om stråfoder, som vid afträdet finnes kvar, äga tillämpning
med allenast den förändring, att den kronan såsom jordägare tillkommande
lösningsrätt utöfvas af tillträdaren.

24:o. Arrendator må berättigas att, där han på grund af lagligen
tillkommet beslut fått under sin arrendetid vidkännas betydligare
kostnad för byggnad af kyrka, prästgård eller andra allmänna hus,
uppförande af större broar eller anläggning af ny väg, järnväg eller
kanal, härför åtnjuta godtgörelse i enlighet med bestämmelserna i
nådiga kungörelsen den 16 januari 1863.

25:o. I kontrakt, hvarigenom egendom upplåtes på arrende under
längre tid än 20 år, skall, där ej undantag finnes böra göras för särskildt
fall, intagas förbehåll därom, att öfverlåtelse af arrende ej må
ske annorledes än med domänstyrelsens medgifvande.

I öfrigt skall angående rätt till öfverlåtelse af arrende, utöfver
hvad allmän lag stadgar, gälla, att såväl stärbhusdelägare efter afliden
arrendator, hvilka icke begagnat sig af dem tillkommande hembudsrätt,
som arrendator konkursborgenärer, där ej uppsägning skett, skola
vara berättigade att för den del af arrendetiden, som eljest skolat
återstå, öfverlåta arrendet på viss person, som af domänstyrelsen godkännes,
under villkor i båda dessa fall, att anmälan därom göres, i
förstnämnda fall inom en månad efter hembudstidens utgång och i
sistnämnda fall senast å sextionde dagen från inställelsedagen i konkursen,
samt att, där arrendator försatts i konkurs och borgenärerna
uppsagt aftalet, arrendatorns löftesmän, såvidt de på grund af sin
borgen nödgats något utbetala, skola vara berättigade att, därest de
därom göra anmälan sist å trettionde dagen efter den, då borgenärernas
uppsägelse skedde, öfvertaga arrendet och, på sätt här ofvan är sagdt
om konkursborgenärer, förfoga öfver detsamma.

Vilja arrendators stärbhusdelägare, konkursborgenärer eller löftesmän
för gemensam räkning öfvertaga arrendet, skola de vara pliktiga
att inom viss af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förelagd tid
anmäla lämplig person till handhafvande för deras räkning af egendomens
skötsel. Gitta de ej det, varde, där fråga är om stärbhusBih.
till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 50 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

delägare eller konkursborgenärer, arrendet uppsagdt, och må, beträffande
löftesmän, arrendet ej å dem öfverlåtas.

Förbehåll om uppsägningsrätt i detta fall mot stärbhusdelägare
skall intagas i kontraktet.

26:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevillkoren bör för
en tid af minst fem år, därest arrende så länge skall fortfara, och
högst åtta år vara ställd borgen af minst två personel’, de där borga
en för bägge och bägge för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet
är af Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller domaren styrkt.
Ansvarighet på grund af dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver
den tid, för hvilken borgen blifvit ingången.

Arrendator, som sådant föredrager, må antingen, jämte ställande
af borgen för arrendevillkoren i öfrigt, såsom säkerhet för arrendeafgiftens
erläggande aflämna af staten, allmänna liypoteksbanken, rikets
liypoteksföreningar eller af kommuner med Kungl. Maj:ts tillstånd utgrina
obligationer, eller andra af vederbörande godkända säkerhetshandlingar,
motsvarande två års arrendeafgift, eller ock, i stället för
borgen för uppfyllande af arrendevillkoren i deras helhet, nedsätta
dylika obligationer eller säkerhetshandlingar till belopp, uppgående till
tre års arrendeafgift.

I afseende å obligationernas uppskattning gälle enahanda bestämmelser,
som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro meddelade.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen blifvit
ställd, skall ny borgen aflänmas, så beskaffad som ofvan sägs. Angående
arrendatorns skyldighet i sistnämnda hänseende skall uttrycklig
bestämmelse intagas i kontraktet med stadgande såsom äfventyr för
underlåtenhet att fullgöra densamma, att domänstyrelsen skall vara
berättigad att uppsäga aftalet samt kronan äga bekomma ersättning
för skada.

27:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende af kronoegendom
eller medgifvande begäres till arrendes öfverlåtande eller öfvertagande
enligt 7:de eller 25:te punkten, bör, såvida afseende därå
skall fästas, aflänmas säkerhet, så beskaffad, som i nästföregående punkt
är stadgadt.

28:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom skötes och
arrendevillkoren af arrendator fullgöras, skall egendomen hvart femte
år eller oftare besiktigas af domänintendent eller den, som Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i hans ställe förordnar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

Afser besiktningen utrönande, huru nybyggnad blifvit utförd,
eller finnes anledning misstänka, att arrendatorn brustit i egendomens
häfdande eller eljest icke behörigen fullgjort honom enligt kontraktet
åliggande skyldigheter, såvidt de afse egendomens skötsel, äge Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förordna, att besiktningsförrättaren skall
biträdas af i förra fallet någon i byggnadskonst kunnig person och i
det senare två i jordbruk erfarna personer, hvilka af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande utses bland dem, som enligt lag äro behöriga att
förrätta af- och tillträdessyner.

29:o. Beträffande af- och tillträdessyner skola i arrendekontrakten
intagas sådana förbehåll, att samma syn i regel kommer att
gälla såsom afträdessyn för afträdande arrendatorn och tillträdessyn
för den tillträdande, hvarjämte bör stadgas, att kostnader för dylika
syner skola gäldas utaf af- och tillträdare till hälften hvardera.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillkommer att i fråga om
utseende af synemän iakttaga kronans rätt.

30:o. Vid syner bör domänintendent eller den, som därtill i
hans ställe af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utses, vara såsom
kronans ombud närvarande, och jämväl skogstjänsteman vara tillstädes,
där Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner anledning därom
förordna.

31:o. Det ersättningsbelopp för brister i byggnad och hägnad
m. m., som tillkommer tillträdaren efter afdrag af värdet å de för
hans räkning af företrädaren fullgjorda prestationer, tillhandahålles
honom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som hos den betalningsskyldige
genast låter uttaga beloppet.

32:o. Angående afskiljande vid arrendeupplåtelser af områden,
lämpliga att upplåtas till egnahemslägenheter, samt dylika områdens
förvaltning är särskildt stadgadt.

Denna kungörelse träder genast i kraft, men skall icke äga tillämpning
å arrendeförhållande, som uppkommit genom kontrakt, hvilket
afslutats före dess utfärdande; dock att hvad i 10:de punkten stadgas
angående tid och sätt för arrendes erläggande skall gälla jämväl i
fråga om äldre arrendeförhållanden.

Statsutskottets Utlåtande N:0 84.

Rörande detta förslag innehåller ofvannämnda statsrådsprotokoll
följande:

»Med innevarande års ingång har den nya lagen om nyttjanderätt
till fäst egendom trädt i kraft. Genom densamma har arrendeinstitutet
erhållit en i åtskilliga afseenden förändrad rättslig reglering.
En följd häraf har varit, att nådiga kungörelsen den 10 november 1882
angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner
måst underkastas omarbetning. Förslag till ny författning
i ämnet har sålunda, efter det domänstyrelsen, till följd af nådig befallning,
den 21 oktober 1907 i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande,
inom departementet utarbetats.

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet i domänstyrelsens
utlåtande samt uppläst berörda förslag till förändrade grunder
för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, anförde han vidare:

Den nya nyttjanderättslagens bestämmelser äro af tvåfaldig art,
i det att vissa af dem äro s. k. tvingande bestämmelser, afsedda att
gälla, oafsedt hvad arrendekontraktet må innehålla däremot stridande,
under det att andra äro s. 1c. dispositiva bestämmelser, livilka skola
äga tillämpning, endast där ej annat aftalats mellan kontrahenterna.
Beträffande de ämnen, hvarom sistnämnda bestämmelser handla, står
det således kontrahenterna fritt att träffa äfven andra bestämmelser
än dem lagen meddelar, och till och med sådana, som utgå från en
alldeles motsatt uppfattning mot den, som legat till grund för lagens
bestämmelser.

Det nu föreliggande förslaget utgår emellertid från den synpunkten,
att, då statsmakterna genom sitt antagande af den nya lagen enats om
att de där meddelade bestämmelserna, äfven i de delar de icke äro af
tvingande beskaffenhet, äro för det rättsförhållande, de afse, ändamålsenliga
och lämpliga, staten äfven bör, såvidt ej särskilda förhållanden
betinga undantag, gifva dem tillämpning på de aftal, som af densamma
ingås i fråga om den tillhöriga fastigheter. Ej blott i de fall, då det gällt
att bringa bestämmelserna om förvaltningen af kronans jordbruksdomäner
till öfverensstämmelse med en eller annan tvingande bestämmelse i den
nya lagen, hafva sålunda förändringar i 1882 års författning gjorts, utan
har omarbetningen utsträckts därhän, att i allmänhet dels ur förslaget
uteslutits sådana punkter i nämnda författning, som helt och hållet
motsvaras af bestämmelser i lagen, dels ock andra punkter omarbetats
till att allenast supplera lagen, att fortsätta där lagen slutar. Endast
i några få särskilda fall hafva förhållandena med kronans egendomar ansetts
böra föranleda till afvikelse från de grunder, på hvilka den nya

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

ny ttj ander ättslagstiftningen är byggd. Sålunda bar alltjämt såsom hittills
arrendatorn ansetts böra underhålla åbyggnaderna i fullgodt skick
och väl häfda jorden, oafsedt dess skick vid tillträdet, samt skyldigheten
att sörja för åbyggnadernas brandförsäkring ansetts böra påhvila
arrendatorerna. Vidare har nybyggnadsskyldigheten efter brandskada
eller annan dylik händelse lagts, icke såsom i lagens 2 kap. 15 § på jordägaren,
utan på arrendatorn. Detsamma är fallet med skyldigheten
att uppföra hägnad. Slutligen hafva vissa särskilda bestämmelser
angående af- och tillträdessyner ansetts erforderliga. Till skälen för
dessa afvikelser från den nya lagen anhåller jag att längre fram få
återkomma. I öfrigt hafva allenast vissa i allmänhet mindre betydande
förändringar, som visat sig af omständigheterna betingade, ansetts
böra vidtagas i hvad hittills gällt.

Då efter den nya lagens ikraftträdande denna jämte arrendekontraktets
bestämmelser äro ensamt bestämmande för förhållandet mellan
jordägaren och arrendatorn, samt en författning sådan som den nu
ifrågavarande endast är att betrakta såsom en instruktion för vederbörande
förvaltningsmyndighet, hafva ordalagen i förslaget jämkats
därefter.

De punkter uti 1882 års författning, som helt och hållet uteslutits,
äro dels punkterna 26, 30 och 31, hvilka strida mot bestämmelsen
i 2 kap. 3 § nyttjanderättslagen, samt dels punkten 25, hvilken i enlighet
med hvad domänstyrelsen hemställt ansetts kunna utgå, af skål
att densamma på ett fullt betryggande sätt ersatts af 2 kap. 27 § nyssnämnda
lag.

Beträffande uteslutandet af 26 punkten torde jag emellertid här
böra erinra, att domänstyrelsen mot en sådan åtgärd anfört, att det
vore så långt ifrån att ett upphäfvande af denna punkts första stycke
vore lämpligt, att tvärtom räckvidden af däri förekommande stadgande
om skyldighet för arrendator att under viss förutsättning afstå egendomen
tillhörig mark äfvensom inlcomstgifvande lägenhet före arrendeperiodens
utgång syntes böra utsträckas. Ifrågavarande författningsrum
både nämligen tolkats så, att kronan ansett sig icke under några
förhållanden kunna mot arrendatorns bestridande före arrendeperiodens
utgång åtkomma under arrendet inbegripen jord, där denna ansetts
utgöra en hufvudsaklig del af hvad arrendet omfattat. En följd
häraf hade blifvit, att kronan i många fall, där kronan sett sig nödsakad
att ingå på arrendatorers ohemula ersättningsanspråk, blifvit i
hög grad uppskörtad, i andra åter sett sig tvungen att antingen vända

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

lista, och2:dra
punkterna.

sina blickar åt mindre lämpliga båll eller ock invänta arrendeperiodens
understundom ganska aflägsna utgång.

Hvad styrelsen sålunda anfört skulle otvifvelaktigt varit af beskaffenhet
att föranleda en ändring i nyttjanderättslagen, därest all
möjlighet saknats att på skäliga villkor aflägsna det hinder för
genomförandet af ett allmännyttigt företag, som kan uppstå genom
uppställandet af orimliga fordringar från en kronoarrendators sida.
Så torde emellertid icke vara fallet. För de fall, då gällande expropriationsförordning
medger expropriering af enskild person, menighet
eller inrättning tillhörig jord eller lägenhet, medger den äfven samtidigt
expropriering af nyttjanderätt och andra dylika rättigheter till
det område, som skall afstås, och detta stadgande har i praxis uti full
öfverensstämmelse med grunderna för detsamma tolkats så, att äfven
i de fall, då godvillig uppgörelse kunnat träffas med ägaren och således
expropriationsförfarande ej behöft inledas mot honom, expropriationsförordningens
bestämmelser, ehuru sådant icke uttryckligen framgår
af dess ordalag, ansetts tillämpliga mot nyttjanderättshafvare, med
hvilken öfverenskommelse ej kunnat träffas. Vid sådant förhållande
synes det emellertid äfven böra tagas för gifvet, att hinder ej möter
att tillgripa expropriationsförfarandet mot en kronoarrendator, hvilken
ej kan förmås till uppgörelse på skäliga villkor. År denna tolkning
riktig, hvilket jag förutsätter, synes emellertid från förevarande synpunkt
vara tillräckligt sörjdt för det allmännas intresse äfven efter
uteslutandet af nuvarande 26 punkten i 1882 års förordning.

I fråga om de särskilda punkterna i den nu föreslagna författningen
torde jag få erinra följande.

Punkterna 1 och 2 hafva, med bortseende från en oväsentlig
redaktionell ändring, ej undergått annan förändring i förhållande till
motsvarande punkter i 1882 års författning, än att till sistnämnda
punkt tillagts ett nytt stycke, afseende ändring i ett förhållande, som
vid skilda tillfällen gifvit anledning till anmärkningar. Jag syftar härmed
på förhållandet med de ofta icke obetydliga jordbruksområden, som af
statsverket förvärfvas vid inköp af mark för bildande af nya kronoparker.
Beträffande dessa områden har Riksdagen visserligen vid 1902 års
riksmöte medgifvit, att dylikt område, som utan olägenhet för skogsskötsel
anses kunna afyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning
finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas
högre arrende än 600 kronor, får; där Kungl. Maj:t så pröfvar lämpligt,
försäljas. Oafsedt den dubbla begränsning, detta medgifvande sålunda
erhållit, har detsamma icke ledt till någon försäljning i större ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

sträckning, utan hafva ifrågavarande områden i de allra flesta fall
bibehållits åt kronan, därvid de. då de alltjämt ansetts tillhöra respektive
kronoparker, kommit att stå under skogsstatens förvaltning, och
frågor om deras disposition handlagts å domänstyrelsens skogsafdelning.
För så vidt dylika områden funnit användning såsom boställen för personalen
eller upplåtits åt skogsarbetare, torde mot detta förhållande
icke vara något att erinra. Därest de däremot icke lämpligen kunna
begagnas för dylika ändamål, utan skola utarrenderas, torde deras
förvaltning i berörda ordning innebära afsevärda olägenheter. Skogsstatens
tjänstemän kunna nämligen icke antagas i allmänhet besitta
de insikter och den erfarenhet i jordbruk, som erfordras för behandlingen
af de ofta ganska svåra frågor, som måste uppstå vid
bestämmandet af villkoren för dylika arrendeupplåtelser, vid beslutandet
om nybyggnader å ifrågavarande områden o. s. v. A andra sidan
nödgas nämnda tjänstemän, i den mån antalet och omfattningen af
dylika områden växa, använda en dyrbar tid på besiktningar och
andra arbeten, som förvaltningen af desamma medför, eu tid, som i
de flesta fall kan bättre användas till det arbete, för hvithet de
närmast äro utbildade och anställda, förvaltningen af statens skogsegendomar.
Det synes ock oegentligt att, då särskilda myndigheter
finnas för förvaltningen af staten tillhöriga jordbruksegendomar i allmänhet,
vissa dylika egendomar skola vara undandragna dessa myndigheters
ämbetsutöfning. Tidpunkten för en ändring i detta förhållande
torde vara så mycket lämpligare som Eders Kung!. Maj:t i annat sammanhang
på min tillstyrkan förelagt Eiksdagen förslag till en ändring i
domänstyrelsens organisation, som förutsätter upphäfvande för framtiden af
nämnda styrelses fördelning på två afdelningar. I anslutning till de af
mig nu angifna synpunkter innehåller förenänmda tillägg till 2:dra
punkten, att från de till bildande af nya eller tillökning i äldre kronopark^-inköpta egendomar skola afskiljas och såsom jordbruksegendomar behandlas
sådana för jordbruk lämpade områden, som å ena sidan icke
anses böra återförsäljas och å den andra icke pröfvas böra användas
vare sig till boställen eller till upplåtelse åt skogsarbetare, Indika
för kronoparkernas skötsel äro erforderliga.

Innan jag lämnar föreliggande fråga, torde jag böra med några
ord beröra ett af domänstyrelsen framhållet förhållande. De inköpta
områdena äro ofta illa liäfdade. Särskild! hafva åbyggnaderna, där
sådana öfverhufvud finnas, ofta befunnits lämna åtskilligt öfrigt att
önska och tarfvat dyrbara reparationer och ombyggnader. Om till
äfventyrs inga åbyggnader funnits, hafva dylika måst uppföras o. s. v.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

3:dje punkten.

4:de punkten.

Där större dylika arbeten erfordrats, bar det stundom befunnits nödigt,
för att få någon att öfvertaga arrendet, att staten satt egendomen i
något så när försvarligt skick. Så länge ifrågavarande områden tillhöra
respektive kronoparker, har domänstyrelsen i reservationsanslaget
till kronoparkernas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet medel till sitt förfogande för dylika arbeten. Annat blir
emellertid förhållandet, om berörda områden frånskiljas respektive
kronoparker. Domänstyrelsen har ock ifrågasatt, att särskilda medel
måtte ställas till dess förfogande för dylika områdens försättande i fnllgodt
skick. För min del anser jag, att härmed tills vidare bör kunna
anstå. I fråga om mindre dylika arbeten torde nämligen Eders Kungl.
Maj:t kunna under förskottstitel anvisa erforderliga medel; och är det
fråga om så ansenliga belopp, att denna utväg anses ej böra anlitas,
står det ju alltid Eders Kungl. Maj:t fritt att göra särskild framställning
till Riksdagen. Först sedan genom någon tids erfarenhet ledning
vunnits för bedömande af hvithet belopp som för ändamålet må
erfordras, torde frågan om anvisande af särskildt anslag därför lämpligen
böra upptagas till pröfning.

Beträffande 3:dje punkten har domänstyrelsen hemställt, att där
enligt dess nuvarande lydelse förekommande hänvisning till fastställd
hushållningsplan såsom norm för arrendators rätt att använda skogen
måtte utgå; och har styrelsen såsom skäl härför anfört, att, på grund
däraf att i regel arrendeaftal beträffande kronans ifrågavarande egendomar
träffas under andra året före arrendeperiodens början, det i
många fall visat sig omöjligt att redan vid nämnda tidpunkt hafva den
skogshushållningsplan, som skulle gälla under perioden, fastställd, samt
att understundom skogen till utarrenderad egendom vore så obetydlig,
att särskild hushållningsplan för densamma ej erfordrades. Den i förslaget
upptagna lydelsen af ifrågavarande punkt afser att tillgodose
de af styrelsen sålunda framhållna synpunkterna.

Förslagets 4:de punkt öfverensstämmer i hufvudsak med 4:de punkten
i 1882 års förordning. Emellertid har, till undvikande af alltför
stor ojämnhet i behandlingen, i första stycket större dikningsföretag
uttryckligen likställts med egentlig vattenafiedning. Erfarenheten har
nämligen visat, att dylika dikningsföretag ofta kunna vara både af
större omfattning och dyrbarare än en hel del vattenafledningsföretag.
Den nya lagen likställer ock i 2 kap. 27 § för där afsedt fall dikning
med annan afledning af vatten.

Beträffande nu ifrågavarande punkt har domänstyrelsen anfört,
att det syntes icke vara välbetänkt att äfven med hänsyn till smärre

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

till kronopark^!" körande områden strängt binda styrelsen vid de i
första stycket angifna tider, samt att styrelsen syntes böra erhålla
rättighet att för arrende af nämnda smärre områden fastställa kortare
arrendetid än den vanliga om tjugu år. Den affattning, som gifvits
åt ifrågavarande punkt, torde, jämförd med den föreslagna lydelsen af
2 alra punkten, vederbörligen tillgodose det af styrelsen sålunda uttalade
önskemålet.

De i denna punkt föreslagna förändringarna i sak föranledas dels 5:te Punktenaf
det förslag till Riksdagen om inrättande af eu särskild styrelse för
öfvertagande af förvaltningen af statens vattenfall, som från Eders
Kungl. Maj:ts sida är att förvänta, samt dels af bortfallandet af 26:te
punkten i 1882 års författning.

Punkterna 6—9 i förslaget äro med undantag för vissa mindre 6-.u—9:de
redaktionsförändringar ordagrant lika med motsvarande hittillsvarande 1,unkternabestämmelser.

Enligt den lydelse, 10:de punkten häri 1882 års författning, skall toppunkten.
arrendeafgiften för hvarje arrendeår erläggas vid allmän kronouppbördsstämma
det kalenderår, då arrendeåret utlöper. Häri har genom nådiga
kungörelsen den 17 december 1886 gjorts den ändring, att, där nämnda
stämma infaller under januari och februari månader, med afgiftens
erläggande kan få anstå till någon dag i mars månad före den 14
under visst villkor beträffande förutvarande arrendatorer. För uppbörden
af sådana arrendeafgifter, för hvilkas erläggande anstånd åtnjutits,
skall särskild uppbördsstämma i närvaro af häradsskrifvaren hållas
af kronofogden — i regel å kronofogdekontoret — å någon af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande kungjord dag närmast före den 14
mars. Enligt de uppbördsförfattningar, som utgjort förutsättning för
nyssnämnda bestämmelser, skulle de allmänna uppbördsstämmorna för
hvarje år hållas under januari, februari eller mars månad eller, där
särskilda omständigheter någon gång kunde gifva anledning till längre
anstånd, sist inom medlet af april månad. I denna ordning kommer
till följd af senaste Riksdags beslut den ändring för framtiden att inträda,
att för hvarje kalenderår tiden för årets allmänna kronouppbördsstämma
kommer att infalla under november och första hälften af
december månad. Klart är, att det skulle vålla icke oväsentliga olägenheter
om jämväl tiden för arrendes erläggande framflyttades till denna
stämma. Särskildt där arrendator på våren lämnat arrendet och afflyttat
från egendomen, skulle det säkerligen i många fall möta svårigheter
att af honom uttaga arrendet, helst den kronan enligt lag tillkommande
retentions- och förmånsrätt vid tiden för uppbörden skulle hafva gått
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

lille punkten.

12:te punkten.

13:de punkten.

förlorad. Äfven för borgesmännen skulle sistnämnda förhållande medföra
ökad risk, då kronan uppenbarligen oftare än för närvarande
skulle nödgas vända sig mot dem. Härtill kommer slutligen, att kronan
genom en dylik anordning skulle komma i en jämförelsevis ogynnsam
ställning ifråga om rätten att uppsäga en insolvent arrendator. På
grund häraf har i förslaget åt 10:de punkten gifvits sådan lydelse, att
arrendeafgiften skall erläggas vid särskild uppbördsstämma å någon af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd dag närmast före den
14 mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper. En dylik uppbördsstämma
torde i hvarje fall blifva nödig för en del andra uppbörder,
som nu äga rum i samband med kronouppbörden, och bör i likhet
med förenämnda särskilda uppbördsstämma enligt 1886 års författning
kunna i regel hållas å kronofogdekontoret. Hvad sålunda föreslagits
torde böra gälla äfven arrendatorer, hvilkas kontrakt tillkommit före
den dag, då den nya författningen träder i kraft. De komma därigenom
faktiskt icke att kränkas i sin rätt, då tiden för arrendets erläggande
för dem infaller vid samma årstid som förut. Stadgande härom har
intagits bland öfvergångsbestämmelserna.

Äfven ett annat sätt att ordna saken, såvidt angår arrenden,
hvarom kontrakt afslutas efter nyssnämnda dag, skulle ju kunnat tänkas,
nämligen att flytta tillbaka likviden till allmänna uppbördsstämman året
innan arrendeåret utgår. En sådan föreskrift skulle ledt till ett resultat,
som i det närmaste öfverensstämt med hvad som enligt den nya nyttjanderättslagen
ansetts lämpligt att föreskrifva för det fall, att tid för
arrendets erläggande icke utsatts i kontraktet. Utom af det skäl att åt
en dylik anordning ej skulle kunna gifvas tillbakaverkande kraft, har
emellertid tanken därpå ansetts böra öfvergifvas med hänsyn därtill, att
densamma skulle kunna medföra afsevärda olägenheter för arrendatorerna
åtminstone i vissa delar af landet, enär tröskning och försäljning af årets
gröda icke skulle medhinnas, innan tiden för arrendets erläggande infölle.

Angående den sakliga förändring, som vidtagits i lydelsen af ll:te
punkten, anhåller jag att få hänvisa till hvad jag vid tal om affattningen
af tredje punkten anfört därom, att skogsområde kan vara så
obetydligt, att särskild hushållningsplan för detsamma ej erfordras.

Punkten 12 öfverensstämmer med motsvarande punkt i 1882 års
författning, med undantag däraf att till sista stycket gjorts ett tillägg,
afsedt att i visst hänseende fullständiga innehållet i öfrigt i samma stycke.

Första stycket af 13:de punkten i 1882 års författning är ersatt
genom 2 kap. 20 § i den nya lagen, som torde på ett fullt tillfredsställande
sätt tillgodose jordägarens intressen. Andra stycket torde
däremot böra bibehållas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

Punkten 14 öfverensstämmer i sak till fullo med motsvarande l-4:devunktcnpunkt
i 1882 års författning.

Domänstyrelsen kar i sitt utlåtande beträffande denna punkt
hemställt, att densamma trots sin bristande öfverensstämmelse med
den nva lagen måtte bibehållas oförändrad. Beträffande första stycket
liar styrelsen motiverat denna sin framställning därmed, att kronoegendomarna
borde vara i sådant skick, att de kunde tjäna till föredöme
för andra egendomar i trakten, särskildt de smärre; att fastighetens
hållande i fullgodt skick vore fördelaktigt för såväl kronan
som arrendator^ att ifrågavarande egendomar ej kunde, såsom med
enskildas fastigheter vore fallet, efter utgången af en arrendeperiod
läggas under eget bruk för att med de ersättningsbelopp, som från
arrendatorn ingått för uppkommen husröta, försättas i erforderligt
stånd, utan städse skulle utarrenderas; samt att kronans nu utarrenderade
jordbruksdomäner skulle vid afträdet lämnas i fullgodt stånd.

I fråga om andra momentet har styrelsen anfört, att dess bibehållande
vore betingadt däraf, att vid utgången af arrendeperioden stode såsom
kontrahenter i främsta rummet af- och tillträdaren och icke, såsom
då fråga vore om enskilda egendomar, å ena sidan brukaren, afträdaren,
samt å den andra jordägaren. Det syntes kunna med fog
ifrågasättas, huruvida ej bestämmelserna om tillträdares rätt att uppbära
husröteersättning och skyldighet att bättra brister vore att betrakta
såsom eu vid sidan af det egentliga arrendeaftalet träffad, af
de specifika förhållandena betingad öfverenskommelse, hvilken således
ej kränkte grundsatsen om att. arrendevillkoren skulle vid aftalets
träffande kunna fullt öfverskådas. Eu garanti för, att tillträdaren ej
blefve oskäligt betungad genom en sådan bestämmelse, läge däri, att
han, därest lian, såsom i regel vore fallet, redan vid tiden för synens
hållande vore antagen till arrendator, hade möjlighet att genom klander
vinna rättelse i densamma, och att han i motsatt fall, där synen skulle
gälla såsom tillträdessyn för honom, vid arrendeaftalets ingående vore
i tillfälle att öfverskåda synebeslutets innebörd.

De skäl, domänstyrelsen sålunda anfört, synas mig vara af öfvertygande
beskaffenhet. Särskildt den omständigheten, att i regel kronan
.svårligen kan tänkas annat än med fara för förluster själf kunna utföra
några arbeten å sina jordbruksdomäner, gör att man i förevarande hänseende
måste afvika från de grunder, på hvilka den nya lagens bestämmelser
i ämnet äro byggda. Då dessa äro af dispositiv natur möter ej
heller något hinder för en sådan afvikelse.

Ur femtonde punkten har först och främst uteslutits andra stycket
•enligt den nuvarande lydelsen, enär den nya lagen i 2 kap. 16 § har

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

16 :de punkten.

17: de punkten.

bestämmelser, som synas på ett äfven i fråga om kronans egendomar
synnerligen lämpligt sätt ordna arrendators rätt att uppföra nybyggnader.

Hvad nämnda punkt i öfrigt beträffar, afser den att reglera domänstyrelsens
rätt att ingå överenskommelser angående nya byggnaders
uppförande samt den godtgörelse, som därvid må tillerkännas arrendator,
och torde, med undantag af fjärde stycket, ej i sak innebära
någon väsentlig afvikelse från hvad som förut varit gällande.

Hvad sistnämnda stycke beträffar, afser det dels att ordna förhållandet
med förenämnda vid inköp af kronoparksområden förvärfvade jordbruksegendomar
samt dels att ersätta det för närvarande endast ifråga
om länsmansboställen tillämpliga och, enligt hvad som meddelats mig
från domänstyrelsen, skäligen betydelselösa stadgandet i nådiga kungörelsen
den 17 juni 1903 om tillämpning å egendomar, som ej förut
varit för statsverkets räkning utarrenderade, af vissa äldre bestämmelser.
Den föreslagna affattningen torde vara tillfyllest motiverad
med hvad som anförts i fråga om tillägget till 2 dra punkten.

I detta sammanhang torde jag äfven böra meddela, att enligt
uppgift, som jag erhållit från domänstyrelsen, numera icke finnes någon
egendom, som är upplåten genom arrendekontrakt, däri byggnadsskyldigheten
bestämts enligt andra grunder än de, som innehållas i 1882
års författning, hvadan all vidare tillämpning af stadgandet i förenämnda
nådiga kungörelse den 17 juni 1903 om fortsatt giltighet af
de äldre bestämmelserna ifråga om dylika egendomar är utesluten.

Punkten 16 företer endast en mindre förändring i förhållande till
den hittillsvarande lydelsen, beroende denna förändring på den ökade
användning förslaget, på sätt jag längre fram får tillfälle att vidare utveckla,
tillägger de ekonomiska besiktningarna genom vederbörande
domänintendent eller ersättare för honom. 1 öfrigt har, i öfverensstämmelse
med hvad domänstyrelsen i första hand hemställt, ifrågavarande
punkt, ehuru den ej torde öfverensstämma med den uppfattning, som legat
till grund vid den nya lagens författande, ansetts böra i sak oförändrad
bibehållas, förnämligast af skäl, att domänstyrelsen ej har till sitt förfogande
medel för bestridande af utgifter af ifrågavarande slag, samt
att ett ordnande af förhållandena så, att, på sätt domänstyrelsen alternativt
hemställt, kronan underläte att försäkra åbyggnaderna och blefve
sin egen försäkringsgifvare, möjligen skulle kunna leda till mindre
aktsamhet från brukarnas sida.

I fråga om 17:de punkten har domänstyrelsen anfört, att jämväl
denna punkt syntes böra bibehållas i sin nuvarande omfattning, hvilken

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

särskildt betingades af den förut af styrelsen omordade bristande
tillgången för styrelsen på medel att möta tilläfventyrs uppkommande
kostnader; att såsom allmänt omdöme om de af kronoarrendatorer
enligt kontrakt eller särskilda åtaganden uppförda liusen gällde, att
desamma vore omsorgsfullt byggda; samt att, svårigheter att med
arrendatorerna träffa nödiga överenskommelser i förevarande hänseende
endast i sällsynta undantagsfall förekommit.

Äfven jag anser ifrågavarande punkt böra lämnas i sak
oförändrad, hufvudsakligen med hänsyn till den redan förut af mig
framhållna svårigheten för kronan att själf utan fara för förluster ombestyra
verkställigheten af erforderliga arbeten. I anslutning till den
nya lagens 2 kap. 15 § har emellertid i andra stycket träffats bestämmelser
för det fall, att byggnad förstöres eller skadas genom annan
tillfällig händelse än vådeld.

Samma skäl, som föranledt bibehållandet af 17:de punkten i
hufvudsak oförändrad, har äfven föranledt att icke någon hufvudsaklig
ändring vidtagits i lydelsen af 18:de punkten.

I fråga om 19:de punkten torde jag få hänvisa till hvad jag anfört
beträffande 14:de punkten.

Förändringarna i 20:de punkten afse endast att bringa dess affattning
till öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i den nya lagen.

Till 2lista punkten har i anledning af erinran från domänstyrelsens
sida fogats ett tillägg af innehåll, att den godtgörelse, som
jämlikt den nya lagens 2 kap. 17 § kan tillkomma arrendator för tegelrör,
skall godtgöras honom genom afdrag på arrendet. Tillägget
betingas särskildt däraf, att domänförvaltningen ej heller för utgifter
af nu ifrågavarande slag har medel till sitt förfogande.

I 22:dra punkten har icke gjorts någon saklig ändring.

I 23:dje punktens första stycke har i öfverensstämmelse med en
af domänstyrelsen gjord hemställan vidtagits den förändring, att för
vinnande af så stor likformighet som möjligt vid behandlingen af tvistefrågor,
som kunna föranledas af arrendeförhållandet, beträffande sättet
för bestämmande af den ersättning, som skall tillkomma afträdande
arrendator för trädesbruk o. s. v., hänvisats till 2 kap. 8 § i den nya
lagen.

Uti andra stycket har bibehållits stadgandet, att afträdande arrendator
skall vara pliktig utan ersättning tillhandahålla tillträdaren stråfoder
till visst belopp. I öfrigt hafva ordalagen jämkats för vinnande
af samklang med den nya lagen.

Af 24:de punkten har allenast andra stycket behöft bibehållas,
då första stycket ei*satts af stadgandet i den nya lagens 2 kap. 28 §.

18:de punkten.

19:de punkten.

20: depunkten*

21:sta

punkten.

22:dra
punkten.

28:dje

punkten.

24:depunkten.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

35:te punkten.

26:te punkten.

27:de punkten.
38: de punkten.

Förslagets 25:te punkt motsvarar livad af 27:de punkten i 1882
års författning ansetts böra efter den nja lagens tillkomst kvarstå. De
förändringar i lydelsen af kvarstående delar, bvilka vidtagits, afse allenast
att vinna öfverensstämmelse med samma lag och torde ej tarfva
vidare förklaring.

Punkten 26 i förslaget motsvarar hvad af 28:de punkten i 1882
års förordning icke ersatts af stadgandet i den nya lagens 2 kap. 34 §.

Den i denna punkt meddelade bestämmelse om skyldighet för
arrendatorn att förnya ställd säkerhet torde vara af den synnerliga
lukt för kronan, att den i sista stycket förbehållna uppsägningsrätt och
rätt till skadestånd torde låta sig väl förena med bestämmelserna i
den nya lagen, hvilken under 10) i 2 kap. 36 § förutsett just dylika fall.

Förslagets 27:de punkt öfverensstämmer i sak fullständigt med
2 9:de punkten i 1882 års författning.

Första stycket af förslagets 28:de punkt upptager det nuvarande
stadgandet i första stycket af 32:dra punkten i 1882 års förordning.

De besiktningar, om Indika här är fråga, skulle emellertid enligt
förslaget komma att för framtiden få en i vissa hänseenden vidgad
betydelse. Förslaget nämner nämligen icke något om laga syner under
arrendetiden. Enligt 1882 års författning skall uppsikten öfver kronans
jordbruksdomäner utöfvas dels genom ekonomiska- besiktningar samt
dels genom laga syner. Dessa senare, Indika äro dels af- och tillträdessvner
samt dels andra syner, som hållas under arrendetiden, så ofta
domänstyrelsen eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner anledning
därom förordna, skola enligt 1882 års författning förrättas i stad af
magistrat och på landet af kronofogde med det antal nämndemän, Eders
Kungl. Majds befallningshafvande bestämmer. Beträffande af- och tillträdessyner
har den nya lagen i hvad sålunda gällt medfört den ändring, att
magistraternas och kronofogdarnas befattning med dylika syner upphört.
Att därefter bibehålla den förutvarande ordningen med laga syner under
arrendetiden har särskildt med hänsyn till de förändringar, som härförut
i anslutning till den nya lagen föreslagits i fråga om rätt för
arrendator att under arrendetiden uppföra byggnader, hvillcas uppförande
icke ålagts honom i kontraktet, ansetts icke erforderligt. Det
står honom nämligen numera fritt att på egen risk uppföra, hvilka
byggnader han vill; och för de fall, då han träffat öfverenskommelse
med domänstyrelsen om ersättning för byggnadsarbetet genom afdrag
å arrendet, bör den uppförda byggnadens beskaffenhet mycket väl
kunna utrönas genom besiktning af domänintendent eller den i hans
ställe förordnas, blott man sörjer för, att, där så erfordras, byggnadskunnigt
biträde erhålles. Ej heller i de andra fall, då dylika- laga syner

Statsutskottets Utlåtande N:o 84. 23

företrädesvis kunnat förekomma, eller för konstaterande af vanhäfd och
dylikt torde svårighet-möta att ersätta synen med besiktning, därvid
emellertid för bevisnings åstadkommande besiktningsförrättaren synes
i regel böra vara biträdd af två i jordbruk kunniga personer af dem,
som åro behöriga att förrätta af- och tillträdessyner. Genom det tilllagda
andra stycket torde vara tillbörligen sörjdt för, att vederbörande
besiktningsmän i de fall, då sådant må erfordras, erhålla
biträde af därför lämpliga personer.

Den nya nyttjanderättslagen innehåller i 2 kap. 10 — 13 §§ bestämmelser
om laga af- och tillträdessyner. Förslaget afser icke att
göra någon ändring i dessa bestämmelser.

Emellertid har det ansetts böra sörjas för att vid ombyten af
arrendator dubbla syner undvikas. Dessutom har från nu gällande
bestämmelser bibehållits stadgandet, att kostnaden för af- och tillträdessyn
skall gäldas utaf af- och tillträdare till hälften hvar.

Bestyret med utseende af synemän å kronans vägnar har ansetts
böra tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Föreskrifter i dessa hänseenden hafva intagits i förslagets 2 9:de punkt.

Punkterna 30 och 31 i förslaget öfverensstämma med respektive
sjätte och fjärde styckena af 32:dra punkten uti 1882 års författning
med undantag däraf, att enligt förslagets 31 punkt det till undvikande
åt onödig omgång skulle tillkomma Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och icke, såsom för närvarande är fallet, domänstyrelsen att
tillhandahålla vederbörande tillträdare det ersättningsbelopp, hvarom
uti ifrågavarande författningsrum är fråga.

Förslagets 32:dra punkt föranledes af inom departementet pågående
arbeten för vinnande af en mera tillfredsställande ordning för upplåtelser
af egnahemslägenheter från kronans jordbruksdomäner än den, som för
närvarande gäller och betingas af de förslag i sistnämnda hänseende,
jag har för afsikt att snarast möjligt framlägga till vederbörlig pröfning. »

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
al herr E. A. Lindblad inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet
remitterad motion, n:o 293, däri motionären föreslår, att Riksdagen behagade
besluta, att punkten 26 i 1882 års stadga om grunderna för
fö^altningen af kronans jordbruksdomäner oförändrad bibehålies att på
lämpligt ställe intagas i den nya författningen.

Denna punkt är af följande lydelse:

»Arrendator vare förbunden, att, där sådant för allmännyttigt
ändamål å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig
mark äfvensom inkomstbringande lägenhet emot åtnjutande af

29 :de punkten.

30:de och
3lista punkterna.

32:dra
punkten,

Motion.

Utskottets

yttrande.

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas.
»

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Vidkommande herr Lindblads omförmälda förslag, får utskottet
erinra om att, på sätt ofvan meddelats, departementschefen till förberörda
statsrådsprotokoll anfört, att punkterna 26, 30 och 31 i 1882 års
författning, »Indika strida mot bestämmelsen i 2 kap. 3 § nyttjanderättslagen»,
helt och hållet uteslutits. Emot departementschefens sålunda
till statsrådsprotokollet gjorda bestämda uttalande tilltror sig icke utskottet
att förorda motionärens förslag om 26:te punktens bibehållande
bland grunderna för förvaltningen af kronans domäner, utan anser sig
böra hemställa om utslag å motionen.

Hvad beträffar Kungl. Maj:ts nu föreliggande proposition, har
utskottet funnit de af Kungl. Magt föreslagna ändringarna i förut
gällande bestämmelser beträffande grunderna för förvaltningen af kronans
j o r d b r u k s do m än er vara betingade af förändrade rättsförhållanden
som inträdt genom den af statsmakterna antagna nya lagen
om Nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907. Endast i ett afseende
har utskottet velat föreslå en ändring i de föreslagna bestämmelserna.
Utskottet har nämligen ansett, att bland de för jordbruk
lämpade områden, som från de till bildande af nya eller tillökning af
äldre kronoparker inköpta egendomar icke skola afskiljas och såsom
jordbruksegendomar behandlas, böra upptagas ej allenast sådana områden,
som pröfvas böra användas till upplåtelse åt skogsarbetare, utan
äfven områden, som i allmänhet pröfvas böra tagas i anspråk för kronoparkernas
skötsel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under framhållande
af fördelen af att de ändringar i kungl. kungörelsen den 10 november
1882, angående grunderna för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,
som förut tid efter annan blifvit beslutade, nu varda i en författning
sammanförda, får utskottet hemställa,

att Riksdagen med anledning af Kungl. Mapts
ifrågavarande proposition och med afslag å herr Lindblads
ofvannämnda motion må antaga följande:

Förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner.

l:o. All kronans fasta egendom, som ej med
stadgad åborätt innehafves eller är till visst statsända -

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

mål anslagen och till följd däraf antingen till omedelbart
begagnande upplåten eller ställd under särskild
ämbetsmyndighets vård, skall stå under inseende af
en i hufvudstaden förlagd domänstyrelse och under
närmare tillsyn af en lokalförvaltning samt utarrenderas
på sätt här nedan stadgas.

2:o. Innan kronan tillhörig jordbruksegendom
utarrenderas, skall skogsmarken därifrån skiljas, så
framt densamma, till fördel för kronan, kan ensam för
sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark
såsom kronopark förvaltas och ej ligger i samfällighet
med enskild egendom.

A andra sidan skola från de till bildande af nya
eller tillökning af äldre kronoparker inköpta egendomar
af skiljas och såsom jordbruksegendomar behandlas sådana
för jordbruk lämpade områden, som icke anses
böra försäljas och som ej heller pröfvas, vare sig böra
användas till boställen eller tagas i anspråk för kronoparkernas
skötsel.

3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark,
upplåtes jämte jordbruksegendom på arrende, med rätt
för arrendator!! att, i öfverensstämmelse med den hushållningsplan,
som må vara eller blifva fastställd, och
de närmare bestämmelser, arrendekontraktet innehåller,
använda : skogen till skogsfångst samt till bete, där
sådant utan men för skogens återväxt kan medgifvas;
dock må, där skogen är af betydenhet, densamma från
arrendet undantagas, med rätt för arrendatorn att erhålla
årlig utsyning af husbehofsvirke till belopp, som
i arrendekontraktet angifves, hvarjämte, i händelse
skogens bevakning finnes böra åt arrendatorn uppdragas,
ersättning härför må honom tilläggas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

odlingsföretag böra å eu egendom utföras, ankommer
på Kungl. Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen,
förordna, huruvida egendomen må upplåtas
på arrende för längre tid, dock ej öfver 30 år, med
skyldighet för arrendatorn att de nödiga befinna odlingarna
under arrendetiden verkställa.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden
i hvarje fall efter för handen varande förhållanden af
domänstyrelsen bestämmas.

5:o. När kronans fördel anses sådant fordra,
må flera egendomar under ett arrende upplåtas eller
en egendom i flera lotter utarrenderas.

Likaledes må fiske, sten, eller kalkbrott, sand-,
grus- eller stentäkt, torfmosse eller annan dylik lägenhet
vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma
hörer, jämte nödigt utmål undantagas och på
särskildt arrende upplåtas, om högre afkomst därigenom
kan påräknas.

Detsamma gälle om kvarnverk eller vattenfall,
som ej i samband med dess skiljande från den fastighet,
till hvilken det hörer, finnes böra ställas under
särskild förvaltning.

Finnes vid utarrendering af egendom sten- eller
kalkbrott, sand-, grus- eller stentäkt eller torfmosse
icke böra från egendomen skiljas, må domänstyrelsen,
där så pröfvas lämpligt, åt arrendatorn upplåta rättighet
att till afsalu begagna dylik lägenhet i enlighet
med de bestämmelser härom, som i arrendekontraktet
meddelas.

Har genom redan utfärdadt arrendekontrakt jämte
egendomen upplåtits sten- eller kalkbrott, sand-, gruseller
stentäkt eller torfmosse utan rätt för arrendatorn
att något därifrån sälja eller sker dylik upplåtelse i
arrendekontrakt, som hädanefter utfärdas, må domänstyrelsen,
då framställning därom göres, kunna åt
arrendatorn eller med hans begifvande åt annan person
lämna rättighet att tillgodogöra sig sten, kalk, sand,
grus eller torf mot den afgift och på de villkor i
öfrig!, som af domänstyrelsen bestämmas, dock med
förbehåll, hvad angår å egendomen befintlig takt af

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

sand, grus eller sten, om skyldighet för den, till hvilken
rättigheten upplåtes, att mot det afdrag å arrendet,
som af domänstyrelsen bestämmes, tåla, ej mindre
att rätt att därifrån hämta väglagningsämnen i vederbörlig
ordning medgifves väghållningsskyldiga än
äfven att för hämtning af dylika ämnen de väghållningsskyldiga
taga väg öfver egendomens mark, där
sådan af vederbörande domänintendent eller kronobetjänt
dem anvisas.

6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig
jordbruksegendom, skall, efter noggrann undersökning
af alla egendomens förhållanden, så till byggnad
som in- och utägor, domänintendent eller vederbörande
kronobetjäning i samråd med två i landtbruks- och
affärsförhållanden kunniga män, Indika, jämte lika
antal suppleanter, för länet i dess helhet eller viss af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd del årligen
utses, den ena af landstinget och den andra af hushållningssällskapets
förvaltningsutskott eller, där hinder
härför möter, bägge af landstinget, uppgöra förslag
till sättet för egendomens utarrendering, till de närmare
arrendevillkoren i afseende på nybyggnads- och
andra skyldigheter samt till den arrendeafgift, emot
hvilken egendomen kan anses skäligen böra upplåtas;
ägande Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter som
nödigt pröfvas, tillkalla skogstjänsteman, landtmätare,
landtbruksingenjör och byggnadskunnig person för
att härvid biträda. Det sålunda upprättade förslaget
skall därefter, tillika med beskrifning öfver egendomen,
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte eget yttrande
till domänstyrelsen insändas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

offentligen utbjudes, till det fastställda arrendevärdet
hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse lian med
döden afgått, hans änka och barn; börande i senare
fallet, därest arrendatorn efterlämnat både änka och
barn eller flera barn, dessa föreläggas att, om de vilja
arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande för
deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig
person.

Har under de sista fem arrendeåren arrendator
stärbhusdelägare efter medgifvande af domänstyrelsen
fatt öfvertaga arrendet, eller har under samma tid
med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller
måg öfver låtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen
den, som på sådant sätt blifvit innehafvare
af arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt räkna
sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i
besittning af arrendet.

Tiar arrenderätt öfverlåtits på arrendatorns löftesmän
för arrendet eller öfvergått till i konkurs försatt
arrendator konkursbo eller blifvit af konkursförvaltningen
försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för
optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen,
konkursboet eller den, till hvilken arrenderätten blifvit
af konkursförvaltningen försåld, äga optionsrätt vid
egendomens förnyade utarrendering, oaktadt löftesmännen,
konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke
innehaft arrendet i så lång tid, att denna tillsammans
med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem
år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftesmän
eller arrendator konkursbo, med enahanda förbehåll
beträffande viss persons anställande för egendomens
skötsel, som här ofvan gjorts i afseende å arrendets
öfvertagande af arrendator änka och barn.

G öres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets
öfvertagande eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan
stadgats, viss person skall anställas för egendomens
skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person, som af
domänstyrelsen] godkännes, anses optionsrätten förfallen,
och varde i sådant fall eller då optionsrätt ej
äger rum, efter kungörelse, som skall innefatta egen -

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

domsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren och
det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen
böra betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet
utbjudet å offentlig auktion, hvilken förrättas inför
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret
eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande
finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af
vederbörande kronofogde eller annan särskild! förordnad
kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämd plats i den ort, där fastigheten är
belägen. Skriftliga anbud må ej af auktionsförrättaren
emottagas.

Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande,
som för sitt anbud ställt godkänd säkerhet,
där anmärkning emot hans frejd icke förekommit och
han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under
sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till
arrendator olämplig. År antagligt anbud, motsvarande
minst det åsätta arrendevärdet, icke afgifvet, bör
arrendet å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankommer därefter att, med iakttagande
af ofvan stadgade villkor i afseende å säkerheten
samt arrendator^ person och frejd, arrendet åt
den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller,
i händelse antagligt anbud*''därvid icke erhållits, om
egendomens skötsel tills vidare efter omständigheterna
förordna.

Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej
antagits. $ jjj

8:o. Vid utarrendering i här ofvan stadgade
ordning skall bland arrendevillkoren intagas det uttryckliga
förbehåll, att, därest efter arrendetidens utgång
egendomen i sin helhet eller till någon del ej
vidare kommer att utarrenderas eller vederbörande
ämbetsmyndighet skulle finna lämpligt att egendomen
eller en del däraf under ett arrende med annan egendom
upplåta, arrendatorn då icke äger att för den
honom eljest tillkommande optionsrätt af kronan
fordra eller erhålla någon ersättning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

9:o. Vid utarrendering af jordbruksegendom på
kortare tid än 20 år, äfvensom af fiske eller annan
lägenhet, som ej är att till jordbruksegendom hänföra,
förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje bill finner
lämpligast.

10:o. Arrendeafgiften skall alltid vara utsatt i
penningar, att för hvarje arrendeår erläggas vid särskild
uppbördsstämma å någon af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämd dag närmast före den 14
mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper.

ll:o. Ligger arrenderad kronoegendom i sin
helhet eller till någon del i samfällighet med enskild
egendom, när arrendet tager sin början, må ärrendatorn
berättigas att å samfällda området äfvensom,
sedan samfälligheten upphört, å det område, som därvid
blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den
arrenderade egendomens nytta begagna, med skyldighet
att iakttaga hvad för ty fall lag bjuder samt de
af samhälligheten, så länge den fortfar, härrörande
förpliktelser, så ock efter dess upphörande den hushållningsplan,
som för därvid utbruten och egendomen
tillagd skogsmark kan varda fastställd.

12:o. Hörer till arrenderad egendom Randel i
härads- eller sockenallmänning eller rätt till annan
förmån utom egendomens område, komme det arrendatorn
till godo, där ej för visst fall undantag finnes
böra göras.

Arrendekontrakt skall, där omständigheterna därtill
föranleda, tydligt angifva, att arrendator icke i
någon händelse äger anspråk på dagsverken eller
arbetsskyldighet från jord, som ej till egendomen
hörer, eller på ersättning därför.

Vid utarrendering skall iakttagas att, där ej
Kungl. Maj:t på domänstyrelsens framställning annorlunda
förordnar, den förmån af mulbete eller utsyning
från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit i
åtnjutande, från arrendet undantages. Ej må ny dylik
förmån utan Kungl. Maj:ts tillstånd tilläggas egendomen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

13:o. Till anläggande och drifvande af tegelbruk
eller kalkbränning kan särskild! tillstånd meddelas af
domänstyrelsen, som jämväl bestämmer villkoren därför.

14:o. Arrendatorn skall tillförbindas att städse i
fullgodt stånd underhålla vid egendomen befintliga
byggnader och anläggningar.

Den husröteersättning, som afträdaren enligt
syn kan kännas skyldig utgifva, må tillträdaren berättigas
uppbära på sätt, hvarom stadgas i 31:sta
punkten.''

15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall,
därest nybyggnad anses erforderlig, före egendomens
utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffenhet.
som kostnaden därför noggrant bestämmas
och i arrendekontraktet angifvas.

Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande
och efter plan, som af densamma blifvit godkänd,
byggnad uppförd, som ej innefattas under den
arrendatorn en ligt^ arrende kontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,
äge domänstyrelsen medgifva, ätt öfverbyggnaden
må arrendatorn godtgöras genom eftergift
i närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande
af den nye arrendatorn; dock bör vid bestämmande
af sådan godtgörelse tagas i beräkning
den nytta, som genom den nya byggnaden kan arrendatorn
under återstående arrendetiden tillskyndas.

I det kontrakt, som afslutas med den nye arrendatorn,
skall, där ej särskilda förhållanden föranleda
undantag, intagas uttryck]^^bestämmelse om skyldighet
för honom att gälda den ersättning, hvarom nyss
är sagdt.

Tarfvas vid jordbruksegendom, som förut ej varit
för statsverkets räkning utarrenderad, större nybyggnad,
än som skäligen kan åläggas arrendatorn för
första aiTcndeperioden, åligge domänstyrelsen att om
förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som i
ämnet förordnar efter tv lämpligt pröfvas.i

Om på grund af särskilda förhållanden hemman
eller lägenhet anses lämpligen kunna utan åbyggnad

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

utarrenderas, må arrendator från all byggnadsskyldighet
befrias.

16:o. Arrendator skall tillförbindas att, företrädesvis
i brandstodsförening för länet eller i orten,
där sådan finnes, för kronans räkning ombesörja och
utan afdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring
till deras fulla, i behörig ordning uppskattade
värde med rätt för Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att, där anledning därtill förekommer,
meddela föreskrift såväl om det belopp, hvarför försäkring
bör sökas, som om den anstalt, där försäkringen
må äga rum; börande, till ledning för den
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i berörda hänseende
åliggande pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande
besiktningar yttrande afgifvas om åbyggnadernas
brandförsäkringsvärde.

17:o. Inträffar brandskada, skall arrendator vara
skyldig att skadan bota till den omfattning, domänstyrelsen
bestämmer, och med den brandskadeersättning,
som erhålles. Kronan skall äga uppbära brandskadeersättningen,
hvilken, sedan plan för byggnaden
blifvit fastställd, af kronan tillhandahålles arrendatorn
i deri mån för byggnaden erfordras; skolande, därest
kostnaden för byggnaden öfverstiger den kronan tillerkända
ersättningen, det öfverskjutande beloppet arrendatorn
godtgöras genom eftergift å närmaste årens
arrende eller vid egendomens afträdande af den nya
arrendatorn.

Varder annorledes byggnad förstörd eller så skadad,
att ny byggnad eller ombyggnad erfordras, skall det
ock åligga arrendatorn att, sedan plan för byggnaden
blifvit fastställd, verkställa densamma mot godtgörelse
för kostnaden, på sätt nyss är sagdt om kostnad, som
öfverskjuter brandskadeersättningens belopp.

Förbehåll om hvad sålunda skall gälla skola intagas
i kontrakten.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

den hägnad, som vid syn eller besiktning finnes nödig omkring
ängs- eller betesmark, som af ålder varit inhägnad.

19:o. Egendomens åker och äng skall arrendator
åläggas att enligt de närmare föreskrifter, som genom
arrendekontraktet meddelas, i alla afseenden väl häfda
och i god växtkraft hålla.

20:o. Från det i lag stadgade förbud att under
arrendetiden från egendomen bortföra stråfoder må
domänstyrelsen äga medgifva undantag under de
villkor, som af densamma föreskrifvas.

Bortförande af gödsel må ej medgifvas.

21:o. Nyodling må tillåtas endast på de områden
och under de villkor, som i arrendekontraktet
eller sedermera på arrendatorns framställning af vederbörande
förvaltningsmyndighet bestämmas.

Arrendekontraktet skall innehålla uttrycklig bestämmelse
därom, att, om arrendator vill för det
arrenderade området eller viss del däraf i väsentlig
mån förändra sättet för jordens torrläggning, eller
önskar anlägga ängsvattning, sådant endast må ske
efter af sakkunnig person uppgjord plan, som af
domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag liksom
för större odlings- eller täckdikningsarbeten, hvaraf
egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men arrendator
under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en
kostnaden motsvarande inkomst, må efter domänstyrelsens
pröfning godtgörelse arrendator tilläggas
genom skälig minskning i ett eller flera års arrendeafgift.

På samma sätt skall den ersättning för tegelrör,
som äfven eljest enligt lag må tillkomma arrendatorn,
godtgöras honom; och skall uttrycklig bestämmelse
intagas i arrendekontraktet om arrendatorns skyldighet
att mottaga godtgörelse i denna ordning.

22:o. Arrendator skall tillförbindas att ej utan
domänstyrelsens medgifvande borttaga å egendomen
befintliga torp eller anlägga nya samt att ej heller
utan domänstyrelsens medgifvande pålägga egendomens
torpare afgäld eller besvär utöfver hvad som
vid egendomens uppskattning blifvit af uppskattningsnämnden
bestämdt.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

23:o. Arrendator skall åläggas att, därest icke
med tillträdaren annorlunda öfverenskommes, året före
egendomens afträdande å denna verkställa trädesbruk
samt höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd i enlighet
med tillämpad växtföljd eller särskilda i kontraktet
härutinnan meddelade bestämmelser, och skall
ny arrendator tillförbindas att för dylika arbeten samt
för utsädet lämna företrädaren ersättning, hvilken, i''
händelse af tvist, bestämmes i den ordning, som stadgas
i 2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätten till fast
egendom.

Arrendator skall ock åläggas att vid egendomens
afträdande utan ersättning tillhandahålla tillträdaren
stråfoder till visst belopp, som skall i arrendekontraktet
bestämmas. I öfrigt skall hvad i gällande lag är
stadgadt om stråfoder, som vid afträdet finnes kvar,
äga tillämpning med allenast den förändring, att den
kronan såsom jordägare tillkommande^lösningsrätt utöfvas
af tillträdaren.

24:o. Arrendator må berättigas att, där han på
grund af lagligen tillkommet beslut fått under sin
arrendetid vidkännas betydligare kostnad för byggnad
af kyrka, prästgård eller andra allmänna hus, uppförande
af större broar eller anläggning af ny väg,
järnväg eller kanal, härför åtnjuta godtgörelse i enlighet
med bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 16
januari 1863.

25:o. I kontrakt, hvarigenom egendom upplåtes
på arrende under längre tid än 20 år, skall, där ej
undantag finnes böra göras för särskilt fall, intagas
förbehåll därom, att öfverlåtelse af arrende ej må ske
annorledes än med domänstyrelsens medgifvande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

göres, i förstnämnda fall inom eu månad efter hembudstidens
utgång och i sistnämnda fall senast å sextionde
dagen från inställelsedagen i konkursen, samt
att, där arrendator försatts i konkurs och borgenärerna
uppsagt aftalet, arrendatorns löftesmän, såvidt de på
grund af sin borgen nödgats något utbetala, skola
vara berättigade att, därest de därom göra anmälan
sist å trettionde dagen efter den, då borgenärernas
uppsägelse skedde, öfvertaga arrendet och, på sätt
här ofvan är sagdt om konkursborgenärer, förfoga
öfver detsamma.

Vilja arrendators stärbhusdelägare, konkursborgenärer
eller löftesmän för gemensam räkning öfvertaga
arrendet, skola de vara pliktiga att inom viss af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förelagd tid anmäla lämplig
person till handhafvande för deras räkning af
egendomens skötsel. Gitta de ej det, varde, där fråga
är om stärbhusdelägare eller konkursborgenärer, arrendet
uppsagdt, och må, beträffande löftesmän, arrendet
ej å dem öfverlåtas.

Förbehåll om uppsägningsrätt i detta fall mot
stärbhusdelägare skall intagas i kontraktet.

26:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevillkoren
bör för en tid af minst fem år, därest arrende
så länge skall fortfara, och högst åtta år vara ställd
borgen af minst två personer, de där borga en för
bägge och bägge för en såsom för egen skuld, och
hvilkas vederhäftighet är af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
eller domaren styrkt. Ansvarighet på grund
af dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver den
tid, för hvilken borgen blifvit ingången.

Arrendator, som sådant föredrager, må antingen,
jämte ställande af borgen för arrendevillkoren i öfrigt,
såsom säkerhet för arrendeafgiftens erläggande aflämna
af staten, allmänna hypoteksbanken, rikets liypoteksföreningar
eller af kommuner med Kungl. Maj:ts tillstånd
utgifna obligationer, eller andra af vederbörande
godkända säkerhetshandlingar, motsvarande två års
arrendeafgift, eller ock, i stället för borgen för uppfyllande
af arrendevillkoren i deras helhet, nedsätta

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

dylika obligationer eller säkerhetshandlingar till belopp,
uppgående till tre års arrendeafgift.

I afseende å obligationernas uppskattning galle
enahanda bestämmelser, som i fråga om obligationer
vid uppbördsborgen äro meddelade.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken
borgen blifvit ställd, skall ny borgen aflämnas, så
beskaffad som ofvan sägs. Angående arrendatorns
skyldighet i sistnämnda hänseende skall uttrycklig
bestämmelse intagas i kontraktet med stadgande såsom
äfventyr för underlåtenhet att fullgöra densamma,
att domänstyrelsen skall vara berättigad att uppsäga
aftalet samt kronan äga bekomma ersättning för skada.

27:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende
af kronoegendom eller medgifvande begäres till arrendes
öfverlåtande eller öfvertagande enligt 7:de eller 25:te
punkten, bör, såvida afseende därå skall fästas, aflämnas
säkerhet, så beskaffad, som i nästföregående punkt är
stadgadt.

28:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom
skötes och arrendevillkoren af arrendator fullgöras,
skall egendomen hvart femte år eller oftare
besiktigas af domänintendent eller den, som Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i hans ställe förordnar.

Afser besiktningen utrönande, huru nybyggnad
blifvit utförd eller finnes anledning misstänka, att arrendatorn
brustit i egendomens häfdande eller eljest icke
behörigen fullgjort honom enligt kontraktet åliggande
slryldigheter, såvidt de afse egendomens skötsel, äge
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordna, att besiktningsförrättaren
skall biträdas af i förra fallet någon
i byggnadskonst kunnig person och i det senare två
i jordbruk erfarna personer, hvilka af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande utses bland dem, som enligt lag
äro behöriga att förrätta af- och tillträdessyner.

29:o. Beträffande af- och tillträdessyner skola i
arrendekontrakten intagas sådana förbehåll, att samma
syn i regel kommer att gälla såsom afträdessyn för
afträdande arrendator!! och tillträdessyn för den tillträdande,
hvarjämte bör stadgas, att kostnader för

Statsutskotttets Utlåtande N:o 84.

dylika syner skola gäldas utaf af- och tillträdare till
hälften hvardera.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillkommer att
i fråga om utseende af synemän iakttaga kronans rätt,

30:o. Vid syner bör domänintendent eller den,
som därtill i hans ställe af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utses, vara såsom kronans ombud närvarande,
och jämväl skogstjänsteman vara tillstädes, där Kungl.
Majrts befallningshafvande finner anledning därom förordna.

31:o. Det ersättningsbelopp för brister i byggnad
och hägnad in. in., som tillkommer tillträdaren efter
afdrag af värdet å de för hans räkning af företrädaren
fullgjorda prestationer, tillhandahålles honom af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, som hos den betalningsskyldige
genast låter uttaga beloppet.

32:o. Angående afskiljande vid arrendeupplåtelser
af områden, lämpliga att upplåtas till egnahemslägenheter,
samt dylika områdens förvaltning är särskildt
stadgadt.

Dessa grunder träda i kraft genast efter det
kungörelse om desamma af Kungl. Magt utfärdats,
men skola icke äga tillämpning å arrendeförhållande,
som uppkommit genom kontrakt, hvilket afslutats före
kungörelsens utfärdande; dock att hvad i 10:de punkten
stadgas, angående tid och sätt för arrendes erläggande,
skall gälla jämväl i fråga om äldre arrendeförhållanden.

Stockholm den 24 april 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Bill. till Riksd. Prof. 1908■ 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

Reservation:

angående punkt 29:o), angående af- och tillträdessyner:
af herr H. Andersson.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.